KU 1980/81:26

Konstitutionsutskottets betänkande
1980/81:26

om ändring i vallagen m. m. (prop. 1980/81:170 samt motioner)

I detta betänkande behandlas dels proposition 1980/81:170, dels de med
anledning av propositionen väckta motionerna 1980/81:2126, 2141, 2142,
2143, 2144 och 2145 och dels de under den allmänna motionstiden år 1981
väckta motionerna 1980/81:240, 489, 495, 646, 861, 866, 1513 och 1515.

Propositionen

Regeringen (justitiedepartementet) föreslår i proposition 1980/81:170 att
riksdagen antar i propositionen intagna förslag till

1. lag om ändring i vallagen (1972:620),

2. lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval,

3. lag om ändring i kommunallagen (1977:179),

4. lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse.

Till grund för förslagen ligger betänkandet (SOU 1980:45) Översyn av
vallagen 2, som har avlämnats av 1978 års vallagskommitté.

I syfte att garantera kommunerna ett avgörande inflytande på valkretsindelningen
föreslås att beslutanderätten i ärenden om valkretsindelning skall
decentialiseras från länsstyrelserna till kommunfullmäktige. Vidare föreslås
att skyddet för registrerade partibeteckningar skall stärkas. Bland övriga
förslag kan nämnas de som gäller valkretsindelningen, valmaterialet och
sammanräkningsförfarandet vid de kyrkliga valen. För att snabbare få fram
valresultatet i dessa val föreslås bl. a. nya rutiner för poströsträkningen.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1981 för att kunna tillämpas
vid 1982 års val.

Beträffande lagförslagen och den närmare motiveringen hänvisas till
propositionen.

Motionsyrkandena

I motion 1980/81:240 av Rune Torwald (c) och Christina Rogestam (c)
hemställs ”att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrat öppethållande
av vallokalerna eller alternativt ändrade regler för valdistriktsindelning
på sätt som föreslagits i motionen för tillämpning vid 1982 års val”.

I motion 1980/81:489 av Margareta Andrén (fp) hemställs ”att riksdagen
hos regeringen inför nästa val begär en översyn när det gäller reglerna för
ombudsröstning och röstning på sjukhus och andra institutioner”.

1 Riksdagen 1980/81. 4 sami. Nr 26

KU 1980/81:26

2

I motion 1980/81:495 av Åke Wictorsson (s) hemställs ”att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära förslag om att varaktigt samboende skall
jämställas med äkta makar vid röstning genom ombud vid allmänna val”.

I motion 1980/81:646 av Margareta Andrén (fp) och Bonnie Bernström
(fp) hemställs ”att riksdagen hos regeringen begär en översyn över
möjligheterna att ytterligare underlätta för utlandssvenskarna att delta i de
svenska valen”.

I motion 1980/81:861 av Bertil Fiskesjö m. fl. fc) hemställs ”att riksdagen
beslutar att vallagen skall ändras så att det klart framgår att endast en
beteckning i ord kan godtas för registrering av partibeteckning”.

I motion 1980/81:866 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) hemställs ”att
riksdagen beslutar att vallokalerna skall hållas öppna valdagen mellan kl.
08.00 och 19.00”.

I motion 1980/81:1513 av Daniel Tarschys (fp) hemställs ”att riksdagen hos
regeringen anhåller om en översyn av vallagstiftningen i syfte att - utan
skadeverkningar för demokratin - åstadkomma besparingar i statens och
kommunernas utgifter för de allmänna valen”.

I motion 1980/81:1515 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs ”att
riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning rörande bestämmelserna
för registrering av partibeteckning vid val i enlighet med vad som
anförts i denna motion”.

I motion 1980/81:2126 av Arne Andersson i Gamleby (s) och Gunnar
Olsson (s) hemställs ”att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om
förslag till sådan ändring av vallagen som syftar till att förhindra missbruk av
enskild persons namn på valsedlar i enlighet med vad i motionen
anförts”.

I motion 1980/81:2141 av Bertil Fiskesjö (c) och Sven-Erik Nordin (c)
hemställs ”att riksdagen antar det till motionen fogade förslaget om ändring
av vallagen”. Förslaget har följande lydelse:

KU 1980/81:26

3

Förslag till

Lag om ändring i vallagen (1972:620)

Härigenom föreskrives att 2 kap. 1 § vallagen (1972:620)' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

För val till riksdagen är riket
indelat i 28 valkretsar. Dessa är
Stockholms kommun,

Stockholms län med undantag av
Stockholms kommun (Stockholms
läns valkrets),

Göteborgs kommun.

Göteborgs och Bohus län med
undantag av Göteborgs kommun
(Bohusläns valkrets),

Malmö, Helsingborg, Landskrona
och Lunds kommuner (Fyrstadskretsen),

Malmöhus län med undanlag av
Fyrstadskretsen (Malmöhus läns
valkrets),

Ale, Alingsås, Bengtsfors, DalsEds,
Färgelanda, Herrljunga, Lerums,
Lilla Edets, Melleruds, Trollhättans,
Vårgårda, Vänersborgs och
Åmåls kommuner (Älvsborgs läns
norra valkrets),

Borås, Marks, Svenljunga, Tranemo
och Ulricehamns kommuner
(Älvsborgs läns södra valkrets),
vart och ett av övriga län.

Föreslagen lydelse

För val till riksdagen är riket
indelat i 29 valkretsar. Dessa är
Stockholms kommun.

Stockholms län med undantag av
Stockholms kommun (Stockholms
läns valkrets),

Göteborgs kommun.

Göteborgs och Bohus län med
undantag av Göteborgs kommun
(Bohusläns valkrets),

Malmö kommun,

Bjuvs, Eslövs, Helsingborgs, Höganäs,
Hörby, Höörs, Landskrona
och Svalövs kommuner (Malmöhus
läns norra valkrets), Burlövs, Kävlinge,
Lomma, Lunds, Skurups, Sjöbo,
Staffanstorps, Svedala, Trelleborgs,
Vellinge och Ystads kommuner
(Malmöhus läns södra valkrets),
Ale, Alingsås, Bengtsfors, DalsEds,
Färgelanda, Herrljunga, Lerums,
Lilla Edets, Melleruds, Trollhättans,
Vårgårda, Vänersborgs och
Åmåls kommuner (Älvsborgs läns
norra valkrets),

Borås, Marks, Svenljunga, Tranemo
och Ulricehamns kommuner
(Älvsborgs läns södra valkrets),
vart och ett av övriga län.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.
1 Omtryckt 1979:456.

1* Riksdagen 1980181. 4 sami. Nr 26

KU 1980/81:26

4

I motion 1980/81:2142 av Sven-Erik Nordin m. fl. (c) hemställs ”att
riksdagen beslutar att vallagens 2 kap. 9 § skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 §

För val av kommunfullmäktige skall kommunen indelas i valkretsar, om i
kommunen finnas flera än 24 000 röstberättigade invånare eller för
kommunen skall utses minst 51 fullmäktige. Överstiger antalet röstberättigade
invånare i kommun 6 000 får kommunen indelas i valkretsar. Annan
kommun får indelaS j valkretsar endast om synnerliga skäl föreligger på
grund av kommunens särskilt betydande utsträckning eller liknande förhållanden.
Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets. Som röstberättigad anses
den som har upptagits i gällande röstlängd.

Vid valkretsindelning iakttages att Vid valkretsindelning iakttages att
valkretsarna valkretsarna

1. skall utformas så att varje krets
kan beräknas komma att enligt
bestämmelserna i 10 § utse minst
femton kommunfullmäktige,

2. om det är möjligt, skall utformas
så att varje krets kan omslutas
med en sammanhängande gränslinje,

3. skall utformas så att territoriell
församling, om det är möjligt, lämnas
odelad och icke i något fall delas
på flera än två kretsar och

4. i den mån det kan ske utan
olägenhet skall utformas så att antalet
fullmäktige för hela kommunen
kan beräknas bli lika fördelat på de
särskilda kretsarna.

1. skall utformas så att varje krets
kan beräknas komma att enligt
bestämmelserna i 10 § utse minst
tjugo kommunfullmäktige,

2. om det är möjligt, skall utformas
så att varje krets kan omslutas
med en sammanhängande gränslinie.

3. skall utformas så att territoriell
församling, om det är möjligt, lämnas
odelad och icke i något fall delas
på flera än två kretsar och

4. i den mån det kan ske utan
olägenhet skall utformas så att antalet
fullmäktige för hela kommunen
kan beräknas bli lika fördelat på de
särskilda kretsarna."

I motion 1980/81:2143 av Anita Persson (s) hemställs ”att riksdagen
beslutar att dubbelröstning vid allmänna val endast får ske fram till kl. 18.00
valdagen”.

I motion 1980/81:2144 av Daniel Tarschys m. fl. (fp) hemställs ”att
riksdagen som ny lydelse av 2 kap. 9 § vallagen antar följande lydelse:

KU 1980/81:26

5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 §

För val av kommunfullmäktige skall kommun indelas i valkretsar, om i
kommunen finnas flera än 24 000 röstberättigade invånare eller för
kommunen skall utses minst 51 fullmäktige. Överstiger antalet röstberättigade
invånare i kommun 6 000 får kommunen indelas i valkretsar. Annan
kommun får indelas i valkretsar endast om synnerliga skäl föreligger på
grund av kommunens särskilt betydande utsträckning eller liknande förhållanden.
Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets. Som röstberättigad anses
den som har upptagits i gällande röstlängd.

Vid valkretsindelning iakttages att Vid valkretsindelning iakttages att
valkretsarna valkretsarna

1. skall utformas så att varje krets
kan beräknas komma att enligt
bestämmelserna i 10 § utse minst
femton kommunfullmäktige,

2. om det är möjligt, skall utformas
så att varje krets kan omslutas
med en sammanhängande gränslinje.

3. skall utformas så att territoriell
församling, om det är möjligt, lämnas
odelad och icke i något fall delas
på flera än två kretsar och

4. i den mån det kan ske utan
olägenhet skall utformas så att antalet
fullmäktige för hela kommunen
kan beräknas bli lika fördelat på de
särskilda kretsarna.

1. skall utformas så att varje krets
kan beräknas komma att enligt
bestämmelserna i 10 § utse minst
tjugo kommunfullmäktige,

2. om det är möjligt, skall utformas
så att varje krets kan omslutas
med en sammanhängande gränslinje,

3. skall utformas så att territoriell
församling, om det är möjligt, lämnas
odelad och icke i något fall delas
på flera än två kretsar och

4. i den mån det kan ske utan
olägenhet skall utformas så att antalet
fullmäktige för hela kommunen
kan beräknas bli lika fördelat på de
särskilda kretsarna.”

I motion 1980/81:2145 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
beslutar ”1. att hos regeringen hemställa om förslag till ett valsystem med
fasta valkretsmandat och utjämningsmandat utan särskild spärregel i
kretsindelad kommun, 2. att hos regeringen hemställa om en utredning
rörande bestämmelserna för registrering av partibeteckning vid val i enlighet
med vad som i motionen anförs”.

Frågor som tagits upp i motionerna

Vallokalernas öppethållande och valdistriktens storlek
Motionerna

I motion 1980/81:240 av Rune Torwald (c) och Christina Rogestam (c)
anförs att det finns anledning överväga om inte bestämmelserna om

KU 1980/81:26

6

indelning i valdistrikt och vallokalernas öppethållande bör ändras. Som skäl
härtill anförs att väljarna poströstar i allt större omfattning, att valförrättarna
skulle få rimligare arbetsförhållanden samt att icke oväsentliga besparingar
skulle kunna uppnås.

Motionärerna framhåller att arbetsdagen för valförrättarna är mycket lång
och arbetskrävande. En viss förbättring kan enligt motionärerna åstadkommas
om man såsom redan sker i vissa kommuner förstärker de stora
valdistrikten med extrapersonal för rösträkning m. m. Om så sker, borde
enligt motionärerna valdistrikten utan olägenhet kunna göras större.

Om man vill behålla valdistriktens storlek, borde man enligt motionärerna
i stället kunna reducera öppethållandet genom att stänga vallokalerna två
timmar mitt på dagen, förslagsvis mellan kl. 13 och 15. Enligt motionärernas
uppfattning torde detta vara den åtgärd som är att föredra, eftersom den
svarar mot de framförda skälen för ändringar samtidigt som den i endast
ringa mån påverkar väljarnas bekvämlighet och gör att de kan få fortsätta att
rösta i den gamla invanda vallokalen.

I motion 1980/81:866 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) framhålls att den
omfattande poströstningen har fått negativa konsekvenser för ett snabbt
slutresultat genom den möjlighet som finns att på valdagen ändra en tidigare
avlämnad poströst. De som arbetar i vallokalerna kan inte påbörja arbetet
med att öppna poströsternas ytterkuvert och lägga ner valkuverten i valurnan
förrän vallokalerna stängts kl. 20. Härigenom fördröjs enligt motionärerna
säkerligen det slutliga valresultatet minst en timme. Det finns enligt
motionärernas uppfattning skäl att söka åstadkomma förbättringar. Motionärerna
påpekar att vallagskommittén inte varit beredd att föreslå ett
slopande av möjligheten att ändra en avgiven poströst. Inte heller har
kommittén velat sätta en viss tidpunkt på valdagen efter vilken ändring av
poströst inte skulle tillåtas. Enligt motionärerna kommer en fortsatt väntad
ökning av poströstandet ytterligare att fördröja sammanräkningen, samtidigt
som arbetet i vallokalerna under öppettiden kommer att minska. Med
anledning härav kan det enligt motionärerna vara motiverat att vid valet år
1982 stänga vallokalerna en timme tidigare, dvs. kl. 19. Enligt motionärerna
har erfarenheterna från de senaste valen visat att ett mycket begränsat antal
väljare röstar den sista timmen.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 9 kap. 1 § vallagen skall vallokal hållas öppen för röstning mellan kl.
8 och 20. Centrala valmyndigheten (riksskatteverket) får dock bestämma att
vallokalen i ett visst valdistrikt skall vara öppen kortare tid, om det kan antas
att väljarna ändå har tillfredsställande möjligheter att utöva sin rösträtt.

Reglerna om vallokalernas öppethållande fick sitt nuvarande innehåll
genom lagändringar år 1978 efter förslag av 1978 års vallagskommitté i
betänkandet (SOU 1978:64) Översyn av vallagen 1 (prop. 1978/79:48, KU

KU 1980/81:26

7

1978/79:15, rskr. 1978/79:77). Enligt tidigare regler skulle vallokalerna hållas
öppna till kl. 21. Utskottet anförde i sitt betänkande bl. a. följande:

Fördelarna med en tidigare stängning av vallokalerna måste vägas mot
riskerna för ett lägre valdeltagande. Under senare år har ett flertal reformer
genomförts med syfte att underlätta röstandet och därmed främja ett högt
valdeltagande. Valdeltagandet i vårt land har också successivt ökat till en
internationellt sett hög nivå. En tidigare stängning av vallokalerna kan enligt
utskottets mening accepteras endast under förutsättning att valdeltagandet
därmed inte kan förutses minska.

Erfarenheterna från de val som genomförts sedan nuvarande ordning
infördes visar bl. a. att antalet röstande mellan kl. 20 och 21 varit mycket
litet. En förklaring till detta är sannolikt de förbättrade möjligheterna att
poströsta. De väljare, som av olika skäl önskar utnyttja valdagen till andra
verksamheter än röstningen, har i dag goda möjligheter att genom
poströstning i förväg delta i valet. Väljarna har också visat en ökad
benägenhet att poströsta, en utveckling som sannolikt kommer att fortsätta.
På en enkätfråga från RSV uppgav år 1974 hela 85 procent av landets
valnämnder att de ansåg att vallokalerna utan olägenhet för de röstande
kunde stängas redan kl. 20.

Det får förutsättas att kortare öppethållandetider vid vallokalerna ges
tillräcklig uppmärksamhet i samband med den samhällsinformation rörande
valet som planeras. Farhågorna för att väljare av misstag anländer för sent till
vallokalen bör därför vara ringa. När utskottet senast hade anledning att ta
ställning till en tidigare stängning av vallokalerna var antalet nya röstberättigade
p. g. a. sänkningen av rösträttsåldern och införandet av rösträtt för
invandrare ett viktigt skäl för att inte då besluta om ytterligare förändringar.
Några sådana särskilda skäl föreligger inte inför 1979 års val.

Utskottet var inte enigt. I en reservation (7 s) förordades att de gällande
reglerna om vallokalernas öppethållande skulle behållas oförändrade.

Vallokalerna skall i princip hållas öppna hela dagen. Före 1970 års val
gällde ett obligatoriskt uppehåll i valförrättningen mellan kl. 11 och 13. Som
skäl för att slopa uppehållet anfördes behovet av att trygga att de då införda
samtidiga valen till riksdagen och kommunala församlingar skulle kunna
genomföras smidigt med en enda valdag (prop. 1969:148 s. 71).

Beträffande valdistriktens storlek gäller enligt 3 kap. 3 § andra stycket
vallagen att valdistrikt bör omfatta 1 200-1 500 röstberättigade. Endast om
särskilda skäl föranleder det, får valdistrikt omfatta mer än 1 800 eller mindre
än 300 röstberättigade.

Dessa regler infördes år 1975 (prop. 1975:27, KU 1975:18, rskr 1975:226).
Tidigare saknades normer för valdistriktens storlek. I propositionen anförde
föredragande departementschefen att det sätt på vilket indelningen i
valdistrikt genomförs får betydelsefulla konsekvenser i skilda hänseenden.
En med tanke på befolkningstalet väl avvägd indelning utgör sålunda en
förutsättning för att röstningen skall kunna genomföras smidigt och
störningsfritt och röstsammanräkningen snabbt och säkert. Distriktens
befolkningsstorlek kan, anförde departementschefen vidare, ha betydelse
också för möjligheterna att fullt ut garantera valhemligheten. Avpassningen

KU 1980/81:26

av distriktens geografiska område måste dessutom antas påverka valdeltagandet
(prop. s. 20).

Tidigare behandling

Vid 1975/76 års riksmöte behandlades en motion (2 c) om ändrade
öppethållandetider för vallokaler. Förslagen innebar bl. a., liksom den nu
aktuella motionen 1980/81:240, att vallokal skulle hållas stängd mellan kl. 13
och 15. Motionen avslogs i enlighet med förslag av utskottet som på denna
punkt var enigt (KU 1975/76:24).

Budröstning m. m.

Motionerna

I motion 1980/81:489 av Margareta Andrén (fp) begärs inför nästa val en
översyn av reglerna för ombudsröstning och röstning på sjukhus och andra
institutioner. Motionären framhåller att det vid valet 1979 på flera platser
kunde konstateras att valfusk hade förekommit. Framför allt var det vid
röstning på sjukhus och institutioner som detta hade skett. Ombudsröstningen
hade inte ägt rum i den ordning som lagen föreskriver. Några
uppmärksammade rättegångar med anledning av valfusket har också
förekommit.

Enligt motionären behöver det tydligen ske en översyn av reglerna vid
röstning på sjukhus, ålderdomshem och andra institutioner. En skärpning
när det gäller ombudsröstning bör enligt motionären också övervägas.
Vidare föreslås att en försöksverksamhet med ambulerande röstmottagning
på olika sjukvårdsinrättningar prövas. Då skulle enligt motionären sängliggande
patienter i större utsträckning ha möjlighet att rösta personligen.

I motion 1980/81:495 av Åke Wictorsson (s) begärs förslag om att varaktigt
samboende skall jämställas med äkta makar vid röstning genom ombud.
Motionären framhåller att strävandena under senare år har varit att i olika
lagar så långt möjligt jämställa samboende män och kvinnor, oberoende av
om de har ingått äktenskap eller inte. Denna princip har enligt motionären
godtagits av riksdagen i samband med ändringar i äktenskapslagstiftningen,
varvid uttalades att man borde eftersträva att skatteregler och regler om
sociala förmåner över huvud taget skulle få ett sådant innehåll att de icke
påverkade kontrahenternas val av samlevnadsform. Motionären framhåller
att det inte finns några möjligheter för samboende att använda ombudsröstning
annat än om den ena parten är sjuk och den andre då röstar som vårdare.
I vissa andra sammanhang kan det enligt motionären finnas svårigheter att
definiera samboendets varaktighet och karaktär. Vid tillämpning av äkta
make-röstning bekräftas dock förhållandet av de båda parterna och bestyrks
av ett vittne. Detta bör enligt motionären vara en fullt tillräcklig garanti.

KU 1980/81:26

9

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt gällande bestämmelser i 11 kap. vallagen får väljare under vissa
förutsättningar lämna röstsedel genom bud (röstning med valsedelsförsändelse).
Så får gift väljare lämna valsedel genom sin make (11 kap. 1 §).
Vidare får väljare som betjänas av lantbrevbärare lämna valsedeln genom
denne (11 kap. 5 §). Även väljare som på grund av sjukdom, rörelsehinder
eller hög ålder inte kan inställa sig i vallokalen får lämna valsedel genom bud
(11 kap. 3 §). Som bud får dock inga andra medverka än vissa närmare
släktingar, nämligen barn, barnbarn, fader, moder eller syskon eller också
väljarens vårdare. Ytterligare en förutsättning är att budet skall ha fyllt 18
år.

Röstning med valsedelsförsändelse som skall lämnas genom make
förbereds på följande sätt. Väljaren lägger själv för varje val en valsedel i ett
innerkuvert och förseglar detta. Därefter lägger han, i närvaro av ett vittne,
innerkuverten i ett särskilt ytterkuvert för valsedelsförsändelse och förseglar
detta samt undertecknar en försäkran på heder och samvete att han förfarit
på sätt som här beskrivits. Vittnet, som skall ha fyllt 18 år, skall skriftligen
intyga att väljaren egenhändigt undertecknat den nämnda försäkran.
Väljarens make eller barn eller makens barn får inte vara vittne. Valsedelsförsändelse
får anordnas tidigast 24 dagar före valdagen.

Vid röstning genom lantbrevbärare gäller i allt väsentligt samma regler
som vid röstning genom äkta make. Lantbrevbärare får inte vara vittne, men
skall på ytterkuvertet intyga att han mottagit försändelsen av väljaren.

När släkting eller vårdare medverkar som bud skall både budet och vittnet
vara närvarande när väljaren lägger in de iordningställda innerkuverten i
ytterkuvert och förseglar detta. Båda två skall också skriftligen intyga att
väljaren egenhändigt undertecknat en sådan försäkran som nyss nämnts och
att något förhållande som strider mot innehållet i försäkran inte är känt för
dem.

Familjelagssakkunniga

En särskild kommitté, familjelagssakkunniga (Ju 1970:52), har till upjrgift
att verkställa utredning angående den familjerättsliga lagstiftningen. Kommittén
skall därvid även behandla vissa frågor om ogifta samboendes rättsliga
ställning. I detta sammanhang kommer kommittén att överväga den närmare
innebörden av begreppet samboende. Kommittén avser att redovisa bl. a.
dessa frågor i sitt huvudbetänkande under hösten 1981.

Vallagskommittén

1978 års vallagskommitté har mot bakgrund av tidigare riksdagsmotioner i
ämnet samt vissa oegentligheter i samband med 1979 års val övervägt en

KU 1980/81:26

10

ändring av reglerna för budröstning. Kommittén har därvid inte funnit
tillräckliga skäl att nu föreslå någon skärpning av reglerna. Som motivering
för denna ståndpunkt anför kommittén i sitt betänkande (SOU 1980:45
s. 152) bl. a. följande:

Väljare som är hänvisade att anlita bud för att lämna sina valsedlar är ofta,
på grund av sjukdom eller rörelsehinder, starkt beroende av sin omgivning.
Därav följer att de kan ha svårt att stå emot påtryckningar. Av detta skäl är
det av särskild vikt att förfarandet vid budröstning utformas så att väljaren
skyddas mot obehöriga påtryckningar från mindre nogräknade röstvärvare.
Föreskrifterna om budets och vittnets samtidiga närvaro när valsedelsförsändelsen
iordningställs samt om väljarens försäkran och de båda övriga
närvarandes intyg är, enligt kommitténs mening, betydelsefulla garantier för
att detta skydd för väljaren upprätthålls. Från dessa utgångspunkter måste
det anses mycket betänkligt och allvarligt om valarbetare, som skett i något
av de refererade fallen, närmast vanemässigt åsidosätter vallagens bestämmelser
om förfarandet vid budröstning. I och för sig är väl dessa händelser
anledning nog att allvarligt överväga skärpning av reglerna om budröstning.
Vid genomgång av övriga utredningar har kommittén emellertid fått
intrycket att man bland valarbetare, måhända som ett utslag av kampen
partierna emellan, utövar en tämligen noggrann kontroll av varandra vad
gäller tillvägagångssättet vid budröstning. Kommittén finner också anledning
anta att publiciteten kring de ovan refererade fallen leder till skärpt
uppmärksamhet och kontroll vad gäller förutsättningarna för budröstning,
budets behörighet och förfarandet i övrigt vid röstning med valsedelsförsändelse
vid kommande val.

Propositionen

I propositionen ansluter sig föredragande statsrådet till vallagskommitténs
bedömning när det gäller reglerna om budröstning.

Utlandssvenskarnas möjligheter att delta i valen
Motionen

I motion 1980/81:646 av Margareta Andrén (fp) och Bonnie Bernström
(fp) begärs en översyn av möjligheterna att ytterligare underlätta för
utlandssvenskarna att delta i de svenska valen. Motionärerna framhåller att
samtliga utlandssvenskar nu har fått möjlighet att rösta i de svenska valen.
Många har också utnyttjat denna möjlighet. Motionärerna anser emellertid
att det är alltför många som inte kunnat delta i valen på grund av att de bor så
långt från konsulaten. Enligt motionärerna vore det kanske möjligt att
åtminstone i vissa länder införa ett system motsvarande den poströstning som
tillämpas vid röstning inom Sverige. Den röstande skulle, försedd med
valkuvert och identitetshandling, inställa sig inför någon funktionär som på
fastställt formulär hade att intyga att vederbörande fullgjort sin röstning.
Möjligheten att utnyttja Notarius Publicus finns, anför motionärerna, i

KU 1980/81:26

11

synnerhet i USA men även i andra länder. Det är enligt motionärerna också
angeläget att de svenska myndigheterna bättre informerar även här hemma
om vilka möjligheter som står utlandssvenskarna till buds vid röstning. De
anhöriga i Sverige har då möjlighet att förmedla information, material

o. d.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 8 kap. 1 § vallagen får den som på grund av vistelse utom riket finner
sig vara förhindrad att rösta i sin vallokal rösta hos svensk utlandsmyndighet.
Riksskatteverket bestämmer enligt 10 kap. 7 § vallagen i samråd med
utrikesdepartementet hos vilka svenska utlandsmyndigheter röstning skall
äga rum.

Inför 1976 års val genomfördes vissa lättnader när det gäller möjligheten
att rösta utomlands (prop. 1975/76:11, KU 1975/76:43, rskr 1975/76:175).
Sålunda vidgades möjligheterna att hos utlandsmyndighet lämna valsedel
genom bud. Vidare slopades kravet att man hos utlandsmyndigheten måste
förete röstkort. Valtekniska utredningen vars betänkande (SOU 1975:8)
Utlandssvenskarnas rösträtt låg till grund för förslagen diskuterade också
andra möjligheter för att göra det lättare för utlandssvensken att rösta.
Utredningen påpekade att reglerna i vallagen inte lägger hinder i vägen för
att särskilda röstmottagningsstationer anordnas utanför myndighetens stationeringsort.
I vilken utsträckning så skall ske är enligt utredningen
självfallet beroende av dels ekonomiska överväganden, dels en bedömning
om det i det särskilda fallet finns ett tillräckligt underlag för en sådan station.
Beträffande frågan om information till utlandssvenskarna förutsatte utskottet
i sitt betänkande (KU 1975/76:43 s. 3) att de svenska utlandsmyndigheterna
skulle få i uppdrag att på lämpligt sätt delta i insatserna på detta
område.

Det kan nämnas att kretsen av röstberättigade utlandssvenskar utvidgades
inför 1979 års val så att nu samtliga svenska medborgare som någon gång varit
kyrkobokförda i Sverige har rösträtt vid val till riksdagen (prop. 1976/77:75,
KU 1976/77:31, rskr 1976/77:184). Dessförinnan var rösträtten begränsad till
den som varit kyrkobokförd här någon gång under de senaste sju
kalenderåren. Rösträtt till kommunala församlingar har endast den som är
kyrkobokförd i kommunen.

Från utrikesdepartementet har uppgetts att röstmottagning anordnas vid
så gott som alla svenska beskickningar och lönade konsulat samt dessutom
vid ett stort antal honorärkonsulat. Särskilda röstmottagningsstationer
inrättas därutöver på mer avlägsna orter där större grupper av svenskar
vistas. Det kan t. ex. gälla orter där svenska byggnadsföretag är verksamma.
En komplikation när det gäller röstmottagning utomlands är att vissa länder
inte tillåter röstmottagning för främmande länder på sitt territorium. Så är
t. ex. fallet med Schweiz.

1** Riksdagen 1980/81. 4 sami. Nr 26

KU 1980/81:26

12

Registrering av partibeteckning
Motionerna

I motion 1980/81:861 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) föreslås att vallagen
ändras så att det klart framgår att endast en beteckning i ord kan godtas för
registrering av partibeteckning. Motionärerna framhåller att tidigare vallag
innehållit en definition av partibeteckning som innebar att beteckningen
skulle utgöras av ord. Frånvaron av liknande definition i nu gällande vallag
har enligt motionärerna lett till att riksskatteverket ansett sig kunna godta för
registrering partibeteckningar som enbart består av bokstavskombinationer.
Med den praxis som således utbildats föreligger enligt motionärerna inga
hinder för att även sifferkombinationer skulle kunna godtas för registrering,
även om något sådant fall ännu inte varit aktuellt. Motionärerna framhåller
att det när tidigare bestämmelser ändrades och kravet på ”beteckning i ord”
uteslöts inte uttalades att det skulle innebära någon förändring av den
praktiska tillämpningen. Det är, anför motionärerna, troligt att det enbart
var redaktionella skäl som gjorde att tidigare definition inte skrevs ut. Någon
förändring i sak var således inte uttryckligen avsedd. Men eftersom det inte
finns något uttalande som styrker detta och eftersom nuvarande bestämmelser
inte anger hur partibeteckningar skall se ut, har den praxis som nu
tillämpas kunnat utvecklas. Motionärerna anser att det är mycket viktigt att
reglerna för registrering är sådana att registrerade beteckningar inte kan
missförstås eller leda till förväxlingar. Risken för missförstånd och förväxlingar
ökar enligt dem otvivelaktigt om man tillåter rena bokstavskombinationer.
Som en annan nackdel med registreringen av bokstavskombinationer
framhålls att dessa kan spärra möjligheten för nya meningsriktningar att få
partibeteckningar som uttrycks i ord registrerade, eftersom initialerna i de
ord som man vill använda kan sammanfalla helt eller delvis med en
registrerad bokstavskombination. Till detta kommer enligt motionärerna att
en partibeteckning i ord ger en bättre information till allmänheten än en
bokstavs- eller sifferkombination.

I motion 1980/81:1515 av Lars Werner m. fl. (vpk) tas bl. a. samma
problem upp. Enligt motionärerna är gällande bestämmelser för registrering
och skydd av partibeteckning inte tillfredsställande. I motionen förordas
därför att en översyn av bestämmelserna kommer till stånd. Sålunda bör
enligt motionärerna övervägas om nuvarande formulering i vallagen när det
gäller risk för förväxling är till fyllest eller behöver preciseras. Oklarhet synes
också råda om med partibeteckning skall avses partiets namn eller om även
bokstavsbeteckning kan förekomma. Det kan, anför motionärerna vidare,
också vara motiverat att undersöka vilka begränsningar som, med beaktande
av den fria nomineringsrätten, är möjliga för att undvika att icke registrerad
valbeteckning leder till den förväxlingsrisk som myndighet med sitt beslut
sökt motverka. Tveksamheter inom myndighet och mellan myndigheter vid

KU 1980/81:26

13

bedömning av partibeteckningars registrering talar enligt motionärerna
också för behovet av en översyn.

I motion 1980/81:2145 yrkande 2 av Lars Werner m. fl. (vpk) upprepas
kravet på en översyn av reglerna om registrering av partibeteckning.

Gällande bestämmelser m. m.

Bestämmelser om registrering av partibeteckning och anmälan av kandidater
finns i 5 kap. vallagen. Genom bestämmelserna öppnas en möjlighet
att skydda partibeteckningar vid val. Partiet, dvs. en sammanslutning eller
grupp av väljare som uppträder i val under en särskild beteckning, kan
registrera beteckningen och anmäla officiella kandidater hos riksskatteverket.
Härigenom får partiet skydd mot att andra utnyttjar beteckningen för
sina kandidater i valet. Valsedlar med registrerade partibeteckningar måste
nämligen som första namn ha någon av de officiella kandidater som en
representant för det registrerade partiet har anmält hos riksskatteverket.
Annars anses alla namn på valsedeln obefintliga, och rösten tillfaller det
registrerade partiet. Sedan ett parti har blivit registrerat, är det skyddat mot
att andra registrerar en förväxlingsbar beteckning. En förutsättning för att en
partibeteckning skall få registreras är att partiet visar att det har ett visst
minsta antal röstberättigade medlemmar.

Vallagen innehåller ingen definition av begreppet partibeteckning. I 1920
års lag om val till riksdagen definierades i 54 § partibeteckning som
”partinamn eller annan beteckning i ord för partiet eller för meningsriktning
partiet företräder”. Definitionen togs bort i samband med ändringar i
vallagstiftningen vid den partiella författningsreformen år 1969. Någon
motivering härtill redovisas inte i förarbetena (prop. 1968:27, KU
1968:20).

Under senare år har i viss utsträckning förekommit att bokstavskombinationer
har registrerats hos riksskatteverket.

Propositionen

I propositionen föreslås vissa ändringar i reglerna om registrering av
partibeteckning. Bl. a. föreslås att föreskrivet minimiantal medlemmar
uttryckligen skall biträda ansökan om registrering. Vidare utvidgas skyddet
för registrerad partibeteckning att gälla även beteckning som har avregistrerats
för högst fem år sedan i samband med namnbyte.

Frågan om registrering av bokstavskombinationer m. m. behandlas inte i
propositionen.

KU 1980/81:26

14

Besparingar i statens och kommunernas utgifter för de allmänna valen
Motionen

I motion 1980/81:1513 av Daniel Tarschys (fp) föreslås en översyn av
vallagstiftningen i syfte att åstadkomma besparingar i statens och kommunernas
utgifter för de allmänna valen. Enligt motionären hör svenska val till de
dyraste i världen. Valkampanjerna är påkostade. Den administrativa
apparaten är omfattande. Det borde enligt motionären inte vara omöjligt att
utan skadeverkningar för demokratin nedbringa kostnaderna. Motionären
redovisar som exempel på kostnader för val och valkampanjer partiernas
utgifter, statens utgifter för tryckning av valsedlar, kommunernas arvoden
till valförrättare samt kostnaderna för att hålla postanstalterna öppna på
valdagen. Partierna bör enligt motionären utan initiativ från riksdagen kunna
komma överens om åtgärder för att begränsa sina kostnader i valrörelserna.
När det gäller statens och kommunernas utgifter för de allmänna valen
föreslår motionären däremot att riksdagen hos regeringen anhåller om en
översyn av vallagstiftningen i syfte att begränsa kostnaderna. En sådan
översyn kan enligt motionären lämpligen ske inom vallagskommittén.

Vallagskommittén

Ett av de exempel på kostnader som nämns i motionen, nämligen statens
kostnader för tryckning av valsedlar, behandlades av vallagskommittén i dess
första delbetänkande (SOU 1978:64) Översyn av vallagen 1. Med anledning
av bl. a. tidigare motioner om begränsning av partiernas rätt till kostnadsfria
valsedlar övervägde kommittén en sådan åtgärd. Kommittén fann dock inte
skäl att föreslå begränsning av den kostnadsfria kvoten valsedlar. Det fanns
enligt kommittén fog för att anta att partierna inte beställer fler valsedlar än
de anser sig ha behov av i valrörelsen. En begränsning av den kostnadsfria
kvoten skulle därför inte kunna genomföras utan att partierna åsamkas
betydande ökning av kostnaderna för valmateriel.

Skydd för enskild persons namn
Motionen

I motion 1980/81:2126 av Arne Andersson i Gamleby (s) och Gunnar
Olsson (s) anförs att det i valrörelserna under 1970-talet har förekommit allt
fler situationer med missbruk av enskild persons namn. En rimlig utveckling
borde enligt motionärerna vara att enskild persons namn inte får uppsättas på
valsedel utan att personen först har gett sitt medgivande. Motionärerna yrkar
att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till sådan ändring i vallagen
som syftar till att förhindra missbruk av enskild persons namn på
valsedlar.

KU 1980/81:26

15

Gällande rätt

Varje svensk medborgare har en i grundlag skyddad rätt att få behålla sin
politiska åskådning för sig själv. Valen är hemliga. Enligt 2 kap. 2 §
regeringsformen (RF) är vidare varje medborgare gentemot det allmänna
skyddad mot tvång att ge till känna sin åskådning i bl. a. politiskt hänseende.
Den enskilde har således en absolut rätt att själv avgöra om han offentligt vill
tillkännage sin politiska uppfattning. Däremot är han knappast skyddad mot
att annan person utger honom för att ha en viss politisk åskådning eller
tillhöra ett visst parti. Detta kan ske bl. a. genom att han sätts upp som
kandidat på ett partis valsedlar, vilka sedan ges mer eller mindre omfattande
spridning. Det har inte ställts något krav på samtycke av den person som tas
upp som kandidat för att man på detta sätt skall få utöva den fria
nomineringsrätten.

Integritetsskyddskommittén

Integritetsskyddskommittén har haft till uppgift att utreda frågor om
förstärkt integritetsskydd på personrättens område. I sitt betänkande (SOU
1980:8) Privatlivets fred har kommittén uppmärksammat den fråga som
tagits upp i motionen. Kommittén anför bl. a. följande:

En ur integritetsskyddssynpunkt intressant fråga uppkommer när någon
felaktigt uppges ha en viss, t. ex. politisk, åsikt. I samband med allmänna val
har förekommit att en persons namn har medtagits på valsedel för parti som
han inte sympatiserar med, eller vilket han i vart fall inte är beredd att stödja
så uttryckligt. Det har också inträffat attén person i flygblad eller på liknande
sätt har framställts såsom tillhörande ett visst parti eller en viss gruppering,
fastän det inte förhåller sig så. Sådana uppgifter kan i vissa fall innebära
förtal, men oftast torde förfarandet inte vara av denna karaktär. Den som
utsätts för dylikt kan uppleva det som obehagligt eller kränkande även om
det inte är förtal.

Integritetsskyddskommittén behandlar i betänkandet de problem som är
förenade med intrång i privatlivet genom användning och spridning av
integritetskränkande material. Inom kommittén har olika meningar kommit
till uttryck i fråga om behovet av lagstiftning i detta hänseende. De olika
uppfattningarna, i betänkandet kallade lagstiftnings-, sanerings- och ersättningslinjerna,
har redovisats vid sidan av varandra. Betänkandet har
remissbehandlats. Regeringen har härefter genom beslut den 26 februari
1981 överlämnat betänkandet och remissyttrandena till yttrandefrihetsutredningen
(Ju 1977:10) för att beaktas vid uppdragets fullgörande.

Vallagskommittén

Även vallagskommittén har tagit upp frågan om skydd för enskild persons
namn i samband med val. Kommittén anser i likhet med integritetsskydds -

KU 1980/81:26

16

kommittén att det endast i undantagsfall kan bedömas som förtal när någon
tas upp på valsedel för parti vars åskådning han inte delar. Enligt kommittén
talar motiven som ligger bakom grundlagsskyddet för åsiktsfrihet också för
att en enskild person, som inte offentliggjort sin politiska uppfattning, inte
utan samtycke borde få tas upp på valsedel. Liksom de etablerade partierna
alltid gör bör enligt kommitténs mening var och en som avser att offentligen
sprida valsedlar dessförinnan ha inhämtat samtycke av de personer som tas
upp som kandidater. Att uttryckligen föreskriva samtycke som villkor för att
valsedlar med en persons namn skall få spridas förutsätter emellertid,
framhåller kommittén, ändring i tryckfrihetsförordningen. Det missbruk
som hittills förekommit är enligt kommitténs mening inte alls av den
omfattningen att det motiverar ett sådant steg. Kommittén anser dock att det
kan finnas starka skäl att beakta frågan vid en fortsatt utbyggnad av
personskyddet.

Propositionen

I propositionen ansluter sig föredragande statsrådet till vallagskommitténs
överväganden i fråga om skyddet för den enskildes politiska åskådning och
hans namn.

Dubbelröstning

Motionen

I motion 1980/81:2143 av Anita Persson (s) behandlas möjligheten för den
som förtidsröstat att också rösta i vallokalen och därmed ändra sin röst.
Motionären framhåller att sådan dubbelröstning hittills har utnyttjats i
mycket liten omfattning. Denna möjlighet medför emellertid enligt motionären
att arbetet i vallokalen försenas och får till följd ökad arbetstid för
valförrättarna med på grund härav ökade kostnader, som kan uppskattas till
ca 4 milj. kr. för kommunerna. Från valförrättare och företrädare för
valnämnder samt riksskatteverket har framförts krav på att förtidsröstningen
görs definitiv. Förtidsröstningsperioden är, anför motionären, emellertid
relativt lång. Det kan inträffa sådana händelser som gör att väljare ändrar sin
politiska inställning. Därför bör enligt motionären den som förtidsröstat
beredas möjlighet att avge en röst som överensstämmer med den politiska
uppfattningen på valdagen. En begränsning av rätten att dubbelrösta genom
att denna rätt endast får utnyttjas fram till kl. 18.00 valdagen anser
motionären kunna införas utan att några större olägenheter uppstår för det
fåtal väljare som dubbelröstar. Fördelarna för samhället, med lägre
kostnader för valförrättningsarbetet, bör överväga nackdelarna för dem som
utnyttjar dubbelröstning. Ett snabbare valresultat skulle också bli följden,
vilket framhålls som en klar fördel för det stora antal personer som är

KU 1980/81:26

17

intresserade av valutgången. Ett snabbare valresultat skulle enligt motionären
också medföra andra kostnadsbesparingar, bl. a. för Sveriges Television
AB.

Gällande bestämmelser

Att väljare röstat på postanstalt, hos utlandsmyndighet eller på fartyg
hindrar inte att han också röstar i vallokalen på valdagen (12 kap. 5 § vallagen).
I sådant fall gäller den röst som lämnats i vallokalen (13 kap. 3 § vallagen).
Väljare som förtidsröstat eller som poströstat på valdagen har alltså
möjlighet att ändra sitt val genom att rösta även i vallokalen.

Att väljare på detta sätt har möjlighet att dubbelrösta har från valteknisk
synpunkt den konsekvensen att poströsterna som skickas ut till vallokalerna
för preliminär räkning inte kan läggas ned i valurnorna förrän man med
säkerhet vet att väljaren inte kommer att rösta i vallokal, dvs. först när
vallokalen stängts. Viss förhandsgranskning av poströsterna får dock ske
under pågående röstning i vallokalen (12 kap. 4 § tredje stycket vallagen).

Vallagskommittén

Vallagskommittén har övervägt om möjligheten att dubbelrösta bör slopas
eller tidsmässigt begränsas. Kommittén avvisar till att börja med tanken på
att helt slopa möjligheten till dubbelröstning. Bl. a. anför kommittén att ett
upphävande av rätten till dubbelröstning skulle kunna begränsa förutsättningarna
för förtidsröstning. Kommittén finner det också väsentligt att
väljare som förtidsröstat inte utestängs från möjligheten att i valhandlingen
beakta sådana händelser på det politiska fältet som inträffar omedelbart före
valdagen. I fråga om möjligheten att begränsa rätten till dubbelröstning till
viss tidsperiod anför kommittén följande:

Om rätten att dubbelrösta skall upphöra viss tid på valdagen bör man vid
val av tidpunkt främst se till att väljarna ges rimliga möjligheter att
dubbelrösta. Vidare är det önskvärt att tiden sätts så att valförrättarna före
vallokalernas stängning hinner pricka av samtliga poströster som skickas ut
till vallokalerna och lägga dem i valurnorna. Då kan rösträkningen sätta
igång omedelbart efter vallokalernas stängning. Båda dessa intressen borde
kunna tillgodoses om rätten att dubbelrösta upphörde t. ex. kl. 15.00. Detta
skulle innebära att väljare som inställt sig i vallokal senast vid detta klockslag
för att rösta hade rätt att avlämna sin röst i vallokalen även om han
dessförinnan röstat t. ex. på postkontor. Valförrättarna skulle alltså inleda
den definitiva avprickningen av poströster i röstlängden så snart samtliga
väljare som anlänt till vallokalen senast kl. 15.00 hunnit avge sina röster. Som
framgått ovan har man emellertid inte med denna lösning angett en generell
frist för dubbelröstning. Ibland skulle en förtidsröstande få lämna en röst i
vallokal också efter kl. 15.00, nämligen om valförrättarna inte hunnit pricka
av hans tidigare röst i röstlängden.

KU 1980/81:26

18

Enligt kommitténs uppfattning kan en ordning med tidsbegränsad
dubbelröstning leda till praktiska svårigheter då valförrättarna skall avgöra
vilka väljare som har rätt att dubbelrösta. Vidare är det föga tilltalande att
det blir helt beroende av slumpmässiga omständigheter, som tiden för
utsändning av poströster till valdistrikten och tillströmningen av väljare i
vallokalen, i vad mån en väljare får dubbelrösta efter utgången av den i
vallagen angivna fristen. Av dessa skäl har kommittén inte funnit lämpligt att
föreslå en tidsmässig begränsning av rätten till dubbelröstning.

Propositionen

I propositionen ansluter sig föredragande statsrådet till vallagskommitténs
bedömning att rätten till dubbelröstning inte bör avskaffas eller begränsas. I
enlighet med kommitténs förslag föreslås en mindre ändring av reglerna i
12 kap. 4 § vallagen om förhandsgranskning av poströster. Genom ändringen
får valförrättaren redan vid förhandsgranskningen öppna ytterkuvertet
och kan härigenom konstatera i vilka val väljaren har deltagit. Valförrättaren
behöver då aldrig i efterhand korrigera den preliminära avprickningen i
röstlängden.

Valsystemet vid kommunfullmäktigval
Motionerna

I motion 1980/81:2142 av Sven-Erik Nordin m. fl. (c) tas upp frågan om en
höjning av minimiantalet mandat i kommunalvalkrets från 15 till 20.
Motionärerna framhåller att vårt land sedan lång tid tillbaka har tillämpat ett
proportionellt valsystem, vilket innebär att partierna får en representation i
den församling valet gäller, i princip motsvarande deras andel av väljarkåren.
I kommun som inte är valkretsindelad ger enligt motionärerna också
nuvarande mandatfördelningsmetod en praktiskt taget fullständig proportionaliter
Annorlunda ställer sig problemet i de f. n. 69 valkretsindelade
kommunerna. I dessa kommuner där valen sker i slutna valkretsar är det,
anför motionärerna, svårare för mindre partier att erhålla en rättvis
representation i kommunen som helhet, särskilt då om valkretsarna har
mindre än 20 mandat. Ett sådant förhållande anser motionärerna skapar en
växande misstro mot systemet och inte i längden kan försvaras. Enligt
motionärernas mening står tre tänkbara lösningar till buds. En lösning är att
helt avskaffa valkretsindelningen av kommuner. Mot detta anförs dock att
lokala opinioner därmed skulle få mindre möjligheter till representation i
kommunfullmäktige. Som ett annat skäl mot en sådan lösning anförs att det
är praktiskt olämpligt med alltför långa namnlistor på valsedlarna. En annan
lösning är att införa ett valsystem med utjämningsmandat på samma sätt som
redan gäller i riksdags- och landstingsvalen. Även denna lösning avvisas då
ett sådant system enligt motionärerna torde kräva en småpartispärr. Det
alternativ som enligt motionärerna återstår är en höjning av minimiantalet

KU 1980/81:26

19

mandat i valkretsarna såsom vallagskommittén föreslagit i sitt betänkande.
Därmed anser motionärerna att en förbättrad proportionalitet åstadkommes
samtidigt som möjligheterna att valkretsindela kommuner inte blir alltför
begränsade.

Samma förslag om höjning av minimiantalet mandat per valkrets förs fram
i motion 1980/81:2144 av Daniel Tarschys m. fl. (fp). Motionärerna
framhåller bl. a. att denna lösning förordats av en majoritet (c, fp, s) i
vallagskommittén samt att flertalet remissinstanser tillstyrkt förslaget.

I motion 1980/81:2145 av Lars Werner m. fl. (vpk) hävdas att ett system
med fasta valkretsmandat och utjämningsmandat i kretsindelad kommun
skulle ge största möjliga rättvisa mellan partierna. Motionärerna anser att ett
sådant system ej bör innehålla annan spärreffekt än vad användningen av 1,4
som första divisor vid mandatfördelningen innebär. Motionärerna framhåller
att denna ståndpunkt framfördes av vänsterpartiet kommunisternas
representant i vallagskommitén.

Gällande rätt

Valen av kommunfullmäktige är, liksom valen till riksdagen och landstingen,
proportionella. Vid fördelning av mandaten mellan partierna
används den s. k. jämkade uddatalsmetoden med 1,4 som första divisor
(14 kap. 15 d § vallagen). Metoden innebär att mandaten tilldelas, ett efter
ett, det parti som varje gång uppvisar det största jämförelsetalet. Första
jämförelsetalet är röstetalet delat med 1,4. De följande jämförelsetalen
erhålls genom att partiets röstetal delas med det tal som motsvarar dubbla
antalet mandatsom partiet har fått, ökat med 1, alltså med 3,5,7 osv. Genom
att den första divisorn är större än 1, innebär metoden en viss spärr mot
småpartier.

För val av kommunfullmäktige skall kommun enligt 2 kap. 9 § vallagen
indelas i valkretsar, om det i kommunen finns fler än 24 000 röstberättigade
invånare eller om kommunfullmäktige har minst 51 ledamöter. Om antalet
invånare i kommunen överstiger 6 000, får kommunen indelas i valkretsar.
Annan kommun får indelas i valkretsar endast om synnerliga skäl föreligger
på grund av kommunens särskilt betydande utsträckning eller liknande
förhållanden.

Valkrets får inte göras mindre än att den tilldelas minst 15 mandat. I den
mån det kan ske utan olägenhet skall valkretsindelningen också utformas så
att antalet mandat för hela kommunen blir lika fördelat mellan valkretsarna.

Valen av kommunfullmäktige i valkretsindelade kommuner sker i slutna
valkretsar. Samtliga mandat besätts alltså med kandidater som har valts i
resp. valkrets. Någon särskild småpartispärr finns inte.

I valen till riksdagen och landstingen tillämpas däremot system med endast
en viss del fasta valkretsmandat och återstoden utjämningsmandat. Häri -

KU 1980/81:26

20

genom åstadkommes i princip en proportionell fördelning av mandaten inte
bara i valkretsen utan i hela riket resp. landstingskommunen. Proportionaliteten
begränsas dock genom de särskilda spärrar mot småpartier som
gäller.

Tidigare behandling

Frågan om utjämningsmandat i de kommunala valen behandlades av
kommunalvalskommittén. Kommittén förslog i sitt betänkande (SOU
1971:4) Kommunala val att ett system med utjämningsmandat och småpartispärr
skulle införas vid såväl landstings- som kommunfullmäktigvalen.
Förslaget ledde i fråga om kommunfullmäktigvalen inte till lagstiftning. I
proposition 1975:101 med förslag till nytt valsystem vid landstingsval, m. m.
anförde föredraganden att valsystemet vid kommunfullmäktigvalen redan
fyllde högt ställda krav på proportionalitet. Som en ytterligare förstärkning
av proportionaliteten föreslogs i propositionen att minimiantalet mandat per
valkrets skulle ökas från tio till femton. Propositionen, som föregåtts av en
överenskommelse mellan de fyra största riksdagspartierna, antogs av
riksdagen (KU 1975:19, rskr 1975:227).

Valsystemet vid kommunfullmäktigvalen har härefter aktualiserats i flera
motioner. Sålunda har riksdagen vid 1976/77 och 1978/79 års riksmöten
avslagit motionsyrkandena om bl. a. införande av ett system med utjämningsmandat
i kommunfullmäktigvalen (se KU 1976/77:23 och 25 samt
1978/79:15 och 31).

Frågor rörande valsystemet vid kommunfullmäktigva! togs åter upp i
motionerna 1042 och 1563 till 1979/80 års riksmöte. I motionerna begärdes en
översyn av valsystemet vid kommunfullmäktigval i syfte att stärka garantierna
för proportionalitet vid mandatfördelningen. I den förstnämnda
motionen förordades övergång till ett valsystem av samma typ som nu
tillämpas i landstingsvalen, och i den sistnämnda motionen föreslogs en
höjning av minimiantalet mandat per valkrets i de valkretsindelade
kommunerna. Utan att i sak ta ställning till yrkandena i motionerna uttalade
utskottet att frågan om det kommunala valsystemet borde bli föremål för
utredning av vallagskommittén. Utskottet var inte enigt. I en reservation
(7 s) avstyrktes motionsyrkandena. Riksdagen biföll utskottets hemställan
(KU 1979/80:43. rskr 1979/80:230).

Vallagskommittén

Kommittén erinrar om att nu gällande regler för val av kommunfullmäktige
antogs av riksdagen år 1975 och föregicks av en överenskommelse mellan
de fyra största riksdagspartierna. Kommittén har bedömt att rådande system
väl motsvarar de krav på proportionalitet som kan ställas. Emellertid är det
enligt kommittén möjligt att ytterligare förbättra valsystemet i detta

KU 1980/81:26

21

avseende. Det kan ske antingen genom en övergång till ett kommunproportionellt
valsystem med 9/10 av mandaten som fasta valkretsmandat och 1/10
som utjämningsmandat eller genom en höjning av minimiantalet mandat per
valkrets. Enligt kommitténs mening är erfarenheterna av den nuvarande
ordningen alltför begränsade för att läggas till grund för en så genomgripande
förändring som en övergång till ett valsystem med fasta valkretsmandat och
utjämningsmandat skulle innebära. För att ytterligare stärka garantierna för
en proportionell mandatfördelning föreslår emellertid kommittén att minimiantalet
mandat per valkrets skall höjas från 15 till 20 i de valkretsindelade
kommunerna. Om förslaget genomförs, blir enligt kommittén 16 av de 69
valkretsindelade kommunerna tvungna att ändra valkretsindelningen eller
öka antalet ledamöter i fullmäktige.

Propositionen

I propositionen anför föredragande statsrådet att han trots vissa invändningar
som från remissinstanserna har riktats mot kommittéförslaget - bl. a.
om risk för försämrat medborgarinflytande på lokal nivå - anser att
fördelarna med förslaget väger över de påtalade nackdelarna. Enligt hans
mening borde därför förslaget kunna genomföras. Statsrådet framhåller
emellertid vidare att ändringar i vårt valsystem traditionellt beslutas i största
möjliga enighet. Under behandlingen av ärendet i regeringskansliet har
därför kontakt tagits också med företrädare för oppositionen. Enligt
statsrådet har det vid dessa kontakter visat sig att det inte går att uppnå någon
bredare enighet omkring förslaget att höja minimiantalet mandat i kommunernas
valkretsar till 20. Mot denna bakgrund föreslås inte i propositionen
någon ändring i det nuvarande valsystemet vid kommunfullmäktigval. Enligt
statsrådet bör frågan tas upp till förnyat övervägande sedan ytterligare
erfarenheter har vunnits av den nuvarande ordningen.

Valkretsindelningen i Malmöhus län
Motionen

I motion 1980/81:2141 av Bertil Fiskesjö (c) och Sven-Erik Nordin (c)
anförs att det i princip torde råda enighet om att valkretsarna skall bestå av
geografiskt sammanhängande områden. I ett fall tillämpas inte denna
princip. Det gäller valkretsindelningen i Malmöhus län. De fyra städerna
Malmö, Lund, Landskrona och Helsingborg är utbrutna ur länet och bildar
tillsammans en riksdagsvalkrets medan länet i övrigt utgör en. Motionärerna
framhåller att frågan om en förändring av valkretsindelningen i Malmöhus
län har utretts av två utredningar som därvid har kommit till samma resultat,
nämligen att valkretsindelningen borde ändras så att Malmö kom att utgöra
en egen valkrets medan länet i övrigt delades i två valkretsar, en förden södra

KU 1980/81:26

22

delen av länet och en för den norra. Gränsdragningen mellan valkretsarna
innebär att fördelningen av de fasta valkretsmandaten blev ungefär lika i de
tre valkretsarna. Enligt motionärerna har de politiska partiorganisationerna i
länet tillstyrkt den föreslagna lösningen. Också motionärerna anser förslaget
väl avvägt och förordar därför att det genomförs.

Gällande bestämmelser

Indelningen i valkretsar för val till riksdagen regleras i 2 kap. 1 § vallagen.
Landet indelas i 28 valkretsar. I de flesta fall utgör länet en valkrets. Ett
undantag från denna regel gäller emellertid Malmöhus län, som delas i två
valkretsar. Den ena valkretsen bildas av Malmö, Helsinborgs, Landskrona
och Lunds kommuner (fyrstadskretsen) och den andra av Malmöhus län med
undantag av fyrstadskretsen (länsvalkretsen). Bland undantagen märks
vidare Stockholms och Göteborgs kommuner, som utgör egna valkretsar
inom resp. län samt Älvsborgslän, som delas i två valkretsar. Alla valkretsar i
landet utom de två i Malmöhus län utgörs av geografiskt sammanhängande
områden.

Verkställda utredningar

År 1974 tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet en
kommitté, personvals- och valkretsutredningen (Ju 1974:19), för att utreda
frågorna om ändrad valkretsindelning och om ökat inslag av personval vid val
till riksdagen. I sitt betänkande (SOU 1977:94) Personval och valkretsindelning
föreslog kommittén att fyrstadskretsen och länsvalkretsen i Malmöhus
län skulle ersättas av tre nya, geografiskt sammanhängande valkretsar.
Malmö kommun borde därvid utgöra en valkrets och länet i övrigt delas i en
nordlig och en sydlig krets. Vid remissbehandlingen anslöt sig de flesta
remissinstanserna till bedömningen att valkretsindelningen i Malmöhus län
borde ändras. Meningarna om när en sådan förändring borde genomföras var
emellertid delade. Vissa remissinstanser önskade en omedelbar ändring av
valkretsarna, andra ansåg att ytterligare överväganden borde föregå ett
beslut.

För att finna en lösning som skulle kunna vinna en så bred anslutning som
möjligt i frågan om ändrad valkretsindelning i Malmöhus län beslutade
regeringen den 29 november 1979 att tillkalla en särskild utredare. Utredaren
lämnade i maj 1980 sitt förslag i betänkandet (Ds Ju 1980:3) Valkretsindelningen
i Malmöhus län.

Utredaren konstaterade i betänkandet att den nuvarande valkretsindelningen
i Malmöhus län inte är ändamålsenlig och att allmän enighet rådde om
att en ny indelning borde bygga på enheter som är geografiskt sammanhängande
och som helst även har andra gemensamma beröringspunkter, t. ex.
naturliga näringsgeografiska samband, överensstämmande statlig administ -

KU 1980/81:26

23

rativ indelning, gemensam landstingsservice och gemensam kommunal
planering.

I betänkandet diskuterades hur stora valkretsarna befolkningsmässigt
borde vara, dels i absoluta tal, dels i förhållande till varandra. Personvalsoch
valkretsutredningen kom i sitt betänkande fram till att valkretsar med
ungefär tio fasta riksdagsmandat skulle utgöra en lämplig avvägning mellan
de fördelar och de nackdelar som är förknippade med små resp. stora
valkretsar. Med utgångspunkt i personvals- och valkretsutredningens
överväganden och förslag konstaterade utredaren att det är väsentligt att
valkretsarna blir sådana att de varken erhåller ett mycket litet antal eller ett
mycket stort antal fasta mandat. I små valkretsar har de mindre partierna
svårt att få fasta mandat, vilket allmänt sett anses ofördelaktigt. Om
nämligen partier i stor utsträckning blir representerade i riksdagen genom
utjämningsmandat, försvagas valrörelsernas karaktär av lokala valkampanjer
inom enskilda valkretsar. De mindre partiernas medlemmar och väljare
får då också svårt att bedöma effekterna av sina ansträngningar, vilket kan
medföra att motivationen för aktiva insatser minskar. Om å andra sidan en
valkrets blir mycket stor, kan den lokala förankringen enligt utredaren lätt bli
alltför svag. Möjligheterna till kontakt mellan väljare och kandidater
försämras. Lokalt avgränsade väljargrupper får svårigheter att utse ledamöter
från gruppen eller kommunen, vilket kan få till följd att väljarkåren inte
blir rättvisande återspeglad.

Förutom principiella överväganden i fråga om valkretsarnas storlek
redovisade utredaren också sin bedömning av hur Malmö kommun borde
behandlas i sammanhanget. Enligt utredaren talar mycket starka skäl för att
Malmö kommun får utgöra en egen valkrets. Kommunen är tillräckligt
befolkningsrik för att bära upp en egen valkrets. 1 1979 års siffror skulle
antalet fasta mandat bli nio. Om kommunen sammanfördes med andra
kommuner till en valkrets, skulle den få ett alltför dominerande inflytande i
kretsen. Det borde vidare enligt utredaren beaktas att Malmö kommun står
utanför landstinget, något som får till följd att det politiska intresset
fokuseras på delvis olika typer av frågor i Malmö och i resten av länet.

Efter att ha övervägt ett flertal alternativ som av olika skäl förkastats som
olämpliga stannade utredaren för att föreslå att länet delas in i tre valkretsar,
av vilka en skall utgöras av Malmö kommun.

I fråga om de två övriga valkretsarna gjorde utredaren följande
överväganden. Det borde skapas en nordlig länsvalkrets och en sydlig
länsvalkrets. Till den norra kretsen var det naturligt att föra Bjuvs.
Helsingborgs, Höganäs. Landskrona och Svalövs kommuner medan det till
den södra kretsen var naturligt att föra Burlövs, Kävlinge. Lomma. Lunds.
Skurups. Sjöbo. Staffanstorps. Svedala. Trelleborgs. Vellinge och Ystads
kommuner. Tre kommuner återstår då, nämligen Höör. Hörby och Eslöv.
Om man bara beaktar sambanden inom länet, borde enligt utredaren de tre
kommunerna föras till den södra kretsen. Kommunerna har obestridligen

KU 1980/81:26

24

mera kontakt och samhörighet med Lund än med Helsingborg och Landskrona.
Men det finns, anförde utredaren vidare, också nackdelar med en
sådan fördelning. De fasta mandaten enligt 1979 års beräkningar skulle bli
sju för den norra kretsen och tolv för den södra. En sådan ojämnhet i
mandatfördelningen ansåg utredaren i och för sig kunna godtas. Problemet
var dock att den norra kretsen skulle bli i minsta laget. Även partier med en
relativt stor andel av rösterna skulle få svårt att erövra fasta riksdagsmandat
och skulle i viss mån behöva lita till utjämningsmandat för att bli
representerade i riksdagen. En sådan ordning ansågs innebära så stora
olägenheter att inte något av riksdagspartierna hade velat förespråka denna
lösning.

Den lösning som återstod och som utredaren förordade innebär att Höörs,
Hörby och Eslövs kommuner förs till den norra valkretsen.

Utredarens förslag innebär sammanfattningsvis att de nya valkretsarna
skulle få följande utseende:

Valkrets	Kommuner	Fasta mandat i 1979 års siff-ror
Malmö kommun	Malmö	9
Malmöhus läns norra	Bjuv, Eslöv, Helsingborg	9
valkrets	Höganäs, Hörby, Höör, Landskrona, Svalöv
Malmöhus läns södra	Burlöv. Kävlinge. Lomma,	10
valkrets	Lund, Skurup, Sjöbo, Staf-fanstorp, Svedala, Trelle-borg, Vellinge, Ystad

För att de politiska partierna i sitt nomineringsarbete inför riksdagsvalet år
1982 skall kunna beakta den nya valkretsindelningen föreslog utredaren att
de nya bestämmelserna skall träda i kraft den 1 juli 1981.

Vid remissbehandlingen av betänkandet godtog samtliga remissinstanser
utredarens förslag. Burlövs kommun anförde dock att den nuvarande
valkretsindelningen fungerat tillfredsställande och att kommunen därför inte
i första hand funnit anledning att tillstyrka förslaget. Kommunen framhöll
emellertid att om önskemålen om sammanhängande valkretsar beaktas är
utredningens förslag det lämpligaste. Vidare förordade vänsterpartiet
kommunisterna för sin del att länet delas in i följande valkretsar, nämligen
Malmöhus läns norra valkrets (Höganäs, Helsingborgs, Bjuvs, Landskrona,
Svalövs, Kävlinge och Lomma kommuner). Malmöhus läns mellersta
valkrets (Malmö, Lunds, Staffanstorps och Burlövs kommuner) och
Malmöhus läns södra valkrets (Ystads, Trelleborgs, Vellinge, Svedala,
Skurups, Sjöbo, Hörby, Höörs och Eslövs kommuner). Partiet uppgav
emellertid samtidigt att utredarens förslag var det näst bästa.

KU 1980/81:26

25

Regeringens ställningstagande

Regeringen beslöt den 12 mars 1981 att lägga betänkandet Valkretsindelningen
i Malmöhus län och remissyttrandena över det till handlingarna. Som
motivering anfördes enligt protokollet vid regeringssammanträdet att beslut i
frågor som rör valsystemet bör fattas i största möjliga enighet. Vid
beredningen av ärendet i regeringskansliet, under vilken kontakt även hade
tagits med företrädare för oppositionen, hade det visat sig att någon sådan
enighet inte kunde uppnås.

Utskottet

I propositionen föreslås ändringar i vallagstiftningen på grundval av
vallagskommitténs betänkande Översyn av vallagen 2. Kommitténs förslag
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Även
utskottet kan i allt väsentligt tillstyrka de förslag som läggs fram i
propositionen. Utskottet återkommer till vissa detaljer i lagförslagen. I
övrigt behandlas i det följande olika vallagsfrågor som har tagits upp i
motioner.

Beträffande vallokalernas öppethållande föreslås i motion 1980/81:240 att
vallokalerna skall hålla stängt två timmar mitt på dagen och i motion
1980/81:866 att vallokalerna skall stängas en timme tidigare än f. n. alltså kl.
19. I den förstnämnda motionen föreslås alternativt att reglerna om
valdistriktens storlek skall ändras så att valdistrikten görs större. Utskottet
vill erinra om att reglerna om vallokalernas öppethållande omprövades och
ändrades så sent som inför 1979 års val. Därvid förkortades öppethållandetiden
med en timme. Den nuvarande ordningen har alltså prövats vid endast
ett val. Utskottet är därför inte berett att förorda någon ytterligare
begränsning av öppethållandet. Inte heller beträffande valdistriktens storlek
finns enligt utskottets mening skäl att ändra nuvarande regler på sätt som
föreslagits. Om valdistrikten generellt görs större, finns risk att detta skulle
påverka valförrättningen negativt. Utskottet avstyrker sålunda motionerna.

Reglerna för budröstning m. m. tas upp i motionerna 1980/81:489 och
495.

I motion 489 begärs en översyn av reglerna för budröstning och röstning på
sjukhus och andra institutioner. Som skäl härtill anförs att det vid 1979 års val
på flera platser förekommit otillbörliga förfaranden i sådana sammanhang.
Vallagskommittén har mot bakgrund av bl. a. dessa händelser i sitt
betänkande övervägt en ändring av reglerna för röstning genom bud. Enligt
kommittén är de oegentligheter som förekommit i och för sig anledning nog
att allvarligt överväga skärpning av reglerna. Kommittén finner dock
anledning anta att publiciteten kring oegentligheterna leder till skärpt

KU 1980/81:26

26

uppmärksamhet och kontroll vad gäller förutsättningarna för budröstning,
budets behörighet och förfarandet i övrigt vid röstning med valsedelsförsändelse
vid kommande val. Kommittén har därför inte funnit tillräckliga skäl
att nu föreslå någon skärpning av reglerna för röstning genom bud. Utskottet
delar - i likhet med föredragande statsrådet i propositionen - kommitténs
uppfattning. Det kan tilläggas att möjligheten att rösta genom bud, som efter
hand utökats, är att se som ett betydelsefullt led i strävandena att så långt
möjligt bereda samtliga röstberättigade möjlighet att delta i valen. Budröstningsförfarandet
och partiernas värvning av röster måste givetvis klart hållas
isär. För röstning på ålderdomshem och andra institutioner inrättas i stor
utsträckning särskilda postanstalter. Där så sker torde behovet av budröstning
inte vara särskilt stort. Mot bakgrund av det anförda finner utskottet
inte att en översyn av det slag som föreslås i motionen f. n. är erforderlig.
Motionen avstyrks sålunda.

I motion 495 föreslås att varaktigt samboende skall jämställas med äkta
makar vid röstning genom bud. Enligt utskottets mening kan i och för sig skäl
anföras för en sådan utvidgning av möjligheten till budröstning. För att detta
skall vara möjligt krävs emellertid att begreppet samboende klart definieras.
Frågan om en sådan definition övervägs f. n. av familjelagssakkunniga.
Enligt utskottets mening bör resultatet av denna kommittés arbete avvaktas
innan ställning tas till en sådan utvidgning av möjligheten till budröstning
som föreslås i motionen. På grund av det anförda avstyrks motionen.

I motion 1980/81:646 föreslås en översyn i syfte att förbättra utlandssvenskarnas
möjligheter att delta i valen. Utskottet har för sin del funnit att
nuvarande regler för röstmottagning hos utlandsmyndigheter ger goda
möjligheter att anordna den röstmottagning som behövs. Något hinder
föreligger sålunda inte mot att ordna särskild röstmottagning utanför
utlandsmyndighetens stationeringsort. Så har också skett i ganska betydande
omfattning. Genom att utnyttja denna möjlighet bör vid behov ytterligare
förbättringar kunna göras. Givetvis är det väsentligt att möjligheterna att
förbättra informationen till utlandssvenskarna tas till vara. Något särskilt
initiativ härom från riksdagens sida anser utskottet dock inte nödvändigt.
Motionen avstyrks följaktligen.

I motion 1980/81:861 föreslås att vallagen ändras så att det klart framgår att
endast en beteckning i ord kan godtas för registrering av partibeteckning. Med
bl. a. samma syfte föreslås i motionerna 1980/81:1515 och 2145 yrkande 2 att
en översyn görs av reglerna om registrering av partibeteckning. Utskottet
delar uppfattningen att endast partibeteckningar i ord bör få registreras. En
sådan begränsning fanns tidigare i vallagstiftningen. När den togs bort var
avsikten uppenbarligen inte att genomföra någon saklig förändring. För att
skapa klarhet i rättsläget och för att minska risken för missförstånd och
förväxlingar bör en motsvarande begränsning åter införas. Utskottet föreslår
med anledning av motionerna att det i 5 kap. 3 S vallagen tas in en

KU 1980/81:26

27

bestämmelse att ett villkor för registrering är att partibeteckningen består av
eller innehåller ord. Förslaget innebär således inte något förbud mot
registrering av en partibeteckning i ord där en förkortningsform eller ett tal
ingår som en del. Förslag till ändrad lydelse av 5 kap. 3 § jämte en
följdändring i 4 § redovisas i bilaga 1.

Reglerna om registrering av partibeteckning har i övrigt nyligen setts över
av vallagskommittén. På grundval av denna översyn föreslås i propositionen
vissa ändringar i syfte att bl. a. stärka skyddet för registrerade partibeteckningar.
Utskottet, som inte har något att erinra mot dessa förslag till
ändringar, anser mot bakgrund härav att någon ytterligare översyn av
reglerna om registrering av partibeteckning inte är påkallad. Motionerna
1980/81:1515 och 2145 yrkande 2 i vad de avser krav på en sådan översyn
avstyrks därför.

I motion 1980/81:1513 föreslås en översyn av vallagstiftningen i syfte att
åstadkomma besparingar i statens och kommunernas utgifter för valen.
Utskottet vill framhålla att vallagstiftningen genom valiagskommitténs nu i
det närmaste avslutade arbete just har varit föremål för en fullständig
översyn. Arbetet har inte direkt varit inriktat på att åstadkomma besparingar.
Dock har åtminstone en av de punkter där enligt motionen besparingar
skulle kunna göras övervägts. Det gäller kostnaden för tryckning av
valsedlar. Utskottet delar i och för sig uppfattningen om det önskvärda i att
söka nedbringa kostnaderna förvalen. Besparingarna får dock aldrig drivas
därhän att rättssäkerheten vid valen äventyras. En eventuell översyn av det
slag som föreslås i motionen måste därför göras mycket grundlig. I ett läge
där en fullständig översyn av vallagstiftningen just har genomförts anser sig
utskottet inte berett att ta initiativ till en sådan utredning. Motionen avstyrks
sålunda.

Frågan om skydd för enskild persons namn tas upp i motion 1980/81:2126.
Motionärerna yrkar att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
sådan ändring i vallagen som syftar till att förhindra missbruk av enskild
persons namn på valsedlar. 1 likhet med vallagskommittén som behandlat
frågan vill utskottet understryka betydelsen av att den som avser att
offentligen sprida valsedlar inhämtar samtycke av de personer som tas upp
som kandidater. Att direkt föreskriva detta skulle emellertid som vallagskommittén
påpekat komma i konflikt med den fria nomineringsrätten.
Frågan har också tryckfrihetsrättsliga aspekter. Integritetsskyddskommittén
tog upp frågan om skyddet för den enskildes namn på valsedlar m. m. i sitt
betänkande (SOU 1980:8) Privatlivets fred. Något direkt förslag till lösning
gavs dock inte. Den fortsatta behandlingen av integritetsskyddskommitténs
betänkande sker nu i yttrandefrihetsutredningen. Utskottet förutsätter att
yttrandefrihetsutredningen behandlar den fråga om skydd för den enskildes
namn på valsedlar som motionärerna har tagit upp. Med hänsyn härtill
avstyrks motionen.

KU 1980/81:26

28

I motion 1980/81:2143 hemställs att riksdagen beslutar att s. k. dubbelröstning
endast får ske fram till kl. 18 valdagen. Möjligheten till dubbelröstning
innebär att den som förtidsröstat på postanstalt, hos utlandsmyndighet
eller på fartyg kan ändra sin röst genom att rösta i vallokalen på
valdagen. Som en följd av denna möjlighet kan förtidsrösterna inte läggas ner
i valurnorna förrän vallokalen stängts. Vallagskommittén har övervägt om
man för att kunna lägga ner förtidsrösterna i valurnorna tidigare och därmed
få fram ett snabbare preliminärt valresultat bör föreskriva en senaste
tidpunkt för dubbelröstning. Kommittén har dock som framgår av den
tidigare redovisningen ansett att en sådan ordning skulle innebära praktiska
svårigheter för valförrättarna. I propositionen ansluter sig föredragande
statsrådet till kommitténs uppfattning. Även utskottet delar uppfattningen
och avstyrker motionen. Det bör i sammanhanget noteras att den ändring i
12 kap. 4 § vallagen som i enlighet med kommitténs förslag föreslås i
propositionen innebär en viss förenkling när det gäller hanteringen av
förtidsrösterna.

I motionerna 1980/81:2142, 2144 och 2145 föreslås ändringar i valsystemet
vid kommunfullmäktigval i syfte att uppnå bättre proportionalitet. Motionerna
2142 och 2144 innehåller förslag om höjning av minimiantalet mandat i
kommunalvalkretsar från 15 till 20. Förslaget överensstämmer med förslag
av vallagskommittén. I motion 2145 yrkande 1 hemställs om förslag till ett
valsystem med fasta valkretsmandat och utjämningsmandat utan särskild
spärregel i kretsindelad kommun.

Ändringar i vårt valsystem beslutas traditionellt i största möjliga enighet.
Vid beredningen i regeringskansliet av vallagskommitténs förslag om
höjning av minimiantalet mandat i kommunalvalkretsar visade det sig att
enighet om förslaget inte kunde uppnås. Förslaget fullföljs därför inte i
propositionen. Inte heller utskottet har funnit det möjligt att f. n. genomföra
förslaget i motionerna 2142 och 2144 att höja minimiantalet mandat per
valkrets från 15 till 20. Utskottet har därvid fäst särskild vikt vid att
Stockholms kommun motsatt sig förslaget. Samtidigt har dock utskottet
noterat att de tillfrågade remissinstanserna i övrigt i stort sett är positiva till
förslaget. Enligt utskottets mening bör förnyade försök göras att åstadkomma
en lösning av frågan. Regeringen bör därför på nytt ta upp frågan med
sikte på ett förslag till riksdagen i god tid före 1985 års val. Vad utskottet har
anfört bör ges regeringen till känna.

Beträffande förslaget i motion 2145 yrkande 1 föreligger inte den bredare
enighet som är nödvändig för att förslaget skall kunna genomföras.
Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

I motion 1980/81:2141 föreslås en ändring av valkretsindelningen i
Malmöhus län så att Malmö kommun skulle utgöra en egen valkrets medan
länet i övrigt skulle delas i två valkretsar, en för den södra delen av länet och

KU 1980/81:26

29

en för den norra. Förslaget överensstämmer med förslag som har lagts fram
dels av personvals- och valkretsutredningen i betänkandet (SOU 1977:94)
Personval och valkretsindelning, dels av en särskild utredare i betänkandet
(Ds Ju 1980:3) Valkretsindelningen i Malmöhus län. Beslut som rör
valsystemet fattas traditionellt i största möjliga enighet. Vid beredningen i
regeringskansliet av sistnämnda betänkande visade det sig att någon sådan
enighet inte kunde uppnås. Utredarens förslag har därför inte lett till någon
proposition till riksdagen. Inte heller vid utskottets behandling av frågan har
någon bredare enighet om förslaget nåtts. Förutsättningar föreligger därför
inte f. n. att genomföra förslaget. Utskottet utesluter dock inte att frågan tas
upp till förnyat övervägande efter 1982 års val. Med hänvisning till det
anförda avstyrks motionen.

Utskottet vill slutligen ta upp ett par detaljer i propositionens lagtextförslag.
Den första gäller utformningen av besvärsbestämmelserna i de
paragrafer i vallagen som föreslås ändrade. Besvärsbestämmelserna har här
getts en modernare och mera lättförståelig utformning. 1 förslaget till ändrad
lydelse av 2 kap. 7 § vallagen har dock denna förändring inte genomförts.
Enligt utskottets mening bör så ske. Utskottets förslag till lagtext redovisas i
bilaga 1.

Vidare har utskottet noterat att det i förslaget till ändrad lydelse av 32 a §
lagen om församlingsstyrelse kvarstår en terminologisk felaktighet. Sålunda
bör i sista stycket i enlighet med den terminologi som nu används i
indelningslagstiftningen ordet sammanläggningsdelegerade bytas ut mot
indelningsdelegerade. Utskottets förslag till lagtext redovisas i bilaga2.

Propositionens förslag i de delar som inte berörts i det föregående
tillstyrks. Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

1. beträffande vallokalernas öppethållande och valdistriktens storlek
avslår motionerna 1980/81:240 och 866,

2. beträffande budröstning m. m. avslår motionerna 1980/81:489
och 495,

3. beträffande utlandssvenskarnas möjligheter att delta i valen
avslår motion 1980/81:646,

4. beträffande registrering av partibeteckning

a) med anledning av proposition 1980/81:170 och motionerna
1980/81:861, 1515 och 2145 yrkande 2, de båda senare i nu
förevarande del, antar utskottets i bilaga 1 intagna förslag till
ändrad lydelse av 5 kap. 3 och 4 §§ vallagen,

b) avslår motionerna 1980/81:1515 och 2145 yrkande 2 i
övrigt,

5. beträffande besparingar i statens och kommunernas utgifter för
valen avslår motion 1980/81:1513,

KU 1980/81:26

30

6. beträffande skydd för enskild persons namn avslår motion
1980/81:2126,

7. beträffande dubbelröstning avslår motion 1980/81:2143,

8. beträffande valsystemet vid kommunfullmäktigval

a) med anledning av motionerna 1980/81:2142 och 2144 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

b) avslår motion 1980/81:2145 yrkande 1,

9. beträffande valkretsindelningen i Malmöhus län avslår motion
1980/81:2141,

10. med anledning av propositionen antar utskottets i bilaga 1

intagna förslag till ändrad lydelse av 2 kap. 7 § vallagen,

11. med anledning av propositionen antar utskottets i bilaga 2

intagna förslag till ändrad lydelse av 32 a § lagen om försam lingsstyrelse.

12. i övrigt bifaller de i propositionen framlagda lagförslagen.

Stockholm den 21 maj 1981

På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c). Hilding Johansson (s), Anders Björck (m),
Torkel Lindahl (fp), Olle Svensson (s), Per Unckel (m), Yngve Nyquist (s),
Wivi-Anne Cederqvist (s), Kurt Ove Johansson (s). Bengt Kindbom (c),
Daniel Tarschys (fp). Kerstin Nilsson (s). Britta Hammarbacken (c), Sture
Thun (s) och Allan Ekström (m).

Reservation

beträffande besparingar i statens och kommunernas utgifter för valen
av Torkel Lindahl (fp) och Daniel Tarschys (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar ”1 motion
1980/81:1513” och slutar ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

I motion 1980/81:1513 (fp) pekas på tänkbara besparingar i statens och
kommunernas utgifter för valen. Utskottet delar motionärens uppfattning
om att förenklingar och besparingar bör kunna genomföras utan förfång för
demokratin. Den översyn av vallagstiftningen som nyligen avslutats av
vallagskommittén har inte varit inriktad på att åstadkomma sådana

KU 1980/81:26

31

besparingar. Utskottet finner därför en ny översyn motiverad. Vad utskottet
anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

att riksdagen beträffande besparingar i statens och kommunernas
utgifter för valen med anledning av motion 1980/81:1513 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av en
översyn av vallagstiftningen.

Särskilda yttranden

1. beträffande valsystemet vid kommunfullmäktigval av Anders Björck, Per
Unckel och Allan Ekström (alla m) som anför följande:

En förbättrad proportionalitet vid fördelning av fullmäktigemandat i
kommuner som är indelade i valkretsar är utomordentligt angelägen. Ett
genomförande av det förslag som såväl vallagskommittén som föredragande
statsrådet i propositionen ställer sig bakom - dvs. en ökning av minimiantalet
mandat per valkrets från 15 till 20- skulle förbättra proportionaliteten. Det
är att beklaga att en bred politisk enighet om detta förslag inte kunnat
vidmakthållas.

Ett förverkligande av vallagskommitténs förslag i denna del vore ett steg i
rätt riktning, men skulle ändock inte garantera full rättvisa. Ett system också
vid kommunfullmäktigvalen med fasta valkretsmandat och utjämningsmandat
är enligt vår mening bäst ägnat att säkerställa en partirepresentation i
kommunfullmäktige i överensstämmelse med valresultaten. Detta system
tillämpas numera vid såväl riksdags- som landstingsval och skulle vid
tillämpning i valkretsindelade kommuner ge samma proportionalitet som i
kommuner som endast utgör en valkrets.

2. beträffande valsystemet vid kommunfullmäktigval av Torkel Lindahl (fp)
och Daniel Tarschys (fp) som anför följande:

Vid val till riksdag och landsting tillämpas ett utjämningssystem som ger en
proportionell representation för de partier som vunnit mer än 4 resp. 3
procent av rösterna. I kommunalvalen saknas ännu ett sådant utjämningssystem.
Starka skäl talar för införande av ett kommunproportionellt
valsystem med fasta valkretsmandat och utjämningsmandat. I vallagskommittén
har emellertid träffats en kompromiss mellan socialdemokraterna,
centern och folkpartiet enligt vilken minimiantalet mandat per valkrets skall
höjas från 15 till 20. Eftersom vi anser oss bundna av denna överenskommelse
har vi avstått från att motionera om ett kommunproportionellt
valsystem och att reservera oss till förmån för motion 2145 yrkande 1.

3. beträffande valkretsindelningen i Malmöhus län av Bertil Fiskesjö (c).
Anders Björck (m). Per Unckel (m). Bengt Kindbom (c). Britta Hammarbacken
(c) och Allan Ekström (m) som anför följande:

KU 1980/81:26

32

Enligt vår mening är en reform av valkretsindelningen i Malmöhus län
mycket angelägen. Det förslag som i anslutning till tidigare utredningsförslag
lagts fram i motion 1980/81:2141 bör genomföras. Vi beklagar att det inte,
trots en enhällig remissopinion, nu varit möjligt att uppnå en bred politisk
enighet omkring detta förslag.

KU 1980/81:26

33

Bilaga /

Av utskottet föreslagen ändring i propositionens förslag till lag om ändring i
vallagen (1972:620)

Nuvarande lydelse

Av utskottet föreslagen lydelse
2 kap.

7 §'

Indelningen i valkretsar bestämmes av landstinget, sedan kommunerna
har beretts tillfälle att yttra sig. Mot landstingets beslut får talan ej föras.

Beslut om indelning i valkretsar
meddelas, om ej regeringen föreskriver
annat, före utgången av oktober
året före det år då val av landstingsledamöter
första gången skall äga
rum enligt den beslutade indelningen.

Beslut om indelning i valkretsar
skall för att vinna bindande kraft
prövas och fastställas av länsstyrelsen.
Mot länsstyrelsens beslut föres
talan hos valprövningsnämnden genom
besvär. Mot valprövningsnämnden
beslut får talan ej föras.

Beslut om indelning i valkretsar
meddelas före utgången av oktober
året före det år då val av landstingsledamöter
första gången skall äga
rum enligt den beslutade indelningen.

Beslut om indelning i valkretsar
skall för att vinna bindande kraft
prövas och fastställas av länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut får överklagas
hos valprövningsnämnden genom
besvär. Valprövningsnämndens
beslut får inte överklagas.

5 kap.

3 §2

Partibeteckning får registreras, om

1. partiet icke utgör underavdelning
av politisk sammanslutning,

2. partiet visat att det vid registrering
för val till riksdagen har minst
1 500 röstberättigade medlemmar i

1. partibeteckningen består av eller
innehåller ord,

2. partiet icke utgör underavdelning
av politisk sammanslutning,

3. ansökan biträds, vid registrering
för val till riksdagen av minst
1 500 röstberättigade medlemmar i

1 I propositionens förslag har paragrafens sista stycke oförändrad lydelse. I övrigt
överensstämmer utskottets förslag med propositionens.

2 Den föreslagna punkten 1 har införts av utskottet liksom den därav föreslagna
nummerändringen i följande punkter. I övrigt överensstämmer utskottets förslag med
propositionens.

KU 1980/81:26

34

Nuvarande lydelse

hela riket och vid registrering för val
av landstingsledamöter och för val
av kommunfullmäktige minst 100
respektive minst 50 röstberättigade
medlemmar i den landstingskommun
eller kommun för vilken registrering
sökes, samt

3. partibeteckningen kan antagas
ej leda till förväxling med beteckning
som redan har registrerats eller
som, med anledning av tidigare
gjord ansökan, kan komma att registreras
med giltighet för det valet
eller för annat val för vilket den nya
registreringen enligt 4 § första stycket
kommer att gälla.

Av utskottet föreslagen lydelse

hela riket och vid registrering för val
av landstingsledamöter och för val
av kommunfullmäktige av minst 100
respektive minst 50 röstberättigade
medlemmar i den landstingskommun
eller kommun för vilken registrering
söks,

4. partibeteckningen kan antas ej
leda till förväxling med beteckning
som redan är registrerad eller som,
med anledning av tidigare gjord
ansökan, kan komma att registreras
med giltighet för det valet eller för
annat val för vilket den nya registreringen
enligt 4 § första stycket kommer
att gälla,

5. partibeteckningen kan antas ej
leda till förväxling med beteckning
som för högst fem är sedan har
avförts ur registret efter namnbyte
och vars registrering hade sådan giltighet
som avses i punkt 4.

I fråga om parti som är representerat
i riksdagen gäller inte första stycket
3.

De medlemmar som enligt första
stycket 3 biträder en ansökan skall
lämna egenhändigt undertecknade
förklaringar om detta och därvid
uppge personnummer och kyrkobokföringsort.

4 §3

Registreras partibeteckning för val till riksdagen, gäller registreringen
även för val av landstingsledamöter och kommunfullmäktige i hela riket.
Registreras partibeteckning för val av landstingsledamöter, gäller registreringen
val i den landstingskommun som anges i registreringsbeslut samt val
av kommunfullmäktige i de kommuner som är belägna inom landstingskommunen.
Registreras partibeteckning för val av kommunfullmäktige, gäller
registreringen val i den kommun som anges i registreringsbeslutet.

3 Följdändring till ändringen i 5 kap. 3 §: "3 § första stycket 3" i propositionens förslag
ändras till "3 § första stycket 4".

KU 1980/81:26

35

Nuvarande lydelse

Avser ansökan registrering för val
till riksdagen och är partibeteckningen
redan registrerad eller ansökan
om dess registrering redan gjord för
annat val, får registrering beviljas
utan hinder av 3 § 3, om det parti för
vilket registrering sålunda skett eller
sökts har lämnat sitt medgivande.
Detsamma gäller om ansökan avser
registrering för val av landstingsledamöter
och partibeteckningen redan
är registrerad eller ansökan om
dess registrering tidigare gjord för
val av kommunfullmäktige inom
landstingskommunen. Behörig att
lämna medgivande är det ombud
som partiet anmält enligt 5 §.

Av utskottet föreslagen lydelse

Avser ansökan registrering för val
till riksdagen och är partibeteckningen
redan registrerad eller är ansökan
om dess registrering redan gjord för
annat val, får registrering beviljas
utan hinder av 3 § första stycket 4,
om det parti för vilket registrering
sålunda har skett eller sökts har
lämnat sitt medgivande. Detsamma
gäller om ansökan avser registrering
för val av landstingsledamöter och
partibeteckningen redan är registrerad
eller ansökan om dess registrering
tidigare är gjord för val av
kommunfullmäktige inom landstingskommunen.
Behörig att lämna
medgivande är det ombud som partiet
har anmält enligt 5 §.

KU 1980/81:26

36

Bilaga 2

Av utskottet föreslagen ändring i propositionens förslag till lag om ändring i
lagen (1961:436) om församlingsstyrelse

Av utskottet föreslagen lydelse
32 a §‘

Nuvarande lydelse

Fullmäktige i kyrklig samfällighet
få besluta att suppleanter skola utses
för fullmäktige. Antalet suppleanter
bestämmes av fullmäktige till en viss
andel, dock högst hälften, av det
antal platser som varje parti erhåller
i varje valkrets. Uppkommer därvid
brutet tal, avrundas detta till närmast
högre hela tal. Om beslutet
skall länsstyrelsen ofördröjligen underrättas.

När kyrkofullmäktige första gången
skola utses, fattas beslut enligt
första stycket av regeringen, om ej
regeringen enligt 6 a § föreskrivit att
beslutanderätten i samfälligheten
skall utövas av sammanläggningsdelegerade.

Fullmäktige i kyrklig samfällighet
får besluta att suppleanter skall utses
för fullmäktige. Antalet suppleanter
bestäms av fullmäktige till en viss
andel, dock högst hälften, av det
antal platser som varje parti erhåller
i samfälligheten eller, om regeringen
enligt 4 § andra stycket lagen
(1972:704) om kyrkofullmäktigval
har förordnat att valbarheten skall
vara inskränkt till valkretsen, i varje
valkrets. Uppkommer därvid brutet
tal, avrundas detta till närmast högre
hela tal. Om beslutet skall länsstyrelsen
ofördröjligen underrättas.

När kyrkofullmäktige första gången
skall utses, fattas beslut enligt
första stycket av regeringen, om ej
regeringen enligt 6 a § har föreskrivit
att beslutanderätten i samfälligheten
skall utövas av indelningsdelegerade.

1 I utskottets förslag har ordet "sammanläggningsdelegerade" i sista stycket bytts ut
mot "indelningsdelegerade". I övrigt överensstämmer utskottets förslag med propositionens.

GOTAB 69163 Slockholm 1981