Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Jordbruksutskottets betänkande

1980/81:25

om skogsvårdsstyrelsernas organisation, m. m. och om anslag för budgetåret 1981/82 under tionde huvudtitelns avsnitt om skogsbruk

1 detta betänkande behandlas

dels proposition 1980/81:100 bilaga 13 såvitt avser anslagen under D Skogsbruk,

dels proposition 1980/81: 136 om skogsvärdsstyrelsernas organisation, m. m.,

dels åtta under den allmänna motionstiden i är väckta motioner om skogsbruk,

dels tre med anledning av proposition 1980/81: 136 väckta motioner.

Propositionerna

I proposition 1980/81; 100 bilaga 13 har regeringen Oordbmksdeparte-mentet) under avsnittet D Skogsbruk (s. 56-60) föreslagit riksdagen

1.   att under punkt D 1 till Skogsstyrelsen för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 23061 000 kr.,

2.   att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1981/82 under

a. punkt D 2 till Bidrag till skogsvårdsstyrelserna beräkna ett förslags­
anslag av 86 681 000 kr.,

b. punkt D 3 till Kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering m. m.
beräkna ett förslagsanslag av 3620000 kr.,

c.  punkt D 4 till Bidrag till skogsvård m. m. beräkna ett förslagsanslag
av 120000000 kr.,

3.    att under punkt D 5

a.  medge att under budgetåret 1981/82 statsbidrag beviljas med sam­
manlagt högst 30000000 kr. till byggande av skogsvägar.

b.  medge att under budgetåret 1981/82 statlig garanti lämnas för lån till
byggande av skogsvägar med sammanlagt högst 11 000000 kr.,

c.  till Stöd för byggande av skogsvägar för budgetåret 1981/82 anvisa ett
förslagsanslag av 30000000 kr.,

4. att under punkt D 6 till Främjande av skogsvärd m. m. för budgetåret
1981/82 anvisa ett reservationsanslag av 1 000000 kr.

1 proposition 1980/81: 136 har regeringen (jordbruksdepartementet) före­slagit riksdagen

dels att anta förslagen till

I. lag om statens övertagande av skogsvårdsstyrelsernas egendom, 1    Riksdagen 1980/81. 16.saml. Nr 25

JoU 1980/81:25

 

JoU 1980/81:25                                                                        2

2.    lag om upphävande av lagen (1960; 267) om skogsvårdsstyrelser,

3.    lagom upphävande av lagen (1930:202) om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet,

4.    lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

5.    lag om ändring i lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. m.,

dels att

6.    godkänna de riktlinjer för skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter och organisation som förordats i propositionen,

7.    bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att omorganisationen skall kunna genomföras,

dels att

1.    under punkt D 1 till Skogsstyrelsen för budgetåret 1981/82 utöver i proposition 1980/81: 100 bilaga 13 föreslaget förslagsanslag anvisa ytterli­gare 150000 kr.,

2.    under punkt D 2

a. medge att skogsstyrelsen fär disponera en rörlig kredit av 15000000
kr. i riksgäldskontoret,

b. till Skogsvårdsstyrelserna för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslags­
anslag av I 000 kr.,

3.    under punkt D 3 till Skogsvårdsstyrelserna; Myndighetsuppgifter för budgetåret l98f/82 anvisa ett förslagsanslag av 100 151 000 kr.,

4.    under punkt D 4 till Skogsvårdsstyrelserna: Frö- och plantverksam-het för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

5.    under punkt D 5

a. godkänna vad i propositionen förordats om statsbidrag till anläggning
av skogsfröplantager,

b. till Skogsvårdsstyrelserna: Investeringar för budgetåret 1981/82 anvi­
sa ett reservationsanslag av 41 000000 kr.,

6.    under punkt D 6 till Skogsvårdsstyrelserna: Avlyftning av län för budgetåret 1981/82 anvisa eU förslagsanslag av 33000000 kr.,

7.    under punkt D 7                  ,.

a. godkänna vad i propositionen förordats om bidrag till äterväxtåt-
gärder i Norrlands inland och för tillvaratagande av klenvirke,

b. medge att under budgetåret 1981/82 statsbidrag beviljas med sam­
manlagt högst 214500000 kr. till skogsvärd m. m.,

c.  till Bidrag till skogsvård m.m. för budgetåret 1981/82 anvisa ett
förslagsanslag av 190000000 kr.

Motionerna

De under allmänna motionstiden 1981 väckta motionerna är: 1980/81:321 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen under

bil.  13 D 2, Bidrag till skogsvårdsstyrelserna, beslutar anvisa ett med

50000000 kr. Ull 136681 000 kr. förhöjt belopp.

 

JoU 1980/81:25                                                                       3

1980/81:852 av Eric Holmqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att skogsbruksplaner upprättas förslagsvis med början i Skåne.

1980/81:1376 av Kari Leuchovius och Arne Svensson (båda m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler för skydd av skogsplantor som innebär att DDT äter tilläts.

1980/81; 1471 av Sven Aspling m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att bidrag för särskilda skogsvärdsinsatser skall kunna utgå för stödberätti-gad verksamhet i Värmlands län under budgetåren 1981/82-1983/84.

1980/81: 1746 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om ett skogs­
vårdsprogram som syftar till att skogsvärdslagens målsättning rörande en
varaktig och hög virkesavkastning kan uppfyllas i enlighet med vad i
motionen anförts.

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om sådan
ändring i skogsvårdslagen att ett lönsamhetskriterium återinförs i denna
lag.

1980/81: 1752 av Ingegerd Elm m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av en välplanerad utbyggnad och förbättring av skogsbilvägnätet i Jönköpings län.

1980/81: 1771 av Per Petersson m.fl. (m) vari yrkas

1.  att riksdagen hos regeringen hemställer om snabba åtgärder i syfte att
nyttja offertmetoden för att möjliggöra ökade uttag av skog.

2.  att riksdagen begär att regeringen i enlighet med vad som anförts i
motionen vidtar åtgärder för att öka möjligheterna till skogskomplettering
för mindre jordbruk i Norrlands inland.

1980/81:1773 av Martin Segerstedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar hos regeringen begära att en utredning tillsätts med uppgift att utreda underiag och riktlinjer för behövlig skogsareal för att säkerställa ett rationellt skogsbruk.

De med anledning av proposition 1980/81: 136 väckta motionerna är: 1980/81:2021 av Olof Palme m.fl. (s) vari yrkas, såvitt nu är i fräga (yrkandena 1-12), att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen begära förslag om obligatoriska skogsbruksplaner i
enlighet med vad som anförs i motionen,

2.    att begära att regeringen framlägger förslag till lagstiftning i anslut­ning till skogsbruksplanerna i enlighet med vad som anges i motionen.

3.    att hos regeringen begära förslag om en ändring av 6 § skogsvårdsla­gen i enlighet med vad som anges i motionen,

4.    att hos regeringen begära förslag om beredskapslagstiftning på skogs­området i enlighet med vad som anges i motionen,

5.    att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförs angående ökade insatser för att stimulera avverkningar och skogsvärd i Norrlands inland,

11    Riksdagen 1980/81. 16 saml. Nr 25

 

JoU 1980/81:25                                                                        4

6.    att till Skogsvärdsstyrelserna: Myndighetsuppgifter för budgetåret 1981/82 anvisa ett jämfört med regeringens förslag med 8500000 kr. förhöjt förslagsanslag av 108651 000 kr..

7.    att till Bidrag till skogsvård m.m. för budgetåret 1981/82 anvisa ett jämfört med regeringens förslag med 34 500000 kr. förhöjt förslagsanslag av 224500000 kr.,

8.    att till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1981/82 anvisa ett jämfört med regeringens förslag med 24200000 kr. förhöjt förslagsan­slag av 54200000 kr.,

9.    att hos regeringen begära en utvärdering av erfarenheterna av stödet till skogsodling efter avverkning av lågproducerande bestånd.

 

10.   att begära att regeringen snarast tillkallar en utredning med uppgift att pröva de former för styrning i syfte att uppnå en bättre skogsvärd, jämnare avverkning och tryggare sysselsättning som förordas i motionen.

11.   att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts angående långsiktiga virkesavtal,

12.   att hos regeringen begära intensifierade insatser för att förbättra ägostrukturen inom skogsbruket i enlighet med vad som anges i motionen.

1980/81: 2046 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen under D 3, Skogsvärdsstyrelserna: Myndighetsuppgifter, beslutar anvisa ett med 25 000000 kr. till 125 151 000 kr. förhöjt belopp.

1980/81:2050 av Hans Wachtmeister (m) vari yrkas att riksdagen beslu­tar att frö- och plantförsörjningen skall administreras i enlighet med stats­kontorets förslag.

Inkommen skrivelse

1 ärendet har inkommit en skrivelse till utskottet från allmänningsutred-ningen(Jo 1979:04).

Utskottet

Omorganisation av skogsvårdsstyrelserna

1 proposition 1980/81: 136 föreslås en modernisering av skogsvärdssty­relsernas organisation. Samtidigt föreslås att styrelserna ombildas till stat­liga regionala organ med skogsstyrelsen som chefsmyndighet. Propositio­nen bygger i organisationsavsnittet på förslag som framlagts av skogsad­ministrativa utredningen.

Utskottet vill i likhet med föredraganden erinra om att skogsvårdsstyrel­serna f. n. endast i ett avseende skiljer sig formellt från statliga myndighe­ter. Styrelserna och inte staten är ägare till de flesta av de fastigheter som styrelserna disponerar. 1 andra avseenden har skogsvärdsstyrelserna getts arbetsuppgifter som annars inte ankommer pä andra än statliga myndighe­ter.  Ett exempel är tillsynen enligt den nya skogsvårdslagen som ger

 

JoU 1980/81:25                                                                       5

skogsvärdsstyrelserna vittgående bemyndiganden att ingripa mot enskilda personer och ge föreskrifter om statliga myndigheters verksamhet med skogsbruk, allt i en utsträckning som inte var möjlig enligt den gamla lagen.

Som anförs i propositionen motiverar inte minst det senare förhållandet att skogsvårdsstyrelserna görs till helstatliga regionala organ i en samlad skogsvårdsorganisation med skogsstyrelsen som chefsmyndighet. I en hel-statlig organisation kan nuvarande formella problem av organisatorisk och ekonomisk art undvikas eller lösas på ett enkelt sätt samtidigt som de fördelar tas till vara som följer med en icke statlig organisation.

Utskottet tillstyrker sålunda att skogsvärdsstyrelserna ombildas till stat­liga regionala organ med skogsstyrelsen som chefsmyndighet. Härigenom fär skogsvårdsstyrelserna i förhållande till skogsstyrelsen samma ställning som t.ex. lantbruksnämnderna till lantbruksstyrelsen. Härav följer att lagen (1960:267) om skogsvårdsstyrelser kan upphävas. Det får sedan ankomma på regeringen att i stället utfärda en förordning med instruktion för skogsvårdsstyrelserna. Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag att staten med stöd av särskild lagstiftning övertar skogsvårdsstyrelsernas samtliga tillgångar och skulder utan att någon särskild ersättning lämnas för tillgångarna.

Skogsvårdsstyrelsernas uppgifter

Skogsvårdsstyrelserna bör enligt propositionen vidta eller hos skogs­styrelsen föreslå de åtgärder som behövs för att åstadkomma en ändamåls­enlig utveckling av skogsnäringen samt svara för att samhällets skogspoli­tik omsätts i praktiskt handlande. Skogsvärdsstyrelsernas uppgifter preci­seras till följande, nämligen tillsyn enligt skogvårdslagen, förmedling av statlig stöd till skogsbruket, aktiv rådgivning och upplysning i syfte att främja ett rationellt skogsbruk, medverkan i den yttre rationaliseringen av skogsfastigheter, medverkan i skogsbrukets frö- och plantförsörjning samt medverkan i den regionalpolitiska och fysiska planeringen. Vidare innebär förslaget att styrelserna i den utsträckning medel och personal medger bör bistå skogsägare med skogsbruksplaner, skogsvårdsätgärder och andra åtgärder som bidrar till en god skogshushållning. Med samma förutsätt­ningar i fräga om medel och personal föreslås att arbetsmarknadsmyndig­heterna bistås med skogliga och dessa näraliggande beredskapsarbeten samt andra myndigheter i frågor inom styrelsernas verksamhets- och kom­petensområden.

För egen del anser utskottet att regeringens förslag är väl avvägt. Det innebär bl.a. en betoning av skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna som en samlad organisation med gemensamt mål. Samtidigt tillgodoses behovet av lokal och regional anpassning genom kombinationen av myn­dighetsuppgifter och uppdragsverksamhet.

Vad nu har sagts innebär bl. a. att utskottet delar regeringens uppfatt­ning om att myndighetsuppgifterna bör vara det centrala i verksamheten.

 

JoU 1980/81:25                                                                       6

samtidigt som uppdragsverksamheten har betydelse för det samlade skogs­vårdsarbetet i landet.

Skogsbrukets frö- och plantförsörjning

I propositionen föresläs i fräga om frö- och plantverksamheten att den statliga skogsvärdsorganisationen som sådan och inte den enskilda skogs-värdsstyrelsen ges till uppgift att, i den utsträckning det behövs med hänsyn till andra producenters produktion, tillgodose skogsbrukets behov av skogsodlingsmaterial av sådant slag som behövs för att riktlinjerna för skogspolitiken skall kunna följas.

Det i propositionen framlagda förslaget, som bl. a. bygger pä en samord­ning av skogsvårdsstyrelsernas nuvarande verksamhet på frö- och plant-försörjningens område, finner utskottet ändamålsenligt. Utskottet anser därför att det bör genomföras.

I propositionen föreslås en ansvarsfördelning mellan skogsstyrelsen och skogsvärdsstyrelserna i enlighet med en modell som skogsadministrativa utredningen närmare berört i sitt slutbetänkande (Ds 1980: I. s. 80—82). Förslaget föranleder ingen erinran frän utskottets sida.

1 motion 2050 påpekas att regeringens förslag innebär att den centrala ledningen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet pä frö- och plantförsörj-ningens område skall inordnas i skogsstyrelsen. Motionären framhåller i nämnda sammanhang att det inte framgår av propositionen hur detta skall ske med klar gränsdragning mellan styrelsens myndighetsfunktion och kommersiella verksamhet, trots att denna gränsdragning är av största vikt från rättssäkerhetssynpunkt. Motionären hänvisar till att statskontoret i sitt remissyttrande i ärendet betonat denna angelägenhet och därvid anfört bl. a. följande.

Den centrala ledningen föresläs av utredningen inordnad i skogsstyrel­sen. Denna verksamhet bör enligt statskontorets mening där förläggas till en separat enhet dä verksamhetens kommersiella karaktär skiljer sig frän skogsstyrelsens verksamhet i övrigt. Enheten bör ledas av en chef som bör vara direkt underställd skogsstyrelsens ledning. De ekonomiadministrativa uppgifterna bör skötas av den administrativa enheten, som debiterar frö-och plantverksamheten kostnaderna för denna service. De myndighets­uppgifter som finns inom frö- och plantverksamheten, som t. ex. importli-censgivningen, bör förläggas till annan enhet inom styrelsen. Pä sä sätt undviker man att samma tjänstemän, som handhar frö- och plantverksam-hetens import av skogsodlingsmaterial, ocksä beviljar importlicenser för egen och andra importörers del av dessa produkter.

Enligt motionärens mening bör riksdagen besluta att frö- och plantför-säljningen skall administreras i enlighet med statskontorets yttrande.

Utskottet anser givetvis i likhet med motionären att det är viktigt att det blir en klar gränsdragning mellan skogsstyrelsens myndighetsfunktion och styrelsens kommersiella verksamhet i nu förevarande avseende. Det torde

 

JoU 1980/81:25                                                                       7

dock ankomma på regeringen eller, efter regeringens bestämmande, skogs­styrelsen att närmare besluta i denna fräga. Det fär förutsättas att utform­ningen av skogsstyrelsens verksamhet i berörda hänseende kommer att bli sådan att en intressekonflikt av det slag som befaras av motionären inte skall behöva uppkomma.

Mot angiven bakgrund finner utskottet motion 2050 inte böra föranleda någon riksdagens ytteriigare åtgärd.

Skogsvårdsstyrelsernas organisation

Enligt utskottets mening är det i propositionen framlagda organisations­förslaget ändamålsenligt. Utskottet anser därför att det bör kunna följas.

Utskottet förordar sålunda bl. a. att varje skogsvårdsstyrelse liksom hittills bör ha ett län som sitt verksamhetsområde. Sammansättningen av och uppgifterna för skogsvärdsstyrelsernas styrelse bör ocksä vara i hu­vudsak oförändrade. En länsjägmästare bör leda och samordna skogs­vårdsstyrelses verksamhet. Däremot bör det inte längre finnas någon sär­skild tjänst som biträdande länsjägmästare. 1 stället boren ställföreträdare förordnas för viss tid.

1 skogsvärdsstyrelsens organisation bör det finnas en skogsvårdsenhet, en planenhet samt i de flesta skogsvårdsstyrelser en ekonomiadministrativ och en personaladministrativ enhet. Under skogsvärdsenheten bör den lokala organisationen sortera. Länsjägmästaren bör till sitt förfogande ha ett sekretariat.

Organisationsindelningen bör i viss utsträckning anpassas med hänsyn till förhållandena i det enskilda länet. Sä t. ex. bör de skogsvårdsstyrelser som bedriver frö- och plantproduktion ha en särskild enhet för sådan verksamhet. Om det är ändamålsenligt bör skogsvårdsenheten delas upp i två enheter för skilda geografiska områden i de allra största skogslänen. De personal- och ekonomiadministrativa frågorna bör organiseras med hänsyn till skogsvärdsstyrelsens storlek. Dessa anpassningar liksom frågor om arbetsuppgifternas specifika fördelning på enheter ankommer det pä rege­ringen eller myndighet som regeringen bestämmer att besluta om.

Skogsvårdsstyrelsernas fastigheter

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag i fråga om skogs­vårdsstyrelsernas fasta egendom. Detta innebär bl. a. att skogsvårdsstyrel­serna i fortsättningen bör ha tillgång till endast sådana fastigheter som kan sägas vara av varde för att styrelserna skall kunna fullgöra de uppgifter de är ålagda. Skogsvärdsorganisationen bör i första hand fä behålla kontors­fastigheter och fastigheter som används i frö- och plantverksamheten. När det gäller övriga fastigheter bör skogsstyrelsen få i uppdrag att pröva behovet i varje enskilt fall och om så anses aktuellt föranstalta om försälj­ning. I sammanhanget bör bl. a. kunna beaktas att landstingen kan behöva viss skogsmarksareal för den undervisning de bedriver.

 

JoU 1980/81:25                                                                       8

Skogsvårdsstyrelserrms finansiering

Skogsvärdsorganisationens verksamhet bör som anges i propositionen finansieras enligt den s. k. uppdragsmodellen. Staten bör svara för samtliga kostnader för styrelsernas myndighetsuppgifter. Uppdragsverksamheten bör bedrivas med full kostnadstäckning och dess taxor fastställas av skogs­styrelsen efter samråd med RRV.

Skogsstyrelsen bör ha det totala resultatansvaret för verksamheten samt fastställa budgetar för de olika skogsvårdsstyrelserna och för frö- och plantverksamheten. Behovet av lokal anpassning av verksamheten tillgo­doses genom att skogsvårdsstyrelserna ges möjligheter att besluta inom de budgetramar som skogsstyrelsen fastställer.

Med hänsyn till frö- och plantverksamhetens speciella karaktär och till att ansvarsfördelningen är något avvikande från övrig uppdragsverksam­het bör den enligt propositionen redovisas särskilt.

Utskottet har för sin del inte någon invändning mot att finansieringssy­stemet utformas på i propositionen föreslaget sätt.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen dels antar i propositionen framlagda lagförslag, dels godkänner de riktlinjer för skogsvärdsstyrelsernas arbetsuppgifter och organisation som förordats i propositionen samt bemyndigar regeringen att vidta de övergängsätgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att omorganisationen skall kunna genomföras.

Anslagsfrågor

Anslagen för nästa budgetär under avsnittet Skogsbruk behandlas dels i proposition 1980/81: 100 bil. 13 (budgetpropositionen), dels i proposition 1980/81: 136 om skogsvärdsstyrelsernas organisation, m.m. Anslagen be­handlas i det följande i den ordning de upptas i statsbudgeten.

D I Skogsstyrelsen

1 budgetpropositionen har regeringen föreslagit att under denna rubrik 23 061000 kr. anvisas till skogsstyrelsen för budgetåret 1981/82. Medel för verksamheten har därvid beräknats med utgångspunkt i huvudförslaget.

Med hänsyn till att en omorganisation av skogsvårdsstyrelserna kräver omläggning och förbättring av vissa administrativa rutiner bedöms i propo­sition 1980/81; 136 skogsstyrelsens AR-verksamhet behöva en tillfällig för­stärkning. Anslaget föreslås därför tillföras ytterligare 150000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag och tillstyrker alltså en sammanlagd anslagsanvisning av 23211000 kr. för nu ifrågavarande ändamål.

 

JoU 1980/81:25                                                                       9

D 2 Skogsvårdsstyrelserna

Under anslaget tas upp ett formellt belopp av I 000 kr. till skogsvärds­styrelsernas uppdragsverksamhet exkl. frö- och plantverksamheten. På anslaget, som är nytt, skall redovisas all verksamhet vid skogsvårdsstyrel­serna utom frö- och plantverksamheten.

Förslagen under denna punkt föranleder ingen erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker således också att skogsstyrelsen t. v. får dispo­nera en röriig kredit i riksgäldskontoret av 15 milj. kr. för att täcka vissa tillfälliga behov av likvida medel i den löpande driften av uppdragsverk­samheten och av frö- och plantverksamheten.

D 3 Skogsvårdsstyrelserria: Myndighetsuppgifter

Som under förevarande punkt redovisas har skogsstyrelsen i sin anslags­framställning föreslagit att resurserna för myndighetsuppgifter för nästa budgetår utökas. Sålunda föresläs att medel redovisas för 134000 tjänst­göringsdagar vilket är en ökning med 32000 dagar i förhällande till inneva­rande budgetär.

Skogsstyrelsen bedömer att verksamheten med beredskapsarbeten kom­mer att dominera uppdragsverksamheten även under budgetåret 1981/82. Verksamheten bedöms komma att fä samma inriktning som hittills. Målet är att tillgodose länsarbetsnämndernas önskemål sä långt som möjligt. Skogsstyrelsen bedömer vidare att förvaltningsuppdragen i fräga om natur­reservat kommer att öka samt att planeringsuppdrag m. m. på naturvårds-området kommer att fä ungefär oförändrad omfattning. Uppdragsverksam­heten riktad till skogsägare bedöms öka på samtliga områden.

Skogsstyrelsens förslag i fräga om verksamhetens allmänna inriktning under nästa budgetår kan föredraganden i huvudsak godta. Han bedömer dock att ökningen av myndighetsuppgifternas omfattning mäste begränsas och utgår därför i sina anslagsberäkningar från huvudförslaget.

Utskottet finner inte anledning motsätta sig föredragandens bedömning i nu förevarande avseende och tillstyrker därior att under denna anslagsrub­rik förs upp ett förslagsanslag av 100 151 000 kr.

Utskottets ställningstagande innebär bl. a. att utskottet avstyrker de motionsyrkanden om ytterligare förstärkningar m. m. som framställts i motion 2021 (yrkandena 5 och 6) och i motion 2046. Som framgår av den sistnämnda motionen har ifrågavarande motionärer med denna motion frånträtt tidigare under den allmänna motionstiden i år framställt yrkande i motion 321 om ökat anslag till skogsvärdsstyrelserna. Inte heller denna motion bör sålunda föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

D 4 Skogsvårdsstyrelserna: Frö- och plantverksamhet D 5 Skogsvårdsstyrelserna: Investeringar D 6 Skogsvårdsstyrelserna: Avlyftning av lån

 

JoU 1980/81:25                                                                      10

1 proposition 1980/81: 136 under dessa anslagsrubriker framlagda förslag kan utskottet biträda. Likaså anser utskottet att riksdagen bör godkänna att statsbidrag på sätt som framgår av propositionen (s. 27-28) skall kunna utgå till kostnaderna för anläggning av skogsfröplantager i huvudsak i enlighet med ett program som skogsstyrelsen redovisat.

Rubricerade anslag bör alltså föras upp med resp. I 000 kr.. 41 milj. kr. och 33 milj. kr.

D 7 Bidrag till skogsvård rn. rn.

Frän detta anslag bekostas bidrag till skogsodling pä nedlagd jordbruks­mark, särskilda skogsvårdsätgärder inom det skogliga stödområdet, skogs­odling efter avverkning av lågproducerande bestånd, dikning, skogsbruks­planer och åtgärder mot skadegörelse av skogsinsekter. Vidare bekostas översiktliga skogsinventeringar frän anslaget. Bidragsbestämmelserna finns i förordningen (1979: 792) om statligt stöd till skogsbruket och kungö­relsen (1974:472) om statsbidrag till skogsvård i norra Sverige (omtryckt 1979:793).

Föredragande statsrådet tar under förevarande punkt först upp frågan om skogsavverkningarnas omfattning. Under den högkonjunktur som har rått för skogsindustriprodukter under de allra senaste åren har industrin till skillnad från tidigare haft brist pä virkesrävara. Denna brist har inneburit att avsättningsmöjligheterna pä vår exportmarknad inte har kunnat utnytt­jas fullt ut.

I proposifion 1980/81: 136 framhålls att den skogspolitik som antogs av riksdagen våren 1979 inrymmer ett skogsproduktionsprogram som skall göra det möjligt aU långsiktigt avverka tillräckligt med virke för en skogsin­dustri med 1970-talets kapacitet (prop. 1978/79: 110. JoU 1978/79:30, rskr 1978/79:387). Programmet förutsätter visserligen en trädslagssamman­sättning och en skogsvärd som inte har förverkligats ännu. Men de tillfäl­liga variationer i avverkningens omfattning som är tillåtna gör att dessa begränsningar i sig inte har kunnat hindra en för skogsindustrin lämplig avverkning. Inte heller de bestämmelser som finns i skogsvårdslagen (1979:429) och som skall garantera en långsiktig hushållning med våra skogar, de s. k. ransoneringsreglerna, har getts en sådan utformning att de kan anses hindra en avverkning av önskvärd storlek. Under den närmaste tioårsperioden är det sålunda teoretiskt möjligt att slutavverka ca 8 mil­joner ha motsvarande 35% av skogsmarksarealen eller ca 30 normala års-avverkningar.

För att stimulera till ökad avverkning har riksdagen beslutat om olika åtgärder. Sä t. ex. infördes för år 1979 ett särskilt bidrag till gallring av skog på enskilda mindre fastigheter (prop. 1978/79: 199, JoU 1978/79:38, rskr 1978/79:427, SFS 1979:486). Bidraget föriängdes sedermera ytteriigare ett halvår (prop. 1979/80: 101 s. 17. JoU 1979/80:28, rskr 1979/80: 166. SFS 1980:67). Våren 1980 beslutade riksdagen vidare om förmånligare regler

 

JoU 1980/81:25                                                                      II

för insättning på skogskonto i fråga om skogsintäkter under år 1980 och första hälften av år 1981 (prop. 1979/80:173, SkU 1979/80:58, rskr 1979/ 80:399, SFS 1980:389). Även omläggningen av skogsbeskattningen våren 1979 hade avverkningsstimulerande inslag (prop. 1978/79:204, SkU 1978/ 79: 54, rskr 1978/79: 392, SFS 1979:500 och 501). För innevarande avverk­ningssäsong har virkespriserna höjts och prissättningssystemet i viss ut­sträckning lagts om.

1 propositionen erinras om att det i den allmänna debatten har förts fram en rad förslag till åtgärder för att öka skogsavverkningarna. Till dessa hör en radikal omläggning av skogsbeskattningen och lagreglerad avverk­ningsskyldighet. Åven andra förslag har diskuterats.

Orsakerna till bristande aktivitet i avverkningarna kan enligt föredragan­den vara många. Ingen enstaka åtgärd kan därför lösa problemet. Därför haren särskild kommitté, virkesförsörjningsutredningen (1 1979: 18). fått i uppdrag att ge förslag till åtgärder för att påverka utbudet av virkesråvara. Utredningen beräknas redovisa sina förslag senare i år.

Trots att frågan om virkesutbudet sålunda är av komplicerad natur och behöver utredas ytterligare anser föredraganden att det finns starka skäl att redan nu vidta vissa åtgärder. Enligt hans mening kan de åtgärder som föreslås i propositionen vidtas utan att utredningens förslag föregrips.

De förslag som sålunda åsyftas avser dels generella statsbidrag till vissa återväxtåtgärder i Norrlands inland, dels ökade bidrag till skogsbruks­planer. Syftet härmed är att stimulera till avverkning där lönsamheten är ringa eller obefintlig. Vidare föreslås införande av statsbidrag för tillvarata­gande av klenvirke.

Vad gäller stödet till vissa ålervä.xtåtgärder i Norrlands inland föreslås i proposition 1980/81: 136 att staten skall kunna lämna bidrag till fullständiga återväxtåtgärder efter slutavverkning som utförs fr. o. m. i år. För att fä i gång återväxtåtgärder redan i år bör bidrag som hänförs till nya hyggen få användas för åtgärder på likvärda äldre hyggen. Bidraget bör begränsas till det skogliga stödområdets inre zon. Det bör kunna uppgå till högst 90% av godkänd kostnad i det område som enligt skogsvärdslagen har förklarats som svårföryngrat och med högst 60% i resten av zonen. Bidraget skall enligt regeringens förslag kunna utgå endast till enskilda personer. 1 övrigt bör gälla tillämpliga bestämmelser i förordningen (1979:792) om statligt stöd till skogsbruket. Föredraganden beräknar kostnaderna för detta bi­dragtill 35 milj. kr. inkl. skogsvårdsstyrelsernas administrationskostnader. Stödet föreslås utgå t. o. m. budgetåret 1982/83 varefter en utvärdering bör ske.

I motion 2021 framhåller motionärerna att de finner att syftet med det i propositionen förordade stödet är välmotiverat. De anser dock att stödet för att få avsedd effekt bör utgå till alla skogsägarkategorier. Därför bör enligt motionen ytterligare 10 milj. kr. användas för detta ändamål.

1 anslutning till förevarande avsnitt av regeringsförslaget har t2    Riksdagen 1980/81. 16 saml. Nr 25

 

JoU 1980/81:25                                                                      12

allmänningsutredningen (Jo 1979:04) i skrivelse till utskottet anfört vissa synpunkter pä det föreslagna stödet. Utredningen, som enligt sina direktiv har till uppgift att göra en fullständig översyn av speciallagarna rörande allmänningsskogarna i Norrland och Dalarna samt häradsallmänningarna i Mellansverige, anser det böra klarläggas dels att de föreslagna stödmöj­ligheterna skall gälla inom hela den inre zonen sådan denna definieras i 4§ förordningen 1979: 792, dvs. inte bara i där uppräknade delar av Norrland utan också i Lima och Transtrands församlingar i Malungs kommun och i Idre och Särna församlingar i Älvdalens kommun, dels att bidrag skall kunna beviljas ocksä till allmänningsassociationer för återväxtåtgärder på marker de har inom den inre zonen.

Som framhålls i proposition 1980/81: 136 är man i Norrlands inland i stor utsträckning hänvisad till skogsodling efter slutavverkning. Mot bakgrund av kostnaderna härför och med hänsyn till att avverkningen som sådan ger ett obetydligt överskott är det naturligt att vissa angelägna avverkningar inte kommer till stånd. Utskottet anser därför för sin del motiverat att staten här temporärt går in med särskilda stödåtgärder. Det i propositionen framlagda förslag om statsbidrag till vissa återväxtåtgärder. som nyss redovisats, finner utskottet lämpligt och väl avvägt. Utskottet tillstyrker således att regeringens förslag godkänns av riksdagen.

Stödet bör enligt utskottets mening kunna medverka till en ökad avverk­ning och pä längre sikt en ökad skogsproduktion. Stödet bör ses som en stimulans att snabbt åstadkomma en ökning av virkesutbudet. Därmed stärks skogsindustrins råvarubas och underlaget för sysselsättning och service förbättras i både inlandet och kustlandet. Därtill kommer som framhålls i propositionen de klart positiva effekterna pä vår handelsbalans som en minskad import av virke och en ökad skogsindustriproduktion ger.

Vad nu anförts innebär att utskottet i likhet med föredraganden anser att bidraget bör utgå endast till enskilda personer och att utskottet alltså tar avstånd från förslaget i motion 2021 att bidraget bör utgå till alla skogsägar­kategorier. Utskottet vill bl. a. starkt sätta i fråga om en dylik utvidgning av den bidragsberättigade kretsen kan rymmas inom den av motionärerna för ändamålet beräknade merkostnaden av 10 milj. kr. Med all sannolikhet skulle medelsbehovet bli avsevärt mycket större. Som ocksä framhålls i propositionen har exempelvis domänverket och i viss utsträckning'även andra större skogsägare möjlighet att omfördela överskott från andra om­råden till det skogliga stödområdets inre zon. Vidare bör de norrländska skogsindustribolagen kunna bära marginalkostnaderna för virke frän dessa områden bättre än kostnaderna för t. ex. importerat virke.

Med anledning av den av allmänningsutredningen väckta frågan om med uttrycket enskilda personer skall kunna avses även allmänningsassocia­tioner i vissa fall får utskottet anföra följande.

Det genom riksdagens beslut är 1974 införda statsbidraget till skogsvård i norra Sverige utgår efter viss högre procentsats till enskild skogsägare än

 

JoU 1980/81:25                                                                      13

till annan skogsägare. Någon närmare precisering av vad som avses med enskild skogsägare lämnas inte vare sig i riksdagsbeslut eller i bidragsför­ordningen (SFS 1974; 472). Enligt vad utskottet erfarit har man vid tillämp­ningen i vissa fall medgivit att allmänningar tillerkänts bidrag enligt den för enskilda personer gällande procentsatsen, i andra fall inte. Praxis har sålunda varit växlande.

När det gäller vissa andra under senare tid införda eller förordade stödformer, speciellt avsedda för det enskilda skogsbruket, har emellertid detsamma närmare definierats som bestående av fysiska personer, döds­bon och familjestiftelser som redovisar intäkt av skogsbruk. Delta gäller bl. a. de bestämmelser om tillfällig stimulans av skogsavverkningar, m. m. som infördes av riksdagen är 1979 och det förslag om extra avdrag för vissa skogsuttag som regeringen i vår framlagt i proposition 1980/81: 118 och som f. n. i berörd del bereds av skatteutskottet.

Enligt utskottets mening förefaller det naturiigt att man vid tillämpning­en av här angivna stödformer avsedda för det enskilda skogsbruket följer en enhetlig praxis. Detta talar för att man vid den närmare utformningen av de bidragsbestämmelser som skall gälla för den i proposition 1980/81:136 förordade bidragsformen avgränsar kretsen bidragsberättigade på sätt som angivits i exempelvis proposition 1980/81: 118 i berört avseende.

Utskottet saknar tillräckligt underlag för att kunna bedöma om förhål­landena i förekommande fall kan vara sädana att särskilda omständigheter motiverar att här berört statsbidrag undantagsvis tillerkänns även en all-männingsassociation. Det bör emellertid ankomma på regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, på skogsstyrelsen att närmare bestämma i hithörande frågor.

Att det förordade statsbidiaget bör avse åtgärder inom det skogliga stödområdets hela inre zon står enligt utskottets mening fullt klari.

Det i propositionen framlagda förslaget om s. k. klerivirkesstöd innebär att bidrag under en begränsad tid skall kunna utgå för att stimulera skogs­ägarna att ta ut klenvirke ur skogen i huvudsak i samband med viss röjning och gallring av skog. Som förutsättning för bidrag bör bl. a. gälla följande. Röjningen eller gallringen skall främja skogens utveckling och ske i be­stånd där röjningskravet enligt 9S skogsvårdslagen (1979:429) inte var uppfyllt den I januari 1980 eller där första gallring av olika skäl inte hade blivit gjord. Vidare bör gälla att tillvaratagandet av klenvirket är olönsamt utan bidrag. Slutligen bör virket komma till användning antingen som bränsle eller i den utsträckning det är lämpligare, som råvara i skogsindu­strin. Dessa förutsättningar innebär bl. a. att det kommer att ställas krav på viss minsta och högsta mängd tillvarataget virke för att bidrag skall kunna utgå.

Bidraget bör i princip utgå till kostnaderna för själva tillvaratagandet av virket. Av praktiska skäl kan det emellertid vara lämpligt att beräkna det på annat sätt. t. ex. med utgångspunkt i kostnaden för själva röjnings- eller

 

JoU 1980/81:25                                                                       14

gallringsåtgärden. Bidrag bör sålunda kunna utgå till alla skogsägare med högst 30% av godkänd kostnad för åtgärden. I likhet med vad som gäller för andra bidrag till skogsbruket bör i syfte bl. a. att minimera administra­tionskostnaderna bidraget kunna räknas om till arealbidrag eller pä annat sätt. Stödet bör utvärderas efter tvä är varefter ställning fär tas till om det skall finnas kvar. Under budgetåret 1981/82 bör klenvirkesbidrag få bevil­jas intill ett belopp av 40 milj. kr. inkl. administrationskostnader.

Utskottet vill i likhet med föredraganden betona angelägenheten av att man utnyttjar så mycket som möjligt av det virke som produceras. Som sägs i propositionen mäste vi söka förhindra det resursslöseri som det innebär att lämna kvar sådant röjningsvirke m. m. i skogen som kan använ­das inom skogsindustrin eller som bränsle. Ett snabbt ökat tillvaratagande är därför angeläget bl. a. som ett led i energipolitiken. Från skogspolitisk synpunkt är det vidare av vikt att ta till vara röjningsvirket bl. a. för att försämra förutsättningarna för insektshärjningar.

Utskottet finner regeringens förslag om klenvirkesstöd väl värt att pröva och har för sin del inte något att erinra mot den i propositionen förordade utformningen av stödet. Utskottet tillstyrker alltså att för nästa budgetär klenvirkesbidrag fär beviljas intill ett belopp av 40 milj. kr. inkl. admini­strationskostnader. Med stöd av bidraget bör som anförs i propositionen uppemot 3 miljoner kubikmeter kunna tas till vara samtidigt som en inte oväsentlig sysselsättningeffekt näs.

Vad utskottet här anfört innebär bl. a. att utskottet inte delar den i motion 2021 framförda uppfattningen att stödet borde konstrueras sä att det begränsas till sådant virke som sänds vidare till industrin.

Det ankommer pä regeringen eller efter regeringens bemyndigande skogsstyrelsen att meddela de särskilda föreskrifter som föranleds av bifall till vad utskottet nu har förordat.

Enligt propositionen bör en satsning på skogshruksplaner kunna med­verka till ett ökat utbud av virke, I syfte att påskynda verksamheten med framtagningen av sådana planer föreslås att bidragsramen för dessa ökas med 2 milj, kr, till 3,5 milj. kr. Samtidigt bör enligt regeringens förslag ramen för översiktliga skogsinventeringar pä vilka skogsbruksplanerna bygger ökas med 3 milj. kr. till 13 milj. kr.

Utskottet delar uppfattningen att skogsbruksplaner ertarenhetsmässigt skapar ett större intresse hos skogsägarna för skogsbruket på deras fastig­heter. Skogsbruksplanernas betydelse underströks ocksä i samband med att riksdagen år 1979 fastställde nu gällande riktlinjer för skogspolitiken, m.m. Utskottet vill därtor tillstyrka regeringens förslag om en ökad sats­ning pä ifrågavarande planer. Regeringens ramberäkningar i fråga om säväl verksamheten med skogsbruksplaner som med översiktliga skogsinvente­ringar föranleder inte någon erinran från utskottets sida. Den ytterligare uppräkning av ramarna med 2 resp. 5.5 milj. kr. som skulle bli följden av bifall till i motion 2021 framförda yrkanden i nu berörda avseenden är utskottet således inte berett biträda.

 

JoU 1980/81:25                                                                      15

De i motion 2021 gjorda beräkningarna bygger bl. a. pä att skogsbruks­planer skall vara obligatoriska för varje skogsfastighet av betydelse. För mindre fastigheter bör enligt motionen en skogsbruksplan kunna omfatta flera fastigheter. Yrkanden om upprättande av sådana planer framförs också i den vid årets början väckta motionen 852.

Utskottet vill erinra om att motionsvis framförda krav på obligatoriska skogsbruksplaner tidigare avvisats av riksdagen, säväl då riksdagen år 1979 fattade sitt skogspolitiska beslut (JoU 1978/79:30) som senare (JoU 1979/80:34).

1 proposition 1978/79: 110 om riktlinjer för skogspolitiken framhölls så­lunda att skogsbruksplaner, mer eller mindre detaljerade, var nödvändiga för att få till stånd ett aktivt och rationellt brukande av skogsmarken i landet. Jordbruksministern fann det därför angeläget att varje skogsägare skaffade sig en plan som innehöll uppgifter om åtminstone de skogsvårds-åtgärder som krävs enligt lag och om lämplig avverkning. Enligt regering­ens förslag borde även i fortsättningen statligt stöd kunna utgå till enskilda skogsägare för kostnaderna för skogshruksplaner. Det var angeläget att varje skogsägare skaffade sig en skogsbruksplan. Jordbruksministern an-säg därför att det som förutsättning för att statlig stöd skulle utgå borde krävas att skogsägaren hade en skogsbruksplan. Till en början borde det dock enligt propositionen vara tillräckligt med en förteckning över nödvän­diga skogsvårdsåtgärder och lämpliga avverkningar under de närmaste åren. Utskottet anförde i detta sammanhang bl.a.is. 53):

Utskottet anser för sin del att de förslag rörande skogsbruksplaner som läggs fram i propositionen i stort sett är väl avvägda. Utskottet delar dock den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna 2274 och 2275, att det ej bör vara nödvändigt med skogsbruksplan för de minsta fastighe­terna. Utskottet anser för sin del att förutsättningarna för att få statligt stöd på sikt skall vara, att det finns en skogsbruksplan för alla brukningsenheter med en produktionsförmåga som överstiger den vid sådana mindre bruk­ningsenheter, som enligt vad utskottet i det föregående anfört bör kunna lämnas utanför skogsvårdslagens ransoneringskrav. För dessa enheter bör en enkel förteckning över nödvändiga skogsvårdsåtgärder alltid vara till­fyllest. Det väsentliga syftet med skogsbruksplanerna, nämligen att få till stånd ett effektivt och smidigt planeringsinstrument för skogshanteringen bör med den av utskottet förordade uppläggningen bli tillräckligt tillgodo­sett. Regeringens förslag i nu förevarande avseende bör med här förordad ändring godtas. 1 överensstämmelse härmed föreslår utskottet att motio­nerna 2278 och 2281, såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens ytteriigare åtgärd.

I enlighet med riksdagens beslut har i 5§ förordningen (1979:792) om statligt stöd till skogsbruket föreskrivits att stöd till skogsvårdsätgärder utgår endast om det för brukningsenheten i fråga upprättas en skogsbruks­plan. För brukningsenheter på vilka det enligt vedertagna bedömnings­normer inte kan produceras större virkesmängd än 100 kubikmeter om året

 

JoU 1980/81:25                                                                      16

eller efter skogsvårdsstyrelsens medgivande i särskilda fall. får skogs­bruksplanen ersättas av en förteckning över behövliga skötselåtgärder. De redovisade bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1980.

Enligt utskottets mening har i nu aktuella motioner inte förebragts några skäl som ger anledning för riksdagen att ändra sitt tidigare ställningstagan­de i förevarande fråga. Utskottet avstyrker således motion 852 och motion 2021 yrkandena I och 2.

Enligt den under detta anslag i propositionen uppförda sammanställning­en beräknas rambeloppet för bidrag till skogsodling efter avverkning av lågproducerande bestånd för nästa budgetär till 30 milj. kr.

I motion 2021 föresläs att anslaget för nu nämnda ändamål höjs med 10 milj. kr. till 40 milj. kr. Detta bör enligt motionärerna stimulera till en ökad avverkning och ge ett värdefullt tillskott till virkesförsörjningen främst i Norrlands inland. En utvärdering av hittills gjorda eifarenheter av stödet bör enligt motionärernas mening ske inför nästa års budgetbehandling.

Utskottet vill vitsorda att avverkning och beskogning av sämre skogar är viktiga åtgärder för att snabbt få en högre produktion. Det är därför angeläget att bidrag utgår till restaurering av dessa dåligt utnyttjade marker. Särskilt i Norrlandslänen är behovet av bidrag stort. I avvaktan pä större erfarenhet av verksamheten främst i södra Sverige har emellertid skogsstyrelsen föreslagit att rambeloppet för skogsodling efter avverkning av lågproducerande bestånd tas upp med oförändrat 30 milj. kr. för nästa budgetår. Regeringens förslag har som framgår av det föregående utfor­mats i enlighet härmed. Utskottet finner ingen anledning att frångå skogs­styrelsens och regeringens bedömning i denna fräga och tillstyrker alltså propositionen i förevarande del. Någon sådan uppräkning av anslaget som i sammanhanget föreslagits i motion 2021 kan utskottet således ej biträda. Inte heller finner utskottet tillräckliga skäl att redan nu påyrka en sådan utvärdering av ifrågavarande stödform som föreslås i motionen. Denna avstyrks därför i förevarande del (yrkande 9).

Inte heller i övrigt finner utskottet något att invända mot i propositionen gjorda medelsberäkningar under denna punkt, vilket bl. a. innebär att utskottet förordar att ramen för bidrag till dikning för nästa budgetär beräknas till 8 milj. kr. En ökning av ramen till 15 milj. kr. i enlighet med vad som förordas i motion 2021 finner sig utskottet således inte kunna tillstyrka.

Sammanlagt innebär utskottets nu redovisade ställningstaganden att ut­skottet biträder regeringens förslag att det för budgetåret 1981/82 tas upp en sammanlagd ram av 214,5 milj. kr. för bidrag till skogsvärd m.m. För utbetalning under anslaget bör i enlighet med propositionen beräknas 190 milj. kr. 1 motion 2021 framfört yrkande om en ytterligare uppräkning av anslaget med sammanlagt 34,5 milj. kr. avstyrks således.

1 motion 2021 har utöver yrkanden om ändringar i direkt anslutning till proposition 1980/81: 136 framförts en rad förslag om åtgärder av skilda slag

 

JoU 1980/81:25                                                                      17

i syfte att förbättra virkesförsörjningen. De åsyftade förslagen avser bl. a. en skärpning av bestämmelserna i 6S skogsvärdslagen om avverkning av överårig skog och införande av en beredskapslagstiftning pä skogsområdet beträffande avverkningsplikt i vissa fall. Vidare föreslås att en utredning prövar vissa i motionen närmare angivna former för styrning i syfte att uppnå en bättre skogsvärd, jämnare avverkning och tryggare sysselsätt­ning. 1 motionen diskuteras i nämnda sammanhang ett kombinerat avgifts-och stödsystem samt vissa ändringar i skogsbeskattningen. Slutligen fram­förs förslag om vissa riktlinjer för förhandlingar och långtidsavtal pä virkesmarknaden.

Samtliga nu redovisade förslag har under senare år vid olika tillfällen diskuterats av riksdagen. Därvid har bl. a. konstaterats att en rad åtgärder av bl. a. skogspolitisk och skattepolitisk natur vidtagits eller planeras i syfte att komma till rätta med hithörande problem. Vidare har hänvisats till det omfattande utredningsarbete rörande frågan om ytterligare insatser som pågått på förevarande område. Mot denna bakgrund har riksdagen lämnat motionsyrkandena i fråga utan bifall.

Som i det föregående anförts beräknas virkesförsörjningsutredningen senare i är redovisa sina förslag till åtgärder för att påverka utbudet av virkesråvara. 1 avvaktan pä resultatet av utredningens överväganden fin­ner utskottet nu liksom tidigare berörda motionsyrkanden inte böra påkalla någon riksdagens ytterligare åtgärd. Motion 2021 avstyrks därför i föreva­rande delar (yrkandena 3, 4, 10 och 11).

Enligt motion 2021 är ett av de största hindren för möjligheten att driva ett rationellt skogsbruk den stora ägosplittring som enligt motionärerna kännetecknar privatskogsbruket. Det är däriör enligt motionärernas me­ning angeläget att regeringen vidtar sädana åtgärder att lantmäteriverket kan intensifiera sina insatser för förbättrad ägostruktur.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att riksdagen år 1977 med anledning av en motion i ämnet uttalade att det borde prövas om inte en mera aktiv fastighetsbildning kan bidra till att förverkliga uppsatta mål för strukturomvandlingen inom jord- och skogsbruket (CU 1976/77:27. rskr 1976/77; 227). På uppdrag av regeringen har lantmäteriverket i samråd med lantbruksstyrelsen upprättat promemorian Aktivare fastighetsbildning för strukturomvandlingen inom jord- och skogsbruket. 1 promemorian föreslås bl. a. vissa ändringar i bestämmelserna om gemensamhetsskog i 6 kap. fastighetsbildningslagen. Promemorian har remissbehandlats och ärendet bereds f. n. inom regeringskansliet.

Någon ytterligare åtgärd frän riksdagens sida med anledning av motion 2021 i denna del (yrkande 12) synes under angivna förhållanden inte påkallad.

1 motion 2021 behandlas bl.a. också konkurrensen mellan skogsindu­strin och värmeproducenterna om skogsråvara. Motionen har i denna del hänvisats till näringsutskottet för beredning. Jordbruksutskottet vill hänvi-

 

JoU 1980/81:25                                                                      18

sa till att utskottet berört nyssnämnda fråga i sitt yttrande till näringsut­skottet med anledning av proposition 1980/81: 90 om riktlinjer för energipo­litiken (JoU 1980/81:4 y).

D 8 Stöd till byggande av skogsvägar

De i budgetpropositionen bilaga 13 med D 2. D 3 och D 4 betecknade anslagen har i proposition 1980/81; 136 ersatts med sex olika anslag, be­tecknade med D 2 t.o.m. D 7. Beteckningarna för de i budgetproposi­tionen uppförda anslagen till stöd till byggande av skogsvägar och fill främjande av skogsvård bör i konsekvens härmed ändras till D 8 resp. D 9.

Enligt budgetpropositionen bör för budgetåret 1980/81 tas upp en sam­manlagd ram av 30 milj. kr. för bidrag till byggande av skogsvägar. Hänsyn har därvid tagits till behovet av medel för vägtekniska försök och till att skogsvårdsstyrelsernas kostnader för administration av stödet bör täckas inom angivna ramar. För utbetalning under anslaget beräknas ett belopp av 30 milj. kr.

Vad här förordats innebär att bidragsramen fr.o.m. nästa budgetår minskas med 5 milj. kr. samtidigt som ramen för statlig länegaranti ökas med samma belopp.

Regeringens förslag motsvarar vad som hösten 1980 förutskickades i proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m.m. och som dä inte föranledde någon erinran frän utskottets sida. Utskottet finner inte heller nu någon anledning till invändning mot förslaget och tillstyrker därför proposition 1980/81: 100 i nu berörd del. Förslaget i motion 2021 om ytterligare medelsanvisning med 24,2 milj. kr. för ändamålet avstyrks i enlighet härmed.

I den under allmänna motionstiden väckta motionen 1752 yrkas på att riksdagen uttalar sig för utbyggnad och förbättring av skogsbilvägnätet i Jönköpings län.

Utskottet vill med anledning härav framhålla att det ankommer på skogsstyrelsen att göra en avvägning mellan de olika länens vägbyggnads­behov och pä grundval därav fördela tillgängliga bidragsramar så ända­målsenligt som möjligt på de olika skogsvårdsstyrelserna. Det får givetvis förutsättas att styrelsen vid sina överväganden härvidlag noga beaktar även sädana synpunkter som exempelvis framförs i nu förevarande mo­tion.

Något särskilt uttalande från riksdagens sida med anledning av motion 1752 finner sig utskottet mot denna bakgrund inte böra förorda.

D 9 Främjande av skogsvård rn. rn.

Detta anslag används för särskilda utredningar och undersökningar i syfte att främja bl. a. skogsvården och arbetsmiljön inom skogsbruket.

Utskottet tillstyrker föredragandens förslag att anslaget för nästa bud­getår tas upp med oförändrat 1 milj. kr.

 

JoU 1980/81:25                                                                      19

Övrigt

Utskottet har funnit lämpligt att i förevarande sammanhang även be­handla vissa under allmänna motionstiden i är väckta motioner i olika frågor rörande skogsbruket. Utskottet får därvid anföra följande.

Enligt motion 1376 bör riksdagen hos regeringen begära förslag om regler för skydd av skogsbruksplantor som innebär att DDT åter tillåts.

Riksdagen lämnade senast förra året ett motsvarande yrkande utan bifall under hänvisning till att resultatet av den är 1979 tillsatta utredningen om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket (Jo 1979:09) borde avvaktas. Den i är väckta motionen i ämnet bör enligt utskottets mening av samma skäl lämnas utan åtgärd.

Enligt motion 1471 bör riksdagen besluta att bidrag för särskilda skogs­vårdsinsatser skall kunna utgå för stödberättigad verksamhet i Värmlands län under budgetåren 1981/82-1983/84. 1 motion 1468 - huvudmotion till den här behandlade motion 1471 - framhålls dels behovet av tillväxtstimu-lerande åtgärder i det värmländska skogsbruket, dels behovet av tillkom­mande sysselsättningstillfällen. I motionen förordas att Torsby kommun kvarstår i den inre zonen av det skogliga stödområdet även efter den I juli 1984 samt att statligt stöd till skogsvårdsätgärder utgår även utanför Torsby kommun.

Riksdagen fattade år 1974 beslut om ett särskilt program för stöd till intensifierad skogsvård i norra Sverige, m.m. (prop. 1974:61, JoU 1974: 16, rskr 1974:217). Verksamheten som igångsattes som en temporär åtgärd i avvaktan på resultatet av 1973 års skogsutredning, planerades för en tioårig upprustningsperiod, alltså t.o.m. budgetåret 1983/84. 1979 års skogspolitiska beslut innebar vissa ändringar beträffande gränsdragningen för det regionalpolitiskt motiverade stödet till skogsvärd m. m. Beslutet innebar emellertid också att 1974 års program i första hand borde fullföljas.

Bestämmelserna rörande de år 1979 beslutade stödformerna återfinns i förordningen (1979: 792) om statligt stöd till skogsbruket, medan de närma­re föreskrifterna beträffande det år 1974 införda stödet återfinns i förord­ningen (1979:793) om ändring i kungörelsen (1974:472) om statsbidrag till skogsvård i norra Sverige. Enligt den förstnämnda förordningen lämnas stödet till skogsvärd dels som ett allmänt stöd i hela landet, dels som ett regionalt stöd inom ett skogligt stödområde. Sistnämnda område indelas i en inre och en yttre zon. Såvitt avser Värmlands län omfattar det regionala stödet endast Torsby kommun, som ingår i det skogliga stödområdets yttre zon. Nyssnämnda del av Värmland ingår enligt förordningen (1979:793) också i det område som omfattas av det särskilda stödet till intensifierade skogsvärdsinsatser enligt 1974 års program.

Yrkandet i motion 1471 synes innebära dels att hela Värmlands län under budgetåren 1981/82-1983/84 borde omfattas av stödomrädesbe-stämmelserna, dels att det särskilda programmet för intensifierad skogs-

 

JoU 1980/81:25                                                                      20

vård i norra Sverige borde, såvitt avser Torsby kommun, utsträckas att gälla även efter den 30 juni 1984. Utskottet får med anledning härav erinra om att nyssnämnda program ursprungligen planerades för en tioårsperiod som skulle upphöra den 1 juli 1984. Någon ändring härutinnan ifrågasattes inte när riksdagen är 1979 antog nu gällande skogspolitiska riktlinjer. Tillräcklig grund för ett beslut redan nu av riksdagen om förlängning av tiden för ifrågavarande stödverksamhet helt eller delvis anser utskottet inte föreligga. Vad i övrigt gäller den är 1979 beslutade nya stödomrädesin-delningen vill utskottet framhålla att det bakom beslutet läg noggranna bedömningar av skogsutredningen rörande förutsättningarna för skogspro­duktion i olika områden av landet. Utskottet är med hänsyn till det nu anförda inte berett tillstyrka motion 1471. Det kan erinras om att riksdagen förra året lämnade ett liknande motionsyrkande utan bifall (JoU 1979/ 80:29, p. 19).

Enligt motion 1746 bör riksdagen av regeringen begära förslag om ett skogsvårdsprogram som syftar till att skogsvårdslagens målsättning röran­de en varaktig och hög virkesavkastning kan uppfyllas. Riksdagen bör också begära förslag om sådan ändring i skogsvårdslagen att ett lönsam­hetskriterium återinförs i denna lag. Det åsyftade skogsvårdsprogrammet bör enligt motionen sammanfattningsvis innefatta åtgärder för förbättrade möjligheter att anlägga ny skog. bättre beständsvärd. ökad skogsdikning samt ökad skogsgödsling. I motionen anförs att en bättre balans än vad som f. n. råder måste skapas mellan ä ena sidan målsättningen för värt lands skogsbruk och ä andra sidan medlen att nå detta mål.

Utskottet vill erinra om att den nya skogsvårdslagen endast varit i kraft i något mer än ett är. Det synes därför vara för tidigt att nu dra några särskilda slutsatser om effektiviteten när det gäller tillämpningen av de nya och skärpta krav pä skogsvårdsätgärder. som där införts. Vad gäller frågan om införandet av ett lönsamhetskriterium i skogsvårdslagen vill utskottet erinra om att detta spörsmål ingående diskuterades i samband med 1979 års skogspolitiska beslut (JoU 1978/79:30. s. 20—21) och då avvisades av riksdagen. Någon ny omständighet som skulle tala för en ändrad stånd­punkt i frågan från riksdagens sida har inte redovisats.

Med hänsyn till vad nu anförts och med hänvisning jämväl till pågående överväganden inom virkesförsörjningsutredningen och utredningen om an­vändningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket vill utskottet föreslå att riksdagen lämnar motion 1746 utan ytterligare åtgärd.

Enligt motion 1771 bör riksdagen hos regeringen hemställa om snabba åtgärder i syfte att använda offertmetoden för att möjliggöra ökade uttag av skog kring den s. k. skogsodlingsgränsen. Vidare yrkas pä åtgärder för att öka möjligheterna till skogsplantering för mindre jordbruk i Norrlands inland.

Utskottet får erinra om att riksdagen år 1977 beslöt att lokaliseringsstöd skulle kunna lämnas enligt offertprincipen (prop. 1976/77: 100 bil. 17 s. 88,

 

JoU 1980/81:25                                                                      21

AU 1976/77: 23, rskr 1976/77: 296). Det innebär att det företagsekonomiska intresset kan förenas med det samhällsekonomiska genom att staten på offert från ett företag betalar särskild ersättning till företaget för att det vidtar åtgärder i regionalpolitiskt syfte som staten önskar att företaget skall göra. Beslutet innebär att metoden fick användas bl. a. i samband med ansträngningarna att förbättra sysselsättningsmöjligheterna i Norrbotten.

Den s.k. skogsodlingsgränsen berördes i förenämnda proposition 1978/ 79: 110 om riktlinjer för skogspolitiken m. m. Som där redovisades (s. 34) finns denna gräns endast pä den mark i norra Sverige som förvaltas av domänverket. Den drogs upp i början av 1950-talet. Domänverket har bedömt att det ovanför denna gräns t. v. är så biologiskt och ekonomiskt tvivelaktigt att bedriva skogsbruk att någon sådan verksamhet inte skall förekomma. Undersökningar pågår för att finna lösningar på dessa pro­blem. Resultaten kan inte väntas de närmaste 20 åren. Med stöd av skogsvårdslagen har för övrig mark i norra Sverige dragits upp den s. k. gränsen för svårförnyad skog. Avverkning ovanför denna gräns fär ske först efter tillstånd av skogsvårdsstyrelsen. Sådant tillstånd brukar ges om inga återväxtproblem väntas uppstå eller om en försiktig avverkning kan göras, s. k. fjällskogsblädning. Den avgjort största markägaren i dessa områden är staten. Men det finns ocksä enskilda mindre skogsägare som har hela sitt skogsinnehav där och är beroende av detta för sin försörjning. Visst skogsbruk inom området är ocksä av betydelse för sysselsättningen lokalt. Att helt hindra avverkning förefaller därför inte rimligt. Genom det nyss nämnda kravet på tillstånd kan allvarliga missgrepp undvikas i tid. Genom att länsstyrelsen också underrättas om planerade avverkningar föreligger ytterligare möjligheter att ingripa i de fall där naturvärdsintresset är särskilt starkt.

Utskottet har tidigare dels i anslutning till behandlingen av proposition 1978/79; 127 om åtgärder för att främja sysselsättningen i Norrbotten, dels i samband med 1979 års beslut om riktlinjer för skogspolitiken haft tillfälle att diskutera motionsyrkanden av liknande karaktär som det nu föreliggan­de. Utskottet har därvid anfört att — i den män områden finns där utifrån nyss redovisade synpunkter acceptabla skäl kan anföras för vidtagande av skogsbruksåtgärder av antytt slag - utskottet givetvis inte haft något emot att möjligheterna härtill prövas. I sammanhanget har emellertid erinrats om att det enligt gällande riktlinjer för det s. k. offertsystemet ankommer på regeringen att i varje särskilt fall besluta i sådana frågor. Motionerna i ämnet har med hänsyn härtill inte ansetts böra påkalla någon särskild riksdagens åtgärd.

Vad härefter angår förslaget i motion 1771 om möjligheter till viss skogskomplettering för mindre jordbruk vill utskottet erinra om att riksda­gen nyligen vid behandlingen av årets budgetproposition godkänt ett för­slag av regeringen att öka den röriiga kredit av 200 milj. kr. som lantbruks­styrelsen disponerar i riksgäldskontoret för större förvärv av mark frän

 

JoU 1980/81:25                                                                      22

domänverket och skogsbolag med 50 milj. kr. Den mark lantbruksorgani­sationen här förvärvar bör givetvis kunna utnyttjas för bl. a. i motion 1771 angivet ändamål. I sammanhanget vill utskottet även erinra om att riksda­gen förra året (JoU 1979/80:47 och 49) uttalade sig för att en mera övergri­pande och parlamentariskt förankrad översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige borde företas. Arbetet med utformande av direktiv för denna utredning har nyligen slutförts. Det kan enligt vad utskottet erfarit förut­sättas att i utredningens uppdrag kommer att innefattas även en prövning i vilken utsträckning tillskott av skog kan lämnas i norra Sverige genom aktiva åtgärder från statens sida.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet motion 1771 inte påfordra någon ytteriigare åtgärd frän riksdagens sida.

Kombinationen jord- och skogsbruk behandlas ocksä i motion 1773. vari hemställs att en utredning tillsätts med uppgift att utreda underlag och riktlinjer för behövlig skogsareal för att säkerställa ett rationellt skogsbruk.

Enligt vad utskottet inhämtat har en liknande framställning av länssty­relsen och lantbruksnämnden i Västernorrlands län i november 1979 prö­vats av regeringen utan att föranleda någon åtgärd. Säväl lantbruksstyrel­sen som skogsstyrelsen hade avstyrkt förslaget. Bl. a. hänvisades till den stora variationen i förutsättningarna säväl mellan som inom olika delar av landet.

Inte heller utskottet finner, bl. a. med hänsyn till kommande utredning om stöd till jordbruket i norra Sverige, tillräckliga skäl att påfordra någon utredning av det slag som föreslås i motion 1773, Den avstyrks därför.

1 detta betänkande behandlade propositioner och motioner föranleder, i den mån de inte särskilt berörts i det föregående, inte någon erinran eller något särskilt uttalande frän utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1.           att riksdagen antar förslagen till

a.               lag om statens övertagande av skogsvärdsstyrelsernas egen­
dom,

b.               lag om upphävande av lagen (1960:267) om skogsvårdssty­
relser,

c.               lag om upphävande av lagen (1930:202) om begränsning av
rätten att avverka skog å intecknad fastighet,

d.               lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

e.               lag om ändring i lagen (1965:576) om ställföreträdare för
kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. m..

2.    att riksdagen godkänner de riktlinjer för skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter och organisation som regeringen förordat,

3.   att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåt-

 

JoU 1980/81:25                                                                      23

gärder och åtgärder i övrigt som behövs för att omorganisationen skall kunna genomföras,

4. beträffande administration av skogsbrukets frö- och plantför­
sörjning

att riksdagen lämnar motion 1980/81:2050 utan åtgärd.

5.    att riksdagen till Skogsstyrelsen för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 23 211 000 kr..

6.    att riksdagen medger att skogsstyrelsen får disponera en röriig kredit av 15000000 kr. i riksgäldskontoret,

7.    att riksdagen till Skogsvårdsstyrelserna för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

8.    beträffande ökade insatser för att stimulera avverkningar rn. rn. i Norrlands inland

att riksdagen avslår motion 1980/81:2021 yrkande 5,

9. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1980/81:2021 yrkande 6 och motion 1980/81:2046 till
Skogsvårdsstyrelserna: Myndighetsuppgifter för budgetåret
1981/82 anvisar eU förslagsanslag av 100 151 000 kr.,

10.   beträffande bidrag till skogsvårdsstyrelserna att riksdagen avslår motion 1980/81:321.

11.   att riksdagen till Skogsvårdsstyrelserna: Frö- och plantverksam­het för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr..

12.   att riksdagen godkänner vad i proposition 1980/81: 136 förordats om statsbidrag till anläggning av skogsfröplantager,

13.   att riksdagen till Skogsvårdsstyrelserna: Investeringar för bud­getåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 41 000000 kr.,

14.   att riksdagen till Skogsvårdsstyrelserna: Avlyftning av lån för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 33000000 kr.,

15.   beträffande utvärdering av stödet till skogsodling efter avverk­ning av lågproducerande bestånd

att riksdagen avslår motion 1980/81:2021 yrkande 9.

16.        beträffande obligatoriska skogsbruksplaner
att riksdagen avslår

a.              motion 1980/81:852.

b.              motion 1980/81:2021 yrkandena I och 2,

17.   att riksdagen med avslag pä motion 1980/81:2021 yrkande 7, såvitt nu är i fråga, godkänner vad i proposition 1980/81:136 förordats om bidrag till återväxtåtgärder i Norrlands inland och för tillvaratagande av klenvirke,

18.   att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1980/81:2021 yrkande 7. såvitt nu är i fråga, medger att under budgetåret 1981/82 statsbidrag beviljas med sammanlagt högst 214 500000 kr. till skogsvård m.m..

19.   att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på

 

JoU 1980/81:25                                                                      24

motion 1980/81:2021 yrkande 7. såvitt nu är i fräga. t\\Bidrag till skogsvård m. m. för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 190000000 kr..

20.        beträffande ändring av 6 § skogsvårdslagen

au riksdagen avslår motion 1980/81; 2021 yrkande 3,

21.   beträffande beredskapslagstiftning på skogsområdet att riksdagen avslår motion 1980/81: 2021 yrkande 4,

22.   beträffande utredning om vissa styrmedel i skogspolitiken att riksdagen avslår motion 1980/81:2021 yrkande 10,

23.   beträffande långsiktiga virkesavtal

att riksdagen avslår motion 1980/81:2021 yrkande 11,

24.        beträffande intensifierade insatser för att förbättra ägostruk­
turen inom skogsbruket

att riksdagen avslår motion 1980/81:2021 yrkande 12,

25.   att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1980/81:2021 yrkande 8, såvitt nu är i fråga, medger att under budgetåret 1981/82 statsbidrag beviljas med sammanlagt högst 30000000 kr. till byggande av skogsvägar,

26.   att riksdagen medger att under budgetåret 1981/82 statlig garanti lämnas för lån till byggande av skogsvägar med sammanlagt högst 11 000000 kr.,

27.   att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1980/81:2021 yrkande 8, såvitt nu är i fräga. till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1981/82 anvisar ett för­slagsanslag av 30000000 kr.,

28.   beträffande skogsbilvägnätet i Jönköpings län

att riksdagen lämnar motion 1980/81: 1752 utan vidare åtgärd,

29.   att riksdagen till Främjande av skogsvård m.m. för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av I 000000 kr..

30.   beträffande användningen av DDT i skogsbruket att riksdagen avslår motion 1980/81: 1376.

31.   beträffande särskilda skogsvår-dsinsatser i Värmlands län att riksdagen avslår motion 1980/81: 1471,

32.   beträffande skogsvårdsprogram m.m. att riksdagen avslår motion 1980/81: 1746,

33.   beträffande utnyttjande av offertmetoden, rn. rn.

att riksdagen lämnar motion 1980/81:1771 utan vidare åtgärd.

34.        beträffande utredning orn skogsareal

att riksdagen avslår motion 1980/81: 1773.

Stockholm den 23 april 1981 På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON

 

JoU 1980/81:25                                                                      25

Närvarande: Einar Larsson (c). Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i Ljung (m), Börje Stensson (fp), Grethe Lundblad (s)*. Hans Wachtmeister (m). Sven Lindberg (s), Filip Johansson (c), Ake Wictorsson (s). Sven Eric Lorentzon (m)*, Gunnar Olsson (s)*. Håkan Strömberg (s). Esse Peters­son (fp), Lennart Brunander (c) och Jan Fransson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets juslering.

Reservationer

1. Skogsvårdsstyrelsernas myndighetsuppgifter m. m. (mom. 8 och 9)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "ytterligare åtgärd" bort ha följande lydelse:

1 motion 2021 påpekas att regeringens förslag enligt vad skogsstyrelsen framhållit i sin anslagsframställning innebär att tillsynen enligt skogsvårds­lagen mäste begränsas i sådan utsträckning att det inte blir godtagbar effekt av detta styrmedel.

Motionärerna kan för sin del inte acceptera en sådan neddragning av resurserna att skogsvärdslagen inte kan fungera tillfredsställande i prakti­ken. Jordbruksministerns inställning i dessa frågor är enligt motionärerna både inkonsekvent och ansvarslös mot bakgrund av den akuta brist pä virke till industrin som finns inom stora delar av landet. En bättre tillämp­ning av skogsvärdslagen i form av rådgivning och tillsyn måste enligt motionärernas mening utnyttjas fullt ut som ett verksamt medel att öka intensiteten i skogsvården och förbättra virkesförsörjningen. Motionärer­na instämmer därvidlag med jordbruksministerns uttalande i proposition 1980/81:136, att det är viktigt att skogsvärdsstyrelserna verkar för att skogsägarna tar till vara de avverkningsmöjligheter som finns på deras fastigheter.

Mot bakgrund av det sagda föreslär motionärerna att antalet förrätt­ningsdagar för skogsvårdsstyrelsernas myndighetsuppgifter ökas med 10000 dagar för budgetåret 1981/82. Vid fördelningen av dessa dagar på skogsvårdsstyrelserna bör särskild hänsyn tas till vissa ökade insatser för en bättre skogsvård i Norrlands inland.

1 motionen erinras sålunda om att det i den nya skogsvårdslagen ställs krav på reproduktionsplikt av skogsbestånd med alltför låg slutenhet (§ 5:3). Skogsstyrelsen har nyligen med underlag från riksskogstaxeringen beräknat att nära 2 miljoner ha produktiv skogsmark med ett virkesförräd av cirka 110 miljoner m' sk omfattas av dessa skogar. En stor del av dessa skogar finns i Norrlands inland. Styrelsen avser att lägga fast ett handlings-

 

JoU 1980/81:25                                                                      26

program för skogsvårdsorganisationens arbete för avveckling av den s. k. § 5:3 - skogen. Motionärerna anser det vara mycket angelägel att detta arbete påskyndas från såväl virkesförsörjnings- som skogsvärdssynpunkt. Avvecklingen bör enligt motionärernas mening geografiskt prioriteras till områden med akut virkesbrist. Inom ramen för skogsvårdsorganisationens myndighetsuppgifter bör som tidigare nämnts särskilda resurser riktas till Norrlands inland. Härigenom kan även värdefulla arbetstillfällen skapas.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till motionärernas här redovisade synpunkter. Detta innebär bl. a. att utskottet i likhet med motionärerna anser att utöver vad regeringen förordat 8,5 milj. kr. av medel som inflyter i form av skogsvärdsavgifter bör tillföras skogsvårdsstyrelserna för en ökning av antalet tjänstgöringsdagar med sammanlagt 10000 dagar. Ut­skottet förordar därför att under denna anslagsrubrik förs upp ett förslags­anslag av 108651000 kr.

Utskottets ställningstagande innebär att utskottet tillstyrker de motions­yrkanden om ytterligare förstärkningar m. m. som framställts i motion 2021 (yrkandena 5 och 6) och som delvis även tillgodoser motion 2046. Som framgår - — - (lika med utskottet) - - - till skogsvårdsstyrelserna. Denna motion bör sålunda inte föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

dels utskottets hemställan under 8 och 9 bort ha följande lydelse;

8. beträffande ökade insatser för att stimulera avverkningar m. m. i
Norrlands inland

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad ut­skottet anfört med anledning av motion 1980/81:2021 yrkande 5,

9. att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt med
bifall till motion 1980/81:2021 yrkande 6 och med anledning av
motion 1980/81:2046 till Skogsvårdsstyrelserna: Myndighets­
uppgifter för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av
108651000 kr.,

2. Bidrag till skogsvård m. m. (mom. 15—19)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttranden som pä s. 12 börjar med "Som framhålls" och pä s. 13 slutar med "hithörande frågor" bort ha följande lydelse:

Som framhålls------- (lika med utskottet)--- särskilda stödåtgärder.

Enligt utskottets mening bör emellertid stödet, för att få avsedd effekt, utgå till alla skogsägarkategorier. Vad utskottet anfört innebär bl. a. att även sädana allmänningsassociationer som anges i allmänningsutredning-

 

JoU 1980/81:25                                                                      27

ens skrivelse bör omfattas av det förordade stödet. Utskottet delar sålunda den i motion 2021 anförda uppfattningen. Motionärernas förslag att ytterli­gare 10 milj. kr. på grund härav bör anvisas för nu ifrågavarande ändamål kan utskottet därför biträda. Beträffande svårigheterna att fä godtagbara återväxter inom de s. k. svårtoryngrade områdena vill utskottet erinra om de möjligheter som finns inom ramen för 1979 års skogspolitiska beslut att plantera contortatall. Riksdagens beslut innebar att plantering av sådan tall i första hand skulle användas i områden där det är svårt att med inhemska trädslag få en tillfredsställande föryngring.

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "till industrin" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att ett av skogspolitikens mål är att skogssköt­seln inriktas på en hög produktion av främst barrvirke av god kvalitet. Röjning av plant- och ungskogar är tillsammans med ungskogsgallring de viktigaste åtgärderna i syfte att infria denna målsättning. Det är i denna fas av skogsvården som man kan påverka beståndens dimensions- och kvali­tetsutveckling samt trädslagsblandningen. Med hänsyn till att det i skogs­vårdslagen numera föreskrivs röjningsplikt av dessa skogar förutsätter utskottet att nuvarande eftersläpning av röjningsbehovet är ett övergångs­problem. För att förbättra de ekonomiska villkoren vid röjning och ung­skogsgallring ställer utskottet sig positivt till att man under en begränsad tidsperiod inför det s. k. klenvirkesstöd som på förslag av skogsstyrelsen nu förordas av regeringen. Enligt skogsstyrelsens bedömning bör ett så­dant stöd leda till en förbättrad skogsvård och skogshygien. Stödet bör dock enligt utskottets mening konstrueras sä att det endast utgår till sådant tillvarataget virke som sänds vidare till industrin. Utskottet delar sålunda den i motion 2021 uttryckta uppfattningen i denna fråga.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Utskottet delar" och på s. 16 slutar med "yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar------- (lika med utskottet)--- skogspolitiken, m.m.

Som framhålls i motion 2021 bör det för varje skogsfastighet av betydelse finnas en skogsbruksplan. För mindre skogsfastigheter boren skogsbruks­plan kunna omfatta flera fastigheter. Därigenom får man också ökade förutsättningar för en samverkan mellan ägarna också i själva avverknings­arbetet. Det skall inte vara överlämnat ät varje markägare att avgöra om en plan skall upprättas eller ej. De översiktliga skogsinventeringarna som nu har påbörjats är ett viktigt underlag för upprättandet av skogsbruksplaner för enskilda fastigheter. Skogsbruksplaner bör upprättas successivt under 1980-talet, efter hand som underlag i form av översiktliga skogsinvente­ringar växer fram. Dessa skogsinventeringar bör i första hand inriktas mot områden med eftersatt skogsvård och områden med uttalat besvärande virkesbrist för industrin.

 

JoU 1980/81:25                                                                      28

Flera skäl talar för att statsbidrag bör utgå till upprättandet av skogs-bmksplanerna. Ett är att skogsbruksplanerna enligt utskottets förslag skall omfatta alla fastigheter av betydelse för skogsbruket. Ett annat mycket viktigt skäl enligt utskottets mening är att man från statens sida givetvis förutsatt att skogsägarna i stort kommer att följa planerna, dvs. sköta skogen på ett planmässigt sätt när det gäller skogsvård och avverkning. Det torde också vara normalt att så sker. Tyvärr finns det emellertid flagranta exempel på motsatsen, där skogsägare underiåter att gallra och slutavverka enligt de riktlinjer som planerna anger. 1 sådana fall måste skogsvårdsmyndigheten ha möjlighet att ålägga vederbörande att inom en rimlig tidsperiod utföra de åtgärder som planen anvisar. En sådan möjlig­het ligger helt i linje med utskottets uppfattning att ägande av skog förplik­tar också till ett samhällsansvar för virkesförsörjningen till industrin.

I enlighet med vad utskottet nu anfört tillstyrker utskottet i motion 2021 framlagt förslag att totalt 18,5 milj. kr. anvisas för översiktliga skogsinven­teringar och att totalt 5,5 milj. kr. anvisas till statsbidrag för fastighetsvisa skogsbruksplaner. Detta innebär en uppräkning av bidragsramarna för berörda ändamål med 5,5 milj. kr. resp. 2 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit. Vad utskottet här förordat torde i allt väsentligt även tillgodose syftet med den vid årets början väckta motion 852.

Det bör ankomma på regeringen att framlägga förslag om statligt stöd till sådana planer i enlighet med vad utskottet anfört. Det bör vidare ankomma på regeringen att snarast framlägga förslag om lagstiftning i enlighet med vad utskottet anfört beträffande skogsägare som åsidosätter skogsbruks­planens riktlinjer för avverkning.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med anledning av motion 852 och motion 2021 yrkande I och 2 anfört om obligatoriska skogsbruksplaner m. m.

dels den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill-------- (lika med utskottet)---- enlighet härmed. Med

hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört om skogsvårdslagens tillämpning på ifrågavarande dåligt utnyttjade marker med lågproduce­rande bestånd, s. k. § 5: 3-skogar, föreslår emellertid utskottet att anslaget för ändamålet höjs med 10 milj. kr. till ett sammanlagt belopp av 40 milj. kr. Detta bör stimulera till en ökad avverkning och ge ett värdefullt tillskott till virkesförsörjningen främst i Norrlands inland. En utvärdering av hittills gjorda erfarenheter av stödet bör ske inför nästa års budgetbehandling. Vad utskottet anfört innebär att utskottet tillstyrker motion 2021 i denna del.

En ytterligare åtgärd för att bättre tillvarata skogsmarkens produktions­förmåga är skogsdikningen. Skogsstyrelsen har efter samråd med bl. a. länsstyrelserna beräknat att av den totala våtmarksarealen om ca 7 mil-

 

JoU 1980/81:25                                                                      29

joner ha är 1,5 miljoner ha lämplig för dikning. Att göra dessa arealer, främst sumpskogar, produktiva skulle pä sikt innebära ett värdefullt råvamtillskott. Ambitionsgraden i den längtidsplan som skogsstyrelsen redovisat beträffande skogsdikningen är något lägre än den skogsutred­ningen förordade men skulle motsvara en ökning med 15000-20000 ha i förhållande till senare års omfattning. Skogsstyrelsen äskar totalt 18 milj. kr. i bidrag för ändamålet. Utskottet vill i det sammanhanget erinra om den omfattande våtmarksinventering som naturvårdsverket pä initiativ av riks­dagen f. n. genomför. Det får förutsättas att erforderligt samråd sker med verket. Utskottet anser att riksdagen bör ställa sig bakom nämnda långtids­plan för skogsdikningen och tillstyrker därför det i motion 2021 framförda förslaget att totalt 15 milj. kr. anvisas för denna verksamhet. Det är 7 milj. kr. mera än vad regeringen föreslagit.

Sammantaget innebär utskottets nu redovisade ställningstaganden att utskottet föreslåratt för budgetåret 1981/82 tas upp en sammanlagd ram av 249 milj. kr. för bidrag till skogsvård m. m. För utbetalning under anslaget bör i enlighet härmed beräknas 224,5 milj. kr., vilket innebär att utskottet biträder motion 2021 i förevarande del (yrkande 7).

dels utskottets hemställan under 15-19 bort ha följande lydelse:

15.        beträffande utvärdering av stödet till skogsodling efter avverk­
ning av lågproducerande bestånd

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad ut­skottet anfört med anledning av motion 1980/81:2021 yrkande 9,

16.        beträffande obligatoriska skogsbruksplaner

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad ut­skottet anfört med anledning av motion 1980/81:852 och motion 1980/81:2021 yrkandena I och 2,

17.   att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motion 1980/81:2021 yrkande 7, såvitt nu är i fråga, godkänner vad utskottet förordat om bidrag till återväxtåtgärder i Norrlands inland och för tillvaratagande av klenvirke.

18.   att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motion 1980/81:2021 yrkande 7, såvitt nu är i fråga, medger att under budgetåret 1981/82 statsbidrag beviljas med sammanlagt högst 249000000 kr. till skogsvärd m. m.,

19.   att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motion 1980/81:2021 yrkande 7. såviu nu är i fråga, till Bidrag till skogsvård m.m. för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 224 500000 kr..

 

JoU 1980/81:25                                                                  30

3. Nya medel i skogspolitiken m. m. (mom. 20 — 24)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson. Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s 17 som börjar med "Samtliga nu" och slutar med "(yrkandena 3, 4, 10 och 11)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 2021 anförda uppfattningen att nuvarande krav i skogsvårdslagens 6§ pä avverkning av gammal överårig skog är alltför lågt ställda. Först när beståndets tillväxt på grund av röta eller självgallring är mindre än hälften av vad ett nytt bestånd kan producera i genomsnitt kan skogsvärdsstyrelsen besluta att beståndet skall slutavver-kas och ny skog anläggas. I sin nuvarande lydelse är denna lagparagraf i praktiken meningslös. Överårigheten bör i regel vara tillräcklig som kriteri­um för ett åläggande om avverkning. Till paragrafen bör knytas några undantag beträffande kvalitativt högvärdiga bestånd och bestånd som har hög löpande tillväxt och är utan skador (exempelvis täta timmerställningar av tall). Den av motionärerna föreslagna ändringen av 6§ skulle sannolikt medföra att avverkning kan framtvingas på fastigheter där ingen eller liten avverkning sker i dag. Den skulle dessutom inte minst utgöra en viktig markering i skogsvårdslagen att ägande av skog också är förenat med ett samhällsansvar för virkesförsörjningen till industrin. Utskottet föreslår därför att riksdagen hos regeringen begär en ändring av skogsvårdslagens 6§ i ovan angivet syfte.

Som framhålls i motion 2021 mäste samhället effektivare styra utveck­lingen inom skogsbruket. Nu tillgängliga medel - lagstiftning, statsbidrag, rådgivning etc. - räcker inte till för att möjligheterna att utnyttja den produktionsresurs som skogsmarken utgör tillvaratas. Utvecklingen i sko­garna under 1970-talet har klart visat detta. Utskottet delar därför motionä­rernas uppfattning att effektivare styrmedel behövs för att genomföra skogspolitiken och garantera en bättre virkesförsörjning till industrin. Bl. a. bör regeringen skyndsamt framlägga förslag om en särskild bered­skapslagstiftning på skogsområdet. Med rätt för regeringen att förordna om lagens tillämpning i händelse av virkesbrist bör en sådan beredskapslag kunna få en stor förebyggande verkan. Lagen bör utformas så att den kan användas av skogsvärdsstyrelserna i sådana enskilda fall där uppenbara försummelser föreligger. Lagen skall sålunda inte verka automatiskt, och den skall över huvud taget aldrig användas mot den skogsägare som sköter sin skog och tar sitt ansvar för virkesförsörjningen. Skogsstyrelsen bör i samråd med skogsvårdsstyrelserna bedöma hur stora virkesmängder man bör syfta till att fä fram inom resp. län.

Utskottet vill vidare betona angelägenheten av att man inom ramen för en planerad råvaruförsörjning också har tillgäng till ekonomiska styrinstru­ment för att påverka skogsägarnas avverkningar och skogsvårdsåtgärder. Utvecklingen har klart visat att enbart ekonomiska stimulanser i form av

 

JoU 1980/81:25                                                       31

statsbidrag till skogsägarna inte räcker till. Vad som behövs är ordentliga ekonomiska styrmedel som fungerar som en pådrivande faktor i framför allt skogsvärden. Förslag till sådana har utretts i flera omgångar. 1973 års skogsutredning (SOU 1978:6) föreslog privata skogsvårdskonton. Den skogspolitiska utredningen (SOU 1973: 14) föreslog ett kombinerat avgifts-och stödsystem.

Både den skogspolitiska utredningen och 1973 års skogsutredning påpe­kade att många av ägarna inom privatskogsbruket har bristande ekonomis­ka resurser för att kunna leva upp till skogsvårdslagens krav på en god skogsvård. Därför föreslog utredningarna olika avgifts- och bidragsformer.

Enligt utskottets uppfattning mäste ekonomiska förutsättningar skapas för att trygga en tillfredsställande skogsvärd pä alla fastigheter. Utskottet vill för sin del framhålla att skogsvärdsavgiften kan vara en lämplig finan­sieringskälla för skogsvårdande åtgärder. Den är väl inarbetad och lätt-administrerad. Genom att använda skogsvårdsavgiften slipper man skapa nya finansieringsformer som riskerar att bli administrativt betungande.

Huvudprincipen bör vara, som skogsutredningen också framhållit, att skogsbmket skall bära sina egna kostnader, bortsett från det statliga stöd som motiveras av bl. a. regionalpolitiska skäl. Det viktiga är att systemet skapar verkliga garantier för att nödvändiga skogsvårdsätgärder blir ut­förda.

Utskottet ställer sig bakom motionärernas krav pä ett effektivt ekono­miskt styrmedel i skogspolitiken. Detta måste vara sä uppbyggt att de grundläggande kraven på skogsvården, avverkningen och sysselsättningen tillgodoses. Vidare måste principen om ett självfinansierat skogsbruk ligga till grund för uppbyggnaden av ett sådant system. Skogsutredningens förslag om ett kombinerat avgifts- och stödsystem uppfyller flertalet av de krav som bör ställas på ett sådant system och kan därför enligt utskottets mening tjäna som god vägledning vid utformningen av ett nytt ekonomiskt styrinstrument.

Systemet bör i princip utformas så att de årligen beräknade kostnaderna för återväxt och röjning, minskat med det statliga stödet, tas ut via skogs­vårdsavgifter och att alla investeringar i primärproduktion blir bidragsbe­rättigade. Avgiften skall kunna varieras med hänsyn till andelen slutav­verkningsbar skog exempelvis baserad på vid fastighetstaxeringen uppta­gen grov skogsprocent. Systemet bör vidare möjliggöra att avgiftsnivån efter beslut av riksdagen kan variera från är till är. Bidragsbelopp för återväxt och röjning fastställs årligen inom geografiskt lämpliga områden och med hänsyn till bonitetsklass. Skogsvårdsstyrelsen administrerar bi­dragen som bör vara schablonbelopp och kontrollerar verksamheten ge­nom stickprov. Denna stickprovskontroll bör kunna samordnas med skogsvårdsstyrelsernas tillsyn av skogsvårdslagens efterlevnad och därige­nom inte dra några extra kostnader. Även skogsbeskattningen är värd att pröva som ett aktivt medel i skogspolitiken. Även skogsbeskattningen bör

 

JoU 1980/81:25                                                                      32

nämligen enligt utskottets mening ha en skogspolitisk målsättning. För­utom att avkastningen av skogen av rättviseskäl bör beskattas pä samma sätt som annan avkastning bör skattereglerna därför utformas så att de främjar en jämn avverkning pä en sådan nivå att sysselsättningen i skogen och inom de branscher som är beroende av skogsråvara tryggas. Detta kan ernås genom en årlig preliminär beskattning med avräkning i samband med avverkning. Lämpligt utformad kan en sådan modell innebära säväl ökad rättvisa i beskattningen som stimulans till avverkning i enlighet med vad som är motiverat från sysselsättningspolitiska och samhällsekonomiska utgångspunkter.

En eventuell omläggning av skogsbeskattningen kan självfallet komma att påverka utformningen av ett avgifts- och stödsystem. Likaså kan om­vänt olika avgifter och stödformer påverka hur skattesystemet utformas. Dessa frågor bör därför enligt utskottets mening utredas i ett sammanhang. Utskottet föreslår därför att en särskild utredning tillkallas med uppgift att pröva ett avgifts- och stödsystem i enlighet med vad utskottet anfört som ett styrinstrument för en bättre skogsvård, jämnare avverkning och tryg­gare sysselsättning.

Med den situation när det gäller råvarutillgången som kommer att vara kännetecknande för skogsnäringen under den framtid vi kan överblicka finns som anförs i motion 2021 stor risk för betydande störningar i virkes­försörjningen. 1 likhet med motionärerna anser utskottet det då angeläget att regeringen i samverkan med parterna på virkesmarknaden drar upp riktlinjer för förhandlingar om långtidsavtal för priser och leveranser, som möjliggör tryggad råvaruförsörjning och en fortlöpande prisövervakning från statens sida.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder de nu behandlade yrkandena i motion 2021 om nya medel i skogspolitiken. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med anledning av förevarande motionsyrkanden anfört (yrkandena 3, 4, 10 och 11).

dels den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Någon ytterligare" och på s. 18 slutar med "JoU 1980/81:4 y)" bort ba följande lydelse;

Utskottet vill understryka angelägenheten av att utredningsarbetet sna­rast leder till åtgärder som bl. a. möjliggör sådana intensifierade insatser för en förbättrad ägostruktur inom skogsbruket, som efterlyses i motion 2021 yrkande 12. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

1 motion 2021 behandlas bl. a. också konkurrensen mellan skogsindu­strin och värmeproducenterna om skogsråvara. Motionen har i denna del hänvisats till näringsutskottet för beredning. Jordbruksutskottet vill hänvi­sa till de synpunkter på nyssnämnda frågor som anförts av utskottets

 

JoU 1980/81:25                                                       33

socialdemokratiska ledamöter i anslutning till utskottets yttrande till nä­ringsutskottet med anledning av proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken (JoU 1980/81:4 y).

dels utskottets hemställan under 20-24 bort ha följande lydelse;

20.      beträffande ändring av 6§ skogsvårdslagen

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad ut­skottet anfört med anledning av motion 1980/81:2021 yrkande 3,

21.      beträffande beredskapslagstiftning på skogsområdet

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad ut­skottet anfört med anledning av motion 1980/81:2021 yrkande 4,

22.      beträffande utredning om vissa styrmedel i skogspolitiken

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad ut­skottet anfört med anledning av motion 1980/81:2021 yrkande 10,

23.      beträffande långsiktiga virkesavtal

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad ut­skottet anfört med anledning av motion 1980/81:2021 yrkande 11,

24.      beträffande intensifierade insatser för att förbättra ägostruk­
turen inom skogsbruket

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad ut­skottet anfört med anledning av motion 1980/81:2021 yrkande 12,

4. Stöd till byggande av skogsvägar (mom. 25, 27 och 28)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Regering­ens förslag" och slutar med "böra förorda" bort ha följande lydelse:

Som framgår av budgetpropositionen förordar skogsstyrelsen i sin an­slagsframställning att rambeloppet för statsbidrag till byggande av skogs­vägar höjs från nuvarande 35 milj. kr. till 72,5 milj. kr. Styrelsen framhåller att vägnätet i Norrland är ofullständigt utbyggt. Stora arealer med övervä­gande avverkningsmogen skog finns på stort avstånd från befintliga vägar. En vägbyggnad påverkar enligt skogsstyrelsens mening direkt aktivitetsni­vån i skogsbruket.

Enligt utskottets mening är det särskilt angeläget med fortsatt utbyggnad av skogsbilvägarna inom det skogliga stödområdets inre zon. Även i övriga delar av Norrland är detta angeläget. Utskottet föreslär med instämmande i skogsstyrelsens äskande att statsbidraget till skogsvägbyggnad inom det skogliga stödområdets inre zon höjs med 9,2 milj. kr. Anslaget till övriga

 

JoU 1980/81:25                                                                      .M

delar av landet, främst Norriand, bör ökas med 10 milj. kr. Utskottets förslag innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag med de ändring­ar som följer av ett bifall till motion 2021 i nu förevarande avseende (yrkande 8). En uppräkning av anslag och bidragsramar i enlighet med utskottets förslag bör vidare bl. a. vara ägnat att delvis tillgodose syftet med den under allmänna motionstiden väckta motionen 1752 om utbygg­nad och förbättring av skogsbilvägnätet i Jönköpings län.

dels utskottets hemställan under 25, 27 och 28 bort ha följande lydelse: 25. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motion 1980/81:2021 yrkande 8, såvitt nu är i fråga, medger att under budgetåret  1981/82 statsbidrag beviljas med sammanlagt högst 54200000 kr. till byggande av skogsvägar,

27.   att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motion 1980/81:2021 yrkande 8, såvitt nu är i fräga, till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 54 200000 kr.,

28.   beträffande skogsbilvägnätet i Jönköpings län

att riksdagen anser motion 1980/81; 1752 besvarad med vad ut­skottet anfört.

5. Särskilda skogsvårdsinsatser i Värmland (mom. 31)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad, Sven Lindberg, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 19 som börjar med "Yrkan­det i" och på s. 20 slutar med "(JoU 1979/80: 29. p. 19)" bort ha följande lydelse:

Yrkandet i------- (lika med utskottet)--- juni 1984. Utskottet anser i

likhet med motionärerna att det föreligger ett behov av att nya sysselsätt­ningstillfällen skapas i Värmlands län. Utskottet ansluter sig därior till motionärernas uppfattning att hela Värmlands län under budgetåren 1981/ 82-1983/84 bör omfattas av stödomrädesbestämmelserna, närmare be­stämt reglerna för det skogliga stödområdets yttre zon. Härigenom kan statsbidrag lämnas till särskilda skogsvårdsätgärder i länet, såsom fullstän­diga återväxtåtgärder, eftersatt röjning och gallring, dvs. åtgärder som närmare anges i 9§ förordningen om statligt stöd till skogsbruket. Likaså finns skäl att överväga motionärernas förslag att låta de särskilda bestäm­melserna för intensifierad skogsvård i norra Sverige utsträckas att gälla även efter den 30 juni 1984 i vad avser Torsby kommun. Det bör ankomma på regeringen att utfärda de författningsbestämmelser som i sammanhang­et erfordras. Vad utskottet anfört med anledning av motion 1471 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

 

JoU 1980/81:25                                                                      35

dels utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse: 31. beträffande särskilda skogsvårdsinsatser i Värmlands län

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vajj ut­skottet anfört med anledning av motion 1980/81: 1471,

6. Skogsvårdsprogram m. m. (mom. 32)

Arne Andersson i Ljung, Hans Wachtmeister och Sven Eric Lorentzon (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "ytterligare åtgärd" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att, oaktat att den nya skogsvärdslagen endast varit i kraft en relativt sett kort tid, kan man dra särskilda slutsatser rörande effektiviteten när det gäller tillämpningen av denna lag. Likaså står det helt klart att frånvaron av ett lönsamhetskriterium inskriven i skogsvårdslagen är till men för skogsskötselns bedrivande. Ett i skogs­vårdslagen klart uttalat lönsamhetskriterium bör enligt utskottets mening således återinföras.

När det gäller frågan om att inom ramen för vad som kan kallas ett allmänt skogsvårdsprogram - innebärande förbättrade möjligheter att an­lägga ny skog, bättre beståndsvård, ökad skogsdikning samt skogsgödsling — skapar bättre balans mellan mål och medel i skogspolitiken så är det enligt utskottets mening synnerligen angeläget att förutsättningarna för en förbättrad skogsskötsel ökar. Detta är särskilt viktigt som skogsproduk­tionen nu är för läg i förhållande till vad som är möjligt. Betydelsen av en hög och kvalitetsmässigt god skogsproduktion har utskottet vid ett flertal tillfällen uttalat sig för. Särskilt har då skogens och skogsindustrins bety­delse för vårt lands ekonomi framhållits. Denna betydelse snarare ökar än minskar i framtiden. Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av ett ambitiöst skogsvårdsprogram och tillstyrker således motion 1746.

dels utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse: 32. beträffande skogsvårdsprogram m. rn.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad ut­skottet anfört med anledning av motion 1980/81; 1746,

7. Utredning om skogsareal (mom. 34)

Svante Lundkvist, Grethe Lundblad. Sven Lindberg, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg och Jan Fransson (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande pä s. 22 som börjar med "Enligt vad" och slutar med "avstyrks därtor" bort ha följande lydelse:

 

JoU 1980/81:25                                                                      36

Motionärerna framhåller att det är av största betydelse för skogsnäring­en att små och dåligt arronderade skogsskiften förs samman i rationella enheter. Det är samtidigt samhällsekonomiskt väsentligt att företagsstruk­tur och ägarförhållanden främjar ett rationellt skogsbruk samt en hög och jämn virkesproduktion och sysselsättning.

När det gäller kombinerade jord- och skogsbruksföretag bör huvudvik­ten i de områden som har goda förutsättningar för jordbruk läggas vid att företagen blir bärkraftiga i jordbruksdelen.

I de områden där förutsättningarna för jordbruk är svagare kan det av olika skäl vara svårt att bygga upp brukningsenheter med en omfattande jordbruksdel. Här kan i stället skogsbruket bli huvudnäringen med jord­bruk som sysselsättningskomplement. Det har dock visat sig svårt att ange lämplig storlek av företagets skogsbruksdel.

För att belysa här nämnda frågor behövs enligt motionärens mening undersökningar samt företagsekonomisk och sysselsättningsmässig analys av olika former av driftsorganisation och mekanisering i privatskogsbru­ket. Beträffande kombinerade företag måste också bindningen till vissa årstider av olika arbeten i jordbruk och skogsbruk analyseras.

Utskottet finner för sin del sädana undersökningar angelägna. Dessa bör komma till stånd snarast och ske i samband med arbetet på en aktivare fastighetsbildning.

Vad utskottet anfört med anledning av motion 1773 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse: 34.  beträffande utredning om skogsareal

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad ut­skottet anfört med anledning av motion 1980/81: 1773.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981