NU 1980/81:14

Näringsutskottets betänkande
1980/81:14

över motion om varudeklaration av bl. a. kosmetika
Ärendet

I motion 1979/80:714 av Margit Odelsparr m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att bestämmelser om innehållsangivelser utarbetas i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Motionärerna tar i motionen upp frågan om obligatorisk varudeklaration
för bl. a. kosmetiska preparat och andra kemisk-tekniska medel. En närmare
redogörelse för motionen lämnas nedan.

I ärendet har inkommit en skrivelse från Kemisk-tekniska leverantörförbundet
(se s. 4).

Motionen

Motionärerna anför att det i vårt land fortfarande saknas generella
bestämmelser om att de varor som tillhandahålls i den allmänna handeln skall
vara försedda med varudeklaration eller innehållsförteckning. Det finns
lagstiftning om hälso- och miljöfarliga varor samt livsmedel. Liknande
bestämmelser saknas däremot för en rad andra varor som dagligen används
av konsumenter. Detta gäller, framhåller motionärerna, t. ex. kosmetiska
och hygieniska artiklar samt rengöringsmedel av olika slag. För att man skall
kunna avgöra om det i en vara finns substanser som man t. ex. på grund av
allergi vill undvika att komma i beröring med och för att man skall kunna göra
relevanta prisjämförelser är det enligt motionärerna nödvändigt att det finns
noggrann innehållsangivelse på förpackningarna. Det är väl känt att priserna
på produkter med i princip samma innehåll kan variera starkt, säger
motionärerna. De menar att frånvaron av innehållsdeklarationer är en
påtaglig och onödig brist i konsumentupplysningen. De hänvisar slutligen till
att den i motionen aktualiserade frågan har behandlats i riksdagen vid ett
flertal tillfällen utan att få en positiv lösning.

Gällande bestämmelser

Lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor innehåller bestämmelser
om kontroll av varor som med hänsyn till sina kemiska eller fysikaliskkemiska
egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor
eller i miljön. Lagen innehåller dels grundläggande bestämmelser om
tillverkning, försäljning, annan hantering och import av hälso- och miljöfarliga
varor, dels bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen

1 Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 14

NU 1980/81:14

bestämmer att ingripa mot sådana varor. Frågor om hälso- och miljöfarliga
varor prövas av produktkontrollnämnden. För den centrala tillsynen svarar
statens naturvårdsverk och arbetarskyddsstyrelsen.

Med stöd av 47 § kungörelsen (1973:334, omtryckt 1979:348) om hälsooch
miljöfarliga varor har socialstyrelsen utfärdat föreskrifter om förbud mot
vissa ämnen i kosmetiskt eller hygieniskt medel. Föreskrifterna har fått
formen av en s.k. negativ lista, vilket innebär att vissa ämnen inte får
förekomma i dessa produkter eller att halten av ingående substanser
maximeras.

Livsmedelslagen (1971:511) och med stöd av denna utfärdade föreskrifter
innehåller bestämmelser om bl. a. livsmedels beskaffenhet, hantering,
märkning och saluhållande. Statens livsmedelsverk är central myndighet för
livsmedelsfrågor.

Enligt en generalklausul i marknadsföringslagen (1975:1418) kan en
näringsidkare åläggas att vid marknadsföring av en vara lämna information
som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Ett sådant åläggande
kan innehålla att informationen skall lämnas genom märkning på varan eller
tillhandahållas i annan form på säljställe, lämnas i annonser eller andra
framställningar eller lämnas i viss form till konsument som begär det. Enligt
lagen kan också förbud meddelas mot fortsatt försäljning av varor som på
grund av sina egenskaper medför särskild risk för skada på person eller
egendom eller är uppenbart otjänliga för sitt huvudsakliga ändamål.
Näringsidkare som uppsåtligen använder vilseledande framställning vid
marknadsföring kan fällas till ansvar.

Uppgifter i anslutning till motionen

Produktkontrollnämnden har börjat bygga upp ett centralt produktregister
med uppgifter om vilka kemiska produkter som finns i landet och vilka
ämnen de innehåller. Registret skall också ge information om produkternas
användningsområden och om vem som tillverkar, importerar eller byter
namn på dem. Avsikten är att registret skall ge underlag för fortsatt planering
och prioritering i produktkontrollen och att man bl. a. skall få fram vilka
produktgrupper som kan tänkas vara speciellt hälso- och miljöfarliga.

Den första etappen av produktregistrets uppbyggnad genomfördes under
år 1979. Därvid anmäldes drygt 100 000 kemiska produkter till registret av ca
500 företag. I en andra etapp byggs registret ut med uppgifter om anmälda
produkters sammansättning och om andra förhållanden i fråga om produkterna
som är av betydelse från hälso- och miljösynpunkt. På produktkontrollnämndens
förslag fastställde regeringen i mars 1979 vissa föreskrifter om
den närmare utformningen av ett första steg av den andra etappen.
Föreskrifterna innebar att deklarationsplikt i det första steget infördes för ett

NU 1980/81:14

begränsat antal produkter, främst s.k. baskemikalier.

Kommittén för översyn av produktkontrollens organisation (Jo 1978:06)
har nyligen avgett betänkandet (Ds Jo 1980:4) Ny produktkontrollorganisation,
som bl. a. innehåller olika alternativa förslag om hur produktkontrollen
kan organiseras i framtiden.

Också konsumentverket arbetar med frågor om produktsäkerhet. Av
verkets anslagsframställning för budgetåret 1981/82 framgår bl. a. att verkets
arbete inom området kemisk-tekniska produkter huvudsakligen är inriktat
på att skydda barn för ämnen som kan orsaka skador. Vidare sägs att kriterier
kommer att fastställas under verksamhetsåret 1980/81 för hur förpackningar
för frätande kemikalier skall utformas för undvikande av olycksfall.
Förpackningar för kemisk-tekniska produkter granskas även med avseende
på risken för förväxling med livsmedel. Beträffande kosmetiska och
hygieniska medel har enligt anslagsframställningen arbetet fortsatt med att
fastställa tillförlitliga metoder för allergitestning.

Konsumentverket har i augusti 1979 fått regeringens uppdrag att pröva
utformningen av konsumentinformationen på säljstället. Direktiven för
utredningsarbetet finns refererade i näringsutskottets betänkande NU
1980/81:13 (s. 4).

I en debattartikel i Kemisk Tidskrift 1980 nr 10 tar medicinalrådet Per
Manell och apotekaren Tomas Lönngren, båda vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning,
upp frågan om en utökad kontroll av kosmetiska och
hygieniska preparat. De anser att den nuvarande kontrollen är otillräcklig
och anför bl. a. att socialstyrelsen inte har resurser att kontrollera om dess
föreskrifter om förbud mot vissa substanser i preparaten följs. För att
konsumenterna skall tillförsäkras oskadliga produkter på marknaden
föreslår artikelförfattarna bl. a. att tillverkare och importörer åläggs att
anmäla sina produkter och den fullständiga sammansättningen av dem till
socialstyrelsens läkemedelsavdelning. Anmälningsplikten skulle kombineras
med ett krav på oskadlighet. Förfarandet kan enligt artikeln också ge
underlag för beslut om krav på rimlig innehållsdeklaration och hanteringsanvisningar
på förpackningarna. - Liknande synpunkter har framförts i en
skrivelse till regeringen.

I ett anförande i samband med Apotekarsocietetens bolagsstämma den 6
oktober 1980 uttalade statsrådet Elisabet Holm att hon, mot bakgrund av
läkemedelsavdelningens långa registreringstider och balanser när det gäller
läkemedelskontrollen, inte var beredd att lägga uppgiften att kontrollera
kosmetika på läkemedelsavdelningen.

Om förhållanden i andra länder kan följande nämnas. I Förenta staterna
finns krav på innehållsdeklaration av alla kosmetiska preparat utom
parfymer. Inom EG pågår ett kontinuerligt arbete med att successivt ta fram
direktiv för bl. a. vilka substanser som får resp. inte får ingå i kosmetiska
produkter och vilka uppgifter som skall finnas på förpackningarna.

NU 1980/81:14

Inkommen skrivelse

Kemisk-tekniska leverantörförbundet uppger i sin skrivelse att det år 1979
såldes kosmetik för ca 650 milj. kr. i Sverige. Det anges att ca 80 % av
produkterna importeras, nästan alla tillverkade inom EG. Mindre än 3 %
direktimporteras från Förenta staterna, och ca 5 % tillverkas i Israel och
Spanien. De båda sistnämnda länderna uppges följa EG:s bestämmelser och
normer för kosmetik. I skrivelsen sägs också att den svenska kosmetikbranschen
är helt beroende av utvecklingen inom EG och redan i dag följer EG:s
bestämmelser på området. Svenska särbestämmelser för märkning av
produkterna skulle enligt förbundet i praktiken betyda att en stor del av den
importerade finkosmetiken skulle försvinna med åtföljande konsekvenser
för sysselsättningen. I skrivelsen anförs att alla rykten om att utländska
företag skulle dumpa farliga produkter i Sverige helt saknar grund och att
sådana rykten, enligt vad förbundet känner till, aldrig har verifierats med
exempel.

Tidigare behandling

Näringsutskottet har i olika sammanhang behandlat frågor om varudeklarationssystemet.
Vid behandlingen av ett par motionsyrkanden i ämnet år
1975 - vilka avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen - anförde
utskottet (NU 1975/76:14 s. 32) att ett varudeklarationssystem som är
anpassat efter konsumenternas informationsbehov är en betydelsefull del av
den konsumentpolitiska verksamheten. Utskottet förutsatte att konsumentverket
skulle fortsätta arbetet med att förbättra varudeklarationssystemet
och att regeringen fortlöpande skulle följa utvecklingen på området.

Flera motioner har gällt frågan om innehållsangivelser på bl. a. kosmetiska
och kemisk-tekniska produkter (se NU 1978/79:5).

Vid sin behandling av ett motionsyrkande år 1979 liknande det som
framställs i den nu aktuella motionen hänvisade utskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande (NU 1979/80:12 s. 16) bl. a. till konsumentverkets i
det föregående nämnda uppdrag och produktkontrollnämndens arbete.
Utskottet, som avstyrkte motionen, anförde bl. a. att konsumentverkets
uppdrag borde kunna leda till ett utbyggt varudeklarationssystem av ett slag
som låg i linje med motionsyrkandet. Utskottet uttalade vidare:

Konsumentverkets uppdrag är begränsat till överväganden om konsumentinformation
på säljstället. Utskottet vill i det sammanhanget erinra om
att produkter ofta är föremål för hantering, förpackning m.m. i tidigare led,
sålunda innan de når konsumenterna. I den mån produkterna innehåller
skadliga ämnen är det väsentligt att man anlägger en helhetssyn på dessa
problem. Konsumentverket skall vid sina överväganden samarbeta med
bl. a. andra myndigheter, näringsliv och forskare. Utskottet förutsätter att
de samordningsbehov som kan aktualiseras blir uppmärksammade så att man
så långt möjligt kan förebygga risker för skador såväl hos konsumenter som
hos dem som hanterar produkter i tidigare led.

NU 1980/81:14

Utskottet

I motion 1979/80:714 begärs att bestämmelser om innehållsangivelser skall
utarbetas så att bl. a. kosmetiska och hygieniska artiklar samt rengöringsmedel
blir varudeklarerade.

Såsom anförs i motionen saknas i Sverige generella bestämmelser om att
varor som säljs i den allmänna handeln skall vara försedda med varudeklaration
eller innehållsförteckning. Kontrollen av hälso- och miljöfarliga varor
samt livsmedel finns emellertid reglerad i lag. Som nämnts i det föregående
har socialstyrelsen med stöd av kungörelsen (1973:334) om hälso- och
miljöfarliga varor utfärdat föreskrifter med förbud mot vissa ämnen i
kosmetiskt eller hygieniskt medel. Förbuden riktas dock i huvudsak mot
giftiga eller andra vådliga ämnen.

För kosmetiska eller andra kemisk-tekniska produkter som inte innehåller
ämnen som kan vara hälso- eller miljöfarliga finns sålunda inte några
bestämmelser med krav på kontroll. Av redogörelsen i detta betänkande
framgår emellertid att man på skilda håll lägger ned ett betydande arbete på
att få fram säkrare och mindre skadliga produkter. I anslutning till uppgiften
att Sverige importerar övervägande andelen kosmetiska medel från EGländerna
bör erinras om det arbete som pågår där med direktiv för vilka
substanser som inte får ingå i sådana medel. I Sverige arbetar bl. a.
konsumentverket med att fastställa tillförlitliga metoder för allergitestning
av kosmetiska och hygieniska medel.

Som framgår av redogörelsen har konsumentverket fått i uppdrag att
pröva utformningen av konsumentinformationen på säljstället. Utskottet
uttalade förra året (NU 1979/80:12) att detta utredningsuppdrag borde
kunna leda till ett utbyggt varudeklarationssystem av ett slag som låg i linje
med ett motionsyrkande om innehållsangivelser på varor som då var
aktuellt.

Enligt utskottets uppfattning bör resultatet av konsumentverkets utredningsarbete
avvaktas. Även det produktsäkerhetsarbete som siktar till att
minska antalet skadliga substanser har intresse i detta sammanhang.
Utskottet fäster också vikt vid det arbete på området som pågår inom
EG.

Med det anförda avstyrker utskottet motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1979/80:714.

Stockholm den 20 november 1980

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

NU 1980/81:14

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp),
Margaretha af Ugglas (m), Birgitta Hambraeus (c), Tage Adolfsson (m),
Lennart Pettersson (s), Bengt Sjönell (c), Rune Jonsson (s), Karl Björzén
(m), Wivi-Anne Radesjö (s), Ingegärd Oskarsson (c), Sivert Andersson (s),
Birgitta Johansson (s) och Christer Eirefelt (fp).

GOTAB 65969 Stockholm 1980