FöU 1980/81:10

Försvarsutskottets betänkande
1980/81:10

om besparingar inom ekonomiskt försvar (prop. 1980/81:20)

I betänkandet behandlas de förslag i bilaga 10 (handelsdepartementet)
till proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten, m. m. som
regeringen — efter föredragning av handelsministern, statsrådet Staffan
Burenstam Linder — har förelagt riksdagen att anta i fråga om ekonomiskt
försvar (punkten 7 och punkten 10 i motsvarande del). I betänkandet
behandlas också motionerna 1980/81:78 (yrkande 2), 1980/81:84 (yrkande
2) och 1980/81:101 (yrkandena la. och 3), som har väckts med anledning
av propositionen.

Näringsutskottet har lämnat yttrande till försvarsutskottet över ifrågavarande
del av propositionen jämte motioner. Yttrandet redovisas i en bilaga
till betänkandet.

Propositionen

Regeringen har i propositionen (bil. 10 punkt 7 s. 6- 10) föreslagit riksdagen 1.

att godkänna de åtgärder för försöijningsberedskapen på tekoområdet
som föredragande statsrådet har förordat,

2. att medge att från budgetåret 1979/80 reserverade medel om 5 milj.
kr. jämte 2 milj. kr. som anvisats för budgetåret 1980/81 inom programmet
Beklädnad m.m. under anslaget F 3. Beredskapslagring förs över till
anslaget F 4. Industriella åtgärder,

3. att medge att under budgetåret 1980/81 realiserade inkomster från
försäljning ur beredskaps- och buffertlagren inom programmet Beklädnad
m.m. om högst 16 milj. kr. får föras över till anslaget F 4. Industriella
åtgärder.

Vidare har regeringen (punkt 10 s. 11) berett riksdagen tillfälle att ta del
av inriktningen av de besparingsåtgärder m. m. inom handelsdepartementets
verksamhetsområde för budgetåret 1981/82 som föredragande statsrådet
har redovisat.

I detta betänkande behandlas regeringens inriktning av besparingsåtgärderna
till den del de hänför sig till det ekonomiska försvaret.

Motionerna

1980/81:78 av Eric Flolmqvist m.fl. (s) såvitt avser yrkande 2 att riksdagen
begär förslag till riksdagen av innebörd att driften av beredskapslager
1 Riksdagen 1980181. 10 sami. Nr 10

Föll 1980/81:10

för olja från och med den I juli 1981 skall bestridas genom medel ur
oljelagringsfonden.

1980/81:84 av Ingvar Svanberg m.fl. (s) såvitt avser yrkande 2 att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om tekopolitikens inriktning.

1980/81:101 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt avser yrkandena

att riksdagen beslutar avslå proposition 1980/81:20 vad avser minskat
anslag till ekonomiskt försvar (yrkande 1 a.),

att riksdagen uttalar att propositionens skrivning rörande tekopolitiken
ej får föranleda uppgivande av riktmärket att svensk tekoproduktion skall
svara för minst 30% av tillförseln till den svenska marknaden (yrkande 3).

Utskottet

1 propositionen behandlas inledningsvis investeringarna över statsbudgeten
budgetåren 1980/81 och 1981182 (bil. 10 s. 6—7). Handelsministern
uppger i det sammanhanget att investeringarna under budgetåret 1981/82
enligt anvisningar av regeringen bör minskas från 224 milj. kr. för innevarande
budgetår till 162 milj. kr. under budgetåret 1981/82, dvs. med 62 milj.
kr. Regeringen avser att i 1981 års budgetproposition närmare precisera
hur en sådan besparing bör fördela sig på olika områden inom det ekonomiska
försvaret.

Motion 101 (vpk) vänder sig mot dessa besparingssträvanden genom ett
yrkande om avslag på propositionen såvitt avser minskat anslag till ekonomiskt
försvar. Även i den socialdemokratiska motionen 78 riktas kritik mot
denna besparingsinriktning. Motionärerna avser att återkomma till frågan i
motion med anledning av 1981 års budgetproposition och har nu inget
yrkande.

Utskottet kan för sin del t. v. godta den inriktning av besparingssträvandena
mot en minskning av investeringsmedel för det ekonomiska försvaret
som handelsministern anmäler. Utskottet vill dock inte ta slutlig ställning i
frågan förrän innebörden av den planerade besparingen har preciserats
närmare. Motion 101 bör avslås i denna del.

Handelsministern tar i propositionen (bil. 10 s. 7-9) också upp den
statliga politiken på tekoområdet. Han pekar på de beslutade målen för
försörjningsberedskapen inom området och de åtgärder som har vidtagits
för att nå dem. Han uppehåller sig särskilt vid näringsutskottets uttalande
(NU 1978/79:48 s. 23, rskr 1978/79:390) att det långsiktiga målet för den
statliga tekopolitiken bör vara att svensk tekoindustri skall svara för 30 %
eller mer av den totala tillförseln av tekovaror. Han konstaterar att denna
produktionsnivå inte har uppnåtts på flera år samt anför:

Målen för tekopolitiken måste ses i förhållande till de konkurrensmässiga
förutsättningar som finns att upprätthålla en viss produktionsnivå.

FöU 1980/81:10

Den grundläggande förutsättningen är härvid hur det svenska kostnadsläget
utvecklas i förhållande till våra viktigaste konkurrentländer, dvs.
främst EG/EFTA-området varifrån ca 70 % av vår import av tekovaror
kommer och dit närmare 90 % av vår tekoexport säljs. Om en tillräcklig
konkurrenskraft inte kan uppnås och om målen skall vidmakthållas återstår
endast att tillgripa stödåtgärder och/eller handelspolitiska restriktioner.
Utrymmet för sådana åtgärder är emellertid begränsat mot bakgrund
av det statsfinansiella läget och de handelspolitiska åtagandena.

Handelsministern uppger att det kommer att finnas ett samlat bedömningsunderlag
för den fortsatta inriktningen av den statliga tekopolitiken
senare i höst. Han avser att i samråd med cheferna för arbetsmarknadsoch
industridepartementen återkomma till dessa frågor liksom till målet för
försörjningsberedskapen på tekoområdet i 1981 års budgetproposition.

I motionerna 1980/81:84 (s) och 1980/81:101 (vpk) vänder sig motionärerna
mot handelsministerns uttalanden om den statliga tekopolitiken,
vilka bedöms antyda en avsikt att föreslå en revidering av denna.

1 motion 84 finner motionärerna det vara helt orimligt att, som regeringen
gör, först tillåta en snabb utslagning av produktionskapacitet i tekoindustrin
och därefter anpassa målen för tekopolitiken till den uppkomna
situationen. De understryker att riksdagens mål för tekopolitiken är fastlagda
och att det är regeringens uppgift att genom aktiva insatser säkerställa
att målen uppnås. Detta bör enligt motionärerna ges regeringen till
känna.

Även i motion 101 anser man det vara oacceptabelt att sänka målen för
tekopolitiken. Motionärerna slår vakt om det långsiktiga målet att svensk
tekoproduktion skall svara för minst 30 % av tillförseln till den svenska
marknaden.

Näringsutskottet erinrar i sitt yttrande om att förslag angående den
framtida inriktningen av den statliga politiken på tekoområdet kommer att
föreläggas riksdagen i början av år 1981. Vidare pekar näringsutskottet på
att tekodelegationen nyligen har överlämnat en rad förslag till åtgärder och
att beredningen av hithörande frågor f. n. pågår inom regeringskansliet.
Näringsutskottet anser att det inte finns skäl för riksdagen att göra något
uttalande med anledning av vad som anförts i propositionen om mål för
tekopolitiken. Inte heller synes det, anför näringsutskottet, motiverat att
riksdagen nu gör uttalanden av den innebörd som föreslås i motionerna
1980/81: 84 (s) och 1980/81:101 (vpk).

Försvarsutskottet anser i likhet med näringsutskottet att riksdagen - i
avvaktan på aviserade förslag i budgetpropositionen 1981 - nu inte bör
göra något uttalande om tekopolitikens inriktning. Motionerna 1980/81:84
och 1980/81: 101 bör avslås i berörda delar.

De åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet som regeringen
i propositionen föreslår riksdagen att godkänna gäller en omdisposition
av högst 23 milj. kr. till anslaget F 4. Industriella åtgärder. Sammanlagt 7

lt Riksdagen 1980181. 10 sami. Nr 10

FöU 1980/81:10

milj. kr. tas av medel som står till förfogande under anslaget F 3. Beredskapslagring.
Återstoden beräknas kunna frigöras genom försäljning av
vissa tekovaror ur beredskaps- och buffertlager. De omdisponerade medlen
avses för avskrivnings- och försörjningsberedskapslån. Handelsministern
anser att resurserna genom omfördelningen utnyttjas på ett effektivare
sätt som kan medföra besparingar på sikt. Omdisponeringen får. framhåller
handelsministern, ske i den utsträckning som det är möjligt att
realisera beredskaps- och buffertlager. Han anmäler att åtgärderna innebär
en viss minskning av måluppfyllelsen i fråga om beredskapslagring av
tekovaror.

Som framgår av föregående redogörelse innebär de föreslagna åtgärderna
att resurserna för beredskapslagring av tekovaror omfördelas för att
användas till att genom industriella åtgärder trygga försörjningsberedskapen
inom området. Utskottet godtar de föreslagna åtgärderna. Som framgår
av propositionen kommer underlag för ett principiellt ställningstagande
till hur försörjningsberedskapens krav inom tekoområdet långsiktigt skall
tillgodoses att ges riksdagen i 1981 års budgetproposition.

1 motion 1980/81:78 (s) yrkas att riksdagen begär förslag från regeringen
att driften av beredskapslager för olja från den 1 juli 1981 skall bestridas av
medel ur oljelagringsfonden.

Oljelagringsfonden tillförs den beredskapsavgift som tas ut av konsumenterna
i samband med köp av olja och bensin. Av medel från oljelagringsfonden
bestrids investeringar i statliga oljelager m. m. medan driften
av dem finansieras över statsbudgeten.

Enligt motionärernas mening är det rimligt att man via oljelagringsfonden
också betalar driftkostnaderna för oljelagringen. Motionärerna beräknar
att de för nästa budgetår kommer att uppgå till ca 200 milj. kr. En
överflyttning av driftkostnaderna till oljelagringsfonden skulle alltså enligt
motionärerna innebära att statsbudgeten avlyfts ett belopp av denna storlek.
Någon förändring av beredskapsavgiften bedömer de f. n. inte vara
behövlig.

För budgetåret 1980/81 har under anslaget F 2. Drift av beredskapslager
beräknats 177 milj. kr. för programmet Bränslen och drivmedel m.m. och
53 milj. kr. för programmet Kemiska produkter m. m. Enligt en preliminär
beräkning hänför sig 150 resp. 20 milj. kr. därav till varor och anläggningar
som ursprungligen har finansierats från oljelagringsfonden. Av detta belopp
beräknas ca 154 milj. kr. utgöra räntekostnader medan resten (16 milj.
kr.) hänför sig till övriga driftkostnader. För budgetåret 1981/82 har överstyrelsen
för ekonomiskt försvar begärt sammanlagt 328 milj. kr. för driften
av beredskapslager inom nämnda program. Äskandet kommer att
behandlas i en särskild proposition om energiförsörjningen som avses
föreläggas riksdagen under våren 1981.

Utskottet anser — inte minst mot bakgrund av riksdagens uttalande
nyligen om inriktningen av besparingsåtgärderna i statsverksamheten (FiU

FöU 1980/81:10

1980/81:10, rskr 1980/81:23) — att det är nödvändigt att ta till vara varje
möjlighet till besparingar. Regeringen bör därför ges i uppdrag att närmare
överväga om det är lämpligt och medför besparingar att låta driftkostnader
för oljelagring helt eller delvis bestridas från oljelagringsfonden. Därvid
bör särskilt beaktas principiella och budgettekniska synpunkter.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. beträffande åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet a.

att riksdagen godkänner de åtgärder som föredragande statsrådet
har förordat,

b. att riksdagen medger att från budgetåret 1979/80 reserverade
medel om 5 milj. kr. jämte 2 milj. kr. som anvisats för budgetåret
1980/81 inom programmet Beklädnad m.m. under anslaget F 3.
Beredskapslagring förs över till anslaget F 4. Industriella åtgärder,

c. att riksdagen medger att under budgetåret 1980/81 realiserade
inkomster från försäljning ur beredskaps- och buffertlagren inom
programmet Beklädnad m. m. om högst 16 milj. kr. får föras över
till anslaget F 4. Industriella åtgärder,

2. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder m.m. i fråga om
ekonomiskt försvar inom handelsdepartementets verksamhetsområde a.

att riksdagen med avslag på motion 1980/81:101, yrkande 1

a., lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har redovisat
rörande besparingar av investeringsmedel under budgetåret
1981/82 inom det ekonomiska försvaret,

b. att riksdagen med avslag på motionerna 1980/81:84, yrkande
2, och 1980/81:101, yrkande 3, lämnar utan erinran vad föredragande
statsrådet har redovisat rörande tekopolitikens inriktning,

c. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
i övrigt har redovisat,

3. beträffande utnyttjande av oljelagringsfonden för vissa driftkostnader att

riksdagen med anledning av motion 1980/81:78, yrkande 2,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

Stockholm den 27 november 1980
På försvarsutskottets vägnar

PER PETERSSON

FöU 1980/81:10

Närvarande: Per Petersson (m), Eric Holmqvist (s), Gunnar Björk i Gävle
(c), Gudrun Sundström (s), Hans Lindblad (fp), Roland Brännström (s).
Gunnar Oskarson (m), Åke Gustavsson (s), Evert Hedberg (s), Göthe
Knutson (m). Anders Gernandt (c), Holger Bergman (s), Eric Hägelmark
(fp), Anita Johansson (s) och Eivor Nilson (c).

Reservation

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson,
Evert Hedberg, Holger Bergman och Anita Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 3 börjar ”Näringsutskottet
erinrar” och slutar ”i berörda delar” bort ha följande lydelse:

Av propositionen framgår att den svenska tekoindustrins andel av den
totala tillförseln av tekovaror till den svenska marknaden ligger på en
betydligt lägre nivå än vad som enligt riksdagens beslut skall gälla som ett
långsiktigt mål för tekopolitiken. I en avvikande mening till näringsutskottets
yttrande av de socialdemokrater som deltog i ärendets handläggning
erinras om detta förhållande, som enligt deras uppfattning kan föras tillbaka
på regeringens passivitet i frågan.

Vidare konstaterar man att det antyds i propositionen att regeringen
avser föreslå att det långsiktiga målet för tekopolitiken skall revideras. Mot
denna bakgrund föreslås i den avvikande meningen att riksdagen uttalar att
det är regeringens uppgift att genom aktiva insatser säkerställa att det mål
som riksdagen har fastlagt för tekopolitiken uppnås.

Försvarsutskottet anser att det mål som har ställts upp för den svenska
tekopolitiken skall stå fast. Det är med denna utgångspunkt angeläget att
regeringen erinras om att den genom aktiva insatser skall säkerställa att
målet uppnås. Vad utskottet har anfört om målet för tekopolitiken bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Ett sådant uttalande svarar mot vad som yrkas i motion 1980/81:84,
yrkande 2. Det ligger också i linje med önskemålet i motion 1980/81:101,
yrkande 3.

dels att utskottets hemställan i moment 2 b bort ha följande lydelse:

b. att riksdagen med anledning av propositionen samt med bifall
till motionerna 1980/81:84, yrkande 2, och 1980/81:101, yrkande
3, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört rörande tekopolitikens inriktning.

Särskilt yttrande

av Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson,
Evert Hedberg, Holger Bergman och Anita Johansson (alla s)
angående resurserna för beredskapslagring och industristöd.

FöU 1980/81:10

Regeringen har i propositionen förutskickat att en minskning skall ske av
resurserna för beredskapslagring och industristöd med ca 60 milj. kr.
Beloppet utgör drygt en fjärdedel av de medel som för innevarande budgetår
anvisats för dessa ändamål.

En sådan kraftig minskning av resurserna kan innebära allvarliga men
för våra möjligheter att upprätthålla en god försörjningsberedskap samt
försvåra den nyorientering inom det ekonomiska försvaret som överstyrelsen
för ekonomiskt försvar fört fram i perspektivplaneringen fas 2. Vi
kommer att granska regeringens kommande förslag mot denna bakgrund.

FöU 1980/81:10

Näringsutskottets yttrande Bilaga

1980/81: ly

över viss del av proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten,
m. m., jämte motioner

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten m. m. bilaga
10 (handelsdepartementet) punkt 7 jämte motioner. Näringsutskottet behandlar
i detta yttrande vad som under nämnda punkt anförs om inriktningen
av den statliga politiken på tekoområdet m.m. samt motion 1980/
81:84 av Ingvar Svanberg m. fl. (s) yrkande 2 och motion 1980/81:101 av
Lars Werner m. fl. (vpk) yrkande 3.

I propositionen (bil. 10 s. 7—9) lämnar handelsministern en redogörelse
för de mål för den statliga tekopolitiken som har beslutats av riksdagen,
senast våren 1979. Inom regeringskansliet pågår f. n. arbete med att förbereda
ett förslag till riksdagen rörande den fortsatta inriktningen av den
statliga tekopolitiken. Hithörande frågor avses, sägs det i propositionen,
bli behandlade i 1981 års budgetproposition. I detta sammanhang redovisas
i propositionen uppgifter som visar att den svenska produktionens andel av
tillförseln fortsätter att minska.

I anslutning till redogörelsen uttalar handelsministern att målen för
tekopolitiken måste ses i förhållande till de konkurrensmässiga förutsättningar
som finns att upprätthålla en viss produktionsnivå. Den grundläggande
förutsättningen är härvid hur det svenska kostnadsläget utvecklas i
förhållande till våra viktigaste konkurrentländer. Om en tillräcklig konkurrenskraft
inte kan uppnås och om målen skall vidmakthållas återstår enligt
handelsministern endast att tillgripa stödåtgärder och/eller handelspolitiska
restriktioner. Utrymmet för sådana åtgärder är emellertid begränsat
mot bakgrund av det statsfinansiella läget och de handelspolitiska åtagandena,
anför handelsministern.

Uttalandena i propositionen antyder en avsikt att föreslå en revidering
av målet för tekopolitiken, anförs det i motion 1980/81:84 (s). Genom
passivitet har regeringen tillåtit en snabb utslagning av produktionskapacitet,
anser motionärerna. De föreslår ett riksdagsuttalande av innebörd att
riksdagens mål för tekopolitiken är fastlagt och att det är regeringens
uppgift att genom aktiva insatser säkerställa att målet uppnås. Enligt
motion 1980/81: 101 (vpk) kan handelsministerns uttalande tolkas som ett
uppgivande av de riktlinjer som riksdagen beslutat för tekopolitiken. En
fortsatt ökning av importandelen av tekovaror kan inte accepteras, menar
motionärerna och föreslår att riksdagen skall uttala att ”riktmärket att

FöU 1980/81:10

svensk teko-produktion skall svara för minst 30% av tillförseln till svenska
marknaden” inte får ges upp.

Näringsutskottet redovisar i det följande de uttalanden som åren 1978—
1980 har gjorts av utskottet och riksdagen när det gäller inriktningen av den
statliga politiken på tekoområdet.

Riksdagen anmodade i december 1978 regeringen att utarbeta en övergripande
plan för samhällets insatser på tekoområdet på såväl kort som
lång sikt (NU 1978/79: 16, rskr 1978/79:122). Planen borde syfta till att den
dåvarande produktionsvolymen i allt väsentligt skulle bibehållas. Den
borde grundas på försörjningspolitiska och arbetsmarknadspolitiska bedömningar
och vidare innehålla förslag till samordnande insatser från
samhällets sida, ägnade att underlätta strukturförändringar i socialt acceptabla
former med hänsynstagande till den regionala balansen.

I mars 1979 lade regeringen fram proposition 1978/79:145 om åtgärder
för tekoindustrin. Propositionen innehöll en övergripande plan för tekoindustrin
för budgetåren 1979/80—1981/82. 1 planen angavs bl. a. nivåer för
den löpande produktion av olika tekovaror som behövdes av försörjningsberedskapsskäl.

Näringsutskottet (NU 1978/79:48) konstaterade att proposition 1978/
79:145 i vissa hänseenden inte motsvarade de av riksdagen tidigare uppställda
kraven. I detta sammanhang uttalade utskottet bl. a. att situationen
för tekoindustrins del från flera utgångspunkter var allvarlig. Utskottet
anförde vidare att det är ett vitalt intresse för svenskt vidkommande att
landet har en livskraftig och, så långt möjligt, diversifierad tekoindustri
inom landets gränser. Ett rimligt mått av försörjningsberedskap förutsätter,
framhöll utskottet, att tillgången på maskiner och välutbildad personal
är säkerställd redan i fredstid. Utskottet ansåg att riksdagen inte borde
frångå sitt tidigare önskemål om att den dåvarande produktionsvolymen i
allt väsentligt skulle bibehållas. En planering med detta mål borde, anförde
utskottet, som riksdagen redan uttalat grundas på försörjningspolitiska,
arbetsmarknadspolitiska och 'cgionalpolitiska bedömningar (s.15). Riksdagen
gav som sin mening till känna vad utskottet anfört i nu berörda delar
(rskr 1978/79: 390).

I annat sammanhang (s. 23) erinrade utskottet om att Sveriges behov av
tekovaror vid denna tidpunkt till mer än 70% täcktes av importerade
varor. För vissa varor låg importandelen över 80%. Utskottet uttalade att
ett långsiktigt mål för den statliga tekopolitiken borde vara att svensk
industri skall svara för 30% eller mer av den totala tillförseln av tekovaror.
Någon formell låsning på denna nivå borde dock ej komma i fråga, sade
utskottet vidare. Uttalandet gjordes inledningsvis i ett avsnitt där utskottet
föreslog vissa meningsyttringar av riksdagen beträffande handelspolitiska
åtgärder.

Våren 1980 avstyrkte utskottet en socialdemokratisk partimotion i vilken
riktades kritik mot regeringens sätt att verkställa riksdagens tekobe -

FöU 1980/81:10

slut från våren 1979. Utskottet erinrade härvid (NU 1979/80:39 s. 13) om
att regeringen hade givit direktiv till olika utredningsorgan att beakta
innehållet i bl. a. näringsutskottets betänkande år 1979 om tekoindustrin.
En ”bärande tanke” i detta betänkande var att 1978 års produktionsvolym
i tekoindustrin i allt väsentligt skulle bibehållas. Den plan med detta mål
som utskottet efterlyste skulle grundas på försörjningspolitiska, arbetsmarknadspolitiska
och regionalpolitiska bedömningar. Utskottet utgick
från att detta av riksdagen uppställda krav utgjorde ”själva utgångspunkten
för utredningsarbetet” och ansåg det inte erforderligt med ett särskilt
uttalande från riksdagens sida härom.

De socialdemokratiska ledamöterna i utskottet pekade i en reservation
(s. 22) på ”att ett annat av de mål som riksdagen har uppställt för tekobranschen,
nämligen att svensk industri helst bör svara för 30% eller mera av
den totala tillförseln av tekovaror, inte har kunnat upprätthållas”. De
ansåg att riksdagen borde uttala att de blivande utredningsförslagen skulle
svara mot målet att produktionsvolymen i tekoindustrin skall i stort bibehållas.

Tekodelegationen har i en skrivelse till regeringen den 20 oktober 1980
redovisat bedömningar och förslag till åtgärder. Delegationen har härvid
gjort följande tolkning av statsmakternas mål för tekopolitiken:

En långsiktig planering av de statliga åtgärderna kräver att ett mål för
tekopolitiken fastlagts. Så har också skett genom riksdagsbehandlingen
våren 1979 och 1980.

Riksdagen har sålunda uttalat att målet för samhällets tekopolitik bör
vara att nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt bör bibehållas. En på
så sätt formulerad målsättning inrymmer vissa tolkningssvårigheter, tekniska
och andra. Såsom övergripande mål framstår den dock som väl
definierad.

Med hänsyn till målets betydelse från planeringssynpunkt finns det
anledning att inledningsvis söka penetrera innebörden av det.

En stark tillbakagång har karaktäriserat utvecklingen av tekoindustrin
under de senaste decennierna. Successivt har den internationella konkurrensen
ökat, bl. a. som följd av en fortgående utbyggnad av exportkapaciteten
i länder med ett helt annat kostnadsläge. Anpassning till ett förändrat
konkurrensläge har krävt betydande omställningar. Delar av den textila
tillverkningen har nästan helt upphört. Den av produktionsinskränkningen
och rationaliseringen uppkomna sysselsättningsminskningen har varit omfattande.
Arbetslösheten har, speciellt regionalt, varit svårbemästrad.
Krympningen av industrin har nu nått ett läge där frågan om att kunna
upprätthålla en produktionsnivå i fredstid som möjliggör en tillräcklig
försörjning av befolkningen i kristid har fått en central betydelse för
fortsatta överväganden om tekopolitiken. Enligt riksdagens beslut skall vid
planeringen för uppnående av målet om en i allt väsentligt bibehållen
produktionsvolym hänsyn tagas förutom till försörjningspolitiska skäl,
jämväl till arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska skäl. Av betydelse
är också näringsutskottets understrykande av att det är ett vitalt intresse
att landet har en livskraftig och så långt möjligt diversifierad tekoindustri.

FöU 1980/81:10

Med fastställandet av ”en i allt väsentligt oförändrad produktionsvolym”
som mål har man icke i och för sig tagit ställning till hur denna
produktion finnér avsättning — på hemmamarknad eller på export. Om
motivet har varit att gardera en levande produktion, tillräcklig för att i
avspärrningstider tillgodose försörjningskravet, är det av underordnad betydelse
att en del av produktionen under normala förhållanden går på
export. Den delen kan tas i anspråk för hemmamarknaden under en kristid.
Motsvarande bedömning kan göras i fråga om sysselsättning och regional
utveckling.

Vid riksdagsbehandlingen förekom en ytterligare formulering av produktionsmålet.
I anslutning till behandlingen av den i motioner väckta frågan
om importpolitiken uttalade näringsutskottet att importutvecklingen trots
vidtagna åtgärder ger anledning till oro. Utskottet står icke främmande för
att ytterligare åtgärder i importbegränsande syfte kan behöva tillgripas och
uttalade i detta sammanhang att ett långsiktigt mål för den statliga tekopolitiken
bör vara att svensk industri skall svara för 30 procent eller mer av
den totala tillförseln av tekovaror men tillägger att någon formell låsning på
denna nivå icke bör komma i fråga. Det framgår dock icke klart att
riksdagen vid behandlingen uttryckligen ställt sig bakom en sådan målformulering.

Det av riksdagen på ett konkret sätt angivna målet för planeringsarbetet,
nämligen att nuvarande (vid 1980 års riksdag angivet till 1978 års) produktionsvolym
i allt väsentligt skall bibehållas och att planeringen skall grundas
på försörjningspolitiska, arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska
bedömningar har bildat utgångspunkt för delegationens bedömningar
och förslag.

Av den föregående redogörelsen framgår att frågan om den framtida
inriktningen av den statliga politiken på tekoområdet kommer att föreläggas
riksdagen i början av år 1981. Tekodelegationen har nyligen - på
grundval av ett omfattande utredningsmaterial som har utarbetats inom
kommerskollegium, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen
och statens industriverk — till regeringen överlämnat en rad
förslag till åtgärder. Beredningen av hithörande frågor pågår f. n. inom
regeringskansliet. Utskottet anser att det inte finns skäl för riksdagen att
göra något uttalande med anledning av vad som anförs i propositionen om
mål för tekopolitiken. Inte heller synes det motiverat att riksdagen nu gör
uttalanden av den innebörd som föreslås i här behandlade delar av motionerna
1980/81:84 (s) och 1980/81: 101 (vpk). Ifrågavarande motionsyrkanden
avstyrks sålunda.

Stockholm den 18 november 1980

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

FöU 1980/81:10

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c). Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha
af Ugglas (m), Lilly Hansson (s), Birgitta Hambraeus (c), Tage Adolfsson
(m). Lennart Pettersson (s), Bengt Sjönell (c). Rune Jonsson (s), WiviAnne
Radesjö (s) och Christer Eirefelt (fp).

Avvikande mening

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson,
Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser
att den del av yttrandet som börjar med ”Av den” och slutar med ”avstyrks
sålunda” bort ha följande lydelse:

I propositionen antyds nu att regeringen — som en konsekvens av sin
passivitet - har för avsikt att föreslå en revidering av det av riksdagen
beslutade långsiktiga målet för tekopolitiken. Detta långsiktiga mål har
uttryckts så, att 1978 års produktionsvolym i tekoindustrin skall bibehållas
i det väsentliga. Det har också framhävts att svensk industri bör svara för
30% eller mer av den totala tillförseln av tekovaror till den svenska
marknaden.

Mot här angiven bakgrund anser utskottet att det finns anledning erinra
om att det är regeringens uppgift att genom aktiva insatser säkerställa att
det mål som riksdagen fastlagt för tekopolitiken uppnås.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av här angiven innebörd.
Ett sådant uttalande svarar mot vad som föreslås i den här behandlade
delen av motion 1980/81:84 (s). Det ligger också i linje med önskemålet
i motion 1980/81: 101 (vpk).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980