KU 1980/81:5

Konstitutionsutskottets betänkande
1980/81:5

om vissa kyrkliga frågor

I detta betänkande behandlas motionerna 1979/80:456, 766, 769,1050 och
1559. I motionerna tas upp följande frågor: stat-kyrka-förhållandet,
jämställdhet mellan kvinnor och män som präster i svenska kyrkan, lagen
(1957:577) om prästval, val av kyrkvärd samt frågor som hör samman med
begravning av invandrare.

Stat-kyrka-frågan

Motionen

I motionen 1979/80:769 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen begär hos regeringen att ett förslag om kyrkans skiljande från
staten skyndsamt framläggs.

Beträffande motiveringen hänvisas till motionstexten.

Frågans nuvarande läge

Sedan lång tid har det pågått ett mycket omfattande utredningsarbete
beträffande förhållandet mellan staten och svenska kyrkan. 1958 års
utredning kyrka-stat hade karaktären av expertutredning. Dess 1968
avslutade arbete låg till grund för de överväganden som gjordes av den
parlamentariskt sammansatta 1968 års beredning om stat och kyrka.
Beredningen lade år 1972 fram sitt slutbetänkande. Beredningens förslag
blev föremål för en omfattande remissbehandling.

I mars 1973 gav den dåvarande regeringen till känna att en samlande
lösning inte kunde uppnås och att regeringen inte avsåg att lägga fram
proposition med anledning av beredningens förslag.

Hösten 1973 tillkallade ärkebiskopen en särskild arbetsgrupp bestående av
representanter för bl. a. vissa kyrkliga organisationer och grupper med
uppgift att söka få till stånd vissa reformer beträffande svenska kyrkans
organisation.

Efter kontakter mellan den kyrkliga arbetsgruppen och den dåvarande
kyrkoministern inleddes i februari 1975 överläggningar om stat-kyrka-frågan
mellan ärkebiskopen och hans arbetsgrupp och företrädare för staten.
Överläggningarna skulle avse frågan om vilka möjligheter det fanns att
förverkliga de grundläggande principer som 1968 års beredning föreslagit
med beaktande av de synpunkter som framförts i remissyttranden över
beredningens förslag. Målet skulle vara att nå fram till samlande lösningar

1 Riksdagen 1980/81. 4 sami. Nr 5

KU 1980/81:5

som accepteras av deltagarna och dem deltagarna företräder. Arbetet skulle
inte avse några allmänna principdiskussioner i stat-kyrka-frågan utan
inriktas på praktiska lösningar. Vid sidan av det gemensamma arbetet skulle
genom de kyrkliga deltagarnas försorg pågå en inomkyrklig organisationsutredning.

Deltagarna i stat-kyrka-överläggningarna presenterade sitt förslag i
januari 1978. Förslaget innebar att förhållandet mellan staten och svenska
kyrkan skulle ändras den 1 januari 1984. Vid denna tidpunkt skulle enligt
förslaget den nuvarande författningsregleringen av svenska kyrkan upphöra.
Samtidigt avsågs en ny lag om svenska kyrkan träda i kraft. Regleringen av
kyrkans organisation och verksamhet föreslogs i övrigt ske genom interna
stadgar som förutsattes bli antagna av kyrkomötet före relationsändringen.
Enligt förslaget skulle huvudmannaskapet för begravningsverksamheten
överföras till kommunerna vid relationsändringen. Svenska kyrkans församlingar
och samfälligheter skulle ges en lagfäst rätt att mot ersättning från
kommunerna fortsätta att förvalta vissa begravningsplatser. Den kyrkliga
egendom som sedan gammalt är underkastad särskilda rättsregler- föreslogs
bli sammanförd till stiftelser som skulle förvaltas av kyrkliga organ.
Härigenom skulle äganderätten till denna egendom säkerställas för kyrkan.
Den fria församlingskommunala egendomen skulle förbli församlingarnas
egendom. Ett särskilt databaserat system för församlingsregistrering skulle
enligt förslaget byggas upp när folkbokföringen fördes över till borgerligt
organ. Staten skulle tillhandahålla personuppgifter som församlingarna
behöver för registrering av sina medlemmar. Församlingarnas beskattningsrätt
skulle upphöra men staten biträda med uppbörd av kyrkoavgift. Genom
årliga statsbidrag föreslogs staten stödja kyrkans verksamhet. En del av
bidraget skulle reserveras för utjämning av de olikheter i ekonomisk bärkraft
som finns inom skilda delar av landet. En annan del skulle reserveras för att
trygga de pensionsåtaganden gentemot personalen som finns vid relationsändringen.

I förslaget uttalades att det var fråga om en helhetslösning som var avsedd
att ligga till grund för principbeslut i stat-kyrka-frågan. Förslaget krävde ett
fortsatt mera detaljbetonat expertarbete på både statens och kyrkans
sida.

Efter remissbehandling av stat-kyrka-förslaget beslöt den förra regeringen
att inhämta kyrkomötets yttrande över förslaget och remissyttrandena.
Kyrkomötet sammanträdde i början av år 1979. Med röstetalen 54 mot 42
uttalade sig kyrkomötet för ett bevarat samband mellan staten och kyrkan.
Mötet förordade samtidigt inomkyrkliga reformer och tillsatte en utredningsnämnd
för att utarbeta och lägga fram förslag om kyrkans organisation på
stifts- och riksplan. Utredningsnämnden framlade hösten 1979 ett preliminärt
betänkande om kyrkans framtida organisation. Nämnden har sänt
betänkandet på remiss till bl. a. vissa kyrkliga organ. Nämnden avser att före
nästa kyrkomöte ta ställning till de förslag som nämnden skall framlägga till

KU 1980/81:5

detta kyrkomöte.

Efter kyrkomötets behandling av stat-kyrka-frågan förekom överläggningar
mellan de politiska partierna angående stat-kyrka-frågans fortsatta
handläggning. Enligt vad den förra regeringen uttalade i en efter överläggningarna
utfärdad kommuniké skulle stat-kyrka-frågan handläggas vidare i
syfte att vinna den bredare enighet i frågan som regeringen ansåg
önskvärd.

Vid regeringssammanträde den 23 augusti 1979 beslöts direktiv (Dir.
1979:1025) för en utredning om kyrkomötets ställning, befogenheter och
sammansättning m. m. Utredningen (Kn 1979:06) skall komplettera det
redan utförda utredningsarbetet i stat-kyrka-frågan genom att belysa några
kompletterande frågor som aktualiserats under senare tid och som kan
behöva undersökas för att stat-kyrka-frågan skall kunna föras vidare. Det
gäller främst kyrkomötets medverkan vid stiftande av kyrkolag och vissa krav
på reformer i fråga om kyrkomötets befogenheter och sammansättning.
Enligt direktiven bör kommittén (Kn 1979:06) därvid ta del av de förslag som
1979 års kyrkomötes utredningsnämnd avger och undersöka i vad mån dessa
kan genomföras utan att man befäster statskyrkosystemet eller försvårar en
framtida kyrkoreform.

I augusti 1979 beslöt den förra regeringen vidare att tillkalla två särskilda
utredningar för att ytterligare överväga frågorna om folkbokföringen (B
1979:12; Dir. 1979:96) resp. begravningsverksamheten (Kn 1979:04). För
sistnämnda utredning har inga särkilda direktiv meddelats.

Samtliga utredningar skall arbeta med inriktning på att det skall vara
möjligt att 1981 kunna behandla stat-kyrka-frågan i såväl riksdag som
kyrkomöte. De tre utredningarnas arbete pågår fortfarande men samtliga
väntas avsluta sitt arbete omkring årsskiftet 1980-1981.

Vid riksmötet 1979/80 behandlade riksdagen ett antal motioner som avsåg
stat-kyrka-frågan. I motionerna yrkades att riksdagen skulle ta ställning i
den ena eller andra riktningen i denna fråga. 1 sitt i november 1979 avgivna
betänkande över motionerna (KU 1979/80:17) förordade utskottet att
riksdagen i avvaktan på resultaten av det kompletterande utredningsarbetet i
frågor i anslutning till stat-kyrka-problematiken inte skulle ta ställning i sak
till de framställda yrkandena. Utskottet föreslog att de ifrågavarande
motionerna skulle förklaras besvarade med vad utskottet anfört om
frågornas fortsatta handläggning.

Riksdagen följde utskottet.

En fylligare redogörelse för stat-kyrka-frågans tidigare behandling finns i
utskottets betänkanden KU 1976/77:39 och KU 1979/80:17. I det sistnämnda
betänkandet återges bl. a. direktiven för utredningarna om kyrkomötets
ställning, befogenheter och sammansättning m. m. samt om folkbokföringens
framtida organisation.

1* Riksdagen 1980/81. 4 sami. Nr 5

KU 1980/81:5

Jämställdhet mellan kvinnor och män som präster i svenska kyrkan

Motionen

I motionen 1979/80:1559 av Anna Eliasson m. fl. (c) hemställs ”att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att utredningsarbetet om jämställdhet mellan kvinnor och män som präster i
kyrkan skall inriktas på att all diskriminerande behandling av kvinnor i
samband med prästutbildning, prästvigning och tjänsteutövning skall upphöra
och att kvinnans lagstadgade lika rätt till prästtjänst fullt ut skall
genomföras”.

Beträffande motiveringen hänvisas till motionstexten.

Frågans nuvarande läge

Beträffande frågans förhistoria och tidigare behandling hänvisas till
framställningen i utskottets betänkande KU 1977/78:48.

Våren 1978 behandlade riksdagen motioner som tog upp vissa frågor
rörande den 1958 beslutade och sedan den 1 januari 1959 i svenska kyrkan
gällande ordningen att man och kvinna har lika behörighet till prästerlig
tjänst. Med anledning av motionerna uttalade riksdagen i enlighet med vad
utskottet (KU 1977/78:48) föreslagit att hinder inte får läggas i vägen för ett
fullt genomförande av 1958 års reform. Riksdagen gav regeringen till känna
att den uppmärksamt borde följa det pågående arbetet inom den svenska
kyrkan på hithörande område och ta de initiativ som regeringen finner
erforderliga för att säkerställa att 1958 års reform helt slår igenom i kyrkans
liv.

Med anledning av riksdagens uttalande begärde den dåvarande regeringen
att 1979 års kyrkomöte skulle yttra sig över ett av regeringen framlagt förslag
till lag om jämställdhet mellan kvinnor och män som präster i svenska
kyrkan. Kyrkomötet antog för sin del ett lagförslag enligt vilket kvinnor och
män har lika behörighet att antas till präster i svenska kyrkan och lika rätt att
tjänstgöra som präster inom kyrkan. Med röstetalen 59 mot 37 uttalade
kyrkomötet vidare att det förslag till regler för samarbetet inom svenska
kyrkan som biskopsmötets samrådskommitté hade lagt fram bör vara
vägledande för behandlingen av uppkommande problem på området.
Minoriteten stödde ett annat alternativ av innebörd att samrådskommitténs
regler skulle gälla endast för dem som prästvigts före den 1 juli 1983.

Vid partiöverläggningar efter kyrkomötets avslutande framkom att
riksdagen kunde väntas avvisa det lagförslag som kyrkomötet hade antagit.
Eftersom det är fråga om kyrkolag fordras för positivt beslut enighet mellan
riksdagen och kyrkomötet. Den förra regeringen konstaterade i detta läge att
förutsättningar f. n. saknades för att lösa frågan. För detta krävdes ett nytt
kyrkomöte. Med hänsyn till vad som hade framkommit vid frågans
dittillsvarande behandling var det enligt regeringens mening inte realistiskt

KU 1980/81:5

att inrikta sig på en förnyad kyrkomötesbehandling före hösten 1981.

Den förra regeringen beslöt i juni 1979 att tillkalla en särskild utredare för
att se över frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män som präster i
svenska kyrkan. Utredaren - statssekreteraren i kommundepartementet,
Elisabeth Palm - skall enligt direktiven* (Dir. 1979:75) fortlöpande följa
utvecklingen inom svenska kyrkan och förhållandena i de olika stiften.
Utredaren skall ta fram faktamaterial och utarbeta förslag till en lagteknisk
lösning för kvinnoprästfrågan. På utredaren skall också ankomma att
överväga en av 1979 års kyrkomöte aktualiserad fråga om ändrade regler för
upplåtande av kyrkorum. Utredarens arbete skall bedrivas i nära kontakt
med de politiska partierna. En referensgrupp med företrädare för dessa har
också knutits till utredaren.

Avsikten med den nya utredningen i kvinnoprästfrågan (Kn 1979:02) är
enligt direktiven att komma vidare med frågans lösning med inriktningen att
ny riksdags- och kyrkomötesbehandling skall vara möjlig år 1981. Utredningen
beräknas vara färdig med sitt arbete i huvudfrågan omkring årsskiftet
1980-1981.

Vid 1979/80 års riksmöte behandlades två motioner i kvinnoprästfrågan,
som till sin allmänna inriktning överensstämmer med den nu aktuella
motionen.

Utskottet (KU 1979/80:17) hänvisade till kvinnoprästutredningen och
uttalade att enligt de för utredaren gällande direktiven skall de i motionerna
upptagna frågorna övervägas av utredaren som ett led i utredningsarbetet.
Utskottet erinrade om att riksdagen år 1978 - i enlighet med vad utskottet
föreslagit - uttalade att hinder inte får läggas i vägen för fullt genomförande
av 1958 års reform. Något nytt riksdagsinitiativ i detta läge var enligt
utskottet inte nödvändigt. På utskottets hemställan förklarade riksdagen
motionerna besvarade med vad utskottet anfört.

Lagen om prästval

Motionen

I motionen 1979/80:766 av Per Olof Håkansson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen (1957:577) om
präst val.

Motionärerna uttalar att lagen om prästval innehåller många stadganden
som inte är acceptabla eller som står under debatt. Som exempel anför de
bestämmelserna om förslag till ledig tjänst, särskilt de villkor i fråga om ålder
och tid för innehav av tidigare tjänst som förekommer i sammanhanget.
Vidare pekar de på valreglerna. Enligt motionärerna är dessa för många
stötande, bl. a. med hänsyn till de synnerligen effektiva spärreglerna och de
små möjligheter till ombudsröstning som medges.

*Direktiven återges i KU 1979/80:17.

KU 1980/81:5

Lagen om prästval

Bestämmelser om prästval finns i första hand i den som kyrkolag antagna
lagen (1957:577) om prästval. Ytterligare bestämmelser finns i prästvalsförordningen
(1958:261). Lagen har ändrats vid flera olika tillfällen i den
ordning som gäller för kyrkolag.

Prästvalslagen innehöll ursprungligen åtskilliga bestämmelser om särskilda
villkor för behörighet till tjänst som domprost, kyrkoherde eller
komminister. Genom lagändring 1975 föreskrevs i 7 § prästvalslagen att
regeringen meddelar bestämmelser i detta hänseende. Sådana bestämmelser
intogs därefter i prästvalsförordningen.

Om förfarandet vid prästval finns bestämmelser i 28 och 29 §§ prästvalslagen.
Huvudregeln är att rösträtt fordrar personlig inställelse vid valförrättningen.
Make får dock genom fullmakt överlåta sin rösträtt till andre maken.
Förhandsröstning, poströstning eller rätt för sjuka m. fl. att rösta genom
valsedelsförsändelse förekommer sålunda inte vid prästval.

Kyrkomötesframställningar

Frågan om tillsättning av ordinarie församlingsprästerliga tjänster har varit
under behandling vid de tre senaste kyrkomötena. 1968 års kyrkomöte beslöt
att hänskjuta frågan till sin utredningsnämnd. Med anledning av utredningsnämndens
betänkande och i anslutning därtill väckta motioner beslöt 1970
års kyrkomöte att anhålla om skyndsam utredning om och förslag till sådana
ändringar i gällande författningar rörande tillsättning av ifrågavarande
tjänster att bl. a. myndighetstillsättningen av sådana tjänster utvidgas, en
decentralisering av tillsättningsförfarandet till domkapitlen kommer till
stånd, församlingsinflytandet bibehålls genom att kyrkorådet bereds tillfälle
att yttra sig om de sökande i de fall då ledigbliven tjänst inte skall tillsättas
genom val samt det nuvarande församlingsinflytandet vid tillsättning av
domprosttjänst kompletteras med ett visst stiftsinflytande. Regeringen
beslöt den 6 mars 1975 att lämna kyrkomötets framställning utan åtgärd.

Med anledning av tre i ämnet väckta motioner beslöt 1975 års kyrkomöte
att hos regeringen anhålla om skyndsam utredning om och förslag till sådana
ändringar i gällande författningar rörande tillsättning av ordinarie församlingsprästerliga
tjänster att de i kyrkolagsutskottets betänkande KLU 1975:8
anförda synpunkterna tillgodosågs. I detta betänkande förordades bl. a. att
prästval i regel skulle ersättas med yttrande av församlings kyrkoråd samt att
domkapitel borde vara tillsättningsmyndighet för alla kyrkoherde- och
komministertjänster med undantag för domprosttjänsterna. I fråga om de
sistnämnda borde enligt utskottet ett vidgat stiftsinflytande komma till
stånd.

1975 års kyrkomötes skrivelse är enligt regeringens skrivelse 1979:4 till
1979 års kyrkomöte alltjämt beroende på prövning.

KU 1980/81:5

Även vid 1979 års kyrkomöte väcktes motioner om tillsättningen av
församlingsprästerliga tjänster. Kyrkolagsutskottet (KLU 1979:19) uttalade
att det delade den av 1975 års kyrkomöte och motionärerna uttryckta
meningen att nuvarande ordning för tillsättning av församlingsprästerliga
tjänster var otillfredsställande och att en ändring var i hög grad sakligt
påkallad. Inom utskottet hade särskilt framhållits det otillfredsställande i
nuvarande regler vid tillsättning av domprosttjänst, där ett val i domkyrkoförsamlingen
mellan tre kandidater mycket väl kunde följas av en utnämning
av en person utanför förslaget. Även i övrigt ansåg utskottet att de
synpunkter som framförts av 1975 års kyrkolagsutskott och då godtagits av
kyrkomötet alltjämt var bärande. Med bifall till kyrkolagsutskottets hemställan
anhöll 1979 års kyrkomöte hos regeringen att en sådan utredning om
tillsättningsförfarandet för ordinarie församlingsprästerliga tjänster, som
1975 års kyrkomöte anhållit om, måtte tillsättas och att förslag om ändrad
författningsreglering på området skulle föreläggas nästkommande kyrkomöte.
Regeringen har ännu inte fattat beslut med anledning av framställningen.

Val av kyrkvärd

Motionen

I motion 1979/80:1050 av Anita Persson (s) hemställs att riksdagen beslutar
anta nedanstående förslag till ändring av 54 § första stycket lagen om
församlingsstyrelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kyrkvärdar väljas av kyrkorådet Kyrkvärdar väljas av kyrkorådet

bland ledamöterna och suppleanter- bland församlingens medlemmar,
na i rådet för den tid de blivit valda till Kyrkvärdar väljas för tid som sam ledamöter

eller suppleanter. manfaller med den tid ledamöter och

suppleanter i kyrkoråd blivit valda.

Motionären uttalar att det i vissa församlingar är svårt att utse kyrkvärdar
med hänsyn till att uppdraget binder till tjänstgöring i kyrkan varje eller
varannan söndag. Skiftarbetare och de som arbetar på schemalagd arbetstid
kan på grund av arbetstidens förläggning ha svårigheter att åta sig uppdrag
som kyrkvärd. Om kyrkvärdar kunde utses inom församlingen utan
bundenhet till kyrkorådets ledamöter och suppleanter skulle det bli möjligt
för flera personer att åta sig sådant uppdrag. Antalet kyrkvärdar skulle då
kunna utökas.

KU 1980/81:5

Gällande rätt

I 54 § första stycket lagen (1961:436) om församlingsstyrelse stadgas, att
”kyrkvärdar väljas av kyrkorådet bland ledamöterna och suppleanterna i
rådet för den tid de blivit valda till ledamöter eller suppleanter”.

Om kyrkorådets sammansättning stadgas i 44 § nämnda lag. Kyrkoherden
är självskriven ledamot. Övriga ledamöter jämte suppleanter för dem väljs
av kyrkofullmäktige eller, där sådana inte finns, av kyrkostämman till det
antal, som bestäms av fullmäktige eller stämman. Antalet ledamöter,
kyrkoherden inräknad, må emellertid ej underskrida fem. Mandatperioden
är enligt 46 § tre år.

Kyrkvärdarnas antal är inte bestämt i lag. Om deras uppgifter finns endast
enstaka författningsbestämmelser. Enligt vissa stadganden i kyrkolagen har
de bl. a. skyldighet att på altaret framsätta vin och oblater vid nattvardsgång
samt att närvara vid biskopsvisitation och kyrkoherdeinstallation. Genom
kungörelsen (1942:929) angående vården av vissa kyrkliga inventarier har de
vidare ålagts att jämte kyrkoherden löpande tillse, att kyrkans kulturhistoriskt
värdefulla inventarier väl vårdas.

Historik

Kyrkvärdsinstitutionen har mycket gamla anor, medan kyrkorådet är en
relativt sen företeelse i den kyrkliga självstyrelsens historia. Under
medeltiden förvaltades sålunda kyrkans medel av de två kyrkvärdarna och
prästen, vilka årligen avgav redovisning för sin förvaltning inför sockenstämman.
Kring mitten av 1600-talet började kyrkoråd, vari kyrkvärdarna ingick,
att växa fram. Rättslig reglering erhöll kyrkorådet först genom 1817 års
förordning angående sockenstämmor och kyrkoråd. Genom 1843 års
förordningar om sockenstämmor i riket, om kyrkoråd och om sockennämnder
å landet omorganiserades sockenförvaltningen. Kyrkvärdarna förblev
självskrivna ledamöter av kyrkorådet. Denna ställning behöll de även enligt
1862 års förordning om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd, 23 §.
Bestämmelser om val av kyrkvärdar upptogs inte förrän år 1895, då det i
nämnda paragraf tillädes, att ”kyrkvärdar väljas för en tid av fyra år”.
Samtidigt infördes suppleanter för kyrkorådets ledamöter.

Kyrkvärdarnas ställning i förhållande till kyrkorådet undergick en viktig
förändring genom en lagändring år 1918. I den stora rösträttspropositionen
till den urtima riksdagen nämnda år (nr 34) föreslogs bl. a. den ändringen i
kyrkostämmoförordningen, att kyrkvärdarnas självskrivna ledamotskap i
kyrkorådet skulle upphöra. Om kyrkvärdar skulle därefter endast stadgas,
att de skulle ”väljas å kyrkostämma för en tid av fyra år”. Några särskilda
motiv utvecklades inte härför. Sedan i en motion påpekats att utanför
kyrkorådet stående kyrkvärdar kunde orsaka oklarhet rörande ansvarigheten
för vården av kyrkans egendom, företogs på förslag av tredje särskilda

KU 1980/81:5

utskottet (uti. nr 1) den ändringen i förhållande till propositionen, att
kyrkvärdar skulle ”väljas av kyrkorådet bland dess ledamöter för en tid av
två år”. För valperiodens minskning från fyra till två år anfördes inte någon
särskild motivering.

Den nämnda lagändringen år 1918 innebar sålunda, att kyrkvärdarna från
att tidigare alltid ha valts särskilt av församlingen och tagit plats i kyrkorådet
som självskrivna ledamöter, därefter kom att väljas av och inom det av
församlingen valda kyrkorådet.

1 1930 års lag om församlingsstyrelse upptogs det här berörda stadgandet
som 53 § första stycket med den ändringen, att kyrkvärdar skulle ”väljas av
kyrkorådet bland dess ledamöter för den tid de blivit invalda i rådet” och
sålunda inte längre för viss bestämd tid. I denna riktning hade redan de
sakkunniga uttalat sig, vilka i slutet av år 1922 framlade betänkande med
förslag till lag om församlingsstyrelse m. m. (SOU 1923:4, s. 228). Det
framhölls där, att 23 § kyrkostämmoförordningen skulle kunna tolkas så, att
en kyrkorådsledamot kunde komma att fungera som kyrkvärd även efter det
att han upphört att vara ledamot av rådet. Olämpligheten därav låg enligt de
sakkunniga i öppen dag, då kyrkorådet var ansvarigt för den egendom, som
kyrkvärdarna hade under sin uppsikt.

Till den nu gällande 1961 års lag om församlingsstyrelse överfördes det
ifrågavarande stadgandet som 54 § första stycket med den ändringen att
kyrkvärd även skulle kunna väljas bland suppleanterna i kyrkorådet. Förslag
därom hade framförts av församlingsstyrelsekommittén i dess till grund för
den nya lagstiftningen liggande betänkande (SOU 1957:15, s. 310).
Kommittén uttalade, att gällande bestämmelse syntes i vissa fall vara alltför
snäv. Av praktiska skäl kunde det befinnas lämpligt att till kyrkvärd utse
annan än ledamot av kyrkorådet. Det kunde även stundom vara förenat med
svårigheter att bland ledamöterna finna personer, som var villiga att åta sig
uppdrag som kyrkvärdar. Med hänsyn till de uppgifter som åvilade
kyrkvärdarna, borde dessa dock enligt kommitténs mening ha anknytning till
kyrkorådet. Kommittén ansåg sig därför inte böra föreslå någon väsentlig
utvidgning av den krets, inom vilken kyrkvärdarna måste utses, utan
förordade endast den nämnda jämkningen, att även kyrkorådssuppleanter
skulle kunna ifrågakomma. Kommittén uttalade slutligen, att det även utan
stadgande därom var självklart, att kyrkoherden eller annan inom församlingen
tjänstgörande präst inte kunde utses till kyrkvärd med hänsyn till
uppdragets karaktär av lekmannauppdrag.

I den proposition till 1961 års riksdag (prop. 1961:703), varigenom förslag
till lag om församlingsstyrelse framlades, uttalade departementschefen om
kyrkvärdar endast, att sådana uppenbarligen skall väljas bara i de fall
praktiskt behov därav föreligger, dvs. i allmänhet då kyrkorådet har att taga
vård om en kyrka. Konstitutionsutskottet uttalade sig i sitt utlåtande (KU
1961:16) ej om kyrkvärdsinstitutionen.

Beslutet 1969 om förkortning av de kommunala mandatperioderna från

KU 1980/81:5

fyra till tre år avsåg också kyrkorådets och därmed även kyrkvärdarnas
mandatperiod.

Tidigare reformförslag

I en motion 1965 begärdes sådan ändring av lagen (1961:436) om
församlingsstyrelse att till kyrkvärd skulle kunna väljas förutom ledamöter
och suppleanter i kyrkorådet annan särskilt lämpad person. Konstitutionsutskottet
(KU 1965:16) erinrade i sitt yttrande om det samband som alltid
förelegat mellan kyrkvärds- och kyrkorådsinstitutionen och fortsatte:

Intill år 1918 var kyrkvärdarna självskrivna ledamöter av kyrkorådet.
Därefter har de valts av och inom kyrkorådet, varvid före den nu gällande
församlingsstyrelselagens tillkomst år 1961 endast ledamöterna i kyrkorådet
kunde ifrågakomma medan numera även suppleanterna är valbara. Sistnämnda
utvidgning av den valbara personkretsen motiverades med att den
snäva begränsningen till endast kyrkorådets ledamöter kunde vålla praktiska
svårigheter. Med hänsyn till de uppgifter, som åvilar kyrkvärdarna, ansågs
det emellertid, att dessa alltjämt borde ha anknytning till kyrkorådet.
Möjligheten att utsträcka valbarheten ytterligare avvisades därför.

Förevarande motion åsyftar, att även personer utanför kyrkorådets krets
skall kunna väljas till kyrkvärdar. Till stöd härför åberopas samma skäl, som
år 1961 anfördes för den då genomförda utvidgningen av den valbara
personkretsen.

Utskottet har icke funnit sådana omständigheter nu ha tillkommit, som bör
föranleda ett annat ställningstagande än vid gällande lagstiftnings tillkomst.

I enlighet med det anförda avstyrkte utskottet motionen. Riksdagen följde
utskottet.

I skrivelse till utbildningsdepartementet den 2 juli 1970 gjorde Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbunds styrelse framställning om sådan
ändring av 54 § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse att kyrkvärdar skulle
kunna väljas inom en vidare personkrets än som nu är möjligt. Sedan
samtliga domkapitel och kammarkollegiet hörts, varvid flertalet remissinstanser
avstyrkte framställningen, lämnade Kungl. Maj.t densamma genom
beslut den 23 mars 1973 utan åtgärd.

I en motion 1974 föreslogs att kyrkvärdar även skulle kunna väljas bland
ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige. Motionen bereddes av
konstitutionsutskottet, som beredde ärkebiskopen och Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund tillfälle att yttra sig över motionen.

Efter hörande av övriga biskopar anförde ärkebiskopen (Olof Sundby) i
ett den 29 april 1974 dagtecknat yttrande följande:

Även om jag förstår att motionärerna med sin motion i kyrkans intresse
önskar, vidga den grupp, ur vilken kyrkvärdar utses, anser jag dock att de
motiv som anförts icke är tillräckligt starka för att ändra församlingsstyrel -

KU 1980/81:5

selagens § 54. Frågan kan i första hand bli aktuell i stadsförsamlingar i de
större städerna, där man kanske inte har egna kyrkofullmäktige utan för sitt
val då skulle få vända sig till samfällighetens kyrkofullmäktige, där
församlingarna i många fall har högst två eller tre representanter. Därvid
skulle den grupp, ur vilken kyrkvärdar kan väljas endast ökas med två eller
tre eller i de fall, då suppleanter medräknas, fyra eller sex. I stället kan man i
församlingar med flera kyrkor utse gudstjänstvärdar bland kyrkligt aktiva
antingen de tillhör kyrkofullmäktige eller icke.

Jag får alltså avstyrka förslaget.

Pastoratsförbundets styrelse erinrade i yttrande den 9 maj 1974 om sin
framställning till Kungl. Majit 1970 och upplyste att styrelsen - efter att ha
tagit del av remissyttrandena i detta ärende - inte längre vidhöll sitt yrkande i
saken. Vidare anförde styrelsen följande:

Styrelsen anser dock fortfarande att de i förbundets ovannämnda skrivelse
angivna motiven för en lagändring kvarstår och förtjänar beaktande.
Styrelsen har därför inte något att invända mot att en lagändring sker, dock
får rekryteringsområdet inte begränsas till kyrkoråd och fullmäktige så som
motionärerna föreslår. Cirka 1 400 av svenska kyrkans församlingar har så
liten folkmängd att de saknar valda fullmäktige. Det beslutande organet är
där kyrkostämman, som är lika med församlingens samtliga röstberättigade
invånare.

En ändring måste ge samtliga församlingar möjlighet att bredda rekryteringsområdet;
man kan inte utesluta mer än halva antalet församlingar
därifrån.

Om motionen vinner riksdagens bifall hemställer styrelsen om att i sinom
tid få samråda med departementet rörande lagändringens utformning.

Utskottet (KU 1974:39) erinrade i sitt yttrande om det samband som alltid
förelegat mellan kyrkvärds- och kyrkorådsinstitutionen samt fortsatte:

Som motionärerna påpekat kan även med gällande valbarhetsregler den
personkrets inom vilken kyrkvärdar utses vidgas genom att det beslutande
organet i kyrkokommunen beslutar att höja antalet ledamöter och suppleanter
i kyrkorådet. Församlingsstyrelselagen föreskriver i detta hänseende
endast att antalet skall vara minst fem. Någon gräns uppåt fastställs inte.

De funktioner inom ramen för det sedvanliga gudstjänstlivet som brukar
ombesörjas av kyrkvärdarna -1, ex. mottagande av gudstjänstbesökarna vid
kyrkans ingång, textläsningar, frambärande av vin och oblater vid nattvardsgång.
kollektupptagande - är inte förbehållna kyrkvärdar i egentlig mening.
Något hinder möter således inte mot att t. ex. kyrkorådet bland kyrkligt
aktiva församlingsbor utanför kyrkorådets krets utser ett antal personer att
jämte kyrkvärdarna fullgöra sådana funktioner. I praktiken förekommer
detta också redan nu i betydande utsträckning. Särskilt i församlingar med
flera kyrkor kan det vara värdefullt att utnyttja denna möjlighet. Görs detta
torde den nuvarande begränsningen av valbarheten till de egentliga
kyrkvärdsuppdragen sällan behöva föranleda några olägenheter.

Frågan om kyrkvärdarnas ställning och uppgifter inom församlingen kan

KU 1980/81:5

komma att aktualiseras inom ramen för de överväganden som f. n. pågår på
olika håll med anledning av det förslag till lösning av stat-kyrkaproblematiken
som 1972 framlagts av 1968 års beredning om stat och kyrka.
Utskottet vill i detta sammanhang t. ex. erinra om det pågående arbetet inom
den av ärkebiskopen under 1973 tillsatta arbetsgruppen för fortsatt arbete
med önskvärda reformer beträffande svenska kyrkans organisation. I detta
läge och med hänsyn till vad utskottet i det föregående anfört finner utskottet
övervägande skäl tala för att riksdagen nu inte bör ta något initiativ till
ändring i de gällande reglerna för valbarhet till kyrkvärdsuppdrag.

I ett särskilt yttrande anförde herrar Fiskesjö (c), Olsson i Edane (s) och
Nordin (c) följande:

Den pågående utvecklingen har medfört att kyrkorådet i den kyrkliga
kommunen kommit att spela i huvudsak samma roll som kommunstyrelsen i
den borgerliga kommunen.

Ledamöter och suppleanter i kyrkorådet har därför kommit att väljas
framför allt från synpunkten att de är ansvariga för den kyrkliga kommunens
ekonomi och inte som tänkta innehavare av de ceremoniella uppgifter som
åvilar kyrkvärdarna.

Detta har medfört rekryteringssvårigheter till kyrkvärdsuppgifterna speciellt
i församlingar med flera kyrkor. Med hänsyn härtill är det motiverat att
ändringar i församlingsstyrelselagen kommer till stånd, så att kretsen kan
vidgas så som motionärerna föreslagit.

Riksdagen följde utskottet och avslog motionen.

I två motioner 1975 väcktes ånyo frågan om vidgad valbarhet till
kyrkvärdsuppdrag. Konstitutionsutskottet behandlade motionerna gemensamt
med andra motioner i kyrkliga frågor, bl. a. tre som avsåg förhållandet
stat-kyrka. I sitt betänkande (KU 1975/76:20) anförde utskottet att de frågor
som direkt berör relationerna mellan samhälle och kyrka bör anstå i avvaktan
på resultatet av de pågående överläggningarna och statsmakternas överväganden
med anledning därav. Med hänvisning härtill avstyrkte utskottet
motionerna. Riksdagen följde utskottet.

1979 års kyrkomöte

I en motion vid 1979 års kyrkomöte hemställdes att kyrkomötet hos
regeringen skulle anhålla om förslag til! sådan ändring av lagen om
församlingsstyrelse att kyrkvärdar även skulle kunna väljas t. ex. bland
ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige.

Kyrkolagsutskottet (KLU 1979:11) avstyrkte motionen med följande
motivering:

Kyrkvärdsuppdraget, vars tillsättning numera regleras i 54 § församlingsstyrelselagen,
är långt äldre än kyrkorådsinstitutionen och återfinnes redan i
landskapslagarna. I 1686 års kyrkolag stadgas bl. a., att omedelbart efter ny
kyrkoherdes installation skall ”i hans samt kyrkovärdarnas närvaro rannsakas,
vad för inventarium och skrud jämte annan egendom är uti kyrkan i

KU 1980/81:5

förråd, vilket granneligen skall beses och jämföras med kyrkoboken och de
förra inventarier”. Det sålunda stadgade särskilda ansvar för kyrkans
inventarier som alltjämt åligger kyrkvärdarna står i ett nära samband med
kyrkorådets uppgifter enligt lagen om församlingsstyrelse. Därjämte har
kyrkvärdarna sedan gammalt vissa liturgiska funktioner, främst att i största
möjliga utsträckning närvara vid gudstjänsterna och därvid taga emot
församlingen, ansvara för kollekten och stundom även biträda med andra
uppgifter, såsom klockringning och textläsning.

Såsom i motionen anföres har främst i mycket stora församlingar
uppkommit problem när det gäller kyrkvärdarnas medverkan i den
gudstjänstfirande församlingen. Om församlingen har flera kyrkor och ett
stort antal gudstjänster kan det finnas behov av ett relativt stort antal
personer för att utföra de förut angivna uppgifterna. I åtskilliga församlingar
har man då utsett personer utanför kyrkorådet, som då inte är att anse som
kyrkvärdar i församlingsstyrelselagens mening och som ofta givits annan
benämning, såsom gudstjänstvärdar eller kapellvärdar.

Enligt utskottets mening ligger ett betydande värde, grundat på såväl
historiska som principiella skäl, i lagens nuvarande sammankoppling av det
urgamla kyrkvärdsuppdraget och kyrkorådets ansvarighet för församlingens
verksamhet. De problem som sammanhänger med att kyrkvärdarnas
liturgiska funktioner i vissa församlingar blir alltför omfattande för att kunna
utföras enbart av personer som är ledamöter eller suppleanter i kyrkorådet
synes kunna få en praktisk lösning på det sätt som redovisats inom utskottet
och bör inte tagas till intäkt för en lagändring, som kan befaras försvaga
sambandet mellan kyrkorådets förvaltaruppdrag och den gudstjänstfirande
församlingens gemenskap.

Fyra ledamöter av utskottet reserverade sig för bifall till motionen.

Efter debatt (kyrkomötets prot. 1979:17, s. 278-288) och omröstning
genom uppresning befanns att flertalet röstat för utskottets hemställan.
Kyrkomötet avslog sålunda motionen.

Pågående utredning

Enligt regeringens bemyndigande den 12 maj 1977 har tillkallats en
utredning (Kn 1977:04) för översyn av lagen om församlingsstyrelse. Enligt
direktiven (Dir. 1977:80) skall översynen endast avse en anpassning av lagen
till den nya kommunallagen. Några ändringar i övrigt av innehållet i
församlingsstyrelselagen bör därför inte övervägas i detta sammanhang.
Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

Frågor kring begravning av invandrare

Motionen

I motionen 1979/80:456 av Margareta Andrén (fp) och Marianne
Wahlberg (fp)‘hemställs att riksdagen begär hos regeringen att de frågor som
hör samman med begravning av invandrare skall utredas.

Det kan enligt motionärerna uppstå stora problem när invandrare, som

KU 1980/81:5

kanske har en annan religion, avlider i Sverige. Jordfästningen måste t. ex.
ofta ske inom en mycket kort tid och med för oss främmande ceremonier.
Speciella begravningsplatser för t. ex. muslimer saknas i stor utsträckning i
vårt land. Det har förekommit fall där det dröjt ända upp till sex månader
innan en avliden muslim har kunnat begravas. Likaså vållar hemtransporter
av avlidna till andra länder stora svårigheter för kommuner och kyrkliga
förvaltningar. Hemtransport blir ofta aktuell när t. ex. en invandrare flyttat
till sina barn i Sverige men uttalat önskan om att få begravas bland sina
anhöriga i hemlandet. Medelåldern bland invandrarna är visserligen ännu
ganska låg. Men om några år måste kommunerna vara beredda på en ökning
av antalet begravningar av människor med en annan religion, och då kommer
det att ställas allt större krav på våra kyrkogårdar och kyrkorum. Det måste
då finnas en god beredskap. Enligt motionärerna bör en utredning lämpligen
se över de berörda problemen och lägga fram förslag till frågornas lösning. I
sammanhanget pekar motionärerna på den pågående utredningen om
ansvaret för och organisationen av begravningsverksamheten.

Remissyttranden

Utskottet har berett statens invandrarverk och Svenska kyrkans församlings-
och pastoratsförbund tillfälle att avge yttrande över motionen.

Invandrarverket anför i ett den 27 mars 1980 dagtecknat yttrande
följande:

Invandrare åsamkas i regel stora kostnader vid transport av avlidna
anhöriga till det tidigare hemlandet. Detta har verket bl. a. kunnat
konstatera genom brevförfrågningar om det finns några möjligheter till
ekonomisk hjälp i sådana situationer. Tyvärr saknas som regel detta och
invandraren tvingas sätta sig i skuld för att kunna genomföra den avlidnes
önskemål om begravning i hemlandet.

Vidare kan konstateras att flyktingar anländer till Sverige från allt
avlägsnare länder, t. ex. sinovietnameserna. Detta kräver ökad uppmärksamhet
vid planeringen inför framtiden, eftersom dessa frågor ofta kräver
mycket lång tid och de främmande gravskicken kan ställa särskilda krav som
bör beaktas.

Dessa förhållanden kan inte anses tillfredsställande och på sikt kommer de
att förvärras, eftersom andelen äldre invandrare successivt kommer att öka.
För närvarande finns i Sverige i runda tal 8 500 invandrare som är 65 år eller
äldre. I procent räknat är detta bara 2 %, mot ca 17 % för befolkningen i sin
helhet. Man kan också räkna med att många invandrare, som numera är
svenska medborgare, kommer att vilja begravas i sitt tidigare hemland.

Enligt vad verket erfarit har praktiska svårigheter konstaterats vid
begravning av vissa invandrare med främmande trosbekännelser. Begravningsplatser
för muslimer finns, vad verket känner till, för närvarande endast
i Stockholm och Malmö. Ytterligare en planeras emellertid i Uppsala.

Avslutningsvis kan nämnas att vissa kontakter redan tagits mellan SIV,
pastoratsförbundet och andra berörda instanser i dessa frågor. Många
problem kvarstår dock alltjämt att lösa.

KU 1980/81:5

SIV finner det tillfredsställande att motionärerna tagit upp dessa frågor
och verket delar, mot denna bakgrund, motionärernas uppfattning att frågan
bör överlämnas till utredningen om huvudmannaskapet för begravningsväsendet.
Eventuellt kan särskilda direktiv behövas.

Styrelsen för Svenska kyrkans församlings- oell pastoratsförbund tillstyrker
i yttrande den 2 april 1980 motionärernas förslag att de frågor som hör
samman med begravning av invandrare överlämnas till utredningen (Kn
1979:04) om begravningsverksamheten.

Pågående utredningar

Som angetts i det föregående har beslutats att frågan om ansvaret för och
organisationen av begravningsverksamheten skall utredas vidare. Med
begravningsverksamheten avses de olika åtgärder som har direkt samband
med huvudmannaskapet för allmänna begravningsplatser. Vid regeringssammanträdet
den 9 augusti 1979 gavs erforderligt bemyndigande att tillkalla
en särskild utredare för en kompletterande undersökning av denna fråga.
Som utredare tillkallades därefter förre statssekreteraren i kommundepartementet,
dåvarande justitierådet Fredrik Sterzel. Utredaren, som har att
utforma alternativa förslag till frågans lösning, avser att redovisa sina
överväganden omkring årsskiftet 1980-1981.

Den 5 juni 1980 gav regeringen bemyndigande för tillkallande av en
kommitté (A 1980:04) med uppgift att göra en översyn av frågor rörande
invandringen och invandrarnas situation. Enligt direktiven (Dir. 1980:48) är
kommittén oförhindrad att efter hand pröva olika frågor med anknytning till
invandrares och etniska minoriteters sociala, arbetsmarknads-, utbildnings-,
kulturella och religiösa situation i den mån dessa frågor inte utreds i annan
ordning. Kommittén bör enligt direktiven bl. a. bedöma problem som har
samband med religionsutövning och religiösa förhållanden bland minoriteter
i Sverige.

Utskottet

I motionen 1979/80:769 begärs förslag om kyrkans skiljande från
staten.

I stat-kyrka-frågan pågår f. n. ett utredningsarbete i vissa kompletterande
frågor. Dessa har aktualiserats under senare tid och avser främst kyrkomötets
ställning, befogenheter och sammansättning, frågor om folkbokföringen
och frågor om begravningsverksamheten. Utredningsarbetet - som nu är
inne i sitt slutskede - har ansetts erforderligt för att stat-kyrka-frågan skall
kunna föras vidare.

I avvaktan på resultaten av det pågående kompletterande utredningsarbetet
bör riksdagen enligt utskottets mening inte nu ta ställning i sak i
stat-kyrka-frågan. Utskottet avstyrker därför motionen 1979/80:769.

KU 1980/81:5

I motionen 1979/80:1559 föreslås ett riksdagsuttalande om inriktningen av
det pågående utredningsarbetet om jämställdhet mellan kvinnor och män
som präster.

Som anförs i motionen pågår f. n. en särskild utredning i fråga om
jämställdhet mellan kvinnor och män som präster i svenska kyrkan.
Utredningen har tillsatts mot bakgrund av riksdagens uttalande 1978 att
hinder inte får läggas i vägen för ett fullt genomförande av 1958 års beslut att
man och kvinna har lika behörighet till prästerlig tjänst. Utredningen
beräknas vara slutförd inom loppet av några månader. Frågan kommer
därefter att underställas riksdagen och kyrkomötet.

I det läge frågan nu befinner sig är det enligt utskottets mening inte
motiverat att riksdagen tar något nytt initiativ beträffande utredning.
Utskottet föreslår, att motionen 1979/80:1559 förklaras besvarad.

I motionen 1979/80:766 begärs en översyn av lagen (1957:577) om
prästval.

Kyrkomötet har vid upprepade tillfällen anhållit hos regeringen att de
författningar som reglerar tillsättning av ordinarie församlingsprästerliga
tjänster skall överses och ändras. Till dessa hör lagen om prästval. En sådan
översyn har även påkallats inom ramen för det pågående arbetet med
decentralisering av beslutsfattandet i vissa ärenden, som nu avgörs av
regeringen. Enligt vad utskottet inhämtat avser regeringen att inom kort låta
verkställa en översyn av hithörande författningar, bl. a. lagen om prästval.
Frågan om ändring i lagen skall därefter underställas nästkommande
allmänna kyrkomöte. Vid en översyn av författningarna på området kan de i
motionen aktualiserade frågeställningarna inte förbigås. Med hänsyn till det
anförda är det enligt utskottets mening inte erforderligt att riksdagen nu tar
något initiativ till utredning i den i motionen berörda frågan. Motionen
1979/80:766 bör förklaras besvarad.

I motionen 1979/80:1050 begärs en sådan ändring av lagen (1961:436) om
församlingsstyrelse att kyrkvärd skall kunna väljas bland församlingens
medlemmar utan bundenhet till ledamöter och suppleanter i kyrkorådet.

Som anförs i motionen kan den nu gällande starka begränsningen av den
personkrets ur vilken kyrkvärdar kan väljas leda till rekryteringssvårigheter.
Främst är det stora församlingar med flera kyrkor som kan få problem.

Mellan kyrkvärds- och kyrkorådsinstitutionerna har alltid förelegat ett
samband. Intill år 1918 var kyrkvärdarna självskrivna ledamöter av
kyrkorådet. Därefter har de valts av och inom kyrkorådet. Före den nu
gällande församlingsstyrelselagens tillkomst år 1961 kunde endast ledamöterna
i kyrkorådet ifrågakomma. Med den nya lagen blev även suppleanterna
valbara. Detta motiverades med att den snäva begränsningen till endast
kyrkorådets ledamöter kunde vålla praktiska svårigheter. Med hänsyn till de
uppgifter som åvilar kyrkvärdarna ansågs det emellertid att dessa alltjämt
borde ha anknytning till kyrkorådet. Möjligheten att utsträcka valbarheten
ytterligare avvisades därför.

KU 1980/81:5

Skäl kan enligt utskottets mening onekligen anföras för att vidga
valbarheten till kyrkvärdsuppdrag utöver vad som nu gäller. Å andra sidan är
det nuvarande sambandet mellan kyrkoråds- och kyrkvärdsuppdrag värdefullt
ur många synpunkter. Utskottet är därför inte berett att nu tillstyrka en
sådan ändring av församlingsstyrelselagen som begärs i motionen. I stället
förordar utskottet att frågan om valbarhet till kyrkvärdsuppdrag utreds
förutsättningslöst i lämplig ordning. Vid en sådan utredning bör bl. a.
övervägas om valbarheten kan vidgas med bibehållande av viss anknytning
till kyrkorådet. En sådan anknytning skulle kunna uppnås på olika sätt, t. ex.
genom krav att två av kyrkvärdarna skall vara ledamöter eller suppleanter i
kyrkorådet, medan övriga kyrkvärdar skall kunna väljas inom en vidare
krets.

I motionen 1979/80:456 begärs en utredning av de frågor som hör samman
med begravning av invandrare. Utredningsyrkandet har tillstyrkts i remissyttranden
av invandrarverket och svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund.

Utskottet anser i likhet med invandrarverket och pastoratsförbundet att
det är angeläget att de i motionen upptagna frågorna blir utredda.

Utskottet har inhämtat att utredningen om ansvaret för och organisationen
av begravningsverksamheten som ett led i sitt arbete överväger frågor om
begravningsverksamheten och andra trossamfund. Utredningens arbete är
begränsat till begravningsverksamheten i egentlig mening, dvs. de olika
åtgärder som har direkt samband med huvudmannaskapet för allmänna
begravningsplatser. Frågor utanför detta område faller utanför utredningens
uppdrag. Utredningen väntas avsluta sitt arbete omkring årsskiftet 1980-1981.

Vissa av de i motionen aktualiserade frågorna i samband med begravning
av invandrare kan sålunda väntas bli belysta genom den pågående
utredningen om begravningsverksamheten. Även de frågor som inte
kommer att tas upp i denna ordning bör enligt utskottets mening utredas.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om den nyligen tillkallade kommittén
för översyn av frågor rörande invandringen och invandrarnas situation.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall
till motionen 1979/80:456 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om utredning av frågor i samband med begravning av
invandrare.

Utskottet hemställer

1. beträffande stat-kyrka-frågan att riksdagen avslår motionen
1979/80:769,

2. beträffande frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män
som präster i svenska kyrkan att riksdagen förklarar motionen
1979/80:1559 besvarad med vad utskottet i denna del anfört,

3. beträffande översyn av lagen (1957:577) om prästval att

KU 1980/81:5

riksdagen förklarar motionen 1979/80:766 besvarad med vad
utskottet i denna del anfört,

4. beträffande val av kyrkvärd att riksdagen med anledning av
motionen 1979/80:1050 hos regeringen anhåller att frågan om
vidgad valbarhet till kyrkvärdsuppdrag utreds,

5. beträffande frågor som sammanhänger med begravning av
invandrare att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:456
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om utredning av dessa frågor.

Stockholm den 6 november 1980

På konstitutionsutskottets vägnar

BERTIL FISKESJÖ

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c). Hilding Johansson (s). Olle Svensson (s).
Per Unckel (m). Yngve Nyquist (s), Sven-Erik Nordin (c), Wivi-Anne
Cederqvist (s), Kurt Ove Johansson (s), Bengt Kindbom (c). Daniel
Tarschys (fp), Kerstin Nilsson (s), Jan Prytz (m). Allan Ekström (m). Åke
Wictorsson (s) och Eric Hägelmark (fp).

GOTAB 65861 Stockholm 1980