AU 1980/81:8

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1980/81:8

över förslag av riksdagens revisorer om återbetalning av lokaliseringsstöd I

betänkandet behandlar utskottet förslag 1980/81:6 avgivet av riksdagens
revisorer. Förslaget och den bakomliggande granskningspromemorian har
föredragits för utskottet av byråchef Rolf Jensen och byrådirektör Gunnar
Järnebeck, båda anställda vid revisorernas kansli.

Dessutom har upplysningar i ärendet lämnats av företrädare för industridepartementet,
jur. dr Åke Larsson samt departementsråden Tage Levin
och Johan Åström.

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vad de

1. anfört i fråga om prövningen av ansökningar om lokaliseringsstöd och
om dimensioneringen av kontrollorganens resurser,

2. förordat beträffande utarbetande av anvisningar som klargör under
vilka förutsättningar återkrav av lokaliseringsbidrag och uppsägning av
avskrivningslån kommer i fråga,

3. förordat beträffande utarbetande av riktlinjer för hur övergripande
sysselsättnings- och regionalpolitiska hänsyn skall påverka ställningstaganden
till ärenden rörande återkallelse av lokaliseringsstöd.

I 1970 års förordning om statligt regionalpolitisk! stöd (1970:180) finns
angivet under vilka omständigheter beviljat stöd kan återkrävas. 119 § andra
stycket punkterna 1 och 2 stadgas att lokaliseringsbidrag kan krävas åter vid
förändringar i äganderätten till hela eller betydande delar av den rörelse för
vilken bidraget beviljats eller vid nedläggning av väsentlig del av verksamheten.
Motsvarande bestämmelse finns i 1979 års förordning om regionalpolitisk!
stöd (1979:632), som gäller från den 1 juli det året, dock att
lokaliseringsbidrag avlösts av stödformen avskrivningslån. De gamla reglerna
gäller fortfarande i fråga om stöd som beviljats före den 1 juli 1979.

Riksdagens revisorer beslöt 1978 efter en resa i Gävleborgs län att
undersöka om bestämmelserna om återkrav av lokaliseringsbidrag i de ovan
angivna delarna av 1970 års förordning efterlevs. Som ett led i granskningen
upprättades en granskningspromemoria Återbetalning av lokaliseringsbidrag
(1980:2), som remissbehandlats.

Revisorerna erinrar inledningsvis om att varaktig sysselsättning och
tillfredsställande lönsamhet är två av grundförutsättningarna för att lokaliseringsstöd
skall utgå. De säger vidare att det är nödvändigt att samhället tar
vissa risker när stöd ges till verksamhet i områden där förutsättningarna för

1 Riksdagen 1980181. 18 sami. Nr 8

AU 1980/81:8

2

näringsverksamhet är erkänt besvärliga. Revisorerna betonar emellertid att
det är nödvändigt att prövningen av stödansökningar sker med all den
omsorg som är möjlig. I beredningsarbetet är det av stor vikt att ett allsidigt
informationsutbyte mellan olika myndigheter och organ kommer till stånd. I
det sammanhanget framhålls att ett forum för sådan samverkan på det
regionala planet har skapats genom de beredningsgrupper som enligt 1979
års förordning skall yttra sig över de stödärenden länsstyrelsen har att
avgöra. I anslutning till ett remissyttrande pekar revisorerna på vikten av att
kronofogdemyndigheternas person- och företagskännedom tas till vara.

Revisorerna framhåller att de regionala kontrollorganen - länsstyrelserna
och utvecklingsfonderna - har små resurser. Även om en utökning av
resurserna skulle ge utbyte i form av ökad effektivitet avstår emellertid
revisorerna från att lägga fram förslag på denna punkt. Revisorerna
förutsätter att frågan övervägs i samband med ställningstagandet till
företagsobeståndskommitténs betänkande SOU 1979:91. Företag som
erhållit lokaliseringsstöd skall på eget initiativ underrätta länsstyrelsen och
utvecklingsfonden om förestående förändringar av större omfattning i
verksamheten, bl. a. om rörelser överlåts eller läggs ned eller om betydande
tillgångar avyttras. Revisorerna konstaterar betydande brister i det sätt på
vilket företagen uppfyllt sin informationsplikt. Som en möjlig orsak härtill
nämns okunnighet om bestämmelsen. Mot denna bakgrund anser revisorerna
att man bör införa en rutin varigenom stödföretagen får återkommande
påminnelser om underrättelseskyldigheten. AMS har förklarat sig beredd att
genomföra detta förslag.

Revisorerna säger vidare att granskningsarbetet har påvisat att innebörden
av återkravsbestämmelserna inte helt klart kan utläsas av författningstexten
eller förarbetena. Revisorerna anser därför att AMS i anvisningsform eller
på annat lämpligt sätt bör precisera sådana omständigheter som föranleder
återkallelse av utgivet stöd. Anvisningarna föreslås bli kompletterade med
en exempelsamling. Behovet av enhetlighet vid rättstillämpningen sägs ha
accentuerats genom den nyligen genomförda delegeringen av beslutsrätten i
vissa återkallelseärenden till länsstyrelserna.

I detta sammanhang behandlas också frågan om vilka övergripande
sysselsättnings- och regionalpolitiska hänsyn som skall tas i en återkallelsesituation.
Revisorerna anser att sådana hänsyn måste tas, men påminner
samtidigt om de uttryckliga krav i form av bl. a. varaktig sysselsättning och
tillfredsställande lönsamhet som i stödförfattningen ställs på den verksamhet
som skall erhålla stöd. Olika omständigheter, mer eller mindre acceptabla,
kan leda till att dessa krav inte uppfylls. Revisorerna anser att det för dessa
fall närmare bör klarläggas i vilken utsträckning berörda myndigheter skall ta
övergripande sysselsättnings- och regionalpolitiska hänsyn när man gör
bedömningar om återkrav. Dessa frågor skulle lämpligen kunna beaktas i
samband med beredningen av de frågor som aktualiseras i företagsobeståndskommitténs
betänkande.

AU 1980/81:8

3

Utskottet

Revisorerna betonar inledningsvis vikten av att ansökningar om regionalpolitisk
stöd prövas med stor noggrannhet och anlägger därvid en del
synpunkter på ärendenas handläggning m. m. Utskottet instämmer i vad
revisorerna anfört i denna del. Likaså delar utskottet revisorernas uppfattning
att frågan om de regionala kontrollorganens resurser bör tas upp i
samband med behandlingen av företagsobeståndskommitténs betänkande
Företags obestånd, Samordning av statliga åtgärder (SOU 1979:91).

Revisorerna lägger därefter fram några förslag med inriktning att skapa
bättre möjligheter för de kontrollerande myndigheterna att ta ställning till
om återkrav bör aktualiseras. Det ena förslaget - som utskottet bedömer som
värdefullt - går ut på att stödföretagen genom påminnelser skall aktiveras att
fullgöra den rapporteringsskyldighet de har gentemot de kontrollerande
organen. AMS har redan förklarat sig beredd att realisera detta förslag.

Ett annat förslag innebär att AMS genom anvisningar skall precisera
innebörden av gällande bestämmelser. Slutligen vill revisorerna att det
närmare skall preciseras i vilken utsträckning myndigheter - trots att
förutsättningar för återkrav i och för sig föreligger - skall underlåta återkrav
på grund av övergripande sysselsättningspolitiska och regionalpolitiska
hänsyn.

Utskottet är tveksamt till om revisorernas förslag i dessa hänseenden är
praktiskt realiserbara. Som revisorerna konstaterar är antalet återkravsfall
ringa. Det är därför vanskligt att med utgångspunkt i dessa - bl. a. i form av
en exempelsamling - dra generella slutsatser i form av anvisningar.
Omständigheterna i de olika fallen är dessutom ofta så specifika att de
knappast lämpar sig för generella slutsatser. Det sagda hindrar givetvis inte
att det i särskilda hänseenden kan finnas anledning att rikta myndigheternas
uppmärksamhet på hur tillämpningen bör vara. I sådana fall förutsätter
utskottet att vederbörande på lämpligt sätt ser till att informationen delges de
berörda. Det bör ankomma på regeringen och AMS att ta ställning till om
anvisningsformen därvid är den lämpliga. Utskottet anser mot bakgrund av
det anförda att det inte finns tillräckliga skäl för riksdagen att göra ett direkt
uttalande om önskvärdheten av att anvisningar utarbetas.

När det slutligen gäller behovet av preciseringar i vad mån övergripande
sysselsättnings- och regionalpolitiska hänsyn skall tas vid bedömningar av
återkrav konstaterar utskottet att det är en utomordentligt vansklig uppgift
att göra sådana preciseringar, och utskottet betvivlar att det är möjligt att
åstadkomma beskrivningar som blir praktiskt användbara. Utskottet har
emellertid inte något att erinra mot att, som revisorerna föreslår, frågan
övervägs i samband med beredningen av det tidigare nämnda betänkandet av
företagsobeståndskommittén.

AU 1980/81:8

4

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med anledning av förslag 1980/81:6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 20 november 1980

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s), Alf Wennerfors
(m), Arne Fransson (c), Erik Johansson (s), Bernt Nilsson (s), Sten Svensson
(m), Pär Granstedt (c), Lars Ulander (s), Margit Odelsparr (c), Marianne
Stålberg (s), Eva Winther (fp), Sune Johansson (s), Nils-Olof Grönhagen (s)
och Sonja Rembo (m).

GOTAB 65957 Stockholm 1980