Civilutskottets betänkande
1980/81:7

om räntebidrag m.m. (prop. 1980/81:63)
1 Propositionen m.m.

Regeringen har genom proposition 1980/81:63 (bostadsdepartementet)
föreslagit riksdagen att godkänna vad bostadsministern förordat till statsrådsprotokollet
i fråga om ändrade regler för räntebidrag m. m.

Förslaget innebär enligt propositionen att de garanterade räntorna för
egnahem höjs snabbare. Höjningen varierar mellan 0,5 och 1,6 procentenheter
jämfört med 0,35 enheter enligt gällande regler. För egnahem som
uppförs för försäljning skall i vissa fall en särskild garanterad ränta gälla
mellan tidpunkten för färdigställandet av huset och utbetalningen av
bostadslånet. För lån som avser hyres- och bostadsrättshus skall, också i vissa
fall, den garanterade räntan under det första året efter lånets utbetalning
sänkas från 3,4 till 3,0 %.

Skatteutskottet behandlar härtill anknytande förslag om villabeskattningen
m. m. i betänkande SkU 1980/81:11.

2 Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat

dels den med anledning av proposition 1980/81:20 om besparingar i
statsverksamheten, m.m., väckta motionen 1980181:

76 av Per Bergman m. fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

1. att riksdagen beslutar att den garanterade bostadsräntan vid nyproduktion
av lägenheter med hyres- och bostadsrätt sänks i enlighet med vad som
anförs i motionen,

dels de med anledning av den här behandlade propositionen väckta
motionerna 1980181:

134 av Olof Palme m. fl. (s) vari med hänvisning till motiveringen i motion
1980/81:131 hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
parlamentarisk utredning tillsätts i enlighet med de krav som framförts i
motionen,

2. att riksdagen inte godkänner vad bostadsministern anfört om upptrappning
av garanterade räntan för egna hem under åren 1981-1983,

3. att riksdagen inte godkänner vad bostadsministern anfört när det gäller
upptrappningstakten av den garanterade räntan vid egna hem efter år
1983,

4. att riksdagen inte godkänner vad bostadsministern anfört om engångs -

1 Riksdagen 1980/81. 19 sami. Nr 7-8

CU 1980/81:7

upptrappning av den garanterade räntan för äldre bostadsrättshus under år
1981,

150 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås

1. att riksdagen inte godkänner den av bostadsministern förordade
engångsupptrappningen av den garanterade räntan för äldre bostadsrättshus,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att någon
ytterligare upptrappning av den garanterade räntan från nuvarande nivå inte
bör ske för hus som tillhör allmännyttiga bostadsföretag.

3 Gällande ordning m. m.

Räntebidrag utgår från dagen för utbetalningen av bostadslånet till
kostnaden för ränta på den del av underliggande kredit och av bostadslånet
som, i princip, belöper på låneunderlaget för bostäder. Det skall motsvara
skillnaden mellan å ena sidan räntekostnaden för nämnda lånedelar och å
andra sidan en garanterad ränta beräknad enligt av riksdagen beslutade
garanterade räntesatser på ursprungligt belopp av samma lånedelar. Lån
över bostadslånet, egen insats och amorteringar omfattas sålunda inte av
systemet.

Den faktiska räntekostnaden för underliggande kredit beräknas efter
räntesatser som bostadsstyrelsen fastställer som marknadsränta. F. n. har
bl. a. fastställts en räntesats om 13 % för lån med obunden ränta,
byggnadskrediter, tillfälliga lån m. m. Räntan på bostadslån är för år 1981
11 %.

De garanterade räntesatserna under det första året efter utbetalning av
bostadslånet är, som de anges i bostadsstyrelsens föreskrifter, följande i olika
fall:

1 Flerfamiljshus: nybyggnad

a. de egentliga byggnadsarbetena påbörjade före 1977 3,9 %

b. ” under 1977 3,6 %

c. ” under 1978—t. v. 3,4 %

2 Flerfamiljshus: ombyggnad

a. preliminärt beslut eller dispens före 1977 3,9 %

b. ” under 1977 3,6 %

c. ” under 1978-t. v. 3,4 %

3 Småhus: ny- eller ombyggnad av hus som skall bebos av låntagaren (ettbeslutsärenden) a.

lånebeslut eller dispens före 1978 6,0 %

b. ” under 1978-t. v. 5.5 %

4 Gruppbyggda småhus

a. de egentliga byggnadsarbetena påbörjade före 1978 6,0 %

b. ” under 1978-t. v. 5,5 %

CU 1980/81:7

5 Småhus: nybyggnad av hus som

1. skall hyras ut yrkesmässigt (”konventionellt” taxerad)

2. skall upplåtas med bostadsrätt

a. de egentliga byggnadsarbetena påbörjade	före 1977	3,9%
b. ”	under 1977	3,6%
c. ”	under 1978—t. v.	3,4 %
6 Småhus: ombyggnad av hus som avses i 5
a. preliminärt beslut eller dispens	före 1977	3,9 %
b. ”	under 1977	3,6 %
c. ”	under 1978-t. v.	3,4 %
7 Småhus: ny- eller ombyggnad av hus som hyrs ut stadigvarande men inte yrkesmässigt (”schablontaxerad”)
a. de egentliga byggnadsarbetena påbörjade	före 1978	6,0%
b. ”	under 1978-t. v.	5,5 %

De angivna garanterade räntesatserna skall för varje följande år av
lånetiden höjas med 0,35 procentenheter i fall som anges i 3, 4 eller 7 ovan. I
övriga fall höjs de garanterade räntesatserna med 0,25 procentenheter för
varje följande år.

Räntebidrag kan också utgå under tiden från färdigställandet av huset till
tidpunkten för utbetalning av bostadslånet. Bidragstiden får dock inte
överstiga två år om inte synnerliga skäl föreligger. Denna möjlighet gäller
hyres- och bostadsrättshus under förutsättning att preliminärt lånebeslut
meddelats efter den 31 augusti 1978. Detta bidrag utgår med skillnaden
mellan å ena sidan den garanterade räntan enligt den räntesats som gäller för
det första året av lånetiden och å andra sidan räntan enligt den av
bostadsstyrelsen fastställda räntesatsen för byggnadskreditiv. Bidraget
utbetalas i anslutning till att bostadslånet utbetalas.

4 Utskottet

4.1 Allmänt

Regeringens förslag om ändrade regler för räntebidrag fullföljer och
preciserar det som i denna del anmälts genom besparingspropositionen.
Syftet är att minska belastningen på statsbudgeten med för nästa budgetår ca
600 milj. kr. och för de följande åren med än högre belopp. Förslaget är
emellertid också ett av resultaten av en samlad bedömning av hur reglerna för
räntebidrags- och villabeskattningssystemen bör utformas för att tillgodose
de bostadspolitiska syftena. Bland utgångspunkterna för dessa bedömningar
finns krav som ställdes upp redan år 1974 - bl. a. att man skulle söka
åstadkomma en ökad utjämning mellan besittningsformerna och att man
skulle förhindra att det uppstod stora skillnader i boendekostnader mellan
likvärdiga bostäder av olika ålder. En - i sak obestridd - slutsats som dras är
att åtgärder då måste vidtas inom såväl finansierings- som skattesystemen.

I den socialdemokratiska partimotionen 1980/81:134 förs fram yrkanden

CU 1980/81:7

som innebär att man skulle avstå från att nu fullfölja 1974 års bostadspolitiska
ambitioner i aktuella delar. Motionärerna tar inte upp regeringsförslagen till
saklig granskning. De avvisar en prövning av dem med hänvisning i huvudsak
till att regeringens förslag, som dock anges som en reform, inte bedöms ge en
som slutlig godtagbar lösning av frågan om jämställdhet mellan besittningsformerna.
Motionärerna anvisar emellertid inte något alternativt förslag - de
hänvisar till att ett alternativ bör sökas via en parlamentarisk utredning.
Motionärernas huvudyrkande blir därmed att riksdagen bör påkalla en sådan
utredning. Deras ståndpunkt är sålunda att riksdagen skulle avstå från att
pröva ens om regeringsförslaget är ett steg i rätt riktning och, i avvaktan på
ett eventuellt framtida utredningsförslag, hellre godta den nu gällande
ordningen.

Vänsterpartiet kommunisterna anger i sin partimotion 1980/81:150 en
annan grundinställning. Här accepteras regeringsförslaget i väsentliga delar
samtidigt som, liksom tidigare, förslag läggs fram om en frysning av
kapitalkostnadsnivån för de av allmännyttan ägda hyreshusen.

Utskottet kan för sin del självfallet inte nöja sig med den passiva inställning
som präglar det förstnämnda motionsförslaget och skjuta aktuella frågor på
framtiden därför att motionärerna saknar konkreta alternativa ståndpunkter.
Därmed framstår regeringens förslag i de centrala frågorna som i
praktiken oemotsagt. Utskottet har emellertid, oavsett detta, att ta ställning
till frågan som sådan om riksdagen har anledning att, enligt motion
1980/81:134 (s) yrkande 1, påkalla en parlamentarisk utredning med
huvudsaklig uppgift att redovisa och belysa avvägningar mellan räntebidragsoch
avdragssystemens effekter. Utskottet har i denna del ansett att sådana
jämförelser låter sig göra - och görs - utan en särskild parlamentarisk
utredning. Motionärernas reella syfte är uppenbarligen att till det offentliga
utredningssystemet föra över sina, enligt uppgift i motion 1980/81:131 (s),
ännu pågående överväganden om ”olika tänkbara skatte- och bostadspolitiska
lösningar”. Önskemålet anges vara att den framtida bostadspolitiken
skulle utformas utifrån motionärernas som ett provisorium angivna diffusa
utgångspunkter inom ramen för en utredning, där de politiska partierna och
de olika organisationerna inom bostadssektorn skulle delta. Enligt utskottets
mening torde önskade lösningar i brett samförstånd bättre främjas genom
klarare och från motionärernas sida mer precisa handlingslinjer som inte
utesluter delreformer. Utskottet avstyrker därför yrkandet om en utredning
av den typ som motionärerna förespråkar. Det får förutsättas att övervägandena
inom regeringen om fortsatta samordnade åtgärder inom såväl
finansierings- som skattesystemen kommer att fortsätta. Därigenom kan
motionärernas principiella önskemål om ytterligare övergripande bedömningar
komma att tillgodoses.

Skatteutskottet har i sitt betänkande SkU 1980/81:11 behandlat bl. a. det
som skattepolitiskt ansedda yrkandet 2 i motion 1980/81:131 (s) att riksdagen
hos regeringen skall begära en omprövning av bostadspolitiken i syfte att

CU 1980/81:7

skapa bestående ekonomisk rättvisa mellan alla boende- och besittningsformer.
Vidare behandlas i detta sammanhang yrkande 2 i motion 1979/80:1554
(vpk) om en ny översyn av bostadsbeskattningen som leder till en
bostadspolitiskt nödvändig ekonomisk rättvisa mellan skilda upplåtelseformer.
Skatteutskottet avstyrker bifall till dessa yrkanden. Det hänvisar bl. a.
till att det kan förutsättas att den i motionerna begärda genomgripande
översynen kommer till stånd men att man först bör avvakta resultatet av den
pågående utredningen om underskottsavdragen och närmare studera utfallet
av den nya fastighetstaxeringen och dess effekter på villaschablonen.

Civilutskottet noterar för sin del i detta sammanhang endast sin
uppfattning att beredningen av frågor som bör samordnas inom det
gemensamma bostads- och skattepolitiska fältet på flera håll behöver ägnas
ytterligare uppmärksamhet för att konkreta resultat skall kunna uppnås.

4.2 Småhus som skall bebos av låntagaren

4.2.1 Äldre egnahem

Regeringens förslag innebär till en början att räntebidragen slopas för
sådana äldre egnahem som fått lån enligt de låneformer som föregick
bostadsfinansieringsförordningen - i stort sett alla sådana hus som påbörjats
före år 1975. Detta sker genom att den garanterade räntan trappas upp med
1,6 i stället för som nu 0,35 procentenheter per år under åren 1981-1983. För
de fall där denna upptrappning inte leder till att bidraget upphört vid
utgången av år 1983 gäller följande. Räntebidrag som är knutna till lån med
nominella villkor skall inte utgå efter år 1983. När det gäller räntebidrag
knutna till paritetslån och räntelån läggs nu inte fram något förslag -regeringen avser att återkomma till denna fråga. Bostadsministern redovisar
dock sin mening att upptrappningen i dessa fall efter år 1983 bör återgå till sin
nuvarande nivå 0,35 procentenheter per år.

I motion 1980/81:134 (s) yrkande 2 föreslås att riksdagen inte godtar de
nämnda regeringsförslagen. Motionärerna anger inte några specifika skäl
härtill utan hänvisar till att ett alternativ bör preciseras i den av dem samtidigt
föreslagna utredningen. Utskottet har ovan avstyrkt detta senare förslag.

Regeringens förslag i denna del utgår från det förhållandet att kapitalkostnaderna
för de här aktuella årgångarna även utan räntebidrag är lägre än
för motsvarande hus som byggts på senaste tid. Ingen direkt invändning har
heller riktats mot att avvecklingen sker successivt för att underlätta en
anpassning till de nya förutsättningarna. Enligt beräkningar som utskottet
tagit del av skulle kostnadsökningen netto per månad vid 60 % marginalskatt
nästa år genom detta förslag och förslagen om ändrade skatteförutsättningar
för ett genomsnittshus ligga i storleksordningen 75-170 kr. beroende på
färdigställningsår. Ökningen beror till den klart större delen på ändringarna i
villabeskattningen.

CU 1980/81:7

I den nämnda motionen 1980/81:134 (s) yrkande 3 föreslås att riksdagen
inte godkänner vad bostadsministern anfört när det gäller upptrappningen
efter år 1983, dvs. vid paritets- och räntelån. Som ovan angetts har emellertid
regeringen inte begärt något godkännande i denna del. Motionärernas
angivna omedelbara intresse av att uppskjuta ett slutligt ställningstagande är
därmed redan tillgodosett. Om ytterligare beslut inte fattas skulle därmed
upptrappningen efter år 1983 återgå till sin nuvarande nivå.

4.2.2 Nyare egnahem

Regeringens förslag innebär vidare att den årliga upptrappningen höjs
även för nyare egnahem - sådana som fått bostadslån enligt bostadsfinansieringsförordningen
(1974:947) och färdigställts under åren 1975-1980. Den
årliga upptrappningen skall enligt förslaget höjas från 0,35 till 0,50
procentenheter. För sådana egnahem som färdigställts under åren 1975-1979
och där bostadslånet betalats ut före år 1981 skall enligt förslaget därutöver år
1981 göras en engångsupptrappning av den garanterade räntan med vissa
procentenheter mellan 0,25 och 1,05 beroende på färdigställningsår.
Höjningarna sker den 1 januari 1981 för lån som betalats ut före år 1979. För
lån utbetalda under åren 1979 och 1980 skall enligt förslaget höjningen ske
enligt nu gällande bestämmelser, dvs. vid den tidpunkt under år 1981 som
ligger två resp. ett år efter lånets utbetalning.

Kostnadsökningen vid 60 % marginalskatt för ett genomsnittshus har
angetts ligga vid ca 180-190 kr./mån. Den större delen därav beror på
ändringen i villabeskattningen.

Yrkande 2 i motion 1980/81:134 (s) omfattar även ställningstagandet att
riksdagen inte bör godta den föreslagna engångsupptrappningen av den
garanterade räntan. Motionärerna accepterar emellertid uttryckligen att den
årliga upptrappningen höjs från 0,35 till 0,50 procentenheter.

Inte heller i detta sammanhang anger motionärerna något annat skäl för
sin ståndpunkt än att man önskar att en parlamentarisk utredning tillkallas
för att lägga fram alternativa förslag. Regeringsförslaget i fråga om
engångsupptrappningen återförs till den allmänna - och i sak oemotsagda -ståndpunkten att kostnadsökningarna i bostadsbyggandet varit så stora att
hittillsvarande upptrappning av de garanterade räntorna inte varit nog stor
för att åstadkomma paritet mellan kapitalkostnaderna för olika årgångar av
egnahem. Förslaget bidrar självfallet också till att utjämna skillnader mellan
egnahemmen samt hyres- och bostadsrättshusen.

Enligt utskottets mening är regeringens förslag även i denna del väl
motiverat och underbyggt redan med hänsyn till 1974 års bostadspolitiska
principer. Ett bifall till förslaget är dessutom nödvändigt för att vid bifall till
regeringens förslag beträffande äldre egnahem få en acceptabel kostnadsfördelning
mellan olika årgångar. Utskottet tillstyrker sålunda att riksdagen
godkänner vad bostadsministern anfört därom och avstyrker (s)-motionen i
motsvarande del.

CU 1980/81:7

4.2.3 Nyproduktion av egnahem

Bostadsministern anför beträffande huvudregeln att den lägsta garanterade
räntan från tidpunkten för utbetalning av bostadslånet för nyproducerade
egnahem, f.n. 5,5 %, inte bör sänkas. Räntesatsen 5,5 % gäller för såväl
de hus som skall bebos av lånesökanden som för hus uppförda för försäljning.
Den gäller också för schablontaxerade hus som hyrs ut stadigvarande.

Den gemensamma tidsanknytningen är att lånebeslut eller dispens getts
1978 eller senare (ettbeslutsärenden) resp. att de egentliga byggnadsarbetena
(tvåbeslutsärenden) påbörjats under år 1978 eller senare.

Uttalandena till regeringsprotokollet torde innebära att den garanterade
räntan i de angivna fall som inte täcks av förslagen enligt 4.2.2 ovan bör vara

5,5 % under det första året efter utbetalningen av bostadslånet för att
därefter t. v. trappas upp med 0,50 procentenheter årligen.

Utskottet har inte funnit anledning till annat än att tillstyrka regeringens
förslag i denna del.

Enligt regeringsförslaget bör emellertid för egnahem som uppförts för
försäljning enligt ett preliminärt beslut som lämnats efter utgången av år 1980
öppnas en möjlighet till räntebidrag för tiden från husens färdigställande till
utbetalningen av bostadslånet. Motsvarande möjlighet finns för hyres- och
bostadsrättshusen. Det nu föreslagna räntebidraget skall beräknas efter en
garanterad räntesats som ligger två procentenheter under räntan på statliga
bostadslån, dock lägst 9 %. En av bostadsstyrelsen godtagen räntesats för
byggnadskreditiv torde ha avsetts som utgångspunkt för bidragsberäkningen.

Förslagets konsekvenser för en köpare av ett gruppbyggt småhus kan
beskrivas sålunda. Om man, utan att ange någon mening i denna del, antar
att bostadslåneräntan för 1981 blir 12,75 % och att en kreditivränta om 14 %
godkänns kommer räntebidraget att motsvara (14,0-10,75=) 3,25 av
räntebidragsunderlaget. Om detta antas vara 400 000 kr. tillförs husköparen
ett räntebidrag på ca 1 100 kr. per månad med motsvarande minskning i den
skattemässiga avdragsrätten. I genomsnitt är enligt uppgift tiden mellan
färdigställande och slutligt lånebeslut ca tolv månader, men kan enligt
uppgift i vissa fall bli avsevärt längre.

Regeringens förslag innebär vidare att utbetalningar av de nya räntesubventionerna
skall kunna påbörjas innan bostadslånet betalas ut och även
innan bostadslån slutligen beviljats. Med hänsyn till förslagets avsedda effekt
- nämligen att mildra belastningen under ett övergångsskede för grupphusköparna-
har utskottet ingen principiell invändning däremot. Utskottet har
därvid emellertid förutsatt att utbetalningsrutinerna förenklas så långt som
möjligt genom schablonisering eller eljest så att reformen inte ställer alltför
stora krav på den bostadspolitiska organisationen. Ansvaret för detta faller
dock ytterst på regeringen och bostadsstyrelsen.

CU 1980/81:7

4.3 Hyres- och bostadsrättshus

4.3.1 Äldre bostadsrättshus

Regeringen föreslår att de garanterade räntesatserna höjs för sådana
bostadsrättshus som färdigställts före år 1977 såvida bostadslånet betalats ut
före år 1981. Höjningen skall ske genom en engångsupptrappning av den
garanterade räntesatsen år 1981 med 0,20-1,20 procentenheter för olika
färdigställandeår och lånetyper. Den årliga upptrappningen med 0,25
procentenheter skall därefter t.v. bestå. Höjningen skall ske på motsvarande
sätt som ovan (4.2.3) angetts beträffande nyare egnahem.

I motion 1980/81:134 (s) yrkande 4 och 150 (vpk) yrkande 1 föreslås
riksdagen att inte godkänna den nämnda engångsupptrappningen.

Regeringen motiverar sitt förslag utifrån det godtagna syftet att utjämna
kapitalkostnaderna mellan skilda årgångar av hus - i första hand inom den
typ av bostäder där det inte, som inom de allmännyttiga bostadsföretagen,
förekommer en intern utjämning av hyresnivåerna. Brister i denna
utjämning slår igenom i överlåtelsepriserna för bostadsrättslägenheterna
genom att de relativa förmånerna för de äldre och efterfrågade lägenheterna
kapitaliseras i överlåtarens hand.

Till följd av förslagen här ovan och ökad garantiskatt vid höjda
taxeringsvärden kommer kostnaderna för en genomsnittlig bostadsrättslägenhet
att höjas med belopp i storleksordningen 40-70 kr. för månad. Endast
en mindre del därav beror på ökad skatt.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionsförslagen.
Det har inte heller i denna del angetts något konkret skäl för att inte söka
fullfölja 1974 års bostadspolitiska principer.

4.3.2 Nyproduktionen av hyres- och bostadsrättshus

Såväl i propositionen som i motion 1980/81:76 (s) yrkande 1 föreslås att den
garanterade räntan för det första låneåret beträffande hyres- och bostadsrättshus
sänks från 3,4 till 3,0 %. I propositionen anges att den nya
garanterade räntesatsen skall gälla för hus som börjar byggas efter den 31
oktober 1980 och för sådana ombyggnader som fått preliminärt lånebeslut
efter nämnda dag. Förslaget i propositionen innebär vidare att upptrappningen
av den garanterade räntenivån efter det första året som hittills skall
vara 0,25 procentenheter. Det nämnda motionsyrkandet eller dess motiv i
motion 1980/81:71 (s) innehåller inga preciseringar av principförslaget.

Utskottet har för sin del inte anledning till annat än att tillstyrka en
sänkning av den garanterade räntan för dessa nya hus. Förslagen innebär dels
en logisk fullföljd av regeringens tillämpning av principen om en utjämning
av kapitalkostnaderna mellan hus av olika ålder, dels en mycket önskvärd
och konkret stimulans av detta bostadsbyggande.

CU 1980/81:7

4.3.3 Uppräkningstakten för hyreshus som ägs av allmännyttiga bostadsföretag Genom

motion 1980/81:150 (vpk) yrkande 2 föreslås riksdagen besluta att
någon ytterligare upptrappning av den garanterade räntan inte bör ske för
hus som tillhör allmännyttiga bostadsföretag.

Förslaget innebär att, för en väsentlig del av utelöpande bostadslån,
företagens kapitalkostnader skulle hejdas vid en viss nivå för att därutöver
utan prövning belasta statsbudgeten. Förslaget kan också ses som en ny
variant av tidigare (vpk)-förslag att genom subventioner till det allmännyttiga
bostadsbeståndet sänka de hyror i det enskilda beståndet som sätts enligt
hyreslagens utifrån gällande finansieringsförutsättningar gällande regler.
Utskottet har i betänkande (CU 1980/81:6 s. 16-17) behandlat och avstyrkt
en annan variant på samma yrkandetema. Ytterligare en variant av detta
utnyttjande av den utifrån andra utgångspunkter formulerade regeln i 12
kap. 48 § jordabalken om hyressättning vid förlängning av hyresavtal har
avstyrkts av skatteutskottet i betänkande SkU 1980/81:9.

4.4 Övriga låneförmer m.m.

Regeringens förslag innebär att riksdagen skall godkänna att motsvarande
ändringar bör göras också för energisparlånen.

Utskottet har ingen principiell erinran mot detta regeringens förslag.
Riksdagens beslut bör dock inte anses som ett hinder mot att anpassa
lånereglerna till praktiskt lämpliga hanteringsformer. Det bör sålunda bl. a.
kunna övervägas om inte från administrativa utgångspunkter räntebidragen
för tiden mellan färdigställande och låneutbetalning kan avstås när det t. ex.
gäller lån för energisparåtgärder, s. k. radonlån och lån för att förbättra
bostadsmiljön. Denna hantering är inte bunden av något riksdagens beslut
och kräver därför inte heller nu någon åtgärd från riksdagens sida.

4.5 Beräknade anslagseffekter m.m.

Utskottet har inte ansett sig ha förutsättningar att närmare pröva av
regeringen angivna effekter på statsbudgetens utgiftssida vid bifall till
regeringens av utskottet tillstyrkta förslag. Utskottet har dock noterat att
regeringen vid beräkningen av spareffekten låtit kostnaderna för ökade
räntebidrag till nya hyres- och bostadsrättshus bli kompenserade genom
aviserade sänkningar av räntebidrag för äldre hyreshus.

4.6 Aviserade förslag

Bostadsministern anmäler (s. 10) att hon i ett senare sammanhang avser
att återkomma till frågan om en omfördelning av de räntebidrag som avser

CU 1980/81:7

hyreshusen - en omfördelning som enligt hennes mening bör göras inom
ramen för en i huvudsak för hyreshusen oförändrad bidragsvolym och
därmed med beaktande av de kostnader som uppstår för staten genom de nu
framlagda förslagen om en sänkning av den garanterade räntan för
hyreshusen.

Vidare har anmälts att regeringen avser att senare lägga fram förslag om
räntebidragen efter år 1983 för egnahem med paritets- eller räntelån.

Förslagen torde, enligt vad utskottet erfarit, komma att läggas fram för
riksdagen tidigast hösten 1981.

4.7 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en parlamentarisk utredning att riksdagen avslår
motion 1980/81:134 yrkande 1,

2. beträffande särskilda regler om garanterad räntenivå för allmännyttiga
bostadsföretag att riksdagen avslår motion 1980/
81:150 yrkande 2,

3. beträffande upptrappning under viss tid av den garanterade
räntesatsen för vissa egnahem att riksdagen med avslag på
motion 1980/81:134 yrkandena 2 och 3 godkänner vad bostadsministern
förordat,

4. beträffande engångsupptrappning av den garanterade räntesatsen
för äldre bostadsrättshus att riksdagen med avslag på
motionerna 1980/81:134 yrkande 4 och 150 yrkande 1 godkänner
vad bostadsministern förordat,

5. beträffande räntebidragsreglerna i övrigt att riksdagen

a. godkänner vad bostadsministern anfört och utskottet förordat
om upptrappningen av de garanterade räntesatserna i vad
detta inte behandlats under 3 och 4,

b. godkänner vad bostadsministern anfört om räntebidrag för
vissa egnahem före utbetalning av lånet,

c. med bifall till regeringens förslag och med anledning av
motion 1980/81:76 yrkande 1 godkänner vad bostadsministern
förordat om den garanterade räntenivån för nya hyres- och
bostadsrättshus,

d. godkänner vad bostadsministern förordat om räntebidrag för
energisparlån.

Stockholm den 4 december 1980

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

CU 1980/81:7

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Rolf Dahlberg (m),
Oskar Lindkvist (s), Lars Henrikson (s), Knut Billing (m), Sven Eric
Åkerfeldt (c), Maj-Lis Landberg (s), Bertil Danielsson (m), Birgitta Dahl
(s), Kerstin Andersson i Hjärtum (c), Magnus Persson (s), Bertil Dahlén
(fp), Lennart Nilsson (s) och Kerstin Ekman (fp).

Reservationer

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Maj-Lis Landberg,
Birgitta Dahl, Magnus Persson och Lennart Nilsson, alla (s), har reserverat
sig mot utskottets betänkande i följande delar:

1 Parlamentarisk utredning

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 3 börjar ”Regeringens
förslag” och på s. 4 slutar ”att tillgodoses” bort lyda:

Som redovisats i motion 1980/81:131 (s) innebär utvecklingen att den
sociala bostadspolitiken, kring vilken det i stort tidigare rått politisk enighet
mellan socialdemokratin samt center- och folkpartiet, f.n. håller på att
raseras. Utvecklingen har i stället medvetet letts mot den av moderata
samlingspartiet hävdade doktrinära marknadsekonomin. Spekulation,
segregation och bostadslöshet för de betalningssvaga dominerar bilden.

När det gäller räntebidragen går det inte att legitimera vilka kapitalkostnadshöjningar
som helst med en hänvisning till att höjningar och anpassningar
fanns förutsatta i 1974 års finansieringssystem. Uttalanden om att
åtgärder måste vidtas inom såväl räntebidrags- som skattesystemen blir i
praktiken nu aldrig målmedvetet fullföljda. De s.k. samlade grepp som tas
innebär i sak endast att oacceptabla förslag läggs fram samtidigt på flera
områden. Det får förutsättas att man också inom delar av regeringen inser att
det inte längre är möjligt att begränsa sig till skilda bostadspolitiska resp.
skattepolitiska bedömningar. Några uttalade tecken på att ett samlat synsätt
får leda det fortgående arbetet finns dock inte - detta arbete leds nu
uppenbarligen närmast av strävan att avrusta samhällets tidigare sociala
bostadspolitik och låta bostäder tillhandahållas som en vara bland andra
varor, då i första hand till dem som har betalningsförmåga och kapital.

Från socialdemokratins sida har tidigare gjorts flera försök att få en bred
uppslutning bakom ett målmedvetet arbete att samordna överväganden
inom skatte- och finansieringssystemen i ett program för ökad och bestående
rättvisa i boendet. Dessa försök har hittills konsekvent avvisats av
regeringspartierna i samband med delförslag från deras sida som fört
bostadspolitiken än längre bort från sitt sociala mål och därmed från
solidariska lösningar.

CU 1980/81:7

Förslaget i motion 1980/81:134 (s) yrkande 1 om en parlamentarisk
utredning innebär att ett nytt försök görs att skapa förutsättningar för en
brett förankrad social och solidarisk bostadspolitik. I motion 1980/81:131 (s)
utvecklas konkreta utgångspunkter för ett sådant arbete, utgångspunkter
som bör kunna vinna anslutning hos dem som fortfarande värnar om ett realt
innehåll i de bostadspolitiska målen. Det begärs inte att riksdagen skall binda
sig för detaljer i de angivna utgångspunkterna - det väsentliga är nu att det
bostadspolitiska reformarbetet snarast på detta sätt får en klar inriktning mot
de accepterade målen och inte bort från dem. Förslaget om en utredning
tillstyrks redan på dessa grunder.

Mot denna bakgrund bör riksdagen också bedöma centrala delar av
regeringens nu framlagda förslag om att fortsätta en avveckling av
finansieringssystemets sociala inslag. Räntebidrag som utgår oberoende av
inkomst ersätts därigenom i väsentliga avseenden med underskottsavdrag
som är mer värda för boende med högre inkomster. Detta raserar i sin tur
ytterligare förutsättningarna att få en smidig övergång till ett system som
bl. a. dämpar ökningen av underskottsavdragen och frigör resurser för en
aktiv, social bostadspolitik.

dels utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande en parlamentarisk utredning att riksdagen med
bifall till motion 1980/81:134 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2 Upptrappning under viss tid av den garanterade räntesatsen för vissa
egnahem

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 5 som börjar ”1 motion” och
slutar ”i villabeskattningen” bort lyda:

I motion 1980/81:134 (s) yrkande 2 föreslås att regeringen inte godkänner
regeringsförslag om höjning av räntebidragen för egnahem. Ett genomförande
av dessa förslag skulle ytterligare försvåra en övergång till ett system
där de skatte- och bostadspolitiska instrumenten kan vägas samman.

dels den del av utskottets betänkande på s. 6 som börjar ”Inte heller” och
slutar ”motsvarande del” bort lyda:

I konsekvens med den anförda ståndpunkten att ytterligare låsningar inte
bör göras genom att ytterligare betona avdragsrätten som subventionsform
avstyrks regeringens förslag om en engångsupptrappning av den garanterade
räntenivån även för nyare egnahem. Regeringens förslag avstyrks sålunda
även i denna del.

CU 1980/81:7

dels utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande upptrappning under viss tid av den garanterade
räntesatsen för vissa egnahem att riksdagen med bifall till
motion 1980/81:134 yrkandena 2 och 3 inte godkänner vad
bostadsministern förordat,

3 Engångsupptrappning av den garanterade räntesatsen för vissa äldre
bostadsrättshus

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 8 som börjar ”Regeringen
motiverar” och slutar ”bostadspolitiska principer” bort lyda:

Utskottets bedömningar av effekterna av regeringens förslag i fråga om
egnahem är i princip tillämpliga också när det gäller förslaget om
engångsupptrappning av den garanterade räntan för äldre bostadshus.
Utskottet avstyrker därför regeringens förslag också i dessa delar.

dels utskottet under 4-bort hemställa

4. beträffande engångsupptrappning av den garanterade räntesatsen
för äldre bostadsrättshus att riksdagen med bifall till
motionerna 1980/81:134 yrkande 4 och 150 yrkande 1 inte
godkänner vad bostadsministern förordat,

4 Sänkning av den garanterade räntenivån för nyproducerade hyres- och
bostadsrättshus (motiven)

Reservanterna anser att den del av utskottets betänkande på s. 8 som
börjar ”Utskottet har” och slutar ”detta bostadsbyggande” bort lyda:

Förslaget i motion 1980/81:76 (s) yrkande 1 och i propositionen att sänka
den garanterade räntan för nyproducerade hyres- och bostadsrättshus
tillstyrks. Ett väsentligt motiv för åtgärden är att stimulera denna produktion.

Särskilt yttrande

Beräknade anslagseffekter m. m.

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Maj-Lis Landberg,
Birgitta Dahl, Magnus Persson och Lennart Nilsson, alla (s), anför:

Det bör noteras att de av regeringen angivna spareffekterna avser
minskningar av statens bruttoutgifter. Räntebidragen de närmaste tre
budgetåren bedöms sjunka med 590, 625 resp. 745 milj. kr. vartill kommer
ökade amorteringar för äldre småhus med 25,175 resp. 385 milj. kr. Vidare

CU 1980/81:7

lämnas i prop. 1980/81:63 (s. 5) de uppgifterna att de föreslagna ändringarna i
villaschablonen vid de nya taxeringsvärdena kommer att leda till att statens
och kommunernas inkomster ökar med ca 800 milj. kr. samt att kommunernas
inkomster via garantibeskattningen kommer att öka med ca 400 milj.
kr. I prop. 1980/81:42 (s. 34) anges att ändringarna i villaschablonen tillför
stat och kommun vardera ca 500 milj. kr. i ökade inkomster samt att den
angivna kommunala inkomstökningen via garantibeskattningen 400 milj. kr.
avser egnahem och fritidsfastigheter. Därtill kommer för övriga fastigheter
ca 140 milj. kr. Däremot saknas specifika uppgifter om de ändringar i
skatteinkomsterna för staten resp. kommunerna som direkt föranleds av att
bortfallna statliga räntebidrag ersätts med ökade underskottsavdrag och
därmed skatteminskningar för såväl stat som kommun.