Justitieutskottets betänkande 1980/81:17

om besparingar i statsverksamheten, m. m. (prop. 1980/81:20 delvis jämte motioner)

Propositionen m. m.

I proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m.m., såvitt den hänvisats till justitieutskoltet (bilaga I punkterna 1-6), har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen all anta ett vid propositionen såsom bilaga 1.1 fogat förslag lill lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429). 1 angivna delar behandlas i propositionen vidare förslag om besparingar m.m. inom justitiedepartementets område samt redovisas en del frågor om taxehöjningar m. m.

I samband med propositionen behandlar utskollel de med anledning av propositionen väckta motionerna 1980/81:82 av Lisa Mattson m.fl. (s) och 1980/81: 102 av Lars Werner m.fl. (vpk), den sistnämnda i de delar den har hänvisats till justitieutskottet. Motionsyrkandena redovisas nedan på s. 3.

Del vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse.

1 Riksdagen 1980/81. 7 saml. Nr 17

JuU 1980/81:17

Nuvarande lydelse

Överstiger ej den rältssökandes beräknade årsinkomst ett gränsbelopp som motsvarar tre gånger del basbelopp som anges i 6 S första stycket, utgör maximibeloppet för rältshjälpsavgiften en hundradel av basbeloppet, jämnad till närmast lägre tiotal kronor. Maximibeloppet får nedsättas om särskilda skål föreligger.

Är inkomsten högre än som anges i första stycket, utgör maximibeloppet för rältshjälpsavgiften

en tjugondel av den del av den rättssökandes inkomst som överstiger tre men ej fem gånger basbeloppet,

en femtondel av den del av inkomsten som överstiger/fw men ej sex gånger basbeloppet,

en tiondel av den del av inkomsten som överstiger sex men ej .sju gånger basbeloppet,

hälften av den inkomst som överstiger sju men ej åtta gånger basbeloppet.

Vid tillämpning av andra stycket iakttages alt inkomsten jämnas till närmast lägre lusental kronor, aft maximibeloppet jämnas lill närmast lägre tiotal kronor och atl lägsta maximibelopp utgör en hundradel av basbeloppet, jämnad lill närmast lägre tiotal kronor.

Föreslagen lydelse

Överstiger ej den rättssökandes beräknade årsinkomst etl gränsbelopp som motsvarar två gånger det basbelopp som anges i 6 S första stycket, utgör maximibeloppet för rältshjälpsavgiflen en och en halv procent av basbeloppet, jämnad till närmast lägre tiotal kronor. Maximibeloppet får nedsättas om särskilda skäl föreligger.

År inkomsten högre än som anges i första stycket, utgör maximibeloppet för rältshjälpsavgiften

en tjugofeintedel av den del av den rältssökandes inkomst som överstiger två men ej tre gånger basbeloppet,

en tjugondel av den del av inkomsten som överstiger tre men ej fyra gånger basbeloppet,

en femtondel av den del av inkomsten som översliger/yra men ej fem gånger basbeloppet,

en tiondel av den del av inkomsten som överstiger/('/n men ej sex gånger basbeloppet,

en femtedel av den del av inkomsten som överstiger sex men ej sju gånger basbeloppet,

hälften av den inkomst som överstiger .sju men ej åtta gånger basbeloppet.

Vid tillämpning av andra stycket iakttages atl inkomsten jämnas till närmast lägre tusental kronor, all maximibeloppet jämnas till närmast lägre tiotal kronor och all lägsta maximibelopp utgör en och en halv procent av basbeloppet, jämnad till närmast lägre tiotal kronor.

JuU 1980/81:17 3

47 S
Rådgivning sker mot en avgift Rådgivning sker mot en avgift
som motsvarar en halv procent av som motsvarar en halv procent av
det basbelopp som anges i 6 § förs- del basbelopp som anges i 6 S förs
ta stycket för varje påbörjad tidspe- ta stycket för varje påbörjad tidspe
riod om 15 minuter. Avgiften för riod om 15 minuter. Avgiften för
rådgivningen jämnas till närmast rådgivningen jämnas till närmast
lägre tiotal kronor. Avgiften får lägre tiotal kronor. Avgiften får
nedsättas eller efterges, om särskil- nedsättas så att den ej överstiger
da skäl föreligger. För vad som det maximibelopp för rättshjälps-
nedsatts eller eftergivits utgår er- avgiften som skulle ha fastställts
sättning av allmänna medel till den om allmän rättshjälp hade bevil-
som meddelat rådgivning. jats. För vad som nedsatts utgår

ersättning av allmänna medel till den som meddelat rådgivning.

Beviljas allmän rättshjälp efter rådgivning, skall kostnaden för rådgivningen anses som en kostnad för den allmänna rättshjälpen. Eriäggande av rådgivningsavgift skall anses som betalning pä rättshjälpsavgifi.

Denna lag träder i kraft den I januari 1981.

Äldre bestämmelser gäller alltjämt i rättshjälpsärenden där allmän rättshjälp har beviljats före lagens ikraftträdande.

Motionerna

I motion 1980/81:82 av Lisa Maltson m.fl. (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

1. vad som i motionen anförs om formerna för den aviserade översynen
av rättshjälpen,

2. vad som i motionen förordas beträffande riktlinjer för nedsättning av
rättshjälps- och rådgivningsavgifter.

1 motion 1980/81: 102 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas såvitt nu är i fråga

I. atl riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition 1980/81: 20 bilaga I om en ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

3. att riksdagen uttalar all övriga besparingar på justitiedepartementets
område görs i enlighet med förslagen i motionen,

5. att riksdagen uttalar alt regeringen bör låta utreda frågan om den s. k. taxeglidningen inom rättshjälpen.

Utskottet

Rättshjälp

Med hänsyn lill den kostnadsutveckling som ägt rum inom rättshjälpen och mot bakgrund av det nuvarande statsfinansiella läget föreslås i propositionen under punkt 6 vissa jämkningar av avgiftssystemet i rältshjälpsla-

11 Riksdagen 1980/81. 7 saml. Nr 17

JuU 1980/81:17 4

gen. De föreslagna lagändringarna gäller avgiften vid allmän rättshjälp (12 S) och avgiften vid rådgivning (47 S).

Avgiftssystemet vid allmän rättshjälp har konstruerats som etl system med maximibelopp. Maximibeloppets storiek motsvarar den rältssökandes betalningsförmåga, dvs. vad han högst kan betala. När allmän rättshjälp beviljas fastställs samtidigt ett maximibelopp i den rättsliga angelägenheten.

De föreslagna ändringarna beträffande rältshjälpsavgiften innebär i huvudsak följande.

Den lägsta rältshjälpsavgiften (grundavgiften), vilken utgår för personer vars årsinkomst inle överstiger ett belopp motsvarande tre gånger basbeloppet för oktober året innan rättshjälp begärs (f. n. 41 700 kr.), höjs från 1% lill 1 1/2% av basbeloppet samtidigt som inkomslgränsen för denna grupp personer bestäms lill tvä gånger basbeloppet (dvs. under år 1981 30800 kr.). Bestämmelsen alt maximibeloppet för rältssökande i denna kategori kan sättas ned om särskilda skäl föreligger behålls. När del gäller rältshjälpsavgiflen för rättssökande med högre årsinkomst sker en skärpning av den progressiviiel i avgiftsuttaget som f. n. gäller.

Lagändringen beträffande rådgivningsavgifien innebär atl den nuvarande möjligheten lill nedsättning anknyts till reglerna om maximibeloppet för allmän rättshjälp.

Ändringarna föreslås träda i kraft den I januari 1981.

Förslaget till lagändring avstyrks i motion 102. Motionärerna hävdar alt ändringen kommer att drabba personer med låga inkomster och kanske i vissa fall göra det omöjligt för dem alt fä den rättshjälp de behöver. En lagändring måste enligl motionärerna föregås av en betydligt grundligare utredning och remiss till lagrådet i vanlig ordning.

Enligt utskottets mening har kostnadsutvecklingen inom rättshjälpen såsom den redovisas i propositionen (bilaga I s. 7) varit sådan atl en jämkning av beloppsgränserna för beräkningen av rältshjälpsavgiften framstår som motiverad. En särskild anledning till en jämkning är del nuvarande statsfinansiella läget. De jämkningar i rältshjälpslagen som föreslås i propositionen finner utskottet vara rimligt avvägda, och liksom departementschefen anser utskottet atl lagändringarna är av sådan beskaffenhet all lagrådets hörande kan underlåtas. Utskottet avstyrker därför bifall lill motion 102 i denna del (yrkande I). Lagförslaget föranleder i övrigt inget annat uttalande från utskottets sida än det atl tidpunkten för ikraftträdandet bör bestämmas till den I april 1981.

I anslutning till övervägandena rörande ändringarna i rältshjälpslagen berör departementschefen närmare frågorna om nedsättning och eftergift av rättshjälpsavgifi och lådgivningsavgift enligl 12 resp. 47 S rältshjälpslagen och anger riktlinjer för sådan nedsättning i framtiden. De angivna riktlinjerna kritiseras i motion 82.

JuU 1980/81:17 5

1 detta avseende har domstolsverket meddelat anvisningar. Vad gäller grundavgiften vid allmän rättshjälp bör den enligl dessa anvisningar nedsättas lill noll när den rältssökande saknar inkomst. Detta bör vidare ske för rältssökande som, utöver folkpension, bara uppbär pensionsdllskolt och kommunalt bostadstillägg till folkpension liksom för annan som har i huvudsak samma ekonomiska villkor. Skall nedsättning inle ske lill noll, bör avgiften i allmänhet sällas ned lill hälften. Nedsättning bör inte komma i fråga om den beräknade årsinkomsten överstiger 30000 kr.

Under justitiedepartementets beredning av ärendet har en undersökning gjorts av etl urval rättshjälpsärenden från år 1979, som har anhängiggjorts vid rätlshjälpsnämnden i Jönköping för att belysa storleken av utgående rätlshjälpsavgifter och rådande praxis vad gäller avgiftsnedsätlning. Undersökningen ger vid handen alt i närmare 40 % av alla ärenden sätts rältshjälpsavgiften ned. 1 ungefär 5/6 av dessa fall sätts avgiften ned lill noll. Undersökningen visar också atl i de fall avgift utgår denna i det helt övervägande antalet ärenden fastställs till grundavgiften eller lill belopp som endast överstiger grundavgiften med något hundratal kronor.

Departementschefen ställer mot bakgrunden av kostnadsutvecklingen och det nuvarande statsfinansiella läget frågan om del är rimligt all det allmänna subventionerar rältlshjälpen i den omfattning som nu sker. Han finner det vara ställt utom tvivel atl del finns utrymme för en viss höjning av avgiftsuttaget. I sin motivering för den ovan berörda höjningen av grundavgiften anför departementschefen sålunda all det i många av de fall i vilka nedsättning i dag sker eller endast grundavgiften betalas torde vara möjligt för den rältssökande att uppbringa erforderliga medel atl betala en ojämkad och i viss utsträckning förhöjd avgift. Han anger atl han härvidlag tänker pä bl. a. folkpensionärer med pensionstillskott och kommunalt bostadstillägg. Även många andra som i dag helt eller delvis är befriade från avgift eller kan betala en låg avgift torde enligl departementschefen i större omfattning än f. n. kunna bidra lill rällshjälpskoslnaderna.

Även om den föreslagna grundavgiften för det stora flertalet inle torde innebära något problem kan del enligt departementschefens mening inte uteslutas att en rältssökande i vissa fall kan ha svårigheter alt betala grundavgiften. Detta gäller enligt departementschefen i första hand personer som helt saknar inkomst, t. ex. hemmamakar, barn och studerande som inte är förvärvsarbetande, men även sådana som bara har kontant arbetsmarknadsstöd. Det sagda motiverar enligl departementschefen atl det bör finnas en möjlighet till nedsättning av grundavgiften. För att en nedsättning skall fä ske bör emellertid enligl vad departementschefen vidare uttalar den rättssökandes årsinkomst inte överstiga ett basbelopp eller något däröver. Det får enligl departementschefen liksom hittills ankomma på domstolsverket alt meddela anvisningar till ledning för rältsdll-lämpningen.

JuU 1980/81:17 6

I fråga om rådgivningsavgifien bygger de anvisningar som domstolsverket har utfärdat på samma principer som gäller för rältshjälpsavgiflen.

I propositionen uppges alt del av den nyss nämnda undersökningen framgår atl rådgivningsavgiften sätts ned eller efterges i 60 % av alla fall och alt avgiften helt efterges i uppskattningsvis 9 av 10 av dessa fall.

Departementschefen uttalar atl den rättssökande i många av fallen torde ha möjligheter atl betala den föreskrivna avgiften, särskilt när det gäller kortare rådgivning. Å andra sidan anser han, som framgått av del föregående, det inle lämpligt att helt slopa möjligheten till nedsättning eller eftergift. För speciella situationer, l.ex. sådana som har angetts i fråga om nedsättning av rättshjälpsavgifi, förordar han all del fortfarande bör finnas möjligheter att avvika från den avgift som eljest skulle ha utgått. Departementschefen förordar att parallellitet får råda mellan allmän rättshjälp och rådgivning.

Enligl vad som uttalas i motion 82 innebär riktlinjerna alltför begränsade möjligheter lill nedsättning. Bl.a. bör enligl motionärerna gruppen folkpensionärer med enbart pensionstillskott och kommunalt bostadstillägg regelmässigt fä nedsättning av rältshjälpsavgiften. Motionärerna förordar atl för både rättshjälps- och rådgivningsavgifl bör som en allmän riktlinje gälla att nedsättning bör kunna komma i fråga om den rältssökandes årsinkomst inte uppgår till inemot tvä basbelopp. Enligl modonsyrkandet i denna del bör del nu anförda ges regeringen till känna.

När det gäller tillämpningen av reglerna om nedsättning och eftergift av rättshjälps- och rådgivningsavgifl vill utskottet först framhålla alt det under förarbetena till rältshjälpslagen såsom en särskild anledning lill alt också de mindre bemedlade i princip skall bidra lill rällshjälpskostnaden angavs att de rättssökande då utnyttjar rättshjälpen bara i fall där ett verkligt behov av rättshjälp föreligger. Tanken alt skyldigheten alt betala avgift har en återhållande effekt har enligl utskottets mening alltjämt full bärkraft. Mot denna bakgrund och med hänsyn till kostnadsutvecklingen för rättshjälpen och till det nuvarande statsfinansiella läget anser utskottet atl det är motiverat med en sådan restriktivitet i den praktiska tillämpningen som departementschefen förordar. Det sagda innebär att utskottet inte kan ställa sig bakom förslaget i motion 82 att nedsättning i regel bör ske om den rältssökandes årsinkomst inte uppgår till inemot två basbelopp. Utskottet vill dock understryka att det är självfallet att resultaten i praktiken inte får bli sådana alt människor i knappa ekonomiska omständigheter förhindras att få den rättshjälp de behöver.

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motion 82 i nu behandlad del (yrkande 2).

I propositionen uttalar departementschefen att han avser att inom justitiedepartementet sätta igång ett arbete med en översyn av rältshjälpssyste-met. En sådan översyn har också begärts av riksdagen (se JuU 1978/

JuU 1980/81:17 7

79: 30). Under översynen bör enligl vad departementschefen uttalar undersökas vilka förändringar i rättshjälpslagstiftningen som kan öka effektiviteten och åstadkomma besparingar ulan all man förlorar ur sikte den grundläggande målsättningen för rältshjälpssystemel, nämligen atl garantera den enskilde möjlighet alt la lill vara sina rättsliga intressen oberoende av sin ekonomiska situation. Översynen bör enligt departementschefen bl. a. inriktas på förutsättningarna för beviljande av rättshjälp och rältshjälpsför-månernas omfattning.

I motion 82 begärs ett riksdagsullalande om alt översynen med angiven inriktning bör göras av en parlamentarisk utredning.

Utskottet finner i likhet med motionärerna atl det med hänsyn lill över-synsarbelels inriktning på för rättshjälpen grundläggande frågeställningar är angeläget att arbetet i dessa hänseenden sker med parlamentarisk förankring. Enligt vad utskottet har inhämtat från justitiedepartementet år det också avsikten att så skall ske. Med hänsyn härtill erfordras inget uttalande från riksdagens sida i saken. Utskottet avstyrker därför bifall lill motion 82 i detta hänseende (yrkande I).

En särskild fråga som departementschefen behandlar under avsnittet om rättshjälp är den s. k. taxeglidningen. Härmed avses en ökning av belastningen på rällshjälpsanslagel som inle kan förklaras av enbart volymökning eller uppräkning av ersättningsnivåerna. Domstolsverket anser, enligl vad som uppges i propositionen, atl taxeglidningen knappast kan förklaras på annat sätt än att tidsdebiteringen ökat i mål och ärenden som inle är taxebundna.

I motion 102 yrkas ett riksdagsullalande om alt regeringen bör låta utreda frågan om taxeglidningen.

När det gäller den taxeglidning som domstolsverket har pekat på vill utskollel lill en början, liksom departementschefen, framhålla att det är angeläget att de domstolar och andra myndigheter som har att besluta om olika ersättningar noggrant prövar storieken av de ersättningar som fastställs. 1 fråga om motionsönskemålet vill utskottet peka på atl departementschefen i propositionen förklarar alt han avser att i senare sammanhang återkomma till de problem som hänger samman med laxeglidningen. Enligt vad utskottet inhämtat frän justidedepartementet kommer saken att las upp i samband med del aviserade översynsarbelel rörande rättshjälps-systemet. Med hänsyn härtill saknas enligt utskottets mening skäl för riksdagen alt göra något sådanl uttalande som begärs i motionen. Utskottet avstyrker därför bifall lill motion 102 i denna del (yrkande 5).

Taxor och avgifter inom polisväsendet och domstolsväsendet

Under punkterna 1 och 4 i propositionen redovisar departementschefen redan beslutade eller föreslående höjningar av olika taxor och avgifter inom polisväsendet och domstolsverket. Det är här fråga om beslut som

JuU 1980/81:17 8

del ankommer på regeringen alt falla. Höjningarna inom polisväsendet gäller taxan för polisbevakning på enskild bekostnad, avgifterna för pass och avgifterna i vapenärenden. På domslolssidan är det fråga om avgifterna i lagfarts- och inleckningsärenden saml ansökningsavgifterna i mål hos domstol.

1 motion 102 riktas invändning mot höjningen av avgifterna för pass och förordas all den får anstå i avbidan på en allmän översyn av avgiftssäll-ningen i s. k. polismyndighelsärenden.

Enligt utskollets mening saknas anledning för riksdagen alt uttala sig för atl höjningen av passavgifterna bör anstå såsom motionärerna önskar, och utskollel avstyrker bifall till motion 102 i denna del (yrkande 3 delvis).

Investeringar i polishus ni. m.. byggnadsarbeten för kriminalvården

Under punkterna 2 resp. 5 redovisar departementschefen sin syn på behoven av byggnadsinvesteringar för polisväsendet och kriminalvården under de närmaste åren. Mol bakgrund av det rådande ekonomiska lägel bör enligl departementschefens mening redovisade behov omprövas, och härvid bör utgångspunkten vara all endast lokalförändringar som bedöms oundgängligen nödvändiga för verksamheten kan komma i fråga.

I motion 102 görs invändningar mol de av departementschefen sålunda förordade besparingsåtgärderna. Motionärerna påtalar de brister som finns i fråga om de allmänna häktena och häktades möjligheter att exempelvis få den utomhusvistelse som de lagligen har rätt lill. Motionärerna pekar också pä behov av förbättringar av arbetsmiljön för personalen. Del är enligt motionärerna oundgängligen nödvändigt att rätta till de angivna bristerna och göra de angivna förbättringarna. I fråga om kriminalvården kan motionärerna inte acceptera någon nedskärning eftersom investeringarna inom detta område redan är i knappaste laget.

Utskottet vill försl slå fast alt frågorna om investeringar för de ändamål som här är aktuella årligen prövas i det ordinarie budgetarbetet (jfr såvitt gäller kriminalvården JuU 1979/80:34 punkterna 1 och 6 saml beträffande polisväsendet JuU 1979/80:42). I propositionen har departementschefen endast redovisat sin uppfattning atl föreliggande behov får omprövas med hänsyn till del rådande ekonomiska läget. Del är sålunda nu inle aktuellt för riksdagen all la ställning lill angelägenheten av olika projekt eller alt bedöma den takt i vilken föreliggande ulbyggnadsplaner bör förverkligas. Sådana beslut får fattas allteftersom de enskilda frågorna kommer upp i budgetsammanhang. Med denna utgångspunkt saknas anledning för utskollel alt uttala sig om hur angelägna de behov är som motionärerna förespråkar. Utskottet avstyrker bifall till motion 102 i denna del (yrkande 3 delvis).

JuU 1980/81:17 9

Översyn av rikspolisstyrelsen

Under punkt 3 i propositionen berör departementschefen en i proposition 1980/81: 13 om polisens uppgifter, utbildning och organisation m.m. förordad organisatorisk översyn av rikspolisstyrelsen. Översynen är tänkt atl ske inom en till justitiedepartementet knuten polisberedning, som avses bli tillkallad så snart riksdagen fattat principbeslut med anledning av proposition 1980/81: 13. Översynen avses ske med sikte pä bl. a. ett minskal personalbehov. 1 den nu förevarande propositionen anger departementschefen att han i proposition 1980/81:13 som exempel på områden där särskilda krav kommer atl ställas på polisväsendets centrala förvaltningsorganisation i framliden framhållit bekämpandet av den organiserade och den ekonomiska brottsligheten.

Proposition 1980/81:13 bereds f.n. av justilieulskollet.

1 motion 102 begärs ett riksdagsullalande om viklen av all man under den nämnda översynen i huvudsak ägnar sig åt alt se över hur polisväsendet på effektivaste sätt kan bekämpa den organiserade och den ekonomiska brottsligheten.

Mol bakgrund av vad departementschefen enligt vad nyss sagts har uttalat om översynen av rikspolisstyrelsen saknas anledning till något sådant uttalande som motionärerna begär. Utskottet avstyrker bifall lill motionen i denna del (yrkande 3 delvis).

Särskild polisverksamhet jör hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m.m.

I motion 102 noteras alt regeringen i den förevarande propositionen inte föreslagit några besparingar när det gäller den polisära säkerhetstjänsten. Motionärerna begär etl riksdagsullalande om en nedskärning av anslaget för den polisiära säkerhetstjänsten med 50 milj. kr.

Medelsbehovel för den polisiära säkerhetstjänsten prövas åriigen i den sedvanliga budgelbehandlingen. För innevarande budgetår har riksdagen lill särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mol rikets säkerhet m.m. anvisat 98,3 milj. kr. I samband med anslagsprövningen har utskottet så gott som varje år under 1970-talel och tvä gånger under föregående riksmöte behandlat yrkanden som bl. a. gått ut pä en reducering av anslaget till den särskilda polisverksamheten. Vid varje tillfälle har motionsyrkandena under stor politisk enighet avstyrkts av utskottet och avslagils av riksdagen (se JuU 1979/80:3 och 31). Enligt utskottets mening bör riksdagen inle göra något sådant uttalande som motionärerna begär. Utskottet avstyrker därför bifall lill motion 102 i denna del (yrkande 3 delvis).

JuU 1980/81:17 10

Utskottets hemställan Utskottet hemställer

1. beträffande ändring av rättshjälpslagen
att riksdagen

a) avslår motion 1980/81: 102 i denna del (yrkande I),

b) antar det i proposition 1980/81: 20 såsom bilaga I.l framlagda förslaget lill lag om ändring i rältshjälpslagen med den ändringen att tidpunkten för lagens ikraftträdande bestäms till den I april 1981,

2. beträffande rikdinjer jÖr nedsättning av rättshjälps- och rådgiv
ningsavgifter

atl riksdagen avslår motion 1980/81: 82 i denna del (yrkande 2),

3. beträffande formerna för en översyn av rättshjälpen

all riksdagen avslår motion 1980/81:82 i denna del (yrkande I),

4. beträffande taxeglidningen inom rättshjälpen

att riksdagen avslår motion 1980/81: 102 i denna del (yrkande 5),

5. beträffande höjning av passavgiften

all riksdagen avslår motion 1980/81: 102 i denna del (yrkande 3 delvis),

6. beträffande investeringar i polishus m. m.

alt riksdagen avslår motion 1980/81: 102 i denna del (yrkande 3 delvis),

7. beträffande översyn av rikspolisstyrelsen

atl riksdagen avslår motion 1980/81: 102 i denna del (yrkande 3 delvis),

8. beträffande anslag till den pcdisiära säkerhetstjänsten

atl riksdagen avslår motion 1980/81: 102 i denna del (yrkande 3 delvis).

Slockholm den 2 december 1980

På justitieutskottets vägnar BERTIL LIDGARD

Närvarande: Bertil Lidgard (m), Lisa Mattson (s), Åke Polstam (c), Eric Jönsson (s), Hans Petersson i Röslånga (fp), Arne Nygren (s), Björn Körlof (m), Lilly Bergander (s), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Göte Jonsson (m), Helge Klöver (s), Ella Johnsson (c), Kari-Gustaf Mathsson (s), Bonnie Bernström (fp) och Elis Andersson (c).

JuU 1980/81:17 11

Reservation

Riktlinjer för nedsättning av rättshjälps- och rådgivningsavgifter (mom. 2)

Lisa Maltson (s). Eric Jönsson (s), Arne Nygren (s), Lilly Bergander (s), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Helge Klöver (s) och Kari-Gustaf Mathsson (s) anser

dels att den del av utskottets yttrande pä s. 6 som börjar med "När del" och slutar med "del (yrkande 2)" bort ha följande lydelse:

När det gäller tillämpningen av reglerna om nedsättning och eftergift av rättshjälps- och rådgivningsavgifl vill utskottet lill en början notera alt domstolsverkels nyss refererade anvisningar avser reglernas tillämpning efter den I januari 1980. Anvisningarna syftar lill en större restriktivitet i tillämpningen än vad som följde av tidigare meddelade anvisningar. Det bör också noteras all de nya anvisningarna inte tillämpats på de ärenden från är 1979 som ingått i den i propositionen åberopade undersökningen. Mol denna bakgrund anser utskottet all del kan ifrågasättas om inte anvisningarna för är 1980 borde tillämpas under längre tid än vad som förutsätts i propositionen. På så sätt hade statsmakterna kunnat få ett bättre underiag för en bedömning av om eftersträvad restriktivitet uppnåtts.

Vad departementschefen uttalar om den framlida tillämpningen av reglerna leder enligt utskottets mening till alltför begränsade möjligheter till nedsättning. Utskottet anser atl. såsom hittills, bl. a. gruppen folkpensionärer med enbart pensionstillskott och kommunall bostadstillägg regelmässigt bör få nedsättning av avgiften. 1 likhet med motionärerna anser utskollel att del som en allmän riktlinje bör gälla all nedsättning bör kunna ske om den rättssökandes årsinkomst inte uppgår till inemot två basbelopp. Det nu anförda bör ges regeringen till känna.

dels atl utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande riktlinjer för nedsättning av rättshjälps- och rådgivningsavgifter

atl riksdagen med bifall lill motion 1980/81:82 i denna del (yrkande 2) som sin mening ger regeringen lill känna vad utskollel uttalat i detta hänseende.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980