Lagutskottets betänkande

1980/81:4

angående ny lagstiftning om handelsbolag m. m. (prop. 1979/80:143)
och nya redovisningsregler för ekonomiska föreningar (prop. 1979/
80:144)
Ärendet

I betänkandet behandlas två propositioner, vari regeringen (justitiedepartementet)
efter hörande av lagrådet framlagt förslag till ny lagstiftning
om handelsbolag m.m. samt till nya redovisningsregler för ekonomiska
föreningar m. m. nämligen

dels proposition 1979/80:143, i vilken föreslagits att riksdagen skall anta

1. lag om handelsbolag och enkla bolag,

2. lag om årsredovisning m. m. i vissa företag,

3. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385),

dels proposition 1979/80: 144, i vilken föreslagits att riksdagen skall anta

1. lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar,

2. lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen,

3. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),

4. lag om ändring i lagen (1972: 262) om understödsföreningar.

5. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

6. lag om ändring i lagen (1975:417) om sambruksföreningar,

7. lag om ändring i lagen (1976:351) om styrelserepresentation för de
anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Beträffande propositionernas huvudsakliga innehåll hänvisas till vad
utskottet anför på s. 4 och 5. De i propositionerna framlagda lagförslagen
har intagits i bilagorna I och 2 till betänkandet.

1 betänkandet behandlas vidare dels de under allmänna motionstiden
1980 väckta motionerna 1979/80:156, 1979/80:807 och 1979/80:1477, dels
de med anledning av proposition 143 väckta motionerna 1979/80:2016,
1979/80:2025, 1979/80: 2026 och 1979/80:2030.

Motionsyrkandena redovisas på s. 2 och 3.

Motion 1979/80: 1477 har jämte yttrande överlämnats till lagutskottet
från arbetsmarknadsutskottet. På begäran av lagutskottet har arbetsmarknadsutskottet
vidare yttrat sig över de avsnitt i proposition 143 och motionerna
2025 och 2026 som rör arbetsmarknadsutskottets beredningsområde.
Yttrande över yrkande 5 d i motion 2025 har inhämtats från näringsutskottet.
Yttrandena har fogats till betänkandet som bilagorna 3 och 4.

Över motion 807 har remissyttranden inhämtats från stiftelseutredningen,
kommunalföretagskommittén. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet
och SABO. En sammanställning av remissyttrandena har
fogats som bilaga 5 till betänkandet.

1 Riksdagen 1980/81. 8 sami. Nr 4

LU 1980/81:4

Statsrådet och chefen för justitiedepartementet Håkan Winberg och
andra företrädare för justitiedepartementet samt företrädare för Sveriges
industriförbund och Svenska byggnadsentreprenörföreningen har inför utskottet
lämnat synpunkter på förslaget till ny lag om handelsbolag och
enkla bolag såvitt avser frågan om utformningen av handelsbolagsbegreppet.
Beträffande denna fråga har utskottet i samband med ett studiebesök i
Malmö även inhämtat synpunkter från andra företrädare för det svenska
näringslivet. Spörsmålet har också tagits upp i skrivelser som kommit in
till utskottet från Industriförbundet och Byggnadsentreprenörföreningen,
Svenska bankföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund samt
Sveriges redareförening. Innehållet i skrivelserna redovisas i bilaga 6 till
betänkandet.

Utskottet har vidare vid ett studiebesök i Köpenhamn inhämtat synpunkter
från företrädare för det danska industridepartementet, danska
myndigheter och danskt näringsliv angående den danska lagstiftningen om
en särskild bolagsform för mindre företag (anpartsselskaber). I samband
med en studieresa till Förbundsrepubliken Tyskland har utskottet sammanträffat
med företrädare för den tyska arbetsgivareföreningen, Bundesvereinigung
der Deutschen Arbeitgeberverbände (BDA), och därvid informerats
om den tyska lagstiftningen om en särskild bolagsform för mindre
företag (Gesellschaft mit beschränkter Haftung). I anslutning härtill har
utskottet också inhämtat upplysningar angående de tyska bestämmelserna
om paritetsrepresentation i bolagsstyrelser från företrädare för BDA och
den tyska centrala arbetstagarorganisationen, Deutschen Gewerkschaftsbund
(DGB).

Slutligen har i ärendet inkommit skrivelser från företagsobeståndskommittén,
Föreningen auktoriserade revisorer FAR, Svenska revisorssamfundet
SRS och Svenska uppfinnareföreningen.

Motionsyrkandena

I. Vid 1979180 års riksmöte väckta fristående motioner

A. 1979/80: 156 av Olle Wästberg i Stockholm (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts i syfte att
åstadkomma en ny aktiebolagslag i enlighet med vad som anförts i motionen.

B. 1979/80:807 av Martin Olsson och Margit Odelsparr (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen anhåller om förslag om rätt till proportionellt val
när styrelse för stiftelse, ekonomisk förening eller aktiebolag, till vilken
kommun eller landsting utser ledamöter, väljer arbetsutskott eller motsvarande
beredning.

C. 1979/80: 1477 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar om förstärkning av lagen om styrelserepresentation för de anställda
i enlighet med vad som sägs i motionen.

LU 1980/81:4

II. Med anledning av proposition 1979180:143 väckta motioner

A. 1979/80: 2016 av Johan Olsson m. fl. (c. m, fp) vari yrkas att riksdagen
uttalar angelägenheten av att en översyn igångsätts av förslaget till
andelsbolagslag för mindre företag i enlighet med vad som anförs i motionen.

B. 1979/80:2025 av Lennart Andersson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen

1. antar de ändringar i förslaget till lag om årsredovisning m. m. i vissa
företag som följer av förslagen beträffande årsredovisning och koncernredovisning,

2. antar de ändringar i förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385) som följer av förslagen beträffande de s.k. 50/50-bolagen,
kvalificerad revisor i aktiebolag samt byte av firma och säte,

3. fattar principbeslut om aktiebolaget som obligatorisk form för näringsverksamhet
med minst 25 anställda samt hos regeringen hemställer
om utredning i anslutning härtill i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. hos regeringen begär förslag till lagstiftning om representation för de
anställda i vissa handelsbolags styrelser eller direktioner i enlighet med
vad som anförs i motionen,

5. beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om

a) en översyn av aktiebolagslagen i syfte att vidga de anställdas inflytande,

b) utredning om informationen beträffande s. k. sidoordnade koncerner,

c) en övergripande utredning om toretagsrevisionen,

d) kommerskollegiets resurser för tillsyn på revisorsområdet,

e) aktiekapitalets storlek.

C. 1979/80:2026 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
beslutar att avslå propositionen 1979/80:143 och hos regeringen hemställa
om ett nytt förslag som bättre tillgodoser de fackliga organisationernas och
andra intressenters berättigade krav om insyn och kontroll.

D. 1979/80:2030 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att entreprenadkonsortier inom byggnadsbranschen som bildats för genomförande
av visst projekt icke skall omfattas av de nya bestämmelserna
om handelsbolag.

Utskottet

Inledning

Lagen om handelsbolag och enkla bolag (BL) är i det närmaste 85 år
gammal och har under de senaste decennierna undergått endast mindre
ändringar. I syfte att få till stånd en modernisering av lagen tillkallades år

LU 1980/81:4

1974 särskilda sakkunniga, vilka antog namnet 1974 års bolagskommitté.
Enligt direktiven skulle bolagskommittén göra en översyn av BL samt
överväga införande av lagregler om offentlig årsredovisning, revision och
koncerner för andra företagsformer än aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Bolagskommitténs uppdrag omfattade också riksdagens hemställan
om skyndsam utredning angående införande av en särskild bolagsform
för mindre företag (LU 1974: 19, rskr 1974:238).

I tilläggsdirektiv år 1978 fick bolagskommittén även i uppdrag att verkställa
en av riksdagen år 1977 (LU 1977/78:8, rskr 1977/78: 112) begärd
utredning av frågan om en ändamålsenlig utformning av det aktiebolagsrättsliga
koncernbegreppet i vad avser s. k. 50/50-bolag och att därvid även
uppmärksamma de problem som är förknippade med företag som utan att
vara dotterföretag är på något sätt associerade med ett aktiebolag.

Bolagskommittén har redovisat sitt arbete i tre betänkanden (SOU
1978:66) Andelsbolagslag, (SOU 1978:67) Nya bolagsregier m.m. samt
(SOU 1979:46) Koncernbegreppet m.m.

Vid remissbehandlingen mötte förslaget till en ny bolagsform, s.k. andelsbolag,
betydande invändningar. Departementschefen har därför inte
ansett sig kunna lägga förslaget till grund för förslag till riksdagen.

Bolagskommitténs övriga två betänkanden fick ett positivt gensvar vid
remissbehandlingen och har lagts till grund för i proposition 143 intagna
förslag till lag om handelsbolag och enkla bolag, lag om årsredovisning
m. m. i vissa företag samt vissa ändringar i aktiebolagslagen.

Till grund för proposition 143 har vidare lagts två av Brottsförebyggande
rådet (BRÅ) avlämnade promemorior (BRÅ PM 1978:2) Revisors verksamhet
och (BRÅ PM 1979: 5) Aktiebolagslagen — förstärkt skydd för det
bundna kapitalet m.m. samt en av Sveriges industriförbund, Svenska
bankföreningen och Föreningen Auktoriserade revisorer FAR till justitiedepartementet
ingiven skrivelse beträffande frågan om nyemission av aktier
till underkurs m. m. Promemoriorna och skrivelsen har remissbehandlats.

I proposition 144 föreslås vissa ändringar i lagen om ekonomiska föreningar
samt vissa följdändringar i andra lagar. Till grund för förslaget
ligger en inom justitiedepartementet upprättad och därefter remissbehandlad
promemoria (Ds Ju 1979:14) Nya redovisningsregler för ekonomiska
föreningar m. m.

Propositionernas huvudsakliga innehåll

Proposition 1979/80:143

I propositionen läggs fram ett förslag till lag om handelsbolag och enkla
bolag, som skall ersätta 1895 års lag i samma ämne. Förslaget överensstämmer
i många avseenden med gällande rätt. Bland nyheterna märks en
ändrad gränsdragning mellan handelsbolagen och de enkla bolagen, som i
princip innebär att ett handelsbolag skall anses föreligga så snart en nä -

LU 1980/81:4

ringsverksamhet utövas i bolagsform. Utrymmet för de enkla bolagen
minskas alltså. Vidare föreslås en begränsning av möjligheterna att arbeta
med enmanshandelsbolag. En annan nyhet är att stiftelser eller ideella
föreningar inte längre får vara komplementärer i ett kommanditbolag, dvs.
svara fullt ut för bolagets förpliktelser.

I propositionen läggs också fram ett förslag till lag om årsredovisning
m.m. i vissa företag. Förslaget, som saknar motsvarighet i gällande rätt,
gäller huvudsakligen handelsbolag och enskilda näringsidkare. Enligt förslaget
skall ett företag med minst tio anställda upprätta en offentlig årsredovisning
samt anlita en revisor. I de flesta fall kan årsredovisningens
innehåll stämma överens med årsbokslutet enligt bokföringslagen. 1 allmänhet
skall årsredovisningen sändas in till länsstyrelsen endast på begäran.
Vidare föreslås bestämmelser om koncernredovisning i koncerner
med ett annat moderföretag än aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse.

I propositionen föreslås slutligen vissa ändringar i aktiebolagslagen.
Förslaget bygger bl. a. på de två promemoriorna från BRÅ om revisors
verksamhet och om förstärkt skydd för det bundna aktiekapitalet. Aktiebolagslagen
föreslås vidare ändrad så att det skall framgå att s. k. 50/50-bolag i fortsättningen inte skall anses som koncernföretag. Det öppnas
också en möjlighet för börsnoterade företag att göra en nyemission, trots
att börskursen ligger under aktiernas nominella värde. Slutligen föreslås
vissa regler som är särskilt avsedda för de mindre aktiebolagen och som
möjliggör en bättre insyn i sådana bolags verksamhet.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1981.

Proposition 1979180:144

I propositionen föreslås vissa ändringar i lagen om ekonomiska föreningar.
Enligt förslaget införs för de ekonomiska föreningarna redovisningsregler
som har samordnats med bokföringslagen och som i princip stämmer
överens med vad som gäller för aktiebolagen. Vidare föreslås regler om
koncernredovisning i koncerner med en ekonomisk förening som moderföretag
samt skärpta regler om revision. Även dessa regler stämmer i
princip överens med motsvarande regler i aktiebolagslagen.

Ändringarna i lagen om ekonomiska föreningar föranleder åtskilliga
följdändringar i andra lagar som bl. a. gäller jordbrukskasserörelsen, bostadsrättsföreningar,
understödsföreningar, arbetslöshetskassor och sambruksföreningar.

I ekonomiska föreningar fördelas överskottet på verksamheten normalt i
förhållande till den omfattning i vilken medlemmarna har utnyttjat föreningens
tjänster. Om utdelningen beräknas på annat sätt gäller f. n. att
den får fastställas till högst fem procent av inbetalda insatser. I propositionen
föreslås att den högsta tillåtna insatsräntan skall motsvara gällande
diskonto med ett tillägg av tre procentenheter.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1981.

LU 1980/81:4

Allmänna överväganden

Som utskottet inledningsvis framhållit är den nuvarande handelsbolagslagen
i det närmaste 85 år gammal. Det framlagda förslaget till ny handelsbolagslag
innebär, även om det i stora delar överensstämmer med gällande
rätt, en välbehövlig anpassning till moderna förhållanden. I vissa delar
innebär förslaget också en kodifiering av den praxis som utvecklats.

En fördel med förslaget är att användningsområdet för enkelt bolag
begränsas. Med hänsyn till att insynen och kontrollen liksom även borgenärsskyddet
är väsentligt bättre i ett handelsbolag än i ett enkelt bolag är
det enligt utskottets mening angeläget att näringsverksamhet i annat bolag
än aktiebolag bedrivs som handelsbolag.

En brist i gällande lagstiftning om handelsbolag är att det saknas bestämmelser
som tar sikte på det allmännas och de anställdas intressen av insyn i
företaget. Regler om t. ex. offentlig årsredovisning och revision finns f. n.
endast för aktiebolag och ekonomiska föreningar. Det nu framlagda förslaget
till lag om årsredovisning m. m. i vissa företag, vilket lagförslag innehåller
bestämmelser om årsredovisning, revision och koncernredovisning,
fyller enligt utskottets mening därför ett angeläget behov. Utskottet vill
också peka på att reglerna kommer att få stor betydelse även för företagens
borgenärer.

Utskottet vill vidare understryka betydelsen av att den tidigare så omdiskuterade
frågan huruvida de s. k. 50/50-bolagen skall anses som koncernföretag
nu får en lösning liksom av att också vissa andra problem på
aktiebolagsrättens område löses.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om att aktiebolag, vars
aktiekapital understiger 50000 kr., måste före utgången av år 1981 antingen
höja aktiekapitalet till 50000 kr. eller omvandlas till ett handelsbolag, om
delägarna vill fortsätta verksamheten. För ägarna av dessa bolag är det
nödvändigt att i god tid få veta vad den nya lagstiftningen om handelsbolag
kommer att innehålla. Det är därför synnerligen angeläget att beslut nu kan
fattas om en ny handelsbolagslag.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att proposition 143 innehåller
flera angelägna reformförslag. Som kommer att framgå av det följande
råder inom utskottet enighet om flertalet av förslagen.

Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört kan utskottet inte ställa sig
bakom yrkandet i motion 2026 (vpk) att riksdagen skall avslå proposition
143 och hos regeringen begära ett nytt förslag som bättre tillgodoser de
fackliga organisationernas och andra intressenters berättigade krav om
insyn och kontroll. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen. De
i motionen särskilt berörda frågorna om representation för de anställda i
handelsbolags styrelser och om årsredovisning i företag med mindre än 10
anställda kommer utskottet att behandla närmare i de två följande huvudavsnitten.

LU 1980/81:4

Handelsbolag och enkla bolag

Gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag

Handelsbolaget och det enkla bolaget regleras av BL. Enligt 45 § första
stycket föreligger ett enkelt bolag om två eller flera sluter bolag för visst
företag eller för fortsatt verksamhet. Har bolaget gemensam firma och
skulle bokföringsskyldighet ha förelegat beträffande verksamheten enligt
1929 års bokföringslag, om denna hade gällt även efter utgången av år
1976, föreligger ett handelsbolag. Enligt 45 § andra stycket kan ett handelsbolag
dessutom uppkomma genom att ett enkelt bolag förs in i handelsregistret.

Handelsbolaget utmärks av dels att det är juridisk person, vilket bl. a.
innebär att borgenärerna har företräde till bolagsförmögenheten framför
bolagsmännens privata borgenärer, dels att bolagsmännen ansvarar solidariskt
för de förbindelser som ingås å bolagets vägnar. Det enkla bolaget
däremot är inte juridisk person. En bolagsman svarar därför i princip
endast för förpliktelser på grund av avtal som han själv har deltagit i.

Eftersom all näringsverksamhet inte är bokföringspliktig enligt 1929 års
bokföringslag kan följaktligen viss näringsverksamhet bedrivas i enkelt
bolag. I propositionen framhåller departementschefen som sin principiella
uppfattning att bolag som driver näring skall i en ny lagstiftning betraktas
som handelsbolag. Undantag bör dock göras för näringsverksamhet inom
jord- och skogsbruk vilken drivs i bolag av fysiska personer.

I syfte att på angivet sätt minska utrymmet för enkla bolag föreslås i 1
kap. 1 § första stycket i förslaget till ny handelsbolagslag att handelsbolag
skall föreligga, om två eller flera har avtalat att utöva näringsverksamhet i
bolag. 1 andra stycket görs dock undantag från denna regel för verksamhet
som medför skyldighet att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen.
Ett enkelt bolag föreligger enligt 3§ i samma kap. om två eller flera
har avtalat att utöva verksamhet i bolag utan att handelsbolag föreligger.
På motsvarande sätt som enligt gällande rätt kan enligt förslaget ett enkelt
bolag övergå till att bli handelsbolag genom att föras in i handelsregistret.

För att ge delägarna i rörelsedrivande enkla bolag en viss övergångstid
att inrätta sig efter den nya ordningen föreslås att i övergångsbestämmelserna
förs in en regel av innebörd att den nya gränsdragningen mellan
handelsbolag och enkla bolag skall gälla först efter utgången av år 1985 för
bolag som har bildats före den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Under utskottets behandling av ärendet har den föreslagna gränsdragningen
mellan handelsbolag och enkelt bolag visat sig kunna medföra vissa
problem. Särskilt har frågan om till vilken bolagsform s. k. konsortier skall
hänföras väckt stort intresse och blivit föremål för ingående överväganden.

Frågan har tagits upp i motion 2030 (m), vari yrkas att entreprenadkonsortier
inom byggnadsbranschen som bildas för genomförande av visst

LU 1980/81:4

projekt inte skall omfattas av de nya bestämmelserna om handelsbolag.
Vidare har frågan om konsortier behandlats i skrivelser från Sveriges
industriförbund och Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Svenska
bankföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund samt Sveriges redareförening.
Industriförbundet och Byggnadsentreprenörföreningen
framhåller att det för näringslivets praktiska behov skulle vara tillfredsställande
att det i motiven till den nya lagstiftningen sades att enkelt bolag
skall anses föreligga då två eller flera företag sluter avtal för gemensamt
utförande av visst arbetsbeting för viss beställare.

Bankföreningen hemställer att utskottet skall föreslå en lagtext som är så
utformad att nu befintliga bankkonsortier, som är att anse som enkla bolag,
inte heller framgent kan komma att anses som handelsbolag. Försäkringsbolagens
riksförbund förordar att i 1 kap. 1 § görs ett undantag från
handelsbolagsdefinitionen för bank- och försäkringsverksamhet. Redareföreningen
slutligen tar i sin skrivelse upp det samarbete som svenska
rederier har med utländska redare i s.k. sjöfartspooler. Enligt redareföreningen
är det nödvändigt att utskottet gör en klar markering att sådana
samarbetsavtal inte konstituerar handelsbolag.

En redogörelse för de skäl organisationerna anfört för sina yrkanden
samt för de olika slag av konsortier som förekommer inom resp. branscher
har tagits in i bilaga 6, till vilken utskottet hänvisar.

Frågan om konsortiers associationsrättsliga status har också behandlats
vid hearings med justitieministern och andra företrädare för justitiedepartementet
samt med företrädare för Industriförbundet och Byggnadsentreprenörföreningen.
I samband med ett besök i Malmö slutligen har utskottet
inhämtat synpunkter på frågan från olika företrädare för det svenska
näringslivet.

Genom vad sålunda förekommit har utskottet kunnat konstatera att
konsortialavtal blivit en vanlig form för samarbete mellan näringsidkare.
Som framgår av bilaga 6 reglerar konsortialavtalet mångskiftande verksamhetsformer.
Ett konsortium kan sålunda ha tillkommit för ett visst
bestämt projekt, t. ex. en byggnadsentreprenad, medan i andra fall syftet
med konsortier kan vara ett mer långsiktigt samarbete, t. ex. sjöfartspoolerna,
bankgirocentralen, patientförsäkringen.

Organisationerna har i sina skrivelser förtecknat sådana konsortier vilka
organisationerna ansett hittills vara enkla bolag. För den händelse bolagen
genom den föreslagna ändringen av handelsbolagsbegreppet skulle komma
att hänföras till handelsbolag, skulle detta enligt organisationerna innebära
avsevärda olägenheter. I detta hänseende har bl. a. åberopats följande.

En övergång till handelsbolag skulle få betydande skatterättsliga olägenheter.
Detta hänger bi. a. samman med att handelsbolag och enkla bolag
behandlas olika när det gäller bolagsmännens rätt att utnyttja underskottsavdrag
och att verkställa nedskrivningar. Vidare kan en oberättigad och
konkurrenssnedvridande insyn uppkomma om ett konsortium, som bildats

LU 1980/81:4

för ett visst projekt, räknas som handelsbolag och därigenom - till skillnad
från ett enskilt företag - blir skyldigt att i särskild årsredovisning uppge
det ekonomiska resultatet av detta projekt enbart. En sådan konkurrenssnedvridning
blir särskilt allvarlig om svenska företag härigenom får en
konkurrensnackdel vid sin verksamhet utomlands. När det är fråga om
konsortier med utländska delägare måste vidare observeras att ett utländskt
företag inte får ingå i ett svenskt handelsbolag utan tillstånd av
regeringen. Ett sådant krav på myndighetsprövning medför tidsutdräkt och
andra störningar som kan omöjliggöra eller försvåra för svenska företag att
få vara med i internationell samverkan. Även på grund av andra omständigheter
kan det uppstå svårigheter för svenska företag när det gäller att
delta i internationella samverkansavtal. Enligt organisationerna är vidare
reglerna för handelsbolag inte anpassade till den verksamhet som konsortierna
bedriver vilket medför att avtalsskrivningen blir onödigt komplicerad.
Bankföreningen har också pekat på att om befintliga kreditkonsortier
förvandlas till handelsbolag med därav följande offentlig redovisning skulle
i vissa fall banksekretessen komma att upphävas. Slutligen har framhållits
den särskilda omständigheten att nuvarande bank- och försäkringslagstiftning
omöjliggör bankers och försäkringsbolags engagemang i handelsbolag.
Utskottet vill tillägga att motsvarande hinder föreligger i fråga om
t. ex. finansbolag.

Som utskottet anfört redan under de allmänna övervägandena innebär
förslaget i propositionen att näringsverksamhet i bolag skall bedrivas som
handelsbolag och inte som enkelt bolag en betydande fördel. Det är emellertid
samtidigt viktigt att gränsdragningen mellan handelsbolag och enkelt
bolag inte görs så att praktiska och smidiga former för samverkan mellan
olika företag försvåras eller förhindras. Uppenbart är att det finns ett stort
behov av teknisk och ekonomisk samverkan mellan företag i former som
inte i sig utgör en juridisk person. Med hänsyn till det tekniska framåtskridandet
och kostnadsutvecklingen kan detta behov också förväntas öka.
Som framgår av vad organisationerna anfört skulle det innebära betydande
nackdelar om de av organisationerna beskrivna konsortierna nu skulle
omvandlas tili handelsbolag. 1 vissa fall skulle en sådan omvandling till och
med kunna få allvarliga konsekvenser för t. ex. svensk exportindustri.
Såvitt utskottet kunnat finna kan det inte anses stå i strid med de syften
och värderingar som ligger till grund för den nya lagstiftningen om handelsbolag
att låta de aktuella konsortierna förbli enkla bolag. Genom att konsortiedeltagarna
i allmänhet är aktiebolag eller andra företag som med den
nya lagstiftningen får skyldighet att avge offentlig årsredovisning kan en
tillräcklig insyn och kontroll erhållas hos varje enskild konsortiedeltagare.

Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört finns det enligt utskottets
mening anledning att något närmare dröja vid konsortiebegreppet och vid
frågan i vad mån bolagspropositionens handelsbolagsbegrepp är mer omfattande
än motsvarande begrepp i nu gällande lag.

LU 1980/81:4

Som framgår av bilaga 6 är det mångskiftande företeelser som benämns
konsortier. Någon närmare analys av konsortiebegreppet har inte gjorts
vare sig i bolagskommitténs betänkande eller i propositionen. I betänkandet
(s. 117) konstateras endast att det ibland kan vara svårt att juridiskt
etikettera de konsortier som bildas för genomförande av bestämda projekt,
ofta av betydande storlek eller komplexitet. Efter en beskrivning av den
enligt utredningen mest frekventa formen av industrikonsortier — nämligen
konsortier som inte har någon personal anställd och som saknar egna
tillgångar och skulder samt intäkter och kostnader - konstaterar utredningen
att ett sådant konsortium enligt gällande rätt hittills varit att behandla
som ett enkelt bolag och att något skäl att ändra detta betraktelsesätt
på grund av de föreslagna ändrade reglerna om handelsbolag inte
föreligger. Kommittén uttalar slutligen att konsortier som däremot är så
organiserade att de har egna tillgångar och skulder samt kostnader och
intäkter bör räknas som handelsbolag. 1 propositionen ansluter sig departementschefen
till dessa uttalanden.

Konsortiebegreppet synes inte heller ha erhållit någon närmare bestämning
inom den rättsvetenskapliga litteraturen. Termen konsortium torde
närmast användas som en samlingsbeteckning på en mängd varierande
samverkansavtal, som i vissa fall kan betecknas som bolagsavtal och som i
andra fall kan vara anställningsavtal, försträckningsavtal m. m.

Utskottet vill i detta sammanhang stryka under att det ibland kan vara
svårt att fastställa gränsen mellan bolag och avtal som saknar bolagskaraktär.
Någon definition av begreppet bolag finns inte, vare sig i gällande
lagstiftning eller i det nya lagförslagets lagtext. Inom den rättsvetenskapliga
litteraturen brukar man kräva att i princip tre rekvisit skall vara uppfyllda
för att ett bolag skall föreligga. För det första skall rättsförhållandet
vara grundat på avtal mellan två eller flera delägare. För det andra skall det
föreligga ett för delägarna gemensamt bolagsändamål. För det tredje skall
delägarna vara förpliktade att verka för det gemensamma ändamålet. Det
kanske mest betydelsefulla rekvisitet i bolagsbegreppet är det gemensamma
ändamålet. Det är främst detta rekvisit som skiljer bolagsförhållanden
från andra avtal, där vardera parten fullföljer sina egna särintressen. Att
bolagsändamål är gemensamt betyder att bolagsmännen har ett gemensamt
intresse i bolagets verksamhet. Insatser och arbetsprestationer länder till
nytta för samtliga bolagsmän. Vaije bolagsmans prestation kommer alltså
det gemensamma ändamålet till godo. Ett ändamål av bolagskaraktär torde
föreligga endast om det gemensamma intresset framstår som något väsentligt
i rättsförhållandet. Det gemensamma ändamålet är oftast att uppnå
vinst till fördelning melian delägarna.

Av de i bilaga 6 beskrivna konsortierna torde några inte vara bolag,
därför att ett gemensamt bolagsändamål saknas. Så synes t. ex. de under B
2 och 3 i bankföreningens skrivelse redovisade konsortierna främst utgöra

LU 1980/81:4

avtal mellan vissa banker om hur en kunds kreditbehov skall fördelas
mellan dessa banker. För sådana konsortier torde det inte föreligga ett
gemensamt bolagsändamål. Dessa konsortier påverkas följaktligen inte av
det nu framlagda lagförslaget.

Vad härefter gäller konsortier som i dag är att anse som enkla bolag är
det enligt utskottets mening väsentligt att närmare undersöka i vad mån det
nya handelsbolagsbegreppet är mer omfattande än gällande begrepp. Härvid
kan först konstateras att BL uppställer ett krav på gemensam firma.
Detta krav har frånfallits i propositionen. Slopandet av kravet på gemensam
firma torde emellertid knappast i praktiken innebära någon utvidgning
av handelsbolagsbegreppet. Som kommittén anfört (s. 100) torde enligt
gällande rätt de flesta slag av beteckningar som används på en gemensamt
bedriven rörelse godtas som gemensam firma.

Däremot innebär ändringen i kravet på vilken verksamhet som bolagsavtalet
skall avse onekligen en utvidgning av handelsbolagsbegreppet. Som
utskottet tidigare påpekat medförde nämligen inte all näringsverksamhet
bokföringsplikt enligt 1929 års lag. Kretsen av bokföringsskyldiga i denna
lag fastställdes bl. a. genom en uppräkning i 20 punkter av de verksamheter.
där yrkesmässig rörelse ansetts böra medföra bokföringsskyldighet.
Flera moderna företeelser, t. ex. dataverksamhet, var därför inte bokföringsskyldiga.
Vidare fritogs vissa mindre rörelser bland de uppräknade
slagen av näringsverksamhet från sådan skyldighet. För de flesta uppräknade
slagen av rörelser gjordes omfattningen beroende av antalet anställda.
Sålunda förelåg - bl. a. i fråga om byggnadsverksamhet - inte någon
bokföringsskyldighet om rörelseidkarna endast biträddes av make, barn
under 16 år samt högst två andra personer. Om den verksamhet som det är
fråga om i ett konsortialavtal är att hänföra till t. ex. byggnadsverksamhet
innebär därför bolagspropositionens handelsbegrepp en utvidgning i förhållande
till gällande rätt. Annorlunda förhåller det sig dock då det är fråga
om rederi-, bank- eller försäkringsrörelser. Den som idkade rederirörelse
endast med eget, av honom själv fört fartyg var visserligen inte bokföringsskyldig
enligt 1929 års lag. 1 övrigt medförde emellertid rederirörelse alltid
bokföringsskyldighet enligt den lagen. Så var också alltid fallet med bankoch
försäkringsrörelse. Då den verksamhet om vars utövande det är fråga
kan hänföras till rederi-, bank- eller försäkringsrörelse kan man därför säga
att handelsbolagsbegreppet i proposition 143 är oförändrat i förhållande till
gällande rätt. I den mån de i skrivelserna på detta område redovisade
samverkansformerna inte är att hänföra till handelsbolag enligt gällande
rätt, finns det därför ingen anledning att anta att handelsbolagsbegreppet i
proposition 143 medför någon ändring på den punkten.

När det gäller att ta ställning till om inom sådana verksamhetsområden,
där handelsbolagsbegreppet utvidgats, begreppsändringen medför att konsortierna
blir handelsbolag, finns det enligt utskottets mening anledning att
närmare granska hur man skall kunna avgöra i vilket rättssubjekt närings -

LU 1980/81:4

verksamheten skall anses utövad. Det utslagsgivande för vilken bolagsform
som föreligger synes nämligen vara just om verksamheten drivs i det
gemensamma bolaget. Det är således fråga om att avgöra huruvida viss
näringsverksamhet skall anses utövad av den enskilde näringsidkaren eller
av det konsortium, vari näringsidkaren ingår. Frågan har inte närmare
belysts i propositionen.

Vanligtvis torde det inte föreligga några svårigheter att avgöra av vem en
viss näringsverksamhet utövas. I vissa fall kan dock saken vara mera
tveksam. Byggnadsentreprenörernas framställning t.ex. aktualiserar det
fallet att ett företag, som ostridigt utövar näringsverksamhet av visst slag,
ingår ett samarbetsavtal med någon annan angående näringsverksamhet av
samma slag som företaget utövar. Skall här den del av näringsverksamheten
som berörs av samarbetsavtalet anses utövad av det genom detta avtal
skapade konsortiet eller skall verksamheten anses ingå i den av de enskilda
företagen redan utövade verksamheten? Svaret på frågan får enligt utskottets
mening bero på en helhetsbedömning av omständigheterna i det särskilda
fallet.

Utskottet vill dock särskilt peka på vissa omständigheter som tillsammantagnä
kan utgöra grund för att anse en med ett konsortium avsedd
näringsverksamhet som en del av den näringsverksamhet som var och en
av delägarna redan utövar. För det första bör den verksamhet som en
delägare utövar inom konsortiet vara av huvudsakligen samma slag som
den näringsverksamhet vilken delägaren redan utövar, då konsortialavtalet
ingås. För det andra bör i allmänhet den verksamhet som konsortialavtalet
gäller inte ha fortlöpande karaktär utan avse ett visst, bestämt arbetsresultat
för en viss beställare. För det tredje bör i regel krävas att konsortidelägarna
framträder utåt, t. ex. genom att samtliga tecknar på ett entreprenadkontrakt.
Slutligen bör fordras att den verksamhet som konsortiet
avser utövas med hos delägarna anställd personal och med av delägarna
innehavd maskinell utrustning.

Det måste emellertid alltid bli fråga om en helhetsbedömning i varje
särskilt fall, varvid syftet med samverkan får anses ha stor betydelse. Är
syftet ett så intensivt samarbete att konsortiet utåt ger sken av att vara en
juridisk person är det naturligt att konsortiet också i realiteten blir en
Juridisk person med de fördelar som detta kan föra med sig. Framstår det
däremot som klart att konsortiedeltagarna åsyftat att fortsätta att driva den
egna verksamheten men i samverkan med de övriga deltagarna bör samarbetet
även i fortsättningen betraktas som ett enkelt bolag. Vid en helhetsbedömning
av omständigheterna bör man inte utesluta att det under vissa
förhållanden — särskilt om tillbörlig insynsmöjlighet erbjuds genom de
årsredovisningsregler som gäller för delägarna - kan framstå som naturligt
och lämpligt att betrakta en med ett samarbetsavtal avsedd näringsverksamhet
som en del av varje delägares näringsverksamhet, trots att konsortieverksamheten
i och för sig har fortlöpande karaktär, t. ex. sådan sam -

LU 1980/81:4

verkan inom rederinäringen som redareföreningen har skildrat i sin skrivelse.

När det gäller de i bilaga 6 förtecknade konsortierna uppstår som regel
inga problem i fråga om de av Industriförbundet beskrivna industrikonsortierna,
dvs. sådana konsortier vari de deltagande företagen som en följd av
olika kompetensområden svarar för klart skilda avsnitt i det gemensamma
åtagandet. Dessa konsortier bör - såsom framhålls i propositionen -kunna betraktas som enkla bolag och detta enligt utskottets mening därför
att det står helt klart att näringsverksamheten inte bedrivs i bolaget utan av
de enskilda konsortiemedlemmarna.

Beträffande entreprenadkonsortierna inom byggbranschen framgår av
redogörelsen i bilaga 6 att konsortiekontraktet brukar undertecknas av
samtliga konsortiedelägare, att konsortiet inte har någon personal utan att
den tillhandahålls av konsortiemedlemmarna samt att detsamma i regel
gäller beträffande erforderliga maskiner. Bokföringen för konsortiet sköts
regelmässigt genom en av konsortiedelägarna. Det framstår enligt utskottets
uppfattning som naturligt och lämpligt att man i på detta sätt konstruerade
konsortier i allmänhet anser näringsverksamheten utövad, inte av
konsortiet utan av konsortiets delägare. I dessa fall blir konsortiet följaktligen
att betrakta som enkelt bolag. Det förhållandet att vissa räkenskaper
förs för konsortiet leder inte i och för sig till någon annan bedömning. Som
framgår av de till skrivelsen fogade bokföringsexemplen förs intäkter och
utgifter årligen ned på de olika delägarna. De av konsortieledaren förda
räkenskaperna fungerar närmast som en resursfördelningsnyckel.

Ett särskilt problem kan uppstå när det gäller den maskinella utrustningen
som ett konsortium kan behöva ha tillgång till. Vid utskottets hearing i
Malmö framhölls av företrädare för byggnadsentreprenadindustrin att ett
konsortium vid vissa större entreprenader, särskilt utomlands, behöver
kunna köpa maskinell utrustning t. ex. dumpers. Som regel kan delägarna
inte acceptera att äganderätten till maskinerna tillkommer ledaren eller
sponsorn för konsortiet.

Med anledning härav förtjänar att ånyo påpekas att varken enligt nu
gällande rätt eller enligt den föreslagna nya lagen är det enkla bolaget
någon juridisk person. Detta innebär att ett enkelt bolag inte kan förvärva
rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Det enkla bolaget kan inte heller
äga tillgångar. Det sagda utesluter emellertid inte - vare sig enligt gällande
rätt eller enligt proposition 143 — att bolagstillgångarna, dvs. de åt bolagsändamålet
enligt bolagsmännens avtal anslagna tillgångarna, kan med verkan
bolagsmännen emellan innehas av bolagsmännen på olika sätt. Bolagsmännen
i ett enkelt bolag torde sålunda kunna inneha bolagstillgångarna
antingen med individuell äganderätt eller under samäganderätt med bestämda
andelar eller under s.k. egendomsgemenskap. Med egendomsgemenskap
menas att delägarnas rätt omfattar en hel rättighetsmassa under
sådana villkor att den enskilde bolagsmannen inte äger anspråk på att vid

LU 1980/81:4

bolagets upplösning utfå vissa bestämda förmögenhetsobjekt eller andelar i
sådana utan endast har en med hänsyn till bolagsverksamhetens resultat
och andra omständigheter växlande andel i hela massan, en andel vars
omfattning bl. a. påverkas av hur stor gälden för bolagsändamålet är. (Se
även kommitténs betänkande s. 118 f.) Det förhållandet att konsortiedelägarna
gemensamt införskaffar maskinell utrustning behöver därför inte
innebära att den förvärvade utrustningen skall anses som en konsortiets
tillgång, utan den kan vara delägarnas gemensamt ägda tillgång.

När det gäller bank- och försäkringskonsortier kan konstateras att dessa
konsortier uppvisar karakteristiska drag som i hög grad överensstämmer
med dem som utmärker de ovan redovisade konsortierna. Även bank- och
försäkringskonsortierna bör alltså kunna betraktas som enkla bolag, i den
mån de över huvud taget är att hänföra till bolag.

Det skulle naturligtvis i och för sig vara önskvärt, om lagtexten kunde ge
klart besked om av vem en näringsverksamhet skall anses utövad. En
lagbestämmelse med sådant innehåll skulle emellertid enligt utskottets
mening med nödvändighet bli så abstrakt att den knappast skulle få något
praktiskt värde. I stället får frågan om när en näringsverksamhet skall
anses utövad av det ena eller det andra rättssubjektet överlämnas åt
rättspraxis.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att när det gäller rederi-,
bank- och försäkringsrörelse är handelsbolagsbegreppet i den nya handelsbolagslagen
oförändrat i förhållande till gällande rätt. Inom dessa områden
verksamma konsortier, som i dag är att anse som enkla bolag, kommer
följaktligen inte att genom den nya lagen få en ändrad associationsrättslig
status. När det gäller verksamhetsområden för vilka propositionens handelsbolagsbegrepp
innebär en utvidgning i förhållande till gällande rätt,
t. ex. byggnadsverksamhet, blir det avgörande för frågan om ett bolagskonsortium
i fortsättningen skall bli handelsbolag eller ett enkelt bolag, av
vem näringsverksamheten skall anses utövad. Om näringsverksamheten
sålunda utövas av de enskilda konsortiedelägarna är bolaget att anse som
ett enkelt bolag, medan bolaget om näringsverksamheten utövas i detta blir
ett handelsbolag. När det gäller att bestämma var näringsverksamheten
bedrivs måste det alltid bli fråga om en helhetsbedömning av omständigheterna
i det enskilda fallet. Härvid kan de av utskottet ovan angivna kriterierna
tjäna till ledning som tolkningsdata.

För att det klart skall komma till uttryck att ett bolagsavtal skall konstituera
ett handelsbolag endast när verksamheten verkligen skall ske i det
gemensamma bolaget och icke hos bolagsmännen anser utskottet att ordet
gemensamt bör föras in i lagtexten. Utskottet förordrar att I kap. 1 § första
stycket i förslaget till ny handelsbolagslag får följande lydelse.

”Ett handelsbolag föreligger, om två eller flera har avtalat att gemensamt
utöva näringsverksamhet i bolag.”

Utskottet vill tillägga beträffande det enkla bolaget när det används för

LU 1980/81:4

konsortier att det fungerar närmast som ett instrument för att fördela
ansvar och risker mellan de var för sig självständigt verkande företagen.
Det enkla bolaget kan således finnas i samband med ekonomisk verksamhet
även om det inte som sådant får utöva näringsverksamhet.

Avslutningsvis vill utskottet framhålla att det synes tveksamt hur man
skall bedöma det samarbete som bankerna bedriver genom Bankgirocentralen
(BGC) och vissa andra liknande samverkansformer. Denna verksamhet
synes inte vara en sådan bankrörelse, som skulle ha omfattats av
bokföringsskyldighet enligt 1929 års bokföringslag. Om BGC över huvud
taget är ett bolag och anses utöva näringsverksamhet, finns det med
hänsyn till hur verksamheten är ordnad därför viss risk för att ändringen av
handelsbolagsbegreppet kan leda till att BGC blir ett handelsbolag, vilket
inte står i överensstämmelse med gällande banklagstiftning. Som utskottet
tidigare anmärkt föreslås emellertid för befintliga enkla bolag en övergångstid
på fem år, innan det nya handelsbolagsbegreppet blir tillämpligt
på bolaget. Det får enligt utskottets mening ankomma på banklagutredningen
att under denna tid närmare pröva i vilken associationsrättslig form
BGC m.fl. skall bedriva sin verksamhet. Utskottet kan tillägga att om
liknande problem uppkommer för något befintligt konsortium på försäkringsområdet
får det ankomma på försäkringsverksamhetskommittén att
göra motsvarande överväganden. Utskottet förutsätter att regeringen tar
de initiativ som i sådana hänseenden kan bli erforderliga och även i övrigt
under övergångstiden noggrant följer utvecklingen på området.

Genom vad utskottet sålunda anfört och förordat får syftet med motion
2030 och de ovannämnda skrivelserna anses ha blivit tillgodosett.

Styrelse i handelsbolag

I gällande rätt saknas bestämmelser om styrelse i handelsbolag. Däremot
skall det alltid finnas styrelse i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Enligt bolagskommitténs direktiv ålåg det kommittén att undersöka om
det fanns anledning att i lag ge regler om att styrelse och verkställande
direktör skulle utses i de större handelsbolagen. 1 direktiven pekade man
på att en sådan ordning skulle göra det möjligt att tillämpa lagstiftningen
om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar även på handelsbolag.

Kommitténs majoritet fann att företagsdemokratiska skäl talade för införandet
av styrelse i större handelsbolag. De motiv som låg till grund för
lagen om de anställdas styrelserepresentation i aktiebolag och ekonomiska
föreningar gjorde enligt kommittén sig gällande även i fråga om handelsbolag.
Att underlåta att ge de handelsbolagsanställda inflytande i företagsledningen
skulle vidare innebära en företagsdemokratisk diskriminering av
dessa anställda. Med hänsyn till det anförda föreslog kommittén att styrelse
skulle finnas i handelsbolag som under det senaste förflutna räkenskaps -

LU 1980/81:4

året hade sysselsatt i genomsnitt minst 25 arbetstagare. 1 fråga om handelsbolag
som är moderföretag borde enligt förslaget antalet arbetstagare avse
koncernen i dess helhet.

Kommitténs minoritet ansåg att det inte borde införas några lagbestämmelser
om styrelse i handelsbolag.

Kommitténs förslag kritiserades av ett stort antal remissinstanser, och
något förslag om styrelse i handelsbolag läggs inte fram i proposition 143.
Departementschefen framhåller att enligt hans uppfattning är det viktigt att
de anställda i handelsbolag tillerkänns en rätt till medbestämmande som är
likvärdig med den medbestämmanderätt som tillkommer anställda i aktiebolag
och ekonomiska föreningar. A andra sidan måste man beakta de
invändningar som kan resas mot att lösa frågan om medbestämmande i
handelsbolag på det sätt som kommittén föreslagit. Departementschefen
förklarar att han delar remissinstansernas uppfattning att bestämmelser om
styrelse i handelsbolag riskerar att medföra vissa olägenheter. Om styrelser
införs skulle beslutsfattandet komma att kompliceras i inte obetydlig
grad. Enligt departementschefen leder vidare den i och för sig nödvändiga
vetorätten för en obegränsat ansvarig bolagsman till att styrelsens möjlighet
att fungera som ett beslutsorgan begränsas. Spänningsförhållandet
mellan bolagsmännens och styrelsens kompetens kan också tänkas leda till
konflikter med risk för rättsförluster för tredje man. Det kan enligt departementschefen
inte heller uteslutas att vissa handelsbolag med ett fåtal
anställda skulle kunna uppfatta lagregler om styrelse som ett hinder mot
fortsatt expansion.

Mot bakgrund av det anförda anser departementschefen att en reform
med styrelse och styrelserepresentation för de anställda i handelsbolag inte
bör genomföras nu. Han pekar i stället på möjligheten att genom medbestämmandeavtal
finna lösningar som delvis tillgodoser de syften man vill
uppnå med styrelse och styrelserepresentation. Samtidigt uttalar departementschefen
att frågan om styrelser i större handelsbolag kommer att
beredas vidare och att det därvid är av särskilt intresse att se i vad mån
man kan finna lösningar på den allmänna frågan om arbetstagarinflytande
på koncernnivå. Den frågan har sin särskilda betydelse i detta sammanhang,
då det inte kan uteslutas att handelsbolag kommer att bli allt vanligare
som moderbolag så länge det saknas regler om styrelserepresentation
i handelsbolag.

1 den under allmänna motionstiden väckta motionen 1477 (s) framhålls
att de anställda i handelsbolagen har sämre förutsättningar till inflytande
än anställda i ekonomiska föreningar och aktiebolag genom att de inte har
någon personalrepresentation i handelsbolagens beslutande organ. Detta
förhållande är otillfredsställande och bör åtgärdas. Motionärerna förordar
att styrelse införs i de större handelsbolagen och att lagen om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar
(LSA) utvidgas till att omfatta även handelsbolag.

LU 1980/81:4

Frågan om styrelse och styrelserepresentation för de anställda i handelsbolag
tas också upp i motion 2025 (s). Motionärerna anser att de invändningar
som vid remissbehandlingen förts fram mot att införa styrelser i
handelsbolag är sakligt övertygande. Dessa invändningar visar enligt motionärerna
att handelsbolag inte bör få användas för företagsamhet i större
skala. Motionärerna föreslår därför begränsningar i tillåtligheten av handelsbolag,
vilket yrkande utskottet återkommer till i det följande.

Motionärerna framhåller vidare att av det remissyttrande som Sveriges
advokatsamfund avgivit över bolagskommittténs betänkande framgår att
det redan i dag förekommer att styrelse finns tillsatt i handelsbolag. Detta
förhållande borde kunna utnyttjas för att — i avvaktan på att rätten att
använda handelsbolagsformen vid större rörelser begränsas — övergångsvis
tillförsäkra de anställda i handelsbolag ett inflytande som motsvarar det
inflytande som de anställda har i aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Motionärerna yrkar att riksdagen hos regeringen begär förslag till reglering
som innebär att de anställda i sådana större handelsbolag som har styrelser
provisoriskt bereds representation i styrelserna enligt de grunder som
gäller i LSA (yrkande 4).

Lagutskottet kan för sin del ansluta sig till vad arbetsmarknadsutskottet
anfört i sitt yttrande att den naturliga utgångspunkten vid bedömandet av
förevarande problem bör vara att de anställdas möjligheter till insyn och
inflytande i företagen inte skall vara beroende av företagsform. De invändningar
som anförs i propositionen mot att införa styrelse i handelsbolag har
emellertid en avsevärd tyngd. Själva grundstrukturen i handelsbolagsformen
gör det olämpligt med en obligatorisk styrelse. Enligt utskottets
mening bör man därför i första hand söka finna andra former för att
tillgodose de anställdas berättigade anspråk på medinflytande. F. n. pågår
förhandlingar om medbestämmandeavtal för den privata arbetsmarknaden.
Som departementschefen framhåller är det möjligt att man i de sammanhangen
kan finna lösningar som tillgodoser de syften som man här vill
uppnå.

Med hänsyn till det anförda och med beaktande av att frågan om införande
av styrelse i större handelsbolag skall, enligt vad departementschefen
uttalar, bli föremål för fortsatt beredning, avstyrker uskottet bifall till
motion 1477 i denna del.

Utskottet kan inte heller finna att det finns några skäl att begära förslag
till en provisorisk reglering för de fåtaliga handelsbolag som frivilligt inrättar
styrelse. Utskottet avstyrker därför bifall även till motion 2025 (yrkande
4).

Handelsbolag som företagsform för större företag

Som utskottet anmärkt i föregående avsnitt förordas i motion 2025 (s) en
begränsning av rätten att använda handelsbolagsformen för större företag.
Det förhållandet att det inte befunnits lämpligt att införa regler om styrelse
2 Riksdagen 1980181. 8 sami. Nr 4

LU 1980/81:4

eller att begränsa avtalsfriheten beträffande insatser eller rätten att ta lån
från bolaget visar enligt motionärerna att handelsbolaget är en tveksam
form för företagsamhet i större skala. Motionärerna pekar på att bolagsmännens
privata ekonomi är garantin för handelsbolagets förbindelser men
att offentlighet inte gäller i fråga om bolagsmännens privata tillgångar.
Även i företagsdemokratiskt hänseende har handelsbolaget svagheter. De
nu anförda nackdelarna med handelsbolagsformen gäller enligt motionärerna
även i fråga om näringsverksamhet i större skala som drivs av
enskild näringsidkare. Enligt motionärerna visar det anförda att mer omfattande
näringsverksamhet bara bör få bedrivas i aktiebolagsform. Däremot
kan handelsbolagsformen som komplement till enskild firma vara en
ändamålsenlig företagsform för småföretag. Gränsen för rätten att använda
handelsbolagsformen bör dras vid 25 anställda i enlighet med bestämmelserna
i LSA. Motionärerna yrkar (yrkande 3) att riksdagen dels fattar
principbeslut om aktiebolaget som obligatorisk form för näringsverksamhet
med minst 25 anställda dels hos regeringen hemställer om utredning av
frågan om ev. undantag, t. ex. beträffande vissa konsortier, dels om vilken
övergångstid som kan behövas för reformen.

Utskottet konstaterar till en början att ett beslut om aktiebolaget som
obligatorisk form för större näringsverksamhet skulle innebära att sådan
verksamhet inte längre skulle få bedrivas av — förutom de av motionärerna
angivna enskilda näringsidkarna och handelsbolagen - andra associationer,
t. ex. ekonomiska föreningar, stiftelser, ideella föreningar, ömsesidiga
försäkringsbolag, partrederier. När det gäller några av dessa, såsom ekonomiska
föreningar och ömsesidiga försäkringsbolag, finns det över huvud
taget inte någon anledning att inskränka deras användningsområde, och
beträffande övriga omnämnda juridiska personer saknas helt underlag för
ett ställningstagande till frågan huruvida deras rätt att bedriva näringsverksamhet
i större skala bör begränsas. Redan på nu angivna skäl finner sig
utskottet böra avstyrka bifall till motionsyrkandet.

Beträffande handelsbolaget vill utskottet tillägga att det av bolagskommitténs
betänkande framgår att handelsbolaget endast i ringa utsträckning
används som företagsform för verksamhet i större skala. Detta torde ha sin
grund i att det som regel ligger i delägarnas intresse att välja en företagsform
med begränsat personligt ansvar när det gäller sådan verksamhet.
Som lagrådet framhåller är handelsbolagsformen nämligen ändamålsenlig
för småföretag medan den däremot både med avseende på borgenärsskyddet
och i arbetsrättsligt hänseende är mindre lämpad för näringsverksamhet
i större skala. Utskottet noterar att departementschefen i samband med
att han framhåller att frågan om införande av styrelse i större handelsbolag
bör bli föremål för fortsatt beredning (se ovan s. 16) även anför att vid
denna beredning också lämpligheten av att kunna driva mycket stora
företag som handelsbolag bör prövas. Något riksdagens uttalande i frågan
är med hänsyn härtill inte erforderligt.

LU 1980/81:4

Övrigt

Som utskottet inledningsvis antytt har proposition 143 varit förmål för
en ingående och långvarig behandling i utskottet. Utskottets betänkande
kommer inte att kunna behandlas av riksdagen förrän i början av december
1980, vilket innebär att den nya lagstiftningen kan komma ut i Svensk
författningssamling först mot slutet av månaden. Med hänsyn härtill bör
ikraftträdandetidpunkten senareläggas. Utskottet föreslår att lagen om
handelsbolag och enkla bolag skall träda i kraft den 1 juli 1981. När det
gäller den i punkt 4 i övergångsbestämmelserna intagna regeln att fråga
huruvida handelsbolag eller enkla bolag föreligger skall intill utgången av
år 1985 bedömas enligt äldre lag anser utskottet att det inte finns skäl att
förskjuta övergångstiden. Även en övergångstid på fyra och ett halvt år får
anses ge tillräckligt utrymme för de enkla bolag, som enligt den nya
gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag blir handelsbolag,
att vidta erforderliga åtgärder.

I övrigt föranleder lagförslaget inga uttalanden från utskottets sida.

Årsredovisning, revision och koncernredovisning

Allmänna synpunkter

Lagregler om årsredovisning och revision finns i gällande rätt för aktiebolag
och ekonomiska föreningar men saknas beträffande handelsbolag,
ideella föreningar och enskilda näringsidkare. För banker och föräkringsbolag,
understödsföreningar, hypoteksinstitut samt vissa stiftelser finns
särskilda bestämmelser i dessa hänseenden. Bestämmelser om koncernredovisning
återfinns f. n. bara i aktiebolagslagen (ABL) och i lagen om
försäkringsrörelse och avser fall där moderföretaget är ett aktiebolag respektive
ett försäkringsbolag.

På grundval av bolagskommitténs betänkande Nya bolagsregler m. m.
läggs i propositionen fram förslag till lag om årsredovisning m. m. i vissa
företag. Lagen skall i princip tillämpas på sådana näringsidkare som är
skyldiga att upprätta årsbokslut enligt bokföringslagen (1976: 125). Aktiebolag,
ekonomiska föreningar och stiftelser är dock uttryckligen undantagna
från lagens tillämpningsområde, som därmed i huvudsak kommer att
omfatta handelsbolag och enskilda näringsidkare samt rörelsedrivande
ideella föreningar. Lagen innehåller regler om bl. a. årsredovisning, revision
och koncernredovisning. Bestämmelserna är uppbyggda efter mönster
av ABL:s regler i motsvarande hänseenden.

Under remissbehandlingen av bolagskommitténs förslag ställde sig några
remissinstanser, däribland bokföringsnämnden och kommerskollegium,
tveksamma till eller avvisade lösningen med en särskild lag om årsredovisning
m. m. för handelsbolag och andra näringsidkare än aktiebolag och
ekonomiska föreningar. (Kommittéförslaget omfattade även stiftelser.) Ett
alternativ skulle enligt bokföringsnämnden kunna vara att bokföringsla -

LU 1980/81:4

gens bestämmelser om årsbokslut kompletteras med ABL:s regler om
årsredovisning. Dessa regler skulle då i tillämpliga delar gälla för alla dem
som enligt bokföringslagen blir skyldiga att avge årsredovisning och koncernredovisning.
Bestämmelser om revision i företag för vilka särskild
associationsrättslig lagstiftning saknas skulle kunna tas in i en särskild lag.
Kommerskollegium ansåg för sin del att regler om årsredovisning och
revision borde införas i den nya handelsbolagslagen och att sådana bestämmelser
helt kunde undvaras när det gäller andra näringsidkare än aktiebolag,
ekonomiska föreningar, handelsbolag och stiftelser.

Som utskottet redan i avsnittet Allmänna överväganden framhållit talar
starka skäl för att skyldigheten att avge årsredovisning utvidgas till att avse
även andra näringsidkare än aktiebolag och ekonomiska föreningar. Utskottet
tillstyrker därför att årsredovisningsskyldigheten utvidgas. Vad
härefter gäller den lagtekniska lösningen kan utskottet i och för sig instämma
i att det skulle ligga ett visst värde i att ha en samordnad och för alla
företag - oavsett associationsform — gemensam lagstiftning rörande redovisning
och revision, t. ex. i bokföringslagen. En sådan lagreglering skulle
bidra till att göra regelsystemet rörande redovisning och revision mera
överskådligt. Icke desto mindre förordar utskottet att den i propositionen
föreslagna lösningen väljs. Enligt utskottets mening vore det nämligen föga
meningsfullt att ur ABL bryta ut reglerna om års- och koncernredovisning
samt revision i fråga om aktiebolagen, för att i sak oförändrade överföra
dem till en annan ny lag. Även praktiska skäl talar för att den hittills
tillämpade lagstiftningstekniken inte överges. Utskottet vill i detta sammanhang
erinra om att också lagen om ekonomiska föreningar innehåller
regler om årsredovisning och revision samt om att i proposition 144 föreslås
att dessa regler ändras efter mönster av ABL.

Utskottet godtar alltså den föreslagna lösningen liksom förslaget att den
nya lagen skall gälla inte bara handelsbolag utan också enskilda näringsidkare
och rörelsedrivande ideella föreningar. Med hänsyn till att stiftelseutredningen
i sitt arbete bl. a. överväger frågan om årsredovisningsskyldighet
för stiftelser delar utskottet departementschefens uppfattning att
stiftelser bör undantas från lagens tillämpningsområde.

I det följande behandlar utskottet de frågor angående lagförslaget som
aktualiserats motionsvägen.

Årsredovisning

Med årsbokslut avses en bokföringsskyldigs officiella men inte offentliga
redovisning och med årsredovisning hans offentliga redovisning.

I fråga om aktiebolag består årsredovisningen av balansräkning, resultaträkning
och förvaltningsberättelse. Dessa redovisningshandlingar skall
fastställas på bolagsstämma och blir därefter offentligt tillgängliga genom
att sändas in till patent- och registreringsverket.

Bokföringslagen (BFL) innehåller utförliga bestämmelser om årsbokslut
(11-21 §§). Skyldigheten att uppgöra årsbokslut är knuten till bokförings -

LU 1980/81:4

skyldigheten. Bokföringsskyldiga är alla näringsidkare samt aktiebolag,
handelsbolag och ekonomiska föreningar, även om bolaget eller föreningen
inte utövar näringsverksamhet. Bestämmelserna om årsbokslut, som gäller
i fråga om alla bokföringspliktiga rörelser oavsett vilken juridisk form
rörelsen drivs i, behöver dock inte tillämpas av en enskild näringsidkare,
om den årliga bruttoomsättningssumman i rörelsen normalt understiger 20
basbelopp (1 § fjärde stycket BFL). Därutöver finns kompletterande bestämmelser
om årsbokslut på olika håll inom den associationsrättsliga
lagstiftningen.

I propositionen förslås att, som ovan berörts, den som har att upprätta
årsbokslut enligt BFL även skall bli skyldig att upprätta årsredovisning.
Sådan skyldighet skall dock enligt 2 kap. 1 § i årsredovisningslagen föreligga
endast om antalet anställda hos företaget under räkenskapsåret i medeltal
har varit minst 10. Är ett företag moderföretag i en koncern gäller
årsredovisningsskyldighet, om antalet anställda i koncernen uppgått till
minst 10. Oavsett antalet anställda skall årsredovisningsskyldighet inträda
när tillgångarnas nettovärde i rörelsen överstiger 1 000 gånger basbeloppet,
eller f. n. ca 16 milj. kr.

Förslagen i propositionen i denna del bygger som tidigare berörts i allt
väsentligt på bolagskommitténs betänkande. Kommittén var dock inte enig
på denna punkt. En minoritet inom kommittén förordade att årsredovisningsskyldigheten
skulle omfatta alla som skall upprätta årsbokslut.

I motion 2025 (s) (yrkande 1 delvis) föreslås att alla som enligt bokföringslagen
är skyldiga att göra upp årsbokslut skall upprätta årsredovisning.
Motionärerna framhåller att det är obestridligt att möjligheterna till
insyn i företagen för anställda, kreditgivare, kunder, statliga och kommunala
myndigheter, den ekonomiska forskningen och massmedia är minst
lika betydelsefulla i mycket små som i större företag. Motionärerna anser
inte att behovet av insynsmöjligheter minskat genom medbestämmandelagen.
En förutsättning för att medbestämmandelagens regler skall gälla är
nämligen att arbetsgivaren slutit kollektivavtal med en arbetstagarorganisation.
Denna förutsättning brister emellertid ofta i fråga om de små
företagen. Det är enligt motionärernas mening därför egentligen mera
motiverat med offentlig årsredovisning i de små företagen än i de stora.
Motionärerna menar att kommittéminoritetens uppfattning har fått ett
starkt stöd under remissbehandlingen av bolagskommitténs betänkande
och att de argument mot minoritetens ståndpunkt som anförs i propositionen
inte är bärkraftiga.

Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande till lagutskottet förklarat sig
inte vara berett att gå längre än vad som föreslås i propositionen när det
gäller vilken krets av företag som skall vara skyldiga att avge offentlig
årsredovisning. Enligt arbetsmarknadsutskottets mening kan det dock finnas
anledning att åter ta upp frågor av det slag som aktualiserats i motion
2025 sedan erfarenheter vunnits av den nya lagstiftningen.

LU 1980/81:4

Lagutskottet erinrar om att delade meningar rådde bland remissinstanserna
när det gäller frågan om kretsen årsredovisningsskyldiga. Vissa
remissinstanser, däribland FAR och Svenska revisorssamfundet, ansåg att
den nedre gränsen för skyldighet att upprätta årsredovisning borde sättas
högre än vad kommittén föreslagit (10 anställda ). Ett antal instanser, bland
dem riksåklagaren, statens industriverk, LO och TCO, delade kommittéminoritetens
uppfattning att årsredovisningsskyldighet borde gälla alla
som enligt bokföringslagen har att upprätta årsbokslut.

Enligt utskottets mening gör sig i princip de skäl som talar för införandet
av en årsredovisningsskyldighet gällande också vid bedömningen av vilka
företag som skall omfattas av den nya lagen. Detta gäller inte minst
hänsynen till de anställdas intressen. Som anförs i propositionen torde
förutsättningarna för insyn enligt MBL oftare brista i fråga om mindre än
om större företag.

Vid bestämningen av kretsen årsredovisningsskyldiga måste emellertid
även andra omständigheter beaktas. Som departementschefen framhåller
är det angeläget att restriktivitet iakttas då det gäller att ålägga företagarna
utökad uppgiftsskyldighet. Vidare måste beaktas att det från allmän synpunkt
framstår som mer angeläget att större företag avger årsredovisning
än att mindre företag gör det. Härtill kommer att det inte torde finnas
tillräckligt många utbildade revisorer för att alla årsredovisningar skall
kunna granskas, om årsredovisningsskyldigheten knyts till skyldigheten
att upprätta årsbokslut. I avsaknad av en sakkunnig revision torde årsredovisningens
värde avta väsentligt. Utskottet vill också peka på att regler om
årsredovisning i företag med personligt ansvariga delägare är en nyhet i
svensk rätt och att några motsvarande regler i stort sett inte finns i andra
europeiska länder. Den nya lagen får därför som departementschefen
framhåller i viss mån karaktären av en försöksverksamhet.

Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att en begränsning av
kretsen årsredovisningsskyldiga bör ske. Enligt utskottets mening innebär
förslaget i propositionen en rimlig avvägning mellan de olika intressen som
gör sig gällande. Utskottet tillstyrker därför propositionen i aktuell del och
avstyrker motion 2025 i motsvarande del.

I förslaget till årsredovisningslag finns också föreskrifter om offentliggörande
av årsredovisningen. Bestämmelserna härom har tagits in i 2 kap.
2—4 §§. Enligt 2 § fjärde stycket skall årsredovisningen senast sex månader
efter räkenskapsårets utgång hållas tillgänglig hos den redovisningsskyldige
för envar som vill ha kännedom om den. Om ett företag inte villfar
en begäran om utlämnande av årsredovisningen är enligt huvudregeln i 4 §
intressenten hänvisad till att begära ett föreläggande av länsstyrelsen.
Föreläggande skall utfärdas av länsstyrelsen när någon begär det. I större
företag skall enligt 3 § avskrift av årsredovisningen sändas in till länsstyrelsen
utan anfordran.

I motion 2025 riktas kritik också mot propositionen i denna del. Motio -

LU 1980/81:4

närerna anser att den som är skyldig att upprätta årsredovisning också bör
åläggas att direkt tillhandahålla den på begäran av vem som än frågar efter
den. Endast om en begäran inte efterkoms bör den som efterfrågar redovisningen
vara hänvisad att gå vägen via länsstyrelsen.

Utskottet delar uppfattningen att en årsredovisning bör vara lätt tillgänglig
för var och en som vill ta del av densamma. Som framgår av den ovan
lämnade redogörelsen innebär regeln i 2 § fjärde stycket, vilken tillkommit
på initiativ av lagrådet, också att ett företag som skall upprätta årsredovisning
är skyldigt att tillhandahålla redovisningen åt var och en som kommer
och frågar efter den. Motionärernas önskemål tillgodoses således helt
genom den föreslagna ordningen. Någon åtgärd med anledning av motionen
erfordras därför inte. Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen.

Koncernredovisning

Som tidigare berörts innehåller årsredovisningslagen regler om redovisning
i koncerner m. m. Även i detta avseende innebär lagen en nyhet.
Lagens koncernbegrepp definieras i 1 kap. 1 §. Enligt lagrummet uppkommer
ett moder/dotterbolagsförhållande om ett handelsbolag äger så många
aktier eller andelar i en svensk eller utländsk juridisk person att det har
mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar. Detsamma
gäller om ett handelsbolag i annat fall genom avtal eller på grund av aktieeller
andelsinnehav ensamt har ett bestämmande inflytande över en juridisk
person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet.
Moder- och dotterföretag utgör tillsammans en koncern. Bestämmelserna
gäller även i fråga om enskilda näringsidkare och andra juridiska personer
än handelsbolag, aktiebolag, ekonomiska föreningar eller stiftelser. En
rörelseidkande ideell förening kan således vara att anse som moderföretag
i en koncern enligt årsredovisningslagen. En förutsättning för att ett koncernförhållande
skall anses föreligga i de angivna fallen är att den enskilde
näringsidkaren respektive den juridiska personen är skyldig att upprätta
årsbokslut enligt bokföringslagen.

Den föreslagna koncerndefmitionen har utformats efter mönster av koncernbegreppet
i ABL. 1 ett senare avsnitt kommer utskottet att behandla
frågan om vilken omfattning koncernbegreppet lämpligen bör ha både när
det gäller ABL och årsredovisningslagen. Utskottet tillstyrker emellertid
redan nu att koncernregler förs in i årsredovisningslagen.

Enligt propositionen skall ett modersbolag i en koncern avge såväl
årsredovisning som koncernredovisning om koncernen har minst 10 anställda.
Koncernredovisningen omfattar koncernresultat och koncernbalansräkning.
En avskrift av redovisningen skall senast sex månader efter
utgången av moderföretagets räkenskapsår sändas in till länsstyrelsen.
Årsredovisningslagens koncernredovisningsregler överensstämmer i princip
med motsvarande regler i ABL.

LU 1980/81:4

1 motion 2025 (s) (yrkande 1 delvis) föreslås att skyldigheten att avge
koncernredovisning knyts till skyldigheten att upprätta årsbokslut och att
det alltså inte bör ställas upp något krav på visst antal anställda. Motionärerna
framhåller att en koncerns verksamhet kan vara omfattande och
betydande även med ett färre antal anställda än tio. Det skulle enligt
motionärerna vara otillfredsställande från de anställdas och samhällets
synpunkt om dessa koncerner undantogs från skyldigheten att avge koncernredovisning,
särskilt som möjligheterna till insyn ofta kan antas vara
mer begränsade i de mindre koncernerna än i de större.

Som motionärerna framhåller är det naturligtvis tänkbart att en koncern
med färre anställda än tio kan ha en omfattande verksamhet eller äga
betydande tillgångar. Enligt utskottets mening kan dock antalet sådana
koncerner inte vara eller bli särskilt stort. Av i propositionen redovisade
uppgifter (s. 67) framgår att år 1976 skulle av 1 524 registrerade koncerner
endast sex ha haft ett handelsbolag som moderföretag. Utskottet vill också
peka på att när det gäller koncerner med betydande tillgångar men få
anställda föreslås i propositionen särskilda insyns- och kontrollmöjligheter.
Sålunda är ett moderföretag i en koncern skyldigt att upprätta årsredovisning
även om antalet anställda i moderföretaget understiger tio. Vidare
skall i bl. a. företag som är moderföretag i en koncern minst en revisor vara
auktoriserad, om nettovärdet av koncernföretagens tillgångar överstiger
ett gränsvärde som motsvarar 1 000 gånger basbeloppet, och detta även om
antalet anställda understiger tio. Till det anförda vill utskottet lägga att det
uppenbarligen ligger ett värde i att samma gräns gäller för skyldigheten att
avge koncernredovisning som för årsredovisningsskyldigheten. Med det
anförda tillstyrker utskottet propositionen i aktuell del och avstyrker bifall
till motion 2025 i motsvarande del.

Utskottet tar härefter upp frågan om s. k. sidoordnade koncerner. Om en
fysisk eller juridisk person som inte är skyldig att upprätta årsbokslut
enligt bokföringslagen har ett bestämmande inflytande över två eller flera
bokföringsskyldiga juridiska personer bildar dessa juridiska personer enligt
terminologin i propositionen en s. k. sidoordnad koncern. Bolagskommittén
förordade i 1978 års betänkande att regler om koncernredovisning
skulle införas även för dessa koncerners del. Förslaget mötte kritik under
remissbehandling bl.a. från bokföringsnämndens och revisorsorganisationernas
sida. Enligt nämnden saknade de sidoordnade koncernerna den
koncernstruktur som var erforderlig för att gängse regler för upprättande
av koncernresultat- och koncernbalansräkningar skulle kunnat tillämpas. 1
propositionen anförs att det visserligen är önskvärt med ökad insyn i de
sidoordnade koncernerna, men att det f. n. saknas förutsättningar för en
lagstiftning om koncernredovisning i sidoordnade koncerner.

Tanken att inte nu lagstifta om koncernredovisning i sidoordnade koncerner
vinner stöd i motion 2025 (s). Motionärerna anser dock att man inte
helt bör släppa frågan. De framhåller att det i sidoordnade koncerner finns

LU 1980/81:4

samma risk för manipulationer med företagens ekonomiska ställning och
rörelseresultat som i de egentliga koncernerna. Informationen om de sidoordnade
koncernerna måste därför öka. Frågan bör enligt motionärerna
utredas vidare. De önskar ett tillkännagivande från riksdagens sida av
denna innebörd (yrkande 5 b).

Utskottet kan i och för sig dela motionärernas uppfattning om att informationen
från och om de sidoordnade koncernerna kan behöva förbättras.
Som bokföringsnämnden anfört i sitt remissvar torde dock denna typ av
företagskonstellation inte lämpa sig för koncernredovisning i vedertagen
mening. Informations- och insynsbehovet får tillgodoses på andra vägar.
Som departementschefen framhåller bör exempelvis de anställdas behov
av insyn i de nu behandlade företagsgrupperingarna i viss utsträckning
kunna tillgodoses inom ramen för MBL. Utskottet avstyrker bifall till
yrkande 5 b i motion 2025.

Övrigt

I tidigare avsnitt har utskottet förordat att den nya lagen om handelsbolag
och enkla bolag skall träda i kraft den 1 juli 1981. 1 konsekvens härmed
bör även ikraftträdandetidpunkten för lagen om årsredovisning m. m. i
vissa företag senareläggas. Ställningstagandet föranleder att vissa övergångsbestämmelser
till lagen måste jämkas.

Utöver vad utskottet i detta och föregående avsnitt anfört föranleder
lagförslaget inte några erinringar från utskottets sida.

Ändringar i aktiebolagslagen m. m.

Allmänt om 50/50-bolag

Som inledningsvis berörts föreslås i propositionen att ABL ändras så att
s. k. 50/50-bolag i fortsättningen inte skall anses som koncernföretag.

Med 50/50-bolag avses en juridisk person som ägs av från varandra
fristående företag och vars förhållande till ett vart av ägareföretagen utmärks
av att det ägareföretaget endast har en negativ bestämmanderätt,
dvs. en möjlighet att utöva vetorätt i det underordnade företagets angelägenheter.
50/50-bolagssituationen kan uppstå när två företag har hälften
vardera av rösterna för samtliga aktier eller andelar i det ägda företaget och
därför endast kan besluta gemensamt om dess angelägenheter. Ett annat
fall är när det ena ägareföretaget har hälften av röstetalet och återstoden är
fördelat på flera händer. 1 sådana fall är dock det ägda företaget att anse
som ett 50/50-bolag endast i förhållande till det företag som har hälften av
rösterna. Med 50/50-bolag kan vidare jämställas andra fall då en juridisk
person ägs av flera från varandra fristående företag under förutsättning att
några eller alla ägareföretagen till följd av avtal endast gemensamt kan
besluta om det underordnade företagets angelägenheter.

LU 1980/81:4

Som en allmän bakgrund till förslaget i propositionen vill utskottet
inledningsvis lämna följande översikt.

Enligt 1 kap. 2 § första stycket ABL föreligger ett koncernförhållande
om ett aktiebolag (moderbolaget) äger, direkt och/eller genom dotterföretag,
så många aktier eller andelar i ett annat företag (dotterföretaget) att
moderbolaget förfogar över mer än hälften av rösterna i detta företag.
Detsamma gäller om bolaget i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav
eller avtal har ett bestämmande inflytande över ett annat företag och
en betydande andel av dess resultat (2 § andra stycket).

Föreligger ett koncernförhållande är moderbolaget enligt 11 kap. 10 §
skyldigt avge koncernredovisning. Koncernbegreppet är vidare av betydelse
vid tillämpningen av andra regler i ABL, bl. a. låneförbudsbestämmelserna.
Koncernbegreppet i ABL har också betydelse vid tillämpningen
av åtskillig annan lagstiftning bl. a. på det arbetsrättsliga området, t. ex.
lagen (1974:12) om anställningsskydd, lagen (1976:351) om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar samt
semesterlagen (1977:480).

Också i 1944 års aktiebolagslag fanns en definition av koncernbegreppet,
vilken i sak knappast avvek från gällande rätt. Bestämmelsen i den äldre
lagen synes i 50/50-bolagsfallen ha tolkats så (se LU 1977/78:8, s. 19) att
moder- och dotterbolagsförhållanden förelåg endast då en faktor, t. ex.
avtal, tillkom som säkrade ett avgörande inflytande över det ägda företaget.
I förarbetena till ABL (prop. 1975:103 s. 278) gjorde föredragande
statsrådet ett uttalande av innebörd att 50/50-bolag skulle omfattas av
koncernbegreppet. Detta uttalande har i olika sammanhang utsatts för
kritik, senast vid riksdagsbehandlingen av proposition 1977/78:41 (LU
1977/78:8) om ändring i aktiebolagslagen. Det har därvid bl. a. gjorts gällande
att uttalandet om tolkningen av koncernbegreppet strider mot lagtexten
och därför inte kan vara vägledande. Vidare har framhållits att ett
koncernbegrepp som omfattar 50/50-bolag är olämpligt i redovisningssammanhang.

I proposition 1977/78:41 framlades förslag som bl. a. syftade till att
undanröja de olägenheter som från redovisningssynpunkt visats föreligga
när koncernbegreppet omfattar 50/50-bolagen. I sitt av riksdagen godkända
betänkande (LU 1977/78:8) med anledning av propositionen framhöll lagutskottet
att det inte kunde råda något tvivel om att lagstiftarens syfte vid
tillkomsten av ABL var att med uttrycket bestämmande inflytande i
ABL:s koncerndefinition skulle avses även fall då ägarebolaget har blott
en negativ bestämmanderätt. Att en utvidgning av koncernbegreppet var
åsyftad kom dock enligt utskottet inte till klart uttryck i lagen. Utskottet
ansåg att det var i hög grad angeläget att rättsläget klarlades genom en
uttrycklig bestämmelse. I sammanhanget tog utskottet också upp frågan
vilken räckvidd koncernbegreppet lämpligen borde ha och framhöll därvid
att en begränsning av koncernreglernas tillämpningsområde var förenad
med åtskilliga problem. Inte heller innebörden av det nuvarande koncern -

LU 1980/81:4

begreppet var enligt utskottet invändningsfri. Oavsett vilket koncernbegrepp
som borde ges företräde måste emellertid ett klarläggande ske av
rättsläget. Med hänsyn härtill ansåg utskottet att koncernbegreppets räckvidd
borde övervägas närmare och mer ingående än som skedde vid 1975
års lagstiftning. I samband härmed borde det regelsystem i ABL och annan
lagstiftning, bl. a. på det arbetsrättsliga området, som anknyter till koncerndefinitionen
ses över. Vad utskottet sålunda anfört gav riksdagen som
sin mening till känna för regeringen (rskr 1977/78:112).

Med anledning av riksdagens begäran fick bolagskommittén genom tillläggsdirektiv
i uppdrag att utreda frågan om en ändamålsenlig utformning
av det aktiebolagsrättsliga koncernbegreppet i vad avser 50/50-bolag.

I det följande behandlar utskottet den föreslagna utformningen av koncernbegreppet
först såvitt avser det associationsrättsliga området och därefter
förslaget såvitt det berör den arbetsrättsliga lagstiftningen.

50150-bolagen i associationsrätten

Förslaget i proposition 143, att koncernbegreppet i enlighet med vad
kommittén förordat inte skall omfatta 50/50-bolagen, innebär lagtekniskt
att 1 kap. 2§ andra stycket ABL ändras så att koncernförhållande skall
föreligga om ett aktiebolag i annat fall än som avses i första stycket på
grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har ett bestämmande
inflytande över en juridisk person och en betydande andel i resultatet av
dess verksamhet.

I anslutning till det anförda vill utskottet erinra om att det i propositionen
framlagda förslaget till lag om årsredovisning m. m. i vissa företag
innehåller regler för koncerner, där handelsbolag och vissa andra juridiska
personer och enskilda näringsidkare har underordnade företag. 1 lagförslaget
har definitionen på en sådan koncern utformats efter mönster av ABL,
vilket bl. a. innebär att 50/50-bolagen inte heller kommer att omfattas av
detta koncernbegrepp. 1 proposition 144 med förslag till nya redovisningsregler
för ekonomiska föreningar m. m. föreslås bl. a. att i lagen om ekonomiska
föreningar införS särskilda regler för koncerner med en ekonomisk
förening som moderföretag. Även i detta lagförslag har koncerndefinitionen
utformats med utgångspunkt från ABL.

I likhet med departementschefen anser utskottet att övervägande skäl
talar mot att i koncernredovisningssammanhang behandla 50/50-bolag som
koncernföretag. Bl. a. kan en koncernredovisning som omfattar 50/50-bolag ge en felaktig bild av koncernens ställning som helhet. En möjlig
lösning av de problem på redovisningsområdet som ett mera vidsträckt
koncernbegrepp innebär kan självfallet vara att redovisningsreglerna utformas
så att 50/50-bolag inte omfattas av dem. Enligt utskottets mening
framstår det emellertid som angeläget att koncernbegreppet inom aktiebolagsrätten
är enhetligt. När det gäller övriga regler i ABL med anknytning
till koncernbegreppet, saknas det, som närmare utvecklas i proposition 143

LU 1980/81:4

(s. 72 och 73), tillräckliga skäl att låta 50/50-bolagen räknas som koncernföretag.
Utskottet tillstyrker alltså förslaget i proposition 143 i nu aktuell
del. Utskottet tillstyrker vidare att koncerndefinitionen i förslaget till lag
om årsredovisning m. m. i vissa företag och i föreningslagen utformas på
motsvarande sätt.

50150-bolag i arbetsrätten

Enligt 4§ lagen om anställningsskydd får arbetstagare vid beräkning av
anställningstid tillgodoräkna sig den sammanlagda anställningstiden hos
olika arbetsgivare inom samma koncern. Anställningstidens iängd har i sin
tur betydelse enligt anställningsskyddslagen, bl. a. då det gäller turordningen
vid uppsägning på grund av arbetsbrist och vid permittering, företrädesrätten
till ny anställning och vid återintagning efter permittering samt
uppsägningstidens längd. Enligt förarbetena (prop. 1973:129 s. 136) åsyftades
med uttrycket koncern i anställningsskyddslagen sådan gemenskap
mellan aktiebolag som angavs i 1944 års aktiebolagslag (med undantag för
att enligt anställningsskyddslagen även andra juridiska personer än aktiebolag
kan vara moderföretag).

Enligt lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning
(studieledighetslagen) har en arbetstagare rätt till ledighet för utbildning,
om han under viss tid varit anställd hos arbetsgivaren. Vid bestämmande
av anställningstid skall medräknas tid under vilken arbetstagaren har varit
anställd hos något annat företag inom en koncern som arbetsgivaren tillhör.
I motiven (prop. 1974:148 s. 65) framhölls att samma principer bör
tillämpas som i 4§ anställningsskyddslagen då det gäller beräkningen av
anställningstidens längd.

Även enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m. m.
(föräldraledighetslagen) krävs för ledighet som regel viss anställningstid.
Vid beräkningen av anställningstid tillämpas 4§ anställningsskyddslagen.

Enligt semesterlagen kan intjänade semesterförmåner följa med vid byte
av anställning inom samma koncern. Enligt förarbetena (prop. 1976/77:90
s. 204) avses med koncern i semesterlagen sådan koncernbildning som
faller under koncerndefinitionen i den då gällande aktiebolagslagen (dock
med den skillnaden att moderföretaget kan ha annan juridisk form än
aktiebolag).

Enligt lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och
ekonomiska föreningar (LSA) har de anställda i en koncern med minst 25
arbetstagare rätt att utse arbetstagarledamöter i moderföretagets styrelse.
Det anges i 3 § andra stycket LSA att med koncern förstås i den lagen
svenska juridiska personer som enligt bestämmelserna i 1 kap. 2 § aktiebolagslagen
eller, såvitt avser ekonomiska föreningar, vid en motsvarande
tillämpning av dessa bestämmelser är moderföretag och dotterföretag i
förhållande till varandra.

I lagen (1976:355) om styrelserepresentation för de anställda i bankinsti -

LU 1980/81:4

tut och försäkringsbolag finns koncernregler med i huvudsak samma innebörd
som i LSA.

Bolagskommittén föreslog att 50/50-bolagssituationen skulle jämställas
med koncernförhållande vid tillämpningen av anställningsskyddslagen,
studieledighetslagen, föräldraledighetslagen och semesterlagen och att uttrycklig
bestämmelse härom skulle införas i dessa lagar. Enligt kommittén
innebar förslaget strängt taget inte annat än att en tidigare lagteknisk
oklarhet undanröjdes och att lagreglerna bringades i överensstämmelse
med vad som avsågs av lagstiftaren. Som skäl för sin ståndpunkt anförde
kommittén vidare att det ter sig naturligt att en arbetstagare som övergår
från det ena företaget till det andra får tillgodoräkna sig anställningstid i det
företag han lämnar respektive får överflytta semesterförmåner.

Däremot ansåg kommittén att den ändring av koncernbegreppet i ABL
som kommittén föreslagit borde få vara bestämmande i LSA. En minoritet
inom kommittén hävdade dock i en reservation att gällande rätt beträffande
koncernbegreppet enligt LSA har den innebörden att ett koncernförhållande
föreligger mellan ägaraktiebolagen och 50/50-bolagen samt att det
från materiell synpunkt är önskvärt att 50/50-bolagen omfattas av koncernbegreppet
enligt LSA.

I propositionen framläggs inte några förslag till ändringar av anställningsskyddslagen,
studieledighetslagen, föräldraledighetslagen och semesterlagen.
Enligt departementschefen är det f. n. osäkert vad som skall
anses vara gällande rätt i fråga om 50/50-bolagen och koncernbegreppet
inom det arbetsrättsliga fältet. Inte minst mot den bakgrunden anser han
det svårt att överblicka verkningarna av den särreglering som kommittén
har föreslagit. Härtill kommer, fortsätter departementschefen, att kommittén
inte har haft anledning att gå närmare in på vilket koncernbegrepp som
på sikt är det lämpligaste inom arbetsrätten. Den frågan befinner sig f. n.
under utredning i flera arbetsrättsliga sammanhang. Härvidlag hänvisas
bl. a. till att anställningsskyddskommittén (A 1977:01) i sitt remissyttrande
framhållit att den i anslutning till sin översyn av anställningsskyddslagen
kommer att behandla skilda frågor med anknytning till den lagens koncernbegrepp
och att det också kan finnas behov av att mer övergripande se
över det arbetsrättsliga koncernbegreppet. Vidare pekas på att nya arbetsrättskommittén
(A 1976:02) också i sitt utredningsarbete kommit in på
frågor kring koncernbegreppet.

Mot denna bakgrund är det enligt departementschefen för tidigt att nu
genomföra en särreglering i anställningsskyddslagen med de därtill anslutande
lagarna eller i semesterlagen. Frågan bör övervägas närmare inom
ramen för pågående utredningsarbete. Till dess detta arbete har nått resultat
anser departementschefen att lagarnas nuvarande koncernbegrepp inte
bör rubbas. Det får under mellantiden ankomma på rättstillämpningen att
ta ställning till uppkommande definitionsfrågor.

Beträffande styrelserepresentationslagstiftningen föreslås i propositio -

LU 1980/81:4

nen att det nya koncernbegreppet i ABL skall vara vägledande. Ändringen
bör dock inte enligt departementschefen få påverka redan inrättad styrelserepresentation.
En uttrycklig regel härom föreslås intagen i övergångsbestämmelserna
till ändringen i ABL.

1 proposition 144 föreslås, som ovan nämnts, att i föreningslagen införs
en ny bestämmelse, 1 a§, vari ges en koncerndefinition motsvarande den i
ABL. I samband därmed föreslås att styrelserepresentationslagen ändras
så att med koncern i den lagen förstås svenska juridiska personer enligt 1
kap. 2 § ABL eller 1 a § föreningslagen.

I motionen 2025 (s) yrkas — med hänvisning till vad som anförts av
minoriteten i bolagskommittén — att 50/50-bolag skall anses som koncernföretag
vid tillämpning av styrelserepresentationslagen (yrkande 2 delvis).

Vad först gäller frågan om ändringen av koncernbegreppet i ABL bör få
påverka LSA vill lagutskottet framhålla att det ter sig mindre logiskt att de
anställda i ett 50/50-bolag skall medräknas när det gäller att avgöra om rätt
till styrelserepresentation föreligger i ägareföretagen. Som bolagskommittén
med instämmande av departementschefen påpekar har 50/50-bolagets
anställda inte mera samhörighet med det ena ägarföretaget än med det
andra. Av detta skäl ansluter sig lagutskottet också till vad arbetsmarknadsutskottet
anfört i sitt yttrande över propositionen och motionen, nämligen
att 50/50-bolagets anställda inte heller bör kunna påverka valet av
arbetstagarledamöter i ägarföretagens styrelser. Lagutskottet vill i anslutning
härtill peka på att den av motionärerna förordade ordningen kan leda
till att arbetstagarledamöterna i ägarföretagens styrelser utses bland de
anställda i 50/50-bolaget och att de anställda i ägarföretagen kommer att
sakna styrelseledamöter.

På grund av det anförda och med hänvisning till att ändringen i ABL inte
påverkar redan inrättad styrelserepresentation anser lagutskottet i likhet
med arbetsmarknadsutskottet att förslaget i propositionen bör godtas.
Lagutskottet tillstyrker således proposition 143 i förevarande del och avstyrker
motion 2025 yrkande 2 delvis.

Utskottet övergår härefter till frågan om 50/50-bolagen i annan arbetsrättslig
lagstiftning. Som tidigare redovisats har koncernbegreppet i ABL
betydelse även vid tillämpningen av anställningsskyddslagen och därtill
anslutande lagar samt semesterlagen. Vid riksdagsbehandlingen år 1977
(LU 1977/78: 8) av frågan om det aktiebolagsrättsliga koncernbegreppet
framhöll lagutskottet därför bl. a. att man vid bedömningen av koncernbegreppets
utformning måste beakta de följdverkningar som kan uppkomma
på det arbetsrättsliga området. Vidare uttalades - som ovan berörts - att
det regelsystem i ABL och annan lagstiftning som knyter an till koncerndefinitionen
borde ses över i samband med att koncernbegreppets räckvidd
övervägdes.

Som departementschefen framhåller är det f. n. osäkert vad som skall
anses vara gällande rätt i fråga om 50/50-bolagen och koncernbegreppet

LU 1980/81:4

inom det arbetsrättsliga fältet. Denna oklarhet torde inte skingras genom
att koncernbegreppet i ABL ändras och rättsläget på associationsrättens
område därmed blir detsamma som då 1944 års aktiebolagslag gällde.
Tvärtom synes lagändringen i förening med de uttalanden som görs i
proposition 143 kunna medföra att osäkerheten om koncernbegreppets
räckvidd på det arbetsrättsliga området blir än större.

Det ankommer inte på lagutskottet att ta ställning till vilket koncernbegrepp
som lämpligen bör gälla vid tillämpningen av anställningsskyddslagen
och därtill anslutande lagar samt semesterlagen. Enligt utskottets
mening är det emellertid både från principiella utgångspunkter och med
hänsyn till de anställdas och företagens intressen otillfredsställande att en
betydande osäkerhet skall behöva råda om 50/50-bolagens ställning och att
frågor av denna art skall överlämnas till rättstillämpningen. Lagutskottet
delar därför arbetsmarknadsutskottets uppfattning om att det är angeläget
att frågan snabbt klaras ut och löses på ett enhetligt sätt.

På grund av det anförda och mot bakgrund av vad lagutskottet uttalade
år 1977 bör således en översyn ske av koncernbegreppets utformning i
anställningsskyddslagen och därtill anslutande lagar samt i semesterlagen.
Det får ankomma på regeringen att närmare bestämma formerna för översynsarbetet.
Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

Allmänt om revisorers verksamhet

I åtskillig lagstiftning på associationsrättens område finns regler om
revision av ett företags eller en organisations ekonomiska förvaltning samt
om obligatorisk medverkan av en eller flera revisorer. Revisionen skall
normalt omfatta granskning såväl av rörelsens räkenskaper som av företagsledningens
förvaltning. Inte bara årsrevision skall ske utan i princip
även en löpande revision. I samband med exempelvis försäljning av ett
företag eller andra genomgripande förändringar kan specialrevision behöva
företas. Lagstadgad skyldighet att ha revisor åvilar f. n. i huvudsak
endast företag som drivs i aktiebolagsform, ekonomiska föreningar samt
bank- och försäkringsrörelser.

Frågan om företagsrevisorernas ställning och verksamhet har under
senare år tagits upp till överväganden i skilda sammanhang. 1 riksdagen har
frågan aktualiserats genom motioner åren 1972- 1974 och 1977- 1979. Motionerna
har avslagits under hänvisning till pågående utredningar. (LU
1972:63, 1973:47, 1974:29, 1977/78:1. 1977/78:16, 1977/78:20 och 1979/
80:3.)

Som framgår av vad utskottet inledningsvis anfört har BRÅ avgivit två
promemorior som tar upp frågor om revisors verksamhet, nämligen PM
1978:2 Revisors verksamhet och PM 1979:5 Aktiebolagslagen - förstärkt
skydd för det bundna kapitalet, m. m.

Den arbetsgrupp inom BRÅ, som utarbetade 1978 års promemoria, hade
bl. a. gått igenom en del material, som legat till grund för påståenden om

LU 1980/81:4

revisorers medverkan i ekonomisk brottslighet. Enligt vad gruppen kunde
finna var de långtgående påståenden som framförts inte grundade. Gruppen
inriktade sig därför på att från mera allmänna utgångspunkter undersöka
möjligheterna att motverka ekonomisk brottslighet genom stöd åt de
kunniga och seriösa revisorernas verksamhet. Gruppen lade fram förslag
och rekommendationer som var avsedda att dels stärka revisorernas ställning
i olika avseenden, dels utvidga tillsynen över revisorerna. Vidare
framförde gruppen vissa förslag till kompletteringar av de etikregler som
revisorsorganisationerna antagit.

Promemorian från år 1979 innehöll bl. a. ett förslag om en skärpning av
bestämmelserna om likvidation och av kontrollen av företag där aktiekapitalet
delvis har gått förlorat.

På grundval av promemoriorna framläggs i proposition 143 förslag till
vissa lagändringar. Syftet med förslagen är att stärka revisorernas ställning
samt, såvitt avser de lagändringar som grundas på 1979 års BRÅ-promemoria,
att stärka skyddet för det bundna aktiekapitalet.

Förslagen innebär att det i aktiebolagsregistret skall tas in uppgifter om
revisorer motsvarande vad som gäller för aktiebolags ställföreträdare.
Vidare föreslås att revisorn skall ha upplysningsskyldighet inte som nu
endast i förhållande till bolagsstämman utan även till medrevisor, särskild
granskare, ny revisor och, om bolaget har försatts i konkurs, konkursförvaltare.
De sålunda framlagda förslagen tillstyrks av utskottet. 1 ett senare
avsnitt kommer utskottet att ta ställning till ett förslag att minst en av
bolagsstämman utsedd revisor skall vara kvalificerad, om bolagets senast
fastställda balansräkning visar att full täckning inte finns för aktiekapitalet.
I det följande kommer utskottet vidare att ta upp vissa i motion 2025 (s)
väckta frågor angående en allmän översyn av företagsrevisionen, revisors
kompetens och kommerskollegiets resurser för tillsyn av företagsrevisorer.

Utredning om företagsrevisionen

I motion 2025 (s) föreslås att riksdagen skall begära en utredning med
uppgift att företa en övergripande översyn av hela företagsrevisionen
(yrkande 5 c). Om revisorsfunktionen skall bli det effektiva instrument vid
bekämpandet av ekonomisk brottslighet som alla säger sig eftersträva,
måste enligt motionärerna betydligt mer långtgående och genomgripande
förändringar av nu gällande ordning komma till stånd än de som föreslagits
i propositionen. Man bör överväga att förstärka revisorns ställning på det
sättet att han utses av en opartisk instans, förslagsvis en statlig myndighet,
i stället för av bolagsstämman. Frågor om revisionens inriktning, innehåll
och omfattning bör prioriteras av utredningen, som även bör överväga
förutsättningarna för en långtgående upplysningsplikt gentemot det allmänna.

LU 1980/81:4

Även i en under den allmänna motionstiden väckt socialdemokratisk
partimotion 1979/80:1120 om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten
har en utredning begärts om företagsrevisorernas ställning och uppgifter.
Motionen, som hänvisats till justitieutskottet, har remissbehandlats. Justitieutskottet
har hemställt om yttrande över motionen och remissyttrandena
från bl. a. lagutskottet. Lagutskottet har ännu inte behandlat ärendet.

Av de tre remissinstanser som yttrat sig angående yrkandet om en
utredning om företagsrevisionen - kommerskollegium. Föreningen auktoriserade
revisorer FAR och Svenska revisorssamfundet SRS — har de två
sistnämnda ställt sig negativa till förslaget. FAR hänvisar bl. a. till att såväl
FAR som tillsynsmyndigheten för de auktoriserade och godkända revisorerna
(kommerskollegium) målmedvetet arbetar för att säkerställa dessa
revisorers självständighet. Revisorssamfundet anför att lagstiftaren redan
skapat ett system av regler för att trygga revisorns oberoende ställning.
Kommerskollegiets yttrande andas viss tveksamhet i frågan om huruvida
en utredning bör ske. Kollegiet har förståelse för att, i en situation där både
synen på företagets intressentkrets förskjutits och nya problem i samband
med näringsutövning aktualiserats, frågan väckts om revisionsfunktionen i
dag tillvaratas så effektivt som möjligt. Området är enligt kollegiet så
sammansatt och svåröverskådligt att det är önskvärt att reformer sker
stegvis. Kollegiet anser att varje förändring som vidtas måste vara grundad
på en nära kännedom om förhållandena på området. Kollegiet har därför i
flera sammanhang hävdat att kollegiet borde tilldelas resurser för att kunna
driva på utvecklingen i önskvärd riktning. Om kollegiet inte inom en nära
framtid erhåller de erforderliga resurserna vill kollegiet inte motsätta sig en
allmän översyn av företagsrevisionen i annan ordning.

I en till lagutskottet ställd skrivelse med anledning av motion 1120 har
företagsobeståndskommittén (Fi 1976:03) (FOK) anfört att FOK inom
ramen för sitt utredningsuppdrag bl. a. riktat sin uppmärksamhet på revisorernas
roll och då närmast på revisorernas granskningsverksamhet och
informationsplikt gentemot företagsledning, samhälle och andra intressenter.
FOK framhåller, att de punkter kommittén prioriterat har avseende på
revisorns funktion som varningskälla rörande ett förestående obestånd.
FOK avser att behandla frågor om revisors kompetens och oberoende
samt eventuellt även andra spörsmål med anknytning till revisorernas
verksamhet.

Utskottet konstaterar för sin del att frågor om företagsrevision och
revisorer har varit föremål för ett betydande intresse under senare år. Inte
minst har detta intresse kommit till uttryck i riksdagen. Motioner om bl. a.
en övergripande översyn av företagsrevisionen har dock avslagits av riksdagen
med hänvisning till pågående utredningar på området (se senast LU
1979/80:3). I samband med behandlingen av ärendena har utskottet betonat
att erforderliga lagstiftningsåtgärder borde vidtas om utredningsarbetet
skulle ge vid handen att företagsrevisionen från skilda synpunkter fram3
Riksdagen 1980181. 8 sami. nr 4

LU 1980/81:4

stod som bristfällig. Sedan utredningsarbetet slutförts och vissa förslag
med anledning av detta lagts fram i propositionen finns det enligt utskottets
mening anledning att pröva om det i systemet med företagsrevision finns
brister som är av den arten att ytterligare åtgärder krävs.

Som utskottet tidigare framhållit är det nödvändigt att revisorn intar en
självständig ställning gentemot dem han skall revidera och gentemot bolagsstämman.
Vissa principiella invändningar kan naturligtvis riktas mot
att revisorn framför allt i fåmansbolag i praktiken utses av dem som han
skall granska. Å andra sidan måste beaktas att — såvitt framgår av BRÅ:s
undersökningar - nuvarande ordning inte inneburit några mera betydande
nackdelar när det gäller revisorernas möjligheter att opartiskt granska
företagen. Utskottet vill vidare peka på att det kan vara svårt att hitta
tillfredsställande alternativa former för utseende av företagsrevisorer.
Mycket talar nämligen för att man bör vara försiktig med att rubba det
förtroendefulla förhållande som i dag i allmänhet råder mellan företag och
revisorer. Ett friktionsfritt samarbete torde utgöra en viktig förutsättning
för att en revisor skall få gehör hos företagsledningen för sina synpunkter
på hur företagets verksamhet bör bedrivas.

I den allmänna debatten om företagsrevisionen har intresset under senare
tid i stor utsträckning också inriktats på möjligheten att effektivare
använda revisorsfunktionen som ett medel att motverka ekonomisk brottslighet.
Givetvis skulle det vara möjligt att lagstiftningsvägen utöka revisorns
skyldigheter och befogenheter att kontrollera ett företags verksamhet.

Dessa befogenheter är dock mycket stora redan i dag. Det i propositionen
framlagda och av utskottet tillstyrkta förslaget om en utvidgning av
revisors uppgiftsskyldighet bidrar också till en ökad öppenhet i dessa
sammanhang. Utskottet vill vidare peka på vikten av att kvalificerade
revisorer anlitas. I ett följande avsnitt kommer utskottet att närmare behandla
frågan om alla aktiebolag skall ha kvalificerad revision.

Utskottet vill vidare hänvisa till att en översyn av vissa delfrågor i
företagsrevisionskomplexet påbörjats inom företagsobeståndskommittén.
Som kommerskollegium framhållit i sitt ovan nämnda remissvar bör ett
visst reformarbete på företagsrevisionens område även kunna göras inom
ramen för kommerskollegiets tillsynsverksamhet.

Det nu anförda visar enligt utskottets mening att någon allmän översyn
av företagsrevisionens innebörd och inriktning inte är erforderlig. Utskottet
avstyrker därför bifall till yrkande 5 c i motion 2025.

Revisors kompetens

Endast för vissa större aktiebolag uppställs särskilda krav på revisorns
kompetens. Bestämmelserna om kvalificerade revisorer finns i 10 kap. 3 §
ABL. Enligt lagrummets första stycke skall ett bolag ha minst en auktori -

LU 1980/81:4

serad eller godkänd revisor, om bolagets bundna kapital uppgår till en milj.
kr. eller mer. I andra stycket föreskrivs att vissa större bolag skall ha minst
en auktoriserad revisor.

BRÅ:s arbetsgrupp rekommenderade i 1978 års promemoria att kvalificerad
revisor på sikt skulle krävas i alla aktiebolag. Som en första åtgärd
rekommenderade arbetsgruppen en bestämmelse med krav på kvalificerad
revisor i alla sådana aktiebolag som förlorat en del av sitt registrerade
aktiekapital. Därefter borde införas ett krav på kvalificerad revisor i alla
nystartade aktiebolag. Slutligen skulle ett sådant krav ställas på befintliga
aktiebolag fr. o. m. den 1 januari 1982. När det gällde andra företagsformer
än aktiebolag borde enligt arbetsgruppen målsättningen vara att all ekonomisk
verksamhet som kan drivas utan personligt ansvar borde vara underkastad
kvalificerad revision.

Departementschefen delar uppfattningen att kvalificerad revisor på sikt
bör krävas i alla aktiebolag men förordar att ett förverkligande av denna
målsättning får anstå t. v. Ställningstagandet motiveras främst med att
tillgången på kvalificerade revisorer f. n. är begränsad. 1 ett avseende
föreslås dock en skärpning av bestämmelserna om revision i aktiebolag.
Om bolagets senast fastställda balansräkning visar att full täckning inte
finns för aktiekapitalet skall minst en av de revisorer som bolagsstämman
utser vara kvalificerad.

1 motion 2025 (s) föreslås att kvalificerad revisor skall finnas i alla
aktiebolag som startas efter den 31 december 1981 (yrkande 2 delvis).
Senast den 1 januari 1985 skall enligt motionen kvalificerad revisor finnas i
alla aktiebolag. I sin motivering hänvisar motionärerna till en enkät som
åberopats av FAR i dess remissyttrande över BRÅ-promemorian. Enkäten,
som gjorts bland FAR:s samtliga ledamöter, avsåg prognoser och
bedömningar för perioden 1978— 1983. Resultatet av enkäten indikerade att
antalet kvalificerade revisorer i ledamöternas revisionsföretag skulle komma
att fördubblas under denna tidsperiod. Detta förhållande gav enligt
FAR:s uppfattning grund för bedömningen att kapacitetstillväxten inom
kåren av kvalificerade revisorer under perioden väl skulle räcka till för det
behov som successivt ökade krav på kvalificerade revisorer skulle innebära.
En lagstiftning innebärande krav på kvalificerade revisorer i alla aktiebolag
inom en femårsperiod skulle enligt FAR inte möta några hinder i
fråga om tillgängliga resurser.

Utskottet vill för sin del framhålla att det självfallet är av stor betydelse
om garantier finns för en sakkunnig revision i alla aktiebolag. F. n. är, som
framgår av det anförda, mindre aktiebolag inte skyldiga att ha kvalificerad
revisor. Som departementschefen framhåller är det just de mindre bolagen
som är mest utsatta när det gäller ekonomisk brottslighet. Härtill kommer
att revisionen i de mindre bolagen i många fall torde vara bristfällig. Mot
bakgrund av det anförda framstår det enligt utskottets mening som motiverat
att kvalificerade revisorer skall finnas i alla aktiebolag.

LU 1980/81:4

Frågan är emellertid hur snabbt en reform med denna innebörd kan
genomföras. Svaret på frågan sammanhänger uppenbarligen med vilken
bedömning som görs i fråga om den framtida tillgången på kvalificerade
revisorer. Departementschefen har inte ansett sig kunna förorda en reform
i nuvarande situation utan ansett att frågan bör övervägas på nytt efter den
1 januari 1982 då antalet aktiebolag minskat som en följd av 50000-kronorsreformen.
Motionärerna, vars bedömning grundas på FAR:s beräkning,
ser mer optimistiskt på frågan. Enligt en vid företagsekonomiska
institutionen vid Göteborgs universitet våren 1979 gjord undersökning kan
nettotillskottet av kvalificerade revisorer uppskattas till 80-90 per år,
alltså väsentligt färre än vad FAR beräknat. I undersökningen dras dock
slutsatsen att revisionskapaciteten avseende kvalificerad revision är så
stor att en övergång till kvalificerad revisor i samtliga aktiebolag efter år
1982 kan ske relativt snabbt och utan övergångsproblem. Flänsyn har då
inte tagits till de förslag om ökad revisionsplikt som framläggs i propositionerna
143 och 144.

I skrivelser till utskottet har FAR och SRS framhållit att tillgången på
revisorer är så stor att kravet på kvalificerad revisor i alla aktiebolag inte
behöver skjutas på framtiden. FAR menar att en lagstiftning om kvalificerad
revisor med en sådan övergångstid som FAR förordat i sitt ovannämnda
remissvar bör kunna genomföras omgående.

Enligt utskottets uppfattning är de uppskattningar som gjorts av den
framtida tillgången på kvalificerade revisorer knappast så säkra att de kan
anses ge ett tillförlitligt underlag för en bedömning av när krav på kvalificerad
revisor kan införas för alla aktiebolag. Utskottet vill i detta sammanhang
erinra om att enligt förslaget till lag om årsredovisning m. m. i vissa
företag kvalificerad revisor skall finnas i större företag och koncerner samt
att även ekonomiska föreningar enligt förslagen i proposition 144 skall
underkastas kvalificerad revision. Med hänsyn till det anförda delar utskottet
departementschefens uppfattning att någon skärpning av ABL i
förevarande hänseende inte kan genomföras nu.

Som utskottet anfört är det emellertid angeläget att kvalificerade revisorer
finns i alla aktiebolag. Enligt utskottets mening bör därför möjligheterna
att införa kvalificerad revision snarast övervägas på nytt. Sedan ett
tillförlitligt underlag erhållits för en bedömning av tillgången på och behovet
av kvalificerade revisorer bör enligt utskottets uppfattning regeringen
för riksdagen framlägga förslag till ändrad lagstiftning. Vad utskottet anfört
med anledning av motion 2025 i denna del bör ges regeringen till känna.

Tillsyn över företagsrevisionen

Kommerskollegium är tillsynsmyndighet på revisorsområdet. Kollegiets
verksamhet avser främst frågor om auktorisation och godkännande av
revisorer och revisionsbolag, tillsyn över de auktoriserade och godkända
revisorernas och revisionsbolagens verksamhet samt utvecklings- och ut -

LU 1980/81:4

redningsarbete på revisionsområdet. Kollegiets revisorsenhet disponerar
för denna verksamhet fem personer, varav två biträden. Till sitt förfogande
har kollegiet också en rådgivande nämnd, vari ingår representanter för
bl. a. FAR och SRS.

Nämndens uppgift är att ge vägledning i mer principiella frågor. Till
kollegiet anmäls årligen ett tjugotal fall av ifrågasatt förseelse från revisors
sida. Hittills har ett tiotal godkännanden och en auktorisation upphävts.

I 1978 års promemoria från BRÅ rekommenderades att kommerskollegium
får en kraftig resursförstärkning för att utöva tillsyn på revisorsområdet.
Medlen bör enligt promemorian främst användas för den s. k. aktiva
tillsyn som kollegiet hittills kunnat bedriva endast i begränsad omfattning.

Departementschefen konstaterar i propositionen att kollegiets organisation
är under utredning och att denna beräknas vara klar under våren 1980.
Frågorna om kollegiets resurser för tillsyn av revisorerna bör enligt statsrådet
prövas senare.

1 motion 2025 (s) understryks angelägenheten av att tillsynen förbättras.
Motionärerna framhåller att det undandrar sig deras bedömning huruvida
nya resurser krävs eller om en omfördelning av resurserna kan ske inom
kollegiet. Motionärerna finnér det angeläget att förslag från regeringen
redovisas snarast och önskar ett tillkännagivande från riksdagens sida av
denna innebörd (yrkande 5 d).

Den översyn av kommerskollegiets organisation vartill departementschefen
hänvisar har utförts av statskontoret i samarbete med kollegiet.
Resultatet har lagts fram i en rapport den 17 juni 1980 (”Kommerskollegiets
organisation”, Statskontoret 1980: 16). Revisorsärendena som nu
handläggs på inrikeshandels- och administrativa byrån skall enligt förslaget
i fortsättningen behandlas inom kollegiets näringsrättsliga enhet. Några
förändringar av verksamhetsområde och organisation i övrigt är inte förutsatta.
Rapporten har remissbehandlats. Remisstiden utgick den 1 oktober
1980.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande bl. a. att det synes angeläget att
frågan om kollegiets resurser för verksamheten på revisorsområdet blir
grundligt belyst när regeringen nästa gång föreslår anslag till kollegiet,
oavsett hur långt frågan om kollegiets organisation i stort då har avancerat.
Näringsutskottet utgår från att regeringen fortlöpande följer relationen
mellan kostnad och intäkter och vidtar de justeringar av avgifterna som
kan visa sig motiverade.

Lagutskottet vill för sin del understryka att det är angeläget att kommerskollegium
har resurser för att kunna utöva en effektiv tillsyn över de
kvalificerade revisorernas verksamhet. Kraven på och betydelsen av en
effektiv tillsyn ökar i samma takt som de kvalificerade revisorernas arbetsområden
utvidgas. Ett slutligt ställningstagande från riksdagens sida till
frågan om kollegiets resurser bör emellertid anstå i avvaktan på regeringens
överväganden angående kollegiets organisation. Utskottet hänvisar i

LU 1980/81:4

övrigt tili vad näringsutskottet anfört i sitt yttrande. Motion 2025 i denna
del avstyrks följaktligen av utskottet.

Byte av firma och säte

I bolagsordningen för varje aktiebolag skall anges bl. a. bolagets firma,
dvs. den benämning under vilken verksamheten drivs, samt den ort i
Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte. Uppgifterna om bolagets
firma och styrelsens säte registreras i patent- och registreringsverkets
bolagsregister. Ändras bolagsordningen, vilket kan ske genom beslut av
bolagsstämman, skall ändringen genast anmälas för registrering, och beslutet
får inte verkställas förrän registrering har skett.

Var styrelsen för ett aktiebolag har sitt säte har praktisk betydelse i en
rad hänseenden. Först och främst gäller som bolagets hemvist den ort där
styrelsen har sitt säte. På den orten har bolaget alltså att svara i tvistemål.
Samma bestämmelser gäller för ansökan om bolagets konkurs. På skatteområdet
gäller dessutom att sätesorten är bestämmande för beskattningen
av bolaget.

1 BRÅ:s promemoria Aktiebolagslagen - förstärkt skydd för det bundna
kapitalet, m.m. framhölls att firmabyten och ändringar i fråga om styrelsens
säte ofta ingår som ett led i en rad åtgärder som syftar till att vilseleda
borgenärer och andra intressenter. Bl. a. påpekades att byte av säte kan
ske för att bolaget fortlöpande skall undgå skatter av olika slag. Åtgärden
kombineras då enligt promemorian med underlåtenhet att anmäla bytet till
skattemyndigheten i den nya orten. Visserligen har, framhölls det vidare,
skattemyndigheterna rutiner för ändringar av detta slag, men viss risk
föreligger att bolaget glider ur kontrollsystemet. Under alla omständigheter
blir det svårt att upprätthålla kontinuiteten i skattekontrollen.

I promemorian föreslogs att problemen med ändringar av bolagsordningen
såvitt angår bolagets firma och styrelsens säte skulle lösas så att en
ändring får registreras endast om den är påkallad av marknadsmässiga,
organisatoriska eller andra särskilda skäl. Vidare skulle krävas ett yttrande
av en kvalificerad revisor om att det finns full täckning för bolagets
registrerade aktiekapital och att såvitt känt någon allvarlig betalningsanmärkning
mot bolaget inte har förekommit under det närmast föregående
året.

I proposition 143 (s. 91) framhåller departementschefen att effekterna av
den föreslagna ordningen endast skulle ge begränsade fördelar när det
gäller att motverka den ekonomiska brottsligheten och andra illojala beteenden
men medföra betydande administrativa nackdelar för såväl bolaget
som registreringsmyndigheten. Det föreslås därför att en mindre långtgående
åtgärd vidtas. Förslaget innebär att bolaget blir skyldigt att genast
underrätta länsstyrelsen i det län där bolagets styrelse har sitt säte om ett
beslut om firmabyte eller ändring av sätesort. Underlåter bolaget att underrätta
länsstyrelsen bör detta kunna leda till att beslutet om ändring av
bolagsordningen vägras registrering.

LU 1980/81:4

I motion 2025 (s) yrkas att bolaget skall underrätta länsstyrelsen också
om skälen för beslutet samt att uppgifterna skall bestyrkas av bolagets
revisor (yrkande 2 delvis).

Som framgår av BRA-promemorian kan firmabyten eller ändringar av en
bolagsstyrelses säte ingå som ett led i ekonomisk brottslighet eller i en
eljest illojal verksamhet. Enligt utskottets mening framstår det därför som
angeläget att åtgärder vidtas som kan motverka att en bolagsordning ändras
av illojala skäl. Samtidigt bör det emellertid beaktas att, som departementschefen
framhåller, utgångspunkten måste vara att bolagsledningen
har full frihet att bedöma när det finns skäl att byta firma eller den ort där
styrelsen skall ha sitt säte.

Enligt utskottets mening innebär förslaget i propositionen en rimlig
lösning när det gäller att komma till rätta med de problem som det här är
fråga om. Förslaget ger länsstyrelsen möjligheter att förhindra att ett bolag
- som f. n. synes kunna ske — glider ur kontrollsystemet på grund av att
det bytt firma eller ändrat ort, där styrelsen skall ha sitt säte. Vid byte av
ort har länsstyrelsen sålunda möjlighet att underrätta beskattningsmyndigheten
i den nya orten om förändringen och därigenom upprätthålla
kontinuiteten i skattekontrollen. Även i andra avseenden bör förslaget
kunna få positiva effekter när det gäller att motverka illojala förfaranden.
För bolagen och registreringsmyndigheten kan, som departementschefen
framhåller, den föreslagna underrättelseskyldigheten inte rimligen medföra
någon belastning. Utskottet vill bl. a. peka på att när det gäller mervärdeskatt
föreligger redan nu en skyldighet för bolag att underrätta länsstyrelsen
vid byte av den ort där styrelsen skall ha sitt säte.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet att den föreslagna underrättelseplikten
införs. Utskottet kan däremot inte ställa sig bakom motionärernas
förslag om att också skälen för beslutet skall meddelas länsstyrelsen.
Enligt utskottets mening kan nämligen en sådan utvidgning av underrättelseplikten
inte antas ha någon nämnvärd effekt när det gäller att
motverka illojala förfaranden av den art som nu är i fråga. Utskottet vill
också understryka betydelsen av att företagens redan nu betungande uppgiftsskyldigheter
i olika sammanhang inte ökas annat än när starka skäl
talar härför. Utskottet avstyrker således bifall till motionen 2025, yrkandet
2 delvis.

Förslaget till ändring i aktiebolagslagen i övrigt

Utskottet har i tidigare avsnitt föreslagit att den nya lagstiftningen om
handelsbolag och enkla bolag samt om årsredovisning m. m. i vissa företag
inte skall träda i kraft förrän den 1 juli 1981. Enligt utskottets mening bör
också ikraftträdandetidpunkten för ändringarna i aktiebolagslagen senareläggas
till den I juli 1981.

Utöver vad utskottet i föregående avsnitt och nu anfört föranleder
förslaget till ändring i aktiebolagslagen inte några erinringar från utskottets
sida.

LU 1980/81:4

Översyn av aktiebolagslagen, särskilda regler för mindre aktiebolag,
m. m.

Utskottet behandlar i detta avsnitt de frågor om översyn av aktiebolagslagen
m. m. som tagits upp i motionerna.

I motion 156 (fp) yrkas att en parlamentarisk utredning tillsätts i syfte att
åstadkomma en ny aktiebolagslag. Det framhålls att den nuvarande aktiebolagslagen
var föråldrad redan när den antogs, framför allt genom att den
inte på något sätt behandlar de anställdas rätt till inflytande i företagen.
Motionären ifrågasätter om lagen är särskilt lämpad för att reglera en
verklighet, där de flesta kapitalägare aldrig lägger sig i företagens skötsel
och där de anställda fått laglig rätt till inflytande på det centrala beslutsfattandet
i företagen. Enligt motionären behövs en ny aktiebolagslag också
för att ett folkpartiförslag om utbyggd styrelserepresentation för de anställda
i riktning mot en s.k. paritetsrepresentation skall kunna genomföras.
Även av andra skäl anser motionären att en ny aktiebolagslag är erforderlig.
Härvid hänvisas till framförda önskemål om en förändring av bolagens
ledningsorgan och till behovet av olika aktiebolagsregler för mindre företag
och stora företag. 1 sistnämnda hänseende pekar motionären på vikten av
att Sverige får en speciell lagstiftning för storföretag som tillgodoser samhällets
krav på insyn och inflytande samt av att bördorna för småföretagen
lättas. En översyn av aktiebolagslagen bör enligt motionären också inriktas
på frågor om rätt för olika intressenter att tillsätta revisorer i de största
företagen, om avskaffande av den graderade rösträtten och om en ökning
av redovisningskraven, när det gäller sociala fakta.

Frågan om särskilda regler för mindre aktiebolag tas även upp i motion
2016 (c, m, fp). Motionärerna hänvisar till det av bolagskommittén framlagda
förslaget till andelsbolagslag och framhåller att det finns goda skäl för
att en särskild bolagsform för mindre företag bör skapas. Enligt motionärerna
är det bl. a. erforderligt att det finns en klar gräns mellan ett företag
och ägarens personliga ekonomi och kapital. Vidare finns det från skattesynpunkt
ett behov av att mindre företag kan drivas som en särskild
juridisk person. Andra skäl för en särskild bolagsform är delägarnas intresse
av att ägarkretsen kan hållas sluten. Enligt motionärerna kan möjligheterna
att driva ett företag som handelsbolag eller enkelt bolag inte anses
ägnade att stimulera företagsamhet och investeringar, eftersom dessa företagsformer
bygger på delägarnas personliga ansvar för företagets förpliktelser.
En företagsform med begränsad ansvarighet kan däremot främja
tillväxt och utveckling i näringslivet. Vidare framhåller motionärerna att
skilda krav ställs på företag med några få anställda och en mindre omsättning
samt på företag som har flera hundra eller tusentals anställda och en
omsättning på många miljoner. Motinärerna yrkar att riksdagen skall uttala
angelägenheten av att en översyn av förslaget till andelsbolagslag sätts i
gång.

LU 1980/81:4

I motion 2025 (s) yrkas att en översyn av aktiebolagslagen skall komma
till stånd med syfte att de anställdas inflytande skall vidgas (yrkande 5 a).
Motionärerna hänvisar till ett uttalande som gjordes när dåvarande regeringen
1975 lade fram förslaget till ny aktiebolagslag av innebörd att utvecklingen
på medbestämmanderättens område borde avvaktas innan en
mera genomgripande reformering vidtogs av den associationsrättsliga lagstiftningen
sett från företagsdemokratisk synpunkt. Enligt motionärerna
har utvecklingen på bl. a. medbestämmanderättens område stannat av
sedan regeringsskiftet 1976 och någon ändrad inställning tycks inte skönjas
hos vare sig regeringen eller Svenska arbetsgivareföreningen. Det finns
därför skäl att nu aktualisera en översyn av aktiebolagens organisation och
arbetsformer i syfte att ett vidgat inflytande för de anställda skall säkras.

Motionärerna i samma motion tar också upp en fråga om aktiekapitalets
storlek. De anser att det finns skäl att överväga en höjning av den nuvarande
minimigränsen 50000 kr. med hänsyn till penningvärdeförsämringen.
Enligt motionärerna kan frågan emellertid påverkas av andra omständigheter,
varför den lämpligen bör bedömas i samband med det i motionen
framlagda och i ett tidigare avsnitt redovisade förslaget om aktiebolaget
som obligatorisk företagsform vid verksamhet av viss storleksordning.
Motionärerna yrkar att vad som anförts om aktiekapitalets storlek skall ges
regeringen till känna (yrkande 5 e).

Vad först gäller frågan om en särskild bolagsform för mindre företag vill
utskottet till en början erinra om att - som utskottet inledningsvis anfört -bolagskommittén år 1978 avgav ett delbetänkande med förslag till en
andelsbolagslag. Lagförslaget anslöt sig nära till ABL. En skillnad var
emellertid att andelarna i ett andelsbolag inte skulle kunna överlåtas lika
fritt som aktier. Vidare föreslogs ett starkare minoritetsskydd än i aktiebolag.
Kommittén föreslog också att andelskapitalet i ett andelsbolag skulle
vara lägst 20000 kr. Samtidigt föreslogs att ABL skulle ändras så att den
undre gränsen för aktiekapitalet höjdes från 50000 kr. till 125000 kr.
Betänkandet remissbehandlades, varvid betydande invändningar framfördes
mot förslaget. Som utskottet tidigare anfört beslöt den dåvarande
regeringen med anledning av remisskritiken att inte lägga fram något
förslag på grundval av betänkandet. 1 stället skulle frågan om särskilda och
enklare regler för de mindre företagen övervägas ytterligare inom justitiedepartementet.
Enligt departementschefen gav det arbete som bedrivits i
departementet vid handen att ABL:s regler i allt väsentligt passar även för
mindre företag men att det fanns anledning att ändra ABL i två avseenden.
Det ena gällde en ökning av möjligheterna att begränsa aktiers fria överlåtbarhet
i syfte att delägarkretsen bättre skulle kunna kontrolleras och det
andra en ökning av minoritetsskyddet. I lagrådsremissen med förslag till
ändring i ABL föreslogs i enlighet härmed att förköpsklausuler skulle få
införas i bolagsordningen samt att i aktiebolag med högst tio delägare varje
aktieägare skulle ges en lagstadgad rätt att ta del av företagets handlingar i

LU 1980/81:4

erforderlig utsträckning och att begära styrelsens och verkställande direktörens
biträde med behövlig utredning. Förslaget om förköpsklausuler
kritiserades av lagrådet, som ansåg att frågan borde utredas ytterligare. I
slutprotokollet avstår departementschefen från att lägga fram något förslag
på denna punkt, samtidigt som han konstaterar att det finns anledning att
återkomma till frågan senare.

1 likhet med vad som anförs i motionerna 156 och 2016 anser utskottet
att det på grund av flera omständigheter kan vara lämpligt att ytterligare
överväganden kommer till stånd när det gäller frågan om en skillnad mellan
de regler som skall gälla för de största aktiebolagen och de som skall
reglera de något mindre företagens verksamhet. En sådan omständighet är
önskemålet att underlätta nyetablering och stödja de mindre företagen. En
annan är behovet av regler som gör det möjligt för delägarna i ett mindre
aktiebolag att kunna kontrollera delägarkretsen. Utskottet vill vidare peka
på att särskilda problem kan uppstå när en eller flera delägare i ett företag
med ett begränsat antal aktieägare önskar avsluta sitt engagemang i företaget
och att bestämmelser om t. ex. rätt för sådan aktieägare att härvid
begära inlösen av aktierna kan bli erforderliga. Även när det gäller de
största aktiebolagen kan det uppstå behov av särbestämmelser, som inte
rimligen bör gälla alla aktiebolag. Nära anknytning till frågan om olika
regler för större och mindre aktiebolag har spörsmålet om en höjning av
gränsen för aktiekapitalet, vilket utskottet behandlar nedan. Också europeiska
harmoniseringssträvanden på aktiebolagsrättens område kan motivera
en förnyad översyn. Utskottet vill i detta sammanhang peka på att ett
flertal länder i Europa har lagstiftning som medger att näringsverksamhet
bedrivs utan personlig ansvarighet för delägarna i annan form än aktiebolaget.
Av betydelse kan vidare bli ett framtida ställningstagande till den av
utskottet i tidigare avsnitt behandlade frågan om en begränsning av möjligheterna
att driva större företag i handelsbolagsform. Även andra faktorer
kan göra det lämpligt att aktiebolagslagen ses över.

Enligt utskottets mening är det emellertid inte meningsfullt att redan nu
begära en förnyad översyn av frågan om särskilda bolagsregler för mindre
företag. Som konstaterats vid de ingående överväganden av spörsmålet
som föregått proposition 143 passar aktiebolagslagens regler i allt väsentligt
även de mindre företagen. Utskottet vill i sammanhanget också peka
på att utvecklingen under senare tid inte ger stöd för antagande att nuvarande
regler i någon mer betydande utsträckning lägger hinder i vägen för
nyetableringar. Exempelvis har under perioden januari-september i år
3845 nya aktiebolag inregistrerats. Under motsvarande perioder 1978 och
1979 inregistrerades 1 869 resp. 2 581 nya bolag.

Med hänsyn till de uttalanden som departementschefen gör i propositionen
utgår utskottet från att regeringen följer utvecklingen på bolagsrättens
område och tar upp frågan om en skillnad mellan de regler som skall gälla
för de största bolagen och de som skall reglera de mindre företagens

LU 1980/81:4

verksamhet till förnyad prövning då så visar sig påkallat. Utskottet vill
härvid särskilt stryka under vad departementschefen uttalar i slutprotokollet
(s. 212) om att frågan om hur delägarkretsen i mindre aktiebolag skall
kunna kontrolleras är viktig. Vid en framtida översyn bör därför frågan om
förköpsklausuler få den ytterligare belysning som lagrådet efterfrågat (s.
204 f.). Som lagrådet påpekar tillåter den danska Aktieselskabsloven förköpsklausuler.
Vid utskottets studiebesök i Danmark framhölls att man
hade i huvudsak positiva erfarenheter av sådana klausuler. Någon anledning
att överväga ett förbud att använda denna typ av klausuler fanns inte.
Tvärtom fanns det, enligt vad som framhölls, skäl att överväga ytterligare
möjligheter att inskränka aktiers överlåtbarhet.

På grund av vad utskottet sålunda anfört är någon åtgärd från riksdagens
sida med anledning av motion 2016 och motion 156 i denna del inte
erforderlig.

Utskottet tillstyrker förslaget till utökat minoritetsskydd.

Utskottet övergår härefter till önskemålet i motion 2025 om en höjning
av gränsen för aktiekapitalet. Som ovan berörts har denna fråga nära
anknytning till spörsmålet om olika regler för de största aktiebolagen och
för de mindre företagen. Enligt utskottets mening kan det vara motiverat
att man vid en anpassning av aktiebolagslagens regler till verksamheten i
de största aktiebolagen och införandet av särskilda bestämmelser för mindre
företag höjer den undre gränsen för aktiekapitalet relativt kraftigt.
Utskottet vill erinra om att bolagskommittén i sitt förslag till andelsbolagslag
förordade en sådan höjning. Utskottet förutsätter att regeringen vid en
förnyad prövning av frågan om olika regler för de största och de mindre
bolagen även överväger spörsmålet om en höjning av gränsen för aktiekapitalet.
Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion 2025,
yrkande 5 e, är därför inte erforderlig.

Som framhålls av departementschefen kan en översyn av ABL också
komma att bli motiverad på grund av utvecklingen på medbestämmandeområdet.
Inte heller när det gäller denna fråga kan emellertid tiden anses
mogen för ett ställningstagande. Ännu är det sålunda omöjligt att överblicka
vilken utveckling som tillkomsten av medbestämmandeavtal kan föra
med sig. Av stor betydelse för spörsmålet om innehållet i aktiebolagslagen
är vidare det arbete som pågår inom utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna
och kapitaltillväxten. På grund av det anförda kan utskottet inte
ställa sig bakom önskemålen i motionerna 156 och 2025 om att en översyn
av ABL från arbetsrättsliga utgångspunkter nu skall igångsättas. Utskottet
utgår från att regeringen följer utvecklingen även på detta område och tar
upp frågorna till förnyad prövning då detta visar sig erforderligt. Motion
156 i denna del och motion 2025 yrkande 5 a bör således inte föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.

Avslutningsvis i detta avsnitt behandlar utskottet två av de frågor angående
styrelserepresentationslagen, som tas upp i motion 1477 (s). Andra

LU 1980/81:4

önskemål i motionen avser styrelserepresentation i handelsbolag och löntagarinflytande
i kommunala företag. Dessa spörsmål behandlar utskottet i
andra avsnitt.

Som redovisats tidigare gäller enligt styrelserepresentationslagen att de
anställda har rätt att utse två ledamöter i styrelsen för aktiebolag och
ekonomiska föreningar med minst 25 anställda. Motsvarande rätt tillkommer
enligt särskild lagstiftning de anställda i banker och försäkringsbolag.
Beträffande arbetstagarledamöternas rättigheter och skyldigheter gäller i
princip samma regler som för övriga styrelseledamöter. Arbetstagarledamöterna
får dock ej delta i behandlingen av frågor som rör stridsåtgärd,
förhandling med arbetstagarorganisation, om slutande av kollektivavtal
eller uppsägning av kollektivavtal.

Undantag från rätten till styrelserepresentation kan medges, om sådan
representation skulle medföra väsentlig olägenhet för företaget på grund av
vissa i lagen angivna skäl. Ett sådant fall är om styrelsens sammansättning
är beroende av förhållande mellan olika aktieägare eller aktieägargrupper,
som framgår av bolagsordningen, avtal eller annan omständighet. Frågor
om Undantag prövas av en särskild nämnd, nämnden för styrelserepresentationsfrågor.

I motionen framhålls att det finns vissa brister i styrelserepresentationslageh
som tar sig uttryck i att de anställda inte utnyttjar sin rätt i den
utsträckning som man kunnat förvänta. Motionärerna pekar härvidlag på
att företagen inte iakttar sina lagfästa skyldigheter till styrelseledamöterna
när det gäller kallelser, sammanträden, förberedelser, handläggning m. m.
I motionen tas vidare upp möjligheterna till undantag från styrelserepresentation.
Det framhålls att det är en brist att de anställda som regel inte
kan få styrelserepresentation i s. k. 50/50-bolag. Enligt motionärerna är det
inte helt ovanligt att kapitalägarna genom konsortialavtal och bolagsordningar
bestämmer att olika ägarkategorier skall ha lika antal platser i
bolagsstyrelser, allt i syfte att undvika styrelserepresentation för de anställda.
Rätten till styrelserepresentation påverkas också när staten går in
som hälftenägare i ett privat företag och styrelseplatserna fördelas lika
mellan de två ägarblocken. Motionärerna anser att nuvarande regler är
otillfredsställande och att de bör ändras. Motionärerna yrkar att riksdagen
skall besluta om förstärkning av lagen om styrelserepresentation för de
anställda i enlighet med vad som sägs i motionen.

Som framgår av arbetsmarknadsutskottets yttrande över motion 1477 i
nu aktuella delar undersöker Arbetslivscentrum hur lagstiftningen om styrelserepresentation
utfallit. Inom ramen för ett projekt om småföretag har
gjorts en specialundersökning av lagens tillämpning i företag med 25-99
anställda. Resultatet av undersökningen har Arbetslivscentrum publicerat
år 1979 i en rapport (1979:6) Styrelserepresentation för anställda i företag
med 25-99 anställda. Av rapporten framgår att det finns åtskillig kritik
mot utfallet av lagstiftningen. Bl. a. har utformningen av informationen till

LU 1980/81:4

arbetstagarledamöterna genomgående kritiserats. Informationen anses
ofta vara svår att begripa.

Vad härefter gäller motionärernas kritik mot de nuvarande möjligheterna
till undantag från styrelserepresentation vill utskottet erinra om att
reglerna utformats restriktivt. Sålunda gäller bl. a. att beslut om undantag
skall förenas med villkor om åtgärder som på annat sätt tillgodoser arbetstagarnas
intresse av inflytande och insyn i fråga om företagets verksamhet.

I likhet med arbetsmarknadsutskottet anser lagutskottet att det inte är
möjligt att bifalla yrkandet i motionen om att riksdagen nu skall besluta om
lagändringar. Utskottet förutsätter emellertid att frågan om utformningen
av lagstiftningen om styrelserepresentation tas upp i samband med den
översyn av aktiebolagslagen som enligt vad utskottet ovan framhållit kan
bli aktuell med hänsyn till utvecklingen på medbestämmanderättens område.
Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion 1477 i nu
aktuella delar är därför inte erforderlig.

Insyn i kommunala företag

I motion 807 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag
som ger rätt till proportionellt val när styrelse för stiftelse, ekonomisk
förening eller aktiebolag, till vilken kommun eller landsting utser ledamöter,
väljer arbetsutskott eller motsvarande beredning.

Enligt kommunallagen (1977: 179) skall vid val av kommunal nämnd eller
styrelse valet förrättas proportionellt om det begärs av tillräckligt många
ledamöter i fullmäktige. Sådan valförrättning följer reglerna i lagen
(1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige
m. m. Motsvarande ordning gäller då landsting eller kommunfullmäktige
har att utse ledamot eller suppleant i styrelse för aktiebolag,
ekonomisk förening eiler stiftelse. Även vid val av arbetsutskott eller
beredning inom kommunal nämnd eller styrelse kan valet ske proportionellt.

Syftet med dessa bestämmelser är att tillförsäkra politiska minoritetsgrupper
insyn i och inflytande över den kommunala verksamheten. Bestämmelsen
om val av styrelse till vissa privata rättssubjekt har kommit till
främst för att påverka förhållandena i de kommunala företagen.

I motionen framhålls att det inte finns någon regel som medger att
proportionella val kan ske till arbetsutskott eller motsvarande inom styrelse
för stiftelse, ekonomisk förening eller aktiebolag till vilken kommunen
utser alla eller en del av styrelseledamöterna. Eftersom åtskillig kommunal
verksamhet bedrivs i form av stiftelser, ekonomiska föreningar och aktiebolag
är det enligt motionärerna viktigt att rätten till proportionellt val,
som gäller när kommunal nämnd utser exempelvis arbetsutskott, även
skall gälla inom styrelserna för de kommunala företagen. Att behov av
lagändring för att skydda minoritetsintressena finns, fortsätter motionärerna,
visas av att det förekommit att majoriteten i sådana situationer utnytt -

LU 1980/81:4

jat sin rätt att vägra minoriteten en proportionell fördelning av platser i
sådana arbetsutskott.

Utskottet vill för sin del framhålla att motionärernas önskemål ytterst
berör frågan om möjligheterna till insyn och inflytande i kommunala företag.
Denna fråga är f. n. föremål för överväganden inom både stiftelseutredningen
(Ju 1975:01) och kommunalföretagskommittén (Kn 1978:01).

Stiftelseutredningen som tillkallades år 1975 för översyn av lagstiftningen
om stiftelser skall enligt direktiven bl. a. pröva frågor om det allmännas
insyn i och möjligheter att påverka förvaltningen av stiftelser liksom behovet
av regler om förvaltningen av stiftelser och om förvaltningsorgan.

Kommunalföretagskommittén har att utreda frågor om kommunala företag
m. m. Enligt direktiven skall kommittén bl. a. ta upp frågor om insyn
och inflytande i kommunala företag och överväga om den kommunalrättsliga
och associationsrättsliga lagstiftningen bör ändras så att de kommunaldemokratiska
kraven när det gäller kommunala företag tillgodoses bättre
än f. n. utan att företagsformen förlorar sin lämplighet från effektivitetssynpunkt.
En särskild uppgift för kommittén är vidare att överväga om en
ny kommunal företagsform kan skapas som är anpassad till villkoren för
kommunernas och landstingskommunernas verksamhet.

Motionen har remissbehandlats (se bilaga 5), varvid Svenska kommunförbundet
och Landstingsförbundet förordat att motionen överlämnas till
de nämnda utredningarna. SABO har å sin sida förutsatt att utredningarna
kommer att belysa spörsmålet och föreslå lämpliga åtgärder. Även utskottet
anser det rimligt att det förslag som framlagts i motionen närmare
prövas av utredningarna. På grund härav och med hänsyn till vad stiftelseutredningen
och kommunalföretagskommittén själva anfört i sina remissyttranden
över motionen förordar utskottet att motionen jämte utskottets
betänkande i ärendet överlämnas till de båda utredningarna för beaktande.

Också i motion 1477 (s) tas upp en fråga om insyn och inflytande i
kommunala företag. Enligt motionärerna finns det kommunala aktiebolag,
vilkas styrelser sätts samman efter politiska styrkeförhållanden. Motionärerna
anser att sådana bolag är mindre väl lämpade för personalrepresentation
enligt lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och
ekonomiska föreningar. Enligt motionärerna bör de anställdas berättigade
krav på insyn och inflytande i kommunala företag tillgodoses på annat sätt.
I motionen, vari framförs också andra önskemål som gäller styrelserepresentation
för anställda, yrkas att styrelserepresentationslagstiftningen
skall förstärkas i enlighet med vad som anförs i motionen. Dessa övriga
önskemål har utskottet behandlat i tidigare avsnitt av betänkandet (se s.
15-17 samt 43-45).

Utskottet vill erinra om att kommunalföretagskommittén i samband med
sina överväganden om en ny företagsform för kommunala företag också
skall beakta frågan om de anställda bör beredas rätt till styrelserepresenta -

LU 1980/81:4

tion eller rätt till inflytande i andra därmed jämförbara former. Med hänsyn
härtill och till de övriga uppgifter som åligger kommittén framstår det enligt
utskottets mening som lämpligt att motionen i den del den avser kommunala
företag överlämnas till utredningen för beaktande.

Redovisningsregler för ekonomiska föreningar

1 proposition 144 framläggs som inledningsvis redovisats i detta betänkande
vissa förslag till ändringar i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar.
Nya regler föreslås bl. a. beträffande ekonomiska föreningars
skyldighet att avge årsredovisning. Vidare föreslås bestämmelser om koncernredovisning
i koncerner med en ekonomisk förening som moderföretag
samt om revision. Reglerna stämmer i princip överens med motsvarande
regler i aktiebolagslagen. Förslagen föranleder ändringar i lagen
(1956:216) om jordbrukskasserörelsen och vissa andra föreningsrättsliga
lagar.

Enligt utskottets mening innebär förslagen i propositionen en välbehövlig
modernisering av redovisningsreglerna för ekonomiska föreningar. En
ytterligare förtjänst med förslaget är att redovisningsreglerna bringas i
överensstämmelse med vad som gäller för aktiebolag samt att koncerner
med ekonomisk förening som moderföretag nu föreslås bli lagreglerade.
Utskottet vill också peka på att förslagen fått ett positivt mottagande under
remissbehandlingen. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att
förslagen i propositionen bör genomföras. Vissa smärre justeringar av
lagförslagen bör dock göras.

1 46 § föreningslagen återfinns vissa regler om vem som kan utses till
revisor och om jäv för revisorer. Av stadgandet framgår bl. a. att revisor
skall vara myndig. Paragrafen föreslås ändrad i propositionen. I förhållande
till gällande rätt innebär ändringen i sak att revisorn inte heller får vara i
konkurs. Enligt 47 § skall länsstyrelsen i vissa fall förordna revisorer i
ekonomiska föreningar. Detta gäller bl. a. om den av föreningen utsedde
revisorn är omyndig. I lagrummet nämns intet om att sådant förordnande
skall meddelas även när revisorn är i konkurs. I propositionen föreslås
ingen ändring av lagrummet i detta avseende men däremot vissa andra
ändringar som anges (s. 68) utgöra en konsekvens av de nya bestämmelserna
i 46 §. Vidare anförs att bestämmelserna i 47 § i huvudsak motsvarar 10
kap. 6 § ABL angående länsstyrelsens utseende av revisorer i aktiebolag.
Enligt utskottets mening bör i konsekvens med vad som gäller enligt 46 §
föreningslagen och ABL länsstyrelse förordna revisor i ekonomisk förening,
då föreningens revisor är i konkurs. Utskottet förordar att 47 §
andra stycket ändras på angivet sätt.

En motsvarande ändring bör göras i 71 § förslaget till lag om ändring i
lagen om jordbrukskasserörelsen.

I anslutning till det anförda vill utskottet även ta upp en annan fråga om

LU 1980/81:4

revisors behörighet. Fr. o. m. den 1 juli i år kan enligt konkurslagen näringsförbud
under vissa förutsättningar meddelas konkursgäldenär som är
näringsidkare och som handlat otillbörligt. Är gäldenären aktiebolag eller
liknande juridisk person kan näringsförbud meddelas ställföreträdare för
den juridiska personen. Näringsförbudet medför att vederbörande inte får
driva bokföringspliktig rörelse under den tid förbudet gäller. Inte heller får
han vara ställföreträdare för aktiebolag, ekonomisk förening, handelsbolag
eller vissa andra juridiska personer.

Som framgår av det anförda innebär ett näringsförbud i princip inte
något hinder för den som förbudet avser att fungera som revisor i exempelvis
ett aktiebolag eller en ekonomisk förening. Endast om vederbörande
mera yrkesmässigt ägnar sig åt revisionsverksamhet och därför är bokföringsskyldig
är han förhindrad att åta sig revisionsuppdrag. Utskottet vill
också peka på att varken enligt ABL eller föreningslagen har länsstyrelse
någon möjlighet att ingripa med stöd av de ovan redovisade bestämmelserna,
om en person med näringsförbud utsetts till revisor. Som utskottet i
andra sammanhang framhållit måste höga krav ställas på företagsrevisionen.
Med hänsyn härtill framstår det som mindre tillfredsställande att
revisorsuppdrag skall kunna fullgöras av personer med näringsförbud.
Skäl finns således för att lagstiftningen bör ändras. Enligt utskottets mening
saknas emellertid i förevarande lagstiftningsärende tillräckligt underlag
för ett slutligt ställningstagande i frågan. Utskottet anser att spörsmålet
lämpligen bör övervägas närmare i samband med den vidare beredning av
frågan om revisorernas kompetens som enligt vad utskottet tidigare anfört
skall komma till stånd. Något initiativ från riksdagens sida är inte erforderligt.

I tidigare avsnitt har utskottet förordat att de i proposition 143 framlagda
lagförslagen inte skall träda i kraft förrän den 1 juli 1981. Med hänsyn till
det samband som råder mellan dessa lagförslag och förslagen i proposition
144 bör även ikraftträdandetidpunkten för ändringarna i den föreningsrättsliga
lagstiftningen senareläggas. Ställningstagandet föranleder att vissa
ändringar måste göras i övergångsbestämmelserna.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på proposition 1979180:143
att riksdagen avslår motion 1979/80: 2026.

2. beträffande handelsbolagsdefmitionen

att riksdagen med anledning av motion 1979/80:2030 antar det i
proposition 1979/80:143 framlagda förslaget till lag om handelsbolag
och enkla bolag såvitt avser 1 kap. 1 § med den ändringen

LU 1980/81:4

att lagrummet erhåller i bilaga 7 som Utskottets förslag betecknade
lydelse,

3. beträffande handelsbolag som företagsform för större företag
att riksdagen avslår motion 1979/80: 2025 yrkande 3,

4. beträffande styrelserepresentation för anställda i handelsbolag
att riksdagen avslår motion 1979/80:1477 i denna del och motion
1979/80:2025 yrkande 4,

5. beträffande förslaget till handelsbolag och enkla bolag i övrigt
att riksdagen antar förslaget till lag om handelsbolag och enkla
bolag i den mån det ej omfattas av vad utskottet hemställt under
2 med den ändringen att ikraftträdandetidpunkten bestäms till
den 1 juli 1981.

6. beträffande skyldighet att avge årsredovisning

att riksdagen med avslag på motion 1979/80:2025 yrkande 1 i
denna del antar det i proposition 1979/80: 143 framlagda förslaget
till lag om årsredovisning m. m. i vissa företag såvitt avser 2 kap.
1§,

7. beträffande offentliggörande av årsredovisning

att riksdagen med avslag på motion 1979/80: 2025 yrkande I i
denna del antar 2 kap. 3§ förslaget till lag om årsredovisning
m. m. i vissa företag,

8. beträffande koncernredovisning

att riksdagen med avslag på motion 1979/80:2025 yrkande 1 i
denna del antar 3 kap. 1 § förslaget till lag om årsredovisning
m. m. i vissa företag,

9. beträffande sidoordnade koncerner

att riksdagen avslår motion 1979/80:2025 yrkande 5 b.

10. beträffande övergångsbestämmelserna i förslaget till lag om årsredovisning
m.m. i vissa företag

att riksdagen antar övergångsbestämmelserna i förslaget till lag
om årsredovisning m. m. i vissa företag med den ändringen att
övergångsbestämmelserna erhåller i bilaga 7 som Utskottets förslag
betecknade lydelse,

11. beträffande koncernbegreppet

att riksdagen antar dels det i proposition 1979/80:143 framlagda
förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) såvitt
avser 1 kap. 2 §, dels det i samma proposition framlagda förslaget
till lag om årsredovisning m. m. i vissa företag såvitt avser 1 kap.
1 § dels ock det i proposition 1979/80: 144 framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar
såvitt avser 1 a§,

12. beträffande förslaget till lag om årsredovisning m.m. i vissa
företag i övrigt

att riksdagen antar förslaget till lag om årsredovisning m. m. i
4 Riksdagen 1980181. 8 sami. Nr 4

LU 1980/81:4

vissa företag i den mån det ej omfattas av vad utskottet hemställt
under 6-8, 10 och 11,

13. beträffande utredning om företagsrevisionen

att riksdagen avslår motion 1979/80: 2025 yrkande 5 c,

14. beträffande revisors kompetens

att riksdagen dels antar 10 kap. 3§ förslaget till lag om ändring i
aktiebolagslagen, dels med anledning av motion 1979/80:2025
yrkande 2 i denna del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört angående införande av krav på kvalificerad
revisor i alla aktiebolag.

15. beträffande kommerskollegiets tillsyn över företagsrevisorer
att riksdagen avslår motion 1979/80:2025 yrkande 5 d,

16. beträffande byte av firma m. m.

att riksdagen med avslag på motion 1979/80:2025 yrkande 2 i
denna del antar 9 kap. 14 § förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen,

17. beträffande ikraftträdandetidpunkten för ändringarna i aktiebolagslagen att

riksdagen antar 1. övergångsbestämmelserna till förslaget till
lag om ändring i aktiebolagslagen med den ändringen att ikraftträdandetidpunkten
bestäms till den 1 juli 1981,

18. beträffande 50150-bolagen i lagstiftningen om styrelserepresentation
för anställda

att riksdagen med avslag på motion 1979/80:2025 yrkande 2 i
denna del antar dels 3. övergångsbestämmelserna till förslaget
till lag om ändring i aktiebolagslagen, dels det i proposition 1979/
80: 144 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1976: 351)
om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar med den ändringen att ikraftträdandetidpunkten
bestäms till den 1 juli 1981,

19. beträffande 50150-bolagen i lagen <1974:12) om anställningsskydd
m.fl. lagar

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om översyn av koncernbegreppet inom arbetsrätten,

20. beträffande förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen i
övrigt

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under 11,
14 och 16-18,

21. beträffande särskild bolagsform för mindre företag

att riksdagen avslår motion 1979/80: 156 i denna del och motion
1979/80:2016,

22. beträffande höjning av gränsen för aktiekapitalet

att riksdagen avslår motion 1979/80: 2025 yrkande 5 e.

LU 1980/81:4

23. beträffande översyn av aktiebolagslagen i syfte att stärka de
anställdas inflytande

att riksdagen avslår motion 1979/80: 156 i denna del och motion
1979/80:2025 yrkande 5 a,

24. beträffande översyn av aktiebolagslagen i andra avseenden

att riksdagen avslår motion 1979/80: 156 i den mån den inte
omfattas av vad utskottet hemställt under 21 och 23,

25. beträffande tillämpningen av lagstiftningen om styrelserepresentation
för anställda,

att riksdagen avslår motion 1979/80: 1477 i denna del,

26. beträffande insyn i kommunala företag

att riksdagen hos regeringen begär dels att motion 1979/80:807
jämte utskottets betänkande i denna del överlämnas tili stiftelseutredningen
och kommunalföretagskommittén, dels att motion
1979/80: 1477 i denna del jämte utskottets betänkande i motsvarande
del överlämnas till kommunalföretagskommittén,

27. beträffande föreningslagen

att riksdagen antar dels 47 § förslaget till lag om ändring i lagen
om ekonomiska föreningar samt övergångsbestämmelserna till
lagförslaget med de ändringarna att lagrummet och bestämmelserna
erhåller i bilaga 7 som Utskottets förslag betecknade lydelser,
dels lagförslaget i övrigt i den mån det inte omfattas av
vad utskottet hemställt under 11,

28. beträffande jordbrukskasserörelsen

att riksdagen antar det i proposition 1979/80:144 framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen
med de ändringarna att 71 § samt övergångsbestämmelserna
erhåller i bilaga 7 som Utskottets förslag betecknade lydelser,

29. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar de i proposition 1979/80: 144 framlagda förslagen
till lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479), lag om
ändring i lagen (1972: 262) om understödsföreningar, lag om ändring
i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring samt lag om
ändring i lagen (1975:417) om sambruksföreningar med de ändringarna
att övergångsbestämmelserna till lagförslagen erhåller i
bilaga 7 som Utskottets förslag betecknade lydelser.

Stockholm den 13 november 1980

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

LU 1980/81:4

Närvarande: Lennart Andersson (s), Bernt Ekinge (fp), Ivan Svanström
(c), Stig Olsson (s), Elvy Nilsson (s). Joakim Ollén (m), Arne Andersson i
Gamleby (s), Martin Olsson (c), Ingemar Konradsson (s), Owe Andréasson
(s). Marianne Karlsson (c). Bengt Silfverstrand (s). Margot Håkansson
(fp), Margareta Gard (m) och Göran Allmér (m).

Reservationer

Lennart Andersson, Stig Olsson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby,
Ingemar Konradsson, Owe Andréasson och Bengt Silfverstrand
(samtliga s) har avgivit följande reservationer.

1. Handelsbolag som företagsform för större företag (mom. 3)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”inte erforderligt” bort ha följande lydelse: Utskottet

har redan i föregående avsnitt anslutit sig till motionärernas
ståndpunkt att handelsbolaget är en tveksam form för företagsamhet i
större skala. Samma nackdelar som är förenade med handelsbolagsformen
gäller, såsom motionärerna påpekat, även i fråga om näringsverksamhet
som drivs av enskild näringsidkare. Utskottet kan därför dela motionärernas
uppfattning att handelsbolag och enskild näringsidkare inte bör tillåtas
att driva näringsverksamhet med fler än 24 anställda.

Med hänsyn till det anförda och då syftet med motionen härigenom
tillgodosetts förordar utskottet att riksdagen med anledning av motionsyrkandet
i princip beslutar förbjuda att näringsverksamhet drivs med fler än
24 anställda i handelsbolag eller av enskilda näringsidkare. Riksdagen bör i
anslutning därtill hemställa hos regeringen om förslag till lagstiftning i
överensstämmelse med principbeslutet. Som motionärerna framhållit bör
lagförslaget föregås av närmare överväganden om dispensmöjligheter och
om skälig övergångstid.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande handelsbolag som företagsform för större företag
att riksdagen med anledning av motion 1979/80:2025 yrkande 3 i
princip beslutar att handelsbolag och enskild näringsidkare inte
får driva näringsverksamhet med fler än 24 anställda och begär
att regeringen lägger fram förslag härom i överensstämmelse
med vad utskottet anfört,

LU 1980/81:4

2. Styrelserepresentation för anställda i handelsbolag (mom. 4)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Lagutskottet
kan” och slutar med ”(yrkande 4)” bort ha följande lydelse:

Lagutskottet kan för sin del ansluta sig till vad arbetsmarknadsutskottet
anfört i sitt yttrande, att den naturliga utgångspunkten vid bedömandet av
förevarande problem bör vara att de anställdas möjligheter till insyn och
inflytande i företagen inte skall vara beroende av företagsform samt att
detta talar för att man inför någon form av inflytande i ledningen för
handelsbolag med minst 25 anställda. De invändningar som redovisats i
proposition 143 mot att införa styrelse i handelsbolag är emellertid sakligt
övertygande. Utskottet anser därför att det inte bör införas regler om
obligatorisk styrelse i större handelsbolag.

I detta sammanhang förtjänar emellertid att påpekas att handelsbolaget
är, såsom bl. a. lagrådet anfört, både med avseende på borgenärsskyddet
och i arbetsrättsligt hänseende en mindre lämplig form för företagsamhet i
större skala. Riksdagen bör därför, på sätt förordas i motion 2025. nu
besluta om att i princip begränsa rätten att använda handelsbolagsformen
vid företagsamhet i större skala. Utskottet återkommer närmare till denna
fråga i det följande avsnittet.

Som framhålls i motion 2025 finns det redan i vissa större handelsbolag
styrelser eller direktioner. Det är enligt utskottets mening angeläget att de
anställda blir representerade i dessa organ. Riksdagen bör därför i enlighet
med vad som föreslås i motionen hos regeringen hemställa att regeringen
våren 1981 lägger fram förslag till lagändringar som möjliggör för de anställda
i sådana större handelsbolag att — övergångsvis till dess handelsbolagsformen
slutligt förbjuds vid större rörelser - få ett inflytande som
motsvarar det inflytande som de anställda har i aktiebolag och ekonomiska
föreningar.

Utskottet tillstyrker således bifall till motion 2025 (yrkande 4). Genom
utskottets förslag får syftet med motion 1477 i denna del anses ha blivit
tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande styrelserepresentation för anställda i handelsbolag
att riksdagen med bifall till motion 1979/80:2025 yrkande 4 och
med anledning av motion 1979/80: 1477 i denna del hemställer
hos regeringen att riksdagen under våren 1981 föreläggs förslag
till lagstiftning om representation för de anställda i vissa handelsbolags
styrelser eller direktioner i enlighet med vad utskottet
anfört,

LU 1980/81:4

3. Skyldighet att avge årsredovisning (mom. 6)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Vid
bestämningen” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse: Enligt

utskottets mening skulle en offentlig årsredovisning vara ägnad
att fylla ut något av den ”informationslucka” som uppkommer särskilt i
dessa fall. Utskottet kan inte finna att en skyldighet att lämna årsredovisning
skulle medföra något nämnvärt besvär för företagaren. 1 allmänhet
torde den redovisningsskyldige kunna låta årsredovisningens bokslutsdel
sammanfalla med årsbokslutet. Utskottet vill också framhålla att tillfredsställande
regler om offentlig redovisning skapats genom bokföringslagen.
Dessa regler är lätta att tillämpa även för de mindre företagen. Det har
gjorts gällande i propositionen att tillgången på kvalificerade revisorer
skulle vara för liten för att en ordning av den innebörd som föreslås i
motionen skulle bli effektiv. Detta kan enligt utskottets uppfattning visserligen
vara sant i dagens situation. Vissa undersökningar och uttalanden i
ärendet från bl. a. revisorsorganisationernas sida synes dock ge vid handen
att antalet kvalificerade revisorer i framtiden kommer att öka avsevärt.
Det finns alltså anledning tro att antalet revisorer på sikt kommer att vara
tillräckligt för att den önskvärda effektiviteten skall uppnås.

Enligt utskottets uppfattning bör alltså alla de årsbokslutsskyldiga företag
som omfattas av årsredovisningslagen avge årsredovisning. De i lagförslaget
under 2 kap. 1 § första stycket punkterna 1 -3 upptagna villkoren för
årsredovisningsskyldighet bör följaktligen utgå. Vad utskottet anfört innebär
att utskottet tillstyrker motion 1979/80:2025 i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande skyldighet att avge årsredovisning

att riksdagen med anledning av motion 1979/80:2025 yrkadel i
denna del antar det i proposition 1979/80:143 framlagda förslaget
till lag om årsredovisning m. m. i vissa företag såvitt avser 2 kap.
1 § med den ändringen att lagrummet erhåller i bilaga 8 som
Reservanternas förslag betecknade lydelse.

4. Koncernredovisning (mom. 8)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Sorn
motionärerna” och slutar med ”motsvarande del" bort ha följande lydelse: Utskottet

delar motionärernas uppfattning att en koncerns verksamhet

LU 1980/81:4

kan vara betydande även om antalet anställda är litet. Lika väl som när det
gäller större koncerner har de anställda och andra intressenter ett berättigat
intresse till insyn i de små koncernernas verksamhet. Enligt i propositionen
redovisade uppgifter (s. 67) är antalet registrerade koncerner med
handelsbolag som moderbolag utomordentligt litet. Det kan följaktligen
inte göras gällande att en skyldighet att avge koncernredovisning som
helhet skulle bli särskilt betungande för företagarna. Sådan skyldighet bör
följaktligen införas för alla koncerner som avses i årsredovisningslagen,
oavsett koncernens storlek. På grundval av det anförda tillstyrker utskottet
motion 2025 i denna del.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande koncernredovisning

att riksdagen med anledning av motion 1979/80:2025 yrkande 1 i
denna del antar 3 kap. 1 § förslaget till lag om årsredovisning
m. m. i vissa företag med den ändringen att lagrummet erhåller i
bilaga 8 som Reservanternas förslag betecknade lydelse.

5. Sidoordnade koncerner (mom. 9)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”motion 2025” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det kan innebära betydande
svårigheter att få överblick över och insyn i de sidoordnade koncernernas
verksamhet. Redovisningsreglerna för dessa koncerner bör enligt utskottets
mening därför utvecklas på ett sådant sätt att de ökade
informationskraven kan tillgodoses. Som anförts bl. a. av bokföringsnämnden
torde koncernredovisningen i sidoordnade koncerner medföra en del
redovisningstekniska problem utöver dem som normalt är förknippade
med koncernredovisning i koncerner med aktiebolag som moderbolag. I
bokföringsnämndens remissvar har flera exempel lämnats på sådana problem.
Bestämmelse om koncernredovisning i de sidoordnade koncernerna
bör enligt utskottets mening med hänsyn härtill inte införas omedelbart.
Hithörande frågor bör först utredas i lämpligt sammanhang. Ett tillkännagivande
av denna innebörd bör göras av riksdagen. Utskottet tillstyrker
med det anförda motion 2025, yrkande 5 b.

dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande sidoordnade koncerner

att riksdagen med bifall till motion 1979/80: 2025 yrkande 5 b som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
utredning angående koncernredovisning i sidoordnade koncerner.

LU 1980/81:4

6. Utredning om företagsrevisionen (mom. 13)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”motion 2025” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar härvid att förslagen i propositionen endast berör
några få av de många problem som i dag föreligger på företagsrevisionens
område. Den grundläggande svagheten i systemet med företagsrevision
ligger i det sätt varpå revisorer utses och entledigas i ett företag. Så länge
dessa funktioner fullgörs av företagets egna och inte av från företaget
fristående organ kan risker för missbruk av revisorns ställning och för
otillbörliga påtryckningar på revisorn från företagets sida inte uteslutas.
Riskerna är särskilt framträdande i fåmansbolagen, alltså i den grupp av
företag där ekonomisk brottslighet kan antas vara vanligast.

Viktiga frågor om hur en revisor skall utses berörs inte i propositionen.
Visserligen har den arbetsgrupp inom BRÅ som ligger bakom BRÅ.s
promemorior om revisorer inte funnit några klara belägg för att revisorer
själva deltagit i ekonomisk brottslighet eller att den nuvarande ordningen
för tillsättande av revisorer inneburit några allvarliga nackdelar när det
gäller revisors möjlighet att opartiskt granska företagen. Detta konstaterande
motsägs emellertid i flera av de remissvar som avgivits med anledning
av promemorian. Kommerskollegium framhåller t.ex. att ABL:s
regler om revisors jäv mer eller mindre regelmässigt överträds i de mindre
företagen.

I kampen mot den ekonomiska brottsligheten bör enligt utskottets mening
alla tillgängliga möjligheter utnyttjas. Utskottet anser att en genomgripande
översyn av företagsrevisionen skulle kunna bli av stor betydelse för
strävandena att komma åt denna typ av brottslighet. En utredning om
företagsrevisionen bör således ske. Den bör ges den inriktning som anges i
motion 2025. Det primära bör alltså vara att skapa en självständigare och
från olika partsintressen mera oberoende ställning för revisorn. Utredningen
bör således överväga om inte revisor i fortsättningen bör utses av ett
från företaget fristående organ. Andra frågor som bör övervägas är utbildningen
av revisorer, förutsättningarna för en långtgående upplysningsplikt
gentemot det allmänna samt spörsmål om revisionens inriktning, innehåll
och omfattning. Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion
2025 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande utredning om företagsrevisionen

att riksdagen med bifall till motion 1979/80:2025 yrkande 5 c som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
översyn äv företagsrevisionen.

LU 1980/81:4

7. Revisors kompetens (mom. 14)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är visserligen det tillgängliga underlaget för en
bedömning av tillgången på kvalificerade revisorer något osäkert, men
dock tillräckligt tillförlitligt för att utskottet skall kunna dra slutsatsen att
krav på kvalificerad revisor bör kunna ställas på alla aktiebolag som startas
efter den 1 januari 1982. Utskottet hyser inte heller någon tvekan om att
antalet kvalificerade revisorer den 1 januari 1985 bör vara så stort att
motsvarande krav från och med den tidpunkten bör kunna ställas på alla
aktiebolag. Utskottet tillstyrker således motion 2025 i denna del. De nya
reglerna om kvalificerad revision bör tas in i en särskild lag som träder i
kraft den 1 januari 1982. För bolag som registrerats före ikraftträdandet bör
gälla en övergångstid på 3 år.

dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande revisors kompetens att riksdagen dels antar 10 kap.
3§ förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen, dels med
anledning av motion 1979/80: 2025 yrkande 2 i denna del antar
det i bilaga 8 framlagda, som Reservanternas förslag betecknade
förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385).

8. Kommerskollegiets tillsyn över företagsrevisorer (mom. 15)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 37 med ”Lagutskottet
vill” och slutar på s. 38 med ”av utskottet” bort ha följande
lydelse:

Enligt lagutskottets mening måste det betecknas som angeläget att kommerskollegium
erhåller erforderliga resurser för den nödvändiga tillsynen
över revisorernas verksamhet. Av kollegiets anslagsframställning för budgetåret
1981/82 framgår att kollegiet måste eftersätta såväl tillsynsverksamheten
som utvecklings- och utredningsarbetet (s. 70). Denna utveckling
är otillfredsställande mot bakgrund av de ökade krav på en effektiv
revisionsverksamhet som den nu aktuella reformen medför. Enligt utskottets
mening bör därför regeringen snarast framlägga förslag till riksdagen
om hur förutsättningarna för kollegiets tillsynsverksamhet kan förbättras.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen ge regeringen till känna. Motion
2025 tillstyrks följaktligen av utskottet i denna del.

dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande kommerskollegiets tillsyn över företagsrevisorer

att riksdagen med bifall till motion 1979/80:2025 yrkande 5 d som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
kommerskollegiets tillsyn över företagsrevisorer,

LU 1980/81:4

9. Byte av firma m. m. (mom. 16)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”1
enlighet” och slutar med ”2 delvis” bort ha följande lydelse:

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet att den föreslagna underrättelseplikten
införs. Vad härefter gäller motionärernas önskemål om att
underrättelseplikten skall omfatta också skälen för beslutet och att uppgifterna
skall bestyrkas av revisorn vill utskottet framhålla att en sådan
utvidgning framstår som angelägen främst med hänsyn till länsstyrelsens
ansvar för sysselsättningen inom länet och andra mera allmänna uppgifter.
Om länsstyrelsen sålunda får kännedom om att ett bolag exempelvis råkat i
svårigheter och därför önskar flytta från en ort har länsstyrelsen möjlighet
att på ett tidigt stadium gå in med stödåtgärder och därigenom kanske
avvärja negativa konsekvenser för sysselsättningen. Även i andra avseenden
kan enligt utskottets mening motionsförslaget få positiva effekter.
Utskottet vill också peka på att det ur kontrollsynpunkt framstår som
väsentligt att ett bolag för länsstyrelsen redovisar skälen för ett firmabyte
eller en ändring av den ort där styrelsen skall ha sitt säte. Utskottet
tillstyrker således bifall till motion 2025, yrkande 2 delvis.

dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande byte av firma m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1979/80:2025 yrkande 2 i
denna del antar 9 kap. 14 § förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
med den ändringen att lagrummet erhåller i bilaga 8
som Reservanternas förslag betecknade lydelse.

10. 50/50-bolagen i lagstiftningen om styrelserepresentation för anställda

(mom. 18)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Vad
först” och slutar med ”2 delvis” bort ha följande lydelse.

Vad först gäller frågan om ändringen av koncernbegreppet i ABL bör få
påverka LSA vill utskottet i likhet med vad som hävdats av minoriteten
inom bolagskommittén framhålla att det på goda grunder kan göras gällande
att koncernbegreppet enligt LSA har den innebörden att koncernförhållande
föreligger mellan ägarföretagen och ett 50/50-bolag. Med hänsyn
härtill innebär förslaget i propositionen en begränsning av tillämpningsområdet
för LSA och därmed en försämring sett från arbetstagarnas synpunkter.

Utskottet vill utöver det framförda framhålla att starka skäl talar för att
50/50-bolagen bör omfattas av koncernbegreppet enligt LSA. Departe -

LU 1980/81:4

mentschefens uppfattning att det är ologiskt att styrelserepresentationslagen
skall gälla 50/50-bolagen kan utskottet inte dela.

Sett från arbetstagarnas synpunkt motiverar den samhörighet eller
intressegemenskap som finns mellan de olika företagen i 50/50-bolagsfallen
att 50/50-bolagets anställda medräknas vid avgörandet om rätt till styrelserepresentation
skall finnas i ägarföretagen. Enligt utskottets mening föreligger
det i realiteten ingen skillnad mellan det förhållandet att ett bolag ägs
av bara ett företag och det att bolaget ägs av flera. I båda fallen gör sig
nämligen de skäl som ligger bakom LSA lika starkt gällande. Som framhållits
av de socialdemokratiska ledamöterna i en avvikande mening till arbetsmarknadsutskottets
yttrande över propositionen och motionen handlar
frågan ytterst om att de anställda i 50/50-bolagen skall få möjlighet till
inflytande på och information om vad som sker i de sammanhang, där de
avgörande besluten för dessa bolag fattas.

Mot den av motionärerna förordade ordningen kan i och för sig invändas
att den kan leda till konflikter mellan å ena sidan de i ägarföretagen
anställdas intressen och å andra sidan 50/50-bolagets anställdas intresse.
Enligt utskottets mening torde farhågorna för sådana konflikter vara överdrivna.
1 den mån det över huvud taget i praktiken förekommer fall där
konflikter kan tänkas uppkomma torde det kunna förväntas att de fackliga
organisationerna löser problemen med hänsynstagande till de olika personalgruppernas
berättigade intressen.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet motion 2025 yrkande 2 i
förevarande del. Lagtekniskt bör frågan lösas så att hänvisningen i 3 § LSA
till bestämmelserna i 1 kap. 2 § ABL ändras till att avse bestämmelserna i 1
kap. 2 § ABL i deras lydelse före den 1 januari 1981 om de fortfarande
gällt. Motsvarande ändring bör ske i lagen om styrelserepresentation för de
anställda i bankinstitut och försäkringsbolag. Vidare bör såvitt gäller styrelserepresentation
i ekonomiska föreningar som äger 50/50-bolag nuvarande
regler i LSA behållas oförändrade. Det i proposition 144 framlagda
förslaget att i 3 § LSA skall intas en hänvisning till la § föreningslagen bör
således avslås. Slutligen bör den särskilda övergångsbestämmelsen i förslaget
till ändring i ABL om styrelserepresentation utgå, eftersom den
saknar praktisk betydelse.

dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha följande lydelse.

18. beträffande 50150-bolagen i lagstiftningen om styrelserepresentation
för anställda

att riksdagen med anledning av motion 1979/80: 2025 yrkande 2 i
denna del dels antar det i proposition 1979/80: 144 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1976:351) om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar
med de ändringarna att 3 § erhåller i bilaga 8 som Reservanternas
förslag betecknade lydelse och att ikraftträdandetidpunkten bestäms
till den ljuli 1981, dels antar i bilaga 8 som Reservanternas

LU 1980/81:4

förslag betecknade förslag till lag om ändring i lagen (1976: 355)
om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och
försäkringsbolag, dels ock avslår proposition 1979/80: 143 såvitt
avser 3. övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring
i aktiebolagslagen och beslutar att 4. och 5. förslaget till
övergångsbestämmelser till lagförslaget skall betecknas 3. och 4.

11. Höjning av gränsen för aktiekapitalet (mom. 22)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Utskottet
övergår” och slutar med ”inte erforderlig” bort ha följande lydelse:

Utskottet övergår härefter till önskemålet i motion 2025 om en höjning
av den undre gränsen för aktiekapitalet. Som framhålls av motionärerna
har onekligen penningvärdeförsämringen medfört att den år 1973 satta
gränsen för aktiekapitalet, 50000 kr., i dag ter sig för låg. Utskottet vill
erinra om att syftet med bestämmelsen om aktiekapitalet främst är att ge
trygghet för att bolaget uppfyller vissa förpliktelser mot de anställda och
det allmänna liksom mot andra borgenärer. Enligt utskottets mening talar
starka skäl för att en höjning av aktiekapitalet bör komma till stånd. Som
påpekas i motionen har emellertid denna fråga anknytning till andra aktiebolagsrättsliga
spörsmål. Frågan bör därför övervägas i samband med den
översyn av aktiebolagslagen som utskottet tidigare förordat och nedan
kommer att förorda. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion
2025 yrkande 5 e bör ges regeringen till känna,

dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande höjning av gränsen för aktiekapitalet att riksdagen
med bifall till motion 1979/80:2025 yrkande 5 e som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om höjning av
gränsen för aktiekapitalet.

12. Översyn av aktiebolagslagen i syfte att stärka de anställdas inflytande

(mom. 23)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Sorn
framhålls” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Vad härefter gäller önskemålet i motion 2025 om en översyn av aktiebolagslagen
vill utskottet erinra om vad som uttalades i prop. 1975: 103 med
förslag till ny aktiebolagslag nämligen att tiden då inte var mogen för en
mera genomgripande översyn av ABL med hänsyn till den pågående
utvecklingen på det företagsdemokratiska området. Som framhålls i motionen
har utvecklingen på bl. a. medbestämmanderättens område helt avstannat
sedan 1976. Exempelvis har ännu inte ett enda centralt medbe -

LU 1980/81:4

stämmandeavtal kommit till stånd för den mycket stora del av den privata
arbetsmarknadssektorn som omfattas av Svenska arbetsgivareföreningens
avtalsområde. Med hänsyn härtill och då varken regeringen eller Arbetsgivareföreningen
kan förväntas ändra sin inställning till företagsdemokratiska
strävanden anser utskottet att aktiebolagens organisation och arbetsformer
nu bör ses över. Översynen skall syfta till att vidga de anställdas
inflytande. Översynen bör vidare omfatta en ändrad reglering av förhållandet
mellan aktiebolagsrätten och medbestämmandelagen samt löntagarnas
inflytande vid överlåtelse av större aktieposter i ett företag. Utskottet
tillstyrker således bifall till motion 2025 i aktuell del. Ställningstagandet
innebär att önskemålet i motion 156 om anpassning av aktiebolagslagen till
medbestämmanderätten i viss mån tillgodoses.

I fråga om övriga önskemål i motion 156 vill utskottet erinra om att
spörsmålet angående revisorernas ställning behandlats i tidigare avsnitt. I
återstående delar avstyrks motionen.

dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande översyn av aktiebolagslagen i syfte att stärka de
anställdas inflytande

att riksdagen med bifall till motion 1979/80:2025 yrkande 5 a och
med anledning av motion 1979/80: 156 i denna del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om översyn av
aktiebolagslagen i syfte att vidga de anställdas inflytande.

13. Tillämpningen av lagstiftningen om styrelserepresentation för anställda

(mom. 25)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”1 likhet”
och slutar med ”inte erforderlig” bort ha följande lydelse:

I likhet med arbetsmarknadsutskottet anser lagutskottet att det inte är
möjligt att bifalla motionsyrkandet om att riksdagen nu skall besluta om
lagändringar. Enligt lagutskottets mening bör emellertid frågan om utformningen
av lagstiftningen om styrelserepresentation tas upp i samband med
den översyn av aktiebolagslagen som skall ske med syfte att säkerställa ett
vidgat inflytande för de anställda. Vad utskottet anfört med anledning av
motion 1477 i nu aktuella delar bör ges regeringen till känna,

dels att utskottets hemställan under moment 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande tillämpningen av lagstiftningen om styrelserepresentation
för anställda

att riksdagen med anledning av motion 1477 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om översyn
av lagstiftningen om styrelserepresentation.

LU 1980/81:4

Bilaga /

Lagförslagen i proposition 1979/80:143
1 Förslag till

Lag om handelsbolag och enkla bolag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Ett handelsbolag föreligger, om två eller flera har avtalat att utöva
näringsverksamhet i bolag.

Första stycket gäller inte i fråga om verksamhet som medför skyldighet
att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979: 141).

Bestämmelser om firma för handelsbolag finns i firmalagen (1974: 156)
och handelsregisterlagen (1974: 157).

2 § Ett kommanditbolag är ett handelsbolag i vilket en eller flera bolagsmän
har förbehållit sig att inte svara för bolagets förbindelser med mera än
han har satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget. En sådan bolagsman
kallas kommanditdelägare. Annan bolagsman i kommanditbolaget kallas
komplementär.

3 § Ett enkelt bolag föreligger, om två eller flera har avtalat att utöva
verksamhet i bolag utan att handelsbolag föreligger enligt 1 §.

Ett enkelt bolag blir ett handelsbolag, om bolaget förs in i handelsregistret.

4 § Ett handelsbolag men inte ett enkelt bolag kan förvärva rättigheter
och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra
myndigheter.

2 kap. Handelsbolag

Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter

1 § Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter under bolagets
bestånd bestäms genom avtal.

I den mån bolagsmännen inte har träffat avtal om något annat skall 2-4
och 6-16 §§ tillämpas. Oavsett vad bolagsmännen har avtalat skall 5 §
tillämpas.

2 § För att en ny bolagsman skall få inträda i bolaget fordras samtycke av
samtliga bolagsmän.

3 § Varje bolagsman är berättigad att vidta åtgärder i förvaltningen av
bolagets angelägenheter, om inte dessa åtgärder förbjuds av någon annan
bolagsman som inte är utesluten från förvaltningen.

Åtgärder som är främmande för bolagets ändamål får vidtas endast med
samtliga bolagsmäns samtycke. En bolagsman som är förvaltningsberätti -

LU 1980/81:4 Bilaga I

gad får dock till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål använda
tillgång som med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse.

Skall förvaltningen eller en viss del av den på grund av avtal skötas av
flera bolagsmän gemensamt, får en åtgärd som inte tål uppskov vidtas
fastän någon av bolagsmännen inte har deltagit i beslutet om åtgärden, oni
bolagsmannen inte har hunnit tillkallas eller om han till följd av sjukdom
eller av annan anledning inte är i stånd att ta del i förvaltningen av bolagets
angelägenheter.

4 § Om ett bolagsavtal föreskriver att en bolagsman skall sköta förvaltningen
eller viss del av den, får han skiljas från uppdraget eller avsäga sig
detta endast om det finns en viktig grund.

5 § Även en bolagsman som är utesluten från förvaltningen har rätt att
granska bolagets räkenskaper och att få kännedom om bolagets angelägenheter.
Denna kontrollrätt får inte utövas vid en tidpunkt eller på ett sätt
som innebär särskilda olägenheter för bolaget.

6 § För varje räkenskapsår skall en bolagsman tillgodoräknas dels ränta
på den insats han hade kvar i bolaget vid räkenskapsårets början, dels ett
skäligt arvode för sin förvaltning av bolagets angelägenheter. Räntan skall
beräknas enligt den räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda
diskonto som gällde vid räkenskapsårets början med tillägg av två procentenheter.

7 § Det överskott eller den brist som finns sedan bolagsmännen har
tillgodoräknats ränta och arvode enligt 6 § utgör räkenskapsårets resultat.

8 § Resultatet fördelas lika mellan bolagsmännen.

Är viss grund avtalad för fördelningen endast av vinsten eller endast av
förlusten, gäller den grunden vid fördelningen av såväl vinst som förlust.

9 § Sedan årsbokslutet har upprättats, har bolagsmännen rätt att få ut
vad som har tillgodoförts dem enligt 6 och 8 §§. Om en bolagsmans
behållna insats är lägre än den skall vara enligt vad som avtalats mellan
bolagsmännen, skall dock så mycket av vad som tillkommer honom hållas
inne som behövs för att fylla bristen.

10 § Vad en bolagsman har rätt att lyfta för ett räkenskapsår skall läggas
till hans insats, om han inte före utgången av följande räkenskapsår begagnar
sig av lyftningsrätten. Hans behållna insats får dock inte mot någon
annan bolagsmans bestridande ökas utöver vad den skall vara enligt vad
som avtalats mellan bolagsmännen.

11 § En bolagsman är inte skyldig att på begäran av de övriga bolagsmännen
öka sin behållna insats i bolaget utöver vad den skall vara enligt
vad som avtalats mellan bolagsmännen.

12 § Under bolagets bestånd har en bolagsman inte rätt att mot någon
annan bolagsman göra gällande fordran på grund av utgifter för bolagets
räkning, fordran på förvaltningsarvode eller fordran på ränta på insats.

13 § Har en bolagsman haft nödvändig eller nyttig kostnad för bolagets

LU 1980/81:4 Bilaga1

räkning, är han berättigad till ränta på sin fordran från den dag fordringen
kom till. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden fram
till dess ränta skall utgå enligt 6 § samma lag.

Försummar en bolagsman att göra avtalat tillskott eller att redovisa
influtna medel, skall han betala ränta beräknad enligt 6 § räntelagen från
den dag tillskottet eller redovisningen bort ske.

14 § En bolagsman som uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget
när han fullgör sina uppgifter skall ersätta skadan. Skadeståndet kan jämkas
efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet,
skadans storlek och omständigheterna i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i
den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt
första stycket. Vad någon har betalat i skadestånd får sökas åter av de
andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

15 § Talan för bolagets räkning mot en bolagsman om skadestånd på
grund av beslut eller åtgärd under ett räkenskapsår skall väckas, om talan
förs i en bolagsmans namn, senast ett år från det årsbokslutet blev tillgängligt
för sistnämnde bolagsman eller, om talan förs i bolagets namn, senast
ett år från det årsbokslutet blev tillgängligt för samtliga bolagsmän.

Har tiden för talan försuttits, kan talan ändå väckas, om det inte i
årsbokslutet eller på annat sätt till bolagsmännen har lämnats i väsentliga
hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter om det beslut eller den åtgärd
som ligger till grund för talan. Talan som avses i detta stycke kan dock inte
väckas sedan tre år har förflutit från utgången av det räkenskapsår då
beslutet fattades eller åtgärden vidtogs.

Utan hinder av första eller andra stycket kan skadeståndstalan som
grundas på brott föras mot en bolagsman.

16 § En bolagsman som vill klandra ett årsbokslut skall väcka talan
senast ett år efter det att årsbokslutet blev tillgängligt för honom.

Bolagets och bolagsmännens förhållande till tredje man

17 § Var och en av bolagsmännen företräder bolaget, om inte något
annat har avtalats eller följer av 31 §.

En bolagsman som har visat trolöshet i bolagets angelägenheter kan på
talan av någon annan bolagsman av domstol skiljas från rätten att företräda
bolaget. Domstolens avgörande får verkställas utan hinder av att det inte
har vunnit laga kraft.

18 § Har en bolagsman överskridit sin befogenhet när han företog en
rättshandling för bolaget, gäller inte rättshandlingen mot bolaget, om den
mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett att bolagsmannen
överskred sin befogenhet.

19 § Prokura får meddelas endast av samtliga bolagsmän i förening.
Vaije bolagsman som är behörig att företräda bolaget kan återkalla prokuran.

Första .stycket gäller inte, om något annat har avtalats mellan bolagsmännen.

I övrigt finns bestämmelser om prokura i prokuralagen (1974:158).

LU 1980/81:4 Bilagal

20 § Bolagsmännen svarar solidariskt för bolagets förpliktelser.

I en bolagsmans konkurs skall utdelning för en bolagsborgenärs fordran
beräknas på fordringens belopp efter avdrag för vad bolagsborgenären kan
få ut av bolaget.

21 § Överlåter en bolagsman utan samtycke av de övriga bolagsmännen
sin andel i bolaget till någon annan eller utmäts och försäljs andelen eller
övergår annars en bolagsmans andel utan samtycke av de övriga bolagsmännen
till någon annan, har överlåtelsen, försäljningen eller övergången
följande verkan mot bolaget. Bolagsmannens rättsinnehavare har rätt att
under bolagets bestånd få ut vad bolagsmannen enligt 9 § har haft rätt att
lyfta och att vid bolagsskiftet få ut den del av behållna tillgångar som
belöper på bolagsmannen. Rättsinnehavaren har samma rätt som bolagsmannen
att säga upp bolaget eller att på annat sätt kräva dess upplösning.

I bolagsavtalet kan intas förbehåll att en bolagsman eller någon annan
skall ha rätt att lösa en rättighet som enligt första stycket övergår till ny
innehavare. Förbehållet skall ange

1. vilka som är lösningsberättigade och, om lösningsrätt inte skall kunna
utövas vid vissa fång, vilka slags fång som har undantagits,

2. den ordning i vilken lösningsrätten tillkommer de lösningsberättigade
inbördes,

3. den tid, inte överstigande två månader från anmälan hos den uppgivne
lösningsberättigade om en rättighets övergång, inom vilken lösningsanspråk
skall framställas hos bolaget,

4. den tid inom vilken lösen skall erläggas, vilken tid inte får överstiga
en månad räknat från den tidpunkt då lösenbeloppet blev bestämt.

Om tillämpningen av en föreskrift i bolagsavtalet rörande lösenbeloppet
skulle bereda någon otillbörlig fördel, kan jämkning ske.

Tvister om lösningsrätt och om lösenbeloppets storlek prövas av tre
skiljemän enligt lagen (1929: 145) om skiljemän, om inte annat föreskrivs i
bolagsavtalet.

Innan det visar sig att lösningsrätten inte begagnas, kan den till vilken
rättigheterna enligt första stycket har övergått inte utöva annan av fånget
härflytande rätt gentemot bolaget än rätt att få ut vad fångesmannen under
bolagets bestånd skulle ha haft rätt att lyfta enligt 9 §.

22 § Inträder en ny bolagsman i bolaget, svarar han även för de förbindelser
som bolaget har ingått dessförinnan. En bolagsman som avgår
svarar inte för de förbindelser av bolaget som uppkommer efter avgången,
om bolagets medkontrahent kände till eller borde ha känt till att bolagsmannen
avgått.

23 § Om ett handelsbolag försätts i konkurs, kan en fordran mot bolaget
genast göras gällande mot bolagsmännen, även om fordringen annars inte
är förfallen till betalning.

Bolagets likvidation och upplösning

24 § Ett bolagsavtal kan träffas för bestämd eller obestämd tid eller för
en bolagsmans livstid.

Har ett bolagsavtal slutits för obestämd tid, kan en bolagsman säga upp
avtalet när som helst. Bolaget skall då träda i likvidation sex månader efter
uppsägningen, om inte någon annan uppsägningstid har avtalats.

5 Riksdagen 1980181. 8 sami. Nr 4

LU 1980/81:4 Bilagal

Har ett bolagsavtal slutits för bestämd tid och fortsätts bolagets rörelse
efter utgången av den tiden, anses avtal därefter slutet för obestämd tid.

25 § På begäran av en bolagsman skall ett bolag genast träda i likvidation,
om någon annan bolagsman väsentligt åsidosätter sina skyldigheter
enligt bolagsavtalet eller om det annars finns en viktig grund för bolagets
upplösning.

26 § Dör en bolagsman, skall bolaget genast träda i likvidation, om inte
något annat har avtalats eller följer av 29 eller 30 §.

27 § Försätts en bolagsman i konkurs, skall bolaget genast träda i likvidation,
om inte något annat följer av 29 eller 30 §.

28 § Ett handelsbolag i vilket antalet bolagsmän har gått ned till en skall,
när detta förhållande har bestått under sex månader, anses ha trätt i
likvidation, om så ej skett tidigare.

29 § Bolagsmännen får avtala att, om det finns grund för likvidation
enligt 24-27 §§, en bolagsman eller hans rättsinnehavare skall utträda ur
bolaget i stället för att bolaget skall träda i likvidation. Ett sådant avtal
gäller inte mot en bolagsmans konkursbo såvida inte konkursboet har
biträtt avtalet.

30 § Om det finns grund för likvidation enligt 24—27 §§, kan i stället för
att bolaget träder i likvidation uteslutning ske av den bolagsman till vilken
likvidationsgrunden kan hänföras eller dennes rättsinnehavare. För att
uteslutning skall få ske måste följande iakttas. De övriga bolagsmännen
skall vara ense om uteslutningen. Den som begärs utesluten skall erhålla
ett lösenbelopp som kan antas motsvara vad han skulle ha erhållit om
bolagsskifte i stället hade ägt rum. Den som begärs utesluten har rätt att
kräva att säkerhet ställs för att hans ansvar för bolagets förbindelser inte
tas i anspråk i större omfattning än som kan antas ha blivit fallet om i stället
för uteslutning bolagsskifte hade ägt rum.

Första stycket gäller inte, om något annat har avtalats mellan bolagsmännen.

31 § Under likvidationen vidtas förvaltningsåtgärder av alla bolagsmännen
i förening, om inte något annat har avtalats eller särskild likvidator har
förordnats. Vad som nu sagts gäller även rätten att företräda bolaget.

En bolagsman har rätt att under likvidationen låta sig företrädas av
ombud vid medverkan i bolagets angelägenheter, om inte något annat har
avtalats mellan bolagsmännen.

Under likvidationen får dödsboet efter en bolagsman företrädas av endast
en ställföreträdare eller ett ombud, om inte något annat har avtalats
mellan bolagsmännen.

32 § Bestämmelserna i 5 § gäller under likvidationen.

Om inte något annat har avtalats i fråga om bolagsmännens inbördes
rättigheter och skyldigheter, gäller under likvidationen 2 §, 3 § tredje
stycket, 4, 6, 8 och 12—16 §§. Bestämmelserna i 3 § tredje stycket och 4 §
gäller dock inte, om särskild likvidator har förordnats.

När bolaget har trätt i likvidation, får kallelse på bolagets okända borgenärer
sökas av bolagsman eller likvidator.

LU 1980/81:4 Bilagal

33 § När bolaget har trätt i likvidation, skall bolagets egendom i den mån
det behövs för likvidationen så snart det kan ske förvandlas till pengar
genom försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt. Bolagets
rörelse får fortsättas, om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller
för att de anställda skall få skälig tid för att skaffa ny anställning.

34 § Om inte något annat har avtalats mellan bolagsmännen, får tillgångarna
inte skiftas innan alla kända skulder har blivit betalda eller behövliga
medel har avsatts för sådan betalning.

Vatje bolagsman har rätt att ur de behållna tillgångarna få tillbaka sin
behållna insats enligt det senaste årsbokslutet eller, om inget årsbokslut
har gjorts, vad han har betalat in till bolaget som insats. Om inte behållningen
räcker till, räknas bristen som förlust. Uppstår ett överskott, utgör
detta den slutliga vinsten.

35 § Om ett handelsbolag i vilket antalet bolagsmän har gått ned till en
har trätt i likvidation, får bolagets rörelse fortsättas eller annars rättshandlingar
eller andra åtgärder vidtas endast i den mån det behövs för en
ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skälig tid föra»
skaffa ny anställning.

En rättshandling, som är otillåten enligt första stycket, får åberopas mot
bolaget av den mot vilken rättshandlingen företogs endast om denne varken
kände till eller borde ha känt till de omständigheter som medförde att
rättshandlingen var otillåten.

36 § Bolagsskiften som inte sker i skriftlig form är ogiltiga.

37 § Är det sannolikt att likvidationen oskäligt uppehålls eller annars
utförs på ett sådant sätt att en bolagsmans rätt därigenom äventyras, får
domstol på ansökan av bolagsmannen förordna att likvidationen skall
verkställas av en eller flera likvidatorer som utses av domstolen.

Ansökan skall göras hos rätten i den ort där bolaget har sitt hemvist.
Ansökningen skall innehålla uppgift om samtliga bolagsmäns namn och
adress. De bolagsmän som inte har deltagit i ansökningen skall delges
denna på det sätt som är föreskrivet om stämning i tvistemål. De skall
beredas tillfälle att yttra sig över ansökningen.

Bolagsman får utses till likvidator.

Likvidator får inte vara omyndig eller i konkurs. En likvidator som inte
är bolagsman skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige, om inte
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för ett särskilt
fall tillåter något annat.

Myndighets beslut enligt Qärde stycket andra meningen överklagas hos
regeringen genom besvär.

38 § Har flera likvidatorer blivit utsedda, skall de ha hand om uppdraget
gemensamt, om inte rätten förordnar att uppdraget skall delas på visst sätt
mellan dem.

En likvidator kan när som helst entledigas av rätten. Är bolagsmännen
ense om att återta likvidationen, skall rätten återkalla förordnandet för
likvidator.

Ett beslut om förordnande eller entledigande av likvidator skall gälla
omedelbart även om det överklagas.

LU 1980/81:4 Bilagal

39 § En likvidator skall med iakttagande av 33 och 34 §§ genomföra
likvidationen i bolagsmännens ställe.

En likvidator som inte är bolagsman får inte handlägga frågor om avtal
mellan honom och bolaget. Inte heller får han handlägga frågor om avtal
mellan bolaget och tredje man, om han har ett väsentligt intresse i frågan
som kan strida mot bolagets. Vad som nu har sagts om avtal gäller även
rättegång och annan talan.

40 § En likvidator har rätt till skäligt arvode och till ersättning för kostnader
för att utföra uppdraget.

41 § Sedan en likvidator har fullgjort sitt uppdrag, skall han så snart det
kan ske avge slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsberättelse
rörande likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även innehålla
en redogörelse för bolagsskiftet. Till berättelsen skall fogas redovisningshandlingar
för hela likvidationstiden. Berättelsen och redovisningshandlingarna
skall av likvidatorn delges var och en av bolagsmännen.

42 § Bestämmelserna i 14 och 15 §§ gäller även i fråga om skadeståndsskyldighet
för likvidatorer. Bestämmelserna i 15 § om årsbokslut skall i
stället gälla slutredovisningen.

43 § Om ett bolagsskifte har förrättats av likvidator, har varje bolagsman
rätt att klandra skiftet genom att väcka talan mot de övriga bolagsmännen
inom tre månader från det slutredovisningen delgavs honom.

44 § Bolaget är upplöst när skifte har ägt rum eller, om en likvidator har
haft hand om likvidationen, när slutredovisningen har delgivits var och en
av bolagsmännen.

Om bolaget är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är
bolaget upplöst när konkursen avslutas. Finns det överskott, skall bolaget
träda i likvidation.

45 § Om det framkommer någon tillgång för bolaget efter dess upplösning
eller om talan väcks mot bolaget eller om det på annat sätt uppkommer
behov av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas.

3 kap. Kommanditbolag

1 § I fråga om kommanditbolag gäller 2 kap., om inte något annat föreskrivs.

2 § Samtliga bolagsmän får inte vara kommanditdelägare. Stiftelser eller
ideella föreningar får inte vara komplementärer. Åsidosätts dessa föreskrifter,
anses bolaget som handelsbolag enligt 2 kap.

3 § Om inte något annat har avtalats, får en kommanditdelägare vid
bolagets upplösning eller när han utträder ur bolaget inte påföras en förlust
som överstiger vad han har satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget.

4 § Om inte något annat har avtalats, har en kommanditdelägare inte rätt
att ta del i förvaltningen av bolagets angelägenheter. I fråga om förvaltningsåtgärder
under likvidation gäller dock 2 kap. 31 §.

LU 1980/81:4 Bilagal

5 § Om det inte genom avtal har bestämts efter vilken grund en kommanditdelägare
skall ta del i vinst och förlust och bolagsmännen inte heller kan
enas om det, ankommer det på rätten att avgöra denna fråga efter skälighet.

6 § Bolagsmännen får avtala att kommanditdelägare inte skall ha kontrollrätt
som avses i 2 kap. 5 §.

7 § Kommanditdelägare är inte behöriga att företräda bolaget.

En rättshandling som en kommanditdelägare företar för bolaget blir
dock bindande för bolaget, om den mot vilken rättshandlingen företogs
varken insåg eller borde ha insett att den som företog rättshandlingen var
kommanditdelägare.

8 § En kommanditdelägare fullgör sin skyldighet att svara för bolagets
förpliktelser genom att betala in sin utfästa insats till bolaget.

På begäran av den som har en fordran mot bolaget som är förfallen till
betalning är en kommanditdelägare skyldig att betala in sin utfästa insats
till bolaget.

En kommanditdelägares utfästa insats anses som inte inbetald i den mån
han har återtagit något av insatsen eller, innan en uppkommen brist i
insatsen har blivit fylld, lyft vad som har tillgodoförts honom enligt 2 kap. 6
eller 8 §.

9 § Om kommanditbolaget ingår ett avtal med tredje man och denne vid
avtalets ingående varken kände till eller borde ha känt till att förbehåll
skett enligt 1 kap. 2 §, svarar den kommanditdelägare som förbehållet
avser såsom komplementär för de förbindelser som uppkommit för bolaget
genom avtalet.

Om ett avtal ingås för bolagets räkning och därvid med en
kommanditdelägares vetskap och vilja en firma används som inte innehåller
ordet ”kommanditbolag”, svarar kommanditdelägaren såsom komplementär
gentemot den med vilken avtalet ingicks, även om denne på grund
av 19 § handelsregisterlagen (1974: 157) skall anses ha haft vetskap om att
förbehåll skett enligt 1 kap. 2 §.

10 § Nedsätts det belopp med vilket en kommanditdelägare svarar enligt
1 kap. 2 § på grund av överenskommelse mellan bolagsmännen, är nedsättningen
utan verkan i fråga om förpliktelser vid vars tillkomst medkontrahenten
varken kände till eller borde ha känt till nedsättningen.

11 § Om inte något annat har avtalats, medför en kommanditdelägares
död inte att bolaget skall träda i likvidation.

4 kap. Enkla bolag

Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter

1 § Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter under bolagets
bestånd bestäms genom avtal.

I den mån bolagsmännen inte har träffat avtal om något annat skall 2—
4 §§ tillämpas.

2 § Bestämmelserna i 2 kap. 2, 4, 5, 8, 9, 11, 13 och 14 §§ gäller för enkla

LU 1980/81:4 Bilaga1

bolag. Härvid skall det som föreskrivs i 2 kap. 14 § om skada för bolaget i
stället gälla skada för någon annan bolagsman.

3 § Åtgärder i förvaltningen av bolagets angelägenheter får vidtas endast
med samtliga bolagsmäns samtycke. Dock får en åtgärd som inte tål
uppskov vidtas fastän en bolagsman inte har deltagit i beslutet om åtgärden,
om bolagsmannen inte har hunnit tillkallas eller om han till följd av
sjukdom eller av annan anledning inte är i stånd att ta del i förvaltningen av
bolagets angelägenheter.

Har bolagsmännen avtalat att en förvaltningsåtgärd får vidtas utan samtycke
av samtliga bolagsmän, får åtgärden dock inte vidtas, om den förbjuds
av en bolagsman som inte är utesluten från förvaltningen.

4 § Talan om skadestånd av en bolagsman mot någon annan bolagsman
skall väckas senast tre år efter utgången av det år då det beslut fattades
eller den åtgärd vidtogs som ligger till grund för talan.

Utan hinder av första stycket kan skadeståndstalan som grundas på
brott föras mot en bolagsman.

Bolagsmännens förhållande till tredje man

5 § Genom ett avtal som sluts på bolagsmännens vägnar eller under en
benämning varmed bolagsmännen samfällt betecknas blir endast den bolagsman
som har deltagit i avtalet berättigad eller förpliktad i förhållande
till medkontrahenten.

Har flera bolagsmän deltagit i avtalet, har de lika rätt i förhållande till
medkontrahenten och svarar solidariskt för vad som har utfästs. Vad som
nu har sagts gäller inte, om något annat har bestämts i avtalet.

6 § Används vid ingående av ett avtal en benämning varmed bolagsmännen
samfällt betecknas, får benämningen inte innehålla något av orden
”handelsbolag”, ”aktiebolag”, ”förening” eller ”stiftelse”. Om så ändå
sker, svarar de bolagsmän med vilkas vetskap och vilja det har skett
solidariskt för förbindelser gentemot den som varken insåg eller borde ha
insett att benämningen avsåg ett enkelt bolag.

Bolagets likvidation och upplösning

7 § Under bolagets likvidation gäller i fråga om bolagsmännens inbördes
rättigheter och skyldigheter 2 kap. 2, 4, 5, 8, 13 och 14 §§ samt 3 och 4 §§ i
detta kapitel, om inte något annat har avtalats. Vad som nu har sagts om 2
kap. 4 § och 3 § i detta kapitel gäller dock inte, om särskild likvidator har
förordnats.

I övrigt gäller i fråga om bolagets likvidation och upplösning 2 kap. 24—
27, 29 och 30 §§, 31 § andra och tredje styckena, 33, 34 och 36 §§, 37 §
första stycket, andra stycket andra-fjärde meningarna och tredje-femte
styckena, 38—43 §§, 44 § första stycket samt 45 §.

8 § Ansökan om förordnande av likvidator skall göras hos rätten i den
ort där någon av bolagsmännen har sitt hemvist. Föreligger sådana ansökningar
vid skilda domstolar, skall den ansökan som kom in senare inte tas
upp till prövning.

9 § En likvidator är behörig att företa rättshandlingar på bolagsmännens
vägnar endast i den mån det behövs för att bolagsmännens för bolaget

LU 1980/81:4 Bilagal

avsedda tillgångar skall kunna förvandlas till pengar enligt 2 kap. 33 §.
Överskrider likvidatorn sin behörighet, är rättshandlingen dock bindande
för bolagsmännen, om tredje man varken insåg eller borde ha insett att
behörigheten överskreds.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. Genom lagen upphävs
lagen (1895:64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag.

2. Förekommer i lag eller annan författning en hänvisning till någon
föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i den nya lagen, tillämpas
i stället den nya bestämmelsen.

3. För handelsbolag och enkla bolag som har bildats enligt den äldre
lagen gäller den nya lagen med de undantag som följer av punkterna 4-8.

4. Fråga huruvida handelsbolag eller enkelt bolag föreligger skall intill
utgången av år 1985 bedömas enligt äldre lag. Enkelt bolag, som från och
med den 1 januari 1986 blir handelsbolag, skall ansöka om registrering före
nämnda dag.

5. Bolagsavtal, som före lagens ikraftträdande slutits för en bolagsmans
livstid, skall även därefter anses träffat för obestämd tid.

6. Likvidation genomförs enligt den äldre lagen, om bolaget har trätt i
likvidation före den nya lagens ikraftträdande.

7. Bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra meningen gäller inte i fråga om den
som har inträtt som komplementär före den nya lagens ikraftträdande.

8. Bestämmelserna i 3 kap. 8 § första och andra styckena gäller inte, i
den mån kommanditdelägaren före den nya lagens ikraftträdande har fullgjort
sin insatsskyldighet enligt den äldre lagen.

9. Bestämmelserna i 2 kap. 15 § och 4 kap. 4 § tillämpas även på
skadeståndsanspråk som har tillkommit före den nya lagens ikraftträdande
och som inte har preskriberats dessförinnan enligt äldre bestämmelser.

10. Ett bolagsskifte som har förrättats före den nya lagens ikraftträdande
klandras enligt de bestämmelser som gällde vid skiftet. Detsamma
gäller i fråga om ett bolagsskifte som till följd av punkten 6 har förrättats
enligt den äldre lagen.

2 Förslag till

Lag om årsredovisning m. m. i vissa företag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Äger ett handelsbolag så många aktier eller andelar i en svensk eller
utländsk juridisk person att det har mer än hälften av rösterna för samtliga
aktier eller andelar, är handelsbolaget moderföretag och den andrajuridiska
personen dotterföretag. Äger ett dotterföretag eller äger ett moderföretag
och ett eller flera dotterföretag tillsammans eller äger flera dotterföretag
tillsammans aktier eller andelar i en juridisk person i den omfattning
som angivits nu, är även sistnämnda juridiska person dotterföretag till
moderföretaget.

Har ett handelsbolag i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav
eller avtal ensamt ett bestämmande inflytande över en juridisk person och

LU 1980/81:4 Bilaga I

en betydande ande! i resultatet av dess verksamhet, är handelsbolaget
moderföretag och den juridiska personen dotterföretag.

Bestämmelserna i första och andra styckena om handelsbolag gäller
även enskilda näringsidkare och andra juridiska personer än handelsbolag,
aktiebolag, ekonomiska föreningar eller stiftelser, om den enskilde
näringsidkaren respektive den juridiska personen är skyldig att upprätta
årsbokslut enligt bokföringslagen (1976: 125).

Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

2 kap. Årsredovisning m. m.

1 § Den som enligt bokföringslagen (1976: 125) är skyldig att upprätta
årsbokslut skall för samma räkenskapsår även upprätta årsredovisning
enligt denna lag, om

1. antalet anställda hos företaget under räkenskapsåret i medeltal har
varit minst tio,

2. företaget är moderföretag i en koncern enligt denna lag och antalet
anställda hos koncernen under räkenskapsåret i medeltal har varit minst
tio, eller

3. tillgångarnas nettovärde i rörelsen enligt balansräkningar för de två
senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1000
gånger det enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet
för den sista månaden av respektive räkenskapsår.

Aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser är inte skyldiga att
upprätta årsredovisning enligt denna lag.

2 § Årsredovisningen består av resultaträkning och balansräkning samt i
de fall som anges i 8 § även av förvaltningsberättelse.

I den mån något annat inte föreskrivs i denna lag, skall årsredovisningen
upprättas med iakttagande av bestämmelserna om årsbokslut i bokföringslagen
(1976: 125).

Årsredovisningen skall skrivas under av den redovisningsskyldige med
angivande av dagen för underskriften. Är flera delägare obegränsat ansvariga
för rörelsens förbindelser, underskrivs redovisningen av dem alla.

Årsredovisningen skall senast sex månader efter räkenskapsårets utgång
hållas tillgänglig hos den redovisningsskyldige för envar som vill ta kännedom
om den.

3 § Avskrift av årsredovisningen skall senast sex månader efter räkenskapsårets
utgång sändas in till den länsstyrelse hos vilken den redovisningsskyldige
skall vara registrerad, om tillgångarnas nettovärde i rörelsen
enligt balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett
gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring bestämda basbeloppet för den sista månaden av respektive
räkenskapsår eller om antalet anställda i rörelsen under vart och ett av
de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200.

Första stycket gäller även för ett företag som är moderföretag i en
koncern enligt denna lag, om nettovärdet av koncernföretagens tillgångar
enligt koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger
det gränsbelopp som anges i första stycket eller om antalet anställda
vid koncernföretagen under vart och ett av dessa år i medeltal har överstigit
200.

LU 1980/81:4 Bilagal

4 § I andra fall än som avses i 3 § skall den redovisningsskyldige sända
in avskrift av årsredovisningen efter särskilt föreläggande av länsstyrelsen.
Sådant föreläggande skall utfärdas av länsstyrelsen när någon begär det.

5 § Vid upprättande av årsredovisningen skall följande iakttas:

1. Bestämmelserna i 21 § första stycket bokföringslagen (1976:125) om
skyldighet att till årsbokslutet foga en sammanställning över privata tillgångar
och skulder tillämpas inte.

2. Skyldighet att särskilt redovisa storlek och förändringar av lagerreserven
föreligger endast i fråga om årsredovisningsskyldig som avses i 3 §
första stycket.

3. Om synnerliga skäl föreligger, får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer medge att bruttoomsättningssumman inte behöver
anges i resultaträkningen.

6 § Vid upprättande av årsredovisning för företag som avses i 3 § första
stycket och moderföretag i koncern som avses i 3 § andra stycket skall i
årsredovisningen återges resultaträkningen och balansräkningen för närmast
föregående räkenskapsår. Har under året någon ändring vidtagits
beträffande specificeringen av poster i resultaträkningen och balansräkningen,
skall uppgifterna från den tidigare årsredovisningen sammanställas
så att dessa kan jämföras med posterna i den senare årsredovisningen, om
särskilt hinder inte möter.

7 § För företag som avses i 3 § första stycket skall i årsredovisningen
och årsbokslutet lämnas uppgifter i följande avseenden:

1. För vaije post som upptas i balansräkningen som anläggningstillgång
och där skepp eller maskiner, inventarier och dylikt eller byggnader ingår
skall anges dels tillgångarnas anskaffningsvärde, dels det sammanlagda
beloppet av de av- och nedskrivningar som har företagits på anskaffningsvärdet
intill balansdagen. Har sådana tillgångar uppskrivits, skall även
anges kvarstående oavskrivet belopp av uppskrivningen.

2. För fastigheter som är anläggningstillgångar skall anges taxeringsvärdet
med fördelning på de tillgångar som har upptagits under särskilda
poster i balansräkningen.

3. Driver företaget rörelsegrenar som är väsentligen oberoende av varandra,
skall bruttoresultatet av varje sådan rörelsegren redovisas särskilt.

Uppgifterna får tas in i noter, om tydliga hänvisningar görs vid de poster
i redovisningshandlingarna som uppgifterna hänför sig till.

8 § Företag som avses i 3 § första stycket och moderföretag i koncern
som avses i 3 § andra stycket skall upprätta förvaltningsberättelse.

Förvaltningsberättelsen skall upprättas enligt god redovisningssed. I
förvaltningsberättelsen skall lämnas upplysning dels om sådana för bedömningen
av företagets verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden,
för vilka redovisning inte skall lämnas i resultaträkningen och balansräkningen,
dels om händelser av väsentlig betydelse för företaget, som har
inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut.

I förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under räkenskapsåret
anställda personer såväl för företaget i dess helhet som för varje arbetsställe
med mer än tjugo anställda. Vidare skall anges det sammanlagda
beloppet av räkenskapsårets löner och ersättningar till anställda. Har
företaget anställda i flera länder skall löner och ersättningar anges särskilt

LU 1980/81:4 Bilagal

för varje land jämte uppgift om medelantalet anställda i respektive land.

För företag som avses i 3 § första stycket skall till förvaltningsberättelsen
fogas en finansieringsanalys. I finansieringsanalysen skall redovisas
företagets finansiering och kapitalinvesteringar under räkenskapsåret.

9 § För företag som avses i 3 § första stycket och för moderföretag i
koncern som avses i 3 § andra stycket skall minst en gång under varje
räkenskapsår som omfattar mer än tio månader avges en särskild redovisning
(delårsrapport). Rapporterna skall avse verksamheten från räkenskapsårets
början. Minst en delårsrapport skall omfatta en period av minst
hälften och högst två tredjedelar av räkenskapsåret.

Delårsrapporterna skall hållas tillgängliga för envar. Rapporter som
avses i första stycket tredje meningen skall senast två månader efter
rapportperiodens utgång sändas in till den länsstyrelse hos vilken företaget
skall vara registrerat.

10 § I delårsrapporter skall översiktligt redogöras för verksamheten och
resultatutvecklingen i denna samt för investeringar och förändringar i
likviditet och finansiering sedan föregående räkenskapsårs utgång. Vidare
skall lämnas beloppsuppgifter om omsättningen och resultatet före bokslutsdispositioner
och skatt under rapportperioden. Om särskilda skäl
föreligger, får en ungefärlig beloppsuppgift beträffande resultatet lämnas.
Bestämmelserna i 5 § 3 och 8 § andra stycket gälier i tillämpliga delar i
fråga om delårsrapport.

Om särskilda hinder inte möter, skall i anslutning till uppgifter enligt
första stycket även lämnas motsvarande uppgifter för samma rapportperiod
under det föregående räkenskapsåret.

Begrepp och termer skall i möjlig mån överensstämma med dem som har
använts i den senast framlagda årsredovisningen.

3 kap. Redovisning i koncerner m. m.

1 § I fråga om koncerner enligt denna lag gäller 2—11 §§ i detta kapitel,
om antalet anställda hos koncernen under räkenskapsåret i medeltal har
varit minst tio.

2 § Vid värdering av aktier eller andelar som ett moderföretag äger i ett
dotterföretag skall andelar som dotterföretaget äger i moderföretaget inte
anses ha något värde.

Om det i en fordrings- eller skuldpost enligt balansräkningen för ett
företag i koncernen ingår en fordran hos eller skuld till ett dotterföretag
eller ett moderföretag, skall beloppet anges särskilt. Angivandet får ske
inom linjen. Detsamma gäller i fråga om pant eller därmed jämförliga
säkerheter eller ansvarsförbindelser till förmån för ett dotterföretag eller
ett moderföretag.

3 § Som särskild intäktspost i ett moderföretags resultaträkning skall tas
upp utdelning på aktier i dotterbolag.

I ett moderföretags balansräkning skall aktier i dotterbolag tas upp som
en särskild post bland tillgångarna. Aktierna tas upp med angivande för
varje bolag av dess namn, antalet aktier och dessas nominella värde och
värde enligt balansräkningen. När det från allmän och enskild synpunkt är
påkallat, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
tillåta att aktier redovisas utan specifikation.

LU 1980/81:4 B Hafi a 1

4 § Andelar i andra företag än aktiebolag skall likställas med aktier som
ägs av moderföretaget vid uppställningen av moderföretagets resultaträkning
och balansräkning samt vid specificering enligt 3 § andra stycket.

5 § I ett moderföretag skall för varje räkenskapsår avges en koncernredovisning
bestående av koncernresultaträkning och koncernbalansräkning.
Redovisningen skall hänföra sig till balansdagen för moderföretaget.

6 § Avskrift av koncernredovisningen skall senast sex månader efter
utgången av moderföretagets räkenskapsår sändas in till den länsstyrelse
hos vilken moderföretaget skall vara registrerat.

7 § Koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen skall var för
sig utgöra ett sammandrag av moderföretagets och dotterföretagens resultaträkningar
och balansräkningar. Sammandraget skall upprättas enligt
god redovisningssed.

Koncernresultaträkningen skall utvisa koncernens årsresultat efter avdrag
för redovisad vinstutdelning inom koncernen och efter avdrag eller
tillägg för ökning eller minskning av internvinst under räkenskapsåret.
Koncernbalansräkningen skall utvisa beloppet av eget kapital eller ansamlad
förlust i koncernen efter avdrag för internvinster. Med internvinst
avses på moderföretaget belöpande andel av vinst på överlåtelse av en
tillgång inom koncernen, i den mån inte överlåtelse av tillgången därefter
har skett till en köpare utanför koncernen eller förbrukning av tillgången
eller nedsättning av dess värde har ägt rum hos det företag inom koncernen
som har förvärvat tillgången.

Om det med hänsyn till koncernens sammansättning eller andra särskilda
skäl är förenat med synnerliga svårigheter att vid koncernredovisningen
i visst hänseende tillämpa första eller andra stycket, får de undantag göras
som förhållandena kräver. För sådana undantag skall lämnas en motiverad
redogörelse i en bilaga till koncernbalansräkningen.

I en bilaga till koncernbalansräkningen skall lämnas en redogörelse om
vilka metoder och värderingsprinciper som har använts vid uppgörandet
av koncernredovisningen. Skall moderföretaget upprätta förvaltningsberättelse
skall i denna lämnas sådana upplysningar om koncernen som avses
i 2 kap. 8§ andra och tredje styckena.

Uppgifter om koncernens lagerreserv skall tas in i koncernredovisningen,
om koncernen är av sådan storlek som avses i 2 kap. 3 § andra stycket.
I sådana fall skall till koncernredovisningen fogas en finansieringsanalys
för koncernen.

8 § Ett dotterföretag skall i en bilaga till sin balansräkning ange namnet
på moderföretaget och i förekommande fall dettas moderföretag. Moderföretaget
och dotterföretaget skall i bilagor till sina balansräkningar ange
hur stor andel av årets inköp och försäljningar som avser annat företag
inom samma koncern.

9 § I koncernredovisningen skall återges koncernresultaträkningen och
koncernbalansräkningen för närmast föregående räkenskapsår. Har under
året någon ändring vidtagits beträffande specificeringen av poster i koncernresultaträkningen
och koncernbalansräkningen, skall uppgifterna från
den tidigare koncernredovisningen sammanställas så att dessa kan jämföras
med posterna i den senare koncernredovisningen, om särskilt hinder
inte möter.

LU 1980/81:4 Bilagal

Koncernredovisningen skall skrivas under av den som är skyldig att
upprätta redovisningen, med angivande av dagen för underskriften. Är
flera delägare obegränsat ansvariga för moderföretagets förbindelser, underskrivs
koncernredovisningen av dem alla.

10 § Är en koncern av sådan storlek som avses i 2 kap. 3 § andra stycket,
skall i moderföretagets delårsrapporter lämnas uppgifter för koncernen
motsvarande vad som anges i 2 kap. 10 §. Uppgifterna om omsättning och
resultat skall avse belopp efter avdrag för interna poster inom koncernen
och med hänsyn tagen till internvinsteliminering.

11 § Om ett företag har blivit moderföretag, skall ledningen för företaget
meddela detta till dotterföretagets ledning. Dotterföretagets ledning skall
lämna ledningen för moderföretaget de upplysningar som behövs för beräkningen
av koncernens ställning och resultatet av koncernens verksamhet.

4 kap. Revision

1 § I företag som är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt 2 kap. 1 §
skall den årsredovisningsskyldige utse en eiler flera revisorer för bestämd
tid eller tills vidare. Den årsredovisningsskyldige kan bestämma att annan
än han själv skall utse revisor.

En eller flera revisorssuppleanter kan utses. Bestämmelserna i denna lag
om revisorer gäller i tillämpliga delar om suppleanter.

2 § Revisorer skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om
inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer tillåter
annat för särskilt fall. Den som är omyndig eller i konkurs kan inte vara
revisor.

Revisorer skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska
förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av den årsredovisningsskyldiges
verksamhet behövs för fullgörandet av uppdraget.

Till revisorer kan även utses auktoriserade eller godkända revisionsbolag.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs auktoriserade
revisionsbolag med auktoriserade revisorer och godkända revisionsbolag
med godkända revisorer. Ett bolag som utses till revisor skall till den
årsredovisningsskyldige anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen.
I ett auktoriserat revisionsbolag skall den huvudansvarige vara auktoriserad
revisor; i ett godkänt revisionsbolag skall han vara auktoriserad eller
godkänd revisor. Bestämmelserna i 4 § tillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i ett dotterföretag bör utses minst en av moderföretagets
revisorer, om det kan ske.

3 § I företag som avses i 2 kap. 3 § första stycket och i moderföretaget i
en koncern som avses i andra stycket av nämnda paragraf skall minst en
revisor vara auktoriserad.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga
om företag som avses i första stycket förordna att en viss godkänd revisor
får utses i stället för en auktoriserad revisor. Sådana beslut är giltiga i högst
fem år.

LU 1980/81:4 Bilagal

4 § Den kan inte vara revisor som

1. är ägare till eller är delägare i eller ledamot av styrelsen i företaget
eller dess dotterföretag eller biträder vid företagets bokföring eller medelsförvaltning
eller företagets kontroll däröver,

2. är anställd hos eller eljest intager en underordnad eller beroende
ställning till företaget eller någon som avses under 1 eller är verksam i
samma rörelse som den som yrkesmässigt biträder företaget vid grundbokföringen
eller medelsförvaltningen eller företagets kontroll däröver,

3. är gift med eller sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden
med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till person
som avses under 1 eller är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller
nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller

4. står i låneskuld till företaget eller annat företag i samma koncern eller
har förpliktelser för vilka sådant företag har ställt säkerhet.

I ett dotterföretag kan den inte vara revisor som enligt första stycket inte
är behörig att vara revisor i moderföretaget.

En revisor får vid revisionen inte anlita någon som inte enligt första eller
andra stycket är behörig att vara revisor. Har företaget eller moderföretaget
en anställd i sin tjänst med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen
ha hand om företagets interna revision, får dock vid revisionen en sådan
anställd anlitas i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed.

5 § Uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när ny revisor har
utsetts.

Uppdrag som revisor upphör i förtid, om revisorn eller den som har
utsett honom begär det. Anmälan om detta skall göras hos den årsredovisningsskyldige
samt, om revisorn har utsetts av någon annan, hos denne.

Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om det uppstår något hinder
för att han skall vara revisor och om det inte finns någon suppleant, skall
den som svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter vidta åtgärder
för att en ny revisor tillsätts för den återstående mandattiden.

6 § På anmälan skall länsstyrelsen förordna behörig revisor,

1. när revisor inte är utsedd,

2. när auktoriserad eller godkänd revisor inte är utsedd enligt 3 §,

3. när revisor är obehörig enligt 2 § första stycket eller 4 § första eller
andra stycket, eller

4. när beslut av den årsredovisningsskyldige om antalet revisorer eller
om revisors behörighet har åsidosatts.

Anmälan kan göras av envar. Den som svarar för förvaltningen av
företagets angelägenheter är skyldig att göra anmälan, om han inte själv
skall utse revisor och rättelse ej sker utan dröjsmål genom den som utser
revisorn.

Förordnande enligt första stycket skall meddelas efter hörande av den
årsredovisningsskyldige och skall avse tid till dess en annan revisor har
blivit utsedd i föreskriven ordning. Vid förordnande enligt första stycket 3
skall länsstyrelsen entlediga den obehörige revisorn.

7 § En revisor skall i den omfattning god revisionssed bjuder granska
företagets årsredovisning jämte räkenskaperna samt företagsledningens
förvaltning.

Är företaget moderföretag, skall revisorn även granska koncernredovisningen
och koncernföretagens inbördes förhållanden i övrigt.

LU 1980/81:4 Bilagal

Med företagsledning avses i denna lag den sorn svarar för företagets
organisation och förvaltningen av företagets angelägenheter samt den som
handhar den löpande förvaltningen.

8 § Företagsledningen skall bereda revisorn tillfälle att verkställa granskningen
i den omfattning revisorn finnér behövligt samt lämna de upplysningar
och det biträde som han begär. Samma skyldighet åligger företagsledningen
och revisorn i ett dotterföretag gentemot en revisor i ett moderföretag.

Senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång skall årsredovisningshandlingarna
och koncernredovisningshandlingarna för räkenskapsåret avlämnas
till revisorn.

9 § Sedan revisorn slutfört granskningen, skall han teckna en hänvisning
till revisionsberättelsen på årsredovisningen och i ett moderföretag på
koncernredovisningen. Finner revisorn att balansräkningen eller resultaträkningen
är oriktig, skall han anteckna även detta. I ett moderföretag
gäller detsamma i fråga om koncernbalansräkningen och koncernresultaträkningen.

10 § Revisorn skall för vaije räkenskapsår avge revisionsberättelse till
den årsredovisningsskyldige. Berättelsen skall överlämnas till den som
svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter senast fem och en
halv månader efter räkenskapsårets utgång.

Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida årsredovisningen
har uppgjorts enligt denna lag. Innehåller inte årsredovisningen
sådana upplysningar som skall lämnas enligt denna lag. skall revisorn ange
detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, om det kan ske.

Har revisorn vid sin granskning funnit att åtgärd eller försummelse som
kan föranleda ersättningsskyldighet ligger någon som ingår i företagsledningen
till last, skall det anmärkas i berättelsen. Revisorn kan även i övrigt
i berättelsen meddela upplysningar som han önskar bringa till den årsredovisningsskyldiges
kännedom.

I ett moderföretag skall revisorn avge en särskild revisionsberättelse
beträffande koncernen. Härvid skall första—tredje styckena tillämpas.

11 § Erinringar som revisorn framställer till företagsledningen skall han
anteckna i protokoll eller någon annan handling. Handlingen skall överlämnas
till den som svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter
och av denne bevaras på ett betryggande sätt.

12 § Bestämmelserna om årsredovisning i 2 kap. 2 $ fjärde stycket samt
3 och 4 §§ skall även tillämpas på revisionsberättelser som avses i 10 §
första stycket. Bestämmelsen om koncernredovisning i 3 kap. 6 § skall
tillämpas på koncernrevisionsberättelser som avses i 10 § fjärde stycket.

13 § En revisor får inte till dem som saknar rätt att erhålla kännedom om
den årsredovisningsskyldiges angelägenheter lämna upplysningar om sådant
som revisorn har fått kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag,
om det kan lända till förfång för den årsredovisningsskyldige.

Revisorn är skyldig att lämna medrevisor, ny revisor och, om den
årsredovisningsskyldige har försatts i konkurs, konkursförvaltaren erforderliga
upplysningar om den årsredovisningsskyldiges angelägenheter.

LU 1980/81:4 Bilagal

14 § En revisor som vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av
oaktsamhet vållar den årsredovisningsskyldige skada skall ersätta skadan.
Detsamma gäller när skada vållas någon annan genom överträdelse av
denna lag. En revisor ansvarar även för den skada som hans medhjälpare
vållar uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Är ett revisionsbolag revisor, åligger ersättningsskyldigheten detta bolag
och den för revisionen huvudansvarige.

15 § Skadestånd enligt 14 § kan jämkas efter vad som är skäligt med
hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omständigheterna
i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i
den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt
första stycket. Vad någon har utgivit i skadestånd får sökas åter av de
andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

16 § Talan för den årsredovisningsskyldiges räkning enligt 14 § som inte
grundas på brott kan inte väckas mot en revisor sedan tre år har förflutit
från det revisionsberättelse överlämnades till den som svarar för förvaltningen
av företagets angelägenheter.

5 kap. Vite m. m.

1 § Var och en som för egen del eller som ställföreträdare för någon
annan är skyldig att ensam eller gemensamt med någon annan till länsstyrelsen
sända in redovisningshandling, revisionsberättelse eller delårsrapport
kan av länsstyrelsen vid vite föreläggas att fullgöra denna skyldighet.

Försuttet vite utdöms av länsstyrelsen.

2 § Myndighets beslut i tillståndsärenden enligt 2 kap. 5 § 3, 3 kap. 3 §
andra stycket eller 4 kap. 2 § första stycket eller 3 § andra stycket överklagas
hos regeringen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas i övriga fall hos kammarrätten
genom besvär.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas på räkenskapsår
som har påbörjats efter utgången av år 1980.

2. 1 årsredovisningar behöver inte återges resultaträkningen och balansräkningen
för räkenskapsår som har påbörjats före utgången av år 1980.

3. I koncernredovisningar behöver inte tas med sammandrag av resultaträkningar
och balansräkningar för räkenskapsår som har påbörjats före
utgången av år 1980.

4. Om det i 2 kap. 7 § 1 angivna anskaffningsvärdet för en tillgång som
har förvärvats före lagens ikraftträdande inte kan utrönas med hjälp av
företagets bevarade räkenskaper, skall som anskaffningsvärde redovisas,
beträffande byggnad det vid 1965 års allmänna fastighetstaxering åsätta
taxeringsvärdet (byggnadsvärdet) ökat med förbättringskostnader efter utgången
av år 1964, samt beträffande annan tillgång det belopp vartill
anskaffningsvärdet skäligen kan uppskattas.

I en not till balansräkningen skall anges om anskaffningsvärdet har
uppskattats enligt första stycket.

LU 1980/81:4 Bilaga I

3 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385)
dels att I kap. 2 5, 4 kap. 1 §, 8 kap. 15 5, 9 kap. 12 och 1455. 10 kap. 2. 3
och 13 55, 1 1 kap. 4, 6, 8 och 9 §5, 12 kap. 4 5, 13 kap. 2 5 samt 19 kap. 2 5
skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 10 kap. 15 5. av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Äger aktiebolag så många aktier eller
andelar i svensk eller utländsk
juridisk person att det har mer än
hälften av rösterna för samtliga aktier
eller andelar, är aktiebolaget
moderbolag och den juridiska personen
dotterföretag. Äger dotterföretag
eller äger moderbolag och
dotterföretag eller flera dotterföretag
tillsammans aktier eller andelar
i juridisk person i den omfattning
som angivits nu, är även sistnämnda
juridiska person dotterföretag
till moderbolaget.

Har aktiebolag i annat fall på grund
av aktie- eller andelsinnehav eller
avtal ett bestämmande inflytande
över juridisk person och en betydande
andel i resultatet av dess
verksamhet, är aktiebolaget moderbolag
och den juridiska personen
dotterföretag.

Äger ett aktiebolag så många aktier
eller andelar i en svensk eller utländsk
juridisk person att det har
mer än hälften av rösterna för samtliga
aktier eller andelar, är aktiebolaget
moderbolag och den juridiska
personen dotterföretag. Äger ett
dotterföretag eller äger ett moderbolag
och ett eller flera dotterföretag
tillsammans eller äger flera dotterföretag
tillsammans aktier eller
andelar i en juridisk person i den
omfattning som angivits nu, är även
sistnämnda juridiska person dotterföretag
till moderbolaget.

Har ett aktiebolag i annat fall på
grund av aktie- eller andelsinnehav
eller avtal ensamt ett bestämmande
inflytande över en juridisk person
och en betydande andel i resultatet
av dess verksamhet, är aktiebolaget
moderbolag och den juridiska personen
dotterföretag.

Moderbolag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

4 kap.

Aktiekapitalet kan ökas genom att aktier tecknas mot betalning (nyemission)
eller genom att aktier ges ut eller aktiernas nominella belopp höjes
utan ny betalning (fondemission).

Beslut om emission fattas av bolagsstämman, om ej annat följer av 14
eller 15 5. Sådant beslut får ej fattas förrän bolaget blivit registrerat. Behöver
bolagsordningen ändras, skall beslut därom först fattas.

Bestämmelserna i 2 kap. 2 § äger motsvarande tillämpning vid nyemission.
Vid fondemission får ej till aktiekapitalet överföras belopp som

LU 1980/81:4 Bilagal

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

understiger summan av de nya aktiernas nominella belopp eller den sammanlagda
höjningen av aktiernas nominella belopp.

Vid nyemission i bolag vars aktier
är noterade vid Stockholms fondbörs
får aktier tecknas mot betalning
av lägre belopp än det nominella,
under förutsättning att skillnaden
mellan vad som skall betalas
för de nya aktierna och deras sammanlagda
nominella belopp tillförs
aktiekapitalet genom överföring
från bolagets eget kapital i övrigt
eller genom uppskrivning av värdet
av anläggningstillgångar. Sådan
överföring eller uppskrivning skall
ske innan beslutet om nyemission
registreras.

8 kap.

15 §

För registrering skall bolaget anmäla vem som utsetts till styrelseledamot,
verkställande direktör och suppleant samt till firmatecknare ävensom
deras postadress och personnummer. För registrering skall även anmälas
av vilka och hur bolagets firma tecknas.

Anmälan göres första gången när bolaget enligt 2 kap. 9S anmäles för
registrering och därefter genast efter det att ändring inträffat i förhållande
som anmälts eller skall anmälas för registrering enligt första stycket. Rätt
att göra anmälan tillkommer även den som anmälningen gäller.

Ändras bolagets postadress, skall bolaget genast anmäla det för registrering.

Senast en månad efter den ordinarie
bolagsstämman skall bolaget till
registreringsmyndigheten sända in
en aktuell förteckning över bolagets
styrelseledamöter, verkställande
direktör, suppleanter och firmatecknare
med uppgift om deras
postadress och personnummer.

9 kap.

12 §

Styrelsen och verkställande direktör skall, om aktieägare begär det och
styrelsen finner att det kan ske utan väsentligt förfång för bolaget, på
bolagsstämma lämna upplysningar angående förhållanden, som kan inverka
på bedömandet av bolagets årsredovisning och dess ställning i övrigt
eller av ärende på stämman. 1 koncernbolag avser upplysningsplikten även
bolagets förhållande till annat koncernföretag och, om bolaget är moderbolag,
koncernredovisning samt sådana förhållanden beträffande dotterföretagen
som avses i första punkten.

6 Riksdagen 1980/81. 8 sami. Nr 4

LU 1980/81:4 Bilagal

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kan begärd upplysning lämnas endast med stöd av uppgifter, som ej är
tillgängliga på stämman, skall upplysningen inom två veckor därefter
skriftligen hos bolaget hållas tillgänglig för aktieägarna samt översändas till
aktieägare, som begärt upplysningen.

Finner styrelsen att begärd upplysning icke kan lämnas till aktieägarna
utan väsentligt förfång för bolaget, skall upplysningen i stället på aktieägarens
begäran lämnas till bolagets revisorer inom två veckor därefter.
Revisorerna skall inom en månad efter stämman till styrelsen avge skriftligt
yttrande, huruvida den begärda upplysningen lämnats till dem samt
huruvida upplysningen enligt deras mening bort föranleda ändring i revisionsberättelsen
eller, beträffande moderbolag, koncernrevisionsberättelsen
eller eljest ger anledning till erinran. Om så är fallet, skall ändringen
eller erinringen anges i yttrandet. Styrelsen skall hålla revisorernas yttrande
tillgängligt för aktieägarna hos bolaget samt översända det i avskrift till
aktieägare, som begärt upplysningen.

I ett aktiebolag med högst tio aktieägare
gäller utöver vad som följer
av första—tredje styckena att varje
aktieägare skall beredas tillfälle att
ta del av böcker, räkenskaper och
andra handlingar, som rör bolagets
verksamhet, i den omfattning det
behövs för att aktieägaren skall
kunna bedöma bolagets ställning
eller visst ärende som skall förekomma
på bolagsstämman. Om det
kan ske utan oskälig kostnad eller
omgång, skall styrelsen och verkställande
direktören dessutom på
begäran biträda aktieägaren med
den utredning som behövs för nyss
angivet ändamål samt tillhandahålla
behövliga avskrifter. Vad som
sagts förut i detta stycke gäller
inte, om det skulle medföra en påtaglig
risk för allvarlig skada för
bolaget att aktieägaren får del av
uppgifter om bolagets verksamhet.

14 §

Beslut om ändring av bolagsordningen fattas av bolagsstämma utom i
fall som avses i 4 kap. 13 § andra stycket. Beslutet är giltigt om det biträtts
av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid
stämman företrädda aktierna, om ej annat följer av 15 §.

Har i bolagsordningen på grund av lag eller annan författning eller efter
regeringens medgivande intagits föreskrift, enligt vilken viss bestämmelse
icke får ändras utan att regeringen lämnat tillstånd därtill, får ej heller
sådan föreskrift ändras utan regeringens tillstånd.

Beslut om ändring av bolagsord- Beslut om ändring av bolagsordningen
skall genast anmälas för re- ningen skall genast anmälas för re -

LU 1980/81:4 Bilaga 1

Nuvarande lydelse

gistrering och får utom i fall som
avses i 18 kap. 6§ ej verkställas
förrän registrering skett.

Föreslagen lydelse

gistrering och får utom i fall som
avses i 18 kap. 6§ ej verkställas
förrän registrering skett. Avser
ändringen bolagets firma eller den
ort i Sverige där bolagets styrelse
skall ha sitt säte, skall länsstyrelsen
i det län där styrelsen före ändringen
har sitt säte genast underrättas
om ändringen.

10 kap.

2 §

Revisor skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige, om ej regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall tillåter
annat. Den som är omyndig eller i konkurs kan ej vara revisor.

Revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska
förhållanden, som med hänsyn till arten och omfånget av bolagets
verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan även utses auktoriserat
eller godkänt revisionsbolag.
Vid tillämpning av bestämmelserna
i detta kapitel likställes auktoriserat
revisionsbolag med auktoriserad
revisor och godkänt revisionsbolag
med godkänd revisor. Bolag som
utses till revisor skall till styrelsen
för det bolag som revisionen avser
anmäla vem som är huvudansvarig
för revisionen. Den huvudansvarige
skall vara i auktoriserat revisionsbolag
auktoriserad revisor och
i godkänt revisionsbolag auktoriserad
eller godkänd revisor. Bestämmelserna
i 4 och 12 §§ tillämpas
på den huvudansvarige.

Till revisor kan även utses auktoriserat
eller godkänt revisionsbolag.
Vid tillämpning av bestämmelserna
i detta kapitel likställs auktoriserat
revisionsbolag med auktoriserad
revisor och godkänt revisionsbolag
med godkänd revisor. Bolag som
utses till revisor skall till styrelsen
för det bolag som revisionen avser
anmäla vem som är huvudansvarig
för revisionen. Den huvudansvarige
skall i auktoriserat revisionsbolag
vara auktoriserad revisor och i
godkänt revisionsbolag auktoriserad
eller godkänd revisor. Bestämmelserna
i 4, 12 och 15 §§ tilllämpas
på den huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör, om det kan ske, utses minst en av
moderbolagets revisorer.

3 §

Uppgår bolagets bundna egna kapital
till minst en miljon kronor,
skall minst en av bolagsstämman
utsedd revisor vara auktoriserad
revisor eller godkänd revisor.

Minst en av bolagsstämman utsedd
revisor skall vara auktoriserad revisor
eller godkänd revisor
/. om bolagets bundna egna kapital
uppgår till minst en miljon kronor,
eller

2. om enligt den senast fastställda
balansräkningen full täckning inte
finns för bolagets registrerade aktiekapital.

LU 1980/81:4 Bilaga1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skal! vara auktoriserad revisor
om

1. tillgångarnas nettovärde enligt 1. tillgångarnas nettovärde enligt

fastställda balansräkningar för de fastställda balansräkningar för de

två senaste räkenskapsåren över- två senaste räkenskapsåren överstiger
ett gränsbelopp som motsva- stiger ett gränsbelopp som motsvarar
1000 gånger det enligt lagen rar 1000 gånger det enligt lagen

(1963:381) om allmän försäkring (1962:381) om allmän försäkring

bestämda basbeloppet för den sista bestämda basbeloppet för den sista

månaden av respektive räkenskaps- månaden av respektive räkenskapsår,
år,

2. antalet anställda hos bolaget under de två senaste räkenskapsåren i
medeltal överstigit 200, eller

3. bolagets aktier eller skuldebrev är noterade på fondbörs eller på lista
utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga om
visst bolag, beträffande vilket de i andra stycket 1 eller 2 angivna omständigheterna
föreligger, förordna att bolaget får utse viss godkänd revisor i
stället för auktoriserad revisor. Sådant beslut är giltigt i högst fem år.

Vad i andra och tredje styckena föreskrives gäller även för moderbolag i
en koncern om nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt fastställda
koncernbaiansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger
det gränsbelopp som anges i andra stycket eller om antalet anställda
vid koncernföretagen under nämnda tid i medeltal överstigit 200.

I annat bolag än som avses i första, andra och fjärde styckena skall
auktoriserad revisor eller godkänd revisor utses, om ägare till en tiondel av
samtliga aktier begär det vid bolagsstämma, där revisorsval skall ske.

13 §

Revisor får ej till enskild aktieägare eller utomstående lämna upplysningar
om sådana bolagets angelägenheter som han fått kännedom om vid
fullgörande av sitt uppdrag, om det kan lända till förfång för bolaget.

Revisorn är skyldig att till bolagsstämman
lämna alla upplysningar
som bolagsstämman begär, om det
ej skulle lända till väsentligt förfång
för bolaget.

Revisorn är skyldig att till bolagsstämman
lämna alla upplysningar
som bolagsstämman begär, om det
ej skulle lända till väsentligt förfång
för bolaget. Revisorn är vidare skyldig
att lämna medrevisor, granskare
som avses i 14 §, ny revisor
och, om bolaget har försatts i konkurs,
konkursförvaltare erforderliga
upplysningar om bolagets angelägenheter.

För registrering skall bolaget anmäla
vem som utsetts till revisor
samt dennes postadress och personnummer.
Bestämmelserna i 8

LU 1980/81:4 Bilaga!

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kap. 15 § andra stycket skall härvid
tillämpas.

Senast en månad efter den ordinarie
bolagsstämman skall bolaget till
registreringsmyndigheten sända in
en aktuell förteckning över bolagets
revisorer med uppgift om
deras postadress och pesonnummer.

11 kap.

4 §

Utan hinder av vad i 15 § fjärde Utan hinder av vad i 15 § fjärde

stycket bokföringslagen (1976: 125) stycket bokföringslagen (1976: 125)

föreskrives om användningen av föreskrivs om användningen av be belopp,

varmed värdet av där av- lopp, varmed värdet av där avsedd

sedd anläggningstillgång uppskrives anläggningstillgång uppskrivs, får

får sådant belopp utnyttjas även till sådant belopp utnyttjas även till ök fondemission

eller avsättning till en ning av aktiekapitalet genom ny uppskrivningsfond,

vilken får tagas emission eller fondemission eller

i anspråk endast för ändamål som till avsättning till en uppskrivnings avses

i nämnda lagrum i bokfö- fond, vilken får ra^ i anspråk endast

ringslagen eller för fondemission. för ändamål som avses i nämnda

lagrum i bokföringslagen eller för
ökning av aktiekapitalet.

Vid värdering av moderbolags aktier eller andelar i dotterföretag skall
aktier, vilka dotterföretaget äger i moderbolaget, ej anses ha något värde.

6 §

Om synnerliga skäl föreligger, får regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer medge att bruttoomsättningssumman icke behöver
anges i resultaträkningen i årsredovisningen.

Driver bolaget av varandra väsentligen
oberoende rörelsegrenar,
skall bruttoresultatet av varje sådan
rörelsegren särskilt redovisas.

Som särskild intäktspost skall upptagas utdelning på aktier i dotterbolag.

Utöver vad som följer av bokföringslagen (1976: 125) skall i resultaträkningen
och balansräkningen lämnas uppgifter och särskilda upplysningar i
följande hänseenden:

1. Aktier i andra bolag skall upptagas med angivande för varje bolag av
dess namn, antalet aktier och dessas nominella värde och värde enligt
balansräkningen. Understiger båda dessa värden för aktierna i ett bolag,
som ej är dotterbolag, femtiotusen kronor eller det lägre belopp, som
motsvarar fem procent av det aktieägande bolagets eget kapital enligt
balansräkningen, får dock specifikation utelämnas. När det ur allmän och
enskild synpunkt är påkallat får regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer tillåta att även eljest aktier redovisas utan specifikation.

LU 1980/81:4 Bilagal

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. Består aktiekapitalet av aktier av olika slag, skall anges hur det
fördelar sig på de olika aktieslagen.

3. Ändringar i beloppen av det egna kapitalets poster jämfört med
föregående balansräkning skall specificeras.

4. Om bolaget innehar fordran på grund av penninglån som lämnats med
stöd av tillstånd enligt 12 kap. 8 § eller ställt säkerhet med stöd av sådant
tillstånd, skall uppgift lämnas därom. Storleken av lämnade lån samt arten
av ställda säkerheter och beloppet av de lån, för vilka säkerhet ställts, skall
anges. Uppgift skall även lämnas om vilken anknytning till bolaget den har
till vilken lån lämnats eller för vilken säkerhet ställts.

5. Har bolaget utelöpande lån, som är konvertibla eller förenade med
optionsrätt till nyteckning, skall för varje lån anges utestående lånebelopp
samt tid och villkor för utbyte eller för nyteckning. Beträffande utelöpande
lån mot vinstandelsbevis skall för varje lån anges utestående lånebelopp
och räntebestämmelserna.

6. För varje i balansräkningen som anläggningstillgång upptagen post,
vari ingår skepp eller maskiner, inventarier och dylikt eller byggnader,
skall anges dels tillgångarnas anskaffningsvärde, dels det sammanlagda
beloppet av de intill balansdagen på anskaffningsvärdet företagna av- och
nedskrivningarna. Har sådana tillgångar uppskrivits, skall även anges
kvarstående oavskrivet belopp av uppskrivningen.

7. För fastigheter som är anläggningstillgångar skall anges taxeringsvärden
med fördelning på de under särskilda poster i balansräkningen upptagna
tillgångarna.

8. Om det förekommit sådan förändring i resultaträkning eller balansräkning
beträffande posters gruppering eller eljest som väsentligt påverkar
jämförbarheten mellan åren, skall redogörelse lämnas för förändringen.

9. Driver bolaget rörelsegrenar
som är väsentligen oberoende av
varandra, skall bruttoresultatet av
varje sådan rörelsegren redovisas
särskilt.

De uppgifter och särskilda upplysningar som avses i första stycket får
intagas i noter, om tydliga hänvisningar göres vid de poster i redovisningshandlingarna
till vilka de hänför sig.

9 §'

I förvaltningsberättelsen skall upplysning lämnas dels om sådana för
bedömningen av bolagets verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden,
för vilka redovisning ej skall lämnas i resultaträkning eller balansräkning,
dels om händelser av väsentlig betydelse för bolaget, som inträffat
under räkenskapsåret eller efter dettas slut.

1 förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under räkenskapsåret
anställda personer med angivande tillika av medelantalet för varje arbetsställe
med mer än tjugo anställda. Vidare skall anges sammanlagda beloppet
av räkenskapsårets löner och ersättningar dels till styrelsen och verkställande
direktör, dels till övriga anställda. Tantiem och därmed jämställd
ersättning till styrelsen och verkställande direktör skall anges särskilt. Har

' Senaste lydelse 1977: 1092.

LU 1980/81:4 Bilagal

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bolaget anställda i flera länder, skall löner och ersättningar anges särskilt
för varje land jämte uppgift om medelantalet anställda i respektive land.

Förvaltningsberättelsen skall innehålla förslag till dispositioner beträffande
bolagets vinst eller förlust.

Aktiebolag som enligt 10 kap. 3 § Ett aktiebolag som enligt 10 kap.

andra stycket är skyldigt att ha auk- 3 § andra stycket är skyldigt att ha

toriserad revisor skall till förvalt- auktoriserad revisor skall till för ningsberättelsen

foga en finansi- valtningsberättelsen foga en finan eringsanalys.

1 denna skall redovi- sieringsanalys. I finansieringsana sas

bolagets finansiering och kapi- lysen skall redovisas bolagets finan talinvesteringar

samt förändringen siering och kapitalinvesteringar un av

rörelsekapitalet under räken- der räkenskapsåret,
skapsåret.

12 kap.

4 §

Till reservfond skall avsättas belopp som

1. om reservfonden ej uppgår till tjugo procent av aktiekapitalet, motsvarar
minst tio procent av den del av nettovinsten för året som ej går åt för
att täcka balanserad förlust,

2. på grund av aktieteckning erhållits för aktierna utöver det nominella
beloppet,

3. den för vilken aktie förverkats erlagt till bolaget,

4. enligt 4 kap. 17 § skall tillfalla bolaget,

5. vid utbyte av fordran enligt skuldebrev mot aktie, motsvarar skillnaden
mellan fordringsbeloppet och aktiens nominella belopp,

6. enligt bolagsordningen skall avsättas till reservfonden,

7. enligt beslut av bolagsstämman eljest skall överföras från det i balansräkningen
redovisade fria egna kapitalet till reservfond.

Vid beräkning av det belopp, som enligt första stycket 1 minst skall
avsättas till reservfond, skall nettovinsten ökas med vad som kan ha
tillerkänts styrelseledamot, verkställande direktör eller annan som tantiem.

Nedsättning av reservfond får enligt beslut av bolagsstämman endast
ske för

1. täckande av sådan förlust enligt fastställd balansräkning som ej kan
täckas av fritt eget kapital,

2. fondemission, eller 2. ökning av aktiekapitalet ge nom

nyemission eller fondemission,
eller

3. annat ändamål, om rätten med motsvarande tillämpning av 6 kap. 6 §
ger tillstånd till nedsättningen.

13 kap.

2 §

Finner styrelsen vid upprättande Det åligger styrelsen att oför av

balansräkning eller eljest, att dröjligen upprätta en särskild ba bolagets

eget kapital understiger en lansräkning så snart det finns skäl

tredjedel av det registrerade aktie- att anta att bolagets eget kapital un kapitalet,

skall styrelsen snarast derstiger en tredjedel av det regi -

LU 1980/81:4 Bilagal

Föreslagen lydelse

strerade aktiekapitalet. Visar balansräkningen
att så är fallet, skall
styrelsen snarast möjligt till bolagsstämma
hänskjuta fråga om bolaget
skall träda i likvidation. Godkänns
ej på ordinarie bolagsstämma under
nästföljande räkenskapsår balansräkning
avseende ställningen vid tiden
för stämman som utvisar att
det egna kapitalet uppgår till hälften
av det registrerade aktiekapitalet,
skall styrelsen, om ej bolagsstämman
beslutar att bolaget skall träda
i likvidation, hos rätten ansöka att
bolaget försätts i likvidation. Sådan
ansökan kan även göras av styrelseledamot,
verkställande direktör,
revisor eller aktieägare.

Göres ansökan enligt första stycket, förordnar rätten att bolaget skall
träda i likvidation, om ej under ärendets handläggning i tingsrätten styrkes
att balansräkning utvisande att bolagets eget kapital uppgår till hälften av
det registrerade aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och godkänd
av bolagsstämma.

Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek tillägges inom linjen en
post utvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle
följa, om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnaderna.
Beträffande sådana anläggningstillgångar, som undergår fortlöpande
värdeminskning, gäller dock att de upptages till anskaffningsvärdet
minskat med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar, om därigenom
erhålles ett högre värde.

Nuvarande lydelse

möjligt till bolagsstämma hänskjuta
fråga om bolaget skall träda i likvidation.
Fastställes ej på ordinarie
bolagsstämma under nästföljande
räkenskapsår balansräkning som
utvisar att det egna kapitalet uppgår
till hälften av det registrerade aktiekapitalet,
skall styrelsen, om ej bolagsstämman
beslutar att bolaget
skall träda i likvidation, hos rätten
ansöka att bolaget försättes i likvidation.
Sådan ansökan kan även
göras av styrelseledamot, verkställande
direktör, revisor eller aktieägare.

Underlåter styrelseledamöterna
att fullgöra vad som åligger dem enligt
första stycket, svarar de och
andra som med vetskap härom
handlar på bolagets vägnar solidariskt
för bolagets uppkommande
förbindelser. Sådant ansvar inträder
även för aktieägare som, när
likvidationsplikt föreligger enligt
första stycket andra meningen,
med vetskap härom deltager i beslut
att fortsätta bolagets verksamhet.
Ansvarighet varom nu är fråga
gäller dock ej för förbindelser som
uppkommer sedan likvidationsfrågan
hänskjutits till rättens prövning
eller balansräkning utvisande att
bolagets eget kapital uppgår till
hälften av det registrerade aktiekapitalet
blivit granskad av revisorerna
och godkänd av bolagsstämma.

Underlåter styrelseledamöterna
att fullgöra vad som åligger dem enligt
första stycket, svarar de och
andra som med vetskap härom
handlar på bolagets vägnar solidariskt
för bolagets uppkommande
förbindelser. Sådant ansvar inträder
även för aktieägare som, när
likvidationsplikt föreligger enligt
första stycket tredje meningen,
med vetskap härom deltar i beslut
att fortsätta bolagets verksamhet.
Den ansvarighet som det nu är fråga
om gäller dock ej för förbindelser
som uppkommer sedan likvidationsfrågan
hänskjutits till rättens
prövning eiler sedan en balansräkning,
som utvisar att bolagets
eget kapital uppgår till hälften av
det registrerade aktiekapitalet, blivit
granskad av revisorerna och
godkänd av bolagsstämma.

LU 1980/81:4 Bilagal

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.

2 §

Registreringsmyndigheten kan vid vite förelägga verkställande direktören
eller styrelseledamot att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller annan
författning att

1. till myndigheten sända in be- 1. till myndigheten sända in behörig
redovisningshandling, revi- horig redovisningshandling, revisionsberättelse
eller delårsrapport, sionsberättelse, delårsrapport eller

förteckning enligt 8 kap. 15 § fjärde
stycket eller 10 kap. 15 § andra
stycket,

2. hos myndigheten göra behörig anmälan för registrering.
Föreläggande enligt första stycket 2 får ej meddelas, om underlåtenhet

att göra anmälan medför att bolagsstämmans eller styrelsens beslut förfaller
eller bolaget blir skyldigt träda i likvidation.

Försuttet vite utdömes av registreringsmyndigheten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

2. Ett aktiebolag, som före ikraftträdandet av denna lag har fått ett
bestämmande inflytande över en juridisk person och en betydande andel i
resultatet av dess verksamhet, skall inte i vidare mån än som följer av 1
kap. 2§ i dess nya lydelse anses vara moderbolag till den juridiska personen.

3. Styrelserepresentation för anställda som förekommer vid denna lags
ikraftträdande inskränks inte genom 1 kap. 2 § i dess nya lydelse.

4. För bolag som är registrerat i aktiebolagsregistret vid ikraftträdandet
av denna lag tillämpas de nya bestämmelserna i 8 kap. 15 § fjärde stycket
och 10 kap. 15 § fr. o. m. den 1 januari 1982. Sådant bolag skall göra
anmälan som avses i 10 kap. 15 § första stycket första gången i samband
med att bolaget insänder förteckning enligt andra stycket i samma paragraf.

5. 4 kap. 1 § fjärde stycket gäller också vid nyemission i bolag vars
aktier är noterade på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.

LU 1980/81:4

Bilaga 2

Lagförslagen i proposition 1979/80:144
1 Förslag till

Lag om ändring i lagen <1951:308) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar dels

att 18, 38-47, 49-51, 57, 81, 105a, 110, lil och 117a§§ samt
huvudrubriken närmast före 38 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, la och 24a§§, samt

närmast före 38, 43 a och 44 §§ nya underrubriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 a §

Äger en ekonomisk förening så
många aktier eller andelar i en
svensk eller utländsk juridisk person
att den har mer än hälften av
rösterna för samtliga aktier eller

andelar, är den ekonomiska föreningen
moderförening och den

andra juridiska personen dotterföretag.
Äger ett dotterföretag eller
äger en moderförening och ett eller
flera dotterföretag tillsammans eller
äger flera dotterföretag tillsammans
aktier eller andelar i en juridisk
person i den omfattning som
angivits nu, är även sistnämnda juridiska
person dotterföretag till moderföreningen.

Har en ekonomisk förening i annat
fall på grund av aktie- eller andelsinnehav
eller avtal ensam ett
bestämmande inflytande över en
juridisk person och en betydande
andel i resultatet av dess verksamhet,
är den ekonomiska föreningen
moderförening och den juridiska
personen dotterföretag.

Moderförening och dotterföretag
utgör tillsammans en koncern.

18 §*

Utdelning må ej ske av annat än Utdelning får inte överstiga vad
den vinst, som förefinnes enligt som i fastställd balansräkning och, i

fastställd balansräkning för sista rä- fråga om moderförening, i fast -

' Senaste lydelse 1967:621

LU 1980/81:4 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

kenskapsåret, i den mån vinsten
icke skall avsättas till reservfonden.
Ej heller må utbetalning av
gottgörelse, varom förmäles i 17 8 1
mom. och som icke inräknats i årsvinsten,
äga rum i vidare mån än
att föreskriven avsättning kan ske
till reservfonden. 1 övrigt må
utbetalning till medlemmarna av
föreningens tillgångar ej verkställas
annorledes än genom återbetalning
av insatsbelopp enligt 16 § 1 mom.
eller 16 a § eller i samband med nedsättning
av insatsernas belopp enligt
68 § sista stycket.

Utdelning, som beräknas annorledes
än i förhållande till den omfattning
vari medlemmarna deltagit
i föreningens verksamhet eller denna
eljest tagits i anspråk, må fastställas
till högst fem procent för år å
inbetalda insatser.

Föreslagen lydelse

ställd koncernbalansräkning för det
senaste räkenskapsåret redovisas
såsom föreningens eller koncernens
nettovinst för året, balanserade
vinst och fria fonder med avdrag
för I. redovisad förlust, 2. belopp
som enligt lag eller stadgar
skall avsättas till bundet eget kapital
eller, i fråga om moderförening,
belopp som av det fria egna kapitalet
i koncernen enligt årsredovisningarna
för företag inom denna
skall överföras till bundet eget kapital,
3. belopp som enligt stadgarna
eljest skall användas för annat
ändamål än utdelning till medlemmarna.
Ej heller/ur gottgörelse
som avses i 17 § 1 mom. och som
icke inräknats i årsvinsten betalas
ut i vidare mån än att föreskriven
avsättning kan ske till reservfonden.
I övrigt får utbetalning till
medlemmarna av föreningens tillgångar
ej verkställas på annat sätt
än genom återbetalning av insatsbelopp
enligt 16 § 1 mom. eller 16 a §
eller i samband med nedsättning av
insatsernas belopp enligt 68 § sista
stycket.

Utdelning, som beräknas på annat
sätt än i förhållande till den omfattning
i vilken medlemmarna deltagit
i föreningens verksamhet eller
i övrigt tagit denna i anspråk, får
fastställas till högst en ränta för år
på inbetalda insatser som motsvarar
det av riksbanken fastställda
diskonto som gällde vid räkenskapsårets
utgång med tillägg av
tre procentenheter.

Vinstutdelning eller utbetalning i
annan form av gottgörelse som
avses i 17 § I mom. får inte ske med
så stort belopp att utdelningen eller
utbetalningen med hänsyn till föreningens
eller koncernens konsolideringsbehov,
likviditet eller ställning
i övrigt står i strid mot god
affärssed.

LU 1980/81:4 Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 a §

Om en förening har blivit moderförening,
skall styrelsen meddela
detta till dotterföretagets ledning.
Dotterföretagets ledning skall lämna
styrelsen för moderföreningen
de upplysningar som behövs för beräkningen
av koncernens ställning
och resultatet av koncernens verksamhet.

Styrelsens årsredovisning2 Redovisning

Årsredovisning m.m.

38 §

För varje räkenskapsår skall styrelsen
avge årsredovisning. Denna
består av resultaträkning, balansräkning
och förvaltningsberättelse.

I fråga om resultaträkning och
balansräkning i årsredovisning och
i årsbokslut enligt bokföringslagen
(1976: 125) gäller, förutom bestämmelserna
i nämnda lag, föreskrifterna
nedan om årsredovisning m. m.
Dock tillämpas 39 § fjärde stycket
och 40 § första stycket endast på
årsredovisningen.

I årsredovisningen skall återges
resultaträkningen och balansräkningen
för närmast föregående räkenskapsår.
Har under året ändring
vidtagits beträffande specificeringen
av poster i resultaträkningen och
balansräkningen, skall uppgifterna
från den tidigare årsredovisningen
sammanställas så att dessa kan jämföras
med posterna i den senare
årsredovisningen, om särskilt
hinder inte möter.

Årsredovisningen skall skrivas
under av samtliga styrelseledamöter.
Har beträffande årsredovisningen
avvikande mening antecknats
till styrelsens protokoll, skall
yttrandet fogas till redovisningen.

2 Beträffande 38—44a§§ anges endast föreslagen lydelse. Senaste lydelse av 41 § 1
och 4 mom. 1967:538, av 43 § 1 mom. 1967:621, av 43 a § 1979:313 och av 44 a §
1975: 1391.

LU 1980/81:4 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Minst en månad före ordinarie
föreningsstämma skall årsredovisningshandlingarna
för det förflutna
räkenskapsåret avlämnas till revisorerna.

Senast en månad efter det resultaträkningen
och balansräkningen
blivit fastställda, skall avskrift av
årsredovisning och revisionsberättelse
hållas tillgängliga hos föreningen
för alla som är intresserade
samt efter särskilt föreläggande av
länsstyrelsen insändas dit. Sådant
föreläggande utfärdas när någon begär
det. Föreningar som avses i
46 § 4 mom. första stycket är utan
särskilt föreläggande skyldiga att
insända nämnda handlingar till
länsstyrelsen.

På avskriften av årsredovisningen
skall en styrelseledamot teckna
bevis om att resultaträkning och balansräkning
har fastställts. Uppgift
skall också lämnas om fastställelsedagen.
Beviset skall även innehålla
uppgift om föreningsstämmans beslut
beträffande föreningens vinst
eller förlust.

39 §

Utan hinder av vad som föreskrivs
i 15 § Ijärde stycket bokföringslagen
(1976:125) om användningen
av belopp, varmed värdet av
där avsedd anläggningstillgång uppskrivs,
får sådant belopp utnyttjas
även till avsättning till en uppskrivningsfond,
vilken får tas i anspråk
endast för ändamål som avses i
nämnda lagrum i bokföringslagen.

Vid värdering av aktier eller andelar
som en moderförening äger i
ett dotterföretag skall andelar som
dotterföretaget äger i moderföreningen
inte anses ha något värde.

Andelar i andra företag än aktiebolag
skall likställas med aktier
som ägs av moderföreningen vid
uppställningen av moderföreningens
resultaträkning och balansräkning
samt vid specificering enligt
42 §.

LU 1980/81:4 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I balansräkning och resultaträkning
i årsredovisningen behöver
storlek och förändringar av iagerreserven
uppges endast av föreningar
som avses i 46 § 4 mom. första
stycket.

40 §

Om synnerliga skäl föreligger, får
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer medge att
bruttoomsättningssumman inte behöver
anges i resultaträkningen i
årsredovisningen.

I resultaträkningen skall utdelning
på aktier i dotterbolag tas upp
som en särskild intäktspost. Som
en särskild kostnadspost skall tas
upp gottgörelse som avses i 17 § 1
mom. och som inte har inräknats i
årsvinsten.

41 §

I balansräkningen skall aktier i
dotterbolag tas upp som en särskild
post bland tillgångarna.

En förenings eget kapital skall
delas upp i bundet eget kapital och
fritt eget kapital eller ansamlad förlust.
Under bundet eget kapital
skall tas upp inbetalda insatser, reservfond
och uppskrivningsfond.
Under fritt eget kapital eller ansamlad
förlust skall tas upp fria fonder,
var för sig, balanserad vinst eller
förlust samt nettovinst eller förlust
för räkenskapsåret. Balanserad förlust
och förlust för räkenskapsåret
tas därvid upp som avdragsposter.

Fordran på insats får inte tas upp
som tillgång. Redovisningen av
fullgjorda insatser får ske så att i
balansräkningen anges hela insatskapitalet
samt hur mycket härav
som inte har fullgjorts, varefter
skillnaden - de betalda insatserna
— utförs som en särskild post under
eget kapital.

Om det i en fordrings- eller skuldpost
enligt balansräkningen ingår
en fordran hos eller skuld till ett

LU 1980/81:4 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

dotterföretag eller en moderförening,
skall beloppet anges särskilt.
Angivandet får ske inom linjen.
Detsamma gäller i fråga om pant
och därmed jämförliga säkerheter
eller ansvarsförbindelser till förmån
för ett dotterföretag eller en moderförening.

42 §

Utöver vad som följer av bokföringslagen
(1976: 125) skall i resultaträkningen
och balansräkningen
lämnas uppgifter och särskilda upplysningar
i följande hänseenden:

1. Aktier skall tas upp med angivande
för varje bolag av dess namn.
antalet aktier och dessas nominella
värde och värde enligt balansräkningen.
Understiger båda dessa
värden för aktierna i ett bolag, som
inte är dotterföretag, femtiotusen
kronor eller det lägre belopp som
motsvarar fem procent av föreningens
eget kapital enligt balansräkningen,
får dock specifikation utelämnas.
När det från allmän och enskild
synpunkt är påkallat, får regeringen
eller den myndighet som regeringen
bestämmer tillåta att aktier
även i andra fall redovisas utan
specifikation.

2. Ändringar i beloppen av det
egna kapitalets poster jämfört med
föregående balansräkning skall specificeras.

3. För varje post som upptas i
balansräkningen som anläggningstillgång
och där skepp eller maskiner,
inventarier och dylikt eller
byggnader ingår skall anges dels
tillgångarnas anskaffningsvärde,
dels det sammanlagda beloppet av
de av- och nedskrivningar som har
företagits på anskaffningsvärdet intill
balansdagen. Har sådana tillgångar
uppskrivits, skall även
anges kvarstående oavskrivet belopp
av uppskrivningen.

4. För fastigheter som är anläggningstillgångar
skall anges tax -

LU 1980/81:4 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

eringsvärdet med fördelning på de
tillgångar som har upptagits under
särskilda poster i balansräkningen.

5. Om det har förekommit sådan
förändring i resultaträkning eller
balansräkning beträffande posters
gruppering eller eljest som väsentligt
påverkar jämförbarheten mellan
åren, skall redogörelse lämnas
för förändringen.

6. Driver föreningen rörelsegrenar
som är väsentligen oberoende
av varandra, skall bruttoresultatet
av varje sådan rörelsegren redovisas
särskilt.

De uppgifter och särskilda upplysningar
som avses i första stycket
får tas in i noter, om tydliga hänvisningar
görs vid de poster i redovisningshandlingarna
till vilka de hänför
sig.

43 §

Förvaltningsberättelsen skall
upprättas med iakttagande av god
redovisningssed.

I förvaltningsberättelsen skall
lämnas upplysning dels om sådana
för bedömningen av föreningens
verksamhetsresultat och ställning
viktiga förhållanden, för vilka redovisning
inte skall lämnas i resultaträkningen
eller balansräkningen,
dels om händelser av väsentlig betydelse
för föreningen, som har inträffat
under räkenskapsåret eller
efter dettas slut. Förvaltningsberättelsen
skall vidare innehålla uppgifter
om väsentliga förändringar i
medlemsantalet samt om summorna
av insatsbelopp som skall
återbetalas under nästa räkenskapsår
dels enligt 16§ 1 morn.,
dels enligt 16a§.

LU 1980/81:4 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skapsårets löner och ersättningar
dels till styrelsen och andra personer
i ledande ställning, dels till övriga
anställda. Har föreningen anställda
i flera länder, skall löner och
ersättningar anges särskilt för varje
land jämte uppgift om medelantalet
anställda i respektive land.

Förvaltningsberättelsen skall innehålla
förslag till dispositioner beträffande
föreningens vinst eller
förlust.

För förening som avses i 46 § 4
mom. första stycket skall till förvaltningsberättelsen
fogas en finansieringsanalys.
I finansieringsanalysen
skall redovisas föreningens finansiering
och kapitalinvesteringar
under räkenskapsåret.

Koncernredovisning
43 a §

1 en moderförening skall, utöver
årsredovisning för moderföreningen,
för varje räkenskapsår avges en
koncernredovisning bestående av
koncernresultaträkning och koncernbalansräkning.
Redovisningen
skall hänföra sig till balansdagen för
moderföreningen.

Bestämmelserna i 38 § fjärdesjunde
styckena tillämpas även på
koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse.
Moderföreningen
är dock utan särskilt föreläggande
skyldig att insända nämnda
handlingar till länsstyrelsen.

Koncernresultaträkningen och
koncernbalansräkningen skall var
för sig utgöra ett sammandrag av
moderföreningens och dotterföretagens
resultaträkningar och balansräkningar.
Sammandraget skall
upprättas enligt god redovisningssed.

Koncernresultaträkningen skall
utvisa koncernens årsresultat efter
avdrag för redovisad vinstutdelning
inom koncernen och efter avdrag
eller tillägg för ökning eller minsk -

7 Riksdagen 1980181. 8 sami. Nr 4

LU 1980/81:4 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ning av internvinst under räkenskapsåret
. Koncernsbalansräkningen
skall utvisa beloppet av fritt eget
kapital elier ansamlad förlust i koncernen
efter avdrag för internvinster.
Med internvinst avses på
moderföreningen belöpande andel
av vinst på överlåtelse av en tillgång
inom koncernen, i den mån
inte överlåtelse av tillgången därefter
har skett till en köpare utanför
koncernen eller förbrukning av tillgången
eller nedsättning av dess
värde har ägt rum hos det företag
inom koncernen som har förvärvat
tillgången.

Om det med hänsyn till koncernens
sammansättning eller andra
särskilda skäl är förenat med synnerliga
svårigheter att vid koncernredovisningen
i visst hänseende tilllämpa
tredje eller fjärde stycket, får
de undantag göras som förhållandena
kräver. För sådana undantag
skall lämnas en motiverad redogörelse
i moderföreningens förvaltningsberättelse.

I förvaltningsberättelsen för en
moderförening skall vidare lämnas
sådana upplysningar om koncernen
som avses i 43 § andra stycket första
meningen och tredje stycket. Redogörelse
skall lämnas om vilka
metoder och värderingsprinciper
som har använts vid uppgörande av
koncernredovisningen. Därjämte
skall uppges det belopp, som av det
fria egna kapitalet i koncernen enligt
årsredovisningarna för företag
inom denna skall överföras till bundet
eget kapital.

Ett dotterföretag skall i förvaltningsberättelsen
eller, om företaget
inte är skyldigt att upprätta förvaltningsberättelse,
i en bilaga till sin
balansräkning ange namnet på moderföreningen
och i förekommande
fall dennas moderförening. Moderföreningen
och dotterföretaget skal!
vidare ange hur stor andel av årets
inköp och försäljningar som avser

LU 1980/81:4 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

annat företag inom samma koncern.

Uppgifter om koncernens lagerreserv
skall tas in i koncernredovisningen,
om koncernen är av sådan
storlek som avses i 46 § 4 mom.
tredje stycket. I sådana fall skall till
koncernredovisningen fogas en finansieringsanalys
för koncernen.

Delårsrapport

44 §

För förening som avses i 46 § 4
mom. första stycket och för moderförening
i koncern som avses i 46 §

4 mom. tredje stycket skall minst
en gång under varje räkenskapsår
som omfattar mer än tio månader
avges en särskild redovisning (delårsrapport).
Rapporterna skall avse
föreningens verksamhet från räkenskapsårets
början. Minst en rapport
skall omfatta en period av minst
hälften och högst två tredjedelar av
räkenskapsåret.

Delårsrapporterna avges av styrelsen
eller av den styrelseledamot
som styrelsen bestämmer. Rapporterna
skall hos föreningen hållas
tillgängliga för envar och genast
sändas till den medlem som begär
det. Delårsrapporter som avses i
första stycket tredje meningen skall
senast två månader efter rapportperiodens
utgång sändas in till länsstyrelsen.

44 a §

1 delårsrapporter skall översiktligt
redogöras för verksamheten
och resultatutvecklingen i denna
samt för investeringar och förändringar
i likviditet och finansiering
sedan föregående räkenskapsårs utgång.
Vidare skall lämnas beloppsuppgifter
om omsättningen och resultatet
före bokslutsdispositioner
och skatt under rapportperioden.
Om särskilda skäl föreligger, får en
ungefärlig beloppsuppgift beträffande
resultatet lämnas. Bestäm -

LU 1980/81:4 Bilaga 2

100

Nuvarande lydelse

Styrelsens förvaltning och föreningens
räkenskaper skola granskas
av en eller flera revisorer. Revisor
utses å föreningsstämma, såframt
ej enligt stadgarna revisor
skall tillsättas i annan ordning.

Revisorer skola utses för tid intill
dess stämma som i 57 § 1 mom.
sägs hållits och må icke utses för
längre tid än till och med den stämma
som skall äga rum under andra
räkenskapsåret efter det de utsetts.
Revisor må, ändå att den tid för
vilken han blivit utsedd ej gått till
ända, skiljas från uppdraget genom
beslut av den som utsett honom.
Om revisor, som är vald å föreningsstämma,
entledigas eller eljest
avgår eller avlider eller hinder,
som i 46 § 1 mom. avses, att vara
revisor för honom uppkommer och

Föreslagen lydelse

melserna i 40 § första stycket och
43 § andra stycket första meningen
gäller i tillämpliga delar i fråga om
delårsrapport.

Om en koncern är av sådan storlek
som anges i 46 § 4 mom. tredje
stycket, skall moderföreningen i
delårsrapporterna, utöver uppgifter
för moderföreningen, lämna uppgifter
för koncernen motsvarande
vad som sägs i första stycket. Uppgifter
om omsättning och resultat
skall avse beloppen efter avdrag för
interna poster inom koncernen och
med hänsyn tagen till internvinsteliminering.

Om särskilda hinder inte möter,
skall i anslutning till uppgifter enligt
första och andra styckena även
lämnas motsvarande uppgifter för
samma rapportperiod under det föregående
räkenskapsåret.

Begrepp och termer skall i möjlig
mån överensstämma med dem som
har använts i den senast framlagda
årsredovisningen.

En eller flera revisorer utses på
föreningsstämma, om ej revisor enligt
stadgarna skall tillsättas i annan
ordning. Tillika kan en eller flera
revisorssuppleanter utses. Bestämmelserna
i denna lag om revisorer
gäller i tillämpliga delar om suppleanter.

Revisorer skall utses för tiden till
dess stämma som avses i 57 § 1
mom. har hållits. De får inte utses
för längre tid än till och med den
stämma som skall äga rum under
andra räkenskapsåret efter det de
utsetts. Även om den tid för vilken
en revisor har blivit utsedd inte har
gått till ända, får revisorn skiljas
från uppdraget genom beslut av den
som utsett honom. Om en revisor
som är vald på föreningsstämma
entledigas eller eljest avgår eller avlider
eller det uppkommer hinder
för honom enligt 46 § 1 eller 4

LU 1980/81:4 Bilaga 2

101

Nuvarande lydelse

suppleant ej finnes, åligger det styrelsen
att ofördröjligen föranstalta
om val av ny revisor.

Den som utsetts till revisor skall
därom ofördröjligen underrättas,
om han valts å föreningsstämma,
genom styrelsens försorg och eljest
av den som tillsatt honom.

I mom? Revisor skall vara myndig
och, där ej för särskilt fall regeringen
eller myndighet regeringen
förordnar annat tillåter, här i riket
bosatt svensk medborgare. Revisor
skall hava den erfarenhet beträffande
bokföring och insikt i ekonomiska
förhållanden, som med hänsyn
till föreningens verksamhet erfordras
för uppdraget.

Föreslagen lydelse

mom. att vara revisor och det ej
finns någon suppleant, åligger det
styrelsen att ofördröjligen föranstalta
om val av ny revisor.

Den som har utsetts till revisor
skall ofördröjligen underrättas om
det. Har han valts på föreningsstämma,
sker underrättelse genom
styrelsens försorg och eljest av den
som tillsatt honom.

I mom. Revisorer skall vara
svenska medborgare och bosatta i
Sverige, om inte regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer
tillåter annat för särskilt
fall. Den som är omyndig eller i
konkurs kan inte vara revisor. Revisorer
skall ha den insikt i och erfarenhet
av redovisning och ekonomiska
förhållanden som med hänsyn
till arten och omfånget av föreningens
verksamhet fordras för
fullgörande av uppdraget.

Till revisorer kan även utses auktoriserade
eller godkända revisionsbolag.
Vid tillämpning av bestämmelserna
om revision likställs
auktoriserade revisionsbolag med
auktoriserade revisorer och godkända
revisionsbolag med godkända
revisorer. Ett bolag som
utses till revisor skall till föreningens
styrelse anmäla vem som är huvudansvarig
för revisionen. / ett
auktoriserat revisionsbolag skall
den huvudansvarige vara auktoriserad
revisor och i ett godkänt revisionsbolag
skall han vara auktoriserad
eller godkänd revisor. Bestämmelserna
i tredje och fjärde
styckena samt 53 § tillämpas på
den huvudansvarige. Om ett revisionsbolag
har utsetts till revisor,
skall ersättningsskyldighet som kan
uppkomma vid fullgörande av revisionsuppdraget
åligga revisionsbolaget
och den huvudansvarige.

3 Senaste lydelse 1975:420.

LU 1980/81:4 Bilaga 2

102

Nuvarande lydelse

Ej må den vara revisor, som är
befattningshavare hos föreningen
eller under det sistförflutna året
handhaft bokföring eller medelsförvaltning
för föreningen eller som
intager en underordnad eller beroende
ställning till styrelseledamot
eller till befattningshavare hos föreningen,
åt vilken uppdragits att
ombesörja bokföringen eller medelsförvaltningen
eller kontrollen
däröver, ej heller styrelseledamots
eller sådan befattningshavares
make eller den, som med honom är
i rätt upp- eller nedstigande skyldskap
eller svågerlag eller är hans
syskon elter med honom är i det
svågerlag, att den ene är gift med
den andres syskon.

2 mom. Finnes hos sammanslutning
med ändamål att handhava gemensamma
uppgifter för föreningar
särskilt revisionsorgan inrättat, må
sammanslutningen eller, där revisionsorganet
utgör juridisk person,
denna kunna utses till revisor. Till
revisionens förrättande skall sålunda
tillsatt revisor utse för uppdraget
lämpad person, och gälle i fråga om
honom i tillämpliga delar vad i denna
lag stadgas om revisor. Ersättningsskyldighet,
som kan uppkomma
för den som förrättat revisionen,
skall åvila jämväl den som
utsett honom.

Föreslagen lydelse

Den kan inte vara revisor som

1. är ledamot av styrelsen i föreningen
eller dess dotterföretag eller
biträder vid föreningens bokföring
eller medelsförvaltning eller
föreningens kontroll däröver,

2. är anställd hos eller eljest intar
en underordnad eller beroende
ställning till föreningen eller någon
som avses under I eller är verksam
i samma företag som den som
yrkesmässigt biträder föreningen
vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen
eller föreningens
kontroll däröver,

3. är gift med eller sammanlever
under äktenskapsliknande förhållanden
med eller är syskon eller
släkting i rätt upp- eller nedstigande
led till person som avses under
I eller är besvågrad med sådan
person i rätt upp- eller nedstigande
ted eller så att den ene är gift med
den andres syskon, eller

4. utöver vad som normalt sammanhänger
med medlemskap i föreningen,
står i låneskuld till föreningen
eller annat företag i samma
koncern eller har förpliktelser
för vilka föreningen eller sådant företag
har ställt säkerhet.

1 ett dotterföretag kan den inte
vara revisor som enligt tredje
stycket inte är behörig att vara revisor
i moderföreningen.

2 mom. Om det hos en sammanslutning
med ändamål att ha hand
om gemensamma uppgifter för föreningar
finns ett särskilt revisionsorgan,
får sammanslutningen eller,
om revisionsorganet utgör juridisk
person, denna utses till revisor.
Den som sålunda har tillsatts som
revisor skall utse en för uppdraget
lämpad person att förrätta revisionen.
I fråga om honom gäller i
tillämpliga delar vad som i denna
lag sägs om revisor. Om en sammanslutning
eller ett revisionsorgan
har utsetts till revisor, skall
ersättningsskyldighet som kan

LU 1980/81:4 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

103

uppkomma för den som har förrättat
revisionen åvila också den som
har utsett honom.

Föreligger fall sorn avses i 4
inom. första eller tredje stycket, får
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer, om
särskilda skäl föreligger, medge att
en sammanslutning eller ett revisionsorgan
utses till revisor trots
att revisionen därmed inte kommer
att förrättas av någon auktoriserad
revisor.

3 mom. Till revisor i ett dotterföretag
bör utses minst en av moderföreningens
revisorer, om det kan

ske.

4 mom. Minst en revisor skall
vara auktoriserad, om

1. tillgångarnas nettovärde enligt
fastställda balansräkningar för
de två senaste räkenskapsåren
överstiger ett gränsbelopp som
motsvarar I 000 gånger det enligt
lagen 11962:381) om allmän försäkring
bestämda basbeloppet för den
sista månaden av respektive räkenskapsår,
eller

2. antalet anställda hos föreningen
under vart och ett av de två
senaste räkenskapsåren i medeltal
har överstigit 200.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer kan i
fråga om förening som avses i första
stycket förordna att en viss godkänd
revisor får utses i stället för en
auktoriserad revisor. Sådana beslut
är giltiga i högst fem år.

Första och andra styckena gäller
även för en moderförening i en koncern,
om nettovärdet av koncernföretagens
tillgångar enligt fastställda
koncernbalansräkningar för
de två senaste räkenskapsåren
överstiger det gränsbelopp som
anges i första stycket eller om antalet
anställda vid koncernföretagen
under nämnda tid i medeltal har
överstigit 200.

I andra föreningar än som avses i

LU 1980/81:4 Bilaga 2

104

Nuvarande lydelse

Hava revisorer ej utsetts till föreskrivet
antal eller hava revisorer utsetts
utan iakttagande av bestämmelserna
i 46 § 1 morn., åligger det
styrelsen och styrelseledamot att
ofördröjligen anmäla förhållandet
för länsstyrelsen. Anmälan må göras
även av föreningsmedlem, röstberättigad,
som ej är medlem, eller
borgenär.

På anmälan varom i första
stycket sägs skall länsstyrelsen, i
fall då revisorer icke utsetts till föreskrivet
antal, förordna revisorer.
Är revisor omyndig eller har någon,
som ej är här i riket bosatt svensk
medborgare, utan vederbörligt tillstånd
utsetts till revisor eller har
någon utsetts till revisor i strid mot
vad i 46 § 1 mom. andra stycket
stadgas, skall på anmälan därom
länsstyrelsen förklara honom entledigad
och förordna revisor i hans
ställe. Förordnande av revisor skall
avse tid till dess annan revisor blivit
i föreskriven ordning utsedd.

Revisor, som utses enligt denna
paragraf, vare berättigad att av föreningen
erhålla skäligt arvode.

Föreslagen lydelse

första och tredje styckena skall en
auktoriserad revisor eller en godkänd
revisor utses, om minst en
tiondel av samtliga röstberättigade
begär det vid en föreningsstämma.

§4

Har revisorer ej utsetts till föreskrivet
antal eller har revisorer utsetts
utan iakttagande av bestämmelserna
i 46 § 1 eller4 morn., åligger
det styrelsen och styrelseledamot
att ofördröjligen anmäla förhållandet
för länsstyrelsen. Anmälan
får göras även av föreningsmedlem,
av röstberättigad, som ej är medlem,
eller av borgenär.

Har anmälan gjorts enligt första
stycket, skall länsstyrelsen, i fall då
revisorer inte har utsetts till föreskrivet
antal, förordna revisorer.
Är revisor omyndig eller har någon,
som ej är här i riket bosatt svensk
medborgare, utan vederbörligt tillstånd
utsetts till revisor eller har
någon utsetts till revisor i strid mot
46 § 1 mom. tredje eller fjärde
stycket eller 4 morn., skall på anmälan
därom länsstyrelsen förklara
honom entledigad och förordna en
ny revisor i hans ställe. Förordnande
av revisor skall avse tiden till
dess en annan revisor har blivit utsedd
i föreskriven ordning. Har föreningsstämman
underlåtit att på
begäran enligt 46 § 4 mom. fjärde
stycket utse en auktoriserad eller
godkänd revisor och gör röstberättigad
inom en månad från stämman
framställning till länsstyrelsen,
skall denna förordna sådan revisor.

Revisorer som utses enligt denna
paragraf har rätt till skäligt arvode
av föreningen.

4 Senaste lydelse 1971:603.

LU 1980/81:4 Bilaga 2

105

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 §5

Om det revisor åvilande granskningsarbetet
är av större omfattning,
vare han berättigad att därtill
anlita hos honom för biträde i revisionsverksamhet
anställd, lämplig
person såsom medhjälpare efter
vad med hänsyn till arbetets art får
anses tillbörligt.

Revisor må med styrelsens samtycke
även eljest anlita medhjälpare
vid granskningen av styrelsens
förvaltning och föreningens räkenskaper,
såframt det för visst fall
finnes erforderligt med hänsyn till
omfattningen av föreningens verksamhet
och andra på revisionsuppdragets
fullgörande inverkande
omständigheter.

Lämnas ej samtycke, varom i
andra stycket sägs, inom två veckor
efter det revisor hos styrelsen
begärt att få anlita medhjälpare,
äger revisor hänskjuta frågan till
länsstyrelsens avgörande.

En revisor får vid revisionen inte
anlita någon som inte enligt 46 § I
mom. tredje eller fjärde stycket är
behörig att vara revisor. Har föreningen
eller moderföreningen en
anställd i sin tjänst med uppgift att
uteslutande eller huvudsakligen ha
hand om föreningens interna revision,
får dock en sådan anställd anlitas
vid revisionen i den utsträckning
det är förenligt med god revisionssed.

Revisorn ansvarar för skada som
uppsåtligen eller av vårdslöshet
vållas föreningen av hans medhjälpare.

Det åligger revisorerna att vidtaga
de åtgärder som äro erforderliga
för ett behörigt fullgörande av
revisionsuppdraget. Särskilt åligger
det revisorerna

att granska föreningens böcker
och andra räkenskaper,

att verkställa inventering eller
kontrollera verkställd inventering
av föreningens kassa och övriga
tillgångar,

att tillse huruvida föreningens
bokföring och medelsförvaltning sä
ock kontrollen därav äro tillfredsställande,

En revisor skall i den omfattning
som följer av god revisionssed
granska föreningens årsredovisning
jämte räkenskaperna samt styrelsens
förvaltning. Är föreningen
moderförening, skall revisorn även
granska koncernredovisningen och
koncernföretagens inbördes förhållanden
i övrigt.

5 Senaste lydelse 1971:603.

LU 1980/81:4 Bilaga 2

106

Nuvarande lydelse

att taga del av protokoll från föreningsstämmor
och andra sammanträden,
samt

att, sedan de årliga redovisningshandlingarna
avgivts, tillse att föreningens
tillgångar icke upptagits
för högt och skulderna icke för lågt
samt i övrigt granska nämnda redovisningshandlingar.

Revisorerna hava att ställa sig
till efterrättelse de särskilda föreskrifter,
som meddelas av föreningsstämman
och ej innefatta inskränkning
i deras i lag stadgade
skyldigheter eller eljest strida mot
lag eller författning eller mot stadgarna.

Styrelsen skall giva revisor tillgång
till föreningens böcker, räkenskaper
och andra handlingar samt i
övrigt det biträde, som av honom
påkallas för uppdraget. Av revisor
begärd upplysning angående förvaltningen
må ej av styrelsen vägras.

Revisorerna skola för varje räkenskapsår
avgiva en av dem undertecknad
revisionsberättelse,
som skall överlämnas till styrelsen

Föreslagen lydelse

Revisorn skall följa de särskilda
föreskrifter som meddelas av föreningsstämman,
om de inte strider
mot lag, stadgarna eller god revisionssed.

Styrelsen skall bereda revisorn
tillfälle att verkställa granskningen
i den omfattning revisorn finnér behövligt
samt lämna de upplysningar
och det biträde som han begär.
Samma skyldighet åligger styrelsen
och revisorn i en dotterförening
gentemot revisorn i en moderförening.

Sedan revisorn slutfört granskningen,
skall han teckna en hänvisning
till revisionsberättelsen på
årsredovisningen och i en moderförening
på koncernredovisningen.
Finner revisorn att balansräkningen
eller resultaträkningen inte bör
fastställas, skall han anteckna även
detta. I en moderförening gäller
detsamma i fråga om koncernbalansräkningen
och koncernresultaträkningen.

Erinringar som revisorn framställer
till styrelsen skall han anteckna
i protokoll eller någon annan
handling. Handlingen skall
överlämnas till styrelsen och bevaras
av denna på ett betryggande
sätt.

Revisorerna skall för vaije räkenskapsår
avge en av dem undertecknad
revisionsberättelse, som skall
överlämnas till styrelsen minst två

LU 1980/81:4 Bilaga 2

107

Nuvarande lydelse

minst två veckor före den i 57 § 1
mom. omförmälda föreningsstämman.
Revisorerna skola ock inom
samma tid till styrelsen återställa de
till dem överlämnade redovisningshandlingarna.

Revisionsberättelsen skall innehålla
redogörelse för resultatet av
revisorernas granskning samt uttalande.
huruvida anledning till anmärkning
i avseende å de till revisorerna
överlämnade redovisningshandlingarna,
föreningens bokföring
eller inventeringen av dess tillgångar
eller eljest beträffande förvaltningen
av föreningens angelägenheter
föreligger eller icke. Föreligger
anledning till anmärkning,
skall denna angivas i revisionsberättelsen.
Revisorerna äga ock i berättelsen
meddela erinringar, som
de anse böra komma till medlemmarnas
kännedom.

Revisionsberättelse skall innehålla
särskilt uttalande

angående fastställelse av balansräkningen; angående

ansvarsfrihet för styrelseledamöterna;
samt

angående styrelsens förslag i anledning
av föreningens vinst eller
förlust enligt balansräkningen, därvid
skall angivas huruvida förslaget
omfattar stadgad avsättning till reservfonden.

Revisor, som hyser från de i revisionsberättelsen
gjorda uttalandena
skiljaktig mening eller eljest finner
särskilt uttalande påkallat,
äger till revisionsberättelsen foga
yttrande därom, såframt han ej avgiver
särskild revisionsberättelse.

Föreslagen lydelse

veckor före den i 57 § 1 mom. angivna
föreningsstämman. Revisorerna
skall också inom samma tid
till styrelsen återställa de redovisningshandlingar
som har överlämnats
till dem.

Revisionsberättelsen skall innehålla
ett uttalande, huruvida årsredovisningen
har uppgjorts enligt
denna lag. Innehåller inte årsredovisningen
sådana upplysningar
som skall lämnas enligt denna lag,
skall revisorn ange detta och lämna
behövliga upplysningar i sin berättelse,
om det kan ske.

Har revisorn vid sin granskning
funnit att någon åtgärd eller försummelse,
som kan föranleda ersättningsskyldighet,
ligger en styrelseledamot
till last eller att en styrelseledamot
på annat sätt har
handlat i strid mot denna lag eller
stadgarna, skall det anmärkas i berättelsen.
Revisionsberättelsen
skall även innehålla ett uttalande i
fråga om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna.
Revisorn kan i övrigt
i berättelsen meddela upplysningar,
som han önskar bringa till medlemmarnas
kännedom.

Revisionsberättelsen skall innehålla
särskilda uttalanden om fastställande
av balansräkningen och
resultaträkningen samt om det i
förvaltningsberättelsen framställda
förslaget till dispositioner beträffande
föreningens vinst eller förlust.

/ en moderförening skall revisorn
avge en särskild revisionsberättelse

LU 1980/81:4 Bilaga 2

108

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

beträffande koncernen. Härvid
skall första—fjärde styckena tillämpas.

57 §

1 mom. Inom sex månader eller
den kortare tid, som kan vara bestämd
i stadgarna, efter utgången
av varje räkenskapsår skall hållas
ordinarie föreningsstämma, å vilken
styrelsen har att framlägga redovisningshandlingarna
och revisionsberättelsen
för det sistförflutna
räkenskapsåret. De handlingar,
som sålunda skola framläggas,
skola under minst en vecka
närmast före stämman hållas hos
föreningen tillgängliga för medlemmarna.

Å denna föreningsstämma skola
till avgörande företagas frågorna
om fastställelse av balansräkningen
med de ändringar eller tillägg, som
mk finnas erforderliga, samt om beviljande
av ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna
för den tid redovisningen
omfattar. Stämman skall
ock fatta beslut i anledning av föreningens
vinst eller förlust enligt
den fastställda balansräkningen.

Med beslut i nämnda frågor må
anstå till fortsatt stämma å viss dag
minst en och högst två månader
därefter.

2 mom. Styrelsen vare pliktig att
å den föreningsstämma varom i I
mom. förmäles, i den mån det av
medlem äskas och kan ske utan förfång
för föreningen, meddela till
buds stående närmare upplysningar
angående förhållanden, som
kunna inverka på bedömandet av
värdet av föreningens tillgångar,
av dess ställning i övrigt och av
resultatet av dess verksamhet samt
av styrelsens förvaltning av föreningens
angelägenheter.

Det åligger styrelsen att jämväl
eljest å föreningsstämma giva med -

I mom. Inom sex månader eller den
kortare tid, som kan vara bestämd i
stadgarna, efter utgången av varje
räkenskapsår skall hållas ordinarie
föreningsstämma, där styrelsen
skall lägga fram årsredovisningen
och revisionsberättelsen samt, i
moderförening, koncernredovisningen
och koncernrevisionsberättelsen.
Handlingarna skall under
minst en vecka närmast före stämman
hållas hos föreningen tillgängliga
för medlemmarna.

På denna föreningsstämma skall
till avgörande företas frågorna om
fastställelse av resultaträkningen
och balansräkningen samt, i moderförening,
koncernresultaträkningen
och koncernbalansräkningen med
de ändringar eller tilllägg, som kan
behövas, samt om beviljande av
ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna
för den tid redovisningen omfattar.
Stämman skall också besluta
i anledning av föreningens vinst eller
förlust enligt den fastställda balansräkningen.

Beslut i nämnda frågor får skjutas
upp till en fortsattt stämma som
skall hållas minst en och högst två
månader därefter.

2 mom. Styrelsen skall, om någon
medlem begär det och styrelsen
finnér att det kan ske utan väsentligt
förfång för föreningen, på
föreningsstämma lämna upplysningar
angående förhållanden som
kan inverka pä bedömandet av föreningens
årsredovisning och dess
ställning i övrigt eller av ärende på
stämman. Ingår föreningen i en
koncern, avser upplysningsplikten
även föreningens förhållande till
annat koncernföretag och, om föreningen
är moderförening, koncernredovisning
samt sådana för -

LU 1980/81:4 Bilaga 2

109

Nuvarande lydelse

lem upplysning efter vad nu är sagt
i avseende å ärende, som skall förekomma
å stämman.

Då föreningen trätt i likvidation,
åligger det styrelsen att ofördröjligen
avgiva redovisning för sin förvaltning
av föreningens angelägenheter
under tid, för vilken redovisningshandlingar
ej förut framlagts å
föreningsstämma.

Redovisningshandlingarna skola
av likvidatorerna ofördröjligen i huvudskrift
eller avskrift överlämnas
till revisorerna, som hava att inom
en månad avgiva revisionsberättelse
och återställa handlingarna.
Redovisningshandlingarna och re -

Föreslagen lydelse

hållanden beträffande dotterföretagen
som avses i första meningen.

Kan en begärd upplysning lämnas
endast med stöd av uppgifter
som inte är tillgängliga på stämman,
skall upplysningen inom två
veckor därefter hållas hos föreningen
skriftligen tillgänglig för medlemmarna
samt översändas till varje
medlem som har begärt upplysningen.

Finner styrelsen att en begärd
upplysning inte kan lämnas till
medlemmarna utan väsentligt förfång
för föreningen, skall upplysningen
i stället på medlemmens begäran
lämnas till föreningens revisorer
inom två veckor därefter. Revisorerna
skall inom en månad efter
stämman till styrelsen avge
skriftligt yttrande, huruvida den begärda
upplysningen lämnats till
dem samt huruvida upplysningen
enligt deras mening bort föranleda
ändring i revisionsberättelsen eller,
beträffande moderförening, koncernrevisionsberättelsen
eller i övrigt
ger anledning till erinran. Om
så är fallet, skall ändringen eller
erinringen anges i yttrandet. Styrelsen
skall hålla revisorernas yttrande
tillgängligt för medlemmarna
hos föreningen samt översända det
i avskrift till varje medlem som har
begärt upplysningen.

Då föreningen har trätt i likvidation,
skall styrelsen ofördröjligen
avge redovisning för sin förvaltning
av föreningens angelägenheter under
den tid för vilken redovisningshandlingar
inte tidigare har lagts
fram på föreningsstämma.

Likvidatorerna skall ofördröjligen
överlämna redovisningshandlingarna
i huvudskrift eller avskrift
till revisorerna, som inom en månad
skall avge revisionsberättelse
och återställa handlingarna. Likvidatorerna
skall så snart det kan ske

LU 1980/81:4 Bilaga 2

110

Nuvarande lydelse

visionsberättelsen skola av likvidatorerna
så snart ske kan framläggas
å föreningsstämma; och skall ä
stämman till behandling företagas
frågan om beviljande av ansvarsfrihet
åt styrelsens ledamöter för den
tid redovisningen omfattar.

I fråga om styrelsens redovisning,
om revisorernas granskning
och revisionsberättelsen, om handlingars
framläggande och tillhandahållande,
om behandlingen av frågan
om ansvarsfrihet samt om anställande
av talan mot styrelseledamot
skall i tillämpliga delar gälla
vad i 38-44 och 49-51 §§. 57 § 1
mom. samt 63—66 §§ är stadgat.

105

Mot beslut i tillståndsärende,
varå 22, 29, 46 eller 76 § äger tillämpning,
föres talan hos regeringen
genom besvär.

Den som icke åtnöjes med länsstyrelses
beslut, varigenom ansökan
om elier anmälan för registrering
avskrivits eller registrering
vägrats, må sist inom två månader
från beslutets dag föra talan däremot
hos kammarrätten genom besvär.
1 samma ordning föres talan
mot beslut enligt 74 § och mot beslut
om sådan förklaring som avses
i 103 § 2 mom.

Talan mot annat beslut av länsstyrelse
enligt denna lag föres hos
kammarrätten genom besvär.

Föreslagen lydelse

lägga fram redovisningshandlingarna
och revisionsberättelsen på föreningsstämma.
På stämman skall
behandlas frågan om beviljande av
ansvarsfrihet åt styrelsens ledamöter
för den tid redovisningen
omfattar.

I fråga om styrelsens redovisning,
om revisorernas granskning
och revisionsberättelsen, om handlingars
framläggande och tillhandahållande,
om behandlingen av frågan
om ansvarsfrihet samt om anställande
av talan mot styrelseledamot
gäller i tillämpliga delar 38 —43
och 49—51 §§, 57 § 1 mom. samt
63—66 §§.

a §6

Myndighets beslut i tillståndsärenden
enligt 22, 29, 40, 42, 46
eller 76 § överklagas hos regeringen
genom besvär.

Länsstyrelsens beslut, varigenom
ansökan om eller anmälan för
registrering avskrivits eller registrering
vägrats, överklagas hos kammarrätten
genom besvär inom två
månader från beslutets dag. I samma
ordning överklagas beslut enligt
74 § och beslut om sådan förklaring
som avses i 103 § 2 mom.

Länsstyrelsens beslut enligt denna
lag överklagas i övriga fall hos
kammarrätten genom besvär.

110 §7

Med dagsböter straffes Till böter döms

1. styrelseledamot, likvidator eller annan, där han uppsåtligen eller av
grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i anmälan eller
ansökan till länsstyrelsen eller i handling som fogas därvid eller i uppgift
varom förmäles i 10 §, så ock styrelseledamot eller likvidator, där han
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande
uppgift i handling, som hålles tillgänglig för medlemmar eller röstberättigade
eller framlägges å föreningsstämma;

6 Senaste lydelse 1975:420.

7 Senaste lydelse 1974: 163.

LU 1980/81:4 Bilaga 2 lil

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. styrelseledamot, där han vid 2. styrelseledamot, där han vid
upprättande av balansräkning, upprättande av balansräkning, revinst-
och förlusträkning eller för- sultaträkning eller förvaltningsbe valtningsberättelse,

som avses i 38 rättelse, som avses i 38 eller 81 §,

eller 81 §, uppsåtligen eller av uppsåtligen eller av vårdslöshet förvårdslöshet
förfar i strid mot be- far i strid mot bestämmelserna i

stämmelserna i 40 §, 41 § 2, 3 och 4 38-43 §§;

morn., 42 § första stycket eller 43 §;

3. likvidator, där han vid upprättande av balansräkning, likvidationsräkning
eller förvaltningsberättelse, varom stadgas i 83, 86 eller 89 §,
uppsåtligen eller av vårdslöshet förfar i strid mot bestämmelser som avses i
sagda lagrum;

4. revisor eller likvidationsrevisor, där han i revisionsberättelse eller
annan handling, som framlägges på föreningsstämma eller annorledes
hålles tillgänglig för medlemmar eller röstberättigade, uppsåtligen eller av
grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift rörande föreningens
angelägenheter eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet underlåter
att göra anmärkning beträffande förvaltningen, ändå att anledning
därtill föreligger;

5. styrelseledamot eller likvidator, där han uppsåtligen eller av vårdslöshet
i strid mot bestämmelserna i 18 § låter verkställa utdelning eller
utbetalning till medlem eller annan;

6. revisor, likvidationsrevisor eller revisors eller likvidationsrevisors
medhjälpare som, oaktat han insett eller bort inse att skada därav kunnat
följa, yppar något av vad vid verkställd granskning kommer till hans
kännedom, utan att det med nödvändighet erfordras för fullgörande av
hans uppdrag;

7. den som bryter mot vad i 7 § fjärde stycket är stadgat.

lil §8

Med dagsböter straffes ock Till böter döms också

1. styrelseledamot eller likvida- 1. styrelseledamot eller likvidator,
där han underlåter att iakttaga tor, där han underlåter att iakttaga

föreskrift som är meddelad i 10 § föreskrift som är meddelad i 10 §

första eller andra stycket, 44 §. 50 § första eller andra stycket, 38 § sjät sista

stycket, 80 § sista stycket, te stycket, 50 § tredje stycket, 80 §

jämfört med 50 § sista stycket, eller sista stycket, jämfört med 50 §

81 § sista stycket jämfört med 50 § tredje stycket, eller 81 § sista

sista stycket; stycket jämfört med 50 § tredje

stycket;

2. styrelseledamot eller likvidator, där han underlåter att iakttaga föreskrift
som beträffande anmälan för registrering är meddelad i 37, 68. 79, 90
eller 92 §;

3. styrelseledamot eller likvida- 3. styrelseledamot eller likvidator,
där han underlåter att till revi- tor, där han underlåter att till revisorer
eller likvidationsrevisorer av- sorer eller likvidationsrevisorer avlämna
handlingar enligt vad som lämna handlingar enligt vad som

8 Senaste lydelse 1971:482.

112

Föreslagen lydelse

stadgas i 38 § femte stycket, 81 §
andra stycket, 83 § sista stycket,
86 § sista stycket eller 89 § första
stycket;

LU 1980/81:4 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

stadgas i 38 § andra stycket, 81 §
andra stycket, 83 § sista stycket,

86 § sista stycket eller 89 § första
stycket;

4. styrelseledamot eller likvidator, som försummar att fullgöra vad i
55 § sista stycket, 84 § sista stycket, jämfört med 55 § sista stycket, eller
86 § andra stycket sista punkten finnes stadgat eller som underlåter att
iakttaga föreskrift, som med avseende å framläggande av handlingar å
föreningsstämma eller tillhandahållande av handlingar viss tid före stämma
är meddelad i 57 § 1 morn., 81 § andra eller sista stycket, 87 § andra
stycket eller 89 § andra stycket;

5. revisor, vilken underlåter att iakttaga föreskrift som meddelats i 51 §
första stycket eller 81 § andra stycket, så ock likvidationsrevisor, som
försummar att fullgöra vad i 87 § första stycket första punkten eller 89 §
första stycket fjärde punkten finnes stadgat.

Den som har underlåtit att fullgöra
skyldighet, som omfattas av
vitesföreläggande enligt denna lag.
får inte dömas till straff för underlåtenheten.

117 a §9

Länsstyrelsen kan vid vite förelägga
styrelseledamot att fullgöra
skyldighet enligt 44 a § att till länsstyrelsen
insända årsredovisning
eller delårsrapport. Försuttet vite
utdömes av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen kan vid vite förelägga
styrelseledamot att fullgöra
skyldighet enligt 38 § sjätte stycket,
43 a § andra stycket eller 44 § andra
stycket att till länsstyrelsen insända
behörig redovisningshandling,
revisionsberättelse eller delårsrapport.
Försuttet vite utdöms
av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen kan även vid vite
förelägga likvidator att fullgöra
skyldighet enligt 81 § tredje
stycket, jämfört med 38 § sjätte
stycket, att till länsstyrelsen insända
redovisningshandling och
revisionsberättelse. Försuttet vite
utdöms av länsstyrelsen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

2. De nya bestämmelserna i 46 § 1 mom. tredje och ljärde styckena och
4 mom. första och tredje styckena samt 49 § första stycket tillämpas från
och med första ordinarie föreningsstämma som hålls efter lagens ikraftträdande.
Till dess tillämpas i stället motsvarande äldre bestämmelser.

Beslut enligt 46 § 2 mom. andra stycket och 4 mom. andra stycket får
meddelas före den 1 januari 1981.

9 Paragrafen tillagd genom 1975:1391.
8 Riksdagen 1980181. 8 sami. Nr 4

LU 1980/81:4 Bilaga 2

113

3. Årsredovisningar och koncernredovisningar skall efter utgången av
år 1980 upprättas enligt lagen i dess nya lydelse. För räkenskapsår som har
börjat löpa före denna tidpunkt får sådan redovisning dock upprättas enligt
äldre bestämmelser.

1 koncernredovisningar behöver inte tas med sammandrag av resultaträkningar
och balansräkningar för räkenskapsår som har påbörjats före
utgången av år 1980.

4. Om det i 42 § första stycket 3 angivna anskaffningsvärdet för en
tillgång som har förvärvats före lagens ikraftträdande inte kan utrönas med
hjälp av föreningens bevarade räkenskaper, skall som anskaffningsvärde
redovisas, beträffande byggnad det vid 1965 års allmänna fastighetstaxering
åsätta taxeringsvärdet (byggnadsvärdet) ökat med förbättringskostnader
efter utgången av år 1964, samt beträffande annan tillgång det belopp
vartill anskaffningsvärdet skäligen kan uppskattas.

I en not till balansräkningen skall anges om anskaffningsvärdet har
uppskattats enligt första stycket.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom föreskrivs att 43-49 och 52 §§, 54 § 1 mom. samt 64, 71, 74,
75, 84 och 86 §§ lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

43 §

Jämte vad i bokföringslagen fö- l fråga om styrelsens årsredovisreskrives
om inventarium, balans- ning gäller 38 § första och tredje -

räkning samt vinst- och förlust- femte styckena lagen (1951:308)

räkning skall i fråga om styrelsens om ekonomiska föreningar. Resul årsredovisning

gälla vad i 38 och taträkning och balansräkning i års 39

§§ lagen om ekonomiska för- redovisning och i årsbokslut enligt

eningar är stadgat samt i stället för bokföringslagen (1976:125) skall

bestämmelserna i 40—44 §§ sist- upprättas enligt bestämmelserna i

nämnda lag, de föreskrifter som sistnämnda lag samt 44 och 45 §§

meddelas i44—48 §§ nedan. nedan.

44 §'

Kreditkassas tillgångar må, såframt
ej nedan annorlunda stadgas,
icke upptagas vare sig över
verkliga värdet eller till högre belopp
än det vartill kostnaderna för
deras anskaffning uppgått.

Andra tillgångar än sådana, som Räntebärande obligation som
äro avsedda till stadigvarande bruk avses i 34 § första stycket A 2 eller

för kassan, må såframt upplysning B 1 får tas upp till ett värde (medelo/n
förhållandet lämnas i förvalt- talsvärde) som grundas på medel 1

Senaste lydelse 1974:927.

8 Riksdagen 1980/81. 8 sami. Nr 4

LU 1980/81:4 Bilaga 2

114

Nuvarande lydelse

ningsberättelsen, upptagas till högre
belopp än som motsvarar kostnaderna
för deras anskaffning,
dock ej över verkliga värdet. Räntebärande
obligation som avses i 34 §
första stycket A 2 eller B 1 må dock
upptagas till ett värde (medeltalsvärde)
som grundas på medelräntan
under de senaste tio åren på obligationer
utfärdade av staten, Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa
och Sveriges allmänna hypoteksbank.
Medeltalsvärdet fastställes
av tillsynsmyndigheten.

Hava under räkenskapsåret kostnader
nedlagts för förbättring på
tillgång avsedd till stadigvarande
bruk för kassan eller hava sådana
kostnader balanserats från tidigare
räkenskapsår, må de inräknas i anskaffningskostnaderna.
Tillgång
varom nu sagts må ej eljest upptagas
till högre belopp än det vartill
den var uppförd i närmast föregående
balansräkning. Dock må tillgång,
vilken måste anses äga ett
bestående värde väsentligt överstigande
nämnda belopp, upptagas
till högst detta värde, såframt tillsynsmyndigheten
medgivit

uppskrivningen. I fråga om fast
egendom må ej i något fall uppskrivning
ske över senast fastställda
taxeringsvärdet.

Osäkra fordringar skola upptagas
till det belopp varmed de beräknas
komma att inflyta. Värdelösa
fordringar må icke upptagas såsom
tillgång.

Förvaltningskostnader må icke
upptagas såsom tillgång.

I balansräkningen skola tillgångar
och skulder fördelas i poster på
sätt som må anses påkallat med
hänsyn till verksamhetens art och
allmänna bokföringsgrunder.

Föreslagen lydelse

räntan under de senaste tio åren på
obligationer utfärdade av staten,
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och Sveriges allmänna
hypoteksbank. Medeltalsvärdet
fastställs av tillsynsmyndigheten.

Anläggningstillgång, som har ett
bestående värde som väsentligt
överstiger det belopp vartill den är
uppförd i närmast föregående balansräkning,
får tas upp till högst
detta värde, om tillsynsmyndigheten
har medgivit uppskrivningen. I
fråga om fast egendom får ej i något
fall uppskrivning ske över senast
fastställda taxeringsvärdet.

Förvaltningskostnader får icke
tas upp såsom tillgång.

§2

2 Senaste lydelse 1967: 543.

LU 1980/81:4 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Fordran på insats må icke upptagas
såsom tillgång. Redovisningen
av inbetalda insatser må ske sålunda
att i balansräkningen hela insatskapitalet
anmärkes med angivande
av vad härav icke är guldet samt
skillnaden utföres såsom särskild
skuldpost.

Inom linjen skall anmärkas sammanlagda
beloppet av kreditkassans
borgens- och övriga ansvarsförbindelser,
i den mån de icke upptagits
bland skulderna. Tillika skall
inom linjen upptagas av kassan
ställda panters sammanlagda bokförda
värde.

Inom linjen skola ock angivas de
pensionsåtaganden, som ej upptagits
bland skulderna.

Vinst- och förlusträkning skall så
uppställas att en tillfredsställande
redovisning erhålles för huru vinsten
eller förlusten för räkenskapsåret
uppkommit. Därvid skall
iakttagas att intäkter och kostnader
fördelas i lämpliga poster.

I förvaltningsberättelsen skall, i
den mån det finnes kunna ske utan
förfång för kreditkassan, upplysning
lämnas om sådana för bedömningen
av kassans ställning och resultatet
av dess verksamhet samt
styrelsens förvaltning viktiga förhållanden,
vilka ej framgå av balansräkningen
eller vinst- och förlusträkningen,
så ock om händelser
av väsentlig betydelse för kassan,
jämväl där de inträffat efter räkenskapsårets
slut.

Där medelantalet i kassans tjänst
under räkenskapsåret anställda
överstiger tio, skall i förvaltningsberättelsen
uppgivas medelantalet
anställda. För sådant fall skall ock,
i den mån motsvarande uppgifter ej
lämnas i vinst- och förlusträk -

115

Föreslagen lydelse

I balansräkningen får fordran på
insats icke tas upp såsom tillgång.
Redovisningen av fullgjorda insatser
får ske så att i balansräkningen
anges hela insatskapitalet samt hur
mycket härav som icke betalats,
varefter skillnaden — de betalda insatserna
— utförs som särskild post
under eget kapital.

Förvaltningsberättelsen skall
upprättas med iakttagande av god
redovisningssed.

I förvaltningsberättelsen skall
upplysning lämnas dels om sådana
för bedömningen av kassans verksamhetsresultat
och ställning viktiga
förhållanden, för vilka redovisning
ej skall lämnas i resultaträkning
eller balansräkning, dels om
händelser av väsentlig betydelse för
kassan, som har inträffat under
räkenskapsåret eller efter dettas
slut.

I förvaltningsberättelsen skall
anges medelantalet under räkenskapsåret
anställda personer såväl
för kassan i dess helhet som för
varje arbetsställe med mer än tjugo
anställda. Vidare skall anges det
sammanlagda beloppet av räken -

LU 1980/81:4 Bilaga 2

116

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skapsårets löner och ersättningar
dels till styrelsen och andra personer
i ledande ställning, dels till övriga
befattningshavare hos kassan.

ningen, i särskilda poster upptagas
sammanlagda beloppet av utbetalda
löner och ersättningar under
räkenskapsåret dels till styrelsen
och andra personer i ledande ställning,
dels ock till övriga befattningshavare
hos kassan.

Har uppskrivning av tillgång, avsedd
till stadigvarande bruk för
kassan, verkställts för räkenskapsåret,
skall redogörelse lämnas för
grunden till uppskrivningen, för det
belopp varmed uppskrivning skett
och för användningen av beloppet.

Att i förvaltningsberättelsen skall
lämnas upplysning, därest andra
tillgångar upptagits till högre belopp
än kostnaderna för deras anskaffning,
stadgas i 44 § andra
stycket.

Styrelsen skall i förvaltningsberättelsen framställa förslag om avsättning
till reservfond, därest sådan avsättning skall ske, så ock i övrigt förslag i
anledning av kassans vinst eller förlust enligt balansräkningen.

Styrelsen skall senast sju månader
efter räkenskapsårets utgång i
huvudskrift eller avskrift hålla redovisningshandlingarna
för året
jämte revisionsberättelsen hos kassan
tillgängliga för envar som vill
taga kännedom om desamma.
Skulle stämmans beslut i anledning
av den framlagda balansräkningen
innebära ändring däri, skall jämväl
protokoll eller annan handling, som
utvisar beslutet, hållas tillgängligt
på sätt nyss sagts.

Centralkassas redovisningshandlingar
och revisionsberättelsen skola
hållas tillgängliga såväl inom kassans
och dess avdelningskontors
som inom anslutna jordbrukskassors
expeditionslokaler.

Senast en månad efter det resultaträkningen
och balansräkningen
blivit fastställda, skall avskrifter av
årsredovisning och revisionsberättelse
hållas tillgängliga hos kassan
för alla som är intresserade samt
efter särskilt föreläggande av tillsynsmyndigheten
insändas dit. Sådant
föreläggande utfärdas när någon
begär det. På avskriften av årsredovisningen
skall styrelseledamot
eller verkställande direktör
teckna bevis om att resultaträkning
och balansräkning har fastställts
med uppgift om fastställelsedagen.
Beviset skall även innehålla uppgift
om stämmans beslut beträffande
kassans vinst eller förlust.

Centralkassas redovisningshandlingar
och revisionsberättelsen
skall hållas tillgängliga såväl inom
kassans och dess avdelningskontors
som inom anslutna jordbrukskassors
expeditionslokaler.

LU 1980/81:4 Bilaga 2

117

Nuvarande lydelse

I fråga om revision av styrelsens
förvaltning och kreditkassas räkenskaper
skall i tillämpliga delar gälla
vad i 45, 46 och 49 §§ lagen om
ekonomiska föreningar är stadgat
samt, i stället för bestämmelserna i
47, 48, 50 och 51 §§ nämnda lag, de
föreskrifter som meddelas i 50—
54 §§ nedan.

Det åligger revisorerna vid fullgörandet
av sitt uppdrag

att granska kassans böcker och
andra räkenskaper;

att taga del av styrelsens och
stämmans protokoll samt av de instruktioner,
anvisningar eller andra
föreskrifter rörande kreditgivningen,
som utfärdats av styrelsen eller
verkställande direktören;

att verkställa inventering eller
kontrollera verkställd inventering
av de hos kreditkassan inneliggande
kontanta medlen och övriga
tillgångar;

att tillse huruvida kassans organisation
av och kontroll över bokföringen
och medelsförvaltningen är
tillfredsställande; samt
att, sedan de årliga redovisningshandlingarna
avgivits, granska
nämnda handlingar.

Minst en gång varje halvår skola
revisorerna
granska större krediter och andra
större placeringar av kassans medel; granska

av styrelsen vidtagna åtgärder
i fråga om förvaltning och
avyttring av egendom, som kassan
inköpt eller övertagit jämlikt 33 §;

taga del av de förelägganden och
erinringar, som av tillsynsmyndigheten
kunna hava gjorts till kassan;
samt

Föreslagen lydelse
§

1 fråga om revision av styrelsens
förvaltning och kreditkassas räkenskaper
tillämpas 45 §, 46 § I och 2
mom. och 49 § lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar samt, i stället
för 47, 48, 50 och 51 §§ nämnda
lag de föreskrifter som meddelas i
50-54 §§ nedan.

§3

Revisorerna skall i den omfattning
som följer av god revisionssed
granska kassans årsredovisning
jämte räkenskaperna samt styrelsens
och verkställande direktörens
förvaltning.

Minst en gång varje halvår skall
revisorerna
granska större krediter och andra
större placeringar av kassans medel; granska

av styrelsen vidtagna åtgärder
i fråga om förvaltning och
avyttring av egendom, som kassan
inköpt eller övertagit jämlikt 33 §;

ta del av de förelägganden och
erinringar som tillsynsmyndigheten
kan ha gjort till kassan; samt

1 Senaste lydelse 1968:605.

LU 1980/81:4 Bilaga 2

118

Nuvarande lydelse

taga del av rapporter över inspektioner
och undersökningar rörande
kassan.

I övrigt skola revisorerna vidtaga
de åtgärder som må vara erforderliga
för ett behörigt fullgörande av
revisionsuppdraget.

1 mom. Revisorerna skola för
vaije räkenskapsår avgiva en av
dem undertecknad revisonsberättelse,
som skall överlämnas till styrelsen
minst två veckor före kassans
ordinarie stämma. Revisorerna
skola ock inom samma tid till
styrelsen återställa de till dem överlämnade
redovisningshandlingarna.

Revisorerna i centralkassa skola
därvid på balansräkningen samt
vinst- och förlusträkningen hava
tecknat påskrift med yttrande, huruvida
dessa handlingar överensstämma
med kassans av dem granskade
böcker eller icke, och skall
påskriften i övrigt beträffande
granskningen innefatta hänvisning
till revisionsberättelsen.

I inventarium och balansräkning
för kreditkassa i likvidation skola
upptagas kassans tillgångar och
skulder, tillgångarna till verkliga
värdet. Insatskapitalet skall i balansräkningen
upptagas inom linjen.
I övrigt skall beträffande inventarium
och balansräkning för kreditkassa
i likvidation gälla vad i 7
och 8 §§ bokföringslagen är stadgat.

På anmälan varom sägs i 51 §
skall tillsynsmyndigheten, i fall då
revisorer icke utsetts till föreskrivet
antal, förordna revisor eller revisorer.
Är revisor omyndig eller har
någon, som ej är här i riket bosatt
svensk medborgare, utan vederbör -

Föreslagen lydelse

ta del av rapporter över inspektioner
och undersökningar rörande
kassan.

I mom. Revisorerna skall för varje
räkenskapsår avge en av dem undertecknad
revisionsberättelse,
som skall överlämnas till styrelsen
minst två veckor före kassans ordinarie
stämma. Revisorerna skall
också inom samma tid till styrelsen
återställa de redovisningshandlingar
som har överlämnats till dem.

Revisorerna i centralkassa skall
därvid på balansräkningen samt resultaträkningen
göra en påskrift
med yttrande, huruvida dessa
handlingar överensstämmer med
kassans av dem granskade böcker
eller icke. Påskriften skall i övrigt
beträffande granskningen innefatta
hänvisning till revisionsberättelsen.

I balansräkning för kreditkassa i
likvidation skall tas upp kassans
tillgångar och skulder, tillgångarna
till verkliga värdet. Insatskapitalet
skall i balansräkningen tas upp
inom linjen. I övrigt gäller beträffande
balansräkning för kreditkassa
i likvidation bestämmelserna i bokföringslagen
(1976:125).

LU 1980/81:4 Bilaga 2

119

Nuvarande lydelse

ligt tillstånd utsetts till revisor eller
har någon utsetts till revisor i strid
med vad i 46 § 1 mom. andra
stycket lagen om ekonomiska föreningar
stadgas, skall på anmälan
därom tillsynsmyndigheten förklara
honom entledigad och förordna revisor
i hans ställe. Har anmälan ej
gjorts av kreditkassans styrelse,
skall före besluts meddelande tillfälle
beredas styrelsen att yttra sig i
ärendet. Förordnande av revisor
skall avse tid till dess annan revisor
blivit i föreskriven ordning utsedd.

Tillsynsmyndigheten äger när som
stället utse ny revisor.

Föreslagen lydelse

derbörligt tillstånd utsetts till revisor
eller har någon utsetts till revisor
i strid med 46 § 1 mom. tredje
stycket lagen <1951:308) om ekonomiska
föreningar, skall på anmälan
därom tillsynsmyndigheten förklara
honom entledigad och förordna en
revisor i hans ställe. Har anmälan ej
gjorts av kreditkassans styrelse,
skall styrelsen beredas tillfälle att
yttra sig i ärendet. Förordnande av
revisor skall avse tiden till dess annan
revisor blivit utsedd i föreskriven
ordning.

helst återkalla förordnandet och i

74 §4

Kreditkassans styrelse åligger

att när som helst för den befattningshavare hos tillsynsmyndigheten,
som enligt av regeringen meddelade bestämmelser har att i sådant avseende
företräda myndigheten, samt för den särskilda undersökning, regeringen
kan finna för gott anställa, hålla de hos kreditkassan inneliggande
kontanta medlen och övriga tillgångar samt böcker, räkenskaper och andra
handlingar tillgängliga för granskning, samt

att jämväl i övrigt tillhandahålla myndigheten eller sådan befattningshavare
därstädes, som ovan sagts, de upplysningar rörande kassan som
äskas.

Yppas anledning till antagande
att central kassa gjort sådana förluster
att kassans och de anslutna jordbrukskassornas
eget kapital icke
svarar mot det belopp som fordras
enligt 34 §, skall centralkassans
styrelse ofördröjligen låta upprätta
särskild balansräkning enligt 44 och
45 §§ för utvisande av centralkassans
ställning samt, därest balansräkningen
bekräftar antagandet i
fråga, ofördröjligen avsända meddelande
härom till tillsynsmyndigheten.

Yppas anledning till antagande
att centralkassa gjort sådana förluster
att kassans och de anslutna jordbrukskassornas
eget kapital icke
svarar mot det belopp som fordras
enligt 34 §, skall centralkassans
styrelse ofördröjligen låta upprätta
särskild balansräkning för utvisande
av centralkassans ställning
samt, därest balansräkningen bekräftar
antagandet i fråga, ofördröjligen
avsända meddelande härom
till tillsynmyndigheten.

Centralkassas styrelse åligger därjämte att på den tid och i den ordning
tillsynsmyndigheten bestämmer tillhandahålla myndigheten de redovisningshandlingar,
översikter och övriga handlingar, rörande kassans och de
anslutna jordbrukskassornas ställning som av tillsynsmyndigheten äskas.

4 Senaste lydelse 1975:229.

LU 1980/81:4 Bilaga 2

120

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har kreditkassas styrelse eller
stämma fattat beslut, vilket står i
strid med lag eller stadgarna, må
tillsynsmyndigheten förbjuda verkställighet
av beslutet. Myndigheten
må ock förelägga styrelsen att, om
beslut som nyss sagts gått i verkställighet,
göra rättelse där så kan
ske samt att fullgöra vad styrelsen
åligger enligt lag eller stadgarna.
Sådant föreläggande må dock,
utom vad angår innehållet av vinstoch
förlusträkning eller balansräkning.
icke av myndigheten meddelas
i fråga om i lag givna föreskrifter,
vilkas överträdande är belagt
med straff.

Har kreditkassas styrelse eller
stämma fattat beslut, vilket står i
strid med lag eller stadgarna, kan
tillsynsmyndigheten förbjuda verkställighet
av beslutet. Myndigheten
kan också förelägga styrelsen att,
om beslut som nyss nämnts gått i
verkställighet, göra rättelse där så
kan ske samt att fullgöra vad som
åligger styrelsen enligt lag eller
stadgarna. Sådant föreläggande får
dock, utom vad angår innehållet av
resultaträkning eller balansräkning,
icke av myndigheten meddelas i
fråga om i lag givna föreskrifter, vilkas
överträdande är belagt med
straff.

Ändå att avvikelse från lag eller stadgar icke skett, äger tillsynsmyndigheten
meddela de erinringar beträffande kassans verksamhet, som myndigheten
kan finna påkallade.

Underlåter kassa att ställa sig till efterrättelse av myndigheten meddelat
förbud eller föreläggande eller handhar kassan eljest sina angelägenheter
på sätt, som är ägnat att rubba förtroendet till kassan, kan den som
godkänt kassan återkalla godkännandet.

Tillsynsmyndigheten äger förelägga vite vid meddelande av föreskrift
eller förbud enligt denna lag.

84 §6

Med dagsböter eller fängelse
straffes

1. styrelseledamot, vilken vid
upprättande av förvaltningsberättelse,
balansräkning eller*W'n.rf- och
förlusträkning som avses i 38 § lagen
om ekonomiska föreningar eller
i 81 § samma lag, jämförd med 56 §
denna lag, eller i 74 § andra stycket
denna lag uppsåtligen förfar i strid
med bestämmelserna i 43 §, 44 §,

45 § andra, tredje och fjärde styckena,
46 § eller 47 § denna lag;

2. likvidator, vilken vid upprättande av balansräkning, likvidationsräkning
eller förvaltningsberättelse som avses i 83 § första och tredje styckena
eller 86 § lagen om ekonomiska föreningar eller i 89 § samma lag, jämförd
med 56 § denna lag, eller i 64 § denna lag uppsåtligen förfar i strid med
bestämmelser i sagda lagrum;

Till böter eller fängelse döms

1. styrelseledamot, vilken vid
upprättande av förvaltningsberättelse,
balansräkning eller resultaträkning
som avses i 38 § lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar
eller i 81 § samma lag, jämförd
med 56 § denna lag, eller i 74 §
andra stycket denna lag uppsåtligen
förfar i strid med bestämmelserna i
43—47 §§ denna lag;

5 Senaste lydelse 1970:723.

6 Senaste lydelse 1967:543.

LU 1980/81:4 Bilaga 2

121

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. styrelseledamot, likvidator eller befattningshavare, vilken uppsåtligen
eller av vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift vid
lämnande av upplysning som avses i 69, 74, 76 eller 79 § denna lag;

4. revisor eller likvidationsrevisor, vilken i revisionsberättelse eller annan
handling, som framlägges på stämma eller annorledes hålles tillgänglig
för medlemmar eller röstberättigade, eller i påskrift å sådan handling
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande
uppgift rörande kreditkassas angelägenheter eller uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet underlåter att göra anmärkning beträffande förvaltningen,
ändå att anledning därtill föreligger.

Har gärning som avses i första Har gärning som avses i första
stycket 1 eller 2 skett av vårdslös- stycket 1 eller 2 skett av vårdslöshet,
är straffet dagsböter. het, döms till böter.

86 §

Med dagsböter straffes ock

1. styrelseledamot eller likvidator,
vilken underlåter att iakttaga
föreskrift som är meddelad i 10 §
första eller andra stycket lagen om
ekonomiska föreningar eller i 48 §
eller 53 § andra stycket denna lag
eller i 80 § sista stycket eller 81 §
sista stycket förstnämnda lag, vartdera
lagrummet jämfört med 53 §
andra stycket och 56 § denna lag;

Till böter döms också

1. styrelseledamot eller likvidator,
vilken underlåter att iakttaga
föreskrift som är meddelad i 10 §
första eller andra stycket lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar
eller i 48 § eller 53 § andra
stycket denna lag eller i 80 § sista
stycket eller 81 § sista stycket
förstnämnda lag, vartdera lagrummet
jämfört med 53 § andra stycket
och 56 § denna lag;

2. styrelseledamot eller likvidator, vilken underlåter att iakttaga föreskrift
som beträffande anmälan för registrering är meddelad i 37, 68, 90
eller 92 § lagen om ekonomiska föreningar eller i 63 § denna lag;

3. styrelseledamot eller likvidator,
som underlåter att till revisor
eller likvidationsrevisor avlämna
handlingar enligt vad som stadgas i
38 § andra stycket, 81 § andra
stycket, 83 § sista stycket eller 86 §
sista stycket lagen om ekonomiska
föreningar eller i 89 § första stycket
samma lag, jämfört med 56 § denna
lag;

3. styrelseledamot eller likvidator,
som underlåter att till revisor
eller likvidationsrevisor avlämna
handlingar enligt vad som stadgas i
38 § femte stycket, 81 § andra
stycket, 83 § sista stycket eller 86 §
sista stycket lagen om ekonomiska
föreningar eller i 89 § första stycket
samma lag, jämfört med 56 § denna
lag;

4. styrelseledamot eller likvidator, som försummar att fullgöra vad i
55 § sista stycket, 84 § sista stycket, jämfört med 55 § sista stycket, eller
86 § andra stycket sista punkten lagen om ekonomiska föreningar finnes
stadgat eller som underlåter att iakttaga föreskrift, som med avseende på
framläggande av handlingar på stämma eller tillhandahållande av handlingar
viss tid före stämma är meddelad i 57 § 1 morn., 81 § andra stycket, 87 §
andra stycket eller 89 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar
eller i 81 § sista stycket samma lag, jämfört med 56 § denna lag;

LU 1980/81:4 Bilaga 2

122

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5. revisor, vilken underlåter att iakttaga föreskrift som meddelats i 54 §
1 mom. denna lag eller i 81 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar,
så ock likvidationsrevisor, som försummar att fullgöra vad i 87 § första
stycket första punkten eller 89 § första stycket fjärde punkten sistnämnda
lag finnes stadgat.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1981.

2. De nya bestämmelserna i 46 § 1 mom. tredje stycket samt 49 § första
stycket lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar tillämpas i fråga om
kreditkassa från och med första ordinarie stämma som hålls efter utgången
av år 1980. Till dess tillämpas i stället motsvarande äldre bestämmelser.

3. Årsredovisningar skall efter utgången av år 1980 upprättas enligt de
nya bestämmelserna. För räkenskapsår som har börjat löpa före denna
tidpunkt får årsredovisning dock upprättas enligt äldre bestämmelser.

3 Förslag till

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Härigenom föreskrivs att 58 § bostadsrättslagen (1971: 479) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

58 §

Bestämmelserna i 38—51 §§ lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar
gäller i tillämpliga delar i
fråga om bostadsrättsförening. Vad
som sägs där om insats skall beträffande
bostadsrättsförening i stället
gälla inträdesavgift, grundavgift
och upplåtelseavgift. Bostadsrättsföreningar
är inte skyldiga att upprätta
finansieringsanalys, koncernredovisning
eller delårsrapport eller
att utse auktoriserad revisor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

2. De nya bestämmelserna i 46 § 1 mom. tredje stycket samt 49 § första
stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar tillämpas i fråga om
bostadsrättsförening från och med första ordinarie föreningsstämma som
hålls efter utgången av år 1980. Till dess tillämpas i stället motsvarande
äldre bestämmelser.

3. Årsredovisningar skall efter utgången av år 1980 upprättas enligt
lagen om ekonomiska föreningar i dess nya lydelse. För räkenskapsår som
har börjat löpa före denna tidpunkt får sådan redovisning dock upprättas
enligt äldre bestämmelser.

4. Punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1980: 000) om ändring i
lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller även i fråga om bostadsrättsföreningar.

LU 1980/81:4 Bilaga 2

123

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar

Härigenom föreskrivs att 29-31, 51 och 67 §§ lagen (1972:262) om
understödsföreningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 38 § och 44 §
första stycket lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar äger motsvarande
tillämpning på understödsförening.

Föreslagen lydelse
§

Bestämmelserna i 38 § första och
fjärde-sjätte styckena lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar
tillämpas också på understödsföreningar.
Vad som sägs där
om skyldighet att sända in handlingar
till länsstyrelse gäller dock
ej. Resultaträkning och balansräkning
i årsredovisning och i årsbokslut
enligt bokföringslagen
(1976:125) skall upprättas enligt
bestämmelserna i sistnämnda lag,
om annat inte följer av 30 § denna
lag eller av föreskrift som har meddelats
med stöd av nämnda paragraf.

30 §

Försäkringsinspektionen får i Räkenskapsavslutning skall ske
fråga om understödsförenings rä- för kalenderår.
kenskaper och styrelsens årsredovisning
meddela särskilda föreskrifter,
som skall gälla jämte bokföringslagen
(1929:117). Räkenskapsavslutning
skall ske för kalenderår.

Har förening flera verksamhetsgrenar, skall intäkter och kostnader redovisas
särskilt för varje verksamhetsgren.

Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, försäkringsinspektionen
får utfärda närmare föreskrifter
om understödsförenings
löpande bokföring, årsbokslut och
årsredovisning samt därvid, om
särskilda skäl föreligger, meddela
regler som avviker från bokföringslagen
(1976:125).

31 §

Bestämmelserna i 45, 46 och 49— Bestämmelserna i 45 §, 46 § 1
51 §§ lagen (1951:308) om ekono- och 2 mom. samt 49—51 §§ lagen

miska föreningar gäller i tillämpliga (1951:308) om ekonomiska för -

LU 1980/81:4 Bilaga 2

124

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

delar i fråga om understödsförening
med följande avvikelser, nämligen

1. att styrelsens förvaltning och
föreningens räkenskaper skall
granskas av minst två revisorer,

2. att revisor får utses för tid till
och med den ordinarie stämma som
skall äga rum under tredje eller, om
försäkringsinspektionen medgett
det, fjärde räkenskapsåret efter det
han utsetts.

Vid tillämpningen av 49 § skall
iakttagas att vad där sägs om länsstyrelsen
i stället skall avse försäkringsinspektionen
.

eningar gäller i tillämpliga delar i
fråga om understödsförening med
följande avvikelser, nämligen

1. att styrelsens förvaltning och
föreningens räkenskaper skall
granskas av minst två revisorer,

2. att revisor får utses för tid till
och med den ordinarie stämma som
skall äga rum under tredje eller, om
försäkringsinspektionen medgett
det, fjärde räkenskapsåret efter det
han utsetts.

51 §

Bestämmelserna i 81 § lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tilllämpning
på understödsförening
med undantag av hänvisningen till
39—43 §§ och 44 § andra stycket.

Bestämmelserna i 30 § denna lag
om årsredovisning äger motsvarande
tillämpning på slutredovisning.

Bestämmelserna i 81 § lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar
tillämpas också på understödsförening
med undantag av
hänvisningen till 38 § andra, tredje
och sjunde styckena samt till 39—
43 §§.

Bestämmelserna i 30 § denna lag
om årsredovisning tillämpas också
på slutredovisning.

67 §

Det åligger understödsförenings styrelse att på tid och sätt som försäkringsinspektionen
bestämmer

1. hålla föreningens kassa och övriga tillgångar samt böcker, räkenskaper
och andra handlingar tillgängliga för granskning av inspektionen,

2. för vaije räkenskapsår till inspektionen
insända avskrift av dels
förvaltningsberättelsen jämte vinstoch
förlusträkning och balansräkning,
dels revisionsberättelsen med
tillhörande handlingar, dels protokoll
fört vid föreningsstämma över
beslut i fråga om dessa berättelser,
dels en redogörelse för föreningen
och dess verksamhet,

2. för varje räkenskapsår till inspektionen
insända avskrift av dels
förvaltningsberättelsen jämte resultaträkning
och balansräkning, dels
revisionsberättelsen med tillhörande
handlingar, dels protokoll fört
vid föreningsstämma över beslut i
fråga om dessa berättelser, dels en
redogörelse för föreningen och dess
verksamhet,

3. meddela de upplysningar och uppgifter i övrigt rörande föreningen
som inspektionen begär.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

2. De nya bestämmelserna i 46 § 1 mom. tredje stycket samt 49 § första
stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar tillämpas i fråga om
understödsförening från och med första ordinarie föreningsstämma som
hålls efter utgången av år 1980. Till dess tillämpas i stället motsvarande
äldre bestämmelser.

LU 1980/81:4 Bilaga 2

125

5 Förslag till

Lagom ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 60-62, 79 och 102 §§ lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

60 §

Bestämmelserna i 38 § första och
fjärde—sjätte styckena lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar
tillämpas också på erkänd
arbetslöshetskassa. Vad som sägs
där om skyldighet att sända in
handlingar till länsstyrelse gäller
dock ej. Resultaträkning och balansräkning
i årsredovisning och i
årsbokslut enligt bokföringslagen
(1976:125) skall upprättas enligt
bestämmelserna i sistnämnda lag,
om annat inte följer av 61 § denna
lag eller av föreskrift som har meddelats
med stöd av nämnda paragraf.

61 §

Arbetsmarknadsstyrelsen får i Räkenskapsavslutning skall ske
fråga om erkänd arbetslöshetskas- för kalenderår.
sas räkenskaper och styrelsens årsredovisning
meddela särskilda föreskrifter,
som skall gälla jämte
bokföringslagen (1929:117). Handlingar
av betydelse för arbetslöshetskassans
verksamhet skall förvaras
under den i bokföringslagen
angivna tiden, om arbetsmarknadsstyrelsen
ej medger annat. Räkenskapsavslutning
skall ske för kalenderår.

I baiansräkningen skall som skuld upptagas ett belopp, som minst motsvarar
det för kassan föreskrivna lägsta fondbeloppet.

Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen
får utfärda närmare
föreskrifter om arbetslöshetskassas
löpande bokföring, årsbokslut och
årsredovisning samt därvid, om
särskilda skäl föreligger, meddela
regler som avviker från bokföringslagen
(1976:125).

Bestämmelserna i 38 § och 44 §
första stycket lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar äger motsvarande
tillämpning på erkänd arbetslöshetskassa.

LU 1980/81:4 Bilaga 2

126

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

62 §

Bestämmelserna i 45 § och 46 § 1 mom. samt 49—51 §§ lagen (1951: 308)
om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om erkänd
arbetslöshetskassa med följande avvikelser, nämligen

1. att styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper skall granskas av
minst två revisorer,

2. att revisor får utses för tid till och med den ordinarie stämma som
skall äga rum under tredje räkenskapsåret efter det han utsetts.

Vid tillämpningen av 49 §
nämnda lag skall iakttagas att vad
där sägs om länsstyrelsen i stället
skall avse arbetsmarknadsstyrel -

79 §

Bestämmelserna i 81 § lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tilllämpning
på erkänd arbetslöshetskassa
med undantag av hänvisningen
till 39—43 §§ och 44 § andra
stycket.

Bestämmelserna i 61 § denna lag
om årsredovisning äger motsvarande
tillämpning på slutredovisning.

Bestämmelserna i 81 § lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar
tillämpas också på erkänd
arbetslöshetskassa med undantag
av hänvisningen till 38 § andra,
tredje och sjunde styckena samt till
39-43 §§.

Bestämmelserna i 61 § denna lag
om årsredovisning tillämpas också
på slutredovisning.

102 §

Till böter dömes

1. styrelseledamot, likvidator eller annan som i ansökan om eller anmälan
för registrering eller i därvid fogade handlingar eller i annan enligt
denna lag till arbetsmarknadsstyrelsen ingiven handling eller vid lämnande
av begärd upplysning till styrelsen uppsåtligen eller av grov vårdslöshet
meddelar oriktig eller vilseledande uppgift,

2. styrelseledamot eller likvidator som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet
meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i handling som hålles
tillgänglig för medlemmar eller röstberättigade eller framlägges på ombudsmöte,

3. revisor eller likvidationsrevisor som i revisionsberättelse eller annan
handling, som framlägges på ombudsmöte eller på annat sätt hålles tillgänglig
för medlemmar eller röstberättigade, uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift om kassans angelägenheter
eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet underlåter att göra
anmärkning beträffande förvaltningen, fastän anledning därtill föreligger,

4. revisor, likvidationsrevisor eller revisors eller likvidationsrevisors
medhjälpare som, oaktat han insett eller bort inse att skada kunnat följa
därav, yppar något som kommit till hans kännedom vid verkställd granskning
utan att det varit nödvändigt för att fullgöra hans uppdrag,

5. styrelseledamot, revisor, lik- 5. styrelseledamot, revisor, likvidator
eller annan som ej iakttager vidator eller annan som ej iakttar

LU 1980/81:4 Bilaga 2

127

Nuvarande lydelse

eller fullgör vad som åligger honom
enligt 52 § första stycket, 58 § såvitt
därigenom hänvisas till 37 § lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar,
60 § såvitt därigenom hänvisas
till 38 § andra stycket nämnda
lag, 62 § såvitt därigenom hänvisas
till 50 § tredje stycket och 51 § första
stycket samma lag, 63 § andra
stycket, 64 § såvitt därigenom hänvisas
till 55 § tredje stycket samma
lag, 69 § första eller tredje stycket,
70 § andra stycket första punkten,
77 § såvitt därigenom hänvisas till
79 § första eller andra stycket samma
lag, 78 § första stycket såvitt
därigenom hänvisas till 80 § tredje
stycket, jämfört med 50 § tredje
stycket samma lag, 79 § första
stycket såvitt därigenom hänvisas
till 81 § andra stycket första punkten
samma lag, 80 § såvitt därigenom
hänvisas till 89 § första stycket
och 90 § första stycket samma lag,
93 § eller 95 §.

Föreslagen lydelse

eller fullgör vad som åligger honom
enligt 52 § första stycket, 58 § såvitt
därigenom hänvisas till 37 § lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar,
60 § såvitt därigenom hänvisas
till 38 § femte stycket nämnda
lag, 62 § såvitt därigenom hänvisas
till 50 § tredje stycket och 51 § första
stycket samma lag, 63 § andra
stycket, 64 § såvitt därigenom hänvisas
till 55 § tredje stycket samma
lag, 69 § första eller tredje stycket,
70 § andra stycket första punkten,
77 § såvitt därigenom hänvisas till
79 § första eller andra stycket samma
lag, 78 § första stycket såvitt
därigenom hänvisas till 80 § tredje
stycket, jämfört med 50 § tredje
stycket samma lag, 79 § första
stycket såvitt därigenom hänvisas
till 81 § andra stycket första punkten
samma lag, 80 § såvitt därigenom
hänvisas till 89 § första stycket
och 90 § första stycket samma lag,
93 § eller 95 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

2. De nya bestämmelserna i 46 § 1 mom. tredje stycket samt 49 § första
stycket lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar tillämpas i fråga om
arbetslöshetskassa från och med första ordinarie föreningsstämma som
hålls efter utgången av år 1980. Till dess tillämpas i stället motsvarande
äldre bestämmelser.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:417) om sambruksföreningar

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1975:417) om sambruksföreningar
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 38-51 §§ lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar
gäller i tillämpliga delar i
fråga om sambruksförening. Vad
som i 43 § / mom. första stycket
sägs om insatsbelopp skall i stället

Föreslagen lydelse
§

Bestämmelserna i 38—51 §§ lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar
gäller i tillämpliga delar i
fråga om sambruksförening. Vad
som sägs i 43 § andra stycket om
insatsbelopp skall i stället avse lö -

LU 1980/81:4 Bilaga 2

128

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avse lösenbelopp för medlems andel.

senbelopp för medlems andel. Sambruksföreningar
är inte skyldiga att
upprätta finansieringsanalys, koncernredovisning
eller delårsrapport
eller att utse auktoriserad revisor.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1981.

2. De nya bestämmelserna i 46 § 1 mom. tredje stycket samt 49 § första
stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar tillämpas i fråga om
sambruksförening från och med första ordinarie föreningsstämma som
hålls efter utgången av år 1980. Till dess tillämpas i stället motsvarande
äldre bestämmelser.

3. Årsredovisningar skall efter utgången av år 1980 upprättas enligt
lagen om ekonomiska föreningar i dess nya lydelse. För räkenskapsår som
har böljat löpa före denna tidpunkt får sådan redovisning dock upprättas
enligt äldre bestämmelser.

4. Bestämmelserna i punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1980:000) om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar tillämpas
även i fråga om sambruksföreningar.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:351) om styrelserepresentation för de
anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1976: 351) om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Med företag avses i denna lag aktiebolag eller ekonomisk förening, varå

lagen är tillämplig.

Med koncern förstås i denna lag
svenska juridiska personer som enligt
bestämmelserna i I kap. 2 § aktiebolagslagen
(1975: 1385) eller,
såvitt avser ekonomiska föreningar,
vid en motsvarande tillämpning
av dessa bestämmelser är moderföretag
och dotterföretag i förhållande
till varandra.

Med koncern förstås i denna lag
svenska juridiska personer som enligt
bestämmelserna i 1 kap. 2 § aktiebolagslagen
(1975:1385) eller
I a § lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar är moderföretag
och dotterföretag i förhållande till
varandra.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

LU 1980/81:4 129

Bilaga 3

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1979/80: 4 y

över propositionen 1979/80: 143 med förslag till ny lagstiftning om
handelsbolag m. m. jämte motioner

Till lagutskottet

Lagutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig
över propositionen 1979/80: 143 med förslag till ny lagstiftning om handelsbolag
m.m. jämte motionerna 1979/80:2025 av Lennart Andersson m.fl.
(s) och 1979/80: 2026 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt propositionen och
motionerna berör arbetsmarknadsutskottets beredningsområde.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande omfattar även den av Gunnar Nilsson
m.fl. (s) under allmänna motionstiden väckta motionen 1979/80: 1477
som hänvisats till utskottet. Med detta yttrande överlämnas den motionen
till lagutskottet.

I propositionen lägger regeringen (justitiedepartementet) efter föredragning
av statsrådet Winberg fram ett förslag till lag om handelsbolag och
enkla bolag, som skall ersätta 1895 års lag i samma ämne samt ett förslag
till lag om årsredovisning m. m. i vissa företag. Till grund för propositionen
ligger bl. a. två betänkanden av 1974 års bolagskommitté. Nya bolagsreglor
m. m. (SOU 1978: 67) och Koncernbegreppet m. m. (SOU 1979: 46). Betänkandena
har remissbehandlats.

Utskottet tar i huvudsak upp tre avsnitt i propositionen, nämligen de
som handlar om styrelserepresentation för anställda i handelsbolag, årsredovisning
samt de s. k. 50/50-bolagen. Dessutom behandlar utskottet i ett
särskilt avsnitt i anslutning till motion 1979/80:1477 av Gunnar Nilsson
m. fl. (s) vissa frågor om styrelserepresentation i aktiebolag.

Styrelse i handelsbolag

I 1 § lagförslaget finns en definition av begreppet handelsbolag. Enligt
stadgandet föreligger ett handelsbolag om två eller flera har avtalat att
utöva näringsverksamhet i bolag. Härifrån undantas i princip verksamhet
inom jord- och skogsbruk. Utmärkande för ett handelsbolag är att verksamheten
betraktas som juridisk person och att bolagsmännen solidariskt
ansvarar för bolagets skulder. 1 en specialform, s. k. kommanditbolag, kan
det personliga ansvaret vara begränsat.

Ett handelsbolag förvaltas av bolagsmännen i enlighet med vad som
överenskommits i bolagsavtalet. En bolagsman som enligt avtalet är utesluten
från förvaltningen skall ha rätt att kontrollera denna genom granskning
av räkenskaper etc. Som den gällande lagen är konstruerad med
9 Riksdagen 1980181. 8 sami. Nr 4

LU 1980/81:4 Bilaga 3

130

direkt förvaltning av delägarna finns det inte såsom för aktiebolag och
ekonomiska föreningar krav på att styrelse skall inrättas.

En av 1974 års bolagskommittés uppgifter var att undersöka om styrelse
borde införas i handelsbolag. Bakgrunden härtill var kraven att de anställda
i den företagsformen liksom i aktiebolag och ekonomiska föreningar
borde få möjlighet att genom styrelserepresentation utöva inflytande på
företagets skötsel. Bolagskommittén ansåg att det fanns företagsdemokratiska
skäl att införa styrelserepresentation i större handelsbolag och föreslog
därför att styrelse skulle finnas i handelsbolag som under det senast
förflutna räkenskapsåret sysselsatt i genomsnitt minst 25 arbetstagare. 1
fråga om handelsbolag som är moderbolag borde enligt förslaget antalet
arbetstagare avse koncernen i dess helhet.

I propositionen framhåller statsrådet Winberg att de anställda i handelsbolag
bör tillerkännas en rätt tiil medbestämmande som är likvärdig med
den som tillkommer anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Han
vill emellertid inte lösa frågan på det sätt kommittén föreslagit. Beslutsfattandet
i handelsbolag skulle enligt hans mening kompliceras om krav på
styrelse införs. Vidare måste för en obegränsat ansvarig bolagsman vetorätt
beträffande bolagets beslut anses nödvändig. Sådan vetorätt begränsar
emellertid en styrelses möjlighet att fungera. Ett spänningsförhållande
mellan kompetensen hos bolagsmän och styrelse sägs därjämte kunna
föranleda konflikter med risk för rättsförluster för tredje man. I vissa
handelsbolag med ett fåtal anställda skulle lagregler om styrelse enligt
propositionen dessutom kunna uppfattas som ett hinder mot expansion.

Mot bakgrund av det anförda anser statsrådet Winberg att en reform
med styrelse i handelsbolag och styrelserepresentation för de anställda inte
bör genomföras nu. Han pekar i stället på möjligheten att åstadkomma en
lösning genom medbestämmandeavtal. Samtidigt uttalar statsrådet att frågan
om styrelser i större handelsbolag kommer att beredas vidare och att
därvid är av särskilt intresse att se i vad mån man kan finna lösningar på
den allmänna frågan om arbetstagarinflytande på koncernnivå. I det sammanhanget
framhåller statsrådet att frågan har sin särskilda betydelse då
det inte kan uteslutas att handelsbolag kommer att bli allt vanligare som
moderbolag så länge det saknas regler om styrelserepresentation i handelsbolag.
I det fortsatta beredningsarbetet bör även lämpligheten av att kunna
driva mycket stora företag som handelsbolag prövas.

Utskottet vill först framhålla att den naturiiga utgångspunkten bör vara
att de anställdas möjligheter till insyn och inflytande i företagen inte skall
vara beroende av företagsform. Detta talar alltså för att man inför någon
form av inflytande i ledningen för handelsbolag med minst 25 anställda.
För aktiebolag gäller i dag att de anställda har rätt till styrelserepresentation
om de är minst 25 till antalet.

Man kan emellertid inte bortse från de invändningar som redovisas i
propositionen mot att införa styrelse i handelsbolag. Utskottet delar därför

LU 1980/81:4 Bilaga 3

131

föredragande statsrådets uppfattning att man inte nu bör genomföra en
sådan ordning. Utskottet noterar att frågan skall beredas vidare och utgår
från att man är inriktad på att få fram en lösning särskilt i fråga om
inflytande för de anställda i ledningsorgan för handelsbolag som fungerar
som moderbolag i koncerner.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker motionen 1477 av Gunnar
Nilsson m. fl. (s) såvitt gäller förslag om styrelserepresentation för anställda
i handelsbolag.

Utskottet vill inte heller biträda motionen 2025 av Lennart Andersson
m.fl. (s) när det gäller ett yrkande att näringsverksamhet i företag med
minst 25 anställda skall bedrivas som aktiebolag. Handelsbolag skulle
sålunda ej få förekomma som bolagsform för sådana företag. Avsikten med
motionärernas förslag torde i första hand vara att tillförsäkra de anställda
inflytande i moderbolag i koncerner. Motionärerna vill dessutom ha förslag
till hösten 1980 om en provisorisk reglering som tillförsäkrar de anställda
representation i handelsbolag som har styrelse eller direktion.

Utskottet hänvisar till vad ovan sagts om det fortsatta beredningsarbetet.
som även kan väntas innefatta prövning av det i motionen framförda
uppslaget. Det bör också tilläggas att insynen i handelsbolag inte behöver
vara mindre än i aktiebolag. Lagen (1976:5801 om medbestämmande i
arbetslivet gäller oberoende av företagsform. Vidare kan de i propositionen
föreslagna lagreglerna om offentlig årsredovisning, om revision och
om koncernredovisning väntas förbättra möjligheterna till insyn i större
handelsbolag.

Styrelserepresentation i aktiebolag m. m.

Sedan år 1973 har det funnits lagstiftning om rätt för anställda att ha två
styrelserepresentanter i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Sedermera
har motsvarande regler införts även för banker och försäkringsbolag. Den
nuvarande lagen är från år 1976. då reglerna utsträcktes till att omfatta
företag som har minst 25 anställda. Tidigare var gränsen 100 anställda.

Gunnar Nilsson m.fl. (s) tar i motion 1477 upp olika frågor som rör
lagstiftningen om styrelserepresentation. Motionärerna anser att det finns
brister i systemet och att det bl. a. tar sig uttryck i att de anställda inte
utnyttjar sin rätt till styrelserepresentation i den utsträckning som det
funnits anledning att förvänta. Ett av problemen är att företagen inte lever
upp till sin lagfästa skyldighet i fråga om kallelser, sammanträden, handläggning
av ärenden m. m. och att sanktioner häremot inte finns i styrelserepresentationslagen
utan - i viss omfattning — i aktiebolagslagen.

Motionärerna tar också upp problemet med att vissa bolag får dispens
från kravet på styrelserepresentation. Det kan enligt motionen gälla när
staten går in som hälftendelägare i ett privat företag eller när ett företag
vilar på ett konsortieavtal med viss balans mellan olika ägare. Ett annat
problem är enligt motionen kommunala bolag, vilkas styrelser speglar de

LU 1980/81:4 Bilaga 3

132

politiska styrkeförhållandena i kommunen. Motionärerna anser att bolag
av denna typ är mindre väl ägnade för styrelserepresentation i lagens
mening men att det inte får utgöra hinder för att de anställda i andra former
får ett rättmätigt inflytande.

Frågan om hur lagstiftningen om styrelserepresentation utfallit undersöks
av Arbetslivscentrum. Inom ramen för ett projekt om småföretag har
gjorts en specialundersökning av lagens tillämpning i företag med 25-100
anställda. Resultatet visar att det finns åtskillig kritik mot utfallet av
lagstiftningen. En genomgående anmärkning är utformningen av informationen
till styrelserepresentanterna. Denna anses ofta vara svår att begripa.
Arbetslivscentrum undersöker också hur lagstiftningen fungerat i större
företag.

När det gäller den av motionärerna påtalade möjligheten till undantag
från lagstiftningen vill utskottet framhålla att reglerna om möjlighet till
undantag är restriktiva och att avsikten är att, om undantag medges,
villkor skall ställas som tillförsäkrar de anställda inflytande på annat sätt.

Det är inte möjligt att bifalla motionsyrkandet om att riksdagen nu skall
besluta om lagändringar. Utskottet förutsätter att frågan om utformningen
av lagstiftningen om styrelserepresentation tas upp i samband med den
översyn av aktiebolagslagen som tidigare aktualiserats mot bakgrund av
bl. a. utvecklingen på medbestämmandeområdet. Utskottet utgår alltså
från att regeringen — såsom antyds i propositionen - kommer att ta upp
frågan om översyn av delar av aktiebolagslagstiftningen med utgångspunkt
i vad här anförts. Syftet med översynen skall bl. a. vara att säkerställa ett
vidgat inflytande för de anställda. Kravet på ökat inflytande för anställda i
kommunala bolag behandlas i kommunalföretagskommittén.

Med det anförda har utskottet besvarat den aktuella delen av motionen
1477 samt motion 2025 såvitt angår ett yrkande om översyn av aktiebolagslagen.
Ingendera av motionerna synes behöva föranleda någon åtgärd i nu
berört hänseende.

Årsredovisning

Skyldighet att upprätta årsredovisning föreligger för aktiebolag och ekonomiska
föreningar. I propositionen föreslås att skyldigheten skall utsträckas
även till andra företagsformer, däribland handelsbolag. Vissa begränsningar
föreslås dock. Kretsen av årsredovisningsskyldiga företag föreslås
begränsad till de företag som skall upprätta årsbokslut och som under
räkenskapsåret sysselsatt i medeltal minst 10 anställda. Oavsett antalet
anställda föreslås redovisningsskyldighet om balansomslutningen överstiger
1000 basbelopp, f. n. ca 15 milj. kr. Den föreslagna lagstiftningen
skall vara av försökskaraktär.

I den socialdemokratiska motionen 2025 yrkas att redovisningsskyldighet
skall införas för alla företag som enligt bokföringslagen har att upprätta
årsbokslut. Till stöd härför åberopas att möjligheten till insyn är lika viktig

LU 1980/81:4 Bilaga 3

133

i små som i stora företag. Den insyn som möjliggörs genom medbestämmandelagen
saknas ofta beträffande mindre företag eftersom dessa mera
sällan är bundna av kollektivavtal.

Utskottet är inte berett att gå längre än vad som föreslås i propositionen
när det gäller vilken krets företag som skall vara skyldiga att avge offentlig
årsredovisning. Sedan man fått erfarenheter av utfallet av den föreslagna
reformen kan det finnas anledning att ta upp frågor av det slag som
aktualiserats i motionen.

50/50-bolag

Frågan om koncernbegreppets utformning har betydelse på aktiebolagslagens
område liksom för lagar på det arbetsrättsliga fältet. Enligt I kap. 2 §
aktiebolagslagen föreligger en koncern om ett aktiebolag äger så många
aktier eller andelar i en svensk eller utländsk juridisk person, att det har
mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar. Ett koncernförhållande
föreligger vidare enligt aktiebolagslagen om ett aktiebolag - utan
att äga röstmajoritet - på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal
har ett bestämmande inflytande över en juridisk person och en betydande
andel i resultatet av dess verksamhet. Ett särskilt problem i detta sammanhang
utgör de s. k. 50/50-bolagen.

Med 50/50-bolag avses i propositionen en juridisk person i vilken vartdera
av två juridiskt fristående ägarföretag har hälften av rösterna för samtliga
aktier eller andelar och i vars angelägenheter ägarföretagen endast kan
besluta gemensamt. Med 50/50-bolag jämställs en juridisk person som ägs
av fler än två juridiskt fristående företag under förutsättning dels att inget
av ägarföretagen har röstmajoritet i det underordnade företaget och dels
att ägarföretagen i avtal bestämt att de endast gemensamt kan besluta i det
underordnade företagets angelägenheter. Utmärkande för 50/50-bolag och
därmed jämställda företag är att vart och ett av de överordnade företagen
endast har en negativ bestämmanderätt, dvs. en möjlighet att utöva vetorätt
i det underordnade företagets angelägenheter.

Vid tillkomsten av den nuvarande aktiebolagslagen uttalade föredragande
statsrådet att 50/50-bolag skulle omfattas av koncernbegreppet enligt
lagen (prop. 1975: 103 s. 279). Sedan detta uttalande ifrågasatts (LU 1977/
78:8 s. 18) fick bolagskommittén i uppdrag att utreda koncernbegreppet
beträffande 50/50-bolagen. Kommittén fann att dessa bolag vid tillämpningen
av aktiebolagslagen inte borde omfattas av detta begrepp. När det
gällde den arbetsrättsliga lagstiftningen gick kommittén i fråga om styrelserepresentationslagen
på samma linje som beträffande aktiebolagslagen.
Däremot ansåg kommittén att 50/50-bolag skulle ingå i koncernbegreppet
då det gällde anställningsskyddslagen, studieledighetslagen, föräldraledighetslagen
och semesterlagen.

1 propositionen går regeringen på bolagskommitténs linje beträffande 50/
50-bolagens ställning enligt aktiebolagslagen och styrelserepresentationslagen.

LU 1980/81:4 Bilaga 3

134

I fråga om övriga arbetsrättsliga lagar som är aktuella i sammanhanget
tar regeringen inte ställning utan hänvisar till utredningsarbete som pågår
beträffande anställningsskyddslagen, medbestämmandelagen och semesterlagen.
Statsrådet Winberg framhåller dock att det är värdefullt om
koncernbegreppet har samma innebörd inom olika rättsområden. Beträffande
främst anställningsskyddslagen med därtill knutna lagar samt semesterlagen
är det enligt utskottets mening angeläget att frågan om 50/50-bolagens ställning snabbt klaras ut och löses på ett enhetligt sätt. Det
nuvarande rättsläget är osäkert och det är otillfredsställande att överlämna
frågor av detta slag till rättstillämpningen.

När det gäller aktiebolagslagen och styrelserepresentationslagen godtar
utskottet regeringens förslag.

Av det anförda framgår att utskottet avvisar den socialdemokratiska
motionen 2025 i fråga om ståndpunkten att 50/50-bolagen bör omfattas av
koncernbegreppet vid tillämpning av styrelserepresentationslagen. Utskottet
vill i det sammanhanget framhålla att det framstår som ologiskt att
50/50-bolagets anställda skall medräknas då det gäller att avgöra om förutsättningar
finns för arbetstagarrepresentation i styrelserna för ägarbolagen.
Inte heller bör 50/50-bolagets anställda kunna påverka valet av arbetstagarledamöter
i ägarbolagen. Utskottet noterar också att departementschefen
föreslår en reglering övergångsvis som skall förhindra inskränkning
av en redan faktiskt inrättad arbetstagarrepresentation.

Det sagda innebär vidare att utskottet inte kan biträda det avslagsyrkande
på propositionen som vpk lagt fram i sin motion 2026. Motionärerna
är allmänt missnöjda med propositionens uppläggning och vill ha ett nytt
förslag som enligt deras uppfattning bättre tillgodoser de fackliga organisationernas
och andra intressenters berättigade krav på insyn och kontroll.

Stockholm den 22 maj 1980

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s). Arne Fransson
(c). Erik Johansson (s), Bernt Nilsson (s). Sten Svensson (m). Frida
Berglund (s). Lars Ulander (s). Anders Högmark (m). Margit Odelsparr
(c). Filip Fridolfsson (m), Sune Johansson (s), Nils-Olof Grönhagen (s),
Marianne Wahlberg (fp) och Lennart Nilsson (c).

LU 1980/81:4 Bilaga 3

135

Avvikande mening

Anna-Greta Leijon. Erik Johansson. Bernt Nilsson. Frida Berglund. Lars
Ulander, Sune Johansson och Nils-Olof Grönhagen (alla s) har anmält
avvikande mening på följande punkter:

1. Styrelse i handelsbolag

Socialdemokraterna anser att den del av utskottets yttrande som på s. 2
börjar "Man kan" och på s. 3 slutar "större handelsbolag" bort ha följande
lydelse:

Handelsbolag är emellertid enligt utskottets mening en mindre lämplig
form för företagsamhet i större skala. Sådan verksamhet bör bedrivas som
aktiebolag bl. a. med hänsyn till den större insyn och möjlighet till styrelserepresentation
för de anställda som den företagsformen innebär. Särskilt
olämpligt är det att använda handelsbolagsformen för moderbolag i koncerner.
Utskottet föreslår att riksdagen nu förordar ett principiellt förbud
att använda handelsbolag för företag med fler än 24 anställda. Det kan
självfallet finnas fall där undantag från en sådan regel bör göras. Regelsystemet
bör därför utformas så att dispensmöjligheter infogas i detsamma.

1 en del handelsbolag finns i dag styrelser. Vidare finns det ofta i större
handelsbolag direktion eller motsvarande organ. Det är angeläget att de
anställda blir representerade i sådana styrelser eller direktioner. Regeringen
bör därför i enlighet med den socialdemokratiska motionen 2025 redan
hösten 1980 framlägga förslag som kan tillämpas övergångsvis i de större
handelsbolagen och ha till syfte att tillförsäkra de anställda inflytande efter
samma grunder som gäller för aktiebolag. Härigenom tillgodoses även
syftet med det i motionen 1477 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) framförda
förslaget om styrelserepresentation för anställda i handelsbolag.

2. Årsredovisning

Socialdemokraterna anser att den del av utskottets yttrande på s. 5 som
börjar "Utskottet är” och slutar "i motionen" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av insyn även i
mindre företag. Utskottet förordar därför att bestämmelser att avge årsredovisning
införs för alla företag som enligt bokföringslagen har att upprätta
årsbokslut.

3. 50150-bolag

Socialdemokraterna anser att den del av utskottets yttrande på s. 6 som
börjar "När det” och slutar "inrättad arbetstagarrepresentation" bort ha
följande lydelse:

Utskottet godtar regeringens förslag beträffande aktiebolagslagen.

LU 1980/81:4 Bilaga 3

136

Enligt utskottets mening innebär gällande rätt att ett koncernförhållande
föreligger mellan ett ägaraktiebolag och ett 50/50-bolag, när det gäller
tillämpningen av styrelserepresentationslagen. Regeringens förslag innebär
en försämring på denna punkt sett ur arbetstagarnas synvinkel. Det är
önskvärt att 50/50-bolagen omfattas av koncernbegreppet i lagen om styrelserepresentation
även i framtiden. Ytterst handlar frågan om att de
anställda i 50/50-bolagen skall få möjlighet till inflytande på och information
om vad som sker i de sammanhang där de avgörande besluten för
dessa bolag fattas. Reglerna om styrelserepresentation bör alltså utformas
så att de får den här angivna innebörden.

LU 1980/81:4

137

Näringsutskottets yttrande Bilaga 4

1979/80:7 y

över motionsyrkande om kommerskollegiets resurser för tillsyn på
revisorsområdet

Till lagutskottet

Lagutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över motionen
1979/80:2025 såvitt avser yrkandet 5 d. Motionen, av Lennart Andersson
m. fl. (s), har väckts med anledning av propositionen 1979/80:14.7 med
förslag till ny lagstiftning om handelsbolag, m. m. Det berörda yrkandet är
att riksdagen skall som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs om kommerskollegiets resurser för tillsyn på revisorsområdet.

Motionärerna åberopar en promemoria från brottsförebyggande rådet
(Revisorsverksamhet. PM 1978:2), vari rekommenderas att kommerskollegiet
skall få en kraftig resursförstärkning för att utöva tillsyn på revisorsområdet.
Regeringen har, framhåller de, hänvisat till att kollegiets organisation
f. n. är under utredning och uttalat att rekommendationen därför bör prövas
senare. Motionärerna understryker det angelägna i att tillsynen förbättras
och att förslag från regeringen i detta ämne redovisas snarast.

Näringsutskottet får anföra följande.

Vid sin behandling av frågan om anslag till kommerskollegiet har utskottet
tagit del av kollegiets önskemål om ytterligare medel för tillsynen på
revisorsområdet. I sin resultatanalys för budgetåret 1978/79 anför kollegiet
att denna tillsyn inte har kunnat fullgöras på ett tillfredsställande sätt. Bl. a.
har utrymme saknats för andra former av tillsyn än den som initierats av
anmälningar. En aktiv tillsyn från kollegiets sida riktad mot grundläggande
brister i yrkesutövningen - utfärdanden av revisionsberättelser utan att
egentlig revision utförts, överträdelser av jävsbestämmelserna, obefintlig
dokumentation över utfört arbete etc. - skulle enligt kollegiet vara ett
mycket effektivt sätt att snabbt höja minimistandarden.

Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1979/80:100 bil. 14 s. 64) icke
föreslagit någon ökning av kommerskollegiets resurser för verksamheten på
revisorsområdet. Totalt har kollegiets avlöningsmedel skurits ned. Näringsutskottet
och riksdagen har godtagit regeringens förslag (NU 1979/80:34.
rskr 1979/80:224). Regeringen har, som motionärerna påpekar, hänvisat till
att en översyn av kollegiets organisation håller på att genomföras. Den utförs
av statskontoret i samarbete med kollegiet. Näringsutskottet har inhämtat att
en rapport över resultatet av översynen beräknas föreligga i juni i år för att
därefter remissbehandlas. Det är f. n. osäkert om översynsresultatet kan
hinna läggas till grund för framställningen om kommerskollegiet i nästa års
budgetproposition. Näringsutskottet vill med anledning därav uttala att det

LU 1980/81:4 Bilaga 4

138

synes angeläget att frågan om kollegiets resurser för verksamheten på
revisorsområdet blir grundligt belyst när regeringen nästa gång föreslår
anslag till kollegiet, oavsett hur långt frågan om kollegiets organisation i stort
då har avancerat.

Den berörda verksamheten finansieras reellt ehuru icke formellt till en del
genom de avgifter som skall erläggas vid ansökan om auktorisation resp.
godkännande som revisor, dvs. vart femte år under en revisors verksamma
tid. Avgiften sattes år 1973 till 1 000 kr. och höjdes är 1978 till 1 600 kr.
Näringsutskottet utgår från att regeringen fortlöpande följer relationen
mellan kostnader och intäkter och vidtar de justeringar av avgifterna som kan
visa sig motiverade.

Stockholm den 28 maj 1980

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Johan Olsson (c). Erik Hovhammar (ni).
Hugo Bengtsson (s). Nils Erik Wååg (s). Lilly Hansson (s). Tage Adolfsson
(m). Thage Peterson (s). Karl Björzén (m). Olle Wästberg i Stockholm (fp).
Birgitta Johansson (s). Ivar Franzén (c) och Christer Eirefelt (fp).

LU 1980/81:4

139

Bilaga 5

Remissyttranden över motion 1979/80: 807

Remissyttranden över motionen har inhämtats från stiftelseutredningen,
kommunalföretagskommittén, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet
och SABO.

Stiftelseutredningen framhåller inledningsvis att bestämmelserna om
proportionellt valsätt har utformats med hänsyn till de särskilda förhållandena
i kommuner och landstingskommuner. För de privata rättssubjekten
gäller i viktiga hänseenden helt andra förutsättningar. Enligt utredningen
bör man därför noga beakta följderna av att vidga tillämpningsområdet för
dessa bestämmelser till att även gälla delar av civilrätten.

Utredningen konstaterar att motionsförslaget berör inte bara kommunala
företag utan även företag i vars styrelse kommun eller landsting utsett
endast någon eller några ledamöter. När inte samtliga styrelseledamöter
har utsetts i kommunal ordning kan enligt utredningen det proportionella
valsättet inte gärna tillämpas på annat än fördelningen av uppdrag mellan
de politiskt utsedda ledamöterna och de övriga samt mellan de förra
inbördes. Utredningen anser att även en sådan begränsning kan medföra
svårigheter i den praktiska tillämpningen. Vidare har i dessa fall den
föreslagna ordningen ett begränsat värde som minoritetsskydd. Först då
andelen politiskt utsedda ledamöter är stor kan man utgå från att en
minoritetsgrupp kan bli företrädd i ett arbetsutskott eller en beredning.

En annan svaghet hos förslaget är enligt utredningen att det rimmar illa
med ansvarsförhållandena i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser.
Envar styrelseledamot ansvarar personligen och solidariskt för
skada som han uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar huvudmannen. Detta
ansvar gäller även val av ledamot till arbetsutskott eller beredning. Ledamot
som i sådant fall brister i skälig omsorg och därmed skadar huvudmannen
drabbas av skadeståndsansvar.

Utredningen anser att bestämmelser om proportionellt valsätt skulle
ändra förutsättningarna för att utkräva ansvar hos styrelsens ledamöter.
Vid proportionella val har den enskilde ledamoten små möjligheter att
påverka utgången av valet. Därmed kan han inte heller hållas ansvarig för
valet i samma utsträckning som enligt gällande rätt. Enligt utredningens
uppfattning är det emellertid svårt att närmare ange hur det proportionella
valsättet inverkar på ansvarsförhållandena. Frågan har veterligen aldrig
ställts på sin spets.

1 detta sammanhang pekar utredningen också på ett annat förhållande.
Motionärerna talar i allmänna ordalag om arbetsutskott eller motsvarande
beredning. Detta uttryckssätt är något oklart. Det framgår inte om därmed
avses även fall då en eller flera ledamöter eller suppleanter i styrelsen utses
att fatta beslut på styrelsens vägnar. Men hänvisningen till bestämmelser -

LU 1980/81:4 Bilaga 5

140

na i 3 kap. 10 och 13 §§ kommunallagen (1977:179) tyder på att motionärerna
har haft även dessa fall i åtanke. Under alla förhållanden är det,
framhåller utredningen, viktigt i bl. a. ansvarshänseende att skilja mellan
beredande och beslutande organ. Bortsett från banker gäller nuvarande
bestämmelser om minoritetsskydd för offentliga styrelseledamöter och
arbetstagarledamöter endast beredande organ.

Slutligen framhåller utredningen att den fråga som motionärerna berör
bör sättas in i ett större sammanhang. Det rör sig här ytterst om behov av
ökad insyn i företagens verksamhet. Proportionella val kan därvid vara ett
av flera tänkbara sätt att tillfredsställa sådana behov. Man bör emellertid i
detta sammanhang inte överskatta värdet av att ingå i arbetsutskott eller
beredning. Till följd av bestämmelserna om skadeståndsansvar är ledamot
i stor utsträckning förhindrad att till kommun eller annan tredje man yppa
förhållanden som gäller huvudmannen. Men det hindrar naturligtvis inte,
fortsätter utredningen, att det för den enskilde ledamoten kan vara av visst
värde att ingå i sådant organ för att aktivt kunna delta i styrelsearbetet.

När det gäller stiftelserna kommer utredningen i sitt fortsatta arbete att
särskilt beakta behovet av ökad insyn i deras verksamhet. Det är en av
utredningens huvuduppgifter att föreslå åtgärder i detta hänseende. Det är
emellertid ännu för tidigt att säga vad detta arbete kan komma att leda fram
till. Men med hänsyn till vad som ovan anförts om proportionella val i
privata rättssubjekt anser utredningen det troligt att den i första hand
försöker att tillgodose kraven på insyn på annat sätt.

Kommunalföretagskommittén framhåller att den associationsrättsliga
lagstiftningen inte innehåller regler om arbetsutskott och liknande och att
det därför saknas förutsättningar för att införa bestämmelser om utseende
av sådana organ. Vidare anförs att kommittén i ett senare skede av sitt
arbete kommer att överväga om den associationsrättsliga lagstiftningen
bör ändras så att de kommunaldemokratiska kraven vad gäller kommunala
företag tillgodoses bättre än för närvarande. Finner kommittén vid dessa
sina överväganden att det finns behov av att införa regler i den associationsrättsliga
lagstiftningen rörande arbetsutskott m. fl. dylika organ blir
det tillfälle att återkomma till frågan hur dessa i så fall skall utses.

Svenska kommunförbundet upplyser att f. n. finns omkring I 200 kommunägda
företag, dvs. företag där kommunen ensam eller tillsammans med
annan kommun äger hälften eller mer av aktiekapitalet eller där en eller
flera kommuner annars har ett bestämmande inflytande.

Enligt Kommunförbundet får motionen ses som ett fullföljande av en av
de principer om proportionellt valsätt som ligger bakom kommunallagen,
nämligen att skydda minoritetsintressena vid val av politiskt sammansatta
organ. Kommunförbundet delar därför motionärernas uppfattning om att
frågan kan behöva lagregleras. Då konsekvenserna av en sådan lagregle -

LU 1980/81:4 Bilaga 5

141

ring bör närmare analyseras föreslår Kommunförbundet att motionen
överlämnas till stiftelseutredningen och kommunalföretagskommittén.

Landstingsförbundet framhåller till en början att i de fall landstingen är
engagerade i fristående juridiska personer det vanligen rör sig om stiftelser.
Landstingsförbundet yttrar sig därför över motionsförslaget främst
såvitt det avser stiftelserna. Enligt Landstingsförbundet är de verksamheter
som under medverkan från landstingskommunerna bedrivs i stiftelseform
av mycket skiftande karaktär. Förhållandet mellan t. ex. politiskt och
fackligt inflytande i stiftelsernas styrelser växlar också och kan visa upp
många olika varianter. Därtill kommer att de stadgar som gäller för olika
stiftelser kan ha mycket varierande valör; de kan sålunda vara fastställda i
författning, grunda sig på avtal mellan staten och den enskilda landstingskommunen
(de regionala utvecklingsfonderna) eller beslutas av landstinget
ensamt.

Med hänsyn till att det endast är i vissa fall som landstingen utser
samtliga ledamöter i en stiftelsestyrelse med en politisk fördelning enligt
det proportionella systemet som enda utgångspunkt, finner Landstingsförbundet
det tveksamt om förslaget i motionen skulle få någon nämnvärd
betydelse om det genomfördes. Förbundet delar uppfattningen att de politiska
minoriteternas intressen kan behöva skyddas bättre. Enligt förbundets
mening borde man emellertid, i stället för att redan nu vidta separata
åtgärder för att tillgodose syftet med motionen, lämna över frågan till den
statliga stiftelseutredningen, så att ämnet efter ytterligare överväganden
inom ramen för dess arbete kan tas upp till ny bedömning i ett senare och
mer fylligt sammanhang. Stiftelseutredningens förslag bör då kunna bilda
underlag för ett ställningstagande till frågan om proportionellt valda arbetsutskott
inom alla de juridiska personer som avses i motionen.

SABO framhåller att de av kommunerna ägda allmännyttiga bostadsföretagen
är organiserade antingen som aktiebolag eller som stiftelser. I något
fall är formen ekonomisk förening. F. n. finns ca 460 allmännyttiga företag
i riket. Av dessa är 260 anslutna till SABO. De SABO-anslutna företagen
äger 685000 bostadslägenheter, vilket utgör ca 90% av samtliga allmännyttiga
lägenheter.

I de SABO-anslutna företagen, framhålls vidare, finns ca 2000 ordinarie
styrelseledamöter och revisorer. Med undantag av ett mindre antal ledamöter,
som representerar minoritetsintressen, är samtliga ledamöter och
revisorer kommunalt valda.

Huruvida valen sker proportionellt eller ej undandrar sig SABO:s bedömande.
De uppgifter över styrelsernas sammansättning, som SABO förfogar
över, tyder emellertid på att de olika politiska partierna i mycket stor
utsträckning är representerade i relation till sin styrka i vederbörande
kommuns beslutande organ. SABO saknar även kunskap om i vilken

LU 1980/81:4 Bilaga 5

142

utsträckning företagens styrelser har utsett verkställande utskott, arbetsutskott
eller utskott av annat slag.

I yttrandet anförs vidare att för SABO:s egna beslutande organ -kongress, fullmäktige och styrelse - saknas formella bestämmelser om
politisk sammansättning. De partier, som är representerade i fullmäktige
och styrelse, har emellertid gemensamt uttalat att den politiska sammansättningen
i SABO:s parlamentariska organ bör återspegla den politiska
sammansättningen i fullmäktigeförsamlingarna i de kommuner, som har
SABO-företag. Detta har resulterat i en strikt proportionell politisk fördelning
när det gäller såväl kongressombud som ledamöter i fullmäktige och
styrelse.

SABO anser det självklart att de allmännyttiga bostadsföretagen, som är
kommunernas organ för bostadsförsörjningen, skall följa övergripande
kommunala beslut på samma sätt som annan kommunal verksamhet. Att
samhället har funnit det praktiskt att organisera företagen på sådant sätt att
de inte är formellt kommunalrättsligt reglerade, kan enligt SABO:s mening
inte ändra denna grundprincip. Eftersom motionen syftar till att införa
”rätt till proportionellt val”, innebär den att samma möjligheter skall
föreligga vid val inom de allmännyttiga bostadsföretagen som vid val inom
annan kommunal verksamhet. SABO förutsätter att kommunalföretagskommittén
och stiftelseutredningen kommer att belysa denna fråga och
föreslå lämpliga åtgärder.

LU 1980/81:4

143

Bilaga 6

Till lagutskottet inkomna skrivelser angående gränsdragningen
mellan handelsbolag och enkla bolag

Sveriges industriförbund och Svenska byggnadsentreprenörföreningen

Industriförbundet och Byggnadsentreprenörföreningen (SBEF) lämnar i
skrivelse nedanstående synpunkter på frågan om avgränsningen mellan
handelsbolag och enkla bolag samt betydelsen härav för projektinriktade
konsortier. Skrivelsen syftar till att komplettera och sammanfatta vad
organisationerna anfört vid en hearing inför utskottet.

Ett skatteproblem som kan uppkomma i samband med internationell
verksamhet är följande. Enligt 38§ 2 mom. kommunalskattelagen (KL)
räknas till intäkt av kapital bl. a. intäkt av utomlands självständigt bedriven
rörelse. Enligt punkt 4 av anvisningarna till 38 § avses med rörelse i
utlandet sådan rörelseverksamhet som därstädes självständigt bedrivits.
Huruvida rörelsen i utlandet skall betraktas som självständig eller osjälvständig
synes avgöras med ledning av om den utländska rörelsen utgör en
särskild förvärvskälla eller ej. 1 doktrinen har ansetts att rörelseinkomster
från handelsbolag i princip skall hänföras till särskild förvärvskälla. Anses
konsortier som handelsbolag, torde sålunda inkomster från konsortier vara
att hänföra till en särskild förvärvskälla. Självständighetskriteriet i 38 §
skulle därmed vara uppfyllt, vilket leder till att inkomster från konsortier
utomlands kan komma att behandlas som intäkt av utomlands bedriven
rörelse.

Ett allvarligt problem uppkommer därvid genom bestämmelserna i 39 § 2
mom. KL. Enligt dessa bestämmelser får avdrag för underskott som uppkommit
i rörelse i utlandet endast göras från annan intäkt av fastighet eller
rörelse i utlandet. Eventuella förluster på utlandsarbeten skulle med andra
ord inte kunna kvittas mot överskott i den svenska rörelsen. Många byggföretag
håller på att etablera sig på nya utländska marknader. I ett etableringsskede
är risktagandet ofta högt. Företagen är angelägna att komma in
på den nya marknaden och kan därför bli tvingade att acceptera mindre
lönsamma arbeten. Bristande erfarenhet av utlandsarbeten ökar givetvis
också risken för kostsamma misstag. Förlustrisken är särskilt stor vid
etablering på nya marknader, men givetvis är risktagandet högt vid allt
utlandsbyggande. Får eventuella förluster vid utlandsarbete inte kvittas
mot överskott på andra arbeten kommer detta att verka starkt återhållande
på företagens vilja att arbeta på utländska marknader.

Även andra skatterättsliga nackdelar skulle bli följden. Enligt anvisningar
från riksskatteverket får nedskrivning av pågående entreprenadarbeten
ske med högst ett belopp motsvarande summan av nedlagda indirekta

LU 1980/81:4 Bilaga 6

144

kostnader och 20% av nedlagda direkta kostnader. Ett företag som ensamt
utför entreprenadarbete bestämmer med utgångspunkt från företagets behov
av förlustriskreservering och konsolideringar med vilket belopp nedskrivningarna
skall göras. Samma möjlighet att själv bestämma reserveringsbehovet
gäller för företag i konsortier som behandlas som enkelt
bolag. Varje konsortiemedlem gör sina nedskrivningar på grundval av sin
andel av nedlagda kostnader och sitt reserveringsbehov. Om däremot
konsortiet behandlas som handelsbolag försvinner konsortiemedlemmarnas
möjligheter att var för sig besluta om det belopp som företagets
nedskrivningar skall göras med. I stället kommer detta belopp att bestämmas
genom majoritetsbeslut i handelsbolaget. Konsekvenserna av att medlemmarna
inte var för sig kan bestämma nedskrivningsbeloppet kan leda
till att konsortiemedlem belastas med nedskrivningar som är så stora att
förlust uppkommer i hans rörelse. I andra fall kan konsekvenserna bli att
konsortiemedlem tvingas redovisa onormalt stor vinst i sin rörelse av den
anledningen att övriga konsortiemedlemmar av nyss redovisad risk för
förlustredovisning inte går med på tillräckligt stora nedskrivningar. Svårigheterna
att samordna olika delägares krav i dessa hänseenden är ofta så
stora att samarbete mellan företagen inte kommer till stånd om de är
hänvisade att använda handelsbolagsformen.

Konkurrensaspekter

I propositionen lämnas också förslag till lag om årsredovisning m. m. i
vissa företag. Som en följd härav kan ett konsortium bildat för ett enskilt
projekt i handelsbolagsform enligt nämnda förslags 2 kap. 1 § tvingas att i
offentlig årsredovisning uppge det ekonomiska resultatet av det ifrågavarande
projektet. Härigenom skulle en oberättigad insyn för beställarsidan
uppkomma. Det är god sed i affärsförhållanden där anbudskonkurrens
föreligger att beställaren grundar sitt beslut på anbudsgivarens uppgifter
om pris, kvalitet och utförande. Däremot skall inte beställaren ha insyn i
anbudsgivarens lönsamhetsberäkning. Undantag från denna princip kan
emellertid förekomma i vissa monopolsituationer.

En insyn för beställarsidan är konkurrenssnedvridande på så sätt att
större företag som ensamma kan genomföra ett enskilt projekt kan redovisa
verksamheten som en del av övrig verksamhet i företaget, och uppgifter
om enskilda projekt kan inte härledas ur dessa siffror. Mindre företag som
inte kan ta riskerna med att lämna anbud ensamma utan måste samarbeta
med andra blir utlämnade åt den press från beställarsidan som kan uppkomma
om beställaren utnyttjar information i redovisningen om enskilda
projekts lönsamhet. Det är illa nog om en sådan konkurrenssnedvridning
sker inom landet, men det är naturligtvis än värre om svenska företag
härigenom får en konkurrensnackdel vid sin export.

LU 1980/81:4 Bilaga 6

145

Konsortier med utländska delägare

För konsortier med utländska delägare i handelsbolags form uppkommer
även ett formellt hinder av betydande praktisk betydelse. Sålunda gäller
enligt 1968 års lag om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt
handelsbolag m. m. att bl. a. utländskt företag inte får sluta svenskt handelsbolag
eller ingå i sådant bolag utan tillstånd av regeringen. En förutsättning
för att tillstånd skall meddelas är att avtal föreligger, enligt vilket
bolaget skall anses slutet eller inträde medgivet i och med att tillstånd
meddelas. Avtal i strid mot lagen är ogiltigt.

En myndighetsprövning av en utländsk samarbetspartners deltagande i
ett projekt medför alltid en tidsutdräkt. Denna tidsutdräkt kan omöjliggöra
internationell samverkan, eftersom såväl slutande av konsortialavtal som
upprättande och ingivande av anbudshandlingar måste ske under en avgränsad
tidsperiod, nämligen från tidpunkten för anbudsinfordran till anbudstidens
utgång. Ofta sker detta arbete under stark tidspress. Tidsutrymmet
styrs av beställaren och inte av konsortieparterna. Inom tidsmarginalerna
ryms då sällan eller aldrig en myndighetsprövning av nu
ifrågavarande slag.

En presumtiv svensk part drabbas också av betydande bad-will inför det
utländska företag med vilket samarbete önskas om den svenska parten
måste dra in sin utländska kollega i ett myndighetsförfarande. Detta kan
leda till bortfall av samarbetstillfällen. Det kan också leda till att samarbetet
i högre grad sker på den utländska partens villkor och att det svenska
företaget förlorar i inflytande. Framför allt torde den utländska parten
kräva att konsortiet får utländsk status och därigenom inte underkastas
svensk rätt.

Administrativa olägenheter

Reglerna om handelsbolag är inte anpassade till den verksamhet som
konsortier bildade för enskilda projekt bedriver och skulle i hög grad
försvåra såväl bildandet av som det praktiska arbetet i konsortier. Konsekvensen
härav torde bli att avtalsparterna regelmässigt skulle skriva bort
de dispositiva reglerna för handelsbolag. Avtalsskrivningen skulle härigenom
bli onödigt komplicerad. Nackdelarna härav torde vara särskilt stora
för mindre företag med små administrativa resurser.

Samhällsintresset av konsortieverksamheten

Vid hearingen inför utskottet har framhållits att industrikonsortier i vart
fall efter vissa förtydliganden bör kunna organiseras som enkla bolag även
i enlighet med den i propositionen föreslagna lagstiftningen, därför att
parterna i sådana konsortier svarar för klart åtskiljbara delar i konsortiet.

Emellertid kan förhållandena i vissa fall generellt sett och särskilt inom
vissa branscher vara sådana att samverkan i konsortieform inte kan organiseras
på sätt att bokföringsplikt enligt 1976 års bokföringslag för konsortiet
10 Riksdagen 1980/81. 8 sami. Nr 4

LU 1980/81:4 Bilaga 6

146

som sådant undvikes. Det sagda belyses väl i bifogade av SBEF upprättade
promemoria rörande entreprenadkonsortiers uppbyggnad och bokföring
inom byggnadsindustrin. Vad som däri sägs tar i och för sig sikte på
förhållanden inom en enskild bransch, men situationen behöver ingalunda
vara unik för denna bransch. Kan verksamheten i konsortiet inte organiseras
utan att bokföringsplikt uppkommer kommer enligt lagförslaget handelsbolag
att föreligga.

I SBEF:s promemoria beskrivs bakgrunden till samverkan mellan flera
företag i entreprenadkonsortier. Denna samverkan mellan företag är i
samhällets intresse eftersom den främjar anbudskonkurrensen om stora
projekt. Företag som ensamma varit för små för att finansiellt och administrativt
påta sig stora entreprenaduppdrag kan i konsortier delta i konkurrensen.

Samhällsintresset av konsortiesamverkan måste också ses i ett internationellt
perspektiv. Svenska företag kan i många fall inte ensamma satsa på
integrerade helhetslösningar utan måste — för att kunna hålla sig kvar på
marknaden eller komma in på nya områden — smidigt och snabbt kunna
etablera samarbete med andra företag, svenska eller utländska. Från samhällets
sida har detta problem under senare år i ökad utsträckning uppmärksammats,
och åtgärder i syfte att underlätta svensk projektexport har
vidtagits. Svenska företags möjligheter att delta och hävda sig i den internationella
anbudskonkurrensen synes också i betydande grad ha ökat. Ett
gott exempel på det sagda är byggnadsindustrin. Svenskt utlandsbyggande
har sålunda ökat kraftigt under 1970-talet. År 1979 byggde svenska företag
utomlands för ca fyra miljarder kronor, varav mer än hälften avsåg svenska
företags andelar av fakturering i utländska konsortier. För närvarande
pågår förhandlingar/anbudsgivning angående ett tiotal utländska projekt i
konsortieform. Den svenska andelen av anbudssummorna beräknas uppgå
till några tiotal miljarder kronor. Hur stor del härav där avtal slutligen
kommer att träffas är naturligtvis svårt att förutsäga.

Som framgått av redovisningen ovan medför samverkan i konsortier
genom handelsbolag betydande nackdelar för de enskilda företagen. Samverkan
i det enkla bolagets form för utförande av ett enskilt projekt har —
utom i undantagsfall — erfarenhetsmässigt visat sig vara den mest praktiska
bolagsformen att arbeta under. Detta gäller såväl på den inhemska
marknaden som internationellt. Lagförslaget innebär så väsentliga förändringar
av företagens verksamhetsförutsättningar att följderna från export-,
struktur- och sysselsättningssynpunkt kan bli betydande. Starka skäl talar
därför för att lagstiftningen utformas så att företagen kan arbeta i etablerade
ändamålsenliga former.

Departementschefens skäl för ändrade regler

Som skäl för att hänföra den ifrågavarande kategorin av konsortier till
handelsbolag har departementschefen angivit borgenärsskydds- och insynsintressen.

LU 1980/81:4 Bilaga 6

147

Vad först gäller borgenärsskyddet bör detta ses från praktiska och inte
teoretiskt juridiska utgångspunkter. Skälet för bildandet av konsortier är ju
bl. a. ekonomisk riskspridning, och delägarna får därigenom större ekonomisk
styrka än om de gått in med egna anbud. Beställare och andra
avtalsparter uppnår härigenom en större trygghet. Som framgår närmare
av SBEF:s promemoria uppkommer också solidariskt ansvar gentemot beställaren
därigenom att samtliga konsortiedeltagare påtecknar entreprenadkontraktet.

Att borgenärsskyddet teoretiskt skulle vara bättre i handelsbolagsformen
än i det enkla bolagets form är irrelevant om den förstnämnda formen
är så opraktisk att den ej kommer att användas. Däremot måste vikt
tillmätas lagstiftningsåtgärder som kan leda till en försvagad branschstruktur.

Beträffande insynsintresset har redan ovan pekats på de skadeverkningar
som skulle kunna vara förenade härmed. Mot bakgrund härav bör vid en
avvägning mellan sekretess och insynsintresset sekretessen anses väga
tyngre också med hänsyn till att väsentliga insynsintressen ändå tillgodoses
genom kravet på redovisning av de enskilda delägarnas verksamhet.

I remissyttrande över bolagskommitténs betänkande föreslog SBEF det
avgränsningskriteriet gentemot handelsbolag att enkelt bolag skulle föreligga
då verksamheten endast avsåg visst företag. Mot detta kriterium
anför departementschefen att det torde medföra avsevärda problem i den
praktiska tillämpningen. Vilka dessa problem skulle vara framgår dock inte
av propositionen. Inom näringslivet måste problemet att definiera visst
projekt lösas såväl vid varje anbudsinfordran som i varje konsortialavtal
om entreprenadarbete. Problemen härmed liksom metoderna att lösa dem
är väl kända hos företagen. Det synes inte kunna leda till några nya
problem om lagstiftningen utgår från entreprenörföreningens avgränsningskriterium.
Ett likartat uttryckssätt med samma syfte återfinns nedan
under avslutande synpunkter.

Avslutande synpunkter

Med hänsyn till det aktuella lagstiftningsarbetets långt framskridna stadium
torde utrymmet för ändringar i den föreslagna lagtexten vara litet.
Skulle en ändring av lagtexten inte bedömas lämplig bör dock - i vart fall
under en prövotid — motivuttalanden av lagutskottet kunna tillgodose
praktiska behov.

För näringslivets praktiska behov skulle det vara tillfredsställande om
begreppet näringsverksamhet i lagen om handelsbolag och näringsidkarbegreppet
i bokföringslagen så till vida frikopplades från varandra, att det i
motiven till den aktuella lagstiftningen sades att enkelt bolag skall anses
föreligga då två eller flera företag sluter avtal för gemensamt utförande av
visst arbetsbeting för viss beställare.

LU 1980/81:4 Bilaga 6

148

Svenska byggnadsentreprenörföreningens promemoria angående entreprenadkonsortier
inom byggbranschen

Inom entreprenadbranschen förekommer konsortier främst därför att
vissa projekt är av sådan storleksordning eller förenade med sådana risker
att många företag inte ensamma anser sig kunna åta sig projektet. Konsortiesamverkan
möjliggör för två eller flera entreprenadföretag — som vart
och ett för sig inte har tillräckliga resurser - att tillsammans ta ansvar för
ett omfattande och riskbetonat projekt.

Möjligheten att arbeta i konsortier verkar av olika skäl prisdämpande.
Ett av skälen är att anbudskonkurrensen ökar, eftersom även andra företag
än de allra största kan vara med och konkurrera. Ett annat skäl är att
konsortiesamverkan kan ge tillgång till lokala resurser i andra företag.
Härigenom undviker man merkostnader genom att resurser inte behöver
flyttas från andra delar av landet. Konsortiesamverkan medför således
också minskade krav på rörlighet hos arbetskraften. Samverkan i entreprenadkonsortier
mellan två eller flera byggföretag har hittills regelmässigt
behandlats som enkla bolag, såvida de inte registrerats som handels- eller
kommanditbolag. Konsortierna i byggbranschen har i allmänhet fungerat
ungefär på följande sätt.

SamarbetsavtaI

När ett byggföretag finnér att ett aktuellt projekt är av sådan karaktär att
man ej ensam anser sig kunna åta sig projektet, inleds ofta diskussioner om
samarbete med annat byggföretag. Under förutsättning att byggföretagen
— vanligen två stycken, sällan mer än tre - kan komma överens skrivs ett
samarbetsavtal. I avtalet anges att samarbetet skall avse avgivande av
anbud och utförande av entreprenad avseende visst i avtalet specificerat
arbete åt viss i avtalet specificerad byggherre (beställare). Avtalet reglerar
efter vilka procentsatser fördelning mellan de deltagande byggföretagen
skall ske av andelar i rättigheter och skyldigheter, tillgångar och skulder,
vinst eller förlust samt kapitaltillskott. 1 avtalet regleras vidare hur beslut
beträffande konsortiets angelägenheter skall fattas samt hur röstetalen
skall fördelas mellan deltagarna. Vidare anges vilka som skall ges fullmakt
att företräda de samarbetande företagen för det byggprojekt samarbetet
avser. Dessa personer skall som ombud verkställa ledningens beslut och
genomföra åtagandet enligt upprättat entreprenadkontrakt och i enlighet
med samarbetsavtalet. Avtalet innehåller också regelmässigt bestämmelser
om försäkringar, överlåtelser av andelar, vad som skall gälla om
konsortiemedlem försätts i konkurs eller överträder vad som överenskommits
i avtalet m. m. Vidare anges att slutlig fördelning av vinst eller förlust
får ske först sedan garantiarbetena slutförts och godkänts av beställaren. I
avtalet anges vidare att när slutlig avräkning mellan konsortiemedlemmarna
ägt rum, avtalet icke längre skall äga giltighet förutom vad avser
ansvar för s. k. dolda fel.

LU 1980/81:4 Bilaga 6

149

Entreprenadkontrakt

Om konsortiets anbud antages av beställaren påtecknas entreprenadkontraktet
av samtliga konsortiedeltagare. Detta innebär att konsortiedeltagarna
solidariskt åtar sig ansvar gentemot beställaren för att åtagandena
enligt entreprenadkontraktet uppfylls.

Organisation

I konsortier inom t. ex. verkstadsindustrin sker ofta tillverkningen av en
stor del av de produkter det gemensamma åtagandet avser i fabriksanläggningar
tillhöriga de olika i konsortiet deltagande företagen. Detta innebär
att parterna i konsortiet ofta svarar för klart åtskiljbara delar av det
gemensamma åtagandet. I denna typ av konsortier anges i allmänhet
noggrant i konsortiaiavtalet hur fördelningen av ansvaret för de olika
delarna av den gemensamma leveransen skall ske. I byggkonsortier däremot
sker hela tillverkningen på en enda plats. I byggkonsortier delas inte
arbetena upp mellan byggföretagen så att de svarar för olika delar av
byggproduktionen. I stället sker produktionen i en för projektet gemensam
tillfällig produktionsorganisation, som består av personal från de deltagande
företagen. Konsortiet har inte heller några maskiner. Konsortiedeltagarna
ställer därför maskiner till konsortiets förfogande. Inköp av varor för
konsortiet sker ofta direkt från arbetsplatsen men kan också skötas från
något av byggföretagen. Leveransen av material sker regelmässigt direkt
från leverantör till byggarbetsplatsen.

Bokföring

I ett byggföretag är bokföringen i princip så upplagd att varje arbetsplats
har egen intäkts- och kostnadsredovisning. Detta innebär att byggföretaget
tar fram speciella datarapporter för varje arbetsplats där enbart byggarbetsplatsens
intäkter och kostnader är medtagna, däremot inga för företaget
gemensamma kostnader.

Dessa rapporter innehåller bl. a. arbetskraftskostnader för den personal
som arbetar direkt på byggarbetsplatsen samt maskinhyror för egna eller
inhyrda maskiner. Bokföringen för ett entreprenadkonsortium sköts regelmässigt
genom att en av konsortiedeltagarna åtar sig att sköta bokföringen
för konsortiet. Som framgått ovan är redovisningssystemet i byggföretagen
i allmänhet så uppbyggt att redovisningsrapporter som enbart avser konsortiet
enkelt kan framställas. Månadsvis översändes sammanställningar
ur bokföringen för konsortiet till övriga konsortiedeltagare.

Om konsortiet drivs som enkelt bolag tillhör konsortiets tillgångar och
skulder de samarbetande företagen. Eftersom produktionen sker i en gemensam
produktionsorganisation kan icke individuella intäkts- och kostnadsposter
i allmänhet hänföras till viss samarbetspartner, utan intäkter
och kostnader hänförs till respektive deltagare efter den procentsats man
deltar med i konsortiet enligt samarbetsavtalet. Vid varje räkenskapsårs

LU 1980/81:4 Bilaga 6

150

utgång görs en speciell bokslutssammanställning avseende konsortiet.
Samtliga intäkts- och kostnadsposter och tillgångs- och skuldposter delas
upp på respektive konsortiedeltagare enligt procentsatserna i samarbetsavtalet.
Om två företag A och B deltar i ett konsortium med 50% vardera,
innebär detta följande. Företagen A och B adderar vardera hälften av
konsortiets intäkts- och kostnadsposter, tillgångs- och skuldposter till motsvarande
poster i sina egna bokslut. Principen för detta redovisar SBEF i
några till promemorian fogade exempel, vilka utelämnats här.

Svenska bankföreningen

I skrivelsen tar Bankföreningen upp frågor om gränsdragningen mellan
handelsbolag och enkla bolag och om nyemission av aktier till underkurs.
Utskottet lämnar här endast en redogörelse för skrivelsen såvitt avser
frågan om gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag. 1 skrivelsen
hänvisar Bankföreningen till att man tagit del av Industriförbundets
och SBEF:s ovan refererade skrivelse och promemoria. Bankföreningen
anför därefter följande.

Bankföreningen vill fästa utskottets uppmärksamhet på att det även
inom bankområdet förekommer samverkan i form av konsortier, bildade
för olika verksamheter. Dels finns konsortier bildade för tekniskt samarbete
mellan bankerna och för att ombesörja vissa gemensamma tjänster inom
bankväsendet. Dels finns olika typer av konsortier inom kreditgivningsoch
emissionsområdet. För konsortierna gäller nu och bör framgent gälla
reglerna om enkla bolag. Nedanstående uppställning avser att i korthet
exemplifiera bankkonsortier och deras uppgifter.

A. Tekniskt samarbete m.m.

Samtliga affärsbanker, sparbanker och föreningsbanker samarbetar i
Bankgirocentralen (BGC) som har till huvudsaklig uppgift att sortera bankgirouppdrag
från bankerna, avisera mottagare och framställa krediteringsuppgifter
till mottagarnas banker, att ”cleara” motsvarande belopp via
riksbanks-clearingen, att från myndigheter, Värdepapperscentralen, VPC
AB, m.fl. mottaga uppdrag beträffande utbetalningar av pensioner, barnbidrag,
aktieutdelningar m.m. och framställa krediteringsuppgifter till
mottagande banker, att framställa debiteringsunderlag beträffande uttag
via bankomat, att bevaka och framställa debiterings- respektive krediteringsunderlag
avseende betalning av direkt skatt, att fördela, sammanställa
och via riksbanken ”cleara” transaktioner mellan bankerna. Verksamheten
inom BGC är helt datorbaserad. Uppkommande kostnader fördelas på
deltagande banker i förhållande till utnyttjandet.

Utöver BGC finns andra konsortier med likartade uppgifter, t. ex. Bygglönecentralen
och Bankdata. Verksamheten i konsortierna är enligt bank -

LU 1980/81:4 Bilaga 6

151

föreningens mening närmast att se som avdelningar inom de deltagande
bankerna.

B. Kreditgivning och garantier

1. Flera svenska banker kan gå samman för att finansiera ett stort
projekt, t. ex. en fabrik eller ett kraftverk, ofta för senare avlyft av krediten
genom obligationslån. Ett konsortialavtal tecknas då mellan bankerna
varvid överenskoms, att en viss kredit skall lämnas, fördelad på bankerna.
Det kan vara så, att kredittagaren lämnar separata skuldbevis till varje
bank, men också så, att krediten upptages i en ledande bank som sedan
kasserar in kreditbelopp som skall utbetalas till låntagaren och från låntagaren
kasserar in ränta och amortering för fördelning bland långivarna.
Varje bank svarar för sin andel av krediten, och i regel anges detta i
konsortialavtalet. Förluster fördelas i förhållande till kreditbeloppen liksom
givetvis ränta och provision.

2. Ett företag är flerbankskund och får alltså krediter från flera banker.
Ofta händer det då att ett konsortialavtal tecknas mellan bankerna som
anger hur kreditbehovet skall tillgodoses av bankerna (checkräkningskredit,
lån, garantier och remburser).

3. Ett svenskt företag tar upp ett internationellt private placementlån
mot revers eller enbart enligt lånekontrakt utan revers. Långivare är
svenska och utländska banker. I kontrakten betonas att långivarna ansvarar
severally, dvs. var för sig. Konsortierna består tills lånet slutbetalts.

4. Under senare år har det hänt att konsortier av svenska och utländska
banker har bildats för utfärdande av anbuds-, förskotts- och fullgörandegarantier
avseende stora projekt i utlandet av svenska entreprenörer.
Anledningen är att beloppen är för stora för en bank.

C. Emission av värdepapper

1. Ett svenskt företag tar upp ett svenskt obligationslån genom förmedling
av flera banker. Ett konsortialavtal tecknas då av dessa banker som
reglerar övertagandet och försäljningen av obligationerna samt inlösen av
obligationer och kuponger. Konsortialavtalet i vad det avser tjänster efter
obligationernas försäljning får anses bestå tills lånet slutbetalts.

2. Ett svenskt företag tar upp ett internationellt obligationslån. Avtal
härom tecknas mellan ett antal svenska och utländska banker som deltar
som managers, selling group members och underwriters. 1 varje avtal
betonas att bankerna svarar severally, dvs. var för sig (och inte jointly,
dvs. solidariskt). Konsortiet är upplöst när obligationerna sålts ut.

3. Vid emission av ett företags aktier förekommer ofta att flera banker
går samman i ett konsortium för att utbjuda aktierna på marknaden,
mottaga teckningar och aktielikvider m. m. Ett sådant konsortium består
till dess emissionen slutförts.

Enligt bankföreningens mening bör konsortier inom bankområdet även

LU 1980/81:4 Bilaga 6

152

framdeles kunna fungera som enkla bolag. En sådan ordning medför inte
och kommer inte heller i framtiden att innebära att något borgenärsintresse
åsidosätts. Något behov av särskild insyn i ett konsortiums ekonomiska
verksamhet torde, som bankföreningen ser det, inte heller föreligga. Envar
av de i ett konsortium deltagande bankerna är bokföringsskyldig. Således
kan den som önskar insyn ta del av respektive banks årsredovisning vari
bankens del i konsortiet ingår. Det bör framhållas att i förekommande fall
någon särredovisning av kredittagare och krediter inte får ske med hänsyn
till banksekretessen. Om t. ex. kreditkonsortierna skulle förvandlas till
handelsbolag med därav följande offentlig redovisning, skulle i vissa fall
banksekretessen komma att upphävas.

Ett konsortialavtal har regelmässigt det avtalsinnehållet att de deltagande
bankerna i ekonomiskt hänseende ansvarar var för sig. Sådana överenskommelser
skulle omöjliggöras, om samverkan i ett konsortium måste ske
i form av ett handelsbolag. Om konsortierna skulle komma att anses som
handelsbolag, uppstår dessutom alla de olägenheter som inför utskottet
påtalats i fråga om byggkonsortierna. Bankföreningen vill särskilt understryka
att samarbete med utländska banker inom de områden som nu täcks
av konsortier skulle kunna omöjliggöras.

Till det sagda kommer den särskilda omständigheten att nuvarande
banklagstiftning omöjliggör bankers engagemang i handelsbolag. Anledning
finns inte enligt Bankföreningens mening att nu förändra de legala
förutsättningarna för bankernas verksamhet i syfte att tillgodose propositionens
gränsdragning mellan handelsbolag och enkla bolag, avsedd för
helt andra situationer än t. ex. sådana som beskrivits ovan.

Bankföreningen hemställer att lagutskottet föreslår en lagtext utformad
så, att bankkonsortierna inte heller framgent kan komma att anses som
handelsbolag.

Svenska försäkringsbolags riksförbund

I sin skrivelse hänvisar förbundet till att förbundet, som inte tidigare
beretts tillfälle att yttra sig i lagstiftningsärendet, har uppmärksammat att
förslaget till ny handelsbolagslagstiftning på en punkt har ingripande och ej
önskvärda konsekvenser för viss verksamhet på försäkringsområdet.

Det gäller den nya gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag.
Enligt 1 § förslaget till handelsbolag och enkla bolag föreligger handelsbolag
”om två eller flera har avtalat att utöva näringsverksamhet i
bolag”. Försäkringsbolag samverkar på viktiga områden i konsortier. Som
exempel härpå kan nämnas följande.

1. Svenska Atomförsäkringspoolen, Svenska Flygförsäkringspoolen
och Nordiska Poolen för Luftfartsförsäkring. Dessa pooler har bildats av
försäkringsbolag i Sverige eller i övriga Norden för försäkring och återförsäkring
för medlemsbolagens räkning av risker som sammanhänger med
produktion av atomenergi, resp. flygverksamhet.

LU 1980/81:4 Bilaga 6

153

2. Svenska Transportförsäkringspoolen med samhälleligt motiverad
uppgift att utreda och bereda frågor som rör krigsberedskapen för den
civila sjö- och transportförsäkrings verksamheten.

3. Sjöassuradörernas Teckningscentral, en av Sjöassuradörernas Förening
administrerad pool för fördelning av vissa slag av sjö- och transportförsäkringar.

4. Pooler av typ bilförsäkringsbolagens pool för vagnskadegarantier
genom vilken deltagande bolag gemensamt meddelar försäkring för vagnskadegaranti
åt bilfabrikanter och bilimportörer.

5. Bankförsäkringsnämnden handlägger på vissa försäkringsbolags vägnar
den form av subsidiär brandförsäkring som under namnet bankförsäkring
meddelas banker och andra kreditinstitut. Försäkringsgivarna är sammanslutna
i en pool.

6. Konsortier av typ AMF-trygghelsförsäkring, i vilket deltagande försäkringsbolag
meddelar samförsäkring och deltar i denna till viss del för
varje bolag.

Motiven för att bilda konsortier är framför allt att resurer och kapacitet
som krävs för viss verksamhet endast kan åstadkommas genom samverkan
mellan flera bolag eller att tekniska och ekonomiska fördelar eljest talar för
samverkan. Dessa konsortier torde i dag ha karaktären av enkla bolag. Det
förefaller sannolikt att dessa bolag i den nu föreslagna lagstiftningen formellt
kan anses driva sådan verksamhet att de måste betraktas som handelsbolag.

Riksförbundet finnér det emellertid av flera skäl angeläget att försäkringskonsortierna
inte påverkas av den nya lagstiftningen. Försäkringsverksamhet
kan inte bedrivas i annan form än som följer av försäkringsrörelselagen,
dvs. som försäkringsaktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag.
Samverkan i form av enkelt bolag är möjlig därför att deltagande bolag
här inte uppger sin egen identitet på det område där samverkan sker.
Däremot är samverkan i handelsbolagets form för närvarande inte möjlig
utan lagändring.

Det är svårt att se att de motiv som främst ligger bakom den ändrade
gränsdragningen enligt propositionen - förbättrat borgenärsskydd och
behov av ökad insyn i verksamheten — motiverar en sådan ändring.
Propositionens ståndpunkt har tagits med helt andra verksamhetsområden
i blickpunkten. Kraven på borgenärsskydd och insyn i försäkringsverksamheten
torde vara fullt tillgodosedda på annat sätt.

Ett annat viktigt skäl mot den nya gränsdragningen är att konsortieformen
valts bl. a. för att tillgodose krav på inflytande på verksamheten från
andra kategorier än bolagsmännen. I vissa konsortier t. ex. bygger utformningen
av försäkringsskyddet i avgörande grad på olika intressenters vilja.
Konsortieformen erbjuder då stora fördelar genom att intressenterna kan
beredas insyn och medinflytande. Så är fallet med t. ex. konsortierna för
trygghetsförsäkring, patientförsäkring och läkemedelsförsäkring.

11 Riksdagen 1980/81. 8 sami. Nr 4

LU 1980/81:4 Bilaga 6

154

Det finns åtskilliga andra komplikationer som skulle bli följden om
propositionen genomförs i föreslaget skick. Från andra organisationer
inom näringslivet har getts åtskilliga exempel på nackdelarna av den ändrade
gränsdragningen, och i flera avseenden gäller samma argument för
konsortierna inom försäkringsbranschen. Särskild parallellitet finns med
förhållandena på bankområdet.

En lämplig lösning av det uppkomna dilemmat synes vara att undantag
görs i 1 § beträffande bank- och försäkringsverksamhet. Därigenom kommer
enkelt bolag enligt 3 § att vara en användbar bolagsform på bank- och
försäkringsområdena även i fortsättningen. Någon tveksamhet på sakliga
grunder med hänsyn till intentionerna bakom lagstiftningen behöver som
ovan angavs knappast uppkomma inför en sådan justering i förslaget. Den
bör i och för sig kunna göras under ärendets behandling i riksdagen.

Sveriges redareförening

Svenska rederier deltar i stor utsträckning i samarbetsavtal med utländska
redare. Detta gäller för såväl linjesjöfart i vidsträckt mening som bulkoch
tankfart. Anledningen till dessa samarbetsavtal är att investeringskostnaderna
för att sätta upp en linjetrafik mellan t. ex. Sverige/Europa och
Fjärran Östern är av en sådan storleksordning att en enskild redare inte
kan göra en sådan investering ensam. I framtiden kommer säkerligen
sådana samarbetsavtal att bli allt vanligare och är en förutsättning för att
svensk rederiverksamhet skall kunna bedrivas på ett sätt och i en omfattning
som är nödvändigt med hänsyn till Sveriges ställning på världsmarknaden.
Svenska rederiers bruttofraktintäkter ligger omkring 9 miljarder
SEK. Av detta belopp härrör cirka 40 procent från linjesjöfart i vidsträckt
mening. Av denna andel kan i sin tur minst 80 procent hänföras till
linjeintäkter av verksamhet bedriven i pooler. Till detta kommer intäkter
från poolverksamhet avseende bulk- och tanktrafik. Det är alltså fråga om
avsevärda belopp som står på spel, om svensk intern lagstiftning skulle
komma att försvåra eller omöjliggöra ifrågavarande typ av samarbetsavtal.

Sjöfartspooler är normalt organiserade på så sätt att poolmedlemmarna
kommer överens om att gemensamt utnyttja den av medlemmarna separat
ägda egendomen inom ett angivet trafikområde eller typ av transporter.
Poolen som sådan, som icke är någon juridisk person, har följaktligen inga
tillgångar eller skulder. Poolmedlemmarna överlåter till en poolstyrelse
och poolmanager att svara för operationen av verksamheten. Administrativa
och andra tjänster ställs till poolens förfogande av poolmedlemmarna
mot kostnader som debiteras poolresultatet. Poolerna är rena resultatfördelningsinstrument.
Varje poolmedlems intäkter från en resa krediteras
poolresultatet, och detta debiteras med kostnader för poolens räkning.
Nettoresultatet fördelas mellan poolmedlemmarna med ledning av olika
fördelningsnycklar.

LU 1980/81:4 Bilaga 6

155

Departementschefen har på s. 109 i propositionen konstaterat att bl. a.
partrederier skall vara undantagna från den nya lagens tillämpningsområde.
På s. 39 fjärde stycket sägs "enligt min mening bör konsortier som är så
organiserade att de har egna tillgångar och skulder samt kostnader och
intäkter räknas som handelsbolag”. Föreningen förutsätter att departementschefen
med sitt uttalande ej avsett att tidsmässigt begränsa samarbete
av denna typ. Som framgår av redogörelsen ovan är sjöfartspoolen inte
avsedd att täcka något tillfälligt samarbete utan detta sträcker sig normalt
över en lång tidsperiod.

Från skattesynpunkt behandlas en pool på så sätt att respektive poolmedlem
skattar för sin andel av poolöverskottet i det land där han har säte
för management. SkuHe den föreslagna lagstiftningen genomföras torde
detta komma att innebära att en pool med svenska och utländska poolmedlemmar
och som har poolstyrelse och poolmanager i Sverige skulle bli ett
svenskt handelsbolag. Detta torde i sin tur komma att innebära att de
utländska poolmedlemmarna anses ha skatterättslig hemvist i Sverige.

Enligt Redareföreningens bestämda uppfattning är det nödvändigt att
lagutskottet gör en klar markering att samarbetsavtal av den art som
beskrivits ovan icke konstituerar handelsbolag. Denna markering är nödvändig
för att kunna övertyga utländska samarbetspartners om att de icke
genom deltagande i ett poolsamarbete kommer att bli bolagsmän i ett
svenskt handelsbolag. Det kan inte anses förenligt med internationell syn
på beskattning av sjöfartsinkomster att med intern svensk lagstiftning göra
en utländsk samarbetspartner till svenskt skattesubjekt.

LU 1980/81:4

156

Bilaga 7

Av utskottet framlagda förslag till ändringar i regeringens
lagförslag

Vid moment 2 i utskottets hemställan

Förslaget till lag om handelsbolag och enkla bolag

1 kap.
1 §

Regeringens förslag

Ett handelsbolag föreligger, om
två eller flera har avtalat att utöva
näringsverksamhet i bolag.

Utskottets förslag
Ett handelsbolag föreligger, om
två eller flera har avtalat att gemensamt
utöva näringsverksamhet i bolag.

Första stycket gäller inte i fråga om verksamhet som medför skyldighet
att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141).

Bestämmelser om firma för handelsbolag finns i firmalagen (1974:156)
och handelsregisterlagen (1974: 157).

Vid moment 10 i utskottets hemställan

Övergångsbestämmelserna i förslaget till lag om årsredovisning
m. m. i vissa företag

Regeringens förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1981 och tillämpas på räkenskapsår
som har påbörjats efter
utgången av år 1980.

2. I årsredovisningar behöver
inte återges resultaträkningen och
balansräkningen för räkenskapsår
som har påbörjats före utgången av
år 1980.

3. I koncernredovisningar behöver
inte tas med sammandrag av
resultaträkningar och balansräkningar
för räkenskapsår som har
påbörjats före utgången av år 1980.

Utskottets förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1
juli 1981 och tillämpas på räkenskapsår
som har påbörjats efter den
30 juni 1981.

2. I årsredovisningar behöver
inte återges resultaträkningen och
balansräkningen för räkenskapsår
som har påbörjats före den 1 juli
1981.

3. I koncernredovisningar behöver
inte tas med sammandrag av
resultaträkningar och balansräkningar
för räkenskapsår som har
påbörjats före den I juli 1981.

I en not till balansräkningen skall anges om anskaffningsvärdet har
uppskattats enligt första stycket.

LU 1980/81:4 Bilaga 7

157

Vid moment 27 i utskottets hemställan

Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar

47 §

Regeringens förslag Utskottets förslag

Har revisorer ej utsetts till föreskrivet antal eller har revisorer utsetts
utan iakttagande av bestämmelserna i 46 § 1 eller 4 morn., åligger det
styrelsen och styrelseledamot att ofördröjligen anmäla förhållandet för
länsstyrelsen. Anmälan får göras även av föreningsmedlem, av röstberättigad,
som ej är medlem, eller av borgenär.

Har anmälan gjorts enligt första
stycket, skall länsstyrelsen, i fall då
revisorer inte har utsetts till föreskrivet
antal, förordna revisorer.
Är revisor omyndig eller har någon,
som ej är här i riket bosatt svensk
medborgare, utan vederbörligt tillstånd
utsetts till revisor eller har
någon utsetts till revisor i strid mot
46 § 1 mom. tredje eller ijärde
stycket eller 4 morn., skall på anmälan
därom länsstyrelsen förklara
honom entledigad och förordna en
ny revisor i hans ställe. Förordnande
av revisor skall avse tiden till
dess en annan revisor har blivit utsedd
i föreskriven ordning. Har föreningsstämman
underlåtit att på begäran
enligt 46 § 4 mom. fjärde
stycket utse en auktoriserad eller
godkänd revisor och gör röstberättigad
inom en månad från stämman
framställning till länsstyrelsen,
skall denna förordna sådan revisor.

Revisorer som utses enligt denna
föreningen.

Har anmälan gjorts enligt första
stycket, skall länsstyrelsen, i fall då
revisorer inte har utsetts till föreskrivet
antal, förordna revisorer.
Är revisor omyndig eller i konkurs
eller har någon, som ej är här i riket
bosatt svensk medborgare, utan vederbörligt
tillstånd utsetts till revisor
eller har någon utsetts till revisor
i strid mot 46 § 1 mom. tredje
eller fjärde stycket eller 4 morn.,
skall på anmälan därom länsstyrelsen
förklara honom entledigad och
förordna en ny revisor i hans ställe.
Förordnande av revisor skall avse
tiden till dess en annan revisor har
blivit utsedd i föreskriven ordning.
Har föreningsstämman underlåtit
att på begäran enligt 46 § 4 mom.
fjärde stycket utse en auktoriserad
eller godkänd revisor och gör röstberättigad
inom en månad från
stämman framställning till länsstyrelsen,
skall denna förordna sådan
revisor.

aragraf har rätt till skäligt arvode av

Övergångsbestämmelserna

Regeringens förslag Utskottets förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1 1. Denna lag träder i kraft den 1

januari 1981. juli 1981.

2. De nya bestämmelserna i 46 § 1 mom. tredje och fjärde styckena och
4 mom. första och tredje styckena samt 49 § första stycket tillämpas från
och med första ordinarie föreningsstämma som hålls efter lagens ikraftträdande.
Till dess tillämpas i stället motsvarande äldre bestämmelser.

LU 1980/81:4 Bilaga 7

158

Regeringens förslag

Beslut enligt 46 § 2 mom. andra
stycket och 4 mom. andra stycket
får meddelas före den 1 januari
1981.

3. Årsredovisningar och koncernredovisningar
skall efter utgången
av år 1980 upprättas enligt
lagen i dess nya lydelse. För räkenskapsår
som har börjat löpa före
denna tidpunkt får sådan redovisning
dock upprättas enligt äldre bestämmelser.

I koncernredovisningar behöver
inte tas med sammandrag av resultaträkningar
och balansräkningar
för räkenskapsår som har påbörjats
före utgången av år 1980.

I en not till balansräkningen skall anges om anskaffningsvärdet har
uppskattats enligt första stycket.

U t skottets förslag

Beslut enligt 46 § 2 mom. andra
stycket och 4 mom. andra stycket
får meddelas före den 1 juli 1981.

3. Årsredovisningar och koncernredovisningar
skall efter den 30
juni 1981 upprättas enligt lagen i
dess nya lydelse. För räkenskapsår
som har börjat löpa före den 1 juli
1981 får sådan redovisning dock
upprättas enligt äldre bestämmelser.

I koncernredovisningar behöver
inte tas med sammandrag av resultaträkningar
och balansräkningar
för räkenskapsår som har påbörjats
före den I juli 1981.

Vid moment 28 i utskottets hemställan

Förslaget till lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen -

Regeringens förslag

Har anmälan gjorts enligt 51 §
skall tillsynsmyndigheten, i fall då
revisorer icke utsetts till föreskrivet
antal, förordna revisor eller revisorer.
Är en revisor omyndig eller
har någon, som ej är här i riket bosatt
svensk medborgare, utan vederbörligt
tillstånd utsetts till revisor
eller har någon utsetts till revisor
i strid med 46 § 1 mom. tredje
stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar, skall på anmälan
därom tillsynsmyndigheten förklara
honom entledigad och förordna en
revisor i hans ställe. Har anmälan ej
gjorts av kreditkassans styrelse.

Utskottets förslag
§

Har anmälan gjorts enligt 51 §
skall tillsynsmyndigheten, i fall då
revisorer icke utsetts till föreskrivet
antal, förordna revisor eller revisorer.
Är en revisor omyndig eller i
konkurs eller har någon, som ej är
här i riket bosatt svensk medborgare,
utan vederbörligt tillstånd utsetts
till revisor eller har någon utsetts
till revisor i strid med 46 § 1
mom. tredje stycket lagen
(1951:308) om ekonomiska föreningar,
skall på anmälan därom
tillsynsmyndigheten förklara honom
entledigad och förordna en revisor
i hans ställe. Har anmälan ej

LU 1980/81:4 Bilaga 7

159

Regeringens förslag

skall styrelsen beredas tillfälle att
yttra sig i ärendet. Förordnande av
revisor skall avse tiden till dess annan
revisor blivit utsedd i föreskriven
ordning.

Utskottets förslag

gjorts av kreditkassans styrelse,
skall styrelsen beredas tillfälle att
yttra sig i ärendet. Förordnande av
revisor skall avse tiden till dess annan
revisor blivit utsedd i föreskriven
ordning.

Tillsynsmyndigheten äger när som helst återkalla förordnandet och i
stället utse ny revisor.

Övergångsbestämmelserna
Regeringens förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1981.

2. De nya bestämmelserna i 46 §
1 mom. tredje stycket samt 49 §
första stycket lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar tillämpas i
fråga om kreditkassa från och med
första ordinarie stämma som hålls
efter utgången av år 1980. Till dess
tilllämpas i stället motsvarande
äldre bestämmelser.

3. Årsredovisningar skall efter
utgången av år 1980 upprättas enligt
de nya bestämmelserna. För räkenskapsår
som har börjat löpa före
denna tidpunkt får årsredovisning
dock upprättas enligt äldre bestämmelser.

U t skottets förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1
juli 1981.

2. De nya bestämmelserna i 46 §
1 mom. tredje stycket samt 49 §
första stycket lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar tillämpas i
fråga om kreditkassa från och med
första ordinarie stämma som hålls
efter den 30 juni 1981. Till dess tilllämpas
i stället motsvarande äldre
bestämmelser.

3. Årsredovisningar skall efter
den 30 juni 1981 upprättas enligt de
nya bestämmelserna. För räkenskapsår
som har börjat löpa före
den I juli 1981 får årsredovisning
dock upprättas enligt äldre bestämmelser.

Vid moment 29 i utskottets hemställan

Övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen -

Regeringens förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1981.

2. De nya bestämmelserna i 46 §
1 mom. tredje stycket samt 49 §
första stycket lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar tillämpas i
fråga om bostadsrättsförening från
och med första ordinarie föreningsstämma
som hålls efter utgången
av år 1980. Till dess tillämpas i stället
motsvarande äldre bestämmelser.

3. Årsredovisningar skall efter

Utskottets förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1
juli 1981.

2. De nya bestämmelserna i 46 §
1 mom. tredje stycket samt 49 §
första stycket lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar tillämpas i
fråga om bostadsrättsförening från
och med första ordinarie föreningsstämma
som hålls efter den 30 juni
1981. Till dess tillämpas i stället
motsvarande äldre bestämmelser.

3. Årsredovisningar skall efter

LU 1980/81:4 Bilaga 7

160

Regeringens förslag

Utskottets förslag

utgången av år 1980 upprättas enligt
lagen om ekonomiska föreningar
i dess nya lydelse. För räkenskapsår
som har börjat löpa före
denna tidpunkt får sådan redovisning
dock upprättas enligt äldre bestämmelser.

den 30 juni 1981 upprättas enligt lagen
om ekonomiska föreningar i
dess nya lydelse. För räkenskapsår
som har börjat löpa före den J juli
1981 får sådan redovisning dock
upprättas enligt äldre bestämmelser.

4. Punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1980:000) om ändring i
lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar gäller även i fråga om bostadsrättsföreningar.

Övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i lagen om
sambruksföreningar

Regeringens förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1981.

2. De nya bestämmelserna i 46 §
1 mom. tredje stycket samt 49 §
första stycket lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar tillämpas i
fråga om sambruksförening från
och med första ordinarie föreningsstämma
som hålls efter utgången
av år 1980. Till dess tillämpas i stället
motsvarande äldre bestämmel -

Utskottets förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1
juli 1981.

2. De nya bestämmelserna i 46 §
1 mom. tredje stycket samt 49 §
första stycket lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar tillämpas i
fråga om sambruksförening från
och med första ordinarie föreningsstämma
som hålls efter den 30 juni
1981. Till dess tillämpas i stället
motsvarande äldre bestämmelser.

ser.

3. Årsredovisningar skall efter 3. Årsredovisningar skall efter
utgången av år 1980 upprättas en- den 30 juni 1981 upprättas enligt la ligt

lagen om ekonomiska förening- gen om ekonomiska föreningar i

ar i dess nya lydelse. För räken- dess nya lydelse. För räkenskapsår

skapsår som har börjat löpa före som har börjat löpa före den I juli

denna tidpunkt får sådan redovis- 1981 får sådan redovisning dock

ning dock upprättas enligt äldre be- upprättas enligt äldre bestämmel stämmelser.

ser.

4. Bestämmelserna i punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1980:000) om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar tillämpas
även i fråga om sambruksföreningar.

Övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i lagen om
understödsföreningar

Regeringens förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1981.

2. De nya bestämmelserna i 46 §
1 mom. tredje stycket samt 49 §
första stycket lagen (1951:308) om

Utskottets förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1
juli 1981.

2. De nya bestämmelserna i 46 §
1 mom. tredje stycket samt 49 §
första stycket lagen (1951:308) om

LU 1980/81:4 Bilaga 7

161

Regeringens förslag

ekonomiska föreningar tillämpas i
fråga om understödsförening från
och med första ordinarie föreningsstämma
som hålls efter utgången
av år 1980. Till dess tillämpas i stället
motsvarande äldre bestämmelser.

Utskottets förslag

ekonomiska föreningar tillämpas i
fråga om understödsförening från
och med första ordinarie föreningsstämma
som hålls efter den 30 juni
1981. Till dess tillämpas i stället
motsvarande äldre bestämmelser.

Övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i lagen om
arbetslöshetsförsäkring

Regeringens förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1981.

2. De nya bestämmelserna i 46 8
1 mom. tredje stycket samt 49 §
första stycket lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar tillämpas i
fråga om arbetslöshetskassa från
och med första ordinarie föreningsstämma
som hålls efter utgången
av år 1980. Till dess tillämpas i stället
motsvarande äldre bestämmel -

Utskottets förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1
juli 1981.

2. De nya bestämmelserna i 46 §
1 mom. tredje stycket samt 49 8
första stycket lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar tillämpas i
fråga om arbetslöshetskassa från
och med första ordinarie föreningsstämma
som hålls efter den 30 juni
1981. Till dess tillämpas i stället
motsvarande äldre bestämmelser.

ser.

LU 1980/81:4

162

Bilaga 8

Av reservanterna framlagda lagförslag och förslag till
ändringar i regeringens lagförslag

Vid moment 6 i utskottets hemställan

Förslaget till lag om årsredovisning m. m. i vissa företag

Reservanternas förslag

Regeringens förslag

2 kap.

I §

Den som enligt bokföringslagen
(1976: 125) är skyldig att upprätta
årsbokslut skall för samma räkenskapsår
även upprätta årsredovisning
enligt denna lag, om

1. antalet anställda hos företaget
under räkenskapsåret i medeltal
har varit minst tio,

2. företaget är moderföretag i en
koncern enligt denna lag och antalet
anställda hos koncernen under
räkenskapsåret i medeltal har varit
minst tio, eller

3. tillgångarnas nettovärde i rörelsen
enligt balansräkningar för de
två senaste räkenskapsåren överstiger
ett gränsbelopp som motsvarar
1000 gånger det enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
bestämda basbeloppet för den sista
månaden av respektive räkenskapsår.

Aktiebolag, ekonomiska föreningar
och stiftelser är inte skyldiga
att upprätta årsredovisning enligt
denna lag.

Den som enligt bokföringslagen
(1976:125) är skyldig att upprätta
årsbokslut skall för samma räkenskapsår
även upprätta årsredovisning
enligt denna lag.

Aktiebolag, ekonomiska föreningar
och stiftelser är inte skyldiga
att upprätta årsredovisning enligt
denna lag.

Vid moment 8 i utskottets hemställan

Förslaget till lag om årsredovisning m. m. i vissa företag

Regeringens förslag Reservanternas förslag

3 kap.

1 §

I fråga om koncerner enligt den- I fråga om koncerner enligt denna
lag gäller 2-11 §§ i detta kapitel, na lag gäller 2-11 §§ i detta kapitel.

LU 1980/81:4 Bilaga 8

163

Regeringens förslag Reservanternas förslag

om antalet anställda hos koncernen
ander räkenskapsåret i medeltal
har varit minst 10.

Vid moment 14 i utskottets hemställan
Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 3 och 6 §§ aktiebolagslagen skall ha
nedan angivna lydelse.

10 kap.

3 §

Lydelse enligt prop. 1979180:143 Reservanternas förslag

Minst en av bolagsstämman ut- Minst en av bolagsstämman utsedd
revisor skall vara auktoriserad sedd revisor skall vara auktoriserad

revisor eller godkänd revisor revisor eller godkänd revisor.

/. om bolagets bundna egna kapital
uppgår till minst en miljon
kronor, eller

2. om enligt den senast fastställda
balansräkningen full täckning
inte finns för bolagets registrerade
aktiekapital.

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor
om

1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två
senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000
gånger det enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet
för den sista månaden av respektive räkenskapsår,

2. antalet anställda hos bolaget under de två senaste räkenskapsåren i
medeltal överstigit 200, eller

3. bolagets aktier eller skuldebrev är noterade på fondbörs eller på lista
utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.

Vad i andra och tredje styckena föreskrives gäller även för moderbolag i
en koncern om nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt fastställda
koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger
det gränsbelopp som anges i andra stycket eller om antalet anställda
vid koncernföretagen under nämnda tid i medeltal överstigit 200.

I annat bolag än som avses i förs- I annat bolag än som avses i and ta,

andra och fjärde styckena skall ra och fjärde styckena skall auktori auktoriserad

revisor eller godkänd serad revisor utses, om ägare till en

LU 1980/81:4 Bilaga 8

164

Lydelse enligt prop. 1979180:143 Reservanternas förslag

revisor utses, om ägare till en tion- tiondel av samtliga aktier begär det

del av samtliga aktier begär det vid vid bolagsstämma, där revisorsval

bolagsstämma, där revisorsval skall skall ske.

ske.

6 §

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

På anmälan skall länsstyrelsen förordna behörig revisor

1. när auktoriserad revisor eller godkänd revisor ej är utsedd enligt 3 8
första—fjärde styckena,

2. när revisor är obehörig enligt 2 § första stycket eller 4 § första eller
andra stycket, eller

3. när bestämmelse i bolagsordningen om antalet revisorer eller om
revisors behörighet åsidosatts.

Anmälan enligt första stycket kan göras av envar. Styrelsen är skyldig
göra anmälan, om ej rättelse utan dröjsmål sker genom den som utser
revisor.

Har bolagsstämman underlåtit att Har bolagsstämman underlåtit att
på begäran enligt 3 § femte stycket på begäran enligt 3 8 femte stycket

utse auktoriserad eller godkänd re- utse auktoriserad revisor och aktie visor

och aktieägare inom en må- ägare inom en månad från stämman
nåd från stämman gör framställning gör framställning till länsstyrelsen,

till länsstyrelsen, skall denna för- skall denna förordna sådan revisor,

ordna sådan revisor.

Förordnande enligt denna paragraf skall meddelas efter bolagets hörande
och avse tid till dess annan revisor blivit i föreskriven ordning utsedd.
Vid förordnande enligt första stycket 2 skall länsstyrelsen entlediga den
obehörige revisorn.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

2. För bolag som är registrerat i aktiebolagsregistret vid ikraftträdandet
av denna lag tillämpas de nya bestämmelserna fr. o. m. den 1 januari 1985.
Till dess tillämpas i stället motsvarande äldre bestämmelser.

Vid moment 16 i utskottets hemställan
Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen

Regeringens förslag Reservanternas förslag

9 kap.

14 §

Har i bolagsordningen på grund av lag eller annan författning eller efter
regeringens medgivande intagits föreskrift, enligt vilken viss bestämmelse

LU 1980/81:4 Bilaga 8

165

Regeringens förslag Reservanternas förslag

icke får ändras utan att regeringen lämnat tillstånd därtill, får ej heller
sådan föreskrift ändras utan regeringens tillstånd.

Beslut om ändring av bolagsordningen
skall genast anmälas för registrering
och får utom i fall som
avses i 18 kap. 6 § ej verkställas
förrän registrering skett. Avser
ändringen bolagets firma eller den
ort i Sverige där bolagets styrelse
skall ha sitt säte, skall länsstyrelsen
i det län där styrelsen före ändringen
har sitt säte genast underrättas
om ändringen.

Vid moment 18 i utskottets hemställan

Förslaget till lag om ändring i lagen om styrelserepresentation för de
anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar

Regeringens förslag Reservanternas förslag

3 §

Med företag avses i denna lag akt
lagen är tillämplig.

Med koncern förstås i denna lag
svenska juridiska personer som enligt
bestämmelserna i 1 kap. 2 § aktiebolagslagen
(1975:1385) eller I a
§ lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar är moderföretag och
dotterföretag i förhållande till varandra.

tolag eller ekonomisk förening, varå

Med koncern förstås i denna lag
svenska juridiska personer som enligt
bestämmelserna i I kap. 2 § aktiebolagslagen
(1975:1385) / deras
lydelse före den 1 juli 1981, om de
gällt även efter nämnda dag, eller
såvitt avser ekonomiska föreningar,
vid en motsvarande tillämpning
av dessa bestämmelser är moderföretag
och dotterföretag i förhållande
till varandra.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:355) om styrelserepresentation för de
anställda i bankinstitut och försäkringsbolag

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1976:355) om styrelserepresentation
för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag skall ha nedan angivna
lydelse.

LU 1980/81:4 Bilaga 8

166

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

2 §

Med företag avses i denna lag bankinstitut eller försäkringsbolag, varå
lagen är tillämplig.

Med koncern förstås i denna lag
svenska juridiska personer som enligt
bestämmelserna i 1 kap. 2 § aktiebolagslagen
(1975: 1385) eller vid
en motsvarande tillämpning av dessa
bestämmelser är moderföretag
och dotterföretag i förhållande till
varandra, under förutsättning att
moderföretaget är bankinstitut eller
försäkringsbolag som avses i 4 §
första stycket.

Med koncern förstås i denna lag
svenska juridiska personer som enligt
bestämmelserna i 1 kap. 2 § aktiebolagslagen
(1975:1385) / deras
lydelse före den I juli 1981, om de
gällt även efter nämnda dag, eller
vid en motsvarande tillämpning av
dessa bestämmelser är moderföretag
och dotterföretag till varandra,
under förutsättning att moderföretaget
är bankinstitut eller försäkringsbolag
som avses i 4 § första
stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

LU 1980/81:4 167

Innehållsförteckning

Ärendet i

Motionsyrkandena 2

Utskottet 3

Inledning 3

Propositionernas huvudsakliga innehåll 4

Proposition 1979180:143 4

Proposition 1979180:144 5

Allmänna överväganden 6

Handelsbolag och enkla bolag 7

Gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag 7

Styrelse i handelsbolag 15

Handelsbolag som företagsform för större företag 17

Övrigt 19

Årsredovisning, revision och koncernredovisning 19

Allmänna synpunkter 19

Årsredovisning 20

Koncernredovisning 23

Övrigt 25

Ändringar i aktiebolagslagen in. m 25

Allmänt om 50150-bolag 25

50150-bolagen i associationsrätten 27

50150-bolag i arbetsrätten 28

Allmänt om revisorers verksamhet 31

Utredning om företagsrevisionen 32

Revisors kompetens 34

Tillsyn över företagsrevisionen 36

Byte av firma och säte 38

Förslaget till ändring i aktiebolagslagen i övrigt 39

Översyn av aktiebolagslagen, särskilda regler för mindre aktiebolag,
m. m 40

Insyn i kommunala företag 45

Redovisningsregler för ekonomiska föreningar 47

Utskottets hemställan 48

Reservationer (s) 52

1. handelsbolag som företagsform för större företag (mom. 3 i
utskottets hemställan) 52

2. styrelserepresentation för de anställda i handelsbolag (mom. 4 i
utskottets hemställan) 53

3. skyldighet att avge årsredovisning (mom. 6 i utskottets hemställan)
54

4. koncernredovisning (mom. 8 i utskottets hemställan) 54

5. sidoordnade koncerner (mom. 9 i utskottets hemställan) 55

6. utredning om företagsrevisionen (mom. 13 i utskottets hemställan)
56

7. revisors kompetens (mom. 14 i utskottets hemställan) 57

8. kommerskollegiets tillsyn över företagsrevisorer (mom. 15 i utskottets
hemställan) 57

9. byte av firma m. m. (mom. 16 i utskottets hemställan) 58

10. 50150-bolagen i lagstiftningen om styrelserepresentation (mom.

18 i utskottets hemställan) 58

LU 1980/81:4 168

11. höjning av gränsen för aktiekapitalet (mom. 22 i utskottets hemställan)
60

12. översyn av aktiebolagslagen i syfte att stärka de anställdas inflytande
(mom. 23 i utskottets hemställan) 60

13. tillämpningen av lagstiftningen om styrelserepresentation (mom.

25 i utskottets hemställan) 61

Bilagor

1. Lagförslagen i proposition 1979/80:143 62

2. Lagförslagen i proposition 1979/80:144 90

3. Arbetsmarknadsutskottets yttrande 129

4. Näringsutskottets yttrande 137

5. Remissyttranden över motion 1979180:807 139

6. Till lagutskottet inkomna skrivelser angående gränsdragningen
mellan handelsbolag och enkla bolag 143

7. Av utskottet framlagda förslag till ändringar i regeringens lagförslag
156

8. Av reservanterna framlagda lagförslag och förslag till ändringar

i regeringens lagförslag 162

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980