Justitieutskottets betänkande

1980/81:25

om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m. (prop. 1980/81:76 jämtemotioner)

Propositionen ni. m.

I proposition 1980/81:76 har regeringen efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m. m.,

3. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

4. lag om ändring i rättegångsbalken,

5. lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister,

6. lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål,

7. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.,

8. lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

9. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

10. lag om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning,

11. lagom ändring i passlagen (1978:302),

12. lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet,

13. lag om ändring i folkbokföringsförordningen (1967: 198),

14. lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472),

15. lag om ändring i lagen (1973: 18) om disciplinstraff för krigsmän,

16. lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64),

17. lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Lagförslagen I —15 har lagts fram efter anmälan av chefen för justitiedepartementet och lagförslagen 16 och 17 efter anmälan av chefen för socialdepartementet.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 35.

Under ärendets beredning har synpunkter lämnats inför utskottet av företrädare för Riksförbundet för hjälp ål läkemedelsmissbrukare.

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

1 Riksdagen 1980/81. 7 saml. Nr 25

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

domen har vunna laga kraft, brott som år belagt med fängelse i mer än sex år. får för återfallet dömas till fängelse på en tid som med fyra år överstiger det högsta straff som kan följa på brottet eller, om det är fråga om flera brott, det högsta straff som med tillämpning av 2§ kan följa på brotten.

Brott, som någon har begått innan han har fyllt tjugoett år. får ej läggas till grund för sådan förhöjning som anges i första stycket.

En utländsk dom får tillmätas samma verkan som en svensk.

Vid prövning av fråga om villkorlig frigivning skall särskilt beaktas verkningarna av fortsatt frihetsförlust för den dömde och förutsättningarna för hans anpassning i samhället med hänsyn till de förhållanden i vilka han skulle komma att försäftas efter frigivningen.

Vid prövning av fråga om villkorlig frigivning skall särskilt beaktas verkningarna av fortsatt frihelsför-lust för den dömde och förutsättningarna för hans anpassning i samhället med hänsyn lill de förhållanden i vilka han skulle komma all försättas efter frigivningen. Avtjänar den dömde fängelsestraff för särskilt allvarlig brottslighet som har riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa, skall frågan om det finns påtaglig risk för att han efter frigivningen fortsätter brottslighet av samma slag ges större vikt vid prövningen än annars.

Dömes någon lill fängelse på viss tid eller internering eller förordnar rätlen, med tilllämpning av 34 kap. 1§ I, att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brotl, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra limmar varit berövad friheten som anhållen, häktad, tagen i förvarsarrest eller intagen på rättspsykiatrisk klinik

Dömes någon till fängelse på viss lid eller förordnar rätten, med tilllämpning av 34 kap. I § I, alt sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brotl, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad friheten som anhållen, häktad, tagen i förvarsarrest eller intagen på rättspsykiatrisk klinik enligt 9 § lagen (1966:301) om

Föreslagen lydelse

rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall tiden för frihetsberövandet, lill den del därunder icke samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den lid varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas all fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstiilsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, äger första stycket tillämpning även i fråga om frihetsberövande, som föregått den villkorliga domen, domen på skyddstiilsyn eller dom, varigenom förordnars all den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterligare brott. Detta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke tillgodoräknats enligt första eller tredje stycket.

Nuvarande lydelse

enligl 9§ lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall liden för frihelsbe-rövandet, till den del dämnder icke samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, eller internering, äger första stycket tillämpning även i fråga om frihetsberövande, som föregått den villkorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats alt den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterligare broll. Detta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke tillgodoräknats enligt första eller tredje stycket.

Dömes någon lill böter eller disciplinstraff och har han med anledning av misstanke om brotl, som prövats genom dom i målet, varit berövad friheten på sätt som angives i första stycket, må förordnas atl påföljden skall anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.

7§'

Har någon börjat undergå fängelse eUer internering och dömes han i högre rätt i stället till annan i 5§ första eller tredje stycket angiven påföljd, äger vad där är föreskrivet om tillgodoräknande av lid för frihetsberövande motsvarande tilllämpning i fråga om tid under vilken verkställighet sålunda skett.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse pä viss lid eller Internering, äger första stycket motsvarande tillämpning i fråga om tid var-

Har någon börjat undergå fängelse och dömes han i högre rätt i stället till annan i 5 § första eller tredje stycket angiven påföljd, äger vad där är föreskrivet om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande motsvarande tillämpning i fråga om lid under vilken verkställighet sålunda skett.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstiilsyn och dömes i stället lill fängelse på viss lid, äger första stycket motsvarande tillämpning i fråga om lid varunder verkställighet

JuU 1980/81:25

Föreslagen lydelse

skett på grund av dom i det mål vari den villkorliga domen eller domen på skyddstiilsyn slutligen meddelades.

Nuvarande lydelse

under verkställighet skett på grund av dom i det mål vari den villkorliga domen eller domen på skyddstillsyn sludigen meddelades.

kap.

§*•

Finnes den som för brott dömts till fängelse, villkorlig dom eller skyddstillsyn ha begått annat brott före domen eller begår han nytt brott efter domen men innan påföljden till fullo verkställts eller eljest upphört, må rätten, med iakttagande av vad för vissa fall är föreskrivet i 2—6§§, efter omständigheterna

34 I Finnes den som för brott dömts till fängelse, villkorlig dom, skydds-tillsyn eller internering hava begått annat brott före domen eller begår han nytt brott efter domen men innan påföljden till fullo verkställts eller eljest upphört, må rätten, med iakttagande av vad för vissa fall är föreskrivet i 2—6 och 9§§ efter omständigheterna

1. förordna all den tidigare ådömda påföljden skall avse jämväl del
andra brottet,

2. döma särskilt till påföljd för detta brott, eller

3. därest den tidigare domen vunnit laga kraft, undanröja den ådömda påföljden och för brotten döma lill påföljd av annan art.

Härjämte skyddstillsyn ådömts fängelse enligt 28 kap. 3§, skall vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel den ådömda fängelsepä-följden anses som en del av skyddsdllsynen.

10*

Har med tillämpning av I § I genom lagakraftvunnen dom förord-nals, atl fängelse, villkorlig dom, skyddstiilsyn eller internering som ådömts i tidigare mål skall avse ytterligare brott, och ändras den tidigare ådömda påföljden av högre rätt genom dom som vinner laga kraft, skall frågan om påföljd för sagda broll efter anmälan av åklagare ånyo prövas av domstol. Delsamma skall gälla, när straff bestämts med tillämpning av 3 § andra stycket och det tidigare ådömda straffet ändras.

Har med tillämpning av I S 1 genom lagakraftvunnen dom förord-nals, all fängelse, villkorlig dom eller skyddstiilsyn som ådömts i tidigare mål skall avse ytterligare brott, och ändras den tidigare ådömda påföljden av högre rätt genom dom som vinner laga kraft, skall frågan om påföljd för sagda brott efter anmälan av åklagare ånyo prövas av domstol. Detsamma skall gälla, när straff bestämls med tillämpning av 3 S andra stycket och del tidigare ådömda straffet ändras.

Förekomma till verkställighet på en gång dom a fängelse pä livslid och dom å böter, förvandlingsslraff för böter, fängelse på viss tid, villkorlig dom, skyddstillsyn, internering eller disciplinstraff skall livstidsstraffet träda i stället för den andra påföljden.

Förekommer till verkställighet pä en gång dom på fängelse på livstid och dom på böter, förvandlingsslraff för böter, fängelse på viss lid, villkorlig dom, skyddstillsyn eller disciplinstraff skall livstidsstraffet träda i stället för den andra påföljden.

Om en dom på fängelse på viss tid i minst två år och en dom på böter eller disciplinstraff som har meddelats innan fängelsestraffet har börjat avtjänas förekommer till verkställighet på en gång. skall fängelsestraffet träda i stället för böterna eller disciplinstraffet.

Uppkommer fråga om utlämning till Sverige för verkställighet av dom, varigenom någon dömls till fängelse som gemensam påföljd för två eller flera brott, och kan utlämning enligl den främmande statens lagstiftning ej ske för alla brotten, skall domstol, efter anmälan av åklagare, undanröja den gemensamt ådömda påföljden och döma lill påföljd för den brottslighet, för vilken utlämning kan äga rum.

Uppkommer fråga om utlämning dll Sverige för verkställighet av dom, varigenom någon dömls till fängelse eller internering som gemensam påföljd för två eller flera brotl, och kan utlämning enligl den främmande statens lagstiftning ej ske för alla brotten, skall domstol, efter anmälan av åklagare, undanröja den gemensamt ådömda påföljden och döma lill påföljd för den brottslighet, för vilken utlämning kan äga rum.

Vad som föreskrives i första stycket skall även gälla, då fråga uppkommer om all svensk brottmålsdom, som.avser två eller flera broll, skall verkställas utomlands i enlighet med lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brotlmålsdom eller lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet, och hinder mol verkställighet föreligger enligt den främmande statens lagstiftning såvitt avser något eller några av brotten.

'" Senaste lydelse 1979:680. " Senaste lydelse 1979:680.

Övervakningsnämnds verksamhetsområde skall omfatta en eller flera allmänna underrätters domkrets, om ej särskilda skä\ föreligga till annan indelning. För handläggning av ärenden rörande personer som dömts till fängelse eder internering må tillsättas särskilda övervakningsnämnder. Övervakningsnämnds verksamhetsområde bestämmes av regeringen.

Övervakningsnämnd består av fem ledamöter, om ej regeringen förordnar att viss nämnd skall hava flera ledamöter. Nämnden är be-slutför med ordförande och två ledamöter. I brådskande fall, så ock i ärenden av mindre vikt äger ordföranden ensam besluta å nämndens vägnar. Sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Övervakningsnämnds verksamhetsområde skall omfatta en eller flera allmänna underrätters domkrets, om ej särskilda skäl föreligger lill annan indelning. För handläggning av ärenden rörande personer som dömts till fängelse må tillsättas särskilda övervakningsnämnder. Övervakningsnämnds verksamhetsområde bestämmes av regeringen.

Övervakningsnämnd består av fem ledamöter, om ej regeringen förordnar all viss nämnd skall ha flera ledamöter. Nämnden är be-slulför med ordförande och tvä ledamöter. I brådskande fall och i ärenden av mindre vikt äger ordföranden ensam besluta å nämndens vägnar. Sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

JuU 1980/81:25

Föreslagen lydelse

nämnden skad ha avlagt domared. Mot ledamot och ersättare skad gälla samma jäv som i fråga om domare; dock skall vad i 4 kap. 13 § 7 rättegångsbalken sägs icke äga tilllämpning i fråga om ledamot och ersättare i övervakningsnämnd.

Nuvarande lydelse

den och interneringsnämnden skola hava avlagt domared. Mot ledamot och ersättare skola gälla samma jäv som i fråga om domare; dock skall vad i 4 kap. 13 § 7 rättegångsbalken sägs icke äga tillämpning i fråga om ledamot och ersättare i övervakningsnämnd.

I fråga om beslut av nämnd som i första stycket sägs skall vad angående omröstning i brottmål i överrätl är stadgat i tillämpliga delar lända lill efterrättelse.

6§" Begär den dömde alt bliva muntligen hörd i ärende, som handlägges av övervakningsnämnd, skall tillfälle därtill beredas honom.

38 kap. 1§''

Den som ådömts villkorlig dom eller skyddstillsyn äger före fullföljdstidens utgång avgiva förklaring, alt han är nöjd med domen i vad gäller den ådömda påföljden. Sådan förklaring skall avse jämväl böter, som ådömts med slöd av 27 kap. 2 § eller 28 kap. 2 §. Förklaringen avgives i den ordning regeringen föreskriver.

Förklaring, som avgivils i föreskriven ordning, må icke återtagas. Har den dömde fullföljt talan mot domen, skall hans talan i vad angår påföljd för brottet anses återkallad genom förklaringen.

" Senaste lydelse 1979:680. "• Senaste lydelse 1979:680. " Senaste lydelse 1979:680.

JuU 1980/81:25 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Angående nöjdförklaring i fråga Angående nöjdförkiaring i fråga
om dom å fängelse och internering om dom på fängelse är särskilt släd
ar särskilt stadgat. gat.

3§'«

Fråga om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket eller 6 § upplages av den rätt som först avgjort det mål vari meddelats villkorlig dom.

Talan enligt 28 kap. 8 § väckes vid allmän underrätt, inom vars område den övervakningsnämnd som handhar övervakningen över den dömde är verksam.

Talan enligt 30 kap. 8§ väckes vid den rätt som först avgjort det mål vari dömts tiU internering.

Mål som avses i denna paragraf må ock upptagas av domstol, där brottmål mot den dömde är anhängigt, eller av rätlen i den ort, där den dömde mera varaktigt uppehåller sig, om rätlen med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter frnner det lämpligt.

4§" Anmälan jämlikt 34 kap. 10 § göres hos första domstol i något av målen.

Ansökan jämlikt 34 kap. 13 § göres hos den rätt som först avgjort det mål vari dömts till internering.

Anmälan jämlikt 34 kap. 18 § göres hos den rätt som försl dömt i målet.

5§ Talan som avses i 27 kap. 6§, 28 Talan som avses i 27 kap. dueller kap. 8 eUer 30 kap. 8§ ska\\ar\ses 28 kap. 8§ skall anses anhängig-anhängiggjord, då ansökan om må- gjord, då ansökan om målets uppla-lets upptagande delgavs den gande delgavs den dömde, dömde.

6§"
Nämnd skall deltaga vid under- Nämnd skall deltaga vid under
rätts avgörande av fråga, som avses rätts avgörande av fråga, som avses
i 2§ eller i 27 kap. 6§. 28 kap. 9§, i 2§ eller i 27 kap. 6§, 28 kap. 9§
30 kap. 8§ eller 34 kap. 10 § andra eller 34 kap. 10 § andra stycket eller
stycket, 13§ eller 18 §. Detsamma 18 §. Detsamma skall gälla i fråga
skall gälla i fråga om undanröjande om undanröjande av påföljd enligl
av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3, för- 34 kap. 1 § 3, förverkande av vill-
verkande av villkorligt medgiven koriigt medgiven frihet eller annan
frihet eller annan åtgärd enligt 34 åtgärd enligt 34 kap. 4 § mw/åtgärd
kap. 4§, åtgärd enligt 34 kap. 5§ enligt 34 kap. 5 § tredje stycket eller
tredje stycket eller 34 kap. 6 § andra 34 kap. 6 § andra stycket,
stycket samt återintagning i anstalt
eller annan åtgärd enligt 34 kap.
9§.

"* Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.

" Senaste lydelse 1979:680. Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

" Senaste lydelse 1979:680.

ken sker genom beslut.

Åtgärd enhgt 28 kap. 11 § må beslutas utan alt tillfälle beredes den dömde att yttra sig.

1 mål om åtgärd enligt 2 § eller 27 kap. 5§ andra stycket eller 6§, 28 kap. 9§, 30 kap. 8§ eller 34 kap. 10 § andra stycket eller 13 § skall underrätt lämna den dömde tillfälle atl yttra sig. Begär han att bliva mundigen hörd, skall tillfälle därtill beredas honom. I mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall den dömde lämnas dllfälle att yttra sig där så är möjligt. Rättens avgörande av sa-

1 mål om åtgärd enligl 2 § eller 27 kap. 5§ andra stycket eller 6§, 28 kap. 9§ eller 34 kap. 10 § andra stycket skall underrätt lämna den dömde tillfälle att yttra sig. Begär han alt bliva muntligen hörd, skall tillfälle därtill beredas honom. 1 mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall den dömde lämnas tillfälle att yttra sig där så är möjligt. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

JuU 1980/81:25 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

minsta tid för fortsatt anstaltsvård har bestämls, skall del anses som om genom domen minsta dd för sådan vård har bestämts lill tre månader. Vad som har sagts nu gäller även den som har dömls lill internering enligt en dom som inte har börjat verkställas vid ikraftträdandet och den som skall ålerintas i anstalt enligt en sådan dom.

4. Äldre bestämmelser om internering gäller fortfarande beträffande
internerad som avses i punkt 3 dll dess att han har överförts till vård ulom
anstalt enligt punkt 5. I stället för vad som föreskrivs i 34 kap. 9§ första
stycket tredje meningen skall dock gälla all minsta liden för fortsatt an
staltsvård får bestämmas till lägst en månad vid tillämpning av 34 kap.
1§1.

Frågor beträffande internerad i anstalt som enligt äldre bestämmelser skulle ha behandlats av interneringsnämnden skall efter ikraffträdandet i stället handläggas av kriminalvårdsnämnden.

5. En internerad som avses i punkt 3 skall överföras till vård utom
anstalt vid ikraftträdandet eller, om minsta dden då inle har gått ut, vid den
ddens utgång. När den internerade sålunda har överförts till vård ulom
anstalt, skall det i fråga om den fortsatta verkställigheten av påföljden samt
vid tillämpning av bestämmelserna om sammanträffande av broll och
förändring av påföljd anses, som om han är dömd till fängelse samt har
blivit villkorligt frigiven med en straffåterstod av sex månader och med en
prövotid av två år, räknad från dagen då anstalts vården upphörde.

Beslut om överförande till vård utom anstalt får, i den utsträckning det behövs för tillämpningen av första stycket, meddelas före ikraftträdandet. I sådant fall meddelas beslutet av interneringsnämnden. Efter ikraftträdandet meddelas beslut om överförande till vård utom anstalt av kriminalvårdsnämnden. Ett beslut som avses nu skall ändras, om del påkallas av att ny minsta tid har bestämts.

6. Om en internerad vid ikraftträdandet vårdas utom anstalt, skall det i fråga om den fortsatta verkställigheten av påföljden saml vid tillämpning av bestämmelserna om sammanträffande av broll och förändring av påföljd anses, som om han är dömd till fängelse samt har blivit villkoriigt frigiven med en straffåterstod av sex månader och med en prövotid av tvä år, räknad från den dag han senast överfördes till vård ulom anstalt. Har han efter nämnda dag vårdats utom anstalt mer än två år, upphör påföljden vid ikraftträdandet.

7. Vad i 26 kap. 3 § föreskrivs om återfall i brott tillämpas utan hinder av att den förra domen har meddelats före ikraftträdandet. Härvid skall den som ådömts internering anses vara dömd till fängelse i lägst två år.

Föreslagen lydelse

Dom på fängelse skall befordras dll verkställighet enligt denna lag. Lagen gäller även i fråga om hur tid för sådan verkställighet skall beräknas.

1 §'

Nuvarande lydelse

Dom på fängelse eller internering skall befordras till verkställighet enligt denna lag. Lagen gäller även i fråga om hur tid för sådan verkställighet skall beräknas.

Vad i denna lag är föreskrivet om fängelse gäller även fängelse vilket ålagts som förvandlingsstraff för böter.

2 §

Är den som skall undergå fängelse eller internering häktad eller är han intagen i kriminalvårdsanstalt för undergående av påföljd i annat mål när domen får verkställas, skall styresmannen vid den kriminalvårdsanstalt där han är intagen eller föreståndaren för det häkte eller chefen för den rättspsykiatriska klinik där han förvaras eller, om han hålles i militärhäkte, den befattningshavare som har uppsikt över häktet omedelbart befordra domen till verkställighet.

Är den som skall undergå fängelse häktad eller är han intagen i kriminalvårdsanstalt för undergående av påföljd i annat mål när domen får verkställas, skall styresmannen vid den kriminalvårdsanslalt där han är inlagen eller föreståndaren för del häkte eller chefen för den rätlspsykialriska klinik där han förvaras eller, om han hålles i militärhäkte, den befattningshavare som har uppsikt över häktet omedelbart befordra domen till verkställighet.

Är den som skall undergå fängelse icke häktad eller inlagen i kriminalvårdsanstalt när domen enligt 2§ första stycket får verkställas, skall kriminalvårdsstyrelsen förelägga honom att senast viss dag inställa sig vid den kriminalvårdsanslalt, där domen skall verkställas.

Är den som skall undergå fängelse eller internering icke häktad eller intagen i kriminalvårdsanslalt när domen enligt 2 § första stycket får verkställas, skall kriminalvårdsstyrelsen förelägga honom alt senast viss dag inställa sig vid den kriminalvårdsanstalt, där domen skall verkställas.

Kan det befaras atl den dömde avviker eller efterkommer han icke föreläggande enligt första stycket, skall polismyndigheten i den ort där han vistas på begäran av kriminalvårdsstyrelsen låta förpassa honom till anstalten.

Avger den dömde nöjdförklaring inför styresman vid kriminalvårdsanstalt eller föreståndare för allmänt häkte, skall den som tager emot

■• Senaste lydelse 1979:692. ' Senaste lydelse 1979:692. * Senaste lydelse 1979:692.

JuU 1980/81:25 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förklaringen omedelbart befordra domen dll verkställighet. Avger den dömde nöjdförklaring inför polismyndighet eller befattningshavare vid försvarsmakten, skall den som lager emot förklaringen låta förpassa den dömde till kriminalvårdsanstalt enhgt bestämmelser som kriminalvårdsstyrelsen meddelar. Befattningshavare vid försvarsmakten skall begära biträde av pohsmyndigheten i orten för alt verkställa förpassningen.

Om det bedöms kunna ske ulan fara för att den dömde avviker, får pohsmyndigheten förelägga honom alt inställa sig vid kriminalvårdsanstalten i stället för att förpassa honom dit.

15 §' Om fängelse eller internering Om fängelse börjat verkställas börjat verkställas och högre rätt / och högre rätt förlänger tiden, skall stället dömer till annan av dessa verkställigheten fortsätta enligl den påföljder eller förlänger dden för ddigare domen till dess den dömde fängelse, skall verkställigheten avger nöjdförklaring i fråga om den fortsätta enligt den tidigare domen nya domen eller denna på annan till dess den dömde avger nöjdför- grund får verkställas, klaring i fråga om den nya domen eller denna på annan gmnd får verkställas.

18 §«
Häktas den som undergår fängel-        Häktas den som undergår fängel
se eller internering av annan anled-     se av annan anledning än misstanke
ning än misstanke om brott, skall     om brotl, skall verkställigheten av-
verkställigheten avbrytas.           brytas.

26 §"

Om den dömde har varit intagen för verkstäUighet av en dom på fängelse före den dag från vilken strafftiden enligt 19 § skad räknas, får kriminalvårdsstyrelsen förordna att den tid under vilken han sålunda har varit berövad friheten skall inräknas i verkställighetstiden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om den som efter ikraftträdandet undergår eller skall undergå internering i anstalt.

' Senaste lydelse 1979:692. * Senaste lydelse 1979: 692. ' Förutvarande 26 § upphävd genom 1979; 692.

Föreslagen lydelse

Denna lag avser kriminalvård i anstalt efter dom på fängelse.

1 §'

Nuvarande lydelse

Denna lag avser kriminalvård i anstalt efter dom på fängelse eder internering.

Vad som föreskrives i lagen om den som dömts till fängelse gäller även den som ålagts fängelse som förvandlingsstraff för böter.

6§

Vid fördelning av de intagna mellan lokalanstaller och riksanstalter skall följande allmänna riktlinjer vara vägledande.

Den som undergår fängelse i högst ett år skall företrädesvis vara placerad i lokalanstalt.

7 §3

Vid fördelning av de intagna mellan öppna och slutna anstalter iakttages följande.

Intagen bör placeras i öppen anstalt, om icke annan placering är påkallad med hänsyn lill föreliggande fara för all han avviker eller eljest av säkerhetsskäl eller med hänsyn till att möjlighet bör beredas honom till sådanl arbete eller sådan undervisning, utbildning eller särskild behandling som icke lämpligen kan anordnas i öppen anstalt.

Den som dömts till fängelse i lägst två år skall placeras i sluten anstalt, om det med hänsyn till all han saknar fast anknytning lill riket eller till arten av hans brottslighet eller eljest kan befaras all han är särskilt benägen all avvika och fortsätta en brottslig verksamhet av särskilt allvariig karaktär. Vad som

Den som dömts till fängelse i lägst två år eller till internering med en minsta tid av två år eder mer skall placeras i sluten anstalt, om det med hänsyn lill att han saknar fast anknytning till riket eller till arten av hans broltshghel eller eljest kan befaras alt han är särskilt benägen att avvika och fortsätta en

' Senaste lydelse 1979:693. 2 Senaste lydelse 1979:693. Senaste lydelse 1978:901.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse

brottslig verksamhet av särskilt allvarlig karaktär. Vad som sagts nu gäller dock ej om annan placering kräves för en ändamålsenlig förberedelse av förestående frigivning eller överföring tid vård utom anstalt eller eljest synnerliga skäl föreligger för placering i öppen anstalt.

Föreslagen lydelse

sagts nu gäller dock ej om annan placering kräves för en ändamålsenlig förberedelse av förestående frigivning eller eljest synnerliga skäl föreligger för placering i öppen anstalt.

Till förberedande av frigivning eller överförande till vård utom anstalt kan intagen som undergår fängelse eller dömts till internering beviljas permission under viss längre tid (frigivningspermission).

Den som undergår fängelse på sådan tid att villkorlig frigivning icke kan komma i fråga får beviljas frigivningspermission endast om synnerliga skäl föreligger. Annan som undergår fängelse och den som dömts till internering får ej beviljas frigivningspermission före den dag då villkorlig frigivning eller överförande till vård utom anstalt tidigast kan ske.

Till förberedande av frigivning kan inlagen beviljas permission under viss längre tid (frigivningspermission).

Den som undergår fängelse på sådan tid att villkorlig frigivning icke kan komma i fråga får beviljas frigivningspermission endast om synnerliga skäl föreligger. Annan som undergår fängelse får ej beviljas frigivningspermission före den dag då villkorlig frigivning tidigast kan ske.

I frågor som avses i 33 och 34 §§ beslutar

/. den övervakningsnämnd till vars verksamhetsområde anstalten hör beträffande intagen som undergår fängelse, dock med undantag för fall som avses i andra stycket samt

2. interneringsnämnden beträffande intagen som undergår internering.

Kriminalvårdsnämnden beslutar / frågor som avses i 33 och 34 §§ beträffande intagen som omfattas av förordnande enligt 16 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken.

" Senaste lydelse 1979:693. ' Senaste lydelse 1979:693.

I frågor som avses i 33 och 34 §§ beslutar den övervakningsnämnd till vars verksamhetsområde anstalten hör. Kriminalvårdsnämnden beslutar dock i dessa frågor beträffande intagen som omfattas av förordnande enligt 16 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken.

JuU 1980/81:25 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

55 §••

Regeringen kan förordna atl lill- Regeringen kan förordna att till-lämpningen av 33 och 34 §§ får lämpningen av 33 och 34 §§ får överflyttas från kriminalvårds- överflyttas från kriminalvårds-nämnden eller interneringsnämn- nämnden till den övervaknings-den dll den övervakningsnämnd, nämnd, lill vars verksamhelsområ-till vars verksamhetsområde anstal- de anstalten hör. ten hör.

Har i fall som avses i första
stycket övervakningsnämnden

meddelat beslut, får den intagne påkalla prövning av beslutet hos den centrala nämnd från vilken tillämpningen överflyttats.

I annat fall än som sägs i andra stycket får intagen hos kriminal-vårdsnämnden påkalla prövning av övervakningsnämnds beslut i frågor som avses i 33 och 34 §§.

56 §

I frågor som avses i 35 § såvitt Intagen får hos kriminalvårds-
gäller tid för vistelse utanför an- nämnden påkalla prövning av över
stalt enligt 33 eller 34 § beslutar in- vakningsnämndens beslut i frågor
terneringsnämnden beträffande in- som avses i 33 och 34 §§.
tagen sotn undergår internering.

57 §»

Övervakningsnämnds beslut enligl denna lag länder till efterräftelse omedelbart, om ej annorlunda förordnas.

Mot interneringsnämndens och Mot kriminalvårdsnämndens be-

kriminalvårdsnämndens beslut en- slut enligl denna lag får talan ej
ligt denna lag får talan ej föras. föras.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. I fråga om internerad som efter ikraftträdandet undergår vård i anstalt tillämpas dock fortfarande äldre bestämmelser i den mån inte annat följer av punkt 2 eller 3.

2. Den som undergår internering i anstalt får utan hinder av 33 § andra stycket i dess äldre lydelse beviljas frigivningspermission två månader före den dag då han skall överföras till vård utom anstalt. Sådan frigivningspermission får beviljas före ikraftträdandet, dock tidigast med verkan från och med den 1 maj 1981.

3. Fråga som enligt äldre bestämmelser skulle ha behandlats av interneringsnämnden skall efter ikraftträdandet i stället handläggas av kriminalvårdsnämnden.

Senaste lydelse 1979:693. Andringen innebär bl. a. atl andra och tredje styckena

upphävs.

■' Senaste lydelse 1979:693.

* Senaste lydelse 1979:693.

2 Riksdagen 1980181. 7 saml. Nr 25

Nuvarande lydelse

Den misstänkte vare i mål om allmänt åtal skyldig infinna sig personligen vid huvudförhandling i underrätt, dock ej om anledning saknas atl ådöma annan broltspåföljd än böter och hans närvaro tillika kan antagas vara ulan betydelse för utredningen. I mål om enskilt åtal skall den misstänkte infinna sig personligen vid dylik förhandling, om hans närvaro ej kan antagas sakna betydelse för utredningen. Vid huvudförhandling i hovrätt skall den misstänkte infinna sig personligen, om han av underrätten dömts lill fängelse i minst sex månader eller internering för brottet eller anledning förekommer till ådömande av sådan fåföljd, så ock eljest, om hans närvaro ej kan antagas sakna betydelse för utredningen. Vid huvudförhandling i högsta domstolen vare den misstänkte skyldig atl infinna sig personligen, om hans närvaro finnes erforderlig för utredningen. I underrätt skall den misstänkte ock infinna sig personligen vid muntlig förberedelse, om det kan antagas, att förberedelsen därigenom främjas. Vid annan förhandling än nu nämnts vare han skyldig att infinna sig personligen, om hans närvaro finnes erforderlig.

Föreslagen lydelse kap. §'

Den misstänkte vare i mål om allmänt åtal skyldig infinna sig personligen vid huvudförhandling i underrätt, dock ej om anledning saknas att ådöma annan brottspåföljd än böter och hans närvaro tillika kan antagas vara utan betydelse för utredningen. I mål om enskilt åtal skall den misstänkte infinna sig personligen vid dylik förhandling, om hans närvaro ej kan antagas sakna betydelse för utredningen. Vid hu-vudförhandhng i hovrätt skall den misstänkte infinna sig personligen, om han av underrätten dömls till fängelse i minst sex månader för brottet eller anledning förekommer dll ådömande av sådan påföljd, så ock eljest, om hans närvaro ej kan antagas sakna betydelse för utredningen. Vid huvudförhandling i högsta domstolen vare den misstänkte skyldig att infinna sig personligen, om hans närvaro finnes erforderlig för utredningen. I underrätt skall den misstänkte ock infinna sig personligen vid muntlig förberedelse, om det kan antagas, att förberedelsen därigenom främjas. Vid annan förhandling än nu nämnts vare han skyldig att infinna sig personligen, om hans närvaro finnes erforderlig.

JuU 1980/81:25 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Då den misstänkte ej är skyldig att infinna sig personligen, må hans talan föras genom ombud. Om ombud gälle vad i 12 kap. är stadgat.

27 kap. 16 §2 Kan någon skäligen misstänkas för brott, för vilket ej är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, och finnes det vara av synnerlig vikt för utredningen, att undersökningsledaren eller åklagaren erhåller del av samtal till och från telefonapparat, som innehaves av den misstänkte eller eljest kan antagas komma att begagnas av honom, äge rätten meddela tillstånd till deras avhörande. Fråga därom må upptagas allenast på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren.

Tillstånd skall meddelas att gälla Tillstånd skall meddelas atl gälla
viss tid, högst en vecka, från den viss tid, högst en vecka, från den
dag, då tillståndet delgavs telefon- dag, då dllståndet delgavs telefon
anstaltens föreståndare. anstaltens föreståndare. Gäller

misstanken grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling av narkotika som avses i I § narkotikaförordningen (1962:704), får tillstånd dock meddelas för högst en månad från nämnda dag.

Om granskning av uppteckning, som ägt mm vid samtals avhörande, äge vad i 12 § första stycket stadgats om undersökning och granskning av enskild handling motsvarande tillämpning. I den mån uppteckningen innehåller något, som ej är av betydelse för utredningen, skall den efter granskningen omedelbart förstöras.

29 kap. 2 §

Över fråga, som hör till rättegången, skall röstas särskilt.

Är fråga om ansvar för flera brott, skall, om det erfordras, först i fråga om varje brott omröstning ske, humvida den tilltalade är skyldig till brottet, och därefter omröstning angående påföljden förelagas. Uppkommer fråga, humvida ett eller flera brott föreligga, skall ock därom röstas särskilt.

Förekomma vid omröstning angående påföljden skiljaktiga meningar, humvida annan påföljd än straff eller sådan påföljd jämte böter eller skyddstillsyn jämte fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken skall ådömas, skall, om det erfordras, särskild omröstning ske om varje mening av nu angiven innebörd, beträffande vilken yrkande framställes av någon av de röstande. Vad nu sagts gälle ock fråga, humvida påföljd skall eftergivas eller humvida tilltalad skall vara fri från påföljd på den gmnd att han begått brottet under inflytande av själslig abnormitet. Blir sådan mening ej gällande, skall särskild omröstning ske om straff.

Föreligga skilda meningar om Föreligga skilda meningar om storleken av böter som ådömas storleken av böter som ådömas

Senaste lydelse 1964:166. ' Senaste lydelse 1979:681.

Nuvarande lydelse

jämte annan påföljd än straff, om längden av fängelsestraff som enligt 28 kap. 3 § brottsbalken ådömes jämte skyddstillsyn, om särskilda föreskrifter vid skyddstiilsyn eller om minsta tid för internering, skall, om det erfordras, särskild omröst-

Föreslagen lydelse

jämte annan påföljd än straff, om längden av fängelsestraff som enligt 28 kap. 3 § brottsbalken ådömes jämte skyddstillsyn eller om särskilda föreskrifter vid skyddstillsyn, skall, om det erfordras, särskild omröstning därom företagas.

ning därom företagas.

Har någon vid tidigare omröstning varit emot det slut, vari de flesta stannat, vare han skyldig att deltaga i senare omröstning; vid omröstning angående ådömande av straff eller beträffande fråga, humvida påföljd skall eftergivas eller humvida tilltalad skall vara fri från påföljd på den gmnd att han begått brottet under inflytande av själslig abnormitet, skall dock den som tidigare röstat för den tilltalades frikännande anses hava biträtt den för den tilltalade lindrigaste meningen.

3 §"

Yppas i tingsrätt, då rätten beslår av en lagfaren domare och nämnd, annan mening än ordförandens och förena sig minst fyra eller, då i nämnden äro endast fyra, minst tre nämndemän om skälen och slutet, gälle nämndens mening; i annat fall gälle ordförandens.

Yppas, då tingsrätten består av två lagfarna domare och nämnd, annan mening än sådan som omfattas av de lagfarna domarna och förena sig, när sex sitta i nämnden, minst fem och eljest minst fyra nämndemän om skälen och slutet, gälle nämndens mening. I annat fall gälle den mening som omfattas av de lagfarna domarna. Förena sig dessa ej om en mening, gälle av deras meningar den som biträdes av de flesta av nämndemännen eller, om lika många biträda vardera meningen, den som är lindrigast; kan ej någon mening anses som lindrigare, gälle ordförandens. Om det erfordras, sker i fall som nu avses fortsatt omröstning inom nämnden för att utröna hur många som biträda vardera meningen.

Vid omröstning i annat fall gälle den mening, som omfattas av mer än hälften av ledamöterna. Har någon mening erhållit hälften av rösterna och är denna den lindrigaste, gälle den meningen; vid särskild omröstning, humvida villkorlig dom skall meddelas eller skyddstillsyn, skyddstillsyn jämte fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken eller internering ådömas eller förordnande meddelas om överlämnande till särskild vård, så ock eljest, då ej någon mening kan anses som lindrigare, gälle dock den mening, som erhållit hälften av rösterna och bland dem ordförandens.

Vid omröstning i annat fall gälle den mening, som omfattas av mer än hälften av ledamöterna. Har någon mening erhållit hälften av rösterna och är denna den lindrigaste, gälle den meningen; vid särskild Omröstning, humvida villkorlig dom skall meddelas eller skyddstill-. syn eller skyddstillsyn jämte fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken ådömas eller förordnande meddelas om överlämnande till särskild vård, så ock eljest, då ej någon mening kan anses som lindrigare, gälle dock den mening, som erhållit hälften av rösterna och bland dem ordförandens.

JuU 1980/81:25 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

51 kap.
25                                                                                             §
Ej må hovrätten i anledning av   Ej må hovrätten i anledning av
den tilltalades talan eller talan, som den tilltalades talan eller talan, som
av åklagare föres till hans förmån, av åklagare föres lill hans förmån,
döma till brottspåföljd, som är att döma till broltspåföljd, som är att
anse såsom svårare än den, vartill anse såsom svårare än den, vartill
underrätten dömt. Har den tillta- underrätten dömt. Har den dUta-
lade av underrätten dömts till fång- lade av underrätten dömts till fäng
else, äge hovrätten förordna om else, äge hovrätten förordna om
villkoriig dom, skyddstillsyn, inter- villkoriig dom, skyddstillsyn eller
nering eller överlämnande till sär- överlämnande till särskild vård, så
skild vård, så ock jämte villkorlig ock jämte villkoriig dom, skydds
dom, skyddstiilsyn eller överiäm- dllsyn eller överiämnande till vård
nande till vård enligt bamavårdsla- enligt barnavårdslagen döma lill
gen döma till böter ävensom jämte böter ävensom jämte skyddstillsyn
skyddstillsyn döma till fängelse en- döma lill fängelse enligl 28 kap. 3 §
ligt 28 kap. 3 § brottsbalken. Har brottsbalken. Har underrätten med-
underrätten meddelat förordnande delat förordnande som nu sagts,
som nu sagts, äge hovrätten döma äge hovrätten döma dll annan på-
till annan påföljd.                                                                följd.

Denna lag träder i kraft den Ijuli 1981. Bestämmelsen 121 kap.2§iäldre lydelse skall fortfarande gälla i fråga om den som före ikraftträdandet har dömts till internering av underrätt.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Härigenom föreskrivs atl 2-4 och 10 §§ lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §' Registret skall innehålla uppgifter angående dem som av domstol i riket

1. dömts till fängelse, villkoriig 1. dömls lill fängelse, villkoriig
dom, skyddstiilsyn eller interne- dom e/Zer skyddstiilsyn;

ring;

2. överlämnats till sluten eller öppen psykiatrisk vård eller lill vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda eller, om för brottet är stadgat fängelse, till vård enligt lagen om nykterhetsvård; eller

3. erhållit anstånd med verkställighet av förvandlingsstraff.

' Senaste lydelse 1979:681. Senaste lydelse 1979:684.

JuU 1980/81:25 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har brott, för vilket dömts till skyddstillsyn, enhgt domen begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken, skall detta särskilt anmärkas i registret.

I registret skall antecknas brottet samt uppgift om verkställd personutredning och om domen eller beslutet.

3 §
I registret skall anteckning ske

1. om för den som dömts till påföljd av beskaffenhet att skola antecknas
i registret prövotid förlänges eller påföljden förklaras skola avse jämväl
annat brott eller undanröjes eller ock påföljd förklaras skola träda i stället
för annan påföljd;

2. om villkorligt medgiven frihet förklaras helt eller delvis förverkad;

5. om för den som dömts till internering domstol medgiver förlängning av tiden för vård i anstalt eller bestämmer ny minsta tid för anstaltsvården;

6. om beslut meddelas jämlikt 34 kap. 10 eller 18 § brottsbalken; saml

7. om för den som erhållit anstånd med verkställigheten av förvandlingsstraff prövotiden förlänges eller anståndet förklaras förverkat.

4 §3

Registret skall innehålla anteck- Registret skall innehålla anteck
ning om ning om verkställighetens början

1. verkställighetens början be- beträffande den som dömls till
träffande den som dömts lill fängel- fängelse och frigivning från sådant
se och frigivning från sådant straff, straff, med angivande vid villkoriig
med angivande vid villkorlig fri- frigivning av prövotiden och den
givning av prövotiden och den åter- återstående strafftiden.

slående strafftiden; samt

2. verkställighetens början,
övergång till vård utom anstalt
samt återintagning i anstalt beträf
fande den som dömts till interne
ring ävensom upphörande av sådan
påföljd.

10 §"

I registemtdrag enligt 8 § skall, om ej annat följer av vad nedan stadgas, icke medtagas anteckning om

Senaste lydelse 1979:684. ' Senaste lydelse 1979:684. " Senaste lydelse 1979:684.

JuU 1980/81:25 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. villkorlig dom, skyddstillsyn, fångelse som ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbalken, överlämnande till särskild vård eller anstånd med verkställighet av förvandlingsstraff, sedan tio år förflutit från domen eller beslutet; samt

2. fångelse i annat fall än som 2. fängelse i annat fall än som avses i 1 eller internering, sedan tio avses i 1, sedan tio år förfludt från år förflutit från frigivningen eller frigivningen.

övergången till vård utom anstalt.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut, som enligt 2 § skall antecknas i registret, skola båda anteckningarna upptagas i registerutdrag, så länge någondera jämlikt första stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslut, som meddelats före den 1 januari 1945, eller om verkställighet av påföljd som bestämts i sådant avgörande medtages dock endast i den utsträckning regeringen bestämmer, om ej begäran om fullständigt utdrag har gjorts.

Skall med tillämpning av vad i denna paragraf stadgas i utdraget ej medtagas någon anteckning om påföljd, skola ej heller medtagas övriga anteckningar, som må förekomma i registret. I utdrag till domstol eller åklagare skall dock alltid medtagas anteckning om verkställd sinnesundersökning eller rättspsykiatrisk undersökning.

Bestämmelserna i denna paragraf skola jämväl äga tillämpning beträffande uppgift som antecknats med stöd av 6 §.

Begränsning som fömt angetts i denna paragraf skall ej iakttagas, om för särskilt fall fullständiga uppgifter begäras av justitiekanslern, justitieombudsman eller datainspektionen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om anteckning om dom på internering, som har meddelats före ikraftträdandet.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål

Härigenom föreskrivs all 2 och 7 S§ lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Ej må någon dömas lill fängelse i Ej må någon dömas till fängelse i

sex månader eller däröver, skydds- sex månader eller däröver eller

tillsyn eller internering eller över- skyddstillsyn eller överlämnas lill

lämnas tills särskild vård ulan att särskild vård utan atl personunder-

' Senaste lydelse 1979:687.

JuU 1980/81:25 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

personundersökning ägt mm. Per- sökning ägt mm. Personundersök-

sonundersökning är likväl ej erfor- ning är likväl ej erforderlig, om ul-

derlig, om utredning som avses där- redning som avses därmed ändock

med ändock är tillgänglig för rätten. är dllgänglig för rätten.

7 §

Rätten må, när skäl äro därtill, förordna läkare att avgiva läkarintyg angående misstänkt. Sådant intyg skall avfattas enligt anvisningar som meddelas av regeringen.

Om rättspsykiatrisk undersök- Om rättspsykiatrisk undersökning ej verkställts, skall läkarintyg ning ej verkställts, skall läkarintyg som sägs i första stycket inhämtas som sägs i första stycket inhämtas från psykiater, innan någon dömes från psykiater, innan någon över-till internering eller överlämnas till lämnas till öppen psykiatrisk vård. öppen psykiatrisk vård.

Misstänkt som ej är häktad är pliktig all för läkamndersökning inställa sig å tid och ort som läkaren bestämmer. Uteblir den misstänkte, må polismyndighet lämna handräckning för hans inställande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981,

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.

Härigenom föreskrivs atl 7 § lagen*(1965:94) om polisregister m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §3 I uppgift från polisregister må, om ej annat följer av 7a§, ej medtagas anteckning om

1. böter, sedan fem år förflutit från dom, beslut eller godkännande av strafföreläggande;

2. villkorlig dom, skyddstillsyn, 2. villkorlig dom, skyddstiilsyn, fångelse som ådömts enligt 28 kap. fångelse som ådömts enligt 28 kap. 3§ brottsbalken, överlämnande till 3§ brottsbalken, överlämnande till särskild vård, dom varigenom nå- särskild vård, dom varigenom någon enligt 33 kap. 2§ broHsbalken gon enligl 33 kap. 2§ brottsbalken förklarats fri från påföljd, dom vari förklarats fri från påföljd, dom vari förordnats om villkorligt anstånd förordnats om villkorligt anstånd med intagning i arbetsanstalt, be- med intagning i arbetsanstall, beslut av åklagare att icke tala å brott slut av åklagare atl icke tala å brott eller beslut omförpassning eUer ut- eller beslut om utvisning enligt 38.

Senaste lydelse 1979:687. ' Senaste lydelse 1979:688.

JuU 1980/81:25 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

visning, sedan tio år förflutit från 43, 47 eller 48 § utlänningslagen
dom eller beslut; (1980:376), sedan do år förflutit

från dom eller beslut;

3. fängelse i annat fall än som 3. fängelse i annat fall än som avses i 2, internering eller intagning avses i 2 eller intagning i arbetsan-i arbetsanstalt, sedan tio år förflutit stall, sedan tio år förflutit från fri-från frigivningen eller övergången givningen eller övergången lill vård. till vård utom anstalt; utom anstalt;

4. vandel i övrigt, sedan tio är förflutit från den händelse som föranlett anteckningen.

Anteckning om förvisning med- Anteckning om utvisning som
tages under tid, som är föreskriven beslutats av allmän domstol tas
för brottspåföljd vilken ådömts med under den tid, som är föreskri
jämte/örvwniVren. ven för den brottspåföljd som har

ådömts jämte utvisningen.

Har före utgången av lid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut eller förekommit händelse, som antecknats i registret och icke avser endast förändring av påföljd eller verkställighet av tidigare dom eller beslut, må båda anteckningarna medtagas så länge någondera må medtagas enligt första eller andra stycket. Förekomma flera anteckningar, äger vad nu sagts motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den I juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om anlecknig om dom på internering och beslut om förpassning eller förvisning som har meddelats före ikraftträdandet.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

Härigenom föreskrivs all 4§ lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §' Ansökan om intagning får göras av make till den som ansökningen avser, om makarna sammanbo, av annan som stadigvarande sammanbor med honom eller av hans barn, fader, moder, syskon, förmyndare eller gode man. Ansökan får göras även av ordförande i socialnämnd, barnavårdsnämnd, nyklerhetsnämnd eller hälsovårdsnämnd eller av polismyndighet. Om kommunfullmäktige besluta det, äger socialnämnden uppdraga åt annan ledamot i nämnden än ordföranden eller ål tjänsteman i ledande ställning hos kommunen att göra ansökan om intagning.

' Senaste lydelse 1979:689.

JuU 1980/81:25 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Läkare vid sjukhus eller klinik, där sluten psykiatrisk vård icke meddelas, eller vid sjukhem för lättskölta psykiskt sjuka eller specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda eller rektor för särskola eller föreståndare för vårdhem för psykiskt utvecklingsstörda får göra ansökan i fråga om den för vars vård han svarar. Militär chef, dock lägst kompanischef eller motsvarande chef, får göra ansökan beträffande den som står under hans befäl.

I fråga om den som genom laga- I fråga om den som genom lagakraftvunnen dom dömls till skydds- kraflvunnen dom dömls till skydds-dllsyn eller som villkoriigt frigivils tillsyn eller som villkoriigt frigivils från kriminalvårdsanstail eller vill- från kriminalvårdsanstalt eller villkorligt utskrivils från arbetsanstalt koriigt ulskrivits från arbetsanstalt eder som överförts till vård utom får ansökan göras av ordföranden i anstalt efter att ha dömts tid inter- den övervakningsnämnd under vars nering får ansökan göras av ordfö- tillsyn han slår. randen i den övervakningsnämnd under vars tillsyn han står.

Beträffande den som är intagen i kriminalvårdsanstalt, arbetsanstalt, häkte, allmän vårdanstalt för alkoholmissbmkare eller ungdomsvårdsskola och vistas inom anstalten får ansökan göras endast av tjänsteman som har att sörja för den intagne. Sådan tjänsteman får i annat fall än som avses i tredje stycket göra ansökan även i fråga om den som vistas utom anstalten utan att vara slutligt utskriven därifrån.

Regeringen äger förordna om behörighet att vid krig eller krigsfara göra ansökan i fråga om den som tillhör försvarsmakten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om den som har dömts lill internering före ikraftträdandet.

9 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs alt 41 § rättshjälpslagen (1972:429)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41 §-' Rättshjälp genom offenfligt biträde lämnas i mål eller ärende

1. hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående intagning enligt 8 eller 9§ eller utskrivning enligl 16 eller 19§ lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

2. hos beslutsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskrivning i eller utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt lagen (1967:940)

' Lagen omtryckt 1979:240. Senaste lydelse 1980:379.

JuU 1980/81:25 27

angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller placering av särskolelev enligt 28 § samma lag,

3. hos förvaltningsdomstol angående Ivångsinlagning i allmän vårdanstalt för alkoholmissbmkare enligt 18 eller 55 § lagen (1954:579) om nyklerhetsvård eller kvarhållande enligl 45 § samma lag,

4. angående omhändertagande för samhällsvård enligt 29 § barnavård s-lagen (1960:97) eller utredning enligt 30 § samma lag eller angående sådan samhällsvårds slutliga upphörande enligl 42 § samma lag,

5. hos förvaltningsdomstol angående intagning i eller utskrivning från ungdomsvårdsskola enligt barnavårdslagen (1960:97),

6. angående utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 § utlänningslagen (1980:376) samt vid utredning hos polismyndighet när fråga har uppkommit om utvisning enligt angivna lagrum,

7. angående avvisning enligl utlänningslagen, dock ej hos polismyndighet, såvida icke anledning föreligger att överlämna ärendet dll statens invandrarverk eller utlänningen enligl 50 eller 52 § samma lag hållils i förvar längre än en vecka,

8. angående verkställighet enligl utlänningslagen, om anledning föreligger att överlämna ärendet till statens invandrarverk med slöd av 85 eller 86§ samma lag eller hänskjuta ärendet dit med slöd av 87 § samma lag eller om utlänningen enligl 50 eller 52 § samma lag hållils i förvar längre än en vecka,

9. angående föreskrifter som meddelats enligt 13 §, 48 § eller 74 § andra stycket utlänningslagen,

10. angående hemsändande av utlänning med stöd av 104 § första
stycket utlänningslagen,

11. angående förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap.
brottsbalken,

12. angående återintagning i anstalt enligt 30 kap. brottsbalken,

13. angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. eller lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brotlmålsdom,

14. angående udämning enligl lagen (1970:375) om utlämning lill Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,

15. angående kastrering enligl lagen (1944:133) om kastrering, om giltigt samtycke till åtgärden ej lämnats,

16. hos regeringen enligt I § andra stycket lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

JuU 1980/81:25 28

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1974:515) om ersättning vid frihels-inskränkning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'
Den som har undergått fängelse. Den som har undergått fängelse,
förvandlingsstraff för böter eller fri- förvandlingsslraff för böter eller fri
tidsstraff eller internering har rätt tidsstraff har rätt till ersättning av
till ersättning av staten, om efter staten, om efter fullföljd av talan
fullföljd av talan eller anlitande av eller anlitande av särskilt rätlsme-
särskilt rättsmedel frikännande del frikännande dom meddelas eller
dom meddelas eller mindre ingri- mindre ingripande påföljd ådömes
pande påföljd ådömes eller dom el- eller dom eller beslut som legat lill
ler beslut som legat till grund för grund för verkställigheten undan-
verkställigheten undanröjes utan röjes ulan förordnande om ny hand
förordnande om ny handläggning, läggning. Detsamma gäller den som
Detsamma gäller den som efter för- efter förordnande av domstol enligl
ordnande av domstol enligt 31 kap. 31 § kap. 3§ brottsbalken har un-
3 § brottsbalken har undergått slu- dergåtl sluten psykiatrisk vård eller
ten psykiatrisk vård eller vård i spe- vård i specialsjukhus för psykiskt
cialsjukhus för psykiskt utveck- utvecklingsstörda,
lingsstörda.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om den som på grund av dom, som har meddelats före ikraftträdandet, har varit inlagen i anstalt för alt undergå internering.

11 Förslag till

Lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 19, 28 och 29 §§ passlagen (1978:302) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 § Passtillstånd fordras för den som

1. undergår kriminalvård i anstalt, utom när påföljden är fängelse på så kort tid att villkorlig frigivning ej kan komma i fråga.

' Senaste lydelse 1979:694. Senaste lydelse 1979:695.

Mot beslut av övervakningsnämnd enligt denna lag förs talan genom besvär hos kriminalvårdsnämnden eller den hovrätt, hos vilken han skulle ha kunnat anföra besvär över beslut som avses i 37 kap. 8§ samma balk.

Mot beslut av övervakningsnämnd enligt denna lag förs talan genom besvär hos den centrala nämnd inom kriminalvården, hos vilken klaganden skulle ha kunnat påkalla prövning av beslut som avses i 37 kap. 7 eder 9§ brottsbalken, eller den hovrätt, hos vilken han skulle ha kunnat anföra besvär över beslut som avses i 37 kap. 8 § samma balk.

Mol överläkares beslut, om anmälan enligt 20 § 1 får talan ej föras. Talan mot annat beslut av överläkare enligl denna lag förs genom besvär hos utskrivningsnämnden eller beslutsnämnden för psykiskt utvecklingsstörda. Mol beslut av utskrivningsnämnd eller beslulsnämnd förs talan hos psykiatriska nämnden genom besvär.

29 §

JuU 1980/81:25 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

a) utländsk brottmålsdom, varigenom den dömde har erhållit villkorligt anstånd med ådömande av straff eller verkställighet av frihetsstraff eller på annat liknande sätt ålagts alt under en prövotid undergå kriminalvård i frihet,

b) utländsk brottmålsdom avseende frihetsberövande påföljd, sedan den dömde enligt beslut i den främmande staten har frigivils villkorligt eller annars överförts till kriminalvård ulom anstalt,

2. verkställighet i främmande stal av

a) svensk dom på skyddsdllsyn,

b) svensk dom på fångelse eller b) svensk dom på fängelse, se-internering, sedan den dömde en- dan den dömde enligt beslut här i ligt beslut här i landet har frigivits landet har frigivits villkorligt. viUkorligt eller överförts till vård

utom anstalt.

Vad som föreskrivs i denna lag om utländsk brottmålsdom gäller även i fråga om annat avgörande i främmande stal som har meddelats efter rättegång i brottmål.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om verkställighet i främmande stal av svensk dom på internering, som har meddelats före ikraftträdandet.

13 Förslag till

Lag om ändring i folkbokföringsförordningen (1967:198)

Härigenom föreskrivs att 24 § folkbokföringsförordningen (1967:198) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 § Intagning på sjukvårdsinrättning ändrar icke den intagnes kyrkobokföring. Förhållanden som inträffar efter intagningen beaktas vid kyrkobokföringen, som om han ej varit inlagen på sjukvårdsinrättningen.

Första stycket äger motsvarande Första stycket äger motsvarande
tillämpning i fråga om den som in- tillämpning i fråga om den som in
tages eller intagits i förbättrings-, tages eller intagits i förbättrings-,
uppfoslrings-, fångvårds- eller ar- uppfostrings-, kriminalvårds- eller
betsanstalt. Den som frigivits eller arbetsanstalt. Den som frigivits el-
utskrivits från fångvårds- eller ar- ler utskrivits villkorligt från krimi-
betsanstalt eller som efter att ha nalvårds- eller arbetsanstalt anses
dömts till ungdomsfängelse eller in- vid kyrkobokföring vara inlagen i
ternering överförts tid vård utom anstalten även under prövotiden.
anstalt anses vid kyrkobokföring
vara intagen i anstalten även under
prövotiden eller vården utom an
stalt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om den som före ikraftträdandet har dömts till ungdoms-fäncelse eller internering.

JuU 1980/81:25 31

14 Förslag till

Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472)

Härigenom föreskrivs att 91 § militära rältegångslagen (1948:472) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

91 §' Domstols dom eller beslut varigenom disciplinstraff ålagts skall, där domstolen ej annorlunda förordnal, verkställas utan hinder av att domen eller beslutet ej vunnit laga kraft.

Dömes någon, då riket är i krig, Dömes någon, då riket är i krig,
av hovrätt till fängelse eller inter- av hovrätt lill fängelse, må hovrät-
nering, må hovrätten, om det finnes ten, om det finnes vara av synnerlig
vara av synnerlig vikt för krigslyd- vikt för krigslydnadens upprätthål-
nadens upprätthållande, förordna lande, förordna alt domen skall
att domen skall verkställas utan verkställas utan hinder av att den ej
hinder av att den ej vunnit laga vunnit laga kraft. Vad sålunda stad
kraft. Vad sålunda stadgats om gats om hovrätts dom skall äga
hovrätts dom skall äga motsvaran- motsvarande dllämpning beträffan
de dllämpning beträffande slutligt de slutligt beslut av hovrätt,
beslut av hovrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10§2
Förekommer på en gång dll verk- Förekommer på en gång dll verk
ställighet dom eller beslut om fri- ställighel dom eller beslut om fri-
ddsstraff och dom om fängelse på ddsstraff och dom om fängelse på
viss tid skall i stället för verkstäl- kortare tid ån två år skall i stället
lighet av fritidsstraffel löneavdrag för verkställighet av friddsslraffet
ske eller den straffskyldige åläggas löneavdrag ske eller den straffskyl-
att betala visst belopp i pengar, dige åläggas atl betala visst belopp i
Därvid skall 4§ tredje stycket äga pengar. Därvid skall 4§ tredje
dllämpning. stycket äga dllämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

' Senaste lydelse 1964:200. Senaste lydelse 1979:691.

Är brott som avses i I § att anse som grovt, skall för grovt narkotikabrott dömas tiU fångelse, lägst ett och högst tio år.

Vid bedömande humvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det utgjort led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika eller eljest varit av särskilt farlig art.

Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, skall för grovt narkotikabrott dömas lill fängelse, lägst två och högst tio år.

Vid bedömande humvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om del har utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika eller eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art. Bedömningen skad grtmdas på en sammanvägning av omständigheterna i det särskilda fallet.

Den som utan att giva det tillkänna hos vederbörlig myndighet till riket inför eller från riket utför gods, för vilket tull eller annan allmän avgift skall erläggas till statsverket eller som enligt stadgande i lag eller författning ej må införas eller utföras, dömes, om gärningen sker uppsåtligen, för varusmuggling till böter eller fångelse i högst två år.

Den som utan att giva det dll-känna hos vederbörlig myndighet till riket inför eller från riket utför gods, för vilket tull eller annan allmän avgift skall erläggas till statsverket eller som enligt stadgande i lag eller författning ej må införas eller utföras, dömes, om gärningen sker uppsåtligen, för varusmuggling till böter eller fängelse i högst två år. Gäller gärningen narkotika som avses i I § narkotikaförordningen (1962:704) skall dömas till böter eller fängelse i högst tre år. Första stycket gäller även, när någon genom alt lämna oriklig uppgift i tulldeklaration eller medelst annat vilseledande i samband med tullbehandling av gods uppsåtligen föranleder, att tull eller annan allmän avgift undandrages statsverket eller atl gods införes eller utföres i strid mot förbud.

3 §

Är vamsmuggling att anses som grov, skall dömas till fångelse, lägt sex månader och högst sex år. Gäller gärningen narkotika som avses i 1 § narkotikaförordningen (1962:704), skall dömas till fängelse, lägst ett och högst do år.

Vid bedömande humvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om det förövats yrkesmässigt eller avsett gods av betydande myckenhet eller värde eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art.

Är vamsmuggling alt anses som grov, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Gäller gärningen narkotika som avses i 1 § narkotikaförordningen (1962:704), skall dömas till fängelse, lägst två och högst tio år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om det förövats yrkesmässigt eller avsett gods av betydande myckenhet eller värde eller eljest varit av särskilt farlig art eller, om gärningen har gällt narkotika, den i övrigt utgjort led i en verksamhet av särskilt hänsynslös art.

JuU 1980/81:25 34

Motionerna

I motion 1980/81:423 av Rune Torwald (c) hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande behovet av en översyn av lagstiftning m. m. beträffande straffpåföljd för dem som har begått narkotikabrott eller förseelse.

I modon 1980/81:512 av Allan Ekström (m) hemställs att riksdagen beslutar att villkorlig frigivning icke längre skall få ske redan efter avtjänandet av halva strafftiden samt att riksdagen - vid sådan utgång — avslår förslaget om införande av straffskärpningsregeln i 26 kap. 3 § brottsbalken.

1 motion 1980/81:882 av Lilly Bergander (s) och Helge Klöver (s) hemställs

1. atl riksdagen ej antar 26 kap. 3 § förslaget till lag om ändring i brottsbalken,

2. att riksdagen i anslutning dll förslaget om höjt straffminimum för grovt narkotikabrott gör motivuttalanden i enlighet med vad som anförs i motionen.

I modon 1980/81:883 av Thure Jadestig (s) hemställs att riksdagen beslutar att

1. påföljden för narkotikaförseelse skall vara böter eller fångelse i högst
etl år,

2. påföljden böter slopas ur påföljdsskalan för normalbrottet.

I motion 1980/81:884 av Marie-Ann Johansson m.fl. (vpk) föreslås

1. alt riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken i vad avser 26 kap. 3 §,

2. atl riksdagen hos regeringen hemställer att förslaget till förändring i den del som avses i punkt 1 överlämnas till fångelsestraffkommittén för ytterligare övervägande.

I modon 1980/81:887 av Arne Lindberg (c) och Ulla Ekelund (c) hemställs alt riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen dll känna vad i motionen föreslagits om straff för narkodkabrott.

I de delar som är aktuella i förevarande ärende förespråkar motinärema dels ytterligare förlängning av strafftiderna, särskilt för grova narkotikabrott, dels att villkorlig frigivning inte skall ske i fråga om den som har dömts för narkotikabrott.

I modon 1980/81:892 av Mårten Werner (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till stränga påföljder för narkotikabrott.

JuU 1980/81:25 35

I modon 1980/81: 1575 av Åke Polstam (c) och Gunilla André (c) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära åtgärder för en sådan ändring av bestämmelserna i riksåklagarens cirkulär om åtalsunderlåtelse vid narkotikabrottslighet som avses i modonen.

Utskottet

Inledning Inlerneringspåföljden

Under det kriminalpolidska reformarbetet har på senare år gjort sig gällande en alltmer utbredd uppfattning enligt vilken frihetsberövande påföljder på obestämd tid är förenade med allvarliga olägenheter. I linje härmed beslutade riksdagen våren 1979 att avskaffa den ddsobeslämda påföljden ungdomsfängelse med verkan fr.o.m. den 1 januari 1980 (SFS 1979:680).

I påföljdssystemel återstår numera bara en i egentlig mening tidsobestämd påföljd, nämligen internering. Den kritik som har riklats mol de tidsobestämda påföljderna har också gällt interneringspåföljden. Sålunda har en arbetsgmpp inom brottsförebyggande rådet i rapporten (1977:7) Nytt straffsystem. Idéer och förslag, förordat atl påföljden helt avskaffas. Rapporten har remissbehandlats. I 1978 års budgetproposition (prop. 1977/ 78:1(X), bil. 5) angavs att det fanns skäl att ta upp interneringspåföljden dll granskning. Bl. a. mot bakgrund härav uttalade sig riksdagen hösten 1978 för att ett förslag i ämnet borde läggas fram för riksdagen (JuU 1978/79:9, rskr 53).

Med anledning av vad sålunda förekommit har inom justitiedepartementet under våren 1979 upprättats en promemoria (Ds Ju 1979:5) om internering. I promemorian föreslogs atl interneringspåföljden avskaffas. Promemorian innehåller också bl. a. ett förslag om en straffskärpningsregel för vissa särskilt allvarliga återfallssituationer. Promemorian, som har remissbehandlats, har legat till gmnd för de av chefen för justitiedepartementet i den förevarande propositionen framlagda lagförslagen.

Narkotikabrotten

Under senare år har stora ansträngningar gjorts för att komma till rätta med del mycket allvarliga missbmkel av narkodka. Riksdagen har lagt fast en inriktning för arbetet på området som innebär att kampen mot narkotikamissbruket skall föras inom alla samhällsområden (prop. 1977/78:105, SoU 36, rskr 363). Justitieutskottet har i sammanhanget uttalat att i kampen mot narkotikabrottsligheten straffrättsliga åtgärder självfallet är av väsentlig betydelse och att utformningen av slraffbuden härvidlag kommer i blickpunkten (JuU 1979/80:25).

Bl. a. mot den bakgmnd som nu har angetts har i en promemoria utarbetad inom justitie-, social- och handelsdepartementen - (Ds Ju 1980:4)

JuU 1980/81:25 36

Förslag till ändringar i narkotikastrafflagen m.m. - lagts fram förslag dll vissa ändringar i lagstiftningen om narkotikabrottslighet. 1 promemorian föreslogs bl. a. en höjning av straffminimum för grovt narkotikabrott och grov vamsmuggling avseende narkotika. Synpunkter på förslagen i promemorian har lämnats vid en hearing med företrädare för olika myndigheter och organ. De av chefen för socialdepartementet i den förevarande propositionen framlagda förslagen gmndar sig på promemorian och synpunkter som framfördes vid hearingen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att påföljden internering avskaffas. Samtidigt föreslås ändringar i brottsbalken (BrB) och narkotikastrafflagen (1968:64) som bl. a. syftar lill att tillgodose intresset av samhällsskydd mot särskilt den grova vålds- och narkotikabrottsligheten.

Vid prövning av fråga om villkorlig frigivning av den som avtjänar fängelsestraff för särskilt allvarlig brottslighet, som har riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa, skall sålunda enligl förslaget i högre grad än annars vikt tillmätas frågan om det finns påtaglig risk för alt den dömde efter frigivningen fortsätter brotlslig verksamhet av samma art. Vidare föreslås en straffskärpningsregel för vissa särskilt allvarliga återfallssituationer. Bestämmelsen förutsätter för sin tillämpning att gärningsmannen tidigare har dömts till fängelse i lägst två år eller till internering. En ytterligare fömtsältning för slraffskärpningsregelns tillämpning är att återfallet skall avse brott av mycket allvarlig beskaffenhet, nämligen brott som är belagt med mer än sex års fångelse.

1 propositionen föreslås också atl straffminimum för grovt narkotikabrott och grov vamsmuggling avseende narkotika höjs från ett till två års fångelse saml, i anslutning härtill, att straffmaximum för enkelt narkotikabrott och för vamsmuggling avseende narkotika höjs från två till tre års fängelse. Samtidigt föreslås alt de kriterier som i främsta mmmet skall ligga till gmnd för bedömningen av om ett brott skall anses grovt utformas på ett sådant sätt att graden av hänsynslöshet i gärningsmannens förfarande kommer att tillmätas ökad vikt vid rättstillämpningen. Avsikten är att beteckningen grovt brott skall vara förbehållen de allvarligaste gärningarna.

Slutligen innehåller propositionen - fömtom följdändringar — ett förslag till särskild regel om eftergift av böter när någon har dömts till fångelse i två år eller mer samt lill en mindre ändring i bestämmelserna om strafftidsberäkning.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juh 1981.

Interneringspåföljden

Gmndläggande bestämmelser om internering finns i 30 kap. BrB. Internering får ådömas under fömtsältning dels att på brottet eller något av flera begångna brotl kan följa fångelse i två år eller mera, dels att ett långvarigt

JuU 1980/81:25 37

tidsobestäml frihetsberövande — med hänsyn till gärningsmannens brottslighet, sinnesbeskaffenhet, vandel och levnadsomständigheter i övrigt -anses påkallat för att förebygga fortsatt allvarlig brottslighet.

Behandlingen av den som har dömts till internering skall äga mm i och utom anstalt, med början i anstalt. Vid ådömande av internering skall domstolen med hänsyn till bl. a. brottets beskaffenhet bestämma minsta tid för omhändertagandel i anstalt, lägst ett och högst tolv år. Efter utgången av minsta tiden skall behandlingen fortsätta utom anstalt, så snart vård i anstalt inte längre anses påkallad för alt avhålla den dömde från fortsalt brottslighet. Beslut om vård utom anstalt meddelas av intemeringsnämn-den.

Någon absolut maximitid för anstaltsvården har inte föreskrivits. Den begränsningen gäller dock atl vård i anstalt inle får ulan medgivande av domstol pågå under längre tid utöver minsta tiden än sammanlagt tre år eller, om minsta tiden är tre år eller mer, sammanlagt fem år.

Under vården utom anstalt skall den dömde stå under övervakning. När övervakning inte längre behövs skall intemeringsnämnden besluta om interneringspåföljdens upphörande. Om övervakningen har fortgått under en sammanhängande tid av fem år skall påföljden obligatoriskt upphöra.

Om den som har dömts till internering lagfors för nytt brott innan påföljden lill fullo verkställs kan domstolen med stöd av bestämmelserna i 34 kap. BrB förordna att den tidigare ådömda interneringen skall avse även det nya brottet. För dessa fall gäller särskilda regler, bl. a. om återintagning i anstalt och bestämmande av ny minsta tid för anstalt vården.

Mot påföljden internering kan riktas åtskilliga invändningar av såväl principiell som praktisk natur. Detta gäller framför allt dess gmndläggande konstruktion, som innebär att den dömde kan underkastas ett frihetsberövande som inte från början har bestämls av domstol och som därmed inte heller sätts i omedelbar relation till den brottsliga gärning som är aktuell. Från behandlingssynpunkt kan anföras att del har visat sig vara omöjligt att inom ramen för internering erbjuda den dömde någon form av behandling som skiljer sig från den som förekommer vid verkställigheten av ett fängelsestraff.

Det förslag om att avskaffa intemeringspåföljden som läggs fram i propositionen får ses mot bakgmnd av den kritik som enligt det anförda kan riktas mol påföljden från principiella och praktiska utgångspunkter. Förslaget tillgodoser också önskemål som ddigare har uttalats av riksdagen av innebörd att sådant förslag borde föreläggas riksdagen utan att man avvaktar det reformarbete som förbereds av fångelsestraffkommittén (Ju 1979:04) och frivårdskommittén (Ju 1979:05).

Utskottet finner liksom chefen för justitiedepartementet alt interneringspåföljden nu bör utmönstras ur påföljdssystemet. Ett avskaffande av intemeringspåföljden med bibehållande av nuvarande ordning i övrigt kan få vissa effekter som nödvändiggör särskilda överväganden, bl. a. i fråga 4 Riksdagen 1980/81. 7 saml. Nr 25

JuU 1980/81:25 38

om möjligheten att tillgodose intresset av samhällsskydd vid grov vålds-och narkotikabrottshghet. Utskottet återkommer härtill i det följande.

Villkorlig frigivning

En av huvudtankarna bakom påföljdssystemet i BrB är att användningen av frihetsstraff skall begränsas. Detsamma gäller de reformer beträffande påföljdssystemet som tid efter annan har beslutats efter balkens tillkomst och vid vilka inriktningen också har varit att minska längden av de frihetsberövanden som ändå måste göras. I sistnämnda hänseende är reglerna om villkorlig frigivning i BrB av särskild betydelse.

De gmndläggande bestämmelserna om villkorlig frigivning finns i 26 kap. 6-24 §§ BrB. De nuvarande principerna för villkorlig frigivning lades fast år 1965. Reglerna innebär i huvudsak följande.

Den som undergår fängelse på viss tid får friges villkorligt sedan två tredjedelar av strafftiden har avtjänats. Om särskilda skäl föreligger får villkorlig frigivning ske efter halva strafftiden. Frigivning får dock inte i något fall ske förrän verkställigheten har pågått i minst tre månader.

Vid prövning av frågan om villkorlig frigivning skall enligt 26 kap. 7 § BrB särskilt beaktas verkningarna av fortsatt frihelsförlusl för den dömde och förutsättningarna för hans anspassning i samhället med hänsyn lill de förhållanden i vilka han kommer att försättas vid frigivningen. Frågan om villkorlig frigivning prövas av lokal övervakningsnämnd om del ådömda fängelsestraffet inte överstiger etl år och i annat fall av den centrala kriminalvårdsnämnden.

Vid villkorlig frigivning skall för den frigivne fastslällas en prövotid av minst ett och högst tre år eller, om straffåterstoden överstiger tre är, högst fem år. Under prövotiden skall den frigivne i regel stå under övervakning.

Övervakningsnämnd har möjlighet att förklara en villkorligt medgiven frihet eller del därav förverkad, om den frigivne har allvarligt misskött sig under prövotiden. Sådan förklaring kan ocksä ske genom beslut av domstol, när den frigivne döms för nytt brott begånget under prövodden.

Kriminalvårdsnämndens praxis rörande villkorlig frigivning innebär atl intagna med långa straff i regel erhåller villkorlig frigivning innan två tredjedelar av strafftiden har avtjänats i anstalt (halvtidsfrigivning). Med långa strafftider avses i detta sammanhang i princip strafftider på två år och sex månader eller mera. För det unga klientelet, dvs. intagna som inte fyllt 23 år vid tiden för brottets begående, anses redan en strafftid på etl år och sex månader som lång. Samma princip tillämpas också i allmänhet för fängelsedömda i femtioårsåldern eller äldre. I fråga om dömda med strafftider strax under dem som normalt föranleder halvtidsfrigivning tillämpar nämnden en praxis som syftar till att hindra orättvisor i förhållande till de halvtidsfrigivna. Här skall också nämnas att halvtidsfrigivning kan förekomma även i andra fall än som nu har angetts, nämligen då detta är starkt motiverat från resocialiseringssynpunkt, t. ex. då frigivningssituationen är särskilt gynnsam.

JuU 1980/81:25 39

Beträffande vissa kategorier intagna tillämpar nämnden en annan ordning. Detta gäller sådana intagna som har dömts till fångelse lägst två år för grov narkotikabrottslighet eller i övrigt för grova brott som utgör led i en yrkesmässigt eller på annat sätt i organiserade former bedriven kriminell verksamhet, ofta med internationell anknytning. I enlighet med beslut av riksdagen år 1972 om vissa åtgärder mot narkotikamissbruket (prop. 1972:67, JuU 14, rskr 213) iakttar kriminalvårdsnämnden största återhållsamhet vid halvtidsfrigivning av personer som tillhör nu beskrivna klientel. Till denna gmpp intagna har i praxis förts, fömtom sådana som har blivit dömda för grov narkotikabrottslighet, bl. a. personer med anknytning lill internationella ligor som ägnar sig åt växelbedrägerier, pälsstölder eller bankrån.

I propositionen föreslås en komplettering av reglerna i 26 kap. 7 § BrB om vilka omständigheter som särskilt skall beaktas vid prövningen av villkorlig frigivning. Avtjänar den dömde fängelsestraff för särskilt allvarlig brottslighet som har riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa, skall sålunda enligt vad som föreslås i propositionen frågan om det finns påtaglig risk för att han efter frigivningen fortsätter brottslighet av samma slag ges större vikt vid prövningen än annars. Den föreslagna ändringen innebär alltså att risk för återfall i viss särskilt allvarlig brottslighet införs som en ny fömtsältning för särbehandling i frigivningshänseende.

Syftet med den föreslagna ändringen är enligt vad som uttalas i propositionen främst att ge underlag för en delvis ny praxis när det gäller bedömningen av frågor om villkorlig frigivning av intagna med särskilt långa stafftider. De ändrade principer i fråga om villkorlig frigivning som sålunda föreslås tar närmast sikte på halvtidsfrigivning. Förslaget syftar dll att den återhållsamhet med halvtidsfrigivning som kriminalvårdsnämnden hittills, enligt de riktlinjer som statsmakterna angett, har tillämpat i fortsättningen främst skall avse det klientel som avtjänar fängelsestraff för sådan brolls-hghet som mord, dråp, våldtäkt, grovt rån, mordbrand, grovt narkotikabrott och terroristbrott. Enligt vad som framhålls i propositionen avses de nya reglerna om villkoriig frigivning sålunda täcka en betydligt större grupp av gärningar än dem som f. n. bildar utgångspunkt för den strängare bedömningen av frågor om villkorlig frigivning. Å andra sidan bör de nya reglerna leda lill en mera individualiserad bedömning än den som tillämpas enligt nuvarande praxis.

Utskottet finner i hkhet med chefen för justitiedepartementet att det är nödvändigt alt vid etl avskaffande av interneringspåföljden även göra vissa ändringar i reglerna om villkorlig frigivning. Dessa bör anpassas så att de medverkar till att intresset av samhällsskydd mot särskilt den grova vålds-och narkotikabrottsligheten kan upprätthållas. De regler för särbehandHng i frigivningshänseende som föreslås i propositionen gör enligt utskottets mening del möjligt att beakta detta intresse, och utskottet godtar därför den föreslagna ändringen i 26 kap. 7 § BrB.

JuU 1980/81:25 40

I motionerna 512, 887 och 892 aktualiseras frågan humvida andra ändringar bör vidtas i principerna för villkorlig frigivning än sådana som förestavas av att intemeringspåföljden avskaffas. I motion 512 hemställs att villkorlig frigivning inte skall förekomma redan efter halva strafftiden. 1 motionerna 887 och 892 förespråkas att villkorlig frigivning inte skall förekomma för den som bar dömts för narkotikabrott.

Frågan om en ändring av reglerna om villkorlig frigivning är f. n. föremål för det arbete på en samlad översyn av fängelsestraffets utforming som fångelsestraffkommittén bedriver. Vägledande för utredningsarbetet är enligt kommitténs direktiv (kommittéberättelsen 1980 del II s. 34) att användningen av frihetsberövande påföljder bör minskas och längden på de frihetsberövanden som ändå förekommer bör förkortas. När det gäller översynen av insdtutet villkorlig frigivning skall kommittén undersöka verkningarna av de nuvarande bestämmelserna och av de effekter som kan beräknas uppkomma vid olika tänkbara ändringar i regelsystemet. I uppdraget ingår även att pröva frågan om den villkorliga frigivningen över huvud taget bör behållas.

I anslutning till motionsyrkandena får utskottet erinra om att motionsyrkanden innefattande önskemål om en skärpning av reglerna om villkorlig frigivning behandlades av utskottet under hösten 1980. I sill betänkande med anledning av motionerna framhöll utskottet att de aktuella frågorna med anknytning dll institutet villkorlig frigivning väl förtjänade att uppmärksammas. Bl. a. kan det, enligt vad utskottet framhöll, hävdas att regelsystemet rörande villkorlig frigivning medför att fängelsepåföljden till en del blir tidsobestämd; en effekt som inte står i överensstämmelse med strävandena att avskaffa de tidsobestämda påföljderna ur BrB:s påföljdssystem. Utskottet anförde vidare att det också finns anledning atl uppmärksamma reglemas kriminalpolitiska effekter när det gäller förhållandet mellan utmätt straff och strafftid och detta särskilt beträffande villkorlig frigivning efter halva strafftiden i fråga om intagna som har dömts för allvarlig brottslighet.

Med hänvisning till bl. a. att de aktuella spörsmålen behandlas i pågående utredningsarbete fann utskottet att riksdagen i avbidan på resultatet av detta arbete inte borde göra något uttalande med anledning av motionsyrkandena. Riksdagen följde utskottet (JuU 1980/81:4).

De nu aktuella motionsyrkandena ger inte utskottet anledning till något ändrat ställningstagande, och utskottet avstyrker därför bifall till motionerna 512, 887 och 892 i här behandlade delar.

En särskild straffskärpningsregel

Tidigare fanns i 26 kap. 3§ BrB en allmän straffskärpningsregel för återfall. Regeln, som upphörde att gälla den I april 1976, innebar i huvudsak att vid återfall i brott som var belagt med fängelse i högst sex månader domstolen fick för återfallet döma till fångelse i högst två år. Var för det

JuU 1980/81:25 41

nya brottet stadgat fängelse på längre tid än sex månader men högst två år, fick för återfallet dömas lill fängelse i högst fyra år. Ett brott som någon hade begått före 18 års ålder var aldrig ålerfallsgrundande.

Straffskärpningsregeln upphävdes med motivering bl. a. alt det i praktiken hade visat sig att det inte förelåg något behov för domstolarna att vid återfall skärpa straffet utöver de straffmaxima som anges för de särskilda brotten (se prop. 1975/76:42 s. 28).

I syfte atl interneringspåföljdens avskaffande allmänt sett inte skall leda till en lindring av samhällets reaktioner mot den allra grövsta kriminaliteten föreslås i propositionen en särskild straffskärpningsregel. Regeln föreslås upplagen som en ny 3§ i 26 kap. BrB. Den föreslagna bestämmelsen har utformats som en återfallsregel som för sin tillämpning fömtsätler att gärningsmannen tidigare har dömts till fängelse i lägst två år, varmed enligt en föreslagen övergångsbestämmelse jämställs den som har dömls dll internering. En ytteriigare fömtsältning för slraffskärpningsregelns tillämpning skall vara att återfallet avser brott som är belagt med mer än sex års fångelse. I sådant fall får enligt paragrafens första stycke för återfallet dömas till fängelse på en tid som med fyra år överstiger del högsta straff som kan följa på brottet. Enligt andra stycket skall brott som någon har begått före 21 års ålder inte få läggas till grund för straffskärpning, och enligt tredje stycket jämställs utländsk dom med svensk dom.

Enligt reglerna i 26 kap. 2§ BrB, som inte föreslås bli ändrade i förevarande lagstiftningsärende, kan domstolen när någon döms för flera brotl överskrida det högsta straffmaximum som är föreskrivet för något av brotten med två år. Straffet får dock inte överstiga de sammanlagda straffmaxima som gäller för brotten. Enligt förslaget skall den nya 3§ kunna tillämpas samddigt med 2§. Vid återfall i flerfaldig brottslighet kommer därmed att finnas formella möjligheter att överskrida straffskalan för det grövsta brottet med upp till sex år.

I propositionen uttalar chefen för justitiedepartementet all den föreslagna straffskärpningsregeln har tillkommit i första hand för atl avskaffandet av interneringspåföljden inle skall leda till en allmän lindring av samhällets reaktioner mot särskilt allvarlig brottslighet i vissa typfall där internering med mycket långa minsta tider hittills ofta har tillämpats som påföljd. Enligt departementschefen är regelns syfte att ge möjlighet för domstolarna att även sedan interneringsstraffet har avskaffats uppnå strafftider som nära ansluter till dagens praxis. Regeln skall främst ses som ett uttryck för de aktuella brottens straffvärde i en återfallssituation.

I motionerna 882 och 884 yrkas att riksdagen inte skall anta den föreslagna straffskärpningsregeln.

Ett liknande yrkande framställs i motion 512, dock endast för del fall att i motionen upptaget yrkande om ändring i reglerna om villkoriig frigivning tillstyrks. Med hänsyn dll att utskottet i det föregående avstyrkt bifall till det yrkandet saknas anledning att ta upp yrkandet rörande straffskärpningsregeln till behandling.

JuU 1980/81:25 42

Mot ett införande av den föreslagna straffskärpningsregeln anförs i motion 882 att bestämmelsen kan medverka dll en förhöjning av den allmänna straff nivån.

I motion 884 förespråkas all frågan om atl införa en straffskärpningsregel inte bör övervägas nu utan i stället prövas av fängelsestraffkommittén.

Som framgår av den i föregående avsnitt lämnade redogörelsen för reglerna om villkorlig frigivning blir lill följd av dessa regler den faktiska strafftiden av ett ådömt mångårigt fängelsestraff väsentligt kortare än den i domen bestämda tiden. Vid internering avtjänas däremot hela den fastställda minsta tiden i anstalt. Enligt den ordning som f. n. gäller bhr alltså vid ett tidsbestämt fängelsestraff den faktiska liden för verkställighet i anstalt kortare än vid en dom på internering med samma lid som liden för det ådömda fångelsestraffet. Trots den ändring i reglerna om villkorlig frigivning som utskottet dllstyrkt i det föregående kommer de faktiska verkställighetstiderna vid dom på fängelse inle att kunna motsvara vad som f. n. kan förekomma vid dom på internering med mycket lång minsta tid.

Utskottet vill för sin del till atl börja med ansluta sig till departementschefens uppfattning att inlerneringspåföljdens avskaffande inte bör få-den konsekvensen att de faktiska strafftiderna vid de allra grövsta formerna av upprepad brottslighet blir kortare än hittills. Ätt det kan bli på det sättet hänger som fömt sagts främst samman med lagstiftningen om villkorlig frigivning. På skäl som har angetts i del föregående har utskottet tagit avstånd från tanken på att i detta sammanhang föreslå några mera genomgripande ändringar i den lagstiftningen.

I detta läge anser utskottet alt del för att undvika den nyss angivna konsekvensen av interneringspåföljdens avskaffande finns ett behov av att vid upprepad brottslighet kunna döma till fängelsestraff som överstiger det högsta straff som medges i slraffstadgandet för det särskilda brottet. Även om det för brott av allvarlig beskaffenhet i de allra flesta fall är möjligt att redan inom straffskalan för brotten döma till så långa fängelsestraff som påkallas av brottets svårhet och av hänsynen till intresset av samhällsskydd finns det enligt utskottets mening likväl för ett begränsat antal fall ett behov av en straffskärpningsregel av del slag som har föreslagits i propositionen.

I linje med de tankegångar som ligger bakom motionsyrkandena vill utskottet framhålla att straffskärpningsregeln inte får leda lill en ökad stränghet i straffmätningen i förhållande till vad som gäller f. n. vid tillämpning av de frihetsberövande påföljderna. Med anledning av de farhågor om en förhöjning av den allmänna straffnivån som uttalas i motion 882 vill utskottet särskilt peka på den begränsning av slraffskärpningsregelns till-lämpningsområde som ligger däri att återfallet enligt förslaget skall avse brott som är belagt med mer än sex års fängelse. Det rör sig alltså om återfall i brott av mycket allvarlig beskaffenhet. Utskottet vill betona att

JuU 1980/81:25 43

straffskärpningsregeln såsom departementschefen anför främst tar sikte på upprepad och särskilt allvarlig våldsbroltslighet men också på återfall i vissa speciella förmögenhetsbrott med våldsinslag, såsom väpnade posl-eller bankrån. Återfall som avser t. ex. grov stöld eller enkelt rån skall inte kvalificera för straffskärpning. Regeln kan däremot bli tillämplig bl. a. när del nya brottet är mord, dråp, grov misshandel, våldtäkt, grovt rån och mordbrand. Detsamma gäller vid återfall i grovt narkotikabrott.

Del kan f. ö. tilläggas att straffskärpningsregeln skall vara fakultativ.
Någon skyldighet att tillämpa bestämmelsen skall alltså inle åläggas dom
stolen. Utskottet vill också erinra om att, även om fömtsättningama för
straffskärpning är för handen, den straffskala som är föreskriven för det
aktuella brottet i flertalet fall torde vara tillräckligt vid för att hänsyn skall
kunna tas till att brottet utgör återfall utan att straffskärpningsregeln behö
ver tillämpas. '■

Med hänvisning till syftet med den föreslagna straffskärpningsregeln och till de begränsningar i regelns tillämpning som har berörts i det föregående delar utskottet departementschefens uppfattning att regeln i praktiken endast kommer att bli tillämplig beträffande etl fåtal personer som har gjort sig skyldiga till återfall i mycket allvarlig brottslighet. Mol denna bakgmnd behöver man enligt utskottets mening inte såsom görs i modon 882 befara att den föreslagna regeln skall leda till en förhöjning av den allmänna straffnivån. Mot en utveckling i sådan riktning talar f. ö. också erfarenheterna av den återfallsregel som tidigare fanns. Den hade ett avsevärt vidare tillämpningsområde än den föreslagna regeln och tillämpades i praktiken endast i extrema undanlagsfall.

I anslutning till vad som sägs i motionerna vill utskottet tillägga att tillämpningen av den föreslagna regeln givelvis får följas noggrant och att frågan om en omprövning av regeln får tas upp så snart anledning härtill yppas. I sammanhanget förtjänar också att understrykas det samband som föreligger mellan straffskärpningsregeln och reglerna om villkorlig frigivning och straffsystemet i övrigt. Vid de framdda reformer på dessa områden som kan bli resultatet av fängelsestraffkommitténs arbete är det enligt utskottets mening naturligt att uppmärksamhet också ägnas straffskärpningsregeln och frågan om den efter andra reformer är behövlig, något som också har förutsatts av departementschefen.

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motion 882 i nu berörd del och motion 884 samt tillstyrker bifall till den i propositionen föreslagna straffskärpningsregeln.

Straffsatserna m.m. för narkotikabrott och varusmuggling avseende narkotika

Narkotikastrafflagen innehåller bestämmelser om straff för den som uppsåtligen och utan att vara berättigad därtill tillverkar, saluhåller, överlåter eller innehar narkotika. Brotten är indelade i tre grader: narkotikaför-

JuU 1980/81:25 44

seelse (2 §), narkodkabrott (1 §) och grovt narkotikabroft (3 §). Straffskalan omfattar för narkotikaförseelse endast böter, för narkotikabrott böter eller fångelse i högst två år och för grovt narkotikabrott fängelse i lägst ett och högst tio år.

Vid bedömande humvida brottet är grovt skall enligl 3 § särskilt beaktas om det har utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika eller eljest varit av särskilt farlig art.

Om smuggling av narkotika ges straffbestämmelser i lagen om straff för vamsmuggling. Även vamsmugglingsbrotten är indelade i tre grader. Straffet för vamsmuggling är böter eller fängelse i högst två år (1 §). Är vamsmugglingen med hänsyn till godsets värde och övriga omständigheter att anse som ringa är straffet böter, f. n. högst 500 kr. (2 §). Är vamsmugglingen att anse som grov skall om gärningen gällt narkotika dömas till fångelse lägst ett och högst tio år (3 §).

Vid bedömande huruvida vamsmugglingen är grov skall enligt 3 § särskilt beaktas om brottet har förövats yrkesmässigt eller avsett gods av betydande myckenhet eller värde eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art.

I propositionen föreslås att straffminimum för grovt narkotikabrott och grov vamsmugghng avseende narkotika höjs till två års fängelse. I anslutning härtill föreslås att straffmaximum för normalbrottet narkotikabrott och vamsmuggling avseende narkotika höjs till tre års fängelse. Samtidigt föreslås att den uppräkning av omständigheter, som särskilt skall beaktas vid bedömningen av om ett brott är grovt, kompletteras med rekvisitet att brottet har varit av särskilt hänsynslös art. Vidare föreslås i propositionen att i bestämmelsen rörande grovt narkotikabrott uttryckligen skall anges att bedömningen av om brottet är grovt skall gmndas på en sammanvägning av omständigheterna i del särskilda fallet.

I fyra motioner (423, 883, 887 och 892) framställs yrkanden som huvudsakligen tar sikte på straffsatserna för narkotikabrott och som innefattar önskemål om skärpningar av dessa.

En motion (882) upptar ett yrkande rörande innebörden av de omständigheter som skall ligga lill gmnd för bedömningen av om ett narkotikabrott skall anses som grovt. Motionärerna förordar härvidlag att det s. k. mängdrekvisitet skall tillmätas minskad betydelse.

I en modon (1575) slutligen förespråkas en skärpning av tillämpningen av föreskrifterna om åtalsunderlåtelse vid narkotikabrottslighet.

Aktuella uppgifter om utbredningen av narkotikamissbmket i Sverige lämnas i en färsk rapport (Ds S 1980:5) från utredningen om narkotika-missbmkets omfattning. Utskottet ser med stor oro på den utbredning av narkotikamissbmket som skildras i rapporten och på den utveckling av narkotikabrottsligheten som svarar häremot. Detta gäller inte minst den mot Sverige inriktade internationella narkotikatrafiken. Preliminär stad-

JuU 1980/81:25 45

stik för år 1980 visar att antalet rapporterade brott mot narkotikastrafflagen har ökat kraftigt i jämförelse med år 1979. Denna ökning torde dll stor del kunna förklaras med de ökade resurser som dllförts polisväsendet (narkotikarotlar m. m.) och de ökade ansträngningar i övrigt på att bekämpa brottsligheten som polisen, tullen m.fl. myndigheter har gjort och med den skärpning av tillämpningen av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse vid narkotikabrottslighet som riksåklagaren i början av år 1980 har förordat (riksåklagarens cirkulär RÅG 1:94). Enligt utskottets mening kan emellertid stadstiken också ge stöd för antagandet att narkodkabrotlslighelen faktiskt har ökat i Sverige.

I linje med vad utskottet föregående år har uttalat (JuU 1979/80:25) får konstateras att straffrättsliga åtgärder självfallet är av vikt i kampen mot narkotikabrottsligheten, och härvidlag kommer utformningen av straffbuden i blickpunkten. De ändringar i straffskalorna som föreslås i propositionen syftar i linje med riksdagens tidigare uttalanden lill atl på en gång markera samhällets avståndstaganden till missbmk av narkotika och bidra till en skärpt allmänprevention. Enligt utskottets mening motiverar också utvecklingen av narkotikabrottsligheten en sådan skärpning för att åstadkomma en erforderlig avhållande effekt för de narkotikabrottslingar som kalkylerar med beräknade strafftider närmast som en företagsmässig riskfaktor, t. ex. vissa internationella brottssyndikat inom narkotikahandeln.

Mot den angivna bakgmnden ställer sig utskottet i princip positivt till förslagen i propositionen om en skärpning av straffbestämmelserna för här aktuella brott.

När det gäller åtgärder mot de lindrigaste brotten förespråkas i motion 892 att brottet narkotikaförseelse avskaffas. Enligt motionären bör brott mot narkotikastrafflagen mbriceras antingen som narkotikabrott eller som grovt narkotikabrott. I motionerna 423 och 883 begärs att fängelse, högst sex månader resp. högst ett år, införs i straffskalan för narkotikaförseelse och atl böter slopas i straffskalan för normalbroltet narkodkabrott.

Vid bedömande av nu berörda modonsspörsmål vill utskottet först erinra om den princip som ligger till gmnd för kriminaliseringen på området, nämligen att varje olovligt innehav av ett narkodskt medel är straffbart. Detta innebär att varje olovligt innehav av narkotika, hur obetydligt det än är, i princip faller under narkotikastrafflagens bestämmelser. Mot den bakgmnden finner utskottet att det finns skäl att bibehålla beteckningen narkotikaförseelse för ringa brott mot narkotikastrafflagen.

Vid behandlingen förra året av motionsyrkanden liknande dem som nu är aktuella uttalade utskottet (JuU 1979/80:25) sin tveksamhet till tanken på såväl att genomföra en generell straffskärpning för alla kategorier av narkotikabrottslighet som att helt ta bort böter ur straffskalorna. Härvidlag anförde utskottet att det från kriminalpohdsk synpunkt kunde ifrågasättas om det fanns skäl för sådana genomgripande förändringar. Del måste nämligen enligt vad utskottet framhöll beaktas att dessa förändringar skul-5 Riksdagen 1980/81. 7 saml. Nr 25

JuU 1980/81:25 46

le komma att motverka sådana insatser från samhället på vårdsidan som krävs för att narkotikaproblemet skall kunna bemästras. Utskottet var därför inte berett att då tillstyrka bifall till modonsyrkandena. Riksdagen följde utskoftet.

Även om det för vissa kategorier av dem som begår narkodkabrott av lindrigare slag kan ifrågasättas om böter i alla lägen är en ändamålsenlig påföljd, finner utskottet i enlighet med sin ståndpunkt förra året inte skäl att förorda atl böter avskaffas i straffskalan för de lindrigaste narkotikabrotten. Det anförda leder utskottet till uppfattningen att det från kriminalpolitiska synpunkter inte heller är påkallat atl införa fängelse i straffskalan för narkotikaförseelse.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall dll motionerna 423, 883 och 892 i här behandlade delar.

I motion 1575 begärs en skäi"pning av bestämmelserna i riksåklagarens cirkulär om åtalsunderlåtelse vid narkotikabrottslighet. Mofionäi-erna anför att en sådan skärpning behövs när det gäller sådana narkotikalangare som säljer små portioner narkotika och som inte själva är missbrukare.

För straffrättskipningen avseende narkotikabrott är tillämpningen av bestämmelserna i rättegångsbalken om åtalsunderlåtelse av betydelse. Enligt 20 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken får en åklagare besluta att inte väcka åtal för brott om det kan antas att annan påföljd än böter inte skulle komma att ådömas och den misstänktes lagföring inte är påkallad från allmän synpunkt. Med stöd av denna bestämmelse kan åtal underlåtas vid vissa lindriga former av narkodkabrottslighet.

Angående dllämpningen av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse har riksåklagaren dd efter annan utfärdat anvisningar i cirkulär lill landets åklagare. De senaste anvisningarna för åtalsunderlåtelse i fråga om innehav av mindre mängder narkodka utfärdades i böljan av år 1980 (riksåklagarens cirkulär RÅC 1:94).

I det cirkuläret förordas att tillämpningen av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse, såvitt gäller cannabis och centralsdmulanda, begränsas till fall som avser endast innehav för eget bmk av en så liten mängd narkotika att den normall inte delas upp ytterligare och säljs vidare. Med hänsyn dll bl. a. svårigheterna att i del enstaka fallet bedöma denna kvantitets storlek förordar riksåklagaren åtal i tveksamma fall. Finns det skäl att anta att innehavet trots den ringa mängden inte är avsett för eget bmk bör sålunda enligt riksåklagaren åtalsunderlåtelse inte ske. Riksåklagaren framhåller också att det är av stor vikt atl åtalsunderlåtelse i huvudsak begränsas till förseelser av förstagångskaraktär.

Vad gäller olovligt innehav av snabbi och kraftigt beroendeframkallande narkotika såsom främst heroin och kokain men också opium, morfinbas och morfin bör enligt riksåklagaren ålalsunderiålelse inle förekomma annat än i fall då det rör sig om mängder som är närmast försumbara. Detsamma bör gälla särskilt farliga hallucinogener såsom LSD och därmed

JuU 1980/81:25 47

jämförliga ämnen. Riksåklagaren framhåller härtill att vid överlåtelse eller innehav i överlåtelsesyfte av nu berörda ämnen åtalsunderlåtelse över huvud taget inte bör komma i fråga.

De nu berörda anvisningarna innebär en inte oväsentlig skärpning i förhållande till vad som tidigare gällde och avses leda till åtal också mot de smålangare som bildar sista ledet i hanteringskedjan. Den restriktivitet i tillämpningen av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse som riksåklagaren sålunda har förordat är, såsom utskottet föregående år uttalat (JuU 1979/ 80:25), väl modverad med hänsyn till den allvarliga utveckhngen på narkotikaområdet. Ytterligare skärpningar i den riktning som förespråkas i motion 1575 bör emellertid enligt utskottets mening inte övervägas innan de nya anvisningarna har tillämpats någon längre tid.

Utskottet avstyrker därför bifall till motion 1575.

Vad härefter gäller straffsatserna för de allvarligare brotten förespråkas i motion 887 en straffskärpning för särskilt de grova narkotikabrotten.

När del gäller frågan om det, utöver vad som föreslås i propositionen, behövs ytterligare straffskärpningar måste beaktas att erfarenheterna av tillämpningen av den nuvarande straffbestämmelsen för grovt narkotikabrott enligt vad som upplyses i proposidonen visar att straffskalans övre del förhållandevis sällan utnyttjas. Det finns alltså redan inom den nuvarande straffskalans ram utrymme för straffskärpningar för de allra allvarligaste fallen. Härtill kommer att en höjning av straffmaximum för grovt narkotikabrott skulle innebära ett avsteg från den enligt BrB gällande grundsatsen om ett straffmaximum av tio år för tidsbestämda straff när inte fråga är om flera brott. Vid brottsflerhet kan straffmaximum redan f.n. uppgå till tolv år. 1 sammanhanget måste vidare beaktas att det behov av en vidare straffskala än den nuvarande, som någon gång kan finnas i en återfallssituation, tillgodoses av den i propositionen föreslagna och av utskottet godtagna straffskärpningsregeln i 26 kap. 3 § BrB.

Det nu anförda leder utskottet till uppfattningen att andra ändringar i straffsatserna för de allvarligare narkotikabrotten än dem som har föreslagits i propositionen inte bör ske.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall dll motion 887 i nu berörd del.

I anslutning till den föreslagna höjningen av minimistraffet för grovt narkotikabrott föreslås, som förut har sagts, i propositionen att de omständigheter som särskilt skall beaktas vid bedömandet av humvida brottet skall anses som grovt kompletteras med rekvisitet att brottet har varit av särskilt hänsynslös art.

I motion 882 uttalas farhågor för att det finns stor risk alt deri föreslagna höjningen av minimistraffet kommer atl innebära att straffmätningspraxis genomgående kommer att skärpas beträffande sådana fall i vilka f.n. påföljden stannar vid straffminimum för grovt narkotikabrott. Motionärerna anser därför att det i lagstiftningsärendet måste göras klart att mängden

JuU 1980/81:25 48

narkotika skall tillmätas minskad betydelse vid bedömningen av om ett brott är grovt. Vidare måste det enligt motionärerna klargöras att gränsen mellan normalbrottet och grovt narkotikabrott skall i motsvarande mån förskjutas.

Förslaget att graden av hänsynslöshet i gärningsmannens förfarande skall tillmätas ökad vikt vid bedömningen av humvida brottet skaU anses grovt tar enligt vad som uttalas i propositionen sikte på sådana faktorer som att det aktuella preparatet är särskilt farligt eller att fråga har varit om systematiskt bedriven överlåtelse till skolelever eller annan ungdom eller till intagna på anstalter; utgör gärningen ett led i en organiserad brottslighet bör också detta beaktas i större utsträckning. Förslaget till denna ändring skall ses i belysning av syftet med förslaget att höja straffminimum för grovt narkotikabrott, nämligen att ge underlag för en skärpning av påföljderna för de allvarligaste narkotikabrotten och att tydligare än hittills markera brottens straffvärde i förhållande till andra allvarliga broH.

Det nya hänsynslöshetsrekvisitet i förening med höjningen av minimistraffet är som chefen för socialdepartementet framhåller avsett att få särskild betydelse för bedömningen av den allvarligaste kategorin narkotikabrottslingar. Dessa ändringar rörande brottet grovt narkotikabrott är enligt utskottets mening utformade så att de inte medför att genomsnittligt längre strafftider än f. n. ådöms t. ex. unga narkotikamissbmkare som överlåter eller medverkar till överlåtelse av narkotika i det huvudsakliga syftet att finansiera sitt eget missbmk i sådana fall då enligt nuvarande rättstillämpning endast mängden narkotika föranleder att brottet bedöms som grovt. I sammanhanget skall framhållas att det inte bör innebära några nackdelar från allmänpreventiv synpunkt om brott av den typ som här berörts i'större utsträckning än* nu bedöms icke som grovt brott utan som normalbrolt. Tvärtom anser utskottet liksom departementschefen att det från preventionssynpunkt är en fördel att brottsmbriceringen grovt narkotikabrott inte urvattnas.

Med hänvisning till vad nu har sagts anser sig utskottet kunna fömtsätta att höjningen av minimistraffet jämte ändringen i fråga om kriterierna för vad som är grovt brott kommer att leda lill att gränsen mellan normalbrottet och grovt brott förskjuts, bl. a. på så sätt att åtskilliga av de gärnings-typer som f. n. bedöms som grovt brott kommer att bedömas som normalbrott. Införandet av hänsynslöshetsrekvisitet i förening med att det, såsom föreslagits under lagrådsgranskningen, i lagtexten uttryckligen anges att bedömningen av humvida brottet är grovt skall gmndas på en sammanvägning av omständigheterna i det särskilda fallet innebär enligt utskottels mening att det står klart att mängdrekvisitet ges minskad betydelse. Enligt utskottets mening tillgodoser förslaget de önskemål som ligger bakom motionsyrkandet, nämligen att i huvudsak bibehålla nuvarande straffmätning för de ungdomar och andra missbmkare som för att finansiera sitt eget missbmk säljer narkotika i vissa kvantiteter utan att det annars sker under sådana försvårande omständigheter som anges i bestämmelsen.

JuU 1980/81:25 49

Med dessa uttalanden får de här behandlade önskemålen i motion 882 anses vara tillgodosedda, och utskottet avstyrker bifall till motion 882 i nu berörd del.

Övriga lagförslag m.m.

Ett avskaffande av interneringspåföljden leder lill atl en rad följdändringar måste göras i såväl BrB som andra författningar. Såvitt gäller lagen om kriminalvård i anstalt bör det förslag till ändring i delta hänseende som läggs fram i propositionen jämväl omfatta 4 och 16 §§ i den lagen på del sätt som framgår av utskottets hemställan nedan. Också i det förslag dll lag om ändring i lagen om polisregister m.m. som läggs fram i propositionen bör göras den ändring som framgår av utskottets hemställan.

Den i propositionen föreslagna redaktionella jämkningen av 26 kap. 1 § BrB har gjorts med utgångspunkt i den lydelse paragrafen föreslagits få enligt proposition 1980/81:44. Med tanke på bl. a. att riksdagen kan förväntas fatta beslut i förevarande lagstiftningsärende innan riksdagen tagit ställning till förslagen i proposition 44 bör den i detta ärende aktuella ändringen i 26 kap. 1 § ske med utgångspunkt i den lydelse paragrafen f. n. har.

Beträffande några av de lagförslag som läggs fram i förevarande proposition gäller att vissa paragrafer föreslagils ändrade i proposition 1979/80: 1 om socialtjänsten. Sådana ändringar har numera beslutals av riksdagen (SoU 1980/81:15, rskr 130, SFS 1981:22 m.fl.) Dessa lagändringar träder i kraft först den 1 januari 1982, dvs. efter det att de i detta lagstiftningsärende aktuella lagändringarna avses träda i kraft. De till följd av social-tjänstlagstiflningen beslutade lagändringarna måste därför ändras så att de efter den 1 januari 1982 kommer att omfatta jämväl i detta ärende aktuella ändringar. Utskottet föreslår att så sker i detta sammanhang.

Utöver vad som har anförts i det föregående föranleder de lagförslag som läggs fram i propositionen inte något uttalande från utskollets sida.

Utskottets hemställan Utskottet hemställer

1. beträffande viUkorlig frigivning efter halva strafftiden att riksdagen avslår motion 1980/81:512,

2. beträffande villkorlig frigivning av dem som dömts för narkotikabrott

att riksdagen avslår motion 1980/81:887 i denna del och motion 1980/81:892 i denna del,

3. beträffande en straffskärpningsregel

a) att riksdagen med avslag på motion 1980/81:882 i denna del (yrkande 1) och motion 1980/81:884 i denna del (yrkande 1) antar 26 kap. 3 § i det genom proposidon 1980/81:76 framlagda förslaget till lag om ändring i brottsbalken,

Regeringens förslag

1 Fängelse ådöms enligl vad för brottet är stadgal på viss lid eller på livstid. Fängelse på viss dd får ej överstiga do år, om inte annat följer av 2 eller 3 §, och ej undersligajor-ton dagar. Vid ådömande enligt 28 kap. 3 § av fängelse i förening med skyddstillsyn gäller i fråga om dden för fängelsestraffet vad i nämnda lagmm stadgas.

Utskottets förslag 26 kap. §

Fängelse ådöms enligl vad för brottet är stadgat på viss tid eller på livstid. Fängelse på viss tid får ej översliga tio år, om inte annat följer av 2 eller 3§, och ej undersdga en månad. Vid ådömande enligt 28 kap. 3 § av fängelse i förening med skyddstillsyn gäller i fråga om tiden för fängelsestraffet vad i nämnda lagmm stadgas.

Om fängelse såsom förvandlingsslraff för böter är särskilt stadgat.

4. beträffande uppdrag tid fängelsestraffkommittén

atl riksdagen avslår motion 1980/81:884 i denna del (yrkande 2),

5. atl riksdagen antar det under moment 3 nämnda lagförslaget i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i del momentet,

6. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.,

7. atl riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, med det tillägget alt 4 och 16 §§ samma lag ges nedan angivna lydelse samt att därav betingad ändring vidtas i ingressen lill lagförslaget:

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

4 §

16 §

Kriminalvården i anstalt skall utformas så att den intagnes anpassning i samhället främjas och skadliga följder av frihetsberövandet motverkas. 1 den utsträckning det kan ske utan att kravet på samhällsskydd eftersattes bör verksamheten från början inriktas på åtgärder som förbereder den intagne för tillvaron utanför anstalten. Frigivning och överförande till vård utom anstalt skall förberedas i god tid.

Kriminalvården i anstalt skall utformas så att den intagnes anpassning i samhället främjas och skadliga följder av frihetsberövandet motverkas. I den utsträckning det kan ske utan att kravet på samhällsskydd eftersattes bör verksamheten från början inriktas på åtgärder som förbereder den intagne för tillvaron utanför anstalten. Frigivning skall förberedas i god tid.

JuU 1980/81:25 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vas att bereda honom lämplig ar- ställning eller annan försörjnings-betsanställning eller annan försörj- möjlighet samt lämplig bostad, ningsmöjlighet samt lämplig bo- Kommer han att behöva undervisstad. Kommer han att behöva un- ning, utbildning eller ekonomiskt, dervisning, utbildning eller ekono- socialt eller medicinskt slöd, skall miskt, socialt eller medicinskt stöd, så långt möjligt åtgärder vidtagas skall så långt möjligt åtgärder vidta- för all tillgodose sådant behov, gas för att tillgodose sådant behov.

8. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken,

9. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister,

10. atl riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget dll lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål,

11. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m. med den ändringen alt 7§ erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 § I uppgift från polisregister må, om ej annat följer av 7a§, ej medtagas anteckning om

1. böter, sedan fem år förfludt från dom, beslut eller godkännande av strafföreläggande;

2. villkorlig dom, skyddstillsyn, fångelse som ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbalken, överlämnande till särskild vård, dom varigenom någon enligt 33 kap. 2 § brottsbalken förklarats fri från påföljd, dom vari förordnals om villkorligt anstånd med intagning i arbetsanstalt, beslut av åklagare att icke tala å brott eller beslut om utvisning enligt 38, 43,47 eller 48 § udänningsla-gen (1980:376), sedan tio år förflutit från dom eller beslut;

3. fångelse i annat fall än som 3. fängelse i annat fall än som avses i 2 eUer intagning i arbets- avses i 2 eller intagning i arbetsanstalt, sedan tio år förflutit från anstalt, sedan tio år förflutit från frigivningen eller övergången tid frigivningen;

vård utom anstalt;

4. vandel i övrigt, sedan tio år förflutit från den händelse som föranlett
anteckningen.

Anteckning om utvisning som beslutats av allmän domstol tas med under den dd, som är föreskriven för den brottspåföljd som har ådömts jämte utvisningen.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut eller förekommit händelse, som antecknats i registret och icke avser endast förändring av påföljd eller verkställighet av tidigare dom eller beslut, må båda anteckningarna medtagas så länge någondera må medtagas enligt första eller andra stycket. Förekomma flera anteckningar, äger vad nu sagts motsvarande tillämpning.

JuU 1980/81:25 52

12. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

13. atl riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

14. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning,

15. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget dll lag om ändring i passlagen (1978:302),

16. atl riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet,

17. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i folkbokföringsförordningen (1967:198),

18. alt riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472),

19. att riksdagen antar del i proposidonen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän,

20. beträffande avskaffande av brottet narkotikaförseelse all riksdagen avslår motion 1980/81:892 i denna del,

21. beträffande straffsatserna för narkotikaförseelse och narkotikabrott

att riksdagen dels avslår motion 1980/81:423 i denna del och motion 1980/81:883 (yrkandena 1 och 2), dels antar 1 § i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64),

22. beträffande förlängning av strafftiden, särskilt för grovt narkoti
kabrott

att riksdagen avslår modon 1980/81:887 i denna del,

23. beträffande åtalsunderlåtelse vid narkotikabrott att riksdagen avslår motion 1980/81:1575,

24. att riksdagen antar det under moment 21 nämnda lagförslaget i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det momentet,

25. beträffande mängdrekvisitet vid grovt narkotikabrott

att riksdagen avslår modon 1980/81:882 i denna del (yrkande 2),

26. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling,

JuU 1980/81:25 53

27. att riksdagen antar följande förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:22) om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs alt 51 kap. 25 § rättegångsbalken, i den lydelse paragrafen har erhållit genom lagen (1981:22) om ändring i nämnda balk, skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

51 kap.

25 §

Ej må hovrätten i anledning av Ej må hovrätten i anledning av
den tilltalades talan eller talan, som den tilltalades talan eller talan, som
av åklagare föres till hans förmån, av åklagare föres till hans förmån,
döma till brottspåföljd, som är att döma dll brottspåföljd, som är att
anse såsom svårare än den, vartill anse såsom svårare än den, vartill
underrätten dömt. Har den tillta- underrätten dömt. Har den tillta
lade av underrätten dömts till fång- lade av underrätten dömts lill fäng
else, äge hovrätten förordna om else, äge hovrätten förordna om
villkorlig dom, skyddstillsyn, inter- villkorlig dom, skyddstillsyn eller
nering eller överlämnande till sär- överlämnande till särskild vård, så
skild vård, så ock jämte villkorlig ock jämte villkorlig dom, skydds
dom, skyddstillsyn eller överiäm- tillsyn eller överlämnande till vård
nande dll vård inom socialtjänsten inom socialtjänsten döma till böter
döma till böter ävensom jämte ävensom jämte skyddstillsyn döma
skyddstillsyn döma till fångelse en- till fängelse enligl 28 kap. 3 § brotts
ligt 28 kap. 3§ brottsbalken. Har balken. Har underrätten meddelat
underrätten meddelat förordnande förordnande som nu sagts, äge hov-
som nu sagts, äge hovrätten döma rätten döma till annan påföljd,
till annan påföljd.

28. att riksdagen antar följande förslag lill

Lag om ändring i lagen (1981:33) om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister, i den lydelse paragrafen har erhållit genom lagen (1981:33) om ändring i nämnda lag, skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 § Registret skall innehålla uppgifter angående dem som av domstol i riket

1. dömts till fängelse, villkorlig 1. dömts till fängelse, villkorlig
dom, skyddstillsyn eller interne- dom eller skyddstillsyn;

ring;

2. överlämnats till sluten eller öppen psykiatrisk vård eller till vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda; eller

3. erhållit anstånd med verkställighet av förvandlingsstraff.

Har brott, för vilket dömts till skyddstillsyn, enligt domen begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken, skall delta särskilt anmärkas i registret.

I registret skall antecknas brottet samt uppgift om verkställd personutredning och om domen eller beslutet.

2. Villkorlig dom, skyddsdllsyn, fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3§ brottsbalken, överlämnande till särskild vård, dom varigenom någon enligt 33 kap. 2§ brottsbalken förklarats fri från påföljd, beslut av åklagare att icke tala å brott eller beslut om utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 § utlänningslagen (1980: 376), sedan tio år förflutit från dom eller beslut;

3. fångelse i annat fall än som avses i 2, sedan tio år förflutit från frigivningen;

2. villkorlig dom, skyddstillsyn, fångelse som ådömts enligt 28 kap. 3§ brottsbalken, överlämnande till särskild vård, dom varigenom någon enligt 33 kap. 2§ brottsbalken förklarats fri från påföljd, beslut av åklagare att icke tala å brott eller beslut om förpassning eller utvisning sedan tio år förflutit från dom eller beslut;

3. fångelse i annat fall än som anses i 2. eller internering sedan tio år förflutit från frigivningen eller övergången till vård utom anstalt;

4. vandel i övrigt, sedan tio år förflutit från den händelse som föranlett anteckningen.

Anteckning om förvisning medtages under tid, som är föreskriven för brottspåföljd vilken ådömts jämte/örvin/nge/i.

Anteckning om utvisning som beslutats av allmän domstol tas med under den tid, som är föreskriven för den brottspåföljd som har ådömts jämte utvisningen.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut eller förekommit händelse, som antecknats i registret och icke avser endast förändring av påföljd eller verkställighet av ddigare dom eller beslut, må båda anteckningarna medtagas så länge någondera må medtagas enligt första eller andra stycket. Förekommer flera anteckningar, äger vad nu sagts motsvarande tillämpning.

JuU 1980/81:25 55

30. att riksdagen antar följande förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:23) om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 41 § rättshjälpslagen (1972:429), i den lydelse paragrafen har erhållit genom lagen (1981:23) om ändring i nämnda lag, skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41 § Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas i mål eller ärende

1. hos Ulskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående intagning enligt 8 eller 9§ eller utskrivning enhgt 16 eller 19§ lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

2. hos beslutsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskrivning i eller utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller placering av särskolelev enligt 28 § samma lag,

3. angående beredande av vård enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller omedelbart omhändertagande enligt 6 § samma lag eller angående upphörande av sådan vård enligt 5 § samma lag eller hos förvaltningsdomstol vid överklagande enligt 20 § första stycket 1 samma lag,

4. angående utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 § utlänningslagen
(1980:376) samt vid utredning hos polismyndighet när fråga har uppkom
mit om utvisning enligt angivna lagmm,

5. angående avvisning enligt udänningslagen, dock ej hos polismyndighet, såvida icke anledning föreligger att överiämna ärendet till statens invandrarverk eller utlänningen enligt 50 eller 52 § samma lag hållits i förvar längre än en vecka,

6. angående verkställighet enligt utlänningslagen, om anledning föreligger att överiämna ärendet till statens invandrarverk med slöd av 85 eller 86 § samma lag eller hänskjuta ärendet dit med stöd av 87 § samma lag eller om utlänningen enligt 50 eller 52 § samma lag hållits i förvar längre än en vecka,

7. angående föreskrifter som meddelats enligt 13 §, 48 § eller 74 § andra stycket udänningslagen,

8. angående hemsändande av udänning med slöd av 104 § första stycket utlänningslagen,

9. angående förverkande av villkoriigt medgiven frihet enligt 26 kap. brottsbalken,

10. angående återintagning i an
stalt enligt 30 kap. brottsbalken,

11. angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd enligt
lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge
angående verkställighet av straff m. m. eller lagen (1972:260) om interna
tionellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

12. angående utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,

13. angående kastrering enligt lagen (1944; 133) om kastrering, om giltigt samtycke dll åtgärden ej lämnats,

14. hos regeringen enligt 1 § andra stycket lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall.

JuU 1980/81:25 56

31. att riksdagen antar följande förslag lill

Lag om ändring i lagen (1981:42) om ändring i folkbokföringsförordningen (1967:198)

Härigenom föreskrivs att 24 § folkbokföringsförordningen (1967:198), i den lydelse paragrafen har erhållit genom lagen (1981:42) om ändring i nämnda förordning, skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Första stycket äger motsvarande Första stycket äger motsvarande
tillämpning i fråga om den som in- tillämpning i fråga om den som in
tages eller intagits i kriminalvårds- tages eller intagits i kriminalvårds
anstalt eller i sådant hem som avses anstalt eller i sådant hem som avses
i 12 § lagen (1980:621) med särskil- i 12 § lagen (1980:621) med särskil
da bestämmelser om vård av unga. da bestämmelser om vård av unga.
Den som frigivits villkorligt från Den som frigivits villkorligt från
kriminalvårdsanstalt eller som efter kriminalvårdsanstalt anses vid kyr-
att ha dömts till internering över- kobokföring vara intagen i anstal-
förts till vård utom anstalt anses ten även under prövotiden.
vid kyrkobokföring vara intagen i
anstalten även under prövotiden el
ler vården utom anstalt.

Stockholm den 17 mars 1981

På jusdtieutskottets vägnar BERTIL LIDGARD

Närvarande: Bertil Lidgard (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric Jönsson (s), Hans Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Björn Körlof (m), Lilly Bergander (s), Gunilla André (c), Göte Jonsson (m), Helge Klöver (s), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Bonnie Bernström (fp) och Maja Bäckström (s).

Reservation

En straffskärpningsregel (mom. 3)

Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s), Helge Klöver (s), Kari-Gustaf Mathsson (s) och Maja Bäckström (s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med "Som framgår" och slutar på s. 43 med "föreslagna straffskärpningsregeln" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del uttala sin tveksamhet till den av departementschefen framförda uppfattningen att interneringspåföljdens avskaffande i realiteten kommer att leda lill att de faktiska strafftiderna vid de allra

JuU 1980/81:25 57

grövsta formerna av upprepad brottslighet blir kortare än hittills. Även om så kan ske i något enstaka undantagsfall synes enligt utskottets mening detta inte behöva tillmätas sådan betydelse att en straffskärpningsregel av det slag som föreslås i propositionen måste införas.

Enligt utskottets mening står ett införande av en regel om straffskärpning vid återfall inte i överensstämmelse med de kriminalpolitiska strävandena efter brottsbalkens tillkomst som gått ut på att söka begränsa användandet av frihetsstraff och att minska längden av de frihetsberövanden som ändå måste göras. Rent principieHt skulle ett återinförande av en straffskärpningsregel för återfallssituationer slå i strid med de tankegångar som låg bakom riksdagens beslut år 1975 alt avskaffa den tidigare återfalls-regeln (prop. 1975/76:42, s. 28, JuU 16). Det synes f.ö. enligt utskoftets mening stå bäst i överensstämmelse med brottsbalkens grundsyn och uppbyggnad att straffvärdet för olika brott kommer lill uttryck i slraffskalorna för de olika brotten och inte görs beroende av utanförliggande omständigheter som återfall. Det förtjänar också atl understrykas att redan den straffskala som är föreskriven för de enskilda brotten i de flesta aktuella fall är så vid att den medger atl så långa straff kan utdömas som brottets svårhet och intresset av samhällsskydd påkallar; en straffskalas övre del utnyttjas ju förhållandevis sällan. Härtill kommer att gällande regler i 26 kap. 2 § BrB ger möjlighet att vid flerfaldig brottslighet överskrida det högsta maximum som är föreskrivet för något av brotten med högst två år.

Mot bakgmnd av det anförda finner utskottet att det främst frän principiella synpunkter kan resas invändningar mot den föreslagna straffskärpningsregeln. Med det begränsade tillämpningsområde som den föreslagna straffskärpningsregeln avses få kan det visserligen antas att regeln endast kommer att bli tillämplig beträffande etl fåtal personer som har gjort sig skyldiga till återfall i mycket allvarlig brottslighet. Utskottet anser emellertid, i linje med vad som anförs i motion 882, atl ett införande av den föreslagna regeln kan vara ägnat att leda lill en icke önskad förhöjning av den allmänna straffnivån. Garanti för atl så inte sker saknas.

Vad nu har anförts leder utskottet till uppfattningen att den föreslagna straffskärpningsregeln, såsom förespråkats i modonerna 882 och 884 i nu berörda delar, inte bör införas.

Någon anledning att såsom föreslås i motion 884 överlämna frågan om en straffskärpningsregel till övervägande i fångelsestraffkommittén föreligger enligt utskottets mening inte. Utskottet avstyrker alltså bifall till motion 884 i denna del.