AU 1980/81:6

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1980/81:6

om medbestämmandefrågor m. m.
Sammanfattning

I betänkandet behandlas 17 m o t i o n e r om lagstiftningen på arbetslivets
område, framför allt medbestämmandelagen och förtroendemannalagen.

Utskottet tar först upp frågan om den fortsatta reformverksamheten pä
arbetslivets område. Ämnet behandlas från olika aspekter i sex av motionerna,
som innehåller utredningskrav m. m. av mer övergripande slag. Det
gäller den socialdemokratiska partimotionen 995 samt motionerna 1459 av
Rolf Clarkson m. fl. (m), 1476 av Gunnar Nilsson m. fl. (s), 1487 av Alf
Wennerfors (m) och Bertil Dahlén (fp), 1492 av Bengt Wittbom (m) och Sten
Svensson (m) samt 1809 av Johan Olsson (c).

I den socialdemokratiska partimotionen finns ett yrkande om att
regeringen skall ta upp överläggningar med arbetstagarnas organisationer
om det fortsatta arbetet på arbetslivets reformering. Utskottets majoritet
(m,c,fp) anknyter härtill och uttalar att sådana överläggningar bör få en
något vidare ram än som anges i motionen. Riksdagen bör sålunda uppmana
regeringen att söka få till stånd överläggningar med arbetsmarknadens parter
om reformverksamheten på det arbetsrättsliga området. Utgångspunkten
bör vara att på ett ändamålsenligt sätt driva arbetet vidare med att förnya
arbetslivet och fördjupa arbetsdemokratin. Som ett särskilt skäl att nu föra
fram frågan om överläggningar anger utskottet att regeringen nyligen
förutskickat att den under år 1981 skall lägga fram förslag på det
arbetsrättsliga området.

Utskottet anlägger inte detaljerade synpunkter på vilka frågor, som bör
komma upp vid överläggningarna men utgår från att de hittillsvarande
erfarenheterna av lagstiftningen blir en utgångspunkt och att därmed bl. a.
problem som behandlats i de ovannämnda motionerna kommer att
diskuteras. Därutöver räknar utskottet med att erfarenheterna från vårens
arbetskonflikt kan komma upp till behandling.

I den socialdemokratiska partimotionen finns ett särskilt yrkande om att
den s. k. 200-kronorsregeln skall återinföras, dvs. den regel som säger att
skadestånd för en enskild arbetstagare i ett mål om olovlig stridsåtgärd inte •
får överstiga 200 kr. Utskottet är inte berett att tillstyrka förslaget men finner
det naturligt att medbestämmandelagens skadeståndsregler diskuteras vid de
ovannämnda överläggningarna.

Socialdemokraterna ansluter sig till tanken på överläggningar men uttalar i
en reservation att utgångspunkten bör vara det som anförs i socialdemokraternas
partimotion 995 och motion 1476 av Gunnar Nilsson m. fl. (s).

1 Riksdagen 1980/81. 18 sami. Nr 6

AU 1980/81:6

Vid sidan av de ovan redovisade motionernas krav på utvärderingar av
övergripande slag av den arbetsrättsliga lagstiftningen föreslår Gunnar
Oskarson m. fl. (m) i motion 1811 en mer begränsad, av oberoende experter
utförd undersökning av lagstiftningens verkningar. Utskottet anser att
motionärernas önskemål kan tillgodoses inom de ramar som f. n. finns för
forsknings- och utredningsverksamhet på området.

I två motioner, 1000 av Lars Ulander m. fl. (s) och 1814 av Bo Siegbahn
m. fl. (m), behandlas från skilda utgångspunkter den fackliga vetorätten vid
entreprenadavtal. Utskottet föreslår inte någon åtgärd med anledning av de
båda motionerna. Detsamma gäller om en motion, 1482 av Eric Rejdnell
m. fl. (fp, m), med begäran om utredning av den s. k. negativa föreningsrätten.

Vpk lägger i några partimotioner, 445,577,1001 och 1003 fram förslag som
skulle innebära genomgripande förändringar av vårt arbetsrättsliga regelsystem.
Liknande vpk-förslag har vid tidigare tillfällen avvisats av riksdagen,
och utskottet avstyrker även nu de aktuella förslagen. Inte heller anser sig
utskottet böra tillstyrka ett av vpk i motion 575 ånyo framfört förslag om
obligatorisk arbetsförmedling m. m.

Sist i betänkandet tar utskottet upp motion 569 av Marie-Ann Johansson
(vpk) och Karin Nordlander (vpk) om begreppet facklig förtroendeman samt
motion 398 av Marie-Ann Johansson m. fl. (vpk) om billighetsutgåvor av
arbetsrättsliga publikationer. I ingetdera fallet föreslår utskottet att motionerna
skall föranleda någon åtgärd.

Motionsyrkandena

Reformverksamheten på arbetslivets område

1979/80:995 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen

1. antar följande förslag till ändrad lydelse av 60 § medbestämmandelagen: Är

någon också medges.

Vid bedömande av överläggningen.

Enskild arbetstagare kan ej i något fall ådömas skadestånd med högre
belopp än tvåhundra kronor.

2. beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om ändringar i medbestämmandelagen,

3. beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om det fortsatta arbetet på reformeringen av arbetslivet,

4. beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om förhandling vid överlåtelse av aktier i vissa fall.

AU 1980/81:6

1979180:1459 av Rolf Clarkson m. fl. (m, fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av
den arbetsrättsliga lagstiftningen i enlighet med vad i motionen anförts.

1979180:1487 av Alf Wennerfors (m) och Bertil Dahlén (fp)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen låter utvärdera den
senaste tidens medbestämmandeutveckling i vårt arbetsliv mot bakgrund av
den lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1977.

1979180:1492 av Bengt Wittbom (m) och Sten Svensson (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av
medbestämmandelagen, lagen om anställningsskydd och lagen om anställningsfrämjande
åtgärder i enlighet med vad i motionen anförts.

1979180:1809 av Johan Olsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en utvärdering
av medbestämmandelagen.

1979180:1811 av Gunnar Oskarson m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en undersökning av
verkningarna av den nya arbetsrättsliga lagstiftningen för företag, statliga
myndigheter, kommuner och organisationer i enlighet med vad i motionen
anförts.

Genomgripande förändringar av MBL, m. m.

1979180:398 av Marie-Ann Johansson m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag så att
utredningar, propositioner och betänkanden på arbetsrättens område liksom
eventuella populärversioner kan köpas av allmänheten till ett pris av fem
kronor.

1979180:445 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar

1. att anta följande

1* Riksdagen 1980/81. 18 sami. Nr 6

AU 1980/81:6

Förslag till

Lag om ändring i lagen om medbestämmande i arbetslivet

Nuvarande lydelse

Innan arbetsgivare beslutar om
viktigare förändring av sin verksamhet,
skall han på eget initiativ förhandla
med arbetstagarorganisation i
förhållande till vilken han är bunden
av kollektivavtal. Detsamma skall
iakttagas innan arbetsgivare beslutar
om viktigare förändring av arbetseller
anställningsförhållanden för arbetstagare
som tillhör organisationen.

Om synnerliga skäl föranleder det,
får arbetsgivaren fatta och verkställa
beslut innan han har fullgjort sin
förhandingsskyldighet enligt första
stycket.

När arbetstagarorganisation som
avses i 11 § påkallar det, skall arbetsgivare
även i annat fall än där anges
förhandla med organisationen innan
han fattar eller verkställer beslut,
som rör medlem i organisationen.
Om särskilda skäl föranleder det, får
arbetsgivaren dock fatta och verkställa
beslutet innan han har fullgjort sin
förhandlingsskyldighet.

Motionärernas förslag
§

Innan arbetsgivare beslutar om
förändring av sin verksamhet, skall
han på eget initiativ förhandla med
den fackliga organisationen i förhållande
till vilken han är bunden av
avtal. Detsamma skall iakttagas
innan arbetsgivare beslutar om förändring
av arbets- eller anställningsförhållanden
för anställd som tillhör
organisationen.

Leder förhandling inte till uppgörelse,
äger facklig organisation rätt att
tillgripa strejk, blockad, bojkott eller
därmed jämförlig stridsåtgärd.

Facklig organisation äger rätt, när
förhandling ej leder till uppgörelse,
att förhindra eller avbryta arbetsgivares
åtgärder genom vetorätt i följande
frågor:

- nedläggning, permittering, avsked
och omplaceringar,

- i entreprenadfrågor,

- i data- och rationaliseringsfrågor.

När facklig organisation som avses
i 11 § påkallar det, skall arbetsgivare
även i annat fall än där anges
förhandla med organisationen innan
han fattar eller verkställer beslut,
som rör medlem i organisationen.

Leder förhandling inte till uppgörelse,
äger facklig organisation rätt att
tillgripa strejk, blockad, bojkott eller
därmed jämförlig stridsåtgärd.

Facklig organisation äger rätt, när
förhandling ej leder till uppgörelse,

AU 1980/81:6

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

att förhindra eller avbryta arbetsgivares
åtgärder genom vetorätt i följande
frågor:

- nedläggning, permittering, avsked
och omplaceringar,

- i entreprenadfrågor,

- i data- och rationaliseringsfrågor.

41-45 §§ utgår.

54 §

Arbetsgivare, arbetstagare och organisation
som bryter mot denna lag
eller mot kollektivavtal skall ersätta
uppkommen skada, om ej annat
följer av vad nedan sägs.

Arbetsgivare eller arbetsgivares
organisation som bryter mot denna
lag eller mot avtalet skall ersätta
uppkommen skada.

55-70 §§ utgår.

2. att uttala att strejkande arbetare aldrig skall kunna ådömas skadestånd.

1979/80:575 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om obligatorisk plats- och
arbetsförmedling i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en lag som förbjuder
åsiktsregistrering, personundersökning och svartlistning av arbetande.

1979180:1001 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar sig för och hemställer hos regeringen
om förslag till grundläggande förändringar och kompletteringar i medbestämmandelagen
som ger de fackliga organisationerna de ovan redovisade
konkreta demokratiska rättigheterna och slopar de lagtexter som begränsar
den fackliga organisationens möjligheter till självständig facklig kamp och
som möjliggör för den att ingå meningsfulla avtal.

1979180:1003 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hemställer hos regeringen om lagförslag
innebärande

AU 1980/81:6

2. att facklig organisation och dess förtroendevalda skall ha rätt att
solidarisera sig med strejkande, utan påföljder eller hinder i lagstiftningen.

Yrkandet 1 i motionen behandlas i betänkandet AU 1980/81:5.

Facklig vetorätt vid entreprenadavtal

1979180:1000 av Lars Ulander m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärdsprogram
som syftar till att förhindra företagare att kringgå bestämmelser på
arbetsrättens område i enlighet med vad i motionen anförts.

1979180:1814 av Bo Siegbahn m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller att motionen
överlämnas till den nya arbetsrättskommittén för beaktande.

Negativ föreningsrätt

1979180:1482 av Eric Rejdnell m. fl. (fp, m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
lagstadgad negativ föreningsrätt.

Förtroendemannalagen

1979/80:569 av Marie-Ann Johansson (vpk) och Karin Nordlander (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att begreppet ”facklig förtroendeman”
bör utmönstras ur officiellt språkbruk och ersättas med ”fackligt
förtroendevald”.

1979/80:577 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i
lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen i enlighet med
följande:

1. att lagens omfattning utsträcks till att också omfatta interna föreningsangelägenheter,
möjligheter att ta till vara medlemmarnas intressen i mera ’
allmänna samhällsfrågor och politisk verksamhet,

2. att rätten till fackliga möten på betald arbetstid skrivs in i lagen,

3. att den fackliga organisationens rättigheter under alla förekommande
konflikter regleras i lagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att de fackliga organisationerna får tillträde till de arbetsplatser där man
har medlemmar och att utomstående sakkunniga, som de fackliga organisationerna
anlitar, också ges tillträde till arbetsplatsen.

AU 1980/81:6

5. att de fackligt förtroendevaldas och de fackliga organisationernas
ekonomiska rättigheter utökas i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att facklig organisation, som företräder minst en femtedel av de
anställda, omfattas av lagen om facklig förtroendemans ställning,

7. att sanktionsbestämmelserna utmönstras ur lagen,

8. att ovanstående förändringar ej görs dispositiva i lagen.

1979/80:1476 av Gunnar Nilsson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förstärkningar av förtroendemannalagen.

Motionernas motivering
Reformverksamheten på arbetslivets område

Socialdemokraterna anser i sin partimotion 995 att MBL inte har varit i
tillämpning tillräckligt lång tid för att en fullständig utvärdering skall företas.
Hittills vunna erfarenheter pekar dock entydigt på att en del justeringar
behövs. Bl. a. har det visat sig att information till de anställda och primära
förhandlingar ofta kommer för sent i beslutsprocessen, problem som inte
minst framträder inom koncernföretag. Det kan vidare övervägas om inte
fler tvingande bestämmelser i MBL aktualiseras vid ett fortsatt motstånd från
Svenska arbetsgivareföreningen mot ett centralt medbestämmandeavtal.
Regeringen bör snabbt lägga fram förslag i de mer begränsade frågor som nu
exemplifierats. Dessutom bör göras en förnyad bedömning av de ändringar
som år 1976 gjordes i den socialdemokratiska regeringens förslag till MBL
liksom av förhållandet mellan MBL och aktiebolagslagen.

I motionen konstateras att den under 1970-talet inledda omfattande
reformeringen av arbetslivet har stannat upp efter regeringsskiftet hösten
1976. Regeringen bör omgående ta upp överläggningar med arbetstagarnas
organisationer om det fortsatta reformarbetet. Utöver de ovan berörda
ändringarna i MBL bör man vid överläggningarna ta upp bl. a. frågan om de
allmänna villkoren för det fackliga arbetet liksom de fackliga förtroendemännens
ställning och arbetsförhållanden.

Vidare yrkar socialdemokraterna på nytt att den s. k. 200-kronorsregeln
omedelbart återinförs i MBL. Tidigare anförda skäl för att begränsa enskilda
arbetstagares skadeståndsansvar vid brott mot fredsplikt kvarstår och är
djupt förankrade hos arbetstagarna.

Avslutningsvis aktualiserar socialdemokraterna frågan om förhandlingar
vid överlåtelser av aktier. Om ett företag som drivs som aktiebolag överlåts
genom försäljning av hela eller del av aktiestocken gäller inte MBL:s regler
om primär förhandlingsskyldighet såvida inte parterna i överlåtelsen har
ställning som arbetsgivare. Denna brist i förhandlingssystemet påtalades i

1** Riksdagen 1980181. 18 sami. Nr 6

AU 1980/81:6

socialdemokratiska motioner till riksmötet 1976/77. Dessa behandlades
beträffande större företag i näringsutskottet och beträffande mindre och
medelstora företag i arbetsmarknadsutskottet. Utskotten förutsatte att
arbetsrättsliga frågeställningar av detta slag skulle övervägas sedan konkurrensutredningen
presenterat sina förslag. Någon proposition med anledning
av utredningens förslag har emellertid inte avlämnats och har inte heller
aviserats. De aktuella arbetsrättsliga frågorna bör tas upp till omedelbar
behandling inom regeringskansliet så att förslag kan föreläggas riksdagen
oberoende av tidpunkten för en proposition om en ny konkurrensbegränsningslag.

Tolkningen av 1970-talets arbetsrättsliga lagar vållar bekymmer framför
allt förde mindre företagarna. Detta hävdas av Rolf Clarkson m. fl. (m, fp) i
motion 1459, och de begär därför en översyn av den arbetsrättsliga
lagstiftningen. Vad motionärerna vänder sig emot är att felaktiga tolkningar
från företagens sida kan leda till stora skadeståndsbelopp. I vart fall bör inte
enklare brott mot lagstiftningen medföra skadestånd som står i orimlig
proportion till det brott som begåtts.

Alf Wennerfors (m) och Bertil Dahlén (fp) begär i motion 1487 en
utvärdering av den senaste tidens medbestämmandeutveckling. De erinrar
om att MBL bygger på tanken att parterna genom kollektivavtal skall ge
medbestämmandet dess egentliga utformning. Fortfarande saknas dock ett
grundläggande avtal på det för arbetsmarknaden tongivande området,
nämligen LO:s, PTK:s och SAF:s avtalsområde. I brist på avtal har
medbestämmandets omfattning kommit att avgöras av arbetsdomstolen.
Bl. a. har på denna väg tillsättning av chefsbefattning och fastställande av ett
företags budget kommit att omfattas av den primära förhandlingsskyldigheten.
Motionärerna hävdar att arbetsdomstolens praxis har skapat osäkerhet
om hur långt lagen egentligen sträcker sig och att den utveckling som har
skett inte är ägnad att främja ett effektivt arbetsliv och goda förbindelser
mellan parterna.

Även i motion 1492 av Bengt Wittbom (m) och Sten Svensson (m) begärs
en översyn av MBL. Översynen avses omfatta även lagen om anställningsskydd
och lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen).

När det gäller MBL pekar motionärerna på att en ramlagstiftning av det
slaget överlämnar åt rättspraxis att utveckla den närmare tillämpningen och
det även i frågor som till sin karaktär tangerar politiska bedömningar. De
anlägger vidare synpunkter på den negativa föreningsrätten och på
förhandlingsrätten. Invändningar görs mot reglerna om facklig vetorätt vid
entreprenadavtal. På den offentliga sektorn, konstaterar motionärerna, har
medbestämmandearbetet formaliserats och krånglats till alltför mycket med
risker för kostnader och effektivitetsförluster som inte är försvarbara.

AU 1980/81:6

På det område som regleras av lagen om anställningsskydd ser motionärerna
det som önskvärt att bredda möjligheterna att anlita korttidsanställd
personal med beaktande av denna personals behov av anställningstrygghet.
Översynen bör vidare omfatta lagens utformning och praktiska tillämpning
när det gäller grund för uppsägning vid lagöverträdelser eller onykterhet på
arbetsplatserna. Turordningen vid uppsägning och permitteringar anses
skapa balansproblem mellan å ena sidan de äldre anställdas behov av
trygghet och å andra sidan företagens behov av arbetskraft som är nödvändig
för en fortsatt positiv utveckling. Slutligen ifrågasätter motionärerna om en
arbetsgivare, som exempelvis har avskedat en anställd utan saklig grund och
döms att utge skadestånd härför, även skall ådömas skadestånd för att han i
samband med avskedandet har åsidosatt lagens formföreskrifter.

Johan Olsson (c) anser i motion 1809 att MBL i stort sett har motsvarat de
förväntningar som ställdes vid lagens tillkomst. Brister har dock påvisats och
irritationsmoment har förekommit. Sålunda har man från företagarhåll
påtalat tungroddhet och att lagen inte är anpassad till de små företagens
arbetsvillkor. De fackliga organisationerna menar att lagen inte är tillräckligt
långtgående. MBL anses även ge för vida tolkningsmöjligheter. Lagen bör
därför utvärderas med inriktning på att undanröja de brister som visat sig
föreligga.

Slutligen begär Gunnar Oskarson m. fl. (m) i motion 1811 en undersökning
av verkningarna av den nya arbetsrättsliga lagstiftningen. Undersökningen
bör inte göras som en fullständig utvärdering av lagstiftningen. Då
kan man befara att resultatet inte kommer fram inom rimlig tid. I stället bör
man uppdra åt oberoende experter att undersöka hur de nya lagarna och
avtalen fungerar i några företag av olika storlek och struktur men också i
några statliga och kommunala myndigheter. Undersökningen avses belysa
problemen ur såväl arbetsgivarnas som de anställdas synvinkel och skall ha
en praktisk inriktning.

Genomgripande förändringar av MBL, m. tn.

Vpk föreslår i motion 445 att riksdagen skall anta i motionen framlagda
förslag om ändringar i MBL. Ändringsförslagen berör lagens bestämmelser
om förhandlingsrätt, fredsplikt och skadestånd.

När arbetsgivarna fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt 11 och 12 §§
MBL kan de, som de alltid gjort, bestämma i kraft av ägandet. Skall
förhandlingsverksamheten vara meningsfull måste fackföreningarna kunna
vidta motåtgärder om förhandlingarna inte leder till uppgörelser. Lokala och
centrala fackföreningar måste i ett sådant läge ha rätt att vidta stridsåtgärder.
De båda bestämmelserna i MBL bör vidare byggas ut med vetorätt för de
fackliga organisationerna mot arbetsgivarens beslut i vissa frågor. De
åtgärder som avses är nedläggning, permittering, avsked och omplaceringar,

AU 1980/81:6

entreprenader samt data- och rationaliseringsverksamhet.

Fredspliktsreglerna gör det möjligt för arbetsgivarna, anför motionärerna,
att under löpande avtalsperiod försämra de arbetandes anställnings- och
arbetsvillkor genom produktionsförändringar, rationaliseringar m. m. Facket
och de arbetande själva måste i sådana situationer kunna tillgripa
stridsåtgärder när frågorna inte löses genom förhandlingar.

Nuvarande bestämmelser i MBL ålägger dessutom fackföreningarnas
företrädare att ingripa mot arbetare som tillgriper stridsåtgärder. Fackföreningarna
måste befrias från denna polisroll. Fredspliktsreglerna i 41—45 §§
bör sålunda utgå ur lagen. Slutligen bör möjligheten att döma arbetare och
fackliga organisationer till skadestånd slopas. I enlighet härmed bör 54 §
ändras och 55-70 §§ utgå ur lagen.

I samband med antagandet av dessa förslag till lagändringar bör riksdagen
enligt motionärerna uttala att strejkande arbetare aldrig skall kunna ådömas
skadestånd.

I partimotionen 1001 föreslår vpk att riksdagen skall uttala sig för och hos
regeringen begära förslag till grundläggande förändringar och kompletteringar
i MBL. Förslagen skall syfta till att ge de fackliga organisationerna
konkreta demokratiska rättigheter, slopa bestämmelser som begränsar
organisationernas möjligheter till självständig facklig kamp och göra det
möjligt för dem att ingå meningsfulla avtal.

De konkreta demokratiska rättigheter som bör tillföras MBL är enligt
motionen följande: Utvidgad förhandlings- och informationsrätt i alla frågor,
lagstadgad strejkrätt för lokal och central fackförening, vetorätt för
fackföreningar, rätt till fackliga möten på betald arbetstid samt fritt tillträde
till arbetsplatserna för forskare som anlitas av central eller lokal facklig
organisation.

Vpk återkommer i partimotionen 1003 till åliggandet för fackliga
förtroendevalda att gå emot medlemmar som tillgriper strejk under avtalstid.
Även om riksdagsmajoriteten ännu inte är beredd att slopa alla antistrejkbestämmelser
bör den dock kunna stödja kravet att fackliga organisationer
och förtroendevalda skall ha rätt att solidarisera sig med sina medlemmar
utan påföljder eller hinder i lagstiftningen. Vpk föreslår därför i motionen att
riksdagen skall av regeringen begära ett lagförslag av denna innebörd.

I partimotionen 575 yrkar vpk att riksdagen av regeringen skall begära
förslag om obligatorisk plats- och arbetsförmedling. Vpk anser sig inte kunna
acceptera att arbetsgivarna fritt kan avgöra vem som skall anställas.
Samhället måste ha de styrmedel som krävs för att genomföra angelägna
arbetsmarknadspolitiska mål. Alla ledigförklarade arbeten måste obligatoriskt
förmedlas av arbetsförmedlingarna.

En obligatorisk arbetsförmedling kan också hindra att en arbetssökande
nekas arbete på grund av svartlistning. Man bör i lag förbjuda på

AU 1980/81:6

arbetsmarknaden förekommande åsiktsregistreringar, personundersökningar
och svartlistning på grund av tidigare politisk eller facklig verksamhet.
Vpk yrkar därför i samma motion att det av regeringen skall begäras förslag
till lag även i denna fråga.

Marie-Ann Johansson m. fl. (vpk) yrkar i motion 398 att regeringen skall
lägga fram förslag som syftar till att allmänheten till ett pris av 5 kr. skall
kunna köpa utredningar, propositioner och betänkanden på arbetsrättens
område liksom ”populärversioner” som ges ut med redogörelser för den
arbetsrättsliga lagstiftningen. Särskilt för små fackklubbar och för fackligt
förtroendevalda kan det vara ekonomiskt kännbart att behöva betala fullt
pris för publikationer av de slag som nämnts.

Facklig vetorätt vid entreprenadavtal

Den verksamhet som bedrivs av icke-seriösa företag behandlas i motion
1000 av Lars Ulander m. fl. (s). Det framhålls att sådan verksamhet skapar
problem för samhället och de fackliga organisationerna men även för
näringslivet genom att utnyttja möjligheter till skattefusk, genom att sätta
den arbetsrättsliga lagstiftningen och avtal ur spel resp. genom att allvarligt
snedvrida konkurrensvillkoren. Motionärerna vill att regeringen skall
utarbeta ett åtgärdsprogram som syftar till att hindra företagen att kringgå
bestämmelser på arbetsrättens område.

I motionen erinras om att man har försökt komma till rätta med de
icke-seriösa företagen genom både arbets- och skatterättsliga åtgärder. På
den arbetsrättsliga sidan har det skett genom MBL:s bestämmelser om
facklig vetorätt vid entreprenadavtal. Vetorätten uppges ha haft stor
betydelse, men den begränsas i två avseenden. För det första förutsätts att
den fackliga organisationen har kollektivavtal med entreprenadupphandlaren.
Detta gör det många gånger svårt att inskrida mot exempelvis
icke-seriösa företag som är verksamma på den s. k. småarbetssektorn inom
byggbranschen. För det andra omfattar vetorätten enbart entreprenader.
Det kan vara tveksamt om vissa former av icke-seriöst företagande som
bedrivs inom t. ex. restaurang- och frisörbranscherna kan betraktas som
entreprenad i strikt mening.

På skatteområdet lägger motionärerna fram förslag till bättre kontroll av
B-skattsedlar. Denna del av motionen omfattas av yrkandet i motion 794 som
har hänvisats till skatteutskottet.

Motion 1814 av Bo Siegbahn m. fl. (m) riktar sig mot den fackliga
vetorätten vid entreprenadavtal. De påpekar inledningsvis att bestämmelserna
härom i MBL har införts som ett sätt att komma till rätta med
skatteflykt m. m. när s. k. grå arbetskraft anlitas. Missförhållanden av det
slaget bör man dock försöka avhjälpa genom åtgärder inom skattelagstiftningen
och inte genom lagregler på ett helt annat område, nämligen

AU 1980/81:6

arbetsrätten.

Motionärerna tar upp till diskussion vad som anförts i betänkandena InU
1975/76:45, AU 1978/79:11 och AU 1979/80:6 vid behandlingen av tidigare
motioner om den fackliga vetorätten. De framhåller härefter som från
rättslig synpunkt särskilt betänkligt att det utan stöd av lagstiftningen
förekommer en ganska rik flora av fackliga bojkotter mot entreprenörer och
andra missförhållanden. Vid sidan härav kan även anläggas samhällsekonomiska
synpunkter. Betydande merkostnader torde uppstå genom att de
anställda hos stat och kommun liksom inom det privata näringslivet söker
bibehålla eller tillskansa sig arbetsuppgifter som rationellt skulle kunna
ombesörjas av specialiserade företag.

Direktiven för den nya arbetsrättskommittén kan enligt motionärerna
knappast sägas omfatta problem av det slag som har berörts i motionen. Med
hänvisning härtill föreslår de att deras motion överlämnas till kommittén för
beaktande.

Negativ föreningsrätt

Eric Rejdnell m. fl. (fp, m) anför i motion 1482 att de föreningsrättsliga
reglerna inom arbetsrätten har inneburit att vi har fått starka organisationer
på såväl arbetsgivar- som arbetstagarsidan med ett betydande inflytande i
olika hänseenden. Denna centrering till ett fåtal starka organisationer har
otvivelaktigt medfört stabilitet på arbetsmarknaden. Många arbetsgivare och
arbetstagare har emellertid valt att stå utanför arbetsmarknadens organisationer.
Det är en demokratisk rättighet både att vara med i och att stå utanför
en organisation, och frågan om den negativa föreningsrätten måste skyddas
och regleras i lag. Motionärerna begär därför att förslag skall läggas fram om
en lagstadgad negativ föreningsrätt.

Förtroendemannalagen

Vpk begär i motion 577 en rad ändringar i förtroendemannalagen.
Utgångspunkten för förslagen är att vpk ser denna lag liksom övriga
arbetsrättsliga lagar från 1970-talet som uttryck för en klassamarbetspolitik.
De arbetsrättsliga lagarna bör emellertid enligt vpk.s uppfattning formuleras
så, att de underlättar de arbetandes kamp för ett bättre samhälle.

I enlighet med det anförda bör förtroendemannalagen utsträckas till att
omfatta även interna föreningsangelägenheter och politisk verksamhet samt
ge de fackligt förtroendevalda möjlighet att bevaka medlemmarnas intressen
i mer allmänna samhällsfrågor. Rätten att hålla fackliga möten på betald
arbetstid bör skrivas in i lagen. De fackliga organisationernas rättigheter
under konflikt bör regleras i lagen, exempelvis beträffande tillträde till
fackföreningslokaler på arbetsplatsen. Fackliga funktionärer och förtroendevalda
samt forskare och andra sakkunniga som anlitas av de fackliga

AU 1980/81:6

organisationerna måste ges rätt till tillträde till arbetsplatserna. Den fackliga
verksamheten måste bekostas av produktionen och utomstående experter
(arbetstagarkonsulter) få anlitas på arbetsgivarnas bekostnad. Även ersättningen
till de fackligt förtroendevalda bör förbättras när de fullgör sina
uppdrag. Den nuvarande förtroendemannalagen omfattar endast fackliga
organisationer som har kollektivavtal med arbetsgivarna. Detta bör ändras
så att lagen omfattar organisationer som företräder minst en femtedel av de
anställda. Bestämmelserna om att skadeståndsskyldighet kan åläggas en
facklig organisation bör utmönstras ur lagen.

De nya bestämmelserna som införs i lagen i enlighet med de ovan
föreslagna förändringarna skall inte göras dispositiva.

Mari-Ann Johansson (vpk) och Karin Nordlander (vpk) föreslår i motion
569 att begreppet facklig förtroendeman utmönstras ur det officiella
språkbruket och de arbetsrättsliga lagarna och ersätts med begreppet fackligt
förtroendevald. Härigenom skulle man få en könsneutral benämning som
dessutom skiljer mellan personer som är valda av organisationernas
medlemmar och funktionärer som är anställda av organisationerna.

Gunnar Nilsson m. fl. (s) begär i motion 1476 att regeringen skall ges till
känna vad i motionen anförts om förstärkningar av förtroendemannalagen.
Motionärerna påpekar att det förslag till en ny förtroendemannalag som år
1977 lades fram av nya arbetsrättskommittén har vunnit stark tilltro, särskilt
hos de fackliga huvudorganisationerna. Riksdagen har emellertid ännu inte
förelagts förslag till utvidgning eller förändring av den nuvarande förtroendemannalagen.
Härigenom har fullföljandet av medbestämmandereformen
förhalats, vilket är allvarligt. Medbestämmandelagen bygger nämligen på att
man i möjligaste mån skapar partsbalans i arbetet mellan parterna i fackliga
frågor som rör arbetstagare-arbetsgivare. En obalans finns redan mellan
parterna i företag med flera arbetsenheter på olika orter och i koncernföretag
på grund av den nuvarande lagens begränsning av det fackliga arbetet till i
princip den egna arbetsplatsen. Ännu allvarligare är den betydande olikhet i
inflytandehänseende som uppkommer mellan små och stora arbetsplatser.

Utskottet

Utskottet behandlar först ett antal motioner vilka med utgångspunkt i den
gällande arbetsrättsliga lagstiftningen innehåller utredningskrav m. m. av
mera övergripande slag. Därefter behandlar utskottet motionsyrkanden med
mera begränsade förslag på konkreta punkter. 1 ett avslutande avsnitt tar
utskottet upp motioner från ledamöter i vpk. Dessa motioner innehåller krav
som om de bifölls skulle innebära en total omdaning av det arbetsrättsliga
systemet.

1970-talet präglades av ett genomgripande reformarbete på det arbetsrättsliga
området. Ett stort antal nya lagar antogs som sammantaget innebar

AU 1980/81:6

en betydelsefull omgestaltning av förhållandena i arbetslivet. Områden, som
tidigare varit oreglerade eller överlämnade till parterna att sluta avtal om,
har lagts under en lagreglering av ibland ganska detaljerat slag. Trygghetslagarna,
medbestämmandelagen, förtroendemannalagen och arbetsmiljölagen
är de viktigaste av de nya lagarna. Vid sidan av dessa har tillkommit en
omfattande lagstiftning om rätt till ledighet, däribland en ny semesterlag, en
studieledighetslag och en lag om föräldraledighet.

De nya lagarna har tillkommit under bred politisk enighet. Ett utmärkande
drag för lagarna är att de i viktiga hänseenden bygger på principen att
arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal skall fylla ut och komplettera
regelsystemen. Redan vid tillkomsten av flera av lagarna stod det klart att det
kunde uppstå behov av förändringar sedan bestämmelserna varit i kraft
någon tid. Detta får anses naturligt mot bakgrund av att lagstiftningen har
kommit att omfatta nya områden och att verkningarna därför var svåra att
bedöma. Utredningar pågår f. n. beträffande anställningsskyddslagen,
medbestämmandelagen och semesterlagen. Ett utredningsarbete planeras
också om ledighetslagstiftningen.

Ändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen bör bygga på samverkan
mellan statsmakterna och arbetsmarknadens parter. Redan sambandet
mellan frågor som regleras i lag resp. kollektivavtal gör sådant samarbete
naturligt och nödvändigt. Därtill kommer att en effektiv arbetsrättslig
lagstiftning förutsätter en gemensam uppfattning mellan dels arbetsmarknadens
parter inbördes, dels parterna och statsmakterna när det gäller
formerna och de allmänna ramarna för lagstiftningen.

Det kan synas som vad här redovisats borde ge utrymme för diskussion och
omprövning av olika inslag i de nya regelsystemen mot bakgrund av vunna
erfarenheter och den allmänna utvecklingen i samhället. Så har emellertid
knappast varit fallet. Debatten har präglats mer av motsättningar än av
konstruktiva uppslag, och svårigheterna att nå fram till samlande lösningar
har varit påtagliga. Såsom konstateras i bl. a. den socialdemokratiska
partimotionen 995 har arbetet med att reformera arbetslivet stannat upp. En
viktig orsak till det läge som uppkommit är att SAF å ena sidan samt LO och
PTK å den andra inte har kunnat enas om ett avtal i medbestämmandefrågor.
Även om det på flertalet områden av arbetsmarknaden i övrigt träffats
medbestämmandeavtal har bristen på avtal på den enskilda sektorn medfört
att medbestämmandereformen blivit ofullgången och inte fått den bredd och
anpassning till skilda förhållanden inom arbetslivet som lagstiftaren förutsatte.

Flera av de motioner som behandlas i detta betänkande präglas av de
stämningar och tendenser som här skisserats. Det gäller motion 1492 av
Bengt Wittbom (m) och Sten Svensson (m) i vilken begärs en översyn av
medbestämmandelagen och trygghetslagarna. Motionärerna tar upp en rad
frågor, däribland utformningen av reglerna om primär förhandling och
information, bestämmelserna om veto i samband med entreprenad, möjlig -

AU 1980/81:6

heterna till korttidsanställning enligt anställningsskyddslagen samt utformningen
av turordningsreglerna i denna lag. Även frågor om saklig grund för
uppsägning samt skadestånd behandlas.

Johan Olsson (c) vill i motion 1809 få till stånd en utvärdering av MBL,
bl. a. med utgångspunkt i hur lagen fungerar i småföretag. Alf Wennerfors
(m) och Bertil Dahlén (fp) påtalar i motion 1487 nackdelen med att
medbestämmandeavtal inte träffats på SAF:s avtalsområde. Det har enligt
motionärerna lett till att arbetsdomstolen kommit att få spela en alltför stor
roll för rättsutvecklingen. Ett par omdiskuterade domar tas upp i det
sammanhanget. En särskild fråga som också diskuterats i den allmänna
debatten är skadestånden vid brott mot den arbetsrättsliga lagstiftningen.
Rolf Clarkson m. fl. (m, fp) begär i motion 1459 att reglerna skall ses över
och att inriktningen skall vara en lindrigare skadeståndsbedömning vid
enklare överträdelser av reglerna.

Från socialdemokratiskt håll har väckts en omfattande motion som rör
medbestämmandelagen. I den redan nämnda motionen 995 med Olof Palme
som första namn begär man sålunda att 200-kronorsregeln skall återinföras.
Vidare aktualiserar motionärerna en rad förslag om framtida ändringar i
lagstiftningen. Det gäller frågor som behandlades då lagstiftningen antogs
men i vilka riksdagsbeslutet inte kom att överensstämma med propositionen
från den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Det gäller vidare
regelsystemet om information och primär förhandling vilket enligt motionärerna
är konstruerat så, att arbetstagarna ofta kommer för sent in i
beslutsprocessen. Inflytandet i koncerner och medbestämmandelagens
förhållande till aktiebolagslagen tas också upp, liksom frågan om arbetstagarnas
inflytande då företag överlåts genom aktietransaktioner.

Motionen mynnar ut i ett yrkande att regeringen skall ta upp överläggningar
med arbetstagarnas organisationer om det fortsatta arbetet på
reformering av arbetslivet. Förutom de konkreta punkter som tidigare
nämnts föreslår motionärerna att vid överläggningarna skall tas upp bl. a.
frågor som rör de allmänna villkoren för det fackliga arbetet på arbetsplatserna.
Den sistnämnda frågan behandlas också i motion 1476 av Gunnar
Nilsson m. fl. (s). I den motionen aktualiseras det förslag som nya
arbetsrättskommittén för tre år sedan lade fram till en ny förtroendemannalag.

Enligt utskottets uppfattning finns det anledning att ta fasta på det förslag
om överläggningar som förs fram i den socialdemokratiska motionen.
Sådana överläggningar bör emellertid få en vidare ram än som anges i
motionen. Utskottet vill sålunda förorda att regeringen söker fä till ständ
överläggningar med arbetsmarknadens parter om reformverksamheten på det
arbetsrättsliga området. Det kan vara lämpligt att i sådana överläggningar ta
upp frågan om i vilka former problemen skall behandlas och den allmänna
inriktningen av reformverksamheten. Utgångspunkten måste vara att på ett
ändamålsenligt sätt driva arbetet vidare med att förnya arbetslivet och

AU 1980/81:6

fördjupa arbetsdemokratin. En allmän inriktning bör vara att på grundval av
den nuvarande lagstiftningen och erfarenheterna av denna finna smidiga
lösningar som kan främja goda samarbetsformer och vidareutveckla ett reellt
medinflytande för de anställda. En viktig praktisk sak är samordningen med
det utredningsarbete som pågår i dag. Det är önskvärt att det inte fördröjs på
grund av de föreslagna överläggningarna. Ett särskilt skäl att nu föra fram
frågan om överläggningar är att regeringen i proposition 1980/81:20 om
besparingar i statsverksamheten m. m. förutskickat att den under år 1981
skall lägga fram förslag på det arbetsrättsliga området.

Utskottet anser sig inte ha anledning att anlägga detaljerade synpunkter på
vilka frågor som bör tas upp under de överläggningar som utskottet uttalat sig
för men utgår från att ett viktigt tema kommer att vara de hittillsvarande
erfarenheterna av lagstiftningen och att därmed problemställningar av det
slag som behandlas i de tidigare nämnda motionerna kommer att diskuteras.
Även erfarenheter från vårens arbetskonflikt kan självfallet komma upp till
behandling, bl. a. tänker utskottet därvid på den diskussion som i anslutning
till en dom i arbetsdomstolen (1980:94) uppstått om möjligheterna att i
samband med arbetskonflikt innehålla intjänad lön och om lockouträttens
allmänna omfattning.

Utskottet är medvetet om att en förutsättning för att överläggningar av det
slag som här skisserats skall visa sig meningsfulla är att man på olika håll
nalkas problemen på ett öppet sätt och i en vilja till samförstånd. Att finna
lösningar på problemen är en viktig förutsättning för att Sverige på sikt skall
kunna hävda sin ställning som en ledande industrination.

Vad utskottet sålunda anfört i anslutning till de nu behandlade motionerna
995, yrkandena 2-4, 1459, 1476, 1487, 1492 och 1809 bör regeringen
underrättas om.

Som tidigare sagts innehåller motion 995 också ett yrkande om omedelbar
ändring i medbestämmandelagen genom att maximiregeln om 200 kr. i
skadestånd för enskild arbetstagare återinförs.

Utskottet har tidigare avvisat yrkanden av detta slag och är inte heller i dag
berett att tillstyrka detsamma. Utskottet ser det emellertid som naturligt att -därest de tidigare förordnade överläggningarna kommer till stånd - även
skadeståndsreglerna i medbestämmandelagen blir föremål för diskussion
mot bakgrund av bl. a. den hittillsvarande tillämpningen.

En undersökning av verkningarna av den nya arbetsrättsliga lagstiftningen
föreslår Gunnar Oskarson m. fl. (m) i motion 1811. Motionärerna vill ha en
utvärdering av hur de nya lagarna och avtalen fungerat i dels några företag av
olika storlek och struktur, dels några statliga och kommunala myndigheter.
Undersökningen föreslås bli utförd av oberoende experter i samverkan med
arbetsmarknadens parter.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är värdefullt med
undersökningar som belyser hur de nya arbetsrättsliga reglerna fungerar i

AU 1980/81:6

praktiken. Då medbestämmandelagen infördes stod det klart att det var
viktigt med forskningsinsatser av detta slag. Därför inrättades ett särskilt
forskningsorgan, Arbetslivscentrum, med uppgift bl. a. att följa den
praktiska tillämpningen av den arbetsrättsliga lagstiftningen på både det
privata och det offentliga området. Mycket av den forskning som bedrivs i
Arbetslivscentrums regi sker ute i företagen tillsammans med företrädare för
facket och företagsledning och har alltså den inriktning motionärerna tänkt
sig. Man kan också hänvisa till den forsknings- och utredningsverksamhet
som bedrivs vid universiteten eller i regi av Personaladministrativa rådet
samt till de förut nämnda arbetsrättsliga kommittéerna. Enligt utskottets
uppfattning bör det vara möjligt att tillgodose motionärernas önskemål inom
de ramar som f. n. finns för forskning och utredning. Utskottet är därför inte
berett att förorda att riksdagen skall begära en speciell undersökning av det
slag motionärerna tänker sig.

Frågan om den fackliga vetorätten vid entreprenadavtal behandlas från
skilda utgångspunkter i två motioner, 1 000 av Lars Ulander m. fl. (s) och
1814 av Bo Siegbahn m. fl. (m).

Medbestämmandelagen ger de fackliga organisationerna under vissa
förutsättningar vetorätt i ett fall, nämligen i fråga om entreprenadavtal och
liknande som innebär att arbetsgivaren avser att låta utföra visst arbete på
arbetsplatsen med arbetskraft som inte har anställning där. Dessa bestämmelser
finns i 38-40 §§. De innebär i korthet att arbetsgivaren skall på eget
initiativ förhandla med den fackliga organisationen på företaget om en
aktuell entreprenad eller annat liknande avtal. Om enighet inte uppnås och
organisationen bedömer att entreprenaden kan antas medföra ett åsidosättande
av lag eller kollektivavtal eller eljest strida mot vad som är godtaget
inom parternas avtalsområde, så kan organisationen förbjuda att entreprenaden
kommer till stånd. Denna vetorätt skall normalt utövas av central
arbetstagarorganisation.

Lars Ulander m. fl. begär i sin motion ett åtgärdsprograrn som syftar till att
hindra företagare att kringgå arbetsrättsliga bestämmelser. Av motiveringen
framgår att motionärerna vill ha effektiva åtgärder mot icke-seriösa företag
på grund av de problem sådana företag skapar för samhället, de fackliga
organisationerna och det övriga näringslivet. Som en betydelsefull åtgärd
pekar motionärerna på den fackliga vetorätten vid entreprenadavtal som
införts genom medbestämmandelagen. Möjligheterna att med hjälp av
denna vetorätt stoppa icke-seriösa företag begränsas emellertid i två
avseenden. Den första begränsningen ligger i att den fackliga organisationen
måste ha avtal med entreprenadupphandlaren för att kunna utöva vetorätten.
Detta sägs ge exempelvis icke-seriösa byggföretag fritt spelrum i
småarbetssektorn inom byggbranschen. För det andra begränsas vetorätten
till entreprenader i strikt mening, och det är därför tveksamt om den kan

AU 1980/81:6

användas mot vissa former av icke-seriöst företagande inom t. ex. restaurang-
och frisörbranscherna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att företagande i icke-seriösa
former som därtill ofta bygger på att s. k. grå arbetskraft används utgör ett
allvarligt och växande problem. Allmänt kan konstateras att problem av
denna räckvidd måste angripas på olika vägar. Utskottet har haft anledning
att gå in på spörsmål av det slaget i sitt i dagarna till justitieutskottet avgivna
yttrande AU 1980/81:1 y över den socialdemokratiska partimotionen 1979/
80:1120 om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. På åtgärdssidan
kan f. ö. noteras att Lars Ulander m. fl. i sin motion som ett konkret uppslag
har presenterat ett system för skärpt kontroll av B-skattsedlar. Denna del av
motionen, som ovan inte redovisats, behandlas av skatteutskottet i
betänkandet SkU 1980/81:8. Med hänsyn till att närliggande frågor inom kort
kommer att prövas av riksdagen i nyss angivna sammanhang anser sig
utskottet inte böra föreslå någon åtgärd på grund av motion 1000.

Bestämmelserna om den fackliga vetorätten vid entreprenadavtal tas, som
nämnts, upp från en annan utgångspunkt i motion 1814 av Bo Siegbahn m. fl.
De påpekar att bestämmelserna i medbestämmandelagen har införts som ett
sätt att komma till rätta med skatteflykt m. m. när grå arbetskraft används.
Missförhållanden av det slaget bör man dock försöka avhjälpa genom
åtgärder inom skattelagstiftningen och inte genom lagregler inom arbetsrätten.
Motionärerna påstår vidare att det utan stöd av lagstiftningen
förekommer en rik flora av fackliga bojkotter mot företag, vilket de från
rättvisesynpunkt finner betänkligt. Motionärerna lägger även samhällsekonomiska
aspekter på frågan. De menar att betydande merkostnader kan
uppstå genom att de anställda på både den offentliga och privata sidan söker
behålla eller tillskansa sig arbetsuppgifter som mer rationellt skulle kunna
utföras av specialiserade företag. Motionärerna kan inte finna att problem av
de slag de har berört omfattas av direktiven för nya arbetsrättskommittén,
och de föreslår därför att motionen överlämnas till kommittén för
beaktande.

Det ingår i nya arbetsrättskommitténs uppdrag att allmänt följa introduktionen
och tillämpningen av medbestämmandelagen och föreslå de förändringar
som kommittén finner påkallade. Kommittén kan alltså ta upp
problem av den art motionärerna anser föreligga. Med hänsyn härtill och till
de tidigare i betänkandet föreslagna överläggningar med arbetsmarknadens
parter om reformverksamheten på det arbetsrättsliga området bör motionen
inte föranleda någon åtgärd.

Eric Rejdnell m. fl. (fp, m) tar i motion 1482 upp en under många år
omdiskuterad fråga, nämligen det rättsliga skyddet för arbetstagare som
väljer att stå utanför de fackliga organisationerna, den s. k. negativa
föreningsrätten. Motionärerna vill att lagförslag i denna fråga skall läggas

AU 1980/81:6

fram. Förslaget avses även ge skydd åt företag som inte är anslutna till en
arbetsgivarorganisation.

Nya arbetsrättskommittén skall enligt sina direktiv behandla den negativa
föreningsrätten. Resultatet av utredningens överväganden bör avvaktas
innai) riksdagen tar ställning i sakfrågan. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet motionen.

Från vpk:s sida begärs omfattande ändringar i medbestämmandelagen och
förtroendemannalagen. Utgångspunkten för förslagen är att vpk ser
1970-talets arbetsrättsliga lagstiftning som resultat av en ”klassamarbetspolitik”,
enligt vilken samarbetslösningar mellan kapital och arbete är den
naturliga förutsättningen. Detta sägs emellertid vara ”reformistiska illusioner”.

Utifrån sådana tankegångar vill vpk i två partimotioner få till stånd
genomgripande förändringar av medbestämmandelagen. I den ena motionen,
445, yrkas att riksdagen skall företa omedelbara ändringar i lagen i enlighet
med de lagförslag som läggs fram i motionen. Ändringsförslagen innebär att
förhandlingsreglerna i 11 och 12 §§ byggs ut med strejkrätt samt facklig
vetorätt i vissa frågor, att fredspliktsreglerna helt avskaffas och att
bestämmelser som gör det möjligt att döma ut skadestånd av arbetstagare
och fackliga organisationer utgår ur lagen.

I den andra partimotionen, 1001, yrkar vpk att riksdagen skall begära
förslag av regeringen till ändringar av medbestämmandelagen. Dessa förslag
skall syfta till att ge de fackliga organisationerna ”konkreta demokratiska
rättigheter”. Motionärerna vill därför slopa bestämmelser som de anser
begränsa organisationernas möjligheter till självständig facklig kamp.
Därigenom skulle det bli möjligt att ingå meningsfulla avtal.

I 42 § medbestämmandelagen finns regler om arbetstagar- och arbetsgivarorganisationernas
ansvar för fredsplikten. Reglerna innebär bl. a. att
organisationerna inte får anordna eller medverka vid olovliga stridsåtgärder.
Under avtalstid skall organisationerna dessutom söka hindra att sådana
åtgärder vidtas och verka för att pågående stridsåtgärder upphör. Vpk:s
förslag i motionerna 445 och 1001 innebär att dessa liksom övriga
fredspliktsregler avskaffas. I en tredje partimotion, 1003, återkommer vpk
med begäran om ett lagförslag som skall göra att de fackligt förtroendevalda
slipper att gå emot sina egna medlemmar när dessa anser sig tvingade att gå i
konflikt.

Vpk:s krav på utformningen av medbestämmandelagen framställdes redan
vid lagens tillkomst. Kraven har senare aktualiserats av vpk vid åtskilliga
tillfällen. De har i samtliga fall avvisats av riksdagen. Det finns inte skäl för
riksdagen att ändra ståndpunkt. Det är en sak att medbestämmandelagen
liksom övrig arbetsrättslig lagstiftning behöver ändras eller vidareutvecklas
på grund av de erfarenheter som har gjorts under den tid lagstiftningen har
varit i tillämpning och för att man skall gå vidare i arbetet på arbetslivets

AU 1980/81:6

demokratisering. Reformverksamhet av det slaget har utskottet varit inne på
i det inledande avsnittet. En annan sak är att, som vpk vill, från grunden riva
upp den reform som medbestämmandelagen utgör och som i sin tur bygger på
ett arbetsrättsligt system som fungerat under lång tid. Utskottet avstyrker de
tre aktuella vpk-motionerna.

I sammanhanget tar utskottet upp vpk:s partimotion 575, vari begärs
förslag om obligatorisk arbetsförmedling samt förbud mot åsiktsregistrering,
personundersökningar och svartlistning av arbetande.

Dessa frågor har behandlats flera gånger tidigare i riksdagen, av utskottet
senast i betänkandet AU 1978/79:2. Utskottet hänvisar till de ställningstaganden
som där redovisas och avstyrker lagstiftningskraven.

Vidare begär vpk i partimotionen 577 en rad ändringar i förtroendemannalagen.
Enligt vpk bör begreppet facklig verksamhet vidgas, rätt att hålla
fackliga möten på betald arbetstid införas och de fackliga organisationernas
rättigheter vid konflikter regleras. Utomstående fackliga funktionärer och
förtroendevalda liksom anlitade sakkunniga bör få tillträde till arbetsplatserna.
Den fackliga verksamheten skall finansieras av produktionen, och
ersättningarna till fackliga förtroendevalda bör förbättras. Skadeståndsskyldighet
skall inte kunna åläggas en facklig organisation. Lagen bör även
omfatta förtroendevalda som utses av minoritetsorganisationer. De regler
som nu nämnts får inte göras dispositiva.

Utskottet går i detta sammanhang inte in på detaljförslagen i motionen
utan hänvisar till vad tidigare föreslagits om överläggningar mellan
regeringen och arbetsmarknadens parter om reformverksamheten på det
arbetsrättsliga området. Motionen avstyrks således.

Till sist tar utskottet upp ett par motioner med speciella yrkanden.

Marie-Ann Johansson (vpk) och Karin Nordlander (vpk) föreslår i
motion 569 att begreppet facklig förtroendeman utmönstras ur det officiella
språkbruket och de arbetsrättsliga lagarna och ersätts med begreppet fackligt
förtroendevald. Avsikten med förslaget är att få en könsneutral beteckning.

I svenskt språkbruk finns en mängd befattningar i vilka -man ingår. Detta
uppfattas knappast allmänt som ett problem från den synpunkt motionärerna
anlägger. Det gäller om exempelvis begreppen talman, ombudsman och
nämndeman. Från denna utgångspunkt bör också facklig förtroendeman
kunna accepteras såsom en benämning som omfattar både kvinnor och män.
Avgörande för terminologin bör emellertid vara det språkbruk som de
fackliga organisationerna använder. Om man i dem går in för en annan
terminologi bör lagstiftaren följa efter. Utskottet vill dessutom påpeka att
motionärernas förslag ingalunda är invändningsfritt. En facklig förtroendeman
behöver inte nödvändigtvis vara tillsatt genom val. Språkliga problem
kan också uppstå genom att ordet vald har olika böjningsformer för
maskulinum och femininum singularis (valde och valda).

AU 1980/81:6

Sammanfattningsvis anser utskottet att det inte finns skäl att föreslå någon
åtgärd på grund av motionen.

Marie-Ann Johansson m. fl. (vpk) lägger i motion 398 fram ytterligare ett
förslag och det gäller om billighetsutgåvor av arbetsrättsliga publikationer.
Motionärerna vill att allmänheten skall få möjlighet att köpa utredningar,
propositioner och betänkanden på arbetsrättsområdet till ett pris av 5 kr.
Även populärversioner med redogörelser för arbetsrättslagstiftningen bör
kunna köpas till samma pris. Motionärerna pekar på att det särskilt för små
fackklubbar och fackligt förtroendevalda kan vara ekonomiskt kännbart att
betala fullt pris för de nämnda publikationerna.

Utskottet kan inte biträda förslaget att riksdagstryck och offentliga
utredningar på just arbetsrättsområdet skall försäljas till ett lågt specialpris.
Populärversioner i form av informationsbroschyrer och liknande brukar till
mycket lågt pris eller helt kostnadsfritt tillhandahållas av arbetsmarknadsdepartementet
vid införandet av nya arbetsrättsliga lagar. Den senast utgivna
broschyren, om 1977 års arbetsmiljölag, kunde rekvireras utan kostnad. I
övrigt hänvisar utskottet till att de fackliga organisationerna har en
omfattande utgivning av arbetsrättsliga publikationer avsedda för den
fackliga verksamheten. Utskottet avstyrker motionen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande reformverksamheten på arbetslivets område

att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:995
yrkandena 2-4, 1979/80:1459, 1979/80:1476, 1979/80:1487.
1979/80:1492 och 1979/80:1809 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om initiativ till överläggningar
mellan regeringen och arbetsmarknadens parter,

2. beträffande 200-kronorsregeln

att riksdagen avslår motion 1979/80:995 yrkande 1,

3. beträffande en expertundersökning av verkningarna av den
arbetsrättsliga lagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1979/80:1811,

4. beträffande ätgärdsprogram för att hindra kringgående av
arbetsrättsliga bestämmelser

att riksdagen avslår motion 1979/80:1000,

5. beträffande facklig vetorätt vid entreprenadavtal
att riksdagen avslår motion 1979/80:1814,

6. beträffande den negativa föreningsrätten
att riksdagen avslår motion 1979/80:1482,

AU 1980/81:6

7. beträffande genomgripande förändringar av medbestämmandelagen
m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1979/80:445, 1979/80:575,
1979/80:577, 1979/80:1001 och 1979/80:1003 yrkande 2,

8. beträffande begreppet facklig förtroendeman
att riksdagen avslår motion 1979/80:569,

9. beträffande billighetsutgåvor av arbetsrättsliga publikationer
att riksdagen avslår motion 1979/80:398.

Stockholm den 18 november 1980

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s), Alf Wennerfors
(m), Arne Fransson (c), Erik Johansson (s), Sten Svensson (m), Frida
Berglund (s), Pär Granstedt (c), Lars Ulander (s), Margit Odelsparr (c),
Marianne Stålberg (s), Eva Winther (fp), Sune Johansson (s), Bengt
Wittbom (m) och Nils-Olof Grönhagen (s).

Reservation

Reformverksamheten på arbetslivets område (mom. 1)

Anna-Greta Leijon, Erik Johansson, Frida Berglund, Lars Ulander,
Marianne Stålberg, Sune Johansson och Nils-Olof Grönhagen (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar ”Ändringar i”
och på s. 16 slutar ”hittillsvarande tillämpningen” bort ha följande lydelse: Även

om det pågår en viss utredningsaktivitet måste det konstateras att
regeringen under senare år varit påtagligt passiv i frågor som rör arbetslivets
demokratisering. Det är alltså riktigt när socialdemokraterna i sin partimotion
konstaterar att arbetet på reformeringen av arbetslivet stannat upp.

En orsak till detta är att LO och PTK inte lyckats få till stånd ett
medbestämmandeavtal med SAF, trots att medbestämmandelagen varit i
kraft i snart fyra år. Eftersom det hela tiden stått klart att medbestämmandereformen
bygger på att den grundläggande lagregleringen kompletteras
med avtal, måste avsaknaden av avtal på SAF:s avtalsområde ses som en
allvarlig brist. Det är anmärkningsvärt att det inte varit möjligt att få till stånd
ett medbestämmandeavtal på detta område, då man kunnat träffa överenskommelser
på övriga delar av den kollektivavtalsreglerade arbetsmarkna -

AU 1980/81:6

den. Nackdelen av det uteblivna avtalet har dessutom förstärkts genom att
regeringen inte velat lägga fram förslag till en ny förtroendemannalag förrän
frågan om medbestämmandeavtal på den enskilda sektorn lösts.

Enligt utskottets uppfattning bör man söka ändra det nuvarande läget.
Såsom föreslås i motion 995 bör regeringen ta upp överläggningar med
arbetsmarknadens parter i syfte att föra arbetet vidare med en förnyelse av
arbetslivet. Om det inte visar sig möjligt att få till stånd erforderliga avtal på
medbestämmandeområdet får man pröva andra vägar, däribland en utbyggnad
av medbestämmandelagstiftningen. Utskottet vill betona att det
självfallet inte kan bli fråga om att i något avseende sänka nivån på de
anställdas nuvarande möjligheter till inflytande. De arbetandes rättigheter
och de villkor i övrigt som i dag finns får alltså inte försämras. Den självklara
utgångspunkten för överläggningarna liksom för pågående utredningar på
det arbetsrättsliga området måste vara en strävan att fördjupa arbetsdemokratin.

En viktig fråga som måste behandlas vid överläggningarna är villkoren för
den fackliga verksamheten på arbetsplatserna. På grundval av det förslag
som nya arbetsrättskommittén för snart fyra år sedan lade fram bör i enlighet
med motion 1476 av Gunnar Nilsson m. fl. (s) förtroendemannalagstiftningen
reformeras. Andra problem som bör diskuteras är, såsom anförs i den
socialdemokratiska partimotionen 995, de frågor som behandlades då
medbestämmandelagen antogs men i vilka riksdagsbeslutet inte kom att
överensstämma med propositionen från den dåvarande socialdemokratiska
regeringen. Vidare bör man ta upp konstruktionen av reglerna om
information och primär förhandling som innebär att arbetstagarna ofta
kommer för sent in i beslutsprocessen. Inflytandet i koncerner för de
anställda och medbestämmandelagens förhållande till aktiebolagslagen bör
också behandlas, liksom frågan om arbetstagarnas inflytande då företag
överlåtes genom aktietransaktioner. Frågor som aktualiserats på senare tid
och som också bör tas upp är rätten att i samband med arbetskonflikt
innehålla intjänad lön (arbetsdomstolens dom 1980:94) och lockouträttens
allmänna omfattning.

Ett särskilt skäl att nu föra fram frågan om överläggningar är att regeringen
i proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten m. m. förutskickat
att den under år 1981 skall lägga fram förslag på det arbetsrättsliga
området.

Motion 995 har också ett yrkande om omedelbar ändring i medbestämmandelagen
genom att maximiregler om 200 kr. i skadestånd för enskild
arbetstagare återinförs. Utskottet ser det som naturligt att - därest de
tidigare förordade överläggningarna kommer till stånd - även skadeståndsreglerna
i medbestämmandelagen blir föremål för diskussion mot bakgrund
av bl. a. den hittillsvarande tillämpningen.

Slutligen i detta sammanhang vill utskottet betona att de förordade
överläggningarna inte får fördröja det utredningsarbete som i dag pågår,

AU 1980/81:6

t. ex. inom nya arbetsrättskommittén.

Vad utskottet anfört i anslutning till motionerna 995 och 1476 bör
regeringen underrättas om.

Förutom i de båda ovan behandlade motionerna behandlas mer övergripande
frågor om lagstiftningens innehåll och arbetsrättens utveckling upp i
motionerna 1492 av Bengt Wittbom (m) och Sten Svensson (m), 1809 av
Johan Olsson (c), 1487 av Alf Wennerfors (m) och Bertil Dahlén (fp) samt
1459 av Rolf Clarkson m. fl. (m,fp). I motionerna aktualiseras en mängd
frågor som i och för sig faller inom ramen för vad som kan tas upp i de
överläggningar som utskottet uttalat sig för. Inriktningen på motionerna är
emellertid inte av det progressiva slag som bör prägla överläggningarna och
utskottet finner därför inte skäl att föreslå någon åtgärd på grund av
motionerna. Dessa avstyrks sålunda.

dels att utskottet under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande reformverksamheten på arbetslivets område

A. att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:995
yrkandena 2-4 och 1979/80:1476 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om initiativ till överläggningar
mellan regeringen och arbetsmarknadens parter,

B. att riksdagen avslår motionerna 1979/80:1459,1979/80:1487,
1979/80:1492 och 1979/80:1809.

AU 1980/81:6

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionsyrkandena 2

Reformverksamheten på arbetslivets område 2

Genomgripande förändringar av MBL, m. m 3

Facklig vetorätt vid entreprenadavtal 6

Negativ föreningsrätt 6

Förtroendemannalagen 6

Motionernas motivering 7

Reformverksamheten på arbetslivets område 7

Genomgripande förändringar av MBL, m. m 9

Facklig vetorätt vid entreprenadavtal 11

Negativ föreningsrätt 12

Förtroendemannalagen 12

Utskottet 13

Utskottets hemställan 21

Reservation

Reformverksamheten på arbetslivets område (s) 22

■