KrU 1980/81:24

Kulturutskottets betänkande
1980/81:24

med anledning av proposition 1980/81:100 såvitt gäller anslag till
idrott och friluftsliv jämte motioner

TIONDE HUVUDTITELN

1. Stöd till idrotten. Regeringen har i proposition 1980/81:100, bilaga 13
(jordbruksdepartementet) under punkt 11 (s. 153-154) föreslagit riksdagen
att till Stöd till idrotten för budgetåret 1981/82 anvisa ett reservationsanslag
av 151 350 000 kr.

Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna

1980/81:354 av Roland Sundgren m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen sagts om anslag
till handikapp-, bredd- och motionsidrotten,

1980/81:1260 av Anna Eliasson (c) och Kerstin Göthberg (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
fortsatta satsningar på kvinnoidrott, handikappidrott samt bredd- och
motionsidrott,

1980/81:1276 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att till Stöd till idrotten med ändring i proposition
1980/81:100 anvisa 172 300 000 kr.,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag

a) till arvodesbestämmelser för idrottsledare i enlighet med vad som

anförs i motionen,

b) till extra stöd till glesbygdsidrott m. m. för ”ett rundare Idrottssverige”
i enlighet med vad som anförs i motionen,

c) om åtgärder för ett särskilt aktivitetsstöd till klubbar med kvinnoidrott i
enlighet med vad som anförs i motionen,

d) till extra samhällsstöd för idrottsklubbars breddverksamhet,

e) till statligt stöd till kommuner för handikappanpassning av idrottsplatser
och -lokaler,

f) som innebär att hela överskottet av tipsmedlen på sikt skall överföras

som stöd till idrotten i enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om tillsättandet av en
parlamentarisk utredning, med uppdrag att utarbeta förslag om hur
kommersialismens grepp över idrotten skall brytas och utarbeta förslag till
statliga stipendieformer och former för social trygghet för idrottsutövare på

1 Riksdagen 1980181. 13 sami. Nr 24

KrU 1980/81:24

elitnivå i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen uttalar att i samband med internationella idrottsevenemang
i Sverige bör i största möjliga utsträckning befintliga anläggningar
användas och inga anläggningar av engångskaraktär uppföras och ej heller
anläggningar som är överdimensionerade för normalt bruk,

5. att riksdagen uttalar sig för en avkommersialisering av idrotten, bl. a.
innebärande att internationella idrottsevenemang i Sverige med påtagliga
kommersiella reklaminslag ej bör åtnjuta samhälleligt stöd,

6. att riksdagen uttalar att idrotten bör få ökat utrymme i skolorna i
enlighet med vad som anförs i motionen,

1980/81:1667 av Svante Lundkvist m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar att till Stöd till idrotten för budgetåret 1981/82 anvisa ett i
förhållande till regeringens förslag med 5 milj. kr. förhöjt reservationsanslag.

Utskottet

Anslaget Stöd till idrotten: Organisationsstödm. m. används för bidrag till
Sveriges riksidrottsförbund (RF) för den verksamhet som bedrivs av
förbundet och till förbundet anslutna organisationer. Från anslaget utgår
också av regeringen särskilt fastställda bidrag till vissa utanför riksidrottsförbundet
stående organisationer. För anslagets användning gäller de av
1970 års riksdag beslutade riktlinjerna för organisationsstödet till idrotten
(prop. 1970:79, SU 1970:122, rskr 1970:291). I budgetpropositionen föreslås
att de bidrag till idrottsanläggningar som f. n. anvisas från anslaget Stöd till
idrotten: Anläggningsstöd m. m. fr. o. m. budgetåret 1981/82 skall anvisas
från förevarande anslag. Även bidrag till s. k. riksanläggningar för den
samlade idrottsrörelsens behov föreslås fortsättningsvis anvisas från anslaget.

Med hänsyn till de nämnda förslagen som innebär anvisande av ett
idrottsanslag med såväl organisationsstöd som anläggningsstöd, föreslås i
propositionen att benämningen av anslaget ändras till Stöd till idrotten. Som
en konsekvens av överföringarna kommer anslaget Stöd till idrotten:
Anläggningsstöd m. m. att ersättas av ett anslag med rubriken Stöd till
friluftslivet m. m.

Utskottet har ingen erinran mot de angivna förändringarna.

I propositionen föreslås en höjning av anslaget Stöd till idrotten
med 7 500 000 kr. till 151 350 000 kr. Av höjningen utgör 3 000 000 kr.
överföring av medel från anslaget till anläggningsstöd.

I motion 1276 hemställs om en ytterligare höjning av anslaget med
20 950 000 kr. Motionärernas förslag överensstämmer med vad riksidrottsstyrelsen
anhållit om. Ett anslagsbelopp som med 5 milj. kr. överstiger
regeringens förslag begärs i motion 1667.

KrU 1980/81:24

Utskottet anser sig inte böra föreslå riksdagen att gå utöver regeringens
förslag som innebär en ca treprocentig uppräkning. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag till medelsanvisning för budgetåret 1981/82 och avstyrker
motionerna 1276 yrkande 1 och 1667.

Frågan om användande av tipsmedel till idrottsstödtas
upp i motion 1276 (yrkande 2 f). Motionärerna anser att hela överskottet av
tipsmedel på sikt bör föras över som stöd till idrotten och användas dels till
bidrag till kommunerna för uppförande av idrottsanläggningar, dels till stöd
åt små idrottsklubbar, kvinnoidrott och handikappidrott samt elitidrott.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motionsvis framförda förslag om
användande av tipsmedel till idrottsstöd. I betänkandet KrU 1976/77:33 tog
utskottet med en utförlig motivering avstånd från då aktuella förslag.
Utskottet erinrade därvid om att en grundläggande utgångspunkt för
riksdagsbeslutet 1970 om formerna för och inriktningen av idrottsstödet var
idrottsrörelsens ställning som en bred folkrörelse med stor frihet att genom
sina organisationer fatta beslut i egna angelägenheter. Utskottet hade inte
kunnat finna att det förelåg några uttalade önskemål inom idrottsrörelsen
och dess huvudorganisation, Sveriges riksidrottsförbund, att relatera det
statliga idrottsstödet till tipsmedlen. Detta utgjorde enligt utskottets
uppfattning i och för sig tillräcklig grund för ett avvisande av en
anslagsberäkning av detta slag. Några tankar i den riktning motionärerna gav
uttryck för hade inte heller redovisats i 1965 års idrottsutrednings ingående
överväganden beträffande statens stöd till idrotten och därmed sammanhängande
frågor.

Idrotten hade, anförde utskottet, rätt till ett betydande samhällsstöd
oberoende av att den via tipsverksamheten tillför statsverket inkomster.
Enligt utskottets uppfattning borde samhällets stöd till idrotten på sedvanligt
sätt avvägas vid bedömningen av anslagsbelopp till andra ändamål. Det
borde också uppmärksammas att en ingående bedömning av frågan om
specialdestinering av tipsmedel krävde överväganden avseende särskild
disposition av andra inkomsttitlar på driftbudgeten såsom Skatt på spel och
Totalisatoravgift.

Utskottet anser att den återgivna motiveringen för avstyrkande av tidigare
avgivna motioner angående användande av tipsmedel till idrottsstöd alltjämt
äger full giltighet. Med hänsyn härtill och med erinran om att riksdagen med
stor majoritet avslagit sådana motionsyrkanden, avstyrker utskottet yrkande
2 f i motion 1276.

I anslutning till frågan om tipsmedel kan noteras att regeringen (handelsdepartementet)
efter framställning av Aktiebolaget Tipstjänst beslutat att
behållningen av tipsomgången den 9-10 maj 1981 skall på visst sätt tillfalla
svensk idrott. I beslutet föreskrivs att medlen skall fördelas så att Sveriges
riksidrottsförbund erhåller två tredjedelar att användas dels, liksom vid ett
tidigare tillfälle, som en utbildningsresurs för män och kvinnor inom
elitidrotten, dels som ett stöd för handikappidrottens framtida deltagande i

1* Riksdagen 1980181. 13 sami Nr 24

KrU 1980/81:24

s. k. handikappolympiader och världsspel för handikappade. Den återstående
tredjedelen skall tillfalla Svenska fotbollförbundet, som skall använda sin
del av pengarna till ungdomsfotbollen. Med hänsyn till den normala
omslutningen av en tipsomgång vid denna tid på året och den extra
kampanjinsats från organisationernas sida som är att vänta uppskattas
överskottet till ca 9 milj. kr.

Av handlingarna i ärendet framgår att Aktiebolaget Tipstjänst räknar med
att få ett betydande good will-tillskott genom ett arrangemang av detta slag.
Bolaget väntar sig också att kampanjen kommer att ge en kvardröjande
effekt, som leder till en avsevärt ökad omsättning och vinst under resten av år
1981.

Det kan således konstateras att idrotten genom en särskild tipsomgång av
detta slag får ett betydande tillskott av statliga medel utöver den reguljära
anslagsgivningen. Dylika tillskott får självfallet en relativt större betydelse i
lägen då stor återhållsamhet måste iakttas i fråga om anslagsökningar.
Utskottet anser det väsentligt att idrottsrörelsen själv, lämpligen genom
riksidrottsförbundet, ges ett avgörande inflytande över fördelningen av de
extra medel som på ovan nämnt sätt kan komma att tillfalla idrotten.

Vänsterpartiet kommunisterna återkommer i motion 1276 (yrkande 2 a)
med hemställan om att regeringen skall lägga fram förslag omarvodesbestämmelser
för idrottsledare. Utskottet avstyrkte förra året
(KrU 1979/80:30) ett motsvarande motionsyrkande med motiveringen att
frågan om ekonomiskt stöd till idrottsledare enligt utskottets uppfattning
borde avgöras av idrottsrörelsen själv inom ramen för bl. a. de medel som
statsmakterna ställer till dess förfogande. Därjämte vill utskottet upplysa om
att idrottsledarfrågor behandlas i det idéprogram som presenterats av en
arbetsgrupp som tillsatts av riksidrottsstyrelsen med uppgift att utarbeta
förslag till handlingsprogram för den svenska idrottsrörelsen inför 1980-talet.
I idéprogrammet, kallat Idrott 80, förordar gruppen att riksidrottsförbundet
genom en särskild utredning undersöker förutsättningarna att engagera fler
anställda idrottsinstruktörer i det lokala föreningsarbetet. Verksamhetens
inriktning och omfattning, organisations- och anställningsförhållanden samt
resurser och resurskällor anges vara väsentliga frågor att klarlägga i en sådan
utredning. Dessutom, heter det, måste självfallet utredningen redovisa hur
en sådan utveckling går att förena med idrottens roll som folkrörelse.

Motionärerna förespråkar även ett extra stöd till glesbygdsi
d r o 11 m. m. för att idrottsrörelsen skall kunna leva upp till parollen ”ett
rundare Idrottssverige” (yrkande 2 b). Som anförs i motionen har ett
idrottsreseavtal ingåtts mellan riksidrottsförundet och Resö. Med anledning
av ett likalydande yrkande förra året upplyste utskottet om att man inom
riksidrottsförbundet utreder på vilket sätt man skall gå vidare för att
ytterligare underlätta situationen för idrottsklubbar som är belägna på stort
avstånd från de stora tävlingsarenorna och därigenom har dryga kostnader
för sitt idrottsutbyte.

KrU 1980/81:24

Utskottet kan således konstatera att de båda frågor motionärerna tar upp i
yrkandena 2 a och 2 b i motion 1276 uppmärksammats av idrottsrörelsen
själv. Med hänsyn härtill finns inte anledning för riksdagen att begära
särskilda förslag från regeringen angående stöd till idrottsledare eller
glesbygdsidrott. Yrkandena härom avstyrks.

I motion 354 (s) framhålls den särskilda betydelse som måste tillmätas
ri k sidro 11 s s t yre1sens avvägning vid fördelningen av
medel till anslutna organisationer och till vissa utanför RF stående
organisationer i ett läge där det statliga stödet till idrotten reellt sett torde
komma att minska. Motionärerna anser det angeläget att riksdagen
framhåller värdet och angelägenheten av att bredd- och motionsidrottens,
liksom handikappidrottens behov särskilt uppmärksammas.

Även i motion 1260 (c) understryks att prioriteringsfrågorna fått ökad vikt.
Motionärerna anser sålunda att målsättningen ”idrott åt alla” fått en än
viktigare innebörd för de prioriteringar som ofrånkomligen måste göras, inte
minst inom den organiserade idrottsrörelsen själv. Det är enligt motionärerna
angeläget att behovet av fortsatta satsningar på kvinnoidrott, handikappidrott
samt bredd- och motionsverksamhet tillmäts stor betydelse.

I båda motionerna hemställs att de synpunkter på idrottsstödets inriktning
och fördelning som kommit till uttryck i motionerna ges till känna för
regeringen.

Med anledning av motionerna 354 och 1260 får utskottet anföra
följande.

Som inledningsvis redovisats gäller för användningen av det statliga stödet
till idrottens organisationer de riktlinjer som 1970 års riksdag fattade beslut
om med anledning av proposition 1970:79 om stöd till idrotten. Propositionen
grundades på de förslag som lagts fram av 1965 års idrottsutredning i
betänkandet (SOU 1969:29) Idrott åt alla. 1970 års riksdagsbeslut innebar en
förstärkning av det statliga stödet till idrotten samtidigt som en samordning
av medelsanvisningen till idrottsändamål genomfördes. En grundläggande
tanke vid förstärkningen av stödet var att öka insatserna för motions- och
breddidrott. Som påpekades i proposition 1970:79 slöt idrottsrörelsen
entydigt upp kring denna tanke. Inriktningen mot motions- och breddidrott
stöddes också av en enig riksdag.

Angelägenheten av ökade satsningar på bredd- och motionsverksamhet
har framhållits i regeringens årliga budgetförslag för idrottsändamål under
hela 1970-talet. Kulturutskottet har vidare särskilt betonat den samlade
idrottsrörelsens uppgift att söka nå nya grupper för regelbunden motion och
att ytterligare stärka breddidrotten (KrU 1975/76:11).

Vad beträffar ökade insatser för kvinnlig idrott har utskottet varje år
fr. o. m. 1977 som sin uppfattning uttryckt att det är angeläget att man inom
idrottsrörelsen energiskt fullföljer strävandena att åstadkomma ökat utrymme
för kvinnoidrotten och att skapa jämlika förhållanden för män och
kvinnor. Utskottet har därvid också pekat på de specialsatsningar som

KrU 1980/81:24

riksidrottsförbundet under de tre senaste åren gjort på kvinnlig idrott.

Med anledning av motionerna 354 och 1260 vill utskottet redovisa
utvecklingen av bidragen till de olika idrottsförbunden under perioden
1976/77-1980/81. De ordinarie bidragen till 49 specialförbund, som under
hela perioden erhållit sådana bidrag, ökade från totalt 35 765 000 till
65 170 000 kr., eller med 82 %. Spridningen mellan förbunden var relativt
stor. För 26 förbund låg ökningen mellan 70 och 100 %, medan tio förbund
låg under 70 % och 13 över 100 %. Handikappidrottsförbundets bidrag
ökade med 63 % och Korporationsidrottsförbundets med 71 %. För
Friluftsfrämjandet, som står utanför RF, ökade bidraget med 64 %. Dessa
uppgifter ger inte underlag för några bestämda slutsatser beträffande de i
motionerna aktualiserade prioriteringsfrågorna.

Utskottet har också orienterat sig om dels de allmänna grundsatser som
1977 års riksidrottsmöte fastställde, dels innehållet i det tidigare nämnda
idéprogrammet för idrottsrörelsen - Idrott 80. Central i sammanhanget är
den första av dessa grundsatser som lyder: Idrott skall inriktas på att utveckla
individen positivt i såväl fysiskt och psykiskt som socialt och kulturellt
avseende, liksom definitionen av idrott som förklarar att idrott är fysisk
aktivitet som människor utövar för att få motion och rekreation och/eller
uppnå tävlingsresultat.

I Idrott 80 läggs fram förslag till handlingslinjer inom idrottsrörelsens olika
verksamhetsområden. Särskilda avsnitt ägnas åt en mängd olika områden,
såsom friskvård, tävlingsidrott, elitidrott, motionsidrott, kvinnlig idrott samt
idrott för handikappade. Det föreslagna programmet syftar till att många fler
människor än nu skall ägna sig åt idrott och motion. I idéprogrammet liksom i
riksidrottsförbundets anslagsframställning framhålls att ytterligare medel
behövs för att ta nya initiativ, exempelvis inom kvinnoidrott samt för
verksamhet som riktar sig till pensionärer och handikappade. Det kan vidare
nämnas att Idrott 80 innehåller principiella synpunkter beträffande normer
för bidragsfördelningen, val av bidragskriterier m. m.

Enligt utskottets bedömning har riksidrottsförbundets planeringsarbete
inför 1980-talet en inriktning som står i överensstämmelse med det synsätt
som kan sammanfattas i begreppet ”idrott åt alla”. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att prioriteringsfrågorna måste tillmätas särskilt
stor vikt i ett läge då stödet till idrotten inte längre kan ökas i den takt som
varit fallet under 1970-talet. Mot den angivna bakgrunden föreslår utskottet
att riksdagen med anledning av motionerna 354 och 1260 som sin mening ger
till känna för regeringen att handikapp-, bredd- och motionsidrott samt
kvinnoidrott i enlighet med motionernas syfte särskilt bör uppmärksammas
vid riksidrottsstyrelsens fördelning av stödet till idrotten inom givna
anslagsramar.

Yrkandena 2 c och 2 d i motion 1276 gäller särskilt aktivitetsstöd till

KrU 1980/81:24

kvinnoidrott resp. extra samhällsstöd för idrottsklubbars breddverksamhet.
Riksdagen avslog förra året två motsvarande motionsyrkanden. Med erinran
härom och med hänvisning till vad utskottet nyss anfört om inriktningen av
stödet till idrotten avstyrker utskottet de yrkanden som nu är i fråga.

Med hänsyn till de principiella invändningar utskottet förra året (KrU
1979/80:30) redovisade i fråga om specialdestinerade statsbidrag till kommunerna
avstyrker utskottet motion 1276 i den del motionen avser statligt
stöd till kommuner för handikappanpassning av
idrottsplatser och - lokaler (yrkande 2e).

Riksdagen har vid två tidigare tillfällen avslagit motionsyrkanden från
vänsterpartiet kommunisterna om en parlamentarisk utredning
med uppdrag att utarbeta förslag om hur kommersialismens grepp över
idrotten skall kunna brytas. Utskottet har i sin motivering bl. a. hänvisat till
att riksidrottsförbundet följer utvecklingen i fråga om idrottens beroende av
kommersiella intressen. Bl. a. kan nämnas att en rapport, Idrottens
kommersialisering, 1978 redovisades av en arbetsgrupp som tillsatts av
riksidrottsstyrelsen. Utskottet är inte heller nu av den uppfattningen att
problem av den art som tas upp i motion 1276 kan lösas genom att de
bearbetas av en parlamentarisk utredning.

En annan uppgift för den utredning motionärerna förordat bör enligt dem
vara att utarbeta förslag till statliga stipendieformer och till åtgärder för
social trygghet för idrottsutövare på elitnivå. Elitidrottarnas
villkor i vid mening har uppmärksammats i Idrott 80. Något särskilt initiativ
från riksdagens sida finner utskottet inte erforderligt.

Med det anförda avstyrker utskottet yrkande 3 i motion 1276.

Utskottet vill inte förorda att riksdagen gör några uttalanden om vare sig
anläggningar för internationella idrottsevenemang eller det
samhälleliga stödet till sådana arrangemang. Motion 1276 avstyrks alltså i
dessa delar (yrkandena 4 och 5).

I samma motion hävdas att lek och idrott bör få ökat utrymme i
skolor och förskolor. Motionärerna anser att det bör vara en
självklar rättighet för förskolebarn att under obegränsad tid dagligen få leka
och idrotta på en väl tilltagen yta under sakkunnig ledning av ledare som fått
utbildning i att inse barns verkliga behov. Idrotten bör enligt motionärerna få
ökat utrymme även i skolorna, så att all idrott för barn under 13 år kan
bedrivas i skolan.

De förslag som läggs fram i motion 1276 i fråga om lek och idrott i förskolor
och skolor är synnerligen långtgående. De skulle inte kunna genomföras utan
omfattande ekonomiska och pedagogiska insatser. Självfallet är det - både i
förskola och skola - angeläget med en varierad verksamhet som tillgodoser
även behov av fysiska aktiviteter och som tar till vara barns rörelseglädje.
Det är därvid viktigt att man på bästa möjliga sätt utnyttjar de förutsättningar
som råder lokalt i fråga om tillgång på lokaler, friluftsområden etc. Någon
central styrning av det slag motionärerna synes syfta till i fråga om lek- och

KrU 1980/81:24

idrottsverksamhet bör enligt utskottets uppfattning inte komina i fråga.
Utskottet avstyrker yrkande 6 i motion 1276.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:100 och med
avslag på motionerna 1980/81:1276 yrkande 1 och 1980/81:1667
till Stöd till idrotten för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag
av 151 350 000 kr.,

2. att riksdagen som sin mening ger till känna för regeringen vad
utskottet med anledning av motionerna 1980/81:354 och
1980/81:1260 anfört om inriktningen av det statliga stödet till
idrotten,

3. att riksdagen avslår motion 1980/81:1276 yrkandena 2-6.

2. Stöd till friluftslivet m. m. Regeringen har under punkt I 2 (s. 155-160)
föreslagit riksdagen att till Stöd till friluftslivet m. m. för budgetåret 1981/82
anvisa ett reservationsanslag av 34 700 000 kr.

Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna

1980/81:544 av Gunnar Nilsson m. fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga, yrkas att
riksdagen anhåller att regeringen

2. förändrar enmansutredningen om den statliga rekreations- och turistpolitiken
till en bredare parlamentarisk utredning med oförändrat krav på ett
skyndsamt arbete,

3. ger utredningen tilläggsdirektiv att föreslå åtgärder mot att attraktiva
områden inom de primära rekreationsområdena privatiseras,

1980/81:953 av Börje Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen uttalar sig för att
DHR ur anslaget Bidrag till rekreationsanläggningar av riksintresse erhåller
statligt bidrag till de i motionen omnämnda rekreationsanläggningarna.

Utskottet

Från det nuvarande anslaget Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m.
lämnas bl. a. bidrag till rekreations- och friluftsanläggningar som är av
riksintresse. Bidrag härför utgår från en särskild anslagspost enligt riktlinjer
som fastställts av riksdagen samt enligt vissa på dessa riktlinjer grundade
normer, vilka angivits av regeringen. Enligt gällande normer kan - i mån av
tillgång på medel - bidrag för fjällanläggningar medges med upp till 100 % av
anläggningskostnaderna och bidrag för boendeanläggningar avsedda för
turism med upp till 50 % av anläggningskostnaderna. Bidrag utgår inte för
inventariekostnader.

KrU 1980/81:24

Enligt motion 953 måste de rekreationsanläggningar som drivs av De
handikappades riksförbund (DHR) betraktas som en del av det rekreationsutbud
som kan erhålla statligt stöd. Motionären framhåller att anläggningarnas
utformning, deras speciella användningsområde och, jämfört med
konventionella rekreationsanläggningar, stora personalstyrka gör att driftkostnaderna
blir höga. I motionen hemställs att riksdagen uttalar sig för att
DHR erhåller statligt bidrag till anläggningarna i fråga från den nyss nämnda
anslagsposten. Motionärens önskemål synes i huvudsak gå ut på stöd till de
befintliga anläggningarnas drift.

Utskottet får med anledning av motionen hänvisa till att det bidrag
motionären åsyftat är avsett endast för anläggningskostnader. Bidrag utgår
inte alls till driftkostnader. Med hänsyn härtill kan utskottet inte tillstyrka att
riksdagen gör det i motionen yrkade uttalandet, varför motionen
avstyrks.

Utskottet har under punkt 1 redogjort för vissa i propositionen föreslagna
förändringar av anslagets användningsområde, vilka föranleder ändrad
benämning av anslaget. Regeringen föreslår att ett reservationsanslag av
34 700 000 kr. anvisas till Stöd till friluftslivet m. m. för nästa budgetår.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.

Utskottet övergår härefter till att behandla frågor som rör den turist- och
rekreationspolitiska utredningen.

Regeringen tillkallade 1979 en särskild utredare (landshövding Harald
Pettersson) med uppdrag att se över vissa frågor inom rekreations- och
turistområdet. I direktiven framhålls bl. a. att den organisation som nu
sköter samhällets insatser på området i fråga är splittrad genom att ansvaret
delas mellan flera departement, myndigheter och organisationer. Förslag om
en förenklad, samordnad och effektiviserad statlig administration förutsätts
bli redovisade med förtur. Enligt direktiven bör utredningen sammanfattningsvis
ge underlag för en samlad rekreationspolitisk bedömning, däri
inbegripet en bedömning av vilka insatser som erfordras för att skapa
jämlikhet i fråga om människors möjligheter att utnyttja den ökade
fritiden.

I motion 544 hemställs att riksdagen anhåller att regeringen förändrar den
turist- och rekreationspolitiska utredningen till en bredare parlamentarisk
utredning, dock med bibehållet krav på skyndsamt arbete.

Då utskottet förra året (KrU 1979/80:30) behandlade ett likalydande
motionsyrkande konstaterade utskottet att utredningen i en första fas avsåg
att ägna sig åt kartläggning, probleminventering och problemanalys samt att
utredningen hade att redovisa förslag rörande de administrativa frågorna
med förtur. Enligt utskottets uppfattning var nämnda arbetsuppgifter inte av
den arten att det skulle innebära någon fördel att de behandlades i en större,
parlamentariskt sammansatt utredning. Utskottet kom av angivna skäl till
den slutsatsen att utredningens sammansättning vid den tidpunkten inte
borde förändras.

KrU 1980/81:24

Utskottet har inhämtat att utredningen i juni 1981 avser att lägga fram ett
delbetänkande rörande den statliga administrationen inom turist- och
rekreationsområdena. Den därpå följande delen av utredningsarbetet
kommer att avse rekreationspolitiskt betydelsefulla åtgärder. Som utskottet
anförde i betänkande 1979/80:30 kan frågan om att bredda utredningens
sammansättning behöva aktualiseras inför detta senare skede i utredningsarbetet.
Det bör ankomma på regeringen att pröva på vilket sätt utredningen
skall ges ett parlamentariskt inslag och hur olika intressen och åsiktsriktningar
därvid skall bli företrädda. Vad utskottet med anledning av yrkande 2
i motion 544 anfört om en breddning av den turist- och rekreationspolitiska
utredningen bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

I samma motion hemställs även om att regeringen genom tilläggsdirektiv
skall ge utredningen i uppdrag att föreslå åtgärder mot att attraktiva områden
inom de primära rekreationsområdena privatiseras.

Utskottet avstyrkte förra året ett yrkande av samma innebörd som det nu
föreliggande. Utskottet fann det nämligen uppenbart att de hinder en ökad
privatisering kan innebära när det gäller att bevara markområden åt en bred
allmänhet för turism och rekreation måste vägas in i den bedömning
utredningen har att göra rörande insatser för att skapa jämlikhet i fråga om
människors möjligheter att utnyttja fritiden. Med erinran härom - och då det
kan förutsättas att regeringen försäkrar sig om att utredningens överväganden
omfattar vad utskottet sålunda utgått från - avstyrker utskottet yrkande
3 i motion 544.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motion 1980/81:953 om bidrag till vissa
rekreationsanläggningar för handikappade,

2. att riksdagen till Stöd till friluftslivet m. m. för budgetåret
1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 34 700 000 kr.,

3. att riksdagen som sin mening ger till känna för regeringen vad
utskottet med anledning av motion 1980/81:544 yrkande 2
anfört om en breddning av den turist- och rekreationspolitiska
utredningen,

4. att riksdagen avslår motion 1980/81:544 yrkande 3 om tilläggsdirektiv
till den turist- och rekreationspolitiska utredningen.

3. Motion angående amatörboxningen. I motion 1980/81:731 av Mårten
Werner (m) yrkas att riksdagen beslutar införa förbud mot amatörboxning
genom att vidta sådan ändring i lagen om förbud mot professionell boxning
att ordet ”professionell” utgår ur lagen.

KrU 1980/81:24

Utskottet

Utskottet behandlade i betänkandet KrU 1980/81:1 ett likalydande
motionsyrkande som det nu föreliggande. I betänkandet redogjorde
utskottet för hur frågan om förbud mot amatörboxning behandlats av
riksdagen under perioden 1969-1978. Utskottet underströk för egen del
vikten av att de säkerhetsföreskrifter som utarbetats för amatörboxningen
följdes och avstyrkte den då aktuella motionen med hänsyn till pågående
utredningsarbete.

Utskottet har inhämtat att den avsedda utredningen om boxningsskador
beräknas vara avslutad hösten 1981. Utskottet anser inte att riksdagen bör
föregripa utredningens resultat genom att nu ta ställning till frågan om förbud
mot amatörboxning men finner det angeläget att utredningens arbete
påskyndas. Under åberopande av det anförda avstyrker utskottet motion
731.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1980/81:731.

Stockholm den 9 april 1981

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Karl-Eric
Norrby (c), Åke Green (s), Kerstin Anér (fp), Tyra Johansson (s), Ingrid
Diesen (m), Lars-Ingvar Sörenson (s), Olle Eriksson (c), Lars Ahlmark (m),
Catarina Rönnung (s), Anna Eliasson (c), Kerstin Andersson i Kumla (s),
Bertil Hansson (fp). Elisabeth Fleetwood (m) och Ing-Marie Hansson
(s).

Reservationer

1. Höjning av anslaget Stöd till idrotten (punkt 1, mom. 1)

Georg Andersson, Åke Green, Tyra Johansson, Lars-Ingvar Sörenson,
Catarina Rönnung, Kerstin Andersson i Kumla och Ing-Marie Hansson (alla
s) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar ”Utskottet anser sig”
och slutar ”och 1667” bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag innebär en ökning av det statliga stödet till idrotten
med endast 3 %. Om förslaget antas av riksdagen kommer idrottsrörelsens
anslag med hänsyn till förväntad penningvärdeförsämring att kraftigt
urholkas. Självfallet skulle det få stora konsekvenser för möjligheterna att

KrU 1980/81:24

bibehålla och utveckla verksamheten. Utskottet anser det angeläget att
idrottsrörelsen ges en rimlig kompensation för löne- och prisökningar och
föreslår att stödet till idrotten i enlighet med vad som yrkas i motion 1667 höjs
med 5 milj. kr. utöver regeringens förslag. Vid bifall till utskottets förslag blir
motion 1276 yrkande 1 i någon mån tillgodosedd.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med anledning av proposition 1980/81:100 och
motion 1980/81:1276 yrkande 1 samt med bifall till motion
1980/81:1667 till Stöd till idrotten för budgetåret 1981/82 anvisar
ett reservationsanslag av 156 350 000 kr.,

2. Turist- och rekreationsutredningens sammansättning (punkt 2, mom. 3)

Ingrid Diesen, Lars Ahlmark och Elisabeth Fleetwood (alla m) anser
att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar ”Utskottet har” och
slutar ”för regeringen” bort ha följande lydelse:

Utskottet har inhämtat att utredningen i juni 1981 avser att lägga fram ett
delbetänkande rörande den statliga administrationen inom turist- och
rekreationsområdena. Den därpå följande delen av utredningsarbetet
kommer att avse rekreationspolitiskt betydelsefulla åtgärder. Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande under första halvåret 1982. Utskottet
anförde i betänkande 1979/80:30 att frågan om att bredda utredningens
sammansättning kunde behöva aktualiseras inför det senare skedet i
utredningsarbetet. Motionärerna önskar för sin del att utredningen görs om
till en större parlamentarisk utredning men betonar starkt att en sådan
förändring inte får försena utredningens arbete.

Utskottet finner att motionärernas önskemål står i motsättning till
varandra: en större parlamentarisk utredning skulle med tanke på den korta
tid som återstår av utredningsarbetet säkerligen komma att medföra
påtagliga förseningar och därutöver kostnadsökningar. En parlamentarisk
förankring kan också ske på mer informellt sätt än genom en förändring av
utredningens sammansättning. Utskottet, som finner det angeläget att
statens utredningsarbete bedrivs i rationella former, avstyrker motion 544
yrkande 2.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen avslår motion 1980/81:544 yrkande 2,

GOTAB 66918 Stockholm 1981