JoU 1980/81:25

Jordbruksutskottets betänkande
1980/81: 25

om skogsvårdsstyrelsernas organisation, m.m. och om anslag för
budgetåret 1981/82 under tionde huvudtitelns avsnitt om skogsbruk

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1980/81: 100 bilaga 13 såvitt avser anslagen under
D Skogsbruk,

dels proposition 1980/81: 136 om skogsvårdsstyrelsernas organisation,
m. m.,

dels åtta under den allmänna motionstiden i år väckta motioner om
skogsbruk,

dels tre med anledning av proposition 1980/81: 136 väckta motioner.
Propositionerna

I proposition 1980/81: 100 bilaga 13 har regeringen (jordbruksdepartementet)
under avsnittet D Skogsbruk (s. 56-60) föreslagit riksdagen

1. att under punkt D 1 till Skogsstyrelsen för budgetåret 1981/82 anvisa
ett förslagsanslag av 23061 000 kr.,

2. att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, förbudgetåret 1981/82
under

a. punkt D 2 till Bidrag till skogsvårdsstyrelserna beräkna ett förslagsanslag
av 86681 000 kr.,

b. punkt D 3 till Kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering m. m.
beräkna ett förslagsanslag av 3620000 kr.,

c. punkt D 4 till Bidrag till skogsvård m. m. beräkna ett förslagsanslag
av 120000000 kr.,

3. att under punkt D 5

a. medge att under budgetåret 1981/82 statsbidrag beviljas med sammanlagt
högst 30000000 kr. till byggande av skogsvägar,

b. medge att under budgetåret 1981/82 statlig garanti lämnas för lån till
byggande av skogsvägar med sammanlagt högst 11 000000 kr.,

c. till Stöd för byggande av skogsvägar för budgetåret 1981/82 anvisa ett
förslagsanslag av 30000000 kr..

4. att under punkt D 6 till Främjande av skogsvård m. m. för budgetåret
1981/82 anvisa ett reservationsanslag av I 000000 kr.

1 proposition 1980/81: 136 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit
riksdagen

dels att anta förslagen till

1. lag om statens övertagande av skogsvårdsstyrelsernas egendom,

I Riksdagen 1980181. 16 sami. Nr 25

JoU 1980/81:25

2. lag om upphävande av lagen (1960:267) om skogsvårdsstyrelser,

3. lag om upphävande av lagen (1930:202) om begränsning av rätten att

avverka skog å intecknad fastighet,

4. lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

5. lag om ändring i lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid

vissa avtalsförhandlingar m. m.,

dels att

6. godkänna de riktlinjer för skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter och
organisation som förordats i propositionen,

7. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i
övrigt som behövs för att omorganisationen skall kunna genomföras,

dels att

1. under punkt D 1 till Skogsstyrelsen för budgetåret 1981/82 utöver i
proposition 1980/81: 100 bilaga 13 föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare
150000 kr.,

2. under punkt D 2

a. medge att skogsstyrelsen får disponera en rörlig kredit av 15000000
kr. i riksgäldskontoret,

b. till Skogsvårdsstyrelserna för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag
av I 000 kr.,

3. under punkt D 3 till Skogsvårdsstyrelserna: Myndighetsuppgifter för
budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 100 151 000 kr.,

4. under punkt D 4 till Skogsvårdsstyrelserna: Frö- och plantverksamhet
för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

5. under punkt D 5

a. godkänna vad i propositionen förordats om statsbidrag till anläggning
av skogsfröplantager,

b. till Skogsvårdsstyrelserna: Investeringar för budgetåret 1981/82 anvisa
ett reservationsanslag av 41 000000 kr.,

6. under punkt D 6 till Skogsvårdsstyrelserna: Avlyftning av lån för
budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 33000000 kr.,

7. under punkt D 7

a. godkänna vad i propositionen förordats om bidrag till återväxtåtgärder
i Norrlands inland och för tillvaratagande av klenvirke,

b. medge att under budgetåret 1981/82 statsbidrag beviljas med sammanlagt
högst 214500000 kr. till skogsvård m. m.,

c. till Bidrag till skogsvård m.m. för budgetåret 1981/82 anvisa ett
förslagsanslag av 190000000 kr.

Motionerna

De under allmänna motionstiden 1981 väckta motionerna är:

1980/81:321 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen under
bil. 13 D 2, Bidrag till skogsvårdsstyrelserna, beslutar anvisa ett med
50000000 kr. till 136681 000 kr. förhöjt belopp.

JoU 1980/81:25

1980/81:852 av Eric Holmqvist m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att skogsbruksplaner upprättas förslagsvis med början i
Skåne.

1980/81:1376 av Karl Leuchovius och Arne Svensson (båda m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler för skydd av
skogsplantör som innebär att DDT åter tillåts.

1980/81: 1471 av Sven Aspling m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
att bidrag för särskilda skogsvårdsinsatser skall kunna utgå för stödberättigad
verksamhet i Värmlands län under budgetåren 1981/82-1983/84.

1980/81:1746 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om ett skogsvårdsprogram
som syftar till att skogsvårdslagens målsättning rörande en
varaktig och hög virkesavkastning kan uppfyllas i enlighet med vad i
motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om sådan
ändring i skogsvårdslagen att ett lönsamhetskriterium återinförs i denna
lag.

1980/81: 1752 av Ingegerd Elm m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vikten av en välplanerad utbyggnad och
förbättring av skogsbilvägnätet i Jönköpings län.

1980/81: 1771 av Per Petersson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om snabba åtgärder i syfte att
nyttja offertmetoden för att möjliggöra ökade uttag av skog,

2. att riksdagen begär att regeringen i enlighet med vad som anförts i
motionen vidtar åtgärder för att öka möjligheterna till skogskomplettering
för mindre jordbruk i Norrlands inland.

1980/81:1773 av Martin Segerstedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar hos regeringen begära att en utredning tillsätts med uppgift att
utreda underlag och riktlinjer för behövlig skogsareal för att säkerställa ett
rationellt skogsbruk.

De med anledning av proposition 1980/81: 136 väckta motionerna är:

1980/81:2021 av Olof Palme m.fl. (s) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1 — 12), att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen begära förslag om obligatoriska skogsbruksplaner i
enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att begära att regeringen framlägger förslag till lagstiftning i anslutning
till skogsbruksplanerna i enlighet med vad som anges i motionen.

3. att hos regeringen begära förslag om en ändring av 6 § skogsvårdslagen
i enlighet med vad som anges i motionen,

4. att hos regeringen begära förslag om beredskapslagstiftning på skogsområdet
i enlighet med vad som anges i motionen,

5. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförs
angående ökade insatser för att stimulera avverkningar och skogsvård i
Norrlands inland.

tl Riksdagen 1980181. 16 sami. Nr 25

JoU 1980/81:25

6. att till Skogsvårdsstyrelserna: Myndighetsuppgifter för budgetåret
1981/82 anvisa ett jämfört med regeringens förslag med 8500000 kr. förhöjt
förslagsanslag av 108 651000 kr..

7. att till Bidrag till skogsvård m.m. för budgetåret 1981/82 anvisa ett
jämfört med regeringens förslag med 34500000 kr. förhöjt förslagsanslag
av 224 500000 kr.,

8. att till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1981/82 anvisa
ett jämfört med regeringens förslag med 24200000 kr. förhöjt förslagsanslag
av 54200000 kr.,

9. att hos regeringen begära en utvärdering av erfarenheterna av stödet
till skogsodling efter avverkning av lågproducerande bestånd,

10. att begära att regeringen snarast tillkallar en utredning med uppgift
att pröva de former för styrning i syfte att uppnå en bättre skogsvård,
jämnare avverkning och tryggare sysselsättning som förordas i motionen,

11. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående långsiktiga virkesavtal,

12. att hos regeringen begära intensifierade insatser för att förbättra
ägostrukturen inom skogsbruket i enlighet med vad som anges i motionen.

1980/81:2046 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen under
D 3, Skogsvårdsstyrelserna: Myndighetsuppgifter, beslutar anvisa ett med
25000000 kr. till 125 151 000 kr. förhöjt belopp.

1980/81: 2050 av Hans Wachtmeister (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att frö- och plantförsörjningen skall administreras i enlighet med statskontorets
förslag.

Inkommen skrivelse

I ärendet har inkommit en skrivelse till utskottet från allmänningsutredningen
(Jo 1979: 04).

Utskottet

Omorganisation av skogsvårdsstyrelserna

I proposition 1980/81: 136 föreslås en modernisering av skogsvårdsstyrelsernas
organisation. Samtidigt föreslås att styrelserna ombildas till statliga
regionala organ med skogsstyrelsen som chefsmyndighet. Propositionen
bygger i organisationsavsnittet på förslag som framlagts av skogsad ministrativa

utredningen.

Utskottet vill i likhet med föredraganden erinra om att skogsvårdsstyrelserna
f. n. endast i ett avseende skiljer sig formellt från statliga myndigheter.
Styrelserna och inte staten är ägare till de flesta av de fastigheter som
styrelserna disponerar. I andra avseenden har skogsvårdsstyrelserna getts
arbetsuppgifter som annars inte ankommer på andra än statliga myndigheter.
Ett exempel är tillsynen enligt den nya skogsvårdslagen som ger

JoU 1980/81:25

skogsvårdsstyrelserna vittgående bemyndiganden att ingripa mot enskilda
personer och ge föreskrifter om statliga myndigheters verksamhet med
skogsbruk, allt i en utsträckning som inte var möjlig enligt den gamla lagen.

Som anförs i propositionen motiverar inte minst det senare förhållandet
att skogsvårdsstyrelserna görs till helstatliga regionala organ i en samlad
skogsvårdsorganisation med skogsstyrelsen som chefsmyndighet. I en helstatlig
organisation kan nuvarande formella problem av organisatorisk och
ekonomisk art undvikas eller lösas på ett enkelt sätt samtidigt som de
fördelar tas till vara som följer med en icke statlig organisation.

Utskottet tillstyrker sålunda att skogsvårdsstyrelserna ombildas till statliga
regionala organ med skogsstyrelsen som chefsmyndighet. Härigenom
får skogsvårdsstyrelserna i förhållande till skogsstyrelsen samma ställning
som t. ex. lantbruksnämnderna till lantbruksstyrelsen. Härav följer att
lagen (1960:267) om skogsvårdsstyrelser kan upphävas. Det får sedan
ankomma på regeringen att i stället utfärda en förordning med instruktion
för skogsvårdsstyrelserna. Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag
att staten med stöd av särskild lagstiftning övertar skogsvårdsstyrelsernas
samtliga tillgångar och skulder utan att någon särskild ersättning lämnas
för tillgångarna.

Skogsvårdsstyrelsernas uppgifter

Skogsvårdsstyrelserna bör enligt propositionen vidta eller hos skogsstyrelsen
föreslå de åtgärder som behövs för att åstadkomma en ändamålsenlig
utveckling av skogsnäringen samt svara för att samhällets skogspolitik
omsätts i praktiskt handlande. Skogsvårdsstyrelsernas uppgifter preciseras
till följande, nämligen tillsyn enligt skogvårdslagen, förmedling av
statlig stöd till skogsbruket, aktiv rådgivning och upplysning i syfte att
främja ett rationellt skogsbruk, medverkan i den yttre rationaliseringen av
skogsfastigheter, medverkan i skogsbrukets frö- och plantförsörjning samt
medverkan i den regionalpolitiska och fysiska planeringen. Vidare innebär
förslaget att styrelserna i den utsträckning medel och personal medger bör
bistå skogsägare med skogsbruksplaner, skogsvårdsåtgärder och andra
åtgärder som bidrar till en god skogshushållning. Med samma förutsättningar
i fråga om medel och personal föreslås att arbetsmarknadsmyndigheterna
bistås med skogliga och dessa näraliggande beredskapsarbeten
samt andra myndigheter i frågor inom styrelsernas verksamhets- och kompetensområden.

För egen del anser utskottet att regeringens förslag är väl avvägt. Det
innebär bl. a. en betoning av skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna
som en samlad organisation med gemensamt mål. Samtidigt tillgodoses
behovet av lokal och regional anpassning genom kombinationen av myndighetsuppgifter
och uppdragsverksamhet.

Vad nu har sagts innebär bl. a. att utskottet delar regeringens uppfattning
om att myndighetsuppgifterna bör vara det centrala i verksamheten,

JoU 1980/81:25

samtidigt som uppdragsverksamheten har betydelse för det samlade skogsvårdsarbetet
i landet.

Skogsbrukets frö- och plantförsörjning

I propositionen föreslås i fråga om frö- och plantverksamheten att den
statliga skogsvårdsorganisationen som sådan och inte den enskilda skogsvårdsstyrelsen
ges till uppgift att, i den utsträckning det behövs med
hänsyn till andra producenters produktion, tillgodose skogsbrukets behov
av skogsodlingsmaterial av sådant slag som behövs för att riktlinjerna för
skogspolitiken skall kunna följas.

Det i propositionen framlagda förslaget, som bl. a. bygger på en samordning
av skogsvårdsstyrelsernas nuvarande verksamhet på frö- och plantförsörjningens
område, finner utskottet ändamålsenligt. Utskottet anser
därför att det bör genomföras.

1 propositionen föreslås en ansvarsfördelning mellan skogsstyrelsen och
skogsvårdsstyrelserna i enlighet med en modell som skogsadministrativa
utredningen närmare berört i sitt slutbetänkande (Ds 1980: 1, s. 80-82).
Förslaget föranleder ingen erinran från utskottets sida.

1 motion 2050 påpekas att regeringens förslag innebär att den centrala
ledningen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet på frö- och plantförsörjningens
område skall inordnas i skogsstyrelsen. Motionären framhåller i
nämnda sammanhang att det inte framgår av propositionen hur detta skall
ske med klar gränsdragning mellan styrelsens myndighetsfunktion och
kommersiella verksamhet, trots att denna gränsdragning är av största vikt
från rättssäkerhetssynpunkt. Motionären hänvisar till att statskontoret i
sitt remissyttrande i ärendet betonat denna angelägenhet och därvid anfört
bl. a. följande.

Den centrala ledningen föreslås av utredningen inordnad i skogsstyrelsen.
Denna verksamhet bör enligt statskontorets mening där förläggas till
en separat enhet då verksamhetens kommersiella karaktär skiljer sig från
skogsstyrelsens verksamhet i övrigt. Enheten bör ledas av en chef som bör
vara direkt underställd skogsstyrelsens ledning. De ekonomiadministrativa
uppgifterna bör skötas av den administrativa enheten, som debiterar fröoch
plantverksamheten kostnaderna för denna service. De myndighetsuppgifter
som finns inom frö- och plantverksamheten. som t. ex. importlicensgivningen,
bör förläggas till annan enhet inom styrelsen. På så sätt
undviker man att samma tjänstemän, som handhar frö- och plantverksamhetens
import av skogsodlingsmaterial, också beviljar importlicenser för
egen och andra importörers del av dessa produkter.

Enligt motionärens mening bör riksdagen besluta att frö- och plantförsäljningen
skall administreras i enlighet med statskontorets yttrande.

Utskottet anser givetvis i likhet med motionären att det är viktigt att det
blir en klar gränsdragning mellan skogsstyrelsens myndighetsfunktion och
styrelsens kommersiella verksamhet i nu förevarande avseende. Det torde

JoU 1980/81:25

dock ankomma på regeringen eller, efter regeringens bestämmande, skogsstyrelsen
att närmare besluta i denna fråga. Det får förutsättas att utformningen
av skogsstyrelsens verksamhet i berörda hänseende kommer att bli
sådan att en intressekonflikt av det slag som befaras av motionären inte
skall behöva uppkomma.

Mot angiven bakgrund finner utskottet motion 2050 inte böra föranleda
någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Skogsvårdsstyrelsernas organisation

Enligt utskottets mening är det i propositionen framlagda organisalionsförslaget
ändamålsenligt. Utskottet anser därför att det bör kunna följas.

Utskottet förordar sålunda bl. a. att varje skogsvårdsstyrelse liksom
hittills bör ha ett län som sitt verksamhetsområde. Sammansättningen av
och uppgifterna för skogsvårdsstyrelsernas styrelse bör också vara i huvudsak
oförändrade. En länsjägmästare bör leda och samordna skogsvårdsstyrelses
verksamhet. Däremot bör det inte längre finnas någon särskild
tjänst som biträdande länsjägmästare. I stället bör en ställföreträdare
förordnas för viss tid.

I skogsvårdsstyrelsens organisation bör det finnas en skogsvårdsenhet,
en planenhet samt i de flesta skogsvårdsstyrelser en ekonomiadministrativ
och en personaladministrativ enhet. Under skogsvårdsenheten bör den
lokala organisationen sortera. Länsjägmästaren bör till sitt förfogande ha
ett sekretariat.

Organisationsindelningen bör i viss utsträckning anpassas med hänsyn
till förhållandena i det enskilda länet. Så t. ex. bör de skogsvårdsstyrelser
som bedriver frö- och plantproduktion ha en särskild enhet för sådan
verksamhet. Om det är ändamålsenligt bör skogsvårdsenheten delas upp i
två enheter för skilda geografiska områden i de allra största skogslänen. De
personal- och ekonomiadministrativa frågorna bör organiseras med hänsyn
till skogsvårdsstyrelsens storlek. Dessa anpassningar liksom frågor om
arbetsuppgifternas specifika fördelning på enheter ankommer det på regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer att besluta om.

Skogsvårdsstyrelsernas fastigheter

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag i fråga om skogsvårdsstyrelsernas
fasta egendom. Detta innebär bl. a. att skogsvårdsstyrelserna
i fortsättningen bör ha tillgång till endast sådana fastigheter som kan
sägas vara av värde för att styrelserna skall kunna fullgöra de uppgifter de
är ålagda. Skogsvårdsorganisationen bör i första hand få behålla kontorsfastigheter
och fastigheter som används i frö- och plantverksamheten. När
det gäller övriga fastigheter bör skogsstyrelsen få i uppdrag att pröva
behovet i varje enskilt fall och om så anses aktuellt föranstalta om försäljning.
I sammanhanget bör bl. a. kunna beaktas att landstingen kan behöva
viss skogsmarksareal för den undervisning de bedriver.

JoU 1980/81:25

Skogsvårdsstyrelsernas finansiering

Skogsvårdsorganisationens verksamhet bör som anges i propositionen
finansieras enligt den s. k. uppdragsmodellen. Staten bör svara för samtliga
kostnader för styrelsernas myndighetsuppgifter. Uppdragsverksamheten
bör bedrivas med full kostnadstäckning och dess taxor fastställas av skogsstyrelsen
efter samråd med RRV.

Skogsstyrelsen bör ha det totala resultatansvaret för verksamheten samt
fastställa budgetar för de olika skogsvårdsstyrelserna och för frö- och
plantverksamheten. Behovet av lokal anpassning av verksamheten tillgodoses
genom att skogsvårdsstyrelserna ges möjligheter att besluta inom de
budgetramar som skogsstyrelsen fastställer.

Med hänsyn till frö- och plantverksamhetens speciella karaktär och till
att ansvarsfördelningen är något avvikande från övrig uppdragsverksamhet
bör den enligt propositionen redovisas särskilt.

Utskottet har för sin del inte någon invändning mot att finansieringssystemet
utformas på i propositionen föreslaget sätt.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen dels
antar i propositionen framlagda lagförslag, dels godkänner de riktlinjer för
skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter och organisation som förordats i
propositionen samt bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåtgärder
och åtgärder i övrigt som behövs för att omorganisationen skall kunna
genomföras.

Anslagsfrågor

Anslagen för nästa budgetår under avsnittet Skogsbruk behandlas dels i
proposition 1980/81: 100 bil. 13 (budgetpropositionen), dels i proposition
1980/81: 136 om skogsvårdsstyrelsernas organisation, m. m. Anslagen behandlas
i det följande i den ordning de upptas i statsbudgeten.

D I Skogsstyrelsen

I budgetpropositionen har regeringen föreslagit att under denna rubrik
23061 000 kr. anvisas till skogsstyrelsen för budgetåret 1981/82. Medel för
verksamheten har därvid beräknats med utgångspunkt i huvudförslaget.

Med hänsyn till att en omorganisation av skogsvårdsstyrelserna kräver
omläggning och förbättring av vissa administrativa rutiner bedöms i proposition
1980/81:136 skogsstyrelsens AR-verksamhet behöva en tillfällig förstärkning.
Anslaget föreslås därför tillföras ytterligare 150000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag och tillstyrker alltså
en sammanlagd anslagsanvisning av 23 211000 kr. för nu ifrågavarande
ändamål.

JoU 1980/81:25

D 2 Skogsvårdsstyrelserna

Under anslaget tas upp ett formellt belopp av I 000 kr. till skogsvårdsstyrelsernas
uppdragsverksamhet exkl. frö- och plantverksamheten. På
anslaget, som är nytt, skall redovisas all verksamhet vid skogsvårdsstyrelserna
utom frö- och plantverksamheten.

Förslagen under denna punkt föranleder ingen erinran från utskottets
sida. Utskottet tillstyrker således också att skogsstyrelsen t. v. får disponera
en rörlig kredit i riksgäldskontoret av 15 milj. kr. för att täcka vissa
tillfälliga behov av likvida medel i den löpande driften av uppdragsverksamheten
och av frö- och plantverksamheten.

D 3 Skogsvårdsstyrelserna: Myndighetsuppgifter

Som under förevarande punkt redovisas har skogsstyrelsen i sin anslagsframställning
föreslagit att resurserna för myndighetsuppgifter för nästa
budgetår utökas. Sålunda föreslås att medel redovisas för 134000 tjänstgöringsdagar
vilket är en ökning med 32000 dagar i förhållande till innevarande
budgetår.

Skogsstyrelsen bedömer att verksamheten med beredskapsarbeten kommer
att dominera uppdragsverksamheten även under budgetåret 1981/82.
Verksamheten bedöms komma att få samma inriktning som hittills. Målet
är att tillgodose länsarbetsnämndernas önskemål så långt som möjligt.
Skogsstyrelsen bedömer vidare att förvaltningsuppdragen i fråga om naturreservat
kommer att öka samt att planeringsuppdrag m. m. på naturvårdsområdet
kommer att få ungefär oförändrad omfattning. Uppdragsverksamheten
riktad till skogsägare bedöms öka på samtliga områden.

Skogsstyrelsens förslag i fråga om verksamhetens allmänna inriktning
under nästa budgetår kan föredraganden i huvudsak godta. Han bedömer
dock att ökningen av myndighetsuppgifternas omfattning måste begränsas
och utgår därför i sina anslagsberäkningar från huvudförslaget.

Utskottet finnér inte anledning motsätta sig föredragandens bedömning i
nu förevarande avseende och tillstyrker därför att under denna anslagsrubrik
förs upp ett förslagsanslag av 100 151000 kr.

Utskottets ställningstagande innebär bl.a. att utskottet avstyrker de
motionsyrkanden om ytterligare förstärkningar m. m. som framställts i
motion 2021 (yrkandena 5 och 6) och i motion 2046. Som framgår av den
sistnämnda motionen har ifrågavarande motionärer med denna motion
frånträtt tidigare under den allmänna motionstiden i år framställt yrkande i
motion 321 om ökat anslag till skogsvårdsstyrelserna. Inte heller denna
motion bör sålunda föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

D 4 Skogsvårdsstyrelserna: Frö- och plantverksamhet
D 5 Skogsvårdsstyrelserna: Investeringar
D 6 Skogsvårdsstyrelserna: Avlyftning av län

JoU 1980/81:25

I proposition 1980/81: 136 under dessa anslagsrubriker framlagda förslag
kan utskottet biträda. Likaså anser utskottet att riksdagen bör godkänna
att statsbidrag på sätt som framgår av propositionen (s. 27-28) skall kunna
utgå till kostnaderna för anläggning av skogsfröplantager i huvudsak i
enlighet med ett program som skogsstyrelsen redovisat.

Rubricerade anslag bör alltså föras upp med resp. 1 000 kr.. 41 milj. kr.
och 33 milj. kr.

D 7 Bidrag till skogsvård m. m.

Från detta anslag bekostas bidrag tili skogsodling på nedlagd jordbruksmark,
särskilda skogsvårdsåtgärder inom det skogliga stödområdet, skogsodling
efter avverkning av lågproducerande bestånd, dikning, skogsbruksplaner
och åtgärder mot skadegörelse av skogsinsekter. Vidare bekostas
översiktliga skogsinventeringar från anslaget. Bidragsbestämmelserna
finns i förordningen (1979: 792) om statligt stöd till skogsbruket och kungörelsen
(1974:472) om statsbidrag till skogsvård i norra Sverige (omtryckt
1979:793).

Föredragande statsrådet tar under förevarande punkt först upp frågan
om skogsavverkningarnas omfattning. Under den högkonjunktur som har
rått för skogsindustriprodukter under de allra senaste åren har industrin till
skillnad från tidigare haft brist på virkesråvara. Denna brist har inneburit
att avsättningsmöjligheterna på vår exportmarknad inte har kunnat utnyttjas
fullt ut.

I proposition 1980/81: 136 framhålls att den skogspolitik sorn antogs av
riksdagen våren 1979 inrymmer ett skogsproduktionsprogram som skall
göra det möjligt att långsiktigt avverka tillräckligt med virke för en skogsindustri
med 1970-talets kapacitet (prop. 1978/79: 110, JoU 1978/79:30, rskr
1978/79:387). Programmet förutsätter visserligen en trädslagssammansättning
och en skogsvård som inte har förverkligats ännu. Men de tillfälliga
variationer i avverkningens omfattning som är tillåtna gör att dessa
begränsningar i sig inte har kunnat hindra en för skogsindustrin lämplig
avverkning. Inte heller de bestämmelser som finns i skogsvårdslagen
(1979:429) och som skall garantera en långsiktig hushållning med våra
skogar, de s. k. ransoneringsreglerna, har getts en sådan utformning att de
kan anses hindra en avverkning av önskvärd storlek. Under den närmaste
tioårsperioden är det sålunda teoretiskt möjligt att slutavverka ca 8 miljoner
ha motsvarande 35% av skogsmarksarealen eller ca 30 normala årsavverkningar.

För att stimulera till ökad avverkning har riksdagen beslutat om olika
åtgärder. Så t. ex. infördes för år 1979 ett särskilt bidrag till gallring av skog
på enskilda mindre fastigheter (prop. 1978/79: 199, JoU 1978/79:38, rskr
1978/79:427, SFS 1979:486). Bidraget förlängdes sedermera ytterligare ett
halvår (prop. 1979/80: 101 s. 17, JoU 1979/80:28, rskr 1979/80: 166, SFS
1980:67). Våren 1980 beslutade riksdagen vidare om förmånligare regler

JoU 1980/81:25

för insättning på skogskonto i fråga om skogsintäkter under år 1980 och
första hälften av år 1981 (prop. 1979/80:173, SkU 1979/80:58, rskr 1979/
80:399, SFS 1980:389). Även omläggningen av skogsbeskattningen våren
1979 hade avverkningsstimulerande inslag (prop. 1978/79:204, SkU 1978/
79: 54, rskr 1978/79: 392, SFS 1979:500 och 501). För innevarande avverkningssäsong
har virkespriserna höjts och prissättningssystemet i viss utsträckning
lagts om.

I propositionen erinras om att det i den allmänna debatten har förts fram
en rad förslag till åtgärder för att öka skogsavverkningarna. Till dessa hör
en radikal omläggning av skogsbeskattningen och lagreglerad avverkningsskyldighet.
Även andra förslag har diskuterats.

Orsakerna till bristande aktivitet i avverkningarna kan enligt föredraganden
vara många. Ingen enstaka åtgärd kan därför lösa problemet. Därför
har en särskild kommitté, virkesförsörjningsutredningen (I 1979: 18), fått i
uppdrag att ge förslag till åtgärder för att påverka utbudet av virkesråvara.
Utredningen beräknas redovisa sina förslag senare i år.

Trots att frågan om virkesutbudet sålunda är av komplicerad natur och
behöver utredas ytterligare anser föredraganden att det finns starka skäl
att redan nu vidta vissa åtgärder. Enligt hans mening kan de åtgärder som
föreslås i propositionen vidtas utan att utredningens förslag föregrips.

De förslag som sålunda åsyftas avser dels generella statsbidrag till vissa
återväxtåtgärder i Norrlands inland, dels ökade bidrag till skogsbruksplaner.
Syftet härmed är att stimulera till avverkning där lönsamheten är
ringa eller obefintlig. Vidare föreslås införande av statsbidrag för tillvaratagande
av klenvirke.

Vad gäller stödet till vissa återväxtåtgärder i Norrlands inland föreslås i
proposition 1980/81: 136 att staten skall kunna lämna bidrag till fullständiga
återväxtåtgärder efter slutavverkning som utförs fr. o. m. i år. För att få i
gång återväxtåtgärder redan i år bör bidrag som hänförs till nya hyggen få
användas för åtgärder på likvärda äldre hyggen. Bidraget bör begränsas till
det skogliga stödområdets inre zon. Det bör kunna uppgå till högst 90% av
godkänd kostnad i det område som enligt skogsvårdslagen har förklarats
som svårföryngrat och med högst 60% i resten av zonen. Bidraget skall
enligt regeringens förslag kunna utgå endast till enskilda personer. I övrigt
bör gälla tillämpliga bestämmelser i förordningen (1979:792) om statligt
stöd till skogsbruket. Föredraganden beräknar kostnaderna för detta bidragtill
35 milj. kr. inkl. skogsvårdsstyrelsernas administrationskostnader.
Stödet föreslås utgå t. o. m. budgetåret 1982/83 varefter en utvärdering bör
ske.

I motion 2021 framhåller motionärerna att de finner att syftet med det i
propositionen förordade stödet är välmotiverat. De anser dock att stödet
för att få avsedd effekt bör utgå till alla skogsägarkategorier. Därför bör
enligt motionen ytterligare 10 milj. kr. användas för detta ändamål.

I anslutning till förevarande avsnitt av regeringsförslaget har
t2 Riksdagen 1980/81. 16 sami. Nr 25

JoU 1980/81:25

allmänningsutredningen (Jo 1979:04) i skrivelse till utskottet anfört vissa
synpunkter på det föreslagna stödet. Utredningen, som enligt sina direktiv
har till uppgift att göra en fullständig översyn av speciallagarna rörande
allmänningsskogarna i Norrland och Dalarna samt häradsallmänningarna i
Mellansverige, anser det böra klarläggas dels att de föreslagna stödmöjligheterna
skall gälla inom hela den inre zonen sådan denna definieras i 4 8
förordningen 1979: 792, dvs. inte bara i där uppräknade delar av Norrland
utan också i Lima och Transtrands församlingar i Malungs kommun och i
Idre och Särna församlingar i Älvdalens kommun, dels att bidrag skall
kunna beviljas också till allmänningsassociationer för återväxtåtgärder på
marker de har inom den inre zonen.

Som framhålls i proposition 1980/81: 136 är man i Norrlands inland i stor
utsträckning hänvisad till skogsodling efter slutavverkning. Mot bakgrund
av kostnaderna härför och med hänsyn till att avverkningen som sådan ger
ett obetydligt överskott är det naturligt att vissa angelägna avverkningar
inte kommer till stånd. Utskottet anser därför för sin del motiverat att
staten här temporärt går in med särskilda stödåtgärder. Det i propositionen
framlagda förslag om statsbidrag till vissa återväxtåtgärder, som nyss
redovisats, finner utskottet lämpligt och väl avvägt. Utskottet tillstyrker
således att regeringens förslag godkänns av riksdagen.

Stödet bör enligt utskottets mening kunna medverka till en ökad avverkning
och på längre sikt en ökad skogsproduktion. Stödet bör ses som en
stimulans att snabbt åstadkomma en ökning av virkesutbudet. Därmed
stärks skogsindustrins råvarubas och underlaget för sysselsättning och
service förbättras i både inlandet och kustlandet. Därtill kommer som
framhålls i propositionen de klart positiva effekterna på vår handelsbalans
som en minskad import av virke och en ökad skogsindustriproduktion ger.

Vad nu anförts innebär att utskottet i likhet med föredraganden anser att
bidraget bör utgå endast till enskilda personer och att utskottet alltså tar
avstånd från förslaget i motion 2021 att bidraget bör utgå till alla skogsägarkategorier.
Utskottet vill bl. a. starkt sätta i fråga om en dylik utvidgning
av den bidragsberättigade kretsen kan rymmas inom den av motionärerna
för ändamålet beräknade merkostnaden av 10 milj. kr. Med all sannolikhet
skulle medelsbehovet bli avsevärt mycket större. Som också framhålls i
propositionen har exempelvis domänverket och i viss utsträckning även
andra större skogsägare möjlighet att omfördela överskott från andra områden
till det skogliga stödområdets inre zon. Vidare bör de norrländska
skogsindustribolagen kunna bära marginalkostnaderna för virke från dessa
områden bättre än kostnaderna för t. ex. importerat virke.

Med anledning av den av allmänningsutredningen väckta frågan om med
uttrycket enskilda personer skall kunna avses även allmänningsassociationer
i vissa fall får utskottet anföra följande.

Det genom riksdagens beslut år 1974 införda statsbidraget till skogsvård
i norra Sverige utgår efter viss högre procentsats till enskild skogsägare än

JoU 1980/81:25

till annan skogsägare. Någon närmare precisering av vad som avses med
enskild skogsägare lämnas inte vare sig i riksdagsbeslut eller i bidragsförordningen
(SFS 1974:472). Enligt vad utskottet erfarit har man vid tillämpningen
i vissa fall medgivit att allmänningar tillerkänts bidrag enligt den för
enskilda personer gällande procentsatsen, i andra fall inte. Praxis har
sålunda varit växlande.

När det gäller vissa andra under senare tid införda eller förordade
stödformer, speciellt avsedda för det enskilda skogsbruket, har emellertid
detsamma närmare definierats som bestående av fysiska personer, dödsbon
och familjestiftelser som redovisar intäkt av skogsbruk. Detta gäller
bl. a. de bestämmelser om tillfällig stimulans av skogsavverkningar, m. m.
som infördes av riksdagen år 1979 och det förslag om extra avdrag för vissa
skogsuttag som regeringen i vår framlagt i proposition 1980/81: 118 och
som f. n. i berörd del bereds av skatteutskottet.

Enligt utskottets mening förefaller det naturligt att man vid tillämpningen
av här angivna stödformer avsedda för det enskilda skogsbruket följer
en enhetlig praxis. Detta talar för att man vid den närmare utformningen av
de bidragsbestämmelser som skall gälla för den i proposition 1980/81:136
förordade bidragsformen avgränsar kretsen bidragsberättigade på sätt som
angivits i exempelvis proposition 1980/81: 118 i berört avseende.

Utskottet saknar tillräckligt underlag för att kunna bedöma om förhållandena
i förekommande fall kan vara sådana att särskilda omständigheter
motiverar att här berört statsbidrag undantagsvis tillerkänns även en allmänningsassociation.
Det bör emellertid ankomma på regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, på skogsstyrelsen att närmare bestämma
i hithörande frågor.

Att det förordade statsbidraget bör avse åtgärder inom det skogliga
stödområdets hela inre zon står enligt utskottets mening fullt klart.

Det i propositionen framlagda förslaget om s. k. klenvirkesstöd innebär
att bidrag under en begränsad tid skall kunna utgå för att stimulera skogsägarna
att ta ut klenvirke ur skogen i huvudsak i samband med viss röjning
och gallring av skog. Som förutsättning för bidrag bör bl. a. gälla följande.
Röjningen eller gallringen skall främja skogens utveckling och ske i bestånd
där röjningskravet enligt 9§ skogsvårdslagen (1979:429) inte var
uppfyllt den 1 januari 1980 eller där första gallring av olika skäl inte hade
blivit gjord. Vidare bör gälla att tillvaratagandet av klenvirket är olönsamt
utan bidrag. Slutligen bör virket komma till användning antingen som
bränsle eller i den utsträckning det är lämpligare, som råvara i skogsindustrin.
Dessa förutsättningar innebär bl. a. att det kommer att ställas krav på
viss minsta och högsta mängd tillvarataget virke för att bidrag skall kunna
utgå.

Bidraget bör i princip utgå till kostnaderna för själva tillvaratagandet av
virket. Av praktiska skäl kan det emellertid vara lämpligt att beräkna det
på annat sätt, t. ex. med utgångspunkt i kostnaden för själva röjnings- eller

JoU 1980/81:25

gallringsåtgärden. Bidrag bör sålunda kunna utgå till alla skogsägare med
högst 30% av godkänd kostnad för åtgärden. I likhet med vad som gäller
för andra bidrag till skogsbruket bör i syfte bl. a. att minimera administrationskostnaderna
bidraget kunna räknas om till arealbidrag eller på annat
sätt. Stödet bör utvärderas efter två år varefter ställning får tas till om det
skall finnas kvar. Under budgetåret 1981/82 bör klenvirkesbidrag få beviljas
intill ett belopp av 40 milj. kr. inkl. administrationskostnader.

Utskottet vill i likhet med föredraganden betona angelägenheten av att
man utnyttjar så mycket som möjligt av det virke som produceras. Som
sägs i propositionen måste vi söka förhindra det resursslöseri som det
innebär att lämna kvar sådant röjningsvirke m. m. i skogen som kan användas
inom skogsindustrin eller som bränsle. Ett snabbt ökat tillvaratagande
är därför angeläget bl. a. som ett led i energipolitiken. Från skogspolitisk
synpunkt är det vidare av vikt att ta till vara röjningsvirket bl. a. för att
försämra förutsättningarna för insektshärjningar.

Utskottet finner regeringens förslag om klenvirkesstöd väl värt att pröva
och har för sin del inte något att erinra mot den i propositionen förordade
utformningen av stödet. Utskottet tillstyrker alltså att för nästa budgetår
klenvirkesbidrag får beviljas intill ett belopp av 40 milj. kr. inkl. administrationskostnader.
Med stöd av bidraget bör som anförs i propositionen
uppemot 3 miljoner kubikmeter kunna tas till vara samtidigt som en inte
oväsentlig sysselsättningeffekt nås.

Vad utskottet här anfört innebär bl. a. att utskottet inte delar den i
motion 2021 framförda uppfattningen att stödet borde konstrueras så att
det begränsas till sådant virke som sänds vidare till industrin.

Det ankommer på regeringen eller efter regeringens bemyndigande
skogsstyrelsen att meddela de särskilda föreskrifter som föranleds av bifall
till vad utskottet nu har förordat.

Enligt propositionen bör en satsning på skogsbruksplaner kunna medverka
till ett ökat utbud av virke. 1 syfte att påskynda verksamheten med
framtagningen av sådana planer föreslås att bidragsramen för dessa ökas
med 2 milj. kr. till 3,5 milj. kr. Samtidigt bör enligt regeringens förslag
ramen för översiktliga skogsinventeringar på vilka skogsbruksplanerna
byggerökas med 3 milj. kr. till 13 milj. kr.

Utskottet delar uppfattningen att skogsbruksplaner erfarenhetsmässigt
skapar ett större intresse hos skogsägarna för skogsbruket på deras fastigheter.
Skogsbruksplanernas betydelse underströks också i samband med
att riksdagen år 1979 fastställde nu gällande riktlinjer för skogspolitiken,
m. m. Utskottet vill därför tillstyrka regeringens förslag om en ökad satsning
på ifrågavarande planer. Regeringens ramberäkningar i fråga om såväl
verksamheten med skogsbruksplaner som med översiktliga skogsinventeringar
föranleder inte någon erinran från utskottets sida. Den ytterligare
uppräkning av ramarna med 2 resp. 5,5 milj. kr. som skulle bli följden av
bifall till i motion 2021 framförda yrkanden i nu berörda avseenden är
utskottet således inte berett biträda.

JoU 1980/81:25

De i motion 2021 gjorda beräkningarna bygger bl. a. på att skogsbruksplaner
skall vara obligatoriska för varje skogsfastighet av betydelse. För
mindre fastigheter bör enligt motionen en skogsbruksplan kunna omfatta
flera fastigheter. Yrkanden om upprättande av sådana planer framförs
också i den vid årets början väckta motionen 852.

Utskottet vill erinra om att motionsvis framförda krav på obligatoriska
skogsbruksplaner tidigare avvisats av riksdagen, såväl då riksdagen år
1979 fattade sitt skogspolitiska beslut (JoU 1978/79:30) som senare (JoU
1979/80:34).

I proposition 1978/79: 110 om riktlinjer för skogspolitiken framhölls sålunda
att skogsbruksplaner, mer eller mindre detaljerade, var nödvändiga
för att få till stånd ett aktivt och rationellt brukande av skogsmarken i
landet. Jordbruksministern fann det därför angeläget att varje skogsägare
skaffade sig en plan som innehöll uppgifter om åtminstone de skogsvårdsåtgärder
som krävs enligt lag och om lämplig avverkning. Enligt regeringens
förslag borde även i fortsättningen statligt stöd kunna utgå till enskilda
skogsägare för kostnaderna för skogsbruksplaner. Det var angeläget att
varje skogsägare skaffade sig en skogsbruksplan. Jordbruksministern ansåg
därför att det som förutsättning för att statlig stöd skulle utgå borde
krävas att skogsägaren hade en skogsbruksplan. Till en början borde det
dock enligt propositionen vara tillräckligt med en förteckning över nödvändiga
skogsvårdsåtgärder och lämpliga avverkningar under de närmaste
åren. Utskottet anförde i detta sammanhang bl. a.(s. 53):

Utskottet anser för sin del att de förslag rörande skogsbruksplaner som
läggs fram i propositionen i stort sett är väl avvägda. Utskottet delar dock
den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna 2274 och 2275, att
det ej bör vara nödvändigt med skogsbruksplan för de minsta fastigheterna.
Utskottet anser för sin del att förutsättningarna för att få statligt stöd
på sikt skall vara, att det finns en skogsbruksplan för alla brukningsenheter
med en produktionsförmåga som överstiger den vid sådana mindre brukningsenheter,
som enligt vad utskottet i det föregående anfört bör kunna
lämnas utanför skogsvårdslagens ransoneringskrav. För dessa enheter bör
en enkel förteckning över nödvändiga skogsvårdsåtgärder alltid vara tillfyllest.
Det väsentliga syftet med skogsbruksplanerna, nämligen att få till
stånd ett effektivt och smidigt planeringsinstrument för skogshanteringen
bör med den av utskottet förordade uppläggningen bli tillräckligt tillgodosett.
Regeringens förslag i nu förevarande avseende bör med här förordad
ändring godtas. I överensstämmelse härmed föreslår utskottet att motionerna
2278 och 2281, såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens
ytterligare åtgärd.

I enlighet med riksdagens beslut har i 5§ förordningen (1979:792) om
statligt stöd till skogsbruket föreskrivits att stöd till skogsvårdsåtgärder
utgår endast om det för brukningsenheten i fråga upprättas en skogsbruksplan.
För brukningsenheter på vilka det enligt vedertagna bedömningsnormer
inte kan produceras större virkesmängd än 100 kubikmeter om året

JoU 1980/81:25

eller efter skogs vårdsstyrelsens medgivande i särskilda fall, får skogsbruksplanen
ersättas av en förteckning över behövliga skötselåtgärder. De
redovisade bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1980.

Enligt utskottets mening har i nu aktuella motioner inte förebragts några
skäl som ger anledning för riksdagen att ändra sitt tidigare ställningstagande
i förevarande fråga. Utskottet avstyrker således motion 852 och motion
2021 yrkandena 1 och 2.

Enligt den under detta anslag i propositionen uppförda sammanställningen
beräknas rambeloppet för bidrag till skogsodling efter avverkning av
lågproducerande bestånd för nästa budgetår till 30 milj. kr.

I motion 2021 föreslås att anslaget för nu nämnda ändamål höjs med 10
milj. kr. till 40 milj. kr. Detta bör enligt motionärerna stimulera till en ökad
avverkning och ge ett värdefullt tillskott till virkesförsörjningen främst i
Norrlands inland. En utvärdering av hittills gjorda erfarenheter av stödet
bör enligt motionärernas mening ske inför nästa års budgetbehandling.

Utskottet vill vitsorda att avverkning och beskogning av sämre skogar är
viktiga åtgärder för att snabbt få en högre produktion. Det är därför
angeläget att bidrag utgår till restaurering av dessa dåligt utnyttjade
marker. Särskilt i Norrlandslänen är behovet av bidrag stort. 1 avvaktan på
större erfarenhet av verksamheten främst i södra Sverige har emellertid
skogsstyrelsen föreslagit att rambeloppet för skogsodling efter avverkning
av lågproducerande bestånd tas upp med oförändrat 30 milj. kr. för nästa
budgetår. Regeringens förslag har som framgår av det föregående utformats
i enlighet härmed. Utskottet finner ingen anledning att frångå skogsstyrelsens
och regeringens bedömning i denna fråga och tillstyrker alltså
propositionen i förevarande del. Någon sådan uppräkning av anslaget som
i sammanhanget föreslagits i motion 2021 kan utskottet således ej biträda.
Inte heller finnér utskottet tillräckliga skäl att redan nu påyrka en sådan
utvärdering av ifrågavarande stödform som föreslås i motionen. Denna
avstyrks därför i förevarande del (yrkande 9).

Inte heller i övrigt finner utskottet något att invända mot i propositionen
gjorda medelsberäkningar under denna punkt, vilket bl. a. innebär att
utskottet förordar att ramen för bidrag till dikning för nästa budgetår
beräknas till 8 milj. kr. En ökning av ramen till 15 milj. kr. i enlighet med
vad som förordas i motion 2021 finner sig utskottet således inte kunna
tillstyrka.

Sammanlagt innebär utskottets nu redovisade ställningstaganden att utskottet
biträder regeringens förslag att det för budgetåret 1981/82 tas upp
en sammanlagd ram av 214,5 milj. kr. för bidrag till skogsvård m.m. För
utbetalning under anslaget bör i enlighet med propositionen beräknas 190
milj. kr. I motion 2021 framfört yrkande om en ytterligare uppräkning av
anslaget med sammanlagt 34,5 milj. kr. avstyrks således.

1 motion 2021 har utöver yrkanden om ändringar i direkt anslutning till
proposition 1980/81: 136 framförts en rad förslag om åtgärder av skilda slag

JoU 1980/81:25

i syfte att förbättra virkesförsörjningen. De åsyftade förslagen avser bl. a.
en skärpning av bestämmelserna i 6§ skogsvårdslagen om avverkning av
överårig skog och införande av en beredskapslagstiftning på skogsområdet
beträffande avverkningsplikt i vissa fall. Vidare föreslås att en utredning
prövar vissa i motionen närmare angivna former för styrning i syfte att
uppnå en bättre skogsvård, jämnare avverkning och tryggare sysselsättning.
I motionen diskuteras i nämnda sammanhang ett kombinerat avgiftsoch
stödsystem samt vissa ändringar i skogsbeskattningen. Slutligen framförs
förslag om vissa riktlinjer för förhandlingar och långtidsavtal på
virkesmarknaden.

Samtliga nu redovisade förslag har under senare år vid olika tillfällen
diskuterats av riksdagen. Därvid har bl. a. konstaterats att en rad åtgärder
av bl. a. skogspolitisk och skattepolitisk natur vidtagits eller planeras i
syfte att komma till rätta med hithörande problem. Vidare har hänvisats till
det omfattande utredningsarbete rörande frågan om ytterligare insatser
som pågått på förevarande område. Mot denna bakgrund har riksdagen
lämnat motionsyrkandena i fråga utan bifall.

Som i det föregående anförts beräknas virkesförsörjningsutredningen
senare i år redovisa sina förslag till åtgärder för att påverka utbudet av
virkesråvara. I avvaktan på resultatet av utredningens överväganden finner
utskottet nu liksom tidigare berörda motionsyrkanden inte böra påkalla
någon riksdagens ytterligare åtgärd. Motion 2021 avstyrks därför i förevarande
delar (yrkandena 3, 4, 10 och 11).

Enligt motion 2021 är ett av de största hindren för möjligheten att driva
ett rationellt skogsbruk den stora ägosplittring som enligt motionärerna
kännetecknar privatskogsbruket. Det är därför enligt motionärernas mening
angeläget att regeringen vidtar sådana åtgärder att lantmäteriverket
kan intensifiera sina insatser för förbättrad ägostruktur.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att riksdagen år 1977 med
anledning av en motion i ämnet uttalade att det borde prövas om inte en
mera aktiv fastighetsbildning kan bidra till att förverkliga uppsatta mål för
strukturomvandlingen inom jord- och skogsbruket (CU 1976/77:27, rskr
1976/77: 227). På uppdrag av regeringen har lantmäteriverket i samråd med
lantbruksstyrelsen upprättat promemorian Aktivare fastighetsbildning för
strukturomvandlingen inom jord- och skogsbruket. I promemorian föreslås
bl. a. vissa ändringar i bestämmelserna om gemensamhetsskog i 6 kap.
fastighetsbildningslagen. Promemorian har remissbehandlats och ärendet
bereds f. n. inom regeringskansliet.

Någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion
2021 i denna del (yrkande 12) synes under angivna förhållanden inte
påkallad.

I motion 2021 behandlas bl. a. också konkurrensen mellan skogsindustrin
och värmeproducenterna om skogsråvara. Motionen har i denna del
hänvisats till näringsutskottet för beredning. Jordbruksutskottet vill hänvi -

JoU 1980/81:25

sa till att utskottet berört nyssnämnda fråga i sitt yttrande till näringsutskottet
med anledning av proposition 1980/81: 90 om riktlinjer för energipolitiken
(JoU 1980/81:4 y).

D 8 Stöd till byggande av skogsvägar

De i budgetpropositionen bilaga 13 med D 2, D 3 och D 4 betecknade
anslagen har i proposition 1980/81: 136 ersatts med sex olika anslag, betecknade
med D 2 t.o. m. D 7. Beteckningarna för de i budgetpropositionen
uppförda anslagen till stöd till byggande av skogsvägar och till
främjande av skogsvård bör i konsekvens härmed ändras till D 8 resp. D 9.

Enligt budgetpropositionen bör för budgetåret 1980/81 tas upp en sammanlagd
ram av 30 milj. kr. för bidrag till byggande av skogsvägar. Hänsyn
har därvid tagits till behovet av medel för vägtekniska försök och till att
skogsvårdsstyrelsernas kostnader för administration av stödet bör täckas
inom angivna ramar. För utbetalning under anslaget beräknas ett belopp av
30 milj. kr.

Vad här förordats innebär att bidragsramen fr. o.m. nästa budgetår
minskas med 5 milj. kr. samtidigt som ramen för statlig lånegaranti ökas
med samma belopp.

Regeringens förslag motsvarar vad som hösten 1980 förutskickades i
proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m.m. och
som då inte föranledde någon erinran från utskottets sida. Utskottet finner
inte heller nu någon anledning till invändning mot förslaget och tillstyrker
därför proposition 1980/81: 100 i nu berörd del. Förslaget i motion 2021 om
ytterligare medelsanvisning med 24,2 milj. kr. för ändamålet avstyrks i
enlighet härmed.

I den under allmänna motionstiden väckta motionen 1752 yrkas på att
riksdagen uttalar sig för utbyggnad och förbättring av skogsbilvägnätet i
Jönköpings län.

Utskottet vill med anledning härav framhålla att det ankommer på
skogsstyrelsen att göra en avvägning mellan de olika länens vägbyggnadsbehov
och på grundval därav fördela tillgängliga bidragsramar så ändamålsenligt
som möjligt på de olika skogsvårdsstyrelserna. Det får givetvis
förutsättas att styrelsen vid sina överväganden härvidlag noga beaktar
även sådana synpunkter som exempelvis framförs i nu förevarande motion.

Något särskilt uttalande från riksdagens sida med anledning av motion
1752 finnér sig utskottet mot denna bakgrund inte böra förorda.

D 9 Främjande av skogsvård m.m.

Detta anslag används för särskilda utredningar och undersökningar i
syfte att främja bl. a. skogsvården och arbetsmiljön inom skogsbruket.

Utskottet tillstyrker föredragandens förslag att anslaget för nästa budgetår
tas upp med oförändrat 1 milj. kr.

JoU 1980/81:25

Övrigt

Utskottet har funnit lämpligt att i förevarande sammanhang även behandla
vissa under allmänna motionstiden i år väckta motioner i olika
frågor rörande skogsbruket. Utskottet får därvid anföra följande.

Enligt motion 1376 bör riksdagen hos regeringen begära förslag om
regler för skydd av skogsbruksplantor som innebär att DDT åter tillåts.

Riksdagen lämnade senast förra året ett motsvarande yrkande utan bifall
under hänvisning till att resultatet av den år 1979 tillsatta utredningen om
användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket (Jo 1979:09)
borde avvaktas. Den i år väckta motionen i ämnet bör enligt utskottets
mening av samma skäl lämnas utan åtgärd.

Enligt motion 1471 bör riksdagen besluta att bidrag för särskilda skogsvårdsinsatser
skall kunna utgå för stödberättigad verksamhet i Värmlands
län under budgetåren 1981/82-1983/84. I motion 1468 - huvudmotion till
den här behandlade motion 1471 - framhålls dels behovet av tillväxtstimulerande
åtgärder i det värmländska skogsbruket, dels behovet av tillkommande
sysselsättningstillfällen. I motionen förordas att Torsby kommun
kvarstår i den inre zonen av det skogliga stödområdet även efter den 1 juli
1984 samt att statligt stöd till skogsvårdsåtgärder utgår även utanför
Torsby kommun.

Riksdagen fattade år 1974 beslut om ett särskilt program för stöd till
intensifierad skogsvård i norra Sverige, m. m. (prop. 1974:61, JoU
1974: 16, rskr 1974:217). Verksamheten som igångsattes som en temporär
åtgärd i avvaktan på resultatet av 1973 års skogsuf redning, planerades för
en tioårig upprustningsperiod, alltså t. o. m. budgetåret 1983/84. 1979 års
skogspolitiska beslut innebar vissa ändringar beträffande gränsdragningen
för det regionalpolitisk! motiverade stödet till skogsvård m. m. Beslutet
innebar emellertid också att 1974 års program i första hand borde fullföljas.

Bestämmelserna rörande de år 1979 beslutade stödformerna återfinns i
förordningen (1979:792) om statligt stöd till skogsbruket, medan de närmare
föreskrifterna beträffande det år 1974 införda stödet återfinns i förordningen
(1979:793) om ändring i kungörelsen (1974:472) om statsbidrag till
skogsvård i norra Sverige. Enligt den förstnämnda förordningen lämnas
stödet till skogsvård dels som ett allmänt stöd i hela landet, dels som ett
regionalt stöd inom ett skogligt stödområde. Sistnämnda område indelas i
en inre och en yttre zon. Såvitt avser Värmlands län omfattar det regionala
stödet endast Torsby kommun, som ingår i det skogliga stödområdets yttre
zon. Nyssnämnda del av Värmland ingår enligt förordningen (1979:793)
också i det område som omfattas av det särskilda stödet till intensifierade
skogsvårdsinsatser enligt 1974 års program.

Yrkandet i motion 1471 synes innebära dels att hela Värmlands län
under budgetåren 1981/82—1983/84 borde omfattas av stödområdesbestämmelserna,
dels att det särskilda programmet för intensifierad skogs -

JoU 1980/81:25

vård i norra Sverige borde, såvitt avser Torsby kommun, utsträckas att
gälla även efter den 30 juni 1984. Utskottet får med anledning härav erinra
om att nyssnämnda program ursprungligen planerades för en tioårsperiod
som skulle upphöra den 1 juli 1984. Någon ändring härutinnan ifrågasattes
inte när riksdagen år 1979 antog nu gällande skogspolitiska riktlinjer.
Tillräcklig grund för ett beslut redan nu av riksdagen om förlängning av
tiden för ifrågavarande stödverksamhet helt eller delvis anser utskottet
inte föreligga. Vad i övrigt gäller den år 1979 beslutade nya stödområdesindelningen
vill utskottet framhålla att det bakom beslutet låg noggranna
bedömningar av skogsutredningen rörande förutsättningarna för skogsproduktion
i olika områden av landet. Utskottet är med hänsyn till det nu
anförda inte berett tillstyrka motion 1471. Det kan erinras om att riksdagen
förra året lämnade ett liknande motionsyrkande utan bifall (JoU 1979/
80:29, p. 19).

Enligt motion 1746 bör riksdagen av regeringen begära förslag om ett
skogsvårdsprogram som syftar till att skogsvårdslagens målsättning rörande
en varaktig och hög virkesavkastning kan uppfyllas. Riksdagen bör
också begära förslag om sådan ändring i skogsvårdslagen att ett lönsamhetskriterium
återinförs i denna lag. Det åsyftade skogsvård sprogrammet
bör enligt motionen sammanfattningsvis innefatta åtgärder för förbättrade
möjligheter att anlägga ny skog, bättre beslåndsvård, ökad skogsdikning
samt ökad skogsgödsling. I motionen anförs att en bättre balans än vad
som f. n. råder måste skapas mellan å ena sidan målsättningen för vårt
lands skogsbruk och å andra sidan medlen att nå detta mål.

Utskottet vill erinra om att den nya skogsvårdslagen endast varit i kraft i
något mer än ett år. Det synes därför vara för tidigt att nu dra några
särskilda slutsatser om effektiviteten när det gäller tillämpningen av de nya
och skärpta krav på skogsvårdsåtgärder. som där införts. Vad gäller frågan
om införandet av ett lönsamhetskriterium i skogsvårdslagen vill utskottet
erinra om att detta spörsmål ingående diskuterades i samband med 1979
års skogspolitiska beslut (JoU 1978/79: 30. s. 20-21) och då avvisades av
riksdagen. Någon ny omständighet som skulle tala för en ändrad ståndpunkt
i frågan från riksdagens sida har inte redovisats.

Med hänsyn till vad nu anförts och med hänvisning jämväl till pågående
överväganden inom virkesförsörjningsutredningen och utredningen om användningen
av kemiska medel i jord- och skogsbruket vill utskottet föreslå
att riksdagen lämnar motion 1746 utan ytterligare åtgärd.

Enligt motion 1771 bör riksdagen hos regeringen hemställa om snabba
åtgärder i syfte att använda offertmetoden för att möjliggöra ökade uttag av
skog kring den s. k. skogsodlingsgränsen. Vidare yrkas på åtgärder för att
öka möjligheterna till skogsplantering för mindre jordbruk i Norrlands
inland.

Utskottet får erinra om att riksdagen år 1977 beslöt att lokaliseringsstöd
skulle kunna lämnas enligt offertprincipen (prop. 1976/77: 100 bil. 17 s. 88,

JoU 1980/81:25

AU 1976/77: 23, rskr 1976/77:296). Det innebär att det företagsekonomiska
intresset kan förenas med det samhällsekonomiska genom att staten på
offert från ett företag betalar särskild ersättning till företaget för att det
vidtar åtgärder i regionalpolitisk! syfte som staten önskar att företaget skall
göra. Beslutet innebär att metoden fick användas bl. a. i samband med
ansträngningarna att förbättra sysselsättningsmöjligheterna i Norrbotten.

Den s. k. skogsodlingsgränsen berördes i förenämnda proposition 1978/
79: 110 om riktlinjer för skogspolitiken m. m. Som där redovisades (s. 34)
finns denna gräns endast på den mark i norra Sverige som förvaltas av
domänverket. Den drogs upp i början av 1950-talet. Domänverket har
bedömt att det ovanför denna gräns t. v. är så biologiskt och ekonomiskt
tvivelaktigt att bedriva skogsbruk att någon sådan verksamhet inte skall
förekomma. Undersökningar pågår för att finna lösningar på dessa problem.
Resultaten kan inte väntas de närmaste 20 åren. Med stöd av
skogsvårdslagen har för övrig mark i norra Sverige dragits upp den s. k.
gränsen för svårförnyad skog. Avverkning ovanför denna gräns får ske
först efter tillstånd av skogsvårdsstyrelsen. Sådant tillstånd brukar ges om
inga återväxtproblem väntas uppstå eller om en försiktig avverkning kan
göras, s. k. fjällskogsblädning. Den avgjort största markägaren i dessa
områden är staten. Men det finns också enskilda mindre skogsägare som
har hela sitt skogsinnehav där och är beroende av detta för sin försörjning.
Visst skogsbruk inom området är också av betydelse för sysselsättningen
lokalt. Att helt hindra avverkning förefaller därför inte rimligt. Genom det
nyss nämnda kravet på tillstånd kan allvarliga missgrepp undvikas i tid.
Genom att länsstyrelsen också underrättas om planerade avverkningar
föreligger ytterligare möjligheter att ingripa i de fall där naturvårdsintresset
är särskilt starkt.

Utskottet har tidigare dels i anslutning till behandlingen av proposition
1978/79: 127 om åtgärder för att främja sysselsättningen i Norrbotten, dels i
samband med 1979 års beslut om riktlinjer för skogspolitiken haft tillfälle
att diskutera motionsyrkanden av liknande karaktär som det nu föreliggande.
Utskottet har därvid anfört att — i den mån områden finns där utifrån
nyss redovisade synpunkter acceptabla skäl kan anföras för vidtagande av
skogsbruksåtgärder av antytt slag - utskottet givetvis inte haft något emot
att möjligheterna härtill prövas. I sammanhanget har emellertid erinrats
om att det enligt gällande riktlinjer för det s. k. offertsystemet ankommer
på regeringen att i varje särskilt fall besluta i sådana frågor. Motionerna i
ämnet har med hänsyn härtill inte ansetts böra påkalla någon särskild
riksdagens åtgärd.

Vad härefter angår förslaget i motion 1771 om möjligheter till viss
skogskomplettering för mindre jordbruk vill utskottet erinra om att riksdagen
nyligen vid behandlingen av årets budgetproposition godkänt ett förslag
av regeringen att öka den rörliga kredit av 200 milj. kr. som lantbruksstyrelsen
disponerar i riksgäldskontoret för större förvärv av mark från

JoU 1980/81:25

domänverket och skogsbolag med 50 milj. kr. Den mark lantbruksorganisationen
här förvärvar bör givetvis kunna utnyttjas för bl. a. i motion 1771
angivet ändamål. I sammanhanget vill utskottet även erinra om att riksdagen
förra året (JoU 1979/80:47 och 49) uttalade sig för att en mera övergripande
och parlamentariskt förankrad översyn av stödet till jordbruket i
norra Sverige borde företas. Arbetet med utformande av direktiv för denna
utredning har nyligen slutförts. Det kan enligt vad utskottet erfarit förutsättas
att i utredningens uppdrag kommer att innefattas även en prövning i
vilken utsträckning tillskott av skog kan lämnas i norra Sverige genom
aktiva åtgärder från statens sida.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet motion 1771 inte påfordra
någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Kombinationen jord- och skogsbruk behandlas också i motion 1773, vari
hemställs att en utredning tillsätts med uppgift att utreda underlag och
riktlinjer för behövlig skogsareal för att säkerställa ett rationellt skogsbruk.

Enligt vad utskottet inhämtat har en liknande framställning av länsstyrelsen
och lantbruksnämnden i Västernorrlands län i november 1979 prövats
av regeringen utan att föranleda någon åtgärd. Såväl lantbruksstyrelsen
som skogsstyrelsen hade avstyrkt förslaget. Bl. a. hänvisades till den
stora variationen i förutsättningarna såväl mellan som inom olika delar av
landet.

Inte heller utskottet finner, bl. a. med hänsyn till kommande utredning
om stöd till jordbruket i norra Sverige, tillräckliga skäl att påfordra någon
utredning av det slag som föreslås i motion 1773. Den avstyrks därför.

I detta betänkande behandlade propositioner och motioner föranleder, i
den mån de inte särskilt berörts i det föregående, inte någon erinran eller
något särskilt uttalande från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar förslagen till

a. lag om statens övertagande av skogsvårdsstyrelsernas egendom,

b. lag om upphävande av lagen (1960: 267) om skogsvårdsstyrelser,

c. lag om upphävande av lagen (1930:202) om begränsning av
rätten att avverka skog å intecknad fastighet,

d. lag om ändring i lagen (1976: 600) om offentlig anställning,

e. lag om ändring i lagen (1965:576) om ställföreträdare för
kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. m..

2. att riksdagen godkänner de riktlinjer för skogsvårdsstyrelsernas
arbetsuppgifter och organisation som regeringen förordat,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåt -

JoU 1980/81:25

gärder och åtgärder i övrigt som behövs för att omorganisationen
skall kunna genomföras,

4. beträffande administration av skogsbrukets frö- och plantförsörjning att

riksdagen lämnar motion 1980/81: 2050 utan åtgärd,

5. att riksdagen till Skogsstyrelsen för budgetåret 1981/82 anvisar
ett förslagsanslag av 23 211 000 kr.,

6. att riksdagen medger att skogsstyrelsen får disponera en rörlig
kredit av 15000000 kr. i riksgäldskontoret.

7. att riksdagen till Skogsvårdsstyrelserna för budgetåret 1981/82
anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

8. beträffande ökade insatser för att stimulera avverkningar m.m. i
Norrlands inland

att riksdagen avslår motion 1980/81: 2021 yrkande 5,

9. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1980/81:2021 yrkande 6 och motion 1980/81:2046 till
Skogsvårdsstyrelserna: Myndighetsuppgifter för budgetåret
1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 100 151 000 kr.,

10. beträffande bidrag till skogsvårdsstyrelserna
att riksdagen avslår motion 1980/81: 321.

11. att riksdagen till Skogsvårdsstyrelserna: Frö- och plantverksamhet
för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

12. att riksdagen godkänner vad i proposition 1980/81:136 förordats
om statsbidrag till anläggning av skogsfröplantager,

13. att riksdagen till Skogsvårdsstyrelserna: Investeringar för budgetåret
1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 41 000000 kr.,

14. att riksdagen till Skogsvårdsstyrelserna: Avlyftning av lån för
budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 33000000 kr..

15. beträffande utvärdering av stödet till skogsodling efter avverkning
av lågproducerande bestånd

att riksdagen avslår motion 1980/81:2021 yrkande 9,

16. beträffande obligatoriska skogsbruksplaner
att riksdagen avslår

a. motion 1980/81:852,

b. motion 1980/81:2021 yrkandena 1 och 2,

17. att riksdagen med avslag på motion 1980/81:2021 yrkande 7,
såvitt nu är i fråga, godkänner vad i proposition 1980/81: 136
förordats om bidrag till återväxtåtgärder i Norrlands inland och
för tillvaratagande av klenvirke,

18. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1980/81:2021 yrkande 7, såvitt nu är i fråga, medger att
under budgetåret 1981/82 statsbidrag beviljas med sammanlagt
högst 214 500000 kr. till skogsvård m. m.,

19. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på

JoU 1980/81: 25

motion 1980/81:2021 yrkande 7, såvitt nu är i fråga, till Bidrag till
skogsvård m. m. förbudgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag
av 190000000 kr.,

20. beträffande ändring av 6 § skogsvårdslagen

att riksdagen avslår motion 1980/81: 2021 yrkande 3,

21. beträffande beredskapslagstiftning på skogsområdet
att riksdagen avslår motion 1980/81:2021 yrkande 4,

22. beträffande utredning om vissa styrmedel i skogspolitiken
att riksdagen avslår motion 1980/81:2021 yrkande 10,

23. beträffande långsiktiga virke savtal

att riksdagen avslår motion 1980/81: 2021 yrkande 11,

24. beträffande intensifierade insatser för att förbättra ägostrukturen
inom skogsbruket

att riksdagen avslår motion 1980/81:2021 yrkande 12,

25. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1980/81:2021 yrkande 8, såvitt nu är i fråga, medger att
under budgetåret 1981/82 statsbidrag beviljas med sammanlagt
högst 30000000 kr. till byggande av skogsvägar,

26. att riksdagen medger att under budgetåret 1981/82 statlig garanti
lämnas för lån till byggande av skogsvägar med sammanlagt
högst 11 000000 kr.,

27. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1980/81:2021 yrkande 8, såvitt nu är i fråga, till Stöd till
byggande av skogsvägar för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag
av 30000000 kr.,

28. beträffande skogsbilvägnätet i Jönköpings län

att riksdagen lämnar motion 1980/81: 1752 utan vidare åtgärd,

29. att riksdagen till Främjande av skogsvård m. m. för budgetåret
1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 1 000000 kr.,

30. beträffande användningen av DDT i skogsbruket
att riksdagen avslår motion 1980/81: 1376,

31. beträffande särskilda skogsvårdsinsatser i Värmlands län
att riksdagen avslår motion 1980/81: 1471,

32. beträffande skogsvårdsprogram m.m.
att riksdagen avslår motion 1980/81: 1746,

33. beträffande utnyttjande av offertmetoden. m.m.

att riksdagen lämnar motion 1980/81: 1771 utan vidare åtgärd,

34. beträffande utredning om skogsareal

att riksdagen avslår motion 1980/81: 1773.

Stockholm den 23 april 1981
På jordbruksutskottets vägnar

EINAR LARSSON

JoU 1980/81:25

Närvarande: Einar Larsson (c). Svante Lundkvist (s). Arne Andersson i
Ljung (m). Börje Stensson (fp). Grethe Lundblad (s)*, Hans Wachtmeister
(m). Sven Lindberg (s). Filip Johansson (c). Åke Wictorsson (s). Sven Eric
Lorentzon (m)*, Gunnar Olsson (s)*, Håkan Strömberg (s). Esse Petersson
(fp), Lennart Brunander (c) och Jan Fransson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. Skogsvårdsstyrelsernas myndighetsuppgifter m. m. (mom. 8 och 9)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
finnér” och slutar med ”ytterligare åtgärd” bort ha följande lydelse:

I motion 2021 påpekas att regeringens förslag enligt vad skogsstyrelsen
framhållit i sin anslagsframställning innebär att tillsynen enligt skogsvårdslagen
måste begränsas i sådan utsträckning att det inte blir godtagbar effekt
av detta styrmedel.

Motionärerna kan för sin del inte acceptera en sådan neddragning av
resurserna att skogsvårdslagen inte kan fungera tillfredsställande i praktiken.
Jordbruksministerns inställning i dessa frågor är enligt motionärerna
både inkonsekvent och ansvarslös mot bakgrund av den akuta brist på
virke till industrin som finns inom stora delar av landet. En bättre tillämpning
av skogsvårdslagen i form av rådgivning och tillsyn måste enligt
motionärernas mening utnyttjas fullt ut som ett verksamt medel att öka
intensiteten i skogsvården och förbättra virkesförsörjningen. Motionärerna
instämmer därvidlag med jordbruksministerns uttalande i proposition
1980/81:136, att det är viktigt att skogsvårdsstyrelserna verkar för att
skogsägarna tar till vara de avverkningsmöjligheter som finns på deras
fastigheter.

Mot bakgrund av det sagda föreslår motionärerna att antalet förrättningsdagar
för skogsvårdsstyrelsernas myndighetsuppgifter ökas med
10000 dagar för budgetåret 1981/82. Vid fördelningen av dessa dagar på
skogsvårdsstyrelserna bör särskild hänsyn tas till vissa ökade insatser för
en bättre skogsvård i Norrlands inland.

1 motionen erinras sålunda om att det i den nya skogsvårdslagen ställs
krav på reproduktionsplikt av skogsbestånd med alltför låg slutenhet (§
5:3). Skogsstyrelsen har nyligen med underlag från riksskogstaxeringen
beräknat att nära 2 miljoner ha produktiv skogsmark med ett virkesförråd
av cirka 110 miljoner m3 sk omfattas av dessa skogar. En stor del av dessa
skogar finns i Norrlands inland. Styrelsen avseratt lägga fast ett handlings -

JoU 1980/81:25

program för skogsvårdsorganisationens arbete för avveckling av den s. k. §
5:3 — skogen. Motionärerna anser det vara mycket angeläget att detta
arbete påskyndas från såväl virkesförsörjnings- som skogsvårdssynpunkt.
Avvecklingen bör enligt motionärernas mening geografiskt prioriteras till
områden med akut virkesbrist. Inom ramen för skogsvårdsorganisationens
myndighetsuppgifter bör som tidigare nämnts särskilda resurser riktas till
Norrlands inland. Härigenom kan även värdefulla arbetstillfällen skapas.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till motionärernas här redovisade
synpunkter. Detta innebär bl. a. att utskottet i likhet med motionärerna
anser att utöver vad regeringen förordat 8,5 milj. kr. av medel som inflyter
i form av skogsvårdsavgifter bör tillföras skogsvårdsstyrelserna för en
ökning av antalet tjänstgöringsdagar med sammanlagt 10000 dagar. Utskottet
förordar därför att under denna anslagsrubrik förs upp ett förslagsanslag
av 108651000 kr.

Utskottets ställningstagande innebär att utskottet tillstyrker de motionsyrkanden
om ytterligare förstärkningar m. m. som framställts i motion 2021
(yrkandena 5 och 6) och som delvis även tillgodoser motion 2046. Som
framgår — — - (lika med utskottet) — - — till skogsvårdsstyrelserna.
Denna motion bör sålunda inte föranleda någon riksdagens ytterligare
åtgärd.

dels utskottets hemställan under 8 och 9 bort ha följande lydelse:

8. beträffande ökade insatser för att stimulera avverkningar m.m. i
Norrlands inland

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1980/81:2021 yrkande 5,

9. att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt med
bifall till motion 1980/81:2021 yrkande 6 och med anledning av
motion 1980/81:2046 till Skogsvårdsstyrelserna: Myndighetsuppgifter
för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av
108651000 kr.,

2. Bidrag till skogsvård m. m. (mom. 15—19)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttranden som på s. 12 börjar med ”Sorn
framhålls” och på s. 13 slutar med ”hithörande frågor” bort ha följande
lydelse:

Som framhålls (lika med utskottet) särskilda stödåtgärder.

Enligt utskottets mening bör emellertid stödet, för att få avsedd effekt,
utgå till alla skogsägarkategorier. Vad utskottet anfört innebär bl.a. att
även sådana allmänningsassociationer som anges i allmänningsutredning -

JoU 1980/81:25

ens skrivelse bör omfattas av det förordade stödet. Utskottet delar sålunda
den i motion 2021 anförda uppfattningen. Motionärernas förslag att ytterligare
10 milj. kr. på grund härav bör anvisas för nu ifrågavarande ändamål
kan utskottet därför biträda. Beträffande svårigheterna att få godtagbara
återväxter inom de s. k. svårföryngrade områdena vill utskottet erinra om
de möjligheter som finns inom ramen för 1979 års skogspolitiska beslut att
plantera contortatall. Riksdagens beslut innebar att plantering av sådan tall
i första hand skulle användas i områden där det är svårt att med inhemska
trädslag få en tillfredsställande föryngring.

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med "till industrin" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att ett av skogspolitikens mål är att skogsskötsel
inriktas på en hög produktion av främst barrvirke av god kvalitet.
Röjning av plant- och ungskogar är tillsammans med ungskogsgallring de
viktigaste åtgärderna i syfte att infria denna målsättning. Det är i denna fas
av skogsvården som man kan påverka beståndens dimensions- och kvalitetsutveckling
samt trädslagsblandningen. Med hänsyn till att det i skogsvårdslagen
numera föreskrivs röjningsplikt av dessa skogar förutsätter
utskottet att nuvarande eftersläpning av röjningsbehovet är ett övergångsproblem.
För att förbättra de ekonomiska villkoren vid röjning och ungskogsgallring
ställer utskottet sig positivt till att man under en begränsad
tidsperiod inför det s.k. klenvirkesstöd som på förslag av skogsstyrelsen
nu förordas av regeringen. Enligt skogsstyrelsens bedömning bör ett sådant
stöd leda till en förbättrad skogsvård och skogshygien. Stödet bör
dock enligt utskottets mening konstrueras så att det endast utgår till sådant
tillvarataget virke som sänds vidare till industrin. Utskottet delar sålunda
den i motion 2021 uttryckta uppfattningen i denna fråga.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 16 slutar med ”yrkandena 1 och 2” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar (lika med utskottet) skogspolitiken, m. m.

Som framhålls i motion 2021 bör det för varje skogsfastighet av betydelse
finnas en skogsbrukspian. För mindre skogsfastigheter bör en skogsbruksplan
kunna omfatta flera fastigheter. Därigenom får man också ökade
förutsättningar för en samverkan mellan ägarna också i själva avverkningsarbetet.
Det skall inte vara överlämnat åt varje markägare att avgöra om en
plan skall upprättas eller ej. De översiktliga skogsinventeringarna som nu
har påbörjats är ett viktigt underlag för upprättandet av skogsbruksplaner
för enskilda fastigheter. Skogsbruksplaner bör upprättas successivt under
1980-talet. efter hand som underlag i form av översiktliga skogsinventeringar
växer fram. Dessa skogsinventeringar bör i första hand inriktas mot
områden med eftersatt skogsvård och områden med uttalat besvärande
virkesbrist för industrin.

JoU 1980/81:25

Flera skäl talar för att statsbidrag bör utgå till upprättandet av skogsbruksplanerna.
Ett är att skogsbruksplanerna enligt utskottets förslag skall
omfatta alla fastigheter av betydelse för skogsbruket. Ett annat mycket
viktigt skäl enligt utskottets mening är att man från statens sida givetvis
förutsatt att skogsägarna i stort kommer att följa planerna, dvs. sköta
skogen på ett planmässigt sätt när det gäller skogsvård och avverkning.
Det torde också vara normalt att så sker. Tyvärr finns det emellertid
flagranta exempel på motsatsen, där skogsägare underlåter att gallra och
slutavverka enligt de riktlinjer som planerna anger. I sådana fall måste
skogsvårdsmyndigheten ha möjlighet att ålägga vederbörande att inom en
rimlig tidsperiod utföra de åtgärder som planen anvisar. En sådan möjlighet
ligger helt i linje med utskottets uppfattning att ägande av skog förpliktar
också till ett samhällsansvar för virkesförsörjningen till industrin.

1 enlighet med vad utskottet nu anfört tillstyrker utskottet i motion 2021
framlagt förslag att totalt 18,5 milj. kr. anvisas för översiktliga skogsinventeringar
och att totalt 5,5 milj. kr. anvisas till statsbidrag för fastighetsvisa
skogsbruksplaner. Detta innebär en uppräkning av bidragsramarna för
berörda ändamål med 5,5 milj. kr. resp. 2 milj. kr. utöver vad regeringen
föreslagit. Vad utskottet här förordat torde i allt väsentligt även tillgodose
syftet med den vid årets början väckta motion 852.

Det bör ankomma på regeringen att framlägga förslag om statligt stöd till
sådana planer i enlighet med vad utskottet anfört. Det bör vidare ankomma
på regeringen att snarast framlägga förslag om lagstiftning i enlighet med
vad utskottet anfört beträffande skogsägare som åsidosätter skogsbruksplanens
riktlinjer för avverkning.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet med anledning av motion 852 och motion 2021 yrkande I och
2 anfört om obligatoriska skogsbruksplaner m. m.

dels den del av utskottets yttrande på s. 16 som böijar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill (lika med utskottet) enlighet härmed. Med

hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört om skogsvårdslagens
tillämpning på ifrågavarande dåligt utnyttjade marker med lågproducerande
bestånd, s. k. § 5:3-skogar, föreslår emellertid utskottet att anslaget
för ändamålet höjs med 10 milj. kr. till ett sammanlagt belopp av 40 milj.
kr. Detta bör stimulera till en ökad avverkning och ge ett värdefullt tillskott
till virkesförsörjningen främst i Norrlands inland. En utvärdering av hittills
gjorda erfarenheter av stödet bör ske inför nästa års budgetbehandling.
Vad utskottet anfört innebär att utskottet tillstyrker motion 2021 i denna
del.

En ytterligare åtgärd för att bättre tillvarata skogsmarkens produktionsförmåga
är skogsdikningen. Skogsstyrelsen har efter samråd med bl. a.
länsstyrelserna beräknat att av den totala våtmarksarealen om ca 7 mil -

JoU 1980/81:25

joner ha är 1,5 miljoner ha lämplig för dikning. Att göra dessa arealer,
främst sumpskogar, produktiva skulle på sikt innebära ett värdefullt
råvarutillskott. Ambitionsgraden i den långtidsplan som skogsstyrelsen
redovisat beträffande skogsdikningen är något lägre än den skogsutredningen
förordade men skulle motsvara en ökning med 15000-20000 ha i
förhållande till senare års omfattning. Skogsstyrelsen äskar totalt 18 milj.
kr. i bidrag för ändamålet. Utskottet vill i det sammanhanget erinra om den
omfattande våtmarksinventering som naturvårdsverket på initiativ av riksdagen
f. n. genomför. Det får förutsättas att erforderligt samråd sker med
verket. Utskottet anser att riksdagen bör ställa sig bakom nämnda långtidsplan
för skogsdikningen och tillstyrker därför det i motion 2021 framförda
förslaget att totalt 15 milj. kr. anvisas för denna verksamhet. Det är 7 milj.
kr. mera än vad regeringen föreslagit.

Sammantaget innebär utskottets nu redovisade ställningstaganden att
utskottet föreslår att för budgetåret 1981/82 tas upp en sammanlagd ram av
249 milj. kr. för bidrag till skogsvård m. m. För utbetalning under anslaget
bör i enlighet härmed beräknas 224,5 milj. kr., vilket innebär att utskottet
biträder motion 2021 i förevarande del (yrkande 7).

dels utskottets hemställan under 15-19 bort ha följande lydelse:

15. beträffande utvärdering av stödet till skogsodling efter avverkning
av lågproducerande bestånd

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1980/81: 2021 yrkande 9,

16. beträffande obligatoriska skogsbruksplaner

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1980/81:852 och motion
1980/81:2021 yrkandena I och 2,

17. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1980/81:2021 yrkande 7, såvitt nu är i fråga,
godkänner vad utskottet förordat om bidrag till återväxtåtgärder
i Norrlands inland och för tillvaratagande av klenvirke,

18. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1980/81:2021 yrkande 7, såvitt nu är i fråga,
medger att under budgetåret 1981/82 statsbidrag beviljas med
sammanlagt högst 249000000 kr. till skogsvård m. m.,

19. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1980/81:2021 yrkande 7, såvitt nu ari fråga, till
Bidrag till skogsvård m.m. för budgetåret 1981/82 anvisar ett
förslagsanslag av 224500000 kr..

JoU 1980/81:25

3. Nya medel i skogspolitiken m. m. (mom. 20 — 24)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Samtliga
nu” och slutar med ”(yrkandena 3,4, 10 och 11)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 2021 anförda uppfattningen att nuvarande
krav i skogsvårdslagens 6§ på avverkning av gammal överårig skog är
alltför lågt ställda. Först när beståndets tillväxt på grund av röta eller
självgallring är mindre än hälften av vad ett nytt bestånd kan producera i
genomsnitt kan skogsvårdsstyrelsen besluta att beståndet skall slutavverkas
och ny skog anläggas. I sin nuvarande lydelse är denna lagparagraf i
praktiken meningslös. Överårigheten bör i regel vara tillräcklig som kriterium
för ett åläggande om avverkning. Till paragrafen bör knytas några
undantag beträffande kvalitativt högvärdiga bestånd och bestånd som har
hög löpande tillväxt och är utan skador (exempelvis täta timmerställningar
av tall). Den av motionärerna föreslagna ändringen av 6§ skulle sannolikt
medföra att avverkning kan framtvingas på fastigheter där ingen eller liten
avverkning sker i dag. Den skulle dessutom inte minst utgöra en viktig
markering i skogsvårdslagen att ägande av skog också är förenat med ett
samhällsansvar för virkesförsörjningen till industrin. Utskottet föreslår
därför att riksdagen hos regeringen begär en ändring av skogsvårdslagens
6§ i ovan angivet syfte.

Som framhålls i motion 2021 måste samhället effektivare styra utvecklingen
inom skogsbruket. Nu tillgängliga medel - lagstiftning, statsbidrag,
rådgivning etc. - räcker inte till för att möjligheterna att utnyttja den
produktionsresurs som skogsmarken utgör tillvaratas. Utvecklingen i skogarna
under 1970-talet har klart visat detta. Utskottet delar därför motionärernas
uppfattning att effektivare styrmedel behövs för att genomföra
skogspolitiken och garantera en bättre virkesförsörjning till industrin.
Bl. a. bör regeringen skyndsamt framlägga förslag om en särskild beredskapslagstiftning
på skogsområdet. Med rätt för regeringen att förordna
om lagens tillämpning i händelse av virkesbrist börén sådan beredskapslag
kunna få en stor förebyggande verkan. Lagen bör utformas så att den kan
användas av skogsvårdsstyrelserna i sådana enskilda fall där uppenbara
försummelser föreligger. Lagen skall sålunda inte verka automatiskt, och
den skall över huvud taget aldrig användas mot den skogsägare som sköter
sin skog och tar sitt ansvar för virkesförsörjningen. Skogsstyrelsen bör i
samråd med skogsvårdsstyrelserna bedöma hur stora virkesmängder man
bör syfta till att få fram inom resp. län.

Utskottet vill vidare betona angelägenheten av att man inom ramen för
en planerad råvaruförsörjning också har tillgång till ekonomiska styrinstrument
för att påverka skogsägarnas avverkningar och skogsvårdsåtgärder.
Utvecklingen har klart visat att enbart ekonomiska stimulanser i form av

JoU 1980/81:25

statsbidrag till skogsägarna inte räcker till. Vad som behövs är ordentliga
ekonomiska styrmedel som fungerar som en pådrivande faktor i framför
allt skogsvården. Förslag till sådana har utretts i flera omgångar. 1973 års
skogsutredning (SOU 1978:6) föreslog privata skogsvårdskonton. Den
skogspolitiska utredningen (SOU 1973:14) föreslog ett kombinerat avgiftsoch
stödsystem.

Både den skogspolitiska utredningen och 1973 års skogsutredning påpekade
att många av ägarna inom privatskogsbruket har bristande ekonomiska
resurser för att kunna leva upp till skogsvårdslagens krav på en god
skogsvård. Därför föreslog utredningarna olika avgifts- och bidragsformer.

Enligt utskottets uppfattning måste ekonomiska förutsättningar skapas
för att trygga en tillfredsställande skogsvård på alla fastigheter. Utskottet
vill för sin del framhålla att skogsvårdsavgiften kan vara en lämplig finansieringskälla
för skogsvärdande åtgärder. Den är väl inarbetad och lättadministrerad.
Genom att använda skogsvårdsavgiften slipper man skapa
nya finansieringsformer som riskerar att bli administrativt betungande.

Huvudprincipen bör vara, som skogsutredningen också framhållit, att
skogsbruket skall bära sina egna kostnader, bortsett från det statliga stöd
som motiveras av bl. a. regionalpolitiska skäl. Det viktiga är att systemet
skapar verkliga garantier för att nödvändiga skogsvårdsåtgärder blir utförda.

Utskottet ställer sig bakom motionärernas krav på ett effektivt ekonomiskt
styrmedel i skogspolitiken. Detta måste vara så uppbyggt att de
grundläggande kraven på skogsvården, avverkningen och sysselsättningen
tillgodoses. Vidare måste principen om ett självfinansierat skogsbruk ligga
till grund för uppbyggnaden av ett sådant system. Skogsutredningens
förslag om ett kombinerat avgifts- och stödsystem uppfyller flertalet av de
krav som bör ställas på ett sådant system och kan därför enligt utskottets
mening tjäna som god vägledning vid utformningen av ett nytt ekonomiskt
styrinstrument.

Systemet bör i princip utformas så att de årligen beräknade kostnaderna
för återväxt och röjning, minskat med det statliga stödet, tas ut via skogsvårdsavgifter
och att alla investeringar i primärproduktion blir bidragsberättigade.
Avgiften skall kunna varieras med hänsyn till andelen slutavverkningsbar
skog exempelvis baserad på vid fastighetstaxeringen upptagen
grov skogsprocent. Systemet bör vidare möjliggöra att avgiftsnivån
efter beslut av riksdagen kan variera från år till år. Bidragsbelopp för
återväxt och röjning fastställs årligen inom geografiskt lämpliga områden
och med hänsyn till bonitetsklass. Skogsvårdsstyrelsen administrerar bidragen
som bör vara schablonbelopp och kontrollerar verksamheten genom
stickprov. Denna stickprovskontroll bör kunna samordnas med
skogsvårdsstyrelsernas tillsyn av skogsvårdslagens efterlevnad och därigenom
inte dra några extra kostnader. Även skogsbeskattningen är värd att
pröva som ett aktivt medel i skogspolitiken. Även skogsbeskattningen bör

JoU 1980/81:25

nämligen enligt utskottets mening ha en skogspolitisk målsättning. Förutom
att avkastningen av skogen av rättviseskäl bör beskattas på samma
sätt som annan avkastning bör skattereglerna därför utformas så att de
främjar en jämn avverkning på en sådan nivå att sysselsättningen i skogen
och inom de branscher som är beroende av skogsråvara tryggas. Detta kan
ernås genom en årlig preliminär beskattning med avräkning i samband med
avverkning. Lämpligt utformad kan en sådan modell innebära såväl ökad
rättvisa i beskattningen som stimulans till avverkning i enlighet med vad
som är motiverat från sysselsättningspolitiska och samhällsekonomiska
utgångspunkter.

En eventuell omläggning av skogsbeskattningen kan självfallet komma
att påverka utformningen av ett avgifts- och stödsystem. Likaså kan omvänt
olika avgifter och stödformer påverka hur skattesystemet utformas.
Dessa frågor bör därför enligt utskottets mening utredas i ett sammanhang.
Utskottet föreslår därför att en särskild utredning tillkallas med uppgift att
pröva ett avgifts- och stödsystem i enlighet med vad utskottet anfört som
ett styrinstrument för en bättre skogsvård, jämnare avverkning och tryggare
sysselsättning.

Med den situation när det gäller råvarutillgången som kommer att vara
kännetecknande för skogsnäringen under den framtid vi kan överblicka
finns som anförs i motion 2021 stor risk för betydande störningar i virkesförsörjningen.
I likhet med motionärerna anser utskottet det då angeläget
att regeringen i samverkan med parterna på virkesmarknaden drar upp
riktlinjer för förhandlingar om långtidsavtal för priser och leveranser, som
möjliggör tryggad råvaruförsörjning och en fortlöpande prisövervakning
från statens sida.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder de nu behandlade
yrkandena i motion 2021 om nya medel i skogspolitiken. Utskottet föreslår
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med
anledning av förevarande motionsyrkanden anfört (yrkandena 3, 4. 10 och
11).

dels den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”Någon
ytterligare” och på s. 18 slutar med ”JoU 1980/81:4 y)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill understryka angelägenheten av att utredningsarbetet snarast
leder till åtgärder som bl. a. möjliggör sådana intensifierade insatser
för en förbättrad ägostruktur inom skogsbruket, som efterlyses i motion
2021 yrkande 12. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

JoU 1980/81:25

socialdemokratiska ledamöter i anslutning till utskottets yttrande till näringsutskottet
med anledning av proposition 1980/81:90 om riktlinjer för
energipolitiken (JoU 1980/81:4 y).

dels utskottets hemställan under 20—24 bort ha följande lydelse:

20. beträffande ändring av 6 § skogsvårdslagen

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1980/81: 2021 yrkande 3,

21. beträffande beredskapslagstiftning på skogsområdet

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1980/81:2021 yrkande 4,

22. beträffande utredning om vissa styrmedel i skogspolitiken

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1980/81:2021 yrkande
10,

23. beträffande långsiktiga virkes av t al

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1980/81:2021 yrkande

11,

24. beträffande intensifierade insatser för att förbättra ägostrukturen
inom skogsbruket

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1980/81:2021 yrkande

12,

4. Stöd till byggande av skogsvägar (mom. 25, 27 och 28)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Regeringens
förslag” och slutar med ”böra förorda” bort ha följande lydelse:

Som framgår av budgetpropositionen förordar skogsstyrelsen i sin anslagsframställning
att rambeloppet för statsbidrag till byggande av skogsvägar
höjs från nuvarande 35 milj. kr. till 72,5 milj. kr. Styrelsen framhåller
att vägnätet i Norrland är ofullständigt utbyggt. Stora arealer med övervägande
avverkningsmogen skog finns på stort avstånd från befintliga vägar.
En vägbyggnad påverkar enligt skogsstyrelsens mening direkt aktivitetsnivån
i skogsbruket.

Enligt utskottets mening är det särskilt angeläget med fortsatt utbyggnad
av skogsbilvägarna inom det skogliga stödområdets inre zon. Även i övriga
delar av Norrland är detta angeläget. Utskottet föreslår med instämmande
i skogsstyrelsens äskande att statsbidraget till skogsvägbyggnad inom det
skogliga stödområdets inre zon höjs med 9,2 milj. kr. Anslaget till övriga

JoU 1980/81:25

delar av landet, främst Norrland, bör ökas med 10 milj. kr. Utskottets
förslag innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag med de ändringar
som följer av ett bifall till motion 2021 i nu förevarande avseende
(yrkande 8). En uppräkning av anslag och bidragsramar i enlighet med
utskottets förslag bör vidare bl. a. vara ägnat att delvis tillgodose syftet
med den under allmänna motionstiden väckta motionen 1752 om utbyggnad
och förbättring av skogsbilvägnätet i Jönköpings län.

dels utskottets hemställan under 25, 27 och 28 bort ha följande lydelse:

25. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1980/81:2021 yrkande 8, såvitt nu är i fråga,
medger att under budgetåret 1981/82 statsbidrag beviljas med
sammanlagt högst 54200000 kr. till byggande av skogsvägar,

27. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1980/81: 2021 yrkande 8, såvitt nu är i fråga, till
Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1981/82 anvisar
ett förslagsanslag av 54200000 kr.,

28. beträffande skogsbilvägnätet i Jönköpings län

att riksdagen anser motion 1980/81:1752 besvarad med vad utskottet
anfört,

5. Särskilda skogsvårdsinsatser i Värmland (mom. 31)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 19 som börjar med ”Yrkandet
i” och på s. 20 slutar med ”(JoU 1979/80:29, p. 19)” bort ha följande
lydelse:

Yrkandet i (lika med utskottet) juni 1984. Utskottet anseri

likhet med motionärerna att det föreligger ett behov av att nya sysselsättningstillfällen
skapas i Värmlands län. Utskottet ansluter sig därför till
motionärernas uppfattning att hela Värmlands län under budgetåren 1981/
82—1983/84 bör omfattas av stödområdesbestämmelserna, närmare bestämt
reglerna för det skogliga stödområdets yttre zon. Härigenom kan
statsbidrag lämnas till särskilda skogsvårdsåtgärder i länet, såsom fullständiga
återväxtåtgärder, eftersatt röjning och gallring, dvs. åtgärder som
närmare anges i 9§ förordningen om statligt stöd till skogsbruket. Likaså
finns skäl att överväga motionärernas förslag att låta de särskilda bestämmelserna
för intensifierad skogsvård i norra Sverige utsträckas att gälla
även efter den 30 juni 1984 i vad avser Torsby kommun. Det bör ankomma
på regeringen att utfärda de författningsbestämmelser som i sammanhanget
erfordras. Vad utskottet anfört med anledning av motion 1471 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

JoU 1980/81:25

dels utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande särskilda skogsvårdsinsatser i Värmlands län

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1980/81:1471,

6. Skogsvårdsprogram m. m. (mom. 32)

Arne Andersson i Ljung, Hans Wachtmeister och Sven Eric Lorentzon
(alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”ytterligare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att, oaktat att den nya skogsvårdslagen endast
varit i kraft en relativt sett kort tid, kan man dra särskilda slutsatser
rörande effektiviteten när det gäller tillämpningen av denna lag. Likaså
står det helt klart att frånvaron av ett lönsamhetskriterium inskriven i
skogsvårdslagen är till men för skogsskötselns bedrivande. Ett i skogsvårdslagen
klart uttalat lönsamhetskriterium bör enligt utskottets mening
således återinföras.

När det gäller frågan om att inom ramen för vad som kan kallas ett
allmänt skogsvårdsprogram - innebärande förbättrade möjligheter att anlägga
ny skog, bättre beståndsvård, ökad skogsdikning samt skogsgödsling
— skapar bättre balans mellan mål och medel i skogspolitiken så är det
enligt utskottets mening synnerligen angeläget att förutsättningarna för en
förbättrad skogsskötsel ökar. Detta är särskilt viktigt som skogsproduktionen
nu är för låg i förhållande till vad som är möjligt. Betydelsen av en
hög och kvalitetsmässigt god skogsproduktion har utskottet vid ett flertal
tillfällen uttalat sig för. Särskilt har då skogens och skogsindustrins betydelse
för vårt lands ekonomi framhållits. Denna betydelse snarare ökar än
minskar i framtiden. Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten
av ett ambitiöst skogsvårdsprogram och tillstyrker således motion 1746.

dels utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande skogsvårdsprogram m.m.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1980/81: 1746,

7. Utredning om skogsareal (mom. 34)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson,
Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Enligt vad”
och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

JoU 1980/81:25

Motionärerna framhåller att det är av största betydelse för skogsnäringen
att små och dåligt arronderade skogsskiften förs samman i rationella
enheter. Det är samtidigt samhällsekonomiskt väsentligt att företagsstruktur
och ägarförhållanden främjar ett rationellt skogsbruk samt en hög och
jämn virkesproduktion och sysselsättning.

När det gäller kombinerade jord- och skogsbruksföretag bör huvudvikten
i de områden som har goda förutsättningar för jordbruk läggas vid att
företagen blir bärkraftiga i jordbruksdelen.

1 de områden där förutsättningarna för jordbruk är svagare kan det av
olika skäl vara svårt att bygga upp brukningsenheter med en omfattande
jordbruksdel. Här kan i stället skogsbruket bli huvudnäringen med jordbruk
som sysselsättningskomplement. Det har dock visat sig svårt att ange
lämplig storlek av företagets skogsbruksdel.

För att belysa här nämnda frågor behövs enligt motionärens mening
undersökningar samt företagsekonomisk och sysselsättningsmässig analys
av olika former av driftsorganisation och mekanisering i privatskogsbruket.
Beträffande kombinerade företag måste också bindningen till vissa
årstider av olika arbeten ijordbruk och skogsbruk analyseras.

Utskottet finner för sin del sådana undersökningar angelägna. Dessa bör
komma till stånd snarast och ske i samband med arbetet på en aktivare
fastighetsbildning.

Vad utskottet anfört med anledning av motion 1773 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande utredning om skogsareal

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1980/81: 1773.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981