KU 1980/81:24

Konstitutionsutskottets betänkande
1980/81:24

om radiotaltidningar m. m. (prop. 1980/81:164 och 166 samt del av
prop. 1980/81:84)

Propositionerna

Hemställan

I proposition 1980/81:164 (justitiedepartementet) föreslås riksdagen anta
förslag till

1. lag om ansvarighet för radiotaltidningar,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

I proposition 1980/81:166 (utbildningsdepartementet) föreslås riksdagen
anta förslag till

1. lag om ändring i radiolagen (1966:755),

2. lag om radiotaltidningar.

I proposition 1980/81:84 (justitiedepartementet) föreslås i den del som
överlämnats från lagutskottet att riksdagen beslutar att fr. o. m. 1 januari
1982 i 49 kap. 4 § rättegångsbalken orden ”kvarstad, skingringsförbud eller
annan handräckning” byts ut mot ”kvarstad eller annan åtgärd enligt
15 kap.”

Huvudsakligt innehåll

Enligt förslaget skall innehållet i dagstidningar kunna spridas till synskadade
genom rundradiosändning av s. k. taltidningar. Ansvarigheten för
sådana radiosända taltidningar föreslås bli reglerad i en särskild lag.
Regleringen ansluter mycket nära till bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen
om ansvaret för periodiska skrifter. Lagstiftningen föreslås träda i
kraft den 1 juli 1981.

Motionerna

Tre motioner har väckts med anledning av proposition 166.

I motion 1980/81:2137 av Ingrid Diesen m. fl. (m) hemställs att riksdagen
beslutar att 4 § i förslag till lag om radiotaltidningar skall erhålla följande
lydelse:

4 § Radiotaltidning skall helt eller delvis återge texten i förlagan. Högst
hälften av sändningstiden får användas för annonsmaterial ur förlagan.

1 Riksdagen 1980/81. 4 sami. Nr 24

KU 1980/81:24

Utöver material som förekommer i förlagan får radiotaltidning endast
innehålla uppgifter om hur materialet i sändningen disponerats.

1 motion 1980/81:2138 av Eivor Marklund m. fl. (vpk) föreslås att
riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning av frågan om
synskadades tillgång till vederhäftig och aktuell konsumentinformation i
enlighet med vad som anförs i motionen.

I motion 1980/81:2139 av Gabriel Romanus (fp) hemställs att riksdagen vid
antagande av förslaget till lag om radiotaltidningar beslutar att 4 § skall få
den lydelse som i det följande betecknas som motionärens förslag:

Propositionens förslag

4 § Radiotaltidningen skall helt
eller delvis återge texten i förlagan.
Den får inte innehålla annonsmaterial.

Utöver material som förekommer
i förlagan får radiotaltidningen
endast innehålla uppgifter om hur
materialet i sändningen disponeras.

Motionärens förslag

4 § Radiotaltidningen skall helt
eller delvis återge texten i förlagan.

Utöver material som förekommer
i förlagan får radiotaltidningen
endast innehålla uppgifter om hur
materialet i sändningen disponeras.

Yttrande

Kulturutskottet har i yttrande (KrU 1980/81:7 y) till utskottet tillstyrkt de i
proposition 166 framlagda lagförslagen och avstyrkt samtliga motioner.
Yttrandet biläggs (bilaga 1).

Utskottet

Bakgrunden till förslagen i propositionerna 1980/81:164 och 166 är
önskemål från de synskadade att ta del av innehållet i våra dagstidningar. En
särskild utredare, numera rättschefen Jan Pennlöv, tillkallades våren 1979
med uppdrag att utreda vissa frågor inom radiolagstiftningen, däribland
frågan om de rättsliga förutsättningarna för radiosända uppläsningar av
dagstidningar. Utredaren avlämnade i november 1980 betänkandet Radiosända
dagstidningar. I betänkandet föreslås de lagstiftningsåtgärder som är
nödvändiga för att sändning i radio av taltidningar skall kunna äga rum.
Förslagen innebär bl. a. att radiolagens bestämmelser om opartiskhet och
saklighet inte kommer att vara tillämpliga på radiotaltidningar. I fråga om
ansvaret för innehållet i radiotaltidning föreslår utredaren att en särskild
ansvarighetslag införs. Betänkandet har remissbehandlats,

I propositionerna, av vilka proposition 164 innehåller förslag till lag om
ansvarighet för radiotaltidningar m. m. och proposition 166 förslag till lag om

KU 1980/81:24

radiotaltidningar m. m., följer regeringen i huvudsak utredarens förslag.
Möjligheten att i en radiotaltidning vidarebefordra annonser i den tidning
som tjänat som förlaga är en av de frågor där regeringen har en annan mening
än utredaren. I motsats till utredaren anser regeringen att annonsmaterial
inte skall få förekomma i en radiotaltidning.

Med anledning av proposition 166 har väckts tre motioner. I två av
motionerna, 1980/81:2137 och 2139, hemställs om sådana ändringar i den
föreslagna lagstiftningen att också annonsmaterial kan ingå i radiotaltidningar.
I den tredje motionen, 2138, föreslås att frågan om synskadades tillgång
till vederhäftig och aktuell konsumentinformation utreds.

Proposition 166 och samtliga motioner har av utskottet remitterats till
kulturutskottet för yttrande. I yttrandet (se bilaga 1) tillstyrker kulturutskottet
propositionen och avstyrker samtliga motioner. Fem ledamöter (m, fp)
tillstyrker i en avvikande mening en utformning av lagen om radiotaltidningar
som tillgodoser yrkandena i motionerna 2137 och 2139. Beträffande
motion 2138 föreslås en annan motivering för avstyrkande än kulturutskottets.

Konstitutionsutskottet vill för sin del understryka att avsikten med den
föreslagna lagstiftningen i första hand är att möjliggöra försöksverksamhet
med radiotaltidningar. Resultatet av en sådan försöksverksamhet kan
självfallet påverka lagstiftningens utformning i framtiden.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att en särskild utredare,
dåvarande vice radiochefen Jan Otto Modig, tillkallades sommaren 1980
med uppdrag att utvärdera försök med olika former av distribution av
innehållet i dagstidningar till synskadade. Utredaren har nyligen avgett en
delrapport till utbildningsministern, i vilken viss avslutad och pågående
försöksverksamhet utvärderas. Utredarens arbete fortsätter och ett betänkande
med förslag till permanent verksamhet beräknas föreligga i slutet av
1981.

När det gäller frågan om radiotaltidningar skall få innehålla annonsmaterial
är utskottet av samma uppfattning som kulturutskottet. Inte heller
utskottet anser således att så starka skäl kommit fram i detta sammanhang att
undantag bör göras från det principiellt motiverade förbudet mot reklam i
etern. Utskottet tillstyrker således på denna punkt propositionerna och
avstyrker motionerna 2137 och 2139. Även i övrigt tillstyrker utskottet
förslaget till lag om ansvarighet för radiotaltidningar i proposition 164 samt
den föreslagna ändringen i radiolagen och förslaget till lag om radiotaltidningar
i proposition 166.

I proposition 164 föreslås vidare vissa ändringar i rättegångsbalken.
Ändringarna, som föranleds av lagen om ansvarighet för radiotaltidningar,
berör bl. a. 49 kap. 4 § första stycket tredje punkten rättegångsbalken.

Lagutskottet har till konstitutionsutskottet överlämnat ett i proposition
1980/81:84 med förslag till lag om införande av utsökningsbalken m. m.
framlagt förslag till lag om ändring i rättegångsbalken. Förslaget till ändring i
1* Riksdagen 1980/81. 4 sami. Nr 24

KU 1980/81:24

rättegångsbalken innebär bl. a. att säkerhetsåtgärderna kvarstad och skingringsförbud
sammanförs till en åtgärd kallad kvarstad. Förslaget berör bl. a.
49 kap. 4 § första stycket sjätte punkten rättegångsbalken. Den i proposition
84 föreslagna lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1982.

Huvuddelen av proposition 84 behandlas av lagutskottet i betänkande LU
1980/81:24. Lagutskottet tillstyrker förslagen.

Konstitutionsutskottet har inget att erinra mot det i proposition 164
framlagda förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken och det till
utskottet överlämnade ändringsförslaget beträffande 49 kap. 4 § samma
balk. Förslagen bör sammanföras i ett lagförslag (se bilaga 2).

Som en följd av den nya lagen om ansvarighet för radiotaltidningar föreslås
också en ändring i sekretesslagen. Utskottet tillstyrker förslaget.

I fråga om kravet i motion 2138 om utredning av synskadades tillgång till
konsumentinformation vill utskottet i likhet med kulturutskottet påpeka att
sådan information redan ges i viss omfattning i våra etermedier. Motionen
avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagen om ändring i radiolagen

att riksdagen bifaller proposition 1980/81:166 i denna del,

2. beträffande annonsmaterial i taltidningar

att riksdagen med bifall till propositionerna 1980/81:164 och
166, båda såvitt nu är i fråga, och med avslag på motionerna
1980/81:2137 och 2139 dels antar den lydelse av 2, 7 och 11 §§
lagen om ansvarighet för radiotaltidningar som föreslagits i
proposition 164, dels antar den lydelse av 4 § lagen om
radiotaltidningar som föreslagits i proposition 166,

3. beträffande lagen om radiotaltidningar i övrigt
att riksdagen bifaller proposition 166 i denna del,

4. beträffande lagen om ansvarighet för radiotaltidningar i
övrigt

att riksdagen bifaller proposition 164 i denna del,

5. beträffande lagen om ändring i rättegångsbalken

att riksdagen med bifall till proposition 164 i denna del och
proposition 1980/81:84 såvitt nu är i fråga antar det i bilaga 2
som utskottets förslag rubricerade lagförslaget,

6. beträffande lagen om ändring i sekretesslagen

att riksdagen bifaller proposition 164 i denna del,

KU 1980/81:24

7. beträffande konsumentinformation till synskadade
att riksdagen avslår motion 1980/81:2138.

Stockholm den 14 maj 1981

På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s), Torkel Lindahl (fp),
Olle Svensson (s), Per Unckel (m), Yngve Nyquist (s), Sven-Erik Nordin (c),
Wivi-Anne Cederqvist (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Kurt Ove
Johansson (s), Bengt Kindbom (c), Daniel Tarschys (fp), Sture Thun (s), Jan
Prytz* (m) och Anita Modin* (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

beträffande annonsmaterial i taltidningar av Torkel Lindahl (fp), Per Unckel
(m), Daniel Tarschys (fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m) och Jan Prytz (m)
som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar ”När det gäller”
och slutar ”proposition 166” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i den avvikande meningen i kulturutskottets yttrande har de
synskadade uttryckt bestämda önskemål om att radiotaltidningar så nära som
möjligt skall ansluta till den tryckta förlagan. Detta betyder att även
annonsmaterial skall inkluderas. Enligt utskottets uppfattning bör de
synskadades förslag följas på denna punkt. I likhet med minoriteten i
kulturutskottet anser utskottet det allmänna förbudet mot reklam i etern
vara ett otillräckligt skäl att gå emot de synskadades önskan. Utskottet vill
dessutom påpeka att det föreslagna förbudet i radiotaltidningslagen går
längre än det allmänna reklamförbudet i etern som tar sikte på kommersiell
reklam. Med den utformning som förbudet fått i proposition 166 kan inte ens
kungörandeannonsering få ske i taltidningar.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker således utskottet att annonsmaterial
skall få införas i radiotaltidningar. Härigenom tillgodoses yrkandena
i motionerna 2137 och 2139. Utskottets ställningstagande innebär att
4 § st. 1 lagen om radiotaltidningar bör erhålla samma lydelse som i
lagrådsremissen. Även 2 § st. 3, 7 § st. 3 och 11 § p. 4 lagen om ansvarighet
för radiotaltidningar bör utformas i enlighet med förslaget i lagrådsremissen.

Utskottet tillstyrker i övrigt förslagen till* lag om ansvarighet för

KU 1980/81:24

radiotaltidningar i proposition 164 samt den föreslagna ändringen i
radiolagen och förslaget till lag om radiotaltidningar i proposition 166.

dels att utskottet under 2. bort hemställa

2. beträffande annonsmaterial i taltidningar

att riksdagen med anledning av motionerna 1980/81:2137 och
2139 och med avslag på propositionerna 1980/81:164 och 166,
båda såvitt nu är i fråga,

dels antar 2, 7 och 11 §§ lagen om ansvarighet för radiotaltidningar
med den av reservanterna i bilaga 3 föreslagna lydelsen,

dels antar 4 § lagen om radiotaltidningar med den av reservanterna
i bilaga 4 föreslagna lydelsen,

KU 1980/81:24

Kulturutskottets yttrande Bilaga i

1980/81:7 y

över proposition 1980/81:166 med förslag till lag om radiotaltidningar,
m. m., jämte motioner

Till konstitutionsutskottet

Genom beslut den 7 april 1981 har konstitutionsutskottet berett kulturutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1980/81:166 jämte eventuella
följdmotioner.

Propositionen bygger på ett förslag av radiorättskommittén (Ds U 1980:12
Radiosända dagstidningar) och innehåller förslag om ändring i radiolagen
(1966:755) och förslag om en ny lag om radiotaltidningar. Med radiotaltidning
avses i detta sammanhang en för synskadade avsedd talad version av en
etablerad tryckt tidning som sänds ut i radio för att spelas in på särskild
utrustning hos mottagaren så att den sedan kan spelas upp igen. Syftet med
lagförslagen är att anpassa gällande regler så att radiodistribution av
taltidningar i rättsligt avseende blir jämställd med andra distributionsformer.
Ett genomförande av den föreslagna lagstiftningen kommer att skapa den
juridiskt nödvändiga förutsättningen för att man på det sätt som nu är i fråga
skall kunna tillgodose det återkommande kravet från de synskadade att den
debatt och nyhetsförmedling som sker i dagstidningsform skall göras
tillgänglig även för dem.

Propositionen har föranlett tre motioner nämligen

1980/81:2137 av Ingrid Diesen m. fl. (m)ivilken yrkas den ändringen i 4 § i
den föreslagna lagen om radiotaltidningar att en föreskrift om att radiotaltidning
inte får innehålla annonsmaterial ersätts med en föreskrift om att
högst hälften av sändningstiden får användas för annonsmaterial ur
förlagan,

1980/81:2138 av Eivor Marklund m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om en utredning av frågan om synskadades tillgång till
vederhäftig och aktuell konsumentinformation i enlighet med vad som anförs
i motionen,

1980/81:2139 av Gabriel Romanus (fp) vari yrkas den ändringen i 4 § i den
föreslagna lagen om radiotaltidningar att bestämmelsen om att radiotaltidning
inte får innehålla annonsmaterial utgår.

Som framgår av propositionen har en särskild utredare regeringens
uppdrag att utvärdera försök med olika former av distribution av innehållet i
dagstidningar till synskadade. Utredningsmannens uppdrag innefattar inte
någon rättslig bedömning av olika metoder för spridning av taltidningar. Med
hänsyn härtill och till att utredningsarbetet beräknas pågå under hela 1981
har föredragande statsrådet funnit det lämpligast att nu lägga fram ett förslag

KU 1980/81:24

som gäller de rättsliga förutsättningarna för radiodistribution av taltidningar.
En fördel med detta är att en försöksverksamhet med sådan radiodistribution
kan komma till stånd och framdeles i sin tur ge ett vidgat underlag för
ställningstaganden i fråga om försörjningen med taltidningar. Utskottet
ansluter sig till denna uppfattning.

En principiellt betydelsefull fråga när det gäller radiotaltidningar är om
dylika tidningar skall få innehålla annonsmaterial. Utskottet får i denna fråga
erinra om att regeringen i proposition 1975:13 föreslog riksdagen bl. a. att
godkänna vad i propositionen anförts i fråga om avvisande av kommersiell
reklam mot vederlag i televisions- och ljudradioprogram. Förslaget i
propositionen byggde på utredningen (SOU 1973:10) Reklam III, och det
anfördes att denna utredning visat att införandet av TV-reklam skulle
komma att allvarligt försämra pressens ekonomiska situation genom ett
bortfall av annonsintäkter. Utredningen hade också visat hur svårt det är att,
om TV-reklam tillåts, skydda programmen från en negativ påverkan.
Slutligen hade i utredningen pekats på de negativa effekterna från
konsumentpolitisk synpunkt av reklam i televisionen.

På förslag av utskottet i betänkandet KrU 1975:6 biföll riksdagen
propositionen i den angivna delen. Innebörden härav är att riksdagen ansåg
att övertygande skäl anförts för att avvisa reklam i radio- och TVprogram.

Nämnas bör vidare att riksdagen i år behandlat en motion i vilken yrkats att
riksdagen skulle göra ett uttalande till förmån för en framtida reklamfinansiering
av radio och TV. Med anledning av detta yrkande uttalade utskottet i
betänkandet KrU 1980/81:22 att riksdagen med den motivering som låg till
grund för nyssnämnda riksdagsbeslut borde avvisa tanken på införande av
kommersiell reklam mot vederlag i TV- och radioprogram. Motionsyrkandet
avslogs av riksdagen.

Vid sin bedömning av frågan om annonser skall få förekomma i
radiotaltidningar eller ej har utskottet utgått från att undantag från principen
om förbud mot reklam i etern inte bör göras utan mycket starka skäl.
Utskottet är medvetet om att de synskadades önskemål i första hand gäller en
så direkt återgivning av den tryckta förlagan som möjligt men anser det så
viktigt att nyssnämnda princip får förbli obruten att detta väger över.

Utskottet vill utöver det som nu sagts i annonsfrågan erinra om att det vid
remissbehandlingen av den utredning som legat till grund för propositionen
från en del håll uttalats att sändningarna bör ske i kodad form så att innehållet
blir tillgängligt endast för den som har den särskilda mottagarutrustning som i
så fall kommer att behövas. I propositionen konstateras att en kodning
ofrånkomligen kommer att medföra en kostnadshöjning både på mottagaroch
sändarsidan. Därjämte uttalas att det bör ankomma på vederbörande
tidningsföretag att självt ta ställning till frågan om kodning. Utskottet vill
tillfoga den synpunkten att den kostnadsökning som en kodning innebär för
det sändande tidningsföretaget kan öka beroendet av annonsintäkter.

KU 1980/81:24

Därmed ökar också riskerna för att reklamintressena får möjlighet att
påverka sändningarna.

En annan synpunkt som också kan nämnas är att själva urvalet av annonser
kan innebära ganska svåra bedömningsfrågor. Det kan inte uteslutas att det
även i dessa sammanhang kan bli svårt att utestänga reklamintressena från
möjligheten att påverka sändningarna.

Med det nu anförda ansluter sig utskottet till den ståndpunkt som angivits i
den föreslagna lagen om taltidningar, nämligen att dessa tidningar inte får
innehålla annonsmaterial. Därmed avstyrker utskottet motionerna 2137 och
2139.

I den föreslagna lagstiftningen föreskrivs att radiotaltidningar inte får
sändas utan tillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Med anledning av ett uttalande av lagrådet berörs i propositionen
frågan om den konkurrenssituation som uppkommer om sändningsutrymmet
inte räcker till för alla i och för sig kvalificerade sökande. Utskottet som
konstaterar att tillståndsgivningen tills vidare avses skola ligga hos regeringen
delar den i propositionen uttalade uppfattningen att det i synnerhet under
den första tiden då det mest är fråga om försök är osannolikt att det
uppkommer några problem om hur en konkurrenssituation skall hanteras.
Frågan bör emellertid följas med uppmärksamhet.

En annan fråga som också bör uppmärksammas under försöksverksamheten
är risken för förväxlingar mellan nu ifrågavarande sändningar och
vanliga rundradiosändningar från Sveriges Radio-koncernens bolag. Utskottet
utgår liksom föredragande statsrådet från att radiotaltidningarna
utformas så att risk för förväxling inte uppstår.

Med anledning av det i motion 2138 framförda yrkandet om en utredning
av frågan om synskadades tillgång till vederhäftig och aktuell konsumentinformation
får utskottet framhålla att utskottet givetvis delar motionärernas
uppfattning om vikten av att de synskadade får tillgång till dylik information.
Motionen behandlar konsumentinformation i vidare mening, men eftersom
den väckts med anledning av propositionen om radiotaltidningar vill
utskottet också framhålla att dylik information förekommer i etermedierna.
Gällande principer i fråga om radio- och TV-verksamheten innebär bl. a. att
utskottet inte bör göra några uttalanden med syfte att påverka programutbudet
i radio och TV. Med hänvisning till det nu anförda avstyrker utskottet
motion 2138.

Vad som anförts och föreslagits i propositionen har inte gett utskottet

KU 1980/81:24

anledning till andra uttalanden än som framgått av det föregående. Utskottet
tillstyrker att riksdagen antar de i propositionen framlagda lagförslagen.

Stockholm den 29 april 1981

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Karl-Eric
Norrby (c), Tore Nilsson (m), Åke Green (s), Kerstin Anér (fp), Tyra
Johansson (s), Lars-Ingvar Sörenson (s), Hans Alsén (s), Lars Ahlmark (m),
Catarina Rönnung (s), Anna Eliasson (c), Kerstin Andersson i Kumla (s),
Bertil Hansson (fp), Elisabeth Fleetwood (m) och Åke Andreasson (c).

Avvikande mening

Tore Nilsson (m), Kerstin Anér (fp), Lars Ahlmark (m), Bertil Hansson
(fp) och Elisabeth Fleetwood (m) anför följande:

I motion 2137 av Ingrid Diesen m. fl. yrkas att 4 § i lagen om
radiotaltidningar skall ha lydelsen: ”Radiotaltidning skall helt eller delvis
återge texten i förlagan. Högst hälften av sändningstiden får användas för
annonsmaterial ur förlagan. Utöver material som förekommer i förlagan får
radiotaltidning endast innehålla uppgifter om hur materialet i sändningen
disponerats.”

Det i propositionen föreslagna förbudet mot annonsmaterial har således
ersatts med en begränsad rätt till sådant material.

I motion 2139 av Gabriel Romanus yrkas att 4 § skall lyda: ”Radiotaltidning
skall helt eller delvis återge texten i förlagan. Utöver material som
förekommer i förlagan får radiotaltidning endast innehålla uppgifter om hur
materialet i sändningen disponerats.”

Även här är det således fråga om att förbudet mot annonsmaterial lyfts
bort ur lagtexten. Då ett återgivande av förlagan med bibehållen balans
mellan övrig text och annonsmaterial leder till att högst hälften av
sändningstiden används för det senare är förslagen i motionerna i praktiken
sammanfallande.

De synskadade har uttryckt bestämda önskemål om att radiotaltidningar
så nära som möjligt skall ansluta till den tryckt3 förlagan. Detta betyder att
även annonsmaterial skall inkluderas. Annonser innehåller information som
kan vara av intresse för de synskadade. Med tanke på att sändningarna är
avsedda att äga rum under några timmar efter midnatt är hänvisningen till det
allmänna förbudet mot reklam i etern ett otillräckligt skäl att gå emot de

KU 1980/81:24

synskadades önskan om så jämbördig rätt att ta del av dagstidningar som
möjligt. Det vore, som framhålls i motion 2139, att låta principerna ta över en
bedömning präglad av mänsklighet och förnuft. Mot denna bakgrund
tillstyrks en utformning av 4 § i lagen om radiotaltidningar som tillgodoser
yrkandena i motionerna 2137 och 2139.

I motion 2138 av Eivor Marklund m. fl. föreslås att riksdagen hos
regeringen hemställer om en utredning av frågan om synskadades tillgång på
vederhäftig och aktuell konsumentinformation. Till detta kan sägas att om
annonsmaterial tillåts i radiotaltidningar är en väsentlig del av motionärernas
önskemål tillgodosett. Givetvis täcker inte annonserna i dagspressen i bredd
och saklighet hela det behov av konsumentinformation som aktualiseras i
motionen. Övriga aspekter på denna fråga berör dock ej proposition 166. Av
anförda skäl avstyrks motion 2138.

KU 1980/81:24 12

Bilaga 2

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 och 8 §§ samt 49 kap. 4 § rättegångsbalken
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

36 kap.

5 §'

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) eller bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lagrum, ej
äger lämna uppgift må ej höras som vittne därom utan tillstånd från den
myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.

Ej heller må advokat, läkare, tandläkare, barnmorska, sjuksköterska,
kurator vid familjerådgivningsbyrå, som drives av kommun, landstingskommun,
församling eller kyrklig samfällighet, eller deras biträden höras
angående något, som på grund av denna deras ställning förtrottsdem eller de
i samband därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller den, till
vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtill.

Rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras sorn vittne om vad
för uppdragets fullgörande förtrotts honom, med mindre parten medgiver,
att det må yppas.

Utan hinder av vad i andra eller tredje stycket sägs vare annan än
försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket icke är
stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst
inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund
intager motsvarande ställning må icke höras som vittne om något som han vid
enskilt skriftermål eller under själavårdande samtal i övrigt har erfarit.

Den som har tystnadsplikt enligt Den som har tystnadsplikt enligt

3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen,

9§ radioansvarighetslagen (1966: 9§ radioansvarighetslagen (1966:

756) eller 1 § lagen (1978:480) om 756), 1 § lagen (1978:480) om an ansvarighet

i försöksverksamhet svårighet i försöksverksamhet med

med närradio må höras som vittne närradio eller 11 § lagen (1981:

om förhållande som tystnadsplikten 000) om ansvarighet för radiotaltid avser

endast i den mån det stadgas i ningar får höras som vittne om för nämnda

lagrum. hållanden som tystnadsplikten avser

endast i den mån det föreskrivs i
nämnda paragrafer.

1 Senaste lydelse 1980:101.

KU 1980/81:24

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

8 §2

Rätten må förelägga den sorn skall höras som vittne att, innan han infinner
sig för avgivande av vittnesmål, uppliva sin kunskap om vad vittnesförhöret
gäller genom att granska för vittnet tillgängliga räkenskapsböcker, anteckningar
eller andra handlingar eller besiktiga plats eller föremål, om sådant

kan ske utan avsevärd olägenhet för
Om rätten enligt 3 kap. 3 § 5
tryckfrihetsförordningen eller 9 §
första stycket 5 radioansvarighetslagen
(1966:756) skall pröva huruvida
någon, sorn är pliktig att hemlighålla
uppgift som där avses, likväl må
höras som vittne därom, inhämte
rätten först, om ej särskilda skäl
föranleda annat, yttrande från företag,
hos vilket han har erhållit vetskap
om uppgiften.

vittnet.

Om rätten enligt 3 kap. 3 § 5
tryckfrihetsförordningen, 9 § första
stycket 5 radioansvarighetslagen
(1966:756) eller 11 § 5 lagen

(1981:000) om ansvarighet för radiotaltidningar
skall pröva om någon,
som är skyldig att hemlighålla en
uppgift som avses där, ändå får höras
som vittne därom, skall rätten först,
om inte särskilda skäl föranleder
annat, inhämta yttrande från det
företag, hos vilket han har erhållit
vetskap om uppgiften.

49 kap.

4 §3

Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt, om
rätten

1. avvisat ombud, biträde eller försvarare;

2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i
rättegången;

3. förelagt part eller annan att
förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla
föremål för syn eller besiktning
eller ock enligt 3 kap. 3 § 5
tryckfrihetsförordningen eller 9 §
första stycket 5 radioansvarighetslagen
(1966:756) funnit det vara av
synnerlig vikt att där avsedd uppgift
lämnas vid vittnesförhör eller förhör
med part under sanningsförsäkran;

3. förelagt en part eller någon
annan att förete skriftligt bevis eller
att tillhandahålla föremål för syn
eller besiktning eller också enligt 3
kap. 3 § 5 tryckfrihetsförordningen,
9 § första stycket 5 radioansvarighetslagen
(1966:756) eller 11 § 5
lagen (1981:000) om ansvarighet för
radiotaltidningar funnit det vara av
synnerlig vikt att en uppgift som

2 Senaste lydelse 1977:1020.

•’ Senaste lydelse 1979:242.

KU 1980/81:24

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

avses där lämnas vid vittnesförhör
eller förhör med en part under sanningsförsäkran; 4.

utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om
ansvar för förseelse i rättegången eller angående skyldighet för någon, som ej
är part eller intervenient, att gottgöra i rättegången vållad kostnad;

5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till
målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare,
vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient;

6. utlåtit sig i tvistemål angående 6. utlåtit sig i tvistemål angående
kvarstad, skingringsförbud eller an- kvarstad eller annan åtgärd enligt 15

nan handräckning eller i brottmål kap. eller i brottmål angående häkt angående

häktning eller åtgärd, som ning eller åtgärd, som avses i 25-28

avses i 25-28 kap.; kap.;

7. avslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag
förordnat annan än part föreslagit;

8. utlåtit sig i annat fall än som avses i 5 eller 7 i fråga som gäller allmän
rättshjälp; eller

9. avslagit begäran om rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller om ersättning
eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån.

Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om beslut, som avses i 1,
2, 3, 7, 8 eller 9, åligge den som vill föra talan att, om beslutet meddelats vid
sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en vecka från den dag,
då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge han ej vidare
rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen gjorts.

Denna lag träder i kraft såvitt avser 49 kap. 4 § första stycket 6 den 1
januari 1982 och i övrigt den 1 juli 1981.

I fråga om skingringsförbud som har meddelats före den 1 januari 1982
tillämpas vad som är föreskrivet om kvarstad.

KU 1980/81:24

Bilaga 3

(reservanternas förslag)
Förslag till 2, 7 och 11 §§ lagen om ansvarighet för radiotaltidningar

Propositionens förslag

2 § Missbruk av yttrandefriheten i
en radiotaltidning medför ansvar
och skadeståndsskyldighet endast
när gärningen innefattar yttrandefrihetsbrott.
Vad som har sagts nu
gäller också förverkande av egendom
och annan särskild rättsverkan
av brott.

Med yttrandefrihetsbrott avses i
denna lag framställningar eller
offentliggöranden som enligt 7 kap.
4 eller 5 § tryckfrihetsförordningen
skulle ha varit att anse som tryckfrihetsbrott,
om gärningen hade begåtts
genom en tryckt skrift. Yttrandefrihetsbrott
föreligger endast om
radiotaltidningen har blivit sänd.

7 § För skada på grund av yttrandefrihetsbrott
i en radiotaltidning svarar
den som enligt 5 § är ansvarig för
brottet.

Svarar utgivaren av den periodis -

Reservanternas förslag

Som yttrandefrihetsbrott anses inte
tillkännagivanden i annonser eller
liknande meddelanden i en radiotaltidning,
om det inte av meddelandets
innehåll omedelbart framgår att
ansvar för ett sådant brott kan komma
i fråga. Är ett meddelande straffbart
i förening med omständigheter,
som inte omedelbart framgår av meddelandets
innehåll, gäller vad som är
föreskrivet i allmänhet. Detsamma
gäller i fråga om meddelanden
genom chiffer och andra meddelanden
som är hemliga för allmänheten.

7 § För skada på grund av yttrandefrihetsbrott
i en radiotaltidning svarar
den som enligt 5 § är ansvarig för
brottet.

Svarar utgivaren av den periodis -

KU 1980/81:24

Propositionens förslag

ka skrift som utgör en radiotaltidnings
förlaga eller en ställföreträdare
för denne för ett yttrandefrihetsbrott
i radiotal tidningen, är den
periodiska skriftens ägare skyldig att
ersätta skadan tillsammans med
utgivaren eller ställföreträdaren.

Skadeståndsskyldighet får inte
åläggas någon annan än den som är
ansvarig för skadan enligt första eller
andra stycket. Om skadeståndsskyldighet
på grund av brott som avses i
6 § andra stycket gäller dock vad
som är föreskrivet i allmänhet.

11 § Den som har tagit befattning
med tillkomsten eller sändningen av
en radiotaltidning får inte röja vad
han därvid har fått veta om vem som
är författare eller annan upphovsman
till innehållet i radiotaltidningen,
vem som har framställt denna
eller vem som har lämnat ett sådant
meddelande som anges i 9 § första
stycket 3, om inte

1. denne har samtyckt till det,

2. det i ett sådant mål som anges i
9 § första stycket är fråga huruvida
den, mot vilken talan förs, enligt
denna lag är ansvarig för brottet eller
är skadeståndsskyldig,

3. det i ett fall som avses i 6 §
ändra stycket första meningen är
fråga om ett sådant brott mot rikets
säkerhet som anges i 7 kap. 3 § första
stycket 1 tryckfrihetsförordningen,

4. det i ett fall som avses i 6 § andra
stycket första meningen är fråga om
ett brott enligt 7 kap. 3 § första stycket
2 eller 3 tryckfrihetsförordningen och
rätten anser det behövligt att det vid
förhandling lämnas uppgift huruvida
den som är tilltalad eller skäligen

Reservanternas förslag

ka skrift som utgör en radiotaltidningsförlaga
eller en ställföreträdare
för denne för ett yttrandefrihetsbrott

1 radiotaltidningen, är den periodiska
skriftens ägare skyldig att ersätta
skadan tillsammans med utgivaren
eller ställföreträdaren.

Skadeståndsskyldighet får inte
åläggas någon annan än den som är
ansvarig för skadan enligt första eller
andra stycket. Om skadeståndsskyldighet
på grund av brott som avses i

2 § tredje stycket eller 6 § andra
stycket gäller dock vad som är föreskrivet
i allmänhet.

1. denne har samtyckt till det,

2. det i ett sådant mål som anges i
9 § första stycket är fråga om huruvida
den, mot vilken talan förs,
enligt denna lag är ansvarig för
brottet eller är skadeståndsskyldig,

3. det i ett fall som avses i 6 §
andra stycket första meningen är
fråga om ett sådant brott mot rikets
säkerhet som anges i 7 kap. 3 § första
stycket 1 tryckfrihetsförordningen,

4. rätten i ett fall som avses i 2 §
tredje stycket, eller i ett fall, som avses
i 6 § andra stycket första meningen
och där det är fråga om ett brott enligt
7 kap. 3 § första stycket 2 eller 3
tryckfrihetsförordningen, anser det
behövligt att det vid förhandling

KU 1980/81:24

Propositionens förslag

misstänkt för brottet har medverkat
till framställningen i radiotaltidningen,

5. rätten av hänsyn till ett allmänt
eller enskilt intresse anser det vara
av synnerlig vikt att uppgift i saken
lämnas vid vittnesförhör eller förhör
med en part under sanningsförsäkran,
eller

6. uppgiftslämnandet i annat fall
är tillåtet enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen.

Reservanternas förslag

lämnas uppgift huruvida den som är
tilltalad eller skäligen misstänkt för
brottet har lämnat meddelandet eller
medverkat till framställningen i
radiotaltidningen,

6. uppgiftslämnandet i annat fall
är tillåtet enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen.

KU 1980/81:24

Bilaga 4

(reservanternas förslag)

Förslag till 4 § lagen om radiotaltidningar

Propositionens förslag

4 § Radiotaltidningen skall helt eller
delvis återge texten i förlagan.
Den får inte innehålla annonsmaterial.

Utöver material som förekommer
i förlagan får radiotaltidningen
endast innehålla uppgifter om hur
materialet i sändningen disponerats.

Reservanternas förslag

4 § Radiotaltidningen skall helt eller
delvis återge texten i förlagan.
Högst hälften av sändningstiden vid
ett sändningstillfälle får användas för
annonsmaterial ur förlagan.

Utöver material som förekommer
i förlagan får radiotaltidningen
endast innehålla uppgifter om hur
materialet i sändningen disponerats.

GOTAB 69128 Stockholm 1981