Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Lagutskottets betänkande 1980/81:11

om dödsbodelägares ansvar för den dödes skulder m. m. (prop.

1980/81:48)

Ärendet

I proposition 1980/81:48 föreslår regeringen (justitiedepartementet) efter att ha hört lagrådet att riksdagen skall anta förslag lill

1.    lag om ändring i ärvdabalken,

2.    lag om ändring i giftermålsbalken,

3.    lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo.

Med anledning av propositionen har väckts motion 1980/81:175. I betänkandet behandlas vidare den under allmänna motionstiden 1981 väckta motionen 1980/81:1191.

Motionsyrkandena redovisas på s. 16.

1 Riksdagen 1980/81. 8 samt Nr 11


LU 1980/81:11


 


LU 1980/81:11                                                                      2

Lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken

(ie/.sattlSkap. 2S,21kap.,23kap. 2§,24kap. 1 S samt 25 kap. 1 och 5 SS skall ha nedan angivna lydelse,

dels atl i balken skall införas tre nya paragrafer, 18 kap. 1 a S samt 19 kap. 12 a och 20 a §S, av nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse 18 kap.

1 aS

När särskild dödsboförvaltning inte har anordnats enligt 19 kap. får enskilda delägare i mål som rör boet väcka och föra talan som parter i eget namn men för boets räkning, om övriga delägare är motparter i målet.

Delägare som har väckt talan har rätt till ersättning av dödsboet för kostnaderna i målet, i den mån kost­naderna läcks av det som har kommit boet till godo genom rättegången.

Väcker någon delägare talan mot dödsboet för egen räkning och har särskdd dödsboförvallning inte an­ordnats, förs boets talan i målet av övriga delägare.


 


2§'

Till dess atl egendomen omhän­dertagits av samtliga dödsbodelägare eller av den som eljest har att förvalta boet, skall egendomen, där den ej slår under vård av förmyndare, syss­loman eller annan, vårdas av deläga­re som sammanbodde med den avlidne eller eljest kan taga vård om egendomen, och har han att oför-


Till dess alt egendomen har tagits om hand av samtliga dödsbodeläga­re eller av den som (annat faU har atl förvalta boet, skall egendomen, om den ej står under vård av förmynda­re, syssloman eller annan, vårdas av delägare som sammanbodde med den avlidne eller annars kan ta hand om egendomen. Den som har tagit


' Senaste lydelse 1976:221


 


LU 1980/81:11

Nuvarande lydelse

dröjligen underrätta övriga delägare Om dödsfallet samt. där god man för delägare tarvas, hos rätten göra anmä\an scisom i 18 kap. föräldrabal­ken 5(7gi. Vad/?M är sagt om delägare gäller ock efterlevande make som ey år delägare / boet.

Är ej någon som sålunda tager vård om den dödes egendom, skall husfolk, husvärd eller annan som är närr-nast därdll omhändertaga egen­domen saml tillkalla delägare eller anmäla dödsfallet lill socialnämn­den. Polismyndigheten är ock pliktig att utföra vad nu sagts, om dess biträde äskas eller eljest finnes erfor­derligt. Då anmälan skett, skall soci­alnämnden, där sa erfordras, fullgö­ra vad enligt första stycket åligger delägare. För kostnaderna med anledning härav äger kommunen erhålla ersättning av boet.


Föreslagen lydelse

hand om egendomen skall genast underrätta övriga delägare om döds­fallet och. om det behövs god man för någon delägare, göra anmälan hos rätten enligt 18 kap. föräldrabal­ken. Vad som har sagts om delägare gäller också efterlevande niake som inte är delägare.

Finns det inte någon som sålunda tar hand om den dödes egendom, skall medlem av hushållet som den döde tillhörde.hyresvärd eller annan som är närmast liU det ta hand om egendomen samt tillkalla delägare eller anmäla dödsfallet till social­nämnden. Då anmälan skett eder förhållandet på annat sätt blir känt, skall socialnämnden, om det behövs, göra vad som enligt första stycket åligger delägare. För kostnaderna med anledning av detta har kommu­nen rätt till ersättning av boet.


19 kap. 12 a S

När dödsboet förvaltas av boutred­ningsman får var och en av delägarna i mål som rör boel väcka öch föra talan som part i eget namn men för boets räkning, om övriga delägare är' motparter i målet och boutrednings­mannen avstår från att föra boets talan.

Delägare som har väckt talan har rätt till ersättning av dödsboet för kostnaderna i målet, i dén mån kost­naderna täcks av del som har kommit boet till godo genom rättegången:

1* Riksdagen 1980/81. 8 saml. Nr 11


 


LU 1980/81:11


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


20 a S

När dödsboet förvallas av testa­mentsexekutör med behörighet att företräda boet i rättegång får var och en av delägarna i mål som rör boet väcka och föra talan som part i eget namn men för boets räkning, om övriga delägare är motparter i målet och teslamenisexekutorn avstår från att föra boets talan.

Delägare som har väckt talan har rätt till ersättning av dödsboet för kostnaderna i målet, i den mån kost­naderna täcks av det som har kommit boel till godo genom rättegången.


21 kap. Om den dödes gäld

IS

Varder ej efter ansökan, som göres sist en månad efter det bouppteckning förättades, dödsboets egendom av­trädd till förvaltning av boutred­ningsman eller tUl konkurs svara delägarna för sådan gäld efter den döde som vid bouppteckningens för­rättande var dem velerlig.

Yppas efter bouppteckningens för­rättande ny gäld efter den döde och av trades ej egendomen efter ansökan som göres sist en månad därefter, svarar delägare, som sådan tid för­suttit, för den gälden.


21 kap. Om den dödes skulder


Sker egendomsavlräde efter ansö­kan, som ingivits senare än en månad efter det bouppteckningen förrät­tades, är delägare pliktig att tiU döds­boet utgiva det belopp, varmed gäld. som var honom velerlig en månad


 


LU 1980/81:11

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


före ansökningsdagen, överstiger värdet av den avträdda egendomen och eljest tillgängliga medel, men skall ej vidare mol enskild borgenär slå i ansvar efter vad i 1 § sägs.

Där borgenär begär det, skall delä­gare med ed fästa, att gäld som yrkandet avser ej var honom velerlig en månad före ansökningsdagen. Gitter han ej gå eden, skad så anses som hade den gälden tidigare värd honom velerlig.

3S

Förfaller delägares ansökan om boets avträdande till konkurs, enär egendomen i stället sättes under för­valtning av boutredningsman, skall så anses som hade ansökan om av­träde till sådan förvaltning gjorts den dag konkursansökningen ingavs.

4S

Hava delägarna giltig anledning antaga, alt de ej skola nödgas infria borgen som den döde tecknat eller viss annan förbindelse, skall den gälden ej anses såsom velerlig.

8S

Innan den i 1 § första stycket stad­gade tiden gått tid ända eller, där boet står under förvaltning av bout­redningsman, uppgörelse träffats om borgenärens förnöjande, må betalning av gäld verkställas allenast där med fog kan antagas, att betal­ningen ej länder tdl men för borgenä­rer.


1 S

Innan en månad har förflutit efter det att bouppteckning förlänades eller, om boet förvaltas av boutred­ningsman, uppgörelse har träffats ined samtliga borgenärer om betal­ningen av skulderna får en skuld betalas endast om del med fog kan antas atl betalningen inle är till skada för borgenärerna.


 


Sedan   den   i   1 § första  stycket stadgade tiden gått lill ända,   må


2S

Sedan en månad har förflutit efter del att bouppteckning förrättades får


 


LU 1980/81:11


Nuvarande lydelse


Föreslagen Ivdelse


 


borgenär fordra säkerhet för gäld efter den döde, som ej är till betal­ning/ör/ö//e/; och för vilken tillräck­lig säkerhet ej finnes. Ställes e\ säker­het inom tre månader, må förfalhjtid ej tillgodonjutas.


borgenärerna kräva säkerhet för sådana skulder efter den döde vilka inle harförfällil lill betalning och för vilka del inle redan finns tillräcklig säkerhet. Ställs ej säkerhet inom tre månader, får dödsboet inte längre tillgodoräkna sig någon förfallolid.


 


S2

10

Är efter den döde gäld som ej förfader inom sex månader, må den, där fiera dödsbodelägare finnas eller allmänna arvsfonden «/'ensam delä­gare, hos borgenären uppsägas lill betalning sex månader efter uppsäg­ningen. Borgenär, som lill säkerhet för sin fordran har panträtt i fast egendom eller tomträtt eller har inteckning, är dock ej skyldig alt laga betalning före förfallodagen, där han inom tre månader efter uppsägning­en giver tillkänna att han vill hålla sig allenast till säkerheten.

5S

Sker egendomsavlräde efter det bodelningen eller arvskifte ägt rum. skall bodelningen eller skiftet gå åter. Då gälden finnes ej vara större än att den kan betalas av den dödes tillgångar och, om han var gift. vad av andra makens egendor-npå hans lott belöpt, om gälden gäll i beräk­ning vid bodelningen, skall likväl avträdande lill förvaltning av bout­redningsman allenast omfatta vad som enligt dennes prövning erfordras lill gäldens betalning och kostnader­na för förvaltningen.  Vad sålurrda


3 S

Finns det flera delägare i dödsboet eller är allmänna arvsfonden ensam delägare, får en skuld som inte för­faller lill betalning inom .sex månader sägas upp hos borgenären till betal­ning sex månader efter uppsägning­en. Om borgenären till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast egen­dom eller tomträtt eller har inteck­ning och han inom tre månader efter uppsägningen meddelar att han vill hålla sig endast till säkerheten, är han dock inte skyldig att la emot betalning före förfallodagen.

4 §

Sker bodelning eller arvskifte innan den dödes och boets andra skulder har betalts eder medel till deras betalning har ställts under sär­skild vård, skall bodelningen eller skiftet gä åter.

Ar skulderna inle större än att de kan betalas av den dödes tillgångar och. om han var gift, vad som av den andra makens egendom skulle ha belöpt på hans lott för det fall atl skulderna hade beaktats vid bodel­ningen, skall återgången begränsas till vad som behövs för atl skalderna


Senasle lydelse 1970:1001


 


LU 1980/81:11

Nuvarande lydelse

erfordras skall av delägarna utgivas i förhållande lill vad envar vid bodel­ningen eller arvskiftet nJuiU för mycket; och skall bodelningen eller skiftet / övrigt förbliva slåndande.

Yppas hos någon delägare brist, skall den fyllas av de övriga med vad de vid bodelningen eller skiftet vun-nd.

Egendom, som utgivits såsom legat eller Jämlikt ändamålsbestäm­melse, skall återbäras, såvitt del erfordras för täckning av gäld. Fin­nes egendomen ej i behåll, skall dess värde gäldas, såvitt ej särskilda skäl äro däremot.


Föreslagen lydelse

och kostnaderna för boets förvalt­ning skall kunna betalas. Vad som sålunda behövs skall utges av delä­garna i förhållande till vad var och en av dem har fått för mycket vid bodelningen eller arvskiftet. / övrigt skall bodelningen eller skiftet be­stå.

Finns egendom som skall lämnas åter inte i behåll, skall ersättning utges för del värde egendomen hade när återgång påkallades, om det inle finns särskilda skäl mot detta. Upp­kommer brist hos någon delägare, skall de övriga delägarna läcka bris­len med vad de har fått vid bodel­ningen eller skiftet. Vadsom behövs föran bristen skall kunna läckas skall utges av delägarna i förhållande lid vad var och en av dem sålunda har fått.

5S

Egendom som har utgetis som legal eller / enlighet med en ända­målsbestämmelse skall lämnas tillba­ka dll boel, om det behövs för alt den dödes skulder skall kunna betalas. Finns egendomen inte i behåll, skall ersättning utges för del värde egendo­men hade när återlämnande påkal­lades, om det inle finns särskilda skäl mot detta.


 


7S

Skyldighet atl utgiva egendom jäm­likt 5 eller 6 § skall tillika omfatta ränta eller avkomsl av egendomen. Nödig kostnad för egendomen skall ersättas, så ock nyttig kostnad, där den var gjord i god tro.


Den som enligl 4 eller 5 §är skyldig alt lämna tillbaka egendom tid boet eller atl ersätta egendomens värde skall utge även ränta eller avkomsl av egendomen. Han har dock själv rätt tdl ersättning för nödvändiga kostna­der för egendomen och, om han var i


I" Riksdagen 1980/81. 8 saml. Nr 11


 


LU 1980/81:11


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


11 S

Hava delägarna betad gäld i strid med vad i 8 § sägs eller, under tid för egendomsavlräde enligt 1 § första eller andra stycket, till men för bor­genärer utgivit legat, fullgjort ända­målsbestämmelse, sålt, förpantat, an­norledes använt eller ock förfarit boets egendom eller ådragU boel förbindelse, svara de för sådan gäld efter den döde som, då de så förf oro, var eller sist vid därefter förrättad bouppteckning blev dem velerlig. Kom av åtgärden allenast ringare skada eller företogs den av obetänk­samhet eller bristande kännedom om boets ställning, skaU allenast skade­stånd gäldas.

12 S

Sker bodelning eller arvskifte innan all gäld är gulden, svara delä­garna för gäld efter den döde, som då var eller sist vid därefter förrättad bouppteckning blev dem velerlig. Bodelning skall dock icke medföra sådan påföljd, där efterlevande ma­ken ej erhållit något av den dödes egendom.

13 §

Hava delägarna, sedan boet blivU avträtt till förvaltning av boutred­ningsman, utverkat rättens förord­nande atl boel icke längre skall sålun­da förvaltas, skall ifråga om ansvar för gäld så anses som hade egen-domsavlrädet ej ägt rum.


god tro, kostnader som har varU tid nytta för egendomen.


 


LU 1980/81:11

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

14        S

Försitter delägare, som har boet i sin vård, lid för boupptecknings för­rättande, skaU han svara för all den dödes gäld. Samma lag vare, där delägare vid bouppteckningen eller dess edfästande genom veterligen oriklig uppgift eller svikligt förtigan­de äventyrar borgenärers rätt.

15        S

Häftar delägare i ansvar för gäld efter den döde, skall ansvarigheten ock gälla annan boets gäld; och är delägare förty i fall som avses i 2 § första stycket pliktig att utgiva vad som erfordras för täckning av gäld, som före egendomsavträdet ådragits boet.

16        S

Vad i 1 -4 samt 11 - 15 §§ stadgas om skyldighet för delägare att svara för gäld skad ej äga tillämpning å delägare som är omyndig, ej heder å allmänna arvsfonden eller annan som företrädes av god man, men förmyndaren eller gode mannen skad gentemot borgenärerna svara för ska­da som kommit av hans åtgärd eller försummelse.

17        S

Hava flera enligt detta kapitel ådra­ga sig ansvar för gäld eller för skada, svara de en för alla och alla för en. Vad sålunda utgivits skall dem emel­lan fördelas enligt den i 18 kap. 6 § stadgade grunden.


 


LU 1980/81:11


10


 


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


18 S

Har arvinge eller teslamenlslagare ej njutit förmån av boet och ej heller tagit annan befattning därmed än att han fullgjort vad enligt 18 kap. 2 ,? åligger honom och deltagit i boupp­teckningens förrättande, är han fri från ansvar på grund av underlåten­het att avträda boet.

19 §

Finnes efter, den döde allenast egendom som ej kunnat hos honom tagas i mät, skad vad i detta kapitel är stadgal om ansvar för gäld ej äga tillämpning. Vad nu är sagt länder dock ej till inskränkning i delägares skyldighet atl låta egendomen eller dess värde gå i betalning för gäl­den.

23 kap.


Mot delägares bestridande må skifte ej företagas, innan bouppteck­ning skett och all velerlig gäld blivit gulden eller delägaren fritagils från ansvar för gälden eller medel till dess betalning ställts under särskild vård.

Skall legat eller ändamålsbestäm­melse fullgöras av oskiflo, må skifte ej mot delägares bestridande äga rum, innan förordnandet verkställts eller delägaren frilagits från atl svara för dess fullgörande eller erforderlig egendom blivit ställd under särskild vård.

Står boet under förvaltning av boutredningsman eller testaments­exekutör,  må  skifte  ej företagas.


2§


Mot någon delägares bestridande får skifte ej företas innan bouppteck­ning har förrättats och alla kända skulder har betalts eller medel lill deras betalning har ställts under särskild vård.

Skall legat eller ändamålsbestäm­melse fullgöras av oskiflo,/År skifte ej mol delägares bestridande äga rum innan förordnandet har verk­ställts eller delägaren har frilagits från att svara för dess fullgörande eller erforderlig egendom har blivit ställd under särskild vård.

Står boet under förvaltning av boutredningsman eller testaments­exekutör, får skifte ej föreläs innan


 


LU 1980/81:11


11


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


innan denne anmält att utredningen     denne har anmält alt utredningen
slutförts.
                                     har slutförts.

24 kap.


Hava, vid samförvaltning av döds­bo, delägarna överenskommd atl leva samman i oskiflal bo, gäller, / den mån ej annat föranledes av avta­let, om förvaltningens handhavande och boets företrädande vad i 18 kap. 1 S sägs; och skad vad i 3, 4 och 6 88 samma kapitel är stadgat äga motsva­rande tillämpning.


1 8


Om etl dödsbo förvaltas av delä­garna gemensamt och de har kommU överens om atl leva samman i oskif­tat bo, gäller i fråga om förvaltning­en av boel och rätten att företräda boet vad som sägs i 18 kap. 1 8, om inte annat har avtalats. Också bestämmelserna i 3, 4 och 6 88 sam­ma kapitel skall tillämpas.

I fråga om rätten för enskilda delägare alt väcka och föra talan som parter i eget namn men för boets räkning gäller vad som sägs i 18 kap. I a §, om inte annat avtalas mellan delägarna.


25 kap.


Är någon borta och hava sedan han veterligen sist var vid liv förflutit tio år eller, där han skulle vara över sjuttiofem år gammal, fem år, må ansökan göras om hans dödförkla­ring. Befann sig den bortovarande i livsfara då han veleriigen senast var i livet, må ansökan ske efter det tre år förflutit.


18


Är någon borta och har det sedan han veterligen senast var vid liv förflutit tio år eller, om han skulle vara över sjuttiofem år gammal, fem år, får ansökan göras om hans död­förklaring. Kan del antas alt den som är borta befann sig i livsfara då han veleriigen senast var i livet, får ansökan göras sedan tre år har för­flutit. Är det utrett att han befann sig i livsfara, får ansökan dock göras sedan ett år har förfludt.


 


Har den i kungörelsen fastställda dagen gått lill ända, skall rätten, om sådan tid som i 1 8 sägs är förfluten


58


Har den i kungörelsen fastställda dagen gått till ända, skall rätten, om sådan tid som anges i 1 8 är förfluten


 


LU 1980/81:11


12


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


och man ej vet atl den bortovarande avlidit, förklara att han skall anses för död; och skall han antagas hava avlidit, i fall som i 1 8 första punkten sägs vid utgången av den månad då nyss angiven lid gick till ända eller, i fråga om bortovarande som fyllt sexliofem men ej sjuttio år när han veterligen sist var vid liv, vid utgång­en av den månad under vilken han skulle hava fyllt sjuttiofem år saml, i fall enligl andra punkten i samma paragraf, å den dag eller, om dagen ej är känd, vid utgången av den månad då livsfaran förelåg. I rättens beslut skall angivas vilken dag sålun­da är att antaga såsom dödsdag.


och man ej vet alt den bortovarande avlidit, förklara all han skall anses för död. Han skall då antas ha avlidit, i fall som anges i 1 8 första meningen vid utgången av den månad då nyss angiven tid gick lill ända eller, i fråga om bortovarande som fyllt sextiofem men ej sjuttio år när han veterligen sist var vid liv, vid utgången av den månad under vilken han skulle ha fyllt sjuttiofem år samt, i fall enligt andra eller tredje mening­en i samma paragraf, på den dag eller, om dagen ej är känd, vid utgången av den månad då livsfaran förelåg respektive kunde antas före­ligga. I rättens beslut skall anges vilken dag som sålunda är att anta såsom dödsdag.


1.    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

2.    I fråga om dödsbodelägares ansvar för den dödes skulder tillämpas fortfarande äldre bestämmelser, om den döde har avlidit före ikraftträdan­det.

3.    Har ansökan om dödförklaring gjorts före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser.


 


LU 1980/81:11                                                                     13

2 Förslag till

Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 2 8 giftermålsbalken' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

12 kap.

28

Emot dödsbodelägares beslridan- Mot någon dödsbodelägares be-

de må bodelning ej äga rum, innan stridande får bodelning ej äga rum

äU velerlig gäld, för vUken den döde innan alla kända skulder för vdka

svarade, blivU gulden eder delägaren den döde svarade har betalts eller

fritagits från ansvar för gälden eller medel till deras betalning har satts

medel till dess betalning satts under under särskild vård. Har den dödes

särskild vård. Har den dödes egen- egendom blivit avträdd till konkurs,

dom blivit avträdd till konkurs, må får bodelning alldd äga rum utan

bodelning städse äga rum utan hin- hinderav«åo«delägaresbestridan-

der av delägares bestridande.                                              de.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Har den döde avlidit före ikraftträdandet, tillämpas dock fortfarande äldre bestämmelser.

' Balken omtryckt 1978:854.


 


LU 1980/81:11


14


3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden

rörande dödsbo

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 7 88 lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2 kap.


38

Finnes här i riket efter någon som vid sin död ej här hade hemvist egendom som ej är jämlikt 2 § avträdd till förvaltning av boutred­ningsman , skall anmälan härom utan dröjsmål göras hos polismyndighe­ten av den som om egendomen har vård eller eljest av anhörig, husfolk, husvärd eller annan som är därdll närmast. Då anmälan sker eller för­hållandel eljest varder kunnigt, ålig­ge det polismyndigheten alt, där det tarvas, taga vård om egendomen.

Är egendomen av ringa värde och består den huvudsakligen av reda penningar, kläder och andra lösören för personligt bruk, må, sedan kost­naden här i riket för den avlidnes uppehälle, vård och begravning gul-dits, polismyndigheten, där det finnes kunna ske ulan förfång för rättsägare som äro svenska medborgare eller här hava hemvist, överlämna egen­domen lill anhörig till den avlidne eller, om denne var utländsk med­borgare, till konsul för det land han tillhörde.

Är ej sådanl faU för handen som i andra stycket sägs, göre polismyn-


Flnns del här i riket egendom efter någon som vid sin död inte hade hemvist här och har egendomen inte avträtts lill förvaltning av boutred­ningsman enligt 2 §. skall anmälan om detta utan dröjsmål göras hos socialnämnden av den som har vård om egendomen eller annars av anhö­rig, medlem av del hushåll som den döde tillhörde, hyresvärd eller annan som är närmast //// det. Då anmälan sker eller förhållandet på annat sätt blir känt, skall socialnämnden, om det behövs, ta hand om egendo­men.

Är egendomen av ringa värde och består den huvudsakligen av kon­tanter, kläder och andra lösören för personligt bruk, får socialnämnden överlämna egendomen till anhörig till den avlidne eller, om denne var utländsk medborgare, till konsul för del land han tillhörde. Överlämnan­de får dock ske först sedan kostnader­na här i riket för den avlidnes uppe­hälle, vård och begravning har be­talts. Överlämnande får inle ske, om det skulle medföra skada för någon rättsägare som är svensk medborgare eller som har hemvist här.

I annat fall än som avses i andra stycket  skall  socialnämnden  göra


 


LU 1980/81:11


15


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


digheten anmälan lill rätten; och förordne rätten, att egendomen skall avträdas till förvaltning av boutred­ningsman, och gälle därefter vad i 2 8 sägs.


anmälan till rätten, som då förord­nar att egendomen skall avträdas till förvaltning av boutredningsman. Därefter gäller vad som sägs i 2 S.


 


Då boutredning, bodelning eller arvskifte sker här i riket, gälle om bodelägares ansvarighet för gäld vad i svensk lag är stadgat. Ifad som i 6 § sägs må dock gäld för vilken den döde häftade tid annan än den som är svensk medborgare eller här har hemvist icke i något fall såsom veler­lig anses, med mindre den blivit hos boutredningsmannen av borgenären särskih angiven.

Har någon njutit lott i dödsbo vid bodelning eller arvskifte som utom riket företagits i den ordning främ­mande lag stadgar, vare han ej enligt svensk lag på den grund ansvarig för boets gäld annat än med den mottag­na egendomen eller dess värde.


7S


Då boutredning, bodelning eller arvskifte sker här i riket skall frågan om dödsbodelägares ansvar för den dödes skulder bedömas efter svensk lag.


Denna lag träder i kraft den  1 juli 1981. Har den döde avlidit före ikraftträdandet, tillämpas dock fortfarande äldre bestämmelser.


 


LU 1980/81:11                                                                       16

Motionsyrkandena

A.  I motion 1980/81:175 av Ivan Svanström m. fl. (c, fp, m, s) yrkas alt
riksdagen med anledning av proposition 1980/81:48 beslutar att 5 8 första
stycket lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden får följande lydelse:

Arv, som har tillfallit fonden,/or helt eller delvis avstås till annan, om del med hänsyn till uttalanden av arvlålaren eller andra särskilda omständigheter kan anses överensstämma med arvlåtarens yttersta vilja. Även i annat fall/år arv avstås till arvlåtarens släkting eller annan person som har stått arvlålaren nära, om det kan anses billigt. Arv.som utgörs av egendom, vilken är värdefull från kulturhistorisk synpunkt eller från natur- eller kulturvårdssynpunkt, får avstås dll annan som har särskilda förulsätlningar an la hand om egendomen på lämpligt sätt.

B.  I modon 1980/81:1191 av Margareta Gärd (m) yrkas alt riksdagen
beslutar alt upphäva 3 kap. 7 8 ärvdabalken.

Utskottet

Inledning

Den arvsrättsliga lagstiftningen är sedan några år tillbaka föremål för viss översyn. Bl. a. skall familjelagssakkunniga enligt sina direktiv ta upp frågan om makes ställning i arvsrättsligt hänseende samt även granska systemet med secundosuccession. Efter hemställan av riksdagen (LU 1975/76:30, rskr 1975/76:340 och LU 1978/79:2, rskr 1978/79:6) utreder en särskild kommitté (Ju 1977:07) frågan om ställföreträdare för dödsbo som äger fasfighet samt problemen med avveckling av dödsbos fastighetsinnehav och upplösning av samägande.

I augusti 1977 tillkallades en särskild sakkunnig för atl utreda frågan om dödsbodelägares ansvar för den dödes skulder samt vissa andra arvsrättsliga spörsmål. Den sakkunnige, som bedrivit arbetet under beteckningen utredningen om vissa arvsrättsliga frågor, avlämnade i juni 1979 betänkandet (Ds Ju 1979:11) Dödsbodelägares ansvar för avlidens skulder m. m. Betän­kandet har remissbehandlats.

I propositionen har tagits upp vissa av utredningens förslag. Sålunda utmönstras den nuvarande principen atl dödsbodelägarna blir personligen ansvariga för den avlidnes skulder, om inte boet inom en viss tid avträtls till förvaltning av boutredningsman eller till konkurs. I stället införs bestämmel­ser om att en bodelning eller ett arvsskifte, som sker innan den dödes skulder har betalts, skall gå åter.

Vidare föreslås nya bestämmelser om dödsbodelägares rätt atl föra talan i mål som rör boet. Enskilda dödsbodelägare skall under vissa förutsättningar få rätt att föra talan som parter i eget namn men för boets räkning. Förslaget i denna del innebär i huvudsak att nuvarande domstolspraxis lagfästs.


 


LU 1980/81:11                                                                       17

Bestämmelserna om dödförklaring föreslås ändrade på några punkter. Bl. a. skall den som har befunnit sig i livsfara och därefter försvunnit kunna förklaras död redan när ett år, och inte som f. n. tre år, har förflutit från försvinnandet.

I enlighet med vad polisutredningen i betänkandet (SOU 1976:6) Polisen har förordat föreslås i propositionen att polisen befrias från skyldigheten att ta hand om avlidna personers egendom. Denna uppgift läggs i fortsättningen enbart på socialnämnden.

Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 1981.

Utskottet kommer i det följande alt närmare behandla några av propositionens förslag. Övriga förslag i propositionen har utskottet inte funnit föranleda några särskilda uttalanden från utskottets sida. Med anledning av en motion kommer utskottet vidare att la upp frågan om allmänna arvsfondens rätt atl avstå egendom som är värdefull från kulturhistorisk synpunkt eller från natur- eller kulturvårdssynpunkl. I denna fråga avgav utredningen etl förslag som inle har tagits upp i propositionen. Slutligen kommer utskottet alt med anledning av en under den allmänna motionstiden 1981 väckt motion behandla vissa frågor om secundosucces­sion.

Dödsbodelägares ansvar för den dödes skulder

Om en avliden efterlämnar skulder svarar i första hand dödsboet för dessa skulder. I vissa fall kan dock dödsbodelägarna göras personligen ansvariga för skulderna. Bestämmelser härom finns i 21 kap. ärvdabalken (ÄB). Bl. a. svarar dödsbodelägarna för sådana skulder som de kände lill när bouppteck­ningen förrättades eller som senare blivit kända för dem, om inte boet inom viss närmare angiven tid avträds till förvaltning av boutredningsman eller till konkurs. Dödsbodelägarna blir också personligen ansvariga för den dödes skulder, om de genomför bodelning och arvskifte trots att de vet att den dödes skulder inte är betalda. Även i vissa andra situationer föreligger ett personligt betalningsansvar. Bl. a. drabbas den som enligl ärvdabalken har skyldighet att se till att bouppteckning förrättas men som försummar att göra detta inom fastställd tid.

Som inledningsvis framhållits föreslås i propositionen alt bestämmelserna om dödsbodelägares personliga betalningsansvar slopas och ersätts av regler om återgång av bodelning eller arvskifte som har skett i fall då den avlidnes skulder inte har betalats.

Utskottet vill till en början erinra om all reglerna om delägares personliga betalningsansvar kommit lill i syfte alt skydda borgenärernas intressen. Reglerna torde emellertid allmänt anses vara invecklade och svårtillämpade. I praktiken är det därför sällan som en borgenär gör gällande personligt delägaransvar. Reglerna kan dock medföra ett synnerligen strängt personligt betalningsansvar för dödsbodelägarna. Det har sålunda inträffat fall där en


 


LU 1980/81:11                                                                        18

dödsbodelägare på grund av bristande kännedom om reglerna underlåtit atl förrätta bouppteckning inom föreskriven tid och drabbats av ett oinskränkt betalningsansvar för den dödes skulder trots alt delägaren endast fått en mindre förmån av boet. Detta innebär i sin lur alt en borgenär kan fä full betalning för sin fordran trots atl boet endast har små tillgångar. Enligt utskottets uppfattning bör sådana regler utmönstras ur lagstiftningen som kan ge lill resultat att en borgenär får sin ställning förbättrad på grund av atl gäldenären avlider.

Förslaget i propositionen innebär alt den avlidnes borgenärer inte längre kan få ut mer än som svarar mot tillgångarna i boet. De nya reglerna tar således på ett helt annat sätt än de gällande hänsyn till dödsbodelägarnas intressen. Genom regeln alt bodelning och arvskifte skall återgå om sådan förrättning verkställts innan den avlidnes skulder betalats ges borgenärerna enligt utskottets mening etl tillfredsställande skydd. Utskottet vill vidare peka på alt borgenärerna också skyddas av reglerna i 18 kap. 6 8 ÄB om delägares ansvar för skador som delägaren under förvaltningen av boel genom vårdslöshet eller av uppsåt vållar borgenärerna. Illojala förfaranden från dödsbodelägarens sida gentemot borgenärerna kan också föranleda straffansvar genom reglerna i brottsbalken om gäldenärsbrott.

Enligl utskottets mening medför propositionens förslag en rimlig begräns­ning av dödsbodelägarnas ansvar för den dödes skulder. De nya reglerna är också enklare atl tillämpa än de gällande. Med hänsyn härtill och då förslaget inle leder till alt borgenärernas rätt försämras tillstyrker utskottet proposi­tionen i denna del.

Dödförklaring

Om någon är borta och viss tid har förflutit sedan han veterligen senast var vid liv, kan enligt 25 kap. 1 8 ÄB ansökan göras hos domstol om att han skall förklaras död. 1 allmänhet krävs atl minst tioår harförfiutil. Om den som har försvunnit är över 75 år vid ansökningstillfället, får ansökan dock göras sedan fem år har förflutit. Var den försvunne i livsfara vid försvinnandet, får ansökan göras efter tre år. I rättspraxis har ganska stränga krav ställts på bevisningen om alt livsfara förelåg (se NJA 1977 s. 118 och 1980 s. 44).

De nuvarande reglerna har kritiserats. Bl. a. har framhållits att tiderna för ansökan om dödförklaring numera måste anses för långa. Utskottet erinrar om atl utskottet i april 1978 i sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 1977/78:21) med anledning av en motion anslöt sig till motionärens ståndpunkt alt lidsgränsen tio år för ansökan om dödförklaring kunde synas alltför lång. Med hänsyn till atl reglerna om dödförklaring var föremål för översyn av utredningen om vissa arvsrätlsliga frågor var någon åtgärd från riksdagens sida dock inte erforderlig. Utskottet underströk vikten av att utredningsarbetet bedrevs skyndsamt.

1 propositionen behålls huvudregeln tio år eller, om den försvunne var över


 


LU 1980/81:11                                                                       19

75 år, fem år. Däremot föreslås att treårstiden för fall då den försvunne befann sig i livsfara förkortas till ell år. Vidare föreslås en uppmjukning av beviskraven när del gäller livsfara. Dödförklaring skall sålunda kunna ske även i sådana fall där det visserligen inle är utrett men ändå kan antas alt den försvunne var i livsfara vid försvinnandet. För dessa fall där full bevisning om livsfara inte kan åstadkommas föreslås dock atl treårsliden behålls.

Utskottet vill för sin del framhålla att reglerna om dödförklaring har stor betydelse för en försvunnens anhöriga. Med hänsyn till att en dödförklaring för med sig alla de rättsverkningar i personligt och ekonomiskt hänseende som inträder när någon har dött, är del emellertid angeläget atl dödförkla­ring får meddelas endast om starka skäl talar för alt den försvunne avlidit. Långa tidsfrister minskar naturligtvis risken för orikliga dödförklaringar. Som utskottet ovan anfört har emellertid de nuvarande tidsfristerna ansetts alltför långa. I kombination med del hårda beviskravet vid påstådd livsfara har reglerna lett till resultat som i vissa fall tett sig mindre tillfredsställande. Utskottet hänvisar härvid till del ovan angivna rättsfallet från 1977, som torde ha legat till grund för den motion som utskottet behandlade 1978. Reglerna om dödförklaring bör därför ändras.

I propositionen har inle valts den lösning som utskottet ifrågasatte 1978, nämligen en ändring av huvudregeln tio år. Förslagen om en uppmjukning av del nuvarande stränga kravet på bevisning om livsfara och en sänkning av tidsfristen från tre till etl år i sådana fall där livsfara kunnat lill fullo styrkas tillgodoser emellertid helt de syften som en reform enligt utskottets mening bör ha. 11, ex. 1977 års rättsfall hade sålunda, om de nu föreslagna reglerna gällt, ansökningen om dödförklaring efter tre år med all sannolikhet kunnat bifallas.

På anförda skäl tillstyrker utskottet förslagen i denna del.

Allmänna arvsfondens rätt att avstå egendom

Om den som avlider saknar arvsberältigad make eller släkting, tillfaller arvet allmänna arvsfonden (5 kap. 1 8 ÄB). Egendom kan tillföras arvsfonden även genom gåva och testamente. Bestämmelser om fonden finns i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden.

Fondens egendom skall förvaltas av kammarkollegiet som en särskild fond för atl främja vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om handikappade (1 8).

Arv som lillfallil fonden kan avstås helt eller delvis till annan, om det med hänsyn till arvlåtarens uttalanden eller andra särskilda omständigheter kan antas överensstämma med arvlåtarens yttersta vilja. Även i annat fall kan arv avstås till arvlåtarens släkting eller annan person som har stått arvlålaren nära, om del kan anses billigt. Beslut om arvsavslående fattas av regeringen eller, efter dess bemyndigande, av kammarkollegiet. I vissa fall krävs riksdagens medverkan (5 S).


 


LU 1980/81:11                                                                       20

Egendom som har tillfallit fonden och som inte har avståtls skall säljas. Enligt förordningen (1971:727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom m. m. skall den säljande myndigheten se till att köpeskillingen blir den högsta möjliga och att den i varje fall inte understiger egendomens saluvärde, om inte annat särskilt föreskrivs. Lös egendom skall säljas på offentlig auktion av den gode man som enligt 7 8 arvsfondslagen har förordnats av tingsrätten att vid boutredningen företräda fonden (8 S arvsfondslagen). Särskilda regler gäller beträffande tomträtt och fordring­ar.

I direktiven till utredningen om vissa arvsrättsliga frågor anförde föredragande statsrådet att det visat sig att intresset att bevara egendom som har särskilt värde från kultur- eller nalurvårdssynpunkt inle alltid kunde tillgodoses om egendomen skulle säljas för arvsfondens räkning i vanlig ordning. Statsrådet ansåg därför alt det var befogal att på nytt la upp frågan om att utvidga arvsfondens rätt att avstå egendom. Även när det inle var möjligt att fastställa vad som kunde stämma överens med arvlåtarens yttersta vilja borde det vara möjligt att avslå egendom till förmån för museer, bibliotek, stiftelser och andra institutioner eller sammanslutningar som hade särskilda förutsättningar att ta hand om egendomen på ett lämpligt sätt.

Utredningen delade föredragande statsrådets uppfattning att gällande bestämmelser innebar nackdelar för egendom som är värdefull från kulturhistoriska synpunkter eller med hänsyn till natur- och kulturvård. Bestämmelserna medförde enligl utredningen atl sådan egendom i vissa fall inte kunde bevaras. Utredningen föreslog därför att arv som avsåg egendom som var värdefull från natur- eller kulturvårdssynpunkl skulle få avslås till annan som hade särskilda förutsättningar att ta hand om egendomen pä ett lämpligt sätt.

Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i denna del har tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat det utan erinran. I propositionen läggs dock inte fram något förslag till vidgad rätt till arvsavslående. Som skäl härför anförs att - medan de nuvarande bestämmelserna om arvsavslående förutsätter en personlig anknytning mellan arvlålaren och den som egen­domen skall avstås lill - innebär utredningens förslag att arvsfonden skall kunna avslå egendom även för att tillgodose vissa allmänna intressen. En sådan utvidgning väcker enligt departementschefen frågan om inte avslående bör få ske även för andra ändamål. Departementschefen nämner också att tanken på att avstående skall kunna ske i fråga om egendom av nu aktuellt slag tidigare avvisats på grund av vissa principiella betänkligheter. Härtill kommer enligt departementschefen att del i detta ärende inte har dokumen­terats vilket praktiskt behov som kan finnas av den av utredningen föreslagna möjligheten lill arvsavslående. Enligt departementschefen bör denna fråga och de övriga spörsmål som gäller en eventuell utvidgning av fondens möjligheter alt avstå egendom utredas ytterligare innan slutlig ställning tas fill utredningens förslag. Departementschefen anser att utredningens förslag


 


LU 1980/81:11                                                                       21

får tas upp senare i lämpligt sammanhang.

Att utredningens förslag inte nu läggs fram för riksdagen kritiseras i motion 175 (c, fp, m, s). Motionärerna anser det märkligt att regeringen först finner det befogat att utreda möjligheterna till arvsavslående för nu aktuellt ändamål men - när sedan utredningen föreslår regler om sådant avstående och delta förslag fillstyrks av remissinstanserna - anser alt någon lagändring inte bör ske. Enligt motionärerna är det angelägel att egendom som har ett kulturpolitiskt värde eller som är av betydelse från naturvårds- eller kulturvårdssynpunkt och som har tillfallit arvsfonden skall kunna överlåtas på kultur- och nalurvårdande institutioner eller organisafioner och inte, såsom ibland i dag sker, överläs av markexploatörer eller skingras åt olika håll. Att det finns ett praktiskt behov av vidgade möjligheter lill arvsavslå­ende är enligt motionärerna ovedersägligt. Motionärerna anför vidare atl den omständigheten att det kan finnas skäl atl överväga möjligheten att avstå egendom även för andra ändamål inte rimligen bör föranleda atl genomfö­randet av utredningens förslag skjuls upp till en avlägsen framlid. På anförda skäl yrkar motionärerna att 5 8 arvsfondslagen ändras i enlighet med vad utredningen föreslagit.

Utskottet konstaterar till en början att bestämmelserna om atl egendom som tillfallit arvsfonden skall försäljas till högsta möjliga pris leder till att kultur- och naturvårdande institutioner och organisationer får i vissa fall svårt att förvärva egendom, som det är önskvärt alt bevara. Av såväl utredningsdirektiven som utredningens betänkande framgår att den nuva­rande regleringen är till nackdel för de intressen som dessa institutioner och organisationer har att bevaka. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angelägel atl egendom av nu ifrågavarande slag kan överläs av sådana institutioner och organisationer, som har särskilda förutsättningar atl ta hand om egendomen på ett lämpligt sätt. Även om det inte torde röra sig om mer än något enstaka objekt varje år är det mot bakgrund av det anförda enligt utskottets mening ovedersägligt att det finns ett praktiskt behov av att ändra den nuvarande regleringen.

Som framgår av departementschefens uttalanden har tanken på att öppna möjlighet att avslå kulturhistoriskt intressant egendom prövats tidigare, närmare bestämt år 1969, men då avvisats med hänsyn till de principiella betänkligheter som förelåg mot att utvidga arvsfondens ändamål för vissa speciella situationer. Regeringen har emellertid i utredningsdirektiven funnit det befogat att på nytt ta upp frågan om att utvidga arvsfondens rätt alt avstå egendom. Varken utredningen eller någon av remissinstanserna har därefter funnit att principiella betänkligheter nu skulle tala mot den föreslagna utvidgningen av rätten lill avslående. Utskottet kan för sin del ansluta sig till denna ståndpunkt. Att rätlen lill arvsavslående föreslås vidgad för att fillgodose vissa allmänna syften kan självfallet, såsom departementschefen påpekar, väcka frågan om inte arvsavslående bör få ske även för andra ändamål. Del förhållandet utgör dock, såsom motionärerna framhållit, inget


 


LU 1980/81:11                                                                       22

bärande skäl för att nu till en oviss framtid skjuta upp en angelägen reform.

Ulskotlel kan således inle finna att vad som anförs i propositionen mot etl genomförande av utredningens förslag har sådan styrka atl man bör avslå från atl nu ta ställning till förslaget. Utskottet vill tillägga att mot utredningens förslag skulle möjligen kunna tala den omständigheten att ell avstående av egendom kan komma alt innebära alt fondens möjligheter att lämna understöd minskar. Som utskottet tidigare framhållit torde del dock kunna bli fråga om arvsavslående för nu aktuella ändamål endast i något enstaka fall om året. Enligt utskottets mening torde därför etl avslående inte kunna i någon nämnvärd grad påverka fondens understödjande verksam­het.

På anförda skäl ansluter sig utskottet till motionärernas ståndpunkt atl utredningens förslag nu bör genomföras.

I sin motivering till förslaget framhåller utredningen atl arvsavslående för nu aktuella ändamål bör ske företrädesvis lill museer, bibliotek, stiftelser och andra institutioner eller sammanslutningar. Ibland kan det enligt utredning­en vara lämpligt att avstå lill förmån för kommuner. Utredningens förslag till lagtext öppnar emellertid möjlighet att också avstå egendom till fysisk person. Denna möjlighet kommenteras inte av utredningen. Kammarkolle­giet framhåller i sitt remissvar att med hänsyn till syftet med den föreslagna nya möjligheten till arvsavslående bör del enligt kollegiets mening inle vara möjligt att avstå egendom lill fysisk person. Utskottet delar denna uppfattning.

Sammanfattningsvis förordar utskottet att utredningens förslag om allmänna arvsfondens rätt att avstå egendom, som är av intresse frän bl. a. kulturhistorisk synpunkt, genomförs. Den begränsningen av förslagets räckvidd bör dock göras alt avstående endast får ske lill juridisk person. Vidare bör enligl ulskotlets mening lagtextförslaget justeras så alt det klart framgår att avstående endast får ske beträffande egendom som är av väsentlig betydelse från kulturhistorisk synpunkt eller från natur- eller kulturvårdssynpunkt. Den föreslagna bestämmelsen om arvsavslående bör införas som en ny tredje mening i 5 S första stycket arvsfondslagen. Utskottet vill peka på att bestämmelsen i vissa fall kan konkurrera med föreskriften i första meningen. I dessa fall bör den föreskriften ges företräde.

I utredningsdirektiven ifrågasatte föredragande statsrådet om inle etl arvsavslående borde förenas med villkor om hur egendomen skulle förvaltas. Utredningen fann dock inte detta nödvändigt. Eftersom egendomen enligl den föreslagna bestämmelsen ju skall tillföras endast sådana sammanslut­ningar e. d. som kan antas ha de bästa förutsättningar atl sköta egendomen på avsett sätt, anser inte heller utskottet del erforderligt med särskilda villkor eller föreskrifter. Utskottet förutsätter dock att beslutande myndighet alltid kräver besked av den till vilken avståendet skall ske om hur egendomen är avsedd att förvaltas. Är myndigheten inle nöjd med beskedet bör den söka få


 


LU 1980/81:11                                                                       23

lill stånd en överenskommelse med sökanden om de åtgärder som lämpligen bör vidtas. Utskottet vill tillägga atl, innan ett avstående sker. samråd normall bör las med myndigheter som har särskild sakkunskap när det gäller att avgöra om egendomen är av sådant slag som bestämmelsen förutsät­ter.

Polisens skyldighet att ta hand om avUdens egendom

Enligl 18 kap. 2 8 ÄB åligger det polismyndighet att i vissa fall ta hand om avlidens egendom. Sedan polismyndigheten gjort delta kan myndigheten antingen tillkalla delägare alt la hand om egendomen eller göra anmälan till socialnämnden.

Om den avlidne saknade hemvist här i landet gäller särskilda regler enligt 2 kap. 3 S lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo. Om till polismyndighet har anmälts att sådan person har avlidit skall polismyndig­heten ta hand om den avlidnes egendom, om det behövs. Är egendomen av ringa värde kan polismyndigheten, sedan begravningskostnader m. m. har betalats, under vissa förutsättningar lämna egendomen till anhörig till den avlidne eller till konsul för hans hemland. I annat fall skall polismyndigheten göra anmälan till domstol som har all förordna boutredningsman.

I propositionen föreslås på grundval av polisutredningens betänkande att polisen befrias från sin skyldighet att ta hand om avlidna personers egendom och att denna uppgift i fortsättningen läggs enbart på socialnämnden.

Utskottet erinrar om att i samband med behandlingen år 1976 av förslaget om införandel av dödsboanmälan prövade riksdagen med anledning av en motion frågan om polisens vård av avlidens egendom. Utskottet konstate­rade (LU 1975/76:66) att dödsboförvaltning inte var en i första hand polisiär uppgift. Enligt utskottets mening borde man i princip befria polismyndighe­ten från uppgifter som bättre kunde skötas av andra samhällsorgan. Utskottet kunde emellertid inte utesluta att det alltjämt fanns ett behov av att polisen tillfälligt tog hand om avlidens egendom. Polismyndighets skyldighet att göra detta borde därför bestå tills vidare. Utskottet strök emellertid under att ansvaret för egendomens vård i sådana fall snarast efter omhändertagan­del borde föras över på socialnämnden.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet det tillfredsställande att polisen nu kan befrias från skyldigheten att la hand om avlidens egendom och att denna uppgift, som är en social uppgift, nu läggs enbart på socialnämn­den. Utskottet tillstyrker förslaget. Utskottet vill emellertid tillägga att lagändringen inte innebär någon ändring i polisens allmänna skyldighet att ge upplysningar och hjälp. Polisen kan därför undantagsvis - för att skador skall kunna undvikas på egendom - bli tvungen alt tillfälligt ta hand om egendomen till dess socialnämnden kan ingripa.


 


LU 1980/81:11                                                                       24

Secundosuccession

Eflerievande make saknar, om bröstarvingar finns, arvsrätt efter den avlidne maken. Den efterlevande har i dessa fall endast sin giftorätt. Vid bodelning mellan bröstarvingarna och maken erhåller maken - om tillgång­arna utgörs endast av giftorättsgods - därför hälften av tillgångarna. För att undvika splittring av dödsbon rned ringa fillgångar har en särskild bodel­ningsregel införts i 13 kap. 12 S andra stycket giftermålsbalken (GB). Enligt denna regel äger eflerievande make alltid av makarnas giftorättsgods få egendom till så stort värde alt den tillsammans med makens ev. enskilda egendom motsvarar fyra gånger det vid tiden för dödsfallet gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Basbeloppet är f. n. 16 700 kr. Fyra basbelopp utgör således i dag 66 800 kr.

Saknar äkta makar bröstarvingar har den eflerievande maken arvsrätt enligt 3 kap. ÄB. Maken leder dock inte härigenom utan vidare över all egendom fill sina egna arvingar. Tvärtom bibehåller lagen en arvsrätt för den försl avlidnes föräldrar och syskon men uppskjuter arvsrättens inträde lill den tidpunkt då den eflerievande maken dör. Denna uppskjutna arvsrätt kallas vanligen secundosuccession och arvingarna kallas efterarvingar eller secundosuccessorer. När vid eflerievande makes död boel skall delas mellan denna makes egna arvingar och efterarvingarna gäller som huvudregel att vardera sidan tar hälften. Därest den efterlevande maken på grund av den ovan redovisade regeln i 13 kap. 12 8 GB skulle ha fått hela kvarlåtenskapen - om bodelning hade skett efter den först avlidne - så behöver enligt 3 kap. 7 S ÄB den efterlevande makens arvingar dock inte vid dennes död dela med sig något av boet till den först avlidne makens släktingar.

Regeln i 3 kap. 7 8 ÄB innebår således att om en make avlider i dag och kvarlåtenskapen är 67 000 kr. skall vid den efterlevande makens död kvarlåtenskapen i princip delas mellan resp. makes arvingar. Var kvarlåten­skapen i stället 66 500 kr. tillfaller vid den efterlevande makens död all kvarlåtenskap dennes arvingar.

I motion 1191 (m) kritiseras regeln i 3 kap. 7 8 ÄB, som enligl motionären kan leda till obilliga resultat. Eftersom regeln är en bodelningsregel skall det verkliga värdet på kvarlåtenskapen gälla och inle bouppteckningsvärdet, som oftast är lägre. I bouppteckningen las t. ex. fastighet upp till taxeringsvärdet som ju som regel understiger saluvärdet. Nu angivna förhållanden kan, när kvarlåtenskapen i bouppteckningen tagits upp till ett värde omedelbart understigande fyra basbelopp, leda till tvister om värdet för varje sak i boet. Motionären anser att det inte ligger i rättsordningens intresse att framkalla sådana rättegångar och yrkar därför att riksdagen skall besluta upphäva bestämmelsen i 3 kap. 7 8 ÄB.

Utskottet behandlade våren 1974 en motion med liknande syfte. I sitt betänkande (LU 1974:17) konstaterade utskottet alt syftet med motionen var behjärlansvärl. De gällande reglerna kunde enligl utskottet leda lill mindre


 


LU 1980/81:11                                                                        25

tillfredsställande resultat. Utskottet kunde dock inle ställa sig bakom det förslag till lagändring som motionären lagt fram. De i motionen och i de inhämtade remissyttrandena framförda synpunkterna fann utskottet emel­lertid värda atl beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Utskottet föreslog därför att riksdagen skulle hos regeringen hemställa att motionen jämte utskottets betänkande skulle överlämnas till familjelagssakkunniga för beaktande. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Med hänsyn till atl den i motion 1191 väckta frågan således är föremål för utredning bör motionen inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Enligt vad utskottet erfarit kan familjelagssakkunniga beräknas avge etl betänkande med förslag i ämnet i slutet av år 1981.

På anförda skäl avstyrker utskottet bifall lill mofionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1.  beträffande dödsbodelägares ansvar för den dödes skulder
m. m.

atl riksdagen antar de i proposition 1980/81:48 framlagda förslagen till

a.                  lag om ändring i ärvdabalken,

b.                  lag om ändring i giftermålsbalken,

c.                   lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsför­
hållanden rörande dödsbo,

2.              beträffande arvsfondens avstående av egendom

all riksdagen med anledning av motion 1980/81:175 antar i härvid fogad bilaga av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden,

3.              beträffande secundosuccession

alt riksdagen avslår motion 1980/81:1191.

Stockholm den 10 mars 1981

På lagutskottets vägnar LENNART ANDERSSON

Närvarande: Lennart Andersson (s), Bernt Ekinge (fp), Inger Lindquisl (m), Ivan Svanström (c). Elvy Nilsson (s), Joakim Ollen (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Martin Olsson (c), Ingemar Konrdsson (s), Olle Aulin (m), Owe Andréasson (s), Marianne Karlsson (c), Bengt Silfverstrand (s), Margot Håkansson (fp) och Ingrid Segerström (s).


 


LU 1980/81:11                                                                    26

Reservation

Arvsfondens avstående av egendom (mom. 2)

Inger Lindquisl (m) anser

dels alt den del av utskottets yttrande som börjar på s. 21 med "Utskottet konstaterar" och slutar på s. 23 med. "bestämmelsen förutsätter" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar till en början att bestämmelserna om atl egendom som tillfallit arvsfonden skall försäljas till högsta möjliga pris leder till att kultur- och naturvårdande institutioner och organisationer får i vissa fall svårt alt förvärva egendom, som det är önskvärt att bevara. Eftersom det är angeläget att egendom av nu ifrågavarande slag kan på rimliga villkor överläs av sådana institutioner och organisationer, som har särskilda förutsättningar att ta hand om egendomen på ett lämpligt sätt, talar enligl utskottets mening skäl för niotionärernas hemställan att utredningens förslag nu skall genomföras.

Som framgår av departementschefens uttalanden har emellertid tanken på all öppna möjlighet att avstå kulturhistoriskt intressant egendom prövats tidigare, närmare bestämt år 1969. men då avvisats med hänsyn till de principiella betänkligheter som förelåg mot all utvidga arvsfondens ändamål för vissa speciella situationer. Enligt utskottets mening kvarstår dessa betänkligheter. Som departementschefen framhåller förutsätter de nuvaran­de bestämmelserna om arvsavslående atl det föreligger en personlig anknytning mellan arvlålaren och den till vilken egendomen avstås. Utredningens och motionärernas förslag innebär att egendom skall kunna avstås även för att tillgodose vissa allmänna ändamål. Om en sådan ändring av principerna för rätten till avslående anses böra komma till stånd talar enligl utskottets mening starka skäl för att man, innan en sådan reform genomförs, närmare utreder om det inte ocksä finns andra lika angelägna ändamål för vilka arvsavslående bör kunna medges.

Utskottet vill vidare erinra om att fondens medel skall användas för alt främja vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om handikappade. Om arvsfonden avstår egendom i stället för atl försälja den kommer fondens möjligheter alt kunna dela ut medel för dessa synnerligen angelägna ändamål att minska. Det bör beaktas atl avslående för de av utredningen och motionärerna föreslagna aktuella ändamålen i det enskilda fallet kan röra sig om betydande belopp, t. ex. när det är fråga om fastigheter.

Mot bakgrund av det anförda finns det enligt utskottets mening skäl atl överväga om man inle i stället borde ändra försäljningsförordningen på sådant sätt att kammarkollegiel i vissa fall skulle kunna försälja egendom till ett belopp som understiger högsta möjliga försäljningspris. Med en sådan regel skulle kultur- och naturvårdande myndigheter och institutioner kunna förvärva egendom, som är angelägen att bevara, till ett rimligt pris ulan


 


LU 1980/81:11                                                                       27

konkurrens av markexploalörer, samlare och andra som kan tänkas driva upp priset på egendomen. Samtidigt har denna lösning den fördelen alt medel tillförs de angelägna ändamål som fonden har att tillgodose.

Sammanfattningsvis finner utskottet att utredningens förslag inte riu bör genomföras. I stället bör, som departementschefen framhåller, spörsmålen om en .utvidgning av fondens möjligheter att avstå arv bli föremål för ytterligare utredning. I det sammanhanget bör också möjligheten atl ändra försäljningsförordningen prövas. Utskottet erinrar om att riksdagen i oktober 1980 (FiU 1980/81:5, rskr 5) begärt prövning av huruvida.möjlighet bör ges för arvsfonden att avstå medel som tillfallit arvsfonden enligt vissa bestämmelser i aktiebolagslagen, lagen om försäkringsrörelse, lagen om bankrörelse och lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande dödsbo. Enligt lagutskottets mening ter det sig naturligt atl samtliga nu aktuella frågor utreds i ett sammanhang. Utskottet förutsätter atl så kommer att ske utan att någon framställning härom behöver göras från riksdagens sida.

På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motion 175.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse: 2.   beträffande arvsfondens avstående av egendom att riksdagen avslår motion 1980/81:175.


 


LU 1980/81:11


28


Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden

Härigenom föreskrivs atl 5 S lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Arv, som tillfallit fonden, må helt eller delvis avstås till annan, om det med hänsyn till uttalanden av arvlå­laren eller andra särskilda omstän­digheter kan anses överensstämma med arvlåtarens yttersta vilja. Även i annat fall må arv avstås till arvlåta­rens släkting eller annan person som stått arvlålaren nära, om det kan anses billigt.


Av utskottet föreslagen lydelse

5 8'

Arv, som har tillfallit fonden, får helt eller delvis avstås till annan, om det rned hänsyn lill uttalanden av arvlålaren eller andra särskilda om­ständigheter kan anses överensstäm­ma med arvlåtarens yttersta vilja. Även i annat fall får arv avstås lill arvlåtarens släkting eller annan per­son som har stått arvlålaren nära, om det kan anses billigt. Arv som utgörs av egendom, vilken är av väsentlig betydelse från kulturhisto­risk synpunkt eller från natur- eller kullurvårdssynpunkt. får avslås till juridisk person som har särskilda förutsättningar all ta hand om egen­domen på lämpligt .sätt.


Beslul om avstående av arv fattas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av kammarkollegiet. Utan riksdagens tillstånd får beslut ej fattas om att till någon avstå egendom till ett värde överstigande 200 000 kronor.

Vill någon att arv som tillfallit fonden skall helt eller delvis avstås, skall han inge sin ansökan till länsstyrelsen i det län där den döde senast haft sitt hemvist. Det åligger länsstyrelsen att genast underrätta kammarkollegiel om ansökningen saml, efter verkställd utredning, till kollegiet insända handling­arna i ärendet jämte eget utlåtande. Kollegiet har att. jämte eget yttrande, insända handlingarna till regeringen, om icke kollegiet äger besluta i ärendet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Senaste lydelse 1978:239.

GOTAB Mi749    Slockholm I9SI