Jordbruksutskottets betänkande
1980/81:36

om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. (prop. 1980/
81:190)

Propositionen

I proposition 1980/81:190 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit
riksdagen

dels att

1. antaga förslaget till lag om ändring i lagen (1967: 340) om prisreglering
på jordbrukets område,

2. antaga förslaget till lag om upphävande av lagen (1960:258) om utjämningsskatt
på vissa varor,

dels att

3. godkänna de i propositionen förordade grunderna för reglering av
priser m.m. på vissa jordbruksprodukter för tiden den I juli 1981-den 30
juni 1982,

4. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om sockerbetsarealen
för 1982 års odling,

5. godkänna vad i propositionen förordats om prisstödet till jordbruket i
norra Sverige,

6. medge att statens jordbruksnämnd för säsongmässig lagring av jordbruksprodukter
under budgetåret 1981/82 får disponera en rörlig kredit på
högst 250000 kr. i riksgäldskontoret,

7. medge att statens jordbruksnämnd för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö
för budgetåret 1981/82 får disponera en rörlig kredit på högst 50000000
kr. i riksgäldskontoret,

8. medge att den rörliga kredit på högst 120000000 kr. som år 1973
ställdes till statens jordbruksnämnds förfogande i riksgäldskontoret för
ändamål utanför fördelningsplanen för införselavgiftsmedel får under regleringsåret
1981/82 användas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
statens jordbruksnämnd för ändamål inom jordbruksregleringen
och regleringen av sockernäringen,

9. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om användningen av
avgiftsmedel, som inflyter under regleringsåret 1981/82 eller har influtit
under tidigare regleringsår,

10. godkänna de i propositionen förordade grunderna för råvarukostnadsutjämning
till viss industri,

11. medge att statens jordbruksnämnd för råvarukostnadsutjämning under
regleringsåret 1981/82 får disponera en rörlig kredit på högst 40000000
kr. i riksgäldskontoret,

dels att

1 Riksdagen 1980181. 16 sami. Nr 36

JoU 1980/81:36

12. till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret
1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 3 716000000 kr.,

13. till Prisstöd till jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1981/82
utöver redan anvisat förslagsanslag anvisa ytterligare 29000000 kr.

I propositionen läggs fram förslag om prisregleringen på jordbruksprodukter
utom för sockerbetor och socker för tiden den 1 juli 1981-den 30
juni 1982 på grundval av förslag som har lagts fram av statens jordbruksnämnd.
Vidare läggs fram förslag för att bl. a. möjliggöra fortsatt drift vid
Karpalunds sockerbruk under 1982.

Dessutom föreslås en uppräkning av prisstödet till jordbruket i norra
Sverige. Förslag läggs också fram om utformningen av råvarukostnadsutjämningen
till viss industri.

Lagförslagen är av följande lydelse

1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets
område

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:340) om prisreglering på
jordbrukets område1

dels att 10, 25, 27, 34 och 34 a §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 21 a och 21 b §§, samt
närmast före 21 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §2

Avgift erlägges av Avgift erläggs av

a) mjölkproducent för mjölk, grädde och ost som han levererar till annan
än mejeri eller företagare som handlar med mjölk eller mejeriprodukter,

b) mejeri för mjölk, grädde, ost och torrmjölk och kondenserad mjölk,
som ej levereras till annat mejeri,

c) annan tillverkare än mejeri för c) annan tillverkare än mejeri för

margarinost, försåld margarinost,

d) annan företagare som handlar med mjölk eller mejeriprodukter än
mejeri för mjölk, grädde och ost som mjölkproducent levererat,

e) potatisproducent för potatis som han levererar till bränneri eller
stärkelsefabrik,

f) importör av socker och sockertillverkare för försålt socker,

g) kläckeri för levererade hönkycklingar av tamhöns,

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:865.
2 Senaste lydelse 1978:466.

JoU 1980/81:36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

h) fläskproducent för tamsvin som han levererar till slakt,

i) äggproducent för värphöns som han innehar.

Den som odlar potatis på en sammanlagd åkerareal av minst 0,5 hektar
erlägger avgift för potatisen i förhållande till den odlade arealen.

Avgifter för att utjämna industrins
råvarukostnader

21 a §

Regeringen får föreskriva att en
avgift (utjämningsavgift) skall erläggas
för varor som tillverkas av
råvaror upptagna i bilagan till denna
lag, om tillverkningen sker inom
landet för försäljning eller varorna
förs in till landet och förtullas.

För andra slag av varor än för
vilka utjämningsavgift skall erläggas,
vilka tillverkas av råvaror upptagna
i bilagan till denna lag, får
regeringen föreskriva att en avgift
(importavgift) skall erläggas när
varorna förs in till landet och förtullas.

Regeringen får överlåta åt jordbruksnämnden
att meddela föreskrifter
som avses i första och andra
styckena.

21 b §

/ fråga om utjämningsavgift för
varor som tillverkas inom landet
skall 11 —13 §§ denna lag tillämpas.

I fråga om avgifter enligt 21 a §
för varor sorn importeras skall 15
och 17 §§ tillämpas.

25 §3

Regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, jordbruksnämnden
får medge befrielse från avgift eller återbetalning av avgift.

Har avgift som avses i 14 § åter -

betalats med anledning av utförsel
av vara och förs varan åter in, skall
avgiften erläggas på nytt helt eller
delvis, om jordbruksnämnden fordrar
det.

Har avgift som avses i 14 eller
21 a § återbetalats med anledning
av utförsel av vara och förs varan
åter in, skall avgiften erläggas på
nytt helt eller delvis, om jordbruksnämnden
fordrar det.

3 Senaste lydelse 1974:865.

JoU 1980/81:36

Nuvarande lydelse

Avgiftsmedel som ej åtgår till
uppbörd eller kontroll användes till
prisreglering på jordbrukets område
och till åtgärder i samband därmed
enligt föreskrifter som regeringen
meddelar. Såvitt gäller avgiftsmedel
som uppburits enligt 14 §
första eller tredje stycket eller 18 §
första stycket, meddelas föreskrifterna
med stöd av riksdagens beslut.

Bestämmelserna i 47 och 49 §§
lagen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
gäller i tilllämpliga
delar i fråga om avgift som
avses i 7—10 §§. Bestämmelserna i
49 § nämnda lag gäller även ifråga
om sådan kontroll som avses i 33 §
denna lag.

34 a

Den som till ledning vid fastställande
av avgift uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet avger handling
med oriktig uppgift och därigenom
föranleder fara för att avgift undandrages
dömes till böter eller fängelse
i högst två år, om ej gärningen är
belagd med straff i lagen om straff
för varusmuggling.

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåter att
avge deklaration eller annan därmed
jämförlig handling till ledning
vid fastställande av avgift eller, såvitt
gäller avgift enligt 7—10 §§,
bryter mot 4 § lagen om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning
dömes till böter.

4 Senaste lydelse 1974:865.

5 Senaste lydelse 1974:865.

6 Senaste lydelse 1971:97.

Föreslagen lydelse
!4

Avgiftsmedel som inte åtgår till
uppbörd eller kontroll används till
prisreglering på jordbrukets område,
utjämning av industrins råvarukostnader
och åtgärder i samband
därmed enligt föreskrifter som regeringen
meddelar. Såvitt gäller avgiftsmedel
som uppburits enligt 14 §
första eller tredje stycket eller 18 §
första stycket, meddelas föreskrifterna
med stöd av riksdagens beslut.

Bestämmelsen i 47 § lagen
(1959:92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning skall tilllämpas
i fråga om avgift som avses i
7—10 §§ och 21 a § första stycket
såvitt avser varor som tillverkas
inom landet.

§6

Den som till ledning vid fastställande
av avgift uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet avger handling
med oriktig uppgift och därigenom
föranleder fara för att avgift undandras
döms till böter eller fängelse i
högst två år, om inte gärningen är
belagd med straff i lagen (1960:418)
om straff för varusmuggling.

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåter att
avge deklaration eller annan därmed
jämförlig handling till ledning
vid fastställande av avgift eller, såvitt
gäller avgift enligt 7-10 §§ eller
enligt 21 a § första stycket för varor
som tillverkas inom landet, bryter
mot 4§ lagen (1959:92) om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning
döms till böter.

JoU 1980/81:36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I ringa fall dömes ej till ansvar I ringa fall döms inte till ansvar

enligt första eller andra stycket. enligt första eller andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

2 Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1960:258) om utjämningsskatt på
vissa varor

Härigenom föreskrivs att lagen (1960:258) om utjämningsskatt på vissa
varor skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1981.

Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om varor för vilka
skattskyldighet har inträtt före den 1 juli 1981.

Motioner

Utskottet har i detta betänkande behandlat

dels den med anledning av propositionen väckta motionen 1980/81:2196
av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen uttalar att några ytterligare sänkningar av livsmedel ssubventionerna
ej får ske från läget den 1 januari 1981,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett upptrappningsprogram för
livsmedelssubventionerna till en nivå då mervärdesaktten på livsmedel i
sin helhet går tillbaka till konsumenterna i form av subventioner och hela
momseffekten på livsmedel avskaffas,

3. att riksdagen uttalar att livsmedelssubventionerna skall vara differentierade
med hänsyn till näringsmässiga kvaliteter hos livsmedlen och kunna
omfatta jämväl produkter utanför jordbruksområdet såsom fisk, grönsaker
och frukt,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om en överarbetning av stödet
till jordbruket, med bibehållande av gällande jordbrukspolitiska mål,
med inriktning att stödet i ökad utsträckning skall vara inriktat till de
jordbrukare som bäst behöver stödet.

dels de under allmänna motionstiden 1981 väckta motionerna

1980/81:271 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om en översyn av förhållandena vid de svenska
”djurfabrikerna” och att den med utgångspunkt i denna översyn till riksdagen
framlägger förslag beträffande de svenska ”djurfabrikerna” i den
riktning som förordats i motionen,

1980/81:319 av Hagar Normark och Gudrun Sundström (båda s) vari
yrkas

JoU 1980/81:36

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning angående riskerna
med att använada antibiotika i fodret till slaktdjur,

2. att riksdagen uttalar sig för att användning av antibiotika som tillväxtmedel
stoppas i avvaktan på utredningsresultatet,

1980/81:384 av Stig Alftin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning av sambandet mellan kosthåll, folkhälsa och de
effekter olika statliga åtgärder har på livsmedelskonsumtionens inriktning,

1980/81:471 av Sten Svensson och Sven Eric Lorentzon (båda m) vari
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat åtgärdsprogram för att
öka den svenska exporten av livsmedel,

2. att riksdagen hos regeringen begär en undersökning av möjligheterna
att vidga förädlingsgraden av produkter från det svenska jordbruket i
enlighet med vad som anförts i motionen,

1980/81:1016 av Mårten Werner (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strängare regler
för fabriksmässig djuruppfödning.

1980/81:1366 av Sture Ericsson och Kerstin Andersson i Kumla (båda s)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder för att reducera
mängden socker i vår mat, speciellt i industriellt framställda livsmedel,

1980/81:1372 av Stig Josefson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om stöd till inhemsk odling av sojabönor,

1980/81:1380 av Sten Sture Paterson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen prövar förutsättningarna för

1. att senast inför 1982 års kampanj tillåta den inhenska sockerproduktionen
att öka till befintlig industrikapacitets nivå genom utökning av betodlingsarealen,

2. en växande export av svenskt socker och svenska sockerprodukter,

1980/81:1747 av Torsten Bengtson och Anders Gernandt (båda c) vari

yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa att frågan om
tillämpande av lågprislinje för vissa baslivsmedel blir föremål för prövning,

1980/81:1763 av Svante Lundkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar uttala sig för att ett av statens jordbruksnämnd konstaterat pristryckande
överskott skall föreligga för att differentierade pristillägg skall
tillämpas,

1980/81: 1764 av Svante Lundkvist m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om det av riksdagsrevisorerna aktualiserade förslaget
om en utrening angående möjligheterna att tillämpa en ökad målstyrning
av jordbruksprisregleringen och bättre möjligheter att stämma av
jordbruksöverenskommelserna mot faktiskt utfall,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om utökning av representationen för allmänintresset
i jordbruksnämndens styrelse,

JoU 1980/81:36

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning om
konsumentdelegationens ställning, sammansättning och resurser.

Yttrande

Utskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen
i vad avser frågor inom detta utskotts beredningsområde. Skatteutskottets
yttrande (1980/81:7 y) är fogat som bilaga till detta betänkande.

Skrivelse

Till utskottet har inkommit en skrivelse från Sockerbolaget med anledning
av motion 1980/81:1366.

Utskottet

Prisregleringen på jordbruksprodukter m.m.

Nu tillämpade grunder för reglering av priser m. m. på vissa jordbruksprodukter
godkändes av riksdagen år 1978 för treårsperioden den 1 juli
1978—den 30 juni 1981 (prop. 1977/78:154, JoU 1977/78:34, rskr 1977/
78: 348).

Regeringen uppdrog den 25 september 1980 år statens jordbruksnämnd
att efter överläggningar med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och
jordbruksnämndens konsumentdelegation avge förslag om den närmare
utformningen av prisregleringen på jordbruksprodukter, med undantag för
sockerbetor och socker, för tiden efter den 30 juni 1981. Förslaget skulle
enligt beslutet utformas med utgångspunkt i riksdagens beslut med anledning
av propositionen om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m.
(prop. 1977/78:19, JoU 1977/78; 10, rskr 1977/78: 103).

1 skrivelse den 16 mars 1981 har jordbruksnämden efter avslutade överläggningar
lagt fram förslag om prisregleringen på jordbruksprodukter med
undantag av sockerbetor och socker för tiden efter den 30 juni 1981.

I skrivelsen anför jordbruksnämden att det vid överläggningarna visat
sig råda stora motsättningar om hur prisregleringen för jordbruksprodukter
under kommande regleringsperiod skall vara konstruerad i principiellt
hänseende. Motsättningarna gäller särskilt principerna för kostnadskompensationen
och systemet för inkomstföljsamheten. Det har därför inte
varit möjligt att nu nå en överenskommelse om ett förslag om en flerårig
regleringsperiod, även om en sådan hade varit att föredra. När det gäller en
ettårig prisregleringsperiod är emellertid de principiella åsiktsskillnaderna
enligt nämnden mindre. Båda delegationerna har för regleringsåret 1981/82
accepterat i huvudsak oförändrade principer beträffande kostnadskompensationen
till såväl jordbruket som förädlingsindustrin. I fråga om inkomstnivån
och inkomstföljsamheten redovisar nämnden att delegationerna inte

JoU 1980/81:36

har kunnat enas om de belopp som bör tillföras jordbruket. Enligt nämnden
går delegationernas uppfattningar härvid starkt isär. Skillnaden i delegationernas
ståndpunkter redovisas av jordbruksnämnden till 520 milj. kr.
för regleringsåret 1981/82.

Jordbruksnämden föreslår att en ettårig prisregleringsperiod tillämpas
som ett provisorium i avvaktan på överläggningar om prisregleringen för
tiden efter den 30 juni 1982. Regleringen under regleringsåret 1981/82
föreslås därför enligt jordbruksnämnden i allt väsentligt bygga på de regler
som har gällt för tiden efter den 30 juni 1978.

I propositionen framlagt förslag rörande prisregleringen på jordbruksprodukter
utom sockerbetor och socker överensstämmer med vad jordbruksnämnden
i sin skrivelse förordat.

Huvuddragen i regeringens förslag är följande. Beträffande inkomstnivå
och inkomstföljsamhet föreslås att jordbruket, utöver vad som kan erhållas
genom rationaliseringar, den I juli 1981 tillförs ett belopp av 30 milj. kr.
och den 1 januari 1982 ytterligare 40 milj. kr. Vidare bör ett belopp utöver
nu utgående 40 milj. kr. tillföras jordbruket för ett särskilt räntestöd till
särskilt skuldsatta jordbrukare för regleringsåret 1981/82. Medlen föreslås
utgå inom ramen för de belopp som tillerkänns jordbruket. Stödet bör inte
utgå för nyinvesteringar och nyetableringar som skett efter utgången av år

1980.

När det gäller kostnadskompensationen till förädlingsindustrin bör nuvarande
principer tillämpas även under regleringsåret 1981/82. I fråga om
kostnadskompensationen till jordbruket förordas att jordbruket tillförs ett
engångsbelopp på 100 milj. kr. att utgå under regleringsåret 1981/82. Beloppet
är avsett att delvis kompensera vissa inte förutsedda eftersläpningseffekter
under nu löpande regleringsperiod på grund av inflationsregelns
konstruktion. 1 övrigt avses de regler som gäller under innevarande period
böra tillämpas. 1 avseende på låginkomstsatsning m. m. inom jordbruket
innebär förslaget att man för regleringsåret 1981/82 anvisar oförändrat 380
milj. kr. till följande ändamål, nämligen för leveranstillägg för mjölk 135
milj. kr., smågrisstöd 20 milj. kr., avbytarverksamhet 95 milj. kr., företagshälsovård
10 milj. kr. och socialförsäkringsskydd 120 milj. kr.

Propositionen föranleder i nu berörda avsnitt ingen erinran från utskottets
sida. Utskottet har inte heller något att invända mot regeringens
förslag i fråga om användningen av införselavgiftsmedel m.m.

Beträffande sockerregleringen m.m. hemställs i propositionen om riksdagens
godkännande av att sockerbetsarealen utökas med 1 000 ha under
1982 års odling. Därmed kommer sockerbetsarealen att uppgå till 53000 ha
för år 1982. En strävan bör vara att med denna arealökning åstadkomma en
minskning av fabrikspotatisodlingen.

Jordbruksministern erinrar om att han förra året tillkallade en kommitté
för att utreda sockernäringens framtida omfattning, inriktning, organisation
och struktur. Kommittén kommer bl. a. att lämna förslag om socker -

JoU 1980/81:36

betsarealens framtida omfattning. Utredningen beräknas vara klar tidigast
våren 1982. 1 propositionen redovisade åtgärder är avsedda att trygga
driften vid Karpalunds sockerbruk också under år 1982 samtidigt som
kostnaderna för regleringen av fabrikspotatis för stärkelseproduktion bör
kunna minskas.

Utskottet kan för sin del biträda regeringens förslag och förordar således
att riksdagen godkänner att sockerbetsarealen för 1982 års kampanj utökas
med 1000 ha till sammanlagt 53000 ha. Som framhålls i propositionen är
arealökningen inte avsedd att uppfattas så att sockerutredningens förslag
föregrips.

Syftet med den vid riksdagens början väckta motionen 1380 om utökning
av den inhemska sockerproduktionen till befintlig industrikapacitets nivå,
m. m. synes - om riksdagen bifaller vad utskottet nyss förordat - delvis
ha tillgodosetts. Någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida med anledning
av motionen finner utskottet i avvaktan på resultatet av sockerutredningens
överväganden inte påkallad.

Regeringens förslag om uppräkning av prisstödet till jordbruket i norra
Sverige för att förhindra att värdet av stödet urholkas föranleder ingen
erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker i enlighet härmed att
berört förslagsanslag utöver tidigare av riksdagen anvisat belopp tillförs 29
milj. kr. för ändamålet.

I propositionen hemställs om riksdagens godkännande av ändrade grunder
för råvarukostnadsutjämning till viss industri. Regeringens förslag
bygger på betänkande av kommittén för industrins råvarukostnadsutjämning
— RÅK (Jo 1978:07). Enligt förslaget bör ett internt system även i
fortsättningen kunna tillämpas för de livsmedelsprodukter som i dag utjämnas
genom interna åtgärder. Den nuvarande prisutjämningen finansieras i
förevarande avseende i huvudsak genom den utjämningsskatt som infördes
den 1 juli 1960 i samband med EFTA-konventionens tillkomst. Skatten
utgår för choklad- och konfektyrvaror, biscuits och wafers med 110 öre per
kg och för starköl med 8 öre per liter. Den interna prisutjämningen finansieras
till närmare 80 % av utjämningsskatten. Beskattningsmyndighet är
riksskatteverket (RSV), som i samråd med jordbruksnämnden även handlägger
prisutjämningen till tillverkare av de beskattade varorna. I propositionen
föreslås att regeringen får bemyndigande att föreskriva att särskilda
avgifter skall erläggas för varor som tillverkas av jordbruksprisreglerade
råvaror och fastställa motsvarande importavgifter vid införsel till landet.
Avgifterna skall finansiera såväl den interna som den i form av exportbidrag
utgående externa råvarukostnadsutjämningen. Finansieringen föreslås
även ske med hjälp av bidrag från jordbruket och vissa budgetmedel.
Influtna medel skall tillföras en särskild utjämningskassa, som skall bekosta
prisutjämningen för både de avgiftsbelagda varorna och för sådana s. k.
tekniska produkter som av praktiska skäl inte kan beläggas med avgift.
Utjämningsskatten upphävs fr. o. m. den 1 juli 1981, men RSV skall behålla
en del av sina nuvarande uppgifter med uppbörd och prisutjämning,
tl Riksdagen 1980/81. 16 sami. Nr 36

Kartong: S. 23, rad 17 Står: 1363 Rättat till: 1366

JoU 1980/81:36

Skatteutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över bl. a. föreliggande
förslag. Skatteutskottet anför i sitt yttrande att utskottet finnér att förslaget
tangerar den i många fall svårtolkade frågan om en pålaga skall anses vara
skatt eller avgift. RSV har i sitt remissyttrande över RÅK:s betänkande
ifrågasatt om inte den föreslagna utjämningsavgiften är att betrakta som en
skatt med hänsyn till att de medel som influtit inte i sin helhet skall tillföras
näringsgrenen i fråga, På samma grund kan enligt utskottets mening också
göras gällande att en stor del av de jordbruksavgifter som utgår på importen
liksom de importavgifter som avses i propositionen i huvudsak bör ses
som skyddstullar. När man från producenthåll vill ha ett särskilt starkt
skydd för en jordbruks- eller trädgårdsprodukt begärs i många fall att varan
skall bli tullfri men föras in under jordbruksprisregleringen. Det kan knappast
vara i överensstämmelse med grundlagens syfte att de mindre tyngande
pålagorna måste beslutas av riksdagen, medan regeringen ensam beslutar
om avgifter av mera väsentlig betydelse. Utskottet vill med dessa
synpunkter understryka att gränsen mellan skatt och avgift på sikt bör
fastställas mera entydigt än som nu är fallet och att detta lämpligen bör ske
vid en kommande grundlagsrevision. I avvaktan härpå anser skatteutskottet
sig emellertid kunna tillstyrka propositionen i de delar den berör utskottets
ämnesområde.

Jordbruksutskottet godtar för sin del principerna i regeringens förslag till
författningsmässig reglering av prisutjämningen. I likhet med jordbruksministern
vill utskottet särskilt betona att det föreslagna utjämningssystemet
förutsätter att avgifterna smidigt kan anpassas till ändrade förhållanden.
Det är därför angeläget att regeringen eller den myndighet som har huvudansvaret
för prisutjämningen har befogenhet att bestämma om avgift skall
tas ut och med vilket belopp. Detta gäller även den utjämningsavgift som
enligt föreliggande förslag skall ersätta utjämningsskatten. Utskottet delar
jordbruksministerns bedömning att avgiften, som tas ut i näringsreglerande
syfte, i princip är av samma typ som de avgifter som tas ut inom ramen för
prisregleringen på jordbrukets område, Sorn också anförs i propositionen
utgår den avgift som tas ut vid import av de varor som f. n. är föremål för
extern prisutjämning med stöd av lagen om prisreglering på jordbrukets
område. Utifrån sina utgångspunkter finner utskottet ingen anledning till
erinran mot att den nu föreslagna utjämningsavgiften, i likhet med de
avgifter som f, n. tas ut inom jordbruksprisregleringen, inte betraktas som
en skatt utan som en belastande avgift, vilken i form av bidrag återgår till
näringsgrenen i fråga. Utskottet har inte något att invända mot att RSV
också i fortsättningen handlägger protokoll, uppbörd av avgift och utbetalning
av bidrag för vissa prisutjämnade varor. Regeringen bör kunna
förordna härom. Enligt utskottets mening krävs härför en viss komplettering
till det i propositionen framlagda förslaget om ändring av nyssnämnda
lag. Utskottet föreslår att i 21 § b första stycket införs en mening av
innebörd att RSV i den utsträckning regeringen förordnar skall vara be -

JoU 1980/81:36

skattningsmyndighet. Utskottet biträder i övrigt vad i propositionen i
förevarande del anförts och föreslår sålunda att riksdagen godkänner de i
propositionen förordade grunderna för råvarukostnadsutjämning till viss
industri.

Anslaget C 3 Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område beräknas
för nästa budgetår till 3716 milj. kr. Av beloppet avser ca 3 200 milj. kr.
kostnader för livsmedelssubventioneringen. Anslagsberäkningen är gjord
mot bakgrund av den per den 1 januari 1981 beslutade minskningen av
subventionerna med 250 milj. kr. räknat per helt år och de per den 1
oktober 1981 och den 1 januari 1982 tidigare aviserade ytterligare minskningarna
av livsmedelssubventionerna med 300 resp. 500 milj. kr. per år
räknat.

I motion 2196 framhålls att varje sänkning av livsmedelssubventionerna
indirekt innebär en höjning av mervärdeskatten på livsmedel. Motionärerna
förordar därför stopp för alla vidare sänkningar av livsmedelssubventionerna
och ett program för upptrappning av dessa subventioner till en
nivå där mervärdeskatten går tillbaka till konsumenterna i form av näringsmässigt
motiverade och differentierade subventioner.

Utskottet vill erinra om att det ankommer på regeringen att besluta om
livsmedelssubventionernas utformning. När det gäller nyss berörda minskningar
av subventionerna i fråga vill utskottet vidare erinra om att riksdagen
då regeringens planer presenterades för riksdagen i likhet med utskottet
inte hade något att invända mot regeringens aviserade åtgärder härvidlag
(se JoU 1980/81:10 och JoU 1980/81:26). 1 sistnämnda betänkande,
som avsåg proposition 1980/81: 118 om ekonomisk-politiska åtgärder och
som avgavs så sent som den 23 april i år, fann utskottet dock anledning
fasta uppmärksamheten på att produktionsutvecklingen inom vårt jordbruk
under senare år naturligtvis gradvis anpassats till ett avsättningsutrymme
där livsmedelssubventionerna spelaren ej obetydlig roll. Utskottet
utgick därför från att man från regeringens och berörda myndigheters
sida med uppmärksamhet följde utvecklingen och noggrant beaktade följderna
för såväl producenter som konsumenter av vidtagna och förordade
minskningar av livsmedelssubventioneringen.

I enlighet med vad här anförts föreslår utskottet att riksdagen lämnar
motion 2196 utan vidare åtgärd i här berörda delar (yrkandena 1 och 2).

Enligt motion 2196, yrkande 3, bör livsmedelssubventionerna differentieras
med hänsyn till näringsmässiga kvaliteter hos livsmedlen och bör
också kunna omfatta produkter utanför jordbruksområdet såsom fisk,
grönsaker och frukt. Önskemål om omfördelning av livsmedelssubventionerna
i syfte att främja konsumtion av näringsriktig kost framförs också i
de vid riksdagens början väckta motionerna 384 och 1747. Näringsfysiologiska
synpunkter ligger även bakom kravet i motion 1366 på åtgärder i
syfte att minska sockerkonsumtionen.

Som utskottet nyss framhållit ankommer det på regeringen att besluta

JoU 1980/81:36

om livsmedelssubventionernas utformning. Såvitt gäller konkreta åtgärder
i syfte att medverka till en övergång till bättre kostvanor har bl. a. socialstyrelsen
och livsmedelsverket ett grundläggande ansvar. Det kan i sammanhanget
erinras om den kampanj för förbättrade kost- och motionsvanor
som sedan början av 1970-talet bedrivs under ledning av socialstyrelsen
i samarbete med livsmedelsverket och konsumentverket. I fråga om
sockerhalten i våra livsmedel följer livsmedelsverket noggrant utvecklingen
på området.

Utskottet vill emellertid erinra om att utskottet vid upprepade tillfällen
ställt sig positivt till motionsvis framförda synpunkter till förmån för bättre
kostvanor m.m. (se bl. a. JoU 1978/79:36 och 1979/80:47). I dessa sammanhang
har utskottet funnit det uppenbart att det behövs en kostupplysning
från samhällets sida gentemot konsumenterna som är fri från kommersiella
inslag och som präglas av allsidighet. Utskottet har också understrukit
nödvändigheten av att man söker bredda vårt vetande om kostvanor
hos olika befolkningsgrupper genom successiva kostundersökningar. På
utskottets förslag uttalade sig riksdagen så sent som under våren 1979 för
en mera allsidig redovisning av resultaten av pågående överväganden
rörande livsmedelssubventionernas effekter på konsumtionsinriktningen
m. m.

1 detta sammanhang bör vidare erinras om de uttalanden som gjordes i
samband med 1977 års riksdagsbeslut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken.
Därvid påpekades bl. a. att en viss påverkan av kostvanorna kunde
ske genom avvägningen av livsmedelssubventionerna. Även från regeringens
sida framhölls att näringseffekterna borde beaktas vid subventionernas
fastställande.

Utskottet framhöll i anslutning till förra året behandlade motioner i
ämnet det värdefulla i att kost- och näringsfrågor liksom sambandet mellan
kostvanor och hälsotillstånd ägnades ökad uppmärksamhet från berörda
myndigheters och samhällsorgans sida. Det var enligt utskottets mening
särskilt angeläget att man inom ramen för de fortsatta övervägandena i
detta ämne beaktade vilka medel som kunde användas för att styra konsumtionen
med hänsyn till bl. a. kost- och näringsaspekter. Det framstod
därvid som naturligt att en högre grad av samstämmighet eftersträvades
mellan de olika statliga insatser som direkt eller indirekt påverkade konsumtion
och produktion av jordbruksprodukter.

De uttalanden som utskottet tidigare gjort i hithörande frågor gäller
självfallet alltjämt.

En viktig uppgift i de fortsatta strävandena mot bättre kostvanor har
givetvis den av regeringen år 1978 tillsatta beredningen för livsmedels- och
näringsfrågor, livsmedelsberedningen. Beredningen är ett rådgivande och
informerande organ åt regeringen. Till beredningen, där jordbruksministern
är ordförande, är knutna företrädare för bl.a. berörda myndigheter,
producenterna, livsmedelsindustrin och konsumenterna samt näringsfysio -

JoU 1980/81:36

loger och matexperter. I beredningen behandlas frågor som berör hela
livsmedels- och näringsområdet, från råvara till färdig produkt och konsumtion.
Livsmedelssubventionerna har också berörts i beredningen. Avsikten
med beredningens arbete är att regeringen därigenom skall få ett
bredare underlag för sina ställningstaganden inom livsmedelspolitiken,
däribland vilka medel som kan användas för att styra konsumtionen med
hänsyn till bl. a. kost- och näringsaspekter.

I sin egenskap av rådgivande och informerande beredningsorgan åt
regeringen arbetar livsmedelsberedningen förhållandevis informellt. Beredningen
fattar sålunda inga direkta beslut i behandlade frågor och utfärdar
inte heller några närmare utformade direktiv eller råd i kost- och
näringsfrågor. För riksdagens överväganden i vad gäller frågor i hithörande
ämne skulle det emellertid otvivelaktigt vara av stort värde om en
redovisning av de rön och synpunkter som kommer fram vid beredningens
arbete genom regeringens försorg på lämpligt sätt delges riksdagen, antingen
i anslutning till den årliga budgetpresentationen eller annorledes.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion 21% yrkande 3 samt
motionerna 384,1366 och 1747 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

I motion 2196 anförs att det i ett land som Sverige är skillnad på jordbruk
och jordbruk och även skillnad på bönder och bönder. Därför kan ett
jordbruksstöd som utgår via produktpriserna verka mycket olika. Jordbrukets
möjligheter skiftar också med var jordbruket finns i landet. Denna
effekt är man beredd att till viss del kompensera genom särskilt stöd till
jordbruket i norra Sverige. Den mindre jordbrukaren och den hårt skuldsatte
jordbrukaren är man beredd att bistå i betydligt mindre utsträckning.
Enligt motionärerna bör riksdagen hos regeringen hemställa om en överarbetning
av stödet till jordbruket, med bibehållande av gällande jordbrukspolitiska
mål och med sådan inriktning att stödet i ökad utsträckning skall
vara riktat till de jordbrukare som bäst behöver stödet.

Utskottet vill framhålla att de särskilda låginkomstsatsningar som görs
bl. a. syftar till att inkomstmälet skall uppnås för så stora grupper jordbrukare
som möjligt. En strävan är därvid att nå en ökad utjämning av
inkomsterna mellan olika jordbrukarkategorier. Likaså utgår det särskilda
stödet till jordbruket i norra Sverige för att kompensera de högre produktionskostnader
som där föreligger.

När det gäller de skuldsatta jordbrukare som drabbats särskilt hårt av
den senare tidens räntehöjningar vill utskottet erinra om de möjligheter till
särskilt räntestöd som infördes i samband med förra årets regeringsbeslut
om reglering av priserna på jordbrukets produkter. Enligt detta beslut har
jordbruksnämnden under innevarande budgetår från prisregleringsanslagets
anslagspost till låginkomstsatsning m.m. inom jordbruket ställt 40
milj. kr. till lantbruksstyrelsens förfogande för tillfälligt räntestöd till jordbruksföretag
samt för administration härav. Som förut nämnts förordas i

Kartong: S. 13, rad 18 Står: 1363 Rättat till: 1366

JoU 1980/81:36

nu föreliggande proposition att ett belopp utöver nu utgående 40 milj. kr.
tillförs jordbruket för räntestöd till särskilt skuldsatta jordbrukare även för
nästa regleringsår.

Andra åtgärder som prövats i syfte att underlätta situationen för de av de
senaste årens räntehöjningar särskilt drabbade jordbrukarna är bl. a. saneringslån,
ackordsuppgörelser i förening med eftergift av garantilån i
vissa fall samt koncentrerade rådgivningsinsatser med särskild inriktning
på här ifrågavarande jordbruksföretag.

Utskottet vill i förevarande sammanhang även erinra om att utskottet i
betänkandet JoU 1980/81:34 över vissa motioner om jordbrukets rationalisering
nyligen uttalat sig för att man från regeringens sida överväger vissa
ytterligare åtgärder som ett led i strävandena att komma till rätta med
ifrågavarande jordbrukares utsatta situation.

Med hänsyn till vad utskottet nu anfört finnér utskottet det inte erforderligt
med någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida med anledning av
motion 2196 yrkande 4.

Propositionen har i de delar den ej berörts i det föregående inte gett
utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Särskilda frågor om prispolitik m. m.

Utskottet behandlar i detta avsnitt några under allmänna motionstiden i
år väckta motioner med viss anknytning till prispolitiken på jordbrukets
område och närliggande ämnen.

I motion 471 förs fram vissa förslag i syfte att öka exporten av livsmedel.
Motionärerna erinrar om att Sverige regelmässigt exporterar spannmål, en
viss del som rent överskott och en del som s.k. utbytesexport. Likaså
exporteras fläsk och nötkött. Enligt motionärernas mening borde staten
agera så att exporten även kunde ske i form av förädlade varor, vilket
skulle få positiva effekter på exportinkomsterna samt på sysselsättningen
inom jordbruket och dess förädlingsindustri. Jordbruksprisregleringen bör
utformas så att den stimulerar till aktiva exportsatsningar.

Utskottet vill erinra om att gällande jordbrukspolitiska riktlinjer innebär
att den brukningsvärda åkerjorden bör utnyttjas för jordbruksproduktion,
vilket betyder ett bibehållande av ungefär nuvarande åkerareal. Den fredstida
mjölkproduktionen bör upprätthållas vid en nivå som ungefärligen
motsvarar konsumtionsbehovet av mjölk och mjölkprodukter. För övriga
animalieprodukter bör eftersträvas att balans i stort sett uppnås mellan
produktion och avsättningsutrymme inom landet. Det överskott som uppkommer
till följd av målsättningen i fråga om åkerarealen bör i första hand
utgöras av spannmål. Det kan ifrågasättas om inte ett förverkligande av
motionärernas förslag skulle kräva en förändring av produktionsmålet.
Nuvarande mål har utformats med hänsyn till kraven på en god
livsmedelsberedskap, den internationella livsmedelssituationen, regional -

JoU 1980/81:36

politiska och samhällsekonomiska hänsyn samt miljövårdsskäl. En förändring
av produktionsmålet kräver ingående överväganden. Naturligtvis är
utskottet positivt inställt till att den svenska exporten av livsmedel kan
öka, särskilt i vad avser sådana produkter som kan betraktas som svenska
specialiteter. På initiativ av jordbruksdepartementet har en särskild arbetsgrupp
bildats för att diskutera förutsättningarna för svensk export av
livsmedelsindustriprodukter. Enligt vad utskottet erfarit torde det inom
den närmaste tiden också kunna väntas förslag från gruppen om vissa
åtgärder i nu angivet syfte.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen lämnar
motion 471 utan vidare åtgärd.

I motion 1764 tas upp vissa frågor rörande konsumentintressets inflytande
vid jordbruksprisöverläggningarna, m.m. Bl. a. aktualiserar motionärerna
det av riksdagens revisorer framförda förslaget (förs. 1979/80:17) om
en utredning angående möjligheterna att tillämpa en ökad målstyrning av
jordbruksprisregleringen och bättre möjligheter att stämma av jordbruksöverenskommelsen
mot faktiskt utfall. Vidare kräver motionärerna att en
utökning sker av representationen för allmänintresset i jordbruksnämndens
styrelse och att en utredning görs om konsumentdelegationens ställning,
sammansättning och resurser.

Utskottet vill erinra om att dessa frågor tidigare under innevarande
riksmöte prövats av riksdagen i samband med behandlingen av nyssnämnda
förslag från riksdagens revisorer (JoU 1980/81:6).

Revisorernas granskning omfattade i huvudsak jordbruksprisregleringen
som medel för att uppnå det inkomstmål som uppställts inom ramen för
gällande jordbrukspolitiska riktlinjer. Med stöd av granskningen framförde
revisorerna bl. a. önskemål om en utredning angående möjligheterna att
tillämpa ökad målstyrning av jordbruksprisregleringen och bättre möjligheter
att stämma av jordbruksöverenskommelserna mot faktiskt utfall. Revisorerna
framhöll i sammanhanget att avsaknaden av specifika mått på
ekonomisk och social standard för jordbrukare f. n. försvårade bl. a. ett
konkret angivande av målet för jordbrukarnas inkomster och standard.
Möjligheterna att öka målstyrningen beror bl. a. på om det visar sig möjligt
att få fram användbara mått i nyssnämnda avseende. Revisorerna förutsatte
att konsekvenserna av ett införande av preciserade inkomstmål skulle
beaktas vid den av revisorerna föreslagna undersökningen.

Det erinrades i sammanhanget från utskottets sida om att riksdagen år
1977, då nuvarande jordbrukspolitiska riktlinjer fastställdes, ansåg att det
inte fanns anledning att precisera inkomstmålet genom att ange vilka
grupper som borde jämföras och hur jämförelsen borde tillgå. Det framhölls
att det gällde att ta hänsyn till såväl ekonomisk som social standard,
varför det var svårt att göra exakta mätningar. Det underströks vidare att
prissättningen för jordbrukets produkter borde ske med hänsynstagande
till alla de faktorer som kunde ha betydelse i sammanhanget.

JoU 1980/81:36

Utskottet fann för sin del inte att tillräckliga skäl förebragts för att frångå
1977 års jordbrukspolitiska beslut, såvitt avsåg inkomstmålets fastställande.
Någon närmare precisering än vad som då gjordes fann utskottet
således inte motiverad. Däremot ansåg utskottet det givetvis angeläget att
det material som läggs till grund för prisöverläggningarna ger så uttömmande
och klarläggande uppgifter som möjligt i vad avser lönsamhets- och
inkomstförhållandena m.m. för olika jordbrukargrupper. Avsikten med
pågående undersökningar inom lantbruksekonomiska samarbetsnämnden
och utredningen om kapitalförändringarnas inverkan på lantbrukarnas inkomstförhållanden
var också att för framtiden skapa ett bättre underlag i
angivna hänseenden.

Med hänsyn till det anförda ville utskottet inte påkalla någon riksdagens
ytterligare åtgärd med anledning av riksdagens revisorers förslag.

Beträffande utökningen av jordbruksnämndens styrelse med en representant
för allmänintresset erinrade utskottet om att riksdagen hade haft
förevarande fråga uppe till prövning såväl i anslutning till behandlingen av
prop. 1977/78: 19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m. som senare
(JoU 1977/78: 10, 1977/78:13 och 1978/79:37). Riksdagen fann i nämnda
sammanhang motionsyrkanden motsvarande det då föreliggande inte böra
föranleda någon särskild riksdagens åtgärd. Beträffande den närmare motiveringen
för riksdagens beslut hänvisades till betänkandet JoU 1977/78: 10
i berörda del, vari bl. a. framhållits att jordbruksnämndens styrelse borde
ha en allsidig sammansättning. Lika viktigt var emellertid att balans mellan
olika partsintressen förelåg. En utökning av antalet ledamöter med företrädare
för allmänintresset skulle rubba den balans som dittills hade förelegat
och dessutom försvåra nämndens praktiska arbetsmöjligheter. Några sådana
omständigheter som talade för att riksdagen skulle inta ändrad ståndpunkt
i här berörda spörsmål hade enligt utskottets mening inte förebragts.

När det gäller kravet på utredning om konsumentdelegationens ställning,
sammansättning och resurser faste utskottet uppmärksamheten på
att motsvarande yrkande under senare år vid flera tillfällen hade prövats av
riksdagen utan att föranleda någon särskild riksdagens åtgärd (JoU 1977/
78: 10, 1977/78: 13 och 1978/79: 37). De skäl som anförts mot en utvidgning
av jordbruksnämndens styrelse hade ansetts böra analogt gälla framförda
förslag om utbyggnad och förstärkning av den till nämnden knutna konsumentdelegationen.
1 vad gällde frågan om förstärkning av konsumentdelegationens
utredningsresurser hade bl. a. erinrats om att delegationen hade
jordbruksnämndens resurser till sitt förfogande för de kompletterande
analyser etc, som kan efterfrågas. Det hade också påpekats att delegationens
egna utredningsresurser under regleringsåret 1977/78 erhållit viss
förstärkning.

Utskottet fann inte anledning för riksdagen att ändra sitt tidigare ställningstagande
till frågan om utredning av konsumentdelegationens ställning
m. m.

JoU 1980/81:36

Utskottet får med hänvisning till vad nu anförts hemställa att riksdagen
lämnar motion 1764 utan bifall.

I motion 1372 erinras om att det sedan slutet av 1930-talet sker en
förädling av sojabönor i vårt land. F. n. finns enligt motionen tre godkända
sorter i den svenska rikssortlistan, som dock odlas i mycket begränsad
omfattning. Enligt motionärerna vore det önskvärt om vi här i landet
kunde få till stånd en viss fältmässig odling. Det främsta hindret för en
automatisk utveckling är emellertid det gap som i nuläget råder mellan
världsmarknadspriset på sojabönor och det pris som de svenska odlarna
kräver för att få en intäkt som ligger i nivå med övriga grödor. I motionen
yrkas på stöd av statsmedel till en inhemsk odling av sojahönor, som i
inledningsskedet lämpligen kunde omfatta 50 ha.

Utskottet vill nämna att en kontinuerlig forskning bedrivs i vårt land för
att förädla fram lämpliga sojabönsorter. Bidrag till denna förädlingsverksamhet
har tidigare under en följd av år anvisats över statsbudgeten.
Under senare år har medel till verksamheten anvisats från den till lantbruksstyrelsen
knutna växtförädlingsnämnden. som för innevarande budgetår
har anslagit drygt 200000 kr. för fortsatt forskning på området.

Ytterligare överväganden torde krävas innan man närmare kan bedöma
förutsättningarna för en mera fältmässig odling av sojabönor i vårt land.
Utskottet finner för sin del inte tillräckliga skäl att nu påkalla någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion 1372.

Riksdagen behandlade förra året ett av regeringen framlagt förslag om
styrning av slaktsvinsproduktionens uppbyggnad (prop. 1979/80:162, JoU
1979/80:47 och 49, rskr 1979/80:413).

I proposition 1979/80:162 redovisades dels ett inom jordbruksnämnden
utarbetat förslag till system för styrning av fläskproduktionen, dels ett
inom LRF utarbetat förslag i samma ämne, vilket framlagts av Lantbrukarnas
förhandlingsdelegation. Det förra systemet byggde på differentierade
avgifter och det senare på differentierade pristillägg. Enligt propositionen
var skillnaden mellan systemen av enbart teknisk natur. Båda systemen
kunde därför användas för att uppnå de avsedda syftena.

Jordbruksministern ansåg för egen del att ett system med differentierade
pristillägg var att föredra som medel när det gällde att uppnå de uppsatta
målen. De belopp som stod till förfogande för pristillägg på fläsk borde
därför fördelas så att de mindre producenterna erhöll ett högre pristillägg
än de större producenterna.

Det var enligt jordbruksministern angeläget att skillnaden mellan det
högsta och det lägsta pristillägget bestämdes så att syftet med riksdagens
beslut uppnåddes, som bl. a. var att effektivt begränsa de större företagens
utbyggnad. Enligt vad riksdagen uttalat borde differentieringen göras
trappstegsformad. Om så bedömdes mera lämpligt borde dock enligt propositionen
i ett inledningsskede kunna tillämpas endast en gräns. Gränsen
kunde därvid lämpligen sättas vid leverans av 2000 slaktsvin per år.

JoU 1980/81:36

Graden av differentiering och pristilläggsskalan i övrigt borde efter hand
bestämmas med hänsyn till rådande läge. Om tillgängliga pristilläggsmedel
inte räckte, borde avgift kunna tas ut. Jordbruksministern framhöll att den
möjlighet som sedan länge förelåg att ta ut slaktdjursavgift för att finansiera
bl. a. exportkostnader kvarstod.

Jordbruksministern förordade mot bakgrund av bl. a. kostnaderna för
export att differentierade pristillägg i fortsättningen tillämpades när pristryckande
överskott råder för att åstadkomma den avsedda styrningen av
svinproduktionen.

Det borde enligt propositionen ankomma på statens jordbruksnämnd att
med utgångspunkt i de förordade riktlinjerna och efter överläggning med
nämndens konsumentdelegation och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation
fastställa differentierade pristillägg och besluta om de regler som
skulle gälla härför. Dessa borde tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1981.

Utskottet fann inte anledning att frångå det i propositionen förordade
systemet för styrning av fläskproduktionen och avstyrkte en i sammanhanget
väckt motion, vari yrkats att riksdagen borde anta det av jordbruksnämnden
utarbetade förslaget till styrning av fläskproduktionen. Motionärerna
anhöll vidare att riksdagen slog fast att ett system med differentierade
avgifter endast skall få användas då av nämnden konstaterat pristryckande
överskott föreligger. Utskottet erinrade i anslutning härtill om att det
i propositionen förordade systemet med differentierade pristillägg var avsett
att tillämpas endast när pristryckande överskott råder. Det förutsattes
att jordbruksnämnden efter överläggningar med nämndens konsumentdelegation
och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation skulle besluta om de
närmare regler som skulle gälla.

Riksdagen följde utskottet. Regeringen gav i regleringsbrev den 19 juni
1980 jordbruksnämnden i uppdrag att, med utgångspunkt i de av riksdagen
beslutade riktlinjerna för styrning av slaktsvinsproduktionens utbyggnad
och efter överläggningar med nämndens konsumentdelegation och Lantbrukarnas
förhandlingsdelegation, fastställa differentierade pristillägg på
fläsk och besluta om de regler som skulle gälla härför fr. o. m. den I januari

1981.

Som anges i proposition 1980/81: 190, s. 10, har jordbruksnämnden anmält
att den i samförstånd med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och
konsumentdelegationen beslutat införa differentierat pristillägg på fläsk
fr. o.m. den 1 januari 1981. Tillägget utgår f. n. med 10 kr. per levererat
slaktsvin vid årsleveranser upp till 2 500 slaktsvin.

I motion 1763 hemställs att riksdagen uttalar sig för att ett av statens
jordbruksnämnd konstaterat pristryckande överskott skall föreligga för att
differentierade pristillägg skall tillämpas. Enligt motionärerna krävs ett
förtydligande av förra årets riksdagsbeslut i nu angivet avseende.

Utskottet vill med anledning av motionen hänvisa till sitt uttalande i
betänkandet 1979/80:47 att systemet med differentierade pristillägg på

JolJ 1980/81:36

fläsk är avsett att tillämpas endast när pristryckande överskott föreligger.
Som förut nämnts förutsattes att jordbruksnämnden efter överläggningar
med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen
skulle besluta om de regler som avsågs gälla fr. o. m. den 1 januari i år,
alltså även i fråga om när pristryckande överskott skulle anses råda.
Någon annan tolkning av riksdagens beslut är utskottet inte berett att ställa
sig bakom. Utskottet förutsätter att regeringen och berörda myndigheter
och organisationer beaktar vad här anförts utan något särskilt påpekande
från riksdagens sida. Med det anförda bör motion 1763 kunna anses besvarad.

Stordrift inom animalieproduktionen

I tre fristående motioner diskuteras olägenheterna från djurskydds- och
konsumentsynpunkt med en högt driven rationalisering inom animalieproduktionen.

Enligt motion 271 måste ekologiskt tänkande ligga bakom även animalieproduktionen.
De s.k. djurfabrikerna karaktäriseras av att produktionen
ryckts ur sitt direkta biologiska sammanhang och blivit ekologifientlig.
Genom att okritiskt tillämpa industriella metoder i en biologisk produktion
har man enligt motionärerna nått en hög produktivitet och därmed en
jämförelsevis låg produktionskostnad. Nackdelarna med produktionsformen
i djurfabrikerna är dock så stora att de eliminerar fördelarna. Anhopningen
av hårt drivna djur och den selektiva aveln gör att denna typ av
produktion ifrågasätts utifrån rent etisk synpunkt. Regelmässigt given
antibiotika i fodret för att öka djurens tillväxt och förhoppningsvis motverka
sjukdomar ifrågasätts i motionen. En annan nackdel är enligt motionärerna
att ”djurfabrikerna” drar till sig en produktion som rätteligen borde
integreras i det svenska jordbruket. De passar inte heller in i svensk
livsmedelsberedskap om landet blir avspärrat. Enligt motionärerna bör
nya djurfabriker inte få byggas i Sverige. Befintliga djurfabriker bör på sikt
avvecklas.

I motion 319 anförs att massmedicineringen av antibiotika i de svenska
djurstallarna utgör en växande risk. Mediciner som är viktiga för människan
kan göras verkningslösa därför att bakterier blir resistenta mot medicinen.
Motionärerna påpekar att flera stickprov tas av slaktdjur för att
kontrollera om de innehåller antibiotika. De ifrågasätter dock värdet av
dessa prov då slaktkropparna hinner passera slakteriet och gå vidare ut i
handeln innan resultatet av antibiotikaprovet är färdigt.

I motion 1016 framhålls att djurskyddslagens efterlevnad är svårkontrollerad.
Kannibalism och slagsmål harblivit en vanlig stressföreteelse i såväl
smågris- som broilerproduktionen på grund av att utrymmena för djuren är
minimala, hävdar motionärerna. Grundsynen på djurhållning måste enligt
motionen vara den att djuren skall leva i enlighet med sin art och natur. De
etiska nämnder som inrättats för insyn och kontroll av planerade veten -

JoU 1980/81:36

skapliga djurförsök borde också ha att yttra sig över planerad fabriksmässig
djuruppfödning i frågor som avser djurens miljö.

Utskottet vill först erinra om att motioner med liknande innebörd vid
flera tillfällen tidigare behandlats av utskottet, bl. a. vid föregående riksmöte
i samband med jordbruksprisregleringen (JoU 1979/80:47). I fråga
om djurhälso- och miljöeffekter av den storskaliga animalieproduktionen
underströk utskottet därvid att utvecklingen lett till ett ökat medvetande
om att en alltför högt driven rationalisering kunde få negativa bieffekter i
olika hänseenden. Från statsmakternas sida hade åtgärder vidtagits, bl. a. i
form av skärpta bestämmelser rörande förprövning från miljö- och djurskyddssynpunkt
av nybyggda djurstallar. Vidare hade den etologiska
forskningen erhållit ökade resurser vid budgetprövningen för budgetåret
1980/81. Utskottet fann med hänsyn till det anförda att de då behandlade
motionerna inte påkallade någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

I den del de nu aktuella motinerna berör stordriftens negativa effekter
från djurskyddssynpunkt får utskottet hänvisa till de uttalanden som tidigare
gjorts i ämnet. I sammanhanget förtjänar påpekas att den allmänna
utvecklingen mot en högt driven rationalisering till stor del skett i överensstämmelse
med gällande jordbrukspolitiska riktlinjer och ansetts förenlig
med både konsument- och producentintressen. Detta får självfallet inte
innebära att man okritiskt accepterar produktionsformer som är ägnade att
inge starka betänkligheter från djurskyddssynpunkt, bl. a. genom att de
framtvingar avvikelser från djurens normala biologiska beteende. Utskottet
förutsätter att en sådan utveckling kan motverkas genom en tillämpning
av nu gällande författningar däri inbegripet lantbruksstyrelsens anvisningar
för djurskyddstillsyn. Av betydelse i sammanhanget är givetvis också de
av riksdagen godkända riktlinjerna för styrning av den storskaliga animalieproduktionen,
innefattande bl. a. differentierade avgifter inom äggproduktionen
och differentierade pristillägg inom fläskproduktionen. Med
dessa uttalanden föreslår utskottet att motion 1016 inte föranleder någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Vad därefter beträffar användningen av antibiotika vid utfodring får
utskottet anföra följande. Antibiotikan utnyttjas enligt vad utskottet erfarit
i huvudsak dels som medel mot djursjukdomar m. m., dels som tillväxtbefrämjande
ämne. I en av jordbruksnämnden genomförd utredning har den
totala förbrukningen i landet av s.k. kemoterapeutika - till vilka bl. a.
räknas nu berörda antibiotika - för år 1977/78 beräknats till 21000 kg,
varav ca 12000 kg används till lågdosfoder. Fördelningen på olika djurslag
har uppskattats till drygt 80 % för svin, 10 % för fjäderfä (liv- och slaktkyckling)
och 6-8 % för kalv och lamm. Medlen får ej användas vid
utfodring av värphöns.

Riskerna med antibiotikatillförseln anses främst bestå i att den leder till
utveckling och selektion av resistenta bakteriestammar hos de utfodrade

JoU 1980/81:36

djuren. Resistenta sjukdomsalstrande bakterier kan spridas från djuren till
den yttre miljön. En recirkulation av sådana bakterier kan uppstå, i vilken
även människan innefattas.

Utskottet kan i viss mån instämma i motionärernas kritiska synpunkter
på användningen av antibiotika i animalieproduktionen. Det bör dock
framhållas att tillverkning och försäljning av fodermedel som innehåller
s. k. specialämnen är noggrant reglerade i olika författningar. Enligt 7 §
förordningen (1961:381) om tillverkning av och handel med fodermedel
m.m. får sådana varor inte saluhållas eller försäljas utan tillstånd av
kontrollmyndigheten, dvs. statens jordbruksnämnd. Tillstånd får inte lämnas
med mindre det tillstyrkts av lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen och
statens livsmedelsverk (SFS 1971:1145). Samtliga nu nämnda myndigheter
arbetar kontinuerligt med frågor rörande antibiotikaanvändningen. Jordbruksnämnden
har nyligen genomfört en utredning avseende utnyttjande
av specialämnen i foder. Där anges bl. a. att nämnden ämnar införa skärpta
krav rörande undersökningar genom tillverkarens försorg av specialämnens
långtidseffekter. Inom livsmedelsverket arbetar man fortlöpande med
bl. a. frågan om karenstider för olika produktionshöjande ämnen. Enligt ett
förslag från socialstyrelsen bör s. k. högdosfoder omfattas av läkemedelsförordningen.
Utskottet har vidare erfarit att lantbruksstyrelsen nyligen
utarbetat ett förslag till fodervarulag, som f. n. remissbehandlas. I det
sammanhanget föreslås skärpningar beträffande antibiotikahanteringen
även i andra avseenden än som nyss nämnts.

Av vad utskottet här anfört framgår att frågan om utnyttjande av specialämnen
i foder följs med stor uppmärksamhet från berörda myndigheters
sida. Dessa har i olika sammanhang redovisat en restriktiv grundinställning
till användningen av antibiotika, framför allt när det gäller tillförsel av
sådana ämnen i tillväxtbefrämjande syfte. Man har därvid bl. a. hänvisat
till och uttryckt förståelse för de ökande kraven från konsumenterna att
livsmedel bör vara fria från främmande ämnen. Härvid har påpekats att
relevanta försök saknas för att utvärdera effekten av lågdosfoder inom den
svenska animalieproduktionen. Enligt jordbruksnämnden är det viktigt att
användning av produktionshöjande medel inte tillåts förrän fullt övertygande
svenska försök visat att det är livsmedelshygieniskt invändningsfritt
och produktionsekonomiskt välmotiverat. Utskottet, som delar denna
uppfattning, vill för sin del understryka det angelägna i att fortsatta ansträngningar
görs för att närmare belysa effekterna av antibiotikaanvändningen
inom animalieproduktionen och för att komma till rätta med dess
negativa verkningar. Den verksamhet inom berörda myndigheter som utskottet
redovisat synes ägnad att i stor utsträckning kunna tillgodose syftet
med motionerna 271 och 319.

Nämnda motioner bör enligt utskottets mening kunna anses besvarade
med vad utskottet anfört.

JoU 1980/81:36

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets
område med den ändringen att 21 b § erhåller följande som utskottets
förslag betecknade lydelse:

21 b §

Regeringens förslag Utskottets förslag

I fråga om utjämningsavgift för I fråga om utjämningsavgift för
varor som tillverkas inom landet varor som tillverkas inom landet

skall 11-13 §§ denna lag tillämpas. skall 11-13 §§ denna lag tillämpas.

/ den utsträckning regeringen förordnar
skall dock riksskatteverket
vara beskattningsmyndighet.

I fråga 17 §§ tillämpas.

2. att riksdagen antar förslaget till lag om upphävande av lagen
(1960:258) om utjämningsskatt på vissa varor,

3. att riksdagen godkänner de i propositionen förordade grunderna
för reglering av priser m.m. på vissa jordbruksprodukter för
tiden den 1 juli 1981-den 30 juni 1982,

4. att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen i
fråga om sockerbetsarealen för 1982 års odling,

5. beträffande utökning av den inhemska sockerproduktionen att
riksdagen lämnar motion 1980/81:1380 utan vidare åtgärd,

6. att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen om
prisstödet till jordbruket i norra Sverige,

7. att riksdagen medger att statens jordbruksnämnd för säsongsmässig
lagring av jordbruksprodukter under budgetåret 1981/82
får disponera en rörlig kredit på högst 250000000 kr. i riksgäldskontoret,

8. att riksdagen medger att statens jordbruksnämnd för inlösen av
inhemskt oljeväxtfrö för budgetåret 1981/82 får disponera en
rörlig kredit på högst 50000000 kr. i riksgäldskontoret,

9. att riksdagen medger att den rörliga kredit på högst 120000000
kr. som år 1973 ställdes till statens jordbruksnämnds förfogande i
riksgäldskontoret för ändamål utanför fördelningsplanen för införselavgiftsmedel
får under regleringsåret 1981/82 användas av
regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens jordbruksnämnd
för ändamål inom jordbruksprisregleringen och regleringen
av sockernäringen,

10. att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen i
fråga om användningen av avgiftsmedel, som inflyter under reg -

JoU 1980/81:36

leringsåret 1981/82 eller har influtit under tidigare regleringsår,

11. att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen om
grunderna för råvarukostnadsutjämning till viss industri,

12. att riksdagen medger att statens jordbruksnämnd för råvarukostnadsutjämning
under regleringsåret 1981/82 får disponera en rörlig
kredit på högst 40000000 kr. i riksgäldskontoret,

13. beträffande livsmedelssubventionernas omfattning att riksdagen
avslår motion 1980/81:2196 yrkandena 1 och 2,

14. att riksdagen till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 3 716000000
kr.,

15. att riksdagen till Prisstöd till jordbruket i norra Sverige för budgetåret
1981/82 utöver redan anvisat förslagsanslag anvisar ytterligare
29000000 kr.,

16. beträffande vissa näringsfysiologiska frågor att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med
anledning av motionerna 1980/81:384, 1980/81:1366, 1980/
81:1747 och motion 1980/81:21% yrkande 3,

17. beträffande viss överarbetning av stödet till jordbruket att riksdagen
lämnar motion 1980/81:2196 yrkande 4 utan vidare åtgärd,

18. beträffande inriktning och omfattning av livsmedelsexporten att
riksdagen lämnar motion 1980/81:471 utan vidare åtgärd,

19. beträffande konsumentintressets inflytande vid jordbruksprisöverläggningarna
m.m. att riksdagen avslår motion 1980/
81:1764,

20. beträffande stöd till odling av sojabönor att riksdagen lämnar
motion 1980/81:1372 utan vidare åtgärd,

21. beträffande differentierat pristillägg på fläsk att riksdagen förklarar
motion 1980/81:1763 besvarad med vad utskottet anfört,

22. beträffande stordrift inom animalieproduktionen att riksdagen

a) lämnar motion 1980/81:271 utan vidare åtgärd,

b) lämnar motion 1980/81:319 utan vidare åtgärd,

c) lämnar motion 1980/81:1016 utan vidare åtgärd.

Stockholm den 26 maj 1981

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i
Ljung (m). Maj Britt Theorin (s). Boije Stensson (fp), Grethe Lundblad (s),
Hans Wachtmeister (m), Filip Johansson (c)*, Åke Wictorsson (s)*, Gunnar
Olsson (s), Håkan Strömberg (s), Lennart Brunander (c), Ingvar Eriksson
(m), Ulla-Britt Åbark (s) och Kerstin Sandborg (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

JoU 1980/81:36

Reservation

Konsumentintressets inflytande vid jordbruksprisöverläggningarna (mom.

19)

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Åke Wictorsson.
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Ulla-Britt Åbark (alla s) anser
att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 15 boljar med ”Utskottet
vill” och på s. 17 slutar med ”utan bifall” bort ha följande lydelse:

Revisorerna framhöll att en ökad målstyrning kunde ge statsmakterna
möjlighet att successivt trappa ner de krav på direkt kontroll och insyn
över verksamheten som i dag upprätthålls. Revisorerna menade också att
det vore önskvärt att kunna stämma av jordbruksprisöverenskommelserna
mot faktiskt utfall liksom att kunna bedöma utfallet av de olika satsningarna
inom överenskommelserna.

Utskottet finnér för sin del att starka skäl talar för att den utredning som
revisorerna enhälligt förespråkat nu bör komma till stånd. Utskottet delar
således den i motion 1764 anförda uppfattningen härvidlag.

I anslutning till förslaget om utökning av jordbruksnämndens styrelse
med en representant för allmänintresset framhålls i motion 1764 att de
resultat som framkommer vid överläggningarna mellan Lantbrukarnas förhandlingsdelegation
och konsumentdelegationen och slutligen fastläggs i
förslag från jordbruksnämndens styrelse har kommit att få en avgörande
betydelse för jordbruksöverenskommelsernas utformning. Denna ökade
politiska betydelse för jordbruksnämnden nödvändiggör en förstärkning av
det allmännas inflytande i dess styrelse. Detta understryks också av överenskommelsernas
betydelse för livsmedelssubventionemas utformning
och omfattning.

I nuläget är jordbruksnämndens styrelse så sammansatt att däri ingår,
förutom generaldirektören och personalföreträdarna, två representanter

JoU 1980/81:36

för jordbruket samt en representant från vardera konsumentkooperationen,
löntagarorganisationerna och det enskilda näringslivet med anknytning
till livsmedelssektorn. Det allmänna intresset i vidare mening representeras
således enbart av generaldirektören. Detta är enligt motionärernas
mening inte tillräckligt.

Utskottet vill i likhet med motionärerna understryka att överläggningarna
mellan jordbrukare och konsumenter om prissättningen på jordbrukets
produkter med åren fått en allt större betydelse och närmat sig verkliga
förhandlingar. Denna utveckling har påverkats av att allt fler frågor som
rör grunderna för ersättning till jordbrukarna av riksdagen lämnats öppna
för dessa överläggningar. Denna utveckling förstärktes i samband med de
beslut om jordbrukspolitikens framtida inriktning som togs år 1977.

Överläggningarnas ökade betydelse för prisstödets slutliga utformning
ligger väl i linje med den allmänna utvecklingen i samhället mot att intressekonflikter
mellan olika grupper så långt möjligt skall lösas förhandlingsvägen.
Genom denna utveckling har nämndens beslut fått en allt större
politisk betydelse, som ökat behovet att förstärka det allmännas inflytande
i nämndens styrelse. Detta markeras ytterligare genom den situation som
inträffade vid årets överläggningar. Jordbruksnämndens slutbud fick i dessa
karaktären av medlingsbud samtidigt som en representant från vardera
jordbruket och löntagarorganisationerna, som deltagit i de föregående
prisöverläggningarna, reserverade sig till förmån för producentdelegationens
respektive konsumentdelegationens ställningstaganden. I ett läge där
parterna hamnar i olika ställningstaganden får jordbruksnämnden karaktär
av medlingsorgan, en uppgift för vilken den uppenbarligen inte är lämpligt
sammansatt, om detta organ skall verka med utgångspunkt i mera allmänna
överväganden än vad som är partsrepresentanternas. Utskottet
finner sålunda för sin del skäl uttala att motiven för den utvidgning av
representationen för allmänintresset i jordbruksnämndens styrelse som
riksdagen redan år 1976 ställde sig bakom numera starkt har ökat i styrka.

I fråga om jordbruksnämndens konsumentdelegation vill utskottet erinra
om att 1972 års jordbruksutredning enhälligt föreslog att delegationens
ställning och sammansättning på nytt borde ses över. Härvid borde enligt
utredningen bl. a. prövas om konsumentintresset i delegationen kan renodlas
och om synpunkter från förbrukarsidan inom livsmedelssektorn lämpligen
bör inhämtas i annan ordning.

Utredningens förslag om en översyn av konsumentdelegationens ställning
i förhållande till jordbruksnämnden tillstyrktes bl. a. av riksrevisionsverket,
konsumentverket, konsumentdelegationen, LO och KF. En omprövning
av delegationens sammansättning i syfte att bl. a. renodla konsumentintresset
rekommenderades av konsumentverket, LO och TCO. Utskottet
vill erinra om att svenskt jordbruk, såsom bl. a. framhålls i motion
1764 karaktäriseras av att jordbrukets föreningsrörelse vunnit en mycket
stark ställning, något som i och för sig har varit värdefullt för både jord -

JoU 1980/81:36

bruk och samhälle. Detta leder till att jordbrukets förhandlingsdelegation
vid överläggningar framträder med stor tyngd av sakkunskap och erfarenhet.
Därtill kommer att en stor del av det underlagsmaterial som används i
överläggningarna kommer från en jordbrukskooperation som för huvuddelen
av omsättningen med jordbruksprodukter har ett faktiskt monopol i
fråga om försäljning och vidareförädling. Integrationssträvandena är starka,
och därutöver har jordbrukskooperationen skaffat sig en stark ställning
när det gäller tillhandahållandet av produktionsmedel för jordbruket.

Mot denna starka förhandlingspart från jordbrukets sida står i överläggningarna
konsumentdelegationen, som i nuvarande organisation består av
företrädare dels för konsumentintresset, dels för vissa förbrukarintressen.
Av naturliga skäl har konsumentintresset betydligt svårare än motparten
att organisera sina intressen och skaffa sig erforderligt underlag för överläggningarna,
även om jordbruksnämndens resurser står till dess förfogande.
Erfarenheterna har därutöver visat att den komplicerade uppbyggnaden
av prisregleringen av jordbruksprodukter försvårar en allmän debatt
om jordbruksöverläggningarna.

Enligt utskottets mening talar allt starkare skäl för att den av utredningen
föreslagna översynen kommer till stånd, varvid bl. a. delegationens
behov av ytterligare kansliresurser bör prövas. Vid översynen bör också
undersökas huruvida konsumentverket bör erhålla en anknytning till delegationen,
liksom om det under senare år stigande intresset för en näringsriktig
kost motiverar att delegationen får tillgång till näringsfysiologisk
expertis. I sammanhanget bör jämväl den i motionen berörda frågan om
konsumentrepresentationen i regleringsföreningarna på jordbrukets område
lämpligen tas upp till prövning. Vid översynen bör också prövas de
förslag som de stora löntagarorganisationerna lagt fram om ett ökat inflytande
för konsumentdelegationen över den slutliga fördelningen av livsmedelssubventionerna
på olika produkter. Som framgår av den föregående
redogörelsen har också riksdagens revisorer framlagt vissa förslag i syfte
att förstärka konsumentinflytandet i regleringsföreningarnas styrelser,
m.m. Under granskningen har vidare satts i fråga om inte konsumentintressena
skulle främjas av att de utsedda företrädarna för konsumenterna
vid jordbruksöverläggningarna också företrädde konsumenterna i regleringsföreningarna.
Konsumentrepresentanternas sakliga kunskaper skulle
härigenom kunna utnyttjas bättre och konsumenternas ställning i föreningarna
stärkas. Revisorerna förordar därför att regeringen vid sitt val av
konsumentföreträdare beaktar denna synpunkt. Det synes utskottet angeläget
att jämväl de av revisorerna anförda synpunkterna beaktas i förevarande
utredningssammanhang.

Utskottet förordar att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört med anledning av föreliggande yrkanden i motion
1764.

JoU 1980/81:36

dels utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande konsumentintressets inflytande vid jordbruksprisöverläggningarna
m.m. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört med anledning av motion 1980/
81:1764,

Särskilt yttrande

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Åke Wictorsson,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Ulla-Britt Åbark (alla s) anför:

Vi konstaterar att det vid årets överläggningar mellan jordbrukarnas
förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen inte har varit möjligt
att uppnå enighet mellan parterna. Det förslag till utformning av prisregleringen
för tiden efter den 30 juni 1981 som framlagts av jordbruksnämnden
har varken jordbrukarnas förhandlingsdelegation eller konsumentdelegationen
kunnat acceptera.

Det är första gången sedan nuvarande ordning för fastställande av priserna
på jordbruksprodukter började tillämpas som detta inträffar.

Denna situation har enligt vår mening uppstått genom regeringens misslyckade
ekonomiska politik, som slår hårt mot konsumenterna men även
mot vissa grupper inom jordbruket. Det har uppenbarligen inte varit möjligt
för parterna att i en överenskommelse om jordbrukspriserna välja
respektive intressen mot de negativa konsekvenserna av denna politik.

Vid behandlingen av livsmedelssubventionerna i samband med regeringens
sparplan krävde socialdemokraterna att denna fråga skulle avgöras i
samband med beslutet om jordbrukspriserna. Detta avvisade riksdagens
borgerliga majoritet. Riksdagen har sålunda i nämnda sammanhang mot
det socialdemokratiska kravet redan beslutat att livsmedelssubventionerna
skall sänkas med totalt 500 milj. kr.

Det hade enligt vår uppfattning varit angeläget att få diskutera möjligheterna
av att genom en försiktigare nedtrappning av livsmedelssubventionerna
än den riksdagen nu beslutat, motverka den ytterligare belastning på
konsumenterna och den allmänna prisnivån men även de negativa konsekvenserna
för jordbruket som en snabb avveckling av subventionerna
samtidigt med en ny prisuppgång på baslivsmedel medför.

De snabbt stigande priserna på baslivsmedel slår hårt mot i första hand
barnfamiljernas, låginkomsttagarnas och pensionärernas konsumtionsförmåga.
Snabbt stigande livsmedelspriser slår också igenom i form av ökande
kostnader för landsting och kommuner, för vårdinrättningar, skolbarnsbespisningar
m.m.

I nuvarande ekonomiska läge med risk för ökad arbetslöshet borde
möjligheten för ett fullt utnyttjande av befintlig produktionskapacitet på
angelägna områden tillvaratas. Den sänkning av konsumtionen som kan
befaras genom snabbt stigande livsmedelspriser kan komma att drabba

JoU 1980/81:36

jordbruket och livsmedelsindustrin på produktionssidan. Om produktionskapaciteten
utnyttjas kan avsättningsproblem uppstå med risk för exportförluster.

Det hade enligt vår uppfattning varit angeläget att få pröva propositionen
om jordbrukspriserna och storleken på livsmedelssubventionerna i ett
sammanhang. Därigenom hade större hänsyn kunnat tas till samhällsekonomiska
effekter av relationerna mellan prisnivå och livsmedelssubventioner.

Då riksdagen redan avgjort storleken på livsmedelssubventionerna kan
denna provning inte ske, vilket vi beklagar.

JoU 1980/81:36 (SkU 1980/81:7y)
Skatteutskottets yttrande

Bilaga

1980/81:7 y

om upphävande av utjämningsskatten (prop. 1980/81:190)

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1980/81: 190 om reglering av priserna på jordbruksprodukter,
m.m. i vad avser frågor inom skatteutskottets beredningsområde. Skatteutskottet
får med anledning härav anföra följande.

De frågor i propositionen som berör skatteutskottets ämnesområde gäller
främst de föreslagna formerna för intern prisutjämning för tillverkning
av livsmedelsindustriprodukter, som fördyras genom jordbruksprisregleringen.
Den nuvarande prisutjämningen finansieras i huvudsak genom den
utjämningsskatt som infördes den 1 juli 1960 i samband med EFTA-konventionens
tillkomst. Skatten utgår för choklad- och konfektyrvaror, biscuits
och wafers med 110 öre per kg och för starköl med 8 öre per liter. Den
interna prisutjämningen finansieras till närmare 80% av utjämningsskatten.
Beskattningsmyndighet är riksskatteverket (RSV), som i samråd med
jordbruksnämnden även handlägger prisutjämningen till tillverkare av de
beskattade varorna. 1 propositionen föreslås på grundval av ett betänkande
som avgivits av kommittén för industrins råvarukostnadsutjämning (RÅK)
att regeringen får bemyndigande föreskriva att särskilda avgifter skall
erläggas för varor som tillverkas av jordbruksprisreglerade råvaror och
fastställa motsvarande importavgifter vid införsel till landet. Avgifterna
skall finansiera såväl den interna som den i form av exportbidrag utgående
externa råvarukostnadsutjämningen. Influtna medel skall tillföras en särskild
utjämningskassa, som skall bekosta prisutjämningen för både de
avgiftsbelagda varorna och för sådana s.k. tekniska produkter som av
praktiska skäl inte kan beläggas med avgift. Utjämningsskatten upphävs
fr. o. m. den 1 juli 1981, men RSV skall i huvudsak behålla sina nuvarande
uppgifter med uppbörd och prisutjämning.

Skatteutskottet finner att förslaget tangerar den i många fall svårtolkade
frågan om en pålaga skall anses vara skatt eller avgift. RSV har i sitt
remissyttrande över RÅK:s betänkande ifrågasatt om inte den föreslagna
utjämningsavgiften är att betrakta som en skatt med hänsyn till att de
medel som influtit inte i sin helhet skall tillföras näringsgrenen i fråga. På
samma grund kan enligt utskottets mening också göras gällande att en stor
del av de jordbruksavgifter som utgår på importen liksom de importavgifter
som avses i propositionen i huvudsak bör ses som skyddstullar. När
man från producenthåll vill ha ett särskilt starkt skydd för en jordbrukseller
trädgårdsprodukt begärs i många fall att varan skall bli tullfri men

JoU 1980/81:36 (SkU 1980/81:7 y)

föras in under jordbruksprisregleringen. Det kan knappast vara i överensstämmelse
med grundlagens syfte att de mindre tyngande pålagorna måste
beslutas av riksdagen, medan regeringen ensam beslutar om avgifter av
mera väsentlig betydelse. Utskottet vill med dessa synpunkter understryka
att gränsen mellan skatt och avgift på sikt bör fastställas mera entydigt än
som nu är fallet och att detta lämpligen bör ske vid en kommande grundlagsrevision.
I avvaktan härpå anser skatteutskottet sig emellertid kunna
tillstyrka propositionen i de delar den berör utskottets ämnesområde.

Stockholm den 14 maj 1981

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s). Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson
(c), Valter Kristenson (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m).
Tage Sundkvist (c). Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m). Curt Boström
(s), Ingemar Hallenius (c). Bo Forslund (s). Wilhelm Gustafsson (fp). Egon
Jacobsson (s), Bo Södersten (s) och Olle Grahn (fp).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981









		>

'■