KU 1980/81:21

Konstitutionsutskottets betänkande
1980/81:21

om riksdagens arbetsformer

I detta betänkande behandlas följande frågor som har tagits upp i de
angivna motionerna:

1. Riksmötets öppnande - 1980/81:220 och 1125

2. Partirepresentation i utskotten - 1980/81:1516

3. Offentliga utskottsutfrågningar - 1980/81:1514

4. Ändrad benämning på civilutskottet - 1980/81:868

5. Beslutsordning vid lika röstetal - 1980/81:647

6. Reservation och röstförklaring - 1980/81:492

7. Interpellationer och frågor - 1980/81:401 och 1118. I sammanhanget
föreslår utskottet en mindre ändring i reglerna om frågor (RO 6 kap.
2 §)•

Utskottet behandlar också vissa frågor rörande riksdagens insyn i statliga
företag med anledning av en skrivelse från näringsutskottet (se bilaga 3).
Skrivelsen är föranledd av riksdagens beslut den 11 februari 1981 om insyn i
statliga företag (prop. 1980/81:22, NU 29).

1. Riksmötets öppnande

Motionerna

I motion 1980/81:220 av Nils Hjorth (s) hemställs ”att riksdagen uttalar sig
för att talmannen i samråd med vice talmännen ser över formerna för
riksmötets öppnande”.

I motion 1980/81:1125 av Jan-Eric Virgin m. fl. (m, fp, c) hemställs ”att
riksdagen uttalar sig för 1. att riksmötets öppnande vid början av varje ny
mandatperiod bör äga rum i rikssalen under former som i stort ansluter till
dem som tidigare tillämpades vid riksdagens högtidliga öppnande, 2. att
riksmötets öppnande under mellanliggande år bör ske i riksdagshuset under
former som fastställs av talmannen i samråd med vice talmännen”.

I motiveringen till motion 220 anförs beträffande öppnandet, som enligt
motionären även fortsättningsvis bör ske i riksdagens plenisal, att formerna
för detta bör ses över och göras fylligare. Motionären finner att bl. a. de
musikaliska inslagen borde kunna utvidgas. Vidare borde möjligheten till en
särskild festföreställning på Operan alternativt Konserthuset i anslutning till
öppnandet kunna övervägas.

I motion 1125 anförs att öppnandet under senare år skett under enkla
former i det provisoriska riksdagshuset. Inledningen av riksmötet bör ha en

1 Riksdagen 1980181. 4 sami. Nr 21

KU 1980/81:21

sådan utformning att den väcker allmänhetens intresse och markerar det
historiska sambandet med Sveriges tidigare statsskick och historia. För övrig
motivering hänvisas till motionen.

Tidigare behandling

Motioner rörande formerna för riksmötets öppnande har behandlats vid
ett flertal tillfällen under senare år. Konstitutionsutskottet anförde vid
behandlingen under föregående riksmöte (KU 1979/80:44 s. 27) bl. a.
följande:

Utskottet har i samband med behandlingen av motioner om formerna för
riksmötets öppnande tidigare år bl. a. erinrat om att det enligt bestämmelserna
i riksdagsordningen (RO 1:6) ankommer på talmannen att efter samråd
med vice talmännen fastställa ordningen för riksdagens öppningssammanträden
samt uttalat att ceremonin normalt bör förläggas till riksdagens
plenisal. Med hänvisning till sina tidigare ställningstaganden i frågan
avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Två ledamöter (m) reserverade sig och anförde att det ”vöre önskvärt om
talmannen ville överväga att i huvudsak återgå till tidigare ceremoniel vid
riksmötets öppnande och förlägga huvuddelen av ceremonierna till rikssalen”.

Riksdagen följde utskottets förslag.

2. Partirepresentation i utskotten

I motion 1980/81:1516 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas ”att riksdagen
uttalar att utskottsfrågan snarast bör lösas från utgångspunkten att samtliga
partier som vid val till riksdagen erhållit minst 4 % av rösterna i riket skall äga
rätt till representation i riksdagens utskott”.

I motionen erinras om att arbetsformsutredningen på sin tid rekommenderade
partigrupperna att vid överläggningar om utskottens sammansättning
eftersträva proportionell fördelning av det totala antalet utskottsplatser i
enlighet med partiernas styrkeförhållanden i riksdagen (förs. 1978/79:15).
För att medverka till en lösning biträdde vpk rekommendationen. Samtidigt
hävdade vpk att partiernas representation i utskotten bör regleras i
riksdagsordningen. Rekommendationen ledde enligt motionen inte till en
godtagbar lösning, och vpk står f. n. utanför utskottsarbetet. Detta är enligt
motionen otillfredsställande. Betydelsen av att alla i riksdagen företrädda
partier kan delta i utskottsarbetet har tidigare understrukits i av riksdagen
godkända uttalanden.

Frågan behandlades i utskottets betänkande KU 1978/79:29, vari utskottet
föreslog att arbetsformsutredningens rekommendation skulle godkännas. I
en reservation (2 m) yrkades avslag. Riksdagen följde utskottet.

KU 1980/81:21

Som nämnts i motionen kunde någon enighet inte uppnås mellan partierna
om ordinarie utskottsrepresentation för vpk. Partiet har ej heller som
tidigare suppleantplatser i vissa utskott.

3. Offentliga utskottsutfrågningar

I motion 1980/81:1514 av Daniel Tarschys och Bertil Hansson (båda fp)
yrkas ”att riksdagen beslutar att ge RO 4 kap. 12 § följande lydelse:
Utskottet skall sammanträda inom stängda dörrar. Om särskilda skäl
föreligger, kan utskottet medgiva att även annan än ledamot, suppleant och
tjänsteman i utskottet är närvarande. Om utskottet är enigt därom, får
sammanträde varvid utskottet inhämtar upplysningar vara offentligt. Överläggning
och omröstning skall dock alltid ske inom stängda dörrar.”

I tidigare motioner i denna fråga har föreslagits att utskottsutfrågningar
borde bli offentliga om detta begärdes av minst en tredjedel av utskottets
ledamöter. I nu föreliggande motion förordas att utskottens utfrågningar kan
bli offentliga om samtliga ledamöter enas härom. Angående motiveringen i
övrigt hänvisas till motionen.

Motioner om införande av offentliga utskottsutfrågningar behandlades
även förra året. Utskottet (KU 1979/80:44) hänvisade i sitt av riksdagen
godkända yttrande till att frågan om införande av möjlighet till offentliga
utskottsutfrågningar behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen under
senare år och att riksdagen ställt sig avvisande till en sådan ordning.
Anledning fanns enligt utskottet inte att inta annan ståndpunkt.

I en reservation (3 m, 2 fp) yrkades bifall till motioner, vari yrkats
införande av nämnda ordning.

4. Ändrad benämning på civilutskottet

I motion 1980/81:868 av Jan-Eric Virgin m. fl. (m, c, fp) yrkas ”att
riksdagen beslutar uppdra åt talmanskonferensen att låta utreda den i
motionen behandlade namnfrågan och lämna riksdagen förslag i ärendet”.

Angående motiveringen hänvisas till motionen.

Det skall nämnas att frågan om civilutskottets benämning berördes i
arbetsformsutredningens betänkande (förs. 1975/76:15) om riksdagsarbetets
planering. Inom civilutskottet hade övervägts benämningarna plan-, planerings-,
bostads- och kommunutskottet. Någon ändring föreslogs dock inte
då.

1* Riksdagen 1980/81. 4 sami. Nr 21

KU 1980/81:21

5. Beslutsordning vid lika röstetal

Motionen

I motion 1980/81:647 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar att riksdagsordningens 5 kap. 6 § skall ha följande lydelse:

Uppkommer lika genom lottning. Är rösterna lika delade i huvudomröstning
förklarar talmannen ärendet bordlagt till kommande sammanträde.
Uppkommer ånyo lika röstetal vid omröstning om ärendet ställer
talmannen proposition på förslag om återförvisning till utskott. Ärendet
skall riksdagens beslut.

Efter återförvisning äga rum genast.

Motionärerna erinrar om att huvudregeln i de fall då omröstning används i
riksdagen är att omröstningen skall utmynna i majoritetsbeslut. Helt kan
dock aldrig undvikas att lika röstetal uppkommer vid omröstning. Risken för
lika röstetal ökar enligt motionärerna självfallet i lägen då regeringssidans
majoritet är knapp.

Motionärerna framhåller att det system som nu tillämpas med närmast
automatiska beslut om återförvisning vid fall av lika röstetal ger utskott och
kammare merarbete i onödan. I praktiken fungerar inte återförvisningsinstitutet
på det sätt som avsetts, nämligen att utskottet genom en förnyad
behandling skall söka åstadkomma ett nytt förslag, som kan bedömas ha
större möjligheter att samla en majoritet i kammaren. I realiteten tillgrips
återförvisning i det alldeles övervägande antalet fall för att möjliggöra en ny
beslutsomgång, då majoritetsförhållandena förhoppningsvis bättre skall
svara mot partiernas reella styrkeförhållanden.

Samma effekt kan enligt motionärerna nås på betydligt enklare sätt genom
att det ärende i vilket omröstningen gett’ lika röstetal bordläggs till ett
kommande sammanträde för förnyat beslut utan mellanliggande återförvisning
till utskott. Vid det andra beslutstillfället skall enligt motionärernas
förslag ärendet behandlas på samma sätt som nu sker vid det första beslutet.
Att ärenden som upptagits till beslut en andra gång skulle komma att
återförvisas till utskott torde dock enligt motionärerna bli mycket sällsynt.

Gällande regler

RO 5 kap. 6 § har följande lydelse:

Uppkommer lika röstetal vid omröstning om vilket yrkande som skall vara
kontraproposition, avgöres utgången genom lottning.

Är rösterna lika delade i huvudomröstning ställer talmannen proposition
på förslag om återförvisning av ärendet till utskottet. Ärendet skall
återförvisas om minst hälften av de röstande förenar sig härom. Beslutas ej
återförvisning, avgör lotten vilken mening som skall vara riksdagens
beslut.

KU 1980/81:21

Efter återförvisning upptages ärendet på nytt i sin helhet till avgörande i
kammaren. Uppstår därvid åter lika röstetal vid huvudomröstning, skall
lottning äga rum genast.

I grundlagberedningens betänkande (SOU 1972:15 s. 281) framhålls
beträffande denna bestämmelse följande:

Frågan om hur man skall förfara när rösterna i en votering delar sig lika har
aktualitet endast när det är avsett att utgången av omröstningen skall
bestämmas genom enkelt flertal av de avgivna rösterna. Man kan tänka sig
tre vägar att ytterst ta sig ur det dilemma som då uppstår. För det första kan
man anse ett förslag bortkastat, när lika antal röster har avgivits för och emot
det. För det andra kan man tillägga talmannen utslagsröst eller, om han inte
annars har rösträtt i kammaren, rätt att avgöra vilken mening som skall gälla,
om rösterna har fördelat sig lika. För det tredje kan man låta lotten fälla
avgörandet.

Den först nämnda lösningen är oförenlig med eliminationsmetoden för
omröstning. Denna metod tillåter nämligen att två positiva förslag ställs mot
varandra. - Enligt beredningens förslag skall talmannen inte ha rösträtt i
kammaren. Det skulle harmoniera illa härmed och med önskemålen om
talmannens obundna och auktoritativa ställning i riksdagen att han skulle
träffa avgörandet vid lika röstetal.

Möjligheten att - som hittills - anlita lottning återstår. Denna utväg kan
sägas väcka mindre betänkligheter när det gäller omröstning om vilket
yrkande som skall vara kontraproposition. Mera stötande är att överlåta åt
lotten att avgöra vad som skall bli riksdagens beslut i huvudomröstning.
Dock bör enligt beredningens uppfattning lottning i sådana fall kunna
tillgripas som en sista resurs, förutsatt att man kan begränsa antalet fall då
majoritet för en mening inte uppnås. Detta synes vara möjligt.

Beredningen föreslår sålunda (2 kap. 1 § RF) att riksdagen skall bestå av
ett udda antal ledamöter. Detta förhållande i förening med ett ersättarsystem
och kvittningsöverenskommelser lär medföra att antalet fall då lika röstetal
uppkommer vid politiskt viktiga voteringar reduceras.

För de situationer, då rösterna i huvudvotering trots allt faller lika för två
yrkanden, föreslår beredningen i princip återförvisning av ärendet till
utskottet. Inte sällan kan man räkna med att utan särskilda åtgärder
majoritet uppnås för endera meningen när ärendet ånyo föreläggs kammaren;
att lika röstetal uppstod första gången kan t. ex. ha varit en följd av
frånvaro, som inte hade kompenserats genom ersättare eller genom
kvittning. I andra fall kan utskottet föra fram lösningar, som rubbar
jämviktsläget i kammaren.

Metoden att återremittera ärendet bör emellertid förses med ett par
reservationer. För det första kan det någon gång hända - särskilt när fråga är
om delbeslut - att båda sidor är beredda att åtnöjas med det beslut som
framgår ur en lottdragning. Återremiss bör därför vara beroende av särskilt
beslut härom, varvid det bör räcka att hälften av de röstande instämmer i
beslutet. Talmannen bör obligatoriskt ställa proposition på förslag om
återremiss, när lika röstetal har uppkommit vid huvudomröstning. För det
andra bör återremiss få förekomma bara en gång i ett ärende. Utfaller
rösterna lika, när ärendet på nytt behandlas i kammaren - vare sig vid
huvudomröstning i samma fråga som förra gången eller i en annan delfråga -bör lottdragning äga rum genast.

KU 1980/81:21

Återförvisning skall avse ärendet i dess helhet. Delbeslut i ärendet, som
redan har fattats, förfaller alltså. Det bör observeras att flera ”ärenden” kan
vara föremål för avgörande i kammaren vid ett och samma tillfälle; endast det
ärende, i vilket rösterna vid huvudomröstning har delat sig lika, skall
återförvisas.

Några särskilda bestämmelser om förfarandet vid lottdragning har
beredningen inte ansett erforderliga.

Bestämmelsen kommenterades inte i grundlagspropositionen eller under
riksdagsbehandlingen.

6. Reservation och röstförklaring

Motionen

I motion 1980/81:492 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar upphäva bestämmelsen om reservationsrätt och rätt till röstförklaring
i riksdagsordningens 5 kap. 9 §.

Enligt motionärernas mening är bestämmelsen om rätt till reservation och
röstförklaring från praktisk synpunkt onödig och från principiell synpunkt
felaktig. Den eller de som har en mot majoriteten avvikande mening har
andra möjligheter att visa detta: genom reservationer i utskottsbetänkandena,
genom särskilda yrkanden i kammaren och genom inlägg i den debatt
som föregår besluten. Rätten att avge röstförklaring innebär att den som inte
vill utsätta sig för risken att bli motsagd kan avstå från att framföra sina
synpunkter i den egentliga debatten och i stället ge sina argument formen av
en röstförklaring efter att beslutet är fattat.

Gällande regler

RD 5 kap. 9 § har följande lydelse:

Ledamot får omedelbart efter ärendes avgörande anmäla reservation eller
avgiva röstförklaring.

Bestämmelser om reservationsrätt fanns på skilda ställen i 1866 års RO och
i riksdagsstadgan. I praxis förekom dessutom under den äldre RO:s tid att
ledamot, som deltagit i omröstning, omedelbart efter avgörandet erhöll
ordet för att förklara varför han röstat på visst sätt. Författningsutredningen
(SOU 1963:18 s. 145) föreslog att ledamot som deltagit i ärendes avgörande
även i fortsättningen skulle kunna anmäla reservation. Enligt utredningen
borde det även stadgas i detta sammanhang att en ledamot skulle kunna avge
röstförklaring. Grundlagberedningen (SOU 1972:15 s. 285) följde författningsutredningens
förslag. Bestämmelsen föranledde ingen kommentar vare
sig i grundlagspropositionen eller under riksdagsbehandlingen.

KU 1980/81:21

7. Interpellationer och frågor

a) Förenklad hantering av interpellationer i riksdagen
Motionen

I motion 1980/81:401 av Sture Palm (s) yrkas att reglerna i RO för
väckande av interpellationer ändras i enlighet med det lagförslag som intagits
som bilaga 4. Förslaget innebär att riksdagen ej längre skall besluta om en
interpellation får framställas. I stället skall, i likhet med vad som nu gäller
beträffande frågor, talmannen utan dröjsmål låta statsrådet få del av
interpellationen och anmäla den vid närmast följande sammanträde. Vidare
föreslås att regeln att en interpellation skall delas ut till ledamöterna
avskaffas och ersätts med en bestämmelse enligt vilken en interpellation skall
anslås senast när den anmäls i kammaren.

I motiveringen framhålls att en interpellation enligt nuvarande regler
föranleder en jämförelsevis omständlig hantering. Den omständliga proceduren
har enligt motionen två orsaker. För det första är det angeläget att en
interpellation blir känd för övriga ledamöter, eftersom den ”inbjuder” även
andra ledamöter än interpellanten att delta i debatten. För det andra är
tanken att riksdagen skall pröva att en interpellation, som enligt reglerna i
RO endast skall angå angelägenhet av större intresse, fyller måttet.

Enligt motionen inträffar det i praktiken aldrig att en interpellation ej
godkänns av riksdagen. Under sådana förhållanden förefaller det motionären
onödigt med den omständliga proceduren med bordläggning och
godkännande av interpellationsframställningar. Likaså förefaller det enligt
motionären onödigt att mångfaldiga alla interpellationer och dela ut dem till
ledamöterna. Det borde räcka med att interpellationerna anslås för att
ledamöterna skall få kännedom om dem.

Gällande regler

Enligt såväl tidigare (före 1975) som nu gällande bestämmelser skall
interpellation ha bestämt innehåll, vara försedd med motivering och beslutas
av riksdagen utan föregående överläggning. För att få till stånd en
”rationellare användning av frågeinstituten” föreslog grundlagberedningen
bl. a. (s. 288) införande i riksdagsordningen av en rekommendation som
innebar att interpellation bara borde väckas i angelägenhet av större allmänt
intresse. Beredningen föreslog också att en interpellation skulle mångfaldigas
och distribueras till ledamöterna innan den anmäldes i kammaren och att
den obligatoriskt skall bordläggas en gång. Ändringarna borde enligt
beredningen något bidra till att göra riksdagens prövning av anhållan att få
ställa interpellation mera reell. Beredningen ville vidare betona vikten av att
ledamöterna visade återhållsamhet med att väcka interpellationer mot

1** Riksdagen 1980/81. 4 sami. Nr 21

KU 1980/81:21

riksmötets slut och föreslog därför en bestämmelse om att en interpellation
som lämnas efter utgången av april skall uppta skälen till att spörsmålet reses
först vid denna sena tidpunkt. Beredningens förslag på dessa punkter
godtogs av regering och riksdag.

Frågans tidigare behandling

En i samband med grundlagspropositionen 1973 väckt motion med samma
innebörd som den nu aktuella avslogs av riksdagen (KU 1973:26 s. 87).
Utskottet erinrade om att en interpellation, innan den anmäls av talmannen,
skall delas ut till ledamöterna. Enligt utskottet skulle riksdagens ställningstagande
till frågan om en interpellation skall få framställas härigenom
underlättas. Utskottet avstyrkte enhälligt motionen.

b) Införande av ett skriftligt frågeinstitut

Motionen

I motion 1980/81:1118 av Lennart Pettersson (s) hemställs att riksdagen på
ett lämpligt sätt utreder frågan om införandet av ett kompletterande skriftligt
frågeinstitut i riksdagen enligt vad som i motionen anförs.

I motionen framhålls att det ökade antalet frågor under senare år synes ha
lett till att tiden mellan det att frågan ställs och till dess den blir besvarad
successivt förlängts. Utvecklingen har enligt motionen sannolikt också
medfört att statsråden har fått avsätta mer tid såväl för att förbereda svaren
som för frågedebatterna i riksdagen.

Motionären anser att några inskränkningar i det muntliga frågeinstitutet
inte bör komma till stånd och noterar i sammanhanget att konstitutionsutskottet
tidigare uttalat sig i samma riktning. Däremot bör man enligt
motionären kunna överväga om inte ett skriftligt frågeinstitut vore ett
lämpligt komplement till nuvarande ordning, till fördel både för riksdagens
ledamöter och statsråden. Många gånger kan det enligt motionären vara så
att den enskilde riksdagsledamoten inte i första hand är ute för att ”söka sak”
med vederbörande statsråd utan endast vill ha ett officiellt, auktoritativt svar
i en viss sakfråga. Det skulle då spara både tid och arbete för riksdagsledamoten
och framför allt för statsrådet om möjligheten fanns att via riksdagen
överlämna ett skriftligt svar på frågan utan debatt.

En självklar utgångspunkt för en sådan reform är enligt motionen att det är
riksdagsledamoten som väljer muntligt eller skriftligt svar. Att ge regeringsledamöterna
rätt att välja svarsform skulle innebära en allvarlig inskränkning
i riksdagsledamöternas nuvarande frågerätt.

KU 1980/81:21

Frågans tidigare behandling

Utskottet har tidigare behandlat motioner om den arbetsbelastning för
statsråden som besvarandet av ett ökande antal spörsmål innebär. Enligt
motion 1978/79:1102 av Gunnar Richardson (fp) skulle det finnas anledning
att undersöka hur frågeinstitutet skulle kunna utvecklas ytterligare utan att
det leder till att statsrådens arbetstid i än högre grad skulle komma att bindas
till riksdagens frågestunder. Den möjlighet som då står till buds är enligt
motionären att låta statsråden besvara vissa frågor skriftligt. Konstitutionsutskottet
(KU 1978/79:29) avstyrkte enhälligt motionen med motiveringen
att en begränsning av riksdagsledamöternas möjligheter att få till stånd
muntlig debatt med statsråd i aktuella politiska frågor skulle leda till en
inskränkning i riksdagens kontrollmakt. Utskottet ville dock inte utesluta att
frågeinstitutets praktiska tillämpning kan behöva ses över i framtiden.
Riksdagen följde utskottet.

I motion 1979/80:457 av Anders Gernandt (c) uttalas förhoppningen att
det skulle kunna uppnås en viss återhållsamhet i antalet interpellationer och
frågor. En övergång till enbart skriftliga svar är enligt motionären helt
orimligt. En förkortning av debattiden skulle eventuellt kunna övervägas. I
konstitutionsutskottets betänkande (KU 1979/80:44) upprepas i stort sett
argumenteringen från föregående år. En begränsning av riksdagsledamöternas
möjligheter att få till stånd muntlig debatt med statsråd borde enligt
utskottet inte komma i fråga utan mycket starka skäl. Den praktiska
tillämpningen, t. ex. vad gäller debattreglerna, kunde dock behöva prövas.
Utskottet erinrade i sammanhanget om den arbetsgrupp som tillsatts inom
utskottet för att se över frågor om riksdagens arbetsformer. På utskottets
enhälliga förslag avslogs motionen av riksdagen.

Internationell jämförelse

Möjlighet för parlamentsledamot att begära skriftligt svar på en framställd
fråga finns i flera länder, bl. a. i Danmark, Norge och Finland.

c) Deltagare i frågedebatter

Vid besvarande av frågor får enligt 6 kap. 2 § RO endast den ledamot som
har framställt frågan och det statsråd som lämnar svaret ta del i överläggningen.

Det förekommer emellanåt att, vid förfall för frågeställaren, denne ersätts
i debatten av annan riksdagsledamot från samma parti. Som framgår tillåter
egentligen inte riksdagsordningen sådana byten.

KU 1980/81:21

Utskottet

I motionerna behandlas en rad frågor som på olika sätt berör riksdagens
arbetsformer.

Riksmötets öppnande tas upp i motionerna 220 och 1125. I den
förstnämnda motionen begärs att formerna för riksmötets öppnande ses
över. Ceremonin bör även i fortsättningen äga rum i riksdagens plenisal med
bl. a. ett ökat utrymme för musikaliska inslag. Vidare bör övervägas
möjligheterna att anordna en särskild festföreställning på Operan eller i
Konserthuset. I den andra motionen föreslås att riksmötets öppnande vid
början av varje ny mandatperiod skall äga rum i rikssalen under former som i
stort ansluter till dem som tidigare tillämpades vid riksdagens högtidliga
öppnande, och att öppnandet under mellanliggande år sker i riksdagshuset
under former som fastställs av talmannen i samråd med vice talmännen.

I motion 1516 yrkas att samtliga partier som vid val till riksdagen erhållit
minst fyra procent av rösterna skall äga rätt till utskottsrepresentation.

Utskottet vill erinra om att riksdagen våren 1979 ställde sig bakom en
rekommendation till partierna om proportionell fördelning av det totala
antalet utskottsplatser i enlighet med partiernas styrkeförhållanden i
riksdagen (se KU 1978/79:29). Någon enighet kunde emellertid inte uppnås
mellan partierna i denna fråga. Talmanskonferensen har tidigare i år tillkallat
en utredning om utskottsindelningen och ärendefördelningen mellan utskotten.
Frågan om utskottsrepresentationen har senast behandlats i en av
utskottet tillsatt arbetsgrupp för vissa frågor om riksdagens arbetsformer.
Enligt utskottet bör resultatet av det utredningsarbete som pågår avvaktas
innan den i motionen upptagna frågan tas upp till förnyad behandling.
Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

Frågan om införande av offentliga utskottsutfrågningar har varit föremål
för riksdagsbehandling vid åtskilliga tidigare tillfällen och tas nu på nytt upp i
motion 1514. Till skillnad från tidigare förslag, enligt vilka utfrågningarna
skulle bli offentliga om minst en tredjedel av utskottsledamöterna begärde
det, förordas i den nu aktuella motionen att utskottens utfrågningar skall
vara offentliga endast om utskottets samtliga ledamöter är ense härom.

Utskottet har inte funnit skäl att ompröva den ståndpunkt i frågan som
intogs i samband med behandlingen av förslaget till ny riksdagsordning (KU
1973:26 s. 85) och som därefter upprepats åtskilliga gånger. Utskottet är
således inte heller nu berett att förorda införande av offentliga utskottsut -

KU 1980/81:21

frågningar. Beträffande den förändring som har vidtagits i förslaget vill
utskottet endast framhålla att det i praktiken skulle vara svårt - oavsett vilka
beslutsregler som formellt gäller - att motsätta sig önskemål om offentlighet
vid en utskottsutfrågning.

I motion 868 yrkas att riksdagen beslutar uppdra åt talmanskonferensen att
utreda frågan om lämplig benämning på civilutskottet.

Utskottet vill erinra om att frågan om civilutskottets benämning berördes i
arbetsformsutredningens betänkande (förs. 1975/76:15) om riksdagsarbetets
planering men att något förslag till ändring då inte lades fram. Som tidigare
nämnts har talmanskonferensen tillkallat en utredning om utskottsindelningen
och ärendefördelningen mellan utskotten. Denna utredning
torde enligt utskottet vara oförhindrad att behandla även det i motionen
upptagna spörsmålet. Med hänvisning härtill avstyrks motionsyrkandet.

Beslutsordningen i riksdagen vid lika röstetal behandlas i motion 647. I
motionen föreslås att ett ärende, i vilket huvudomröstningen har gett lika
röstetal, skall bordläggas till ett kommande sammanträde. Skulle också då
lika röstetal uppkomma får riksdagen förfara på det sätt som nu gällande
regler föreskriver då lika röstetal första gången uppkommit, nämligen
besluta om ärendet skall återremitteras till utskottet eller avgöras genast
genom lottning.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det nuvarande systemet
med närmast automatiska beslut om återförvisning vid fall av lika röstetal ger
utskotten och kammaren onödigt merarbete. Endast undantagsvis torde det
förekomma att utskotten genom en förnyad behandling kan åstadkomma ett
nytt förslag med större möjligheter att samla en majoritet i kammaren. I det
alldeles övervägande antalet fall tillgrips återförvisning för att möjliggöra en
ny omröstning i ärendet. Som motionärerna påpekar nås samma effekt
betydligt enklare genom att ärendet bordläggs och tas upp på nytt vid ett
kommande sammanträde.

Utskottet tillstyrker således med vissa tekniska justeringar motionens
förslag till ändring i 5 kap. 6 § RO. Som en följd härav måste också
bestämmelsen i 5 kap. 1 § RO ändras. Enligt denna bestämmelse skall ett
utskottsbetänkande bordläggas vid två sammanträden med kammaren
(undantagsvis ett sammanträde). Denna bestämmelse måste alltså medge
undantag för det fall att lika röstetal har uppkommit vid huvudomröstning i
ett ärende. Beträffande lagförslagen hänvisas till bilaga I.

Utskottet anser det önskvärt att denna ändring kan träda i kraft så snart
som möjligt och föreslår därför en tillämpning av den beslutsregel i 8 kap.
16 § RF (tre fjärdedelar av de röstande utgörande mer än hälften av
ledamöterna) enligt vilken riksdagsordningen kan ändras genom ett beslut.
För den händelse tillräcklig majoritet inte uppnås bör ändringen ske enligt
den alternativa beslutsregeln i 8 kap. 16 § RF, dvs. ändring genom två
likalydande beslut med mellanliggande val.

I motion 492 föreslås att rätten att avge reservation eller röstförklaring efter

KU 1980/81:21

ett ärendes avgörande i kammaren bör avskaffas. Förslaget motiveras bl. a.
med att den eller de som haren mot majoriteten avvikande mening har andra
möjligheter att visa detta t. ex. genom reservationer i utskottsbetänkandena,
genom särskilda yrkanden i kammaren och genom inlägg i kammardebatterna.
Rätten att avge röstförklaring bör enligt motionärerna också avvisas
av det principiella skälet att det inte bör vara möjligt för en ledamot att
framföra sina synpunkter i kammaren utan risk för att bli motsagd.

Utskottet instämmer med motionärerna och föreslår att bestämmelsen i 5
kap. 9 § RO om rätt att anmäla reservation eller avge röstförklaring efter
ärendes avgörande avskaffas. Det bör betonas att förslaget inte syftar till
någon ändring i praxis när det gäller möjligheten att anmäla felröstning till
protokollet.

Utskottet anser att även denna ändring bör träda i kraft så snart som
möjligt och föreslår därför att det snabbare ändringsförfarandet tillämpas. I
andra hand bör förslaget antas genom två likalydande beslut med mellanliggande
val.

Interpellations- och frågeinstitutet! behandlas i motionerna 401 och
1118.

Här skall först erinras om att antalet interpellationer och frågor ökat under
i stort sett hela enkammarriksdagens tid. Särskilt markant är ökningen av
frågorna sedan regeringsskiftet hösten 1976. Det ökade antalet spörsmål har
enligt utskottet självfallet inneburit en belastning för både kammaren och
statsråden. Ökningen torde vara en av anledningarna till att andelen frågor
som besvaras inom den rekommenderade tiden har minskat under senare tid
(se KU 1979/80:50 s. 146). Det finns vidare uppgifter som tyder på att
interpellations- och frågedebatterna under senare år har tenderat att bli
längre. Utskottet vill i detta sammanhang nämna att en mer utförlig
redovisning av spörsmålsinstitutens tillämpning under 1970-talet kommer att
lämnas i årets granskningsbetänkande.

När det gäller interpellationsdebatternas längd vill utskottet endast erinra
om en numera sällan tillämpad bestämmelse. Enligt denna bestämmelse (RO
6.1.2) får svaret på en interpellation delas ut i förväg till riksdagens
ledamöter. Har så skett kan statsrådet begränsa sitt anförande till en
sammanfattning av svaret.

I motion 1118 föreslås införande av ett skriftligt frågeinstitut. Motionären
anser att det finns situationer då en ledamot endast önskar ett officiellt,
auktoritativt besked från ett statsråd men ej någon debatt. I sådana
situationer skulle det spara både tid och arbete för riksdagsledamöterna och
framför allt för statsråden, om möjligheten fanns att begära skriftligt svar på
frågorna.

Effekten av ett genomförande av det i motionen framlagda förslaget kan
enligt utskottet inte entydigt förutsägas. För det framlagda förslaget talar
bl. a. att det sannolikt skulle ha en positiv effekt på arbetsbelastningen i
kammaren. Skriftligt besvarande av en fråga skulle inte ta någon tid i anspråk
i kammaren (utom möjligen den tid som åtgår för att anmäla att ett skriftligt

KU 1980/81:21

frågesvar lämnats). Sett ur statsrådens och departementens synvinkel ter sig
förslaget mera diskutabelt. Visserligen slipper statsråden avsätta tid för att
besvara denna typ av frågor i riksdagen. Men å andra sidan leder förslaget
antagligen till en viss ökning av det totala antalet frågor jämfört med nuläget
vilket självfallet medför ökat arbete inom regeringskansliet med utformningen
av frågesvar.

Utskottet anser således att fördelarna med att införa ett skriftligt
frågeinstitut inte framstår som tillräckligt stora. På grund härav ställer sig
utskottet f. n. avvisande till förslaget men utesluter inte att frågan kan
komma att övervägas på nytt.

I motion 401 behandlas reglerna för väckande av interpellationer. I stället
för att som hittills riksdagen beslutar om en interpellation får framställas skall
enligt förslaget talmannen utan dröjsmål låta statsrådet få del av interpellationen
och anmäla den vid närmast följande sammanträde. Reglerna skulle
m. a. o. bli desamma som nu gäller för väckande av frågor. I motionen
föreslås också att interpellationerna inte längre skall delas ut till ledamöterna
utan endast anslås.

Även utskottet anser att interpellationer normalt bör kunna väckas på ett
enklare sätt än f. n. Utskottet föreslår därför att talmannen skall kunna
medge att en interpellation får ställas. Enligt utskottet bör dock möjligheten
finnas kvar att vägra en interpellationsframställning. Denna befogenhet bör
liksom hittills ligga hos riksdagen och endast användas på förslag från
talmannen.

Utskottet biträder vidare motionens förslag att avskaffa utdelandet av
interpellationer till ledamöterna. Enligt utskottet är det tillräckligt att
interpellationen anslås på kammarens anslagstavla i likhet med vad som nu
sker beträffande frågorna.

Utskottet vill samtidigt med begagnande av sin initiativrätt föreslå
riksdagen en ändring av bestämmelserna om vilka som får delta i
frågedebatterna. Enligt 6 kap. 2 § RO får vid besvarande av frågor endast
den ledamot som har framställt frågan och det statsråd som lämnar svaret ta
del i överläggningen. Utskottet anser det vara en praktisk ordning om
frågeställaren vid förhinder kan ersättas av annan ledamot. Bestämmelsen
bör därför ändras så att talmannen kan medge sådana byten. Det får enligt
utskottet förutsättas att byten bara i rena undantagsfall sker utan föregående
överenskommelse mellan de berörda ledamöterna.

Förslag till ändring av riksdagsordningens bestämmelser rörande interpellationer
och frågor i nu berörda hänseenden framläggs i bilaga 2.
Ändringarna bör kunna ske genom ett beslut av riksdagen och träda i kraft
den 1 juli 1981.

Utskottet behandlar slutligen vissa frågor som rör riksdagens insyn i
statliga företag. Näringsutskottet har i skrivelse till utskottet (bilaga 3)
hemställt att utskottet med anledning av riksdagens beslut om insyn i statliga
företag (prop. 1980/81:22, NU 29) framlägger förslag till ändringar i två

KU 1980/81:21

tilläggsbestämmelser i riksdagsordningen. Den ena ändringen är en följd av
att den nuvarande ordningen med riksdagsgranskning av årsredovisningarna
för Statsföretag och Svenska Varv upphör och ersätts av en årlig redogörelse
för de statliga företagen. Bakgrunden till den andra ändringen är att
riksdagen har uttalat sig för att det införs möjlighet för alla riksdagens
ledamöter att närvara och ställa frågor vid bolagsstämmor inom Statsföretag.
Föreskriften i RO 7.1.1 att kammaren varje år skall utse 18 riksdagsledamöter
vilka får delta i bolagsstämmor med Statsföretag AB blir således
överflödig. Även enligt den nya ordning som riksdagen har fattat beslut om
skall emellertid riksdagen utse 18 ledamöter. Dessa ledamöter skall ha i
uppdrag att följa verksamhet inom den statliga företagssektorn. Näringsutskottet
föreslår att valet av dessa 18 riksdagsledamöter avser riksdagens
valperiod.

Utskottet föreslår att riksdagen företar de ändringar av RO 3.11.2 och

7.1.1 som näringsutskottet hemställt om med anledning av riksdagens beslut
om insyn i statliga företag. Lagförslag framläggs i bilaga 2. Ändringarna bör
träda i kraft den 1 juli 1981.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riksmötets öppnande

att riksdagen avslår motionerna 1980/81:220 och 1125,

2. beträffande partirepresentation i utskotten
att riksdagen avslår motion 1980/81:1516,

3. beträffande offentliga utskottsutfrågningar
att riksdagen avslår motion 1980/81:1514,

4. beträffande ändrad benämning pä civilutskottet
att riksdagen avslår motion 1980/81:868,

5. beträffande beslutsordning vid lika röstetal

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:647 antar det i
bilaga 1 intagna lagförslaget såvitt avser ändring av 5 kap. 1 och
6 §§ riksdagsordningen,

6. beträffande reservation och röstförklaring

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:492 antar det i
bilaga 1 intagna lagförslaget såvitt avser upphävande av 5 kap.
9 § riksdagsordningen,

7. beträffande införande av ett skriftligt frågeinstitut
att riksdagen avslår motion 1980/81:1118,

8. beträffande väckande av interpellation

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:401 antar det i
bilaga 2 intagna lagförslaget såvitt avser ändring av

a) 6 kap. 1 § riksdagsordningen,

b) tilläggsbestämmelsen 6.1.1 riksdagsordningen,

KU 1980/81:21

9. beträffande deltagare i frågedebatter

att riksdagen antar det i bilaga 2 angivna lagförslaget såvitt
avser ändring av 6 kap. 2 § riksdagsordningen,

10. beträffande riksdagens insyn i statliga företag

att riksdagen antar det i bilaga 2 angivna lagförslaget såvitt
avser ändring av tilläggsbestämmelserna 3.11.2 och 7.1.1
riksdagsordningen.

Stockholm den 19 mars 1981

På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s), Anders Björck (m),
Torkel Lindahl (fp), Olle Svensson (s), Per Unckel (m), Yngve Nyquist (s),
Sven-Erik Nordin (c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Gunnar Biörck i Värmdö
(m), Kurt Ove Johansson (s), Daniel Tarschys (fp), Kerstin Nilsson (s),
Britta Hammarbacken* (c) och Sture Thun* (s).

Vid punkt 1 har Jan Prytz (m) ersatt Per Unckel (m).

Vid punkt 4 har Åke Wictorsson (s) ersatt Hilding Johansson (s).

Vid punkterna 2,3,5-10 har Stig Genitz (c) ersatt Britta Hammarbacken

(c).

*Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. beträffande partirepresentation i utskotten

av Hilding Johansson, Olle Svensson, Yngve Nyquist, Wivi-Anne Cederqvist,
Kurt Ove Johansson, Kerstin Nilsson och Sture Thun (alla s) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om att riksdagen våren 1979 ställde sig bakom en
rekommendation till partierna om proportionell fördelning av det totala
antalet utskottsplatser i enlighet med partiernas styrkeförhållanden i
riksdagen (se KU 1978/79:29). Enligt utskottet bör den angivna rekommendationen
åter aktualiseras för att lösa frågan. Således bör riksdagen uttala att
vid de överläggningar som regelmässigt äger rum mellan partierna om
utskottens sammansättning bör eftersträvas proportionell fördelning av det

KU 1980/81:21

totala antalet utskottsplatser i enlighet med partiernas styrkeförhållanden i
riksdagen.

dels att utskottet under 2. bort hemställa

2. beträffande partirepresentation i utskotten

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:1516 godkänner
vad utskottet uttalat.

2. beträffande offentliga utskottsutfrågningar

av Anders Björck (m), Torkel Lindahl (fp), Per Unckel (m), Gunnar Biörck i
Värmdö (m) och Daniel Tarschys (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med ”Utskottet
har” och slutar på s. 11 med ”en utskottsutfrågning.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill erinra om att sedan förslaget om offentliga utfrågningar först
väcktes har flera förändringar inträtt i utskottens arbetsformer. För det första
har utfrågningar inför utskotten numera kommit att bli ett normalt inslag i
beredningsarbetet. För det andra har tanken på att ge utfrågningarna
offentlighet också kommit att accepteras i den meningen att den information
som framkommer vid sådana hearings ofta görs tillgänglig i efterhand.

Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet med motionärerna att tiden
nu är mogen för att i begränsad skala pröva öppna utskottsutfrågningar.
Enligt utskottet bör denna nya beredningsform användas endast i de fall då
samtliga ledamöter av utskottet är eniga härom. Utskottet tillstyrker således
motionsyrkandet med vissa tekniska justeringar.

dels att utskottet under 3. bort hemställa

3. beträffande offentliga utskottsutfrågningar

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:1514 antar
följande förslag till lag om ändring i riksdagsordningen:

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 12 § riksdagsordningen skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

12 §

Utskott skall sammanträda inom stängda dörrar. Om särskilda skäl
föreligger, kan utskottet medgiva att även annan än ledamot, suppleant och
tjänsteman i utskottet är närvarande.

Sammanträde för inhämtande av
upplysningar eller yttranden som

KU 1980/81:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sägs i 10 § skall dock vara offendigt
om utskottet är enigt därom.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

3. beträffande beslutsordningen vid lika röstetal

av Hilding Johansson, Olle Svensson, Yngve Nyquist, Wivi-Anne Cederqvist,
Kurt Ove Johansson, Kerstin Nilsson och Sture Thun (alla s) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
delar" och slutar med "mellanliggande val.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att grundlagberedningen efter en noggrann
genomgång av frågan om hur man skall förfara när rösterna i en votering
delar sig lika kom fram till den ordning som f. n. tillämpas. Denna ordning
har enligt utskottet i förhållande till motionsförslaget den fördelen att den
bättre slår vakt om möjligheterna till en förnyad utskottsbehandling där
bredare politiska lösningar kan eftersträvas. De olägenheter som de täta
återremisserna i det nuvarande parlamentariska läget innebär bör enligt
utskottet inte tas till intäkt för en förändring som i efterhand kan visa sig
förhastad. Utskottet vill dock inte utesluta att frågan om beslutsordningen
vid lika röstetal kan aktualiseras i samband med en mera allmän översyn av
riksdagens arbetsformer.

dels att utskottet under 5. bort hemställa

5. beträffande beslutsordning vid lika röstetal
att riksdagen avslår motion 1980/81:647.

4. beträffande reservation och röstförklaring

av Hilding Johansson, Olle Svensson, Yngve Nyquist, Wivi-Anne Cederqvist,
Kurt Ove Johansson, Kerstin Nilsson och Sture Thun (alla s) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet
instämmer" och slutar med "mellanliggande val." bort ha följande lydelse: Utskottet

vill framhålla att den aktuella bestämmelsen endast har använts
vid ett fåtal tillfällen under de senaste decennierna. Något missbruk av
bestämmelsen föreligger inte. Utskottet har i och för sig viss förståelse för
motionärernas argument men anser dock att det finns vissa särskilda
situationer då en reservation eller en röstförklaring är motiverad.

KU 1980/81:21

dels att utskottet under 6. bort hemställa

6. beträffande reservation och röstförklaring
att riksdagen avslår motion 1980/81:492.

Särskilt yttrande

av Anders Björck, Per Unckel och Gunnar Biörck i Värmdö (alla m)
beträffande riksmötets öppnande:

Det under senare år tillämpade ceremonielet vid riksmötets öppnande har
inte det tidigare riksdagsöppnandets högtidlighet och värdighet. Sålunda
saknas allt det som av hävd hör till en så viktig händelse i statsverksamheten
som riksdagens öppnande. För många har riksdagsöppnandet därigenom
kommit att framstå som direkt olämpligt. Ett sådant intryck hos åtskilliga
som följer öppningsceremonin gagnar minst av allt riksdagens ställning i
samhället. Det är tvärtom viktigt att riksdagen strävar efter att komma i
kontakt med svenska folket och skapa intresse för sitt arbete.

Det är mot denna bakgrund väsentligt att inledningen av riksmötet får en
sådan utformning att den väcker allmänhetens intresse. Vi anser därför att
det vore önskvärt om talmannen ville överväga att i huvudsak återgå till
tidigare ceremoniel vid riksmötets öppnande och förlägga huvuddelen av
ceremonierna till rikssalen.

KU 1980/81:21

Bilaga 1

Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen1

dels att 5 kap. 9 § skall upphöra att gälla,

dels att 5 kap. 1 och 6 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.
1§

Utskotts betänkande skall före
ärendets avgörande bordläggas vid
två sammanträden med kammaren,
om ej riksdagen på utskottets förslag
beslutar att ärendet skall avgöras
efter endast en bordläggning. Bestämmelser
om ytterligare bordläggningav
utskottsbetänkande finns i 6 §
andra stycket.

Yrkande enligt 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen att lagförslag
skall vila får framställas när utskottets betänkande över förslaget har anmälts
i kammaren.

6 §

Uppkommer lika röstetal vid omröstning om vilket yrkande som skall vara
kontraproposition, avgöres utgången genom lottning.

Är rösterna lika delade i huvudomröstning
ställer talmannen proposition
på förslag om återförvisning av
ärendet till utskottet. Ärendet skall
återförvisas om minst hälften av de
röstande förenar sig härom. Beslutas
ej återförvisning, avgör lotten vilken
mening som skall vara riksdagens
beslut.

Är rösterna lika delade i huvudomröstning
skall ärendet bordläggas.
Uppkommer när ärendet ånyo behandlas
lika röstetal vid huvudomröstning
i ärendet ställer talmannen
proposition på förslag om återförvisning
av ärendet till utskottet. Ärendet
skall återförvisas om minst hälften
av de röstande förenar sig härom.
Beslutas ej återförvisning,
avgör lotten vilken mening som skall
vara riksdagens beslut.

Efter återförvisning upptages ärendet på nytt i sin helhet till avgörande i
kammaren. Uppstår därvid åter lika röstetal vid huvudomröstning, skall
lottning äga rum genast.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

'Riksdagsordningen omtryckt 1979:934.

KU 1980/81:21

Bilaga 2

Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen1
dels att 6 kap. 1 och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att tilläggsbestämmelserna 3.11.2, 6.1.1 och 7.1.1 skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

Tilläggsbestämmelse 3.11.2

Motion får avlämnas med anledning
av skrivelse från regeringen

1. med årlig redovisning för verksamheten
inom Statsföretag AB,

2. med redovisning av allmänna
pensionsfondens fjärde fondstyrelses
verksamhet,

3. med årsredovisning för Svenska
Varv AB.

Motion får avlämnas med anledning
av skrivelse från regeringen

1. med årlig redogörelse för de statliga
företagen,

2. med redovisning av allmänna
pensionsfondens fjärde fondstyrelses
verksamhet.

6 kap.
1§

Interpellation skall ha bestämt
innehåll och vara försedd med motivering.
Interpellation bör väckas
endast i angelägenhet av större allmänt
intresse. Riksdagen beslutar
om interpellationen får framställas.
Beslutet fattas utan föregående överläggning.

Interpellation skall ha bestämt
innehåll och vara försedd med motivering.
Interpellation bör väckas
endast i angelägenhet av större allmänt
intresse. Talmannen får besluta
att interpellationen får framställas.
Om talmannen finner att interpellationen
inte bör få framställas, skall
han hänskjuta frågan till riksdagen
för avgörande. Riksdagens beslut
fattas utan föregående överläggning.

Statsråd, som icke besvarar interpellation inom fyra veckor från det att
riksdagen medgav att interpellationen fick framställas, skall före utgången av
denna tid muntligen meddela riksdagen varför svar uteblir eller anstår.
Sådant meddelande får ej följas av överläggning.

Interpellation förfaller om den ej har besvarats vid det riksmöte då den
väcktes.

'Riksdagsordningen omtryckt 1979:934.

KU 1980/81:21

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Tilläggsbestämmelse 6.1.1

Interpellation ingives till kammarkansliet
och anmäles av talmannen
vid sammanträde med kammaren
utan dröjsmål efter det att interpellationen
har delats ut till riksdagens
ledamöter. Frågan huruvida interpellationen
får framställas avgöres vid
närmast följande sammanträde och
tages upp på föredragningslistan till
detta sammanträde. Medgiver riksdagen
att interpellationen får framställas,
låter talmannen skyndsamt
statsrådet få del av den.

Interpellation ingives till kammarkansliet.
Talmannen anmäler utan
dröjsmål vid sammanträde med kammaren
beslut att interpellationen får
framställas eller förslag att interpellationen
inte skall få framställas. Förslag
att interpellation inte skall få
framställas avgöres vid närmast följande
sammanträde och tages upp på
föredragningslistan till detta sammanträde.
Medgiver talmannen eller
riksdagen att interpellationen får
framställas, låter talmannen skyndsamt
statsrådet få del av den.

Interpellationen skall anslås senast
när den anmäles i kammaren eller
talmannen framlägger förslag om att
interpellationen inte skall få framställas.

Den som vid riksmöte, som enligt 1 kap. 4 § skall avslutas senast den 31
maj, ingiver interpellation till kammarkansliet efter utgången av april månad
skall i interpellationen angiva skälen till att denna icke har ingivits
tidigare.

Fråga skall ha bestämt innehåll.
Den får vara försedd med en kort
inledande förklaring. När fråga
besvaras, får endast den ledamot
som har framställt frågan och det
statsråd som lämnar svaret taga del i
överläggningen. Riksdagen kan föreskriva
begränsning i yttranderätten
för dessa talare utöver vad som
följer av 2 kap. 14 §.

Fråga skall ha bestämt innehåll.
Den får vara försedd med en kort
inledande förklaring. När fråga
besvaras, får endast den ledamot
som har framställt frågan och det
statsråd som lämnar svaret taga del i
överläggningen. Dock får talmannen
medgiva att vid förhinder för den
ledamot som har framställt frågan
annan ledamot får deltaga i överläggningen
i dennes ställe. Riksdagen kan
föreskriva begränsning i yttranderätten
för dessa talare utöver vad som
följer av 2 kap. 14 §.

KU 1980/81:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

Tilläggsbestämmelse 7.1.1

Utöver de val som kammaren förrättar enligt regeringsformen och
riksdagsordningen skall den företaga val till

1. riksgäldsfullmäktige,

2. Nordiska rådets svenska delegation,

3. Europarådets svenska delegation,

4. styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond.

Kammaren skall också varje år Kammaren skall också för riksdautse
aderton ledamöter av riksdagen gens valperiod utse aderton ledamö vilka

får deltaga i bolagsstämmor ter av riksdagen med uppdrag att

med Statsföretag AB. följa verksamheten vid Statsföretag

AB och Svenska Varv AB.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

KU 1980/81:21

Bilaga 3

RIKSDAGENS

NÄRINGSUTSKOTT

1981-02-26

Konstitutionsutskottet

Förslag till ändringar i tilläggsbestämmelser till riksdagsordningen

Riksdagen har den 11 februari 1981 behandlat näringsutskottets betänkande
NU 1980/81:29 över proposition 1980/81:22 om insyn i statliga företag
jämte motioner. Därvid har riksdagen under moment 2 bifallit reservationen
och i övrigt bifallit utskottets hemställan.

Besluten under momenten 1 och 3 föranleder ändringar i tilläggsbestämmelser
till riksdagsordningen. Näringsutskottet hemställer att konstitutionsutskottet
förelägger riksdagen förslag till sådana ändringar i enlighet med vad
som anförs i det följande.

Enligt tilläggsbestämmelse 3.11.2 får motion avlämnas med anledning av
skrivelse från regeringen bl. a.

1. med årlig redovisning för verksamheten inom Statsföretag AB,

3. med årsredovisning för Svenska Varv AB.

Riksdagens beslut innebär att den nuvarande ordningen med riksdagsgranskning
av årsredovisningarna för Statsföretag och Svenska Varv upphör.
I ställer för dessa redovisningar skall regeringen årligen till riksdagen
överlämna en samlad redogörelse för de statliga företagens verksamhet. Det
har förutsatts att denna skall grunda motionsrätt och behandlas av
utskott.

De båda nyss angivna punkterna i tilläggsbestämmelse 3.11.2 bör därför
bytas ut mot en ny punkt, enligt vilken motion får avlämnas med anledning av
skrivelse från regeringen med årlig redogörelse för de statliga företagen.

Enligt tilläggsbestämmelse 7.1.1 andra stycket skall kammaren varje år
utse aderton ledamöter av riksdagen, vilka får deltaga i bolagsstämmor med
Statsföretag AB.

Riksdagen har nu uttalat sig för att det införs möjlighet för alla riksdagens
ledamöter att närvara och ställa frågor vid bolagsstämmor inom Statsföretag.
Den angivna föreskriften i tilläggsbestämmelse 7.1.1 blir alltså överflödig.

Även enligt den nya ordningen skall riksdagen emellertid särskilt utse 18
ledamöter med uppdrag att följa verksamhet inom den statliga företagssektorn.
Näringsutskottet har i sitt betänkande anfört bl. a. följande.

KU 1980/81:21

I regeringens förslag ingår att den nuvarande ordningen med särskilt

utsedda kontaktmän skall bibehållas. Den skall dessutom utvidgas till att
omfatta även Svenska Varv. Industriministern förklarar sig beredd att föreslå
att en bestämmelse införs i bolagsordningarna för de båda bolagen av
innebörd att resp. bolag skall bereda högst 18 av riksdagen för ändamålet
särskilt utsedda ledamöter tillfälle att delta i årliga informationsmöten. En
icke uttryckligen utsagd förutsättning är då att riksdagen skall besluta om en
bestämmelse - rimligen i form av tilläggsbestämmelse till riksdagsordningen
- som reglerar valförfarandet och definierar de valdas mandat.

Som nyss sagts tillstyrker utskottet att systemet med 18 särskilt valda

riksdagsledamöter bibehålls. Dessa ledamöter bör tilldelas särskilt

ansvar för att följa verksamheten vid de statliga företagen. I praktiken

blir uppgiften främst att delta i infomationsmöten och att närvara vid
bolagsstämmor.

Utskottet tillstyrker att de 18 riksdagsledamöternas uppdrag skall innefatta
även kontakter med Svenska Varv. Mera ingående information om
dotterbolag till Statsföretag kan givetvis vara motiverad; det synes emellertid
naturligt att Statsföretag formellt svarar för sammankomst som är avsedd för
sådan information. Det bör inte möta hinder att kontakter därutöver
etableras mellan gruppen av 18 rikdagsledamöter och andra statliga företag.
Initiativ härtill torde kunna tas formlöst från riksdagens eller vederbörande
företags sida. Frågan om näringsutskottet - eller något annat utskott - kan
vara lämpligare kontaktforum bör därvid uppmärksammas.

Av det citerade framgår att riksdagen bör besluta om en föreskrift - i stället
för nuvarande andra stycket i tilläggsbestämmelse 7.1.1 till riksdagsordningen
- om att kammaren skall utse aderton ledamöter av riksdagen med
uppdrag att följa verksamheten vid Statsföretag AB och Svenska Varv
AB.

Det synes inte finnas anledning att behålla den nuvarande ordningen med
årliga val av de 18 riksdagsledamöter som har särskilda uppgifter inom den
statliga företagssektorn. Valet bör i stället avse riksdagens valperiod.

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Hugo Bengtsson (s),
Sven Andersson (fp), Margaretha af Ugglas (m), Lilly Hansson (s), Birgitta
Hambraeus (c), Tage Adolfsson (m), Lennart Pettersson (s), Bengt Sjönell
(c), Rune Jonsson (s), Hadar Cars (fp), Karl Björzén (m), Sivert Andersson
(s) och Birgitta Johansson (s).

KU 1980/81:21

Bilaga 4

Yrkande i motion 1980/81:401
Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs dels att 6 kap. 1 § och tilläggsbestämmelserna 2.7.3
och 6.1.1 skall ha nedan angivna lydelse, dels att tilläggsbestämmelsen 6.2.1 i
dess nuvarande lydelse skall utgå samt att tilläggsbestämmelse 6.2.2 skall få
beteckningen 6.2.1 med följande ändrade lydelse:

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
6 kap.

1§

Beslutet fattas utan föregående överläggning.

Statsråd, som av överläggning.

Interpellation förfaller den väcktes.

Interpellation skall ha bestämt
innehåll och vara försedd med motivering.
Interpellation bör väckas
endast i angelägenhet av större allmänt
intresse.

2.7.3

Om anteckning på föredragningslistan
för särskilda fall föreskrives i
tilläggsbestämmelserna 2.10.1,

3.6.1, 5.1.3, 6.1.1, 6.1.2 och 6.2.2.

Om anteckning på föredragningslistan
för särskilda fall föreskrives i
tilläggsbestämmelserna 2.10.1,

3.6.1, 5.1.3, 6.1.2 och 6.2.1.

6.1.1

Interpellation ingives till kammarkansliet
och anmäles av talmannen
vid sammanträde med kammaren
utan dröjsmål efter det att interpellationen
har delats ut till riksdagens
ledamöter. Frågan huruvida interpellation
får framställas avgörs vid närmast
följande sammanträde och tages
upp på föredragningslistan till detta
sammanträde. Medgiver riksdagen

Interpellation ingives till kammarkansliet.
Den skall vara egenhändigt
undertecknad av den ledamot som
framställer interpellationen. Talmannen
låter utan dröjsmål statsrådet fä
del av interpellationen och anmäler
den vid närmast följande sammanträde.

KU 1980/81:21

Nuvarande lydelse

att interpellationen får framställas,
låter talmannen skyndsamt statsrådet
få del av den.

Den som ingivits

6.2.2

Vad som föreskrives i 1 § tredje
stycket och i tilläggsbestämmelse

6.1.2 första stycket skall tillämpas
också på fråga. Om icke särskilda
skäl föranleder annat, skall frågor
besvaras vid en eller två frågestunder
varje vecka. Fråga bör besvaras
vid den frågestund som infaller närmast
efter sex dagar från det att
frågan lämnades till kammarkansliet.

När fråga

Föreslagen lydelse

Interpellation skall anslås senast
när den anmäles i kammaren.
tidigare.

6.2.1

Vad som föreskrives i 1 § tredje
stycket, i tilläggsbestämmelse 6.1.1
första stycket och i tilläggsbestämmelse
6.1.2 första stycket skall tilllämpas
också på fråga. Om icke
särskilda skäl föranleder annat, skall
frågor besvaras vid en eller två
frågestunder varje vecka. Fråga bör
besvaras vid den frågestund som
infaller närmast efter sex dagar från
det att frågan lämnades till kammarkansliet.

- en minut.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

GOTAB 66753 Stockholm 1981