KU 1980/81:4
Konstitutionsutskottets betänkande
1980/81:4
om ändringar i sekretesslagen m. m. (prop. 1980/81:18)
I detta betänkande behandlas dels proposition 1980/81:18 med förslag till
lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) m. m., dels följdmotionerna
1980/81:17 av Gunnar Biörck i Värmdö (m), 1980/81:48 av Joakim Ollén (m)
och 1980/81:49 av Lars Werner m. fl. (vpk).
I propositionen hemställs att riksdagen skall anta följande lagförslag.
1. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
2. lag om ändring i lagen (1931:152) med vissa bestämmelser mot illojal
konkurrens,
3. lag om ändring i lagen (1936:56) om socialregister,
4. lag om ändring i lagen (1954:579) om nykterhetsvård,
5. lag om ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp,
6. lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97),
7. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.,
8. lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörelse av lagar och andra
författningar,
9. lag om ändring i lagen (1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor och
män i arbetslivet,
10. lag om ändring i utlänningslagen (1980:376).
Motionerna innehåller följande yrkanden:
Motion 1980/81:17 ”att riksdagen måtte avslå den i proposition 1980/81:18
föreslagna ändringen av 16 kap. 1 § i sekretesslagen”.
Motion 1980/81:48 ”att riksdagen måtte besluta att enskild skall ha rätt att
få tillgång till sådana uppgifter ur allmänt kriminalregister eller polisregister
som är sekretessbelagda med hänsyn till den enskildes egna intressen”.
Motion 1980/81:49 ”att riksdagen beslutar avslå proposition 1980/
81:18”.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Riksdagen har under våren 1980 antagit en ny sekretesslag (prop.
1979/80:2, KU 1979/80:37, rskr 1979/80:179, SFS 1980:100). Den nya lagen
träder i kraft den 1 januari 1981. Den ersätter då dels nuvarande
bestämmelser om hemliga handlingar i lagen (1937:249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar (1937 års sekretesslag), dels i
princip alla nu gällande tystnadspliktsföreskrifter för offentliga funktionärer.
1 Riksdagen 1980/81. 4 sami. Nr 4
KU 1980/81:4 2
Den nya lagstiftningen innebär alltså en enhetlig reglering av handlingssekretess
och tystnadsplikt i det allmännas verksamhet.
Den nya sekretesslagen medför en omfattande följdlagstiftning.Samtidigt
med den nya lagen har riksdagen beslutat följdändringar i fyra lagar, bl. a.
rättegångsbalken (RB) och förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Följdändringar i ett hundratal lagar har beslutats av riksdagen senare
under våren 1980 (prop. 1979/80:80, KU 1979/80:45, rskr 1979/80:269, SFS
1980:158-257). Fluvuddelen av dessa följdändringar innebär att hittillsvarande
bestämmelser om tystnadsplikt för offentliga funktionärer upphör att
gälla den 1 januari 1981. Föreskrifter om tystnadsplikt som riktar sig både till
offentliga funktionärer och till enskilda har ändrats så att de efter nämnda
dag kommer att avse endast enskilda. Andra lagändringar innebär att vissa
bestämmelser om förhandlingssekretess i andra lagar än RB och förvaltningsprocesslagen
upphävs, eftersom de ersätts av den nya regleringen.
I proposition 1979/80:80 (s. 48) aviserade föredragande statsrådet ytterligare
följdlagstiftning till den nya sekretesslagen. Det gällde dels ändringar i
själva sekretesslagen, dels ändringar i andra lagar. Vissa av de frågor som
berördes i proposition 1979/80:80 tas upp i denna proposition. Samtidigt
behandlas också några frågor som inte nämndes i den propositionen. Bl. a.
rör det sig om en anpassning av bestämmelser i den nya sekretesslagen till
nytillkommen lagstiftning. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft
samtidigt med sekretesslagen.
Lagförslagen är sådana att de enligt första meningen i 8 kap. 18 § andra
stycket regeringsformen (omtryckt 1979:933) bör granskas av lagrådet.
Lagrådets yttrande över de här framlagda förslagen har emellertid ansetts
sakna betydelse på grund av lagstiftningsfrågornas beskaffenhet och har
alltså underlåtits med stöd av andra meningen i nämnda lagrum i
regeringsformen. Detta motiveras i propositionen med att de föreslagna
ändringarna i sekretesslagen väsentligen har karaktären av en anpassning av
bestämmelserna i lagen till annan lagstiftning och att de ej heller berör de
delar av sekretesslagen, över vilka lagrådet företrädesvis hördes (1 och 12-15
kap.).
Motionerna
Motion 1980181:17 - betr. meddelarfrihet enligt 8 kap. 12 § sekretesslagen
I
motion 17 påtalas att den föreslagna sekretessen i 8 kap. 12 §
sekretesslagen för enskildas intressen i samband med etiska kommittéers
bedömning av biomedicinska forskningsprojekt inte avses bryta meddelarfriheten.
Enligt motionen finns det risk för att denna inskränkning i
sekretessen kan verka avhållande i fråga om genomförande av utgivningen av
nya läkemedel. Inskränkningen i meddelarfriheten bör därför enligt
motionen omfatta 8 kap. 12 § i dess helhet och inte bara paragrafens första
stycke.
KU 1980/81:4
3
Den i propositionen föreslagna ändringen av 8 kap. 12 § sekretesslagen har
närmast tillkommit på grund av uttalanden som gjordes under riksdagsbehandlingen
av propositionen med förslag till sekretesslag (1979/80:2).
Konstitutionsutskottet förutsatte nämligen i sitt av riksdagen godkända
betänkande, att frågan om sekretess för handlingar vid de s. k. etiska
kommittéerna skulle bli föremål för överväganden i samband med följdlagstiftning
till sekretesslagen (KU 1979/80:37 s. 31).
I propositionen anförs följande beträffande det föreslagna sekretesskyddet:
Biomedicinska
forskningsprojekt i Sverige som innefattar försök på
människor och som inte är avsedda att direkt gagna den enskilde individen,
granskas numera av en forskningsetisk kommitté. I biomedicinska forskningsprojekt
inbegrips prövningar av icke registrerade läkemedel och
registrerade läkemedel som prövas med nya indikationer. Forskningsetiska
kommittéer finns i dag vid samtliga medicinska fakulteter i landet.
Kommittéerna skall svara för den etiska granskningen av de forskningsprojekt
som planeras eller pågår i resp. region.
Som underlag för granskningen skall projektledaren ge in en beskrivning
av forskningsprojektet till den forskningsetiska kommittén. I beskrivningen
skall anges bl. a. projektets mål, metodik och antal försökspersoner. Vidare
skall uppgifter lämnas som belyser projektet från etisk synpunkt, t. ex. vilka
risker för de enskilda som är förenade med projektet.
Den etiska ganskningen har i detta sammanhang sin främsta betydelse då
det är fråga om prövning av icke registrerade läkemedel eller av registrerade
läkemedel med nya indikationer. Det är uppenbart att en projektbeskrivning
som rör prövningen av ett läkemedel kan innehålla sådana uppgifter om en
enskilds affärs- eller driftförhållanden som bör vara sekretesskyddade. Vid
riksdagsbehandlingen av prop. 1979/80:2 förutsattes att frågan om sekretess
hos de etiska kommittéerna skulle övervägas i anslutning till den förordning
som enligt bemyndigande i 8 kap. 6 § sekretesslagen skulle utfärdas av
regeringen. Jag har emellertid kommit fram till att den etiska granskningen
knappast kan anses som sådan tillsyn med avseende på näringslivet som avses
i sistnämnda bestämmelse. Eftersom inte heller någon annan sekretessbestämmelse
i lagen kan anses tillämplig på granskningsverksamheten, har det
här aktuella sekretessbehovet tillgodosetts genom ett nytt andra stycke i
förevarande paragraf.
Sekretessen enligt 8 kap. 12 § sekretesslagen i dess nuvarande lydelse
bryter meddelarfriheten. Enligt min mening bör sekretessen enligt det nya
andra stycket inte inskränka meddelarfriheten. Bestämmelsen i 16 kap. 1 §
har ändrats i överensstämmelse härmed.
Som framhållits i motionen bryter sekretessen för vissa uppgifter i 8 kap.
12 § sekretesslagen meddelarfriheten. Detta kommenteras i proposition
1979/80:2 s. 378 på följande sätt:
Meddelarfrihet råder f. n. i fråga om uppgifter i den verksamhet som
bedrivs av giftinformationscentralen vid Karolinska sjukhuset. I viss
anslutning till TK:s förslag föreslås i promemorian däremot att undantag görs
från meddelarfriheten. Promemorieförslaget har inte kommenterats under
remissbehandlingen.
1* Riksdagen 1980181. 4 sami. Nr 4
KU 1980/81:4
4
För min del anser jag att skälen här är starka att göra undantag från
meddelarfriheten. Något framträdande insynsintresse kan inte anses föreligga.
Det är uppenbarligen viktigt att giftinformationscentralen och liknande
myndigheter kan få de uppgifter som behövs för verksamheten. Deras
möjligheter härtill är större, om sekretesskyddet gäller också gentemot
massmedierna. Departementsförslaget överensstämmer därför med promemorieförslaget
i denna del.
Vid riksdagsbehandlingen kommenterades inte 8 kap. 12 § särskilt.
Däremot uppehöll sig utskottet något vid meddelarfriheten i förhållande till
sekretesskyddet i 8 kap. 6 §, som ju likaledes tar sikte på enskilds
affärsförhållanden. Beträffande samtliga de specialstadganden som utskottet
tagit upp till diskussion utifrån meddelarfrihetssynpunkter ansåg utskottet
skäl kunna anföras såväl för massmediernas möjligheter till insyn som för
motsatt ståndpunkt. Utskottet fortsatte:
Som framgår av det föregående är utskottets grundläggande inställning, att
meddelarfriheten skall sträcka sig så långt det är möjligt. Utskottet ställer sig
därför inte främmande till att det kan finnas utrymme för en ytterligare
utvidgning av området för meddelarfriheten i förhållande till propositionens
förslag. Det kan emellertid inte heller bortses från risken att den
meddelarfrihet som föreslagits i propositionen i vissa fall kan sträcka sig för
långt i förhållande till i första hand den enskildes berättigade integritetskrav.
Yttandefrihetsutredningen har bl. a. i uppdrag att överväga om grundläggande
regler angående innehållet i den särskilda lag som anger i vilka fall en
tystnadsplikt skall bryta meddelarfriheten bör tas in i TF eller i en ny
yttrandefrihetsgrundlag. Utredningen skall också undersöka möjligheterna
att införa samma lagregler på meddelarfrihetens område för utlämnande av
allmän hemlig handling som för brott mot tystnadsplikt. Utskottet förutsätter,
att utredningen därvid kommer att göra en noggrann genomgång av de
enskilda sekretessbestämmelsernas förhållande till meddelarfriheten. Detta
bör ges regeringen till känna.
Riksdagen följde utskottet, och det återgivna uttalandet resulterade
således i ett tillkännagivande till regeringen.
Motion 1980/81:48 - betr. enskilds rätt till utdrag ur kriminal- och
polisregister
I motionen 48 kritiseras det förhållandet, att den enskilde inte har rätt att
få del av uppgifter ur kriminal- och polisregister som rör honom själv. Det
framhålls att det för den enskilde måste uppfattas som en svår integritetskränkning
att inte själv kunna kontrollera vilka uppgifter om honom som ett
sådant register innehåller. Han nekas därigenom möjligheten att korrigera
oriktiga uppgifter. Rätten för den enskilde att få del av myndigheternas
uppgifter om sig själv måste därför enligt motionen gälla generellt om det inte
finns mycket starka skäl som talar för en annan ordning.
Enligt 14 kap. 4 § sekretesslagen gäller sekretess till skydd för den enskilde
inte gentemot honom själv. Denna bestämmelse omfattar emellertid inte
KU 1980/81:4
5
sekretessen i sådan verksamhet som avser förande av eller uttag ur allmänt
kriminalregister elller polisregister för uppgifter som tillförts registret (7 kap.
17 § sekretesslagen). Om utlämnande av sådana uppgifter gäller i stället
föreskrifterna i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister och lagen
(1965:94) om polisregister m. m. Enligt dessa båda lagar kan en registrerad
bara i undantagsfall få del av uppgifter om sig själv.
Frågan om en utvidgad rätt för den registrerade att få ta del av
registeruppgifter om sig själv diskuterades under förarbetena till sekretesslagen.
Föredragande statsrådet uttalade därvid (prop. 1979/80:2 s. 214) att
det under följdlagstiftningsarbetet borde införas en föreskrift i registerlagarna
av innebörd att den registrerade hade rätt att ta del av registeruppgifter
om sig själv på ett sådant sätt att han inte skulle komma att förfoga över något
bevis om registrets innehåll. Frågan löstes emellertid inte i propositionen
med följdlagstiftning till sekretesslagen (prop. 1979/80:80), vilket förklarades
med att problemet behövde ytterligare utredning (prop. 1979/80:80
-s. 48).
Enligt vad som anförs i den nu aktuella propositionen har frågan om den
registrerades insynsrätt i kriminal- och polisregister diskuterats i en
promemoria, som upprättats inom justitiedepartementet (dnr 301-80). I
promemorian föreslogs ändringar i kriminal- och polisregisterlagarna.
Förslagen gick ut på att den enskilde skulle ha rätt att ta del av sådana
uppgifter om sig själv som hemlighölls av hänsyn till den enskildes egna
intressen. Uppgifter som var hemliga av andra skäl skulle däremot inte få
göras tillgängliga för honom. Rätten till insyn innebar dock inte någon rätt
för den enskilde att få något bevis om registreringsinnehållet. Bakom denna
ståndpunkt låg farhågor för att en möjlighet att få registerutdrag skulle
komma att utnyttjas av arbetsgivare till att kräva anställningssökande på
strafflöshetsintyg. Eftersom den enskilde inte skulle få tillgång till något
registerutdrag, måste han enligt promemorieförslaget infinna sig på en
polisstation för att på stället ta del av uppgifterna på en bildskärm eller
genom läsning av en utskrift.
Efter remiss avgavs yttranden över promemorian av rikspolisstyrelsen,
datainspektionen och samarbetsorganet (Ju 1968:59) för rättsväsendets
informationssystem (SARI). Av remissutfallet framgick att en lösning enligt
promemorians förslag var förenad med åtskilliga praktiska och tekniska
problem. Bl. a. måste dataterminaler finnas placerade på sådant sätt att
allmänheten på lämplig plats i polisens lokaler kunde läsa bildskärmstext
eller datorutskrift. Eftersom dessa lokaler f. n. inte var lämpade för det
ändamålet, måste de i stor utsträckning byggas om, bl. a. för att den enskilde
skulle kunna ta del av uppgifter om sig själv utan risk för insyn från andra
personer. Därtill kom att det var svårt att med någon grad av säkerhet
beräkna vilken personal och andra resurser som kunde komma att krävas,
om reformen genomfördes.
Sedermera har en ny promemoria utarbetats inom justitiedepartementet.
KU 1980/81:4
Enligt vad som inhämtats går denna ut på att den enskilde utan inskränkning
skall kunna få del av sådana uppgifter i registren om sig själv som i dag hålls
hemliga av hänsyn till den enskildes intressen. Den enskilde skall med andra
ord enligt förslaget antingen kunna få del av uppgifterna genom utdrag av
registren eller, om han så önskar, få upplysning om innehållet i dessa. Med
hänsyn till frågans grannlaga karaktär och till att förslaget innebär en
väsentlig förändring i förhållande till gällande regler anser man inom
justitiedepartementet att också den nya promemorian bör remissbehandlas.
Framför allt anser man väsentligt att synpunkter inhämtas från de anställdas
fackliga sammanslutningar.
Motion 1980181:49 - betr. avslag på propositionen
I motionen görs gällande, att propositionen innehåller en rad förslag och
uttalanden, som inte kan godtas bl. a. utifrån konstitutionella och formella
synpunkter. Bland annat framhålls som felaktigt att lagrådet inte har hörts
innan propositionen förelädes riksdagen. Vidare riktas i motionen kritik
enligt följande:
1) Beträffande uttalandena i propositionen om den enskildes möjligheter
att erhålla uppgifter om sig själv ur kriminal- och polisregister bör riksdagen
uttala att denna avvikelse från offentlighetsprincipen snarast bör rättas
till.
2) Beträffande den i propositionen på s. 19-20 diskuterade utvidgningen
av besvärsrätten bör riksdagen uttala att en sådan utvidgning av besvärsrätten
inte skulle vara förenlig med offentlighetsprincipen.
3) Beträffande statistiksekretessen bör riksdagen markera att den inte
ställer sig bakom uttalandena på s. 20-22 i propositionen så att dessa
uttalanden inte får karaktären av förarbeten och på så sätt inverkar negativt
på praxis.
4) Beträffande de frågor som sammanhänger med lagen (1931:152) med
vissa bestämmelser om illojal konkurrens bör inga ändringar genomföras
eftersom de föreslagna ändringarna i 6 kap. 1 § sekretesslagen urholkar
offentlighetsprincipen. Frågan bör anstå till dess något förslag föreligger om
utformningen av 12 § i lagen med vissa bestämmelser om illojal konkurrens.
5) Förslaget till ändring i 7 kap. 9 § sekretesslagen är vilseledande
formulerat och kan leda till uppfattningen att bestämmelsen saknar
skaderekvisit. Bestämmelsen bör därför omformuleras.
6) Beträffande 8 kap. 2 § sekretesslagen råder en liknande oklarhet. Enligt
propositionstexten (s. 25) gäller sekretessen endast egenföretagare. Lagförslaget
gör däremot inte motsvarande begränsning, vilket kan tas till intäkt för
att sekretessområdet ökat mer än avsett.
7) Den föreslagna sekretesstiden för patent- och registreringsärenden
enligt 8 kap. 9 § sekretesslagen bör inte genomföras med hänsyn till att 50 års
sekretesstid för företagshemligheter måste anses alltför lång.
KU 1980/81:4
7
8) Det är inte acceptabelt att utsträcka sekretessen på sätt som skett genom
ändringen av 8 kap. 12 § sekretesslagen. Den etiska bedömningen av
biomedicinsk forskning är ett särskilt viktigt och intressant område från
offentlighetssynpunkt. Syftet med den föreslagna bestämmelsen är att
skydda affärshemligheter. Så allvarliga ting som försök på människor bör
emellertid knappast omfattas av annan sekretess än den som är motiverad för
att skydda personliga förhållanden och patienternas säkerhet.
De ovan återgivna punkterna behandlas i propositionen till vilken hänvisas
(s. 18-27).
Utskottet
Propositionen innehåller dels vissa kompletterande eller ändrade bestämmelser
i den sekretesslag, som riksdagen antog i våras och som skall träda i
kraft den 1 januari 1981, dels också några följdändringar i annan lagstiftning.
Samtliga lagändringar avses träda i kraft samtidigt som den nya sekretesslagen.
Propositionen har inte föregåtts av någon lagrådsgranskning, vilket
kritiseras i motionen 49 (vpk). Utskottet godtar med hänsyn till innehållet i
de föreliggande ändringsförslagen regeringens bedömning att lagrådets
yttrande får anses sakna betydelse på grund av lagstiftningsfrågornas
beskaffenhet.
Motionen 17 av Gunnar Biörck i Värmdö behandlar den föreslagna nya
sekretessbestämmelsen i 8 kap. 12 § andra stycket sekretesslagen om
sekretess i myndighets verksamhet, bestående i en etisk bedömning av
biomedicinska forskningsprojekt. Motionen vänder sig emot förslaget om att
sekretessen här inte avses bryta meddelarfriheten.
Utskottet vill erinra om att behovet av en bestämmelse som gav
sekretesskydd åt sådan verksamhet som bedrivs av s. k. etiska kommittéer
togs upp till diskussion av utskottet vid behandlingen av sekretesspropositionen
(1979/80:2, KU 1979/80:37 s. 31). Den föreslagna bestämmelsen löser
enligt utskottets mening det problem som utskottet pekade på.
Beträffande den aktuella tystnadspliktens förhållande till meddelarfriheten
vill utskottet erinra om sina uttalanden vid behandlingen av sekretesslagen.
Utskottet förutsatte då att yttrandefrihetsutredningen - i anslutning
till att den i enlighet med sina direktiv undersökte möjligheterna att införa
samma lagregler på meddelarfrihetens område för utlämnande av allmän
handling som för brott mot tystnadsplikt - också gjorde en noggrann
genomgång av de enskilda sekretessbestämmelsernas förhållande till meddelarfriheten.
Detta uttalande, som riksdagen ställde sig bakom, fick formen
av ett tillkännagivande till regeringen.
Bakgrunden till detta tillkännagivande var i första hand de svåra
avvägningsproblem som enligt utskottets mening förelåg i fråga om
KU 1980/81:4
meddelarfriheten. Utskottet framhöll som sin grundläggande inställning att
meddelarfriheten skulle sträcka sig så långt som möjligt och ställde sig därför
inte främmande till att meddelarfriheten kunde utvidgas ytterligare. Å andra
sidan kunde man enligt utskottet inte heller bortse från att den meddelarfrihet
som föreslagits i sekretesspropositionen i vissa fall kunde sträcka sig för
långt i förhållande till i första hand den enskildes berättigade integritetskrav.
Med hänsyn till den genomgång som skall göras av yttrandefrihetsutredningen
godtar utskottet propositionens förslag. Utskottet avstyrker således
motion 17.
Frågan om den enskildes rätt att få del av utdrag ur kriminal- och
polisregister tas upp i motionerna 48 och 49.
Efter den promemoria i frågan som omnämns på s. 18 i propositionen har
enligt vad utskottet erfarit en ny promemoria i ämnet utarbetats inom
justitiedepartementet. I promemorian föreslås att den enskilde utan
inskränkning skall kunna få del av sådana uppgifter i registren om sig själv
som i dag hålls hemliga av hänsyn till den enskildes egna intressen. Den
enskilde skall med andra ord enligt förslaget antingen kunna få del av
uppgifterna genom utdrag av registren eller, om han så önskar, få upplysning
om innehållet i dessa. Med hänsyn till frågans grannlaga karaktär och till att
förslaget innebär en väsentlig förändring i förhållande till gällande regler
anser man inom justitiedepartementet att också den nya promemorian bör
remissbehandlas. Framför allt anser man det väsentligt att synpunkter
inhämtas från de anställdas fackliga sammanslutningar.
Utskottet ansluter sig till den i motionerna framförda uppfattningen att
den enskilde i princip bör ha rätt att få uppgifter om sig själv även från
kriminal- och polisregister. Detta föreslås också i den senaste inom
justitiedepartementet utarbetade promemorian i ämnet. Utskottet instämmer
emellertid i att frågan har den vikt att förslaget bör remissbehandlas
innan det föreläggs riksdagen. Utskottet är därför inte berett att nu tillstyrka
motionsförslagen.
Beträffande de övriga i vpk-motionen upptagna frågorna kan utskottet
inte ansluta sig till den kritik som framförts i motionen. Utskottet godtar i
dessa delar propositionens förslag. Utskottet vill tillägga, att de resonemang
som förs i propositionen beträffande statistiksekretessen och besvärsreglerna
givetvis inte gör anspråk på att rubriceras som förarbeten, eftersom de inte
leder fram till förslag till ändring av sekretesslagen. Det är givetvis ändå
värdefullt att man i ett regeringsförslag tar upp aktualiserade frågor till
diskussion. Beträffande statistiksekretessen är uttalandena i propositionen
resultatet av överväganden som riksdagen på utskottets förslag har begärt av
regeringen (KU 1979/80:37 s. 35).
Med det anförda avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1980/81:49 om
avslag på propositionen.
Under utskottsbehandlingen har uppkommit fråga om ändring av utform -
KU 1980/81:4
9
ningen av 7 kap. 2 § 1. där benämningarna psykiatrisk nämnd och centrala
psykiatriska nämnden införts under förutsättning av att vissa ändringar
gjordes i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.
Förslag härom avslogs emellertid av riksdagen (prop. 1979/80:1, SoU
1979/80:44). De hittillsvarande benämningarna utskrivningsnämnd och
psykiatriska nämnden skall således kvarstå. Utskottet lägger i bil. 1 fram
förslag till ändring av 7 kap. 2 § i enlighet härmed.
Utskottet hemställer
1. beträffande 7 kap. 2 § sekretesslagen
att riksdagen med anledning av utskottets initiativ antar den
lydelse som framgår av bilaga 1,
2. beträffande meddelarfrihet
att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:18 och med
avslag på motion 1980/81:17 antar den lydelse av 16 kap. 1 § 3.
som föreslås i propositionen,
3. beträffande enskilds rätt till utdrag ur kriminal- och polisregister
att
riksdagen avslår motion 1980/81:48,
4. beträffande yrkande om avslag på propositionen
att riksdagen med avslag på motion 1980/81:49 antar de i
propositionen i övrigt framlagda lagförslagen.
Stockholm den 6 november 1980
På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ
Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s), Olle Svensson (s),
Per Unckel (m), Yngve Nyquist (s), Sven-Erik Nordin (c), Wivi-Anne
Cederqvist (s), Kurt Ove Johansson (s), Bengt Kindbom (c), Daniel
Tarschys (fp), Kerstin Nilsson (s), Jan Prytz (m), Allan Ekström (m), Åke
Wictorsson (s) och Eric Hägelmark (fp).
KU 1980/81:4
10
Bilaga 1
Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) skall ha
nedan angiven lydelse.
Nuvarande lydelse Av utskottet föreslagen lydelse
7 kap. 2 §
Sekretessen enligt 1 § gäller inte
1. beslut av psykiatrisk nämnd, 1. beslut av utskrivningsnämnd,
beslutsnämnd för psykiskt utveck- beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda
eller centrala psykiatris- lingsstörda eller psykiatriska nämn
ka
nämnden, den,
2. annat beslut i ärende enligt lagstiftningen om viss psykiatrisk vård eller
omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, om beslutet angår frihetsberövande
åtgärd,
3. beslut enligt lagstiftningen om smittskydd, om beslutet angår frihetsberövande
åtgärd och avser annan sjukdom än venerisk,
4. anmälan och beslut i ärende om ansvar eller behörighet för personal
inom hälso- och sjukvården.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.
Stockholm 1981)