JoU 1980/81:16

Jordbruksutskottets betänkande
1980/81:16

om åtgärder mot frilevande vildsvin m. m. (prop. 1980/81:82)
Propositionen

I proposition 1980/81:82 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit
riksdagen att

1. anta ett inom jordbruksdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt,

2. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om förekomsten av
frilevande vildsvin i landet och om ersättning för skador orsakade av
dessa.

I propositionen föreslås att åtgärder vidtas för att begränsa antalet
frilevande vildsvin som finns i landet. Någon total utrotning av djuren bör
inte ske. I Stockholms län föreslås en mindre vildsvinsstam få finnas kvar.
Naturvårdsverket och länsstyrelsen bör få i uppdrag att noga följa denna
stams utveckling efter samråd med jägarorganisationema och företrädare
för lantbruket. Förslaget föranleder en ändring i lagen (1938:274) om rätt
tili jakt.

Lagförslaget är av följande lydelse:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt

Härigenom föreskrivs att 24 § 3 mom. lagen (1938:274) om rätt till jakt
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

24 §1
3 mom.

Beträffande område, där stam av
vildkanin eller vildmink finnes, får
regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer förordna att
jakt efter sådant djur skall genom
därtill av myndigheten särskilt utsedda
jägare bedrivas för att söka
utrota stammen. Förordnas om dy*
lik jakt, äger myndigheten tillika föreskriva
de undantag från bestämmelserna
i denna lag som behövas

Beträffande områden, där det
finns stammar av vildkanin, vildmink
eller vildsvin, får regeringen
eller den myndighet som regeringen
bestämmer besluta om jakt efter
djuren för att söka utrota eller
minska stammarna. Om det fattas
beslut om sådan jakt, får myndigheten
besluta om de undantag från
bestämmelserna i denna lag som
behövs för jaktens ändamålsenliga

1 Senaste lydelse 1975: 175.

1 Riksdagen 1980/81. 16 sami. Nr 16

JoU 1980/81:16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för jaktens ändamålsenliga bedri- bedrivande. Myndigheten hestäm vande.

Myndigheten bestämmer mer om jakten efter åtagande av

även hur det skall förfaras med djur jakträttsinnehavaren skall bedrivas

som dödas eller fångas vid jakten. genom hans försorg eller av särskilt

utsedda jägare. Myndigheten bestämmer
även hur det skall förfaras
med djur som dödas eller fångas vid
jakten.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag då lagen enligt uppgift
på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Motioner

I motion 1980/81:1005 av Pär Granstedt (c) yrkas att riksdagen bifaller
proposition 1980/81:82 utom i vad avser förslaget om att en frilevande
vildsvinsstam skall bibehållas i Stockholms län.

I motion 1980/81:1359 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) yrkas

1. att antalet djur ingående i försöksverksamheten inte får vara mer än
ca 50 djur,

2. att försöksperiodens längd skall vara 5 år,

3. att ersättning för skador inte skall reduceras av någon form av självrisk.

I motion 1980/81:1360 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp, m, vpk) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om utrotning av vildsvin i Stockholms län.

I motion 1980/81:1382 av Alf Wennerfors (m) yrkas att riksdagen måtte
besluta uttala sig för att de nu frilevande vildsvinen måtte utrotas.

I motion 1980/81:1384 av Anna Wohlin-Andersson och Sven Eric Åkerfeldt
(båda c) yrkas att riksdagen i anledning av proposition 1980/81:82
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om lokala avskjutningsplaner, ersättning för vildsvinsskador och
uppföljning av försöksverksamheten med frilevande vildsvinsstam.

I motion 1980/81:1775 av Jan-Eric Virgin (m) yrkas att riksdagen beslutar
uttala sig för

1. att undersökningen med vildsvinsområde bör bedrivas under en tid
av minst tre år,

2. att två områden i Sverige bör bli försöksområden för vildsvin, nämligen
inom Kronobergs och Stockholms län.

Utskottet

Vildsvinet har ursprungligen tillhört vår fauna men har inte funnits här i
landet i någon större omfattning sedan 1700-talet. Som en följd av bl. a.
rymningar från vilthägn finns f. n. i Sverige drygt ett hundratal frilevande

JoU 1980/81:16

vildsvin. Djuren finns i större eller mindre grupper i flera län i landet. Det
största beståndet håller till i Stockholms och Södermanlands län där antalet
djur beräknas uppgå till ett sjuttiotal. Beståndet är huvudsakligen
lokaliserat till området Mörkö-Tullgarn och till angränsande marker i de
två länen. Dessa vildsvin förökar sig och sprider sig inom länen. Antalet
frilevande vildsvin i landet i övrigt torde inte överstiga 50 djur. Från
Skaraborgs län har rapporterats ett bestånd på mellan 15 och 20 djur och
från Gävleborgs län ett bestånd på omkring fem djur. I några andra län
finns spridda, enstaka djur.

Den år 1977 tillsatta jakt- och viltvårdsberedningen (Jo 1977:04) har i
mars 1980 avlämnat delbetänkandet (SOU 1980:11) Vildsvin i Sverige. I
betänkandet har beredningen tagit ställning till frågan om vildsvinens fortsatta
förekomst i landet och därvid beaktat bl. a. riskerna med svinen som
smittkälla och riskerna för skador på olika jordbruksgrödor. Beredningen
har kommit till slutsatsen att en viss vildsvinsstam bör kunna accepteras
om den hålls under noggrann kontroll. Som skäl anför beredningen att
varken förväntade skador på jordbruksgrödor eller riskerna för sjukdomsspridning
är av den omfattningen att ett förslag om utrotning kan motiveras.
Beredningen grundar sin uppfattning även på det förhållandet att
vildsvinet ursprungligen har tillhört vår fauna och att det därför är lika
skyddsvärt som andra inhemska djurarter. Man föreslår dock samtidigt en
strikt kontroll av stammens utveckling samt långtgående jaktmöjligheter.

Jakt- och viltvårdsberedningens förslag har remissbehandlats. Enligt
propositionen är remissutfallet splittrat. De flesta remissinstanserna delar
den ekologiska grundsyn som beredningen har redovisat. Några redovisar
en klart positiv inställning till en frilevande vildsvinsstam. Bland dessa
märks naturvårdsverket, länsstyrelsen i Stockholms län, Svenska naturskyddsföreningen
och Svenska jägareförbundet. Flera andra remissinstanser
förordar någon form av fortsatt utredning eller försöksverksamhet
innan definitiv ställning kan tas. En klar majoritet av remissinstanserna är
emellertid tveksam eller klart negativ till en frilevande svensk vildsvinsstam.
Inställningen synes väsentligen vara grundad på farhågor för att
vildsvinen skall tjäna som smittbärare för djursjukdomar och framför allt
för att de kommer att göra stora skador i jordbruket. Bland dessa remissinstanser
återfinns bl. a. lantbruksstyrelsen och flertalet av de länsstyrelser
som avgett remissvar. Bland de remissinstanser som bestämt uttalar sig för
en utrotning av de frilevande vildsvinen återfinns Lantbrukarnas riksförbund,
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Föreningen Sveriges
jordbruksarrendatorer.

Föredragande departementschefen anser att en vildsvinsstam med den
utbredning som beredningen har föreslagit skulle kunna skapa problem i en
omfattning som inte kan godtas. Denna bedömning grundas bl. a. på antagandet
att vildsvinen vid utbrott av en smittsam djursjukdom kan bli en
ytterst svårbemästrad faktor. Ett accepterande av en svensk vildsvinsstam
tl Riksdagen 1980181. 16 sami. Nr 16

JoU 1980/81:16

skulle också, med tanke på hur snabbt vildsvinen förökar sig, utan tvivel
leda till ökade skador för jordbruket. Dessa förhållanden talar enligt propositionen
mot att acceptera frilevande vildsvin i landet annat än i begränsad
omfattning. Mot bakgrund härav och i syfte att vinna klarhet beträffande
vissa omdiskuterade frågor föreslår föredraganden att en mindre grupp
vildsvin tills vidare bör tillåtas vara kvar inom ett begränsat området i
landet där den kan hållas under kontroll. De frågor som främst bör belysas
genom en uppföljande undersökning är vildsvinens reproduktionstakt, skadegörelsens
inriktning och omfattning samt möjligheterna att genom jakt
reglera beståndet och att vidta förebyggande åtgärder.

Enligt propositionen är delar av Stockholms län väl lämpade för denna
undersökning. I södra delen av länet finns en etablerad vildsvinsstam.
Härtill kommer att länsstyrelsen i Stockholms län redovisat en positiv
inställning till en frilevande stam. Föredraganden förordar därför att ett
mindre bestånd tills vidare får finnas frilevande i detta län. 1 övriga delar av
landet bör de djur som nu finns utrotas.

För den undersökning som skisserats i propositionen är föredraganden
beredd föreslå regeringen att ställa vissa medel till förfogande. Undersökningen
bör bedrivas gemensamt av naturvårdsverket och länsstyrelsen och
efter samråd med såväl jägarorganisationerna som Lantbrukarnas riksförbund.
För medel till verksamheten bör jaktvårdsfonden tas i anspråk.
Undersökningen, vars resultat skall redovisas till regeringen, bör bedrivas
under i vart fall tre år. Resultaten får därefter utgöra grund för ställningstagande
till frågan huruvida det behövs någon ytterligare åtgärd från regeringens
sida. Om emellertid redan dessförinnan alltför stora olägenheter
skulle bli följden av ett visst bestånd i Stockholms län bör, efter framställning
till regeringen, de omedelbara åtgärder som är nödvändiga för att
utrota stammen få vidtas. Vildsvinsbeståndet i länet bör tills vidare kunna
få uppgå till 50-100 djur.

Vad beträffar möjligheterna till ersättning för skador förorsakade av
vildsvin påpekas i propositionen att sådan ersättning utgår endast i särskilda
fall. Regeringens prövning av dessa ärenden, bör, framhålls det, även i
fortsättningen vara restriktiv med hänsyn till att länsstyrelserna enligt
förslaget får möjlighet att vidta snabba åtgärder mot frilevande vildsvin.
Vad beträffar de skador som inträffar till följd av att ett mindre bestånd
kommer att finnas kvar inom Stockholms län anses dock en generös
prövning av ersättningsfrågorna vara motiverad. Enligt föredraganden bör
de skadedrabbade i dessa fall ersättas fullt ut för de skador vildsvinen
orsakar utom i sådana fall då skadorna saknar ekonomisk betydelse.

Författningsmässigt innebär propositionen en omarbetning av 24 § 3
mom. jaktlagen (1938: 274) som enligt sin nuvarande lydelse ger möjlighet
att förordna att en stam av vildkanin eller vildmink inom ett område får
utrotas genom jakt av särskilt utsedda jägare. Lagrummet föreslås sålunda
bli tillämpligt även i fråga om sådana områden där det finns stammar av

JoU 1980/81:16

vildsvin. Jakten skall också kunna syfta till en minskning av stammen.
Efter åtagande av jakträttsinnehavaren får även denne bedriva jakten.
Även om länsstyrelsen utser särskilda jägare innebär detta ingen inskränkning
i jakträttsinnehavarens rätt att själv jaga vildsvin på sin mark.

I tre motioner, nämligen 1005, 1360 och 1382, framställs yrkanden som
innebär att samtliga frilevande vildsvin bör utrotas. Som skäl anför motionärerna
bl.a. risken för sjukdomsspridning, markskador och skador på
vegetationen. Man påpekar att inte bara markägare utan även arrendatorer,
som i många fall dessutom saknar jakträtt, kommer att drabbas av
skadeverkningarna. Några av motionärerna framhåller det olämpliga i att
ett område som är populärt för friluftsmänniskor blir försöksområde. Vidare
hänvisar man till risken för en ökning av de s.k. viltolyckorna i
trafiken.

Enligt motion 1359 bör riksdagen besluta att antalet djur i försöksområdet
begränsas till ca 50, att försöksverksamheten skall omfatta en tid av
fern år samt att ersättningen för vildsvinens skador inte skall reduceras
med någon form av självrisk.

I motion 1384 framförs önskemål om avskjutningsplaner som bör upprättas
av vederbörande länsstyrelse. Skadeersättning bör enligt motionen
utgå till framför allt arrendatorer även utanför försöksområdet. I t. ex.
angränsande områden intill södra delen av Stockholms län kan ersättningsfrågorna
få stor betydelse. Det är vidare enligt motionen viktigt att försöksverksamheten
noga följs upp och att de organisationer som berörs får
tillfälle att framföra sina synpunkter.

I motion 1775 hemställs om riksdagsuttalanden av innebörd att undersökningen
bör bedrivas under en tid av minst tre år och att ytterligare ett
försöksområde bör inrättas inom Kronobergs län. Bl. a. framhålls att skillnaden
mellan Stockholms och Kronobergs län i fråga om klimat, natur och
växtlighet kan vara till fördel vid utvärderingen av försöksverksamheten.

Utskottet vill framhålla att det i och för sig finns starka skäl som talar
både för och emot tillåtandet av en frilevande vildsvinsstam i landet.
Önskemålet om en livskraftig och artrik fauna får därvid vägas mot riskerna
för svårkontrollerad smittspridning och ökade skador på jordbruksgrödor
m. m. Utskottet delar härvidlag den i propositionen redovisade
bedömningen att en vildsvinsstam med den utbredning som jakt- och
viltvårdsberedningen föreslagit sannolikt skulle skapa problem av en omfattning
som från många synpunkter skulle vara svår att acceptera. I likhet
med föredraganden är utskottet dock inte berett att förorda en fullständig
utrotning av vildsvinsstammen. Utskottet tillstyrker för sin del regeringens
förslag att en mindre frilevande vildsvinsstam tills vidare får finnas kvar i
Stockholms län, där den kan hållas under noggrann kontroll. Det är enligt
utskottets mening viktigt att den i propositionen aviserade undersökningen

JoU 1980/81:16

kommer till stånd så att underlag erhålls för vidare ställningstaganden i
frågan. Det anförda innebär att utskottet avstyrker de i motionerna 1005,
1360 och 1382 framförda kraven på en total utrotning av de frilevande
vildsvinen. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet likaså avstyrker
yrkandet i motion 1775 om ytterligare ett försöksområde för vildsvin
(yrkande 2).

Vad beträffar undersökningsperiodens längd och antalet vildsvin i försöksområdet
— frågor som berörs i bl. a. motion 1359 - anförs i propositionen
att undersökningen bör bedrivas under i vart fall tre år och att beståndet
tills vidare bör kunna få uppgå till 50-100 djur. Utskottet utgår självfallet
från att undersökningsperioden anpassas så att den ger det nödvändiga
underlaget för vidare ställningstaganden och att den om så erfordras kan
förlängas. Något särskilt uttalande härom från riksdagens sida i enlighet
med motionärernas önskemål synes därför inte erforderligt. I anslutning
till kravet i motion 1359 att vildsvinsstammen i området får uppgå till högst
ca 50 djur vill utskottet framhålla att beräkningar rörande vildsvinsstammens
storlek med nödvändighet måste präglas av en viss osäkerhet. En
precisering av det tillåtna antalet inom alltför snäva ramar är därför enligt
utskottets mening inte särskilt meningsfull. Utskottet instämmer dock så
till vida med motionens syfte att den nuvarande stammen i försöksområdet
- med hänsyn bl. a. till olägenheterna för jordbruket - inte bör tillåtas öka
i nämnvärd utsträckning.

Yrkandet i motion 1775 att försöksperioden skall omfatta minst tre år
sammanfaller med propositionsförslaget och föranleder således inget särskilt
uttalande från utskottets sida.

När det gäller frågan om ersättning för skador förorsakade av vildsvin,
vilken berörs i motionerna 1359 och 1384, anförs i propositionen att en
generös prövning av ersättningsfrågorna bör vara motiverad såvitt avser
de skador som inträffar till följd av att ett mindre vildsvinsbestånd kommer
att finnas kvar i Stockholms län. De skadedrabbade bör enligt propositionen
i dessa fall ersättas fullt ut för de skador vildsvinen orsakar utom i
sådana fall då skadorna saknar ekonomisk betydelse. Dessa uttalanden bör
enligt utskottets mening vara ägnade att tillgodose önskemålet i motion
1359 att ersättningsbeloppen inte skall reduceras med någon form av
självrisk.

Utskottet finnér också att angivna principer rörande ersättningsfrågan
inte utesluter en motsvarande prövning även såvitt avser skador som
inträffar i nära anslutning till försöksområdet enligt de synpunkter som
framförts i motion 1384.

Sistnämnda motion berör i övrigt bl. a. undersökningens praktiska utformning.
Hithörande frågor bör enligt utskottets mening i enlighet med
regeringsförslaget behandlas av naturvårdsverket och länsstyrelsen i samråd
med berörda organisationer m. fl. Något riksdagsuttalande i detta ämne
synes inte nödvändigt.

JoU 1980/81:16

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionerna 1359 och
1384 inte kräver någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet således vad i propositionen förordats
i fråga om förekomsten av frilevande vildsvin i landet och om
ersättning för skador orsakade av dessa. Utskottet har ingen erinran mot
det i propositionen framlagda lagförslaget.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1938:274)
om rätt till jakt,

2. att riksdagen med avslag på motionerna 1980/81:1005, 1980/
81:1360, 1980/81:1382 samt motion 1980/81:1775 yrkande 2 godkänner
vad i propositionen förordats i fråga om förekomsten av
frilevande vildsvin i landet och om ersättning för skador orsakade
av dessa,

3. lämnar motionerna 1980/81:1359 och 1980/81:1384 samt motion
1980/81:1775 yrkande 1 utan vidare åtgärd.

Stockholm den 10 februari 1981

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Maj Britt Theorin (s). Börje Stensson (fp), Hans Wachtmeister
(m), Sven Lindberg (s)*, Filip Johansson (c), Sven Eric Lorentzon (m),
Gunnar Olsson (s), Håkan Strömberg (s), Esse Petersson (fp), Lennart
Brunander (c), Wivi-Anne Radesjö (s)* och Jan Fransson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation (mom. 2 och 3)

Arne Andersson i Ljung, Hans Wachtmeister och Sven Eric Lorentzon
(alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Vad beträffar”
och slutar med ”av självrisk” bort ha följande lydelse:

Vad beträffar försöksperiodens längd och antalet vildsvin i försöksområdet
anser utskottet de synpunkter som framförts i motion 1359 välmotiverade.
Således anser utskottet inte att förslaget, såsom det presenterats i
propositionen, garanterar att man över huvud taget får det eftersträvade
försöksresultatet. Propositionen öppnar nämligen möjligheten att den tre -

JoU 1980/81:16

åriga försöksperioden avbryts om verksamheten ger anledning till betydande
skador i området. Utskottet tillmäter försöksverksamheten sådan vikt
att den inte skall kunna avbrytas på sådant sätt som föreslagits i propositionen.

För att undvika onödiga markskador med åtföljande ersättningskrav,
anser utskottet det viktigt att vildsvinsstammen i området under försökstiden
inte tillåts vara större än ca 50 djur. En sådan avvägning beträffande
antalet djur i försöket är sålunda ägnat att möjliggöra att försöksverksamheten
skall kunna fullföljas. Utskottet anser att försöksverksamheten bör
pågå under fem år.

Yrkandet i motion 1775 (lika med utskottet) utskottets

sida.

Vad gäller frågan om ersättning för skador förorsakade av vildsvin i
försöksområdet anförs i propositionen att de skadedrabbade skall ersättas
fullt ut för de skador vildsvinen orsakar utom i sådana fall då skadorna
saknar ekonomisk betydelse. Någon närmare precisering av vad som avses
med formuleringen ”utom i sådana fall då skadorna saknar ekonomisk
betydelse” finns inte.

Det är att märka att befolkningen i Tullgarn-Mörkö-området, som det
närmast gäller inom försökslänet, inte vill ha frigående vildsvin. När nu
likväl regeringen föreslagit en försöksverksamhet i detta område är det
utomordentligt viktigt att de skador som vildsvinen åsamkar verkligen
ersätts till fullo. Därför är enligt utskottets mening varje reduktion av
ersättningsbeloppen oacceptabel. En mindre skada i jordbruket kan ju i
förhållande till jordbrukarens rörelse totalt sett vara nog så omfattande,
men ändå enligt propositionen sakna ekonomisk betydelse. Likaså kan
grönsaksland och blomsterrabatter mycket väl komma att skadas och det
är då svårt att vara säker på om det är den typen av skada som i propositionen
anses sakna betydelse.

Enligt utskottets mening är det ett oeftergivligt krav att alla skador
ersätts.

dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”framlagda lagförslaget” bort ha följande
lydelse:

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motion 1384 inte
kräver någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet förslagen i motion 1359 såvitt
avser försöksperiodens längd, antalet vildsvin i försöksområdet samt ersättning
för skador förorsakade av vildsvin. I övrigt ansluter sig utskottet
till propositionens förslag. Utskottet har ingen erinran mot det framlagda
lagförslaget.

dels utskottets hemställan under 2 och 3 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med

JoU 1980/81:16

bifall till motion 1980/81:1359 samt med avslag på motionerna
1980/81:1005, 1980/81:1360, 1980/81:1382 och motion 1980/
81:1775 yrkande 2 godkänner vad utskottet anfört i fråga om
förekomsten av frilevande vildsvin i landet och om ersättning för
skador orsakade av dessa,

3. lämnar motion 1980/81:1384 och motion 1980/81:1775 yrkande 1
utan vidare åtgärd.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

■