Jordbruksutskottets betänkande
1980/81:3

om lag om jaktvårdsområden, m. m. (prop. 1979/80:180)

Propositionen

1 propositionen 1979/80: 180 har regeringen (Jordbruksdepartementet) —
efter hörande av lagrådet — föreslagit riksdagen att anta förslag till

1. lag om jaktvårdsområden,

2. lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt.

Lagförslagen

Lagförslagen är av följande lydelse:

1 Förslag till

Lag om jaktvårdsområden

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § I syfte att främja jaktvården och jakträttsinnehavarnas gemensamma
intressen genom en samordning av jakten och viltvården kan enligt denna
lag två eller flera fastigheter eller delar av fastigheter sammanföras till ett
jaktvårdsområde och jakträttsinnehavare inom detta bilda en jaktvårdsområdesförening.

2 § Ett jaktvårdsområde får inte omfatta mark, där samerna har rätt till
jakt enligt rennäringslagen (1971:437), såvitt fråga är om kronomark ovanför
odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition eller
mark på renbetesfjällen. Beträffande annan mark, där samerna har rätt till
jakt enligt rennäringslagen, får någon inskränkning inte ske i denna rätt
genom bildande av jaktvårdsområden.

3 § Den som äger mark som ingår i ett jaktvårdsområde är medlem i
jaktvårdsområdesföreningen.

Den som på grund av upplåtelse har rätt att under minst ett jaktår (den 1
juli—den 30 juni) jaga på mark som ingår i ett jaktvårdsområde skall på
begäran antas som medlem i jaktvårdsområdesföreningen under upplåtelsetiden,
om inte särskilda skäl föranleder annat.

4 § Beslut om bildande av ett jaktvårdsområde meddelas av länsstyrelsen,
som i samband därmed skall fastställa stadgar för jaktvårdsområdesföreningen
i de hänseenden som anges i 21 §.

1 Riksdagen 1980/81. 16 sami. Nr 3

JoU 1980/81:3

5 § Om värdet av upplåten jakträtt minskas genom bildandet av ett
jaktvårdsområde, skall ersättningen för nyttjanderätten nedsättas med skäligt
belopp. Vill nyttjanderättshavaren säga upp avtalet med anledning av
bildandet, får han göra det. Innebär bildandet av jaktvårdsområdet att
nyttjanderättens värde ökas, får fastighetsägaren säga upp avtalet, om
nyttjanderättshavaren inte medger skälig höjning av ersättningen.

Talan om nedsättning av ersättningen skall väckas inom två månader
från det nyttjanderättshavaren erhöll del av lagakraftvunnet beslut om
bildande av jaktvårdsområdet. Den som vill säga upp avtalet skall göra det
inom samma tid från det han fick del av beslutet. Iakttas inte tiden, är
rätten till talan eller uppsägning förlorad.

6 § Beslut enligt denna lag gäller även mot nya medlemmar.

Villkor för bildande

7 § Ett jaktvårdsområde får bildas endast om en majoritet av fastighetsägarna
medger det. Majoriteten skall utgöra minst två tredjedelar av antalet
fastighetsägare och dessa skall äga minst hälften av den mark som det är
fråga om.

8 § För att ett jaktvårdsområde skall få bildas krävs att bildandet är
lämpligt med hänsyn till markområdets belägenhet och omfång, viltstammen
samt förhållandena i övrigt.

9 § I ett jaktvårdsområde får inte tas in någon fastighet som med hänsyn
till omfång eller användning eller av annan orsak saknar betydelse för
jaktvård.

Mark som har samma ägare och som lämpligen bör bestå som en enhet
för sig för jaktvård, får inte anslutas till ett jaktvårdsområde utan ägarens
samtycke.

Verksamhet

10 § För upplåtelse eller överlåtelse av jakträtt inom ett jaktvårdsområde
får föreskrivas krav på tillstånd av jaktvårdsområdesföreningen. Tillstånd
får vägras endast om upplåtelsen eller överlåtelsen kan anses olämplig med
hänsyn till jaktvården eller på annat sätt är till avsevärd olägenhet för
medlemmarna.

11 § På begäran av en fastighetsägare som av ideella skäl motsätter sig
jakt skall hans fastighet undantas från jakt som inom jaktvårdsområdet
skall bedrivas gemensamt.

12 § En jaktvårdsområdesförening får bestämma att avgifter skall betalas
för jakten inom jaktvårdsområdet och för villebråd som fälls.

13 § En fastighetsägare är skyldig att tåla att anläggningar som behövs
för viltvården utförs på hans mark inom jaktvårdsområdet, om det inte
medför olägenhet av betydelse.

JoU 1980/81:3

Förfarandet vid bildande

14 § Ansökan om bildande av ett jaktvårdsområde får göras av den som
äger en fastighet som avses ingå i området. Ansökan skall göras hos
länsstyrelsen.

15 § Ansökningshandlingarna skall innehålla

1. uppgift om vilka fastigheter som avses ingå i jaktvårdsområdet, deras
areal och ägarnas namn och adresser samt karta över jaktvårdsområdet,

2. förslag till stadgar för jaktvårdsområdesföreningen,

3. utredning om fastighetsägarnas inställning till frågan om jaktvårdsområdets
bildande.

16 § Frågan om bildande av ett jaktvårdsområde skall utredas vid en
förrättning under ledning av en förrättningsman, om det inte är uppenbart
att förutsättningar för bildandet saknas.

Länsstyrelsen får dock utan föregående förrättning besluta att bilda ett
jaktvårdsområde, om alla fastighetsägare är ense om detta eller om förrättning
annars inte anses nödvändig.

17 § Förrättningsmannen skall med ledning av ansökningshandlingarna
och vad som i övrigt har förekommit göra upp ett förslag till vilken mark
som bör ingå i jaktvårdsområdet och vilka stadgar som bör gälla för
jaktvårdsområdesföreningen.

Förslaget skall behandlas vid sammanträde inför förrättningsmannen.

18 § Förrättningsmannen skall kalla fastighetsägarna till sammanträdet.
Kallelsen skall innehålla en kort beskrivning av den avsedda områdesbildningen
och uppgift om tid och plats där ansökningshandlingarna finns
tillgängliga. Kallelsen skall i god tid före sammanträdet delges fastighetsägarna.

Bestämmelserna i första stycket gäller i tillämpliga delar även då ett nytt
sammanträde utsätts. Om vid ett sammanträde har tillkännagetts tid och
plats för nästa sammanträde, behöver inte kallelse delges den som kallats i
föreskriven ordning till det sammanträde då tillkännagivandet skett.

19 § Vid förrättningen skall förutsättningarna för bildande av jaktvårdsområdet
utredas.

Fastighetsägarna skall få tillfälle att yttra sig och förebringa utredning i
frågor som är av betydelse för bildandet.

20 § Förrättningsmannen skall avge ett utlåtande om jaktvårdsområdet
bör komma till stånd. Finner förrättningsmannen att det bör ske, skall han i
utlåtandet ta in förslag i fråga om vilken mark som området skall omfatta
och förslag till stadgar för jaktvårdsområdesföreningen.

Förrättningen avslutas genom att utlåtandet och övriga förrättningshandlingar
läggs fram för fastighetsägarna på tid och plats som bestämts
vid sammanträde. Handlingarna hålls härefter tillgängliga för granskning
under en månad.

Efter utgången av denna tid skall förrättningsmannen översända förrättningshandlingarna
och de erinringar som kan ha framställts till länsstyrelsen.

JoU 1980/81:3

Stadgar

21 § Av stadgarna för en jaktvårdsområdesförening skall framgå

1. i vilken utsträckning jakten skall bedrivas gemensamt inom jaktvårdsområdet
och grunderna i övrigt för jakten och viltvården,

2. vilka riktlinjer i övrigt som skall gälla för föreningens verksamhet,

3. grunderna för bestämmandet av avgifter till föreningen.

22 § Ett beslut om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i 21 §
får inte tillämpas innan det har fastställts av länsstyrelsen.

Organisation

23 § För jaktvårdsområdesföreningen skall finnas en styrelse. Innan styrelsen
har utsetts kan föreningen inte förvärva rättigheter eller ikläda sig
skyldigheter. Styrelsen företräder föreningen mot tredje man.

24 § Medlemmarnas rätt att delta i handhavandet av jaktvårdsområdesföreningens
angelägenheter utövas på jaktstämma.

25 § I fråga om rösträtt och beslut på jaktstämma gäller, om inte annat
följer av särskild bestämmelse i denna lag,

1. att varje medlem har en röst i frågor som rör åtgärder för viltvården
och de närmare föreskrifterna för jaktutövningen med undantag för föreskrifter
om avskjutningen,

2. att i övriga frågor rösträtt tillkommer endast medlem som är fastighetsägare,
som därvid har en röst, om inte någon sådan medlem begär att
röstetalet i stället skall beräknas efter fastigheternas areal,

3. att ingen får för egen del rösta för mer än en femtedel av det på
stämman företrädda röstetalet,

4. att den mening som har fått det högsta röstetalet gäller som stämmans
beslut,

5. att vid lika röstetal val avgörs genom lottning och i andra frågor den
mening gäller som biträds av de flesta röstande eller, om även antalet
röstande är lika, av stämmans ordförande,

6. att beslut om ändring av stadgarna inte är giltigt, om det inte biträds
av en majoritet av fastighetsägarna som skall utgöra minst två tredjedelar
av antalet fastighetsägare och äga minst hälften av den mark som ingår i
jaktvårdsområdet.

Jaktvårdsområdes bestånd

26 § Länsstyrelsen kan besluta att en jaktvårdsområdesförening skall
upplösas.

För beslut enligt första stycket fordras att flertalet av de röstande fastighetsägarna
på en jaktstämma uttalat sig för en upplösning och att detta
flertal antingen utgör mer än en tredjedel av antalet fastighetsägare eller
äger mer än hälften av den mark som ingår i jaktvårdsområdet.

Saknas styrelse för jaktvårdsområdesföreningen, får länsstyrelsen föranstalta
att jaktstämma hålls för behandling av frågan om upplösning av
föreningen.

Beslut om upplösning av en jaktvårdsområdesförening får inte meddelas
innan tio år har förflutit från det beslutet om bildande av jaktvårdsområdet
vann laga kraft.

JoU 1980/81:3

27 § På ansökan av styrelsen för de jaktvårdsområdesföreningar som
berörs kan länsstyrelsen besluta att

1. föra samman flera jaktvårdsområden till ett jaktvårdsområde,

2. dela upp ett jaktvårdsområde i flera jaktvårdsområden.

För sådan ombildning gäller villkoren för och förfarandet vid bildande av
jaktvårdsområde.

28 § På ansökan av jaktvårdsområdesföreningens styrelse får länsstyrelsen
besluta att en fastighet skall anslutas till jaktvårdsområdet. För sådan
anslutning fordras medgivande av fastighetens ägare och, om fastigheten
ingår i ett jaktvårdsområde, av jaktvårdsområdesföreningen för det området.

29 § Om en fastighet, som ingår i ett jaktvårdsområde, på grund av
ändrad användning eller annars väsentligen saknar betydelse för jaktvården
samt fastighetsägaren och jaktvårdsområdesföreningen är ense om att
fastigheten skall uteslutas ur jaktvårdsområdet, får föreningen besluta
detta. Föreligger inte sådan enighet, skall frågan om uteslutning prövas av
länsstyrelsen.

30 § Länsstyrelsen får förordna att frågor som avses i 26, 28 eller 29 §
skall utredas vid förrättning innan länsstyrelsen beslutar.

För förfarandet vid sådan förrättning gäller 17—20 §§ i tillämpliga delar.

31 § Vid upplösning av en jaktvårdsområdesförening gäller bestämmelsen
i 62 § lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter.

Ansvar m. m.

32 § Bryter den som har rätt att jaga inom ett jaktvårdsområde mot de
regler som enligt stadgarna eller jakt stämmans beslut gäller för jakten inom
området döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff i annan lag
eller författning.

Sådant brott får åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande.
Som målsägande anses även jaktvårdsområdesföreningen.

Fälls eller fångas villebråd genom brott som avses i första stycket, skall
villebrådet eller värdet därav förklaras förverkat, om det inte är uppenbart
obilligt. Förverkat villebråd tillfaller jaktvårdsområdesföreningen.

33 § Anser en medlem vars rätt berörs av beslut på jaktstämma eller
beslut av jaktvårdsområdesföreningens styrelse att beslutet inte har tillkommit
i behörig ordning eller att det strider mot denna lag eller annan
författning eller mot stadgarna eller kränker hans enskilda rätt, får han
överklaga beslutet hos länsstyrelsen genom besvär. Den som fått avslag på
en begäran enligt 3 § andra stycket om medlemskap får anföra besvär mot
avslagsbeslutet.

Besvärshandlingen skall ha inkommit till länsstyrelsen inom fyra veckor
från dagen för beslutet. 1 fråga om besvär mot styrelsens beslut räknas
dock besvärstiden från den dag klaganden fick del av beslutet.

Jaktstämmans eller styrelsens beslut skall gälla utan hinder av att det har
överklagats, om inte länsstyrelsen förordnar annat.

34 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten
genom besvär.

JoU 1980/81:3

Då beslut som länsstyrelsen eller kammarrätten meddelar enligt denna
lag angår så många att avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas
envar av dem, skall meddelande om beslutet införas i ortstidning. Tiden för
överklagande skall räknas från den dag då kungörandet har skett.

Länsstyrelsens beslut skall gälla utan hinder av att det har överklagats,
om inte kammarrätten förordnar annat.

Denna lag träder i kraft den I januari 1981.

JoU 1980/81:3

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1938: 274) om rätt till jakt

dels att 10—13 §§' skall upphöra att gälla.

dels att 7 och 27 §§ samt 29 § 2 morn.. 30och 34 §§ skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §2 Boställshavare, kronohemmans åbo och. inom de sex nordligaste
länen, innehavare av kronotorp, skogstorp eller odlingslägenhet å kronomark
samt den som med nyttjanderätt innehar å sådan mark upplåtet
kolonat ävensom innehavare av tjällägenhet ovan odlingsgränsen inom
Norrbottens och Västerbottens län äge jakträtt å fastighetens ägor: dock
skall den innehavare av kronotorp, skogstorp, odlingslägenhet, kolonat
eller fjällägenhet sålunda medgivna jakträtten icke innefatta rätt till jakt
efter älg.

Är eljest mark för jordbruk genom arrendeavtal eller annorledes åt
någon upplåten, äge brukaren, där ej annat avtalats, nyttja den jakt som
hör till marken.

Innehavare eller brukare av faslighet
varom är fråga i denna para-,
graf må icke utan särskilt bemyndigande
av ägaren tala för fastigheten
i frågor som avses i 10 § och
11 § 2 mom.

27 Talan mot polismyndighets beslut enligt 23 § föres hos länsstyrelsen
genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

Mot länsstyrelses beslut enligt Mot länsstyrelses beslut rörande
10, II eller I3§ eller rörande före- föreläggande eller förordnande med

läggande eller förordnande med stöd av 24§ I mom. första stycket

stöd av 24 S 1 mom. första stycket föres talan hos kammarrätten geföres
talan hos kammarrätten ge- nom besvär,

nom besvär. I fall, som avses i II §,
skola besvär anföras inom tvä månader
från det klaganden erliöll del
av beslutet.

Talan mot annat beslut av länsstyrelse enligt denna lag eller mot beslut
enligt 24 S 3 mom. av annan myndighet än regeringen föres hos regeringen
genom besvär.

Meddelande om länsstyrelses eller
kammarrättens beslut med stöd
av lili skall införas i ortstidning.

' Senaste lydelse av
I0S 1974: 1069

11 « 1971:566

12 § 1967:616 och
J3S 1971:566.

2 Senaste lydelse 1963:606.
■' Senaste lydelse 1977:669.

JoU 1980/81:3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tiden för anförande av besvär över
beslutet skall räknas från den dag
då kungörandet bar skett.

29 §4 2 mom. Utövar delägare i allmänning eller annan samfällighet,
varom sägs i 4§. å området jakt, som strider mot vad enligt första stycket
av nämnda paragraf är tillåtet eller mot beslut som avses i andra stycket
första punkten av samma paragraf, straffes med dagsböter.

Överträder ägare av mark. som
ingår i jaktvårdsomräde, eller å sådant
område eljest jaktberättigad
person de angående jakten å området
gällande reglerna, straffes med
dagsböter.

30 §5 Begår någon brott som avses i 28 eller 29 § skall villebråd som han
olovligt dödat, fångat eller tillägnat sig eller fallvilt som han tillvaratagit, i
den mån sådant byte ej fråntagits honom enligt 31 § första stycket, förklaras
förverkat, om det ej är uppenbart obilligt.

I stället för villebrådet eller fallviltet kan dess värde förklaras förverkat.

Var det annat villebråd än som Är det fråga om annat villebråd
avses i 18 § 1 mom. och skedde jak- än som avses i 18 § 1 mom. och bar

ten å annat område än i 5 § 2 mom. jakten skett på annat område än

sägs samt med användande av till- som anges i 5§ 2 morn., tillfaller

låtet jakt- eller fångstredskap och förverkat villebråd jakträttsinneha under

tid, då jakt efter sådant ville- varén eller, i fall som avses i 29 § 2

bråd är tillåten, eller tillkommer morn., övriga delägare i allmän fallviltet

jakträttsinnehavaren, till- ningen eller samfälligheten, om jak faller

det förverkade denne eller, i ten skett med tillåtet jakt- eller

fall varom förmäles i 29 § 2 mom. fångstredskap och under tid då jakt

första stycket, övriga delägare i all- efter villebrådet är tillåten. Vad nu

männingen eller samfälligheten sagts om jakträttsinnehavares och

och, ifall varom sägs i samma mo- delägares rätt till förverkat ville ments

andra stycke, övriga inom bråd gäller också sådant fallvilt

jaktvårdsområdet jaktberättigade som tillkommer jakträttsinneha personer.

varén.

Med förverkat villebråd, som avses i 18 8 I mom. eller som dödats eller
fångats medelst annat jakt- eller fångstredskap eller under annan tid än i
tredje stycket sägs, ävensom med annat än däromförmält förverkat fallvilt
förfares på sätt stadgas i 36 å. Lag samma vare beträffande förverkat
villebråd, som dödats eller fångats å område som sägs i 5 8 2 mom.

Vapen, ammunition, annat jaktredskap, hund. motorfordon, annat motordrivet
fortskaffningsmedel och släpfordon som använts eller medförts
som hjälpmedel vid brott som avses i 28 8 eller 29 § I mom. få förklaras
förverkade, om det är påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda
skäl föreligga.

1 stället för hjälpmedel kan dess värde förklaras förverkat.

4 Senaste lydelse 1951:290.

5 Senaste lydelse 1973:299.

JoU 1980/81:3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

34 §6 Allmän åklagare äge föra talan i fråga om olovlig jakt å område som
avses i 5 § 2 mom. så ock å brott varom förmäles i 33 § fjärde stycket denna
lag.

Sker intrång i kronans, menighets eller allmän inrättnings rätt eller
överträdelse av de angående jaktkort meddelade föreskrifterna, äge allmän
åklagare att föra talan därom; och skall i fråga om mark som står under
domänverkets förvaltning rätt att föra tala om sådant intrång tillkomma
jämväl revirförvaltare vid detta verk.

I övrigt får brott mot denna lag åtalas av allmän åklagare endast om
målsägande angiver brottet till åtal eller åtal finnes påkallat ur allmän
synpunkt.

Såsom målsägande enligt denna
lag skall jämväl anses ägaren av
marken eller innehavare som avses
i 7 § eller brukare vilken enligt samma
lagrum äger jakträtt, ändå att
jakträtten av honom upplåtits åt annan,
så ock. i fråga om allmänning
eller samfällighet, varom förmäles i
4§, delägare i allmänningen eller
samfälligheten samt beträffande
jaktvårdsområde varom sägs i 10 §,
ägare av i området ingående mark
eller å området eljest jaktberättigad
person.

Innefatta föreskrifter rörande förvaltningen av allmänning, samfällighet
eller jaktvårdsområde tillika bestämmelse enligt vilken rätten att beivra
intrång i jakträtten eller överträdelser i fråga om jaktutövningen skall
tillkomma viss person, vare sådan bestämmelse gällande.

Såsom målsägande enligt denna
lag skall jämväl anses ägaren av
marken eller innehavare som avses
i 7 § eller brukare vilken enligt samma
lagrum äger jakträtt, ändå att
jakträtten av honom upplåtits åt annan.
så ock, i fråga om allmänning
eller samfällighet, varom förmäles i
4S, delägare i allmänningen eller
samfälligheten samt beträffande
jaktvårdsområde, ägare av i området
ingående mark eller å området
eljest jaktberättigad person.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1981.

2. I ärenden om bildande av jaktvårdsområde som har anhängiggjorts
hos länsstyrelsen före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser gälla.

3. För jaktvårdsområde som består vid ikraftträdandet skall äldre bestämmelser
fortfarande gälla.

Ett jaktvårdsområde som har bildats enligt äldre bestämmelser får ombildas
till ett jaktvårdsområde enligt lagen (1980: 00) om jaktvårdsområden
vid sammanträde med fastighetsägarna.

I fråga om kallelse till och omröstning vid sådant sammanträde skall 10 §

5 mom. lagen (1938:274) om rätt till jakt tillämpas. Ett beslut om sådan
ombildning skall fastställas av länsstyrelsen. För länsstyrelsens fastställelseprövning
gäller i övrigt vad i lagen (1980:00) om jaktvårdsområden föreskrivs
i fråga om beslut om bildande av jaktvårdsområde.

h Senaste lydelse 1970: 192.

JoU 1980/81:3

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels den med anledning av propositionen väckta motionen 1980/81:4 av
Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen avslår propositionen
1979/80:180 med förslag till lag om jaktvårdsområden m. m.,
dels de under allmänna motionstiden 1980 väckta motionerna
1979/80:213 av John Andersson och Jörn Svensson (båda vpk) vari
yrkas att riksdagen uttalar sig för en skyndsam översyn av jaktfrågorna
och särskilt förhållanden när det gäller upplåtelse av jakträtt, prisutvecklingen
på jaktarrenden och därmed sammanhängande problem med viltvården
samt den samordnade och reglerade älgjakten,

1979/80:308 av Jan-Eric Virgin m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till sådan ändring i jaktstadgan

1. att icke uppsåtligt överskridande av älglicens skall vara fritt från
straff,

2. att den fällda älgen skall avräknas från kommande års licenstilldelning,

3. att den fällda älgen regelmässigt skall lösas av jakträttsinnehavaren
från kronan för årligen fastställt schablonvärde,

1979/80: 551 av Anders Gernandt och Pär Granstedt (båda c) vari yrkas
att riksdagen beslutar om förbud mot import av sälskinn,

1979/80:927 av Jens Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen anhåller att
regeringen ger naturvårdsverket i uppdrag att i samarbete med fiskeristyrelsen
göra en inventering av sälstammarna på västkusten samt att göra en
bedömning av önskvärd storlek på sälstammarna och vidta åtgärder för att
hålla stammarna på denna nivå,

1979/80:929 av Jens Eriksson (m) och Georg Åberg (fp) vari yrkas att
riksdagen anhåller att regeringen uppdrar åt berörda länsstyrelser att göra
en utvärdering och en översyn av effekterna av tillskapandet av fågelskyddsområden
och vidtar de åtgärder som krävs för att fågelskyddsområden
blir det skydd för de arter som var avsett,

1979/80:1893 av Jan Fransson och Bernt Nilsson (båda s) vari yrkas att
riksdagen beslutar anhålla att regeringen genom jakt- och viltvårdsberedningen
låter utreda möjligheterna till en begränsning av priserna på jaktarrenden,
formerna för korttidsjakt, en begränsning av älgavgifterna samt
jaktarrendatorernas rättsliga ställning.

Utskottet

Propositionen m. m.

I propositionen föreslås att de nuvarande bestämmelserna om jaktvårdsområden
i lagen om rätt till jakt ersätts med en ny lag i ämnet. Genom att
flera fastigheter sammanförs till ett jakt vårdsområde kan en samordning av

JoU 1980/81:3

jakten och viltvården åstadkommas. Lagförslaget innehåller regler som
avser att göra det lättare att bilda jakt vårdsområden. Bl. a. föreslås vissa
sänkningar av de krav på kvalificerad majoritet bland fastighetsägarna som
f. n. gäller för att ett jakt vårdsområde skall kunna bildas. För att underlätta
bildandet föreslås också ändringar i fråga om förfarandet vid områdesbildningen.

Enligt förslaget skall jakträttsinnehavare inom jaktvårdsområdet bilda
en jaktvårdsområdesförening. Organisations- och förvaltningsbestämmelserna
innebär bl. a. att jordbruksarrendatorer med jakträtt och jakträttsarrendatorer
ges ett vidgat inflytande när det gäller verksamheten inom
jaktvårdsområdet. Dessutom föreslås regler som gör det lättare att ombilda
jaktvårdsområden genom uppdelning eller sammanslagning av sådana områden.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1981.

Yrkande om avslag på propositionen framförs i motionen 1980/81: 4. Till
stöd för avslagsyrkandet anförs bl. a. att lagförslaget har vissa brister samt
att det finns mera angelägna reformer än den nu föreslagna på jaktens och
viltvårdens område. Som exempel härpå nämns behovet av åtgärder mot
den spekulation och prisstegring i fråga om jaktmarksupplåtelser som de
senaste åren ägt rum. Försöksperioden för den samordnade älgjakten lider
också mot sitt slut. Allt detta talar enligt motionen för att ett enhetligt och
övergripande förslag på jaktens område är nödvändigt.

Utskottet anser i likhet med föredragande departementschefen att den
samverkan över ägogränserna som sker inom jaktvårdsområdena är av
stor betydelse för en ändamålsenlig jakt- och viltvård. Inom jaktvårdsområdena
finns bättre möjligheter att bedöma viltbeståndets storlek och sammansättning,
att hushålla med vilttillgångarna och att bedriva en aktiv
viltvård. Samtidigt kan bildandet av sådana områden antas öka utbudet av
jaktupplåtelser. Av propositionen framgår emellertid att jaktvårdsområden
inte på långt när bildats i den takt och den omfattning som vore önskvärd.
De nuvarande jaktvårdsområdena täcker inte mer än omkring en femtedel
av landets totala jaktmarksareal. Bidragande orsaker härtill anges i propositionen
vara det i vissa hänseenden onödigt omständliga förfarandet vid
bildande av ett jaktvårdsområde och det relativt långtgående krav på
kvalificerad majoritet bland fastighetsägarna som då gäller. Mot angivna
bakgrund ansluter sig utskottet till regeringens uppfattning att det är angeläget
att söka få till stånd ett ökat antal jaktvårdsområden genom ändrade
regler i fråga om villkoren och förfarandet för bildande av sådana områden.
Vidare behövs mera utförliga regler för deras organisation och förvaltning
än de som finns i nu gällande författningar. De i propositionen framlagda
lagförslagen är enligt utskottets mening härvidlag väl avvägda.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker avslagsyrkandet i motionen 1980/81:4. Det kan tilläggas attjaktoch
viltvårdsberedningen, såsom närmare redovisas i det följande, f. n.

JoU 1980/81:3

utreder problem av det slag som enligt motionen hade bort bli föremål för
åtgärder innan nu förevarande lagförslag förelädes riksdagen. Enligt utskottets
mening bör den omständigheten att vissa frågor på jakt- och
viltvårdsområdet återstår att behandla självfallet inte innebära något
hinder mot att reformer nu genomförs som bl. a. är ägnade att underlätta
bildandet av jaktvård sområden. Beredningens fortsatta överväganden
föregrips inte härmed.

Övriga frågor

Utskottet har funnit lämpligt att i detta sammanhang även behandla
några under allmänna motionstiden 1980 väckta motioner rörande jakt- och
viltvårdsfrågor.

I två motioner, 1979/80: 213 och 1979/80:1893, uttrycks farhågor för den
snabba prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser. En fri prisbildning, styrd
av tillgång och efterfrågan i förening med spekulativa intressen, har enligt
motionärerna i många fall medfört helt orimliga priser på jaktarrenden och
korttidsupplåtelser av jakt. Särskilt kritiseras sådana upplåtelseformer
som innebär att markägare - ofta genom förmedling av mäklare - saluför
jaktmöjligheter till mycket höga priser, varigenom många jägare förlorar
möjligheten att konkurrera om jaktmark som är belägen i deras hemtrakter.
Enligt motionärerna bör dessa problem bli föremål för en ordentlig
översyn med inriktning på förslag till åtgärder för att hejda prisutvecklingen
på jaktarrenden. Andra frågor som enligt motionerna bör ses över är
jakträttsupplåtelserna över huvud taget, jakträttsarrendatorernas rättsliga
ställning, älgavgifterna m. m.

Utskottet anser för sin del att motionärerna i sin bedömning av utvecklingen
i fråga om jakträttsupplåtelser berör problem som förtjänar uppmärksamhet
i det fortsatta utredningsarbetet på jakt- och viltvårdens område.
Som en utgångspunkt för överväganden i dessa frågor kan konstateras
att en stor del av jägarkåren är hänvisad till att bedriva jakt på markområden
som nyttjas mot vederlag i form av jaktarrende eller annan upplåtelseform.
En prisutveckling på jaktarrenden som på lång sikt försvårar eller
omöjliggör för stora jägargrupper att delta i jakt- och viltvården är självfallet
från många synpunkter olycklig. Detta gäller inte bara i fråga om
fördelningen av antalet jakttillfällen. Också från viltvårdssynpunkt torde
en snabb prisutveckling kunna få negativa konsekvenser genom att jakttrycket
sannolikt kan förväntas öka till följd av stigande arrendepriser.

Det bör i sammanhanget framhållas att jakt- och viltvårdsberedningen
omkring årsskiftet 1981-1982 i sitt slutbetänkande redovisar resultatet av
en samlad översyn av jakt- och faunapolitiken samt framlägger förslag om
en helt ny jaktlagstiftning. Beredningen kommer då även att behandla
frågan om jaktens omfattning samt dess sociala och ekonomiska värden.
En arbetsgrupp inom beredningen sysslar redan nu med frågan om jaktar -

JoU 1980/81:3

renden och prisutvecklingen på dessa. Ett omfattande statistiskt material
kommer att läggas till grund för en kartläggning av bl. a. den prissättning
som tillämpas.

Utskottet anser sig mot angivna bakgrund kunna utgå från att motionärernas
önskemål om en grundlig översyn av främst olika frågor kring
jakträttsupplåtelser m. m. kommer att tillgodoses utan att riksdagen gör
någon framställning härom. Vad beträffar av motionärerna framförda synpunkter
på älgjakten bör nämnas att statens naturvårdsverk inom kort
kommer att slutföra en utvärdering av den försöksverksamhet med samordnad
älgjakt som pågår t. o. m. jaktåret 1981. Med hänsyn till det anförda
finnér utskottet att motionerna 1979/80:213 och 1979/80:1893 inte påkallar
någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

I motionen 1979/80:308 föreslås vissa ändringar av straffbestämmelserna
i jaktstadgan (1938:279) som skulle innebära att icke uppsåtligt
fällande av älg utöver medgiven tilldelning (licens) blev straffritt. Sådana
förseelser begås enligt motionen ofta i slutet på jakttiden och under omständigheter
som gör att överskridandet framstår som ursäktligt. I konsekvens
härmed föreslås att den fallda älgen avräknas från kommande års
licenstilldelning och att jakträttsinnehavaren ges möjlighet att inlösa älgen
från staten för ett årligen fastställt schablonvärde.

Utskottet erinrar om att jakt- och viltvårdsberedningen i ett delbetänkande
(Ds Jo 1979:12) föreslagit vissa ändringar i jaktstadgan som bl. a.
berör de i motionen åsyftade fallen. Beredningen konstaterar (s. 73) att
överskridande av älglicens i de flesta fall är en följd av en serie olyckliga
omständigheter. Att bedöma ett oavsiktligt överskridande av licensen som
olaga jakt, vilket är möjligt enligt 28 § 2 mom. andra stycket jaktstadgan, är
därför enligt beredningens mening för strängt. Beredningen föreslår därför
att bestämmelsen ändras så att påföljden blir penningböter för den som av
oaktsamhet under särskild jakttid fäller flera djur av sådant slag än tillståndet
medger. Ett uppsåtligt fällande av djur utöver vad som har medgetts i
tillstånd enligt 13 och 14 §§ jaktstadgan bör dock anses som olaga jakt.
Detsamma bör gälla vid grov oaktsamhet.

Beredningens förslag övervägs f. n. i jordbruksdepartementet.

Utskottet föreslår att motionen 1979/80:308 i avbidan på den fortsatta
prövningen av beredningens förslag inte föranleder någon åtgärd från
riksdagens sida.

I motionen 1979/80:551 kritiseras den jakt på sälar som bedrivs av jägare
från Norge och Canada utanför Canadas nordostkust. Jakten innebär bl. a.
att ett stort antal nyfödda sälungar klubbas ihjäl under diperioden. Från
nyfödda sälar får man nämligen den mest eftertraktade sälpälsen, s.k.
whitecoat. Det mest effektiva sättet att få stopp på slakten av sälar är enligt
motionärerna någon form av handelshinder. Man hemställer därför att
riksdagen beslutar om förbud mot import av sälskinn.

JoU 1980/81:3

Utskottet vill nämna att en motion med liknande kritiska synpunkter på
säljakten behandlades i utskottets betänkande 1977/78:2. Enligt vad utskottet
då anförde hade jakten på nyfödda sälungar tidvis orsakat en stark
opinion bland allmänheten och främst inom vissa djurskyddsorganisationer.
Kritiken hade i första hand åsyftat jaktmetoderna, men farhågor
hade också yppats för att den tillåtna beskattningskvoten skulle vara så
stor att sälstammens fortbestånd var i fara. Utskottet utgick emellertid från
att frågan om beskattning av sälstammen uppmärksammades i det nordiska
samarbetet samt inom ramen för det internationella samarbetet till skydd
för utrotningshotade djurarter. Motionen förklarades besvarad härmed.

I anslutning till den nu behandlade motionen bör nämnas att den svenska
stiftelsen för World Wildlife Fund (världsnaturfonden) sommaren 1979
träffat en överenskommelse i hithörande frågor med Svenska pälsbranschens
centralkommitté och Pälsbranschrådet. Enligt denna förbinder
sig pälshandelns representanter att verka för att anslutna organisationers
medlemmar endast saluför pälsvaror och pälsplagg som härrör från vissa
särskilt angivna djurarter. En utgångspunkt för överenskommelsen är att
jakten på pälsbärande arter skall stå i överensstämmelse med principerna
för den svenska jakt- och viltvården, vilket bl. a. utesluter jakt under
yngeltid. I fråga om säljakten innebär detta att päls från knubbsäl samt
ungar av grönlandssäl (”whitecoaf’) och ungar av storsäl (”blueback”)
inte får saluföras av anslutna organisationers medlemmar.

Enligt utskottets mening bör den verksamhet som till skydd för vissa
djurarter bedrivs inom världsnaturfonden och andra organisationer på sikt
kunna ge resultat som står i överensstämmelse med motionärernas syften.
Utskottet är f. n. inte berett att föreslå så långtgående åtgärder som avses i
motionen 1979/80:551. Motionen avstyrks således.

Enligt motionen 1979/80:927 har sälstammen ökat längs västkusten och
orsakat problem för där verksamma yrkesfiskare. En inventering av sälstammarna
bör göras och åtgärder vidtas för att hålla stammarna på en
rimlig nivå, framhåller motionären.

Utskottet får erinra om den möjlighet till skyddsjakt som föreligger till
förmån för yrkesfiskets intressen enligt 14 § 2 mom. jaktlagen. Där sägs att
den som vid yrkesfiske tillfälligtvis påträffar säl får döda och behålla djuret
oberoende av vem jakträtten tillkommer. Vidare bör nämnas att riksdagen
nyligen fastställt grunder för ersättning vid viltskador (prop. 1979/80: lil,
JoU 1979/80:36). I detta sammanhang konstaterades att sälskador t. ex. på
vissa platser på västkusten vållat problem för enskilda yrkesfiskare. Ersättning
borde därför enligt riksdagsbeslutet kunna utgå för sådana viltskador
om det är uppenbart oskäligt att den skadedrabbade själv svarar för
kostnaden. Närmare föreskrifter har meddelats av regeringen i förordningen
(1980:400) om ersättning vid vissa viltskador, m. m.

En inventering av sälstammen har genomförts genom naturvårdsverkets
och naturhistoriska riksmuseets försorg. Inventeringen avslutades sömma -

JoU 1980/81:3

ren 1979 och kommer att utvärderas. Utskottet utgår från att vidare överväganden
rörande sälstammens utveckling kommer att ske med vederbörligt
beaktande av såväl naturvårdens som yrkesfiskets intressen. Något
särskilt påpekande härom från riksdagens sida torde inte vara påkallat.
Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att motionen 1979/
80:927 inte föranleder någon vidare åtgärd.

Effekterna av s. k. fågelskyddsområden diskuteras i motionen 1979/
80: 929. Enligt motionärerna inrättades många sådana områden utan den
nödvändiga kännedomen om de lokala förhållandena. Bl. a. på grund härav
har många fågelarter inte fått det skydd som åsyftades med åtgärderna i
fråga. Motionen utmynnar i en hemställan att berörda länsstyrelser får i
uppdrag att se över och utvärdera effekterna av fågelskyddsområden.

Utskottet delar självfallet motionärernas uppfattning om det angelägna i
att förordnanden av åsyftat slag får största möjliga effekt såvitt avser
skyddet för djurlivet. Enligt naturvårdslagstiftningen ankommer det dock i
första hand på naturvårdsverket och vederbörande länsstyrelse att besluta
i hithörande frågor. Fortlöpande bedömningar rörande effekterna av beslutade
åtgärder torde utgöra ett naturligt led i naturvårdsarbetet hos berörda
myndigheter. Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionen
1979/80:929 synes därför inte påkallat.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande yrkande om avslag på propositionen 1979/80:180 att
riksdagen avslår motionen 1980/81:4,

2. att riksdagen antar förslaget till lag om jaktvårdsområden,

3. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1938:274)
om rätt till jakt,

4. beträffande en översyn av vissa jaktfrågor m. m. att riksdagen
lämnar motionerna 1979/80:213 och 1979/80:1893 utan vidare
åtgärd,

5. beträffande ändring i jaktstadgans ansvarsregler m. m. att riksdagen
lämnar motionen 1979/80:308 utan vidare åtgärd,

6. beträffande importförbud för sälskinn att riksdagen lämnar motionen
1979/80:551 utan vidare åtgärd,

7. beträffande sälstammens utveckling att riksdagen lämnar motionen
1979/80:927 utan vidare åtgärd,

JoU 1980/81:3

8. beträffande effekterna av fågelskyddsområden att riksdagen lämnar
motionen 1979/80:929 utan vidare åtgärd.

Stockholm den 4 november 1980

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Maj Britt
Theorin (s), Börje Stensson (fp), Filip Johansson (c). Åke Wictorsson (s),
Sven Eric Lorentzon (m), Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Håkan
Strömberg (s), Esse Petersson (fp). Jens Eriksson (m), Wivi-Anne Radesjö
(s). Martin Segerstedt (s) och Jan Fransson (s).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980