KrU 1980/81:4
Kulturutskottets betänkande
1980/81:4
med anledning av motion om inrättande av ett vallonmuseum
Motionen
I motion 1979/80:370 av Nils Hjorth (s) yrkas att riksdagen beslutar att hos
regeringen hemställa om utredning och förslag om inrättande av ett
vallonmuseum i Österbybruk.
Motionären anser att det skulle vara av oskattbart värde att kunna bevara
de husgeråd och verktyg m. m. som vallonerna införde i de svenska
brukssamhällena för över 300 år sedan och att dokumentera de seder och
bruk som i så hög grad präglat utvecklingen i vårt land. Mycket finns säkert
bevarat på olika platser, men det borde samlas i ett särskilt vallonmuseum för
att för framtiden ge en allsidig bild av den tekniska och sociala revolution som
valloninvandringen innebar.
Enligt motionärens mening skulle Österbybruk i norra Uppland vara den
lämpligaste platsen för ett sådant vallonmuseum. Österby var ett av de bruk
som fick den största invandringen och där vallonättlingar i stor utsträckning
finns kvar. Till skillnad mot de flesta andra bruk från den tiden bedrivs
järnhantering i Österbybruk fortfarande i form av produktion av stångstål,
sparskär och stålgjutgods. I närheten finns Dannemora gruvor som lade
grunden till Dannemora bergslag med en mängd hyttor i Uppland och södra
Norrland där gruvbrytning nu ägt rum i snart 500 år.
Österby herrgård har av ägaren Fagersta Bruks AB överlämnats till
Liljeforsstiftelsen som sedan slutet av 1960-talet arbetat för att upprusta och
levandegöra den gamla bruksmiljön. Herrgården med flyglar är från mitten
av 1700-talet och har med AMS-medel rustats upp för flera miljoner kronor.
Ateljén i herrgårdsparken där Bruno Liljefors målade sina mest berömda
tavlor åren 1917-1932, orangeriet samt flera av stallängorna återstår dock att
restaurera. Tack vare stiftelsens insatser har herrgården blivit ett kulturellt
centrum med årliga musikveckor, utställningar, konserter och konferenser.
Då ett vallonmuseum är en angelägenhet inte bara för Österby och den
uppländska bergslagen utan för hela landet anser motionären att staten
genom något av våra riksmuseer bör gå i spetsen för att iordningställa ett
särskilt vallonmuseum i Österbybruk. Bl. a. riksantikvarieämbetet, Nordiska
museet och historiska museet kan vara intressenter i detta sammanhang.
Projektet bör enligt motionären stödjas med statliga medel.
1 Riksdagen 1980181. 13 sami Nr 4
KrU 1980/81:4
2
Remissyttranden
Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från statens historiska
museum, Stiftelsen Nordiska museet, Stiftelsen Tekniska museet, Stiftelsen
Upplandsmuseet, Östergötlands och Linköpings stads museum, Jernkontoret
och Sällskapet Vallonättlingar.
Statens historiska museum delar motionärens uppfattning att Österbybruk
genom bevarade äldre byggnader, anläggningar och föremål samt ännu
levande traditioner kan få en unik betydelse för förståelsen av den svenska
järnhanteringens utveckling från 1600-talet och till nutid. Enligt museets
mening kan få platser, om ens någon, vara mer lämpliga för inrättande av ett
museum över vallonernas, deras föregångares och efterföljares insatser.
Museet tillstyrker varmt att en utredning tillsätts om inrättande av ett
vallonmuseum i Österbybruk.
I sitt yttrande pekar historiska museet på att det i närheten av Österbybruk
finns ytterligare några unika bruk, främst Lövsta, Gimo och Forsmark samt
ett antal andra intressanta minnesmärken såsom några av Sveriges mest
kända medeltidskyrkor, båtgravfälten i Valsgärde och Vendel, Dannemora
gruva och ett par av landets mest intressanta slott, Örbyhus och Salsta.
Österbybruks närhet till dessa sevärdheter talar enligt historiska museet för
att Österbybruk skulle kunna utvecklas till ett kulturcentrum för norra
Uppland. I direktiven till en utredning bör ingå att undersöka förutsättningarna
härför.
Historiska museet anför i övrigt bl. a. följande:
Decentralisering av kulturlivet eller snarare förstärkning och vidareutveckling
av kulturlivet utanför storstäderna är ett av de viktigaste målen för
den statliga kulturpolitiken. Detta har hittills främst skett genom ökade
bidrag till lokala museer, teatrar, organisationer och fria grupper. Inget
större samlat grepp med denna målsättning har dock ännu tagits. Österbybruk
vore ett ovanligt lämpligt objekt för en större statlig satsning på
regionalt kulturliv.
Genom AMS har redan flera miljoner kronor av statliga medel lagts ned på
att bevara Österbybruks unika miljö. Detta är mycket värdefullt. Om denna
stora satsning skall kännas helt meningsfull krävs dock att byggnaderna tas i
anspråk för museiändamål och för intensifierad programverksamhet.
Olika statliga museer, främst Tekniska museet, bör kunna medverka vid
planläggning av ett museum av antytt slag. Sveriges turistråd bör kopplas in
redan i planeringsstadiet för uppläggning av utlandsinformationen. Statens
kulturråd bör kunna ges i uppgift att som ett led i sin försöksverksamhet
ansvara för vissa kulturaktiviteter. Museet bör dock inte inordnas i någon
större statlig kulturinstitution. All erfarenhet visar att lokalt engagemang och
självständighet är förutsättningen för framgång och utveckling. Att den
lokala kommunen aktivt måste medverka i projektet är en självklarhet.
Då uppgifterna för ett ”vallonmuseum” och kulturcentrum av antytt slag
endast i obetydlig grad faller inom historiska museets ansvarsområde (detta
upphör 1520) kan museet, om planerna realiseras, endast medverka vid
uppbyggnad av informativa utställningar om förhistoria och medeltid i
KrU 1980/81:4
3
Österbytrakten, vid produktion av eventuell vägledning och andra trycksaker
samt vid övergripande målsättningsdiskussioner o. d.
Enligt Nordiska museet torde det inte finnas särskilt många specifikt
vallonska föremål, bilder och data. Det befintliga materialet torde redan i
dag vara tillgängligt för demografisk och etnologisk forskning som möjliggör
produktion av utställningar, böcker, uppsatser m. m.
Nordiska museet finner att inrättandet av ett vallonmuseum icke är ett
riksintresse. Däremot kan Österbybruk vara en lämplig lokal för ett
uppländskt regionalt vallonmuseum, inte minst med hänsyn till de stora
satsningar som där skett på byggnader etc.
Tekniska museet finner förslaget om ett vallonmuseum mycket intressant
och väl värt ett närmare studium.
I yttrandet nämns att Tekniska museet medverkade till att det år 1932
uppsattes en minnestavla på smedjan i Österbybruk, där smedjan förklarades
som teknikhistoriskt minnesmärke. Den utgör enligt museets mening
tillsammans med den också i övrigt välbevarade bruksmiljön ett omistligt
inslag i landets kulturarv.
Tekniska museet anser det naturligt att knyta ett vallonmuseum dels till
Upplandsmuseet, som kan vara garant för att de museala aspekterna tas i akt,
dels till Liljeforsstiftelsen som redan är väl etablerad på orten.
Museet tillstyrker att förslaget utreds och att mer detaljerade planer
utarbetas. Därvid bör frågan om direkt statligt stöd eller finansiering via
kommun och landsting övervägas. Det statliga stödet till de regionala
museerna - som bl. a. utgår till Upplandsmuseet - kan, menar Tekniska
museet, vara ett indirekt sätt att statligt stödja ett museum av det slag ett
vallonmuseum representerar.
Upplandsmuseet, som till sitt yttrande fogat yttranden från Bruno
Liljefors’ stiftelse och Dannemora hembygdsförening, tillstyrker varmt den i
motionen föreslagna utredningen.
Beträffande järnhanteringens och bruksmiljöns roll i det uppländska
kulturlivet anför museet bl. a. följande:
När landskapets och länets utveckling skall skildras måste självklart
järnhanteringen ägnas särskild uppmärksamhet. Detta kommer också till
uttryck i den av Upplandsmuseets styrelse för några år sedan antagna planen
för museets nya basutställningar. Järnhanteringen och brukskulturen är
emellertid så rikhaltig och mångfasetterad att det är omöjligt att ge en
rättvisande bild härav i de mycket begränsade lokalerna i museibyggnaden.
Därför har sedan flera år diskuterats planer på att i samarbete med i första
hand Bruno Liljefors’ stiftelse bygga upp ett järnbruksmuseum, en filial till
Upplandsmuseet, i någon av byggnaderna vid Österbybruks herrgård.
Upplandsmuseet anser att det finns många motiv för en placering av ett
järnbruksmuseum i Österbybruk och redovisar sin syn på ett sådant projekt,
ställt i relation till motionärens förslag om ett vallonmuseum.
KrU 1980/81:4
4
För Upplandsmuseets del framstår vallonernas historia som en viktig del i
den uppländska järnhanteringens historia och i ett eventuellt järnbruksmuseum
i Österbybruk är det därför helt naturligt att vallonernas betydelse
betonas alldeles särskilt. Möjligheterna för Upplandsmuseet att inom ramen
för de driftsanslag, som väntas bli beviljade av museets huvudmän inom de
närmaste åren, förverkliga tanken på ett järnbruksmuseum i Österbybruk
synes dock vara små.
Inrättandet av ett särskilt vallonmuseum i Österbybruk kan naturligtvis
ske oberoende av vilka planer Upplandsmuseet har, och museet kan förbli en
institution för sig. Naturligare synes dock vara att det i en framtid integreras
som en del i ett museum i Upplandsmuseets regi, som belyser hela den för
vårt land och länet så viktiga järnhanteringen i Upplands historia.
Vallonmuseet kan dock förverkligas endast om statliga resurser ställs till
förfogande för ändamålet.
Slutligen framhåller Upplandsmuseet att den positiva inställning till ett
vallonmuseum som Bruno Liljefors’ stiftelse och Dannemora hembygdsförening
givit uttryck för i sina yttranden är en viktig och värdefull förutsättning
för att ett vallonmuseum skall kunna inrättas i Österbybruk. Avgörande är
Bruno Liljefors’ stiftelses erbjudande att ställa lokaler till förfogande.
Hembygdsföreningens rika kontaktnät i Österbybruks- och Dannemorabygden
är också en värdefull tillgång i sammanhanget.
Ostergötlands och Linköpings stads museum finner förslaget om ett
vallonmuseum i Österbybruk utmärkt och anser att ett sådant museum skulle
ha förutsättningar att väl betjäna både ett lokalt uppländskt intresse och
riksintresset.
Av yttrandet framgår att det för Östergötlands del finns ett klart behov av
att hugfästa vallonminnet såväl i Norrköping som i Finspång och Gusum,
varför ett vallonmuseum i Österbybruk inte täcker hela landets behov.
Enligt Östergötlandsmuseets uppfattning bör inte mer avgränsade intressen
av det slag som motionären pläderar för tillåtas inkräkta på länsmuseernas
behov av förstärkta resurser. Som stöd för denna sin mening anför
museet:
Motionärens önskemål då det gäller statens insatser för att befrämja
tillkomsten av ett vallonmuseum i Österby är formulerade med en viss
vaghet. Ett statligt engångsanslag för ändamålet genom Nordiska museet
eller Upplandsmuseet i Uppsala synes motiverat. Men mera långtgående
statliga engagemang i specialmuseer av detta slag kan knappast försvaras.
Det bör erinras om att decentraliseringssträvandena alltjämt knappast är
märkbara på museiområdet. Om också länsmuseernas statsbidrag ökat, så
har de statliga satsningarna på de centrala museerna och på storstadsbygdernas
museer på senare år ökat i vida högre grad. Länsmuseerna borde i dag
prioriteras med extra eftertryck. De har att täcka sina regioners totala
kulturmönster.
Jernkontoret anför att smedjan vid Österbybruk jämte den i övrigt
välbevarade bruksmiljön utgör ett omistligt inslag i landets kulturarv och
KrU 1980/81:4
5
anser att det är ett välmotiverat förslag att förlägga ett vallonmuseum med
speciell inriktning på de uppländska vallonbruken till Österby. Motionärens
förslag om utredning tillstyrks av Jernkontoret.
Sällskapet Vallonättlingar har som främsta uppgift att sprida kännedom om
vallonernas insatser i Sveriges ekonomiska och kulturella liv samt att på
lämpligt sätt stödja forskning på detta område. I sitt yttrande framhåller
sällskapet att det under de senaste åren har skett förändringar i ägarstrukturen
på de platser i Uppland och Östergötland där vallonverksamheten varit
störst. Detta innebär risk för en skingring av föremål och miljöer som skulle
minska eller försvåra möjligheterna till det motionären eftersträvar.
Sällskapet betonar därför vikten av att man skyndsamt vidtar åtgärder om
beslut fattas om inrättande av ett museum.
Enligt sällskapets uppfattning kan det diskuteras var ett eventuellt
museum skall vara beläget. I yttrandet nämns dels tre bruksmiljöer i Uppland
med stark vallonsk anknytning, nämligen Lövsta bruk, Forsmark och det av
motionären förordade Österby bruk, dels Finspång i Östergötland.
Yttrandet mynnar ut i en förhoppning att riksdagens kulturutskott skall se
positivt på förslaget i motionen.
Utskottet
Som framgår av redovisningen i det föregående har förslaget i motion
1979/80:370 om ett vallonmuseum i Österbybruk väckt ett betydande intresse
hos remissinstanserna. Enighet synes sålunda råda om att det finns goda skäl
att till Österbybruk i norra Uppland förlägga ett museum med den inriktning
motionären förordar. Olika uppfattningar kommer emellertid till uttryck vid
bedömningen i vad mån inrättande av ett vallonmuseum skall anses vara ett
riksintresse eller om ett sådant museum i första hand bör ses som en regional
eller lokal angelägenhet. Härmed sammanhänger naturligen frågor om
huvudmannaskap och finansiering liksom frågan huruvida regeringen bör
tillsätta en utredning om inrättande av ett vallonmuseum, vilket yrkas i
motionen. Remissopinionen ger dock enligt utskottets bedömning ett klart
stöd för att motionärens förslag bör utredas i någon form.
Den utbyggnad av det statliga stödet till regionmuseerna som inleddes
budgetåret 1977/78 bör enligt utskottets uppfattning ses som den viktigaste
åtgärden för en decentralisering av museiverksamheten i hela landet.
Regionmuseerna, som svarar dels för egen verksamhet på länsnivå, dels för
råd och hjälp till kommunerna och den lokala verksamheten, redovisar stora
behov av ökade resurser. Vid sidan härav har under de senaste åren kommit
fram en rad krav på nya museer inom olika specialområden, exempelvis jaktoch
fiskemuseum, fjällmuseum och varvsmuseum.
Utskottet har erfarit att statens kulturråd under hösten 1980 kommer att
överväga de problem som hänger samman med behov, ansvarsfördelning och
KrU 1980/81:4
6
ekonomiska förutsättningar för specialmuseer. Enligt vad utskottet inhämtat
ingår frågan om ett vallonmuseum i det material som kommer att ligga till
grund för kulturrådets studium av problemen.
Med hänsyn bl. a. till kulturrådets nära förestående arbete med frågor som
rör specialmuseer är utskottet inte berett förorda att riksdagen uttalar sig för
att regeringen skall föranstalta om en utredning som syftar till förslag om
inrättande av ett vallonmuseum i Österbybruk. Utskottet avstyrker av detta
skäl motion 1979/80:370.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motion 1979/80:370.
Stockholm den 21 oktober 1980
På kulturutskottets vägnar
KARL-ERIC NORRBY
Närvarande vid ärendets slutbehandling: Karl-Eric Norrby (c), Tore Nilsson
(m), Åke Green (s), Kerstin Anér (fp), Tyra Johansson (s), Ingrid Diesen
(m), Olle Eriksson (c), Hans Alsén (s), Lars Ahlmark (m), Catarina
Rönnung (s), Anna Eliasson (c), Kerstin Andersson i Kumla (s), Bertil
Hansson (fp), Ing-Marie Hansson (s) och Maja Bäckström (s).
GOTAB 65710 Stockholm 1980