JuU 1980/81:34

Justitieutskottets betänkande
1980/81:34

om mellankommunala skatterätten (prop. 1980/81:143 jämte
motion)

Propositionen

I proposition 1980/81:143 har regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet föreslagit riksdagen
dels att anta genom propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

2. lag om upphävande av lagen (1979:168) om mellankommunal skatterätt,

3. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

dels att godkänna de riktlinjer för mellankommunala skatterättens
organisation som angetts av föredragande statsrådet.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad
som anförs i det följande under rubriken Utskottet.

I samband med propositionen behandlar utskottet den med anledning av
propositionen väckta motionen 1980/81:2102 av förste vice talmannen
Ingegerd Troedsson (m).

Motionsyrkandet redovisas på s. 5.

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

1 Riksdagen 1980181. 7 sami. Nr 34

JuU 1980/81:34

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar Härigenom

föreskrivs i fråga om lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar1 dels

att nuvarande 22-26 §§ skall betecknas 26-30 §§,
dels att 1 § och den nya 28 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att rubriken närmast före nuvarande 22 § skall sättas närmast före den
nya 26 §,

dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 22-25 §§, samt närmast
före 22 § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Regeringsrätten är, i enlighet med vad i regeringsformen sägs, högsta
allmänna förvaltningsdomstol. Den har sitt säte i Stockholm.

Kammarrätt är allmän förvalt- Kammarrätterna är allmänna för ningsdomstol

närmast under rege- valtningsdomstolar närmast under

ringsrätten. regeringsrätten.

Kammarrätterna är kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i Göteborg,
kammarrätten i Sundsvall och kammarrätten i Jönköping.

Länsrätt är allmän förvaltnings- Länsrätterna och mellankommudomstol
närmast under kammarrätt. nala skatterätten är allmänna förvaltI
varje län finns en länsrätt. ningsdomstolar närmast under kam marrätterna.

I varje län finns en
länsrätt. Mellankommunala skatterätten
har sitt säte i Stockholm.

Mellankommunala skatterätten
22 §

Mellankommunala skatterätten
prövar mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna
i den utsträckning
som är föreskrivet i dessa författningar.

23 §

I mellankommunala skatterätten
finns en eller flera ordförande vilka
förordnas av regeringen för en
bestämd tid. Den som förordnas till
ordförande skall vara lagfaren.

1 Lagen omtryckt 1979:165.

JuU 1980/81:34

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §

Föreskrifterna i 17 § första stycket
och 18 § om domförhet skall tillämpas
pä mellankommunala skatterätten.

25 §

Nämndemännen i mellankommunala
skatterätten förordnas av regeringen.
Till nämndemän får utses
endast myndiga svenska medborgare
som inte har fyllt sjuttio år.

Den som är nämndeman i mellankommunala
skatterätten får inte samtidigt
vara nämndeman i en kammarrätt.

Föreskrifterna i 20 § andra och
fjärde styckena samt 21 § första och
tredje styckena om behörighet och
skyldighet att vara nämndeman skall
tillämpas på mellankommunala
skatterätten.

Ledamot och föredragande i allmän
förvaltningsdomstol skall vara
svensk medborgare. Den som är
omyndig eller i konkurstillstånd får
ej utöva befattning som ledamot
eller föredragande. I fråga om
nämndeman i kammarrätt och länsrätt
gäller 20 och 21 §§.

Ledamot och föredragande i allmän
förvaltningsdomstol skall ha
avlagt domared.

De som står i sådant förhållande
till varandra som sägs i 4 kap. 12 §
rättegångsbalken får ej samtidigt

Ledamöter och föredragande i allmän
förvaltningsdomstol skall vara
svenska medborgare. Den som är
omyndig eller i konkurstillstånd får
inte utöva befattning som ledamot
eller föredragande. I fråga om
nämndemän i kammarrätterna och
länsrätterna gäller 20 och 21 §§ och i
fråga om nämndemän i mellankommunala
skatterätten 25 §.

Ledamöter och föredragande i allmän
förvaltningsdomstol skall ha
avlagt domared.

De som står i sådant förhållande
till varandra som anges i 4 kap. 12 §
rättegångsbalken får inte samtidigt

JuU 1980/81:34

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tjänstgöra som ledamöter i allmän tjänstgöra som ledamöter i allmän

förvaltningsdomstol. förvaltningsdomstol.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

2 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1979:168) om mellankommunal
skatterätt

Härigenom föreskrivs att lagen (1979:168) om mellankommunal skatterätt
skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1981.

3 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 5 b § rättshjälpslagen (1972:429)' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

5 b

Med domstol förstås i denna lag
allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol,
bostadsdomstolen,
försäkringsöverdomstolen, försäkringsrätt,
marknadsdomstolen, patentbesvärsrätten
, arbetsdomstolen,
mellankommunala skatterätten och
krigsrätt. Vad i lagen sägs om domstol
skall även gälla arrendenämnd,
hyresnämnd, statens va-nämnd och
överexekutor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

1 Lagen omtryckt 1979:240.

2 Ny lydelse av 5 b § föreslagen i prop. 1980/81:84 med ikraftträdande den 1 januari

1982.

Föreslagen lydelse
§2

Med domstol förstås i denna lag
allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol,
bostadsdomstolen,
försäkringsöverdomstolen, försäkringsrätt,
marknadsdomstolen, patentbesvärsrätten
, arbetsdomstolen
och krigsrätt. Vad i lagen sägs om
domstol skall även gälla arrendenämnd,
hyresnämnd, statens vanämnd
och överexekutor.

JuU 1980/81:34

Motionen

I motion 1980/81:2102 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)
yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförs i motionen angående besvär i vissa fall över mellankommunala
skatterättens beslut.

Utskottet

Mellankommunala skatterätten föregicks av en mellankommunal prövningsnämnd
som inrättades år 1928. I samband med att länsrätterna och
länsskatterätterna inrättades år 1971 ombildades mellankommunala prövningsnämnden
till en skatterätt.

Grundläggande bestämmelser om mellankommunala skatterätten finns i
lagen (1979:168) om mellankommunal skatterätt. Domstolen prövar vissa
besvär över taxeringsnämndernas beslut (1 §). Enligt 73 § taxeringslagen
(1956:623, 73 § ändrad senast 1979:175) prövar mellankommunala skatterätten
bl. a. sådana mål där den skattskyldige har en förvärvskälla som i fråga
om beskattningsorten är att hänföra till flera län eller där frågan gäller i vilket
län en skattskyldig skall taxeras. Besvär över koncernbolags taxeringar
prövas av mellankommunala skatterätten, om bolagen avlämnar självdeklarationer
i olika län. Det innebär att taxeringsbesvär beträffande de flesta
börsnoterade bolag och många andra större företag faller inom domstolens
kompetensområde. Vidare prövas skattefrågor i samband med in- och
utflyttning ur landet och i vissa fall taxeringar av äkta makar som är bosatta i
olika län. (Se också 67 § och 105 § 2 mom. taxeringslagen.) Mellankommunala
skatterätten prövar också i vissa fall mål enligt andra författningar på
skatteområdet, se t. ex. 4 och 7 §§ förordningen (1933:395) om ersättningsskatt
(4 och 7 §§ ändrade senast 1979:170), 4§ lagen (1951:763) om
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst (4 § ändrad
senast 1979:173) och 12 § lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av
realisationsvinst (12 § ändrad 1979:187).

Domstolen har sitt kansli i riksskatteverket. Rätten sammanträder på den
ort där den har sitt kansli. När det föreligger särskilda skäl, får rätten
sammanträda på någon annan ort (2 § lagen om mellankommunal skatterätt).
I mellankommunala skatterätten finns en eller flera ordförande som
förordnas av regeringen för en viss tid. Den som förordnas till ordförande
skall vara lagfaren (3 §). Föreskrifterna i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar
(1971:289) angående domförhet i länsrätterna samt om omröstning,
behörighet och domared är tillämpliga i mellankommunala skatterätten
(4 §). I mellankommunala skatterätten finns nämndemän som förordnas
av regeringen. Till nämndemän får utses endast myndiga svenska medborgare
som inte har fyllt 70 år. I övrigt tillämpas beträffande behörighet och
skyldighet att vara nämndeman bestämmelser i lagen om allmänna förvalt -

JuU 1980/81:34

ningsdomstolar angående nämndemän i länsrätterna (5 §).

Förfarandet i mellankommunala skatterätten regleras i förvaltningsprocesslagen
(1971:291, ändrad senast 1980:275).

Riksdagen fattade år 1978 ett principbeslut om att de tidigare länsrätterna,
länsskatterätterna och fastighetstaxeringsrätterna skulle brytas ut från
länsstyrelserna och omvandlas till fristående länsrätter, en i varje län (prop.
1977/78:170, KU 47, rskr 308). Samtidigt beslutade riksdagen att mellankommunala
skatterätten skulle brytas ut från riksskatteverket. Länsrättsreformen
genomfördes den 1 juli 1979 (prop. 1978/79:86, JuU 27, rskr 216, SFS
1979:165). Riksdagens principbeslut om mellankommunala skatterätten
verkställdes däremot inte i detta sammanhang (jfr prop. 1978/79:100, bil. 5
s. 77 och prop. 1978/79:86 s. 29).

I den nu aktuella propositionen föreslås de lagändringar som behövs för att
principbeslutet om mellankommunala skatterätten skall kunna verkställas.
Ändringarna innebär att huvuddelen av bestämmelserna i lagen om
mellankommunal skatterätt flyttas över till lagen om allmänna förvaltningsdomstolar
samtidigt som lagen om mellankommunal skatterätt upphävs.
Härigenom ges domstolen ställning av en allmän förvaltningsdomstol.
Förslagen föranleder en redaktionell ändring i rättshjälpslagen (1972:429).
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1981.

I propositionen uttalar föredragande statsrådet att systemet med en eller
flera ordförande som fullgör uppdraget som bisyssla har fungerat väl och att
det därför inte finns någon anledning att i detta sammanhang göra någon
ändring härvidlag. Bl. a. med hänsyn till svårighetsgraden på målen i
domstolen är det enligt föredragande statsrådet angeläget att den som
förordnas till ordförande även i fortsättningen har erfarenhet som ordinarie
domare i en allmän förvaltningsdomstol.

I fråga om dem som tjänstgör vid mellankommunala skatterättens kansli
och som f. n. är anställda i riksskatteverket bör reformen enligt föredragande
statsrådet i princip inte medföra någon annan organisatorisk ändring än att
tjänstemännen anställs direkt i domstolen.

I propositionen redovisar föredragande statsrådet vidare att det för
domstolen finns utrymmen i länsrättens i Stockholms län nya lokaler.
Mellankommunala skatterätten avses använda viss utrustning och ha vissa
tjänster gemensamt med länsrätten.

Medel för mellankommunala skatterättens verksamhet under budgetåret
1981/82 har beräknats vid medelsanvisningen till de allmänna förvaltningsdomstolarna
(prop. 1980/81:100, bil. 5 s. 62, JuU 28 p. 3, rskr 238).

Utskottet finner inte anledning till erinran mot lagförslagen i propositionen
eller mot de riktlinjer för mellankommunala skatterättens organisation
som föredragande statsrådet har angett.

Regler om besvär över beslut av mellankommunala skatterätten ges i
förordningen (1977:937) om kammarrätternas domkretsar m. m. Enligt
huvudregeln i 2 § skall besvär tas upp av den kammarrätt inom vars domkrets

JuU 1980/81:34

den skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt. Om det i mer än en
kammarrätt förekommer mål om beskattning som gäller samma förvärvskälla
eller som på annat sätt har nära samband med varandra skall målen enligt
4 § handläggas vid en av kammarrätterna om inte särskilda skäl talar mot
detta. I fråga om överlämnande av mål skall enligt samma lagrum samråd på
lämpligt sätt ske mellan kammarrätterna. Råder olika meningar huruvida
målen skall föras samman förfaller frågan. Kan enighet inte nås om vilken
kammarrätt som skall handlägga målen, skall de föras till den kammarrätt vid
vilken talan först anhängiggjorts.

I motion 2102 påpekas att den skattskyldige i ogynnsamma fall kan bli
tvungen att anföra besvär hos samtliga fyra kammarrätter. Även om
handläggningen kan koncentreras till en enda kammarrätt efter samråd
måste besvärshänvisning ske till samtliga berörda kammarrätter och besvär
avges till dessa. Denna ordning synes enligt motionären vara onödigt
byråkratisk.

I motionen föreslås därför att möjligheterna undersöks att införa ett
system i vilket samtliga mål som avgörs av mellankommunala skatterätten
vid besvär hänförs till endast en kammarrätt.

Under ärendets beredning har utskottet inhämtat följande uppgifter
rörande antalet mål som fullföljts från mellankommunala skatterätten till
kammarrätt.

Från mellankommunala skatterätten (MKSR) till kammarrätt fullföljda mål

År Från Till Till Till Till

MKSR kammarrätten kammarrätten kammarrätten kammarrätten

totalt i Stockholm i Göteborg i Sundsvall i Jönköping

1977	212	100	83	15	14
1978	321	134	129	31	27
1979	211	116	55	17	23
1980	200	105	56	17	22
1981
t.o.m. 04-02	67	37	12	10	8

Till jämförelse kan nämnas att till samtliga kammarrätter under år 1980
inkom totalt drygt 20 000 mål.

Utskottet hyser förståelse för motionärens synpunkt att den nuvarande
ordningen kan synas vara onödigt byråkratisk. Den kan också sägas i viss
mån bryta mot den inom rättsväsendet i övrigt gällande principen att målen
vid fullföljd sammanförs till färre instanser. Vad nu sagts talar i och för sig för
en ändring i den riktning som motionären förespråkar.

Vid ställningstagandet till motionsspörsmålet finns emellertid också andra
synpunkter som bör beaktas. Som framgår av de statistiska uppgifterna gäller
det här ett mycket litet antal mål, och det är inte i varje mål som fullföljd till
mer än en kammarrätt aktualiseras. Antalet fall där parter och ombud kan

JuU 1980/81:34

orsakas särskilda olägenheter till följd av nuvarande bestämmelser får därför
bedömas som mycket ringa, och enligt vad utskottet inhämtat löses
förekommande samordningsfrågor mellan de i varje särskilt fall berörda
kammarrätterna på ett friktionsfritt sätt. Om målen sålunda till antalet inte
utgör någon nämnvärd del av kammarrätternas arbetsuppgifter kan motsvarande
inte sägas i fråga om målens beskaffenhet. Som framgår av
redovisningen i det föregående kan det här röra sig om invecklade
skatterättsliga förhållanden, ofta av särpräglad natur. Det är alltså många
gånger fråga om kvalificerade mål av betydande svårighetsgrad. Dessa mål
bör enligt utskottets mening utgöra ett välkommet tillskott till de målgrupper
som i övrigt ankommer på kammarrätterna och därmed verka stimulerande
på rättskipningen där.

Det anförda leder utskottet till slutsatsen att de skäl av praktisk och
principiell natur som talar för en ändring av den nuvarande ordningen inte är
av den tyngd att de motiverar att flertalet av kammarrätterna - till förmån för
en av dem - berövas de målgrupper det här gäller. Utskottet är därför inte
berett att f. n. tillstyrka en sådan undersökning som motionären föreslår.

Utskottet avstyrker bifall till motion 2102.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar det genom proposition 1980/81:143 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar,

2. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om upphävande av lagen (1979:168) om mellankommunal
skatterätt,

3. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

4. att riksdagen godkänner de riktlinjer för mellankommunala
skatterättens organisation som angetts av föredragande statsrådet,

5. att riksdagen avslår motion 1980/81:2102.

Stockholm den 28 april 1981

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Hans Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Lilly
Bergander (s), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Göte Jonsson (m), Helge
Klöver (s), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Bonnie Bernström
(fp), Stina Eliasson (c) och Sven Munke (m).

GOTAB 66973 Stockholm 1981