JuU 1980/81:30

Justitieutskottets betänkande
1980/81:30

om anslag till brottsförebyggande rådet (prop. 1980/81:100 bil. 5, G 5
och G 6, jämte motioner)

ANDRA HUVUDTITELN
Övriga myndigheter

1. Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader. Utskottet tillstyrker
regeringens i propostion 1980/81:100 bilaga 5 (justitiedepartementet) under
punkt G 5 (s. 91 och 92) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 4 965 000
kr.

2. Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader. Regeringen har under
punkt G 6 (s. 92 och 93) föreslagit riksdagen att till Brottsförebyggande
rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret 1981/82 anvisa ett reservationsanslag
av 3 663 000 kr.

Motioner

I motion 1980/81:1183 av Björn Körlof (m) och Sten Svensson (m)
hemställs att riksdagen begär att regeringen tillsätter en arbetsgrupp med
brett forskningsdeltagande, som med beaktande av vad som anförs i
motionen utarbetar underlag för ett åtgärdsprogram mot ungdomsbrottslighetsproblemen.

I motion 1980/81:1185 av Ivan Svanström m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att en utredning verkställs genom FOA eller annan
expertis om våldsbrottsligheten samt föreslår åtgärder mot våldet och för
lindring av fysiska och psykiska skador hos personal och allmänhet.

Utskottet

Anslagsfrågor ■>

Från förevarande anslag bestrids kostnader för utrednings- och utvecklingsarbete
samt för information. Regeringens förslag innebär en nedräkning
av anslaget från 3 754 000 kr. för innevarande budgetår till 3 663 000 kr. Vid
förslaget har beaktats att vissa medel för inomverksforskning fr. o. m.
budgetåret 1981/82 beräknas under andra anslag inom justitiedepartementets
område.

1 Riksdagen 1980/81. 7 sami. Nr 30

JuU 1980/81:30

Utskottet har ingen erinran mot regeringens medelsberäkning under
förevarande anslag.

Brottsförebyggande rådets uppgifter och verksamhet

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har till uppgift att främja brottsförebyggande
insatser inom olika områden av samhällsverksamheten samt att verka
för en samordning av samhällets och enskildas insatser mot brott. En
kommitté (Ju 1978:07), som tillkallats för att göra en utvärdering av
verksamheten i BRÅ samt att lägga fram de förslag till BRÅ:s framtida
ställning, organisation och verksamhet som utvärderingen kan föranleda, har
den 18 augusti 1980 avlämnat betänkandet (Ds Ju 1980:7) Utveckling av
BRÅ. Betänkandet remissbehandlas f. n.

I avbidan på resultatet av regeringens överväganden med anledning av
betänkandet och remissbehandling därav saknas skäl för utskottet att göra
något särskilt uttalande rörande BRÅ:s framtida uppgifter och verksamhet. I
förevarande sammanhang vill utskottet emellertid något beröra begreppet
brottsförebyggande verksamhet i stort.

I ett särskilt avsnitt i budgetpropositionen lämnar departementschefen
vissa allmänna synpunkter om åtgärder mot brott (prop. s. 10-12). Han slår
där fast att kampen mot brottsligheten i första hand kräver insatser från
samhällets sida men att också sammanslutningar, företag och enskilda måste
ta del i uppgiften. Samhällets åtgärder mot brott måste enligt departementschefen
sättas in på många områden, och det är nödvändigt att se
kriminaliteten i dess sammanhang med andra sociala förhållanden.

Begreppet brottsförebyggande verksamhet i vid mening innefattar, enligt
vad departementschefen vidare anför, åtgärder från en mängd olika
samhällsorgan. När det gäller den brottsförebyggande verksamhet i mera
begränsad bemärkelse som faller på justitiedepartementet och myndigheterna
inom dess verksamhetsområde torde det enligt departementschefen stå
klart att arbetet måste bedrivas med önskemål att nedbringa kriminaliteten
som en mera omedelbar utgångspunkt och inte kan utvidgas till allmänt
syftande insatser av social natur. I linje härmed - anför departementschefen
vidare - betonades exempelvis i förra årets budgetproposition att polisens
brottsförebyggande verksamhet främst bör ta sikte på ungdomar som har
begått brott och som befinner sig i brottsbenägna miljöer. Ytterligare
framhåller departementschefen i detta sammanhang att verksamheten inom
BRÅ har stor betydelse.

Liknande synpunkter har anförts tidigare. Utskottet vill härvidlag peka på
ett uttalande av justitieministern Sven Romanus i proposition 1976/77:100,
bilaga 5 s. 2 bl. a. därom att den brottsförebyggande verksamheten i vid
mening och i ett mera långsiktigt perspektiv väsentligen hör hemma utanför
justitiedepartementets område. I samma riktning uttalade sig justitieministern
Lennart Geijer i en interpellationsdebatt i kammaren den 23 oktober

Juli 1980/81:30

1975. Han ansåg sålunda att en effektiv brottsförebyggande verksamhet i
betydande utsträckning är beroende av åtgärder som ligger utanför det i
vedertagen mening kriminalpolitiska området.

Utskottet ansluter sig i allt väsentligt till de synpunkter som departementschefen
lämnar i årets budgetproposition, och utskottet konstaterar att den av
honom angivna inriktningen för samhällets åtgärder mot brott i vid mening
och för den brottsförebyggande verksamhet som faller inom justitiedepartementets
område ligger väl i linje med vad som tidigare anförts i liknande
sammanhang.

Åtgärdsprogram mot ungdomsbrottsligheten

I motion 1183 begärs att en arbetsgrupp med brett forskningsdeltagande
skall tillsättas för att arbeta ut underlag för ett åtgärdsprogram mot ungdomsbrottslighetsproblemen.

Motionärerna anför att ökningen av missbruk och kriminalitet bland
ungdomen under senare år stegrats. Särskilda problem som tas upp är
utvecklingen inom skolan och ungdomsarbetslösheten. Motionärerna tecknar
en bild av de förändringar som det svenska samhället genomgått under de
senaste femtio åren i fråga om ekonomi, arbetsliv, familjeliv, bosättning och
kulturmiljö.

Eftersom de ställningstaganden som ligger till grund för hur samhället skall
reagera på ungdomars lagbrott gjordes för åtskilliga år sedan, finns det enligt
motionärerna skäl att på nytt diskutera saken. I anslutning härtill uttalar
motionärerna bl. a. att normbrotten måste beivras av alla och snabbt samt att
reaktionerna måste vara entydiga och konsekventa. Motionärerna diskuterar
vidare spörsmålen om samarbete och samordning mellan bl. a. polisen
och socialvården, prövningen av ett system med jourdomstolar och utredning
om att som påföljd vid ungdomsförseelser införa någon form av kort
samhällsarbete. Härvidlag hänför sig motionärerna till erfarenheterna av
dylika påföljder i England och Nya Zeeland.

Motionärerna poängterar att skolan och hemmen har ett betydande ansvar
när det gäller att stärka och befästa normer och att kontrollera att de följs. De
berör vidare frågan om sambandet mellan arbetslöshet och kriminalitet och
framhåller i det sammanhanget vikten av att ungdomar efter grundskolan
måste tillförsäkras fortsatt sysselsättning genom studier eller yrkesverksamhet.

För att komma fram till effektiva åtgärder erfordras enligt motionärerna
en långtgående kännedom om ungdomsarbetslöshetens orsaker.

Utskottet, som under en följd av år ägnat uppmärksamhet åt motionsspörsmålet,
instämmer i motionärernas bedömning att det är angeläget att
frågan om åtgärder mot ungdomsbrottsligheten dryftas från principiella och
övergripande synpunkter.

Ungdomsbrottsligheten har också under senare år tilldragit sig ett ökat

JuU 1980/81:30

intresse inom ramen för BRÅ:s verksamhet, annan statlig utredningsverksamhet
och inom riksdagen.

Här bör först nämnas det arbete som utförts av 1956 års klientelundersökning.
Dess forskningsresultat har redovisats i betänkandena (SOU
1971:49, 1972:76, 1973:25, 1973:49 och 1974:31) Unga lagöverträdare I-V.
I en rapport från BRÅ (rapport 1975:2) Unga lagöverträdare har bl. a.
sammanfattats vissa forskningsresultat och kriminalpolitiska slutsatser av
klientelundersökningen. Klientelundersökningens resultat har beaktats
inom BRÅ och följts upp i ett forskningsprojekt, kallat samhället och de
unga lagöverträdarna. Projektet redovisades under hösten 1979 i en rapport
(1979:2) Samhället och de unga lagöverträdarna. Inom BRÅ pågår f. n.
arbete med hithörande frågor bl. a. inom två arbetsgrupper. Den ena är
arbetsgruppen för barn- och ungdomsfrågor som riktar sitt intresse mot bl. a.
frågor rörande förebyggande verksamhet och avvikande beteenden inom
skolan. Den andra arbetsgruppen, kallad samhället och de unga lagöverträdarna,
arbetar med utgångspunkt i den förut nämnda rapporten från hösten
1979. Den sysslar bl. a. med frågor rörande lagstiftning om ungdomar under
15 år som gjort sig skyldiga till brott. I detta arbete aktualiseras frågan om
samarbetet mellan sociala myndigheter och polisen. Inom BRÅ pågår vidare
särskilda forskningsprojekt som är direkt inriktade på ungdomskriminaliteten.
I ett sådant projekt behandlas bl. a. frågan om gängbildningens
betydelse för ungdomsbrottsligheten. Även i andra sammanhang ägnas inom
BRÅ uppmärksamhet åt frågor kring ungdomsbrottsligheten; bl. a. bedrivs
fortlöpande en omfattande publicerings- och informationsverksamhet.

Frågan om påföljder för unga lagöverträdare har tagits upp i en rapport
från BRÅ:s arbetsgrupp rörande kriminalpolitik (rapport 1977:7) Nytt
straffsystem, Idéer och förslag, liksom i ungdomsfängelseutredningens
betänkande (SOU 1977:83) Tillsynsdom. I både rapporten och betänkandet
aktualiserades sådana påföljder som samhällstjänst och frihetsberövande
under veckoslut såsom de tillämpas i bl. a. England och Nya Zeeland.

Dessa och andra frågor rörande påföljder för unga ingår i det fortsatta
kriminalpolitiska reformarbete som f. n. pågår inom fängelsestraffkommittén
(Ju 1979:04) och frivårdskommittén (Ju 1979:05).

Motioner med liknande yrkanden som i den nu föreliggande motionen har
behandlats i riksdagen under de senaste åren. I en motion år 1979 efterlystes
bl. a. en övergripande utredning angående ungdomsbrottslighetens orsaker
och förslag till effektiva förebyggande åtgärder. Motionen avstyrktes av
utskottet bl. a. under hänvisning till verksamheten inom BRÅ och det
fortsatta kriminalpolitiska reformarbetet (JuU 1978/79:24 p. 2). Riksdagen
följde utskottet. I en motion år 1980 efterlystes en bred kartläggnng av barnoch
ungdomsbrottsligheten i samhället samt förslag till ett samlat program
för samhällets politik i detta hänseende. I den motionen togs i stora drag upp
samma frågeställningar som i den nu föreliggande motionen. Motionen
behandlades av socialutskottet. Socialutskottet instämde i tanken att det

JuU 1980/81:30

behövs insatser på många olika områden för att i ett längre perspektiv
förbättra situationen för barn och ungdomar; detta gällde inte minst
beträffande ungdomsarbetslösheten och dess orsaker. Utskottet stannade
emellertid för att frågan om sådana insatser bäst studeras inom varje område
för sig. I frågan om samverkan mellan olika berörda myndigheter erinrade
socialutskottet om det fortgående samarbetet mellan barnavårdsnämnd,
polis och skola och om den utvidgning och fördjupning av socialtjänstens
samverkan med andra myndigheter, bl. a. arbetsmarknadsorganen, som
följer av den nya socialtjänstlagstiftningen. Under hänvisning bl. a. härtill
avstyrktes bifall till motionen (SoU 1979/80:30). Riksdagen följde utskottet.

Justitieutskottet finner i likhet med motionärerna att utvecklingen av
ungdomsbrottsligheten inger oro och anser liksom motionärerna att det är
angeläget att få fram underlag för ett åtgärdsprogram mot ungdomsbrottslighetsproblemen.
Ett arbete med sådant syfte hör enligt utskottets
uppfattning till den brottsförebyggande verksamhet som statsmakterna
anförtrott BRÅ.

Som framgår av det föregående omfattas motionsspörsmålet också av det
utvecklings- och forskningsarbete som har bedrivits och bedrivs inom ramen
för BRÅ:s verksamhet. Även i andra sammanhang aktualiseras hithörande
frågeställningar, t. ex. i det pågående kriminalpolitiska reformarbetet och
vid genomförandet av den av riksdagen beslutade socialtjänstreformen.

Mot denna bakgrund kan utskottet inte ställa sig bakom motionsförslaget
att - vid sidan av verksamheten inom BRÅ - tillsätta en särskild arbetsgrupp
för det angivna ändamålet. Härvid förutsätter utskottet att arbetet inom
BRÅ kommer att leda fram till den kunskap om problemen kring
ungdomsbrottsligheten som erfordras för framtida ställningstaganden från
statsmakternas sida. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till
motion 1183.

Åtgärder mot våldsbrottslighet m. m.

I motion 1185 efterlyses en utredning genom försvarets forskningsanstalt
eller annan expertis om våldsbrottsligheten samt åtgärder mot våldet och för
lindring av skador hos dem som utsatts för våld.

Motionärerna pekar på att våldet i samhället under 1970-talet har blivit ett
allt allvarligare problem för myndigheter, institutioner och enskilda människor.
Vidare uppger de att våldsbrotten har blivit allt brutalare och att
vapenanvändningen har ökat oroväckande. Enligt motionärernas mening är
den ökande våldsbrottsligheten när det gäller bank- och postpersonalen en
arbetsmiljö- och företagshälsovårdsfråga, och de anser att resurser bör
skapas för behandling av såväl fysiska som psykiska skador. Problemet
berör, anför motionärerna, också allmänheten. Våldsbrottsligheten bör
enligt motionärernas mening betraktas som ett problem av första ordningen;

JuU 1980/81:30

det måste skapas en inre säkerhetspolitik riktad mot våldet i samhället.
Motionärerna pekar på att experter på området finns hos bl. a. försvarets
forskningsanstalt, arbetarskyddsstyrelsen, rikspolisstyrelsen och BRÅ. Denna
sakkunskap bör enligt motionärerna anlitas i en utredning rörande denna
brottslighet.

De frågor som tas upp i motionen har till stor del behandlats av riksdagen
under hösten år 1978 med anledning av en motion med begäran bl. a. att
personer som befaras ha utsatts för psykiska skador vid bank- och postrån
skulle erhålla riktig vård, att forskningsresurser skulle ställas till myndigheternas
förfogande för undersökning av problem i samband med rån samt att
arbetarskyddsstyrelsen skulle få i uppdrag att informera personal och
allmänhet för undvikande av psykiska skador i samband med rån.

Motionen bereddes av socialutskottet som avstyrkte bifall till motionen. [
sitt av riksdagen godkända betänkande (SoU 1978/79:9) anförde utskottet att
det delade uppfattningen att det kan inge stark oro och innebära psykiska
påfrestningar för den som utsätts för ett rånförsök att i sin fortsatta
verksamhet behöva vara beredd på att händelsen upprepas. En första
förutsättning för att en sådan oro skall kunna motverkas är givetvis, uppgav
utskottet, att säkerhetsåtgärderna är så effektiva att personalen inte löper
större risk att komma till skada vid ett rån; därutöver bör emellertid
erforderlig vård beredas dem som ändå besväras av psykiska symptom som
följd av rånupplevelse. Inhämtade remissvar utvisade emellertid enligt
socialutskottets mening att bank- och postpersonal redan erbjuds den vård
och hjälp som kan behövas i en sådan situation.

När det gäller den allmänhet som berörs av bank- eller postrån pekade
socialutskottet på att situationen inte skiljer sig från andra fall av slumpartat
inträffade chockupplevelser. Enligt socialutskottet ankommer det i första
hand på den allmänna sjukvården att behandla dylika psykiska tillstånd,
oavsett vad som orsakat symptomen. UtskQttet ställde sig tveksamt till värdet
av en särskild information till allmänheten i syfte att förebygga psykiska
skador vid rån; bara ett mindre antal människor berörs och en allmän
information skulle sannolikt ge ett förhållandevis ringa utbyte. Riksdagen
följde utskottet.

En motion med i det närmaste samma yrkande och motivering som i den
föreliggande motionen behandlades av justitieutskottet år 1980.

I sitt betänkande med anledning av motionen (JuU 1979/80:32 p. 3)
redogjorde utskottet för det nyssnämnda ställningstagandet år 1978.
Utskottet hänvisade också bl. a. till pågående arbete inom BRÅ. Det gäller
här bl. a. projekt och undersökningar om våldsbrottsligheten i landet, vari
bl. a. kartläggs förekomsten av olika typer av våldsbrott och de situationer
vid vilka våld uppstått. I sammanhanget nämnde utskottet också bl. a. vissa
initiativ i syfte att komma till rätta med våldsbrottslighet som tagits av
postverket och rikspolisstyrelsen. Utskottet hänvisade också till en med
medel från BRÅ stödd undersökning, ”Projekt brottsoffer”, som bedrevs i

JuU 1980/81:30

Malmö. Det innefattade bl. a. försök med jourverksamhet för rådgivning åt
brottsoffer. Utskottet uttalade att det bl. a. genom forskningsarbetet hos
BRÅ bör kunna skapas värdefullt underlag för den fortsatta kampen mot
våldsbrottsligheten. Med hänvisning till pågående arbete avstyrkte utskottet
bifall till motionen. Riksdagen följde utskottet.

Det nyssnämnda projektet rörande brottsoffer har nyligen avslutats; i en
promemoria till justitiedepartementet har redovisats erfarenheterna av
projektet och föreslagits vissa åtgärder.

När spörsmålet om en särskild utredning om våldsbrottsligheten nu
återkommer vill utskottet - liksom förra året - uttala att utskottet delar
motionärernas uppfattning att våldsbrottsligheten utgör ett allvarligt hot mot
samhället och enskilda individer. Såsom också skedde förra året får
emellertid konstateras att det inte finns skäl att vid sidan av verksamheten
inom BRÅ tillsätta en utredning i det syfte som anges i motion 1185. En
utgångspunkt för utskottet härvidlag är att det är naturligt att i BRÅ:s arbete
utnyttjas expertis också av det slag som motionärerna nämner. Med dessa
uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen till Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader
för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av
3 663 000 kr.,

2. beträffande åtgärdsprogram mot ungdomsbrottsligheten
att riksdagen avslår motion 1980/81:1183,

3. beträffande åtgärder mot väldsbrottslighet m. m.
att riksdagen avslår motion 1980/81:1185.

Stockholm den 7 april 1981

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Hans Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Björn Körlof
(m), Lilly Bergander (s), Gunilla André (c), Hans Pettersson i Helsingborg
(s), Helge Klöver (s), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Bonnie
Bernström (fp) och Sven Munke (m).

GOTAB 66847 Stockholm 1981