NU 1980/81

Näringsutskottets betänkande
1980/81:1

över motion om kalkindustrin
Ärendet

I motion 1979/80:958 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om utredning om kalkindustrin i enlighet
med vad som framförts i motionen.

Motionen

Motionärerna anför att det statliga utredningsarbete som har ägnats åt
kalkbruksindustrin inte är tillräckligt offensivt. De menar att man bara har
sett till nuvarande behov och inte sökt nya framtidsmöjligheter. En ny
utredning med företrädare för branschen bör därför tillsättas, anser de.

Vissa uppgifter om kalksten m.m.

Industrimineralen kalksten, dolomit och magnesit brukar sammanfattas
under benämningen karbonatsten.

Kalksten används främst inom cementindustrin, järn- och stålindustrin,
cellulosaindustrin och den kemiska industrin. Viktiga användningsområden
har kalksten också inom jordbruket som jordförbättringsmedel, inom
miljövården för kalkning av sjöar samt som prydnads- och anläggningssten.
Brytning sker f.n. på ett flertal platser i landet. Särskilt stora brytvärda
förekomster finns i sydvästra Skåne, Västergötland, Siljanområdet och
Gotland. Dolomit används bl.a. som infodringsmaterial i stålugnar, inom
mineralullsindustri och metallurgisk industri, inom jordbruk och miljövård
och som fyllnadsmedel i bl. a. färger, plaster och gummi. De flesta
brytningsplatserna ligger i Bergslagen. Magnesit används vid tillverkning av
eldfasta infodringsmaterial och inom pappers-, läkemedels- och kemisk
industri. Kända förekomster finns på flera ställen i Norbottens fjälltrakter.

En mer detaljerad översikt av användningsområdena för kalk och kalksten
ges i figuren på nästa sida. Den har utarbetats av statens industriverk och
publicerats i utredningen (SIND PM 1977:9) Kalksten och dolomit i den
fysiska riksplaneringen (s. 5 a).

1 Riksdagen 1980181. 17 sami. Nr 1

NU 1980/81:1 2

ANVÄNDNINGSOMRÅDE

för

KALK och KALKSTEN

för GARVNING

som SLAGGBILDARE

for VATTENRENING

som JORDFÖRBÄTTRINGSMEDEL -

ÖVRIG INDUSTRI

MILJÖVÅRD

BYGGNADSINDUSTRI

för MARK STABILISERING -

som RÅVARA tor
CEMENTTILLVERKNING

for VATTENVÅRD
genom höjning av pH
i sura sjöar

METALLURGISK

INDUSTRI

ROKGASRENING genom
absorbtion av S02»
S03 och COj

som BALLAST
1 PUTS
i YTSKIKT hos
BETONG

som PILLER i

SANDSPACKEL

ASFALTMASSOR

GUMMI

i ÅKERBRUK och
SKOGSBRUK för
höjning av pH i
sura jordar

i AVLOPPSVERK för
SLAM3EHANDLING
och NARSALTREDUKTION -

som BINDEMEDEL i
MURBRUK
KALKFARG
KALKSANDSTEN
LÄTTBETONG

vid framställning
av bl a:

PAPPERSMASSA

GÖDNINGSMEDEL

FODERMEDEL

GLAS

SOCKER

KARBID

SODA

Aktuella utredningar m. m.

Statens industriverk publicerade år 1977 utredningen (SIND PM 1977:9)
Kalksten och dolomit i den fysiska riksplaneringen. Verkets utredningsarbete
skedde på grundval av ett uppdrag år 1975 från bostadsdepartementet.
Bakgrunden till uppdraget var 1972 års beslut om fysisk riksplanering.
Utredningens resultat ingår i underlagsmaterialet för bostadsdepartementets
rapport (SOU 1979:54, 55) Hushållning med mark och vatten (se vidare s.

4).

Industriverkets rapport utarbetades i samråd med mineralpolitiska utredningen.
I sitt delbetänkande (SOU 1977:75) Industrimineral utnyttjade
utredningen de bedömningar av tillgången på kalksten som industriverket
hade gjort i rapporten.

Under rubriken ”Sammanfattning av Sveriges förbrukning och försörjning
med industrimineral - nuläge och prognos 1985” gör mineralpolitiska
utredningen följande uttalanden i vad avser kalksten (SOU 1977:75 s.
136):

Kalkstensförbrukningen i Sverige ökade kraftigt under 1950- och 1960-talen till som mest 9,4 miljoner ton 1968, en ökning som bars upp bland annat
av cementindustrins och järn- och stålindustrins växande kalkstensbehov.

NU 1980/81:1

Efter 1968 har förbrukningen med något undantag minskat till följd främst av
lägre produktionsvolymer för cement. Den fortsatta utvecklingen antas
innebära att förbrukningen nu åter kommer att öka, dock mycket måttligt.
Nettoförbrukningen 1985 (exkl behovet av kalksten för tillverkning av
cement på export) uppskattas till ca 8,3 milj ton mot drygt 8,1 milj ton 1974.
Den långsamma återhämtningen bedöms främst bero på en fortsatt svag
utveckling inom cementindustrin som är den helt dominerande förbrukningssektorn
i Sverige. En genomsnittligt lägre åtgång av kalksten per ton cement
än som tidigare gällt, betingad av ändrad råvaruförsörjning i samband med
förändringar i produktionens lokalisering, ger en lägre kalkstensförbrukning
inom cementsektorn 1985 än 1974 trots den antagna i stort sett oförändrade
cementförbrukningen. Behovet inom järn- och stålindustri förväntas vara i
stort sett oförändrat 1985 i förhållande till 1974. Jordbruk och miljövård
framträder som en allt viktigare förbrukningssektor med en förväntad kraftig
förbrukningsökning under perioden. Inom övriga förbrukningsområden
(cellulosa-, byggnadsämnes-, glas-, kemisk industri m fl) antas kalkstensförbrukningen
stagnera eller öka endast måttligt.

Inhemsk produktion täcker den helt övervägande delen av Sveriges behov.
Importen är marginell och avser högrena kvaliteter för bl a glastillverkning.
Samma försörjningsmönster kan förutses också för 1985. Export av
metallurgisk kalksten har förekommit regelbundet under den senaste
femton årsperioden. Sveriges tillgångar av kalksten av ordinär eller lägre
kvalitet lämpade för mindre kvalitetskänsliga användningar är mycket stora.
De kända tillgångarna av naturligt högvärdig kalksten för t ex metallurgisk
användning är mera begränsade. Genom flotationsrening kan dock vid
behov mera lågvärdiga fyndigheter utnyttjas.

Ett detaljerat underlag för dessa bedömningar finns redovisat i bilaga 4 til!
delbetänkandet (s. 327-348). I följande tabell sammanfattas uppgifter om
kalkstensförbrukningen i olika användningssektorer perioden 1960-1975.
Vidare redovisas utredningens prognos för år 1985.

Kalkstensförbrukning i olika användningssektorer åren 1960, 1970, 1975 och 1985
(mineralpolitiska utredningens prognos). Tusen ton

	1960	1970	1975	1985 (prognos)
Cementindustri (netto)	4 294	6 946	5 380	5 280
Järn- och stålindustri	658	1 035	1 420	1 200
Cellulosaindustri	610	337	273	280
Byggnadsindustri	318	332	240	220
Kemisk industri	254	206	207	180
Jordbruk	123	150	380	700
Övrigt Härav:	263	317	357	420
Glasindustri	18	54	41
Asfaltindustri	25	47	50
Fodermedel	14	29	42
Sockerbruk	86	62	84
Övrigt	120	125	140
Summa	6 520	9323	8257	ca 8 300

Källa: SOU 1977:75 s. 340, 346.

NU 1980/81:1

Med anledning av proposition 1978/79:126 om tidigareläggning av vissa
investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB väcktes våren 1979 inom
riksdagen motioner som tog sikte på kalkbruksindustrins framtid. Näringsutskottet
(NU 1978/79:43 s. 26) ansåg att starka skäl talade för att beslut om
SSAB:s långsiktiga försörjning med kalksten skulle fattas mot bakgrund av
överväganden kring situationen för kalkbruken i olika delar av landet.
Utskottet konstaterade att ett grundläggande material rörande kalkbruksindustrin
hade tagits fram av industriverket och mineralpolitiska utredningen.
Enligt utskottets mening var det önskvärt att regeringen skyndsamt företog
en industripolitisk utvärdering av detta material och att denna utvärdering
lades till grund för framtida beslut om SSAB:s kalkförsörjning. På förslag av
utskottet gjorde riksdagen ett uttalande av denna innebörd.

I en inom industridepartementet upprättad promemoria den 4 september
1979 redovisas denna utvärdering. Speciell uppmärksamhet ägnas åt
kalkbruksindustrin i Siljanområdet. Promemorian utmynnar i följande
slutsatser (s. 12):

Produktionen av och efterfrågan på kalksten och kalk har stagnerat under
senare år. Aven i framtiden väntas efterfrågeutvecklingen stagnera eller
minska i flertalet viktiga förbrukningssektorer. Inom de sektorer där
efterfrågan väntas öka kan behovet täckas med kalk och kalksten av ganska
låg kvalitet, som ofta kan produceras lokalt. En förbättring av cementindustrins
situation skulle endast få isolerade effekter och inte påverka
marknaden för de kalkbruk som framställer mer kvalificerade produkter.
Dessa kalkbruk väntas även i framtiden möta en sviktande efterfrågan. Vad
gäller kalkbruken i Dalarna väntas dessa få svårigheter att utnyttja sin
produktionskapacitet. En anpassning av produktionen till efterfrågan
förutsätter sannolikt en samordnad planering av uttaget av kalksten och av
marknadsföringen. Strukturanpassningar som möjliggör detta bör därför
bedömas positivt. Mot denna bakgrund framstår den föreslagna försäljningen
av SSAB:s dotterbolag Rättviks Kalkverk till Stråbruken AB som lämplig
från struktursynpunkt.

Den i promemorian diskuterade försäljningen av SSAB:s kalkverk i
Rättvik till Stråbruken AB har sedermera kommit till stånd.

Under år 1979 offentliggjorde bostadsdepartementet rapporten (SOU
1979:54, 55) Hushållning med mark och vatten, i vilken redovisas överväganden
för det fortsatta arbetet med fysisk riksplanering. I rapporten anförs
bl. a. (SOU 1979:54 s. 128) att efterfrågan på kalk för jordbrukets och
miljövårdens behov kan förväntas öka starkt i framtiden. En närmare
bedömning härav behövs enligt rapporten. Det föreslås att statens industriverk
skall få i uppdrag att ”i samråd med berörda myndigheter i ett
riksperspektiv närmare belysa de framtida anspråken och ge förslag till
lämpliga områden för utvinning av kalksten och dolomit för andra ändamål
än cementtillverkning”.

Rapporten har remissbehandlats.

Statens industriverk anför att det av rapporten inte framgår om förslaget

NU 1980/81:1

om en fördjupad kalkstensutredning skall syfta till att tillgodose jordbruksoch
miljövårdsändamål eller om utredningen skall omfatta samtliga användningsområden
utom cementtillverkningen. I det senare fallet krävs enligt
industriverket betydande utredningsinsatser, eftersom kvaliteten på olika
kända fyndigheter då behöver analyseras mer i detalj. Av remissinstanserna i
övrigt tillstyrker lantbruksstyrelsen, statens naturvårdsverk och länsstyrelsen i
Kopparbergs län uttryckligen att en kalkstensutredning kommer till stånd.
Mineralpolitiska utredningen ifrågasätter behovet av en sådan utredning och
hänvisar till att det råder överkapacitet inom kalkindustrin. Mineralpolitiska
utredningen förklarar samtidigt att den inte har något att erinra mot en sådan
kalkstensutredning som föreslås i rapporten.

Förslagen i rapporten som helhet jämte remissyttranden bereds f. n. inom
regeringskansliet.

Utskottet

I motion 1979/80:958 föreslås att riksdagen skall begära att regeringen låter
utreda frågor kring kalkindustrin i Sverige. Motionärerna uttrycker förhoppningen
att ett sådant utredningsarbete skall ge uppslag till nya användningsområden
för kalksten och därigenom underlätta kalkindustrins framtida
utvecklingsmöjligheter.

Ett grundläggande material rörande den industri som baseras på kalksten
presenterades åren 1977 och 1978 av statens industriverk i utredningen
(SIND PM 1977:9) Kalksten och dolomit i den fysiska riksplaneringen och av
mineralpolitiska utredningen i delbetänkandet (SOU 1977:75) Industrimineral.
Den sistnämnda utredningen utarbetade bl. a. prognoser för utvecklingen
av kalkstensförbrukningen inom olika sektorer. Dessa prognoser har
återgetts i det föregående. Det framgår bl. a. att den enda förbrukningssektor
som bedöms öka nämnvärt i betydelse är jordbruk och miljövård.

Inom industridepartementet har man hösten 1979 gjort en industripolitisk
utvärdering av kalkbruksindustrin. Enligt denna utvärdering kan en ökad
efterfrågan täckas med kalk och kalksten av ganska låg kvalitet från lokala
fyndigheter.

Inför det fortsatta arbetet med fysisk riksplanering offentliggjorde
bostadsdepartementet hösten 1979 rapporten (SOU 1979:54, 55) Hushållning
med mark och vatten. I denna rapport föreslås bl. a. att statens
industriverk skall få i uppdrag att närmare analysera efterfrågan på kalk för
jordbrukets och miljövårdens behov. Efter remissbehandling bereds förslagen
i rapporten f. n. inom regeringskansliet.

Mineralpolitiska utredningen överlämnade våren 1980 slutbetänkandet
(SOU 1980:12) Mineralpolitik till industridepartementet. Remissbehandlingen
av detta betänkande, vilken också omfattade utredningens delbetänkande
om industrimineral, har nyligen avslutats. Också hithörande frågor
bereds f. n. inom regeringskansliet.

NU 1980/81:1

Vissa industripolitiska överväganden rörande den industri som baseras på
kalksten har redan gjorts inom industridepartementet. F. n. pågår arbete
inom regeringskansliet på det mineralpolitiska området och med fysisk
riksplanering. Under detta arbete torde bl. a. frågor om brytning av kalksten
komma att aktualiseras. Utskottet utgår från att man härvid kommer att
närmare analysera förutsättningarna för att en ökad efterfrågan på kalk inom
jordbruket och miljövården skall kunna täckas. Exempel på användningsområden
som kan expandera är kalkning av sjöar och vattendrag för att
motverka försurning samt nyttjande av kalk för kemisk rening och
slamstabilisering vid avloppsreningsverk och för neutralisering av svavel vid
kolförbränning. Det är en naturlig uppgift för branschen att följa den
nämnda verksamheten och att i anslutning därtill söka utveckla och vinna
avsättning för nya typer av kalkstensprodukter.

Mot här angiven bakgrund anser utskottet att riksdagen inte nu har
anledning att föreslå ytterligare utredningsarbete av den art som förordas i
motionen. Denna avstyrks således.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1979/80:958.

Stockholm den 4 november 1980

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Lilly Hansson
(s), Birgitta Hambraeus (c), Thage Peterson (s), Tage Adolfsson (m). Rune
Jonsson (s), Karl Björzén (m), Ingegärd Oskarsson (c), Birgitta Johansson
(s) och Christer Eirefelt (fp).

GOTAB 65781 Stockholm 1980