AU 1980/81:5

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1980/81:5

om anställningsskydd
Sammanfattning

I betänkandet behandlas fem motioner om anställningsskydd. Tre av dem
är partimotioner från vpk, nämligen 444.1003 och 1491. Vpk tar upp frågan i
vad mån deltagande i arbetskonflikter, samarbetssvårigheter m. m. skall
utgöra saklig grund för uppsägning eller avskedande. Liknande förslag har
tidigare lagts fram av vpk utan att vinna bifall. Utskottet föreslår att
riksdagen skall avslå yrkandena även denna gång. Övriga vpk-förslag gäller
permitteringslön, vikariat, följderna för arbetsgivare som bryter mot
turordningsreglerna samt vissa tidsfrister och förfaranderegler. Förslagen
avstyrks. Utskottet hänvisar till anställningsskvddskommitténs pågående
arbete.

Anställningsskyddslagen är inte tillämplig på arbetstagare i företagsledande
ställning. Joakim Ollén förespråkar i motion 738 att undantag skall göras
för en vidare krets av högre befattningshavare än vad reglerna i dag innebär.
Utskottet vill inte gå med på denna försämring av anställningsskyddet för
högre befattningshavare och avstyrker därför motionen.

I den femte motionen, 978, begär Ingegerd Elm m. fl. (s) ändring i lagen
om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning
av värnpliktstjänstgöring m. m. Enligt den lagen är det tillätet att träffa avtal
om anställning för begränsad tid för den som skall påbörja värnpliktstjänstgöring
för längre tid än tre månader. Motionärerna anser att detta är en sadan
inskränkning i anställningsskyddet att lagen bör ändras. Utskottet framhäller
att avsikten med bestämmelsen är att förbättra möjligheterna till anställning
för ungdomar som väntar på att göra sin första värnpliktstjänstgöring eller
motsvarande grundutbildning och avstyrker därför motionen.

Motionerna

Anställningsskyddet för företagsledande personal

1979180:738 av Joakim Ollén (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
anställningsskyddslagen, syftande till att sådan chefsperson som omförmäls i
motionen inte skall omfattas av anställningsskyddslagen.

1 Riksdagen 1980181. 18 sami. Nr 5

AU 1980/81:5

Saklig grund för uppsägning och avskedande

1979/80:444 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar

1. att deltagande i arbetskonflikt, oavsett sådan är lag- eller avtalsstridig,
aldrig kan utgöra saklig grund för uppsägning eller avsked,

2. att samarbetssvårigheter med arbetsköpare eller med arbetskamrater,
olovlig bortovaro, ordervägran, olämpligt uppträdande o. d. endast i
utomordentligt sällsynta fall kan läggas till grund för uppsägning eller avsked
och då under förutsättning av den lokala fackliga organisationens godkännande.

1979180:1003 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hemställer hos regeringen om lagförslag
innebärande

1. att deltagande i strejk aldrig får utgöra saklig grund för avskedande.
Yrkande 2 i motionen behandlas i betänkandet AU 1980/81:6.

Permittering m. m.

1979/80:1491 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar

1. anta följande som Motionärernas förslag betecknade förslag till lag om
ändring i lagen om anställningsskydd (1974:12) 21 § att gälla fr. o. m. den 1
juli 1980:

Nuvarande lydelse

Motionärernas förslag

21 §

Arbetstagare, som under anställningstiden
har varit permitterad mer
än tvä veckor i följd eller sammanlagt
mer än 30 dagar under samma kalenderår,
har rätt till lön och andra
anställningsförmåner för överskjutande
permitteringstid, såvida ej permitteringen
är en följd av att arbetet
är säsongbetonat eller annars till sin
natur icke sammanhängande.

Förmåner som motsvarande tillämpning.

Om anställningsförmån icke sammanhängande

Arbetstagare, som under anställningstiden
blir permitterad har rätt
till lön och andra anställningsförmåner
för permitteringstiden, såvida ej
permitteringen är en följd av att
arbetet är säsongbetonat eller annars
till sin natur icke sammanhängande.

AU 1980/81:5

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

2. att ge regeringen i uppdrag att förelägga förslag till lag om vikariat i
enlighet med motionen,

3. att anta följande som Motionärernas förslag betecknade förslag till lag
om ändring i lagen om anställningsskydd (1974:12) att gälla fr. o. m. den 1
juli 1980:

Vill arbetstagare göra gällande att
uppsägning eller avskedande är ogiltigt,
skall arbetsgivaren underrättas
härom inom två veckor efter det att
uppsägningen eller avskedandet
skedde. Har arbetstagaren ej erhållit
skriftligt besked om uppsägningen
eller avskedandet med uppgift om
vad han skall iakttaga, om han vill
göra gällande att åtgärden är ogiltig,
uppgår tidsfristen till fyra veckor och
räknas från den dag då anställningen
enligt uppsägningen eller avskedandet
upphörde.

Har inom gic

Iakttager arbetstagaren 1;

Vill arbetstagare göra gällande att
uppsägning eller avskedande är ogiltigt,
skall arbetsgivaren underrättas
härom inom två månader efter det
att uppsägningen eller avskedandet
skedde. Har arbetstagaren ej erhållit
skriftligt besked om uppsägningen
eller avskedandet med uppgift om
vad han skall iakttaga, om han vill
göra gällande att åtgärden är ogiltig,
uppgår tidsfristen till fyra månader
och räknas från den dag då anställningen
enligt uppsägningen eller
avskedandet upphörde,
ut.

an förlorad.

Arbetstagare har ej företrädesrätt
till ny anställning innan han till
arbetsgivaren anmält anspråk på
sådan företrädesrätt. Antager arbetstagaren
erbjudande om ny anställning,
är han skyldig att tillträda först
efter skäligt rådrum.

Avvisar arbetstagaren

Arbetsgivare är skyldig att undersöka
om arbetstagare med företrädes'rätt
vill utnyttja denna rätt. Antager
arbetstagaren erbjudande om ny
anställning, är han skyldig att tillträda
anställningen först efter skäligt
rådrum,
företrädesrätten förfallen.

34 §

Ar uppsägning ej sakligt grundad,
skall den på yrkande av arbetstagaren
förklaras ogiltig. Detta gäller
dock ej om uppsägningen angripes
enbart på den grund att den strider
mot bestämmelse om turordning.

Uppkommer tvist anställningen består.

För tiden skall upphöra.

Är uppsägning ej sakligt grundad,
skall den på yrkande av arbetstagaren
förklaras ogiltig. Detta gäller
även om uppsägningen angripes
enbart på den grund att den strider
mot bestämmelse om turordning.

AU 1980/81:5

Anställning för viss tid på grund av värnpliktstjänstgöring

1979180:978 av Ingegerd Elm m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära om
översyn av Lag om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare
med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. i syfte att stärka anställningstryggheten.

Allmänt om lagen om anställningsskydd

Lagen (1974:12) om anställningsskydd antogs av 1973 års riksdag (prop.
1973:129, InU 36. rskr 351). Den trädde i kraft den 1 juli 1974.

Lagens syfte är att förbättra skyddet för bestående anställningar för i
princip alla kategorier arbetstagare.

Den tidigare gällande principen om arbetsgivarens fria uppsägningsrätt
har i lagen ersatts av krav på saklig grund för uppsägning. Genom lagen får
vidare arbetsgivarna vid nödvändiga omställningar på arbetsplatserna ta
ansvar för arbetstagarna genom att i första hand söka omplacera de anställda
och i andra hand ta på sig ökat ekonomiskt ansvar vid friställning av
arbetskraft.

Vid permittering har arbetstagaren rätt till full lön i den mån permitteringen
varat viss tid.

Lagen innehåller också regler om den turordning som arbetsgivaren skall
iaktta vid uppsägning och permittering, regler om företrädesrätt vid
återanställning samt skyldighet att varsla och överlägga med arbetstagarorganisationer
i samband med bl. a. uppsägning, avskedande och permittering.
Vidare stadgas skadeståndsskyldighet för arbetsgivare som åsidosätter sina
förpliktelser enligt lagen.

Lagens regler är i väsentliga frågor tvingande och kan alltså inte i dessa
delar sättas ur kraft genom avtal.

Lagen är sedan hösten 1977 föremål för översyn av anställningsskyddskommittén.

Anställningsskyddet för företagsledande personal

Motionen

Anställningsskyddslagen omfattar i princip alla arbetstagare, såväl i
allmän som enskild tjänst. Denna princip fastslås i lagens 1 §. som också
räknar upp det fåtal kategorier arbetstagare som undantas, bl. a. arbetstagare
med företagsledande eller därmed jämförlig ställning.

Joakim Ollén (m) hänvisar i motion 738 till att undantagsregeln enligt
lagens förarbeten bör tolkas snävt och till att arbetsdomstolen i en dom ansett
lagen vara tillämplig på en arbetstagare med ställning som platschef. Han

AU 1980/81:5

förespråkar i motionen att undantagsregeln skall göras vidare och anför bl. a.
att en ”person i en högre chefsbefattning som inte utför sitt arbete på ett
tillfredsställande sätt utgör en fara för ett stort antal personer som är
beroende av att företaget drivs med skicklighet. Den som inte på ett lämpligt
sätt kan axla ett tungt ansvar bör kunna befrias från det utan att med stöd av
ett generellt anställningsskydd kunna hålla sig kvar, kanske till förfång för ett
stort antal anställda.”

Förarbeten

Vid lagens tillkomst diskuterades om den över huvud taget borde göra
undantag för personer i företagsledande ställning. Det utredningsförslag som
föregick lagstiftningen om anställningstrygghet innebar att anställningsskyddet
skulle omfatta alla kategorier av arbetstagare, således även personer i
företagsledande ställning. I det lagförslag som genom proposition 1973:139
presenterades för riksdagen förordades däremot att undantag skulle göras
för bl. a. tjänstemän med företagsledande ställning.

I partimotioner från centerpartiet och folkpartiet yrkades att undantaget
skulle utgå ur lagen. Ett likadant yrkande framställdes också i en motion av
två företrädare för moderata samlingspartiet.

Inrikesutskottet anförde i sitt i denna del enhälliga betänkande (InU
1973:36, s. 27-28):

Enligt utskottets uppfattning bör lagstiftningen om anställningstrygghet i
princip omfatta alla arbetstagare, och det måste finnas särskilda skäl för att
utesluta någon kategori. När det gäller verkställande direktörer och andra
som har det högsta ansvaret för ett företag kan det knappast förnekas att även
om dessa personer är anställda så har de en sådan ställning som direkta
arbetsgivarrepresentanter, att det inte är lämpligt att de omfattas av en
anställningstrygghetslagstiftning av nu aktuell typ. Utskottet har övervägt att
göra vissa av lagens bestämmelser, t. ex. i fråga om uppsägningstider,
tillämpliga på den företagsledande personalen men har slutligen stannat för
att biträda propositionens förslag att helt undanta denna grupp frän lagens
tillämpningsområde. I allmänhet torde den arbetskraft det här gäller ha en
sådan ställning att den genom avtal kan tillförsäkra sig förmåner som i vart
fall inte är sämre än vad som enligt lagen skall utfalla om en anställning
upphör i förtid.

Det synsätt utskottet ovan redovisat gäller i första hand för verkställande
direktörer och andra företagsledare. Utskottet anser det dessutom rimligt att
utsträcka kretsen något, i vart fall när det gäller större företag. Utskottet vill
emellertid betona att begreppet arbetstagare i företagsledande eller därmed
jämförlig ställning skall ges en snäv innebörd. I mindre företag bör ingen
person utom företagsledaren innefattas under begreppet. I medelstora
företag torde verkställande direktören, hans ställföreträdare och möjligen
ytterligare någon tjänsteman med speciellt självständigt ansvar böra
undantas från lagens tillämpningsområde. I större företag bör detta gälla för
direktionsmedlemmaroch, särskilt om direktion saknas, tjänsteman som har
en självständig ställning såsom chef för en större gren av företagets
verksamhet.

AU 1980/81:5

I anslutning härtill gjorde utskottet också uttalanden om högre tjänstemän
på det offentliga området.

Ur arbetsdomstolens praxis

Det i motion 738 åsyftade målet i arbetsdomstolen (AD 1979:154) gällde
avskedandet av driftsledaren vid ett tillverkningsföretag med ett 15-tal
anställda. Företaget ägdes av ett aktiebolag med huvudkontoret på annan
ort. Arbetsdomstolen fann utrett bl. a. att den egentliga ledningen utövades
av bolagets ägare. Driftsledaren kunde inte anses ha en i lagens mening
företagsledande eller därmed jämförlig ställning.

Inte heller i följande rättsfall har arbetstagarna ansetts ha företagsledande
funktioner: AD 1975:42 (butiksföreståndare). AD 1977:98 (golfinstruktör
som även skulle driva en affärsrörelse som självständig företagare). AD
1977:223 (fartygsbefälhavare) och 1978:13 (handelsresande).

Undantagsregeln har däremot förklarats vara tillämplig i följande tre fall:
AD 1979:60 (källarmästare med självständigt ansvar för en restaurantrörelse
och betydande inflytande i det bolag som ägde företaget), 1979:146
(verkställande direktör i bolag som drev hotellrörelse) och 1980:92
(hemslöjdschef som även var ledamot av hemslöjdsföreningens styrelse och
arbetsutskott).

Saklig grund för uppsägning och avskedande

Motionerna

Lars Werner m. fl. (vpk) erinrar i motion 444 om att vpk vid flera tillfällen
påtalat det orimliga i att arbetare skall kunna sägas upp eller t. o. m.
avskedas därför att de deltar i en arbetsnedläggelse eller annan stridsåtgärd.
Motionärerna anser att frågan äger aktualitet även i dag och kräver därför på
nytt att riksdagen skall uttala att deltagande i arbetskonflikt, oavsett om den
är lag- eller avtaisstridig eller ej, aldrig skall kunna utgöra saklig grund för
vare sig uppsägning eller avskedande. Ett liknande yrkande framställs även i
motion 1003 av samma motionärer.

Vidare anförs i motion 444 att samarbetssvårigheter. olovlig bortovaro,
ordervägran, olämpligt uppträdande o. d. skall få åberopas som grund för
uppsägning eller avskedande endast i utomordentligt sällsynta fall. Om en
åtgärd av detta slag blir aktuell förutsätts att den har godkänts av den lokala
fackliga organisationen. Motionärerna begär att riksdagen skall göra ett
uttalande i enlighet med det nu anförda.

AU 1980/81:5

Tidigare riksdagsbehandling

Som påpekas i motion 444 har vpk tidigare begärt liknande uttalanden av
riksdagen beträffande uppsägning eller avskedande på grund av arbetstagarens
personliga förhållanden. Senast skedde det i motion 1978/79:292 som
behandlades i betänkandet AU 1979/80:3. I det betänkandet lämnades en
redogörelse för gällande rätt och förarbeten m. m. Vidare fogades som bilaga
till betänkandet en redovisning för arbetsdomstolens praxis åren 1974-1978
beträffande grunder för avskedande och uppsägning.

Permittering m. m.

Motionen

I motion 1491 av Lars Werner m. fl. (vpk) upprepas det tidigare av vpk
framförda förslaget att full lön och andra anställningsförmåner skall utgå från
första dagen av en permittering. Motionärerna erinrar om att reglerna i 21 §
innebär att skyldigheten för arbetsgivaren att utge lön och andra förmåner
inträder först sedan permitteringen har varat två veckor i en följd eller mer än
sammanlagt 30 dagar under ett kalenderår. Detta sägs ge arbetsgivarna
möjlighet att införa korttidsvecka utan att behöva betala lön till dem som
drabbas av åtgärderna. Vidare öppnas möjlighet för arbetsköparna att
förfuska avsikten med att den femte semesterveckan skall kunna sparas.
Motionärerna hänvisar i den delen till arbetsdomstolens dom 1979:113.

Vidare anser motionärerna att lagtexten bör definiera vad som krävs för att
ett vikariat skall vara lagligt. De hävdar bl. a. att arbetsdomstolen under åren
har blivit alltmer arbetsgivarvänlig i sin praxis beträffande tillåtna vikariat.
Regeringen bör lägga fram ett lagförslag i ämnet.

Enligt 37 § måste en arbetstagare som blivit uppsagd eller avskedad
underrätta arbetsgivaren om att han anser åtgärden vara ogiltig. Detta skall
ske inom två veckor, i vissa fall fyra veckor. Tidsfristerna är enligt
motionärerna alldeles för korta och bör förlängas till två resp. fyra månader.
Paragrafen bör ändras i enlighet härmed.

En arbetstagare som har blivit uppsagd från anställningen på grund av
arbetsbrist har företrädesrätt till en ny anställning under ett år från
anställningens upphörande. Enligt 27 § skall arbetstagaren själv anmäla
anspråk på företrädesrätten. Motionärerna föreslår att paragrafen ändras så
att arbetsgivaren skall vara skyldig undersöka om arbetstagaren vill utnyttja
sin företrädesrätt.

På grund av föreskrifterna i 34 § kan man inte ogiltigförklara en
uppsägning som enbart utgör brott mot bestämmelse att viss turordning skall
iakttas vid uppsägning av flera anställda. Motionärerna anser detta vara
otillfredsställande och föreslår att paragrafen ändras så att ogiltigförklaring
kan ske även i sådana fall.

AU 1980/81:5

Gällande rätt

Om en arbetsgivare tillgriper permittering har arbetstagarna enligt 21 8
anställningsskyddslagen rätt till lön och andra anställningsförmåner. Som
påpekas i motion 1491 uppkommer rätten till lön m. m. först sedan
permitteringen har varat två veckor i följd eller sammanlagt mer än 30 dagar
under samma kalenderår.

Lagens regler om permitteringslön kompletteras av de s. k. permitteringslöneavtalen.
Enligt dessa avtal utgår normalt lön under de fem första
arbetsdagarna av en permittering, dvs. under den tid som motsvarar
arbetslöshetsförsäkringens karensdagar. Därefter tar arbetslöshetsförsäkringen
över ersättningarna till de permitterade tills fjortondagarsregeln i 21 8
lagen blir tillämplig.

I arbetsdomstolens dom 1979:113, som nämns i motionen, gällde tvisten
bl. a. följande. Ett industriföretag lade ut fyra semesterveckor i juli och den
femte semesterveckan i anslutning till julhelgen. En minoritet bland
arbetstagarna önskade spara den femte semesterveckan. Arbetsdomstolen
ansåg att reglerna i 18 8 semesterlagen inte hindrar en arbetsgivare från att
permittera utan lön de arbetare som inte vill ta ut semester när företaget
stänger för den femte semesterveckan. Två ledamöter av domstolen hade en
motsatt uppfattning.

Permitteringsinstitutet har särskilt uppmärksammats i anställningsskyddskommitténs
direktiv. Semesterlagen ses över av 1978 års semesterkommitté.

Vpk-vrkanden om full lön m. m. från den första permitteringsdagen har
senast behandlats av utskottet i betänkandet AU 1979/80:3. Yrkandet
avstyrktes med hänvisning till anställningsskyddskommitténs arbete. Riksdagen
följde utskottet.

Huvudregeln i 5 8 anställningsskyddslagen är att en anställning gäller tills
vidare. Avtal om anställning för begränsad tid är enligt paragrafen tillåtet
endast i vissa angivna fall. Ett av dessa undantagsfall är vikariat.

Vad som skall förstås med vikariat har inte närmare berörts i lagens
förarbeten. Däremot har arbetsdomstolen i tre domar gjort principiella
uttalanden om hur ett vikariat skall vara beskaffat om det skall godtas som ett
undantag fran huvudregeln om tillsvidareanställning. De mål som åsyftas är
1976:23 (vikariat pa ett sågverk), 1977:186 (vikariat på ett vaktmästeri) samt
1978:17 (arbetstagare som under 18 månader uppehöll fem vikariat på en
kontorsservicesektion). Den ståndpunkt domstolen har intagit kan sammanfattas
sa. att det inte räcker för att ett tillätet vikariat skall föreligga att
arbetstagaren far besked om att han eller hon skall vara vikarie underviss tid.

I princip krävs ytterligare att ersättarens anställning knvts till en viss ledig
arbetstagares anställning eller en viss ledig befattning och att anknytningen
sker genom själva avtalet om vikariatsanställningen. Under vissa omstän -

AU 1980/81:5

digheter kan det emellertid finnas anledning att betrakta semestervikariat pä
ett annat sätt. Syftet med vikariatet får dock inte vara att kringgå
anställningsskyddslagens regler om tillsvidareanställning.

1 34 § anställningsskyddslagen lämnas föreskrifter om viss underrättelseskyldighet
för arbetstagaren. Vill arbetstagaren göra gällande att arbetsgivarens
åtgärd att vidta uppsägning eller avskedande är ogiltig skall
arbetsgivaren underrättas härom inom två veckor efter det att uppsägningen
eller avskedandet skedde. Har arbetsgivaren i strid med bestämmelserna i 9
resp. 19 §§ inte lämnat skriftligt besked om uppsägningen eller avskedandet
inkluderande s. k. besvärshänvisning är fristen i stället fyra veckor och
räknas från den dag anställningen upphörde.

Paragrafen innehåller vidare regler om den tid. inom vilken talan om
ogiltigförklaring skall väckas vid domstol.

Om arbetstagaren inte underrättar arbetsgivaren om sin ständpunkt eller
väcker talan inom de i paragrafen angivna tiderna är hans talan förlorad när
det gäller ogiltigförklaring av uppsägningen eller avskedandet. Arbetstagaren
kan i det läget i stället väcka talan om skadestånd enligt 38 §. Även för
väckandet av sådan talan finns tidsfrister, men de är längre än de ovan
redovisade.

Reglerna i 34 § innebär att talan om ogiltigförklaring av uppsägning eller
avsekdande preskriberas om de i paragrafen angivna tidsfristerna om två
resp. fyra veckor inte iakttas av arbetstagaren. Reglerna motiveras i lagens
förarbeten (prop. 1973:129 s. 188-189) med att lagen medger att en uppsagd
arbetstagare i princip får stå kvar i anställningen till dess att tvisten blivit
slutligt prövad, även om uppsägningstiden dessförinnan har gått till ända.
Även en avskedad arbetstagare kan i vissa fall få stå kvar i anställningen tills
tvisten blivit avgjord. Mot den bakgrunden bör det för arbetsgivaren och
arbetstagaren finnas ett gemensamt intresse att tvisten bringas ur världen
snarast möjligt.

I sammanhanget kan även erinras om att arbetsgivaren är skyldig att lämna
varsel till den fackliga organisationen och underrätta arbetstagaren innan
uppsägning eller avskedande tillgrips. Arbetsgivaren är vidare skyldig att
innan åtgärden vidtas ta upp överläggning med den fackliga organisationen
eller arbetstagaren om det begärs.

En arbetstagare som har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist har
företrädesrätt till en ny anställning inom den verksamhet där han förut har
varit sysselsatt. Företrädesrätten gäller under ett år från det anställningen
upphörde. Liknande regler gäller för mera långvariga, tidsbegränsade
anställningar som inte har förlängts på grund av arbetsbrist. Vid nyrekrytering
behöver arbetsgivaren enligt 27 § iaktta företrädesrätten enbart
gentemot arbetstagare som har anmält anspråk på en sådan rätt. Detta
åliggande för arbetstagaren diskuterades inte närmare vid lagens tillkomst.

AU 19X0/81:5

Föredragande statsrädet uttalade i prop. 1973:129 (s. 167) endast att han
ansåg "det rimligt att arbetstagaren skall vara skyldig att meddela
arbetsgivaren om han vill åtnjuta företrädesrätt till ny anställning".

Det kan päpekas att arbetsgivaren i samband med uppsägningen skall ange
om en arbetstagare har företrädesrätt till ny anställning och, om så är fallet,
även lämna uppgift om vad arbetstagaren har att iaktta om han vill utnyttja
företrädesrätten.

Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall arbetsgivaren iaktta de
turordningsregler som meddelas i anställningsskyddslagen, såvida inte annat
avtalats med vederbörande fackliga organisation. Om arbetsgivaren bryter
mot en turordningsregel leder det emellertid enligt 34 § inte till att
uppsägningen kan ogiltigförklaras. Arbetsgivaren blir endast skadeståndsskvldig.
Denna ordning har närmare motiverats i prop. 1973:129 s. 183-184.
Där anförs bl. a. att om ett företag måste göra en driftinskränkning bestäms
turordningen genom att arbetsgivaren och arbetstagarorganisationerna
diskuterar den s. k. listan. Ofta uppnås enighet. Därefter bör arbetsgivaren
ha möjlighet att genomföra den erforderliga nedskärningen av personalstyrkan
oberoende av att de friställda arbetstagarna kan tycka att andra
arbetstagare hade bort friställas. Det framhålls vidare som mindre lämpligt
att turordningstvister skall kunna leda till att en friställd arbetstagare kan
begära att få tillbaka sin anställning med påföljd att en annan arbetstagare
friställs.

Det kan tilläggas att på det statliga området gäller särskilda regler vid brott
mot turordning.

Anställning för viss tid på grund av värnpliktstjänstgöring

Gällande rätt

Som förut nämnts skall enligt lagen om anställningsskydd anställning i
princip vara tills vidare. Visstidsanställningar är tillåtna endast i särskilt
angivna fall.

Vid sidan av lagen om anställningsskydd finns annan lagstiftning om
anställningstrygghet, bl. a. lagen (1939:727, ändrad 1974:362) om förbud
mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av
värnpliktstjänstgöring m. m. Enligt 2§ den lagen kan avtal träffas om
anställning för viss tid, nämligen för tiden till dess arbetstagaren påbörjar sin
värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst. Det förutsätts i paragrafen att
värnpliktstjänstgöringen (motsvarande) är till tiden bestämd i lag och att den
skall pågå mer än tre månader.

AU 1980/81:5

Motionen

I motion 978 av Ingegerd Elm m. fl. (s) kritiseras att den särskilda lagen om
anställningstrygghet för värnpliktiga medger sådana överenskommelser om
tidsbegränsad anställning som lagen om anställningsskydd inte ger utrymme
för. Det är till allra största delen manliga ungdomar som berörs av den
särskilda lagen, och de utsätts därmed för risken att fa ett svagare
anställningsskydd än andra arbetstagare. Eftersom det är ungdomar som har
det svårast att få fasta anställningar bör en översyn göras av den särskilda
lagen i syfte att stärka anställningstryggheten.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om översyn av bestämmelsen om visstidsanställning i lagen om
förbud mot uppsägning eller avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring
m. m. har tidigare aktualiserats i motioner som behandlats i
betänkandena InU 1973:36, s. 29 och 1975/76:18 samt AU 1976/77:5. Därvid
har bl. a. hänvisats till att den aktuella regeln måste bedömas mot
bakgrunden av sitt syfte som är att främja anställning av män som väntar pä
att göra sin första värnpliktstjänstgöring.

Den nu aktuella frågan är inte särskilt berörd i anställningsskyddskommitténs
direktiv.

Utskottet

I betänkandet behandlas fem motioner om anställningsskydd. Motionerna
väcktes under den allmänna motionstiden i januari i år. Fyra av motionerna
anknyter till lagen om anställningsskydd, den femte till en bestämmelse om
anställning för begränsad tid som finns i lagen om förbud mot uppsägning
eller avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.

Motionerna innehåller konkreta förslag till ändringar i de nämnda lagarna.
En del av förslagen har riksdagen redan prövat åtskilliga gånger. Så är fallet i
fråga om saklig grund för uppsägning eller avskedande, permitteringslön
samt visstidsanställning på grund av förestående värnpliktstjäntgöring.
Förutom de i detta betänkande behandlade motionerna väcktes i början av
året även motioner med mer allmänna yrkanden om översyn av den
arbetsrättsliga lagstiftningen, däribland lagen om anställningsskydd. De
frågorna behandlas i betänkandet AU 1980/81:6.

År 1977 tillsattes en utredning om lagen om anställningsskydd. Utredningen
beräknas avge ett betänkande i början av nästa år. I proposition
1980/81:20 (s. 37) anmäls att chefen för arbetsmarknadsdepartementet
kommer att lägga fram förslag om bl. a. lagen om anställningsskydd under år
1981.

AU 1980/81:5

Anställningsskyddet för företagsledande personal

Lagen om anställningsskydd omfattar i princip alla arbetstagare. Endast
ett fåtal grupper undantas. De räknas upp i lagens 1 8. En av de undantagna
grupperna är arbetstagare med företagsledande och därmed jämförlig
ställning. Enligt uttalanden i förarbetena skall regeln tolkas snävt. dvs.
endast en liten grupp personer skall undantas från lagens skyddsregler.

Joakim Ollén yrkar i motion 738 att lagen skall ändras så att en vidgad krets
av högre befattningshavare undantas från lagens tillämpningsområde.
Motionärens uppfattning är att en arbetstagare som har betrotts med
chefsuppgifter men inte håller måttet skall kunna skiljas från sin befattning
utan hinder av lagens generella regler om anställningsskydd.

Den i motionen kritiserade undantagsregeln kom under debatt vid lagens
tillkomst. Debatten gällde emellertid om det var befogat att över huvud taget
göra undantag för arbetstagare med arbetsledande eller därmed jämförlig
ställning. I några motioner befarades att undantagsregeln skulle försämra
anställningstryggheten för den företagsledande personalen, och motionärerna
yrkade att undantagsregeln skulle utgå ur lagen. Det dåvarande
inrikesutskottet ansåg dock i ett på denna punkt enhälligt betänkande (InU
1973:36 s. 27-28) att lagen borde göra undantag i första hand för
verkställande direktörer och andra anställda med position som direkta
arbetsgivarrepresentanter. Dessutom menade utskottet att det var rimligt att
undantagskretsen vidgades något, i varje fall när det gäller större företag,
samtidigt som utskottet betonade att begreppet arbetstagare i företagsledande
eller därmed jämförlig ställning skulle ges en snäv innebörd. Detta
utvecklades av utskottet så. att i mindre företag ingen person utom
företagsledaren borde innefattas under begreppet. I medelstora företag
borde verkställande direktören, hans ställföreträdare och möjligen ytterligare
någon tjänsteman med speciellt självständigt ansvar undantas från
lagens tillämpningsområde. I större företag borde detta gälla för direktionsmedlemmar
och, särskilt om direktion saknas, tjänsteman som har en
självständig ställning såsom chef för en större gren av företagets verksamhet.
Vad inrikesutskottet anförde om undantagsregeln och dess tillämpning
godkändes av riksdagen.

De nu redovisade ställningstagandena från riksdagens sida innebär att
tjänstemän i befattningar som står den företagsledande kretsen nära kan
liksom andra arbetstagare skiljas från sina anställningar endast om saklig
grund föreligger för åtgärden. Om uppsägning sker skall iakttas den ordning
och de uppsägningstider som föreskrivs i lag eller avtal. En annan sak är att
arbetstagarens ställning och tjänstens beskaffenhet givetvis är omständigheter
som i det enskilda fallet inverkar på bedömningen av vad som utgör saklig
grund för att skilja arbetstagaren från anställningen.

Enligt utskottets uppfattning är inte de hittillsvarande erfarenheterna av
anställningsskyddslagen sådana att det finns anledning att ta fasta på

AU 1980/81:5

motionärens förslag som skulle medföra ett försämrat anställningsskydd för
nu berörda arbetstagare. På grund härav och med hänvisning till vad i övrigt
anförts avstyrker utskottet motion 738.

Saklig grund för uppsägning och avskedande

Anställningsskyddslagen utgår från principen att uppsägning frän arbetsgivarens
sida skall vara sakligt grundad. Bestämmelsen härom finns i 7 S.
Begreppet saklig grund är inte definierat i lagtexten, men i motiven finns
utförliga resonemang om hur begreppet skall tolkas. Saklig grund är
arbetsbrist men också vissa förhållanden som är hänförliga till arbetstagarens
person.

Motion 444 av LarsWernerm. fl. (vpk) behandlar begreppet saklig grund.
Motionärerna anser bl. a. att deltagande i arbetskonflikter aldrig skall utgöra
saklig grund för uppsägning eller avskedande, och de begär att riksdagen
skall göra ett uttalande av denna innebörd. Ett liknande yrkande framställs
även i motion 1003 av samma motionärer.

Vidare begärs i motion 444 att riksdagen skall uttala att samarbetssvårigheter,
olovlig bortovaro, ordervägran, olämpligt uppträdande etc. skall
kunna läggas till grund för uppsägning eller avskedande endast i utomordentligt
sällsynta fall. En förutsättning skall vara att den lokala fackliga
organisationen har godkänt åtgärden.

Vpk har tidigare framställt liknande yrkanden. Senast skedde det förra
året, och utskottet avstyrkte då yrkandena med en utförlig motivering i
betänkandet AU 1979/80:3 (s. 11-12). Riksdagen följde utskottet. Det
föreligger inte skäl för riksdagen att nu göra en ändrad bedömning. Utskottet
avstyrker därför de föreliggande motionsyrkandena från vpk.

Permittering, m. m.

Tillgriper en arbetsgivare permittering är arbetstagarna enligt nuvarande
regler i anställningsskyddslagen berättigade till permitteringslön och andra
anställningsförmåner när permitteringen har varat två veckor i följd eller
sammanlagt 30 dagar under samma kalenderår. Som framgår av den
redovisning av gällande rätt som lämnats i det föregående har flertalet
arbetstagare under väntetiden ett ekonomisk skydd genom avtal om
permitteringslön och genom arbetslöshetsförsäkringen.

I motion 1491 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas bl. a. på en omedelbar
ändring i lagen av innebörd att lön skall utgå från den första permitteringsdagen.
Vidare yrkar motionärerna att riksdagen skall ändra lagen eller ta
initiativ till lagändring beträffande vikariat och följderna för brott mot
turordningsregler i samband med uppsägning eller återanställning. Förslag
till lagändringar läggs även fram beträffande de tidsfrister en uppsagd eller
avskedad arbetstagare skall iaktta om han anser åtgärden vara ogiltig samt

AU 1980/81:5

förfarandet när en arbetstagare som har sagts upp på grund av arbetsbrist vill
hävda sin företrädesrätt till ny anställning hos arbetsgivaren.

En av anställningsskyddskommitténs huvuduppgifter är att behandla
permitteringsinstitutet. Kommittén skall sålunda överväga åtgärder som å
ena sidan förstärker de anställdas ekonomiska skydd vid permittering och å
andra sidan förbättrar arbetsgivarnas möjligheter att betala permitteringsoch
uppsägningslöner i situationer då andra alternativ inte står till buds.
Aven övriga i motionen berörda frågor ligger inom ramen för kommitténs
arbete. Med hänvisning härtill och då utskottet i övrigt inte finner anledning
att föreslå någon åtgärd med anledning av motionen avstyrks densamma.

Anställning för viss tid före värnpliktstjänstgöring

Enligt lagen om anställningsskydd skall en anställning i princip vara tills
vidare. Anställning för viss tid är tillåten endast i särskilda i lagen eller
kollektivavtal angivna fall.

Vid sidan av anställningsskyddslagen finns sedan länge en särskild
bestämmelse om visstidsanställning i 2 § lagen om förbud mot uppsägning
eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring
m. m. Enligt denna bestämmelse kan en arbetstagare anställas för den tid
som löper till dess han påbörjar värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst
som skall pågå mer än tre månader.

Ingegerd Elm m. fl. (s) tar i motion 978 upp denna regel om tidsbegränsad
anställning som enligt dem ger de aktuella ungdomarna ett svagare
anställningsskydd än andra arbetstagare åtnjuter. Motionärerna vill att
bestämmelsen skall ses över i syfte att stärka anställningstryggheten.

Riksdagen har tidigare avslagit liknande motionsförslag (se senast AU
1976/77:5). Den aktuella regelns syfte är att främja anställning av ungdomar
som slutat skolan och väntar på att göra sin första värnpliktstjänstgöring eller
motsvarande grundutbildning. Om arbetsgivarna i alla lägen skall vara
skyldiga att ta tillbaka sådana anställda efter avslutad militär grundutbildning
eller vapenfri tjänst kan det befaras leda till att benägenheten minskar att
anställa ungdomar för den relativt korta tid som det i allmänhet gäller före
inryckningen. Det skulle i sin tur försämra läget för en grupp som kan ha svårt
att hävda sig på arbetsmarknaden. Motionärernas förslag skulle måhända ge
vissa ungdomar ett bättre anställningsskydd men för andra medföra att de går
miste om anställningar och därmed en värdefull arbetslivserfarenhet.
Utskottet bedömer att den negativa effekten av förslaget är så stor att det inte
bör genomföras. Motionens utredningskrav avstyrks därför.

AU 1980/81:5

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anställningsskyddet för företagsledande personal
att riksdagen avslår motion 1979/80:738.

2. beträffande saklig grund för uppsägning och avskedande

att riksdagen avslår motionerna 1979/80:444 och 1979/80:1003
yrkande 1.

3. beträffande permittering m. m.

att riksdagen avslår motion 1979/80:1491.

4. beträffande anställning för viss tid före värnpliktstjänstgöring
att riksdagen avslår motion 1979/80:978.

Stockholm den 11 november 1980

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp). Anna-Greta Leijon (s). Arne Fransson (c).
Erik Johansson (s). Bernt Nilsson (s). Sten Svensson (m). Frida Berglund (s).
Pär Granstedt (c), Lars Ulander (s). Margit Odelsparr (c). Eva Winther (fp).
Lahja Exner (s), Bengt Wittbom (m), Nils-Olof Grönhagen (s) och Sonja
Rembo (m).