KU 1980/81:13

Konstitutionsutskottets betänkande
1980/81:13

om ökad kommunal självstyrelse och minskad byråkrati (prop.
1980/81:80)

Propositionen

I propositionen föreslås riksdagen anta förslag till lag om ändring i
kommunallagen (1977:179) och lag om ändring i lagen (1964:63) om
kommunal beredskap. Genom propositionen bereds riksdagen vidare
tillfälle att ta del av vad kommunministern anfört om det fortsatta arbetet
med att stärka den kommunala självstyrelsen och förbättra kontakterna
mellan medborgarna och samhällsorganen.

De åtgärder som redovisas i propositionen syftar till att öka den
kommunala självstyrelsen och minska onödig byråkrati. Flertalet åtgärder är
av det slag att regeringen själv kan fatta beslut om dem. Några förslag kräver
dock riksdagens godkännande. Det gäller förslagen att ändra kommunallagen
så att kommuner och landstingskommuner inte behöver ha regeringens
medgivande för att ta kapitalfond i anspråk för driftändamål. Vidare föreslås
ändringar i lagen om kommunal beredskap så att kommunernas skyldighet
att underställa länsstyrelsen beslut om beredskapsplan tas bort. Slutligen
föreslås att en bestämmelse införs i kommunallagen enligt vilken kommunstyrelser
och förvaltningsutskott åläggs att verka för sådana förenklingar i
verksamheten som kan underlätta enskildas kontakter med kommuner eller
landstingskommuner.

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot de lagförslag som framläggs i
propositionen.

En av de övriga frågor som tas upp i propositionen har tidigare behandlats
av riksdagen, nämligen frågan om avskaffandet av begreppet anvisningar när
det gäller sådana regler som centrala myndigheter riktar till kommuner och
landstingskommuner (se prop. s. 39-40). Vid behandlingen av propositionen
om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati våren 1979 (prop. 1978/79:111
bilaga 14, KU 1978/79:35) förklarade sig utskottet i och för sig ha förståelse
för de önskemål som framförts om en renodling av terminologin till
begreppen föreskrift och allmänna råd men ansåg i likhet med dåvarande
kommunministern att begreppet anvisningar inte kunde undvaras inom alla
områden. Enligt utskottet fick frågan dock ytterligare övervägas när vissa
pågående utredningar slutförts. Riksdagen ställde sig bakom utskottets
uttalanden.

1 Riksdagen 1980/81. 4 sami. Nr 13

KU 1980/81:13

2

I den nu aktuella propositionen framhålls att statskontrollkommittén
övervägt frågan ytterligare och kommit till slutsatsen att begreppet
anvisningar mycket väl kan undvaras. Kommunministern förklarar sig dela
denna bedömning och uttalar att regeringen kommer att ge myndigheterna i
uppdrag att mönstra ut begreppet anvisningar när det gäller regler som riktar
sig till kommuner och landstingskommuner. Efter den förnyade prövning av
frågan som gjorts inom statskontrollkommittén och av regeringen har
utskottet inget att invända mot att begreppet anvisningar avskaffas i enlighet
med vad som uttalas i propositionen.

I övrigt föranleder propositionen inget uttalande från utskottets sida.
Utskottet hemställer

1. beträffande ändringen i kommunallagen

att riksdagen bifaller proposition 1980/81:80,

2. beträffande ändringen i lagen om kommunal beredskap
att riksdagen bifaller propositionen,

3. beträffande avskaffande av begreppet anvisningar

att riksdagen godkänner vad som uttalas i propositionen.

Stockholm den 3 februari 1981

På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s), Olle Svensson (s),
Yngve Nyquist (s), Sven-Erik Nordin* (c), Wivi-Anne Cederqvist* (s),
Gunnar Biörck i Värmdö* (m), Bengt Kindbom (c), Kerstin Nilsson (s),
Sture Thun (s), Jan Prytz (m), Esse Petersson* (fp), Allan Ekström* (m),
Åke Wictorsson (s) och Kerstin Sandborg (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

Särskilt yttrande

av Gunnar Biörck i Värmdö (m) som anför:

Den föreslagna nya lydelsen av 7 § i lagen om kommunal beredskap synes
innebära att länsstyrelsen förlorar möjligheten att, i händelse av att skilda
uppfattningar kvarstår dem emellan sedan föreskrivet samråd ägt rum,
påverka kommuns eller landstingskommuns utformning av sina lokala
beredskapsplaner. Den av vederbörande kommun antagna planen skall
endast insändas till länsstyrelsen. I sämsta fall innebär detta att inbördes
olika och, vad helheten beträffar, icke sammanhängande beredskapsplaner
kommer att ligga till grund för den planering, som i ett kritiskt läge

KU 1980/81:13

3

vederbörande civilbefälhavare har att basera sitt handlande på. Det framgår
också av paragrafen att länsstyrelsen får förordna om revision av kommunala
beredskapsplaner endast när det påkallas av ändrade förhållanden. Att en
länsstyrelse anser en beredskapsplan sakligt otillfredsställande ger sålunda
icke skäl nog till revision, utan det krävs en speciell, nytillkommen yttre
anledning härför.

Strävandena till ökad kommunal självstyrelse är naturligtvis i många
hänseenden berättigade. Den samtidiga avväpningen av statsmaktens
möjlighet till övergripande och samordnande planering just på beredskapsområdet
inger dock i nuvarande utrikespolitiska läge betänkligheter. Jag
förutsätter därför att regeringen genom civilbefälhavarnas försorg gör sig
noga underrättad om de faktiska konsekvenserna av den föreslagna
lagstiftningen.

>'av{

t: ' , • •

- ..

1 • . ' • •.

• . 0 i.: Åji

•' :.}-.••' -..

' . Å ■ ],'

. ; i. ■ .

. . . ' .• ■ i .i

• •, .1;

GOTAB 66402 Stockholm 1981