JuU 1980/81:25

Justitieutskottets betänkande
1980/81:25

om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott
m. m. (prop. 1980/81:76 jämte motioner)

Propositionen m. m.

I proposition 1980/81:76 har regeringen efter hörande av lagrådet föreslagit
riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.,

3. lag om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt,

4. lag om ändring i rättegångsbalken,

5. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,

6. lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål,

7. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.,

8. lag om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykia trisk

vård i vissa fall,

9. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

10. lag om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning,

11. lag om ändring i passlagen (1978:302),

12. lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rö rande

kriminalvård i frihet,

13. lag om ändring i folkbokföringsförordningen (1967:198),

14. lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472),

15. lag om ändring i lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän,

16. lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64),

17. lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Lagförslagen 1 -15 har lagts fram efter anmälan av chefen för justitiedepartementet
och lagförslagen 16 och 17 efter anmälan av chefen för socialdepartementet.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad
som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 35.

Under ärendets beredning har synpunkter lämnats inför utskottet av
företrädare för Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare.

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

1 Riksdagen 1980181. 7 sami. Nr 25

JuU 1980/81:25

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken1

dels att 30 kap., 34 kap. 9 och 138§, 35 kap. 10§ och 37 kap. 4 och 9§§
samt 38 kap. 7 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 3 §, 26 kap. 1 och 7 §§, 33 kap. 5 och 7§§, 34 kap. 1, 10, 11
och 18 §§, 36 kap. 6§, 37 kap. 1, 5, 6, 10 och 11 §§ samt 38 kap. 1, 3-6. 8, 9
och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i balken skall införas en ny paragraf, 26 kap. 3§, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
1 kap.

3 §2

Med påföljd för brott förstås i
denna balk:
de allmänna straffen böter och
fängelse,
disciplinstraff för krigsmän, samt
villkorlig dom, skyddstillsyn, internering
och överlämnande till särskild
vård.

Med påföljd för brott förstås i
denna balk:
de allmänna straffen böter och
fängelse,
disciplinstraff för krigsmän, samt
villkorlig dom, skyddstillsyn och
överlämnande till särskild vård.

26 kap.

1§3

Fängelse ådömes enligt vad för
brottet är stadgat på viss tid, ej över
tio år, eller på livstid. Fängelse på
viss tid må ej understiga fjorton dagar.
Vid ådömande enligt 28 kap.
3 § av fängelse i förening med
skyddstillsyn gäller i fråga om tiden
för fängelsestraffet vad i nämnda
lagrum stadgas.

Fängelse ådöms enligt vad för
brottet är stadgat på viss tid eller på
livstid. Fängelse på viss tid får ej
överstiga tio år, om inte annat
följer av 2 elter 3 §, och ej understiga
fjorton dagar. Vid ådömande
enligt 28 kap. 3 § av fängelse i förening
med skyddstillsyn gäller i fråga
om tiden för fängelsestraffet vad
i nämnda lagrum stadgas.

Om fängelse såsom förvandlingsstraff för böter är särskilt stadgat.

3 §

Har någon dömts till fängelse i
lägst två år och begår han, sedan

1 Senaste lydelse av 30 kap. 4 § 1974:205

30 kap. 7 §1967:942
30 kap. II § 1973:918
35 kap. 10 § 1979:680

37 kap. 9 § 1979:680

38 kap. 7 §1979:680.

2 Senaste lydelse 1979:680.

3 Med nuvarande lydelse avses lydelse enligt prop, 1980/81:44.

4 Förutvarande 26 kap. 3 § upphävd genom 1975:1395.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

domen har vunnit laga kraft, brott
som är belagt med fängelse i mer
än sex år, får för återfallet dömas
till fängelse på en tid som med fyra
år överstiger det högsta straff som
kan följa på brottet eller, om det är
fråga om flera brott, det högsta
straff som med tillämpning av 2§
kan följa på brotten.

Brott, som någon har begått innan
han har fyllt tjugoett år, får ej
läggas till grund för sådan förhöjning
som anges i första stycket.

En utländsk dom får tillmätas
samma verkan som en svensk.

7 §

Vid prövning av fråga om villkorlig
frigivning skall särskilt beaktas
verkningarna av fortsatt frihetsförlust
för den dömde och förutsättningarna
för hans anpassning i samhället
med hänsyn till de förhållanden
i vilka han skulle komma att
försättas efter frigivningen. Avtjänar
den dömde fängelsestraff för
särskilt allvarlig brottslighet som
har riktat sig mot eller medfört fara
för liv eller hälsa, skall frågan om
det finns påtaglig risk för att han
efter frigivningen fortsätter brottslighet
av samma slag ges större vikt
vid prövningen än annars.

33 kap.

5 §6

Dömes någon till fängelse på viss
tid eller internering eller förordnar
rätten, med tilllämpning av 34 kap.
1 § 1, att sådan påföljd skall avse
ytterligare brott, och har den
dömde med anledning av misstanke
om brott, som prövats genom dom i
målet, under en sammanhängande
tid av minst tjugofyra timmar varit
berövad friheten som anhållen,
häktad, tagen i förvarsarrest eller
intagen på rättspsykiatrisk klinik

Dömes någon till fängelse på viss
tid eller förordnar rätten, med tilllämpning
av 34 kap. 1 § 1, att sådan
påföljd skall avse ytterligare brott,
och har den dömde med anledning
av misstanke om brott, som prövats
genom dom i målet, under en sammanhängande
tid av minst tjugofyra
timmar varit berövad friheten som
anhållen, häktad, tagen i förvarsarrest
eller intagen på rättspsykiatrisk
klinik enligt 9 § lagen (1966:301) om

5 Senaste lydelse 1974:205.

6 Senaste lydelse 1979:680.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

enligt 9§ lagen (1966:301) om
rättspsykiatrisk undersökning i
brottmål, skall tiden för frihetsberövandet,
till den del därunder icke
samtidigt skett verkställighet av
dom i annat mål, anses som tid under
vilken den ådömda påföljden
verkställts i anstalt. Domstolen
skall i domen angiva det antal dagar
påföljden skall anses verkställd. Är
den tid varmed ådömt fängelse
överstiger frihetsberövandet ringa,
må förordnas att fängelsestraffet
skall anses helt verkställt genom
frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller
skyddstillsyn och dömes i stället till
fängelse på viss tid, eller internering,
äger första stycket tillämpning
även i fråga om frihetsberövande,
som föregått den villkorliga domen,
domen på skyddstillsyn eller dom,
varigenom förordnats att den genom
sådan dom ådömda påföljden
skall avse även ytterligare brott.

Detta gäller dock endast i den mån
frihetsberövandet icke tillgodoräknats
enligt första eller tredje
stycket.

Dömes någon till böter eller disciplinstraff och har han med anledning av
misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, varit berövad friheten
på sätt som angives i första stycket, må förordnas att påföljden skall
anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.

rättspsykiatrisk undersökning i
brottmål, skall tiden för frihetsberövandet,
till den del därunder icke
samtidigt skett verkställighet av
dom i annat mål, anses som tid under
vilken den ådömda påföljden
verkställts i anstalt. Domstolen
skall i domen angiva det antal dagar
påföljden skall anses verkställd. Är
den tid varmed ådömt fängelse
överstiger frihetsberövandet ringa,
må förordnas att fängelsestraffet
skall anses helt verkställt genom
frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller
skyddstillsyn och dömes i stället till
fängelse på viss tid, äger första
stycket tillämpning även i fråga om
frihetsberövande, som föregått den
villkorliga domen, domen på
skyddstillsyn eller dom, varigenom
förordnats att den genom sådan
dom ådömda påföljden skall avse
även ytterligare brott. Detta gäller
dock endast i den mån frihetsberövandet
icke tillgodoräknats enligt
första eller tredje stycket.

7 §7

Har någon böljat undergå fängelse
eller internering och dömes han i
högre rätt i stället till annan i 5§
första eller tredje stycket angiven
påföljd, äger vad där är föreskrivet
om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande
motsvarande tilllämpning
i fråga om tid under vilken
verkställighet sålunda skett.

Undanröjes villkorlig dom eller
skyddstillsyn och dömes i stället till
fängelse på viss tid eller internering,
äger första stycket motsvarande
tillämpning i fråga om tid var -

Har någon böijat undergå fängelse
och dömes han i högre rätt i stället
till annan i 5 § första eller tredje
stycket angiven påföljd, äger vad
där är föreskrivet om tillgodoräknande
av tid för frihetsberövande
motsvarande tillämpning i fråga om
tid under vilken verkställighet sålunda
skett.

Undanröjes villkorlig dom eller
skyddstillsyn och dömes i stället till
fängelse på viss tid, äger första
stycket motsvarande tillämpning i
fråga om tid varunder verkställighet

7 Senaste lydelse 1979:680.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

under verkställighet skett på grund
av dom i det mål vari den villkorliga
domen eller domen på skyddstillsyn
slutligen meddelades.

skett på grund av dom i det mål vari
den villkorliga domen eller domen
på skyddstillsyn slutligen meddelades.

34 kap.

1§8

Finnes den som för brott dömts
till fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn
eller internering hava begått
annat brott före domen eller begår
han nytt brott efter domen men innan
påföljden till fullo verkställts
eller eljest upphört, må rätten, med
iakttagande av vad för vissa fall är
föreskrivet i 2-6 och 9§§ efter omständigheterna -

Finnes den som för brott dömts
till fängelse, villkorlig dom eller
skyddstillsyn ha begått annat brott
före domen eller begår han nytt
brott efter domen men innan påföljden
till fullo verkställts eller eljest
upphört, må rätten, med iakttagande
av vad för vissa fall är föreskrivet
i 2-6§§, efter omständigheterna -

1. förordna att den tidigare ådömda påföljden skall avse jämväl det
andra brottet,

2. döma särskilt till påföljd för detta brott, eller

3. därest den tidigare domen vunnit laga kraft, undanröja den ådömda
påföljden och för brotten döma till påföljd av annan art.

Härjämte skyddstillsyn ådömts fängelse enligt 28 kap. 3§, skall vid
tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel den ådömda fängelsepåföljden
anses som en del av skyddstillsynen.

10 §9

Har med tillämpning av 1 § I genom
lagakraftvunnen dom förordnats,
att fängelse, villkorlig dom,
skyddstillsyn eller internering som
ådömts i tidigare mål skall avse ytterligare
brott, och ändras den tidigare
ådömda påföljden av högre
rätt genom dom som vinner laga
kraft, skall frågan om påföljd för
sagda brott efter anmälan av åklagare
ånyo prövas av domstol. Detsamma
skall gälla, när straff bestämts
med tillämpning av 3 § andra
stycket och det tidigare ådömda
straffet ändras.

Har med tillämpning av 1 § 1 genom
lagakraftvunnen dom förordnats,
att fängelse, villkorlig dom eller
skyddstillsyn som ådömts i tidigare
mål skall avse ytterligare
brott, och ändras den tidigare
ådömda påföljden av högre rätt genom
dom som vinner laga kraft,
skall frågan om påföljd för sagda
brott efter anmälan av åklagare
ånyo prövas av domstol. Detsamma
skall gälla, när straff bestämts
med tillämpning av 3 § andra
stycket och det tidigare ådömda
straffet ändras.

Finnes, när dom å fängelse på viss tid skall verkställas, att den dömde
begått brottet innan sådant straff som ådömts honom för annat brott börjat
verkställas, och framgår ej av domarna att det andra straffet beaktats, skall

8 Senaste lydelse 1979:680.

9 Senaste lydelse 1979:680.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

sedan domarna vunnit laga kraft domstol, efter anmälan av åklagare, med
tillämpning av 3§ andra stycket bestämma det straff den dömde skall
undergå till följd av den dom, som sist förekommer till verkställighet.

11 §'

Förekomma till verkställighet på
en gång dom å fängelse på livstid
och dom å böter, förvandlingsstraff
för böter, fängelse på viss tid, villkorlig
dom, skyddstillsyn, internering
eller disciplinstraff skall livstidsstraffet
träda i stället för den
andra påföljden.

Förekommer till verkställighet på
en gång dom på fängelse på livstid
och dom på böter, förvandlingsstraff
för böter, fängelse på viss tid,
villkorlig dom, skyddstillsyn eller
disciplinstraff skall livstidsstraffet
träda i stället för den andra påföljden.

Om en dom på fängelse på viss
tid i minst två år och en dom på
böter eller disciplinstraff som har
meddelats innan fängelsestraffet
har börjat avtjänas förekommer till
verkställighet på en gång, skall
fängelsestraffet träda i stället för
böterna eller disciplinstraffet.

18§"

Uppkommer fråga om utlämning
till Sverige för verkställighet av
dom, varigenom någon dömts till
fängelse eller internering som gemensam
påföljd för två eller flera
brott, och kan utlämning enligt den
främmande statens lagstiftning ej
ske för alla brotten, skall domstol,
efter anmälan av åklagare, undanröja
den gemensamt ådömda påföljden
och döma till påföljd för den
brottslighet, för vilken utlämning
kan äga rum.

Vad som föreskrives i första stycket skall även gälla, då fråga uppkommer
om att svensk brottmålsdom, som avser två eller flera brott, skall
verkställas utomlands i enlighet med lagen (1972:260) om internationellt
samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom eller lagen (1978:801)
om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet, och hinder mot
verkställighet föreligger enligt den främmande statens lagstiftning såvitt
avser något eller några av brotten.

Uppkommer fråga om utlämning
till Sverige för verkställighet av
dom, varigenom någon dömts till
fängelse som gemensam påföljd för
två eller flera brott, och kan utlämning
enligt den främmande statens
lagstiftning ej ske för alla brotten,
skall domstol, efter anmälan av
åklagare, undanröja den gemensamt
ådömda påföljden och döma
till påföljd för den brottslighet, för
vilken utlämning kan äga rum.

10 Senaste lydelse 1979:680.

11 Senaste lydelse 1979:680.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

36 kap.

6§u

Vad i lag eller författning är föreskrivet om särskild rättsverkan av att
någon dömes till straff skall gälla även då annan påföljd som omförmäles i 1
kap. 3 § ådömes.

Vid tillämpningen av första
stycket skola villkorlig dom,

skyddstillsyn och internering samt,
om ej i domen annorlunda förordnas,
överlämnande till särskild vård
anses lika med fängelse. Därvid
skola internering samt, om så förordnas,
skyddstillsyn och överlämnande
till särskild vård anses motsvara
fängelse i minst sex månader.

Vid tillämpningen av första
stycket skall villkorlig dom och
skyddstillsyn samt, om ej i domen
annorlunda förordnas, överlämnande
till särskild vård anses lika
med fängelse. Därvid skall, om så
förordnas, skyddstillsyn och överlämnande
till särskild vård anses
motsvara fängelse i minst sex månader.

37 kap.

1 §'3

Övervakningsnämnds verksamhetsområde
skall omfatta en eller
flera allmänna underrätters domkrets,
om ej särskilda sked föreligga
till annan indelning. För handläggning
av ärenden rörande personer
som dömts till fängelse eller internering
må tillsättas särskilda övervakningsnämnder.
Övervakningsnämnds
verksamhetsområde bestämmes
av regeringen.

Övervakningsnämnd består av
fem ledamöter, om ej regeringen
förordnar att viss nämnd skall hava
flera ledamöter. Nämnden är beslutför
med ordförande och två ledamöter.
I brådskande fall, så ock i
ärenden av mindre vikt äger ordföranden
ensam besluta å nämndens
vägnar. Sådant beslut skall anmälas
vid nästa sammanträde med nämnden.

Övervakningsnämnds verksamhetsområde
skall omfatta en eller
flera allmänna underrätters domkrets,
om ej särskilda skäl föreligger
till annan indelning. För handläggning
av ärenden rörande personer
som dömts till fängelse må tillsättas
särskilda övervakningsnämnder.
Övervakningsnämnds
verksamhetsområde bestämmes av
regeringen.

Övervakningsnämnd består av
fem ledamöter, om ej regeringen
förordnar att viss nämnd skall ha
flera ledamöter. Nämnden är beslutför
med ordförande och två ledamöter.
I brådskande fall och i
ärenden av mindre vikt äger ordföranden
ensam besluta å nämndens
vägnar. Sådant beslut skall anmälas
vid nästa sammanträde med nämnden.

Regeringen äger förordna att övervakningsnämnd skall arbeta å avdelningar.
Om sådan avdelning skall i tillämpliga delar gälla vad om hämnd är
stadgat.

Ledamot och ersättare i övervakningsnämnd,
kriminalvårdsnämn 12

Senaste lydelse 1979:680.

15 Senaste lydelse 1979:680.

14 Senaste lydelse 1979:680.

Ledamot och ersättare i övervakningsnämnd
och kriminalvårds -

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

den och interneringsnämnden skola
hava avlagt domared. Mot ledamot
och ersättare skola gälla samma jäv
som i fråga om domare; dock skall
vad i 4 kap. 13 § 7 rättegångsbalken
sägs icke äga tillämpning i fråga om
ledamot och ersättare i övervakningsnämnd.

I fråga om beslut av nämnd som i första stycket sägs skall vad angående
omröstning i brottmål i överrätt är stadgat i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.

nämnden skall ha avlagt domared.
Mot ledamot och ersättare skall gälla
samma jäv som i fråga om domare;
dock skall vad i 4 kap. 13 § 7
rättegångsbalken sägs icke äga tilllämpning
i fråga om ledamot och
ersättare i övervakningsnämnd.

6§15

Begär den dömde att bliva muntligen hörd i ärende, som handlägges av
övervakningsnämnd, skall tillfälle därtill beredas honom.

1 ärende hos kriminalvårdsnämnden
och interneringsnämnden bör,
om det kan antagas vara till gagn
och lämpligen kan ske, tillfälle beredas
den dömde att bliva muntligen
hörd.

I ärende hos kriminalvård snämnden
bör, om det kan antagas vara
till gagn och lämpligen kan ske, tillfälle
beredas den dömde att bliva
muntligen hörd.

10§

Övervakningsnämnds beslut som
avses i 7-9§§ länder omedelbart
till efterrättelse, såvida ej annorlunda
förordnas.

Övervakningsnämnds beslut som
avses i 7 och8§§ länder omedelbart
till efterrättelse, såvida ej annorlunda
förordnas.

Talan må ej föras mot beslut som
enligt denna balk meddelas av övervakningsnämnd
i andra fall än i 7—
9§§ sagts, av hovrätt enligt 8§ eller
av kriminalvårdsnämnden eller interneringsnämnden.

Talan må ej föras mot beslut som
enligt denna balk meddelas av övervakningsnämnd
i andra fall än i 7
och £§§ sagts, av hovrätt enligt 8§
eller av kriminalvårdsnämnden.

38 kap.

1§17

Den som ådömts villkorlig dom eller skyddstillsyn äger före fullföljdstidens
utgång avgiva förklaring, att han är nöjd med domen i vad gäller den
ådömda påföljden. Sådan förklaring skall avse jämväl böter, som ådömts
med stöd av 27 kap. 2 § eller 28 kap. 2 §. Förklaringen avgives i den ordning
regeringen föreskriver.

Förklaring, som avgivits i föreskriven ordning, må icke återtagas. Har
den dömde fullföljt talan mot domen, skall hans talan i vad angår påföljd
för brottet anses återkallad genom förklaringen.

15 Senaste lydelse 1979:680.

16 Senaste lydelse 1979:680.

17 Senaste lydelse 1979:680.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Angående nöjdförklaring i fråga Angående nöjdförklaring i fråga
om dom å fängelse och internering om dom på fängelse är särskilt stad är

särskilt stadgat. gat.

3 §18

Fråga om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket eller 6 § upptages av den
rätt som först avgjort det mål vari meddelats villkorlig dom.

Talan enligt 28 kap. 8§ väckes vid allmän underrätt, inom vars område
den övervakningsnämnd som handhar övervakningen över den dömde är
verksam.

Talan enligt 30 kap. 8§ väckes
vid den rätt som först avgjort det
mål vari dömts till internering.

Mål som avses i denna paragraf må ock upptagas av domstol, där
brottmål mot den dömde är anhängigt, eller av rätten i den ort, där den
dömde mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen
samt kostnader och andra omständigheter Finnér det lämpligt.

4§19

Anmälan jämlikt 34 kap. 10 § göres hos första domstol i något av målen.

Ansökan jämlikt 34 kap. 13 § göres
hos den rätt som först avgjort
det mål vari dömts till internering.

Anmälan jämlikt 34 kap. 18 § göres hos den rätt som först dömt i målet.

5 §

Talan som avses i 27 kap. 6 §, 28 Talan som avses i 27 kap. 6§ eller
kap. 8 § eller 30 kap. 8§ skall anses 28 kap. 8§ skall anses anhängiganhängiggjord,
då ansökan om må- gjord, då ansökan om målets uppta lets

upptagande delgavs den gande delgavs den dömde,

dömde.

6§20

Nämnd skall deltaga vid under- Nämnd skall deltaga vid underrätts
avgörande av fråga, som avses rätts avgörande av fråga, som avses

i 2§ eller i 27 kap. 6§, 28 kap. 9§, i 2 § eller i 27 kap. 6§, 28 kap. 9§

30 kap. 8§ eller 34 kap. 10 § andra eller 34 kap. 10 § andra stycket eller

stycket, 13§ eller 18 §. Detsamma 18 §. Detsamma skall gälla i fråga

skall gälla i fråga om undanröjande om undanröjande av påföljd enligt

av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3, för- 34 kap. 1 § 3, förverkande av vill verkande

av villkorligt medgiven korligt medgiven frihet eller annan

frihet eller annan åtgärd enligt 34 åtgärd enligt 34 kap. 4 § samt åtgärd

kap. 4§, åtgärd enligt 34 kap. 5§ enligt 34 kap. 5 § tredje stycket eller

tredje stycket eller 34 kap. 6 § andra 34 kap. 6 § andra stycket,

stycket samt återintagning i anstalt
eller annan åtgärd enligt 34 kap.

9§.

18 Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.

19 Senaste lydelse 1979:680. Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

20 Senaste lydelse 1979:680.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 5 § andra stycket eller 28
kap. 11 §, är underrätt domför med en lagfaren domare.

I mål om åtgärd enligt 2 § eller 27
kap. 5§ andra stycket eller 6§, 28
kap. 9§, 30 kap. 8§ eller 34 kap.
10 § andra stycket eller 13 § skall
underrätt lämna den dömde tillfälle
att yttra sig. Begär han att bliva
muntligen hörd, skall tillfälle därtill
beredas honom. I mål om åtgärd
enligt 34 kap. 18 § skall den dömde
lämnas tillfälle att yttra sig där så är
möjligt. Rättens avgörande av sa -

I mål om åtgärd enligt 2§ eller 27
kap. 5§ andra stycket eller 6§, 28
kap. 9§ eller 34 kap. 10 § andra
stycket skall underrätt lämna den
dömde tillfälle att yttra sig. Begär
han att bliva muntligen hörd, skall
tillfälle därtill beredas honom. 1 mål
om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall
den dömde lämnas tillfälle att yttra
sig där så är möjligt. Rättens avgörande
av saken sker genom beslut.

ken sker genom beslut.

Åtgärd enligt 28 kap. 11 § må beslutas utan att tillfälle beredes den
dömde att yttra sig.

9§

Rättens beslut om åtgärd enligt
27 kap. 5§ andra stycket, 28 kap.
11 § eller 34 kap. 10 § andra stycket,
13 § eller 18 § länder omedelbart till
efterrättelse om ej annorlunda förordnas.
Detsamma gäller avgöranden
enligt 27 kap. 6§, 28 kap. 9§
eller 34 kap. 4, 5 eller 6 § angående
föreskrifter eller prövotid.

Rättens beslut om åtgärd enligt
27 kap. 5§ andra stycket, 28 kap.
11 § eller 34 kap. 10 § andra stycket
eller 18 § länder omedelbart till efterrättelse
om ej annorlunda förordnas.
Detsamma gäller avgöranden
enligt 27 kap. 6§, 28 kap. 9§ eller
34 kap. 4, 5 eller 6§ angående föreskrifter
eller prövotid.

12 §23

Det åligger polismyndighet att
lämna domstol, övervakningsnämnd,
kriminalvårdsnämnden och
interneringsnämnden handräckning
för den dömdes inställande i mål
eller ärende enligt denna balk eller
för hans omhändertagande jämlikt
26 kap. 22 §, 28 kap. 11 § eller 30
kap. 14 §.

Det åligger polismyndighet att
lämna domstol, övervakningsnämnd
och kriminalvårdsnämnden
handräckning för den dömdes inställande
i mål eller ärende enligt
denna balk eller för hans omhändertagande
jämlikt 26 kap. 22 § eller
28 kap. 11§.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

2. Efter ikraftträdandet får ej dömas till internering.

3. Den som vid ikraftträdandet undergår internering i anstalt skall vårdas
i anstalt till utgången av den minsta tid som senast har bestämts. Har
han med stöd av 34 kap. 9§ första stycket återintagits i anstalt utan att

21 Senaste lydelse 1979:680.

22 Senaste lydelse 1979:680.

23 Senaste lydelse 1979:680.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

minsta tid för fortsatt anstaltsvård har bestämts, skall det anses som om
genom domen minsta tid för sådan vård har bestämts till tre månader. Vad
som har sagts nu gäller även den som har dömts till internering enligt en
dom som inte har böljat verkställas vid ikraftträdandet och den som skall
återintas i anstalt enligt en sådan dom.

4. Äldre bestämmelser om internering gäller fortfarande beträffande
internerad som avses i punkt 3 till dess att han har överförts till vård utom
anstalt enligt punkt 5. I stället för vad som föreskrivs i 34 kap. 9§ första
stycket tredje meningen skall dock gälla att minsta tiden för fortsatt anstaltsvård
får bestämmas till lägst en månad vid tillämpning av 34 kap.
1 § 1-

Frågor beträffande internerad i anstalt som enligt äldre bestämmelser
skulle ha behandlats av interneringsnämnden skall efter ikraftträdandet i
stället handläggas av kriminalvårdsnämnden.

5. En internerad som avses i punkt 3 skall överföras till vård utom
anstalt vid ikraftträdandet eller, om minsta tiden då inte har gått ut, vid den
tidens utgång. När den internerade sålunda har överförts till vård utom
anstalt, skall det i fråga om den fortsatta verkställigheten av påföljden samt
vid tillämpning av bestämmelserna om sammanträffande av brott och
förändring av påföljd anses, som om han är dömd till fängelse samt har
blivit villkorligt frigiven med en straffåterstod av sex månader och med en
prövotid av två år, räknad från dagen då anstaltsvården upphörde.

Beslut om överförande till vård utom anstalt får, i den utsträckning det
behövs för tillämpningen av första stycket, meddelas före ikraftträdandet.
I sådant fall meddelas beslutet av interneringsnämnden. Efter ikraftträdandet
meddelas beslut om överförande till vård utom anstalt av kriminalvårdsnämnden.
Ett beslut som avses nu skall ändras, om det påkallas av
att ny minsta tid har bestämts.

6. Om en internerad vid ikraftträdandet vårdas utom anstalt, skall det i
fråga om den fortsatta verkställigheten av påföljden samt vid tillämpning
av bestämmelserna om sammanträffande av brott och förändring av påföljd
anses, som om han är dömd till fängelse samt har blivit villkorligt
frigiven med en straffåterstod av sex månader och med en prövotid av två
år, räknad från den dag han senast överfördes till vård utom anstalt. Har
han efter nämnda dag vårdats utom anstalt mer än två år, upphör påföljden
vid ikraftträdandet.

7. Vad i 26 kap. 3 § föreskrivs om återfall i brott tillämpas utan hinder av
att den förra domen har meddelats före ikraftträdandet. Härvid skall den
som ådömts internering anses vara dömd till fängelse i lägst två år.

JuU 1980/81:25

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:202) om beräkning av
strafftid m. m.
dels att 16 och 27 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 1—3, 8-10 samt 15 och 18 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 26 §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

1 §'

Föreslagen lydelse

Dom på fängelse skall befordras
till verkställighet enligt denna lag.
Lagen gäller även i fråga om hur tid
för sådan verkställighet skall beräknas.

Vad i denna lag är föreskrivet om fängelse gäller även fängelse vilket
ålagts som förvandlingsstraff för böter.

Dom på fängelse eller internering
skall befordras till verkställighet
enligt denna lag. Lagen gäller även i
fråga om hur tid för sådan verkställighet
skall beräknas.

2 §2

Har den som dömts till fängelse,
eller internering icke inom föreskriven
tid fullföljt talan i målet såvitt
angår den ådömda påföljden, får
domen verkställas i denna del utan
hinder av att åklagare eller målsägande
fullföljt talan mot domen.

Har den som dömts till fängelse
icke inom föreskriven tid fullföljt
talan i målet såvitt angår den
ådömda påföljden, får domen verkställas
i denna del utan hinder av att
åklagare eller målsägande fullföljt
talan mot domen.

Dom som avses i första stycket får även i andra fall än som sägs där
verkställas utan hinder av att domen ej vunnit laga kraft. Härom är särskilt
stadgat.

3 §3

Dom på fängelse eller internering
får även verkställas, om den dömde
före fullföljdstidens utgång i den
ordning som anges i denna lag
avger förklaring att han avstår från
talan mot domen såvitt angår den
ådömda påföljden och medger att
den får verkställas (nöjdförklaring).

Dom på fängelse får även verkställas,
om den dömde före fullföljdstidens
utgång i den ordning
som anges i denna lag avger förklaring
att han avstår från talan mot
domen såvitt angår den ådömda påföljden
och medger att den får verkställas
(nöjdförklaring).

1 Senaste lydelse 1979:692.

2 Senaste lydelse 1979:692.

3 Senaste lydelse 1979:692.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 §4

Nöjdförklaring som avgivits enligt
denna lag får icke återtagas.
Har den dömde fullföljt talan mot
domen i vad han därigenom dömts
till fängelse eller internering, skall
denna talan anses återkallad genom
nöjdförklaringen.

Nöjdförklaring som avgivits enligt
denna lag får icke återtagas.
Har den dömde fullföljt talan mot
domen i vad han därigenom dömts
till fängelse, skall denna talan anses
återkallad genom nöjdförklaringen.

9 §5

Är den som skall undergå fängelse
eller internering häktad eller är
han intagen i kriminalvårdsanstalt
för undergående av påföljd i annat
mål när domen får verkställas, skall
styresmannen vid den kriminalvårdsanstalt
där han är intagen eller
föreståndaren för det häkte eller
chefen för den rättspsykiatriska klinik
där han förvaras eller, om han
hålles i militärhäkte, den befattningshavare
som har uppsikt över
häktet omedelbart befordra domen
till verkställighet.

Är den som skall undergå fängelse
häktad eller är han intagen i
kriminalvårdsanstalt för undergående
av påföljd i annat mål när
domen får verkställas, skall styresmannen
vid den kriminalvårdsanstalt
där han är intagen eller föreståndaren
för det häkte eller chefen
för den rättspsykiatriska klinik där
han förvaras eller, om han hålles i
militärhäkte, den befattningshavare
som har uppsikt över häktet omedelbart
befordra domen till verkställighet.

Förvaras den som är häktad i målet ej i kriminalvårdsanstalt, skall han
för verkställighet förpassas till sådan anstalt.

Är den dömde häktad i annat mål när domen får verkställas och förvaras
han ej i kriminalvårdsanstalt, får verkställigheten påbörjas där han förvaras.

Är den som skall undergå fängelse
eller internering icke häktad eller
intagen i kriminalvårdsanstalt när
domen enligt 2§ första stycket får
verkställas, skall kriminalvårdsstyrelsen
förelägga honom att senast
viss dag inställa sig vid den kriminalvårdsanstalt,
där domen skall
verkställas.

Kan det befaras att den dömde avviker eller efterkommer han icke
föreläggande enligt första stycket, skall polismyndigheten i den ort där han
vistas på begäran av kriminalvårdsstyrelsen låta förpassa honom till anstalten.

Avger den dömde nöjdförklaring inför styresman vid kriminalvårdsanstalt
eller föreståndare för allmänt häkte, skall den som tager emot

Är den som skall undergå fängelse
icke häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt
när domen enligt
2§ första stycket får verkställas,
skall kriminalvårdsstyrelsen förelägga
honom att senast viss dag inställa
sig vid den kriminalvårdsanstalt,
där domen skall verkställas.

4 Senaste lydelse 1979:692.

5 Senaste lydelse 1979:692.

6 Senaste lydelse 1979:692.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förklaringen omedelbart befordra domen till verkstäilighet. Avger den
dömde nöjdförklaring inför polismyndighet eller befattningshavare vid
försvarsmakten, skall den som tager emot förklaringen låta förpassa den
dömde till kriminalvårdsanstalt enligt bestämmelser som kriminalvårdsstyrelsen
meddelar. Befattningshavare vid försvarsmakten skall begära biträde
av polismyndigheten i orten för att verkställa förpassningen.

Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avviker, får
polismyndigheten förelägga honom att inställa sig vid kriminalvårdsanstalten
i stället för att förpassa honom dit.

15 §7

Om fängelse eller internering Om fängelse böljat verkställas

böljat verkställas och högre rätt i och högre rätt förlänger tiden, skall

stället dömer till annan av dessa verkställigheten fortsätta enligt den

påföljder eller förlänger tiden för tidigare domen till dess den dömde

fängelse, skall verkställigheten avger nöjdförklaring i fråga om den

fortsätta enligt den tidigare domen nya domen eller denna på annan

till dess den dömde avger nöjdför- grund får verkställas,

klaring i fråga om den nya domen
eller denna på annan grund får
verkställas.

18 §8

Häktas den som undergår fängel- Häktas den som undergår fängelse
eller internering av annan anled- se av annan anledning än misstanke

ning än misstanke om brott, skall om brott, skall verkställigheten avverkställigheten
avbrytas. brytas.

26 §9

Om den dömde har varit intagen
för verkställighet av en dom på
fängelse före den dag från vilken
strafftiden enligt 19 § skall räknas,
får kriminalvårdsstyrelsen förordna
att den tid under vilken han sålunda
har varit berövad friheten skall inräknas
i verkställighetstiden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om den som efter ikraftträdandet undergår eller skall
undergå internering i anstalt.

7 Senaste lydelse 1979:692.

8 Senaste lydelse 1979:692.

9 Förutvarande 26 § upphävd genom 1979:692.

JuU 1980/81:25

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs att 1, 6, 7, 33 och 54-57 §§ lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §'

Denna lag avser kriminalvård i
anstalt efter dom på fängelse.

Denna lag avser kriminalvård i
anstalt efter dom på fängelse eller
internering.

Vad som föreskrives i lagen om den som dömts till fängelse gäller även
den som ålagts fängelse som förvandlingsstraff för böter.

6 §2

Vid fördelning av de intagna mellan lokalanstalter och riksanstalter skall
följande allmänna riktlinjer vara vägledande.

Den som undergår fängelse i högst ett år skall företrädesvis vara placerad
i lokalanstalt.

Den som undergår fängelse i mer
än ett år eller internering placeras
företrädesvis i riksanstalt. När så
behövs för en ändamålsenlig förberedelse
av frigivning eller övergång
till vård utom anstalt, får den intagne
överföras till lokalanstalt.

Den som undergår fängelse i mer
än ett år placeras företrädesvis i
riksanstalt. När så behövs för en
ändamålsenlig förberedelse av frigivning,
får den intagne överföras
till lokalanstalt.

7 §3

Vid fördelning av de intagna mellan öppna och slutna anstalter iakttages
följande.

Intagen bör placeras i öppen anstalt, om icke annan placering är påkallad
med hänsyn till föreliggande fara för att han avviker eller eljest av säkerhetsskäl
eller med hänsyn till att möjlighet bör beredas honom till sådant
arbete eller sådan undervisning, utbildning eller särskild behandling som
icke lämpligen kan anordnas i öppen anstalt.

Den som dömts till fängelse i
lägst två år eller till internering med
en minsta tid av två år eller mer
skall placeras i sluten anstalt, om
det med hänsyn till att han saknar
fast anknytning till riket eller till arten
av hans brottslighet eller eljest
kan befaras att han är särskilt benägen
att avvika och fortsätta en

Den som dömts till fängelse i
lägst två år skall placeras i sluten
anstalt, om det med hänsyn till att
han saknar fast anknytning till riket
eller till arten av hans brottslighet
eller eljest kan befaras att han är
särskilt benägen att avvika och fortsätta
en brottslig verksamhet av
särskilt allvarlig karaktär. Vad som

1 Senaste lydelse 1979:693.

2 Senaste lydelse 1979:693.

3 Senaste lydelse 1978:901.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

brottslig verksamhet av särskilt allvarlig
karaktär. Vad som sagts nu
gäller dock ej om annan placering
kräves för en ändamålsenlig förberedelse
av förestående frigivning eller
överföring till vård utom anstalt
eller eljest synnerliga skäl föreligger
för placering i öppen anstalt.

sagts nu gäller dock ej om annan
placering kräves för en ändamålsenlig
förberedelse av förestående
frigivning eller eljest synnerliga
skäl föreligger för placering i öppen
anstalt.

33 §4

Till förberedande av frigivning
kan intagen beviljas permission under
viss längre tid (frigivningspermission).

Till förberedande av frigivning eller
överförande till vård utom anstalt
kan intagen som undergår
fängelse eller dömts till internering
beviljas permission under viss
längre tid (frigivningspermission).

Den som undergår fängelse på sådan
tid att villkorlig frigivning icke
kan komma i fråga får beviljas frigivningspermission
endast om synnerliga
skäl föreligger. Annan som
undergår fängelse och den som
dömts till internering får ej beviljas
frigivningspermission före den dag
då villkorlig frigivning eller överförande
till vård utom anstalt tidigast
kan ske.

För frigivningspermission får ställas de villkor som kan anses erforderliga
beträffande vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat.

Den som undergår fängelse på sådan
tid att villkorlig frigivning icke
kan komma i fråga får beviljas frigivningspermission
endast om synnerliga
skäl föreligger. Annan som
undergår fängelse får ej beviljas frigivningspermission
före den dag då
villkorlig frigivning tidigast kan
ske.

54 §5

I frågor som avses i 33 och 34 §§
beslutar

1. den övervakningsnämnd till
vars verksamhetsområde anstalten
hör beträffande intagen som undergår
fängelse, dock med undantag
för fall som avses i andra stycket
samt

2. interneringsnämnden beträffande
intagen som undergår internering.

Kriminalvårdsnämnden beslutar
i frågor som avses i 33 och 34 §§
beträffande intagen som omfattas
av förordnande enligt 16 § lagen
(1964:163) om införande av brottsbalken.

4 Senaste lydelse 1979:693.

5 Senaste lydelse 1979:693.

I frågor som avses i 33 och 34 §§
beslutar den övervakningsnämnd
till vars verksamhetsområde anstalten
hör. Kriminalvårdsnämnden
beslutar dock i dessa frågor beträffande
intagen som omfattas av förordnande
enligt 16 § lagen
(1964:163) om införande av brottsbalken.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

55 §6

Regeringen kan förordna att till- Regeringen kan förordna att tilllämpningen
av 33 och 34 §§ får lämpningen av 33 och 34 §§ får

överflyttas från kriminalvårds- överflyttas från kriminalvårds nämnden

eller interneringsnämn- nämnden till den övervaknings den

till den övervakningsnämnd, nämnd, till vars verksamhetsområ till

vars verksamhetsområde anstal- de anstalten hör.

ten hör.

Har i fall som avses i första
stycket övervakningsnämnden
meddelat beslut, får den intagne
påkalla prövning av beslutet hos
den centrala nämnd från vilken tillämpningen
överflyttats.

1 annat fall än som sägs i andra
stycket får intagen hos kriminalvårdsnämnden
påkalla prövning av
övervakningsnämnds beslut i frågor
som avses i 33 och 34 §§.

56 §7

/ frågor som avses i 35 § såvitt Intagen får hos kriminalvårds gäller

tid för vistelse utanför an- nämnden påkalla prövning av överstalt
enligt 33 eller 34 § beslutar in- vakningsnämndens beslut i frågor

terneringsnämnden beträffande in- som avses i 33 och 34§§.

tagen som undergår internering.

57 §8

Övervakningsnämnds beslut enligt denna lag länder till efterrättelse
omedelbart, om ej annorlunda förordnas.

Mot interneringsnämndens och Mot kriminalvårdsnämndens be kriminalvårdsnämndens

beslut en- slut enligt denna lag får talan ej

ligt denna lag får talan ej föras. föras.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. I fråga om internerad som
efter ikraftträdandet undergår vård i anstalt tillämpas dock fortfarande
äldre bestämmelser i den mån inte annat följer av punkt 2 eller 3.

2. Den som undergår internering i anstalt får utan hinder av 33 § andra
stycket i dess äldre lydelse beviljas frigivningspermission två månader före
den dag då han skall överföras till vård utom anstalt. Sådan frigivningspermission
får beviljas före ikraftträdandet, dock tidigast med verkan från och
med den 1 maj 1981.

3. Fråga som enligt äldre bestämmelser skulle ha behandlats av interneringsnämnden
skall efter ikraftträdandet i stället handläggas av kriminalvårdsnämnden.

6 Senaste lydelse 1979:693. Ändringen innebär bl. a. att andra och tredje styckena
upphävs.

7 Senaste lydelse 1979:693.

8 Senaste lydelse 1979:693.

2 Riksdagen 1980181. 7 sami. Nr 25

JuU 1980/81:25

4 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 21 kap. 2 §, 27 kap. 16 §, 29 kap. 2 och 3 §§
samt 51 kap. 25 § rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

21 kap.

2 §'

Den misstänkte vare i mål om allmänt
åtal skyldig infinna sig personligen
vid huvudförhandling i underrätt,
dock ej om anledning saknas
att ådöma annan brottspåföljd
än böter och hans närvaro tillika
kan antagas vara utan betydelse för
utredningen. I mål om enskilt åtal
skall den misstänkte infinna sig personligen
vid dylik förhandling, om
hans närvaro ej kan antagas sakna
betydelse för utredningen. Vid huvudförhandling
i hovrätt skall den
misstänkte infinna sig personligen,
om han av underrätten dömts till
fängelse i minst sex månader eller
internering för brottet eller anledning
förekommer till ådömande av
sådan fåföljd, så ock eljest, om
hans närvaro ej kan antagas sakna
betydelse för utredningen. Vid huvudförhandling
i högsta domstolen
vare den misstänkte skyldig att infinna
sig personligen, om hans närvaro
finnes erforderlig för utredningen.
I underrätt skall den misstänkte
ock infinna sig personligen
vid muntlig förberedelse, om det
kan antagas, att förberedelsen därigenom
främjas. Vid annan förhandling
än nu nämnts vare han
skyldig att infinna sig personligen,
om hans närvaro finnes erforderlig.

Den misstänkte vare i mål om allmänt
åtal skyldig infinna sig personligen
vid huvudförhandling i underrätt,
dock ej om anledning saknas
att ådöma annan brottspåföljd
än böter och hans närvaro tillika
kan antagas vara utan betydelse för
utredningen. 1 mål om enskilt åtal
skall den misstänkte infinna sig personligen
vid dylik förhandling, om
hans närvaro ej kan antagas sakna
betydelse för utredningen. Vid huvudförhandling
i hovrätt skall den
misstänkte infinna sig personligen,
om han av underrätten dömts till
fängelse i minst sex månader för
brottet eller anledning förekommer
till ådömande av sådan påföljd, så
ock eljest, om hans närvaro ej kan
antagas sakna betydelse för utredningen.
Vid huvudförhandling i
högsta domstolen vare den misstänkte
skyldig att infinna sig personligen,
om hans närvaro finnes
erforderlig för utredningen. I underrätt
skall den misstänkte ock infinna
sig personligen vid muntlig
förberedelse, om det kan antagas,
att förberedelsen därigenom främjas.
Vid annan förhandling än nu
nämnts vare han skyldig att infinna
sig personligen, om hans närvaro
finnes erforderlig.

Lider den misstänkte av sinnessjukdom eller sinnesslöhet och finner
rätten, att hans hörande skulle vara utan gagn, erfordras ej att han infinner
sig personligen.

Är den misstänkte skyldig att infinna sig personligen, meddele rätten
förordnande därom.

1 Senaste lydelse 1964: 166.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Då den misstänkte ej är skyldig att infinna sig personligen, må hans talan
förås genom ombud. Om ombud gäile vad i 12 kap. är stadgat.

27 kap.

16 §2

Kan någon skäligen misstänkas för brott, för vilket ej är stadgat lindrigare
straff än fängelse i två år, och finnes det vara av synnerlig vikt för
utredningen, att undersökningsledaren eller åklagaren erhåller del av samtal
till och från telefonapparat, som innehaves av den misstänkte eller
eljest kan antagas komma att begagnas av honom, äge rätten meddela
tillstånd till deras avhörande. Fråga därom må upptagas allenast på yrkande
av undersökningsledaren eller åklagaren.

Tillstånd skall meddelas att gälla
viss tid, högst en vecka, från den
dag, då tillståndet delgavs telefonanstaltens
föreståndare. Gäller
misstanken grovt narkotikabrott eller
grov varusmuggling av narkotika
som avses i 1 § narkotikaförordningen
(1962:704), får tillstånd
dock meddelas för högst en månad
från nämnda dag.

Om granskning av uppteckning, som ägt rum vid samtals avhörande, äge
vad i 12 § första stycket stadgats om undersökning och granskning av
enskild handling motsvarande tillämpning. I den mån uppteckningen innehåller
något, som ej är av betydelse för utredningen, skall den efter granskningen
omedelbart förstöras.

29 kap.

2 §3

Över fråga, som hör till rättegången, skall röstas särskilt.

Är fråga om ansvar för flera brott, skall, om det erfordras, först i fråga
om vaije brott omröstning ske, huruvida den tilltalade är skyldig till brottet,
och därefter omröstning angående påföljden företagas. Uppkommer
fråga, huruvida ett eller flera brott föreligga, skall ock därom röstas särskilt.

Förekomma vid omröstning angående påföljden skiljaktiga meningar,
huruvida annan påföljd än straff eller sådan påföljd jämte böter eller
skyddstillsyn jämte fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken skall ådömas,
skall, om det erfordras, särskild omröstning ske om vatje mening av nu
angiven innebörd, beträffande vilken yrkande framställes av någon av de
röstande. Vad nu sagts gälle ock fråga, huruvida påföljd skall eftergivas
eller huruvida tilltalad skall vara fri från påföljd på den grund att han begått
brottet under inflytande av själslig abnormitet. Blir sådan mening ej gällande,
skall särskild omröstning ske om straff.

Föreligga skilda meningar om Föreligga skilda meningar om
storleken av böter som ådömas storleken av böter som ådömas

1 Senaste lydelse 1964:166.

3 Senaste lydelse 1979:681.

Tillstånd skall meddelas att gälla
viss tid, högst en vecka, från den
dag, då tillståndet delgavs telefonanstaltens
föreståndare.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

jämte annan påföljd än straff, om
längden av fängelsestraff som enligt
28 kap. 3 § brottsbalken ådömes
jämte skyddstillsyn, om särskilda
föreskrifter vid skyddstillsyn eller
om minsta tid för internering, skall,
om det erfordras, särskild omröst -

jämte annan påföljd än straff, om
längden av fängelsestraff som enligt
28 kap. 3 § brottsbalken ådömes
jämte skyddstillsyn eller om särskilda
föreskrifter vid skyddstillsyn,
skall, om det erfordras, särskild
omröstning därom företagas.

ning därom företagas.

Har någon vid tidigare omröstning varit emot det slut, vari de flesta
stannat, vare han skyldig att deltaga i senare omröstning; vid omröstning
angående ådömande av straff eller beträffande fråga, huruvida påföljd skall
eftergivas eller huruvida tilltalad skall vara fri från påföljd på den grund att
han begått brottet under inflytande av själslig abnormitet, skall dock den
som tidigare röstat för den tilltalades frikännande anses hava biträtt den för
den tilltalade lindrigaste meningen.

3 §4

Yppas i tingsrätt, då rätten består av en lagfaren domare och nämnd,
annan mening än ordförandens och förena sig minst fyra eller, då i nämnden
äro endast fyra, minst tre nämndemän om skälen och slutet, gälle
nämndens mening; i annat fall gälle ordförandens.

Yppas, då tingsrätten består av två lagfarna domare och nämnd, annan
mening än sådan som omfattas av de lagfarna domarna och förena sig, när
sex sitta i nämnden, minst fem och eljest minst fyra nämndemän om skälen
och slutet, gälle nämndens mening. I annat fall gälle den mening som
omfattas av de lagfarna domarna. Förena sig dessa ej om en mening, gälle
av deras meningar den som biträdes av de flesta av nämndemännen eller,
om lika många biträda vardera meningen, den som är lindrigast; kan ej
någon mening anses som lindrigare, gälle ordförandens. Om det erfordras,
sker i fall som nu avses fortsatt omröstning inom nämnden för att utröna
hur många som biträda vardera meningen.

Vid omröstning i annat fall gälle
den mening, som omfattas av mer
än hälften av ledamöterna. Har någon
mening erhållit hälften av rösterna
och är denna den lindrigaste,
gälle den meningen; vid särskild
omröstning, huruvida villkorlig
dom skall meddelas eller skyddstillsyn,
skyddstillsyn jämte fängelse
enligt 28 kap. 3 § brottsbalken eller
internering ådömas eller förordnande
meddelas om överlämnande
till särskild vård, så ock eljest, då ej
någon mening kan anses som lindrigare,
gälle dock den mening, som
erhållit hälften av rösterna och
bland dem ordförandens.

Vid omröstning i annat fall gälle
den mening, som omfattas av mer
än hälften av ledamöterna. Har någon
mening erhållit hälften av rösterna
och är denna den lindrigaste,
gälle den meningen; vid särskild
omröstning, huruvida villkorlig
dom skall meddelas eller skyddstillsyn
eller skyddstillsyn jämte fängelse
enligt 28 kap. 3 § brottsbalken
ådömas eller förordnande meddelas
om överlämnande till särskild vård,
så ock eljest, då ej någon mening
kan anses som lindrigare, gälle
dock den mening, som erhållit hälften
av rösterna och bland dem ordförandens.

4 Senaste lydelse 1979:681.

JuU 1980/81:25

Föreslagen lydelse

51 kap.

25 §5

Nuvarande lydelse

Ej må hovrätten i anledning av
den tilltalades talan eller talan, som
av åklagare föres till hans förmån,
döma till brottspåföljd, som är att
anse såsom svårare än den, vartill
underrätten dömt. Har den tilltalade
av underrätten dömts till fängelse,
äge hovrätten förordna om
villkorlig dom, skyddstillsyn, internering
eller överlämnande till särskild
vård, så ock jämte villkorlig
dom, skyddstillsyn eller överlämnande
till vård enligt barnavårdslagen
döma till böter ävensom jämte
skyddstillsyn döma till fängelse enligt
28 kap. 3 § brottsbalken. Har
underrätten meddelat förordnande
som nu sagts, äge hovrätten döma
till annan påföljd.

Ej må hovrätten i anledning av
den tilltalades talan eller talan, som
av åklagare föres till hans förmån,
döma till brottspåföljd, som är att
anse såsom svårare än den, vartill
underrätten dömt. Har den tilltalade
av underrätten dömts till fängelse,
äge hovrätten förordna om
villkorlig dom, skyddstillsyn eller
överlämnande till särskild vård, så
ock jämte villkorlig dom, skyddstillsyn
eller överlämnande till vård
enligt bamavårdslagen döma till
böter ävensom jämte skyddstillsyn
döma till fängelse enligt 28 kap. 3 §
brottsbalken. Har underrätten meddelat
förordnande som nu sagts,
äge hovrätten döma till annan påföljd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Bestämmelsen i 21 kap. 2 § i äldre
lydelse skall fortfarande gälla i fråga om den som före ikraftträdandet har
dömts till internering av underrätt.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Härigenom föreskrivs att 2-4 och 10 §§ lagen (1963:197) om allmänt
kriminalregister skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Registret skall innehålla uppgifter angående dem som av domstol i riket

1. dömts till fängelse, villkorlig 1. dömts till fängelse, villkorlig

dom, skyddstillsyn eller interne- dom eller skyddstillsyn;

ring;

2. överlämnats till sluten eller öppen psykiatrisk vård eller till vård i
specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda eller, om för brottet är stadgat
fängelse, till vård enligt lagen om nykterhetsvård; eller

3. erhållit anstånd med verkställighet av förvandlingsstraff.

5 Senaste lydelse 1979:681.

1 Senaste lydelse 1979:684.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har brott, för vilket dömts till skyddstillsyn, enligt domen begåtts under
inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken,
skall detta särskilt anmärkas i registret.

I registret skall antecknas brottet samt uppgift om verkställd personutredning
och om domen eller beslutet.

3 §2

I registret skall anteckning ske

1. om för den som dömts till påföljd av beskaffenhet att skola antecknas
i registret prövotid förlänges eller påföljden förklaras skola avse jämväl
annat brott eller undanröjes eller ock påföljd förklaras skola träda i stället
för annan påföljd;

2. om villkorligt medgiven frihet förklaras helt eller delvis förverkad;

5. om för den som dömts till internering
domstol medgiver förlängning
av tiden för vård i anstalt
eller bestämmer ny minsta tid för
anstaltsvården;

6. om beslut meddelas jämlikt 34 kap. 10 eller 18 § brottsbalken; samt

7. om för den som erhållit anstånd med verkställigheten av förvandlingsstraff
prövotiden förlänges eller anståndet förklaras förverkat.

4 §3

Registret skall innehålla anteck- Registret skall innehålla anteckning
om ning om verkställighetens början

1. verkställighetens början be- beträffande den som dömts till

träffande den som dömts till fangel- fängelse och frigivning från sådant

se och frigivning från sådant straff, straff, med angivande vid villkorlig

med angivande vid villkorlig fri- frigivning av prövotiden och den

givning av prövotiden och den åter- återstående strafftiden.

stående strafftiden; samt

2. verkställighetens början,
övergång till vård utom anstalt
samt återintagning i anstalt beträffande
den som dömts till internering
ävensom upphörande av sådan
påföljd.

10 §4

I registerutdrag enligt 8 § skall, om ej annat följer av vad nedan stadgas,
icke medtagas anteckning om

2 Senaste lydelse 1979:684.

3 Senaste lydelse 1979:684.

4 Senaste lydelse 1979:684.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. villkorlig dom, skyddstillsyn, fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3 §
brottsbalken, överlämnande till särskild vård eller anstånd med verkställighet
av förvandlingsstraff, sedan tio år förflutit från domen eller beslutet;
samt

2. fängelse i annat fall än som 2. fängelse i annat fall än som
avses i 1 eller internering, sedan tio avses i 1, sedan tio år förflutit från
år förflutit från frigivningen eller frigivningen.

övergången till vård utom anstalt.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo
meddelats dom eller beslut, som enligt 2 § skall antecknas i registret, skola
båda anteckningarna upptagas i registerutdrag, så länge någondera jämlikt
första stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad nu
sagts äga motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslut, som
meddelats före den 1 januari 1945, eller om verkställighet av påföljd som
bestämts i sådant avgörande medtages dock endast i den utsträckning
regeringen bestämmer, om ej begäran om fullständigt utdrag har gjorts.

Skall med tillämpning av vad i denna paragraf stadgas i utdraget ej
medtagas någon anteckning om påföljd, skola ej heller medtagas övriga
anteckningar, som må förekomma i registret. I utdrag till domstol eller
åklagare skall dock alltid medtagas anteckning om verkställd sinnesundersökning
eller rättspsykiatrisk undersökning.

Bestämmelserna i denna paragraf skola jämväl äga tillämpning beträffande
uppgift som antecknats med stöd av 6 §.

Begränsning som förut angetts i denna paragraf skall ej iakttagas, om för
särskilt fall fullständiga uppgifter begäras av justitiekanslern, justitieombudsman
eller datainspektionen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om anteckning om dom på internering, som har meddelats
före ikraftträdandet.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål -

Härigenom föreskrivs att 2 och 7 §§ lagen (1964:542) om personundersökning
i brottmål skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §'

Ej må någon dömas till fängelse i
sex månader eller däröver, skyddstillsyn
eller internering eller överlämnas
tills särskild vård utan att

Föreslagen lydelse

Ej må någon dömas till fängelse i
sex månader eller däröver eller
skyddstillsyn eller överlämnas till
särskild vård utan att personunder -

1 Senaste lydelse 1979:687.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

personundersökning ägt rum. Personundersökning
är likväl ej erforderlig,
om utredning som avses därmed
ändock är tillgänglig för rätten.

sökning ägt rum. Personundersökning
är likväl ej erforderlig, om utredning
som avses därmed ändock
är tillgänglig för rätten.

7 §2

Rätten må, när skäl äro därtill,
angående misstänkt. Sådant intyg
meddelas av regeringen.

Om rättspsykiatrisk undersökning
ej verkställts, skall läkarintyg
som sägs i första stycket inhämtas
från psykiater, innan någon dömes
till internering eller överlämnas till
öppen psykiatrisk vård.

Misstänkt som ej är häktad är pliktig att för läkarundersökning inställa
sig å tid och ort som läkaren bestämmer. Uteblir den misstänkte, må
polismyndighet lämna handräckning för hans inställande.

förordna läkare att avgiva läkarintyg
skall avfattas enligt anvisningar som

Om rättspsykiatrisk undersökning
ej verkställts, skall läkarintyg
som sägs i första stycket inhämtas
från psykiater, innan någon överlämnas
till öppen psykiatrisk vård.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.

Härigenom föreskrivs att 7 § lagent 1965:94) om polisregister m. m. skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §5

I uppgift från polisregister må, om ej annat följer av 7a§, ej medtagas
anteckning om

1. böter, sedan fem år förflutit från dom, beslut eller godkännande av
strafföreläggande;

2. villkorlig dom, skyddstillsyn, 2. villkorlig dom, skyddstillsyn,
fängelse som ådömts enligt 28 kap. fängelse som ådömts enligt 28 kap.

3 § brottsbalken, överlämnande till 3 § brottsbalken, överlämnande till

särskild vård, dom varigenom nå- särskild vård, dom varigenom någon
enligt 33 kap. 2§ brottsbalken gon enligt 33 kap. 2§ brottsbalken

förklarats fri från påföljd, dom vari förklarats fri från påföljd, dom vari

förordnats om villkorligt anstånd förordnats om villkorligt anstånd

med intagning i arbetsanstalt, be- med intagning i arbetsanstalt, beslut
av åklagare att icke tala å brott slut av åklagare att icke tala å brott

eller beslut om förpassning eller ut- eller beslut om utvisning enligt 38,

2 Senaste lydelse 1979:687.

5 Senaste lydelse 1979:688.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

visning, sedan tio år förflutit från
dom eller beslut;

3. fängelse i annat fall än som
avses i 2, internering eller intagning
i arbetsanstalt, sedan tio år förflutit
från frigivningen eller övergången
till vård utom anstalt;

43, 47 eller 48 § utlänningslagen
(1980:376), sedan tio år förflutit
från dom eller beslut;

3. fängelse i annat fall än som
avses i 2 eller intagning i arbetsanstalt,
sedan tio år förflutit från frigivningen
eller övergången till vård
utom anstalt;

4. vandel i övrigt, sedan tio år förflutit från den händelse som föranlett
anteckningen.

Anteckning om förvisning medtages
under tid, som är föreskriven
för brottspåföljd vilken ådömts
jämte förvisningen.

Anteckning om utvisning som
beslutats av allmän domstol tas
med under den tid, som är föreskriven
för den brottspåföljd som har
ådömts jämte utvisningen.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo
meddelats dom eller beslut eller förekommit händelse, som antecknats i
registret och icke avser endast förändring av påföljd eller verkställighet av
tidigare dom eller beslut, må båda anteckningarna medtagas så länge
någondera må medtagas enligt första eller andra stycket. Förekomma flera
anteckningar, äger vad nu sagts motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om antecknig om dom på internering och beslut om
förpassning eller förvisning som har meddelats före ikraftträdandet.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1966:293) om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §'

Ansökan om intagning får göras av make till den som ansökningen avser,
om makarna sammanbo, av annan som stadigvarande sammanbor med
honom eller av hans barn, fader, moder, syskon, förmyndare eller gode
man. Ansökan får göras även av ordförande i socialnämnd, barnavårdsnämnd,
nykterhetsnämnd eller hälsovårdsnämnd eller av polismyndighet.
Om kommunfullmäktige besluta det, äger socialnämnden uppdraga åt annan
ledamot i nämnden än ordföranden eller åt tjänsteman i ledande
ställning hos kommunen att göra ansökan om intagning.

1 Senaste lydelse 1979:689.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Läkare vid sjukhus eller klinik, där sluten psykiatrisk vård icke meddelas,
eller vid sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka eller specialsjukhus för
psykiskt utvecklingsstörda eller rektor för särskola eller föreståndare för
vårdhem för psykiskt utvecklingsstörda får göra ansökan i fråga om den för
vars vård han svarar. Militär chef, dock lägst kompanischef eller motsvarande
chef, får göra ansökan beträffande den som står under hans befäl.

I fråga om den som genom laga- I fråga om den som genom lagakraftvunnen
dom dömts till skydds- kraftvunnen dom dömts till skyddstillsyn
eller som villkorligt frigivits tillsyn eller som villkorligt frigivits

från kriminalvårdsanstalt eller vill- från kriminalvårdsanstalt eller villkorligt
utskrivits från arbetsanstalt korligt utskrivits från arbetsanstalt

eller som överförts till vård utom får ansökan göras av ordföranden i

anstalt efter att ha dömts till inter- den övervakningsnämnd under vars

nering får ansökan göras av ordfö- tillsyn han står.

randen i den övervakningsnämnd
under vars tillsyn han står.

Beträffande den som är intagen i kriminalvårdsanstalt, arbetsanstalt,
häkte, allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller ungdomsvårdsskola
och vistas inom anstalten får ansökan göras endast av tjänsteman som har
att sölja för den intagne. Sådan tjänsteman får i annat fall än som avses i
tredje stycket göra ansökan även i fråga om den som vistas utom anstalten
utan att vara slutligt utskriven därifrån.

Regeringen äger förordna om behörighet att vid krig eller krigsfara göra
ansökan i fråga om den som tillhör försvarsmakten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om den som har dömts till internering före ikraftträdandet.

9 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 41 § rättshjälpslagen (1972:429)' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41 §2

Rättshjälp genom offentligt biträde lämnas i mål eller ärende

1. hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående intagning
enligt 8 eller 9§ eller utskrivning enligt 16 eller 19§ lagen (1966:293)
om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

2. hos beslutsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskrivning i
eller utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt lagen (1967:940)

1 Lagen omtryckt 1979:240.

2 Senaste lydelse 1980:379.

JuU 1980/81:25

angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller placering av
särskolelev enligt 28 § samma lag,

3. hos förvaltningsdomstol angående tvångsintagning i allmän vårdanstalt
för alkoholmissbrukare enligt 18 eller 55 § lagen (1954:579) om nykterhetsvård
eller kvarhållande enligt 45 § samma lag,

4. angående omhändertagande för samhällsvård enligt 29 § barnavårdslagen
(1960:97) eller utredning enligt 30 § samma lag eller angående sådan
samhällsvårds slutliga upphörande enligt 42 § samma lag,

5. hos förvaltningsdomstol angående intagning i eller utskrivning från
ungdomsvårdsskola enligt barnavårdslagen (1960:97),

6. angående utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 § utlänningslagen
(1980: 376) samt vid utredning hos polismyndighet när fråga har uppkommit
om utvisning enligt angivna lagrum,

7. angående avvisning enligt utlänningslagen, dock ej hos polismyndighet,
såvida icke anledning föreligger att överlämna ärendet till statens
invandrarverk eller utlänningen enligt 50 eller 52 § samma lag hållits i
förvar längre än en vecka,

8. angående verkställighet enligt utlänningslagen, om anledning föreligger
att överlämna ärendet till statens invandrarverk med stöd av 85 eller
86 § samma lag eller hänskjuta ärendet dit med stöd av 87 § samma lag eller
om utlänningen enligt 50 eller 52 § samma lag hållits i förvar längre än en
vecka,

9. angående föreskrifter som meddelats enligt 13 §, 48 § eller 74 § andra
stycket utlänningslagen,

10. angående hemsändande av utlänning med stöd av 104 § första
stycket utlänningslagen,

11. angående förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap.
brottsbalken,

12. angående återintagning i anstalt
enligt 30 kap. brottsbalken,

13. angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd enligt
lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och
Norge angående verkställighet av straff m.m. eller lagen (1972:260) om
internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

14. angående utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till Danmark,
Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller
behandling,

15. angående kastrering enligt lagen (1944:133) om kastrering, om giltigt
samtycke till åtgärden ej lämnats,

16. hos regeringen enligt 1 § andra stycket lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder
i spaningssyfte i vissa fall.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

JuU 1980/81:25

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning Härigenom

föreskrivs att 2§ lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §'

Den som har undergått fängelse,
förvandlingsstraff för böter eller fritidsstraff
eller internering har rätt
till ersättning av staten, om efter
fullföljd av talan eller anlitande av
särskilt rättsmedel frikännande
dom meddelas eller mindre ingripande
påföljd ådömes eller dom eller
beslut som legat till grund för
verkställigheten undanröjes utan
förordnande om ny handläggning.
Detsamma gäller den som efter förordnande
av domstol enligt 31 kap.
3§ brottsbalken har undergått sluten
psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus
för psykiskt utvecklingsstörda.

Föreslagen lydelse

Den som har undergått fängelse,
förvandlingsstraff för böter eller fritidsstraff
har rätt till ersättning av
staten, om efter fullföljd av talan
eller anlitande av särskilt rättsmedel
frikännande dom meddelas eller
mindre ingripande påföljd ådömes
eller dom eller beslut som legat till
grund för verkställigheten undanröjes
utan förordnande om ny handläggning.
Detsamma gäller den som
efter förordnande av domstol enligt
31 § kap. 3§ brottsbalken har undergått
sluten psykiatrisk vård eller
vård i specialsjukhus för psykiskt
utvecklingsstörda.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om den som på grund av dom, som har meddelats före
ikraftträdandet, har varit intagen i anstalt för att undergå internering.

11 Förslag till

Lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 19, 28 och 29 §§ passlagen (1978:302) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §2

Passtillstånd fordras för den som

1. undergår kriminalvård i anstalt, utom när påföljden är fängelse på så
kort tid att villkorlig frigivning ej kan komma i fråga.

1 Senaste lydelse 1979:694.

2 Senaste lydelse 1979:695.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2. står under övervakning efter
dom på skyddstillsyn eller villkorlig
frigivning från fängelse eller undergår
vård utom anstalt efter dom på
internering.

2. står under övervakning efter
dom på skyddstillsyn eller villkorlig
frigivning från fängelse.

Mot beslut av övervakningsnämnd
enligt denna lag förs talan
genom besvär hos kriminalvårdsnämnden
eller den hovrätt, hos vilken
han skulle ha kunnat anföra besvär
över beslut som avses i 37 kap.
8§ samma balk.

Mot beslut av övervakningsnämnd
enligt denna lag förs talan
genom besvär hos den centrala
nämnd inom kriminalvården, hos
vilken klaganden skulle ha kunnat
påkalla prövning av beslut som
avses i 37 kap. 7 eller 9§ brottsbalken,
eller den hovrätt, hos vilken
han skulle ha kunnat anföra besvär
över beslut som avses i 37 kap. 8 §
samma balk.

Mot överläkares beslut, om anmälan enligt 20 § 1 får talan ej föras. Talan
mot annat beslut av överläkare enligt denna lag förs genom besvär hos
utskrivningsnämnden eller beslutsnämnden för psykiskt utvecklingsstörda.
Mot beslut av utskrivningsnämnd eller beslutsnämnd förs talan hos
psykiatriska nämnden genom besvär.

29 §

Mot beslut enligt denna lag av
central nämnd inom kriminalvården,
hovrätt eller psykiatriska
nämnden får talan ej föras.

Mot beslut enligt denna lag av
kriminalvårdsnämnden, hovrätt eller
psykiatriska nämnden får talan
ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.1 fråga om den som undergår vård
utom anstalt efter dom på internering, som har meddelats före ikraftträdandet,
gäller dock 19 § i sin äldre lydelse.

12 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete
rörande kriminalvård i frihet

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1978:801) om internationellt samarbete
rörande kriminalvård i frihet skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Samarbete enligt denna lag avser

1. verkställighet i Sverige av

1 Senaste lydelse 1979:696.

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

a) utländsk brottmålsdom, varigenom den dömde har erhållit villkorligt
anstånd med ådömande av straff eller verkställighet av frihetsstraff eller på
annat liknande sätt ålagts att under en prövotid undergå kriminalvård i
frihet,

b) utländsk brottmålsdom avseende frihetsberövande påföljd, sedan
den dömde enligt beslut i den främmande staten har frigivits villkorligt eller
annars överförts till kriminalvård utom anstalt,

2. verkställighet i främmande stat av

a) svensk dom på skyddstillsyn,

b) svensk dom på fängelse eller b) svensk dom på fängelse, seinternering,
sedan den dömde en- dan den dömde enligt beslut här i
ligt beslut här i landet har frigivits landet har frigivits villkorligt,
villkorligt eller överförts till vård

utom anstalt.

Vad som föreskrivs i denna lag om utländsk brottmålsdom gäller även i
fråga om annat avgörande i främmande stat som har meddelats efter
rättegång i brottmål.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om verkställighet i främmande stat av svensk dom på
internering, som har meddelats före ikraftträdandet.

13 Förslag till

Lag om ändring i folkbokföringsförordningen (1967:198)

Härigenom föreskrivs att 24 § folkbokföringsförordningen (1967:198)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §

Intagning på sjukvårdsinrättning ändrar icke den intagnes kyrkobokföring.
Förhållanden som inträffar efter intagningen beaktas vid kyrkobokföringen,
som om han ej varit intagen på sjukvårdsinrättningen.

Första stycket äger motsvarande
tillämpning i fråga om den som intages
eller intagits i förbättrings-,
uppfostrings-, fångvårds- eller arbetsanstalt.
Den som frigivits eller
utskrivits från fångvårds- eller arbetsanstalt
eller som efter att ha
dömts till ungdomsfängelse eller internering
överförts till vård utom
anstalt anses vid kyrkobokföring
vara intagen i anstalten även under
prövotiden eller vården utom anstalt.

Första stycket äger motsvarande
tillämpning i fråga om den som intages
eller intagits i förbättrings-,
uppfostrings-, kriminalvårds- eller
arbetsanstalt. Den som frigivits eller
utskrivits villkorligt från kriminalvårds-
eller arbetsanstalt anses
vid kyrkobokföring vara intagen i
anstalten även under prövotiden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om den som före ikraftträdandet har dömts till ungdomsfäneelse
eller internering.

JuU 1980/81:25

14 Förslag till
Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472)

Härigenom föreskrivs att 91 § militära rättegångslagen (1948:472) skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

91 §'

Domstols dom eller beslut varigenom disciplinstraff ålagts skall, där
domstolen ej annorlunda förordnat, verkställas utan hinder av att domen
eller beslutet ej vunnit laga kraft.

Dömes någon, då riket är i krig,
av hovrätt till fängelse eller internering,
må hovrätten, om det finnes
vara av synnerlig vikt för krigslydnadens
upprätthållande, förordna
att domen skall verkställas utan
hinder av att den ej vunnit laga
kraft. Vad sålunda stadgats om
hovrätts dom skall äga motsvarande
tillämpning beträffande slutligt
beslut av hovrätt.

Dömes någon, då riket är i krig,
av hovrätt till fängelse, må hovrätten,
om det finnes vara av synnerlig
vikt för krigslydnadens upprätthållande,
förordna att domen skall
verkställas utan hinder av att den ej
vunnit laga kraft. Vad sålunda stadgats
om hovrätts dom skall äga
motsvarande tillämpning beträffande
slutligt beslut av hovrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

15 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1973:18) om disciplinstraff för
krigsmän skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

10 §2

Förekommer på en gång till verkställighet
dom eller beslut om fritidsstraff
och dom om fängelse på
viss tid skall i stället för verkställighet
av fritidsstraffet löneavdrag
ske eller den straffskyldige åläggas
att betala visst belopp i pengar.
Därvid skall 4§ tredje stycket äga
tillämpning.

Föreslagen lydelse

Förekommer på en gång till verkställighet
dom eller beslut om fritidsstraff
och dom om fängelse på
kortare tid än två år skall i stället
för verkställighet av fritidsstraffet
löneavdrag ske eller den straffskyldige
åläggas att betala visst belopp i
pengar. Därvid skall 4§ tredje
stycket äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

1 Senaste lydelse 1964: 200.

2 Senaste lydelse 1979:691.

JuU 1980/81:25

16 Förslag till

Lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64)

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ narkotikastrafflagen (1968:64) skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som uppsåtligen tillverkar,
saluhåller, överlåter eller innehar
narkotika som avses i 1 § narkotikaförordningen
den 14 december
1962 (nr 704) utan att vara berättigad
därtill eller i strid mot villkor
som gäller för tillstånd enligt narkotikaförordningen,
dömes för narkotikabrott
till böter eller fängelse
i högst två år.

Är brott som avses i 1 § att anse
som grovt, skall för grovt narkotikabrott
dömas till fängelse,
lägst ett och högst tio år.

Vid bedömande huruvida brottet
är grovt skall särskilt beaktas, om
det utgjort led i en verksamhet som
bedrivits i större omfattning eller
yrkesmässigt, avsett särskilt stor
mängd narkotika eller eljest varit av
särskilt farlig art.

Föreslagen lydelse
§

Den som uppsåtligen tillverkar,
saluhåller, överlåter eller innehar
narkotika som avses i 1 § narkotikaförordningen
(1962:704) utan att
vara berättigad därtill eller i strid
mot villkor som gäller för tillstånd
enligt narkotikaförordningen,
dömes för narkotikabrott till
böter eller fängelse i högst tre år.

§'

Är brott som avses i 1 § att anse
som grovt, skall för grovt narkotikabrott
dömas till fängelse,
lägst två och högst tio år.

Vid bedömande huruvida brottet
är grovt skall särskilt beaktas, om
det har utgjort ett led i en verksamhet
som har bedrivits i större omfattning
eller yrkesmässigt, avsett
särskilt stor mängd narkotika eller
eljest varit av särskilt farlig eller
hänsynslös art. Bedömningen skall
grundas på en sammanvägning av
omständigheterna i det särskilda
fallet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

1 Senaste lydelse 1972:193.

JuU 1980/81:25

17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som utan att giva det tillkänna
hos vederbörlig myndighet
till riket inför eller från riket utför
gods, för vilket tull eller annan allmän
avgift skall erläggas till statsverket
eller som enligt stadgande i
lag eller författning ej må införas
eller utföras, dömes, om gärningen
sker uppsåtligen, för varusmuggling
till böter eller fängelse
i högst två år.

Första stycket gäller även, när någon genom att lämna oriktig uppgift i
tulldeklaration eller medelst annat vilseledande i samband med tullbehandling
av gods uppsåtligen föranleder, att tull eller annan allmän avgift undandrages
statsverket eller att gods införes eller utföres i strid mot förbud.

3 §2

Är varusmuggling att anses som
grov, skall dömas till fängelse, lägst
sex månader och högst sex år.
Gäller gärningen narkotika som
avses i 1 § narkotikaförordningen
(1962:704), skall dömas till fängelse,
lägst ett och högst tio år.

Vid bedömande huruvida brottet
är grovt skall särskilt beaktas om
det förövats yrkesmässigt eller avsett
gods av betydande myckenhet
eller värde eller om gärningen eljest
varit av särskilt farlig art.

Vid bedömande huruvida brottet
är grovt skall särskilt beaktas om
det förövats yrkesmässigt eller avsett
gods av betydande myckenhet
eller värde eller eljest varit av särskilt
farlig art eller, om gärningen
har gällt narkotika, den i övrigt utgjort
led i en verksamhet av särskilt
hänsynslös art.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

1 Senaste lydelse 1973:672.

2 Senaste lydelse 1973:672.

3 Riksdagen 1980181. 7 sami. Nr 25
Kartong: S. 33, 1 § Tillkommer: andra stycket

Jul) 1980/81:25

Motionerna

I motion 1980/81:423 av Rune Torwald (c) hemställs, såvitt nu är i fråga,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande behovet av en översyn av lagstiftning m. m. beträffande
straffpåföljd för dem som har begått narkotikabrott eller förseelse.

I motion 1980/81:512 av Allan Ekström (m) hemställs att riksdagen
beslutar att villkorlig frigivning icke längre skall tå ske redan efter avtjänandet
av halva strafftiden samt att riksdagen - vid sådan utgång - avslår
förslaget om införande av straffskärpningsregeln i 26 kap. 3 § brottsbalken.

I motion 1980/81:882 av Lilly Bergander (s) och Helge Klöver (s) hemställs 1.

att riksdagen ej antar 26 kap. 3 § förslaget till lag om ändring i
brottsbalken,

2. att riksdagen i anslutning till förslaget om höjt straffminimum för
grovt narkotikabrott gör motivuttalanden i enlighet med vad som anförs i
motionen.

I motion 1980/81:883 av Thure Jadestig (s) hemställs att riksdagen beslutar
att

1. påföljden för narkotikaförseelse skall vara böter eller fängelse i högst
ett år,

2. påföljden böter slopas ur påföljdsskalan för normalbrottet.

I motion 1980/81:884 av Marie-Ann Johansson m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag om ändring i
brottsbalken i vad avser 26 kap. 3 §,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer att förslaget till förändring i
den del som avses i punkt 1 överlämnas till fängelsestraffkommittén för
ytterligare övervägande.

I motion 1980/81:887 av Arne Lindberg (c) och Ulla Ekelund (c) hemställs
att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen föreslagits om straff för narkotikabrott.

I de delar som är aktuella i förevarande ärende förespråkar motinärema
dels ytterligare förlängning av strafftiderna, särskilt för gröva narkotikabrott,
dels att villkorlig frigivning inte skall ske i fråga om den som har
dömts för narkotikabrott.

I motion 1980/81:892 av Mårten Wemer (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär skyndsamt förslag till stränga påföljder för narkotikabrott.

JuU 1980/81:25

I motion 1980/81:1575 av Åke Polstam (c) och Gunilla André (c) hemställs
att riksdagen beslutar att hos regeringen begära åtgärder för en sådan
ändring av bestämmelserna i riksåklagarens cirkulär om åtalsunderlåtelse
vid narkotikabrottslighet som avses i motionen.

Utskottet

Inledning

Intemeringspåföljden

Under det kriminalpolitiska reformarbetet har på senare år gjort sig
gällande en alltmer utbredd uppfattning enligt vilken frihetsberövande
påföljder på obestämd tid är förenade med allvarliga olägenheter. I linje
härmed beslutade riksdagen våren 1979 att avskaffa den tidsobestämda
påföljden ungdomsfängelse med verkan fr. o. m. den 1 januari 1980 (SFS
1979:680).

I påföljdssystemet återstår numera bara en i egentlig mening tidsobestämd
påföljd, nämligen internering. Den kritik som har riktats mot de
tidsobestämda påföljderna har också gällt intemeringspåföljden. Sålunda
har en arbetsgrupp inom brottsförebyggande rådet i rapporten (1977:7)
Nytt straffsystem, Idéer och förslag, förordat att påföljden helt avskaffas.
Rapporten har remissbehandlats. I 1978 års budgetproposition (prop. 1977/
78:100, bil. 5) angavs att det fanns skäl att ta upp intemeringspåföljden till
granskning. Bl. a. mot bakgrund härav uttalade sig riksdagen hösten 1978
för att ett förslag i ämnet borde läggas fram för riksdagen (JuU 1978/79:9,
rskr 53).

Med anledning av vad sålunda förekommit har inom justitiedepartementet
under våren 1979 upprättats en promemoria (Ds Ju 1979:5) om internering.
I promemorian föreslogs att intemeringspåföljden avskaffas. Promemorian
innehåller också bl. a. ett förslag om en straffskärpningsregel för
vissa särskilt allvarliga återfallssituationer. Promemorian, som har remissbehandlats,
har legat till grund för de av chefen för justitiedepartementet i
den förevarande propositionen framlagda lagförslagen.

Narkotikabrotten

Under senare år har stora ansträngningar gjorts för att komma till rätta
med det mycket allvarliga missbruket av narkotika. Riksdagen har lagt fast
en inriktning för arbetet på området som innebär att kampen mot narkotikamissbruket
skall föras inom alla samhällsområden (prop. 1977/78:105,
SoU 36, rskr 363). Justitieutskottet har i sammanhanget uttalat att i kampen
mot narkotikabrottsligheten straffrättsliga åtgärder självfallet är av
väsentlig betydelse och att utformningen av straffbuden härvidlag kommer
i blickpunkten (JuU 1979/80:25).

Bl. a. mot den bakgrund som nu har angetts har i en promemoria utarbetad
inom justitie-, social- och handelsdepartementen - (Ds Ju 1980:4)

JuU 1980/81:25

Förslag till ändringar i narkotikastrafflagen m.m. - lagts fram förslag till
vissa ändringar i lagstiftningen om narkotikabrottslighet. I promemorian
föreslogs bl. a. en höjning av straffminimum för grovt narkotikabrott och
grov varusmuggling avseende narkotika. Synpunkter på förslagen i promemorian
har lämnats vid en hearing med företrädare för olika myndigheter
och organ. De av chefen för socialdepartementet i den förevarande propositionen
framlagda förslagen grundar sig på promemorian och synpunkter
som framfördes vid hearingen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att påföljden internering avskaffas. Samtidigt
föreslås ändringar i brottsbalken (BrB) och narkotikastrafflagen (1968:64)
som bl. a. syftar till att tillgodose intresset av samhällsskydd mot särskilt
den grova vålds- och narkotikabrottsligheten.

Vid prövning av fråga om villkorlig frigivning av den som avtjänar
fängelsestraff för särskilt allvarlig brottslighet, som har riktat sig mot eller
medfört fara för liv eller hälsa, skall sålunda enligt förslaget i högre grad än
annars vikt tillmätas frågan om det finns påtaglig risk för att den dömde
efter frigivningen fortsätter brottslig verksamhet av samma art. Vidare
föreslås en straffskärpningsregel för vissa särskilt allvarliga återfallssituationer.
Bestämmelsen förutsätter för sin tillämpning att gärningsmannen
tidigare har dömts tilf fängelse i lägst två år eller till internering. En
ytterligare förutsättning för straffskärpningsregelns tillämpning är att återfallet
skall avse brott av mycket allvarlig beskaffenhet, nämligen brott som
är belagt med mer än sex års fängelse.

I propositionen föreslås också att straffminimum för grovt narkotikabrott
och grov varusmuggling avseende narkotika höjs från ett till två års
fängelse samt, i anslutning härtill, att straffmaximum för enkelt narkotikabrott
och för varusmuggling avseende narkotika höjs från två till tre års
fängelse. Samtidigt föreslås att de kriterier som i främsta rummet skall
ligga till grund för bedömningen av om ett brott skall anses grovt utformas
på ett sådant sätt att graden av hänsynslöshet i gärningsmannens förfarande
kommer att tillmätas ökad vikt vid rättstillämpningen. Avsikten är att
beteckningen grovt brott skall vara förbehållen de allvarligaste gärningarna.

Slutligen innehåller propositionen — förutom följdändringar - ett förslag
till särskild regel om eftergift av böter när någon har dömts till fängelse i
två år eller mer samt till en mindre ändring i bestämmelserna om strafftidsbe
räkning.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1981.

Interneringspåföljden

Grundläggande bestämmelser om internering finns i 30 kap. BrB. Internering
får ådömas under förutsättning dels att på brottet eller något av flera
begångna brott kan följa fängelse i två år eller mera, dels att ett långvarigt

JuU 1980/81:25

tidsobestämt frihetsberövande - med hänsyn till gärningsmannens brottslighet,
sinnesbeskaffenhet, vandel och levnadsomständigheter i övrigt —
anses påkallat för att förebygga fortsatt allvarlig brottslighet.

Behandlingen av den som har dömts till internering skall äga rum i och
utom anstalt, med böljan i anstalt. Vid ådömande av internering skall
domstolen med hänsyn till bl. a. brottets beskaffenhet bestämma minsta tid
för omhändertagandet i anstalt, lägst ett och högst tolv år. Efter utgången
av minsta tiden skall behandlingen fortsätta utom anstalt, så snart vård i
anstalt inte längre anses påkallad för att avhålla den dömde från fortsatt
brottslighet. Beslut om vård utom anstalt meddelas av interneringsnämnden.

Någon absolut maximitid för anstaltsvården har inte föreskrivits. Den
begränsningen gäller dock att vård i anstalt inte får utan medgivande av
domstol pågå under längre tid utöver minsta tiden än sammanlagt tre år
eller, om minsta tiden är tre år eller mer, sammanlagt fem år.

Under vården utom anstalt skall den dömde stå under övervakning. När
övervakning inte längre behövs skall intemeringsnämnden besluta om
intemeringspåföljdens upphörande. Om övervakningen har fortgått under
en sammanhängande tid av fem år skall påföljden obligatoriskt upphöra.

Om den som har dömts till internering lagfors för nytt brott innan
påföljden till fullo verkställs kan domstolen med stöd av bestämmelserna i
34 kap. BrB förordna att den tidigare ådömda interneringen skall avse även
det nya brottet. För dessa fall gäller särskilda regler, bl. a. om återintagning
i anstalt och bestämmande av ny minsta tid för anstaltvården.

Mot påföljden internering kan riktas åtskilliga invändningar av såväl
principiell som praktisk natur. Detta gäller framför allt dess grundläggande
konstruktion, som innebär att den dömde kan underkastas ett frihetsberövande
som inte från böljan har bestämts av domstol och som därmed inte
heller sätts i omedelbar relation till den brottsliga gärning som är aktuell.
Från behandlingssynpunkt kan anföras att det har visat sig vara omöjligt
att inom ramen för internering erbjuda den dömde någon form av behandling
som skiljer sig från den som förekommer vid verkställigheten av ett
fängelsestraff.

Det förslag om att avskaffa intemeringspåföljden som läggs fram i propositionen
får ses mot bakgrund av den kritik som enligt det anförda kan
riktas mot påföljden från principiella och praktiska utgångspunkter. Förslaget
tillgodoser också önskemål som tidigare har uttalats av riksdagen av
innebörd att sådant förslag borde föreläggas riksdagen utan att man avvaktar
det reformarbete som förbereds av fängelsestraffkommittén (Ju
1979:04) och frivårdskommittén (Ju 1979:05).

Utskottet finnér liksom chefen för justitiedepartementet att interneringspåföljden
nu bör utmönstras ur påföljdssystemet. Ett avskaffande av
intemeringspåföljden med bibehållande av nuvarande ordning i övrigt kan
få vissa effekter som nödvändiggör särskilda överväganden, bl. a. i fråga
4 Riksdagen 1980181. 7 sami. Nr 25

JuU 1980/81:25

om möjligheten att tillgodose intresset av samhällsskydd vid grov våldsoch
narkotikabrottslighet. Utskottet återkommer härtill i det följande.

Villkorlig frigivning

En av huvudtankarna bakom påföljdssystemet i BrB är att användningen
av frihetsstraff skall begränsas. Detsamma gäller de reformer beträffande
påföljdssystemet som tid efter annan har beslutats efter balkens tillkomst
och vid vilka inriktningen också har varit att minska längden av de frihetsberövanden
som ändå måste göras. I sistnämnda hänseende är reglerna om
villkorlig frigivning i BrB av särskild betydelse.

De grundläggande bestämmelserna om villkorlig frigivning finns i 26
kap. 6—24 §§ BrB. De nuvarande principerna för villkorlig frigivning lades
fast år 1965. Reglerna innebär i huvudsak följande.

Den som undergår fängelse på viss tid får friges villkorligt sedan två
tredjedelar av strafftiden har avtjänats. Om särskilda skäl föreligger får
villkorlig frigivning ske efter halva strafftiden. Frigivning får dock inte i
något fall ske förrän verkställigheten har pågått i minst tre månader.

Vid prövning av frågan om villkorlig frigivning skall enligt 26 kap. 7 §
BrB särskilt beaktas verkningarna av fortsatt frihetsförlust för den dömde
och förutsättningarna för hans anspassning i samhället med hänsyn till de
förhållanden i vilka han kommer att försättas vid frigivningen. Frågan om
villkorlig frigivning prövas av lokal övervakningsnämnd om det ådömda
fängelsestraffet inte överstiger ett år och i annat fall av den centrala
kriminalvårdsnämnden.

Vid villkorlig frigivning skall för den frigivne fastställas en prövotid av
minst ett och högst tre år eller, om straflfåterstoden överstiger tre år, högst
fem år. Under prövotiden skall den frigivne i regel stå under övervakning.

Övervakningsnämnd har möjlighet att förklara en villkorligt medgiven
frihet eller del därav förverkad, om den frigivne har allvarligt misskött sig
under prövotiden. Sådan förklaring kan också ske genom beslut av domstol,
när den frigivne döms för nytt brott begånget under prövotiden.

Kriminalvårdsnämndens praxis rörande villkorlig frigivning innebär att
intagna med långa straff i regel erhåller villkorlig frigivning innan två
tredjedelar av strafftiden har avtjänats i anstalt (halvtidsfrigivning). Med
långa strafftider avses i detta sammanhang i princip strafftider på två år
och sex månader eller mera. För det unga klientelet, dvs. intagna som inte
fyllt 23 år vid tiden för brottets begående, anses redan en strafftid på ett år
och sex månader som lång. Samma princip tillämpas också i allmänhet för
fångelsedömda i femtioårsåldem eller äldre. 1 fråga om dömda med strafftider
strax under dem som normalt föranleder halvtidsfrigivning tillämpar
nämnden en praxis som syftar till att hindra orättvisor i förhållande till de
halvtidsfrigivna. Här skall också nämnas att halvtidsfrigivning kan förekomma
även i andra fall än som nu har angetts, nämligen då detta är starkt
motiverat från resocialiseringssynpunkt, t. ex. då frigivningssituationen är
särskilt gynnsam.

JuU 1980/81:25

Beträffande vissa kategorier intagna tillämpar nämnden en annan ordning.
Detta gäller sådana intagna som har dömts till fängelse lägst två år för
grov narkotikabrottslighet eller i övrigt för grova brott som utgör led i en
yrkesmässigt eller på annat sätt i organiserade former bedriven kriminell
verksamhet, ofta med internationell anknytning. I enlighet med beslut av
riksdagen år 1972 om vissa åtgärder mot narkotikamissbruket (prop.
1972:67, JuU 14, rskr 213) iakttar kriminalvårdsnämnden största återhållsamhet
vid halvtidsfrigivning av personer som tillhör nu beskrivna klientel.
Till denna grupp intagna har i praxis förts, förutom sådana som har blivit
dömda för grov narkotikabrottslighet, bl. a. personer med anknytning till
internationella ligor som ägnar sig åt växelbedrägerier, pälsstölder eller
bankrån.

I propositionen föreslås en komplettering av reglerna i 26 kap. 7 § BrB
om vilka omständigheter som särskilt skall beaktas vid prövningen av
villkorlig frigivning. Avtjänar den dömde fängelsestraff för särskilt allvarlig
brottslighet som har riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa, skall
sålunda enligt vad som föreslås i propositionen frågan om det finns påtaglig
risk för att han efter frigivningen fortsätter brottslighet av samma slag ges
större vikt vid prövningen än annars. Den föreslagna ändringen innebär
alltså att risk för återfall i viss särskilt allvarlig brottslighet införs som en
ny förutsättning för särbehandling i frigivningshänseende.

Syftet med den föreslagna ändringen är enligt vad som uttalas i propositionen
främst att ge underlag för en delvis ny praxis när det gäller bedömningen
av frågor om villkorlig frigivning av intagna med särskilt långa
stafftider. De ändrade principer i fråga om villkorlig frigivning som sålunda
föreslås tar närmast sikte på halvtidsfrigivning. Förslaget syftar till att den
återhållsamhet med halvtidsfrigivning som kriminalvårdsnämnden hittills,
enligt de riktlinjer som statsmakterna angett, har tillämpat i fortsättningen
främst skall avse det klientel som avtjänar fängelsestraff för sådan brottslighet
som mord, dråp, våldtäkt, grovt rån, mordbrand, grovt narkotikabrott
och terroristbrott. Enligt vad som framhålls i propositionen avses de
nya reglerna om villkorlig frigivning sålunda täcka en betydligt större
grupp av gärningar än dem som f. n. bildar utgångspunkt för den strängare
bedömningen av frågor om villkorlig frigivning. Å andra sidan bör de nya
reglerna leda till en mera individualiserad bedömning än den som tillämpas
enligt nuvarande praxis.

Utskottet finnér i likhet med chefen för justitiedepartementet att det är
nödvändigt att vid ett avskaffande av interneringspåföljden även göra vissa
ändringar i reglerna om villkorlig frigivning. Dessa bör anpassas så att de
medverkar till att intresset av samhällsskydd mot särskilt den grova våldsoch
narkotikabrottsligheten kan upprätthållas. De regler för särbehandling
i frigivningshänseende som föreslås i propositionen gör enligt utskottets
mening det möjligt att beakta detta intresse, och utskottet godtar därför
den föreslagna ändringen i 26 kap. 7 § BrB.

JuU 1980/81:25

I motionerna 512, 887 och 892 aktualiseras frågan huruvida andra ändringar
bör vidtas i principerna för villkorlig frigivning än sådana som
förestavas av att intemeringspåföljden avskaffas. I motion 512 hemställs
att villkorlig frigivning inte skall förekomma redan efter halva strafftiden. I
motionerna 887 och 892 förespråkas att villkorlig frigivning inte skall
förekomma för den som har dömts för narkotikabrott.

Frågan om en ändring av reglerna om villkorlig frigivning är f. n. föremål
för det arbete på en samlad översyn av fängelsestraffets utforming som
fängelsestraffkommittén bedriver. Vägledande för utredningsarbetet är enligt
kommitténs direktiv (kommittéberättelsen 1980 del II s. 34) att användningen
av frihetsberövande påföljder bör minskas och längden på de frihetsberövanden
som ändå förekommer bör förkortas. När det gäller översynen
av institutet villkorlig frigivning skall kommittén undersöka verkningarna
av de nuvarande bestämmelserna och av de effekter som kan
beräknas uppkomma vid olika tänkbara ändringar i regelsystemet. I uppdraget
ingår även att pröva frågan om den villkorliga frigivningen över
huvud taget bör behållas.

I anslutning till motionsyrkandena får utskottet erinra om att motionsyrkanden
innefattande önskemål om en skärpning av reglerna om villkorlig
frigivning behandlades av utskottet under hösten 1980. I sitt betänkande
med anledning av motionerna framhöll utskottet att de aktuella frågorna
med anknytning till institutet villkorlig frigivning väl förtjänade att uppmärksammas.
Bl. a. kan det, enligt vad utskottet framhöll, hävdas att
regelsystemet rörande villkorlig frigivning medför att fängelsepåföljden till
en del blir tidsobestämd; en effekt som inte står i överensstämmelse med
strävandena att avskaffa de tidsobestämda påföljderna ur BrB:s påföljdssystem.
Utskottet anförde vidare att det också finns anledning att uppmärksamma
reglernas kriminalpolitiska effekter när det gäller förhållandet
mellan utmätt straff och strafftid och detta särskilt beträffande villkorlig
frigivning efter halva strafftiden i fråga om intagna som har dömts för
allvarlig brottslighet.

Med hänvisning till bl. a. att de aktuella spörsmålen behandlas i pågående
utredningsarbete fann utskottet att riksdagen i avbidan på resultatet
av detta arbete inte borde göra något uttalande med anledning av
motionsyrkandena. Riksdagen följde utskottet (JuU 1980/81:4).

De nu aktuella motionsyrkandena ger inte utskottet anledning till något
ändrat ställningstagande, och utskottet avstyrker därför bifall till motionerna
512, 887 och 892 i här behandlade delar.

En särskild straffskärpningsregel

Tidigare fanns i 26 kap. 3§ BrB en allmän straffskärpningsregel för
återfall. Regeln, som upphörde att gälla den 1 april 1976, innebar i huvudsak
att vid återfall i brott som var belagt med fängelse i högst sex månader
domstolen fick för återfallet döma till fängelse i högst två år. Var för det

JuU 1980/81:25

nya brottet stadgat fängelse på längre tid än sex månader men högst två år,
fick för återfallet dömas till fängelse i högst fyra år. Ett brott som någon
hade begått före 18 års ålder var aldrig återfallsgrundande.

Straffskärpningsregeln upphävdes med motivering bl. a. att det i praktiken
hade visat sig att det inte förelåg något behov för domstolarna att vid
återfall skärpa straffet utöver de straffmaxima som anges för de särskilda
brotten (se prop. 1975/76:42 s. 28).

I syfte att interneringspåföljdens avskaffande allmänt sett inte skall leda
till en lindring av samhällets reaktioner mot den allra grövsta kriminaliteten
föreslås i propositionen en särskild straffskärpningsregel. Regeln föreslås
upptagen som en ny 3 § i 26 kap. BrB. Den föreslagna bestämmelsen
har utformats som en återfallsregel som för sin tillämpning förutsätter att
gärningsmannen tidigare har dömts till fängelse i lägst två år, varmed enligt
en föreslagen övergångsbestämmelse jämställs den som har dömts till
internering. En ytterligare förutsättning för straffskärpningsregelns
tillämpning skall vara att återfallet avser brott som är belagt med mer än
sex års fängelse. I sådant fall får enligt paragrafens första stycke för
återfallet dömas till fängelse på en tid som med fyra år överstiger det
högsta straff som kan följa på brottet. Enligt andra stycket skall brott som
någon har begått före 21 års ålder inte fä läggas till grund för straffskärpning,
och enligt tredje stycket jämställs utländsk dom med svensk dom.

Enligt reglerna i 26 kap. 2§ BrB, som inte föreslås bli ändrade i förevarande
lagstiftningsärende, kan domstolen när någon döms för flera brott
överskrida det högsta straffmaximum som är föreskrivet för något av
brotten med två år. Straffet får dock inte överstiga de sammanlagda straffmaxima
som gäller för brotten. Enligt förslaget skall den nya 3 § kunna
tillämpas samtidigt med 2§. Vid återfall i flerfaldig brottslighet kommer
därmed att finnas formella möjligheter att överskrida straffskalan för det
grövsta brottet med upp till sex år.

I propositionen uttalar chefen för justitiedepartementet att den föreslagna
straffskärpningsregeln har tillkommit i första hand för att avskaffandet
av interneringspåföljden inte skall leda till en allmän lindring av samhällets
reaktioner mot särskilt allvarlig brottslighet i vissa typfall där internering
med mycket långa minsta tider hittills ofta har tillämpats som påföljd.
Enligt departementschefen är regelns syfte att ge möjlighet för domstolarna
att även sedan intemeringsstraffet har avskaffats uppnå strafftider som
nära ansluter till dagens praxis. Regeln skall främst ses som ett uttryck för
de aktuella brottens straffvärde i en återfallssituation.

I motionerna 882 och 884 yrkas att riksdagen inte skall anta den föreslagna
straffskärpningsregeln.

Ett liknande yrkande framställs i motion 512, dock endast för det fall att i
motionen upptaget yrkande om ändring i reglerna om villkorlig frigivning
tillstyrks. Med hänsyn till att utskottet i det föregående avstyrkt bifall till
det yrkandet saknas anledning att ta upp yrkandet rörande straffskärpningsregeln
till behandling.

JuU 1980/81:25

Mot ett införande av den föreslagna straffskärpningsregeln anförs i motion
882 att bestämmelsen kan medverka till en förhöjning av den allmänna
straffnivån.

I motion 884 förespråkas att frågan om att införa en straffskärpningsregel
inte bör övervägas nu utan i stället prövas av fangelsestraffkommittén.

Som framgår av den i föregående avsnitt lämnade redogörelsen för
reglerna om villkorlig frigivning blir till följd av dessa regler den faktiska
strafftiden av ett ådömt mångårigt fängelsestraff väsentligt kortare än den i
domen bestämda tiden. Vid internering avtjänas däremot hela den fastställda
minsta tiden i anstalt. Enligt den ordning som f. n. gäller blir alltså
vid ett tidsbestämt fängelsestraff den faktiska tiden för verkställighet i
anstalt kortare än vid en dom på internering med samma tid som tiden för
det ådömda fängelsestraffet. Trots den ändring i reglerna om villkorlig
frigivning som utskottet tillstyrkt i det föregående kommer de faktiska
verkställighetstidema vid dom på fängelse inte att kunna motsvara vad
som f. n. kan förekomma vid dom på internering med mycket lång minsta
tid.

Utskottet vill för sin del till att bölja med ansluta sig till departementschefens
uppfattning att intemeringspåföljdens avskaffande inte bör få den
konsekvensen att de faktiska strafftiderna vid de allra grövsta formerna av
upprepad brottslighet blir kortare än hittills. Att det kan bli på det sättet
hänger som förut sagts främst samman med lagstiftningen om villkorlig
frigivning. På skäl som har angetts i det föregående har utskottet tagit
avstånd från tanken på att i detta sammanhang föreslå några mera genomgripande
ändringar i den lagstiftningen.

I detta läge anser utskottet att det för att undvika den nyss angivna
konsekvensen av interneringspåföljdens avskaffande finns ett behov av att
vid upprepad brottslighet kunna döma till fängelsestraff som överstiger det
högsta straff som medges i straffstadgandet för det särskilda brottet. Även
om det för brott av allvarlig beskaffenhet i de allra flesta fall är möjligt att
redan inom straffskalan för brotten döma till så långa fängelsestraff som
påkallas av brottets svårhet och av hänsynen till intresset av samhällsskydd
finns det enligt utskottets mening likväl för ett begränsat antal fall
ett behov av en straffskärpningsregel av det slag som har föreslagits i
propositionen.

I linje med de tankegångar som ligger bakom motionsyrkandena vill
utskottet framhålla att straffskärpningsregeln inte får leda till en ökad
stränghet i straffmätningen i förhållande till vad som gäller f. n. vid tillämpning
av de frihetsberövande påföljderna. Med anledning av de farhågor om
en förhöjning av den allmänna straffnivån som uttalas i motion 882 vill
utskottet särskilt peka på den begränsning av straffskärpningsregelns tilllämpningsområde
som ligger däri att återfallet enligt förslaget skall avse
brott som är belagt med mer än sex års fängelse. Det rör sig alltså om
återfall i brott av mycket allvarlig beskaffenhet. Utskottet vill betona att

JuU 1980/81:25

straffskärpningsregeln såsom departementschefen anför främst tar sikte på
upprepad och särskilt allvarlig våldsbrottslighet men också på återfall i
vissa speciella förmögenhetsbrott med våldsinslag, såsom väpnade posteller
bankrån. Återfall som avser t. ex. grov stöld eller enkelt rån skall inte
kvalificera för straffskärpning. Regeln kan däremot bli tillämplig bl. a. när
det nya brottet är mord, dråp, grov misshandel, våldtäkt, grovt rån och
mordbrand. Detsamma gäller vid återfall i grovt narkotikabrott.

Det kan f. ö. tilläggas att straffskärpningsregeln skall vara fakultativ.
Någon skyldighet att tillämpa bestämmelsen skall alltså inte åläggas domstolen.
Utskottet vill också erinra om att, även om förutsättningarna för
straffskärpning är för handen, den straffskala som är föreskriven för det
aktuella brottet i flertalet fall torde vara tillräckligt vid för att hänsyn skall
kunna tas till att brottet utgör återfall utan att straffskärpningsregeln behöver
tillämpas.

Med hänvisning till syftet med den föreslagna straffskärpningsregeln och
till de begränsningar i regelns tillämpning som har berörts i det föregående
delar utskottet departementschefens uppfattning att regeln i praktiken
endast kommer att bli tillämplig beträffande ett fåtal personer som har gjort
sig skyldiga till återfall i mycket allvarlig brottslighet. Mot denna bakgrund
behöver man enligt utskottets mening inte såsom görs i motion 882 befara
att den föreslagna regeln skall leda till en förhöjning av den allmänna
straffnivån. Mot en utveckling i sådan riktning talar f. ö. också erfarenheterna
av den återfallsregel som tidigare fanns. Den hade ett avsevärt vidare
tillämpningsområde än den föreslagna regeln och tillämpades i praktiken
endast i extrema undantagsfall.

I anslutning till vad som sägs i motionerna vill utskottet tillägga att
tillämpningen av den föreslagna regeln givetvis får följas noggrant och att
frågan om en omprövning av regeln får tas upp så snart anledning härtill
yppas. I sammanhanget förtjänar också att understrykas det samband som
föreligger mellan straffskärpningsregeln och reglerna om villkorlig frigivning
och straffsystemet i övrigt. Vid de framtida reformer på dessa områden
som kan bli resultatet av fängelsestraffkommitténs arbete är det enligt
utskottets mening naturligt att uppmärksamhet också ägnas straffskärpningsregeln
och frågan om den efter andra reformer är behövlig,
något som också har förutsatts av departementschefen.

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motion 882 i nu
berörd del och motion 884 samt tillstyrker bifall till den i propositionen
föreslagna straffskärpningsregeln.

Straffsatserna m. m. för narkotikabrott och varusmuggling avseende narkotika Narkotikastrafflagen

innehåller bestämmelser om straff för den som
uppsåtligen och utan att vara berättigad därtill tillverkar, saluhåller, överlåter
eller innehar narkotika. Brotten är indelade i tre grader: narkotikaför -

JuU 1980/81:25

seelse (2 §), narkotikabrott (1 §) och grovt narkotikabrott (3 §). Straffskalan
omfattar för narkotikaförseelse endast böter, för narkotikabrott böter eller
fängelse i högst två år och för grovt narkotikabrott fängelse i lägst ett och
högst tio år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall enligt 3 § särskilt beaktas
om det har utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i större
omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika eller
eljest varit av särskilt farlig art.

Om smuggling av narkotika ges straffbestämmelser i lagen om straff för
varusmuggling. Även varusmugglingsbrotten är indelade i tre grader.
Straffet för varusmuggling är böter eller fängelse i högst två år (1 §). Är
varusmugglingen med hänsyn till godsets värde och övriga omständigheter
att anse som ringa är straffet böter, f. n. högst 500 kr. (2 §). Är varusmugglingen
att anse som grov skall om gärningen gällt narkotika dömas till
fängelse lägst ett och högst tio år (3 §).

Vid bedömande huruvida varusmugglingen är grov skall enligt 3 § särskilt
beaktas om brottet har förövats yrkesmässigt eller avsett gods av
betydande myckenhet eller värde eller om gärningen eljest varit av särskilt
farlig art.

I propositionen föreslås att straffminimum för grovt narkotikabrott och
grov varusmuggling avseende narkotika höjs till två års fängelse. I anslutning
härtill föreslås att straffmaximum för normalbrottet narkotikabrott
och varusmuggling avseende narkotika höjs till tre års fängelse. Samtidigt
föreslås att den uppräkning av omständigheter, som särskilt skall beaktas
vid bedömningen av om ett brott är grovt, kompletteras med rekvisitet att
brottet har varit av särskilt hänsynslös art. Vidare föreslås i propositionen
att i bestämmelsen rörande grovt narkotikabrott uttryckligen skall anges
att bedömningen av om brottet är grovt skall grundas på en sammanvägning
av omständigheterna i det särskilda fallet.

1 fyra motioner (423, 883, 887 och 892) framställs yrkanden som huvudsakligen
tar sikte på straffsatserna för narkotikabrott och som innefattar
önskemål om skärpningar av dessa.

En motion (882) upptar ett yrkande rörande innebörden av de omständigheter
som skall ligga till grund för bedömningen av om ett narkotikabrott
skall anses som grovt. Motionärerna förordar härvidlag att det s. k.
mängdrekvisitet skall tillmätas minskad betydelse.

I en motion (1575) slutligen förespråkas en skärpning av tillämpningen
av föreskrifterna om åtalsunderlåtelse vid narkotikabrottslighet.

Aktuella uppgifter om utbredningen av narkotikamissbruket i Sverige
lämnas i en färsk rapport (Ds S 1980:5) från utredningen om narkotikamissbrukets
omfattning. Utskottet ser med stor oro på den utbredning av
narkotikamissbruket som skildras i rapporten och på den utveckling av
narkotikabrottsligheten som svarar häremot. Detta gäller inte minst den
mot Sverige inriktade internationella narkotikatrafiken. Preliminär stati -

JuU 1980/81:25

stik för år 1980 visar att antalet rapporterade brott mot narkotikastrafflagen
har ökat kraftigt i jämförelse med år 1979. Denna ökning torde till stor
del kunna förklaras med de ökade resurser som tillförts polisväsendet
(narkotikarotlar m. m.) och de ökade ansträngningar i övrigt på att bekämpa
brottsligheten som polisen, tullen m.fl. myndigheter har gjort och med
den skärpning av tillämpningen av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse
vid narkotikabrottslighet som riksåklagaren i början av år 1980 har förordat
(riksåklagarens cirkulär RÅC 1:94). Enligt utskottets mening kan emellertid
statistiken också ge stöd för antagandet att narkotikabrottsligheten
faktiskt har ökat i Sverige.

I linje med vad utskottet föregående år har uttalat (JuU 1979/80:25) får
konstateras att straffrättsliga åtgärder självfallet är av vikt i kampen mot
narkotikabrottsligheten, och härvidlag kommer utformningen av straffbuden
i blickpunkten. De ändringar i straffskaloma som föreslås i propositionen
syftar i linje med riksdagens tidigare uttalanden till att på en gång
markera samhällets avståndstaganden till missbruk av narkotika och bidra
till en skärpt allmänprevention. Enligt utskottets mening motiverar också
utvecklingen av narkotikabrottsligheten en sådan skärpning för att åstadkomma
en erforderlig avhållande effekt för de narkotikabrottslingar som
kalkylerar med beräknade strafftider närmast som en företagsmässig riskfaktor,
t. ex. vissa internationella brottssyndikat inom narkotikahandeln.

Mot den angivna bakgrunden ställer sig utskottet i princip positivt till
förslagen i propositionen om en skärpning av straffbestämmelserna för här
aktuella brott.

När det gäller åtgärder mot de lindrigaste brotten förespråkas i motion
892 att brottet narkotikaförseelse avskaffas. Enligt motionären bör brott
mot narkotikastrafflagen rubriceras antingen som narkotikabrott eller som
grovt narkotikabrott. I motionerna 423 och 883 begärs att fängelse, högst
sex månader resp. högst ett år, införs i straffskalan för narkotikaförseelse
och att böter slopas i straffskalan för normalbrottet narkotikabrott.

Vid bedömande av nu berörda motionsspörsmål vill utskottet först erinra
om den princip som ligger till grund för kriminaliseringen på området,
nämligen att vaije olovligt innehav av ett narkotiskt medel är straffbart.
Detta innebär att vaije olovligt innehav av narkotika, hur obetydligt det än
är, i princip faller under narkotikastrafflagens bestämmelser. Mot den
bakgrunden finner utskottet att det finns skäl att bibehålla beteckningen
narkotikaförseelse för ringa brott mot narkotikastrafflagen.

Vid behandlingen förra året av motionsyrkanden liknande dem som nu
är aktuella uttalade utskottet (JuU 1979/80:25) sin tveksamhet till tanken
på såväl att genomföra en generell straffskärpning för alla kategorier av
narkotikabrottslighet som att helt ta bort böter ur straffskalorna. Härvidlag
anförde utskottet att det från kriminalpolitisk synpunkt kunde ifrågasättas
om det fanns skäl för sådana genomgripande förändringar. Det måste
nämligen enligt vad utskottet framhöll beaktas att dessa förändringar skul5
Riksdagen 1980181. 7 sami. Nr 25

JuU 1980/81:25

le komma att motverka sådana insatser från samhället på vårdsidan som
krävs för att narkotikaproblemet skall kunna bemästras. Utskottet var
därför inte berett att då tillstyrka bifall till motionsyrkandena. Riksdagen
följde utskottet.

Även om det för vissa kategorier av dem som begår narkotikabrott av
lindrigare slag kan ifrågasättas om böter i alla lägen är en ändamålsenlig
påföljd, finner utskottet i enlighet med sin ståndpunkt förra året inte skäl
att förorda att böter avskaffas i straffskalan för de lindrigaste narkotikabrotten.
Det anförda leder utskottet till uppfattningen att det från kriminalpolitiska
synpunkter inte heller är påkallat att införa fängelse i straffskalan
för narkotikaförseelse.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
423, 883 och 892 i här behandlade delar.

I motion 1575 begärs en skärpning av bestämmelserna i riksåklagarens
cirkulär om åtalsunderlåtelse vid narkotikabrottslighet. Motionärerna anför
att en sådan skärpning behövs när det gäller sådana narkotikalangare
som säljer små portioner narkotika och som inte själva är missbrukare.

För straffrättskipningen avseende narkotikabrott är tillämpningen av
bestämmelserna i rättegångsbalken om åtalsunderlåtelse av betydelse. Enligt
20 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken får en åklagare besluta att
inte väcka åtal för brott om det kan antas att annan påföljd än böter inte
skulle komma att ådömas och den misstänktes lagföring inte är påkallad
från allmän synpunkt. Med stöd av denna bestämmelse kan åtal underlåtas
vid vissa lindriga former av narkotikabrottslighet.

Angående tillämpningen av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse har
riksåklagaren tid efter annan utfärdat anvisningar i cirkulär till landets
åklagare. De senaste anvisningarna för åtalsunderlåtelse i fråga om innehav
av mindre mängder narkotika utfärdades i böljan av år 1980 (riksåklagarens
cirkulär RÅC 1:94).

I det cirkuläret förordas att tillämpningen av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse,
såvitt gäller cannabis och centralstimulantia, begränsas till
fall som avser endast innehav för eget bruk av en så liten mängd narkotika
att den normalt inte delas upp ytterligare och säljs vidare. Med hänsyn till
bl. a. svårigheterna att i det enstaka fallet bedöma denna kvantitets storlek
förordar riksåklagaren åtal i tveksamma fall. Finns det skäl att anta att
innehavet trots den ringa mängden inte är avsett för eget bruk bör sålunda
enligt riksåklagaren åtalsunderlåtelse inte ske. Riksåklagaren framhåller
också att det är av stor vikt att åtalsunderlåtelse i huvudsak begränsas till
förseelser av förstagångskaraktär.

Vad gäller olovligt innehav av snabbt och kraftigt beroendeframkallande
narkotika såsom främst heroin och kokain men också opium, morfinbas
och morfin bör enligt riksåklagaren åtalsunderlåtelse inte förekomma annat
än i fall då det rör sig om mängder som är närmast försumbara.
Detsamma bör gälla särskilt farliga hallucinogener såsom LSD och därmed

JuU 1980/81:25

jämförliga ämnen. Riksåklagaren framhåller härtill att vid överlåtelse eller
innehav i överlåtelsesyfte av nu berörda ämnen åtalsunderlåtelse över
huvud taget inte bör komma i fråga.

De nu berörda anvisningarna innebär en inte oväsentlig skärpning i
förhållande till vad som tidigare gällde och avses leda till åtal också mot de
smålangare som bildar sista ledet i hanteringskedjan. Den restriktivitet i
tillämpningen av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse som riksåklagaren
sålunda har förordat är, såsom utskottet föregående år uttalat (JuU 1979/
80:25), väl motiverad med hänsyn till den allvarliga utvecklingen på narkotikaområdet.
Ytterligare skärpningar i den riktning som förespråkas i motion
1575 bör emellertid enligt utskottets mening inte övervägas innan de
nya anvisningarna har tillämpats någon längre tid.

Utskottet avstyrker därför bifall till motion 1575.

Vad härefter gäller straffsatserna för de allvarligare brotten förespråkas i
motion 887 en straffskärpning för särskilt de grova narkotikabrotten.

När det gäller frågan om det, utöver vad som föreslås i propositionen,
behövs ytterligare straffskärpningar måste beaktas att erfarenheterna av
tillämpningen av den nuvarande straffbestämmelsen för grovt narkotikabrott
enligt vad som upplyses i propositionen visar att straffskalans övre
del förhållandevis sällan utnyttjas. Det finns alltså redan inom den nuvarande
straffskalans ram utrymme för straffskärpningar för de allra allvarligaste
fallen. Härtill kommer att en höjning av straffmaximum för grovt
narkotikabrott skulle innebära ett avsteg från den enligt BrB gällande
grundsatsen om ett straffmaximum av tio år för tidsbestämda straff när inte
fråga är om flera brott. Vid brottsflerhet kan straffmaximum redan f. n.
uppgå till tolv år. I sammanhanget måste vidare beaktas att det behov av
en vidare straffskala än den nuvarande, som någon gång kan finnas i en
återfallssituation, tillgodoses av den i propositionen föreslagna och av
utskottet godtagna straffskärpningsregeln i 26 kap. 3 § BrB.

Det nu anförda leder utskottet till uppfattningen att andra ändringar i
straffsatserna för de allvarligare narkotikabrotten än dem som har föreslagits
i propositionen inte bör ske.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 887 i
nu berörd del.

I anslutning till den föreslagna höjningen av minimistraffet för grovt
narkotikabrott föreslås, som förut har sagts, i propositionen att de omständigheter
som särskilt skall beaktas vid bedömandet av huruvida brottet
skall anses som grovt kompletteras med rekvisitet att brottet har varit av
särskilt hänsynslös art.

I motion 882 uttalas farhågor för att det finns stor risk att deri föreslagna
höjningen av minimistraffet kommer att innebära att straffmätningspraxis
genomgående kommer att skärpas beträffande sådana fall i vilka f. n.
påföljden stannar vid straffminimum för grovt narkotikabrott. Motionärerna
anser därför att det i lagstiftningsärendet måste göras klart att mängden

JuU 1980/81:25

narkotika skall tillmätas minskad betydelse vid bedömningen av om ett
brott är grovt. Vidare måste det enligt motionärerna klargöras att gränsen
mellan normalbrottet och grovt narkotikabrott skall i motsvarande mån
förskjutas.

Förslaget att graden av hänsynslöshet i gärningsmannens förfarande
skall tillmätas ökad vikt vid bedömningen av huruvida brottet skall anses
grovt tar enligt vad som uttalas i propositionen sikte på sådana faktorer
som att det aktuella preparatet är särskilt farligt eller att fråga har varit om
systematiskt bedriven överlåtelse till skolelever eller annan ungdom eller
till intagna på anstalter; utgör gärningen ett led i en organiserad brottslighet
bör också detta beaktas i större utsträckning. Förslaget till denna ändring
skall ses i belysning av syftet med förslaget att höja straffminimum för
grovt narkotikabrott, nämligen att ge underlag för en skärpning av påföljderna
för de allvarligaste narkotikabrotten och att tydligare än hittills
markera brottens straffvärde i förhållande till andra allvarliga brott.

Det nya hänsynslöshetsrekvisitet i förening med höjningen av minimistraffet
är som chefen för socialdepartementet framhåller avsett att få
särskild betydelse för bedömningen av den allvarligaste kategorin narkotikabrottslingar.
Dessa ändringar rörande brottet grovt narkotikabrott är
enligt utskottets mening utformade så att de inte medför att genomsnittligt
längre strafftider än f. n. ådöms t. ex. unga narkotikamissbrukare som
överlåter eller medverkar till överlåtelse av narkotika i det huvudsakliga
syftet att finansiera sitt eget missbruk i sådana fall då enligt nuvarande
rättstillämpning endast mängden narkotika föranleder att brottet bedöms
som grovt. I sammanhanget skall framhållas att det inte bör innebära några
nackdelar från allmänpreventiv synpunkt om brott av den typ som här
berörts i större utsträckning än' nu bedöms icke som grovt brott utan som
normalbrott. Tvärtom anser utskottet liksom departementschefen att det
från preventionssynpunkt är en fördel att brottsrubriceringen grovt narkotikabrott
inte urvattnas.

Med hänvisning till vad nu har sagts anser sig utskottet kunna förutsätta
att höjningen av minimistraffet jämte ändringen i fråga om kriterierna för
vad som är grovt brott kommer att leda till att gränsen mellan normalbrottet
och grovt brott förskjuts, bl. a. på så sätt att åtskilliga av de gämingstyper
som f. n. bedöms som grovt brott kommer att bedömas som normalbrott.
Införandet av hänsynslöshetsrekvisitet i förening med att det, såsom
föreslagits under lagrådsgranskningen, i lagtexten uttryckligen anges att
bedömningen av huruvida brottet är grovt skall grundas på en sammanvägning
av omständigheterna i det särskilda fallet innebär enligt utskottets
mening att det står klart att mängdrekvisitet ges minskad betydelse. Enligt
utskottets mening tillgodoser förslaget de önskemål som ligger bakom
motionsyrkandet, nämligen att i huvudsak bibehålla nuvarande straffmätning
för de ungdomar och andra missbrukare som för att finansiera sitt eget
missbruk säljer narkotika i vissa kvantiteter utan att det annars sker under
sådana försvårande omständigheter som anges i bestämmelsen.

JuU 1980/81:25

Med dessa uttalanden får de här behandlade önskemålen i motion 882
anses vara tillgodosedda, och utskottet avstyrker bifall till motion 882 i nu
berörd del.

Övriga lagförslag m.m.

Ett avskaffande av intemeringspåföljden leder till att en rad följdändringar
måste göras i såväl BrB som andra författningar. Såvitt gäller lagen
om kriminalvård i anstalt bör det förslag till ändring i detta hänseende som
läggs fram i propositionen jämväl omfatta 4 och 16 §§ i den lagen på det
sätt som framgår av utskottets hemställan nedan. Också i det förslag till lag
om ändring i lagen om polisregister m. m. som läggs fram i propositionen
bör göras den ändring som framgår av utskottets hemställan.

Den i propositionen föreslagna redaktionella jämkningen av 26 kap. 1 §
BrB har gjorts med utgångspunkt i den lydelse paragrafen föreslagits få
enligt proposition 1980/81:44. Med tanke på bl. a. att riksdagen kan förväntas
fatta beslut i förevarande lagstiftningsärende innan riksdagen tagit
ställning till förslagen i proposition 44 bör den i detta ärende aktuella
ändringen i 26 kap. 1 § ske med utgångspunkt i den lydelse paragrafen f. n.
har.

Beträffande några av de lagförslag som läggs fram i förevarande proposition
gäller att vissa paragrafer föreslagits ändrade i proposition 1979/80:1
om socialtjänsten. Sådana ändringar har numera beslutats av riksdagen
(SoU 1980/81:15, rskr 130, SFS 1981:22 m. fl.) Dessa lagändringar träder i
kraft först den 1 januari 1982, dvs. efter det att de i detta lagstiftningsärende
aktuella lagändringarna avses träda i kraft. De till följd av socialtjänstlagstiftningen
beslutade lagändringarna måste därför ändras så att de
efter den 1 januari 1982 kommer att omfatta jämväl i detta ärende aktuella
ändringar. Utskottet föreslår att så sker i detta sammanhang.

Utöver vad som har anförts i det föregående föranleder de lagförslag
som läggs fram i propositionen inte något uttalande från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande villkorlig frigivning efter halva strafftiden
att riksdagen avslår motion 1980/81:512,

2. beträffande villkorlig frigivning av dem som dömts för narkotikabrott att

riksdagen avslår motion 1980/81:887 i denna del och motion
1980/81:892 i denna del,

3. beträffande en straffskärpningsregel

a) att riksdagen med avslag på motion 1980/81:882 i denna del
(yrkande 1) och motion 1980/81:884 i denna del (yrkande 1) antar
26 kap. 3 § i det genom proposition 1980/81:76 framlagda förslaget
till lag om ändring i brottsbalken,

JuU 1980/81:25

b) att riksdagen antar 26 kap. 1 § i det under a) nämnda lagförsla get

med den ändringen att paragrafen erhåller följande som Ut skottets

förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

26 kap.

Fängelse ådöms enligt vad för
brottet är stadgat på viss tid eller på
livstid. Fängelse på viss tid får ej
överstiga tio år, om inte annat följer
av 2 eller 3 §, och ej understiga fjorton
dagar. Vid ådömande enligt 28
kap. 3 § av fängelse i förening med
skyddstillsyn gäller i fråga om tiden
för fängelsestraffet vad i nämnda
lagrum stadgas.

Fängelse ådöms enligt vad för
brottet är stadgat på viss tid eller på
livstid. Fängelse på viss tid får ej
överstiga tio år, om inte annat följer
av 2 eller 3 §, och ej understiga en
månad. Vid ådömande enligt 28
kap. 3 § av fängelse i förening med
skyddstillsyn gäller i fråga om tiden
för fängelsestraffet vad i nämnda
lagrum stadgas.

Om fängelse såsom förvandlingsstraff för böter är särskilt stadgat.

4. beträffande uppdrag till fängelsestraffkommittén

att riksdagen avslår motion 1980/81:884 i denna del (yrkande 2),

5. att riksdagen antar det under moment 3 nämnda lagförslaget i
den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det momentet,

6. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.,

7. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, med det
tillägget att 4 och 16 §§ samma lag ges nedan angivna lydelse
samt att därav betingad ändring vidtas i ingressen till lagförslaget: Föreslagen

lydelse

Nuvarande lydelse

4 §

Kriminalvården i anstalt skall utformas
så att den intagnes anpassning
i samhället främjas och skadliga
följder av frihetsberövandet
motverkas. I den utsträckning det
kan ske utan att kravet på samhällsskydd
eftersättes bör verksamheten
från böljan inriktas på åtgärder
som förbereder den intagne för
tillvaron utanför anstalten. Frigivning
och överförande till vård utom
anstalt skall förberedas i god tid.

16 §

Vid förberedande av intagens frigivning
eller överförande till vård
utom anstalt skall särskilt eftersträ -

Vid förberedande av intagens frigivning
skall särskilt eftersträvas
att bereda honom lämplig arbetsan -

JuU 1980/81:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vas att bereda honom lämplig ar- ställning eller annan försöijnings betsanställning

eller annan försöij- möjlighet samt lämplig bostad,

ningsmöjlighet samt lämplig bo- Kommer han att behöva undervisstad.
Kommer han att behöva un- ning, utbildning eller ekonomiskt,

dervisning, utbildning eller ekono- socialt eller medicinskt stöd, skall

miskt, socialt eller medicinskt stöd, så långt möjligt åtgärder vidtagas

skall så långt möjligt åtgärder vidta- för att tillgodose sådant behov,

gas för att tillgodose sådant behov.

8. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i rättegångsbalken,

9. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,

10. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål,

11. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m. med den
ändringen att 7 § erhåller följande som Utskottets förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

7 §

I uppgift från polisregister må, om ej annat följer av 7a§, ej medtagas
anteckning om

1. böter, sedan fem år förflutit från dom, beslut eller godkännande av
strafföreläggande;

2. villkorlig dom, skyddstillsyn, fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3 §
brottsbalken, överlämnande till särskild vård, dom varigenom någon enligt
33 kap. 2 § brottsbalken förklarats fri från påföljd, dom vari förordnats om
villkorligt anstånd med intagning i arbetsanstalt, beslut av åklagare att icke
tala å brott eller beslut om utvisning enligt 38, 43,47 eller 48 § utlänningslagen
(1980:376), sedan tio år förflutit från dom eller beslut;

3. fängelse i annat fall än som 3. fängelse i annat fall än som
avses i 2 eller intagning i arbets- avses i 2 eller intagning i arbetsanstalt,
sedan tio år förflutit från anstalt, sedan tio år förflutit från
frigivningen eller övergången till frigivningen;

vård utom anstalt;

4. vandel i övrigt, sedan tio år förflutit från den händelse som föranlett
anteckningen.

Anteckning om utvisning som beslutats av allmän domstol tas med
under den tid, som är föreskriven för den brottspåföljd som har ådömts
jämte utvisningen.

JuU 1980/81:25

12. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall,

13. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

14. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning,

15. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i passlagen (1978:302),

16. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande
kriminalvård i frihet,

17. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i folkbokföringsförordningen (1967:198),

18. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i militära rättegångslagen (1948:472),

19. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän,

20. beträffande avskaffande av brottet narkotikaförseelse
att riksdagen avslår motion 1980/81:892 i denna del,

21. beträffande straffsatserna för narkotikaförseelse och narkotikabrott att

riksdagen dels avslår motion 1980/81:423 i denna del och
motion 1980/81:883 (yrkandena 1 och 2), dels antar 1 § i det
genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
narkotikastrafflagen (1968:64),

22. beträffande förlängning av strafftiden, särskilt för grovt narkotikabrott att

riksdagen avslår motion 1980/81:887 i denna del,

23. beträffande åtalsunderlåtelse vid narkotikabrott
att riksdagen avslår motion 1980/81:1575,

24. att riksdagen antar det under moment 21 nämnda lagförslaget i
den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det momentet,

25. beträffande mängdrekvisitet vid grovt narkotikabrott

att riksdagen avslår motion 1980/81:882 i denna del (yrkande 2),

26. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling,

JuU 1980/81:25

27. att riksdagen antar följande förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:22) om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 51 kap. 25 § rättegångsbalken, i den lydelse
paragrafen har erhållit genom lagen (1981:22) om ändring i nämnda balk,
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

51 kap.

25 §

Ej må hovrätten i anledning av Ej må hovrätten i anledning av
den tilltalades talan eller talan, som den tilltalades talan eller talan, som

av åklagare fores till hans förmån, av åklagare föres till hans förmån,

döma till brottspåföljd, som är att döma till brottspåföljd, som är att

anse såsom svårare än den, vartill anse såsom svårare än den, vartill

underrätten dömt. Har den tillta- underrätten dömt. Har den tilltalade
av underrätten dömts till fäng- lade av underrätten dömts till fängelse,
äge hovrätten förordna om else, äge hovrätten förordna om

villkorlig dom, skyddstillsyn, inter- villkorlig dom, skyddstillsyn eller

nering eller överlämnande till sär- överlämnande till särskild vård, så

skild vård, så ock jämte villkorlig ock jämte villkorlig dom, skydds dom,

skyddstillsyn eller överläm- tillsyn eller överlämnande till vård

nande till vård inom socialtjänsten inom socialtjänsten döma till böter

döma till böter ävensom jämte ävensom jämte skyddstillsyn döma

skyddstillsyn döma till fängelse en- till fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsligt
28 kap. 3 § brottsbalken. Har balken. Har underrätten meddelat

underrätten meddelat förordnande förordnande som nu sagts, äge hovsom
nu sagts, äge hovrätten döma rätten döma till annan påföljd,

till annan påföljd.

28. att riksdagen antar följande förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:33) om ändring i lagen (1963:197) om allmänt
kriminalregister

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,
i den lydelse paragrafen har erhållit genom lagen (1981:33) om ändring
i nämnda lag, skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Registret skall innehålla uppgifter angående dem som av domstol i riket

1. dömts till fängelse, villkorlig 1. dömts till fängelse, villkorlig

dom, skyddstillsyn eller interne- dom eller skyddstillsyn;

ring;

2. överlämnats till sluten eller öppen psykiatrisk vård eller till vård i
specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda; eller

3. erhållit anstånd med verkställighet av förvandlingsstraff.

I registret skall antecknas brottet samt uppgift om verkställd personutredning
och om domen eller beslutet.

JuU 1980/81:25

29. att riksdagen antar följande förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:34) om ändring i lagen (1965:94) om polisregister
m. m.

Härigenom föreskrivs att 7§ lagen (1965:94) om polisregister m.m., i
den lydelse paragrafen har erhållit genom lagen (1981:34) om ändring i
nämnda lag, skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §

I uppgift från polisregister må, om ej annat följer av 7 a §, ej medtagas
anteckning om

1. böter, sedan fem år förflutit från dom, beslut eller godkännande av
strafföreläggande;

2. villkorlig dom, skyddstillsyn,
fängelse som ådömts enligt 28 kap.

3§ brottsbalken, överlämnande till
särskild vård, dom varigenom någon
enligt 33 kap. 2§ brottsbalken
förklarats fri från påföljd, beslut av
åklagare att icke tala å brott eller
beslut om förpassning eller utvisning
sedan tio år förflutit från dom
eller beslut;

3. fängelse i annat fall än som
anses i 2. eller internering sedan tio
år förflutit från frigivningen eller
övergången till vård utom anstalt;

4. vandel i övrigt, sedan tio år förflutit från den händelse som föranlett
anteckningen.

2. Villkorlig dom, skyddstillsyn,
fängelse som ådömts enligt 28 kap.
3§ brottsbalken, överlämnande till
särskild vård, dom varigenom någon
enligt 33 kap. 2§ brottsbalken
förklarats fri från påföljd, beslut av
åklagare att icke tala å brott eller
beslut om utvisning enligt 38, 43,47
eller 48 § utlänningslagen (1980:
376), sedan tio år förflutit från dom
eller beslut;

3. fängelse i annat fall än som
avses i 2, sedan tio år förflutit från
frigivningen;

Anteckning om förvisning medtages
under tid, som är föreskriven
för brottspåföljd vilken ådömts jämte
förvisningen.

Har före utgången av tid som nu
sagts beträffande samma person
ånyo meddelats dom eller beslut eller
förekommit händelse, som antecknats
i registret och icke avser
endast förändring av påföljd eller
verkställighet av tidigare dom eller
beslut, må båda anteckningarna
medtagas så länge någondera må
medtagas enligt första eller andra
stycket. Förekomma flera anteckningar,
äger vad nu sagts motsvarande
tillämpning.

Anteckning om utvisning som
beslutats av allmän domstol tas
med under den tid, som är föreskriven
för den brottspåföljd som har
ådömts jämte utvisningen.

Har före utgången av tid som nu
sagts beträffande samma person
ånyo meddelats dom eller beslut eller
förekommit händelse, som antecknats
i registret och icke avser
endast förändring av påföljd eller
verkställighet av tidigare dom eller
beslut, må båda anteckningarna
medtagas så länge någondera må
medtagas enligt första eller andra
stycket. Förekommer flera anteckningar,
äger vad nu sagts motsvarande
tillämpning.

JuU 1980/81:25

30. att riksdagen antar följande förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:23) om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 41 § rättshjälpslagen (1972:429), i den lydelse
paragrafen har erhållit genom lagen (1981:23) om ändring i nämnda lag,
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41 §

Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas i mål eller ärende

1. hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående intagning
enligt 8 eller 9§ eller utskrivning enligt 16 eller 19 § lagen (1966:293)
om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

2. hos beslutsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskrivning i
eller utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt lagen (1967:940)
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller placering av
särskoielev enligt 28 § samma lag,

3. angående beredande av vård enligt lagen (1980:621) med särskilda
bestämmelser om vård av unga eller omedelbart omhändertagande enligt
6§ samma lag eller angående upphörande av sådan vård enligt 5§ samma
lag eller hos förvaltningsdomstol vid överklagande enligt 20 § första
stycket 1 samma lag,

4. angående utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 § utlänningslagen
(1980:376) samt vid utredning hos polismyndighet när fråga har uppkommit
om utvisning enligt angivna lagrum,

5. angående avvisning enligt utlänningslagen, dock ej hos polismyndighet,
såvida icke anledning föreligger att överlämna ärendet till statens
invandrarverk eller utlänningen enligt 50 eller 52 § samma lag hållits i
förvar längre än en vecka,

6. angående verkställighet enligt utlänningslagen, om anledning föreligger
att överlämna ärendet till statens invandrarverk med stöd av 85 eller
86 § samma lag eller hänskjuta ärendet dit med stöd av 87 § samma lag eller
om utlänningen enligt 50 eller 52 § samma lag hållits i förvar längre än en
vecka,

7. angående föreskrifter som meddelats enligt 13 §, 48 § eller 74 § andra
stycket utlänningslagen,

8. angående hemsändande av utlänning med stöd av 104 § första stycket
utlänningslagen,

9. angående förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap.
brottsbalken,

10. angående återintagning i anstalt
enligt 30 kap. brottsbalken,

11. angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd enligt
lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge
angående verkställighet av straff m. m. eller lagen (1972:260) om internationellt
samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

12. angående utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till Danmark,
Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller
behandling,

13. angående kastrering enligt lagen (1944:133) om kastrering, om giltigt
samtycke till åtgärden ej lämnats,

14. hos regeringen enligt 1 § andra stycket lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder
i spaningssyfte i vissa fall.

JuU 1980/81:25

31. att riksdagen antar följande förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:42) om ändring i folkbokföringsförordningen
(1967:198)

Härigenom föreskrivs att 24 § folkbokföringsförordningen (1967:198), i
den lydelse paragrafen har erhållit genom lagen (1981:42) om ändring i
nämnda förordning, skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelsj^
24 §

Första stycket äger motsvarande
tillämpning i fråga om den som intages
eller intagits i kriminalvårdsanstalt
eller i sådant hem som avses
i 12 § lagen (1980:621) med särskilda
bestämmelser om vård av unga.
Den som frigivits villkorligt från
kriminalvårdsanstalt eller som efter
att ha dömts till internering överförts
till vård utom anstalt anses
vid kyrkobokföring vara intagen i
anstalten även under prövotiden eller
vården utom anstalt.

Stockholm den 17 mars 1981

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Första stycket äger motsvarande
tillämpning i fråga om den som intages
eller intagits i kriminalvårdsanstalt
eller i sådant hem som avses
i 12 § lagen (1980:621) med särskilda
bestämmelser om vård av unga.
Den som frigivits villkorligt från
kriminalvårdsanstalt anses vid kyrkobokföring
vara intagen i anstalten
även under prövotiden.

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric
Jönsson (s), Hans Petersson i Röstånga (fp), Arne Nygren (s), Björn
Körlof (m), Lilly Bergander (s), Gunilla André (c), Göte Jonsson (m),
Helge Klöver (s), Ella Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Bonnie
Bemström (fp) och Maja Bäckström (s).

Reservation

En straffskärpningsregel (mom. 3)

Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s),
Helge Klöver (s), Karl-Gustaf Mathsson (s) och Maja Bäckström (s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som böljar med ”Sorn
framgår” och slutar på s. 43 med ”föreslagna straffskärpningsregeln” bort
ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del uttala sin tveksamhet till den av departementschefen
framförda uppfattningen att intemeringspåföljdens avskaffande i
realiteten kommer att leda till att de faktiska strafftiderna vid de allra

JuU 1980/81:25

grövsta formerna av upprepad brottslighet blir kortare än hittills. Även om
så kan ske i något enstaka undantagsfall synes enligt utskottets mening
detta inte behöva tillmätas sådan betydelse att en straffskärpningsregel av
det slag som föreslås i propositionen måste införas.

Enligt utskottets mening står ett införande av en regel om straffskärpning
vid återfall inte i överensstämmelse med de kriminalpolitiska strävandena
efter brottsbalkens tillkomst som gått ut på att söka begränsa användandet
av frihetsstraff och att minska längden av de frihetsberövanden
som ändå måste göras. Rent principiellt skulle ett återinförande av en
straffskärpningsregel för återfallssituationer stå i strid med de tankegångar
som låg bakom riksdagens beslut år 1975 att avskaffa den tidigare återfallsregeln
(prop. 1975/76:42, s. 28, JuU 16). Det synes f.ö. enligt utskottets
mening stå bäst i överensstämmelse med brottsbalkens grundsyn och
uppbyggnad att straffvärdet för olika brott kommer till uttryck i straffskaloma
för de olika brotten och inte görs beroende av utanförliggande omständigheter
som återfall. Det förtjänar också att understrykas att redan
den straffskala som är föreskriven för de enskilda brotten i de flesta
aktuella fall är så vid att den medger att så långa straff kan utdömas som
brottets svårhet och intresset av samhällsskydd påkallar; en straffskalas
övre del utnyttjas ju förhållandevis sällan. Härtill kommer att gällande
regler i 26 kap. 2 § BrB ger möjlighet att vid flerfaldig brottslighet överskrida
det högsta maximum som är föreskrivet för något av brotten med högst
två år.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att det främst från principiella
synpunkter kan resas invändningar mot den föreslagna straffskärpningsregeln.
Med det begränsade tillämpningsområde som den föreslagna
straffskärpningsregeln avses få kan det visserligen antas att regeln endast
kommer att bli tillämplig beträffande ett fåtal personer som har gjort sig
skyldiga till återfall i mycket allvarlig brottslighet. Utskottet anser emellertid,
i linje med vad som anförs i motion 882, att ett införande av den
föreslagna regeln kan vara ägnat att leda till en icke önskad förhöjning av
den allmänna straffnivån. Garanti för att så inte sker saknas.

Vad nu har anförts leder utskottet till uppfattningen att den föreslagna
straffskärpningsregeln, såsom förespråkats i motionerna 882 och 884 i nu
berörda delar, inte bör införas.

Någon anledning att såsom föreslås i motion 884 överlämna frågan om
en straffskärpningsregel till övervägande i fängelsestraffkommittén föreligger
enligt utskottets mening inte. Utskottet avstyrker alltså bifall till motion
884 i denna del.

JuU 1980/81:25

dels att i den del av utskottets yttrande på s. 47 som böljar med ”När
det” och slutar med ”3 § BrB” sista meningen bort utgå.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande en straffskärpningsregel

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:882 i denna del (yrkande
1) och motion 1980/81:884 i denna del (yrkande 1) avslår
det genom proposition 1980/81:76 framlagda förslaget till lag om
ändring i brottsbalken såvitt avser 26 kap. 1 och 3 §§.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981