JoU 1980/81:29

Jordbruksutskottets betänkande
1980/81:29

om åtgärder för att främja fritidsfisket, m. m. (prop. 1980/81:153)
Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet proposition 1980/81:153 om åtgärder
för att främja fritidsfisket, m. m. De föreslagna åtgärderna syftar till
att förbättra fiskevattnens kvalitet och öka möjligheterna till fritidsfiske.

Bl. a. föreslås vissa ytterligare insatser för en förbättrad fiskevård. Hittills
har statens stöd till fritidsfisket varit av främst indirekt natur.

En ny lag om fiskevårdsområden föreslås. Denna skall göra det lättare
och billigare att bilda fiskevårdsområden än vad som varit möjligt med
nuvarande lag (1960:130). Genom att bilda fiskevårdsområden kan fiskerättsägarna
lättare än eljest samverka för att åstadkomma ett rationellt
utnyttjande av fisket och en effektiv fiskevård. Fritidsfiskarnas möjligheter
att utnyttja fiskevattnen förbättras.

I propositionen föreslås vidare att de statliga vattnen skall ställas till
fritidsfiskets förfogande i större utsträckning än vad som är fallet f. n.

Bestämmelserna i fiskerättslagen om ingripande mot vanskötsel av enskilt
fiske förenklas. Dessutom föreslås att enskilt fiske i vissa fall skall kunna
exproprieras av fiskevårdsskäl.

Utskottet behandlar i betänkandet de motioner som väckts med anledning
av propositionen samt ett antal tidigare väckta motioner i ämnet.

Utskottet har även beaktat inkomna skrivelser. 1 samband med behandlingen
har utskottet uppvaktats av representanter för olika organisationer,
bl. a. Sveriges fritidsfiskares riksförbund.

Propositionen

I proposition 1980/81: 153 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit
riksdagen

dels att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar,
nämligen

1. lag om fiskevårdsområden,

2. lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske,

3. lag om ändring i expropriationslagen (1972:719),

4. lag om ändring i lagen (1973:1156) om ändring i lagen (1950:596) om
rätt till fiske,

1 Riksdagen 1980181. 16 sami. Nr 29

JoU 1980/81:29

dels att

5. godkänna de i regeringsprotokollet den 12 februari 1981 förordade
grunderna för statligt ekonomiskt stöd till fiskevård m. m. och för användning
av avgifter enligt 2 kap. 10 § vattenlagen (1918:523),

6. godkänna de i regeringsprotokollet den 12 februari 1981 förordade
grunderna för förvaltningen av statens fiskevatten,

dels att

7. till Fiskeristyrelsen för budgetåret 1981/82 utöver i proposition 1980/
81:100 bilaga 13 föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 200000 kr.,

8. till Bidrag till fiskevård m. m. för budgetåret 1981/82 anvisa ett reservationsanslag
av 4 800000 kr.

De till utskottet remitterade lagförslagen har följande lydelse:

JoU 1980/81:29

1 Förslag till

Lag om fiskevårdsområden

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § I syfte att samordna fiskets bedrivande och fiskevården och främja
fiskerättsinnehavarnas gemensamma intressen kan enligt denna lag fiske
som tillhör eller utgör två eller flera fastigheter sammanföras till ett fiskevårdsområde
och fiskerättsinnehavare inom detta bilda en fiskevårdsområdesförening.
Föreningens verksamhet får inte omfatta fiske som enligt
lagen (1950:596) om rätt till fiske får bedrivas i enskilt vatten utan stöd av
enskild fiskerätt.

Om det finns särskilda skäl, får ett fiskevårdsområde bildas av fiske som
tillhör endast en fastighet, om fastigheten har flera ägare. Vad nu sagts
gäller också fiske som utgör en fastighet.

2 § Ett fiskevårdsområde får inte omfatta fiske inom områden, där samerna
har rätt till fiske enligt rennäringslagen (1971:437), såvitt fråga är
om kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara
disposition eller renbetesfjällen.

Beträffande fiske inom andra områden, där samerna har rätt till fiske
enligt rennäringslagen, får någon inskränkning inte ske i denna rätt genom
bildande av fiskevårdsområden.

3 § Den som äger fiske som ingår i ett fiskevårdsområde är medlem i
fiskevårdsområdesföreningen.

Har en fastighets fiske upplåtits i sin helhet för längre tid än ett år, skall
brukaren i stället för upplåtaren vara medlem i föreningen under upplåtelsetiden,
om inte annat har avtalats mellan upplåtaren och brukaren. I
frågor där det slutliga avgörandet tillkommer länsstyrelsen får dock brukaren
endast med ägarens medgivande föra talan för fisket.

Har fiske upplåtits genom servitut, skall, såvitt avser det upplåtna fisket,
vad som i denna lag sägs om ägare till fiske i stället gälla ägaren till den
fastighet, till vars förmån servitutet gäller.

4 § Beslut om bildande av ett fiskevårdsområde meddelas av länsstyrelsen,
som i samband därmed skall fastställa stadgar för fiskevårdsområdesföreningen
i de hänseenden som anges i 18 §.

5 § Beslut enligt denna lag gäller även mot nya medlemmar.

Villkor för bildande

6 § Ett fiskevårdsområde får inte bildas om ägarna av det fiske som det
är fråga om mera allmänt motsätter sig bildandet. Vid denna prövning skall
främst deras mening beaktas, vilkas fiskeutövning påverkas mest av bildandet.

11 Riksdagen 1980181. 16 sami. Nr 29

JoU 1980/81:29

7 § För att ett fiskevårdsområde skall få bildas krävs att bildandet är
lämpligt med hänsyn till vattenområdets och fiskets beskaffenhet och
omfattning samt förhållandena i övrigt.

Verksamhet

8 § En fiskevårdsområdesförening får besluta om upplåtelse av fiske
inom fiskevårdsområdet.

För beslut om upplåtelse av en medlems hela fiske eller av fiske som han
innehar med ensamrätt fordras hans samtycke, om inte fisket saknar
betydelse för hans försöijning.

9 § En fiskevårdsområdesförening får besluta att bidrag till föreningens
verksamhet skall uttaxeras av medlemmarna, endast om det finns föreskrifter
om sådan uttaxering i stadgarna.

Förfarandet vid bildande

10 § Ansökan om bildande av ett fiskevårdsområde får göras av den som
äger fiske som avses ingå i området, av kommunen eller av fiskenämnden.
Ansökan skall göras hos länsstyrelsen.

11 § Ansökningshandlingarna skall innehålla uppgift om det fiske som
avses ingå i fiskevårdsområdet och förslag till stadgar för fiskevårdsområdesföreningen.

12 § Frågan om bildande av ett fiskevårdsområde skall utredas vid en
förrättning under ledning av en förrättningsman, om det inte är uppenbart
att förutsättningar för bildandet saknas.

Länsstyrelsen får dock utan föregående förrättning besluta att bilda ett
fiskevårdsområde, om alla ägarna av fisket är ense om detta eller om
förrättning annars inte anses nödvändig.

13 § Förrättningsmannen skall med ledning av ansökningshandlingarna
och vad som i övrigt har förekommit göra upp ett förslag till det fiske som
bör ingå i fiskevårdsområdet och de stadgar som bör gälla för fiskevårdsområdesföreningen.
Han skall vidare, i den omfattning som behövs för
prövningen enligt 6 §, utreda vilka som är ägare till fisket och upprätta en
förteckning över ägarna (fiskerättsförteckning).

Förslaget skall behandlas vid sammanträde inför förrättningsmannen.

14 § Förrättningsmannen skall kalla ägarna av fisket till sammanträdet.
Kallelsen skall innehålla en kort beskrivning av den avsedda områdesbildningen
samt uppgift om tid och plats där ansökningshandlingarna och
fiskerättsförteckningen finns tillgängliga. I kallelsen skall anges att ägare
av fiske bör senast vid sammanträdet muntligen eller skriftligen framföra
sina synpunkter på områdesbildningen och fiskerättsförteckningen samt
lägga fram skriftlig utredning som han önskar åberopa till stöd för erinringar
mot fiskerättsförteckningen. Om det inte kan antagas, att fiskerättsförteckningen
är fullständig, utfärdas kallelse även på okända ägare av fiske.
Kallelsen skall i god tid före sammanträdet delges ägarna av fisket. För
sådan delgivning gäller inte bestämmelserna i 10 § första stycket och 16 §
andra stycket delgivningslagen (1970:428).

JoU 1980/81:29

Förrättningsmannen skall alltid underrätta kommunen och fiskenämnden
om innehållet i kallelsen.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar
även då ett nytt sammanträde utsätts. Om vid ett sammanträde har tillkännagetts
tid och plats för nästa sammanträde, behöver inte kallelse delges
den som kallats i föreskriven ordning till det sammanträde då tillkännagivandet
skett.

15 § Vid förrättningen skall förutsättningarna för bildande av fiskevårdsområdet
utredas.

Fiskerättsinnehavarna skall få tillfälle att yttra sig och lägga fram utredning
i frågor som är av betydelse för bildandet.

16 § Förrättningsmannen skall avge ett utlåtande om fiskevårdsområdet
bör komma till stånd. Finner förrättningsmannen att det bör ske, skall han i
utlåtandet ta in förslag i fråga om det fiske som fiskevårdsområdet skall
omfatta och förslag till stadgar för fiskevårdsområdesföreningen. I utlåtandet
skall alltid anges hur förrättningskostnaderna bör betalas.

Förrättningen avslutas genom att utlåtandet och övriga förrättningshandlingar
läggs fram för ägarna av fisket på tid och plats som bestämts vid
sammanträde. Handlingarna hålls härefter tillgängliga för granskning under
en månad.

Efter utgången av denna tid skall förrättningsmannen översända förrättningshandlingarna
och de erinringar som kan ha framställts till länsstyrelsen.

17 § Meddelas beslut om bildande av ett fiskevårdsområde, skall kostnaderna
för bildandet, i den mån bidrag inte utgår av allmänna medel,
fördelas mellan ägarna av fisket efter vad som är skäligt. Bildas inte något
fiskevårdsområde, skall kostnaderna betalas av sökanden eller fördelas
mellan sökandena, om inte särskilda omständigheter föranleder att betalningsskyldigheten
fördelas mellan ägarna av fisket eller vissa av dem.

Stadgar

18 § Av stadgarna för en fiskevårdsområdesförening skall framgå

1. grunderna för fiskets utnyttjande och för fiskevården, däribland fråga
om föreningens verksamhet skall vara begränsad till fiske med vissa redskap
eller till fiske efter vissa fiskarter,

2. grunderna för uttaxering från medlemmarna, om sådan skall kunna
ske,

3. de riktlinjer i övrigt som skall gälla för föreningens verksamhet.

19 § Frågor om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i 18 §
prövas av länsstyrelsen efter ansökan av fiske vårdsområdesföreningen.
För prövningen skall i tillämpliga delar gälla bestämmelserna om villkoren
för och förfarandet vid bildande av fiskevårdsområde.

Organisation

20 § För fiskevårdsområdesföreningen skall finnas en styrelse. Styrelsen
företräder föreningen mot tredje man. Utser inte medlemmarna styrelse,
får länsstyrelsen på ansökan av någon vars rätt är beroende därav tillsätta
styrelse.

JoU 1980/81:29

Innan stadgar har antagits och styrelse har utsetts kan föreningen inte
förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter.

21 § Medlemmarnas rätt att delta i handhavandet av fiskevårdsområdesföreningens
angelägenheter utövas på fiskestämma.

22 § Vid omröstning på fiskestämma gäller att varje medlem har en röst,
om inte annat följer av stadgarna.

Ingen får för egen del rösta för mer än en femtedel av det på stämman
företrädda röstetalet.

23 § Den mening som har fått det högsta röstetalet gäller som stämmans
beslut. Val avgörs vid lika röstetal genom lottning. I andra frågor gäller den
mening som biträds av de flesta röstande eller, om även antalet röstande är
lika, av stämmans ordförande.

Fiskevårdsområdes bestånd

24 § Länsstyrelsen kan besluta att en fiskevårdsområdesförening skall
upplösas.

Sådant beslut får meddelas om ägarna av fisket mera allmänt motsätter
sig en fortsatt samverkan eller om ändrade förhållanden inträtt som väsentligt
inverkar på föreningens verksamhet.

Beslut om upplösning på den förstnämnda grunden får inte meddelas
innan tio år har förflutit från det beslutet om bildande av fiskevårdsområdet
vann laga kraft.

25 § På ansökan av de fiskevårdsområdesföreningar som berörs kan
länsstyrelsen besluta att

1. föra samman flera fiskevårdsområden till ett fiskevårdsområde,

2. dela upp ett fiskevårdsområde i flera fiskevårdsområden.

För prövningen av fråga om sådan ombildning skall i tillämpliga delar
gälla bestämmelserna om villkoren för och förfarandet vid bildande av
fiskevårdsområde.

26 § På ansökan av fiskevårdsområdesföreningen får länsstyrelsen besluta
att ett fiske skall anslutas till fiskevårdsområdet. För sådan anslutning
fordras medgivande av fiskets ägare och, om fisket ingår i fiskevårdsområde,
av fiskevårdsområdesföreningen för det området.

27 § Länsstyrelsen får besluta att ett fiske skall uteslutas ur fiskevårdsområdet.
Ansökan om uteslutning skall göras av fiskevårdsområdesföreningen
eller av fiskets ägare.

28 § Länsstyrelsen får förordna att frågor som avses i 24, 26 eller 27 §
skall utredas vid förrättning innan länsstyrelsen beslutar.

För förfarandet vid sådan förrättning gäller 13-16 §§ i tillämpliga delar.
Kostnaderna förförrättningen skall betalas av fiskevårdsområdesföreningen,
om inte särskilda omständigheter föranleder att någon annan helt eller
delvis bör svara för dem.

29 § Vid upplösning av en fiskevårdsområdesförening gäller bestämmelsen
i 62 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

JoU 1980/81:29

Är en fiskevårdsområdesförening försatt i konkurs och avslutas denna
utan överskott, är föreningen utan hinder av första stycket upplöst när
konkursen avslutas.

Ansvar m. m.

30 § Bryter den som har rätt att fiska inom ett fiskevårdsområde mot de
regler som enligt stadgarna eller fiskestämmans beslut gäller för fisket
inom området döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff i
annan lag eller författning.

Sådant brott får åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande.
Som målsägande anses även fiskevårdsområdesföreningen och medlem i
föreningen.

31 § Anser en medlem vars rätt berörs av beslut på fiskestämma eller
beslut av fiskevårdsområdesföreningens styrelse att beslutet inte har tillkommit
i behörig ordning eller att det strider mot denna lag eller annan
författning eller mot stadgarna eller kränker hans enskilda rätt, får han
överklaga beslutet hos länsstyrelsen genom besvär.

Besvärshandlingen skall ha inkommit till länsstyrelsen inom fyra veckor
från dagen för beslutet. I fråga om besvär mot styrelsens beslut räknas
dock besvärstiden från den dag klaganden fick del av beslutet.

Fiskestämmans eller styrelsens beslut skall gälla utan hinder av att det
har överklagats, om inte länsstyrelsen förordnar annat.

32 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten
genom besvär.

Då beslut som länsstyrelsen eller kammarrätten meddelar enligt denna
lag angår så många att avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas
envar av dem, skall meddelande om beslutet införas i ortstidning. Tiden för
överklagande skall räknas från den dag då kungörandet har skett.

Länsstyrelsens beslut skall gälla utan hinder av att det har överklagats,
om inte kammarrätten förordnar annat.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982, då lagen (1960:130) om
fiskevårdsområden skall upphöra att gälla.

2. I ärenden om bildande av fiskevårdsområde, i vilka förrättningssammanträde
hållits eller kallelse till sådant sammanträde skett före ikraftträdandet,
skall äldre bestämmelser fortfarande gälla.

3. Fiskevårdsområden, som bildats enligt lagen (1960:130) om fiskevårdsområden,
ombildas i samband med den nya lagens ikraftträdande och
i fall som avses i punkt 2 vid bildandet till fiskevårdsområden och fiskevårdsområdesföreningar
enligt den nya lagen. För sådana områdesföreningar
skall bestämmelserna i 10, 12 och 13 §§ lagen (1960: 130) om
fiskevårdsområden gälla som om de upptagits som bestämmelser i stadgarna.
Därjämte skall för dessa föreningar stadgandena i 14 § och 27 §
andra stycket andra meningen sistnämnda lag äga tillämpning efter nya
lagens ikraftträdande, såvitt tredje man är beroende av dem för sin rätt på
grund av avtal eller förbindelse som ingåtts före ikraftträdandet.

4. Boställshavare, som själv brukar bostället, samt innehavare av besittningsrätt
för obegränsad tid till fastighet, som tillhör kronan eller allmän
inrättning, skall i frågor enligt denna lag anses som ägare till fisket.

5. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift
som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

JoU 1980/81:29

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950: 596) om rätt till fiske1

dels att 31 och 32 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 30 och 41 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
30 §

Nuvarande lydelse

Om innehavare av enskild fiskerätt,
i strid med allmänt intresse,
uppenbart vansköter fisket genom
alltför hård beskattning av fiskbeståndet
eller genom underlåtenhet
att utnyttja fisket, skall statens fiskeritjänsteman
söka träffa överenskommelse
med ägaren av den fastighet,
till vilken fisket hör, samt,
där fiskerätt innehaves av annan,
jämväl med denne om fiskets bedrivande.
Överenskommelsen skall
avfattas skriftligen samt avse viss
tid, högst tio år.

Talan mot länsstyrelses beslut i
ärende, varå 24, 28 eller 29 § äger
tillämpning, eller rörande utdömande
av vite enligt 32 § föres hos
kammarrätten genom besvär inom
två månader efter det klaganden erhöll
del av beslutet.

Talan mot beslut enligt denna lag
av annan myndighet än regeringen
i annat fall än som avses i första

Om innehavare av enskild fiskerätt
i strid med allmänna intressen
uppenbart vansköter fisket genom
alltför hård beskattning av fiskbeståndet
eller genom underlåtenhet
att utnyttja fisket, får fiskenämnden
förelägga honom att bedriva
fisket på ett sätt som behövs för att
avhjälpa vanskötseln. Innehas fisket
av annan än ägaren, får föreläggandet
i stället riktas mot
ägaren. I föreläggandet får nämnden
sätta ut vite.

Ägaren eller innehavaren är skyldig
att tåla att en föreskriven åtgärd
vidtas även om föreläggandet
riktas mot den andre.

§2

Länsstyrelsens beslut i sådana
ärenden som avses i 24, 28 eller
29 § överklagas hos kammarrätten
genom besvär inom två månader efter
det klaganden fick del av beslutet.

Fiskenämndens beslut i sådant
ärende som avses i 30 § överklagas
hos fiskeristyrelsen genom besvär
inom tre veckor efter det klaganden
fick del av beslutet. Fiskeristyrelsens
beslut överklagas hos regeringen
genom besvär.

Beslut enligt denna lag av en förvaltningsmyndighet
överklagas i
övriga fall inom den tid som anges i

1 Senaste lydelse av 31 § 1970:438.

2 Senaste lydelse 1975:176.

JoU 1980/81:29

Nuvarande lydelse

stycket föres hos regeringen genom
besvär inom tid som sägs i första
stycket.

Vederbörande fiskeriintendent är
på grund av sin befattning behörig
att föra talan i ärende som avses i
första eller andra stycket.

Då beslut som myndighet meddelar
enligt denna lag angår så många
att avskrift av beslutet ej lämpligen
kan tillställas envar av dem, skall
delgivning ske enligt 17 § delgivningslagen
(1970:428).

Beslut, som avses i 22, 28 och
29 §§, skola lända till efterrättelse
utan hinder av förd klagan, om ej
annorlunda förordnas. Om särskilda
skäl föreligga, må länsstyrelsen
förordna att även beslut, som avses
i 31 §, skall lända till omedelbar efterrättelse.

Föreslagen lydelse

första stycket hos regeringen genom
besvär.

Vederbörande fiskeriintendent är
på grund av sin befattning behörig
att föra talan i ärende som avses i
första, andra eller tredje stycket.

Då bfeslut som en myndighet
meddelar enligt denna lag angår så
många att en avskrift av beslutet
inte lämpligen kan tillställas var
och en av dem, skall delgivning ske
enligt 17 § delgivningslagen
(1970:428).

Beslut, som avses i 22, 28 och

29 §§, skall gälla utan hinder av att
det har överklagats, om inte annat
förordnas. Om det finns särskilda
skäl,/ar fiskenämnden förordna att
även sådant beslut, som avses i

30 §, skall gälla med omedelbar
verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Föreskrifter rörande fiskets bedrivande (fiskeriplan) som har fastställts
med stöd av 31 § andra stycket skall anses meddelade med stöd av 30 §
första stycket i dess nya lydelse.

1 fråga om talan mot beslut enligt 31 eller 32 §, som meddelats före den 1
januari 1982, skall även därefter äldre lag gälla.

3 Förslag till

Lagom ändring i expropriationslagen (1972:719)

Härigenom föreskrivs att i expropriationslagen (1972:719) skall införas
en ny paragraf, 2 kap. 7 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

7 a §

Expropriation får ske för att tillgodose
den allmänna fiskevården
eller för vetenskapliga undersökningar
och försök ifråga om fiske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

JoU 1980/81:29

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1156) om ändring i lagen (1950:596)
om rätt till fiske

Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna till lagen
(1973: 1156) om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske1 skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli

Förordnande angående nyttjande
av samfällt fiske, som meddelats av
länsstyrelse med stöd av äldre lag,
skall gälla till dess delägarna beslutat
annat enligt lagen (1960:130)
om fiskevårdsområden eller lagen
(1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.
Har sådant förordnande
meddelats för viss tid, får länsstyrelsen
på ansökan av delägare förlänga
tiden, dock längst till utgången
av år 1983.

Bestämmelserna i 24 § andra
stycket i dess äldre lydelse skall
gälla till dess fiskevårdsområde enligt
lagen (1960:130) om fiskevårdsområden
bildats eller föreningsförvaltning
enligt lagen (1973:1150)
om förvaltning av samfälligheter
anordnats, dock längst till utgången
av år 1983.

Beträffande upplåtelse, som skett
lydelse, skall äldre lag fortfarande äj

Föreslagen lydelse
1974.

Förordnande angående nyttjande
av samfällt fiske, som meddelats av
länsstyrelse med stöd av äldre lag,
skall gälla till dess annat har beslutats
enligt lagen (1981:00)
om fiskevårdsområden eller lagen
(1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter.
Har sådant förordnande
meddelats för viss tid, får länsstyrelsen
på ansökan av delägare förlänga
tiden, dock längst till utgången
av år 1990.

Bestämmelserna i 24 § andra
stycket i dess äldre lydelse skall
gälla till dess fiskevårdsområde enligt
lagen (1981:00) om fiskevårdsområden
bildats eller föreningsförvaltning
enligt lagen (1973:1150)
om förvaltning av samfälligheter
anordnats, dock längst till utgången
av år 1990.
enligt 24 § andra stycket i dess äldre
tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

1 Senaste lydelse 1975: 1310.

JoU 1980/81:29

Motionerna

Utskottet har behandlat dels följande motioner, som väckts under allmänna
motionstiden 1980:

1979/80:872 av Anna Wohlin-Andersson (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om en skyndsam utredning angående arrende av gästholmar
i ostkustens skärgårdar för upplåtelse för fritt handredskapsfiske.

1979/80:1897 av Åke Wictorsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
att hos regeringen begära förslag om förbättrade förutsättningar för ett
aktivt fritidsfiske genom

1. frisläppande av handredskapsfisket på södra ostkusten och i de stora
sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland,

2. förändring av lagen om fiskevårdsområden så att områdesbildningen
underlättas och att statsbidrag till detta förutsätter att fisket upplåtes till
allmänheten,

3. att samhällets fritidsfiskepolitik inriktas på att utveckla det frivilliga
och fria organisationslivet som huvudmän för ett välutvecklat fritidsfiske,

4. ändring av rennäringslagen så att fritidsfiskets önskemål kan tillgodoses
bättre i samverkan med samerna,

5. att den s. k. deltidsfiskeproblematiken blir föremål för en förnyad
översyn med inriktning på att säkerställa det traditionella husbehovsfisket
utefter kusterna samtidigt som yrkesfisket kan utvecklas,

6. en utbyggnad av fiskevården,

7. en förbättrad fisketillsyn,

8. införande av en fiskevårdsavgift för finansiering av en utbyggnad av
samhällets stöd till fritidsfisket.

dels följande motioner som väckts under allmänna motionstiden 1981:

1980/81:777 av Erik Olsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en skyndsam utredning om orsakerna till den minskade
tillgången på laxfisk i våra vatten.

1980/81:780 av Sten Svensson och Karl Leuchovius (båda m) vari yrkas

1. att riksdagen uttalar angelägenheten av att bildandet av fiskevårdsområden
i landet påskyndas i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen uttalar att handläggningsrutinerna för ärenden rörande
tillkomsten av fiskevårdsområden ses över och i görligaste mån förenklas.

1980/81:1003 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i denna motion för
att minska byråkratin för kustfiskarna.

1980/81:1383 av Anna Wohlin-Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avsättande av länsvisa

t2 Riksdagen 1980181. 16 sami. Nr 29

JoU 1980/81:29

delkvoter från den svenska fiskekvoten, för att skydda det traditionella
fisket innanför baslinjen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att fiskeristyrelsen ges i uppdrag
dels att förenkla yrkesfiskarnas loggbokföring så att byråkratin minskar,
dels att acceptera regionalpolitiska aspekter vid fördelning av yrkesfiskelicenser.

dels de motioner som väckts med anledning av propositionen :

1980/81: 2103 av Axel Andersson (s) vari yrkas att riksdagen beslutarom
sådan ändring i lagen om fiske att fritidsfisket i vatten ägda av häradsallmänningar
och allmänningsskogar i Norrland och Dalarna kan nyttjas på
sätt som anges i motionen.

1980/81:2104 av Sten Svensson och Karl Leuchovius (båda m) vari
yrkas att riksdagen beslutar att nu gällande regler för statligt stöd till
kostnader för bildande av fiskevårdsområden bibehålls.

1980/81:2107 av Svante Lundkvist m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om planering av fritidsfiskemöjligheterna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det enskilda
handredskapsfisket vid Blekinges och Gotlands kuster, utefter södra ostkusten
och i sjöarna Vänern, Mälaren, Hjälmaren, Vättern och Storsjön
skall inlösas av staten och släppas fritt för allmänheten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att värderingen
i samband med i yrkande 2 föreslagen inlösen skall utgå från fiskerättens
värde den 1 juli 1981,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 6 § lagen
om fiskevårdsområden skall ha följande lydelse:

Ett fiskevårdsområde får inte bildas om ägarna av det fiske som det är
fråga om mer allmänt motsätter sig bildandet och har beaktansvärda skäl
för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas, vilkas
fiskeutövning påverkas mest av bildandet.

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 19 § lagen
om fiskevårdsområden skall ha följande lydelse:

Frågor om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i 18 § prövas
av länsstyrelsen efter ansökan av fiskevårdsområdesföreningen, medlem
av föreningen, kommunen eller fiskenämnden. För prövningen skall i
tillämpliga delar gälla bestämmelserna om villkoren för och förfarandet vid
bildande av fiskevårdsområde.

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om villkoren för bidrag till bildande av fiskevårdsområden
och bidrag till fiskevård,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sägs om anslag till Sveriges fritidsfiskares riksförbund för fiskevårdande
verksamhet,

JoU 1980/81:29

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om villkoren för upplåtelser av statliga vatten,

9. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om införande
av en allmän fiskevårdsavgift för finansiering av de av motionärerna
föreslagna åtgärderna.

1980/81:2108 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen om åtgärder angående
möjlighet till fritt fiske vid kuster och i de större sjöarna enligt vad som
anförs i motionen,

2. att riksdagen med ändring i proposition 1980/81:153 beslutar anta
följande såsom Motionärernas förslag betecknade förslag till 6 § lag om
fiskevårdsområden:

Regeringens förslag

6 §

Ett fiskevårdsområde får inte bildas
om ägarna av det fiske som det
är fråga om mera allmänt motsätter
sig bildandet. Vid denna prövning
skall främst deras mening beaktas,
vilkas fiskeutövning påverkas mest
av bildandet.

Motionärernas förslag

Ett fiskevårdsområde får inte bildas
om ägarna av det fiske som det
är fråga om mera allmänt motsätter
sig bildandet och har beaktningsvärda
skäl för det. Vid denna prövning
skall främst deras mening beaktas,
vilkas fiskeutövning påverkas
mest av bildandet.

Första stycket gäller inte, om behovet
av fiskevårdsområdets bildande
är synnerligen angeläget.

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i övrigt anförs i motionen.

1980/81:2109 av Olle Eriksson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om fördelning av anslag till fiskevård,

2. att riksdagen beslutar att 6 § lagen om fiskevårdsområden skall erhålla
följande som Motionärernas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Motionärernas förslag

Ett fiskevårdsområde får inte bildas
om ägarna av det fiske som det
är fråga om mera allmänt motsätter
sig bildandet och har beaktansvärda
skäl för det. Vid denna prövning
skall främst deras mening beaktas,
vilkas fiskeutövning påverkas
mest av bildandet.

Första stycket gäller inte, om behovet
av fiskevårdsområdets bildande
är synnerligen angeläget.

JoU 1980/81:29

Utskottet

Fiskerätten vid kusten

Vattnet utmed våra kuster är antingen allmänt eller enskilt. Enskilt
vatten är sådant vatten som ingår i fastigheterna. Regler för vad som är
enskilt vatten återfinns i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde.
Reglerna benämns strand vattenregeln, enklavregeln och kilometerregeln.
Huvudprinciperna för indelning av vattenområde i allmänt och
enskilt vatten är i korthet följande.

Strandvattenregeln innebär att allt vatten är enskilt inom 300 m från
fastlandet eller från ö som är minst 100 m lång. Om den stranden följande
kurvan för högst tre meters djup går längre ut än 300 m, sträcker sig det
enskilda vattnet dock ända ut till denna djupkurva. Strandvattenregeln
gäller för landets hela kuststräcka.

Enklavregeln innebär att allt vatten räknas som enskilt som har förbindelse
med öppna havet endast över enskilt vatten. Visst undantag gäller.

Kilometerregeln innebär att allt vatten är enskilt som saknar förbindelse
med öppna havet av större bredd än en kilometer. Kilometerregeln gäller
ost- och sydkusten från gränsen mot Finland till Listershuvud i Blekinge.
Den tillämpas dock inte vid Gotland och Öland och vissa andra öar.

För Norrbottens län och Kalmar län finns härutöver särskilda regler.

Vattenområde som inte ingår i fastigheterna är allmänt vatten. Den yttre
gränsen för allmänt vatten sammanfaller med territorialgränsen.

Rätten till fiske regleras i lagen (1950:596) om rätt till fiske. Tillämpningsföreskrifter
m. m. återfinns bl. a. i fiskeristadgan (1954:607).

På allmänt vatten är fiske med rörligt redskap (t. ex. nät, handredskap)
fritt för vatje svensk medborgare. Som regel får fast redskap (som fästs vid
bottnen eller stranden för minst två dygn i följd, t. ex. ålryssja) sättas ut
endast efter myndighets tillstånd. Åtskilliga specialregler gäller för olika
kuststräckor.

På enskilt vatten får fiske enligt huvudregeln bedrivas endast av jordägaren
eller den som enligt avtal, urminnes hävd etc. äger rätt därtill. En rad
undantag gäller, till förmån för s. k. frifiske. Reglerna skiftar mellan olika
kustavsnitt. I det följande lämnas en kort redogörelse för de viktigaste
frifiskebestämmelsema på olika kuststräckor.

Vid Norrlandskusten - som omfattar kuststräckan från gränsen mot
Finland i norr till Östhammars kommun i söder — omfattar frifisket allt
fiske med rörliga redskap, med undantag för fiske efter lax.

Vid södra ostkusten - som omfattar kuststräckan fr. o. m. Östhammars
kommun till Torhamnsudde i Blekinge - omfattar frifisket endast visst
nätfiske efter strömming och skarpsill.

Vid Blekinge läns södra kust och Gotlands läns kuster är nätfiske och
fiske med tobisnot fritt på enskilt vatten, men som regel inte fiske med

JoU 1980/81:29

handredskap. Vid Blekinge läns södra kust omfattar frifiskerätten bl.a.
även fiske med långrev i allt enskilt vatten.

Vid Skånes östra och södra kuster omfattar frifiskerätten allt fiske med
rörligt redskap.

Vid västkusten omfattar frifiskerätten allt fiske med undantag av visst
fiske efter ostron. För Öresund gäller dock specialbestämmelser som fungerar
så, att det i praktiken gäller förbud mot fritt utsättande av fast
redskap på enskilt vatten.

Fiskerätten i inlandsvattnen

Allmänt vatten finns i de stora sjöarna Vänern och Vättern, Hjälmaren
och Storsjön i Jämtland men inte i Mälaren. Vid bestämmandet av vad som
är enskilt vatten i dessa sjöar är strandvatten-, enklav- och kilometerreglerna
tillämpliga, med vissa särbestämmelser. För fiske i allmänt vatten
gäller samma regler som för fiske i allmänt vatten i havet. I enskilt vatten
får fiske i princip bedrivas endast av fiskerättsägare. Visst frifiske förekommer
dock på enskilt vatten i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren
samt Storsjön. Reglerna skiftar.

I annat inlandsvatten än de stora sjöarna är allt fiske enskilt. För dessa
vattenområden saknas bestämmelser angående frifiske.

Allmänna överväganden

Vi har i vårt land ovanligt god tillgång på fiskevatten. Med undantag för
de egentliga slättlandsområdena finns det överallt gott om sjöar och strömmande
vatten. De stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och
Storsjön i Jämtland är genom sitt centrala läge av utomordentligt värde.
Kusterna med sina skärgårdsområden är naturtillgångar som har få motsvarigheter.

De naturliga förutsättningarna för fiske är således goda. Tillgången på
fiske är emellertid inte obegränsad. 1 de flesta av våra fiskevatten går det
inte att ta för sig efter behag. Fiskbestånden räcker inte till. 1 havet har
internationella fångstbegränsningar genomförts för att motverka den pågående
utfiskningen av vissa eftersökta fiskarter. Längs våra kuster är
värdefulla fiskslag som lax, havsöring, ål och hummer utsatta för en hård
beskattning. I insjövattnen är fisket långtifrån alltid välavvägt. Följden har
blivit att många vatten innehåller undermåliga fiskbestånd. Andra omständigheter
som har påverkat fiskbestånden och förutsättningarna för fiske är
bl. a. försurningen av insjövattnen, kraftverksutbyggnader, sjöregleringar
och utsläppen av avloppsvatten från reningsverk och industrier.

Fiske har sedan gammalt en fast förankring bland stora delar av befolkningen
i vårt land. Under de senare åren har både yrkesfisket och fritidsfisket
förändrats väsentligt. Yrkesfisket har rationaliserats. Det arbetar i dag

JoU 1980/81:29

med minskat antal utövare men med större båtar och effektivare redskap.
Dessutom har den internationella utvecklingen på havsrättens område
tvingat fram regleringar som har inneburit stora förändringar för det traditionella
svenska yrkesfisket.

Riksdagen antog år 1978 riktlinjer för fiskeripolitiken (prop. 1977/
78:112. JoU 1977/78:23, rskr 1977/78:272). I propositionen behandlas
bl. a. målen för fiskeripolitiken, fiskets framtida omfattning och inriktning,
licensiering av yrkesfiske och statliga insatser för fiskets rationalisering.
Riktlinjerna avser inte fritidsfiskets utveckling.

Fritidsfisket har under senare år utvecklats till en av våra mest utbredda
och populära rekreationsformer. Statens stöd till fritidsfisket har hittills
främst varit av indirekt natur. Särskilt bör nämnas den service i olika
former som lämnas fritidsfisket genom fiskeriadministrationen. Resultaten
av sötvattenslaboratoriets forskningar och undersökningar har stor betydelse
för fritidsfisket. Detsamma gäller statens stöd till olika anläggningar
för det rörliga friluftslivet. I det sammanhanget bör även nämnas naturvårdsverkets
förvärv av värdefulla naturområden för friluftsliv. Till dessa
områden hör nämligen i flera fall vatten som kan utnyttjas för fritidsfiske.

I propositionen lägger regeringen fram förslag om olika åtgärder för att
främja fritidsfisket, m. m. Dessa grundar sig på de förslag som presenterats
av 1973 års fiskevattensutredning i dess slutbetänkande (SOU 1978:75)
Fiska på fritid samt på däröver angivna remissyttranden. Utskottet följer i
fortsättningen i huvudsak den disposition som föredragande statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet använt i sitt anförande. Utskottets
yttrande koncentreras på propositionens huvuddrag och de yrkanden som
förs fram i motionerna. De avsnitt av propositionen som inte berörts har
inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Fiskevattensutredningen framhåller i sitt betänkande att det är en viktig
uppgift för samhället att skapa ett fritidsutbud som står öppet för alla.
Fritidsfisket är i dessa sammanhang av utomordentligt stor betydelse.
Enligt en undersökning som utredningen har låtit göra har fiske kommit att
spela en allt större roll som fritidssysselsättning. Omkring två miljoner
människor i landet beräknas fiska åtminstone någon gång om året. För att
det stora fiskeintresse som finns skall kunna tas till vara och utvecklas är
det enligt utredningen viktigt att fiskevattnen håller en god kvalitet och att
tillräckligt med fiskevatten ställs till fritidsfiskets förfogande.

Jordbruksministern slår i propositionen fast att fiskbestånden givetvis
bör vårdas och utnyttjas på bästa sätt. Alla som fiskar måste ta hänsyn till
de biologiska förutsättningarna som råder och till de restriktioner som
gäller till skydd för fiskbestånden. Även på detta område är det nödvändigt
att hushålla med naturresurserna. Inom de gränser som ges av en ansvarsfull
hushållning med fisktillgångarna bör utvecklingen av både yrkesfisket
och fritidsfisket främjas. När det gäller de enskilda fiskevattnen, de som

JoU 1980/81:29

hör till fastigheterna, är det i grunden fiskevattensägarna som har det
direkta ansvaret för fiskevården. Inslaget av allmänt intresse utgör dock
motiv för statliga åtgärder i olika former.

Fritidsfiskarnas organisation bör aktivt medverka i arbetet för att utveckla
och förbättra fritidsfisket. Åtgärderna bör ges en sådan inriktning
och utformning att de stimulerar fritidsfiskarna till att själva hjälpa till med
detta arbete. Det skapar samtidigt en ökad förståelse och respekt för de
ekologiska sambanden. De åtgärder som vidtas för fritidsfisket måste även
ses som ett led i det allmännas stöd till friluftsliv och naturvård i stort.
Ökad hänsyn bör kunna tas till fritidsfisket vid planeringen för friluftslivet.

Enligt motion 1979/80: 1897 bör samhällets fritidsfiskepolitik inriktas på
att utveckla det frivilliga och fria organisationslivet som huvudmän för ett
välutvecklat fritidsfiske.

Utskottet ansluter sig till de propositionsuttalanden rörande fritidsfisket
som nyss redovisats. Våra fiskevatten utsätts för stora påfrestningar.
Industrikulturen orsakar försurning och nedsmutsning av vattnen. De moderna
fiskemetoderna utövar ett hårt tryck på fiskbestånden. Vi bör därför
aktivt ingripa för att skydda dessa. Yrkesfisket och fritidsfisket bör främjas
inom de gränser som följer av en ansvarsfull hushållning med naturresurserna.
Fritidsfiskarnas organisation bör enligt utskottets mening ges ett
ansvar för att utveckla och förbättra fritidsfisket. Någon motsättning mellan
motionen och propositionen synes inte föreligga härvidlag. Det anförda
är enligt utskottets mening ägnat att tillgodose syftet med motionen i här
behandlad del (yrkande 3). Den bör därför inte föranleda någon riksdagens
ytterligare åtgärd.

Fiskevattensutredningen föreslog i sitt betänkande att allt enskilt fiske
med rörligt redskap görs fritt vid Gotlands läns kuster, vid Blekinge läns
södra kust och vid Skånes östra och södra kuster. Utredningen föreslog
vidare att fisket med handredskap görs fritt i Vänern, Vättern, Mälaren,
Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Som framgår av den inledningsvis
lämnade redogörelsen för fiskerättsreglerna förekommer frifiskerätt längs
en betydande del av de nämnda kustavsnitten och i vissa av de stora
sjöarna, men frifiskerättens innehåll skiftar i hög grad längs kusterna och i
sjöarna. Enligt jordbruksministern saknas anledning att öka rätten till
frifiske genom inlösen av enskild fiskerätt. Kostnaderna för inlösen skulle
bli höga. Möjligheterna till fritidsfiske bör enligt propositionen kunna
förbättras genom fiskevårdsåtgärder som höjer fiskets kvalitet.

I tre motioner framförs yrkanden som överensstämmer med fiskevattensutredningens
förslag om frisläppande av handredskapsfisket utefter
Blekinge och Gotlands kuster samt i de stora sjöarna. Inlösningskostnaderna
bör enligt motion 2107 finansieras med fiskevårdsavgifter. Enligt
motionen bör handredskapsfisket även vid södra ostkusten inlösas och
släppas fritt för allmänheten. I motionen framhålls att de här nämnda
vattnen ligger i anslutning till de stora befolkningskoncentrationerna i vårt

JoU 1980/81:29

land. De skulle därigenom kunna användas av ett stort antal fiskande
under förutsättning att de vore tillgängliga. Enligt motionen torde kostnaderna
för inlösen av enbart handredskapsfisket vid ostkusten bli avsevärt
mycket lägre än de 100-200 milj. kr. som utredningen beräknat för inlösen
av allt rörligt fiske utmed samma kuststräcka. Enligt motion 2108 bör allt
fiske med rörligt redskap vid södra ostkusten ges fritt. I övrigt ansluter sig
motionärerna till utredningens förslag. I motion 1979/80: 1897 framhålls att
det vid södra ostkusten och i de stora sjöarna föreligger stora praktiska
svårigheter att avgöra var gränsen går mellan allmänt vattenområde och
sådana enskilda vattenområden som omfattas av den enskilda fiskerätten.

Utskottet får erinra om att fisket med handredskap, som är den för
fritidsfisket viktigaste fiskemetoden, är fritt även på enskilt vatten längs
långa kuststräckor. Vid Norrlandskusten är handredskapsfisket fritt med
undantag av fiske efter lax. Likaså är handredskapsfisket fritt längs västkusten
och längs Skånes syd- och östkust. Däremot finns inget fritt handredskapsfiske
längs södra ostkusten, ej heller vid Gotlands kust och vid
Blekinges sydkust.

Utskottet anser i likhet med jordbruksministern att anledning saknas att
öka rätten till frifiske genom inlösen av enskild fiskerätt. Vid sidan av
frifisket får fritidsfiskarnas möjligheter att lösa fiskekort anses vara tämligen
omfattande. Statens vatten är i stor utsträckning upplåtna för fiske,
likaså vatten som ägs av kommuner och landsting samt åtskilliga enskilt
ägda vatten. Genom den i propositionen föreslagna nya lagen om fiskevårdsområden
torde nya möjligheter till fiske komma att öppna sig för
fritidsfiskarna. Utskottet avstyrker med hänsyn till det anförda motion
2107 yrkandena 2 och 3, motion 2108 yrkande 1 samt motion 1979/80:1897
yrkande 1.

Fiskevattensutredningen har i sitt betänkande lagt fram förslag som tar
sikte på att lösa olika konfliktsituationer mellan skilda kategorier fiskande
till följd av konkurrensen om bl. a. vissa fiskarter, fiskeplatser och möjligheterna
att försälja fångsten. Som utgångspunkt för förslaget anges att i en
konfliktsituation bör företräde ges åt yrkesfiske och fritidsfisket med handredskap.
1 propositonen framhålls att det är ostridigt att det förekommer
konflikter mellan olika kategorier av fiskande. Yrkesfiskarna känner sina
intressen hotade av dem som på sin fritid, men i förvärvssyfte, bedriver ett
inte obetydligt fiske med yrkesmässiga redskap. Dessutom förekommer
konkurrens i fråga om fördelningen av fisketillfällena mellan å ena sidan
det kustbundna yrkesfisket och å andra sidan det yrkesfiske som bedrivs
med större faryg som kan fiska över stora områden.

Jordbruksministern är med hänsyn till denna situation inte beredd att nu
ta ställning till hur olika konfliktsituationer mellan skilda kategorier
fiskande skall lösas. Han anser det emellertid viktigt att de frågor som
hänger samman med nu nämnda konflikter blir föremål för nya överväganden.
Han anmäler därför sin avsikt att senare begära bemyndigande att få
tillkalla en kommitté för att utreda bl. a. dessa frågor.

JoU 1980/81:29

I motion 1979/80: 1897 föreslås att den s. k deltidsfiskeproblematiken blir
föremål för en förnyad översyn. I ett par fristående motioner väcks frågan
om en möjlig förenkling av byråkratin för kustfiskarna. Enligt motion 1003
borde det bl. a. vara möjligt att avskaffa loggbokstvånget för båtar under
12 m, ja, kanske hela yrkeslicenstvånget. I motion 1383 förelås även att
kustfiskarna innanför baslinjen skall erhålla delkvoter av den svenska
fiskekvoten.

Utskottet instämmer i jordbruksministerns uttalande att frågan om konkurrensen
mellan olika kategorier fiskande och olika slags fiske bör underkastas
nya överväganden. Utskottet biträder därför jordbruksministerns
förslag om utredning av dessa frågor. Med det anförda torde motion 1979/
80: 1897 i här berörda avseende (yrkande 5) ha tillmötesgåtts. Även de
frågor som väckts i motionerna 1003 och 1383 torde i betydande utsträckning
komma under övervägande i den aviserade utredningen. Enligt vad
utskottet erfarit tas vidare bl. a. frågan om fiskeloggboksplikten upp i en
översyn som statskontoret f. n. genomför av uppgiftslämnande och statistikproduktion
på fiskets område. Ifrågavarande motioner bör med hänvisning
till det anförda inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Fiskevårdsåtgärder m. m.

Jordbruksministern framhåller i propositionen i anslutning till fiskevattensutredningens
förslag att ett allsidigt och väl avvägt fiske är god fiskevård.
De fiskande måste visa ansvar och hänsyn i sitt fiske. Detta är en
förutsättning för att regleringar skall kunna undvikas i framtiden.

Målet för fiskevården bör enligt propositionen vara att genom olika
åtgärder förbättra fisket och fiskevattnen till gagn för såväl yrkesfisket som
fritidsfisket.

Biotopvårdande åtgärder, dvs. återställningsarbeten i förstörda vattendrag
och olika förbättringsåtgärder inklusive kalkning av sjöar och vattendrag,
är av central betydelse för fiskevården. Bland andra viktiga fiskevårdsåtgärder
nämns i propositionen s.k. anpassat fiske, vilket exempelvis
kan ta formen av allsidigt bedrivet fiske och fisketräda. Utsättning av
fisk och kräftor har sedan lång tid utgjort grundstommen i det svenska
fiskevårdsarbetet. Goda resultat har erhållits efter utsättning av laxfisk i
havet, längs kusterna och de stora sjöarna. Försöksutsättning av ål pågår
och utvärderas f. n. Jordbruksministern framhåller att verksamheten har
stor betydelse främst för yrkesfisket men även för fritidsfisket. Beträffande
fisksjukdomar framhålls att fiskhälsokontrollen f. n är föremål för översyn.
Några ändringar i gällande bestämmelser bör därför inte göras nu.

Fiskevattensutredningen framhöll i sitt betänkande att planeringen av
fiskevårdsåtgärderna kräver insatser av det allmänna. Utredningen föreslog
att fiskenämnderna skall ha till uppgift att upprätta hushållningsplaner
för områden med särskilt komplicerade fiskeförhållanden och att länssty -

JoU 1980/81:29

relserna som samordnare av samhällsplaneringen bör godkänna dessa
planer.

I propositionen framhåller jordbruksministern att en förbättrad planering
bör ingå som ett led i fiske vård sarbetet. Han anser dock att denna
uppgift bör kunna ingå i den löpande verksamheten vid närmast ansvariga
statliga organ. Härigenom kan ett värdefullt underlag erhållas för statens
insatser på dessa områden, liksom för den kommunala och regionala
planering som berör fritidsfisket. En fristående planering är enligt jordbruksministerns
mening inte motiverad.

Enligt motion 2107 bör de begränsade resurserna framför allt satsas på
fiskevatten av intresse ibland den fritidsfiskande allmänheten och en aktiv
yrkesfiskarkår. Planeringen bör enligt motionärerna skötas av fiskenämnderna
i samarbete med kommuner och länsmyndigheter.

Utskottet vill beträffande behovet av aktiva fiskevårdande åtgärder
framhålla att utsättning av främst inhemsk laxfisk samt biotopförbättrande
åtgärder för att ändra vattenmiljön i vissa vatten är särskilt angelägna för
fritidsfisket f. n. I likhet med jordbruksministern finnér utskottet att de
resurser som står till buds för fiskevårdande åtgärder bör utnyttjas planmässigt.
Det torde få ankomma på de närmast ansvariga statliga organen,
nämligen den lokala fiskeriadministrationen samt länsstyrelserna, att som
ett led i sin löpande verksamhet svara för denna planering med syfte att de
begränsade resurserna används för en ökning av möjligheterna till fritidsfiske
där behoven är mest angelägna. Den kommunala fritidsfiskeplaneringen
bör vara grund för de statliga insatserna. Med det anförda bör enligt
utskottets mening syftet med motion 2107 yrkande 1 i betydande utsträckning
ha tillgodosetts. Yrkandet bör således anses vara besvarat med vad
utskottet anfört.

Statligt stöd till fritidsfisket m. m.

Staten ger redan nu ekonomiskt stöd i olika former till fritidsfisket.
Stödet lämnas både direkt till fritidsfisket och indirekt som stöd till fiskevård
och forsknings- och utvecklingsverksamhet. Genom den av staten
finansierade centrala och lokala fiskeadministrationen främjas fritidsfisket
på olika sätt. Som exempel må nämnas att fiskenämnderna bedriver informations-
och rådgivningsverksamhet med anknytning till fritidsfisket.
Fiskeriintendentema tillvaratar fritidsfiskets intressen i miljöskyddslagsoch
vattenlagsärenden. De medel som anvisas för kursverksamhet på
fiskets område kan även användas för kurser i fiskevård. Stöd till fiskevårdande
åtgärder lämnas på olika sätt.

Fiskevattensutredningen har i sitt betänkande föreslagit att ekonomiskt
stöd skall utgå till åtgärder som särskilt tar sikte på fritidsfisket. Förslaget
innebär att bl. a. ett fiskevårdsbidrag skall utgå till fiskevårdsområden
m.fl. som upplåter fiskerätt till allmänheten, Stödet skulle enligt utred -

JoU 1980/81:29

ningen lämpligen kunna finansieras med en särskild årlig fiskevårdsavgift
som skulle erläggas av alla fritidsfiskare äldre än 15 år.

I propositionen framhåller jordbruksministern att statens stöd till fiskevårdsåtgärder
för fritidsfiskets behov bör stärkas. I första hand bör stödet i
form av bidrag kunna utgå till kostnaderna för förrättning i samband med
bildande av fiskevårdsområde. Stöd i form av bidrag eller statlig lånegaranti
bör enligt jordbruksministern även kunna omfatta åtgärder som utplantering
av fisk, biotopförbättrande åtgärder och riktat fiske. Som villkor för
bidragen bör krävas att aktuellt vatten upplåts för allmänhetens fiske under
sådana organisatoriska former som kan godkännas av fiskeristyrelsen.
Jordbruksministern anför vidare att bidragets storlek normalt inte bör
överstiga 50% av de godkända kostnaderna men att förhöjt bidrag bör
kunna lämnas med högst 70% i vissa fall. Bidrag bör kunna utgå till
enskilda fiskerättsägare och till sammanslutningar av sådana eller av fritidsfiskare
samt till kommuner.

Frågan om vilka villkor som skall gälla för att bidrag skall beviljas till
bildande av fiskevårdsområden diskuteras i två motioner. Enligt motion
2104 läggs genom föreslagen ändring av statsbidragsreglerna alltför stor
tyngd vid kopplingen mellan bildandet av fiskevårdsområden och allmänhetens
fritidsfiske. Motionärerna förordar att nu gällande regler för statligt
stöd till kostnaderna bibehålls. Enligt motion 2107 bör bidrag till kostnaderna
för bildande av fiskevårdsområden utgå endast i de fall då ägarna till
området i fråga förbinder sig att sörja för att fisket upplåts till allmänheten
— genom försäljning av fiskekort eller på annat sätt. Motsvarande bör
enligt motionärerna gälla även för bidrag till andra fiskevårdande åtgärder.

Utskottet ansluter sig till uttalandena i propositionen under denna
punkt. I likhet med jordbruksministern finnér utskottet sålunda bl. a. att
man som ett villkor för bidrag i dessa sammanhang bör kräva att aktuellt
vatten upplåts för allmänhetens fiske och då under organisatoriska former
som kan godkännas av fiskeristyrelsen. Bidraget bör normalt inte överstiga
50% men ett förhöjt bidrag om 70% bör kunna utgå i vissa fall. Det anförda
innebär att utskottet avstyrker motion 2104 och motion 2107 yrkande 6.

Jordbruksministern framhåller även att en effektiv forsknings- och utvecklingsverksamhet
(FoU) har stor betydelse för resultatet av fiskevårdsarbetet.
Enligt hans bedömning skall i första hand befintliga odlingsanläggningar
och laboratorier kunna utnyttjas för FoU-verksamheten, med hänsyn
till det ansträngda ekonomiska läget.

I motion 1979/80:1897 föreslås att FoU-verksamheten på fiskevårdens
område ges ökade resurser. Bl. a. bör en ny fiskodlingsanstalt kunna
anläggas i Sydsverige.

Utskottet ansluter sig till jordbruksministerns bedömningar av behovet
av fiskevårdande åtgärder. När det gäller stödet åt forskning och utveckling
bör enligt utskottets mening de medel som inflyter från fiskeavgifter
enligt 2 kap. 10 § vattenlagen, i enlighet med vad som uttalats i propositionen,
fortsättningsvis i sin helhet tillföras FoU-verksamhet på fiskevårdens

JoU 1980/81:29

område. Hittills har delar av dessa avgifter fått användas för andra fiskevårdande
ändamål. Enligt utskottets mening är det i det ansträngda ekonomiska
läge som råder f. n. inte möjligt att härutöver tillmötesgå de förslag
om ökade resurser till FoU-verksamheten som framförts i motionen. Den
avstyrks sålunda i förevarande del (yrkande 6).

I propositionen framhålls att det statliga stöd som nu utgår till den
allmänna verksamheten inom Sveriges fritidsfiskares riksförbund och Sveriges
fiskevattenägareförbund bör ges även fortsättningen. Jordbruksministern
framhåller att fritidsfiskarnas organisation bör ta ett större ansvar
för fiskevården. Sveriges fritidsfiskares riksförbund bör kunna erhålla
ersättning för konkreta fiskevårdsåtgärder efter ansökan hos fiskeristyrelsen.
Vidare bör Fiskevattenägareförbundet kunna erhålla ersättning för
informationsinsatser och för åtgärder i syfte att främja bildandet av fiskevård
sområden.

Frågan om bidrag till organisationerna tas upp i två motioner. Enligt
motion 2107 bör Sveriges fritidsfiskares riksförbund erhålla ett årligt anslag
för att täcka sina kostnader för en utvecklad fiskevård. I motion 2109
framhålls att förbunden bör kunna tilldelas medel för information, planering
m. m. från centralt håll trots att åtgärderna inte i direkt mening kan
anses vara konkreta.

Utskottet ansluter sig till jordbruksministerns mening att fritidsfiskarnas
organisation bör ta ett större ansvar för fiskevården. Det nuvarande stödet
till de aktuella organisationerna bör utgå även i fortsättningen som allmänt
organisationsstöd. Utskottet finner även att organisationerna, efter ansökan
hos fiskeristyrelsen, bör kunna erhålla ersättning för konkreta fiskevårdsåtgärder,
informationsinsatser för en utvecklad fiskevård och åtgärder
i syfte att främja bildandet av fiskevårdsområden, i enlighet med en
plan som godkänts av fiskeristyrelsen. Vad utskottet här anfört synes i
väsentlig mån vara ägnat att tillgodose kraven i motion 2107 yrkande 7 och
motion 2109 yrkande 1. Motionerna bör sålunda anses besvarade med det
anförda.

Jordbruksministern anför i propositionen att utredningens förslag, att en
stor del av det statliga stödet till fiskevården och fritidsfisket skall finansieras
med en särskild avgift, inte bör genomföras nu. Bl. a. är kostnaderna
för administration, kontroll och tillsyn svåra att beräkna. Det statliga
stödet till fritidsfisket bör därför enligt propositionen finansieras över
statsbudgeten utan att någon särskild avgift tas ut. För budgetåret 1981/82
äskas under ett nytt anslag till bidrag till fiskevård m. m. ett belopp om 4,8
milj. kr. utöver vad som redan beviljats i enlighet med tidigare gällande
regler. Dessutom äskas 200000 kr. utöver tidigare anvisat belopp till fiskeristyrelsen
för att täcka de ökade resurser som krävs för att administrera
det utvidgade statliga stödet till fritidsfisket.

I motion 2107 anförs att det föreslagna anslaget för täckande av kostnader
för bidrag till fiskevård m. m. är helt otillräckligt för att finansiera de i

JoU 1980/81:29

motionen förordade åtgärderna. Motionärerna föreslår att dessa kostnader
täcks genom en fiskevårdsavgift som erläggs av den fiskande allmänheten
och föreslår att denna fråga utreds. Ett liknande yrkande återfinns i motion
1979/80: 1897.

Utskottet biträder regeringens förslag i nu förevarande avseenden. I
likhet med föredraganden anser utskottet att fördelarna med en allmän
fiskevårdsavgift inte blir så stora att den bör införas nu. Kostnaderna för
en indrivning av avgifterna samt svårigheterna att genomföra en någorlunda
tillförlitlig kontroll av att avgiften erlagts har därvidlag särskilt beaktats.
Med det sagda avstyrker utskottet motion 2107 yrkande 9 och motion 1979/
80:1897 yrkande 8.

Fiskevårdsområden

Rätten att fiska i enskilt vatten är enligt huvudregeln förbehållen ägarna
av de fastigheter till vilka fisket hör. Det enskilda fisket kan utgöra en del
av en fastighet eller, om fisket är samfällt, gemensamt tillhöra en grupp av
fastigheter. Undantagsvis kan fisket utgöra en särskild fastighet. Vanligtvis
tillkommer rätten till fiske i ett visst vatten så många att fisket inte kan
nyttjas rationellt, och svårigheter uppstår för en effektiv fiskevård. Uppdelningen
av ett fiskevatten på många delägare är besvärande redan när
fisket är samfällt för ett skifteslag. Härtill kommer att fisket i en sjö eller på
en älvsträcka som i sig kan ses som en naturlig brukningsenhet ofta är
uppdelat på flera skifteslag. Är fisket skiftat, är enheterna ofta för små och
en samverkan mellan fiskerättsinnehavarna därför nödvändig för en ändamålsenlig
fiskevård och ett rationellt utnyttjande av fisket.

För att få en effektiv samverkan mellan olika fiskerättsägare infördes
genom lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden en ny organisationsform
kallad fiskevårdsområdet. Ett fiskevårdsområde är en i särskild ordning
bildad samfällighet som syftar till att samfällt ordna fiskeförhållandena och
främja fiskerättsägarnas gemensamma intressen. Enligt fiskevattensutredningen
har dock lagen om fiskevårdsområden inte blivit den framgång man
ursprungligen tänkte sig. Utredningen har därför lagt fram förslag till en ny
lag om fiskevårdsområden.

Jordbruksministern anför i propositionen att man så långt möjligt bör
undanröja det hinder mot ett rationellt fiske och övrig fiskevård som
uppdelningen av det enskilda fisket på många delägare innebär. Det behövs
således en effektiv samverkan mellan fiskerättsägarna. Fiskevårdsområdet
utgör en ändamålsenlig organisation för en förvaltning av både
samfällt och skiftat fiske. I propositionen föreslås en ny lag om fiskevårdsområden.
Enligt jordbruksministern bör det i den nya lagen uttryckligen
skrivas in att den har till syfte att samordna inte bara utnyttjandet av fiske
utan också fiskevården inom ett vattenområde.

I två tidigare väckta motioner - motion 780 och motion 1979/80:1897

JoU 1980/81:29

yrkande 2 — framhålls det angelägna i att lagen om fiskevårdsområden
reformeras för att underlätta bildandet av nya fiskevårdsområden.

Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att fiskevårdsområdet
utgör en ändamålsenlig organisation för en förvaltning av enskilt fiske. En
ny reform som gör det möjligt att bilda fiskevårdsområden på ett enklare
sätt än vad som är fallet f. n. ter sig angelägen. Vad i propositionen anförts
synes ägnat att i väsentlig grad tillgodose de nu aktuella motionsyrkandena.
De bör därför inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Jordbruksministern anför i propositionen att det enligt hans mening inte
kan komma i fråga att genom lagstiftningen om fiskevårdsområden inskränka
samernas nuvarande rättigheter. Enligt jordbruksministern bör
gällande förbud att bilda fiskevårdsområden inom renskötselområdena
kvarstå. Problem kan uppstå när det gäller att samordna fisket i vatten med
blandad ägostruktur som helt eller delvis är belägna inom de nämnda
områdena. Enligt jordbruksministerns mening bör dessa samordningsproblem
i många fall kunna lösas genom frivilliga överenskommelser mellan
samerna och enskilda fiske vattensägare, eventuellt i förening med upplåtelser
enligt bestämmelserna i rennäringslagen.

Enligt motion 1979/80:1897 bör rennäringslagen ändras så att fritidsfiskets
önskemål kan tillgodoses bättre i samevattnen. Det kan enligt motionärerna
knappast vara rimligt att av statsmedel eller fiskekortsmedel och
med ideellt arbete göra långsiktiga fiskevårdande insatser som över en natt
kan spolieras genom massiva nätfiskeavstängningar av fiskande som fiskar
med stöd av renskötselrätten.

Utskottet delar jordbruksministerns bedömning att samernas nuvarande
rättigheter inte får inskränkas genom ändring i lagstiftningen om fiskevårdsområden.
De problem som uppstår i vatten med blandad ägostruktur
bör sålunda enligt utskottets uppfattning kunna lösas genom frivilliga överenskommelser.
Motionen avstyrks i förevarande del (yrkande 4).

Avsikten med den nya lagen om fiskevårdsområden är bl. a. att förfarandet
vid bildandet av fiskevårdsområden skall förenklas och förbilligas. De
nu gällande majoritetsvillkoren vid bildandet förutsätter en fullständig
kartläggning av äganderätten till fisket inom det ansökta området. Jordbruksministern
biträder det förslag som lagts fram av fiskevattensutredningen
och som går ut på att ersätta de nuvarande bestämt angivna majoritetskraven
med ett mer allmänt opinionsvillkor. Däremot anser han inte att
ett fiskevårdsområde under vissa förutsättningar skall kunna bildas även
om fiskerättsägarna mera allmänt motsätter sig en samverkan. För en
sådan undantagsregel saknas enligt hans mening tillräckliga motiv. Erfarenhetsmässigt
förutsätter nämligen ett väl fungerande samarbete på fiskevårdens
område att det bland fiskerättsägarna finns en vilja till och ett
intresse för en sådan samverkan.

Enligt 19 § i lagförslaget har länsstyrelsen att pröva frågor om ändring av
stadgarna när det gäller bl. a. grunderna för fiskets utnyttjande, efter

JoU 1980/81:29

ansökan av fiskevårdsområdesföreningen. I sitt yttrande har lagrådet föreslagit
vissa ändringar av detta stadgande. Som kommentar härtill anför
jordbruksministern att han inte är beredd att som lagrådet förordar ge en
enskild medlem, kommunen eller fiskenämnden möjlighet att ta initiativ till
stadgeändringar.

I tre motioner yrkas bifall till fiskevattensutredningens förslag att fiskevårdsområde
kan bildas under vissa förutsättningar även om fiskerättsägarna
mer allmänt motsätter sig en sådan samverkan. I motion 2107
framhåller motionärerna att de i likhet med lagrådet anser att fiskevattensutredningens
förslag i detta hänseende bör genomföras. Likartade resonemang
återfinns i motionerna 2108 och 2109. I motion 2107 yrkas vidare att
en enskild medlem, kommun eller fiskenämnd skall ha möjlighet att ta
initiativ till stadgeändringen för ett fiskevårdsområde.

Utskottet biträder regeringens förslag till ny lag om fiskevårdsområden i
dess helhet. När det gäller de anförda motionsyrkandena finnér utskottet
det inte lämpligt att länsstyrelsen i en fråga där fiskerättsägarnas ansvar för
fiskevården i de enskilda vattnen betonas skall kunna genomdriva bildandet
av fiskevårdsområden om de berörda fiskerättsägarna mer allmänt
motsätter sig detta. Där intressena skär sig bör i stället förhandlingar om
frivillig överenskommelse vara ett möjligt förfaringssätt. Utskottet kan
heller inte finna övertygande skäl för att en enskild medlem i fiskevårdsområdet
eller någon föreningen utomstående skulle få göra ansökan om
stadgeändring i en central fråga för fiskevårdsområdet. Riksdagen bör med
hänvisning till vad utskottet sålunda anfört avslå de i detta sammanhang
aktuella motionsyrkandena, nämligen motion 2107 yrkandena 4 och 5,
motion 2108 yrkande 2 och motion 2109 yrkande 2.

I motion 2103 framhålls att fiskevattensutredningens förslag innefattar
regler för fisket i de vatten som finns på häradsallmänningar och allmänningsskogar
i Norrland och i Dalarna men att denna fråga ej tas upp till
behandling i propositionen. Enligt motionären bör lagen om rätt till fiske
ändras så att fisket i dessa vatten skall kunna sättas under reell förvaltning.

Utskottet vill erinra om att en särskild utredare i maj 1979 tillkallades för
att företa en översyn av lagstiftningen om häradsallmänningar och allmänningsskogar
i Norrland och Dalarna. I direktiven för utredningen sägs intet
direkt om förvaltningen av de fiskevatten som ingår i dessa allmänningar.
Utredaren bör emellertid enligt direktiven vara oförhindrad att pröva andra
frågor som kan komma att aktualiseras under utredningsarbetets gång
och som rör häradsallmänningar och allmänningsskogar. Vid kontakt med
utredningsmannen har utskottet erfarit att denne avser att ta upp den här
aktuella frågan till behandling. Utskottet föreslår med hänvisning härtill att
motionen överlämnas till allmänningsutredningen för beaktande. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

JoU 1980/81:29

Bestämmelser till skydd för fiskebestånden m. m.

I propositionen framläggs förslag till bestämmelser i fråga om ingripande
mot vanskötsel av fiske och beträffande expropriation av fiske. Vidare
behandlas frågan om en samordning av länsstyrelsernas och fiskeristyrelsens
befogenhet att meddela bestämmelser om fiskets vård och bedrivande.

Jordbruksministern framhåller att det i fortsättningen bör ankomma på
fiskenämnden att vid behov ingripa mot uppenbara fall av vanskötsel av
enskilt fiske. Fiskenämnden bör därvid ha befogenhet att meddela de
beslut om fiskets bedrivande som behövs för att avhjälpa vanskötseln.
Bestämmelser härom bör enligt propositionen tas in i 30 § fiskerättslagen
(1950:5%). Vidare anförs i propositionen att laxbeståndet i Östersjön,
vilket till övervägande del baseras på reproduktion i de norrländska vattendragen,
numera utsätts för en alltför hård beskattning. Tillgången på lekfisk
är därför oroväckande liten på åtskilliga håll.

Jordbruksministern förordar mot bl. a. denna bakgrund, efter samråd
med dåvarande statsrådet Danell, att expropriationslagen ändras så att
expropriation får ske för att möjliggöra fiskevårdsåtgärder samt vetenskapliga
undersökningar och försök i fråga om fiske. Han framhåller därvid att
expropriation av enskild fiskerätt som ett medel att tillgodose fiskevård
torde komma i fråga främst i de fall fisket måste förbjudas helt. Samma
syfte torde i allmänhet kunna nås på ett mindre ingripande sätt i fall där
begränsad fredning av fisket är tillräckligt, t. ex. i form av fredningstider
eller förbud mot vissa fiskemetoder, genom att länsstyrelsen meddelar
lokala bestämmelser enligt 14 § fiskeristadgan.

I propositionen uttalar jordbruksministern vidare att det behövs en
bättre samordning när det gäller länsstyrelsernas resp. fiskeristyrelsens
befogenhet att meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande. Det
bör enligt jordbruksministern ankomma på fiskeristyrelsen att meddela
sådana föreskrifter som grundas på internationella överenskommelser och
rekommendationer medan länsstyrelserna bör meddela dessa föreskrifter
när de inte är föranledda av internationella överenskommelser eller rekommendationer.
Länsstyrelserna bör åläggas samrådsskyldighet med fiskeristyrelsen.
Med hänsyn till vandringsfiskens betydelse för både havsfisket
och sötvattensfisket bör det vidare överlåtas på fiskeristyrelsen att meddela
föreskrifter om vandringsfisken, även om föreskrifterna inte har sin
grund i internationella överenskommelser.

Problemen med den vikande reproduktionen av lax tas upp i två motioner.
Enligt motion 777 har de s. k. finnfällorna, som under 1970-talet börjat
användas vid fisket efter lax utanför älvmynningarna, en stor inverkan på
tillgången på avelslax. Enligt motion 2108 måste erforderliga åtgärder
vidtas för att bl. a. garantera ett fortsatt laxfiskbestånd.

Utskottet erinrar för sin del om att en grundtanke bakom den nu aktuella

JoU 1980/81:29

fiskereformen är omsorgen om fiskevården. Beståndet av värdefull fisk
bör säkras och om möjligt öka till förmån för såväl fritidsfisket som
yrkesfisket. I olika sammanhang har särskilt omsorgen om vandringsfisken,
lax, havsöring och ål, beaktats. Enligt utskottets uppfattning är det av
stor betydelse att en samlad ansträngning görs för att trygga beståndet av
lax i havet och dess reproduktion i älvarna. I sammanhanget må erinras om
att Sverige i internationella sammanhang verkat för att laxfisket i Östersjön
kvoteras och minskar.

Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen till skydd för fiskbestånden.
Det bör enligt utskottets mening bli möjligt för de fiskevårdande
myndigheterna att med de ökade möjligheter som kommer att stå till buds
sedan regeringens förslag genomförts vidta erforderliga åtgärder för att
ernå en förbättring av reproduktionsförhåliandena för bl. a. laxen och
havsöringen. Åtgärder i denna riktning bör även vara ägnade att stärka den
svenska förhandlingspositionen i de mellanstatliga förhandlingarna om
laxfisket i havet. Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört synes
syftet med de nu aktuella motionerna väsentligen tillgodosett. Motionerna
777 och 2108 yrkande 3 bör därför inte föranleda någon riksdagens ytterligare
åtgärd.

Förvaltningen av statens fiskevatten

Jordbruksministern framhåller i propositionen att fisket på statens vatten
i största möjliga utsträckning bör upplåtas till en så bred allmänhet som
möjligt. Som grund för förvaltningen av kronans fisken skall enligt jordbruksministern
gälla, att de liksom hittills i princip skall upplåtas mot
avgift, att företrädesrätt i huvudsaklig överensstämmelse med vad som
gäller f. n. bör ges främst yrkesfiskare av alla kategorier, att prissättningen
liksom f. n. skall grundas på en sammanvägning av å ena sidan företagsekonomiska
synpunkter och å andra sidan sociala värderingar samt att
upplåtelse för fritidsfiske i större utsträckning än f. n. skall ske genom
utarrendering till fiskeföreningar och under vissa förutsättningar avgiftsfritt.

Enligt motion 2107 bör upplåtelser till fiskeklubbar av fiske ske utan
ersättning i statens vatten därest klubben upplåter eller har för avsikt att
upplåta fiske åt allmänheten på skäliga villkor. Enligt motionärernas uppfattning
bör i detta fall de sociala värderingarna ta över de företagsekonomiska.

Utskottet instämmer i jordbruksministerns bedömning att prissättningen
vid upplåtelse av statens vatten för fiske även i fortsättningen skall baseras
på en sammanvägning av å ena sidan företagsekonomiska principer och å
andra sidan sociala värderingar. En utarrendering till en fiskeförening bör
vidare kunna ske utan avgift, om föreningens medlemmar åtar sig att som
motprestation lägga ned ett stort arbete på fiskevårdande åtgärder och om

JoU 1980/81:29

de medel som inflyter till föreningen som avgifter för underupplåtelser
används för fiskevård och tillsyn. Däremot är det enligt utskottets mening
inte motiverat att såsom föreslås i motion 2107 införa som huvudregel att
statens vatten upplåts utan avgift till fiskeklubbar. Motionen avstyrks
alltså, såvitt nu är i fråga (yrkande 8).

Fisketillsyn

Fiskevattensutredningen lade i sitt betänkande fram vissa förslag om en
förbättrad tillsyn av fisket. Sedermera har sjöövervakningskommittén i sitt
betänkande (Ds H 1980:1) Samordning av övervakningen och räddningstjänsten
till sjöss behandlat bl. a. fisketillsynen och kustbevakningens befogenheter
i fråga om tillsynen. Med hänsyn till att dessa förslag f. n.
bereds i regeringskansliet är jordbruksministern inte beredd att i förevarande
proposition ta ställning till utredningens förslag i fråga om fisketillsynen.

I motion 1979/80:1897 framläggs krav på en förbättrad fisketillsyn. Med
hänsyn till vad som anförts i propositionen bör enligt utskottets mening
frågan om fisketillsynen anstå tills de olika utredningsförslagen beretts i
regeringskansliet. Motionen bör således, såvitt nu är i fråga (yrkande 7),
inte föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Övrigt

I den vid föregående riksmöte väckta motionen 1979/80:872 föreslås att
ett antal holmar i ostkustskärgården arrenderas av samhället för att därefter
upplåtas som ”gästholmar” med fritt handredskapsfiske. Därigenom
skulle den grupp av det båtburna friluftsfolket som rör sig fritt i skärgården
få en lättillgänglig möjlighet till fritidsfiske med handredskap. Utskottet
har i och för sig intet att invända mot detta förslag. Det synes dock inte
vara av den karaktären att det bör belasta den offentliga förvaltningen. Ett
system av föreslagen natur synes lämpligen kunna introduceras på initiativ
av bl. a. de frivilliga organisationerna på förevarande område. Motionen
bör med hänvisning till det anförda inte föranleda någon riksdagens ytterligare
åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande samhällets fritidsfiskepolitik

att riksdagen lämnar motion 1979/80:1897 yrkande 3 utan vidare
åtgärd,

2. beträffande tillgången på fiskevatten

att riksdagen avslår motion 1979/80:1897 yrkande 1, motion 1980/
81:2107 yrkandena 2 och 3 samt motion 1980/81:2108 yrkande 1,

JoU 1980/81:29

3. beträffande vissa licensfrågor, deltidsfiskeproblematiken m.m.
att riksdagen lämnar motion 1979/80:1897 yrkande 5 samt motionerna
1980/81:1003 och 1980/81:1383 utan vidare åtgärd,

4. beträffande statligt stöd till fritidsfisket
att riksdagen

a) med avslag på motionerna 1980/81:2104 och 1980/81:2107
yrkande 6 godkänner de i regeringsprotokollet den 12 februari
1981 förordade grunderna för statligt ekonomiskt stöd till fiskevård
m.m. och för användning av avgifter enligt 2 kap. 10 §
vattenlagen (1918:523),

b) dels avslår motion 1979/80:1897 yrkande 6, dels lämnar motionerna
1980/81:2107 yrkandena 1 och 7 samt 1980/81:2109
yrkande 1 utan vidare åtgärd,

c) avslår motionerna 1979/80:1897 yrkande 8 och 1980/81:2107
yrkande 9,

5. att riksdagen till Fiskeristyrelsen för budgetåret 1981/82 utöver
av riksdagen tidigare anvisat förslagsanslag anvisar ytterligare
200000 kr.,

6. att riksdagen till Bidrag till fiskevård m.m. för budgetåret 1981/
82 anvisar ett reservationsanslag av 4800000 kr.,

7. beträffande i propositionen framlagt förslag till lag om fiskevårdsområden att

riksdagen

a) lämnar motion 1979/80:1897 yrkande 2 samt motion 1980/
81:780 utan vidare åtgärd,

b) med avslag på motionerna 1980/81:2107 yrkande 4, 1980/
81:2108 yrkande 2 och 1980/81:2109 yrkande 2 antar 6 § lagförslaget,

c) med avslag på motion 1980/81:2107 yrkande 5 antar 19 §
lagförslaget,

d) antar lagförslaget i de delar det ej behandlats i det föregående,

8. beträffande fritidsfiske inom renskötselområdena
att riksdagen avslår motion 1979/80:1897 yrkande 4,

9. beträffande fisket i de vatten som finns på häradsallmänningar
och i allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om överlämnande av motion 1980/81:2103 till 1979
års allmänningsutredning,

10. att riksdagen antar förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske,

b) lag om ändring i expropriationslagen,

c) lag om ändring i lagen (1973:1156) om ändring i lagen
(1950:596) om rätt till fiske,

JoU 1980/81:29

11. beträffande åtgärder för att trygga ett fortsatt laxfiskbestånd
att riksdagen lämnar motionerna 1980/81:777 och 1980/81:2108
yrkande 3 utan vidare åtgärd,

12. att riksdagen med avslag på motion 1980/81:2107 yrkande 8
godkänner de i regeringsprotokollet den 12 februari 1981 förordade
grunderna för förvaltningen av statens fiskevatten,

13. beträffande fisketillsynen

att riksdagen lämnar motion 1979/80:1897 yrkande 7 utan vidare
åtgärd,

14. beträffande gästholmar

att riksdagen lämnar motion 1979/80:872 utan vidare åtgärd.

Stockholm den 14 maj 1981

På jordbruksutskottets vägnar
SVANTE LUNDKVIST

Närvarande: Einar Larsson (c)*, Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Börje Stensson (fp). Grethe Lundblad (s), Hans Wachtmeister
(m), Sven Lindberg (s)*, Filip Johansson (c), Åke Wictorsson (s), Gunnar
Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Jan Fransson (s),
Arne Svensson (m) och Kerstin Sandborg (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. Tillgång på fiskevatten (mom. 2)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Utskottet
får” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att ett frisläppande av handredskapsfisket utefter Blekinges
och Gotlands kuster samt i de stora sjöarna skulle innebära en
kraftig förbättring av allmänhetens möjligheter till fritidsfiske. Som framhållits
i det föregående har en sådan reform även föreslagits av fiskevattensutredningen.
Utskottet förordar att handredskapsfisket i dessa vatten
skall inlösas av staten och att detta fiske skall släppas fritt för allmänheten.
Enligt utskottets mening bör handredskapsfisket även utefter södra ostkusten
inlösas och släppas fritt. Denna uppfattning har stötts av Landsorganisationen,
naturvårdsverket och flertalet länsstyrelser utefter berörda
kuster. Utskottet finner en sådan reform motiverad med utgångspunkt
både från allmänt rekreationspolitiska motiv och med hänsyn till svårighe -

JoU 1980/81:29

terna att bedriva en aktiv fiskevård samt att få till stånd fiskeupplåtelser
med nuvarande uppsplittring av ägandeförhållandena.

Inlösen av handredskapsfisket i de ovan nämnda vattnen bör enligt
utskottets mening genomföras med utgångspunkt från att värdet för ifrågavarande
fiske skall avse värdet den 1 juli 1981. Utskottet vill i sammanhanget
framhålla att det viktiga yrkesfisket i dessa vatten och det omfattande
husbehovsfisket på bl. a. södra ostkusten kan beräknas fortgå i
oförändrad omfattning även efter det att handredskapsfisket frigivits. Vad
utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motion 2107 yrkandena
2 och 3 samt med anledning av motionerna 1979/80:1897 yrkande 1
och 2108 yrkande 1 ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande tillgången på fiskevatten

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:2107 yrkandena 2 och
3 och med anledning av motionerna 1979/80:1897 yrkande 1 och
1980/81:2108 yrkande 1 ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om inlösen och frisläppande av handredskapsfisket,
m. m.,

2. Statligt stöd till fritidsfisket, m. m. (mom. 4 a)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser att

dels det stycke som på s. 21 börjar med ”Utskottet ansluter sig till
uttalandena i propositionen” och slutar med ”yrkande 6.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet ansluter sig till propositionens förslag om fiskevårdande åtgärder.
Utskottet understryker vikten av att fiskenämnderna ser som sitt
ansvar att utveckla en aktiv fiskevård i de allmänna vattnen och enskilda
fiskevattnen utefter kusterna och i de stora sjöarna.

Bidrag till bildande av fiskevårdsområden bör utgå endast i de fall ägarna
förbinder sig att upplåta fiske till allmänheten. Bidrag bör kunna utgå med
högst 70 % av kostnaderna. Högre bidrag bör kunna utgå till områden av
större betydelse för fritidsfisket.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels utskottets hemställan under 4 a bort ha följande lydelse:

4 a) att riksdagen med anledning av regeringens förslag om grunder
för statligt ekonomiskt stöd till fiskevård m. m. och motion 1980/
81: 2107 yrkande 6 samt med avslag på motion 1980/81: 2104 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört angående bidrag till
bildande av fiskevårdsområden.

JoU 1980/81:29

3. Statligt stöd till fritidsfisket, m. m. (morn. 4 c)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser att

dels det stycke på s. 23 som börjar med ”Utskottet biträder” och slutar
med ”yrkande 8” bort ha följande lydelse:

Kostnaderna för de åtgärder utskottet förordat i det föregående när det
gäller fiskevård, organisationsstöd o.d. kan beräknas till ca 26 milj. kr.
årligen. Till detta kommer engångskostnader för inlösen av handredskapsfisket
vid Blekinge och Gotlands kuster samt i de stora sjöarna, bildandet
av fiskevårdsområden m. m., på ca 41 milj. kr. Utskottets förslag om
inlösen av handredskapsfisket utefter södra ostkusten innebär en ytterligare
ökning av dessa engångskostnader till ett belopp som f. n. inte kan
beräknas.

I propositionen föreslås att 4,8 milj. kr. skall anvisas för kostnader för
bidrag till fiskevård m. m. Detta belopp är helt otillräckligt för att finansiera
de av utskottet förordade åtgärderna. Samtidigt är det klart att det
nuvarande samhällsekonomiska läget inte medger att ytterligare budgetmedel
anvisas för dessa ändamål. Nya vägar för att finansiera de önskvärda
åtgärderna måste därför sökas.

Fiskevattensutredningen föreslog införandet av en allmän fiskevårdsavgift
på 20 kr. som årligen skulle betalas av alla fiskare. En sådan avgift
beräknades ge 20 milj. kr. om den erlades av 1 miljon fiskare. Avgiften
skulle tillföras en fond, fiskevårdsfonden, med vilken de åtgärder för
fritidsfiskandets främjande som föreslogs skulle finansieras. Liknande system
finns i Norge och Finland.

Remissinstanserna redovisar en splittrad inställning till frågan om införande
av en fiskevårdsavgift. Farhågor uttrycks för att kostnaderna för
administration och kontroll skulle ta en alltför stor del av de medel som
skulle komma att inflyta. Osäkerhet råder också om det av utredningen
beräknade beloppet på 20 milj. kr. verkligen skulle erhållas.

Utskottet vill förorda att kostnaderna för de föreslagna åtgärderna täcks
genom en fiskevårdsavgift som erläggs av den fiskande allmänheten. Med
de förslag utskottet lägger skulle en sådan avgift göra det möjligt för allt
fler människor att få en meningsfull fritidsverksamhet.

De närmare villkoren för införande av en fiskevårdsavgift och dennas
storlek bör enligt utskottets mening utredas genom regeringens försorg.
Som förutsättning bör gälla att avgiften icke skall betalas av barn och
ungdom under 18 år. Regeringen bör framlägga förslag i så god tid att
bestämmelserna om en allmän fiskevårdsavgift skall kunna träda i kraft
från år 1982. Vad utskottet sålunda anfört med bifall till motionerna 1979/
80: 1897 yrkande 8 och 1980/81:2107 yrkande 9 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

JolJ 1980/81:29

dels utskottets hemställan under 4c bort ha följande lydelse:

4c) att riksdagen med bifall till motionerna 1979/80:1897 yrkande 8
och 1980/81:2107 yrkande 9 ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om införande av en fiskevårdsavgift,

4. Fiskevårdsområden (mom. 7)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser att

dels det stycke på s. 25 som börjar med ”Utskottet biträder” och slutar
med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Utskottet finnér i likhet med motionärerna och lagrådet att fiskevattensutredningens
förslag bör genomföras, enligt vilket ett fiskevårdsområde
skall få bildas om ägarna av fisket inom ett tänkt område inte mera allmänt
motsätter sig områdets tillblivelse och beaktansvärda skäl finns för detta. I
undantagsfall bör enligt utskottets mening fiskevårdsområde kunna bildas
för upplåtelse till fritidsfisket trots anförda skäl, nämligen om det ur
fiskevårdssynpunkt är synnerligen angeläget eller det finns ett stort allmänt
behov. Lagrådet konstaterar att liknande inskränkningar återfinns i
1970 års fastighetsbildningslag, 1973 års anläggningslag och 1976 års lag om
vattenförbund. Som lagrådet framhåller är det otillfredsställande om villkoret
i lagen om fiskevårdsområden skulle få en annan utformning än i den
tidigare lagstiftningen. En bestämmelse av denna mycket specifika karaktär
synes så långt möjligt böra få en ensartad innebörd. Utskottet finner
även, i likhet med lagrådet, att en enskild medlem, kommun eller fiskenämnd
skall ha möjlighet att ta initiativ till stadgeändringar för ett fiskevårdsområde.
Fall kan nämligen förekomma då det är väsentligt att ansökan
om ändring av stadgarna får göras av annan än fiskevårdsområdesföreningen.
Detta gäller särskilt om det råder intressemotsättningar inom
föreningen mellan ett fåtal ägare med stora andelstal och många delägare
med små andelstal.

I övrigt biträder utskottet regeringens förslag till ny lag om fiskevårdsområden.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av ifrågavarande
motionsyrkanden nämligen motion 2107 yrkandena 4 och 5, 2108 yrkande 2
och 2109 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 7 b och c bort ha följande lydelse:

7 b) att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1980/
81:2107 yrkande 4 och med bifall till motionerna 1980/81:2108
yrkande 2 och 1980/81:2109 yrkande 2 beslutar att 6 § lagen om
fiskevårdsområden skall ha följande som Reservanternas förslag
betecknade lydelse:

JoU 1980/81:29

Regeringens förslag

Ett fiskevårdsområde får inte hildas
om ägarna av det fiske som det
är fråga om mera allmänt motsätter
sig bildandet. Vid denna prövning
skall främst deras mening beaktas,
vilkas fiskeutövning påverkas mest
av bildandet.

6 §

Reservanternas förslag

Första stycket gäller inte, om behovet
av fiskevårdsområdets bildande
är synnerligen angeläget.

7c) med anledning av propositionen och med bifall till motion 1980/
81:2107 yrkande 5 beslutar att 19 § lagen om fiskevårdsområden
skall ha följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

19 §

Frågor om ändring av stadgarna i
de hänseenden som anges i 18 §
prövas av länsstyrelsen efter ansökan
av fiskevårdsområdesföreningen.
För prövningen skall i tillämpliga
delar gälla bestämmelserna om
villkoren för och förfarandet vid
bildande av fiskevårdsområde.

Frågor om ändring av stadgarna i
de hänseenden som anges i 18 §
prövas av länsstyrelsen efter ansökan
av fiskevårdsområdesföreningen,
medlem av föreningen, kommunen
eller fiskenämnden. För
prövningen skall i tillämpliga delar
gälla bestämmelserna om villkoren
för och förfarandet vid bildande av
fiskevårdsområde.

5. Statens fiskevatten (mom. 12)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 27 böijar med ”Utskottet
instämmer” och pås. 28 slutarmed ”yrkande 8)” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner, i likhet med motionärerna, att statens vatten skall
användas som en aktiv resurs för att öka utbudet av fiskevatten för allmänheten.
Upplåtelser till fiskeklubbar o. d. av fiske i statens vatten bör därför
ske utan ersättning till staten i den mån klubben upplåter eller har för
avsikt att upplåta fiske åt allmänheten på skäliga villkor. Enligt utskottets
uppfattning bör i detta fall de sociala värderingarna ta över de företagsekonomiska.
Som villkor för upplåtelse till frivilliga organisationer bör det
föreskrivas att organisationen skall ha en viss storlek och att det allmänna
genom exempelvis kommunerna erhåller en direkt insyn i förvaltningen.

JoU 1980/81:29

De grunder för förvaltningen av statens fiskevatten som utskottet här
förordat med bifall till motionen bör riksdagen godkänna.

dels utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande statens fiskevatten

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1980/81:2107 yrkande 8 godkänner de av utskottet
förordade grunderna för förvaltningen av statens fiskevatten.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981