JoU 1980/81:12

Jordbruksutskottets betänkande
1980/81:12

om ändring i lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
(prop. 1980/81:15)

Propositionen

I proposition 1980/81:15 har regeringen (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen att anta ett inom kommunikationsdepartementet
upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg.

Lagförslaget

Lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från
fartyg

Härigenom föreskrivs att i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg skall införas en ny paragraf, 6 kap. 10§, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. Tillsyn
10 §

Den som har tagit befattning
med tillsyn enligt denna lag får inte
obehörigen röja eller utnyttja vad
han i sin tjänst har fått veta om
enskildas affärs- eller driftförhållanden
eller förhållanden av betydelse
för rikets säkerhet.

I det allmännas verksamhet tilllämpas
i stället bestämmelserna i
sekretesslagen (1980:100).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Motionerna m.m.

I detta sammanhang har utskottet även behandlat följande motioner som
väckts under den allmänna motionstiden 1980.

I motion 1979/80:1393 av Marianne Wahlberg m. fl. (fp) yrkas att riksdagen
beslutar

1 Riksdagen 1980181. 16 sami. Nr 12

Joll 1980/81:12

1. att anhålla att regeringen vidtar åtgärder i syfte att närmare utforska
den skadeeffekt som uppstår vid Östersjökusten på grund av oljebemängda
utsläpp från land,

2. att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen
angående finsanering efter oljeolyckor.

I motion 1979/80: 1397 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen hemställa om förslag till program för bekämpandet
av oljeföroreningarna grundat på följande förslag och principer:

1. hamnar som saknar mottagningsstation för oljeavfall skall inte fortsättningsvis
få lossa olja,

2. fartygen skall inte få lämna hamnen förrän tankrengöring gjorts vid
mottagningsstationen,

3. kostnaden skall betalas av fartygen,

4. krav att i första hand kusttankerflottan fr. o.m. någon bestämd tidpunkt
skall förses med dubbla skrov och därefter också större tankfartyg,

5. framtagning av fartyg och utrustning som kan ta upp olja ute till havs,

6. beredskapslager i samtliga kustlän,

7. lokala förråd av båtar och oljebekämpningsmateriel i kustkommunerna,

8. statligt stöd till utbildning av berörd personal.

I motion 1979/80: 1895 av Göthe Knutson m.fl. (m) yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen hemställa om ett program för fortsatt svenskt
arbete i syfte att skyndsamt nå fram till oljeskyddskonventioner som
innebär totalförbud mot oljeutsläpp och bl. a. innebär internationella kontrollåtgärder
och övervakning av efterföljden, samt ett åtgärdsprogram
innebärande bl. a. att den svenska lagstiftningen om påföljder vid oljeskador
skärps.

Till utskottet har överlämnats en skrivelse som generaltullstyrelsen
den 13 mars 1980 tillställt trafikutskottet med anledning av motion
1979/80:1895.

Utskottet

Propositionen

I propositionen föreslås en bestämmelse om tystnadsplikt för enskilda i
lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Den behövs
när tillsyn av fartyg enligt lagen utövas av s.k. klassificeringsanstalter.

Förslaget utgör en ändring av lagens bestämmelser till följd av den nya
sekretesslagstiftningen. Förslaget innebär i sak ingen nyhet jämfört med
vad som gäller i dag. Den tystnadsplikt för enskilda som införs i lagen har i
realiteten funnits i åtskiliga år. Regeringen har därför bedömt frågan vara
av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande torde sakna betydelse och
därför kunnat underlåtas.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

JoU 1980/81:12

Övriga frågor

Utskottet har funnit lämpligt att i detta sammanhang även behandla
några under allmänna motionstiden 1980 väckta motioner rörande skydd
av hav och kust mot oljeföroreningar.

I två motioner efterlyses åtgärd sprogram för bekämpande av oljeföroreningar.
I motion 1979/80:1895 koncentreras uppmärksamheten på att
förhindra oljeutsläpp och olyckor som medför utsläpp av olja. Yrkande
framställs om ett program för att skyndsamt nå fram till oljeskyddskonventioner
som innebär totalförbud mot oljeutsläpp samt ett åtgärdsprogram
innebärande bl. a. att den svenska lagstiftningen om påföljder vid oljeskador
skärps. Enligt motion 1979/80: 1397 utgörs den mest akuta faran för de
svenska kustvattnen av de oljeföroreningar som kommer från hantering
och transport av olja. Vissa förslag och principer framläggs som enligt
motionen bör läggas till grund för ett program för bekämpande av oljeföroreningarna.
Förslagen innefattar regler om hamnarnas utrustning med
mottagningsstationer för oljeavfall, kusttankfartygens konstruktion och
åtgärder för bekämpande av redan inträffade oljeföroreningar.

Riksdagen har tidigare vid flera tillfällen behandlat frågan om skydd av
farvatten och kuster mot oljeföroreningar. Våren 1979 riktades mot bakgrund
av de oljekatastrofer som då drabbat Bohusläns och Stockholms
skärgårdar ett tillkännagivande till regeringen om behovet av snara och
kraftfulla åtgärder mot miljörisker vid fartygstransport av olja (JoU 1978/
79:32). 1 betänkandet underströk utskottet kraftigt att en ökad satsning på
förebyggande åtgärder var nödvändig. I de fall en fartygsolycka inte
kunnat undvikas krävdes effektiva resurser för bekämpning av olja. Det
hänvisades i sammanhanget till att en stor del av oljeutsläppen sker i strid
med gällande bestämmelser, t. ex. i samband med tankrengöring till havs.
För att komma till rätta med dessa problem borde enligt utskottets mening
frågan om ökad kontroll och övervakning samt möjligheten att tillgripa
strängare påföljder resp. ekonomiska sanktioner ägnas särskild uppmärksamhet.
Utskottet fann vidare nödvändigt att de olika åtgärder som kan
ifrågakomma effektivt samordnas. För att åstadkomma detta krävdes att
åtgärderna sätts in efter ett noga utarbetat handlingsprogram.

Vid föregående riksmöte antog riksdagen den inledningsvis behandlade
lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg (prop. 1979/80:167,
JoU 1979/80:48, rskr 1979/80: 366). I lagen stadgas att olja inte får släppas
ut från fartyg inom Sveriges sjöterritorium och Östersjöområdet. Anordningar
för mottagning och behandling av oljehaltigt barlast- och tankspolvatten
skall finnas på de platser inom Sveriges territorium där olja lastas
eller oljetankfartyg repareras. Samtidigt godkändes 1978 års protokoll till
1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från
fartyg. Därigenom har Sverige som ett av de första länderna ratificerat den
s. k. MARPOL-konventionen i den lydelse denna har enligt 1978 års protokoll.
Konventionen träder i kraft tolv månader efter det att den biträtts av

JoU 1980/81:12

minst 15 stater som sammanlagt representerar minst 50% av världshandelsflottans
bruttotonnage. Enligt uppgift har konventionen nu ratificerats
av nio länder med ett sammanlagt tonnage som motsvarar 37 % av
världstonnaget.

I MARPOL-konventionen, som den utformats enligt 1978 års protokoll,
regleras utsläpp av alla slags oljor (inte bara, som i en äldre konvention,
beständiga oljor). Särskilt stränga utsläppsregler gäller för ekologiskt känsliga
vattenområden som t. ex. Östersjöområdet. I sådana områden, som
kallas specialområden, gäller i fråga om olja i princip totalförbud mot
utsläpp. Konventionen innehåller vidare en rad bestämmelser om fartygens
utrustning och konstruktion.

Sverige är även anslutet till den regionala konvention om skydd av
Östersjöområdets marina miljö (Helsingforskonventionen) som antogs
1974 i Helsingfors av Östersjöstaterna, dvs. Danmark, Finland, Förbundsrepubliken
Tyskland, Polen, Sovjetunionen, Sverige och Tyska demokratiska
republiken. Denna konvention har trätt i kraft i maj 1980, varvid dock
vissa stater förbehållit sig rätten att under det första året icke tillämpa
reglerna om oljeutsläpp till havs. Helsingforskonventionen är den första
internationella överenskommelse som omfattar alla former av och källor
till havsförorening. När det gäller havsförorening från fartyg ansluter sig
konventionens regler nära till MARPOL-konventionens regler om förbud
mot och begränsning av utsläpp i specialområden. Regler ges även om
samarbete mellan Östersjöstaterna vid bekämpning av havsföroreningar.

Enligt proposition 1979/80: 167 har kommunikationsministern tillsatt en
arbetsgrupp med uppgift att skyndsamt föreslå hur en ekonomisk sanktion
skall utformas som gör det olönsamt att släppa ut olja och andra skadliga
ämnen. I sitt betänkande fann utskottet att denna fråga bör prioriteras
bland aktuella åtgärder inom ramen för de fortsatta strävandena att motverka
skador på den marina miljön. Arbetsgruppen räknar enligt uppgift
med att kunna lägga fram sina förslag under våren 1981.

Nyligen har tre statliga kommittéer med uppdrag att föreslå åtgärder mot
oljeföroreningar av vatten framlagt sina betänkanden. Kommittén för miljörisker
vid sjötransporter (MIST) har i betänkande Ren tur - program för
miljösäkra sjötransporter (SOU 1979:43-45) framlagt förslag till åtgärder
för att minska utsläpp av olja. Kommitténs förslag innefattar även åtgärder
för att minska skadeverkningarna av utsläpp samt åtgärder för att utnyttja
resurserna bättre. Utredningen föreslår att ett samlat handlingsprogram
genomförs under fem år i syfte att minska miljöriskerna vid sjötransporter.
En särskild delegation för miljösäkra sjötransporter bör inrättas för att
samordna programmet och följa upp dess effekter. Till betänkandet är som
bilagor fogade en rad studier om miljöeffekter av utsläpp av oljor och
kemikalier samt om åtgärder för att åstadkomma säkrare sjötransporter.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds f. n. inom regeringskansliet.

1977 års oljeskyddskommitté har i betänkandet Beredskap mot oljeut -

JoIJ 1980/81:12

släpp till sjöss (Ds Kn 1979:13) föreslagit åtgärder sammanhängande med
oljeberedskapen. Sjöövervakningskommittén har i betänkandet Samordning
av övervakningstjänsten till sjöss (Ds H 1980: 1) redovisat principiella
överväganden om vad som kan göras för att förbättra samordningen av
övervakningen och räddningstjänsten till sjöss. Enligt vad utskottet inhämtat
har vissa åtgärder vidtagits med anledning av de refererade utredningarna,
bl. a. i frågor som berörs i motionerna.

Utskottet vill uttrycka sin tillfredsställelse över att Helsingforskonventionen
nu trätt i kraft och att den inom kort kommer att gälla för alla
oljeutsläpp från fartyg registrerade inom Östersjöns strandstater. Denna
konvention kommer att få betydelse både för att förebygga nedsmutsning
från fartyg och från land och för saneringen sedan utsläpp väl ägt rum.
Utskottet har vidare erfarit att MARPOL-konventionen kan beräknas träda
i kraft mot slutet av 1982.

När så skett kommer det stora flertalet fartyg som färdas i Östersjöområdet
att vara bundna av de bestämmelser som enligt konventionen gäller för
utsläpp i specialområden, och som i princip innebär totalförbud mot utsläpp
av olja, och så småningom även av kemikalier. Utskottet utgår ifrån
att ansträngningarna från svensk sida att fullfölja konventionsarbetet fortsätter.
Mot bakgrund härav och med hänsyn till de överväganden som
pågår inom regeringskansliet rörande formerna för en i sammanhanget
användbar ekonomisk sanktion finnér utskottet att syftet med motion 1979/
80:1895 väsentligen är tillgodosett. Någon ytterligare riksdagens åtgärd
med anledning av motionen torde ej erfordras.

De förslag till åtgärder som framförs i motion 1979/80:1397 sammanfaller
i stor utsträckning med sådana som framlagts i betänkandet Ren tur.
Frågan om mottagning av oljeavfall regleras i lagen om åtgärder mot
föroreningar från fartyg. Vissa av motionens förslag i övrigt har som
nämnts i det föregående blivit föremål för åtgärder medan andra frågor
bered: i regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör med hänsyn härtill
motionen inte föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd. Utskottet vill
i sammanhanget erinra om att riksdagen våren 1979 bedömde att en ökad
satsning på förebyggande åtgärder är nödvändig, att effektiva resurser
krävs för bekämpningen av oljor i de fall en fartygsolycka inte kunnat
undvikas samt att det synes nödvändigt med en effektiv samordning av de
olika åtgärder som kan ifrågakomma. Utskottet utgår från att riksdagens
sålunda anförda synpunkter kommer att beaktas i samband med regeringens
överväganden med anledning av ifrågavarande utredningar.

Enligt motion 1979/80:1393 om åtgärder till skydd för Stockholms skärgård
har utförda analyser visat att olja finns spridd väsentligen i alla
bottnar runt våra kuster, varför ingen del kan anses helt ren. Oljan härrör
från såväl spridning via kommunalt och industriellt avloppsvatten, ytavrinning
från land etc. som utsläpp från båtar. 1 motionen yrkas på åtgärder i
syfte att närmare utforska den skadeeffekt som uppstår vid Östersjökusten

JoU 1980/81:12

på grund av oljebemängda utsläpp från land. Motionärerna påpekar vidare
att det finns många frågetecken från miljösynpunkt kring vissa metoder för
finsanering av kusterna efter oljeföroreningar.

Enligt Helsingforskonventionen har medlemsstaterna att kontrollera och
så långt möjligt minska landbaserad förorening av Östersjöområdets marina
miljö. Inom ramen för detta arbete utför statens naturvårdsverk i
samarbete med Institutet för vatten- och luftvårdsforskning ett forskningsoch
utvecklingsarbete, som innefattar granskning av oljeutsläpp till havet
från bl. a. industrier och hamnar. Effekterna undersöks samtidigt som man
söker praktiska lösningar för att minska denna form av nedsmutsning. I
betänkandet Ren tur har föreslagits ett forsknings- och utvecklingsprogram
för oljebekämpningsteknik. Enligt betänkandet föreligger det ett stort behov
av forskning och teknisk utveckling avseende system, metoder och
teknik för bekämpning och sanering av olja och kemikalier. I betänkandet
föreslås även långsiktig forskning av grundläggande karaktär för att klarlägga
om de ökande oljehalterna längs våra kuster resulterar i bestående
effekter på fauna och flora.

Utskottet finner att det granskningsarbete avseende oljeutsläpp från
land som pågår i naturvårdsverkets regi i väsentlig grad motsvarar syftet
med motion 1979/80:1393 yrkande 1. Förslagen om utvidgade forskningsprogram
som framlagts i betänkandet Ren tur bereds som tidigare nämnts i
regeringskansliet. De synes i stor utsträckning motsvara motionens yrkande
2. Utskottet finner med hänsyn härtill att motionen inte bör föranleda
någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar förslaget till ändring i lagen (1980:424) om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg,

2. beträffande program för åtgärder mot oljeföroreningar

att riksdagen lämnar motionerna 1979/80:1397 och 1979/80:1895
utan ytterligare åtgärd,

3. beträffande åtgärder till skydd för Stockholms skärgård

att riksdagen lämnar motion 1979/80:1393 utan ytterligare åtgärd.

Stockholm den 25 november 1980

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

JoU 1980/81:12

Närvarande: Einar Larsson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Maj Britt
Theorin (s)*, Börje Stensson (fp), Grethe Lundblad (s), Hans Wachtmeister
(m)*, Sven Lindberg (s), Åke Wictorsson (s)*. Sven Eric Lorentzon
(m), Gunnar Olsson (s)*, Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Esse
Petersson (fp)*, Lennart Brunander (c) och Jan Fransson (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980