AU 1980/81:9

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1980/81:9

om jämställdhetsfrågor (skr. 1979/80:168)
Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet dels regeringens skrivelse 1979/
80:168 om riktlinjer för det fortsatta jämställdhetsarbetet, dels fem
fristående motioner som tar upp olika frågor med anknytning till jämställdheten
mellan könen.

Skrivelsen

I skrivelsen anges riktlinjer och organisationsformer för regeringens
fortsatta arbete för ökad jämställdhet på olika samhällsområden. Dessutom
redovisas översiktligt de senaste årens reformer på jämställdhetsområdet. I
skrivelsen tar man vidare upp de praktiska hinder som fortfarande finns för
att kvinnor och män skall kunna förvärvsarbeta på lika villkor och diskuterar
hur en del av de praktiska problemen skall kunna lösas samt hur
jämställdhetsfrågorna kan lyftas fram i bl. a. utbildning och arbetsliv.

Utskottet anser det värdefullt att regeringen anger riktlinjerna för sitt
arbete med jämställdhetsfrågorna. Dessutom betonar utskottet vikten av att
regeringen följer upp de allmänt hållna riktlinjerna med konkreta förslag.
Någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av skrivelsen
påkallas inte.

I ett särskilt yttrande kritiserar socialdemokraterna regeringen för att den i
stället för i propositionens form valt att lämna redovisningen såsom en
skrivelse till riksdagen. Därigenom har motionsrätten avskurits för riksdagens
ledamöter.

Motionerna

En fråga som varit aktuell i flera olika sammanhang är den markanta
underrepresentationen för kvinnor i det offentliga utredningsväsendet. I
anslutning till en motion, 1979/80:440, av Bonnie Bernström (fp) och
Marianne Wahlberg (fp), som vill råda bot på detta förhållande, uttalar sig
utskottet för en jämnare könsfördelning och hänvisar till att frågan skall tas
upp vid utformningen av ett handlingsprogram för jämställdhet inom
statsförvaltningen.

I den socialdemokratiska partimotionen 1979/80:994 och i en motion,
1979/80:571, av Catarina Rönnung m. fl. (s) finns förslag om olika försök för
att främja jämställdhetssträvandena på arbetsmarknaden. Det gäller försök i
Jönköpings län med att bl. a. bryta traditionella rekryteringsmönster inom
verkstadsindustrin, könskvotering i samband med arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och särskilda insatser för medelålders kvinnor. Utskottets majoritet

1 Riksdagen 1980181. 18 sami. Nr 9

AU 1980/81:9

har en positiv inställning till yrkandena men anser inte att det finns skäl för
någon särskild framställning till regeringen utan hänvisar till de möjligheter
som i dag finns att angripa problemen. När det gäller kvoteringsfrågan
hänvisas till det pågående arbetet med en sysselsättningspolitisk proposition.

Socialdemokraterna reserverar sig och yrkar att riksdagen såsom begärs i
partimotionen i skrivelse till regeringen skall uttala sig till förmån för
könskvotering och särskilda insatser för medelålders kvinnor.

Pär Granstedt m. fl. (c) har väckt en motion, 1979/80:1796, med förslag om
utredning av det sociala skyddet vid deltidsarbete. Motionen avstyrks med
hänvisning bl. a. till en utredning som pågår inom Arbetslivscentrum.

Slutligen behandlas en motion, 1979/80:253, av Hans Petersson i Röstånga
(fp). I motionen yrkas att vid fartygsarbete skall för flickor gälla samma
minimiålder som för pojkar, dvs. 16 år. Motionen avstyrks med hänvisning
till att fartygsmiljöutredningen inom kort väntas lägga fram ett betänkande
där frågan behandlas.

Regeringens skrivelse 1979/80:168

Regeringen bereder i skrivelsen riksdagen tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet Karin Andersson har anfört om riktlinjerna och
organisationsformerna för regeringens fortsatta jämställdhetsarbete.

I skrivelsen anförs inledningsvis att FN:s kvinnokonferens i Mexico år 1975
antog en världsaktionsplan för jämställdhet mellan män och kvinnor. I denna
rekommenderades varje land att fastställa sitt eget nationella handlingsprogram
och ange sina egna mål och prioriteringar i anslutning till världsaktionsplanen.
En svensk handlingsplan, som utarbetades av jämställdhetskommittén
och redovisades i juni 1979 i betänkandet Steg på väg (SOU
1979:56), svarar mot denna rekommendation.

I regeringens skrivelse 1979/80:168, som bygger på jämställdhetskommitténs
betänkande, redovisar föredragande statsrådet Karin Andersson
riktlinjerna och organisationsformerna för regeringens fortsatta jämställdhetsarbete
på följande områden:

- Utbildning

- Arbetsliv

- Familjepolitik

- Boende- och samhällsplanering

- Hälsa och sociala problem

- Representation i beslutande församlingar

- Opinionsbildning

- Internationellt samarbete.

AU 1980/81:9

I skrivelsen redovisas vidare översiktligt de senaste årens reformer på
jämställdhetsområdet. I ett avsnitt går man in på de praktiska hinder som
fortfarande finns inom olika samhällsområden för att män och kvinnor skall
kunna förvärvsarbeta på lika villkor. Statsrådet Andersson framhåller därvid
vikten av att män tar ett ökat ansvar för hem och barn samt att arbetslivet
anpassas till förvärvsarbetande småbarnsföräldrar. I skrivelsen berörs också
hur en del av dessa praktiska problem skall kunna lösas samt hur
jämställdhetsfrågorna kan lyftas fram i bl. a. utbildning och arbetsliv.

Bland de allmänna utgångspunkterna i skrivelsen sägs att jämställdhet
mellan kvinnor och män ytterst handlar om varje människas rätt till
utveckling, utbildning och arbete efter sin läggning och sina förutsättningar.
Det är också en fråga om rättvisa och demokrati. En jämnare fördelning av
kvinnor och män bland politiker och andra beslutsfattare medför en mer
rättvisande representation, vilket i sin tur är förutsättningen för verklig
demokrati.

Den viktigaste förutsättningen för jämställdhet är enligt föredragandens
mening ekonomisk självständighet byggd på eget förvärvsarbete. Att trygga
rätten till arbete för både kvinnor och män är därför viktigt. Men det gäller
också att undanröja de specifika förvärvshinder som finns för kvinnor. Det
innebär i sin tur att männens traditionella roll måste förändras.

Mot bakgrund av det statsfinansiella läget konstaterar statsrådet Andersson
att det inte finns något utrymme för kostnadskrävande förslag. Hon
finner det emellertid angeläget att regeringen med jämställdhetskommitténs
förslag som bakgrund ger sin principiella syn på det fortsatta jämställdhetsarbetet.

Motionerna

Motionsyrkandena

1979180:253 av Hans Petersson i Röstånga (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att 45 § sjömanslagen ändras så att
anställningsåldern för arbete ombord på fartyg är lika för män och
kvinnor.

1979/80:440 av Bonnie Bernström (fp) och Marianne Wahlberg (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar anhålla hos regeringen att regler
utfärdas för nominering av ledamöter och tillsättning av sakkunniga och
experter i utredningar och kommittéer så att en starkare representation av
kvinnor säkras och bättre jämställdhet därmed uppnås.

1979180:571 av Catarina Rönnung m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen anhåller hos regeringen att Jönköpings län
blir försökslän när det gäller åtgärder för ökad jämställdhet mellan män och
kvinnor på arbetsmarknaden på så sätt

AU 1980/81:9

1. att uppsökande verksamhet och en speciell informationskampanj bland
kvinnor startas för rekrytering till arbete inom verkstadsindustrin,

2. att särskilda utbildningsinsatser inom AMU påbörjas,

3. att jämställdhetsbidrag till arbetsgivare skall utgå.

1979/80:994 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas bl. a. att riksdagen

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vidgning av verksamheten med könskvotering i regionalpolitiken till att
omfatta andra former för statligt stöd till företag,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vidgade försök att stimulera äldre arbetssökande att bl. a. genomgå
arbetsmarknadsutbildning.

Motionen behandlas i övrigt i betänkandena AU 1979/80:21, 23 och 25.

1979/80:1796 av Pär Granstedt m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av
de deltidsarbetandes villkor, i första hand på den statliga arbetsmarknaden.

Sjömanslagens bestämmelser om minimiåldern för ombordanställda

Motionen

Hans Petersson i Röstånga (fp) begär i sin motion 253 att 45 §
sjömanslagen skall ändras så att anställningsåldern för arbete ombord på
fartyg är lika för män och kvinnor.

Gällande regler

Enligt 45 § sjömanslagen gäller en minimiålder av 16 år för pojkar och 18 år
för flickor som villkor för anställning i fartygsarbete. Sjöfartsverket kan
meddela dispens så att även flickor kan sysselsättas i fartygsarbete från 16 års
ålder, dock endast under förutsättning att de har påbörjat eller genomgått
yrkesutbildning för fartygsarbete.

Utredning

Fartygsmiljöutredningen (K 1973:04) skall enligt sina direktiv pröva om
särbestämmelser för kvinnliga arbetstagare är motiverade från arbetarskyddssynpunkt.
Utredningen kommer därvid att behandla den i motionen
aktualiserade frågan. Resultatet av utredningens arbete kommer inom kort
att presenteras i ett betänkande.

AU 1980/81:9

Fler kvinnor i statliga utredningar

Motionen

Bonnie Bernström (fp) och Marianne Wahlberg (fp) begär i sin motion 440
att regler skall utfärdas så att kvinnor i större omfattning blir representerade i
offentliga kommittéer och utredningar i syfte att förbättra jämställdheten.
Motionärerna noterar att den kvinnliga representationen i utrednings- och
kommittéväsendet är alltför liten. Då kvinnors erfarenheter och kunskaper
obestridligen behöver tas till vara i utredningsarbetet kan det därför närmast
uppfattas som diskriminerande att det statliga kommittéväsendet har en så
sned sammansättning. Motionärerna hänvisar till det system som tillämpas i
Norge och som innebär att organisationer och myndigheter skall föreslå två
namn, en man och en kvinna, till alla uppdrag som tillsätts av regeringen.
Motionärerna hävdar att man genom att följa den norska modellen snabbare
skulle nå jämställdhet på detta område även i Sverige.

Könsfördelningen i kommittéer 1972-1979

År	Antal män	kvinnor	Andelen kvinnor, %
Ledamöter, sakkunniga och experter
1972	2 821	216	1
1975	3 867	426	10
1977	4 164	552	12
1979 2:a kvart.	3 839	712	16
Ordförande och utredare
1972	308	12	4
1975	403	16	4
1977	350	22	6
1979 2:a kvart.	252	15	6
Sekreterare och bitr. sekreterare
1972	415	50	11
1975	586	101	15
1977	517	136	21
1979 2:a kvart.	435	141	25

Källa: SOU 1980:20

Sammanställningen visar att andelen kvinnor bland kommittéernas
ledamöter, sakkunniga och experter har ökat från 7 % år 1972 till 16 % 1979
(andra kvartalet). Däremot är andelen kvinnor som utsetts till ordförande
eller utredare oförändrat låg. Andelen kvinnliga kommittéanställda, dvs.
utredningssekreterare och biträdande utredningssekreterare, har ökat från
11 % till 25 % under redovisningsperioden.

1* Riksdagen 1980/81. 18 sami. Nr 9

AU 1980/81:9

Gällande regler

I 5 § förordningen (1980:540) om jämställdhet mellan kvinnor och män i
statlig anställning föreskrivs att när en myndighet skall lämna någon ett
uppdrag eller föreslå någon till ett uppdrag, skall myndigheten anstränga sig
för att kunna välja mellan personer av båda könen samt inom ramen för
sedvanliga urvalsgrunder söka se till att andelen personer av det kön som är
underrepresenterat ökar i fråga om uppdrag av liknande slag inom
myndighetens verksamhetsområde.

Den norska modellen

Redan år 1973 infördes vissa regler i Norge för att öka kvinnorepresentationen
i offentliga utredningar, styrelser och råd. Bestämmelserna skärptes
1976 och 1978. Alla organisationer och myndigheter skall numera föreslå två
namn, en man och en kvinna, till alla uppdrag som tillsätts av regeringen.
Forbruker- och administrasjonsdepartementet skall föreläggas alla utnämningar
av detta slag. Någon minimikvot för den kvinnliga representationen
har dock inte angetts. Praxis har utvecklat sig så att om den föreslagna
kvinnorepresentationen vid tillsättningen är rimlig förklarar departementet
att man inte har någon invändning mot förslaget. I motsatt fall uttalas att
förslaget inte står i överensstämmelse med regeringens mål om en jämnare
könsfördelning. Frågan föreläggs därefter regeringen.

Av allt att döma har reglerna medfört en ökning av kvinnorepresentationen.
Kvinnornas andel har således ökat från 11 % år 1973 till 17 % år 1978.
Andelen kvinnor i nytillsatta utredningar, styrelser och råd var 27 % under
första halvåret 1978 och 29 % under första halvåret 1980.

Utredningar

I rapporten Jämställdhet i statsförvaltningen (SOU 1980:20) lämnas en
samlad redovisning och bedömning av de olika jämställdhetsåtgärder som
vidtagits inom statsförvaltningen under åren 1976-1979. Syftet är att ge ett
underlag för jämställdhetsarbetet. På grundval av rapporten arbetar man nu
inom budgetdepartementet med att ta fram ett handlingsprogram för
jämställdhet inom statsförvaltningen inför 1980-talet. Detta arbete kommer
enligt uppgift att bl. a. beröra kvinnorepresentationen inom kommittéväsendet.

AU 1980/81:9

Försök i Jönköpings län med att förbättra kvinnornas förutsättningar på
arbetsmarknaden

Motionen

Catarina Rönnung m. fl. (s) begär i motion 571 att Jönköpings län skall bli
försökslän när det gäller åtgärder för ökad jämställdhet mellan män och
kvinnor på arbetsmarknaden. Motionärerna hänvisar till att sådan försöksverksamhet
har pågått i ett antal län, bl. a. Kristianstads, Kronobergs och
Blekinge län, för att motivera, utbilda och anställa kvinnor på arbetsområden
som av tradition förbehållits män. Inom ramen för den önskade
försöksverksamheten vill motionärerna att en uppsökande verksamhet och
en speciell informationskampanj bland kvinnor för rekrytering till arbeten
inom verkstadsindustrin skall sättas i gång, att särskilda AMU-insatser
påbörjas och att jämställdhetsbidrag skall utgå till arbetsgivare. Som
motivering för försöket åberopas den stora bristen på arbetskraft i länet,
särskilt inom verkstadsindustrin, samt den låga förvärvsintensiteten bland
kvinnor i länet.

Försök att få kvinnor till typiskt manliga arbeten

Arbetsmarknadsverket har i samarbete med företag, fackliga organisationer
och kommuner bedrivit försök i sex län med att intressera kvinnor för
traditionellt manliga yrken inom industrin. Försöksverksamheten initierades
av den dåvarande jämställdhetsdelegationen och startade 1973 i Kristianstads
län. Arbetsförmedlingen inbjöd hemarbetande och arbetssökande
kvinnor att delta i informationsmöten och studiebesök på företagen.
Kvinnorna erbjöds sedan ytterligare information och praktik genom
ALU-kurser (ALU = Arbetsliv och utbildning). I dessa kurser ingick
praktik som i många fall ledde till anställning i typiskt manliga jobb.
Verksamheten utvärderades år 1976. I AMS program från år 1977 för
jämställdhet på arbetsmarknaden sades att det var angeläget att denna
modell kom till användning i alla län.

Försöksverksamhet i Jönköpings län

AMS påpekar i en promemoria dagtecknad den 12 augusti 1980 och kallad
Platsförmedlingen som instrument i jämställdhetsarbetet att det är angeläget
att läns- och distriktsnämnderna i sina verksamhetsplaner låter jämställdhetsprogrammets
mål styra platsförmedlingens arbete. Olika aktiviteter
föreslås som bör syfta till

att stimulera arbetssökande till ett otraditionellt tänkande i fråga om yrkesoch
utbildningsval

att pröva de sökandes arbetsutbud och söka uppnå anpassning av de
personliga förutsättningarna till arbetsmarknadens krav

AU 1980/81:9

att pröva företagens utbud av lediga platser och medverka till att arbetsplatserna
anpassas till de sökandes förutsättningar
att med stöd av tillgängliga arbetsmarknadspolitiska instrument planera och
vidta åtgärder inom verksamhetsplaneringens ram för att bereda arbete
åt aktuella arbetssökande.

Denna modell används nu ute på arbetsförmedlingarna. Vid tre arbetsförmedlingskontor
i Jönköpings län (Vaggeryd, Vetlanda och Smålandsstenar)
har verksamheten särskilt utvärderats under hösten 1980. Syftet är att
undersöka platsförmedlingens roll när det gäller att nå ökad jämställdhet
mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden.

I verksamhetsplanen för länsarbetsnämnden i Jönköpings län vinterhalvåret
1980/81 sägs att mot bakgrund av att bl. a. 60-65 % av de kvarstående
arbetslösa arbetssökande i länet är kvinnor och att behovet av arbetskraft
inom traditionella arbetsområden för kvinnor avtar måste förmedlingen
aktivt arbeta för att de lediga platserna inom tillverkningsindustrin i ökad
utsträckning tillsätts med kvinnor. Förutom den tidigare nämnda försöksverksamheten
vid tre arbetsförmedlingskontor planeras därför följande
aktiviteter under perioden:

1. Lokalkontoret/sektionen skall under november-januari träffa överenskommelse
med minst två företag om att anställa kvinnor på de lediga
platserna, gärna med hjälp av jämställdhetsbidraget.

2. Vissa företag har behov av utbildad arbetskraft. I den mån sökande
behöver utbildning kan denna förläggas till arbetsplatsen och jämställdhetsbidraget
utnyttjas. För övrigt bör kvinnor stimuleras att söka AMU:s
verkstads- och svetsmekaniska utbildningar och prioriteras vid intagning.

3. Inom arbetsmarknadsinstituten (AMI) finns möjligheter till s. k.
riktade AMI-insatser. Behov av riktade AMI-insatser aktualiseras hos resp.
institut.

Jämställdhetsbidraget

Jämställdhetsbidraget, som tillkom den 1 juli 1974, är avsett att stimulera
arbetsgivare att anställa och utbilda kvinnor i yrken som domineras av män
och män i yrken som domineras av kvinnor. Utbildningen bedrivs i form av
arbetsmarknadsutbildning i företag. Bidraget uppgår för närvarande till 20
kr. per timme för en utbildning som omfattar högst 960 undervisningstimmar.
Som villkor för bidraget gäller att fördelningen mellan män och kvinnor
är ojämn vid arbetsplatsen i det yrke som utbildningen avser. Riktmärket är
att det underrepresenterade könet inte får ha större andel än 40 %. Det skall
också råda en generell ojämn fördelning mellan män och kvinnor inom
utbildningsyrket.

I nedanstående sammanställning redovisas vissa uppgifter om verksamheten
med jämställdhetsbidrag i hela riket och i Jönköpings län budgetåren
1976/77-1979/80.

AU 1980/81:9

Beviljat stöd

Antal företag Antal personer Kostnader, tkr1

Budgetår Totalt F-län Totalt F-län Totalt F-län

1976/77	60	6	229	7	1 550	41
1977/78	48	4	101	6	1 282	49
1978/79	58	3	187	3	2 400	30
1979/80	289	15	1 840	103	7 447	419

1 Kostnader för genomförda utbildningstimmar.

Könskvotering sorn villkor för statligt stöd

Motionen

I motion 994 (yrkande 10) av Olof Palme m. fl. (s) konstateras att
erfarenheterna från könskvoteringen i den regionalpolitiska stödverksamheten
varit så goda att man borde undersöka om liknande system kan införas i
anslutning till andra former av statligt stöd till företag. Motionärerna
påpekar att kvoteringen inom det regionalpolitisk! motiverade stödet
underlättas av att den därvid kommer att tillämpas vid nyrekrytering av
personal. Motionärerna anser att det också inom arbetsmarknadspolitiken
finns en rad stödformer som syftar till att främja nyanställning. Det bör
prövas om kvoteringsregler kan användas även i dessa sammanhang.

Könskvotering inom det regionalpolitiska stödet

I de allmänna villkoren för regionalpolitisk! stöd sägs att minst 40 % av det
antal arbetsplatser som tillkommer till följd av stödet skall förbehållas
vartdera könet. Om särskilda skäl föreligger får befrielse helt eller delvis
medges från detta villkor. Regeln tillkom år 1974 på försök, men
permanentades fr. o. m. den 1 juli 1979 och gjordes därmed tillämplig på alla
former av regionalpolitisk! stöd.

Könskvoteringen inom det regionalpolitiska stödet har utvärderats av
AMS. Allmänt har därvid konstaterats att andelen kvinnor har ökat i de
företag som fått stöd efter det att kvoteringsreglerna infördes. Även om det
är svårt att ange effekterna av kvoteringen råder det enligt AMS ingen tvekan
om att den har bidragit till att öka sysselsättningen för kvinnor och minska
den könsmässiga uppdelningen av arbetsmarknaden.

Utredningar

I jämställdhet ' ommitténs handlingsplan (SOU 1979:56) sägs att en
utvidgning av könskvoteringen till att gälla även andra statliga bidrag och
beställningar är ett sätt att påverka företagens jämställdhetsplanering.

AU 1980/81:9

Vid remissbehandlingen uttrycktes olika meningar i denna fråga. AMS och
statens arbetsmarknadsnämnd var positiva till att försök görs med utvidgade
kvoteringsregler. Andra remissorgan (SAF, Sveriges industriförbund, SHIO
och Svenska handelskammareförbundet) ifrågasatte starkt en sådan kvotering
och avstyrkte såväl en fortsatt tillämpning av könskvoteringen vid det
regionalpolitiska stödet som varje utvidgning till nya områden.

I regeringens skrivelse om det fortsatta jämställdhetsarbetet sägs att frågor
om arbetsgivares rekrytering kommer att behandlas i den kommande
sysselsättningspolitiska propositionen och att man därför inte vill ta upp
frågan om utvidgning av kvoteringsreglerna till ytterligare stödformer.

Tidigare riksdagsbehandling

Arbetsmarknadsutskottet har både 1978 och 1979 behandlat yrkanden
från socialdemokraterna om försök med könskvotering inom arbetsmarknadspolitiken
(AU 1977/78:21 och 1978/79:21).

Utskottet avvisade inte tanken på könskvotering inom arbetsmarknadspolitiken,
men räknade bl. a. med att jämställdhetskommittén skulle
aktualisera frågan. Utskottet anförde bl. a.:

Som också framhålls i motionen har jämställdhetsaspekten uppmärksammats
i de föreskrifter som utfärdats om den arbetsmarknadsutbildning i
företag som bedrivs med stöd av den s. k. 20-kronan. Kvotering i samband
med arbetsmarknadsutbildning har vidare tagits upp i ett av AMS och SÖ
nyligen utarbetat jämställdhetsprogram. Bl. a. föreslås kvinnlig förtur till
”manliga jobb”.

Med hänvisning till det anförda och då motionen inte innehöll något
konkret förslag fanns det enligt utskottet inte anledning att ta något initiativ
på grund av motionen.

Vid båda tillfällena reserverade sig socialdemokraterna i utskottet.
Riksdagen biträdde dock utskottet.

Ökade insatser för äldre kvinnlig arbetskraft

Motionen

I motion 994 yrkande 11 av Olof Palme m. fl. (s) krävs ökade insatser till
förmån för förvärvsverksamheten bland medelålders kvinnor. Motionen
väcks mot bakgrund av det stora antalet hemarbetande kvinnor som önskar
förvärvsarbete och det faktum att kvinnor i åldrarna 45-65 år möter särskilda
svårigheter när de söker sig ut på arbetsmarknaden. Motionärerna hänvisar
till de lokala försök som bedrivits av sysselsättningsutredningen och AMS i
syfte att stimulera äldre arbetssökande att delta i arbetsmarknadsutbildning.
Resultaten av verksamheten sägs ha varit uppmuntrande, och motionärerna
vill att man skall försöka föra ut verksamheten till andra regioner med låg

AU 1980/81:9

kvinnlig yrkesverksamhet. Samverkan med den kommunala vuxenutbildningen
och studieförbunden rekommenderas.

Försök bedrivna av sysselsättningsutredningen

För att få en uppfattning om vilken effekt de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna haft för den äldre arbetskraften startade sysselsättningsutredningen
tillsammans med AMS och SÖ en försöksverksamhet med arbetsmarknadsutbildning
för äldre i Gävleborgs län under perioden oktober
1976-april 1977. Försöket syftade till att genom ökad information om
arbetsmarknadsutbildning till samtliga arbetssökande som var över 45 år öka
antalet äldre i arbetsmarknadsutbildning. Resultatet visade att antalet
kvinnor i AMU i det närmaste fördubblades under försöksperioden i
förhållande till motsvarande period året före. Tvärtemot vad man tidigare
utgått från visade det sig att arbetsmarknadsutbildning var den i särklass mest
användbara åtgärden vid arbetsförmedlingarna. 90 % av alla åtgärder som
satts in i gruppen bestod av arbetsmarknadsutbildning.

Tidigare riksdagsbehandling

Socialdemokraterna har väckt motioner med motsvarande krav både 1978
och 1979. Motionerna avslogs med följande motivering (se AU 1978/79:21 s.
45):

Den av motionärerna nämnda försöksverksamheten i Gävleborgs län
genomfördes av AMS på initiativ av sysselsättningsutredningen. AMS är
oförhindrad att starta ny, liknande verksamhet. Förberedande teoretisk
utbildning i form av preparandkurser vid AMU-centra är ett betydelsefullt
inslag i arbetsmarknadsutbildningen med hänsyn till att många vuxna har en
svag allmän utbildningsbakgrund. Utbildningsbidrag vid förberedande
teoretiska studier kan också medges när studierna bedrivs vid folkhögskolor
eller inom den kommunala vuxenutbildningen under förutsättning att
studierna är nödvändiga för en yrkesutbildning.

Av det anförda framgår att det finns möjligheter att tillgodose motionärernas
synpunkter inom ramen för gällande ordning. Något riksdagens
initiativ med anledning av motionen är sålunda inte påkallat.

Socialdemokraterna reserverade sig i utskottet.

Sociala förmåner för deltidsarbetande

Motionen

I motion 1796 av Pär Granstedt m. fl. (c) begärs en översyn av de
deltidsarbetandes villkor, i första hand på det statliga området. Motionärerna
framhåller inledningsvis värdet av att kunna arbeta på deltid, men hävdar
att deltidsarbetet inte ger full social trygghet. Många förmåner, särskilt de

AU 1980/81:9

avtalsreglerade, kräver en minimiarbetstid per vecka om minst 16 timmar.
Motionärerna vill inte gå in på frågor som regleras av parterna på
arbetsmarknaden men anser att staten såsom arbetsgivare bör föregå med
gott exempel när det gäller förbättringar av de deltidsarbetandes villkor.

Gällande regler

Nedan lämnas en översiktlig redovisning av villkoren i samband med
deltidsarbete för vissa sociala förmåner.

Arbetslöshet. För att få ersättning från erkänd arbetslöshetskassa
krävs att man varit medlem i kassan under minst 12 månader. Om arbetstiden
inte uppgår till minst 3 timmar per arbetsdag och i genomsnitt 17 timmar per
arbetsvecka kan medlemskap inte erhållas. Försäkrad måste vidare söka
arbete på arbetsförmedlingen som omfattar minst 3 timmar per dag och minst
17 timmar per vecka.

Huvudvillkoret för kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) är att den
arbetslöse arbetat minst 5 månader under den senaste 12-månadersperioden
och att arbetet omfattat minst 10 dagar och minst 70 timmar i varje månad.
Den arbetslöse måste vidare söka arbete som omfattar minst 3 timmar per
dag och minst 17 timmar per vecka.

För avgångsbidrag (AGB-försäkring, avtal LO-SAF) och avgångsersättning
(AGE, avtal SAF-PTK) krävs bl. a. att den arbetslöse varit anställd
minst 5 år i följd på heltid. Person som arbetat på deltid minst 16 timmar per
vecka kan få halvt bidrag.

Permitteringslön (avtal SAF-LO) kan utgå till den som arbetat i
genomsnitt lägst 18 timmar per vecka.

Sjukdom. För att få sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring
fordras en årsinkomst av förvärvsarbete om minst 6 000 kr., såvida det inte är
hemarbete. Har man olika långa arbetstider olika veckodagar kan det
förhållandet påverka kompensationsgraden vid sjukdom, eftersom sjukpenningen
beräknas på den genomsnittliga dagsförtjänsten.

Vid avtalsgruppsjukförsäkring (AGS, avtal SAF-LO) skall arbetet
omfatta 208 timmar per kalenderkvartal (16 timmar per vecka). Sjuklön och
avtalsgruppsjukförsäkring (AGS-KL) för anställda hos kommuner utgår till
de flesta arbetstagare med en arbetstid av i genomsnitt 16 timmar per
vecka.

Pension. ATP grundas på arbetsinkomsten och på antal intjänandeår
(poängår). Om arbetsinkomsten under ett år överstiger basbeloppet med
minst 100 kr. erhålls pensionspoäng för ATP.

Delpension kan utgå till den som fyllt 60 år om man arbetat minst 32
timmar per vecka före delpensioneringen. Efter en till följd av planerad
delpension minskad arbetstid om minst 5 timmar i veckan måste den
återstående arbetstiden uppgå till minst 17 timmar per vecka för att
delpension skall utgå.

AU 1980/81:9

Som komplettering till folkpension och ATP kan särskild tilläggspension
(STP, avtal SAF-LO) utgå till den som arbetat minst 208 timmar per år.
Tjänstemän som har en ordinarie arbetstid om lägst 16 timmar per vecka
omfattas av ITP-planen (industrins tilläggspension för tjänstemän, avtal
SAF-PTK). Pensionsbestämmelserna för anställda hos kommuner och
landsting (PAK/LPAK samt AGS-KL) gäller för arbetstider som motsvarar
minst 40 % (ca 16 timmar) av heltidsanställning och som inte är av rent
tillfällig art. Motsvarande regler gäller för pension för statligt anställda
(PA/SPR).

Dödsfall. Tjänstegrupplivförsäkring för arbetare (TGL, avtal
SAF-LO) ger försäkringsskydd för den som arbetat minst 16 timmar per
vecka. För den som utfört arbete mellan 8 och 16 timmar per vecka kan halva
försäkringsbeloppet utbetalas. Motsvarande regler gäller i huvudsak också
för tjänstegruppliv för tjänstemän (TGL, avtal SAF-PTK), grupplivförsäkring
för anställda hos kommuner och landsting samt statens grupplivförsäkring.

Utredningar

Sjukpenningkommittén (S 1978:04) har till uppgift att göra en översyn av
sjukpenningförsäkringen. Kommittén skall överväga att införa en sjuklöneperiod
under vilken arbetsgivaren i stället för sjukförsäkringen skall svara för
sjukersättningen i form av sjuklön. Det hänvisas i detta sammanhang i
direktiven till utredningen till de goda erfarenheter man har av ett sådant
system när det gäller anställda inom den offentliga sektorn.

Pensionskommittén (S 1970:40) lade 1977 fram ett förslag som innebar att
man inom ATP-systemet skulle gå över till ett system för uttagande av avgift
utan hänsyn till den arbetade tiden. Förslaget har remissbehandlats men inte
hittills lagts till grund för någon proposition till riksdagen.

1974 års utredning (A 1974:08) om en allmän arbetslöshetsförsäkring har i
ett betänkande i juni 1978 föreslagit att arbetslöshetsförsäkringen alltjämt
skall vara tillgänglig endast för den som är villig att åta sig arbete av viss
minimiomfattning. Man stannade för 15 timmar per vecka.

Arbetslivscentrum genomför på LO:s och TCO:s begäran en utredning om
deltidsarbetet. Syftet med undersökningen är att kartlägga och beskriva
situationen i dag vad gäller deltidsarbete. Man skall studera förändringarna
och analysera de långsiktigt och kortsiktigt verkande ekonomiska, sociala
m. fl. orsaker till deltidsarbetets ökning såväl vad gäller arbetskraftsutbudets
förändringar som vad gäller arbetskraftsefterfrågan. Man skall också studera
och belysa det ökade deltidsarbetets konsekvenser för arbetslivet och för
jämställdhetsfrågorna. Projektet syftar till att ge kunskaper till nytta såväl för
den allmänna synen på dessa frågor som för praktiska åtgärder.

En slutrapport beräknas föreligga sommaren 1981.

AU 1980/81:9

Utskottet

I föreliggande betänkande behandlar utskottet en skrivelse från regeringen
med redovisning för riktlinjerna för det fortsatta jämställdhetsarbetet
samt fem motioner om olika jämställdhetsfrågor. Motionerna väcktes under
allmänna motionstiden i januari 1980. Någon motionsrätt har inte varit
förenad med den föreliggande skrivelsen.

Skrivelsen

Regeringens skrivelse bygger på jämställdhetskommitténs betänkande
Steg på väg (SOU 1979:56) som kan sägas vara ett förslag till handlingsplan
för jämställdhetsarbetet. Kommittén har eftersträvat enighet i sitt arbete.
Resultatet har därför i vissa avseenden blivit kompromisser mellan olika
ståndpunkter. Partipolitiska profileringar saknas sålunda.

I skrivelsen anges riktlinjerna och organisationsformerna för regeringens
fortsatta jämställdhetsarbete inom olika samhällsområden. De senaste årens
reformer på jämställdhetsområdet redovisas också översiktligt. Vidare går
man in på de praktiska hinder som fortfarande finns i olika avseenden för att
kvinnor och män skall kunna förvärvsarbeta på lika villkor. I skrivelsen
berörs dessutom hur en del av dessa praktiska problem skall kunna lösas samt
hur jämställdhetsfrågorna kan lyftas fram i bl. a. utbildning och arbetsliv.

Statsrådet Andersson beskriver innehållet i skrivelsen som ett åtgärdsprogram
utan konkreta förslag till riksdagen. Förklaringen till detta sägs vara att
förslagen framför allt är riktlinjer för regeringens fortsatta arbete på
jämställdhetens område samt att det rör sig om åtgärder inom regeringens
eget kompetensområde.

Utskottet anser det värdefullt att regeringen anger riktlinjerna för det
framtida arbetet på jämställdhetsområdet. Redovisningen visar på ett
klargörande sätt att jämställdhetsarbetet berör så gott som alla områden i
samhällsarbetet. Jämställdhet mellan kvinnor och män är inte någon enstaka
eller isolerad fråga som det en gång för alla kan beslutas om. Arbetet måste
ständigt drivas vidare, och nya idéer och uppslag om hur man skall nå målen
är välkomna.

Jämställdhetsaspekterna är en viktig del då statsmakterna skall fatta beslut
som rör vårt lands framtida utveckling. Det är i sådana sammanhang som
konkreta förslag bör presenteras. Utskottet vill emellertid stryka under att
det är viktigt att regeringen följer upp de nu presenterade och i många fall
allmänt hållna riktlinjerna med konkreta förslag inom de olika områdena.
Även om det ekonomiska läget inte tillåter kostnadskrävande reformer vill
utskottet, liksom statsrådet Andersson, stryka under att långt ifrån alla
åtgärder som leder mot jämställdhet medför ökade utgifter för samhället.

Utöver det anförda har utskottet inte funnit anledning till något särskilt
uttalande i anslutning till skrivelsen som inte bör leda till något initiativ från
riksdagens sida.

AU 1980/81:9

Utskottet går härefter över till att behandla motionsyrkanden från
allmänna motionstiden 1980.

Motionerna

Kvinnorepresentationen i offentliga utredningar

I motion 440 begär Bonnie Bernström (fp) och Marianne Wahlberg (fp) att
regler utfärdas sä att man får bättre balans mellan kvinnor och män i offentliga
utredningar. Motionärerna tänker på ledamöter, sakkunniga, experter och
sekreterare. Motionärerna hänvisar som ett mönster till regler som gäller i
Norge. Enligt dessa skall organisationer och myndigheter, som har att lämna
förslag till personer som skall ingå i utredningar, styrelser och råd, föreslå två
namn, en man och en kvinna, till alla uppdrag som tillsätts av regeringen. Om
denna modell infördes också i Sverige tror motionärerna att jämställdhet på
detta område skulle nås snabbare.

Förordningen (1976:686) om jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig
tjänst tillfördes 1977 en bestämmelse vars syfte var att få en jämnare
könsfördelning i bl. a. utredningar. Regeln innebar att myndighet som har
att föreslå någon till uppdrag om möjligt skall välja person av underrepresenterat
kön. I förordningen (1980:540) om jämställdhet mellan kvinnor och
män i statlig anställning, som den 1 juli 1980 ersatte 1976 års förordning, sägs
att myndigheten skall anstränga sig för att kunna välja mellan personer av
båda könen. Många kommittéledamöter utses emellertid på förslag av
organisationer, politiska partier och andra organ som inte omfattas av
förordningen.

Som redovisats tidigare i betänkandet är kvinnorna klart underrepresenterade
i det offentliga utredningsväsendet. Andelen kvinnor bland kommittéernas
ledamöter, sakkunniga och experter har ökat från 7 % år 1972 till
16 % år 1979, medan andelen kvinnor som utsetts till ordförande eller
utredare under motsvarande period legat på så gott som oförändrad låg nivå
(6 % år 1979). För andelen kvinnliga kommittéanställda har en ökning från
11 % till 25 % kunnat noteras.

Det är uppenbart att andelen kvinnor i det statliga kommittéväsendet är
alltför låg även om utvecklingen under senare år gått i rätt riktning. Utskottet
delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att man driver på
utvecklingen.

Inom regeringens kansli pågår för närvarande arbetet med ett handlingsprogram
för jämställdhet inom statsförvaltningen inför 1980-talet. I detta
sammanhang kommer, enligt vad utskottet inhämtat, kvinnornas representation
i kommittéväsendet att tas upp. Utskottet utgår från att man prövar
olika uppslag, däribland det som förs fram i motionen för att komma till rätta
med den ojämna könsfördelningen i kommittéväsendet. Med hänvisning till
det anförda synes det inte påkallat med någon åtgärd från riksdagens sida på
grund av motionen.

AU 1980/81:9

Försök med åtgärder för att öka jämställdheten på arbetsmarknaden

I motion 571 av Catarina Rönnung m. fl. (s) begärs att Jönköpings län skall
bli försökslän när det gäller åtgärder för ökad jämställdhet mellan män och
kvinnor på arbetsmarknaden. De särskilda insatserna motiveras av bristen på
arbetskraft inom länet, särskilt inom verkstadsindustrin, och av den låga
förvärvsintensiteten bland länets kvinnor. För att komma till rätta med dessa
problem vill motionärerna att en uppsökande verksamhet och en speciell
informationskampanj bland kvinnor startas i syfte att främja rekryteringen
till arbeten inom verkstadsindustrin. Vidare vill motionärerna att särskilda
insatser skall göras inom arbetsmarknadsutbildningen och att jämställdhetsbidrag
skall utgå till arbetsgivare.

En försöksverksamhet av det slag som föreslås i motionen bedrevs i sex län
mellan åren 1973 och 1976. Syftet var att intressera kvinnor för traditionellt
manliga yrken inom industrin. Resultatet var positivt och ledde till att de
använda metoderna nu kan sägas ingå i AMS reguljära verksamhet.

I verksamhetsplanen för länsarbetsnämnden i Jönköpings län för vinterhalvåret
1980/81 sägs att förmedlingen aktivt skall arbeta för att lediga platser
inom tillverkningsindustrin i ökad utsträckning tillsätts med kvinnor. Bl. a.
pekas på möjligheten för kvinnor att söka AMU.s verkstads- och svetsmekaniska
utbildningar och att det inom arbetsmarknadsinstituten finns
möjligheter till s. k. riktade insatser. Vid tre arbetsförmedlingskontor i länet
pågår också en särskild utvärdering av platsförmedlingens roll i jämställdhetsarbetet.

Jämställdhetsbidraget tillkom 1974 för att stimulera arbetsgivare att
anställa och utbilda kvinnor i yrken som domineras av män och män i yrken
som domineras av kvinnor. Bidraget uppgårf. n. till 20 kr. per timme. Under
budgetåret 1979/80 beviljades 15 företag i Jönköpings län sådant bidrag för
utbildning av totalt 103 personer.

Av vad som anförts ovan framgår att motionens krav i huvudsak redan är
tillgodosedda, varför något särskilt initiativ från riksdagens sida inte behöver
tas.

I motion 994 av Olof Palme m. fl. (s) begärs försök med könskvotering
inom arbetsmarknadspolitiken. Resultaten från könskvoteringen inom den
regionalpolitiska stödverksamheten är enligt motionärerna så goda att man
borde gå vidare och undersöka om liknande system kunde införas för de
stödformer inom arbetsmarknadspolitiken som syftar till att främja nyrekrytering.

Socialdemokraterna har väckt likartade förslag vid riksmötena 1977/78 och
1978/79. Frågan har också aktualiserats i jämställdhetskommitténs handlingsplan
för jämställdhet. Där sägs att en utvidgning av könskvoteringen till
att gälla även andra statliga bidrag och beställningar är ett sätt att påverka
företagens jämställdhetsplanering.

I regeringens skrivelse om det fortsatta jämställdhetsarbetet anmäls att

AU 1980/81:9

frågan om arbetsgivares rekrytering kommer att behandlas i den kommande
sysselsättningspolitiska propositionen och att man därför inte tar upp frågan
om utvidgning av kvoteringsreglerna till andra stödformer. Med hänsyn till
att motionärernas uppslag f. n. prövas i regeringens kansli finns det inte skäl
att föreslå någon åtgärd på grund av motionen.

I motion 994 föreslår socialdemokraterna att man skall utvidga de
pågående försöken med att hjälpa medelålders kvinnor att komma ut på
arbetsmarknaden. Motionärerna hänvisar till de uppmuntrande erfarenheterna
av sådan försöksverksamhet som bedrivits i Gävleborgs län av
sysselsättningsutredningen och AMS. Försöken har bl. a. gått ut på att
stimulera äldre arbetssökande att utnyttja arbetsmarknadsutbildningen. En
samverkan med den kommunala vuxenutbildningen och studieförbunden
anses också lämplig.

Riksdagen behandlade likartade socialdemokratiska förslag 1978 och
1979. Vid båda tillfällena angav utskottet som skäl för sin avstyrkan att AMS
är oförhindrad att starta sådan verksamhet som prövades i Gävleborgs län.
Dessutom hänvisade utskottet till den förberedande teoretiska utbildning
som bedrivs vid AMU-center i form av preparandkurser. Dessa kurser är
betydelsefulla i sammanhanget eftersom en del vuxna har en svag allmän
utbildningsbakgrund. Möjligheten till utbildningsbidrag vid förberedande
teoretiska studier vid folkhögskolor eller den kommunala vuxenutbildningen
nämndes också. Utskottet vill nu också tillfoga att den tidigare redovisade
försöksverksamheten vid tre arbetsförmedlingskontor i Jönköpings län kan
väntas ge värdefull information om på vilket sätt de äldre kvinnornas
problem på arbetsmarknaden bäst kan angripas.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet inte skäl att frångå sin
tidigare inställning. Yrkandet om ett särskilt initiativ från riksdagens sida
avstyrks därför.

Sociala förmåner vid deltidsarbete

Pär Granstedt m. fl. (c) begär i motion 1796 översyn av de deltidsarbetandes
villkor, i första hand på det statliga området. Motionärerna har en
positiv syn på deltidsarbete och beklagar att sådant arbete inte alltid ger full
social rättvisa. Många förmåner, särskilt de avtalsreglerade, kräver exempelvis
en minimiarbetstid om 16 timmar i veckan. De deltidsarbetande har
också på andra områden en svagare ställning. Staten kan visserligen inte
lägga sig i frågor som ombesörjs av arbetsmarknadens parter, men ingenting
hindrar dock enligt motionärerna att staten som arbetsgivare föregår med
gott exempel och lägger fram förslag om förbättringar av de deltidsarbetandes
villkor. En sådan översyn skulle också kunna komma att aktualisera
justeringar på det lagreglerade området.

De deltidsarbetande har successivt fått en bättre ställning i fråga om
anställnings- och sociala förmåner. Det tidigare i betänkandet redovisade

AU 1980/81:9

materialet visar dock att de deltidsarbetande på vissa punkter har sämre
förmåner än andra grupper.

Av redovisningen framgår också att frågor av det slaget prövas i olika
utredningssammanhang, bl. a. genomför Arbetslivscentrum för närvarande
en utredning om deltidsarbete som kan väntas att ge bättre kunskaper om de
deltidsarbetandes villkor. Därmed bör man få ett bättre underlag för att
bedöma behovet av framtida förändringar.

Med hänvisning till det anförda och då flertalet av de kvarstående
ojämnheterna tillhör det avtalsreglerade området är utskottet inte berett att
föreslå någon åtgärd på grund av motionen.

Sjömanslagens bestämmelser om minimiålder

I sjömanslagens 45 § anges att minimiåldern för arbete på fartyg är 16 år för
pojkar och 18 år för flickor. Sjöfartsverket kan emellertid under vissa
förutsättningar ge flickor under 18 år dispens för sådant arbete. I motion 253
av Hans Petersson i Röstånga (fp) begärs att reglerna ändras så att samma
lägsta anställningsålder får gälla oberoende av kön.

Fartygsmiljöutredningen, som enligt sina direktiv bl. a. skall pröva om det
från arbetarskyddssynpunkt är motiverat med särbestämmelser för kvinnliga
arbetstagare, kommer att behandla den av motionären väckta frågan. Ett
utredningsförslag kan enligt vad utskottet inhämtat väntas inom kort. Med
hänvisning härtill bör motionen inte föranleda någon åtgärd.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1979/80:168 om
riktlinjer för det fortsatta jämställdhetsarbetet till handlingarna,

2. beträffande kvinnorepresentationen i offentliga utredningar
att riksdagen avslår motion 1979/80:440,

3. beträffande försök i Jönköpings län med åtgärder för ökad
jämställdhet i arbetslivet

att riksdagen avslår motion 1979/80:571,

4. beträffande försök med könskvotering inom arbetsmarknadspolitiken att

riksdagen avslår motion 1979/80:994 yrkande 10,

5. beträffande vidgade försök med arbetsmarknadsutbildning för
äldre arbetssökande

att riksdagen avslår motion 1979/80:994 yrkande 11,

6. beträffande sociala förmåner vid deltidsarbete
att riksdagen avslår motion 1979/80:1796,

AU 1980/81:9

7. beträffande ändring i sjömanslagens bestämmelser om minimiålder att

riksdagen avslår motion 1979/80:253.

Stockholm den 25 november 1980

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s), Alf Wennerfors
(m), Arne Fransson (c), Erik Johansson (s), Pär Granstedt (c), Lars Ulander
(s), Anders Högmark (m), Margit Odelsparr (c), Marianne Stålberg (s),
Sune Johansson (s), tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp), Lahja
Exner (s), Nils-Olof Grönhagen (s) och Görel Bohlin (m).

Reservationer

Anna-Greta Leijon, Erik Johansson, Lars Ulander, Marianne Stålberg,
Sune Johansson, Lahja Exner och Nils-Olof Grönhagen (alla s) har till
betänkandet fogat följande reservationer.

1. Försök med könskvotering inom arbetsmarknadspolitiken (mom. 4)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar ”1 regeringens”
och på s. 17 slutar ”av motionen” bort ha följade lydelse:

Utskottet delar kommitténs uppfattning. De uppmuntrande resultaten av
könskvoteringen inom den regionalpolitiska stödverksamheten bör leda till
att liknande system också prövas inom arbetsmarknadspolitiken. I första
hand bör då sådana stödformer komma i fråga som syftar till nyanställning av
personal. Förslag i den riktningen bör föreläggas riksdagen snarast,
lämpligen i samband med den kommande sysselsättningspolitiska propositionen.

Vad utskottet anfört bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande försök med könskvotering inom arbetsmarknadspolitiken att

riksdagen med bifall till motion 1979/80:994 yrkande 10 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1980/81:9

2. Vidgade försök med arbetsmarknadsutbildning för äldre arbetssökande
(mom. 5)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar ”Riksdagen
behandlade” och slutar ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Som framgår av motionen möter kvinnor i åldrarna 45-64 år särskilda
svårigheter på arbetsmarknaden. Det står klart att det finns en betydande
dold arbetslöshet bland kvinnor i dessa åldrar. Samtidigt är antalet kvinnor i
denna kategori i arbetsmarknadsutbildning mycket lågt. Erfarenheterna
visar att arbetsmarknadsutbildningen är ett effektivt instrument när det
gäller att slussa ut kvinnor på arbetsmarknaden. Försök som gjorts av
sysselsättningsutredningen bekräftar detta. Enligt utskottet är det angeläget
att man går vidare på den inslagna vägen och utvidgar de gjorda försöken till
att omfatta fler län med låg kvinnlig yrkesverksamhetsgrad. En samverkan
med den kommunala vuxenutbildningen och de frivilliga studieförbunden är
därvid av stor vikt. Förslag av den skisserade innebörden bör föreläggas
riksdagen i 1980/81 års budgetproposition eller i annat lämpligt sammanhang.

Vad utskottet anfört bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande vidgade försök med arbetsmarknadsutbildning för
äldre arbetssökande

att riksdagen med bifall till motion 1979/80:994 yrkande 11 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Om lämpligheten av att regeringen använt formen skrivelse för sin
redovisning

Anna-Greta Leijon, Erik Johansson, Lars Ulander, Marianne Stålberg,
Sune Johansson, Lahja Exner och Nils-Olof Grönhagen (alla s) anför:

Regeringen har valt att redovisa riktlinjer m. m. för det fortsatta
jämställdhetsarbetet i form av en skrivelse till riksdagen. Detta innebär att
riksdagens ledamöter inte får motionsrätt i frågan. Vi beklagar detta. När det
gäller jämställdhetsfrågor är det betydelsefullt med en öppen och vital
debatt, bl. a. för opinionsbildningens skull. Det är viktigt att riksdagen deltar
i denna debatt och att olika meningar därvid får brytas mot varandra. Från
denna utgångspunkt hade det varit värdefullt om ärendet redovisats för
riksdagen i form av en proposition med åtföljande motionsrätt.

AU 1980/81:9 21

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Regeringens skrivelse 1979/80:168 2

Motionerna 2

Motionsyrkandena 3

Sjömanslagens bestämmelser om minimiåldern för ombordanställda 4

Fler kvinnor i statliga utredningar 5

Försök i Jönköpings län med att förbättra kvinnornas förutsättningar

på arbetsmarknaden 7

Könskvotering som villkor för statligt stöd i 9

Ökade insatser för äldre kvinnlig arbetskraft 10

Sociala förmåner för deltidsarbetande 11

Utskottet 14

Skrivelsen 14

Motionerna 15

Kvinnorepresentationen i offentliga utredningar 15

Försök med åtgärder för att öka jämställdheten på arbetsmarknaden
16

Sociala förmåner vid deltidsarbete 17

Sjömanslagens bestämmelser om minimiålder 18

Utskottets hemställan 18

Reservationer

1. Försök med könskvotering inom arbetsmarknadspolitiken (s) .. 19

2. Vidgade försök med arbetsmarknadsutbildning för äldre arbetssökande
(s) 20

Särskilt yttrande

Om lämpligheten av att regeringen använt formen skrivelse för sin
redovisning 20

GOTA B 65975 Stockholm 1980