KrU 1980/81:12
Kulturutskottets betänkande
1980/81:12
med anledning av motion om det offentliga språket
Motionen
I motion 1979/80:1683 av Gabriel Romanus (fp) yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om språkgranskning hos myndigheter och andra offentliga
institutioner,
2. att riksdagen beslutar uppdra åt riksdagens förvaltningsstyrelse att
anställa en språkkonsult i riksdagen.
I motionen erinras om att en enhällig riksdag ställt sig bakom strävan till ett
bättre och enklare offentligt språk och även om att en resurs för fortsatta
insatser i språkförbättrande syfte skapats genom utbildningen av en första
kull språkkonsulter vid universitetet i Stockholm. I motionen anförs vidare
bl. a. följande.
Möjligheterna att inrätta nya tjänster i statsförvaltningen är f. n. begränsade.
Det är dock inte rimligt att avstå från att utnyttja de språkkonsulter som
man satsat resurser på att utbilda. Det är angeläget att regeringen överväger
hur detta skall ske på bästa sätt inom ramen för tillgängliga resurser.
Beträffande många myndigheter bör det vara möjligt att, efter en inledande
insats av en språkkonsult, klara den löpande språkgranskningen utan en
permanent heltidstjänst. Därför bör man pröva möjligheten att språkkonsulter
anställs hos exempelvis statskontoret eller svenska språknämnden för
att sedan under något år i taget lånas ut till olika myndigheter.
Riksdagens språk har stor betydelse för den demokratiska processen. I
riksdagen produceras en mängd texter som sedan återges eller citeras både i
pressen och i andra sammanhang. Det är därför angeläget att språket i
riksdagens tryck blir så bra och så enkelt som möjligt. Riksdagen bör anställa
en språkkonsult, som kan biträda riksdagens organ men också partigrupperna
och riksdagens ledamöter.
Tidigare riksdagsbehandling
I betänkandet KrU 1975/76:12 behandlade kulturutskottet bl. a. en
motion om bättre offentlig svenska. Utskottet anförde därvid bl. a.
följande.
Språket är av utomordentlig betydelse för kommunikationen mellan
människorna, för samspel och samverkan dem emellan, för utbyte av
information samt förmedling av tankar och känslor. Ändå måste man tyvärr
konstatera att behandlingen av svenska språket i offentliga sammanhang ofta
är i hög grad bristfällig och att den kritik som förts fram i motionerna
1975:262 och 1975:499 är berättigad. Utskottet har den bestämda uppfatt
-
1 Riksdagen 1980/81. 13 sami. Nr 12
KrU 1980/81:12
2
ningen att det är nödvändigt med kraftiga ansträngningar för att komma till
rätta med de missförhållanden som föreligger. Målet bör vara ett språk som
är klart och tydligt. Det är angeläget att man söker sig fram mot detta mål på
sådana vägar att språket inte riskerar att bli torftigt och förlora i
uttrycksfullhet.
Motionerna siktar till åtgärder som skall göra det offentliga språket mera
lättförståeligt än det ofta är för närvarande. Det är i hög grad önskvärt att
sådana åtgärder kommer till stånd, men det finns enligt utskottets mening
också anledning att överväga åtgärder för att öka de enskilda människornas
förmåga att förstå det språk som talas och skrivs i offentliga sammanhang.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det språkvårdande arbetet
bör intensifieras. En arbetsuppgift som snarast bör påbörjas är utarbetandet
av en handbok i offentlig svenska.
Byråkratiutredningen
Byråkratiutredningen har behandlat frågan om språkets roll i kontakten
mellan medborgare och myndigheter dels i ett stencilerat betänkande
utarbetat av en arbetsgrupp (Ds Kn 1979:1 Språkarbete), dels i betänkandet
(SOU 1979:31) Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter.
Utredningen föreslår bl. a. att det i större omfattning än hittills inom hela
förvaltningen ordnas kurser och seminarier o. d. om språk och språkbehandling,
antingen myndighetsvis eller gemensamt för olika myndigheter. Därvid
bör erfarenheterna och kunskaperna hos statens personalutbildningsnämnd,
1 statsrådsberedningens språkexperter och svenska språknämnden
kunna utnyttjas.
Ett viktigt inslag i myndigheternas språkarbete bör enligt utredningen vara
en kontinuerlig bevakning och bearbetning av det språk som används. Det
kan ofta vara lämpligt att avdela personal eller bilda särskilda arbetsgrupper
för detta arbete.
Större myndigheter bör undersöka möjligheterna att anställa språkexperter
med uppgift att språkgranska texter och ge råd samt ordna utbildning.
Utskottet
I betänkandet KrU 1975/76:12 behandlade utskottet bl. a. en motion om
bättre offentlig svenska. Utskottet konstaterade därvid att behandlingen av
svenska språket i offentliga sammanhang ofta var i hög grad bristfällig och
uttalade som sin bestämda uppfattning att det var nödvändigt med kraftiga
ansträngningar för att komma till rätta med de missförhållanden som förelåg.
Utskottet framhöll att målet borde vara ett språk som är klart och tydligt men
också att man borde söka sig fram mot detta mål på sådana vägar att språket
inte riskerade att bli torftigt och förlora i uttrycksfullhet.
1 Numera statens institut för personaladministration och personalutbildning.
KrU 1980/81:12
3
I den motion som utskottet nu behandlar uttalas att vissa steg på vägen mot
ett bättre och enklare offentligt språk tagits genom svenska språknämndens
arbete och genom anställande av språkgranskare hos bl. a. statsrådsberedningen
och statskontoret. Motionären erinrar vidare om att ett antal
språkkonsulter utbildats vid universitetet i Stockholm och uttalar att
regeringen bör överväga hur man inom ramen för tillgängliga resurser på
bästa sätt skall utnyttja dessa konsulter. Som en möjlighet anges att
språkkonsulter anställs hos exempelvis statskontoret eller svenska språknämnden
för att sedan under något år i taget lånas ut till olika myndigheter.
Enligt yrkande 1 i motionen bör riksdagen ansluta sig till dessa synpunkter
och ge detta till känna för regeringen. Yrkande 2 i motionen går ut på att
riksdagen skall uppdra åt sin förvaltningsstyrelse att anställa en språkkonsult
i riksdagen.
Utskottet anser sig kunna konstatera att myndigheternas förståelse för att
det offentliga språket behöver göras klarare och tydligare på senare år ökat
på ett glädjande sätt. Ett tecken på detta är att det f. n. finns tre
språkkonsulter anställda vid statsrådsberedningen och, enligt vad utskottet
inhämtat, ytterligare minst sju vid olika centrala verk. Utskottet räknar med
att insikten om att det behövs ett klart och enkelt språk kommer att öka
ytterligare hos myndigheterna och leda till särskilda insatser för utbildning av
personalen. Därvid bör bl. a. den sakkunskap som finns som resultat av
nyssnämnda utbildning av språkkonsulter kunna komma till användning. En
väg som då kan prövas är den i motionen nämnda att statligt anställda
språkkonsulter utnyttjas av flera myndigheter. Utskottet förutsätter att
regeringen kommer att överväga dessa frågor utan något särskilt uttalande av
riksdagen. Yrkande 1 i motionen avstyrks därför.
Vad beträffar yrkande 2 i motionen om anställande av en språkkonsult i
riksdagen räknar utskottet med att de synpunkter på det offentliga språket
som utskottet tidigare redovisat och som riksdagen godkänt hålls levande
inom alla berörda riksdagsorgan. Det kan för riksdagens del finnas anledning
att vid behov undersöka möjligheten att låna in en språkkonsult exempelvis
från statsrådsberedningen. Ett lämpligt tillfälle att ta upp denna fråga kan
vara när riksdagens informationsutredning redovisat resultatet av sitt arbete
vilket beräknas ske inom kort. Utskottet anser därför inte att riksdagen nu
bör fatta det i yrkande 2 i motionen angivna beslutet. Även detta yrkande
avstyrks alltså.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motion 1979/80:1683.
Stockholm den 20 november 1980
På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON
KrU 1980/81:12
4
Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Karl-Eric
Norrby (c), Åke Green (s), Kerstin Anér (fp), Tyra Johansson (s), Ingrid
Diesen (m), Olle Eriksson (c), Hans Alsén (s), Lars Ahlmark (m), Catarina
Rönnung (s), Anna Eliasson (c), Kerstin Andersson i Kumla (s), Bertil
Hansson (fp), Ing-Marie Hansson (s) och Sten Sture Paterson (m).
GOTAB 65805
Stockholm 1980