LU 1980/81:1 Lagutskottets betänkande 1980/81:1 om preskriptionslag m. m. (prop. 1979/80:119)

Ärendet

I proposition 1979/80:119 föreslår regeringen (justitiedepartementet) efter att ha hört lagrådet att riksdagen skall antaga förslag till

1. preskriptionslag,

2. lag om kallelse på okända borgenärer,

3. lag om upphävande av förordningen (1862:10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer,

4. lag om upphävande av förordningen den 28 juni 1798 angående vissa omständigheter uti lagsöknings- och utmätningsmål,

5. lag om upphävande av lagen (1946:843) om tid för framställande av anspråk mot löftesman enligt 4 § förordningen den 28 juni 1798 angående vissa omständigheter uti lagsöknings- och utmätningsmål,

6. lag om ändring i lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar,

7. lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

8. lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar.

Med anledning av propositionen har väckts motion 1979/80:1967. Motionsyrkandet redovisas på s. 9.

Utskottet har från konstitutionsutskottet inhämtat yttrande över propositionen och motionen såvitt rör frågan om retroaktiv lagstiftning (bilaga 1).

1 Riksdagen 1980/81. 8 saml. Nr I

LU 1980/81:1

Lagförslagen 1 Förslag till Preskriptionslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Denna lag gäller i fråga om preskription av fordringar, i den mån inte annat följer av vad som är särskilt föreskrivet.

Preskriptionstid

2 § En fordran preskriberas tio år efter tillkomsten, om inte preskrip
tionen avbryts dessförrinnan.

Preskriptionstiden är dock tre år för fordran mol en konsument, om fordringen avser en vara, tjänst eller annan nyttighet som en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har tillhandahållit konsumenten för huvudsakligen enskilt bruk. Delsamma gäller fordran mol den som har gått i borgen för betalningen av en sådan fordran. Den treåriga preskriptionstiden gäller dock inte fordringar som grundar sig på löpande skuldebrev.

För fordran på pension räknas preskriptionstiden från den dag fordringen tidigast kan göras gällande.

3 § En fordran på skadestånd i anledning av brott preskriberas ej före
utgången av liden för åtalspreskriplion, om inle frågan om ansvar för
brottet har avgjorts dessförrinnan. Har så skett, preskriberas fordringen
etl år efter den dag dom eller slutligt beslut meddelas, om inle preskrip
tionstiden går ut senare enligl 2 §.

Om någon har häktats eller erhållit del av åtal för brott före utgången av tiden för åtalspreskriplion men ansvarsfrågan inte har avgjorts dessförinnan, preskriberas en fordran på skadestånd i anledning av brottet tidigast ell år efter den dag dom eller slutligt beslut meddelas.

4 § En regressfordran som har uppkommit genom atl någon har betalt en
skuld, för vilken flera är ansvariga, preskriberas tidigast ell år efter betal
ningen av huvudfordringen.

Preskriptionsavbrott

5 § Preskription avbryts genom atl

1. gäldenären ulfäsler betalning, erlägger ränta eller amortering eller erkänner fordringen påannal sätt gentemot borgenären,

2. gäldenären får etl skriftligt krav eller en skriftlig erinran om fordringen från borgenären eller

3. borgenären väcker talan mot gäldenären eller annars åberopar fordringen gentemot gäldenären vid domstol, hos exekutiv myndighet eller i skiljeförfarande, konkursförfarande eller förhandling om offentligt ackord.

LU 1980/81:1 3

Verkan av preskriptionsavbrott

6 § Om preskription har avbrutits genom erkännande, krav eller erinran, löper en ny preskriptionstid enligt 2 § från dagen för avbrottet.

7 8 Om preskription har avbrutits genom atl talan har väckts eller genom att fordringen annars har åberopats enligt 5 § 3, löper en ny preskriptionstid enligt 2§ från den dag dom eller slutligt beslut meddelas eller del rättsliga förfarandet avslutas på annat sätt. Fullföljs talan eller återupptas förfarandet av någon annan anledning före den nya preskriptionstidens utgång, avbryts preskriptionen, varefter ny tid räknas från den dag del återupptagna förfarandet avslutas.

Avslutas del rättsliga förfarandet ulan all gäldenären har delgivils eller på annat sätt underrättats om borgenärens framställning, beräknas dock preskriptionstiden som om något avbrott inle hade skett. Fordringen preskriberas likväl tidigast etl är efter del atl förfarandet avslutas.

Preskriptionstiden kan inle förlängas enligt andra stycket andra meningen mer än en gång.

Innebörden av preskription

8 § Preskription innebär att borgenären förlorar rätten all kräva ut sin
fordran.

Preskription av en huvudfordran omfattar även fordran på ränta och annan tilläggsförpliktelse saml fordran pä grund av borgen.

9 § Om flera har åtagit sig eller förpliktats atl svara solidariskt för samma
skuld och denna preskriberas i förhållande lill någon av dem, svarar var
och en av de andra endast för sin andel. Andelarna beräknas efter huvudta
let, om inle annat har bestämls genom ell avtal eller avgörande som
borgenären har fåll kännedom om senast sex månader före preskriptionen.

Uppkommer brist hos någon av de kvarvarande gäldenärerna, fördelas ansvaret för brislen mellan de övriga kvarvarande och borgenären. Därvid svarar varje gäldenär i förhållande lill sin andel och borgenären i förhållande till den andel som har preskriberats.

10 § Ulan hinder av atl en fordran är preskriberad får den användas lill kvittning, om detta eljest är tillåtet och den inle var preskriberad vare sig när borgenären förvärvade den eller när han kom i skuld lill gäldenären.

11 § Preskription inskränker inle borgenärens rätt alt ta ut sin fordran ur egendom i vilken han har panträtt eller retenlionsräll lill säkerhet för fordringen.

Särskilda bestämmelser

12 § Avtal atl en fordran inle skall preskriberas eller atl preskription skall kunna avbrytas på annat sätt än som föreskrivs i denna lag är ogiltigt. Delsamma gäller avtal om längre preskriptionstid än tre år för en fordran som avses i 2 § andra stycket.

13 § Om en åtgärd som avses i 5 § 3 vidtas utomlands, medför den verkningar enligl denna lag, under förutsättning all borgenären med hän-

11 Riksdagen 1980/81.8 saml. Nr I

LU 1980/81:1 4

syn lill gäldenärens förhållanden och omständigheterna i övrigt har haft skälig anledning all vidta åtgärden i den främmande staten.

Denna lag träder i kraft den I januari J98I.

Lagen tillämpas även på fordringar som har kommit lill före ikraftträdandet och som inle har preskriberats dessförinnan enligl äldre bestämmelser. Har en preskriptionsavbrytande åtgärd vidtagits enligl äldre bestämmelser, skall verkan av åtgärden beslå även efter ikraftträdandet. Preskriptionstiden skall dock bestämmas enligl den nya lagen.

Fordringar som avses i andra stycket preskriberas ej före den I januari 1984, om inte preskription skulle ha inträtt dessförinnan även enligt äldre bestämmelser.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning lill föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

2 Förslag tiil

Lag om kallelse på okända borgenärer

Härigenom föreskrivs följande.

inledande bestämmelser

1 § Om rätt all i vissa fall ansöka om kallelse på okända borgenärer finns bestämmelser i 2 och 3§

2 § När bouppteckning har skett efter en avliden, får eflerievande make, arvinge, teslamenlslagare, boutredningsman eller leslamenlsexekutor ansöka om kallelse på den avlidnes okända borgenärer. Var den avlidne gift. får kallelse sökas även på den efterlevande makens okända borgenärer.

3 § När boskillnad har beviljats eller del har dömls lill äktenskapsskillnad, får vardera maken ansöka om kallelse på egna eller andra makens okända borgenärer.

Kallelse på okända borgenärer får också sökas av förmyndaren, när någon har förklarats omyndig.

Förfarandet

4 § Ansökan om kallelse pä okända borgenärer görs vid den tingsrätt där
gäldenären bör svara i tvistemål i allmänhet eller, om gäldenären är avli
den, där han hade bort svara i sådana mål.

Sökanden skall bifoga en förteckning över gäldenärens kända borgenärer och såvitt möjligt ange deras adress.

5 § Kallelse på gäldenärens okända borgenärer utfärdas av rätten med
föreläggande för dem all skriftligen anmäla sina fordringar lill rätten senast
sex månader från dagen för kallelsen.

LU 1980/81:1 5

Kallelsen skall skyndsamt kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Vidare skall rätlen senast en månad före anmälningslidens utgång skicka underrättelser om kallelsen till kronofogdemyndigheten i distriktet och till alla borgenärer som har tagits upp i förteckningen över kända borgenärer och som har känd adress.

Verkan av att en fordran inte anmäls i tid

6 § En borgenär, som inle är upptagen i förteckningen över kända borge
närer och som underlåter alt anmäla sin fordran inom den föreskrivna
tiden, förlorar rätten att kräva ut fordringen, om han inte visar atl gälde
nären har känt lill den före anmälningslidens utgång. Har kallelsen skett på
ansökan av förmyndare, gäller vad som har sagts om gäldenären i stället
förmyndaren. Anmälan behövs inle, om borgenären inom anmälningsliden
åberopar sin fordran i gäldenärens konkurs eller i förhandling om offentligt
ackord.

Förlust av rätten alt kräva ut en huvudfordran omfattar även fordran på ränta och annan lilläggsförpliktelse saml fordran på grund av borgen.

7 § Förlorar borgenären rätten att kräva ut sin fordran av en av flera gäldenärer som har åtagit sig eller förpliktats att svara solidariskt för samma skuld, tillämpas bestämmelserna i 9 § preskriptionslagen (1980:000).

8 § Även om borgenären har underlåtit all anmäla sin fordran efter kallelse pä okända borgenärer, får fordringen användas lill kvittning, om detta eljest är tillåtet och anmälningsliden inle hade gått ut vare sig när borgenären förvärvade fordringen eller när han kom i skuld till gäldenären.

9 § Underlåtenhet all anmäla en fordran efter kallelse på okända borgenärer inskränker inle borgenärens rätt all ta ut sin fordran ur egendom i vilken han har panträtt eller retenlionsräll lill säkerhet för fordringen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1981.

Har kallelse på okända borgenärer utfärdats före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser i fråga om verkan av atl en fordran inle anmäls inom den föreskrivna liden.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning lill föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3 Förslag till

Lag om upphävande av förordningen (1862:10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer

Härigenom föreskrivs all förordningen (1862: 10 s. I) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer skall upphöra all gälla vid utgången av december 1980.

Vad som i övergångsbestämmelserna lill lagen (1920:425) angående ändrad lydelse av §§ 9 och 10 i förordningen den 4 mars 1862 (nr 10) om tioårig

LU 1980/81:1 6

preskription och om årsslämning saml lill lagen (1933:326) angående ändring i samma förordning föreskrivs om tillämpning av äldre bestämmelser beträffande makar, på vilkas förmögenhetsförhållanden äldre giftermålsbalken är tillämplig, skall äga fortsall giltighet.

4 Förslag till

Lag om upphävande av förordningen den 28 juni 1798 angående vissa omständigheter uti lagsöknings- och utmätningsmål

Härigenom föreskrivs atl förordningen den 28 juni 1798 angående vissa omständigheter uti lagsöknings- och utmätningsmål skall upphöra all gälla vid utgången av december 1980.

5 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1946:843) om tid för framställande av anspråk mot löftesman enlij»t 4§ förordningen den 28 juni 1798 angående vissa omständigheter uti lagsöknings- och utmätningsmål

Härigenom föreskrivs all lagen (1946:843) om lid för framställande av anspråk mol löftesmän enligl 4§ förordningen den 28 juni 1798 angående vissa omständigheter uti lagsöknings- och utmätningsmål skall upphöra all gälla vid utgången av december 1980.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1927:56) om gälds betalning

genom penningars nedsättande i allmänt förvar dels all rubriken till lagen saml 7 och 9 S§ skall ha nedan angivna lydelse, dels alt i lagen skall införas en ny paragraf, 10§, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag om gälds betalning genom pen- Lag om nedsättning av pengar hos

ningars nedsättande i allmänt förvar myndighet

7§

Är. då tjugu år förflutit från det Är det nedsatta beloppet fortfaran-

nedsättning skett, del nedsatta be- de innestående tio år efter ned-

loppel fortfarande innestående och sättningen och finns det inte aided-

finnes ej anledning till antagande, ning att anta att frågan om rätten

att fråga om rätt till beloppei är till beloppet är beroende på pröv-

beroende på prövning, må belöp- ning. får gäldenären lyfta beloppet.

Är för visst fall i annan lag stadgat om gäldenärs rätt atl lill betalning av skuld nedsätta penningar, lände det tUl efterrättelse.

Bestämmelserna i 7 .$ och 8 § tredje stycket tillämpas också i andra fall när medel enligt författning har betalts in till en myndighet för att utges till den som är berättigad till medlen. Beloppet skall dock alltid stå inne så länge rätten till del är beroende av en framtida händelse.

Rätten att efter den tid som anges i 7S lyfta inbetalda inedel tillkommer den som har gjort inbetalningen eller, när medel har tagils ut genom en exekutiv föirält-ning, den som förrättningen har ägt rum hos.

10§

Om del i annan lag har meddelats någon bestämmelse som avviker från vad som föreskrivs i denna lag. gäller den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. då lagen (1942:263) om preskription av rätt lill medel som innestå hos offentlig myndighet skall upphöra atl gälla.

I fråga om nedsättning eller inbetalning som har gjorts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrivs atl 62 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter skall ha nedan angivna lydelse.

LU 1980/81:1 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

betalningen nedsatts hos länsslyrel- betalningen nedsatts hos länsstyrelsen. I samband med upplösningen sen. 1 samband med upplösningen får kallelse sökas på föreningens får kallelse sökas på föreningens okända borgenärer. De i förord- okända borgenärer. Bestämmetser-ningen (1862:10 s. 1) om tioårig na i lagen (1980:000) om kallelse på preskription och om kallelse å okända borgenärer äger därvid okända borgenärer meddelade be- motsvarande tillämpning. stämmelserna om sådan kallelse äger därvid motsvarande tilllämpning.

Överstiger vid upplösningen av föreningen dess tillgångar skulderna, skall överskottet skiftas mellan medlemmarna enligt grunder som föreningsstämman beslutat. Vad sorn nu sagts gäller ej, om annat föreskrives i stadgarna.

Denna lag träder i kraft den I januari 1981.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar

Härigenom föreskrivs atl 64 S lagen (1939:608) om enskilda vägar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

64§

Upplösning av vägsamfällighel skall ske efter därom genom förrättning eller dom meddelat förordnande eller där eljest den gemensamma väghåll-ningsskyldighelen i sin helhet upphört.

Skall samfällighet upplösas, må Skall samfällighet upplösas, får

kallelse sökas å dess okända borge- kallelse sökas på dess okända bor-närer, därvid de i förordningen om genärer. Därvid äger bestämmel-tioårig preskription och om kallelse serna i lagen (1980:000) om kallelse å okända borgenärer rörande dylik på okända borgenärer molsvaran-kallelse meddelade bestämmelser- de tillämpning. na skola äga motsvarande tilllämpning.

Ej må vägsamfällighel upplösas, innan all dess gäld blivit lill fullo gulden eller de för betalningen erforderliga medlen blivit nedsatta i förvar hos länsstyrelsen.

Därest vid upplösning av vägsamfällighel dess tillgångar översliga skulderna, varde överskottet, där ej annorledes i stadgarna bestämls. fördelat efter ty rättvist prövas mellan dem, som vid liden för upplösningen äro medlemmar av samfälligheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

LU 1980/81:1 9

Motionsyrkandet

I motion 1979/80:1967 av Allan Ekström m.fl. (m) yrkas atl riksdagen beslutar att äldre bestämmelser skall gälla beträffande fordringar som tillkommit före den nya lagens ikraftträdande.

Utskottet

Inledning

I förordningen (1862:10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer finns allmänna bestämmelser om preskription av fordringar. Bestämmelserna bygger på en preskriptionstid av tio år från en fordrans tillkomst.

Under en följd av år har man framför allt inom ramen för det nordiska lagstiftningsarbetet sökt utarbeta moderna och enhetliga regler om preskription.

År 1976 förelades riksdagen ett förslag till en ny preskriptionslagstifl-ning. Enligl förslaget skulle den allmänna preskriptionstiden vara tre år räknat från den dag en fordran tidigast kunde göras gällande. För fordringar som grundade sig på skriftligt fordringsbevis eller fastställts genom dom e. d. skulle dock preskriptionstiden i regel vara tio år.

Under riksdagsbehandlingen framfördes kritik mol förslaget från framför allt näringslivets sida. I sitt betänkande (LU 1976/77:24) konstaterade utskottet till en början att det inle hade förekommit något uttalat missnöje med de gällande preskriptionsbestämmelserna. De föreslagna nya bestämmelserna skulle enligt utskottets mening medföra nackdelar beträffande fordringar inom näringslivet. Detsamma skulle i viss mån gälla privatlivels fordringar. Enligt utskottets mening var del endast inom konsumentområdet som det kunde finnas anledning att förkorta preskriptionstiderna. Inte heller i fråga om konsumentfordringar hade visserligen den tioåriga preskriptionstiden inneburit några mera märkbara olägenheter. Allmänt sett måste del dock vara ett konsumentintresse att fordringar inom konsumentområdet avvecklas inom rimlig tid. En förkortning av den allmänna preskriptionstiden tedde sig därför principiellt motiverad. Ensamt kunde detta dock inle utgöra tillräckligt skäl för att införa nya generella preskriptionsregler.

På anförda skäl förklarade utskottet atl det inte kunde ställa sig bakom förslaget till ny preskriptionslag. Konsumenternas intresse av kortare preskriptionstider borde kunna tillgodoses genom särskilda preskriptions-bestämmelser i fråga om konsumentfordringar. Hur sådana bestämmelser skulle utformas borde utredas närmare av regeringen. Reglerna borde emellertid enligt utskottets mening bygga på en treårig preskriptionstid.

I en reservation anslöt sig sju av utskottets ledamöter (s) till huvudpunkterna i propositionsförslaget. De förordade dock vissa ändringar av de föreslagna bestämmelserna.

LU 1980/81:1 10

I enlighet med utskottsmajoritetens hemställan beslöt riksdagen att med avslag på propositionen ge regeringen till känna vad utskottet hade anfört om att förslag till särskilda preskriptionsregler i konsumentförhållanden borde föreläggas riksdagen (rskr 1976/77:216).

Inom justitiedepartementet har därefter utarbetats en promemoria (Ds Ju 1977:14) Reviderad preskriplionslagstiftning. Promemorian har lagts till grund för förslagen i propositionen. Förslagen innebär att 1862 års preskriptionsförordning upphävs och ersätts av en ny preskriptionslag och en särskild lag om kallelse på okända borgenärer, varjämte vissa följdändringar görs i andra lagar.

Förslag till ny preskriptionslag

Enligl den nya preskriptionslagen skall preskriptionstiden för konsu-menlfordringar vara tre år. Tiden skall liksom nu räknas från fordringens tillkomst. Till konsumentfordringar hör fordringar på grund av köp av hushållsartiklar och annan egendom som är avsedd för enskilt bruk liksom fordringar på ersättning för reparationsarbeten, transporter, uthyrning av varor m. m. Beträffande andra fordringar än konsumentfordringar skall den allmänna preskriptionstiden även i fortsättningen vara tio år och räknas från fordringamas tillkomst.

Liksom f.n. skall preskription kunna avbrytas av både gäldenären och borgenären. I fråga om preskriptionsavbrott föreslås samma bestämmelser för konsumentfordringar som för andra fordringar. När det gäller preskriptionsavbrott från gäldenärens sida behålls nuvarande regler. Preskriptionen skall således anses avbruten om gäldenären erkänner skulden. Det behöver inte göras uttryckligen ulan kan också ske genom att gäldenären betalar amortering eller ränta eller på annat sätt. Även beträffande pre-skriptionsavbrolt från borgenärens sida behålls i allt väsentligt de nuvarande bestämmelserna. Preskriptionen avbryts sålunda om borgenären väcker talan eller inleder rättsligt förfarande på annat sätt mot gäldenären eller om borgenären kräver gäldenären utom rätta eller erinrar honom om fordringen. Del är dock icke som enligt gällande rätt tillräckligt med etl muntligt krav utan kravet måste ske skriftligen. Liksom nu skall ett preskriptions-avbrott normalt leda till ny preskriptionstid. Den nya preskriptionstiden är lika lång som den ursprungliga, dvs. tre år för konsumenlfordringar och tio år för andra fordringar.

Den nya preskriptionslagen föreslås träda i kraft den I januari 1981. Enligl förslaget skall de nya bestämmelserna tillämpas även på fordringar som har kommit till före ikraftträdandet, under förutsättning att de inte har preskriberats dessförinnan. För att inte rättsförluster skall uppstå på grund av förkortningen av preskriptionstiden för konsumentfordringar föreslås en treårig övergångstid beträffande äldre fordringar.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att förslag till en ny preskriptionslag nu åter förelagts riksdagen. Förslaget följer de riktlinjer som

LU 1980/81:1 11

riksdagen angav i sitt ovannämnda beslut våren 1977. I övrigt innebär den nya lagen en välbehövhg modernisering av gällande bestämmelser, inte minst från språklig synpunkt.

De olika bestämmelserna i själva lagförslaget föranleder inga särskilda uttalanden från utskottets sida.

När det gäller övergångsbestämmelserna är särskilt frågan, huruvida de nya bestämmelserna skall bli tillämpliga även på fordringar som har kommit till före ikraftträdandet, av intresse. Som framgår av det tidigare anförda föreslås i propositionen en sådan reglering. För alt rättsförluster skall undvikas föreslås dock att en särskild treårig övergångstid införs för äldre fordringar.

I motion 1967 kritiseras de föreslagna övergångsbestämmelserna. Motionärerna framhåller att den nya lagen får retroaktiv verkan genom att den till följd av övergångsreglerna ingriper i ett bestående civilrättsligl avtalsförhållande. För ett sådant avsteg från hävdvunna rättsgrundsatser fordras enligt motionärerna att det föreligger tungt vägande skäl. Motionärerna anser inte att det finns några sådana skäl i delta lagstiftningsärende. Motionärerna yrkar därför att övergångsbestämmelserna skall ändras så att äldre bestämmelser om preskription skall tillämpas på fordringar som tillkommit före den nya lagens ikraftträdande.

I frågan om retroaktiv lagstiftning har yttrande inhämtats från konstitutionsutskottet. Av yttrandet (se bilaga 1) framgår att regeringsformen inte uppställer några hinder mot att en civilrättslig lag ges retroaktiv verkan. I förarbetena uttalas emellertid att retroaktiv lagstiftning på nu förevarande område bör som huvudregel undvikas och att stor vikt måste fästas vid den enskildes möjligheter att vid en rättshandhng kunna överblicka konsekvenserna härav. Konstitutionsutskottet anser sig inte böra göra något uttalande i frågan huruvida ett avsteg från vad som uttalades under förarbetena till regeringsformen bör göras i fråga om preskriptionslagen. Enligt konstitutionsutskottet bör ställning till denna avvägningsfråga tas av lagutskottet.

Lagutskottet vill för sin del till en början erinra om att ett preskriptionsavbrott innebär att en ny preskriptionstid böljar löpa. Bryts således den tioåriga preskriptionstiden gäller en ny preskriptionstid på tio år. Om de nya preskriptionsbestämmelserna inte blir tillämpliga på befintliga fordringar får detta därför till följd att det kan komma att dröja mycket länge innan vissa konsumentfordringar blir preskriberade. Man skulle således när det gäller samma slag av fordringar under en avsevärd tid fa två olika preskriptionstider, dels en tioårig, dels en treårig. Enligl utskottels mening skulle en sådan ordning innebära nackdelar från såväl konsumentsynpunkt som från mera allmänna synpunkter.

Utskottet vill vidare peka på att den retroaktiva verkan av de nya bestämmelserna inte inträder omedelbart. Som tidigare anförts kommer nämligen äldre fordringar inte att preskriberas förrän efter en övergångstid av tre år. Under denna övergångstid har borgenären möjlighet att bryta

LU 1980/81:1 12

preskriptionen och därigenom förlänga tiden för framställande av krav på grund av fordringen. Etl sådant preskriptionsavbrott kan ske på ett enkelt sätt genom översändande av ett skriftligt kravbrev.

På grund av det anförda anser utskottet att några avgörande betänkligheter inte behöver hysas mot att i detta lagstiftningsärende låta nya lagbestämmelser bli tillämpliga på redan befintliga fordringar. Utskottet tillstyrker följaktligen propositionen i denna del och avstyrker bifall till motionen.

Som framgår av nästa avsnitt föreslår utskottet att lagen om kallelse på okända borgenärer skall träda i kraft först den 1 juli 1981. Med hänsyn till det samband som finns mellan den lagen och preskriptionslagen saml den nu gällande preskriptionsförordningen bör även ikraftträdandet av pre-skriplionslagen senareläggas lill den 1 juli 1981. Delta innebär att tidpunkten för upphörandel av övergångstiden för äldre fordringar bör förskjutas på motsvarande sätt.

Förslaget till lag om kallelse på okända borgenärer

Förslaget innehåller nya bestämmelser om kallelse på okända borgenärer. I sak överensstämmer bestämmelserna i allt väsentligt med de nuvarande reglerna i preskriptionsförordningen. Förslaget innebär framför allt en språklig och redaktionell modernisering av preskriptionsförordningens regler. På några punkter föreslås dock smärre sakliga ändringar. Bl. a. har på lagrådets inrådan den i preskriplionsförordningen intagna bestämmelsen om kallelse på okända borgenärer i handelsbolag slopats. Bestämmelsen har i stället förts in i förslaget till ny lag om handelsbolag och enkla bolag (2 kap. 32 §), vilken lag riksdagen nyligen antagit (prop. 1979/80:143, LU 1980/81:4).

1 samband med att riksdagen antog förslaget till ny handelsbolagslag förordnade riksdagen all handelsbolagslagen skall träda i kraft först den 1 juli 1981. Detta innebär att preskriptionsförordningens regler om kallelse på okända borgenärer i handelsbolag inte bör upphöra förrän med utgången av juni 1981. Med hänsyn härtill förordar utskottet att ikraftträdandet av den nya lagen om kallelse på okända borgenärer senareläggs till den 1 juli 1981.

. Lagförslaget i övrigt föranleder inga särskilda uttalanden från utskottets sida.

Övriga lagförslag

Vad utskottet ovan förordat om senareläggning av ikraftträdandet av preskriptionslagen och lagen om kallelse på okända borgenärer föranleder vissa följdändringar i övriga lagförslag.

Hemställan Utskottet hemställer

1. att riksdagen med avslag på motion 1979/80:1967 antar det i proposition 1979/80:119 framlagda förslaget till preskriptionslag

LU 1980/81:1 13

med den ändringen alt övergångsbestämmelserna erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,

2. att riksdagen antar dels förslaget till lag om kallelse på okända borgenärer, dels förslaget till lag om ändring i lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar, dels förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, dels förslaget till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar med den ändringen all ikrafllrä-dandetidpunkten för lagförslagen bestäms till den 1 juli 1981,

3. att riksdagen antar dels förslaget till lag om upphävande av förordningen (1862: 10 s. I) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer, dels förslaget fill lag om upphävande av förordningen den 28 juni 1798 angående vissa omständigheter ufi lagsöknings- och utmätningsmål, dels förslaget lill lag om upphävande av lagen (1946:843) om fid för framställande av anspråk mot löftesman enligl 4 § förordningen den 28 juni 1798 angående vissa omständigheter ufi lagsöknings- och utmätningsmål med den ändringen att lagarna erhåi/er i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelser.

Stockholm den 9 december 1980

På lagutskottets vägnar LENNART ANDERSSON

Närvarande: Lennart Andersson (s), Bernt Ekinge (fp), Inger Lindquisl (m), Stig Olsson (s). Elvy Nilsson (s), Joakim Ollen (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Martin Olsson (c), Ingemar Konradsson (s), Olle Aulin (m), Owe Andréasson (s), Marianne Karlsson (c), Bengt Silfverstrand (s), Margot Håkansson (fp) och Stina Andersson (c).

Särskilt yttrande

Lennart Andersson, Stig Olsson, Elvy Nilsson, Arne Andersson i Gamleby, Ingemar Konradsson, Owe Andréasson och Bengt Silfverstrand (samtUga s) anför:

Som framgår av vad utskottet inledningsvis anfört förelades riksdagen år 1976 ett förslag till ny preskripfionslagsfiftning. Enligt förslaget skulle som huvudregel gälla en allmän preskriptionstid av tre år. Lagutskottets majoritet avstyrkte förslaget medan de socialdemokratiska ledamöterna reserverade sig för bifall till huvudpunkterna i propositionsförslaget. Riksdagen biföll utskottsmajoritetens hemställan.

Vi anser alltjämt att det hade varit en stor fördel om riksdagen antagit

LU 1980/81:1 15

Bilaga I

Konstitutionsutskottets yttrande

1980/81:2 y

över proposition 1979/80:119 om preskriptionslag m.m. jämte motion 1979/80:1967

Till lagutskottet

Lagutskottet har den 4 november 1980 beslutat inhämta yttrande från konstitutionsutskottet över proposition 1979/80:119 om preskriptionslag m.m. jämte motion 1979/80: 1967 av Allan Ekström m.fl (m) såvitt rör frågan om retroaktiv lagstiftning.

1 propositionen föreslås bl. a. att preskriptionstiden för s. k. konsumenlfordringar skall vara tre år i stället för tio år som nu gäller. Lagen avses träda i kraft den 1 januari 1981. Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna skall den nya lagen i princip tillämpas även på fordringar som har kommit till före ikraftträdandet. Dock skall gälla alt sådana fordringar ej preskriberas före den 1 januari 1984, om inte preskription skulle ha inträtt dessförinnan även enligl äldre bestämmelser.

Den föreslagna ordningen kritiseras i motion 1967, där del görs gällande att lagens retroaktiva verkningar kommer all på ell icke godtagbart sätt ingripa i bestående civilrättsliga avtalsförhållanden. Enligl motionen bör äldre preskriptionsbestämmelser gälla i fråga om fordringar som tillkommit före den nya lagens ikraftträdande. I motionen hänvisas lill uttalanden om retroaktiv lagstiftning i förarbetena lill 2 kap. 10 § regeringsformen (RF).

Konsfitutionsutskottet får för sin del uttala följande. I RF finns förbud mol retroaktiv lagstiftning dels på straffrättens område, dels med vissa begränsningar i fråga om skatt eller statlig avgift (jfr KU 1975/76:56 s. 35 ff. och KU 1978/79:39 s. 21 ff.). Något förbud i grundlag mol retroaktiv lagstiftning på andra områden finns alltså inte. Det bör emellertid erinras om atl i förarbetena till 2 kap. 10 § RF uttalats alt retroaktiv lagstiftning på t. ex. förmögenhetsrättens område, varom här är i fråga, som huvudregel bör undvikas. Stor vikt har ansetts böra fästas vid den enskildes möjligheter alt vid en rättshandlings ingående kunna överblicka konsekvenserna härav (se förenämnda belänkande KU 1975/76:56 s. 36-37).

Som nyss sagts uppställer grundlagen inle något hinder mol alt en lag som den nu aktuella ges retroaktiv verkan. Konstitutionsutskottet anser sig inle böra göra något uttalande i frågan huruvida etl avsteg från vad som uttalades under förarbetena till 2 kap. 10 § RF bör göras i fråga om pre-

LU 1980/81:1 16

skriptionslagen. Ställning lill denna avvägningsfråga bör tas av vederbörande fackutskotl, i delta fall lagutskottet.

Stockholm den 13 november 1980

På konstitutionsutskottets vägnar BERTIL FISKESJÖ

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s), Anders Björck (m), Olle Svensson (s), Per Unckel (m), Yngve Nyquist (s), Sven-Erik Nordin (c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Kurt Ove Johansson (s), Bengt Kindbom (c), Daniel Tarschys (fp)*, Kerstin Nilsson (s), Jan Prytz (ni), Lahja Exner (s)* och Kerstin Sandborg (fp).

* EJ närvarande vid justeringen.

Regeringens förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 19SI.

Lagen tillämpas även på fordringar som har kommit fill före ikraftträdandet och som inte har preskriberats dessförinnan enligl äldre bestämmelser. Har en preskriptionsavbrytande åtgärd vidtagits enligt äldre bestämmelser, skall verkan av åtgärden bestå även efter ikraftträdandet. Preskripfionsfiden skall dock bestämmas enligt den nya lagen.

Fordringar som avses i andra stycket preskriberas ej före den I januari 1984, om inte preskription skulle ha inträtt dessförinnan även enligt äldre bestämmelser.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning fill föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. Förslaget till

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den I juli 1981.

Lagen tillämpas även på fordringar som har kommit till före ikraftträdandet och som inte har preskriberats dessförinnan enligl äldre bestämmelser. Har en pres-kripfionsavbrylande åtgärd vidtagits enligt äldre bestämmelser, skall verkan av åtgärden bestå även efter ikraftträdandet. Preskriptionstiden skall dock bestämmas enligt den nya lagen.

Fordringar som avses i andra stycket preskriberas ej före den 1 juli 1984, om inte preskription skulle ha inträtt dessförinnan även enligt äldre bestämmelser.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Regeringens förslag

Härigenom föreskrivs atl förordningen (1862:10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer skall upphöra att gälla vid utgången av december 1980.

Vad som i övergångsbestämmelserna till lagen (1920:425) angående ändrad lydelse av §§ 9 och 10 i förordningen den 4 mars 1862 (nr 10) om tioårig preskription och om års-stämning saml fill lagen (1933:326) angående ändring i samma förordning föreskrivs om tillämpning av

Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs att förordningen (1862:10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer skall upphöra att gälla vid utgången a\ juni 1981.

Vad som i övergångsbestämmelserna till lagen (1920:425) angående ändrad lydelse av §§ 9 och 10 i förordningen den 4 mars 1862 (nr 10) om tioårig preskription och om års-stämning samt till lagen (1933:326) angående ändring i samma förordning föreskrivs om tillämpning av äldre bestämmelser beträffande

Regeringens förslag

Härigenom föreskrivs atl lagen (1946:843) om tid för framställande av anspråk mot löftesman enligt 4 § förordningen den 28 juni 1798 angående vissa omständigheter uti lagsöknings- och utmätningsmål skall upphöra att gälla vid utgången av december 1980.

Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs all lagen (1946:843) om lid för framställande av anspråk mol löftesman enligl 4 § förordningen den 28 juni 1798 angående vissa omständigheter uti lagsöknings- och utmätningsmål skall upphöra att gälla vid utgången a\juni 1981.