AU 1980/81:21

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1980/81:21

om arbetsmarknadspolitiken

I betänkandet behandlas

• proposition 1980/81: 100 (budgetpropositionen), bilaga 15, såvitt angår
anslagen till arbetsmarknadspolitiken

• proposition 1980/81: 126 om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning •

proposition 1980/81:145 om finansiering av vissa arbetsmarknadspolitiska
åtgärder

• proposition 1980/81:150 (kompletteringspropositionen) bilaga 3 Vissa
arbetsmarknadspolitiska insatser

• 56 motioner väckta under allmänna motionstiden i januari 1981

• 4 motioner väckta med anledning av proposition 1980/81:126

• 1 motion väckt med anledning av proposition 1980/81:145

• 2 motioner väckta med anledning av proposition 1980/81: 150

Sammanfattning

I betänkandet behandlas arbetsmarknadspolitikens inriktning för de
kommande åren samt budgeten på detta område för nästa budgetår. Utgångspunkten
är fyra olika propositioner samt 63 motioner.

Politikens inriktning under 1980-talet

I proposition 126 anger regeringen vissa riktlinjer för politiken. Det är i
huvudsak två faktorer som ligger bakom dessa riktlinjer. Den ena är att ett
allt större antal personer tenderar att permanent sysselsättas i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och den andra är att trögheten på arbetsmarknaden
ökat på olika sätt. I anslutning till riktlinjerna presenteras förslag som skall
vara ägnade att motverka de oroande tendenser som uppträtt på senare år.
Förslagen innebär

- tillfällig rekryteringsstimulans till industriföretag som ökar sin personalstyrka
under 1981,

- rekryteringsstöd till företag som anställer långtidsarbetslösa ungdomar,

- förhöjda lönebidrag vid övergång från skyddat arbete till arbete på den
öppna marknaden,

- stöd för att underlätta omställningen vid lokala sysselsättningskriser,

- vidgade möjligheter till vilande förtidspension,

- vidgade möjligheter till arbetsmarknadsutbildning för 18- och 19-åring ar,

1 Riksdagen 1980/81. 18 sami. Nr 21

AU 1980/81:21

— skattebefrielse för flyttningsbidrag.

Utskottets majoritet godtar de av regeringen förordade riktlinjerna och
de föreslagna förändringarna av de arbetsmarknadspolitiska medlen m. m.

Socialdemokraterna reserverar sig beträffande riktlinjerna. De godtar de
konkreta förslagen dock att man vill ge 75% lönebidrag i stället för 40%,
som föreslås i propositionen, till företag som anställer långtidsarbetslösa
ungdomar. Socialdemokraterna lägger dessutom fram en del ytterligare
förslag och utredningskrav som har till syfte att främja sysselsättningen av
bl. a. handikappade och ungdomar.

Anslagen för nasta budgetår

1 anslutning till budgetpropositionen och kompletteringspropositionen
tar utskottet ställning till hur stora satsningar som bör göras under nästa
budgetår. Utskottets majoritet biträder regeringens förslag. Uppdelat på
olika ämnesområden innebär utskottets ställningstagande följande.

	Belopp i milj. kr.	Andel i procent av totalbeloppet
1. Arbetsförmedling	883	7,1
2. Flyttningsbidrag	172	1,4
3. Arbetsmarknadsutbildning	1862	15,0
4. Arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag	2413	19,5
5. Beredskapsarbeten	2 735	22,1
6. Stöd åt arbetshandikappade	3975	32,1
7. Övriga insatser	224	1,8
8. Administration av 2-7	123	1,0
Totalt	12387	100,0

Socialdemokraterna anser att kraftigare insatser är nödvändiga med
hänsyn till den väntade försämringen av arbetsmarknadsläget och reserverar
sig i fråga om anslaget till beredskapsarbeten. De vill satsa ytterligare
1 500 milj. kr. på sådana arbeten. Socialdemokraterna förutser dessutom
att ytterligare medel kan bli nödvändiga till arbetsmarknadsutbildningen.

Utskottets majoritet hänvisar beträffande behovet av ytterligare satsningar
till att den frågan på vanligt sätt får prövas under det löpande
budgetåret, då läget bättre kan överblickas.

Övriga delar av betänkandet

I anslutning till anslagen och i en del fristående avsnitt behandlar utskottet
en mängd olika frågor som tagits upp i propositionerna och motionerna
(se innehållsförteckningen). Bland frågorna ingår en proposition om förenkling
av det fondsystem som finns för delfinansiering av arbetsmarknadsutbildningen
och arbetslöshetsförsäkringen. 1 övrigt hänvisar utskot -

AU 1980/81:21

tet till den löpande framställningen i betänkandet. Av innehållsförteckningen
framgår vilka reservationer och särskilda yttranden som har avgivits.
Representanterna för centerpartiet har avgivit en reservation om mindre
förmånliga regler för flyttningsbidrag. Övriga reservationer, som är 27 till
antalet, har lämnats av socialdemokraterna.

AU 1980/81:21

REGERINGENS FÖRSLAG Behandlas i

utskottets

Samtliga förslag utom de i kompletteringspropositionen har i regeringen
föredragits av statsrådet Eliasson.

Förslagen i bilaga 3 till kompletteringspropositionen har föredragits av
statsrådet Andersson.

yttr. s. hemst. p.

Proposition 1980/81:100 bilaga 15

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen

1. godkänner vad i propositionen under punkt B I förordats i fråga om 73 25
avveckling av starthjälp och rörelselån till svenska medborgare som återvänder
från utlandet,

2. till B 1 Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1981/82 anvisar ett 75 27

förslagsanslag av 1055 873000 kr.,

3. till B 2 Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1981/82 81 36

anvisar ett anslag av 2 195 182 000 kr.,

4. godkänner de i propositionen under punkt B 3 förordade förändring- 92 46

arna av bestämmelserna för tillfälligt sysselsättningsbidrag för äldre ar betskraft

inom tekoindustrin.

5. medgeratt regeringen får bemyndiga AMS att under budgetåret 1981/ 98 54

82 besluta om avskrivning av lånefordran uppkommen inom arbetsmarknadsverket
under de förutsättningar som i propositionen under punkt B 3

angivits i det föregående,

6. till B 3 Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1981/82 anvi- 98 55

sar ett reservationsanslag av 2 193 900000 kr.,

7. till B 4 Kontant stöd vid arbetslöshet för budgetåret 1981/82 anvisar 85 41

ett förslagsanslag av 1 522 527000 kr..

8. till B 5 Totalförsvarsverksamhet för budgetåret 1981/82 anvisar ett 134 98

förslagsanslag av 86378000 kr.,

9. till B 6 Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budget- 134 99

året 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 3000000 kr.,

10. till B 7 Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning för bud- 135 100

getåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 1000 kr.,

11. till B 11 Särskilt sysselsättningsbidrag till Svenska Rayon AB för 135 101

budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 5000000 kr.,

12. godkänner vad i propositionen under punkt C 3 förordats om riktlin- 122 79

jerna för anställning med lönebidrag att gälla fr. o. m. den 1 juli 1981,

13. till C 3 Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning 118 80

för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av 1 504030000 kr.,

14. medger att regeringen vid behov får besluta om nya platser för 125 83

skyddat arbete under budgetåret 1981/82 (C 4),

15. till driften av verksamheten anslås medel motsvarande 135% av 125 84

lönesumman (inkl. lönebikostnader) för arbetstagarna i skyddat arbete (C

4),

AU 1980/81:21

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

16. till C 4 Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag för budgetåret 1981/82 125 85

anvisar ett förslagsanslag av 2054000000 kr.,

17. godkänner de i propositionen under punkt C 5 förordade förändring- 131 92

arna i fråga om inriktning och organisation av insatser för metodutveckling,
forskning och utbildning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen,

18. till C 5 Bidrag till yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1981/82 133 93

anvisar ett anslag av 587400000 kr.

Dessutom bereder regeringen riksdagen tillfälle att avge yttrande över 122 78

vad som i propositionen under punkt C 3 anförts om fortsatt försöksverksamhet
med förhöjt lönebidrag för svårt handikappade ungdomar under
budgetåret 1980/81.

Proposition 1980/81:126

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen

dels antar ett inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),' dels	67	16
1. godkänner de förordade riktlinjerna för arbetsmarknadspolitiken,	36	1
2. godkänner de förordade ändringarna av reglerna för anställning med lönebidrag i samband med utplacering från skyddat arbete,	122	81
3. godkänner de förordade reglerna för rekryteringsstöd för långtidsar-betslösa ungdomar,	99	56
4. godkänner de förordade ändringarna av reglerna för flyttningsbidrag	67, 71,	18, 19
att tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1982,	72	24
5. godkänner de grunder för vilande förtidspension som förordats i propositionen,	110	72
6. godkänner de förordade reglerna för omställningsbidrag till företag vid lokala sysselsättningskriser,	87	42
7. godkänner de förordade reglerna för tillfällig rekryteringsstimulans till företag inom tillverkningsindustrin,	88	43
8. godkänner de förordade riktlinjerna för fackligt inflytande på frågor om statligt stöd.	135	102
9. till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1981/82 under tolfte huvudtiteln utöver i proposition 1980/81: 100 bil. 15 föreslaget reser-vationsanslag anvisar ytterligare 75 000000 kr.,	98	55
10. till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning för	118	80

budgetåret 1981/82 under tolfte huvudtiteln utöver i proposition 1980/
81: 100 bil. 15 föreslaget reservationsanslag anvisar ytterligare 25000000
kr.

1 Lagförslaget fogas till betänkandet som bil. I.

AU 1980/81:21

Proposition 198C/81:145

1 propositionen föreslår regeringen att riksdagen

dels antar ett inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till
lag om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag,
2

dels

1. godkänner de förordade riktlinjerna för finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen,
det kontanta arbetsmarknadsstödet, arbetsmarknadsutbildningen
och den yrkesinriktade rehabiliteringen,

2. godkänner de förordade grunderna för användning av behållningen på
arbetsiöshetsfonden och arbetsmarknadsutbildningsfonden,

3. medger att riksförsäkringsverket får disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret
om högst 100000000 kr., för de ändamål som har angetts i
det föregående,

4. till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för budgetåret
1981/82 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
2233300000 kr.,

5. till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1981/82 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett anslag av I 651 400000 kr.,

6. till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1981/82 under tolfte
huvudtiteln anvisare» anslag av 420400000 kr..

Dessutom återkallar regeringen anslaget Bidrag till arbetsmarknadsutbildning,
förslagsanslaget Kontant stöd vid arbetslöshet och anslaget Bidrag
till yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1981/82 under tolfte
huvudtiteln som föreslås i proposition 1980/81: 100 bilaga 15.

Proposition 1980/81:150

1 propositionen föreslår regeringen att riksdagen

1. till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1981/82 under tolfte
huvudtiteln utöver tidigare föreslaget anslag anvisar ytterligare 250000000
kr.,

2. till Bidrag till utbildningsbidrag och arbetslöshetsersättning för budgetåret
1981/82 under tolfte huvudtiteln utöver tidigare föreslaget reservationsanslag
anvisar ytterligare 190000000 kr.,

3. till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1981/82 under
tolfte huvudtiteln utöver tidigare föreslaget reservationsanslag anvisar ytterligare
640000000 kr.

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

46 4

46 5

46 6

46 7

85 41

82 36

133 93

82 36

85 41

98 55

2 Lagförslaget fogas till betänkandet som bil. 2.

AU 1980/81:21

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

MOTIONERNA

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1981

1980/81:188 av Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c) 59 13

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts beträffande val av ledamöter i länsarbetsnämnder.

1980/81:205 av Lars Werner m. fl. (vpk) 143 103

I motionen yrkas

1. att riksdagen med instämmande i motionen uttalar att den önskvärda
inriktningen, när det gäller arbetstidens längd, är att den totala omfattningen
av deltidsarbeten minskar till förmån för en allmän arbetstidsförkortning,

2. att riksdagen uttalar som sin mening att sociala förmåner skall utgå
oavsett arbetstidens längd och att riksdagen härmed hos regeringen begär
förslag om ändring i tillämpliga lagar,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i lagen om
anställningsskydd så att arbetsköpare skall vara skyldig att före nyanställningar
erbjuda redan anställd med deltidsarbete förlängd arbetstid,

4. att riksdagen uttalar att arbeten som är så fysiskt tunga eller skadliga
för hälsan på annat sätt att de inte kan utföras på heltid skall kompenseras
med heltidslön.

1980/81:277 av Paul Jansson m.fl. (s) 95 49

I motionen yrkas

2. att riksdagen hos regeringen anhåller att länsarbetsnämnden i Skaraborg,
genom omfördelning inom befintlig ram, erhåller ytterligare medel
för att möta den ökande arbetslösheten i länet.

Yrkande 1 behandlas i betänkande AU 1980/81:23.

1980181:278 av Maj-Lis Landberg m. tl. (s) 80 34

I motionen yrkas att riksdagen beslutar

1. att som sin mening uttala att stödundervisning skall meddelas dem
som behöver det inom arbetsmarknadsutbildningen,

2. att anhålla att regeringen utreder behovet av samordnad specialundervisning
för deltagare med läs-, tal- och skrivsvårigheter i arbetsmarknadsutbildningen.

1980/81:280 av Sven-Gösta Signell m. fl. (s) 132 95

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna att Skövde kommun bör bli lokaliseringsort för det kommande

AU 1980/81:21

institutet för metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den
yrkesinriktade rehabiliteringen.

1980181:481 av Filip Johansson (c) och Arne Lindberg (c)

1 motionen yrkas att riksdagen uttalar sig för att även efter år 1982
tillskjuta arbetsmarknadspolitiska medel för att flottningen skall kunna
fortsätta.

1980/81:484 av Lars Werner m.fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om obligatorisk plats- och
arbetsförmedling i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en lag som förbjuder
åsiktsregistrering, personundersökning och svartlistning av arbetande.

1980/81:610 av Wivi-Anne Cederqvist m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ersättning från arbetslöshetskassa även bör utgå i sådana fall då de
arbetssökande är förhindrade ta erbjudet arbete till följd av att kommunal
barnomsorg inte kan erbjudas.

1980/81:614 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen initierar till
försök under en treårsperiod inom Jämtlands län med en samordnad och
långsiktig byggnadsplanering.

1980/81:615 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att förslag skyndsamt
framläggs för att underlätta den s. k. veckopendlingen för byggnadsarbetare.

1980/81:625 av Bengt Wittbom (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående kostnadsutveckling och möjliga
besparingar inom arbetsmarknadsutbildningsverksamheten.

1980/81:810 av Ylva Annerstedt (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa att
en omprövning av PLOG:s förslag rörande förändring av den nuvarande
organisationen med yrkesvägledare och arbetsvårdare genomförs.

1980/81:811 av Ylva Annerstedt (fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas
för att inom nuvarande resursramar ge arbetstagare och arbetsgivare inom
systemet med lönebidrag tillgång till arbetspsykologisk service.

AU 1980/81:21

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

1980181:813 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) 95 50

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i motionen om åtgärder för att förebygga viltolyckor.

1980/81:822 av Anders Björck (m) 59 12

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning
med uppgift att utreda möjligheterna att tillåta fristående arbetsförmedlingar
finansierade genom avgifter från de företag som anlitar dessa.

1980181:824 av Gullan Lindblad (m) och Margareta Gard (m) 126 88

1 motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
åtgärder i syfte att minska antalet anställda vid Samhällsföretag till förmån
för anställning med lönebidrag i enlighet med vad som i motionen anförts.

1980181:826 av Margit Odelsparr m. fl. (c) 72 22

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett
avskaffande av reseersättning till arbetssökande från Finland.

1980181:1053 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) 61 14

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att omlokaliseringen av arbetsmarknadsstyrelsens arbetsplatser för
specialanvisad arbetskraft temporärt avbryts och att en utvärdering av
omlokaliseringens effekter utförs.

1980181:1054 av Bertil Danielsson (m) 104 65

I motionen yrkas att riksdagen anhåller att regeringen i enlighet med vad
som anförts i motionen utreder förutsättningarna för att öka nyföretagandet
och därigenom bereda arbetslös ungdom sysselsättning.

1980/81:1056 av Kurt Hugosson m.fl. (s) 132 94

1 motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att till Göteborg lokalisera ett institut för arbetsvägledning
och rehabilitering i enlighet med förslaget i betänkandet
från utredningen angående lokalisering av institutet för metodutveckling,
forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen,

2. att riksdagen beslutar att institutets verksamhet skall finansieras genom
en omfördelning av resurserna inom den föreslagna medelsramen på
11,6 milj. kr. för delprogrammet Metodutveckling, forskning och utbildning.

1980/81:1058 av John Johnsson m.fl. (s) 95 48

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer att statens
vägverk ges i uppdrag att i samverkan med arbetsmarknadsstyrelsen utföra

AU 1980/81:21

ett ökat antal vägarbeten i Skåne med beredskapsmedel i enlighet med vad
som i motionen anförts.

1980/81:1068 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hemställer hos regeringen om tillsättandet
av en snabbutredning vars uppgift är att framlägga förslag till åtgärder
så att det i motionen föreslagna aktionsprogrammet mot utslagning och
social utstötning kan genomföras.

1980/81:1089 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen uttalar att främjandelagen bör förses med tillämpningsföreskrifter
som före 1981 års utgång ger ett klart utslag i form av en
förbättrad arbetsmarknadssituation för äldre och handikappade, varvid en
målsättning bör vara att varje månad arbetsplacera 2000 arbetshandikappade
utöver vad som sker i dag,

2. att riksdagen med ändring i proposition 1980/81:100 under arbetsmarknadsdepartementet
bil. 15 B anvisar ett i förhållande till regeringens
förslag med 3000000 kr. förhöjt belopp avseende förstärkning med 25 nya
tjänster för arbete bland handikappade,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om särskilt program för aktiva
insatser för unga förtidspensionerade och unga handikappade, varvid
även frågan om samhällslön utreds och förslag föreläggs riksdagen.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1980/81:1088.

1980/81:1097 av Sven Henricsson m.fl. (vpk)

1 motionen yrkas att riksdagen beslutar att anslagshöjningarna under
punkterna 1-5 intill belopp av 193 900000 kr. skall finansieras genom
överföring från bil. 15 Arbetsmarknadsdepartementet B 3. Sysselsättningsskapande
åtgärder i enlighet med motion 1980/81:1096.

1980/81:1421 av Ingvar Eriksson m.fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
översyn av de regler som gäller för Samhällsföretagsgruppens marknadsföring
såväl på export- som på den svenska marknaden.

1980181:1424 av Hans Gustafsson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att ett arbetsmarknadsinstitut för
utveckling av metodik och arbetsformer med inriktning på att förbättra
invandrarnas möjligheter på arbetsmarknaden förläggs till Olofströms
kommun.

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

117 75

106

113

128

132

1980/81:1426 av Sven Henricsson m.fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att under bilaga 15, arbetsmark -

AU 1980/81:21

nadsdepartementet, B 3. Sysselsättningsskapande åtgäder, på statsbudgeten
för 1981/82 uppta ett med 193 900000 kr. i förhållande till regeringens
reservationsanslag reducerat belopp, varvid 193900000 kr. överförs till
vägväsendets anslag för 1981/82.

1980181:1428 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om utredning
rörande möjligheterna att införa ett s.k. rekryteringsstöd för ungdomar
som gått arbetslösa minst tre månader och där andra möjligheter till arbete
eller utbildning är uttömda.

1980/81:1431 av Margit Odelsparr (c) och Sven-Erik Nordin (c)

1 motionen yrkas alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att AMS egenregiverksamhet skall bedrivas i samma omfattning som hittills
i avvaktan på att den parlamentariska utredningen har presenterat
eventuella nya förslag och ståndpunkter.

1980/81:1432 av Margit Odelsparr m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om kollektivavtalsenliga regler för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i småföretag.

1980/81:1433 av Olof Palme m. fl. (s)

1 motionen yrkas att riksdagen godkänner de riktlinjer som förordats i
motionen beträffande dels arbetsmarknadspolitiken, dels regionalpolitiken.

Motionen har beträffande regionalpolitiken behandlats i betänkandet
AU 1980/81:23.

1980181:1434 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts som riktlinjer
för planering och genomförande av sysselsättningsskapande åtgärder
under år 1981,

4. utöver regeringens förslag i budgetpropositionen 1981 för budgetåret
1981/82 anvisar 120 milj. kr. under anslaget B 5. Kontant stöd vid arbetslöshet,

5. utöver regeringens förslag i budgetpropositionen 1981 för budgetåret
1981/82 anvisar 200 milj. kr. under anslaget B 2. Bidrag till arbetsmarknadsutbildning,

6. beslutar att avgiften enligt lagen (1973:372) om arbetsgivaravgift till
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet höjs
fr. o. m. den 1 juli 1981 med 0,2 procentenheter.

Yrkandena 2 och 3 har behandlats i betänkande AU 1980/81:13.

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

137

102

70. 72,
78, 79,
103, 106,
112, 120,
143

19, 23.
29, 30.
31,61.
62, 66.
67,71,
76, 86,
104

86 41

81 36

86 41

AU 1980/81:21

1980/81:1437 av Sture Thun (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om
att anslaget B 3. Sysselsättningsskapande åtgärder inom arbetsmarknadsdepartementet
fördelas så att igångsättning av byggande av nytt polishus i
Mjölby kan ske under 1981.

1980/81:1440 av Bengt Wittbom (m) och Sten Svensson (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts rörande nya organisationsformer för arbetsmarknadsverket.

1980/81:1441 av Allan Åkerlind (m) och Görel Bohlin (m)

1 motionen yrkas

1. att riksdagen uttalar att Stiftelsen Samhällsföretag inte heller genom
andra åtgärder än varans pris skall bedriva illojal konkurrens gentemot
andra företag,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av Stiftelsen Samhällsföretags
hittillsvarande verksamhet.

1980/81:1484 av Johan Olsson m. 11. (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till försöksverksamhet
med stöd till arbetslösa som vill starta företag.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1980/81:1483.

1980/81:1496 av Anna-Greta Leijon m.fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om de
fackliga organisationernas inflytande vid prövning av ansökan om äldrestöd,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
behandlingen av äldrestödet i det fortsatta planeringsarbetet för tekoindustrin.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1980/81: 1494.

1980/81:1497 av Lars Werner m.fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
ett långsiktigt program för 1980-talet med syfte att lösa ungdomens sysselsättningsproblem
och inträde på arbetsmarknaden,

2. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag till lag om praktikplatser
på företagen i enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag till lag om obligatorisk
platsförmedling,

4. att riksdagen uttalar att kommunala åtgärdsprogram bör utarbetas

AU 1980/81:21

samt att förslag om ekonomiska stödåtgärder bör föreläggas riksdagen i
enlighet med vad som anförs i motionen.

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

1980181:1802 av Margareta Andrén (fp) 108 69

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas
för att aktivera anpassningsgrupperna inom de statliga företagen med
hänsyn till de svaga gruppernas situation på arbetsmarknaden.

1980181:1803 av Margareta Andrén (fp) 115 74

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att arbetsmarknadsstyrelsen
riktar större uppmärksamhet mot och visar ökad aktivitet för de
äldres problem på arbetsmarknaden.

1980181:1806 av Ulla Ekelund m.fl. (c) 128 90

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att reglerna för
verksamheten inom Samhällsföretag AB prövas utifrån kravet att undvika
otillbörlig konkurrens med näringslivet i övrigt.

1980181:1808 av Kerstin Ekman m.fl. (fp) 132 94

1 motionen yrkas att riksdagen beslutar att ifrågavarande verksamhet
inom den yrkesinriktade rehabiliteringen lokaliseras till Göteborg i enlighet
med vad som anförts i motionen.

1980181:1814 av Börje Hörnlund (c) 94 47

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att
beredskapsmedel i ökad utsträckning utnyttjas för produktiva investeringar
i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att de
väginvesteringar som genomförs i form av beredskapsarbeten i första hand
sker i syfte att förbättra de näringspolitiska och sysselsättningsmässiga
förutsättningarna i de regionalpolitisk! prioriterade kommunerna.

1980181:1816 av Börje Hörnlund (c) och Gösta Andersson (c) 102 58

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen skyndsamt låter
utreda det förslag till samhällsgaranti som framförs i motionen.

1980181:1820 av Kerstin Nilsson (s) och Arne Nygren (s) 96 52

I motionen yrkas att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till
känna vad som anförts i motionen angående kommunalt huvudmannaskap
för markavvattningsprojekt som beredskapsarbete i Norrbotten och Västerbotten.

1980181:1822 av Johan Olsson m. fl. (c)

1 motionen yrkas

1. att riksdagen till regeringen uttalar att arbetsmarknadspolitiken bättre 103 60

bör anpassas till näringslivets behov av arbetskraft.

AU 1980/81:21

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

2. att riksdagen till regeringen uttalar att enskilda beredskapsarbeten 103 60

bör återinföras,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nyrekryteringsstöd för 99 56

långtidsarbetslösa ungdomar.

1980/81:1825 av Åke Polstam (c) 95 51

I motionen yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen om möjligt
av arbetsmarknadspolitiska skäl startar polishusbygget i Mjölby.

1980/81:1827 av Rolf Sellgren (fp) 121 77

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återanpassning av personer som missbrukat
alkohol eller droger.

1980/81:1828 av Marianne Stålberg m. fl. (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen anhåller att regeringen lägger fram förslag om en utvid- 79 33

gad försöksverksamhet med framtagning och finansiering av pratikplatser

som stimulerar till icke traditionella yrkesval,

2. att riksdagen anhåller hos regeringen om att beredskapsarbete i kom- 79 32

bination med arbetsmarknadsutbildning, s.k. BAMU-kurser, åter införs

samt att kurserna skall omfatta alla yrkesområden inom den offentliga
sektorn,

3. att riksdagen anhåller att regeringen skyndsamt ser över de medel 79 33

man i dag har till förfogande för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden
och kommer med förslag till att inom befintliga resurser särskilt

rikta insatserna mot de svaga grupperna på arbetsmarknaden: kvinnorna,
de unga flickorna, invandrarna och de handikappade. Detta kan exempelvis
ske genom att

o fördelning av lediga platser mellan flickor och pojkar under 20 år i
största möjliga utsträckning sker i förhållande till andelen arbetslösa,
o kvotera till arbetsmarknadsutbildning så att traditionella yrkesval motverkas,

o skärpa kraven och öka kontrollen av jämställdhetsbidraget,
o öka restriktiviteten med dispens för sysselsättningsstöd och andra regionalpolitiska
stöd som i dag är kvoterade,

4. att riksdagen anhåller hos regeringen om vidgning av verksamheten 79 33

med könskvotering i regionalpolitiken till att omfatta andra former för

statligt stöd till företag och i utbildningssammanhang,

5. att riksdagen anhåller hos regeringen om vidgade försök att stimulera 79 31

äldre arbetssökande att bl. a. genomgå arbetsmarknadsutbildning.

AU 1980/81:21

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

1980181:1829 av Karl-Erik Svartberg m. fl. (s) 56 9

I motionen yrkas att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till
känna vad i motionen anförs om överförande av vapenfrisektionen till
civilförsvarsstyrelsen.

1980181:1831 av Sten Svensson m. fl. (m) 132 96

I motionen yrkas att riksdagen

1. avslår förslaget om att tillföra AMS medel motsvarande 15 tjänster
för fortsatt handläggning av Ami-frågorna,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om lokalisering av metodinstitutet för den yrkesinriktade rehabiliteringen.

1980181:1833 av Per Unckel (m) 127 89

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts rörande Samhällsföretags regionalpolitiska
roll.

1980181:1834 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen med ändring i proposition 1980/81:100 arbetsmarknads- 81 36
verket bil. 15, B 2. Bidrag till arbetsmarknadsutbildningen, anvisar ett i

förhållande till regeringens förslag med 1 099718000 kr. förhöjt belopp,

2. att riksdagen uttalar sig för och hos regeringen hemställer om en 77 28
översyn av arbetsmarknadsutbildningens målsättning och inriktning i enlighet
med vad som anförs i motionen.

1980181:1839 av Bengt Wittbom (m) och Per Unckel (m) 62 14

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller att AMS snarast
genomför den omorganisation av beredskapsarbeten som föreslagits i den
rapport som AMS den 5 september 1980 överlämnade till regeringen.

1980/81:1841 av Rune Ångström (fp) 104 64

I motionen yrkas att riksdagen i skrivelse till regeringen begär att nuvarande
regler för kontant arbetsmarknadsstöd ändras så, att det kan omvandlas
till betalt arbete i form av praktikarbete.

1980181:1920 av Britta Hammarbacken m. fl. (c) 58 10

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära utredning
om överförande av uppgifter inom arbetsmarknadspolitiken från AMS
till-regionala och lokala organ.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1980/81: 1917.

AU 1980/81:21

Med anledning av proposition 1980/81:126 väckta motioner

1980/81:2I06 av Olof Palme m.fl. (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den ekonomiska politikens utformning och betydelse för effektiv
arbetsmarknadspolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omedelbara sysselsättningsskapande åtgärder,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om snara förslag i syfte att stärka den solidariska personalpolitiken,

4. att riksdagen beslutar att rekryteringsstöd för långtidsarbetslösa ungdomar
bör utgå med 75% av lönekostnaden,

5. att riksdagen beslutar att rekryteringsstöd för ungdomar bör utgå för
18—20-åringar som har varit arbetslösa i minst tre månader,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av tolkningen av gällande regler i lagstiftningen om
kontant stöd vid arbetslöshet,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag om avskaffande av stödformen
traktamente vid dubbel bosättning,

8. att riksdagen beslutar avskaffa kravet på vikande sysselsättning på
utflyttningsorten som villkor för flyttningsbidrag till ombytessökande,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning rörande rätt till viss tids tjänstledighet vid byte av
arbetsgivare,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt till vilande förtidspension vid försök till inträde på
arbetsmarknaden,

11. att riksdagen beslutar att rätten till utbildningsbidrag till permitteringshotad
personal förbinds med villkor om oförändrad total sysselsättning
under bidragsperioden,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på kollektivavtal som förutsättning för statligt arbetsmarknadsstöd,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om yttrande från berörd facklig organisation vid framställning
om statligt arbetsmarknadsstöd.

1980/81:2111 av Bengt Wittbom m.fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder i samverkan mellan företagsledningar
och anställda i syfte att trygga den framtida sysselsättningen i företagen.

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

41 3

114 73

99 56

83 37

68 18

70 19

74 26

112 70

78 30

137 102

39 2

AU 1980/81:21

1980181:2112 av Lars Werner m.fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen med ändring i proposition 1980/81: 126 beslutar godkänna
de riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken som anförs,

2. att riksdagen uttalar

a) att främjandelagen bör förses med föreskrifter för en effektivare
tillämpning,

b) att en målsättning därvid bör vara att före 1981 års utgång åstadkomma
ett utfall i form av en förbättrad arbetsmarknadssituation för äldre och
handikappade med inriktning att varje månad arbetsplacera 2000 arbetshandikappade
utöver vad som sker i dag och att minst 10% av de anställda
i Samhällsföretag varje år placeras på den reguljära arbetsmarknaden,

3. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag till lag om pratikplatser
på företagen i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen uttalar att kommunala åtgärdsprogram bör utarbetas
samt att förslag till ekonomiska stödåtgärder bör föreläggas riksdagen i
enlighet med vad som anförs i motionen,

5. att riksdagen uttalar att den nuvarande företagsinriktade gymnasieutbildningen
slopas och att den yrkesinriktade gymnasieutbildningen utökas
och ges den inriktning som anförs i motionen,

6. att riksdagen hemställer hos regeringen om tillsättandet av en snabbutredning
vars uppgift bör vara att framlägga förslag till åtgärder så att det i
motionen föreslagna aktionsprogrammet mot utslagning och social utstötning
kan genomföras,

8. att riksdagen beslutar avslå proposition 1980/81:126 i vad gäller
förslag om åtgärder för yrkesmässig och geografisk rörlighet,

9. att riksdagen uttalar att flyttlasspolitiken måste förhindras genom en
aktiv industri- och sysselsättningspolitik enligt vad som anförs i motionen.

10. att riksdagen beslutar avslå proposition 1980/81: 126 i vad gäller
slopande av traktamente vid dubbel bosättning,

12. att riksdagen avslår proposition 1980/81:126 i vad avser förslag om
en tillfällig rekryteringsstimulans till företag inom tillverkningsindustrin,

13. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag till lag om obliga’
torisk arbetsförmedling enligt vad som anförs i motionen,

14. att riksdagen uttalar att fackligt inflytande på frågor om statligt stöd
till företag bör garanteras genom att berörd facklig organisation skall ge sitt
godkännande för att stöd skall kunna utgå,

15. att riksdagen uttalar att en nedtrappning av arbetstiden bör påbörjas
med sextimmarsdagen som mål.

Yrkandena 7 och 11 som rör den arbetsrättsliga lagstiftningen kommer
utskottet att behandla tillsammans med liknande frågor i ett senare sammanhang
under nästa riksmöte.

2 Riksdagen 1980181. 18 sami. Nr 21

AU 1980/81:21

1980/81:2113 av Sven Åkerfeldt (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att reglerna för flytt -ningsstöd vidgas så att återflyttning från koncentrationsorter till glesbygdsområden
och mindre orter stimuleras i enlighet med det anförda,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att den skattefria
starthjälpen skall utgå med 2000 kr. för ensamstående och 4000 kr. för
gifta/sammanboe nde,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att kvalificeringsreglerna
för arbetslöshetsunderstöd ses över med beaktande av skärpta regler
att ta anvisat arbete på hemorten.

Utöver de nämnda motionerna har väckts ytterligare en motion, 2110 av
Sonja Rembo m.fl. (m) om turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd.
Utskottet planerar att behandla den motionen under nästa riksmöte
tillsammans med andra frågor om samma lag.

Med anledning av proposition 1980/81:145 väckt motion

1980/81:2094 av Anna-Greta Leijon m.fl. (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att 50 % av statens utgifter för bidrag till arbetslöshetskassor,
kontant arbetsmarknadsstöd, utbildningsbidrag och arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader för arbetslöshetsförsäkringen
täcks med avgiftsmedel från särskilt konto i riksgäldskontoret,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det framtida behovet av särskilda avgiftsinkomster.

Med anledning av proposition 1980/81:150 väckta motioner

1980/81:219l av Olof Palme m.fl. (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medel för arbetsmarknadsutbildning under budgetåret 1981/82,

2. att riksdagen beslutar uppdra åt regeringen att omgående inleda planering
för utbyggnad av arbetsmarknadsutbildningen under budgetåret
1981/82 utöver nu aktuell volym,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utnyttjande av ledig undervisningskapacitet inom arbetsmarknadsutbildningen,

AU 1980/81:21

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst.

4. att riksdagen beslutar höja bidraget för utbildning av personal inom 42 3

tillverkningsindustrin som riskerar permittering eller uppsägning till 35 kr.

per timme för utbildning som bedrivs under perioden från den 1 oktober
1981 till den 30 juni 1982,

5. att riksdagen beslutar att förhöjt bidrag för utbildning av personal 42 3

inom tillverkningsindustrin som riskerar permittering eller uppsägning får

utgå för hela stödperioden, dvs. 960 timmar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 42 3

anförts om behov resp. inriktning av beredskapsarbeten under budgetåret

1981/82,

7. att riksdagen beslutar höja tilläggsbidraget för beredskapsarbeten till 42 3

30% av kostnaden för sådan verksamhet som beslutats fr. o. m. den 1 juli

1981 och som upparbetas t. o. m. den 30 juni 1982,

8. att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder under tolvte hu- 98 55

vudtiteln för budgetåret 1981/82 anvisar ett i förhållande till regeringens

förslag med 1 500000000 kr. förhöjt reservationsanslag,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 102 59

anförts om beredskapsarbeten för ungdom,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio- 79 32

nen anförts om verksamhet med beredskapsarbeten i kombination med
yrkesutbildning.

1980/81:2I93 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar

6. att uttala att AMS bör tillföras de medel verket begärt för att kunna 43 3

möta den stundande arbetsmarknadssituationen och att ett regeringsförslag
härom bör underställas riksdagen i oktober 1981.

Övriga yrkanden i motionen behandlas av finans- och skatteutskotten.

AU 1980/81:21

UTSKOTTET

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet propositioner och motioner som
rör arbetsmarknadspolitiken för de kommande åren. En av utgångspunkterna
är proposition 126 om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning.
I den propositionen anges dels riktlinjer för politiken, dels konkreta förslag
som syftar till en bättre fungerande arbetsmarknad. Den andra utgångspunkten
för betänkandet är regeringens förslag i budgetpropositionen och
kompletteringspropositionen om arbetsmarknadspolitikens uppläggning
och volym under nästa budgetår. 1 anslutning härtill behandlar utskottet en
proposition, 145, om finansiering av vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Regeringens förslag har föranlett sju motioner. Dessa och ett stort
antal mera fristående motioner från allmänna motionstiden i år behandlas
också i betänkandet.

Utskottet inleder sin framställning med en redovisning av utvecklingen
på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitikens volymmässiga förändring
redovisas också. I anslutning till proposition 126 kommer utskottet in på
problem som vi nu står inför på arbetsmarknaden. Utskottet anlägger
därefter synpunkter på politikens allmänna inriktning under de kommande
åren. I ett följande avsnitt gör utskottet i anslutning till kompletteringspropositionen
en allmän bedömning av behovet av insatser för nästa budgetår.
Betänkandets senare del ägnas budgetfrågorna och de olika detaljförslagen
i proposition 126 jämte tillhörande motioner.

Utvecklingen på arbetsmarknaden

Antalet sysselsatta ökade fortlöpande under 1970-talet. Från en utgångspunkt
på ca 3,8 miljoner under decenniets första år kom en markant
uppgång under 1973-74 till nära 4,1 miljoner sysselsatta. Under 1979-80
inträffade en ny expansionsperiod med en topp sommaren 1980, då man
nådde talet 4,37 miljoner sysselsatta, se diagram 1.

Betecknande för utvecklingen är att antalet sysselsatta fram till det
senaste året inte visar någon egentlig nedgång under lågkonjunkturår.
Sysselsättningen har under sådana år stagnerat för att på nytt ta fart då
konjunkturen pekat uppåt.

AU 1980/81:21

Diagram 1. Arbetskraft och sysselsättning 1975—1981

Milj. personer. Säsongrensade mänadsdata. 3 mänaders glidande genomsnitt

4.3

4.2

Arbetskraften

Antal sysselsatta

4.0

3.9

1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981

Anni. För april 1980 saknas uppgifter p.g.a. konflikten.

Källor. Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Diagram 2. Sysselsatta och arbetstimmar

Index 1960= 100

130

Antal sysselsatta

120

110

Total befolkning

100

Totalantal arbetstimmar

Arbetstimmar per invånare

• •,

1960

1970

1980

1990

2000

Källa: SCB. Information i prognosfrågor 1981: I.

AU 1980/81:21

Det ökade antalet sysselsatta under 1970-talet innebär emellertid inte att
sysselsättningsvolymen mätt i antalet timmar vuxit på samma sätt. Tvärtom
har som framgår av diagram 2 antalet arbetstimmar totalt sjunkit.

Bakom denna utveckling ligger dels en ökning av deltidsarbetet, dels
ökad frånvaro. Detta hänger i sin tur samman med att kvinnor i allt större
omfattning förvärvsarbetar. I själva verket är det så att antalet män i
arbetskraften stagnerat under 1970-talet medan antalet kvinnor från 1970
till 1980 ökat med ca 400000. Ökningen är nästan hell att hänföra till
deltidsarbete mellan 20 och 34 timmar i veckan. Som framgår av diagram 3
är kvinnorna helt dominerande när det gäller deltidsarbete. Nästan hälften
av alla kvinnor arbetar deltid jämfört med enbart var femtonde man.

~ 1965 1970 19751979 1965 1970 1975 1979

Källa: SCB. Information i prognosfrågor 1980:4.

Kvinnor

19 timmar
34 timmar
timmar

Diagram 3.
Miljoner
2,5

Heltid och deltid

Män

En annan faktor av intresse i sammanhanget är frånvaron. Denna visar
en klar ökning under 1970-talet. Detta hänger samman med olika reformer
som skapat nya möjligheter till tjänstledighet. Vanligaste orsaken till frånvaro
från arbetet är egen sjukdom och den skiljer sig inte markant mellan
män och kvinnor. En grupp med hög frånvaro (21 %) är emellertid kvinnor
med barn under sju år. En stor del av denna frånvaro är långtidsfrånvaro i
samband med barns födelse, se diagram 4. Utskottet har inte haft tillgång
till någon motsvarande statistik för män med små barn.

AU 1980/81:21

Diagram 4. Frånvaro för olika grupper

Kvinnor med barn
under 7 ar

Övrig frånvaro
lilli Värnplikt —

Egen sjukdom

Kvinnor utan barn
under 7 är

1970 75 79 1970 75 79 1970 75 79

Källa: SCB. Information i prognosfrågor 1980: 4.

Sverige har internationellt sett en mycket stor del av befolkningen i
arbetskraften. Som framgår av diagram 6 finns det emellertid betydande
skillnader beroende på kön och ålder. Diagrammet bekräftar vad tidigare
sagts om kvinnornas ökade förvärvsgrad. En annan tydlig trend är äldre
mäns minskade deltagande i arbetslivet. Här finns ett samband med den
ökade förtidspensioneringen som utskottet belyser längre fram i betänkandet.

Diagram 5. Strömmarna på arbetsmarknaden, kvinnor och män åren 1970/72—
1975/77

Källa: SCB. Information i prognosfrågor 1980:4.

70-73 72-74 74-76

71-73 73-75 75-77

Stabilt i arbetskraften

70 72 72 74 74-76

71-73 73-75 75 77

Helt utanför arbetskratten
ur arbetskraften
ut och in i
illkommer till arbetskraften

0 - Kvinnor

100 T

Ett studium av strömmarna på arbetsmarknaden - flödet in i och ut ur
arbetslivet — visar att det är fler som förvärvsarbetat någon gång under ett
år än vad som anges av de relativa arbetskraftstalen. Av diagram 5 framgår

AU 1980/81:21

också att andelen män med stadigvarande arbetsmarknadsanknytning har
ökat någon medan motsvarande ökning för kvinnorna har varit kraftig.
Ökningen av den kvinnliga arbetskraften beror både på att fler kvinnor
arbetar och att de som arbetar är mer stabila och stannar längre tid i
arbetslivet.

Diagram 6. Relativa arbetskraftstal' med fördelning efter kön och ålder åren 1963-1979

Procent

100

Män 35-44 ér
Män 45-54 ér
Män 25-34 år

Kvinnor 35-44 ér
Kvinnor 45- 54 ér

Män 55-64 ér
Kvinnor 25- 34 ér

Kvinnor 55-64 ér

1971

1975

1979

1967

' Relativa arbetskraftstalet = befolkningen i arbetskraften i procent av totalbefolkningen
i respektive åldersklass.

Källa: Arbetskraftsundersökningen (AKU). SCB Arbetsmarknadsstatistisk årsbok.

Samtidigt med att antalet personer i arbetskraften ökat har det inträffat
förskjutningar i sysselsättningen olika näringsgrenar emellan. Den viktigaste
förändringen är nedgången i industrisysselsättningen och den kraftiga
expansionen av antalet anställda i den offentliga sektorn.

AU 1980/81:21 25

Diagram 7. Industrins och den offentliga sektorns andelar av totala sysselsättningen

1960-1980

Procent

Offentlig

sektor

30-

lndustri

20-

10-

1970

1980

1965

1975

1960

Källa: Långtidsutredningen 1980.

De internationellt sett fördelaktiga arbetskraftstalen har sin motsvarighet
när det gäller arbetslösheten. Antalet arbetslösa har självfallet varierat
med konjukturcyklarna men det relativa arbetslöshetsantalet enligt arbetskraftsundersökningen
(AKU), dvs. antalet arbetslösa i procent av
befolkningen i arbetskraften i åldern 16-74 år, har under 1970-talet inte
något år legat över 2,5% i genomsnitt. Det hindrar inte att arbetslösheten
under vissa nedgångsperioder berört ett betydande antal människor, och
framför allt har det under sådana perioder, såsom nedan skall redovisas,
satts in arbetsmarknadspolitiska åtgärder i stor omfattning.

Diagram 8. Arbetslösheten säsongsrensat, kvartalsgenomsnitt

Antal
1 000-tal

120

Arbetslösa enligt AKU

100

Arbetslösa

kassamedlemmar

1970 71 72

76 77 78 79 80 81

73 74 75

Källa: AMS. Arbetsmarknadsutsikterna våren 1981.

AU 1980/81:21

Arbetslösheten varierar betydligt med hänsyn till bl. a. kön. ålder och
region. För åldersgrupperna 20-64 år har dock arbetslösheten varit på
konstant låg nivå även om konjunkturerna växlat. Ungdomar i åldern 16-19 år är en grupp som uppvisar en annan bild. Arbetslösheten för dem är
nästan fyra gånger så hög som för den nyssnämnda åldersgruppen och
fluktuationerna är tämligen kraftiga under konjunturcyklarna.

Diagram 9. Arbetslösheten i olika åldrar
% Arbetslösa

——Män

•—Kvinnor s

16—19 år

20-64 år

1965

1970

1975

1979

Källa: SCB. Information i prognosfrågor 1980:4.

I diagram 10 belyses regionala skillnader i arbetslöshet för män resp.
kvinnor. Kvinnorna har - utom i storstadslänen - markant högre arbetslöshet
än männen.

Diagram 10. Arbetslösheten i olika länstyper

Skogslänen

———• Storstadslänen

övriga

*“■“— Hela riket

J ■ i i I ■ ■ ■

1970 1975 1979 1970

Källa: SCB. Information i prognosfrågor 1980:4.

1975

1979

AU 1980/81:21

Av stor betydelse för arbetslöshetstalen är arbetslöshetstidens längd.
Som framgår av diagram 11 har den tiden ökat kontinuerligt under 1970-talet. Särskilt framträdande är ökningen för den äldre arbetskraften.

Diagram 11. Arbetslöshetstid i olika åldrar

Arbetslöshetstid i veckor

55-64 år

Samtliga

35-44 år

16—19 år

1965

1979

1975

1970

Källa: SCB. Information i prognosfrågor 1980:4.

En fråga som diskuterats mycket under senare år är rörligheten inom
arbetskraften. Antalet personer som byter arbetsgivare under ett år varierar
med hänsyn till konjunkturläget. Rörligheten är också olika i skilda
åldrar. Under 1979 var den s. k. rörlighetskvoten endast 3% av de sysselsatta
i åldern 55—64 år. Motsvarande tal för ungdomar i åldern 16-19 år
och 20-24 år var 25 resp. 20%. Som framgår av diagram 12 visar rörligheten
en vikande trend.

Även den geografiska rörligheten har minskat under 1970-talet. Fram till
mitten av decenniet fluktuerade flyttningarna över länsgränserna runt
200000 per år. De årliga variationerna överensstämde med antalet kvarstående
lediga platser. Detta samband bröts vid decenniets mitt, och
antalet flyttningar sjönk väsentligt snabbare än antalet kvarstående lediga
platser. Det har också skett stora regionala förskjutningar i flyttningsmönstret.
Den stora nettoinflyttningen till storstadslänen under 1960-talet
med motsvarande förluster för skogslänen har vänts till sin motsats om än
med lägre tal.

AU 1980/81:21

Diagram 12. Antal arbetsgivarbyten i procent av antal sysselsatta (rörlighetskvoten)

Procent

15-

Trend 1966-79

10-

1966 70

Anm : För 1969 och 1971 saknas observationer.

79 Ar

Källa: AMS. Meddelande från utredningsenheten 1979:25.

Diagram 13. Inrikes flyttningar över länsgräns

1000-tal personer

200-

150“

1961 65 70

Källa: SOS. Befolkningsförändringar.

79 Ar

Ali 1980/81:21

Arbetsmarknadspolitiska insatser

Arbetsmarknadspolitiken har successivt krävt allt större insatser. Det
gäller självfallet i absoluta tal men även om man ser kostnaderna i relation
till bruttonationalprodukten (BNP) eller statsbudgeten. Sedan mitten på
1960-talet då riktlinjer lades fast för arbetsmarknadspolitikens medverkan i
en politik för full sysselsättning har sålunda utgifterna för arbetsmarknadspolitiken
fördubblat sin andel av statsbudgeten.

Diagram 14. Kostnader för arbetsmarknadspolitiken

/ \% av stats'
V budgeten

av BNP

-70

-75

-80

1950

-55

-60

-65

Källa: EFA.

De ökade kostnaderna hänger självfallet samman med att ett allt större
antal personer berörs av åtgärdsprogrammen. Åtgärderna har också utvecklats
och efter hand har nya typer av insatser prövats. I diagram 15
redovisas volymen av s. k. individinriktade åtgärder mätt i antal personer
som genomsnittligt berörts under ett år med böljan 1963.

AU 1980/81:21

Diagram 15. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Antal berörda personer, årsgenomsnitt
1 000-tal.

150'

100-

50-

* Beredskaps*
arbeten

Arbetsmarknadsutbildning!
)

Skyddat
arbete m m2)

1963

1) Exkl. utbildning vid pernnitteringshot.

2) Skyddat arbete och hemarbetscentraler, arbetsprövning/arbetstraning, halv
skyddat arbete samt arkivarbete och musikerh|älp.

Källa: AMS arbetsmarknadsstatistik och SCB:s arbetskraftsundersökningar.

Diagram 16 har motsvarande uppgifter för budgetåren under 1970-talet.
Här redovisas emellertid också storleken av företagsinriktade åtgärder.
Beträffande dessa åtgärder bör framhållas att de redovisade uppgifterna
endast ger en grov bild av den sysselsättningsmässiga omfattningen. Bland
det aktuella slaget av åtgärder ingår regionalpolitisk! stöd, användning av
investeringsfonder, statliga industribeställningar, bidrag till nedläggningshotade
företag med dominerande ställning på orten, sysselsättningsstöd i
form av det s. k. 75 %-bidraget, äldrestödet inom tekoindustrin, företagsutbildning
och nyrekryteringsbidrag.

AU 1980/81:21

Diagram 16. Antal personer sysselsatta genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Antal sysselsatta
personer Åtgärder riktade till

i 1000-tal personer

Arbetsmarknadsutbildning
(exkl företagsutbildning) -

Åtgärder för äldre
och arbetshandikappade -

Beredskapsarbete

Åtgärder riktade till
företag

70/71 71/72 72/73 73/74 74/75 75/76 76/77 77/78 78/79 79/80 Budgetår
Källa: SCB. Arbetsmarknadsstatistisk årsbok 1979-80.

Samtliga diagram i detta avsnitt visar den trappstegseffekt som är
utmärkande för utvecklingen. De under en lågkonjunktur förstärkta insatserna
har inte följts av någon nedtrappning till tidigare nivå när konjunkturen
svängt. I stället har behovet av insatser fortsatt på en hög nivå under
den efterföljande högkonjunkturen för att sedan höjas ytterligare ett steg
under nästa nedgång i konjunkturen.

Arbetsmarknadspolitiken inför 1980-talet

Utvecklingstendenser

I proposition 126 redovisas vad som betecknas som oroande tendenser i
utvecklingen under senare år på arbetsmarknaden. Denna redovisning,
som här återges i sammandrag, är en av utgångspunkterna för de riktlinjer
som presenteras i propositionen.

Långtidsarbetslösheten ökar. Under den senaste 15-årsperioden har
arbetslöshetstalen visat en stigande tendens. Det beror emellertid inte på
att antalet berörda personer ökat utan på att arbetslöshetstiden successivt
förlängts, se diagram II.

AU 1980/81:21

Svårigheter för nytillträdande på arbetsmarknaden. Genom kraftiga
arbetsmarknadspolitiska insatser i lågkonjunkturerna och genom trygghetslagarnas
inverkan har antalet uppsägningar och permitteringar kunnat
begränsas. Arbetslösheten har främst drabbat grupper som inte haft fotfäste
på arbetsmarknaden. I praktiken har detta i första hand gått ut över
kvinnor och ungdomar.

Utslagning av äldre arbetslösa. Risken för äldre att bli arbetslösa har
visserligen minskat men å andra sidan har, som framgår av diagram 11,
arbetslöshetstiderna ökat markant. Dessutom har antalet förtidspensionerade
stigit kraftigt, särskilt i de äldre årsgrupperna. Även om det i huvudsak
är andra orsaker än arbetsmarknadsskäl som ligger bakom denna
utveckling, finns det ett klart samband mellan förtidspensionering å ena
sidan och regionala skillnader i arbetslöshet och arbetsmarknadens struktur
å den andra. Svårigheterna för de äldre och även för de arbetshandikappade
hänger sannolikt också samman med växande krav på effektivitet i
arbetslivet.

Ökat behov av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Som framgår av diagrammen
15 och 16 hårde arbetsmarknadspolitiska insatserna successivt
trappats upp. Antalet berörda personer liksom kostnaderna har följt en
trappstegsformad kurva. Genom stora insatser på åtgärdssidan har arbetslösheten
kunnat hållas nere i lågkonjunkturer. I efterföljande högkonjunkturer
har åtgärderna inte minskat till tidigare nivå utan legat kvar med en
stor volym. Ett allt större antal personer har därmed mer eller mindre
permanent kommit att omfattas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Trögheten på arbetsmarknaden ökar. Antalet kvarstående lediga platser
har långsiktigt ökat i förhållande till antalet nyanmälda. Tillsättningstiden
för registrerade lediga platser beräknas sedan mitten av 1960-talet ha ökat
från 2,5 till 3,5 veckor. Den ökade trögheten återspeglas också i industrins
svårigheter att rekrytera arbetskraft, främst yrkesarbetare. De arbetssökandes
och arbetsgivarnas önskemål passar inte ihop. Detta leder till det
paradoxala förhållandet att arbetslösheten ökar samtidigt som bristen på
arbetskraft består i vissa sektorer. Dessa förhållanden inträffar samtidigt
som de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har förstärkts. I propositionen
tolkas detta så att arbetsmarknadens sätt att fungera har förändrats.

Långtidsutredningens sysselsättningskalkyler

I propositionen redovisas långtidsutredningens bedömningar av sysselsättningsutvecklingen
fram till år 1985. Ett alternativ 1, som beräknas leda
till full sysselsättning, innebär en ökning av antalet sysselsatta med i
genomsnitt 40000 per år. Arbetsvolymen i timmar antas dock bli närmast
oförändrad. Den ekonomiska tillväxten måste komma till stånd genom
ökad produktivitet som för industrin fram till år 1985 anges till hela 4,2%
per år. Alternativet bygger på att tendenser till nedgång i industrins arbets -

AU 1980/81:21 33

styrka bryts och att antalet industrisysselsatta ökar med 60000 fram till år
1985.

Antalet sysselsatta personer, 1000-tal

	1970	1979	1985	Alternativ 1 Förändring 1979-1985 totalt per år
Näringslivet	3 108	2924	2987	64 II
därav industri	1055	968	1029	60 10
Staten	1%	274	274	0 0
Kommunerna	560	934	1 114	180 30
Totalt	3864	4132	4376	244 41

Källa: LU 80

Enligt ett alternativ 2 som långtidsutredningen också ställt upp råder inte
full sysselsättning 1985. Alternativet bygger på att de senare årens oförmånliga
ekonomiska utveckling fortsätter. Produktivitetsökningen i industrin
beräknas till 3%. Det innebär en långsammare produktionsökning än
enligt alternativ 1 och arbetskraftsefterfrågan beräknas öka med endast
23000 personer per år. Den totala arbetsvolymen i timmar sjunker med
2%. Näringslivet beräknas minska antalet sysselsatta med 28000 per år
medan däremot den offentliga sektorn antas öka årligen med ca 50000. Om
man förutsätter att de arbetssökande är samma till antalet som enligt
alternativ 1 leder alternativ 2 enligt långtidsutredningens beräkning till en
öppen arbetslöshet år 1985 om ca 190000 personer.

Antalet sysselsatta personer, / 000-tal

	1970	1979	1985	Alternativ 2 Förändring totalt	1979-1985 per år
Näringslivet	3 108	2924	2756	-168	-28
därav industri	1055	968	915	-53	-9
Staten	196	274	285	II	2
Kommunerna	560	934	1 230	2%	49
Totalt	3864	4132	4 271	139	23

Källa: LU 80

Utskottet konstaterar att en avgörande förutsättning för att vi skall
kunna återställa balansen i vår ekonomi är att vi får tillräcklig tillväxt i
ekonomin. Detta belyses i de arbetskraftskalkyler som långtidsutredningen
ställt upp. Mot den bakgrunden är det oroande att den hittillsvarande
utvecklingen snarast följt alternativet 2. Det innebär bl. a. en fortsatt
minskning av sysselsättningen i industrisektorn. Antalet sysselsatta i industrin
har sålunda enligt AKU minskat med 28000, om man jämför första
kvartalet i år med motsvarande tid 1980.

3 Riksdagen 1980/81. 18 sami. Nr 21

Kartong: S. 48, fotnoten Står: lagen om sociala avgifter bilaga I Rättat till: en

ny lag om socialavgifter bilaga 2

AU 1980/81:21

När det gäller långtidsutredningens kalkyler i övrigt kan det noteras att
det inte förutses någon större förändring av antalet arbetade timmar enligt
något av alternativen. Att det ändå väntas en betydande ökning av antalet
sysselsatta främst i den kommunala sektorn beror på antaganden om ökad
frånvaro och minskade medelarbetstider. Omräknat till heltidsarbete skulle
sysselsättningen enligt långtidsutredningens alternativ 1 öka med endast
23000 personer fram till år 1985. En fortsatt nyrekrytering av deltidsanställda
av landsting och kommuner är således en väsentlig förutsättning för
att man skall nå målet full sysselsättning enligt detta alternativ.

I sammanhanget bör också noteras att prognoserna visar att det är
kvinnorna som till 90 procent kommer att svara för tillväxten av arbetskraften
fram till år 1985.

Vad här har anförts visar att det även med en gynnsam industriutveckling
kan uppstå svårigheter att upprätthålla full sysselsättning år 1985.
Enligt utskottets uppfattning är det långt ifrån säkert att de anställdas
medelarbetstid de närmaste åren kommer att sjunka på det sätt som långtidsutredningen
antagit. Även mindre förskjutningar i benägenheten att ta
deltidsarbete kan få direkta utslag i arbetslöshetstalen om inte motåtgärder
sätts in.

Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken

Full sysselsättning

I propositionen framhålls att de övergripande målen för den ekonomiska
politiken utgörs av full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, prisstabilitet,
balans i utbytet med utlandet och en jämn fördelning av välfärden.

Av dessa mål har den fulla sysselsättningen en särskild ställning. Möjligheterna
att nå detta mål är beroende av uppfyllelsen av övriga mål. Inte
minst obalanserna i utrikeshandeln begränsar handlingsfriheten vid utformandet
av sysselsättningspolitiken. Målet för politiken blir därför enligt
propositionen att inom ramen för de angivni restriktionerna skapa sysselsättning
för alla som vill förvärvsarbeta.

Utskottet delar den uppfattning som i denna fråga förs fram i propositionen.
Arbetet ger ekonomisk trygghet för individerna samtidigt som det
skapas social gemenskap och en mängd positiva effekter i övrigt. Utskotte*
vill därför stryka under betydelsen av att den höga ambitionen i sysselsättningspolitiken
bibehålls. Likaväl som arbetet har en mängd positiva effekter
för den enskilde skapar arbetslösheten svåra ekonomiska och mänskliga
problem. Arbetslösheten är ett slöseri med nationens resurser på både
det ekonomiska och mänskliga området. Mot denna bakgrund kan utskottet
inte acceptera ett synsätt som innebär att man medvetet använder
arbetslösheten som regulator i den ekonomiska politiken.

Den redovisade synen på arbetet leder till slutsatsen att den ekonomiska
politikens uppgift bör vara att skapa gynnsamma villkor för en ekonomisk

AU 1980/81:21

tillväxt, som i sin tur kan ge arbeten i tillräcklig omfattning. En grundläggande
förutsättning för detta är, som tidigare sagts, att vi på sikt får balans
i vår ekonomi. Den generella ekonomiska politiken måste dessutom, för att
vi skall nå de sysselsättningspolitiska målen, kompletteras med selektiva
insatser inom närings- och regionalpolitiken. En avgörande fråga för att vi
skall nå framgång med en politik för full sysselsättning är att industrins
expansion inte hindras av brist på arbetskraft.

En annan viktig utgångspunkt för politiken är att man genom åtgärder på
olika områden skapar förutsättningar för människor att ta arbete. Det
måste ske en ömsesidig anpassning mellan de arbetssökandes önskemål
och de krav och förutsättningar arbetsgivarna ställer upp. Dessutom har
samhället en viktig uppgift när det gäller att undanröja hinder för individerna
att arbeta. Det gäller t. ex. i fråga om utbildning, barnomsorg och
kommunikationer.

I propositionen konstateras att den roll arbetsmarknadspolitiken tilldelades
redan under 1960-talet kvarstår. Politiken skall bidra till att lindra
konflikterna mellan de centrala ekonomisk-politiska målen om full sysselsättning,
tillväxt, prisstabilitet och välfärdsfördelning. Om inte arbetsmarknadspolitiken
medverkar till att underlätta anpassningen på arbetsmarknaden
blir det enligt statsrådet Eliasson betydligt svårare att föra en
expansiv tillväxtfrämjande ekonomisk politik med bevarande av samhällsekonomisk
balans. Det blir också svårare att inom näringspolitiken realisera
en utbyggnad av expansiva industribranscher och att uppnå en balanserad
regional struktur.

1 propositionen uttalas den bestämda uppfattningen att trögheterna på
arbetsmarknaden inte försvinner genom hot om arbetslöshet eller
otrygghet i anställningen. Skall anpassningen förbättras så krävs förändringar
i arbetslivet och betydande offentliga satsningar för att åstadkomma
detta. Trögheterna måste attackeras genom förstärkta arbetsmarknadspolitiska
insatser på olika områden. 1 det sammanhanget nämns den restriktion
som det begränsade utrymmet för expansion av den offentliga sektorn
innebär. Det står klart att tillväxten i den sektorn måste dämpas i förhållande
till utvecklingen under 1970-talet.

Utskottet instämmer i vad som anförs i propositionen i nu förevarande
hänseende.

Problemen på 1980-talets arbetsmarknad

I propositionen går man igenom olika problem som kan förutses på 1980-talets arbetsmarknad. De utsatta gruppernas situation tas upp. Här nämns
särskilt ungdomar, äldre, arbetshandikappade och invandrare. För den
sistnämnda gruppen framhålls speciellt de svårigheter som möter invandrarungdomar.
Andra problem hänger samman med kravet på ökad jämställdhet
mellan kvinnor och män, regionala olikheter i sysselsättningen,
svårigheterna att besätta lediga platser i industrin samt betydelsen av
införande av ny teknik.

AU 1980/81:21

Utskottet går inte här närmare in på dessa frågor. Åtskilliga av dem
kommer att behandlas längre fram i betänkandet. Andra har utskottet
behandlat tidigare i vår i betänkandena AU 1980/81: 22 om invandringspolitiken
och AU 1980/81:23 om regionalpolitiken.

Arbetsmarknadspolitikens huvudinriktning under 1980-talet

I propositionen framhålls att det är nödvändigt att bryta en utveckling
som innebär att allt fler människor behöver sysselsättas utanför den reguljära
arbetsmarknaden. För detta talar statsfinansiella skäl men också organisatoriska
och administrativa argument. En permanent stor åtgärdsvolym
försämrar arbetsmarknadsmyndigheternas flexibilitet och möjligheter till
tillfälliga extra insatser i lågkonjunkturer. Till detta kommer att insatser
som ger arbete på den reguljära arbetsmarknaden alltid är att föredra
framför temporära eller på annat sätt speciella åtgärder. Mot bakgrund av
det anförda presenteras i propositionens riktlinjer för politikens huvudinriktning
under de kommande åren. Dessa kan sammanfattas på följande
sätt.

■ Arbetslöshetsproblemen skall i första hand lösas genom att de arbetssökande
bereds arbete på den öppna arbetsmarknaden.

■ De sysselsättningsskapande åtgärderna får inte försämra företagens
möjligheter att rekrytera arbetskraft.

■ Arbetsgivare och arbetssökande måste förmås att mer aktivt anpassa
sina krav och förutsättningar och därmed ta ett större ansvar för arbetsmarknadens
funktionssätt. Problemen kan inte lösas enbart genom ökad
arbetsmarknadsservice eller arbetsmarknadsutbildning.

■ Arbetsmarknadspolitiken skall inriktas så att den medverkar till att
återställa den samhällsekonomiska balansen och motverkar inflationseffekter.

■ I konjunkturdämpningar kommer insatser i företagen — den s.k. första
försvarslinjen — att behövas. Insatserna bör ha en offensiv karaktär och
får inte göras på ett sådant sätt att de medverkar till att bevara en
föråldrad näringsstruktur.

■ Uppdelningen av arbetsmarknaden måste motverkas så att inte den
svårplacerade arbetskraften hamnar utanför den öppna arbetsmarknaden.

■ Kraven på anpassning får inte ställas så högt att de svagaste utestängs
från arbetsmarknaden. I stället kan ökade uppoffringar krävas av dem
som har förutsättningar att klara omställningar.

■ Trögheten i anpassningsprocessen måste övervinnas. Arbetsgivarna
måste snabbare acceptera den i regionen befintliga arbetskraft som
yrkesmässigt kan accepteras. Likså måste de arbetssökande snabbare
acceptera lediga platser.

■ Den offentliga sektorn skall aktivt medverka i konjunkturpolitiken genom
att sysselsättningsökningen i denna sektor tidigareläggs i konjunk -

AU 1980/81:21

turdämpningar och senareläggs i konjunkturuppgångar. Med hänsyn till
kommunernas stora roll för sysselsättningen är det viktigt att deras
planering har denna inriktning.

■ Planeringen inom olika områden av sysselsättningspolitiken skall utvecklas
inom ramen för befintliga planeringsorgan. Länsplaneringen bör
vara åtgärdsinriktad.

Med utgångspunkt i de här redovisade riktlinjerna läggs i propositionen
fram kronkreta förslag till utformning och inriktning av de arbetsmarknadspolitiska
insatserna. Förslagen, som behandlas under olika delavsnitt i
betänkandet, innebär i korthet:

— tillfällig rekryteringsstimulans till industriföretag som ökar sin personalstyrka
under 1981,

— rekryteringsstöd till företag som anställer långtidsarbetslösa ungdomar,

— förhöjda lönebidrag vid övergång från skyddat arbete till arbete på den
öppna marknaden,

— stöd för att underlätta omställningen vid lokala sysselsättningskriser,

— vidgade möjligheter till vilande förtidspension,

— vidgade möjligheter till arbetsmarknadsutbildning för 18- och 19-åringar,

— skattebefrielse för flyttningsbidrag som utgår enligt arbetsmarknadskungörelsen.

De angivna riktlinjerna behandlas i två partimotioner, den ena 2106 från
socialdemokraterna och den andra 2112 från vänsterpartiet kommunisterna.
Socialdemokraterna har dessutom under allmänna motionstiden i år
väckt en motion, 1433, av programkaraktär. Avsikten med den motionen
var att påverka utformningen av proposition 126. Konkreta frågor som tas
upp i motionen behandlas under olika avsnitt längre fram i betänkandet.

I motion 2106 riktar socialdemokraterna ingen direkt kritik mot de
riktlinjer som statsrådet Eliasson presenterar i proposition 126 men motionärerna
anser att dessa riktlinjer inte står i samklang med regeringens
ekonomiska politik. Socialdemokraterna tar avstånd från en ordning som
enligt deras uppfattning innebär att traditionella arbetsmarknadspolitiska
mål och förutsättningar framstår som inkonsekvenser i den samlade regeringspolitiken.
Den statsfinansiella grunden för en aktiv arbetsmarknadspolitik
har enligt motionärerna undergrävts och resurser saknas — som
framgår av propositionen - att som tidigare möta arbetslösheten i den
första försvarslinjen genom tillfälliga företagsinriktade åtgärder.

Socialdemokraterna presenterar ett program i sex punkter för en effektiv
ekonomisk politik. Förslagen går ut på att

o åstadkomma en industriell förnyelse, genom att bygga ut industrins
produktionskapacitet, förändra dess struktur och återskapa starka företag
med växtkraft. Kollektiv kapitalbildning under medverkan av de
anställda samt offensivt statligt företagande är strategiskt viktiga inslag i
en sådan politik när det privata kapitalet sviktar.

AU 1980/81:21

o satsa på teknisk och naturvetenskaplig forskning och utveckling,
o demokratisera det ekonomiska livet,

o återupprätta den sociala bostadspolitiken, genom att öka bostadsbyggandet
och ge det en annan sammansättning,
o föra en kraftfull energipolitik som syftar till ökad hushållning och till att
ersätta det stora oljeberoendet med andra energislag,
o reformera skattesystemet, så att det bidrar till en rättvisare fördelning,
motverka inflationen, uppmuntrar arbete och sparande och motverkar
spekulation och skattesmitande.

Motionen mynnar ut i ett yrkande att riksdagen skall ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om den ekonomiska politikens betydelse för
en effektiv arbetsmarknadspolitik.

Utskottet har självfallet inte någon anledning att gå i polemik mot
åsikten om den ekonomiska politikens grundläggande betydelse för sysselsättningen
och därmed för arbetsmarknadspolitiken. Frågan om regeringens
ekonomiska politik tillhör emellertid finansutskottets beredningsområde.
Motionärernas kritik faller således utanför ämnet för detta betänkande.
Med hänsyn därtill och då finansutskottet med anledning av kompletteringspropositionen
inom kort kommer att avge ett betänkande om den
ekonomiska politiken, varvid de i motionen aktualiserade frågeställningarna
kan väntas bli behandlade, avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Som tidigare sagts finns det inte något socialdemokratiskt motionsyrkande
som direkt tar sikte på grunderna för arbetsmarknadspolitiken såsom
de redovisas i propositionen. Detta tolkar utskottet så att det finns en
bred enighet om de i propositionen redovisade grundläggande principerna
och som utskottet alltså för sin del ansluter sig till. Förslaget i proposition
126 på denna punkt bör alltså bifallas av riksdagen.

Vänsterpartiet kommunisterna har en mot proposition 126 starkt kritisk
motion. Vpk kräver i motion 2112 en ny industri- och sysselsättningspolitik
och en arbetsmarknadspolitik för full sysselsättning. I motionen sammanfattas
principerna för vad som anges som en kamp mot arbetslösheten i
följande punkter:

1. Snabbt utarbetande av ett program för 100000 nya samhällsnyttiga
arbeten, under en period av högst tre år, innefattande ökat bostadsbyggande
och en påbörjad planmässig utveckling av den offentliga sektorns samhällsservice.

2. Ett statligt industriprogram för 100000 nya industriarbeten under
1980-talet.

3. Kreditväsendet under samhällets ledning och kontroll. Nationalisering
av de privata storbankerna och kreditinstituten.

4. Uppbyggnad av samhällsägda fonder under de arbetandes kontroll.

5. Stopp för kapitalflykt och industriutflyttning.

6. Förkortning av arbetsdagen påbörjas med målet att nå sextimmarsdagen.

7. Facklig vetorätt mot avskedanden och permitteringar. Full lön under
hela permitteringstiden.

AU 1980/81:21

8. Ökning av AMS resurser. Ny inriktning på utbildning, och en inriktning
som motverkar en regional obalans.

1 motionen framhålls att det är med utgångspunkt i dessa punkter som
arbetsmarknadspolitiken skall utformas. Målet skall vara ett meningsfullt
arbete åt alla, vilket i sin tur kräver meningsfull utbildning och goda fysiska
och psykiska arbetsmiljöer. 1 motionen uttalar man sig också för att obligatorisk
arbetsförmedling skall införas. Den åtgärden motiveras bl. a. med
behovet av att undvika utslagning och utsortering på arbetsmarknaden.
Vpk reste krav på obligatorisk arbetsförmedling även i den under allmänna
motionstiden väckta motionen 484. I det fallet kombineras kravet med
förbud mot svartlistning m. m.

Även beträffande motion 2112 kan anföras att flertalet av kraven faller
utanför de nu aktuella riktlinjerna för arbetsmarknadspolitiken. Motionen
innehåller f. ö. så grova vantolkningar av propositionen att det knappast
ter sig meningsfullt att ta upp en seriös diskussion. Motionärerna påstår
bl. a. att regeringens förslag inte innebär annat än ökad arbetslöshet och
nya flyttlass samt att statsrådet Eliasson formulerat sin egen doktrin:
minskat samhällsansvar, sköt dig själv.

När det gäller kravet på obligatorisk arbetsförmedling hänvisar utskottet
till att riksdagen flera gånger tidigare avvisat detta krav med anledning av
motioner av samma innehåll som motion 484 (se senast AU 1980/81:6). Det
finns inte anledning att inta annan ståndpunkt i dag. Även dessa motionskrav
avstyrks därför.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet vpk-motionerna 484
och 2112 den sistnämnda i detta sammanhang beträffande yrkandena 1, 9
och 13.

Till sist i detta avsnitt tar utskottet upp motion 2111 av Bengt Wittbom
m.fl. (m). Utgångspunkten för motionen är att arbetslösheten i första hand
skall bekämpas genom åtgärder i företagen och att samhällets möjligheter
att ge ekonomiskt stöd till sådana åtgärder blir allt mer begränsade. Detta
lägger ett ökat ansvar på ledningar i företagen och de anställda när det
gäller att i tider av vikande efterfrågan bevara arbetskraften i företagen.
Motionärerna nämner som exempel på åtgärder de tänker sig att de anställda
kan låta viss del av lönen stå inne i företaget för att sedan förvandlas till
aktier. Även andra uppoffringar kan bli aktuella, t. ex. ökade drifttider i
vissa lägen eller lönestopp.

Motionen går ut på att regeringen i framtida lagstiftningsarbete och i
kontakter med arbetsmarknadens parter skall ta initiativ som främjar en
utveckling av det slag som motionärerna anser önskvärd.

Utskottet delar i och för sig motionärernas uppfattning att det är ett
gemensamt intresse för företag och anställda att bevara anställningstryggheten
och hålla sysselsättningen uppe, särskilt i tider av nedgång i näringslivet.
Att man gemensamt inom företagen arbetar med problemen från

AU 1980/81:21

denna utgångspunkt är också ett samhällsintresse. Hur ett sådant gemensamt
arbete skall gå till är en sak som hänger samman med hela relationen i
företagen mellan ledning och anställda. Därvid aktualiseras frågor som
inflytande, ansvar och beslutsfunktioner. De rättsliga verktygen för att
hantera frågor av detta slag finns i den arbetsrättsliga lagstiftningen och då
främst medbestämmandelagen. Det måste ankomma på arbetsmarknadens
parter att ta ställning till om man vill ta upp de här problemen och i vilka
former det i så fall skall ske. I den mån sådana överväganden ger vid
handen att t. ex. lagar behöver ändras utgår utskottet från att parterna för
fram önskemål därom till statsmakterna.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet icke skäl att föreslå
någon åtgärd på grund av motionen.

Arbetsmarknadspolitikens volym budgetåret 1981/82

De arbetsmarknadspolitiska anslag som direkt är beroende av det aktuella
sysselsättningsläget brukar i budgetpropositionerna i januari anges
som konjunkturneutralt beräknade. Det har inneburit att, om arbetsmarknadsläget
krävt det, betydande ytterligare medel tillförts anslagen strax
före eller under det aktuella budgetåret. Det har skett genom kompletteringspropositionen
eller på någon av tilläggsbudgetarna. Å andra sidan har
anslagen inte varit neutralt beräknade på det sättet att det uppstått betydande
besparingar då sysselsättningsläget varit gott. Tvärtom har det ofta
förekommit påslag på anslagen även i sådana lägen, om än i mindre skala.
Det har varit uttryck för att ambitionerna på arbetsmarknadspolitiken
successivt höjts. Denna utveckling illustreras tydligt i det inledande avsnittet,
diagrammen 14—16.

I en under allmänna motionstiden i januari i år väckt motion 1434
betonade socialdemokraterna behovet av en förhöjd beredskap på det
arbetsmarknadspolitiska området. Motionärerna begärde att regeringen i
kompletteringspropositionen skulle redovisa vilka åtgärder som vidtagits
och planeras för att hålla tillbaka arbetslösheten. Yrkandet skall ses mot
bakgrund av tecknen på en försämrad konjunktur, som snabbt kan aktualisera
ökade arbetsmarknadspolitiska insatser.

I proposition 126, som är dagtecknad den 12 mars 1981, görs en bedömning
av arbetsmarknadsläget och utsikterna för budgetåret 1981/82.1 kompletteringspropositionen
återkommer regeringen till frågan och lägger fram
förslag om förstärkta insatser i förhållande till budgetpropositionen.

I proposition 126 framhåller statsrådet Eliasson att det är uppenbart att
hela år 1981 kommer att präglas av en sämre konjunktur än 1980 men att
det inte är möjligt att med någon säkerhet bedöma hur djup och långvarig
lågkonjunkturen kommer att bli. Någon påtaglig ökning av efterfrågan på
arbetskraft i industrin väntar han inte förrän tidigast under andra halvåret

AU 1980/81:21

1982 eller 1983. Statsrådet anför vidare att de strukturella problemen i
svensk industri innebär ett latent hot om lokala sysselsättningskriser på ett
antal orter. Det är därför nödvändigt att under det närmaste året ägna
särskild uppmärksamhet åt olika lokala och regionala arbetsmarknadsproblem.
Särskilda problem väntas också till följd av den svaga sysselsättningsökningen
på tjänstesektorn. Uppbromsningen av ökningstakten
på den offentliga sektorn markerar enligt propositionen ett trendbrott i
utvecklingen. Detta kommer att medföra svårigheter för nytillträdande på
arbetsmarknaden och då främst för kvinnor. Statsrådet Eliasson betonar i
sammanhanget vikten av att kvinnor söker sig även till andra yrken än de
traditionella. Detta — säger statsrådet vidare - kan inte ske utan avsevärda
personliga ansträngningar och vilja till nytänkande hos både kvinnorna
själva, arbetsgivarna och arbetsmarknadens parter. Utskottet vill
för sin del tillägga att nytänkandet måste inkludera manliga arbetskamrater
och människor i allmänhet i attityden till olika yrkesroller. Detta är ett
svårbearbetat område som måste angripas med olika metoder inte minst
inom utbildningsväsendet.

I proposition 126 slås vidare fast att konjunkturläget kräver en förhöjd
beredskap inom arbetsmarknadspolitiken. Utvecklingen kan snabbt försvagas
och ställa krav på ökade insatser. Såsom tidigare framhållits bör
tyngdpunkten på åtgärdssidan ligga på den egentliga platsförmedlingen.
Först när möjligheterna till arbete på den öppna arbetsmarknaden uttömts
skall enligt propositionen arbetsmarknadspolitiska insatser kunna komma i
fråga. Åtgärder av det slaget skall dessutom ha en kortvarig inriktning.
Utbildningsinsatser föreslås i första hand bli direkt yrkesinriktade.

När det gäller företagsinriktade insatser betonas i propositionen att
utrymmet inte är detsamma som under 1970-talets senare del. Statsrådet
Eliasson framhåller emellertid de möjligheter som finns att utnyttja bidraget
till företagsutbildning vid hot om permittering. Det dåliga sysselsättningsläget
inom byggsektorn pekar på att de under senare år begränsade
beredskapsarbetena på detta område åter bör öka. Förstärkta insatser
inom det statliga byggandet aviseras också i proposition 126.

I den med anledning av proposition 126 väckta socialdemokratiska partimotionen
2106 kritiseras regeringens ekonomiska politik. I brist på en
aktivitetsskapande sådan politik räcker det enligt motionen inte med deklarationer
om höjd beredskap inom arbetsmarknadspolitiken. Motionärerna
anser att den ökade arbetslösheten under de första månaderna i år kunnat
förhindras om sysselsättningsskapande åtgärder legat på samma nivå som
ett år tidigare. De framhåller att vissa grupper särskilt drabbas i det
rådande arbetsmarknadsläget och nämner invandrarungdomar och kvinnor.
Motionen mynnar i denna del ut i en begäran att de arbetsmarknadspolitiska
instrumenten omedelbart skall sättas in med full styrka.

Såsom tidigare nämnts återkommer regeringen i kompletteringspropositionen
med konkreta förslag som syftar till att hålla sysselsättningen uppe.

AU 1980/81:21

Förslagen innebär i korthet följande satsningar utöver vad som föreslås i
budgetpropositionen.

— 390 milj. kr. för tidigareläggning av offentliga byggen och 20 milj. kr. till
samlingslokaler

— 440 milj. kr. för arbetsmarknadsutbildning jämte 230 milj. kr. finansierat
via medel från arbetsgivaravgifter

— 540 milj. kr. för beredskapsarbeten, varav 40 milj. kr. avser finansiering
av ett särskilt stimulansbidrag till ombyggnad av bostäder

— 100 milj. kr. för industribeställningar

I kompletteringspropositionen betonas att arbetsmarknadsutsikterna
inger oro. Föredragande statsrådet Andersson framhåller att full sysselsättning
är ett centralt mål för regeringens politik och att det är nödvändigt,
om detta mål skall kunna upprätthållas, att näringslivet tar vara på sina
utvecklingsmöjligheter. Det innebär bl. a. att utrymme måste skapas för
industriinvesteringar vilket i sin tur kräver återhållsamhet med nya offentliga
utgiftsåtaganden.

De föreslagna ytterligare medlen för arbetsmarknadsutbildning är avsedda
att höja utbildningens totala volym till att omfatta ca 130000 elever
under budgetåret. Denna volym stämmer med AMS bedömningar av behovet.

När det gäller medelsbehovet för beredskapsarbeten har AMS beräknat
detta till 3850 milj. kr. för hela budgetåret. Detta överstiger vad som
beräknas i budgetpropositionen med 2050 milj. kr. 1 propositionen föreslås
alltså att höjningen nu skall begränsas till 540 milj. kr. vartill kommer ett
påslag om 100 milj. kr. till industribeställningar. Sistnämnda belopp överstiger
med 60 milj. kr. vad AMS begärt. Föredragande statsrådet har som
ovan redovisats vid sin beräkning tagit hänsyn till andra satsningar inom
byggsektorn. Därutöver hänvisar hon till att regeringen med stöd av sin
begärda finansfullmakt om 2 500 milj. kr. vid behov kan anvisa ytterligare
medel.

Socialdemokraterna anser att de insatser som föreslås i kompletteringspropositionen
inte är till fyllest. I motion 2191 om omedelbara insatser mot
arbetslösheten hävdar socialdemokraterna att den försvagning av arbetsmarknaden
som nu förestår är ett direkt resultat av den tydligt aktivitetsdämpande
politik som regeringen inledde förra sommaren. Socialdemokraterna
anser att regeringen till följd av tidigare missgrepp i handhavandet av
landets ekonomi försatt sig i ett läge där en aktiv konjunkturpolitik för att
värna sysselsättningen fick överges för en åtstramningspolitik. Enligt socialdemokraternas
uppfattning innebär detta att regeringen för första gången
sedan 1930-talet med öppna ögon fört en arbetslöshetsskapande politik.
Socialdemokraterna hänvisar till att arbetslösheten stiger och att det bakom
den öppna arbetslösheten fortgår en dold försvagning av arbetsmarknaden.
Arbetslösheten bland deltidsarbetande stiger som en följd av förkortade
arbetstider. Antalet berörda av varsel om permitteringar och uppsäg -

AU 1980/81:21

ningar mångdubblas och antalet ungdomar som står utanför både skola och
arbetsliv ökar. Dessutom fortsätter förtidspensioneringen av personer i
arbetsföra åldrar.

I motionen lägger socialdemokraterna fram en rad förslag som syftar till
att som motionärerna säger inom arbetsmarknadspolitikens ram så långt
möjligt begränsa vådorna av den förda politiken. Förutom yrkanden på det
arbetsmarknadspolitiska området finns i motionen förslag som rör ungdomsutbildningen.
De förslagen behandlas av utbildningsutskottet. Motionsyrkandena
på det arbetsmarknadspolitiska fältet utgår från den framställning
som AMS den 10 april 1981 gjorde till regeringen och som behandlats
i kompletteringspropositionen.

Socialdemokraterna ansluter sig till tanken att man inom arbetsmarknadsutbildningen
nu skall utgå från ett utbildningsbehov av 130000 elever
under nästa budgetår. I motionen återspeglas en viss oro för att de av
regeringen för denna utbildningsvolym föreslagna medlen inte skall räcka
till. Socialdemokraterna yrkar därför att riksdagen skall uttala att ytterligare
medel kan behöva tillföras arbetsmarknadsutbildningen för att man skall
nå det uppställda volymmålet. De ytterligare medlen skall även finansiera
andra förslag som återfinns i motionen nämligen temporär höjning under
nio månader från 20 till 35 kr. per timme av bidraget till företag som
utbildar personal i stället för att permittera. Dessutom föreslås att sådant
bidrag, likaså temporärt, skall kunna utgå även under de första 40 utbildningstimmarna,
vilket i dag inte är fallet.

Socialdemokraterna befarar emellertid att den planerade volymen för
arbetsmarknadsutbildning skall visa sig vara för liten. De vill därför att
riksdagen skall uppdra åt regeringen att omgående inleda planeringen av en
ytterligare utbyggnad av utbildningen om arbetsmarknadsläget så skulle
kräva. Enligt motionärerna bör dessutom särskilt uppmärksammas möjligheterna
att ta till vara ledig utbildningskapacitet hos företag och offentliga
förvaltningar. Likaså bör i möjligaste mån ledig utbildningskapacitet kunna
ställas till ungdomsskolans förfogande.

Den aktuella motionen innehåller även förslag om ytterligare satsningar
på beredskapsarbeten. Socialdemokraterna ansluter sig till AMS bedömning
av medelsbehovet och begär därför att riksdagen skall anvisa 1 500
milj. kr. utöver vad som föreslås i kompletteringspropositionen. 1 motionen
hävdas också att det behövs en ökad satsning på byggnads- och
anläggningsarbeten för att motverka att arbetslösheten inom byggnadsyrkena
stiger ytterligare. För att stimulera kommunerna till insatser på detta
område föreslås en höjning av det tilläggsbidrag som utgår för andra
kostnader än löner från nuvarande 20 till 30%.

Även vänsterpartiet kommunisterna underkänner regeringens förslag i
kompletteringspropositionen. I motion 2193 begär vpk att regeringen i
oktober 1981 skall lägga fram förslag som tillförsäkrar AMS de medel
styrelsen begärt. Motionärerna framhåller att en sådan åtgärd minskar

AU 1980/81:21

andra kostnader för samhället, t. ex. ersättningar för arbetslöshet och
utgifter för sociala ändamål.

Såvitt utskottet kan finna råder det inga större meningsskiljaktigheter i
fråga om konjunkturbedömningen. Den nedgångsperiod som började förra
sommaren har fortsatt under vintern. Effekterna på sysselsättningen och
arbetslösheten har dock hittills snarast varit mindre än det funnits anledning
att befara. Antalet sysselsatta under första kvartalet i år var sålunda
enligt AKU i nivå med förhållandena under motsvarande kvartal förra
året. Det relativa arbetslöshetstalet under samma tid var visserligen något
högre, 2,4 mot 2,0 procent, men i april i år noterades en sänkning till 2,0
procent. Det finns emellertid klara tecken på att allvarliga svårigheter
ligger framför oss efter en säsongsmässig förbättring under sommarmånaderna.
Antalet kvarstående lediga platser har i april gått ned dramatiskt
och är nu bara hälften mot förra året. Varsel om personalinskränkningar
har, som framgår av nedanstående uppställning, legat på en hög nivå under
det senaste halvåret. Erfarenheterna visar också att varslen om permitteringar
och förkortad arbetsvecka i allmänhet verkställs. Så har långt ifrån
varit fallet i tidigare nedgångsperioder. De höga varselsiffrorna kvarstår
f. ö. i april.

Antal personer berörda av varsel om driftsinskränkning 1979—1981

	1979	1980	1980 Kv. 1	Kv. 2	Kv. 3	Kv. 4	1981 Kv. 1
Uppsägningar	24447	31347	6977	6696	7494	10180	12798
Permitteringar	1892	12413	590	605	644	10574	5 489
Förkortad arbetsvecka	1 105	27070	123	23	11560	15 362	9558

Anm. Varsel om driftsinskränkning skall rapporteras till arbetsmarknadsstyrelsen
viss tid före verkställighet. Statistiken avser när varslet lagts, inte när driftsinskränkningen
verkställts.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Det finns alltså från dessa utgångspunkter goda skäl att nu förbereda sig
för ökade insatser inom arbetsmarknadspolitiken.

Innan utskottet går in på vilka insatser som nu bör göras tar utskottet
upp ett påstående som görs i den socialdemokratiska partimotionen. I
motionen hävdas mot bakgrund av utvecklingen de senaste kvartalen att
för första gången sedan 1930-talet en svensk regering med öppna ögon fört
en arbetslöshetsskapande politik. Utskottet finner det uttalandet anmärkningsvärt
och utan stöd i det siffermaterial som utskottet redovisat om
utvecklingen på arbetsmarknaden. Utskottet har för sin del sett det som en
styrka att det rått en bred politisk enighet att full sysselsättning är ett
centralt mål för politiken. Att det sedan kan finnas skilda uppfattningar om
hur man i olika lägen skall nå detta mål är en annan sak. Den omständigheten,
exempelvis, att den öppna arbetslösheten var högre under lågkonjunkturen
under 1970-talets första del än under den i och för sig djupare och

AU 1980/81:21

längre lågkonjunkturen 1977—1978 innebär inte att utskottet vill ifrågasätta
de sysselsättningspolitiska ambitionerna hos den dåvarande socialdemokratiska
regeringen. Enligt utskottets uppfattning är det en fördel om den
politiska debatten på ett konstruktivt och öppet sätt kan föras kring den
viktiga frågan om hur vi skall nå det uppsatta målet om full sysselsättning.
Att i det sammanhanget ifrågasätta de politiska motståndarnas goda vilja
gagnar inte en seriös debatt. Det är uppenbart att svårigheterna att föra en
politik som leder till arbete åt alla ökat under senare år med hänsyn till
obalanserna i vår ekonomi. I det läget och då många länder i vår omgivning
accepterar en arbetslöshet som varit otänkbar för ett decennium sedan är
det särskilt viktigt att vi här i landet håller fast vid vårt gemensamma mål
om full sysselsättning.

När det gäller de i kompletteringspropositionen med anslutande motioner
framlagda förslagen vill utskottet anföra följande. Utskottet anser sig
kunna godta den nivå på insatserna som nu föreslås i propositionen. Det
hindrar inte att det längre fram. sedan läget för hösten och vintern lättare
låter sig överblickas, kan bli aktuellt med ytterligare insatser. Regeringen
har möjlighet att snabbt föranstalta härom med hjälp av finansfullmakten.
Det finns också möjligheter att lägga fram nya förslag på tilläggsbudget om
riksdagen är samlad. Denna teknik med successiva ställningstaganden mot
bakgrund av konjunkturutvecklingen har tillämpats sedan lång tid och bör
vara användbar i ett läge där det är svårt att fastställa hur djup och
långvarig nedgången kan väntas bli.

Med det anförda avstyrker utskottet de socialdemokratiska motionsyrkandena
om ytterligare höjning av anslagen och om högre bidrag till viss
företagsutbildning och beredskapsarbeten i byggnads- och anläggningssektorn.
Frågor av det slaget kan bli aktuella om utvecklingen blir sämre än
vad nu förutses.

För arbetsmarknadsutbildningens del räknar utskottet med den utbildningsvolym
som anges i propositionen. Utskottet finner inte heller skäl att
bifalla yrkandet om ett tillkännagivande av riksdagen när det gäller planering
för ytterligare utbildning. Den frågan åligger det regeringen och myndigheterna
att fortlöpande bevaka med hänsyn till sysselsättningsläget och
utbildningsbehoven. Allmänt vill utskottet dessutom framhålla att det är
önskvärt att man utnyttjar de tillgängliga resurserna effektivt och håller sig
inom budgeterade ramar.

Utskottet delar den uppfattning som förs fram av socialdemokraterna att
man i möjligaste mån bör utnyttja ledig utbildningskapacitet hos företag
och offentliga förvaltningar. Likaså bör man. där det är lämpligt, kunna
ställa ledig utbildningskapacitet till ungdomsskolans förfogande. En utveckling
med den inriktningen pågår sedan början av innevarande läsår.
Det har sålunda tecknats ett antal avtal genom vilka kommuner får ianspråkta
ledig kapacitet hos AMU-centra för utbildning av bl. a. verkstadsmekaniker,
plåtslagare och svetsare. Utskottet räknar med att denna ut -

AU 1980/81:21

veckling kommer att fortsätta utan någon särskild framställning från riksdagens
sida. Motionen behöver alltså inte heller i den delen föranleda
någon åtgärd.

De formella ställningstagandena till anslagsfrågorna gör utskottet under
resp. anslag. I de sammanhangen behandlas också ett par detaljförslag som
återfinns i den aktuella socialdemokratiska motionen. Övriga i detta avsnitt
upptagna socialdemokratiska motioner har genom förslagen i kompletteringspropositionen
blivit inaktuella. Även de motionerna avstyrks
därför.

När det gäller vpk-motionens yrkande om att regeringen skall återkomma
till hösten med förslag som överensstämmer med AMS framställning
hänvisar utskottet till vad tidigare sagts om möjligheten för regeringen
att vid behov ta upp frågor av det slaget på nytt. Att i dag binda sig för vilka
åtgärder som skall vidtas i oktober är knappast tillrådligt med hänsyn till
att åtgärderna bygger på AMS bedömningar från april och mycket kan
inträffa därefter.

Arbetsmarknadspolitiska fonder

På arbetsmarknadsområdet finns tre fonder, som helt eller delvis finansieras
med arbetsgivaravgifter, nämligen arbetsmarknadsutbildningsfonden,
arbetslöshetsfonden och fonden för statlig lönegaranti vid konkurs. I proposition
1979/80: 150 förordades en sammanslagning av fonderna. Riksdagen
biträdde denna tanke (AU 1979/80: 5 y, FiU 1979/80: 40) men framhöll
samtidigt att detta endast var ett principiellt ställningstagande. Regeringen
förutsattes återkomma till riksdagen sedan ett detaljerat förslag utarbetats.

Ett sådant förslag redovisas nu i proposition 145 om finansiering av vissa
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Förslaget omfattar dock inte fonden för
statlig lönegaranti vid konkurs. Regeringen anser nämligen att frågan om
lönegarantins finansiering behöver beredas ytterligare.

Från arbetsmarknadsutbildningsfonden finansieras f. n. hela kostnaden
för arbetsmarknadsutbildningen och - sedan 1 januari 1980 - även kostnaderna
för den yrkesinriktade rehabiliteringen. Fondens intäkter utgörs
av dels de medel som anvisas på anslagen Bidrag till arbetsmarknadsutbildning
och Bidrag till yrkesinriktad rehabilitering, dels intäkter från en
arbetsgivaravgift om 0,4% på lönesumman enligt en särskild lag härom
(SFS 1975:335).

Utgifterna för arbetsmarknadsutbildningen avser i huvudsak följande
poster:

— Drift av AMU-centra m. fl. kurser (SÖ-kurser),

— Utbildningsbidrag till eleverna,

— Bidrag till företag för utbildning av anställda,

— Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för utbildningen.

AU 1980/81:21

Utgifterna för den yrkesinriktade rehabiliteringen gäller driften av arbetsmarknadsinstituten
(Ami), utbildningsbidrag till eleverna där samt metodutveckling,
forskning och personalutbildning.

Arbetsgivaravgiften till arbetsmarknadsutbildningen infördes för att finansiera
1975 års reform av denna utbildning, däribland en väsentlig förbättring
av utbildningsbidragen till eleverna. I motsats till den nedannämnda
arbetsgivaravgiften till arbetslöshetsersättningarna går inte avgiften
till några särskilda ändamål utan är en delfinansiering av de totala
kostnaderna. Anslagen över budgeten är avpassade så att de täcker skillnaden
mellan de beräknade totala utgifterna för arbetsmarknadsutbildningen
och de beräknade intäkterna av arbetsgivaravgiften (f. n. i runt tal 1 000
milj. kr.).

Arbetsmarknadsutbildningsfonden sorterar under AMS som skall placera
innestående medel hos riksgäldskontoret. Vid ingången av budgetåret
1980/81 fanns en kassamässig behållning av 146 milj. kr. Samtidigt var
emellertid vissa utgifter från föregående budgetår obetalda.

Arbetslöshetsfonden har en annan uppgift än arbetsmarknadsutbildningsfonden.
Den är avsedd att utgöra en buffert vid plötsliga förändringar
i medelsbehovet för ersättningarna vid arbetslöshet.

Statens utgifter för arbetslöshetsersättningarna har följande huvudsakliga
fördelning:

— Bidrag till de erkända arbetslöshetskassorna i form av grundbidrag,

progressivbidrag, förvaltningsbidrag och särskilt stöd,

— Kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) för icke försäkrade,

— Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för verksamheten.

En arbetsgivaravgift om likaledes 0,4% på lönesumman tas ut enligt en
särskild lag (SFS 1973:672). De belopp som tas in genom avgiften skall gå
till bestämda ändamål, nämligen två tredjedelar av kostnaderna för KAS
och grundbidraget till arbetslöshetskassorna samt en mindre del av kostnaderna
för progressivbidraget till kassorna. De avgiftsmedel som inte förbrukats
förs över till arbetslöshetsfonden. Den är inrättad hos riksförsäkringsverket
som placerar medlen hos riksgäldskontoret. Det har hittills inte
varit aktuellt att ta några fondmedel i anspråk. De outnyttjade arbetsgivaravgiftsmedel
som samlats i fonden efter dess tillkomst år 1974 beräknas nu
uppgå till ca 1 850 milj. kr.

Återstående kostnader för KAS samt för grund- och progressivbidraget
till kassorna betalas från anslaget Kontant stöd vid arbetslöshet. Anslaget
läcker vidare hela kostnaden för förvaltningsbidraget och annat stöd til!
kassorna liksom arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

Regeringen föreslår följande förändringar beträffande arbetsmarknadsutbildnings-
och arbetslöshetsfonderna och därtill knutna arbetsgivaravgifter
att gälla från den 1 juli 1981:

1. De två skilda arbetsgivaravgifterna om vardera 0,4 % på lönesumman
sammanslås till en avgift om 0,8%. De båda särskilda lagarna om nuvaran -

AU 1980/81:21

de avgifter (1973: 372 resp. 1975: 335) upphävs och ersätts med en ny lag
om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag1.

2. Intäkterna från den nya arbetsgivaravgiften skall i fortsättningen
täcka en del av kostnaden för utbildningsbidragen till eleverna inom arbetsmarknadsutbildningen
och den yrkesinriktade rehabiliteringen. Övriga
kostnader för dessa verksamheter skall finansieras av budgetmedel.

I fråga om kontantstödet vid arbetslöshet förordas att arbetsgivaravgiften
skall svara för en del av utgifterna för KAS, grund- och progressivbidrag
till kassorna men också förvaltningsbidraget och annat stöd till kassorna
samt arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

3. Den andel av utgifterna för arbetslöshetsersättningarna m.m. och
utbildningsbidragen som skall täckas av arbetsgivaravgiften föreslås utgöra
55%.

4. Arbetsmarknadsutbildnings- och arbetslöshetsfondema upplöses den
30 juni i år och ersätts från den 1 juli av ett konto hos riksgäldskontoret.
Kontot disponeras av riksförsäkringsverket. Verket skall föra över erforderliga
medel dels till AMS som liksom hittills betalar ut bidragen till
arbetslöshetskassorna, dels till de allmänna försäkringskassorna. De sistnämnda
kassorna svarar redan nu för utbetalning av KAS och utbildningsbidrag.

5. Riksförsäkringsverkets konto hos riksgäldskontoret skall den 1 juli
1981 tillgodoföras behållningarna på de båda nuvarande fonderna, dvs.
främst dei. betydande behållningen på arbetslöshetsfonden, sedan från
denna betalats ut 600 milj. kr. till förstärkning av anslaget till arbetsmarknadsutbildning.
Kontot kom,ner sedan att löpande tillföras intäkterna från
den nya arbetsgivaravgiften. För att klara tillfälliga svängningar i inkomster
och utgifter föreslås riksförsäkringsverket få disponera en rörlig kredit
hos riksgäldskontoret. Storleken av denna kredit anges i propositionen till
100 milj. kr.

6. De ovan redovisade förslagen får betydande anslagstekniska konsekvenser.
De nuvarande anslagen Bidrag till arbetsmarknadsutbildning,
Kontant stöd vid arbetslöshet och Bidrag till yrkesinriktad rehabilitering
föreslås utgå ur budgeten och bli ersatta av tre nya anslag med ändrade
ändamål.

I följande tablå sammanfattas regeringens förslag.

Som inledningsvis nämnts tog riksdagen förra året i princip ställning för
en sammanslagning av nuvarande arbetsmarknadsfonder. Att en av dessa
fonder, lönegarantifonden, t. v. undantas från den nyordning som nu föreslås
godtar utskottet. Utskottet har inte något att erinra mot att den
tilltänkta arbetsmarknadsfonden får formen av ett hos riksgäldskontoret
inrättat konto till vilket man för inflytande arbetsgivaravgifter.

1 Bestämmelserna i lagen är avsedda att ingå i en ny lag om socialavgifter. Se fotnot
till bilaga 2.

AU 1980/81:21

Nuvarande anslag och utgiftsändamål
BIDRAG TILL ARBETS-MARKNADS-UTBILDNING	KONTANT STÖD VID ARBETS-LÖSHET	BIDRAG TILL YRKES-INRIKTAD REHA-BILITERING
Finansiering med arbetsgivaravgift och anslagsmedel	Finansiering med arbetsgivaravgift och anslagsmedel	Finansiering med anslagsmedel
SÖ-kurser Bidrag till fö-retagsut-bildning AMV:s för-valtnings-kostnader	Utbild- ningsbi- drag	KAS Bidrag till arbets-löshetskassorna AMV:s förvaltnings-kostnader	Utbild- ningsbi- drag	Arbetsmark- nadsinstitu- ten Metod-utveck-ling m. m. AMV:s för-valtnings-kostnader

ARBETSMARKNADS-

UTBILDNING

BIDRAG TILL ARBETS-LÖSHETSERSÄTTNING
OCH UTBILDNINGS-BIDRAG

YRKESINRIKTAD

REHABILITERING

Utgifterna finan-sieras helt av
anslagsmedel

Utgifterna betalas
till 55% av den nya
a rbetsgi varavg iften
och i övrigt från
detta anslag

Utgifterna finan-sieras helt av
anslagsmedel

De nya anslagen

Utskottet tillstyrker vidare att, som regeringen föreslagit, AMS får föra
över 600 milj. kr. från arbetslöshetsfonden till innevarande eller nästa års
anslag till arbetsmarknadsutbildning för att täcka merutgifter som har
uppkommit under budgetåret 1980/81. Dessa merutgifter faller till den
övervägande delen på SÖ-kurserna.

Regeringens förslag leder till ganska omfattande förändringar av nuvarande
anslagskonstruktioner. De synes emellertid innebära en förenkling
och effektivisering av sättet att finansiera arbetsmarknadsutbildningen,
arbetslöshetsersättningarna och den yrkesinriktade rehabiliteringen. Det
blir möjligt att klart redovisa de betydande tillskotten av medlen från
arbetsgivaravgiften varigenom man får en bättre bild än f. n. av statens
totala insatser på det arbetsmarknadspolitiska området.

Förslagen i proposition 145 har föranlett endast en motion, 2094 av
Anna-Greta Leijon m.fl. (s). Motionärerna godtar förslaget i stort men vill
modifiera det på en punkt som de anser viktig.

Statens kostnader för arbetslöshetsersättningarna och utbildningsbidragen
skall med regeringens förslag till 55% täckas av medel från arbetsgi4
Riksdagen 1980/81. 18 sami. Nr 21

AU 1980/81:21

varavgiften. Motionärerna vill sänka andelen till 50%. De vill därigenom
uppnå att den nuvarande behållningen på arbetslöshetsfonden bevaras
efter överföringen till riksförsäkringsverkets särskilda konto hos riksgäldskontoret.
Motionärerna anser nämligen att behållningen skall tjäna som en
grund för framtida förstärkningar av arbetslöshetsersättningarna och utbildningsbidragen.
Dessutom vill motionärerna att riksdagen skall uttala
att arbetsgivaravgiften bör höjas om det visar sig att utgifterna från det
särskilda kontot överstiger intäkterna av avgiften även om kostnadsdelen
sänks på det sätt motionärerna har föreslagit.

Som tidigare nämnts har medel från den nuvarande arbetslöshetsfonden
aldrig behövt användas. Efter fondens tillkomst vid mitten av 1970-talet
har i stället samlats ett outnyttjat belopp om närmare 2000 milj. kr.
Reglerna för användningen av avgiftsmedlen bör utformas så, att man inte
får en fortsatt ackumulering av medel vid en normal utveckling av arbetsmarknadsläget.
Det är mot den bakgrunden man skall se regeringens förslag
att avgiftsmedlen skall täcka 55 % av kostnaderna för arbetslöshetsersättningar
och utbildningsbidrag. Utskottet biträder det förslaget och avstyrker
därmed motionsförslaget om en sänkning av andelen till 50%. Det
ligger i sakens natur att det kan vara svårt att fullt ut överblicka konsekvenserna
av de nu behandlade finansieringsreglerna i ett radikalt annorlunda
arbetsmarknadsläge. Det finns därför anledning erinra om vad som
sägs i propositionen att man kan behöva ompröva arbetsgivaravgiftens
storlek och den andel av utgifterna som skall bekostas av avgiftsmedel om
utgifterna för utbildningsbidrag och arbetslöshetsersättningar skulle öka
kraftigt under de närmaste åren. Det kan i ett sådant läge också bli aktuellt
att öka den rörliga krediten hos riksgäldskontoret. Regeringen bör vara
beredd att vid behov återkomma till riksdagen i dessa frågor. Utskottet
ansluter sig till dessa uttalanden i propositionen och anser att det därför
inte finns skäl för riksdagen att göra det i motionen begärda uttalandet om
framtida höjningar av arbetsgivaravgiften.

Det ovan anförda innebär att utskottet med avstyrkande av motion 2094
biträder proposition 145 i de nu redovisade delarna. Till frågorna om
anvisande av medel på det nya anslaget återkommer utskottet i senare
avsnitt.

Arbetsmarknadsverket

Verkets organisation

Inom arbetsmarknadsverket är AMS central förvaltningsmyndighet för
allmänna arbetsmarknadsfrågor.

AMS är även chefsmyndighet för länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen.
I styrelsens uppgifter ingår att leda planläggning av och själv

AU 1980/81:21

vidta åtgärder som betingas av arbetslöshet eller brist på arbetskraft.
Styrelsen skall leda verksamheten i fråga om regionalpolitisk! stöd och
bedriva rådgivning och upplysning rörande näringslivets lokalisering. Styrelsen
handlägger ärenden om investeringsfonder, ersättning vid arbetslöshet
och utlänningars deltagande i det svenska arbetslivet. Styrelsen skall
också ha överinseende över den offentliga arbetsförmedlingen samt öva
tillsyn över annan arbetsförmedling än den offentliga och över de erkända
arbetslöshetskassorna. Ärenden rörande utnyttjande av landets arbetskraft
vid krig eller krigsfara, uppskov eller anstånd med militärtjänstgöring
samt vapenfria tjänstepliktiga handläggs också av AMS.

Chef för AMS är en generaldirektör med en överdirektör som ställföreträdare.
Inom styrelsen finns tre avdelningar, nämligen avdelningen för
arbetsmarknadsservice, avdelningen för sysselsättningsplanering och avdelningen
för ekonomi och administration. Inom avdelningarna för arbetsmarknadsservice
och sysselsättningsplanering finns vardera sex enheter
och inom avdelningen för ekonomi och administration finns fem enheter.

Under AMS är länsarbetsnämnderna länsmyndigheter för allmänna arbetsmarknadsfrågor.
De leder arbetsförmedlingen i länen. De har ålagts
vissa uppgifter enligt lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder
och ärenden om ersättning vid arbetslöshet. De skall biträda AMS vid
planering för försvarsberedskap.

Varje länsarbetsnämnd har ett kansli som består av en förmedlingsavdelning,
en planeringsavdelning och en administrativ avdelning. Arbetet
hos länsarbetsnämnden leds av en länsarbetsdirektör.

Lokal myndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor är arbetsförmedlingen.
Den skall inom sitt område utöva den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten,
vari ingår yrkesvägledning och arbetsvärd. Den skall därvid
pröva frågor rörande enskilda personers arbetsmarknadsutbildning,
arbetsvärd och hjälp vid arbetslöshet samt stöd vid flyttning och andra
åtgärder som vidtas av sysselsättningsskäl, i den mån sådana frågor ej skall
prövas av AMS eller länsarbetsnämnden.

Landet är indelat i 79 arbetsförmedlingsdistrikt. I varje distrikt finns en
arbetsförmedling, som består av ett distriktskontor och ett antal lokalkontor
samt en distriktsarbetsnämnd. Förmedlingsarbetet i ett distrikt leds av
distriktskontorschefen. Större förmedlingskontor är uppdelade i kundmottagning
samt förmedlings- och utredningssektioner med vardera ett tiotal
handläggare.

Arbetsmarknadsinstituten - Ami — började sin verksamhet den 1 januari
1980. De ersätter tidigare verksamheter som bedrevs av främst landstingskommunala
huvudmän vid arbetsvårdsinstitut, vissa förberedande
och orienterande kurser inom arbetsmarknadsutbildningen samt arbetspsykologiska
insatser som i huvudsak privata institut tillhandahöll på
konsultbasis för arbetsförmedlingens sökande.

Verkets organisation kan illustreras på följande sätt.

AU 1980/81:21

Arbetsmarknadsstyrelsen
953 tjänster

Länsarbetsnämnderna (24)	Styrelserna för arbets-
	marknadsinstituten (24)
1 958 tjänster	122 tänster

Regionkontoren för be-		Förläggningar för flyktingar
redskapsarbeten i egen		(4 permanenta + tillfälliga) m. m.
regi (7) o. arbetsplatser
968 tjänster		281 tjänster

Distriktskontor (79)		Arbetsmarknadsinstitut
		och filialer till des-
		sa (ca 80)
		2 313 tjänster

5168 tjänster

Lokalkontor (186)

Ambulatorisk förmedling

Antalet tjänster inom verket uppgick den 1 juli 1980 till 11 755. 1 summan
ingår 1000 anställda med lönebidrag. Dessa kallades tidigare arkivarbetare.
Verket har under 1970-talet t. o. m. budgetåret 1980/81 tillförts ca 2200
tjänster. Utöver de ovan nämnda tillkommer ca 7000 personer, varav
flertalet lärare anställda av skolöverstyrelsen vid AMU-centra (uppgiften
avser november 1979) samt 1 150 personer anställda vid Samhällsföretag
och dess regionala huvudkontor.

Arbetsmarknadsverkets framtida inriktning

Platsförmedling m.m.

I proposition 126 redovisas på s. 117-137 vissa synpunkter på arbetsmarknadsverkets
uppgifter. Inledningsvis framhåller statsrådet Eliasson
att platsförmedlingen i ännu högre grad än hittills måste sättas i centrum
för det arbetsmarknadspolitiska arbetet. Frågan om effektiviteten i den
rena förmedlingsverksamheten blir därför central.

I takt med att de arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogrammen har
byggts ut har arbetsförmedlingarna fått ökade administrativa uppgifter,
vilket fått negativa följder för det som skulle kunna betecknas som normal
förmedlingsverksamhet. Att effektivisera och avdela tillräckliga resurser
för platsförmedlingen och återge den dess centrala plats i det arbetsmarknadspolitiska
arbetet är därför enligt propositionen en förstahandsuppgift i
ett program som syftar till att underlätta anpassningen på arbetsmarknaden.

AU 1980/81:21

Arbetsförmedlingen är alltså basen i en arbetsmarknadspolitisk organisation
vars huvuduppgift är att främja anpassningen på arbetsmarknaden.
Det räcker inte att inhämta, registrera och informera om de önskemål som
arbetsgivare resp. arbetstagare har, eftersom önskemålen många gånger
inte stämmer överens. Det framhålls därför att det är sammankopplingen
av lediga platser och arbetssökande som är yttersta syftet med arbetsförmedlingsarbetet.
För denna uppgift krävs en mera offensiv arbetsförmedling
som ingående informerar, bearbetar och påverkar de agerande på
arbetsmarknaden. För arbetsförmedlarna gäller dels att pröva de sökandes
utbud och söka uppnå en anpassning av de personliga förutsättningarna till
arbetsmarknadens krav, dels att pröva företagens utbud av lediga platser
och medverka till att arbetsplatserna anpassas till de sökandes förutsättningar.
I sammanhanget framhåller statsrådet Eliasson att arbetsgivarna i
ökad utsträckning måste förmås att välja bland den arbetskraft som faktiskt
finns tillgänglig och de arbetssökande måste välja bland de lediga
platser som finns.

Inom arbetsmarknadsverket har sedan lång tid pågått utvecklingsarbete
i syfte att effektivisera platsförmedlingen. Bl. a. redovisas de olika former
för det direkta förmedlingsarbetet som tillämpats. Sedan år 1979 har s. k.
fasta arbetsformer för individuell platsförmedling införts vid samtliga kontor.
Syftet är att ge alla arbetssökande en individuellt anpassad service,
stärka kontakterna med arbetsgivarna och systematisera olika arbetsmoment
som tidigare har utförts på olika sätt vid olika kontor och av olika
förmedlare.

I proposition 126 framhålls i sammanhanget även betydelsen av den
allmänna platsanmälan och utnyttjandet av den moderna datatekniken
(ADB) inom arbetsförmedlingen. Statsrådet Eliasson framhåller bl. a. att
det på sikt bör vara möjligt att åstadkomma en genomgripande effektivisering
av alla platsförmedlingsrutiner med hjälp av ADB. Därigenom kan
man förbättra och öka kvaliteten på servicen i betydande utsträckning. Det
bedöms emellertid dröja länge innan de potentiella effektivitetsvinsterna
och kvalitetshöjningarna i platsförmedlingsarbetet som en följd av ADB är
genomförda i hela förmedlingssystemet. ADB-platslistor framställs sedan
länge i hela landet och försöken med terminalbaserad sökning och bevakningsmatchning
har utvidgats till ett stort antal förmedlingskontor. Jämsides
med en utbyggnad av detta system har en försöksverksamhet med s. k.
modellkontor startat under år 1980 i Södermanlands län. Syftet är att pröva
en mer genomgripande användning av ADB-teknik inom platsförmedlingen.

Slutligen redovisas i avsnittet om utvecklingsarbetet inom verket resultatet
av den rapport om platsförmedlingens organisation (PLOG) som en
särskild arbetsgrupp presenterade år 1980. AMS, som till alla delar ställt
sig bakom förslagen, har överlämnat rapporten till regeringen.

Det övergripande syftet med PLOG:s förslag är att ge ökat utrymme för

AU 1980/81:21

individuell platsförmedling. Förslaget innebär främst att arbetsfördelningen
bland den handläggande personalen vid arbetsförmedlingen bör ändras
på så sätt att minst 50% av förmedlingskontorens handläggare avdelas för
platsförmedling och benämns platsförmedlare.

Den övriga handläggande personalen skall avdelas för arbetsförberedande
och sysselsättningsskapande uppgifter och benämnas arbetsvägledare.
Enligt förslaget skall vidare varje platsförmedlare fullfölja sina egna
ärenden och ta reda på resultaten. Platsförmedlarna skall också avsätta
mera tid än vad som nu är fallet för företagskontakter. Den centrala
ordermottagningen av lediga platser föreslås försvinna och denna funktion
skall ingå som en naturlig del i varje platsförmedlares företagskontakter
och i enlighet med PLOG:s förslag inkludera besök på företagen.

I propositionen framhålls att AMS förslag om arbetsfördelning och arbetsmetoder
i PLOG-utredningen är viktiga, eftersom de lägger tyngdpunkten
på den egentliga platsförmedlingen och därmed bidrar till en
ytterligare effektivisering av platsförmedlingsarbetet. I budgetpropositionen
framhåller också departementschefen att det är angeläget att förslagen
genomförs så långt som möjligt inom de medelsramar som anvisas.

Ett av PLOG:s delförslag tas upp i Ylva Annerstedts (fp) motion 810.
Som nyss nämnts kommer enligt PLOG arbetsförmedlingens personal att
delas in i platsförmedlare och cirbetsvägledare. 1 den senare personalkategorins
arbetsområde skall ingå uppgifter som i dag fullgörs av yrkesvägledare
och arbets vårdare. Ylva Annerstedt befarar att den specialisering
dessa tjänstemän representerar kommer att gå förlorad i den nya organisationen
med en utarmning av kunskaper och därmed en sämre service som
följd. Hon föreslår därför att man skall ompröva PLOG:s förslag beträffande
förändring av den nuvarande organisationen med yrkesvägledare och
arbetsvårdare.

Förslaget att arbetsvägledarna som en sammanhållen personalkategori
skall handlägga ärenden oavsett om de faller inom arbetsvärds- eller yrkesvägledningsområdena
motiveras av PLOG bl. a. med att det är en anpassning
till att många vägledningssökande har behov av insatser av båda
slagen. För att de nya arbetsuppgifterna skall klaras kommer det att
behövas särskilda utbildningsinsatser för de arbetsvårdare, yrkesvägledare
och allmänna platsförmedlare som rekryteras som arbets vägledare. Men
PLOG räknar också med att det för handläggning av mer komplicerade
vägledningsfall kommer att behövas specialkunskaper som går utöver dem
som kommer att ges i den för arbetsvägledarna gemensamma utbildningen.
Vissa arbetsvägledare kommer därför att tilldelas s. k. bevakningsuppdrag
med uppgift att följa utvecklingen inom de fält som arbetsvärdarna och
yrkesvägledarna i dag är speciellt inriktade på.

Det allmänna målet för PLOG är att med bibehållen kvalitet öka såväl
omfattningen som bredden av de vägledande insatserna. Ett kollektivavtal
har f. ö. träffats mellan AMS och arbetstagarorganisationerna inom verket

AU 1980/81:21

om genomförandet av PLOG. När det gäller att föra ut reformen i praktiken
räknar utskottet med att det skall ske i samverkan med de olika
berörda personalkategorierna och att man skall finna former som tillvaratar
de olika gruppernas speciella kunskaper. Med hänvisning härtill bör
motion 810 inte föranleda någon åtgärd.

Parlamentarisk utredning om AMS

I proposition 126 framhålls vidare att förstärkningar av den platsförmedlande
funktionen med hänsyn till det ekonomiska läget i huvudsak bör
åstadkommas genom omfördelningar och effektiviseringar inom givna medelsramar.
Mot denna bakgrund anmäler statsrådet Eliasson sin avsikt att
senare föreslå regeringen att tillsätta en parlamentarisk utredning som
skall undersöka förutsättningarna för att frigöra resurser för platsförmedlingen
genom att göra avgränsningar och omprioriteringar när det gäller
arbetsmarknadsverkets totala arbetsuppgifter.

I sammanhanget erinras om arbetsmarknadsutskottets uttalande våren
1979 (AU 1978/79: 20 s. 43) om behovet på något längre sikt av en mer
ingående parlamentarisk utredning om arbetsmarknadsverkets organisation
och arbetsformer. Utskottet ansåg också att det kunde vara anledning
att närmare överväga detta sedan sysselsättningsutredningen slutfört sitt
arbete och remissyttrandena över utredningen bearbetats.

AMS har påtalat att vissa verksamheter som verket i dag bedriver med
fördel borde kunna överföras till annan huvudman. Mot bakgrund av bl. a.
AMS synpunkter har statsrådet Eliasson tidigare i år i budgetpropositionen
anfört att översynen av arbetsmarknadsverket huvudsakligen borde inriktas
på verkets framtida ansvarsområde och organisation.

Direktiv för den parlamentariska utredningen är f. n. under utarbetande.
I propositionen lämnas emellertid en redovisning av en rad frågeställningar
som avses ingå i utredningens arbetsuppgifter. Bl. a. framhålls vikten av
att arbetsmarknadsverkets primära ansvarsområde klarläggs. Med utgångspunkt
från en närmare precisering av verkets huvuduppgifter bör
utredningen därvid ingående undersöka om det finns några arbetsuppgifter
som helt eller delvis kan skäras bort eller överföras till annan huvudman. 1
detta sammanhang bör ansvarsfördelningen mellan arbetsmarknadsmyndigheterna
och andra myndigheter närmare klarläggas. Vilka konsekvenser
olika gränsdragningar i ansvarsfördelningen får för arbetsförmedlingens
arbetsuppgifter bör också studeras.

Det kan enligt propositionen finnas anledning att ändra statsmakternas
föreskrifter om arbetsförmedlingens uppgifter och förmedlingsarbetets inriktning.
Utredningen förutsätts lägga förslag härom. Utredningen bör
även analysera arbetsförmedlingens uppgifter och resursåtgången för olika
aktiviteter. I det sammanhanget bör särskilt samspelet med andra myndigheter
belysas. Bl. a. bör undersökas om inte förenklingar kan vidtas som
underlättar den administrativa hanteringen. En viktig uppgift för utred -

AU 1980/81:21

ningen blir att analysera olika gränsdragningsfrågor mellan arbetsmarknadsmyndigheterna
och utbildningsväsendet och föreslå riktlinjer för arbetsmarknadsverkets
ansvar på utbildningsområdet. Även inom det sociala
området föreligger behov av ett klarläggande av ansvarsfördelningen
och nya samarbetsformer som behöver skapas.

AMS har i sina petita för budgetåret 1981/82 efterlyst en klarare ansvarsfördelning
mellan arbetsmarknadspolitiken och andra politikområden.
AMS ifrågasätter bl. a. om vissa delar av verksamheten över huvud taget
skall finnas kvar inom arbetsmarknadsverket. AMS nämner som exempel
härpå flyktingverksamheten, utplacering av vapenfria tjänstepliktiga i utbildning,
anskaffning av platser för skolans yrkes- och arbetslivsorienterande
verksamhet samt handläggningen av ärenden om investeringsfonder.

Beträffande flyktingverksamheten anser AMS att arbetsmarknadsverket
borde träda till först när det blir aktuellt att arbetsplacera flyktingarna.
Uttagningen av flyktingar, deras omhändertagande i förläggningar efter
ankomsten till landet etc. anser AMS inte vara en arbetsmarknadspolitisk
angelägenhet. I propositionen anmäls att statsrådet Andersson tillsatt en
arbetsgrupp med uppgift att pröva frågan om huvudmannaskap för överföring
och omhändertagande av flyktingar i Sverige.

AMS har vidare för flera år sedan föreslagit att vapenfriverksamheten
borde administreras av en annan myndighet. Regeringen har tillsatt en
utredning om vapenfriorganisationen (A 1979:5) som bl. a. skall se över
frågan om huvudmannaskap för verksamheten. Utredningen pågår och
beräknas slutföra sitt arbete i vår.

Den sist nämnda utredningens arbete behandlas i motion 1829 av KarlErik
Svartberg m.fl. (s). Enligt motionärerna bör nämligen utredningen
undersöka möjligheterna att låta vapenfrisektionen inom AMS underställas
civilförsvarsstyrelsen.

Enligt vad utskottet inhämtat arbetar man inom utredningen med olika
alternativ, när det gäller huvudmannaskapet för vapenfrisektionen. Det
finns anledning räkna med att alternativet med civilförsvarsstyrelsen som
huvudman diskuteras i det sammanhanget. Motionärernas önskemål kan
därmed anses vara tillgodosett och motionen behöver således inte föranleda
någon åtgärd.

När det gäller verkets ansvarsområde räknar statsrådet Eliasson vidare
med att frågor som rör investeringsfonderna och näringshjälpen skall prövas
av utredningen. Den bör också överväga om den nuvarande arbetsfördelningen
inom närings- och regionalpolitiken är den mest rationella.

Allmänt skall översynen av verkets ansvarsområde enligt propositionen
syfta till att skapa en mer rationell ansvarsfördelning mellan verket och
andra myndigheter och ge verket ökade möjligheter att koncentrera sina
resurser på platsförmedling och de instrument i direkt anslutning till denna
som är nödvändiga för att främja anpassningen på arbetsmarknaden. En
utgångspunkt skall enligt propositionen därvid vara att den parlamenta -

AU 1980/81:21

riska utredningens förslag skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade
resurser.

Sedan arbetsmarknadsverkets ansvarsområde preciserats bör utredningen
enligt propositionen gå vidare med en allmän genomgång av det arbetsmarknadspolitiska
åtgärdsprogrammet i syfte att uppnå effektiviseringar.

Avsikten är vidare att den parlamentariska utredningen skall diskutera
fördelningen av resurserna inom arbetsmarknadspolitiken på olika slag av
åtgärder. Ur samhällsekonomisk synpunkt är det därvid viktigt att förmedlingsinsatserna
sätts in på rätt nivå. Utredningen bör enligt propositionen
belysa hur en resursomfördelning kan åstadkommas och vilka konsekvenser
den kan få för insatserna på arbetsmarknadspolitikens område och
för de människor som berörs av dessa. Även själva systemet för resursfördelning
bör tas upp till prövning.

Arbetsmarknadsverkets uppgifter varierar kraftigt med konjunktursituationen.
Medelstilldelningen till arbetsmarknadsutbildning och sysselsättningsskapande
åtgärder är i hög grad konjunkturanpassad och kan i betydande
utsträckning utökas i ett svagt konjunkturläge. I propositionen
framhålls emellertid att de personalmässiga resurserna inte utmärks av en
sådan flexibilitet och inte är dimensionerade för att klara extrema belastningar
i en djup lågkonjunktur. Utredningen bör därför pröva hur en ökad
flexibilitet skall kunna åstadkommas även inom detta område. Härvid bör
enligt statsrådet Eliasson även förutsättningarna för att tillfälligt förbättra
arbetsmarknadsverkets personalresurser studeras.

Slutligen avser utredningen studera vilka krav de föreslagna förändringarna
ställer på organisationen. Utredningen bör ange huvudprinciperna för
en organsationsförändring. Utöver vissa smärre organisatoriska förändringar
som AMS föreslagit anser statsrådet Eliasson att frågan om mera
omfattande förändringar i AMS organisation bör anstå till dess den parlamentariska
utredningen är färdig med sitt arbete. Departementschefen
räknar emellertid med att eventuella förändringar beträffande AMS verksamhet
med vapenfrifrågor samt överföring och omhändertagande av flyktingar
kan genomföras utan att utredningens förslag avvaktas. I detta
avsnitt redovisas även förslag avseende administrationen och organisationen
av beredskapsarbeten i AMS egen regi. Vad som anförs i den senare
frågan återkommer utskottet till längre fram i framställningen i anslutning
till behandling av motioner i ämnet.

Som framgår av redovisningen blir den parlamentariska utredningens
uppgifter mycket omfattande. Utskottet har för sin del inget att invända
mot vad som anförs om det kommande utredningsarbetet, men vill betona
att det bör bedrivas med öppen inställning och med en beredskap att finna
nya lösningar.

AU 1980/81:21

Krav på en mer decentraliserad organisation av arbetsmarknadsverket

I anslutning till redovisningen av den parlamentariska utredningens arbetsuppgifter
behandlar utskottet fyra motioner som väckts under den
allmänna motionstiden.

1 motion 1920 av Britta Hammarbacken m.fl. (c) förordas att uppgifter
inom arbetsmarknadspolitiken förs över till kommuner och länsorgan. I
motiveringen, som återfinns i motion 1917, anförs bl. a. att AMS främst
bör ha det övergripande ansvaret för genomförandet av arbetsmarknadspolitiken.
När det gäller uppgifter som har en direkt anknytning till län eller
kommuner bör det vara möjligt att överföra dem till kommunala organ eller
länsorgan. På det lokala planet har man nämligen den bästa överblicken
över den lokala arbetsmarknaden och över behovet av insatser. Regeringen
bör mot denna bakgrund utreda nya former för arbetsmarknadspolitiken
med denna inriktning.

Frågan om decentralisering av arbetsmarknadsverkets uppgifter tas
även upp i motion 1440 av Bengt Wittbom (m) och Sten Svensson (m) om
direktiven till utredningen. I motionen presenteras förslag till en decentraliserad
organisation för arbetsmarknadsverket. Enligt motionärerna krävs
en omprioritering av resurserna inom verket som innebär en effektivisering
och utbyggnad av de arbetsförmedlande funktionerna. Motionärerna redovisar
i punktform vad de anser bör ingå i utredningsdirektiven. Utredningen
bör enligt dessa punkter bl. a. överväga en överföring av resurser
från AMS centralt till den regionala och lokala verksamheten. Även frågan
om en förändring av huvudmannaskapet för den regionala och lokala
förmedlingsverksamheten och överförande av korttidsutbildningen till stiftelser
ägda av stat, kommun och arbetsmarknadens parter bör prövas. En
annan fråga som enligt motionärerna bör studeras är det s.k. arbetsförmedlingsmonopolet
liksom möjligheterna till alternativa huvudmannaskap
för arbetsförmedlingen. Motionärerna anser vidare att utredningen bör ta
upp frågan om ett överförande av den långtidsutbildning som bedrivs inom
ramen för arbetsmarknadsutbildningen till skolöverstyrelsen. Motionärerna
ifrågasätter dessutom om inte länsstyrelsernas regionalekonomiska enheter
bör få ett samordnat ansvar för sysselsättningsskapande åtgärder och
regionalpolitisk! stöd. Av de olika förslagen kan slutligen nämnas frågan
om ändrat huvudmannaskap för bl. a. totalförsvaret, kulturarbetsförmedlingen
och flyktingverksamheten.

Enligt utskottets uppfattning bör det vara en naturlig utgångspunkt i
utredningsarbetet att i möjligaste mån föra ned beslut från central till
regional och lokal nivå. Som framgått av redovisningen ovan kommer
vidare en uppgift för den parlamentariska utredningen att bli att studera
frågan om huvudmannaskapet för vissa delar av verkets nuvarande ansvarsområde.
Med hänsyn härtill och då utredningen bör ha frihet att
pröva olika lösningar finner utskottet inte skäl att föreslå någon åtgärd på
grund av de aktuella delarna av motionerna.

AU 1980/81:21

1 detta sammanhang tar utskottet upp frågan om det i. k. arbetsförmedlingsmonopolet
som aktualiseras av Anders Björck (m) i motion 822. 1
motionen uttalas stöd för ett system med fristående arbetsförmedlingar vid
sidan av den offentliga. Motionärerna tänker sig att de fristående förmedlingarna
svarar för rekryteringen av yrkesutbildad arbetskraft medan den
offentliga förmedlingen får ta hand om de mer svårplacerade arbetssökandena.
Även i den ovan nämnda motionen 1440 kommer, som tidigare
redovisats, motionärerna in på frågan om arbetsförmedlingsmonopolet.

Enligt lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling är
det förbjudet att utan tillstånd bedriva arbetsförmedling mot avgift. Tillstånd
kan endast lämnas till förmedlingar som bedriver verksamheten mot
självkostnadsersättning. I princip lämnas sådant tillstånd endast till organisationer.
Att bedriva arbetsförmedling utan att kräva avgifter är tillåtet
men AMS skall underrättas om verksamheten. Vad här har redovisats
innebär att privatpersoner - med ett speciellt undantag - i praktiken inte
kan bedriva arbetsförmedlingsverksamhet. S. k. organisationsförmedling
förekommer endast på två yrkesområden, kontorsservice och artist- och
musikerområdet. När det gäller förmedlingsverksamheten på dessa båda
områden pågår sedan en tid en offentlig utredning.

Utskottet tar bestämt avstånd från att man skall göra avsteg från den
princip som i dag gäller för arbetsförmedlingsverksamheten här i landet
och som bygger på Sveriges anslutning till lLO:s konventioner 1933:34
och 1949:96. En uppdelning av arbetsmarknaden på det sätt Anders
Björck (m) tänker sig är olycklig på många sätt och är en av de saker som
man vill undvika med vår nuvarande ordning. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motion 822.

Länsarbetsnämndernas sammansättning

Utskottet tar i detta sammanhang även upp frågan om länsarbetsnämndernas
sammansättning. Som tidigare nämnts finns i varje län en länsarbetsnämnd
som är länsmyndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor.
Nämnden leder arbetsförmedlingen i länet. Chefstjänsteman är länsarbetsdirektören.
En länsarbetsnämnd består av tio ledamöter. En av dessa är
länsarbetsdirektören. Ordföranden, i regel landshövdingen, och vice ordföranden
utses av regeringen. Övriga ledamöter utses av AMS, sex av
dessa på förslag av de stora centrala organisationerna på arbetsmarknaden.
Två ledamöter representerar SAF, två LO, en TCO och en SACO/
SR. Övriga ledamöter skall företräda kvinnor, jordbrukare eller kommuner
i länet.

Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c) föreslår i motion 188 en annan ordning
för länsarbetsnämndernas sammansättning. Enligt motionärernas förslag
bör sammansättningen återspegla de skilda politiska riktningarna i länet.

Utskottet avstyrkte ett likalydande yrkande förra året med hänvisning
bl. a. till det pågående utredningsarbetet om en ny länsdemokratireform
(AU 1979/80:21).

AU 1980/81:21

Enligt vad utskottet inhämtat diskuteras f. n. inom länsdemokratiutredningen
olika tänkbara modeller — däribland den av motionärerna förordade
- för länsarbetsnämndernas sammansättning. Med hänsyn härtill samt
till att den parlamentariska utredningen om arbetsmarknadsverkets organisation
m. m. också kan komma in på frågor av detta slag avstyrker utskottet
motionen.

Beredskapsarbeten i AMS egen regi

AMS bedriver sedan länge vissa beredskapsarbeten i egen regi. Arrangemanget
motiveras främst av behovet att sysselsätta vissa grupper av handikappade,
som är svåra att passa in i reguljära arbetsförhållanden. Huvudsakligen
gäller det alkoholskadade men till någon del även patienter från
kriminalvård och mentalvård. De brukar betecknas som ”specialanvisade”
och man talar om specialarbetsplatser. Vid dessa arbetsplatser finns
ofta särskilda förläggningar, där de anvisade får bostad och mat samt
kurativ service.

Efter noggranna studier och kontakter med sociala myndigheter är man
nu i färd med att lägga ned förläggningarna och inkvartera de specialanvisade
i vanliga bostäder. Behovet av sociala insatser avses bli tillgodosett
genom vederbörande kommun. Enligt befintliga planer skall samtliga förläggningar
vara nedlagda före 1982 års utgång. Antalet platser på sådana
förläggningar uppgår f. n. till ca 450.

I viss utsträckning driver AMS i egen regi även andra beredskapsarbeten
än de nu redovisade. I sak innebär det att AMS tar hand om de funktioner
som kommuner eller entreprenörer på den öppna marknaden annars utför.
Detta kan vara motiverat för att stödja en kommun som har otillräckliga
ledningsresurser — vilket dock numera är mindre vanligt - eller för att
snabbt få i gång ett projekt utan tidskrävande upphandling. Den sistnämnda
situationen förutsätter att normal planering saknas och att AMS i
det läget råkar ha ledig kapacitet att sätta in.

F. n. sysselsätts ca 1 000 personer vid AMS egenregiverksamhet. Totalt
under året beräknas antalet sysselsatta uppgå till 2000-3000. Verksamheten
är organiserad på sju regioner i landet.

I de tre nordligaste regionerna är endast 50-60% av dem som arbetar i
AMS egenregiverksamhet specialanvisade. Motsvarande andel i övriga
regioner är 90—100%. Enligt AMS föreligger stora svårigheter att uppehålla
volymen på arbeten i egen regi i norra Sverige. Detta medför problem att
effektivt sysselsätta de 120 arbetsledarna i den delen av landet. I södra
Sverige däremot är det brist på arbetsledare. Verket har därför sedan en tid
eftersträvat en viss neddragning av verksamheten i egen regi i de nordligaste
länen och en överföring av arbetsledare till övriga regioner. Denna
omfördelning berör dock inte de specialanvisade.

Den totala volymen beredskapsarbeten i de nordligaste regionerna skall
enligt AMS inte heller påverkas av de åtgärder som planeras.

AU 1980/81:21

Utskottet behandlade förra året egenregiverksamheten (AU 1979/
80:21). Utskottet slog bl. a. fast att omfattningen av AMS verksamhet med
beredskapsarbeten i egen regi bör bestämmas av dels det behov som finns
att bereda den specialanvisade arbetskraften arbete, dels möjligheterna att
få fram objekt som lämpar sig att bedrivas i denna form. Utskottet ställde
sig avvisande till att riksdagen skulle låsa fast organisationen för beredskapsarbeten
i AMS regi vid en viss nivå, vilket kunde bli följden av ett
bifall till den då aktuella motionen. Utskottet ansåg emellertid att det fanns
skäl att iaktta viss försiktighet vid neddragning av verksamheten i norr
med hänsyn till de särskilda problem som finns på arbetsmarknaden där.
Utskottet utgick också ifrån att det i de nordligaste länen vid bedömning av
behovet av beredskapsarbeten i AMS regi kunde vara berättigat att med
den specialanvisade arbetskraften jämställa vissa äldre arbetslösa, som var
ortsbundna och saknade full arbetsförmåga.

Frågan om egenregiverksamheten inom AMS behandlas i proposition
126. I propositionen anmäls att AMS i samråd med statskontoret och i
kontakt med berörda personalorganisationer sett över administrationen
och organisationen av denna typ av beredskapsarbeten. Översynen tar
sikte på regionkontorens ställning i arbetsmarknadsverkets organisation.
En särskild arbetsgrupp har genomfört översynen och AMS har i skrivelse
till regeringen anslutit sig till förslagen och överlämnat rapporten till regeringen.
Enligt förslaget skall regionkontoret i Umeå läggas ner och verksamheten
vid regionkontoret i Härnösand utvidgas till att även omfatta
Västerbottens län. Antalet regionkontor minskas därigenom från sju till
sex. Vidare föreslås en förändring i arbetsplatsorganisationen som ger en
inte obetydlig inbesparing av huvudsakligen biträdestjänster och förrådsman.
Ett genomförande av förslagen skulle ge en besparingseffekt av 10
milj. kr. per år.

Statskontoret har ställt sig bakom förslagen i rapporten. I översynsuppdraget
ingick inte att utvärdera AMS egenregiverksamhet som sådan.
Statskontoret föreslår dock i sitt yttrande att regeringen låter utvärdera
omfattningen av och formerna för den aktuella verksamheten.

Statsrådet Eliasson upprepar i proposition 126 vad han tidigare sagt i
budgetpropositionen om att de frågor som tas upp i AMS rapport bör
behandlas av den parlamentariska utredningen. Utredningen förutsätts
därvid förutsättningslöst pröva omfattningen och formerna för AMS egenregiverksamhet.
Departementschefen förutsätter i budgetpropositionen att
AMS i avvaktan härpå inte vidtar någon åtgärd som innebär en mera
väsentlig ändring i den nuvarande organisationen och administrationen av
beredskapsarbeten.

Frågan om egenregiverksamheten behandlas i tre motioner.

I motion 1053 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) yrkas att den
pågående omlokaliseringen av AMS arbetsplatser för specialanvisade till
större tätorter avbryts temporärt i avvaktan på en utvärdering av de

AU 1980/81:21

förändringar av verksamheten som hittills skett. Enligt motionärerna har
så många arbetsplatser (förläggningar) lagts ned att det bör vara möjligt att
studera effekterna av de specialanvisades rehabilitering i den nya situationen.

Margit Odelsparr (c) och Sven-Erik Nordin (c) begär i motion 1431 att
verksamheten skall bedrivas i samma omfattning som hittills i avvaktan på
att den parlamentariska utredningen har behandlat verksamheten och presenterat
eventuella förslag till åtgärder.

Bengt Wittbom (m) och Sten Svensson (m) har en annan inriktning på sin
motion 1839. De begär att AMS snarast skall få genomföra den omorganisation
av beredskapsarbeten i egen regi som verket förordat. Enligt motionärerna
får den omständigheten att arbetsmarknadsverket skall bli föremål
för översyn inte innebära att man avvisar vardagsrationaliseringar av detta
slag. Att under den tid utredningen pågår avstå från besparingsinitiativ
måste vara fel och om inte annat få en nedslående effekt på myndighetens
och de anställdas motivation att föreslå besparingar, slutar motionärerna.

Utskottet delar statsrådet Eliassons uppfattning att frågan om AMS
verksamhet med beredskapsarbeten i egen regi bör tas upp i den parlamentariska
utredningen. I avvaktan på det utredningsarbetet bör inte något
större ingrepp göras i den nuvarande organisatoriska ramen för verksamheten.
Å andra sidan får inte utredningsarbetet på detta område — lika litet
som inom andra delar av AMS verksamhet - medföra att man under utredningstiden
underlåter att ta till vara de besparings- och rationaliseringsmöjligheter
som föreligger. Det gäller exempelvis sammanförande till regionkontoren
av vissa administrativa uppgifter som för närvarande ligger ute
på arbetsplatserna. Det förslag till omorganisation som AMS med stöd av
statskontoret lagt fram bör i nuvarande läge inte genomföras i fråga om
sammanläggningar av de två distrikten i Norrland. Däremot är det angeläget
att man genomför andra delar av förslaget som - enligt vad utskottet
inhämtat - bör kunna ge betydande besparingseffekter.

Beträffande verksamheten för de specialanvisade i övrigt hänvisar utskottet
till den uppfattning som utskottet redovisade förra året. En viss
försiktighet när det gäller minskningen i Norrland kan alltså vara motiverad.
Likaså bör vissa äldre arbetslösa som är ortsbundna eller saknar full
arbetsförmåga kunna jämställas med specialanvisade om det i något fall
kan medverka till att ett beredskapsarbete bibehålls.

Som tidigare nämnts pågår f. n. en successiv avveckling av verkets
förläggningar för de specialanvisade. Avsikten är att bostadsfrågan för
specialanvisade fr. o. m. år 1983 skall lösas inom ramen för det ordinarie
bostadsbeståndet. Kommunerna skall därvid ansvara för att bostadsfrågan
löses antingen i form av en hyreslägenhet, inackorderingshem eller övergångshem.
Ansvaret för den sociala servicen förs även över på kommunen.
I några kommuner arbetar man sedan en tid enligt dessa principer.

Utskottet har inte anledning att i förevarande sammanhang ta upp själva

AU 1980/81:21

principen med integrerat boende. Det har emellertid visat sig att det finns
problem med denna boendeform. En del arbetstagare söker sig rent av till
de förläggningar som återstår. Bl.a. mot denna bakgrund kan det finnas
anledning att inte forcera nedläggningen av de förläggningar som finns
kvar. Även det faktum att den parlamentariska utredningen skall överväga
inriktningen och omfattningen av verksamheten med specialanvisade talar
för en sådan uppläggning.

Vad utskottet anfört i anslutning till motionerna 1053, 1431 och 1839 om
AMS verksamhet med beredskapsarbeten i egen regi bör regeringen underrättas
om.

Planering av byggarbetsmarknaden

Utskottet behandlar i detta avsnitt motion 614 av Nils-Olof Gustafsson
m. fl. (s) om en förbättrad planering av byggarbetsmarknaden.

Det åligger byggarbetsnämnderna, som är knutna till länsarbetsnämnderna,
att rekommendera lämplig starttid för sådana byggen som omfattas
av anmälningsplikt, dvs. i princip alla projekt med en byggnadskostnad av
lägst 100000 kr. Avsikten är att man genom denna reglering skall åstadkomma
en lämplig säsongutjämning. Det är i huvudsak två problem som är
förenade med det nuvarande systemet. Dels faller vissa objekt utanför
anmälningsplikten, dels inkommer anmälningarna stundom för sent för att
man på ett ändamålsenligt sätt skall kunna styra byggstarten.

Mot den angivna bakgrunden föreslår motionärerna att man i Jämtlands
län på försök skall införa anmälningsplikt för samtliga investeringar, alltså
även för de objekt som i dag är undantagna. Anmälan bör ske mellan sex
månader och ett år före byggstart beroende på objektets storlek. Motionärerna
begär också att planeringsavdelningen på länsarbetsnämnden skall
tillföras personal för administration, kontroll och uppföljning av försöksverksamheten.
Särskilda medel för den föreslagna personalförstärkningen
begärs dock inte.

Utskottet har tidigare i anslutning till liknande motion uttalat (AU 1979/
80:21) att det behövs en bättre planering av byggnadsverksamheten när
det gäller arbetskraftsfrågorna. Det har nu tillsatts en utredning (A
1980:06) för att se över den arbetsmarknadspolitiska styrningen av byggnadsverksamheten.
Utskottet utgår från att det inom ramen för det arbetet
prövas uppslag av den typ som förs fram i motionen. Med hänvisning
härtill bör denna inte föranleda någon åtgärd.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader budgetåret 1981/82

Arbetsmarknadsverket får sina anslag i form av program. Antalet program
är f. n. tio. I den följande framställningen redovisas åtta, nämligen
arbetsmarknadsinformation, yrkesmässig och geografisk rörlighet, syssel -

AU 1980/81:21

sättningsskapande åtgärder, särskilda åtgärder för arbetsanpassning och
sysselsättning, yrkesinriktad rehabilitering, kontant stöd vid arbetslöshet,
totalförsvarsverksamhet och förvaltning av utrustning.

Av de två återstående programmen har åtgärder för flyktingar behandlats
i AU 1980/81:22 och regionalpolitiska åtgärder i AU 1980/81: 23.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader påförs vart och ett av
programmen. Medel för att täcka dessa kostnader tas alltså upp under
samma anslag som övriga kostnader för resp. program. I likhet med tidigare
görs dock en särredovisning av de totala förvaltningskostnaderna.

Av den följande sammanställningen framgår att förvaltningskostnaderna
under nästa budgetår beräknas till i runt tal 900 milj. kr. Kostnaderna avser
i huvudsak löner och andra omkostnader för personalen vid AMS, länsarbetsnämnderna
och arbetsförmedlingen samt lokaler och automatisk databehandling
(ADB), dvs. AMS adminstrativa datasystem till skillnad från
ADB-verksamheten inom arbetsförmedlingen som bekostas av särskilda
medel på anslaget Arbetsmarknadsservice. Utanför särredovisningen av
förvaltningskostnaderna faller vidare utgifterna för löner, lokaler m. m. vid
arbetsmarknadsinstituten. Dessa utgifter redovisas i stället under programanslaget.

	1980/81	Beräknad ändring 1981/82 AMS Före-draganden
Personal
Handläggande personal Övrig personal	4324	+ 1000
1366	+ 350
	5690	+ 1350	-
Utgiftsposter
Lönekostnader	611625000	+207127000	+65 027000
Personalutbildning	12069000	+ 16256000	+ 966000
Reseersättningar	14975000	+ 5690000	+ 750000
Expenser	35834000	+ 24926000	+ 1071000
ADB, administration Lokalkostnader	7075000	+ 2625000	+ 570000
a) AMS b) Länsarbetsnämnderna och arbetsförmed-	17 642000	+ 1358000	+ 1358000
lingen	99114000	+ 44766000	+21 766000
Arvoden	4 629000	+ 2471000	—
Sjukvårdskostnader	2045000	+ 65000	+ 60000
Postavgifter	842000	+ 361000	+ 202 000
Kapitalkostnader	2 100000	+ 3 150000	-
	807 950000	+308 795 000	+91770000

1 Inkl. byråassistenter och assistenter.

Utskottet har i den föregående framställningen redovisat de frågor om
arbetsmarknadsverkets organisation som antingen är aktuella för genomförande
på kort sikt (däribland PLOG-utredningens förslag) eller avses först

AU 1980/81:21

bli närmare belysta genom ett kommande utredningsarbete. De ställningstaganden
utskottet har att göra i detta avsnitt kan därför begränsas till
budgetpropositionens beräkningar av förvaltningskostnaderna.

Den tyngsta posten i förvaltningskostnaderna är löner och andra följdkostnader
för personalen. AMS har för nästa budgetår föreslagit en personalförstärkning
med 1 350 tjänster. Regeringen föreslår för sin del en
oförändrad personaltilldelning.

Regeringens ställningstagande har motionsvägen inte föranlett någon
invändning i annan mån än att vpk i motion 1089 föreslår en utökning av
verkets personal med 25 nya tjänster för handikappspecialister med uppgift
att arbeta bland särskilt utsatta grupper. Kostnaden anges till 3 milj. kr.

Den föreslagna personalförstärkningen är ett led i det åtgärdsprogram
för handikappade som vpk lagt fram i motion 1088. Utskottet är i rådande
budgetläge inte berett att tillmötesgå vpk:s yrkande. 1 sammanhanget kan
påminnas om den pågående uppbyggnaden av arbetsmarknadsinstituten
vari ingår särskilda institut för olika handikappgrupper. Utskottet kommer
i det följande med anslutning till regeringens förslag att förorda att verksamheten
vid instituten liksom de sysselsättningsskapande insatserna för
handikappade nästa budgetår tilldelas anslagsförstärkningar med betydande
belopp.

Det aktuella yrkandet i motion 1089 avstyrks av utskottet i hemställan
om anvisande av medel till anslaget Arbetsmarknadsservice.

Regeringens förslag till höjning av förvaltningskostnaderna innefattar i
huvudsak enbart kompensation för löne- och prisökningar. Utskottet godtar
beräkningen. Det bör noteras att det för arbetsmarknadsverkets del inte
begärs att kostnaderna skall minskas med 2% ”i reala termer” såsom sker
för andra myndigheter.

AMS svarar i dag för lokalförsörjningen för länsarbetsnämnderna och
arbetsförmedlingen. 1 budgetpropositionen anmäls att man inom regeringskansliet
prövar möjligheten att uppdra åt byggnadsstyrelsen att överta
lokalförsörjningen.

Arbetsmarknadsservice

1979/80 Utgift 997024000

1980/81 Anslag 955913000

1981/82 Förslag 1055873000

Som framgår av följande sammanställning finansieras från anslaget Arbetsmarknadsservice
programmet Arbetsmarknadsinformation samt de
under programmet Yrkesmässig och geografisk rörlighet upptagna delprogrammen
Flyttningsbidrag och Inlösen av egna hem m. m.

5 Riksdagen 1980/81. 18 sami. Nr 21

AU 1980/81:21

	1979/80 Utgift	1980/81 Anslag	1981/82 Beräknad ändring AMS	Föredraganden
Programmet Arbets-marknadsinforma-tion	831 746000	801712000	+ 295928000	+ 80834 000
Programmet Yrkes-mässig och geo-grafisk rörlighet	165 278000	154 201 000	+ 39535000	+ 19126000
Flyttningsbidrag	163 568000	152600000	+ 38900000	+ 18926000
Inlösen av egna hem m. m.	9000	1000	_
Förvaltningskost- nader	1701000	1600000	+ 635000	+ 200000
	997024000	955913000	+335463000	+99960000

Regeringens förslag till medelsanvisning redovisas i budgetpropositionen
under punkten B 1 (s. 54—62). De förändringar i reglerna för flyttningsbidrag
som förordas i proposition 126 och som utskottet strax återkommer
till anses av regeringen kunna rymmas inom den i budgetpropositionen
föreslagna medelsberäkningen för dessa bidrag.

Arbetsmarknadsinformation

Medelsbehovet under programmet avser till större delen löner och andra
utgifter för arbetsförmedlingens personal och lokaler. Dessa utgifter har
redan behandlats i det föregående avsnittet om arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader.

De utgifter för arbetsförmedlingen som därutöver ingår i programmet
avser främst produktionen av platslistor och försöksverksamheten med
ADB i förmedlingsarbetet.

Allmän platsanmälan, dvs. arbetsgivarnas skyldighet att anmäla lediga
platser till arbetsförmedlingen har successivt införts i olika län och är
sedan hösten 1980 genomförd i hela landet. Detta påverkar kostnaderna för
arbetsförmedlingens ADB-platslistor då fler anmälningar om lediga platser
ökar listornas omfång. Genom begränsningar i utgivningen av ADB-listorna
och andra platslistor räknar regeringen likväl med vissa kostnadsminskningar,
något som f.ö. förutskickades i proposition 1980/81:20
(besparingspropositionen).

För de fortsatta försöken med ADB-baserad sökning och bevakningsmatchning
av lediga platser får arbetsförmedlingen f. n. disponera 202
terminaler. För nästa budgetår beräknar regeringen medel för ytterligare
21 terminaler avsedda att användas inom sjömansförmedlingen.

Utskottet godtar regeringens beräkningar av medelsbehovet under programmet
Arbetsmarknadsinformation.

AU 1980/81:21

Flyttningsbidrag

I proposition 126 (s. 94-100) lägger regeringen fram förslag till ändrade
regler för flyttningsbidragen inkl. skattefrihet för de typer av flyttningsbidrag
som hittills räknats som skattepliktig inkomst för mottagarna.

De allmänna villkoren för flyttningsbidrag är att bidragen utgår till den
som är eller riskerar att bli arbetslös och endast kan få nytt arbete på annan
ort än hemorten. Det nya arbetet skall anvisas genom arbetsförmedlingen
och det förutsätts att det på inflyttningsorten behövs arbetskraft. Av dessa
tre villkor kan arbetslöshetsvillkoret efterges i vissa fall. Den som byter
arbete (ombytessökande) kan sålunda få bidrag om flyttningen sker från en
ort med vikande sysselsättning.

Flyttningsbidragen utgörs f. n. av

— respenning

— traktamente vid dubbel bosättning

— starthjälp

Respenningen inkluderar ersättning för kostnader för olika slag av resor
samt för flyttning av bohag. Ersättning för reskostnaderna samt traktamente
enligt statliga normer ges sålunda vid resor för att söka resp.
tillträda ett arbete. Kan arbetstagaren pendla mellan hemorten och den nya
arbetsorten utgår bidrag till kostnaderna för dagliga resor under sex månader.
Ett annat slag av respenning är bidrag till månadsresor. Bidraget utgår
under den tid som arbetstagaren uppbär traktamente vid dubbel bosättning
och täcker kostnaden för två hemresor per månad.

Traktamente vid dabbel bosättning utgår till arbetstagare som i samband
med tillträdet av en ny anställning på annan ort får kostnader för egen
bostad i två orter. Bidraget är f. n. 50 kr. per dag under högst fem dagar per
kalendervecka. Bidragstiden är som regel högst sex månader men kan
förlängas till nio månader.

Starthjälp beviljas vid tillträde av en ny anställning som beräknas vara
minst sex månader. Bidraget utgår med 6000 kr. till arbetstagare vars
hushåll består av två eller flera personer som följer med vid flyttningen och
i övriga fall med 3000 kr.

Av de olika flyttningsbidragen räknas följande som skattepliktig intäkt
av tjänst: respenning i form av bidrag till dagliga resor vid pendling, bidrag
till månadsresor samt traktamente vid dubbel bosättning och starthjälp.
Övriga flyttningsbidrag, dvs. resekostnadsersättning och traktamente vid
sökande- och tillträdesresor samt bidrag till kostnaden för bohagstransport
är redan nu skattefria.

Regeringen föreslår, som nämnts, i proposition 126 att alla former av
flyttningsbidrag enligt arbetsmarknads kungörelsen görs skattefria, med
tillämpning första gången inkomståret 1982. Skattefriheten bör samtidigt
medföra att avdrag inte medges för sådana kostnader för vilka skattefria
bidrag har utgått. Även flyttningsstöd enligt förordningen om regionalpolitisk!
stöd föreslås bli skattefritt. Flyttningsstödet inrymmer samma former
av bidrag som flyttningsbidragen.

AU 1980/81:21

Att flyttningsbidragen undantas från skatteplikt motiveras av arbetsmarknadsministern
framför allt med att det är fråga om flyttningar som
sker under arbetsförmedlingens medverkan. Arbetsmarknadskungörelsens
villkor måste vara uppfyllda. Som framgår av propositionen ingår också
som en allmän motivering att bidragen bör bättre än f. n. motsvara de
verkliga kostnaderna för den enskilde som flyttar till en annan ort. De
utvärderingar som gjorts av flyttningsbidragens effekter visar att flyttningarna
är mer lönsamma för samhället som helhet än för flyttarna själva. Å
andra sidan, påpekar arbetsmarknadsministern, bör flyttningsbidragen inte
göras så förmånliga att de i sig blir en stimulans för människor att flytta.
Det kan här inflikas att det ingår i regeringens förslag beträffande flyttningsbidragen
att traktamentena vid dubbel bosättning skall upphöra.

Skatteutskottet har i sitt yttrande i denna fråga tillstyrkt regeringens
förslag. Också arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till detsamma. Det till
propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) bör således antas av riksdagen.

Någon invändning mot skattefriheten för flyttningsbidragen har inte
gjorts i de med anledning av proposition 126 väckta motionerna. Däremot
yrkar Sven Eric Åkerfeldt (c) i motion 2113 att starthjälpsbeloppen reduceras
från 6000 och 3000 kr. till 4000 resp. 2000 kr. Motionären motiverar
sitt förslag med att skattefriheten automatiskt innebär en kraftigt ökad
stimulans för flyttning och att denna effekt måste neutraliseras.

Utskottet delar inte denna uppfattning. Det är många faktorer som
påverkar människors flyttningsbenägenhet. Generellt sett är flyttning oftast
förenad med stora uppoffringar av både personligt och ekonomiskt
slag. De nu föreslagna ändringarna i systemet innebär enligt utskottets
uppfattning inte att man når en sådan nivå att den i sig stimulerar till
flyttning i någon nämnvärd utsträckning. Förslaget innebär i realiteten
endast att de arbetstagare som för sin utkomst nödgas flytta från hemorten
får en något förbättrad kompensation för de merkostnader flyttningen
medför. Sänker man starthjälpsbeloppen uteblir kompensationseffekten.
Detta är inte önskvärt varken från sociala eller arbetsmarknadspolitiska
utgångspunkter. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.

Som redan nämnts anser regeringen att man i samband med införandet
av skattefrihet för flyttningsbidragen bör slopa bidragsformen traktamente
vid dubbel bosättning. Bidraget till de s.k. månadsresorna som f. n. är
knutet till det nämnda traktamentsbidraget föreslås dock bestå som en
självständig bidragsform. F. n. kan bidragen utgå till två hemresor per
månad. Det föreslås att regeringen vid behov får medge bidrag för fler
resor per månad.

Socialdemokraterna (motion 2106) och vpk (motion 2112) anser att traktamentena
vid dubbel bosättning bör behållas och yrkar avslag på regeringens
förslag i denna del. Socialdemokraterna anser att förslaget är illa underbyggt
och att det kommer att leda till väsentligt ökade merkostnader för

AU 1980/81:21

dem som flyttar. De befarar att frivilliga flyttningar i många fall kommer att
försvåras.

Vpk som i ett särskilt yrkande begär att riksdagen skall uttala sig mot
”flyttlasspolitiken” menar att kombinationen av skattefrihet och borttagandet
av traktamentet bara kan syfta till att göra denna politik mera
effektiv.

Under budgetåret 1979/80 beviljades starthjälp i drygt 23000 fall och
traktamente vid dubbel bosättning i ca 5 400 fall. Utskottet vill framhålla
att de av regeringen föreslagna inte oväsentliga förbättringarna av flyttningsbidragen
skall ses som en helhet. Det är mot den bakgrunden man bör
överväga avskaffandet av den aktuella traktamentsförmånen. Det är också
så att det i princip föreligger rätt till avdrag vid beskattningen för kostnader
för dubbel bosättning. Utskottet ansluter sig med det anförda till regeringsförslaget
och avstyrker motionerna 2106 och 2112 i de aktuella delarna.

Propositionens förslag i övrigt beträffande flyttningsbidragen gäller de
s.k. ombytessökandena, ordningen för utbetalande av starthjälpen och
stöd vid återflyttning till hemorten. Vissa ytterligare bidragsförbättringar
som föreslagits av AMS har regeringen inte tagit upp.

I den inledningsvis lämnade redogörelsen för arbetsmarknadskungörelsens
bestämmelser om flyttningsbidrag framhölls som en huvudregel att
bidragen endast beviljas dem som är arbetslösa eller riskerar att bli arbetslösa.
Bidrag till ombytessökande, dvs. till personer som flyttar på grund av
byte av anställning, kan emellertid i vissa fall beviljas utan hinder av
arbetslöshetsvillkoret. Förutsättningen är att flyttningen sker från en ort
med vikande sysselsättning med särskilda svårigheter för den lokalt
bundna arbetskraften att få arbete. Det skall vidare kunna skäligen antas
att den plats som blir ledig kan besättas med en lokalt bunden arbetslös.
Övriga allmänna villkor är tillämpliga, dvs. flyttningen skall ske under
arbetsförmedlingens medverkan och behov av arbetskraft inom yrkesområdet
skall föreligga på inflyttningsorten.

Bidragen till ombytessökande har försökskaraktär och har endast omfattat
ca 500 personer per år. AMS har i en utvärderingsrapport föreslagit att
kravet på vikande sysselsättning skall slopas i en ny försöksperiod. 1
gengäld förutsätter AMS att arbetsförmedlingen skall få direkt eller indirekt
besätta den plats som lämnas av den ombytessökande. 1 övrigt föreslås
ingen ändring i gällande villkor.

Arbetsmarknadsministern säger sig dela AMS uppfattning att bidragen
till ombytessökande bör ske på försök och att bestämmelserna bör vidgas
för att uppnå en ökad frivillig rörlighet på arbetsmarknaden. Han anser
emellertid att man inte helt kan frångå kriteriet att det skall gälla ort med
vikande sysselsättning. Eftersom det kriteriet i praktiken varit svårt att
tillämpa tänker han sig att regeringen efter förslag av AMS skall fastställa
vilka orter som avses. Vidare avvisar arbetsmarknadsministern AMS förslag
om att den lediga platsen skall besättas med en arbetslös som anvisas

AU 1980/81:21

av arbetsförmedlingen. Detta skulle nämligen kunna leda till att den ombytessökande
vid flyttningen inte vet om bidrag kommer att utgå. Arbetsmarknadsministern
anser att den nuvarande regeln om arbetsförmedlingens
bedömning av möjligheterna att besätta den lediga platsen på avflyttningsorten
bör behållas med vissa omformuleringar.

Socialdemokraterna ansluter sig i motion 2106 till AMS förslag som de
finnér väl motiverade. De föreslår sålunda att kravet på vikande sysselsättning
på utflyttningsorten generellt slopas under den nya tvååriga försöksperioden.
Dessutom förespråkar de i den tidigare väckta motionen 1433 att
man närmare utreder en bidragskonstruktion som bl. a. skulle ge stöd till
flyttningar ”i alla geografiska riktningar”. Det förutsätts att den nya arbetsplatsen
ligger på ett visst minsta avstånd från utflyttningsorten och att
den nya anställningen har anvisats av arbetsförmedlingen.

Utskottet kan inte finna det befogat att som socialdemokraterna föreslår
införa en allmän flyttningsstimulans för ombytessökande som skulle omfatta
även orter och regioner med god sysselsättning. Liksom hittills bör de
fortsatta försöken syfta till att genom en ökad frivillig rörlighet i de mest
utsatta regionerna förbättra möjligheterna för lokalt bundna arbetssökande
att där få arbete. Med avstyrkande av det socialdemokratiska förslaget
ställer sig utskottet bakom regeringens förslag om villkoren för bidrag till
ombytessökande. Utskottet biträder inte heller förslaget i motion 1433 om
en utredning efter där skisserade linjer. Det kan f. ö. konstateras att de
flyttningar till vilka arbetsförmedlingen beviljar bidrag i praktiken sker
utan geografiska begränsningar.

Starthjälpen betalas i dag ut med halva beloppet vid tillträdet av anställningen.
Återstående del betalas ut vid flyttningen. I propositionen förordas
att denna ordning ändras såtillvida att starthjälpen till ensamstående (f. n.
3000 kr.) betalas ut med hela beloppet i anslutning till att anställningen
tillträddes. Den föreslagna förändringen kan biträdas av utskottet.

Flyttningsbidrag i form av resekostnadsersättning och ersättning för
bohagstransport kan på vissa villkor medges för återflyttning till hemorten
om arbetstagaren får eller söker arbete i hemorten. Det är dock i dag inte
möjligt för ensamstående att få bidrag till återflyttning. Utskottet tillstyrker
propositionens förslag att även sådana arbetstagare skall kunna få
bidrag till återflyttning på de villkor som gäller i övrigt.

I anslutning härtill tar utskottet upp ett yrkande i Sven Eric Åkerfeldts
(c) motion 2113 om förstärkta bidrag vid återflyttning. Motionären framhåller
att ett tillskott av kunnande och specialistkompetens många gånger
är en viktig förutsättning för företagsetableringar på mindre orter. Många
arbetstagare sägs vilja flytta tillbaka till hemorten om det kan ske på
rimliga villkor. Därmed skulle man kunna få det nödvändiga kunskapstillskottet
och yrkeskunnandet vid en etablering. Motionären anser att samtliga
former av flyttningsbidrag skall kunna beviljas utan hänsyn till den
enskildes arbetssituation vid rekrytering till företag som nyetableras eller

AU 1980/81:21

utvidgar sin verksamhet med regionalpolitisk stöd. Detta bör skyndsamt
prövas av regeringen.

Som ovan återgivits ger arbetsmarknadskungörelsen endast ett begränsat
stöd vid återflyttning. De arbetstagare som motionären åsyftar, dvs.
sådana med yrkeskunnande eller ”specialistkompetens”, kan i stället fa
flyttningsstöd enligt förordningen om regionalpolitisk stöd om det är fråga
om anställning hos ett industriföretag eller ett företag som bedriver industriliknande
verksamhet. Flyttningsstödet omfattar samtliga former av
flyttningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen. Det kan beviljas arbetstagare
som redan har en fast anställning och har just till syfte att
underlätta för företagen inom stödområdena att rekrytera den kvalificerade
arbetskraft de behöver. Rekryteringen behöver inte ens ske i samband
med utvidgning eller nyetablering. Någon koppling av flyttningsstödet till
annat regionalpolitisk stöd finns nämligen inte. Vad som skall förstås med
”kvalificerad arbetskraft” prövas utifrån det enskilda företagets behov
och möjligheter att rekrytera på etableringsorten. Vanliga yrkeskategorier
i sammanhanget är svarvare, fräsare och svetsare.

Såvitt utskottet kan finna är motionärens önskemål redan tillgodosett
genom det regionalpolitiska flyttningsstödet. Motionen påkallar sålunda
inte någon åtgärd i den föreliggande delen.

Frågor som rör bidraget till dagliga resor vid pendling behandlas i både
budgetpropositionen och proposition 126. Bidragsbestämmelserna förutsätter
att arbetstagaren själv skall svara för ett belopp om f. n. 70 kr. per
månad. I propositionerna aviseras att regeringen ämnar höja det beloppet
till 90 kr. Högsta bidragsbelopp är f. n. 300 kr. per månad och bidraget kan
utgå under längst sex månader. Av AMS föreslagna förbättringar beträffande
bidraget till pendelresor i sistnämnda hänseenden liksom beträffande
flyttningsbidragen i övrigt avvisas i proposition 126.

1 två under den allmänna motionstiden väckta motioner framställs yrkanden
om flyttningsbidragen. Den första av dem. 615 av Nils-Olof Gustafsson
m.fl. (s), gäller stöd till byggnadsarbetare för veckopendling.
Motionärerna hänvisar bl. a. till en av parterna på byggarbetsmarknaden
gemensamt gjord skrivelse den 9 juli 1980 till arbetsmarknadsministern. 1
denna föreslås en snabb översyn av flyttnings- och resebidragen och skattekonsekvenserna
av dem. Vidare borde prövning ske av möjligheterna till
fria hemresor vid veckosluten med snabbaste färdsätt för byggnadsarbetare.
Motionärerna anser det vara angeläget att ta till vara den vilja till
rörlighet som parterna på byggarbetsmarknaden har visat och begär att
regeringen skall få i uppdrag att skyndsamt lägga fram förslag till åtgärder
som underlättar veckopendlingen för byggnadsarbetarna.

Den i motionen åberopade skrivelsen omnämns även i proposition 126
(s. 98). Utskottet konstaterar att önskemålet om flyttningsbidragens behandling
i skattehänseenden tillgodosetts genom förslaget om skattefrihet
som utskottet ställt sig bakom. Utskottet har också tillstyrkt att regeringen

AU 1980/81:21

bemyndigas att vid behov medge att bidrag får utgå till fler än två resor per
månad. Det förefaller utskottet naturligt att utnyttja detta bemyndigande
för byggnadsarbetare, som ofta arbetar i stora men tidsbegränsade projekt,
i tider då arbetslösheten bland byggnadsarbetarna är hög i vissa regioner
samtidigt som det finns en uttalad brist på byggarbetskraft i andra regioner.

I de åtgärdsförslag som begärs i motionen ingår även att hemresorna
skall kunna ske med "snabbaste färdmedel”. Om härmed avses flyg kan
påpekas att det enligt reglerna för månadsresor, som här blir tillämpliga,
redan nu är möjligt att ge ersättning för flygresor. Sådana resor ersätts om
reseavståndet överstiger 50 mil eller det är fråga om resor mellan Gotland
och fastlandet.

Med de i proposition 126 framlagda förslagen och utskottets ovan gjorda
klarlägganden får motion 615 i allt väsentligt anses vara tillgodosedd och
den behöver med hänsyn härtill inte föranleda någon åtgärd.

I den andra motionen, 826, hemställer Margit Odelsparr m.fl. (c) om
förslag som innebär att reseersättningarna till arbetssökande från Finland
avskaffas. Motionärerna anser det vara principiellt oriktigt att man på den
gemensamma nordiska arbetsmarknaden har förmåner som gäller endast
vissa nordiska medborgare.

Den i motionen kritiserade bidragsgivningen är ett led i försöken att
kanalisera den tillresande finska arbetskraften över arbetsförmedlingarna i
Finland och Sverige. Tanken är att den finska arbetsförmedlingen skall ges
möjlighet att redovisa för de arbetssökande vad arbetsmarknaden i Finland
kan erbjuda. Bidragsverksamheten drivs på försök. AMS har fått i uppdrag
att i höstens anslagsframställning redovisa en utvärdering som sedan presenteras
i 1982 års budgetproposition. Mot denna bakgrund anser utskottet
att man inte nu bör gå in på en sakprövning av frågan om fortsatt bidragsverksamhet
och avstyrker därför motion 826.

En mer allmän fråga som anknyter till flyttningsbidragen är behovet av
åtgärder för att underlätta de Jlyttandes anpassning till förhållandena på
inflyttningsorten. Frågan tas upp i socialdemokraternas partimotion 1433
där man menar att det här gäller ett hittills försummat område. Kommuner,
arbetsgivare, de fackliga organisationerna, arbetsförmedlingen och den
lokala föreningsverksamheten bör samarbeta för att de nyinflyttade skall
finna sig till rätta på den nya hemorten. Motionärerna anser att de åtgärder
som vidtogs på inflyttningsorterna vid utlokaliseringen av statlig verksamhet
från Stockholm kan tjäna som en god förebild för de insatser som
åsyftas.

Problemet observeras även i proposition 126 mot bakgrund av den
omfattande återflyttningen till hemorten bland arbetstagare som tidigare
flyttat därifrån och då fått starthjälp. Det handlar om ca 35 % av starthjälpsmottagarna.
I propositionen görs ett allmänt uttalande om att den
stora andelen återflyttare talar för att det är motiverat att avsätta ökade
resurser åt att stödja och underlätta flyttarnas anpassning på inflyttningsorten.

AU 1980/81:21

När arbetsförmedlingen medverkar till flyttning genom att bevilja flyttningsbidrag
skall förmedlingen informera om arbetsförhållanden, arbetskrav
m. m. på inflyttningsorten och dessutom lämna det bistånd som
underlättar en god anpassning för de inflyttade till förhållandena på den
nya orten. På det sättet har man sökt tillgodose informations- och servicebehov
av det slag motionärerna tar upp i de fall samhället direkt tar initiativ
till flyttningar. Men för alla dem som flyttar utan förmedlingens medverkan
måste man söka andra utvägar. I de fallen är man, som motionärerna
säger, hänvisad till ambitionerna hos kommuner, arbetsgivare, fackliga
organisationer m.fl. att stödja de nyinflyttade. 1 många kommuner görs
redan särskilda informationsinsatser som riktar sig till nyinflyttade. Motionärerna
anser att åtgärderna vid den statliga utlokaliseringen kan vara en
förebild för nya insatser. Dessa åtgärder kan givetvis ge en viss vägledning.
Men man måste samtidigt hålla i minnet att dessa åtgärder var ett led
i en organiserad, kollektiv utflyttning som genomfördes efter år av förberedelser.
Och en hel del av de personalpolitiska åtgärderna var motiverade
av de specifika anställningsförhållandena i statstjänsten.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att på
olika sätt stödja de människor som i samband med byte av arbete också
byter bostadsort. Som ovan konstaterats är arbetsförmedlingen ålagd att i
vissa fall lämna sådant stöd. Hur man skall gå till väga för att generellt öka
informations- och serviceinsatserna har utskottet inte med utgångspunkt i
motionen kunnat bilda sig en uppfattning om. Utskottet är därför inte
berett att förorda något initiativ från riksdagens sida med anledning av
motionen i den nu behandlade delen.

Från vpk:s sida föreligger i motion 2112 ett yrkande om avslut; P"
förslagen i proposition 126 till åtgärder för geografisk rörlighet. Yrkandet
får ses som ett utflöde av partiets krav i samma motion att ”flyttlasspolitiken
måste förhindras”.

Utskottet konstaterar att vpk inte yrkat avslag på propositionens förslag
om skattebefrielse för flyttningsbidragen. Däremot motsätter sig partiet att
traktamentet vid dubbel bosättning slopas. Avslagsyrkandet omfattar således
de återstående förslagen, försätta försök med bidrag till ombytessökande
för att öka möjligheterna för lokalt bundna arbetslösa att få anställning,
justering av ordningen för att utbetala starthjälp och möjlighet för
ensamstående att få ersättning för resekostnader vid återflyttning till hemorten.
Utskottet har för sin del ställt sig positivt till dessa förslag och
avstyrker följaktligen motionsyrkandet.

När flyttningsbidragen introducerades på försök i slutet av 1950-talet
fanns begreppet starthjälp redan inskrivet i en författning, nämligen 1950
års kungörelse angående bistånd ät utlandssvenskar som återvänder till
Sverige m.m. Förutom starthjälp vid tillträde av en anställning kan även
lån lämnas för start av en rörelse.

Stöd enligt kungörelsen lämnas fortfarande. I budgetpropositionen före -

AU 1980/81:21

slås att de speciella stödformerna för utlandssvenskar avskaffas från den 1
januari 1982. Hjälpbehovet bör numera kunna tillgodoses med socialbidrag.
flyttningsbidrag och näringshjälp. Utskottet biträder förslaget som
när det gäller flyttningsbidragen medför en ändring i nuvarande tillämpning.

Kostnaderna för flyttningsbidragen beräknas i budgetpropositionen
komma att uppgå till 171,6 milj. kr. under nästa budgetår. De förändringar
av bidragen som föreslagits i proposition 126 bedömer arbetsmarknadsministern
inte behöva leda till ändring av den tidigare beräkningen. Detta
godtas av utskottet.

I anslutning till detta avsnitt om flyttningsbidrag tar utskottet upp en i
proposition 126 (s. 100-101) aktualiserad fråga om tjänstledighet för att
pröva ny anställning. Möjlighet till sådan ledighet finns för statsanställda.
Om en motsvarande rätt till ledighet infördes i det privata näringslivet
skulle den främja rörligheten på arbetsmarknaden och öka möjligheterna
för arbetslösa att få arbete. Arbetsmarknadsministern finner uppslaget
intressant men förenat med nackdelar. Han anser det vara en mer framkomlig
väg att ge den som vill pröva ett nytt arbete företräde till ny
anställning (återanställning) hos den tidigare arbetsgivaren. Den frågan
skall utredas.

Socialdemokraterna finner i motion 2106 i motsats till arbetsmarknadsministern
tjänstledighetsfrågan väl värd att närmare övervägas, och de
yrkar att den frågan skall utredas.

Arbetsmarknadsministern anför som skäl för sin ståndpunkt att en allmän
rätt till tjänstledighet för att pröva nytt arbete leder till olägenheter för
både arbetsgivarna och de vikarier som ersätter tjänstlediga arbetstagare.
Utskottet delar i princip denna uppfattning men vill inte utesluta att tjänstledighet
i vissa lägen kan vara en användbar metod. Utskottet tänker på
situationer då arbetsgivare avvecklar en del av sin verksamhet. I sådana
fall har man inom vissa företag med framgång prövat ett system som
innebär att tjänstledighet kan beviljas under tid då en anställd i företaget
får pröva en ny anställning. Enligt utskottets uppfattning bör frågor av
detta slag lösas avtalsvägen. Med hänsyn härtill finns det inte anledning att
i det aviserade utredningsarbetet ta upp denna fråga. Utskottet avstyrker
därför det aktuella motionsyrkandet.

Inlösen av egnahem m. m.

Såsom sker i budgetpropositionen bör för ändamålet beräknas endast ett
formellt belopp av 1 000 kr.

AU 1980/81:21

Medelsbehovet under anslaget Arbetsmarknadsservice

Utskottet har i det föregående godtagit regeringens beräkningar av medelsbehovet
för programmet Arbetsmarknadsinformation och föi delprogrammen
Flyttningsbidrag och Inlösen av egendom m. m. Anslaget bör
sålunda föras upp med det av regeringen i budgetpropositionen begärda
beloppet, 1055 873000 kr.

Arbetsmarknadsutbildning

1979/80 Utgift 3714478000'

1980/81 Anslag 22314000002

1981/82 Förslag 1901 400 0003

1 Anslaget Bidrag till arbetsmarknadsutbildning. Av utgiften har 2 877688000 kr.
täckts av anslagsmedel och återstoden av arbetsgivaravgifter.

: Anslaget Bidrag till arbetsmarknadsutbildning.

1 Det nya anslaget Arbetsmarknadsutbildning enligt förslagen i prop. 1980/81: 145
och 1980/81: 150.

Beträffande de nya formerna för finansiering av arbetsmarknadsutbildningen
hänvisas till avsnittet om arbetsmarknadspolitiska fonder. Utskottet
tar också upp vissa utbildningsfrågor i avsnittet om sysselsättning för
ungdomen.

Arbetsmarknadsutbildningens former och inriktning

Nuvarande förhållanden

Arbetsmarknadsutbildning bedrivs vid AMU-centra och andra av skolöverstyrelsen
(SÖ) särskilt anordnade kurser. Deltagarna får studiesocialt
stöd i form av utbildningsbidrag som utbetalas av de allmänna försäkringskassorna.

Arbetsmarknadsutbildning kan också ordnas så att deltagare hänvisas
till det reguljära utbildningsväsendet eller till kurser i regi av t. ex. studieförbunden.
I dessa fall svarar kursanordnaren för utbildningskostnaderna
medan deltagarna får utbildningsbidrag. Är kursen avgiftsbelagd får deltagarna
ersättning härför genom tillägg till utbildningsbidraget.

Slutligen kan arbetsmarknadsutbildning förläggas till företag. I sådana
fall skall deltagaren vara anställd hos företaget och uppbära avtalsenlig lön
under utbildningstiden. Företaget skall vidare svara för utbildningskostnaderna
men uppbär i gengäld bidrag med belopp som varierar med utbildningens
inriktning och syfte.

Arbetsmarknadsutbildningen var till en början förbehållen arbetslösa,
men efter hand har även vissa grupper icke arbetslösa fått möjlighet att
delta. Bristyrkesutbildning och utbildning av permitteringshotad personal
är exempel på detta.

AU 1980/81:21

Ansvaret för arbetsmarknadsutbildningen ligger på två myndigheter,
AMS och SÖ. Arbetsmarknadsverket bedömer utbildningsbehov och fastställer
inriktning och lokalisering av utbildningen medan SÖ har det pedagogiska,
tekniska och ekonomiska ansvaret för verksamheten vid AMUcentra
och övriga av SÖ anordnade särskilda kurser. Utbetalningen av
utbildningsbidrag till eleverna görs, som redan nämnts, av de allmänna
försäkringskassorna.

Nuvarande mål och inriktning för arbetsmarknadsutbildningen fastställdes
av riksdagen år 1975 (prop. 1975:45, InU 1975: 14). År 1980 tillsattes
kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildning och utbildning
i företag (KAFU). Den har till uppgift att pröva i vad mån den nuvarande
inriktningen av utbildningen svarar mot de fastställda målen eller behöver
ändras. Kommittén skall analysera vilka åtgärder som behövs för att
säkerställa en sådan flexibilitet att resursinsatserna kan anpassas efter
rådande konjunkturläge.

Av följande sammanställning framgår hur antalet personer i arbetsmarknadsutbildning
under budgetåret 1979/80 fördelat sig på skilda kursanordnare.

	Antal kurs-deltagare	Proc. för-delning	Antal ut-bildnings-veckor	Genomsnittlig utbildnings-tid i veckor
SÖ-kurser	78000	65.0	1 248 000	16
Företagsutbildning vid permitteringshot	4600	3.8	33000	7
Annan företagsutbildning	2400	2.0	27750	II
Utbildning inom det re-guljära skolväsendet	32000	26.7	532000	17
Övriga kurser (korrespon-denskurser. kurser i regi av studieförbund m. m.)	3000	2.5	28000	9
Summa	120000	100,0	1868 750

Aktuella förslag

Arbetsmarknadsutbildningens inriktning är, som redan sagts, f. n. under
utredning genom KAFU. Frågor om inriktningen tas emellertid upp både i
budgetpropositionen och proposition 126.

I budgetpropositionen framhålls bl. a. att arbetsmarknadsutbildningen i
högre grad än hittills måste inriktas mot arbetsmarknadens och i synnerhet
näringslivets behov av personal. Huvuddelen av utbildningen bör förläggas
till de särskilda AMU-kurserna. En följd av det sagda är att individuella
önskemål som går längre än som är arbetsmarknadspolitiskt motiverat
skall tillgodoses genom samhällets övriga vuxenutbildning och med ordinarie
studiestöd. Reguljär ungdomsutbildning bör som regel inte beviljas som
arbetsmarknadsutbildning.

Behovet av att så långt möjligt anpassa arbetsmarknadsutbildningen till

AU 1980/81:21

arbetsmarknadens behov understryks på nytt i proposition 126 (avsnittet
Åtgärder för att underlätta yrkesmässig rörlighet s. 88-94). Anpassningen
anses kunna främjas genom en nära samverkan med olika företag med
syfte att täcka deras behov av yrkeskunnig arbetskraft. En nära samverkan
mellan arbetsförmedlingen och företagen sägs också kunna öka förutsättningarna
för en smidig inslussning av de arbetssökande efter utbildningens
slut. Bristyrkesutbildningen är ett sätt att kunna komma till rätta med brist
på yrkesutbildad arbetskraft, och den bör enligt propositionen kunna få en
vidgad användning för att t. ex. underlätta rekryteringen av arbetskraft till
industrin.

Budgetåren 1976/77 och 1977/78 hade arbetsmarknadsutbildning i form
av utbildning i företag en mycket stor omfattning. Under de åren sattes den
s. k. 25-kronan in för att motverka permitteringar och uppsägningar. Normalt
får emellertid huvuddelen av eleverna sin utbildning vid SÖ:s AMUcentra
och filialer till dessa centra. I proposition 126 påtalas att denna form
av utbildning efter ett dynamiskt uppbyggnadsskede har blivit alltmer
institutionaliserad. Omfattande investeringar har gjorts i lokaler och maskiner
och även i övrigt har kraven på läroplaner, utrustning och organisation
alltmer kommit att likna det ordinarie utbildningsväsendet. För att
återfå den flexibilitet inom systemet som håller på att gå förlorad pekar
arbetsmarknadsministern på möjligheterna att köpa ledig utbildningskapacitet
hos företag och förvaltningar, särskilt i svaga konjunkturlägen. En
permanent organisation för arbetsmarknadsutbildningen sägs dock vara
nödvändig.

I övrigt anläggs i det aktuella avsnittet av proposition 126 synpunkter på
avvägningen mellan korta och långa utbildningar inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen
och denna utbildnings möjligheter att främja jämställdheten
på arbetsmarknaden. Avsnittet avslutas med en redovisning för
innebörden av förra årets beslut om ansvarsfördelningen mellan arbetsmarknadsverket
och skolan när det gäller utbildning av ungdomar samt en
anmälan om att möjligheterna för ungdomar i åldern 18-19 år att få
arbetsmarknadsutbildning kommer att vidgas.

Vpk yrkar i motion 2112 avslag på proposition 126 vad gäller förslag om
åtgärder för yrkesmässig rörlighet och hänvisar till vad som föreslagits i
partimotion 1834 om en översyn av arbetsmarknadsutbildningens målsättning
och inriktning. Översynen bör syfta till att göra utbildningen till ett
instrument för att stärka de arbetandes ställning i arbetslivet. Den bör
enligt motionen ge gedigna yrkeskunskaper, en bred och inträngande
branschkunskap, kunskaper om arbetsmiljö och arbetsmiljörisker och möjlighet
att hitta rätt i den "snårskog som arbetsrätten utgör". Motionärerna
understryker vidare att arbetarklassens intressen och fackföreningsrörelsens
värderingar bör prägla arbetsmarknadsutbildningen på alla områden.

De synpunkter på arbetsmarknadsutbildningens bedrivande som redovisas
i proposition 126 kan utskottet allmänt ansluta sig till. Med hänsyn

AU 1980/81:21

härtill och till den redan pågående översynen av arbetsmarknadsutbildningen
genom KAFU avstyrker utskottet de båda vpk-yrkandena.

Socialdemokraterna återkommer till frågan om arbetsmarknadsutbildningens
inriktning i flera avsnitt av partimotion 1433. Motionärerna är
oroade av institutionalisering och tendenser till tröghet inom denna utbildning.
De understryker behovet av en ökad bristyrkesutbildning och förordar
att former för att köpa ledig utbildningskapacitet i företag och förvaltningar
utvecklas för att öka utbildningens flexibilitet. De förordar vidare
åtgärder som gör att elever som utbildas i industriyrken kan påräkna
arbetserbjudanden efter utbildningens slut. Som framgår av den tidigare
redovisningen återfinns synpunkter av liknande slag i det aktuella avsnittet
i proposition 126.

Därutöver behandlar motion 1433 två frågor som berör den företagsförlagda
utbildningen.

Den ena frågan gäller utbildningsfonder i företagen. Motionärerna påpekar
att kravet på sådana fonder ursprungligen motiverades med behovet av
fler stabiliseringspolitiska instrument. Fondsystemet bör emellertid kunna
tillföras nya uppgifter och användas för att ge de anställda en fördjupad
yrkesutbildning eller utbildning för nya arbetsuppgifter. Fonderna skulle
också kunna utnyttjas för att underlätta introduktion och anpassning i
arbetet av nyanställda.

Det är en av KAFU:s huvuduppgifter att överväga företagens interna
utbildning och lägga fram förslag som syftar till att inom personalutbildningens
ram stärka den enskilde arbetstagarens ställning på arbetsmarknaden.
På förslag av utskottet har KAFU vidare fått ett direkt uppdrag att
utreda frågan om utbildningsfonder i företagen. Med hänsyn till detta
utredningsarbete finns inte skäl att nu vidta någon åtgärd med anledning av
motionen som avstyrks i denna del.

Den andra frågan i motion 1433 gäller villkoren för bidrag till arbetsmarknadsutbildning
i företag.

AMS har studerat användningen av den s.k. 25-kronan (numera 20-kronan) som i slutet av 1970-talet sattes in i stor omfattning vid permitteringshot
i företagen. I sin utvärderingsrapport ifrågasätter AMS om inte
bidraget bör förbindas med villkor om oförändrad sysselsättning. Företaget
skall också förbinda sig att ersätta personal som på egen begäran slutar
vid företaget under bidragsperioden.

Arbetsmarknadsministern godtar inte detta förslag i proposition 126 (s.
113—114) med hänvisning till att villkoret skulle begränsa möjligheterna att
använda bidraget och därmed motverka uppsägningar och korttidspermitteringar
vid tillfälliga nedgångar i företagens produktion.

Socialdemokraterna anser däremot i motion 1433 att man bör införa ett
villkor om oförändrad sysselsättning och de upprepar kravet i motion 2106.
De tillägger att företagens möjligheter att uppfylla kravet ökas om utbildningsstödet
tillåts omfatta även den personal som nyanställs för att ersätta
de anställda som lämnar företaget.

AU 1980/81:21

Utskottet delar arbetsmarknadsministerns farhågor att det föreslagna
villkoret i betydande mån kommer att inskränka möjligheterna att använda
20-kronan och det även i fall då det av sysselsättningsskäl är högst önskvärt
att kunna tillgripa bidragsformen. På grund härav avstyrker utskottet
de socialdemokratiska förslagen.

I anslutning härtill påminner utskottet om att utskottet i avsnittet om
arbetsmarknadspolitikens volym under nästa budgetår har tagit ställning
till socialdemokratiska motionsyrkanden att det under en niomånadersperiod
från den I oktober i år skall gälla förmånligare regler för utbildning vid
permitteringshot.

Motion 1433 innehåller ett ytterligare förslag beträffande arbetsmarknadsutbildningens
inriktning. I motionen erinras om de försök som gjorts
med särskilda utbildningsinsatser för medelålders och äldre kvinnor.
Verksamheten bör utvecklas och föras vidare till delar av landet med låg
kvinnlig yrkesverksamhetsgrad.

Ett annat förslag av socialdemokraterna med syfte att förbättra sysselsättningen
främst för kvinnor läggs fram i motion 2191. Motionärerna
föreslår att de s. k. BAMU-kurserna återupptas, varvid man bör eftersträva
enklare administrativa rutiner än tidigare varit fallet.

Motsvarande yrkanden om utbildningsinsatser för medelålders och äldre
kvinnor och om BAMU-kurserna finns också i motion 1828 om åtgärder
för ökad jämställdhet i arbetslivet av Marianne Stålberg m. fl. (s). Motionärerna
lägger dessutom fram andra förslag avsedda att öka jämställdheten
i arbetslivet, såsom praktikplatser, som stimulerar till icke traditionella
yrkesval, fördelning av lediga platser mellan pojkar och flickor under 20 år
i förhållande till andelen arbetslösa, kvotering inom arbetsmarknadsutbildningen
för att motverka traditionella yrkesval samt införande av regler om
könskvotering av det slag som finns för det regionalpolitiska stödet även i
andra former av statligt stöd till företag.

Förslag om vidgade försök med särskilda utbildningsinsatser för medelålders
och äldre kvinnor har tidigare prövats av utskottet som hänvisat till
att önskemålen kan tillgodoses inom ramen för gällande ordning. Utskottet
vidhåller denna uppfattning och avstyrker de motsvarande förslagen i
motionerna 1433 och 1828.

De s.k. BAMU-kurserna, dvs. utbildning av anställda inom kommuner
och landsting i kombination med beredskapsarbete för dem som ersätter
den personal som utbildas, skall enligt regeringens beslut avvecklas under
innevarande budgetår. Verksamheten skall utvärderas av KAFU som ett
led i kommitténs uppgift att studera gränsdragningen mellan arbetsmarknadsutbildning
och intern personalutbildning. Med hänsyn till denna utvärdering
bör det anstå med en fortsättning av kursverksamheten och utskottet
avstyrker därför de föreliggande yrkandena i motionerna 1828 och 2149.

Några av de övriga åtgärder som förordas i motion 1828 behandlas även i
proposition 126. Arbetsmarknadsministern framhåller sålunda att arbets -

AU 1980/81:21

marknadsutbildningen i ökad utsträckning bör användas för att främja
jämställdheten på arbetsmarknaden. Det kan ske bl. a. genom att prioritera
ett underrepresenterat kön vid intagningen till olika kurser. Speciella,
korta kurser anordnas just för att stimulera till otraditionella yrkesval. Det
framhålls vidare i propositionen att otraditionella val av praktikplatser bör
eftersträvas, när praktik ingår i utbildningen.

Jämställdhetskommittén har föreslagit att den könskvotering som kan
föreskrivas vid beviljande av regionalpolitisk! stöd bör utvidgas att gälla
även andra former av statligt stöd till företag. Frågan redovisas i regeringens
skrivelse 1979/80: 168 om riktlinjer för det fortsatta jämställdhetsarbetet.
Statsrådet Karin Andersson anför i skrivelsen att det bör vara en
uppgift för jämställdhetsombudsmannen att särskilt följa de företag som får
någon form av statligt stöd så att de aktivt arbetar för att främja en jämn
fördelning av kvinnor och män i skilda typer av arbeten och inom olika
kategorier av arbetstagare.

Med hänsyn till det ovan anförda vill utskottet inte föreslå någon åtgärd
med anledning av motion 1828 i de nu redovisade delarna.

På vissa AMU-centra har förekommit stödundervisning åt svagpresterande
elever liksom försök med varvad undervisning för invandrare. I
motion 278 av Maj-Lis Landberg m.fl. (s) sägs att SÖ stoppat denna
undervisning. Om sparåtgärder måste sättas in bör tillgängliga resurser
omfördelas till förmån för dem som har det största behovet av hjälp.
Motionärerna vill dels att riksdagen skall uttala att stödundervisning skall
meddelas dem som behöver det, dels att behovet av samordnad specialundervisning
för elever med läs-, tal- och skrivsvårigheter utreds.

Enligt SÖ ökar andelen svagpresterande elever inom arbetsmarknadsutbildningen.
Antalet invandrare i utbildningen är stort (ca 20%). Utskottet
förutsätter att SÖ med ledning av erfarenheterna från de försök som gjorts
med de i motionen nämnda speciella insatserna vidtar möjliga åtgärder till
stöd för elever med särskilda svårigheter. 1 anslutning till motionärernas
utredningsyrkande kan tilläggas att det kontinuerligt pågår ett uppföljnings-
och utvärderingsarbete inom dels SÖ, dels projektet Forskning
inom AMU (FAMU) för att utveckla och förbättra undervisningen. Vidare
kan hänvisas till den övergripande utredningsverksamheten inom KAFU.

Med hänsyn till det ovan anförda anser sig utskottet inte böra föreslå
någon åtgärd med anledning av motion 278.

1 motion 625 av Bengt Wittbom (m) påtalas kostnadsutvecklingen för
driften av AMU-centra. Mellan budgetåren 1976/77 och 1979/80 mer än
fördubblades kostnaderna samtidigt som kapacitetsutnyttjandet sjönk.
Motionärerna finner det särskilt anmärkningsvärt att antalet lärare mellan
budgetåren 1977/78 och 1979/80 steg med 1 276 eller 39% samtidigt som
beläggningen av elevplatserna sjönk med 12%. Han anser att regeringen
omedelbart måste se till att kostnadsutvecklingen inom arbetsmarknadsutbildningen
bringas under kontroll.

AU 1980/81:21

Det är riktigt att SÖ:s kostnader för AMU-centra och övriga särskilda
kurser stigit kraftigt samtidigt som elevbeläggningen sjunkit. Åtgärder har
dock vidtagits eller förbereds för att bemästra utvecklingen. KAFU har
sålunda med förtur utrett frågan om ett nytt budgetsystem för AMU-centra
och presenterade ett betänkande i ämnet i början av året (Ds A 1981:3).
Inom SÖ:s enhet för arbetsmarknadsutbildningen (byrå V 3) har ett omfattande
arbete f. ö. redan lagts ned på att förbereda en internbudgetering för
hela AMU-organisationen. Vidare anmäler arbetsmarknadsministern att
medelsramar kommer att anges för vissa utgiftsposter inom arbetsmarknadsutbildningen.
Föreskrifter kommer att utfärdas för att alla möjligheter
till besparingar skall tillvaratas i läroplansarbetet, då kostnaderna vid
AMU-centra i hög grad styrs av de läroplaner som fastställs för utbildningarna.

Som framgår av det anförda har den av motionären påtalade kostnadsutvecklingen
redan uppmärksammats både av regeringen och den ansvariga
myndigheten, och åtgärder har satts in för att komma till rätta med problemen.
På grund härav synes inte behövligt med något initiativ från
riksdagens sida med anledning av motionen.

Anslagsfrågor

Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit att det hittillsvarande
anslaget Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för nästa budgetår uppförs
med 2 195 182000 kr. Under den allmänna motionstiden väcktes två motioner
i anslagsfrågan. Socialdemokraterna yrkar i motion 1434 att anslaget
skall räknas upp med 200 milj. kr. i förhållande till budgetpropositionens
förslag för att bekosta en höjning av utbildningsbidragen. Vpk yrkar i
motion 1834 på en anslagshöjning med 1 099718000 kr. för att möjliggöra
en större utbildningsvolym än budgetpropositionens anslagsberäkning utgår
från.

I avsnittet Arbetsmarknadspolitiska fonder har utskottet tagit ställning
till regeringens genom proposition 145 framlagda förslag till en ny ordning
för att finansiera bl. a. arbetsmarknadsutbildningen och därtill knutna utbildningsbidrag.
Den nya ordningen innebär att de egentliga utbildningskostnaderna
samt bidrag till företag för utbildning av anställda fr. o. m.
nästa budgetår finansieras från ett nytt anslag benämnt Arbetsmarknadsutbildning.
Kostnaderna för utbildningsbidrag skall betalas till en del av det i
samma proposition föreslagna nya anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning
och utbildningsbidrag och i övrigt av arbetsgivaravgiftsmedel.
Som en följd av denna anslagsombildning har regeringen samtidigt återkallat
sitt förslag i budgetpropositionen om anslag för nästa budgetår till
Bidrag till arbetsmarknadsutbildning. Denna återkallelse har emellertid
inte skett i den ordning som föreskrivs i tilläggsbestämmelsen till 3 kap.
6 Riksdagen 1980/81. 18 sami. Nr 21

AU 1980/81:21

19 § riksdagsordningen. Riksdagen bör därför av formella skäl avslå det
aktuella förslaget i budgetpropositionen.

I proposition 145 föreslås att det nya anslaget Arbetsmarknadsutbildning
förs upp med 1651400000 kr. Därefter har regeringen i proposition 150
föreslagit att anslaget räknas upp med 250 milj. kr.

Frågan om arbetsmarknadsutbildningens volym och därmed anslagets
storlek har behandlats i det tidigare avsnittet Arbetsmarknadspolitikens
volym budgetåret 1981/82. Med hänvisning till det ställningstagandet bör
anslaget föras upp med 1 901400000 kr. Det bör anvisas som reservationsanslag.
Samtidigt avstyrker utskottet vpk:s i motion 1834 framställda yrkande
om ytterligare medel till arbetsmarknadsutbildningen.

Socialdemokraternas yrkande i motion 1434 är beroende av bifall till
deras till betänkandet AU 1980/81:13 fogade reservationer. Eftersom reservationerna
inte vann riksdagens bifall har ändamålet med yrkandet fallit
och utskottet föreslår därför att yrkandet avslås.

Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag

Nytt anslag 2423 3000001

1 Varav 2233 300000 kr. föreslås i prop. 1980/81: 145 och 190000000 kr. i prop.
1980/81: 150 bil. 3

Utskottet har i det tidigare avsnittet Arbetsmarknadspolitiska fonder
tillstyrkt regeringens förslag i proposition 145 om ändrade finansieringsformer
för arbetsmarknadsutbildningen, ersättningarna vid arbetslöshet
och yrkesinriktad rehabilitering. Förändringarna innebär att det förevarande
nya anslaget skall finansiera en bestämd andel av kostnaderna för
dels ersättningarna vid arbetslöshet, dels utbildningsbidrag till eleverna i
arbetsmarknadsutbildning och vid arbetsmarknadsinstituten. Kostnaderna
skall i övrigt täckas av medel från arbetsgivaravgifter.

Förändringarna får till följd att regeringens framställning i budgetpropositionen
(punkt B 4 s. 91 -94) om anvisande av medel på nuvarande anslag
Kontant stöd vid arbetslöshet inte längre är aktuell.

Arbetslöshetsersättning

Frågorna om arbetslöshetsersättningarnas storlek har tidigare i år behandlats
i betänkandet AU 1980/81: 13 med anledning av proposition 1980/
81:85 och motioner i ämnet.

Utskottet tar i detta sammanhang upp några frågor om tillämpningen av
reglerna om ersättningarna vid arbetslöshet.

I proposition 126 (s. 87-88) finns ett avsnitt med rubriken Reglerna för
ersättning vid arbetslöshet. I det avsnittet aviseras en översyn av tolkning -

AU 1980/81:21

en av reglerna om lämpligt arbete. Bakgrunden är att en arbetslös kan
avstängas från rätten till arbetslöshetsersättning om han eller hon avvisar
ett lämpligt arbete som arbetsförmedlingen erbjuder. Arbetsmarknadsministern
säger i propositionen att reglerna i lagen om arbetslöshetsförsäkring
och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd ger en god grund för fasta
tillämpningsnormer. Från arbetsgivarhåll har hävdats att en alltför vid
tolkning av bestämmelserna är en orsak till de rekryteringsproblem som
uppstår vid företagen. Arbetsmarknadsministern invänder häremot att det
är svårt att statistiskt visa att det föreligger ett sådant orsakssamband. Han
anser emellertid att det kan finnas anledning att pröva problemet i ett
vidare sammanhang. Tanken är att den kommande utredningen om arbetsförmedlingskontrakt
m. m. skall göra denna prövning. Syftet med översynen
skall vara att skapa bättre förutsättningar för en i hela landet enhetlig
tillämpning av reglerna om lämpligt arbete.

Socialdemokraterna noterar i motion 2106 att det inte framgår av det
aktuella avsnittet i propositionen om arbetsmarknadsministern inhämtat
synpunkter på frågan från de fackliga organisationerna eller från arbetslöshetskassornas
samorganisation. Det har däremot motionärerna gjort, och
det har därvid framkommit att inga särskilda svårigheter föreligger vid
tillämpningen av gällande regler och att arbetslöshetskassorna finner ytterligare
klarlägganden överflödiga. De anställdas syn på behovet av översynen
bör enligt motionärerna delges regeringen.

Om det system med arbetsförmedlingskontrakt som behandlats i ett
föregående avsnitt blir genomfört, kommer det att ändra förutsättningarna
för arbetsförmedlingen vid anvisande av arbetslösa till lediga platser. Bl. a.
av det skälet bör den utredning som skall behandla kontraktssystemet även
se över tillämpningen av reglerna om lämpligt arbete. I övrigt anser utskottet
att man inte kan blunda för det faktum att det i olika sammanhang
påstås att arbetslösa stundom beviljas ersättningarna alltför generöst. Detta
kan kasta en skugga över ersättningssystemet och, vad värre är, över
dem som uppbär ersättningarna. Visar det sig genom översynen att påståendena
är grundlösa och att tillämpningen överensstämmer med lagstiftningens
intentioner är det bara en fördel att få det fastslaget genom en
offentlig utredning. Med tillägget att det är en självklarhet att översynen
görs i samarbete med företrädare för arbetslöshetskassorna avstyrker utskottet
det socialdemokratiska motionsyrkandet.

En arbetslös som inte uppfyller villkoren för att få dagpenning enligt
arbetslöshetsförsäkringens regler kan i stället beviljas kontant arbetsmarknadsstöd
(KAS), f. n. 75 kr. om dagen under högst fem dagar per vecka.
För detta stöd gäller liksom för arbetslöshetsförsäkringen ett arbetsvillkor.
Den arbetslöse skall under den senast förflutna tolvmånadersperioden ha
arbetat minst fem månader. Arbetslösa som nyss avslutat en utbildning - i
praktiken är det mest fråga om ungdomar — behöver inte uppfylla arbetsvillkoret.
De kan beviljas KAS om de anmäler sig som arbetssökande hos

AU 1980/81:21

arbetsförmedlingen inom fem månader från utbildningens slut och har varit
arbetslösa under tre månader.

Sven Eric Åkerfeldt (c) anser i motion 2113 att arbets- och utbildningsvillkoren
försätter många ungdomar i en ohållbar situation. Han anser att
det bör vara möjligt att mildra kvalificeringsreglerna om man samtidigt
skärper kraven att den arbetslöse skall ta ett anvisat arbete på hemorten.

De i motionen nämnda villkoren övervägdes av utredningen om en
allmän arbetslöshetsförsäkring (ALF-utredningen) som dock kom fram till
att det inte fanns anledning att ändra på dem. Med hänvisning härtill och
till vad nyss anförts om översynen av tillämpningen av reglerna om lämpligt
arbete avstyrker utskottet motionen.

En arbetslös som inte kan ta ett erbjudet arbete eller genomgå utbildning
på grund av svårigheter för hemkommunen att ordna plats i den kommunala
barntillsynen går miste om ersättning från arbetslöshetskassan eller
KAS. Detta kritiseras i motion 610 av Wivi-Anne Cederqvist m.fl. (s).
Motionärerna yrkar att kassaersättning skall kunna utgå även då en arbetssökande
är förhindrad att ta ett erbjudet arbete därför att kommunal
barnomsorg inte står till förfogande.

Lagstiftningen om arbetslöshetsersättning bygger på principen att rätt
till ersättning förutsätter att sökanden står till arbetsmarknadens förfogande,
dvs. sökanden skall vara oförhindrad att ta ett arbete om det erbjuds.
För en sökande som har vård om barn är huvudregeln att barntillsynen
skall vara ordnad för ett normalt dagtidsarbete för att sökanden skall anses
stå till arbetsmarknadens förfogande.

Denna regel har i praxis mjukats upp i två avseenden. Den som är
arbetslös behöver inte ha barntillsynen ordnad genom någon utomstående
under arbetslöshetstiden. Men tillsynen skall vara så förberedd att den kan
ordnas utan längre dröjsmål när ett arbete erbjuds. Det andra undantaget
gäller deltids- och skiftarbetare som erbjuds ett nytt arbete med ändrade
arbetstider.

Liknande motionsyrkanden har framställts tidigare. Den första motionen
i ämnet, 1975: 184, remissbehandlades. Endast en av remissinstanserna,
SACO/SR, tillstyrkte motionen. LO och TCO ansåg att frågan borde
behandlas inom ramen för ALF-utredningens arbete. Direkta avstyrkanden
kom från övriga instanser, AMS, Arbetslöshetskassornas samorganisation
och Svenska arbetsgivareföreningen. Motionen avslogs av riksdagen
enligt förslag i betänkandet InU 1975/76:6.

Frågan har därefter prövats av ALF-utredningen som inte såg den som
ett arbetsmarknadspolitiskt problem som skall lösas inom ramen för en
arbetslöshetsförsäkring. Utredningen föreslog i stället att en regel om
förtur till barndaghemsplats skulle införas i lagen om barnomsorg och att
en rätt till arbetslöshetsersättning skulle knytas till denna förtur.

Arbetslöshetsförsäkringens uppgift är att kompensera för en utebliven
inkomst för dem som inte kan få en anställning trots att de både vill och

AU 1980/81:21

kan ta ett arbete. Utskottet delar därför ALF-utredningens uppfattning att
det här är fråga om ett problem som inte bör lösas inom ramen för försäkringen.
Det är i och för sig riktigt att den otillräckliga tillgången på
platser inom barnomsorgen kan få otillfredsställande konsekvenser för
bl. a. arbetssökande som har vårdnad om barn. Detta problem kan endast
lösas genom en fortsatt utbyggnad av barnomsorgen. Med hänsyn till det
anförda är utskottet inte berett att gå motionärerna till mötes utan avstyrker
motion 610.

Johan Olsson m.fl. (c) framför i motion 1484 förslaget att ge stöd till
arbetslösa för start av eget företag. Motionären vill att regeringen skall
låta utforma ett förslag till sådan verksamhet som avses bli bedriven på
försök.

Frågan berörs även i proposition 126 (s. 117). Liksom motionärerna
åberopar arbetsmarknadsministern att man i Frankrike som ett alternativ
till andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder på försök gett arbetslösa stöd
att starta en egen rörelse. Verksamheten torde komma att permanentas.
Arbetsmarknadsministern finnér åtgärden intressant och avser att i samråd
med industriministern närmare undersöka förutsättningarna för en liknande
verksamhet i Sverige. Utskottet kan tillägga att Trygghetsrådet bedriver
viss verksamhet av den här karaktären. Som framgår av det anförda får
motionen redan anses tillgodosedd, och den bör inte leda till någon åtgärd.

Utbildningsbidrag

Liksom nivån för arbetslöshetsersättningarna har utbildningsbidragens
belopp behandlats i utskottets tidigare i år avgivna betänkande AU 1980/
81:13.

I budgetpropositionen (s. 71) anmäls att regeringen avser att göra vissa
ändringar i bidragsbestämmelserna. Sedan 1960-talet kan ensamstående
föräldrar som uppbär studiemedel dessutom få utbildningsbidrag i form av
ett hyresbidrag. Denna speciella bidragsform infördes av regeringen samtidigt
som föreskrifter utfärdades som hindrade att utbildningsbidrag i full
utsträckning beviljades vid högre utbildning, t. ex. universitetsstudier, och
därmed ersatte eljest utgående studiemedel. 1 enlighet med förslag av AMS
kommer hyresbidraget att slopas.

Vidare avser regeringen att skärpa reglerna om reseersättning och traktamente
vid studieresor.

Medelsbehovet

Regeringen beräknar i proposition 145 (s. 11) medelsbehovet under
anslaget till 2233,3 milj. kr. 1 proposition 150 föreslås anslaget bli uppräknat
med 190 milj. kr. för ökade kostnader för utbildningsbidrag genom att
arbetsmarknadsutbildningens volym ökas från 98000 elever till 13000 ele -

AU 1980/81:21

ver. Den totala bidragskostnaden för volymökningen anges i proposition
150 till 420 milj. kr. Skillnaden, 230 milj. kr., kommer med det nya finansieringssystemet
att täckas av arbetsgivaravgiftsmedel.

Utskottet har i det tidigare avsnittet Arbetsmarknadspolitikens volym
budgetåret 1981/82 förklarat sig godta regeringens förslag beträffande arbetsmarknadsutbildningens
omfattning. Utskottet godtar också med hänvisning
till vad som anförts i det tidigare åberopade avsnittet de i propositionerna
gjorda medelsberäkningarna.

Som inledningsvis i detta avsnitt nämnts är regeringens förslag i budgetpropositionen
om anslag till Kontant stöd vid arbetslöshet inte längre
aktuellt. Förslaget är i och för sig återkallat i proposition 145, men av
samma skäl som åberopats i avsnittet Arbetsmarknadsutbildning bör riksdagen
formellt avslå den aktuella punkten i budgetpropositionen.

Socialdemokraterna yrkar i motion 1434 att anslaget Kontant stöd vid
arbetslöshet räknas upp med 120 milj. kr. utöver vad regeringen begärt i
budgetpropositionen. Vidare yrkas i samma motion att arbetsgivaravgiften
till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet höjs
med 0,2%. Yrkandena är beroende av bifall till de socialdemokratiska
reservationerna i betänkandet AU 13. Då riksdagen avslagit reservationerna
har syftet med motionsyrkandena fallit och de bör nu också formellt
avslås.

Sysselsättningsskapande åtgärder

1979/80 Utgift 3290441000 Reservation 1567693000

1980/81 Anslag 2 125000000

1981/82 Förslag 2 908 900 0001

1 Prop. 1980/81: 100 bil. 15 p. B 3, 1980/81: 145 och 1980/81: 150 bil. 3.

Från anslaget bekostas utgifterna för programmet Sysselsättningsskapande
åtgärder. Indelningen i delprogram framgår av följande sammanställning
som också visar regeringens förslag till medelsberäkning enligt
budgetpropositionen (punkt B 3 s. 74-90).

	1979/80 Utgift	1980/81 Anslag	1981/82 Beräknad ändring AMS	Föredraganden
Beredskapsarbeten	3 130 583 000	2050000000	- 5000000	+70000000'
Industri beställningar	87 704000	10000000	+ 10000000	2
Detaljplaneringsbidrag	45 783000	40000000	+ 10000 (HK)	— 4000000
Förvaltningskostnader	26 371 000	25000000	+ 2920000	+ 2900000
	3290441000	2125 000000	+ 17920000	+68900000

1 I propositionerna 145 och 150 bil. 3 föreslås posten bli uppräknad med ytterligare 75 resp. 540 milj. kr. eller
med sammanlagt 685 milj. kr.

21 proposition 150 bil. 3 föreslås posten bli uppräknad med 100 milj. kr.

AU 1980/81:21

Utskottet tar först upp två förslag i proposition 126 till nya åtgärder som
föreslås bli bekostade från det förevarande anslaget.

Omställningsbidrag

I proposition 126 (s. 106-112) behandlas arbetsmarknadspolitikens uppgifter
vid lokala sysselsättningskriser. Arbetsmarknadsministern anser
bl. a. att den samhällsekonomiska utvecklingen minskat det finansiella
utrymmet för åtgärder av den typ som sattes in under den förra lågkonjunkturen.
Med ledning av de tidigare erfarenheterna, fortsätter han, bör
man nu dra upp riktlinjer som är generellt tillämpbara vid lokala sysselsättningskriser.
Förslag till näringspolitiskt motiverade insatser i sådana sammanhang
har presenterats i proposition 1980/81:130 om industripolitikens
inriktning.

Arbetsmarknadspolitikens uppgift vid lokala sysselsättningskriser är enligt
arbetsmarknadsministern främst att förbereda de berörda arbetstagarna
för övergången till annan verksamhet och i övrigt främja denna övergång.
Rådrum kan behöva skapas för arbetsförmedlingen. Däremot är det
inte en arbetsmarknadspolitisk uppgift att upprätthålla verksamheten i
företag som inte är kommersiellt bärkraftiga.

Det är inte heller den enskildes situation som i första hand motiverar
särskilda insatser vid lokala sysselsättningskriser. Det vore orimligt, säger
arbetsmarknadsministern, om samhället skulle garantera avsevärt mer
långtgående insatser för att skydda sysselsättningen för anställda i stora
företag än i små företag. Anledningen till att särskilda insatser måste göras
vid lokala sysselsättningskriser är att arbetsförmedlingen inte är dimensionerad
för att effektivt klara den toppbelastning som blir följden av en snabb
avveckling av ett för orten dominerande företag.

Det är från dessa utgångspunkter arbetsmarknadsministern lägger fram
förslag till omställningsbidrag vid lokala sysselsättningskriser. Enligt förslaget
skall bidraget kunna utgå vid sådana driftsinskränkningar som på ett
avgörande sätt påverkar den lokala arbetsmarknaden och där sysselsättningsproblemen
inte kan lösas med normala arbetsmarknadspolitiska åtgärder
och tillgängliga lokala arbetsförmedlingsresurser. Bidraget skall
utgå när den aktuella driftsinskränkningen berör fler än 300 personer och
där antalet berörda samtidigt utgör minst 20% av företagets hela personalstyrka.
I de fall driftsinskränkningen gäller företag som har en helt dominerande
ställning på en mindre ort skall bidrag kunna beviljas om fler än 100
personer berörs. Beslut om bidrag skall fattas av AMS. I de fall den
aktuella driftsinskränkningen avser färre än 300 personer fattar regeringen
besluten.

Omställningsbidraget skall utgå i relation till lönekostnaderna för den
övertaliga arbetsstyrka som berörs av driftsinskränkningen under en period
som förlänger den lagstadgade uppsägningstiden.

AU 1980/81:21

Bidraget föreslås bli konstruerat så att det kompenserar 75 % av lönekostnaderna
inkl. sociala avgifter under sex månader som förläggs till den
första delen av den på detta sätt förlängda uppsägningstiden. Bidraget
förutsätter alltså att den berörda personalen sagts upp. För att främja
rörligheten föreslås dessutom att personer i den särskilda arbetsstyrkan
som under bidragsperioden erhåller fast anställning hos annan arbetsgivare
skall få behålla 50 % av lönen från den ursprungliga anställningen under
hela bidragsperioden. Det avvecklande företaget får för egen del behålla
resterande del av bidraget (25 % av lönesumman) bidragsperioden ut.

Omställningsbidraget avses bli prövat i första hand under budgetåren
1981/82 och 1982/83. Därefter bör finnas tillräckligt underlag för att ta
ställning till behovet av eventuella förändringar.

Den nya stödformen är snävare utformad än det tidigare sysselsättningsbidraget
till företag med dominerande ställning på orten. Det betonas
särskilt i propositionen att omställningsbidraget inte är avsett att utnyttjas
för rekonstruktioner eller insatser av industripolitisk karaktär. Syftet är att
skapa rådrum för arbetsförmedlingen att finna nya anställningar åt arbetstagarna
när behovet av den permanenta personalreduktionen är klart fastställt.
Aktiva insatser från arbetsförmedlingen kommer i de sammanhangen
att vara av stor betydelse, och det bör kunna begäras att företaget
medverkar i sådana insatser. Som förutskickats i det tidigare avgivna
betänkandet AU 1980/81:17 om sysselsättningsfrågorna vid varven kan
utskottet för sin del ansluta sig till att man prövar den föreslagna stödformen
efter de i propositionen uppdragna riktlinjerna. I det sammanhanget
vill utskottet erinra om att utskottet uttalat sig för att det vid varven bör
finnas möjlighet att dispensera från villkoret om uppsägning för att bidrag
skall utgå. I de i propositionen uppdragna riktlinjerna ingår att beslut om
beviljande av stöd skall fattas av AMS. Utskottet vill med anledning härav
tillägga att det i inledningsskedet kan tänkas uppkomma frågor om tillämpningen
som kräver en prövning av regeringen från fall till fall.

I propositionen föreslås att omställningsbidraget bekostas av medel från
det förevarande anslaget. De utgifter bidraget medför motsvaras av minskade
utgifter för andra insatser, inte minst sådana som bekostas av detta
anslag. Någon uppräkning av medlen föreslås därför inte. Utskottet godtar
vad som nu anförts i propositionen om finansieringen av omställningsbidraget.

Tillfällig rekryteringsstimulans inom tillverkningsindustrin

Vid tillfälliga nedgångar i företagens produktion kan stöd till utbildningsinsatser
sättas in för att motverka permitteringar och uppsägningar. I det
närmast föregående avsnittet har redogjorts för det nya omställningsbidraget
och dess funktion vid avveckling av företag. Sådana insatser behöver
emellertid kompletteras av mer offensiva åtgärder som stimulerar till nyre -

AU 1980/81:21

krytering även i en konjunkturdämpning. En sådan åtgärd var det under år
1978 införda nyrekryteringsbidraget. Det fick dock en konstruktion som i
olika avseenden medförde problem.

Arbetsmarknadsministern anser det vara särskilt angeläget att stimulera
en rekrytering till industrisektorn. Han räknar dock inte med någon uppgång
i industrikonjunkturen förrän tidigast under andra halvåret 1982. Mot
den bakgrunden och med beaktande av erfarenheterna av det tidigare
nyrekryteringsbidraget föreslår han en ny åtgärd för att påverka expansiva
företag inom tillverkningsindustrin att redan nu inleda nyrekryteringar.
Åtgärden benämns tillfällig rekryteringsstimulans till företag inom tillverkningsindustrin
och behandlas i ett särskilt avsnitt i proposition 126 (s. 112—
117).

Vid konstruktionen av rekryteringsstimulansen har arbetsmarknadsministern
tagit hänsyn till följande faktorer. Stimulansen bör ge utrymme för
fler nyanställningar än den aktuella ordersituationen medger. Den skall
självfallet upphöra i god tid innan den allmänna efterfrågan på arbetskraft
vänder uppåt, och den bör beräknas med hänsyn till förändringarna under
ett helt år så att stödet inte omfattar säsongmässiga variationer i sysselsättningen
inom företagen.

Från dessa utgångspunkter föreslår arbetsmarknadsministern att rekryteringsstimulansen
beräknas på den nettoökning av antalet anställda som
sker mellan den I april 1981 och den 31 mars 1982. Det antal anställda den
1 april 1981 som skall vara utgångspunkt för beräkningen får dock inte vara
lägre än det var den I februari 1981 då regeringen aviserade sin avsikt att
införa en rekryteringsstimulans till företag inom tillverkningsindustrin.

När det gäller rekryteringsstimulansens storlek finner arbetsmarknadsministern
det lämpligt att utgå från arbetsgivarnas sociala avgifter för de
anställda. Av praktiska skäl anser han det inte möjligt att införa en befrielse
från avgifterna för de nyanställda. I stället föreslår han en schablonmässig
beräknad ersättning motsvarande den ökning av arbetsgivaravgifterna
som företagen får på grund av nyanställningarna under stödperioden.

Med antagande av en genomsnittlig industriarbetarlön av 70000 kr. per
år och att arbetsgivaravgifterna uppgår till 33 % föreslår arbetsmarknadsministern
att rekryteringsstimulansen beräknas utifrån ett belopp av 23000
kr. Vid fastställandet av det stöd som skall betalas till företagen skall detta
tal multipliceras med den genomsnittliga ökningen av antalet fast anställda,
omräknat i heltidssysselsatta, under perioden. Den genomsnittliga ökningen
beräknas som ett genomsnitt av antalet anställda den 1 juli och I
oktober 1981, den 1 januari och 1 april 1982 jämfört med situationen den I
april 1981.

Den angivna beräkningsmetoden illustreras av följande exempel där det
antas att ett företag den 1 april (och den 1 februari) 1981 har ett antal
anställda som motsvarar 100 heltidssysselsatta.

AU 1980/81:21

	1981			1982
	1 april	1 juli	1 okt.	1 jan.	1 april
Antal anställda	100	93	100	105	110

r» . , ♦ ••iij ur 93+100+105+110

Det genomsnittliga antalet anställda blir = 102.

Företaget blir sålunda berättigat till ett bidrag med 2x23 000 eller 46 000 kr.
Ett maximalt utnyttjande av bidraget förutsätter att företagen nyrekryterar
redan före den 1 juli i år. Ju längre företagen dröjer med rekryteringarna,
desto lägre bli bidragssumman.

Arbetsmarknadsministern bedömer att nettoökningen av personalen
inom industriföretagen inte kommer att överstiga 10000 personer under
stödperioden. Han räknar vidare med att nyrekryteringarna mestadels
kommer att ske under den senare delen av perioden. Med ledning härav
beräknar arbetsmarknadsministern kostnaderna för rekryteringsstimulansen
till högst 75 milj. kr. Kostnaden bör täckas av anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder, som bör räknas upp med motsvarande belopp.

Vpk ser den föreslagna rekryteringsstimulansen som en ren subvention
till företagen och yrkar i motion 2112 att förslaget skall avslås.

Utskottet anser för sin del att det kan vara väl värt att göra ett nytt
försök att stimulera till nyrekryteringar inom industriföretagen. Det är,
som framgår av det tidigare anförda, fråga om en temporär insats som skall
göras under en tid då man allmänt räknar med att efterfrågan på arbetskraft
kommer att gå ned. Utskottet tillstyrker alltså att man gör en sådan insats
och avstyrker följaktligen vpk-yrkandet. Utskottet har inte heller funnit
anledning till invändningar mot konstruktionen av bidraget eller sättet att
finansiera det. En anslagsuppräkning bör alltså göras med 75 milj. kr.

Äldrestödet inom tekoindustrin

De stödinsatser som görs för tekoindustrin i landet motiveras från försörjningsberedskaps-,
industri- och arbetsmarknadspolitiska synpunkter.
Det stöd som lämnas tekoindustrin finansieras således av anslag på handels-,
arbetsmarknads- och industridepartementens huvudtitlar.

Inriktningen av tekopolitiken har i hög grad uppmärksammats av statsmakterna
under de senaste åren. Tidigare denna vår har riksdagen med
anledning av näringsutskottets betänkande NU 1980/81:47 på nytt tagit
ställning till de mål som bör ställas upp för tekopolitiken och en rad andra
för branschen väsentliga frågor.

På våren 1977 infördes ett tillfälligt sysselsättningsbidrag för äldre ar -

AU 1980/81:21

betskraft inom tekoindustrin, allmänt kallat äldrestödet. Det var från början
meningen att stödet skulle utgå endast under år 1977, men det har
successivt fått en förlängd giltighetstid. Stödet har successivt också ökat i
omfattning. Bidragskostnaderna utgjorde budgetåret 1977/78 171 milj. kr.,
1978/79 257 milj. kr. och 1979/80 320 milj. kr. Detta arbetsmarknadspolitisk!
motiverade stöd utgör därmed en högst betydande del av statens
samlade insatser till stöd för tekoindustrin.

Riksdagens tidigare i vår fattade beslut om insatserna på tekopolitikens
område omfattar inte äldrestödet. Det var dock i det sammanhanget klargjort
att arbetsmarknadsministern i årets budgetproposition föreslagit vissa
ändringar i reglerna för detta stöd. Utskottet övergår nu till att presentera
dessa ändringsförslag, som redovisas i budgetpropositionens avsnitt om
beredskapsarbeten (s. 83—88).

Äldrestödet utgår f. n. med 25 kr. per timme för anställda som har fyllt 50
år och är sysselsatta med tillverkningsarbete. Bidragssumman får dock
inte överstiga 15 % av företagets totala lönekostnader. Ett företag får inte
uppbära stödet samtidigt som det minskar sin personal. Varslas det om
driftinskränkning upphör stödet att utgå till dess personalminskningen är
genomförd. Från detta sysselsättningsviilkor kan dock ges dispens i vissa
fall.

Budgetpropositionens förslag innebär att timbeloppet höjs från 25 till 28
kr. Samtidigt föreslås vissa begränsningar i bidragsreglerna i förhållande
till nuläget. Timbidraget skall räknas på normal veckoarbetstid och endast
utgå för anställda upp till 65 års ålder. Syftet anges vara att hindra att
företagen överutnyttjar äldre arbetskraft för att få högre bidrag.

Som nyss nämnts får bidragssumman f. n. inte överstiga 15 % av företagets
totala lönekostnader. Detta beräkningssätt sägs ha kommit att gynna
företag som vid sidan av produktionen har en stor egen importverksamhet.
För att motverka denna effekt förordas i budgetpropositionen att gränsen
för bidragssumman i fortsättningen sätts vid 15 % av lönekostnaderna för
anställda i företagens produktionsarbete.

Om dispens lämnas för sysselsättningsvillkoret, dvs. bidraget får fortsätta
att utgå trots att företaget varslat om driftinskränkning, sänks bidragstaket
från 15 till 10% av lönekostnaderna. Det kan dock efter särskild
prövning medges att bidragstaket förblir 15 %. Denna undantagsregel föreslås
nu bli slopad.

Äldrestödets utformning behandlas även i motion 1496 av Anna-Greta
Leijon m.fl. (s). De ovan redovisade ändringsförslagen möter ingen invändning
i denna motion. Utskottet kan ansluta sig till dem. Syftet är att
komma till rätta med vissa effekter som lett till att den konkurrensneutralitet
som från början åsyftades i viss mån har urholkats. Dessutom avser de
nya reglerna att ge en jämnare spridning av bidragsgivningen företagen
emellan. Däremot är inte avsikten att beskära det totala stödets omfattning.
Detta avses utgöra i runt tal 320 milj. kr. liksom under budgetåret

AU 1980/81:21

1979/80. Utskottet utesluter emellertid inte att de nya reglerna kan jämkas i
något avseende sedan man överblickat effekterna. Regeringen bör därför
vara oförhindrad att göra de justeringar som kan visa sig erforderliga för att
säkerställa att äldrestödet till tekoindustrin under nästa budgetår får den
totala omfattning som nu har angivits.

De fackliga organisationernas inflytande på äldrestödets tillämpning är
betydande. För att stödet skall beviljas ett företag krävs att organisationerna
samtycker. Deras samtycke förutsätts också för att dispens skall kunna
lämnas från varsel villkoret.

De fackliga organisationerna sägs i budgetpropositionen ha utövat sitt
avgörande inflytande på en ansvarsfullt sätt. Det har emellertid inträffat
fall där organisationerna har haft skilda uppfattningar. Arbetsmarknadsverket,
som skall handlägga bidragsärendena, har i sådana fall ansett sig
förhindrat att gå in i en sakprövning och har överlämnat ärendena till
regeringens avgörande. Denna ordning anses otillfredsställande. Arbetsmarknadsverket
måste kunna utöva sitt myndighetsansvar efter prövning i
sakfrågan. Arbetstagarorganisationernas inflytande bör i detta liksom i
andra sammanhang kunna tillgodoses genom att de får tillfälle att yttra sig
över företagens ansökningar.

Detta är den punkt i budgetpropositionens förslag till regeländringar som
motionen 14% av Anna-Greta Leijon m.fl. (s) gäller. Motionärerna anser
att förslaget innebär en omotiverad försvagning av de fackliga organisationernas
inflytande. De påpekar att oenighet de fackliga organisationerna
sinsemellan när det gäller stödärendena har förekommit i endast enstaka
fall. Skulle organisationerna vid något kommande tillfälle ha skilda uppfattningar
bör arbetsmarknadsmyndigheterna själva kunna fatta det slutliga
beslutet. I övrigt bör enligt motionen nuvarande regler bibehållas.

Regeringen har i proposition 126 lagt fram förslag till riktlinjer för fackligt
inflytande på frågor om statligt stöd. Såsom redovisas i ett senare
avsnitt biträder utskottet dessa riktlinjer. De innebär att arbetstagarorganisationerna
skall beredas tillfälle att yttra sig i själva sakfrågan, varefter
myndigheten fattar beslutet. Generella regler härom föreslås bli upptagna i
en särskild författning. Som en konsekvens härav kan den nuvarande
föreskriften om de fackliga organisationernas medverkan vid beviljande av
äldrestöd utgå ur bestämmelserna för äldrestödet. Om föreskriften om det
fackliga inflytandet vid beviljande av dispens från sysselsättningsvillkoret
skall överföras till den nya författningen eller kvarstå i regleringsbrevens
bidragsbestämmelser torde få prövas av regeringen. Oavsett vilken form
som väljs bör föreskriftens sakliga innebörd vara att arbetstagarorganisationernas
inflytande i dispensfallen utövas genom att de bereds tillfälle att
avge yttrande. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1496 i den
aktuella delen.

1 budgetpropositionen tas slutligen upp frågan om en framtida avveckling
av äldrestödet. Detta har med åren blivit ett med arbetsmarknads- och

AU 1980/81:21

regionalpolitiska skäl motiverat driftstöd. Arbetsmarknadsministern
återger i sammanhanget uttalanden som handelsministern gjort i årets
budgetproposition. Dessa går ut på att man bör eftersträva att flytta tyngdpunkten
i insatserna för tekoindustrin mot sådana effektivitetsfrämjande
och marknadsstödjande åtgärder som på sikt kan göra branschen mer
konkurrenskraftig. Arbetsmarknadsministern framhåller för sin del att en
framtida avveckling av äldrestödet måste ske med hänsyn till bl. a. det
allmänna sysselsättningsläget. Stödet måste också trappas ned successivt.
Konjunkturen undertiden 1982/83-1983/84 kan inte nu närmare bedömas.
Som ett riktmärke för företagens egen planering bör dock anges att avvecklingen
inleds budgetåret 1982/83 genom att bidragstaket sänks från
högst 15 till högst 12 % och 1983/84 till högst 9 % av de totala lönekostnaderna
för anställda i produktionsverksamhet.

I motion 1496 av Anna-Greta Leijon m. fl. (s) framhålls att avtrappningen
av äldrestödet måste balanseras av en verklig satsning på offensiva
åtgärder. Det är också viktigt att förändringarna inte blir för häftiga för
företagen inom branschen. I det fortsatta planeringsarbetet för branschen
bör utarbetas förslag till stödformer som kan avlösa äldrestödet. Ansvaret
för planeringen av denna förändring av äldrestödet bör vila på tekodelegationen.

Utskottet vill liksom arbetsmarknadsministern framhålla att en framtida
avveckling av äldrestödet måste ske med hänsyn till då rådande sysselsättningsläge
och att avvecklingen måste ske successivt. Utskottet utgår från
att tekodelegationen kommer att kopplas in i det sammanhanget. Vilka
insatser som bör göras som ersättning för äldrestödet liksom omfattningen
av dem är emellertid beroende av den produktionsnivå inom tekobranschen
som anses önskvärd. Detta är frågor som bör prövas i försörjningsberedskaps-
och industripolitiska sammanhang. Som inledningsvis nämnts
har målen för tekopolitiken - däribland produktionsnivån - prövats av
riksdagen tidigare i vår. Med dessa uttalanden har utskottet i sak tillgodosett
motion 1496 i den nu aktuella frågan. Med hänvisning härtill bör
motionen i denna del inte föranleda någon åtgärd.

Beredskapsarbeten

Antalet personer i beredskapsarbeten räknat som genomsnitt per månad
var under budgetåret 1978/79 52000. Genomsnittstalet sjönk under budgetåret
1979/80 till 34000. Minskningen fortsatte under andra halvåret 1980.
Sista kvartalet var antalet 19000 eller något mindre än hälften av antalet
för samma kvartal 1979. Med stöd av sin finansfullmakt anvisade regeringen
vid årsskiftet en förstärkning av medlen för beredskapsarbeten med 350
milj. kr. Sysselsättningen i beredskapsarbetena har därigenom ökat och
uppgick under första kvartalet 1981 till 26000. Hälften av de sysselsatta
var ungdomar under 25 år. Fortfarande är dock insatserna av beredskaps -

AU 1980/81:21

arbeten betydligt lägre än motsvarande tid förra året då antalet var 40000.

Under den allmänna motionstiden väcktes sex motioner om beredskapsarbetenas
inriktning. I en av dem, 1814 av Börje Hörnlund (c), yrkas en
ökad andel av medlen för beredskapsarbeten för produktiva investeringar i
form av vägarbeten, iordningställande av industrimark. uppförande av
industrihus, skogsvård m. m. Motionärens syfte är att man härigenom skall
förbättra infrastrukturen och därmed förutsättningarna för näringslivet i de
regionalpolitisk! prioriterade områdena. Motionären beklagar att andelen
investeringsarbeten av det slag han önskar har minskat och att andelen
primär- och landstingskommunal arbeten ökat. De senare arbetena sägs
steg för steg ha utvecklats till en inskolning till anställning i offentlig
verksamhet. Även av den anledningen är det angeläget att beredskapsarbeten
i ökad utsträckning utnyttjas till infrastruktureila förbättringar.

Det är riktigt, som motionären konstaterar, att andelen investeringsarbeten
minskat samtidigt som arbetena inom tjänste- och vårdsektorerna har
ökat. Av en sammanställning på s. 75 i budgetpropositionen framgår att
andelen sysselsättningsdagar i arbeten av den typ motionären förespråkar
- vägar, vatten och avlopp, husbyggnad samt skogsvård - budgetåret
1975/76 uppgick till 39% mot 17% budgetåret 1979/80. Samtidigt steg
andelen sysselsättningsdagar inom tjänste- och vårdsektorerna från 25 till
49 %. Andelen var budgetåret 1978/79 ännu högre eller 54 %.

Beredskapsarbetena var under 1950- och 1960-talen i huvudsak ett sätt
att ge sysselsättning åt medelålders och äldre arbetslösa män. Beredskapsarbeten
inom vård- och tjänstesektorerna förekom knappast. 1 de fall
arbetslösa bereddes sysselsättning inom dessa sektorer skedde det i form
av arkivarbete (numera anställning med lönebidrag). Det är under 1970-talet som beredskapsarbetena på tjänste- och vårdområdena har vuxit
fram, och det har att göra med det ökade behovet men också de större
ambitionerna att skapa sysselsättning åt kvinnor och ungdomar. Det blev
inte längre möjligt att låta anläggningsarbeten vara en dominerande del av
beredskapsarbetena. Som redan påpekats är hälften av dem som under
vintermånaderna i år sysselsatts i beredskapsarbete ungdomar under 25 år.
Under 1970-talets sista år var andelen tidvis över 70 %. Andelen kvinnor
är något lägre men ändå betydande. Som en typisk siffra kan anges 40 %.
Den helt dominerande delen av kvinnorna är under 25 år.

Beredskapsarbetenas allmänna inriktning påverkas emellertid inte enbart
av behovet att sysselsätta kvinnor och ungdomar, varav en stor del
utan arbetslivserfarenhet. Arbetsmarknadsverket måste vid fördelningen
av de anvisade medlen på olika typer av arbeten självfallet även ta hänsyn
till statsmakternas upprepade gånger framställda önskemål om arbeten till
lägre dagsverkskostnader. Det kan påpekas att AMS dagsverkskostnad för
beredskapsarbeten på vägar budgetåret 1979/80 uppgick till 1 095 kr. mot
277 kr. för arbeten inom kategorierna tjänster och vård.

Det primära syftet med beredskapsarbetena är att ge sysselsättning åt

AU 1980/81:21

arbetslösa. Arbetenas inriktning måste sålunda anpassas till de arbetslösas
förutsättningar. Inriktningen påverkas emellertid också i viss mån av konjunkturläget.
I tider av konjunkturdämpning kan det vara en fördel att ge
andelen tyngre anläggningsarbeten ett ökat utrymme, dels för att motverka
en ökad arbetslöshet bland byggnads- och anläggningsarbetare, dels för att
arbeten av det slaget som spridningseffekt bidrar till sysselsättningen på
andra områden, t. ex. byggnadsmateriel- och transportsektorerna. Sådana
arbeten kan också medföra en förbättrad infrastruktur. Regeringen har
nyligen tillkännagivit att statliga investeringsarbeten för 390 milj. kr. skall
tidigareläggas (hus-, bro- och vägbyggnadsarbeten m.m.). 1 kompletteringspropositionen
sägs dessutom att det med hänsyn till svårigheterna på
byggarbetsmarknaden finns anledning att öka beredskapsarbetena inom
byggnads- och anläggningssektorerna. Socialdemokraterna begär i motion
2191 ytterligare satsningar. Dessa frågor har utskottet behandlat tidigare i
betänkandet. Med det anförda har utskottet besvarat motion 1814, som
inte bör föranleda någon åtgärd.

De synpunkter utskottet anfört med anledning av motion 1814 har i stort
tillämpning på övriga motioner om beredskapsarbetenas inriktning.

John Johnsson m.fl. (s) vill i motion 1058 genom beredskapsarbeten få
till stånd ett ökat vägbyggande i Skåne för att förbättra vägstandarden och
öka sysselsättningen bland anläggningsarbetarna.

Det bör som hittills få ankomma på arbetsmarknadsverket att fördela
medel och avgöra projektval inom beredskapsarbetena med hänsyn till
arbetslöshetens omfattning och struktur i de olika delarna av landet. Utskottet
kan således inte biträda motionen.

Med hänvisning till vad som sagts om arbetsmarknadsverkets fördelning
av de medel till beredskapsarbeten som anvisas av statsmakterna avstyrker
utskottet även yrkandet i motion 277 av Paul Jansson m. fl. (s) om
en ökad medelsram för beredskapsarbeten i Skaraborgs län.

Siktröjning på vägar föreslås i motion 813 av Karl-Erik Eriksson (fp) bli
utförd som beredskapsarbete med hänsyn till behovet att förebygga viltolyckor
på vägarna. Denna typ av arbeten har använts som beredskapsarbete
för ungdomar under det senast förflutna året. Utskottet konstaterar
att siktröjningsarbetena redan ingår bland beredskapsarbetsobjekten och
föreslår därmed att motionen lämnas utan åtgärd.

Sture Thun (s) och Åke Polstam (c) föreslår i motionerna 1437 resp. 1825
att ett nytt polishus i Mjölby uppförs som beredskapsarbete med hänsyn till
att arbetsförhållandena för polisen är synnerligen otillfredsställande i nuvarande
lokaler.

På listan över de statliga investeringsobjekt som enligt regeringens beslut
skall tidigareläggas har upptagits nya polishus i Arvidsjaur och Sandviken.
1 det sammanhanget har prövats om man på listan borde ta upp även
polishuset i Mjölby. Så har emellertid inte blivit fallet. Utskottet vill inte
föreslå riksdagen att frångå regeringens prioritering. Med hänvisning här -

AU 1980/81:21

till och till de allmänna synpunkter utskottet anfört vid behandlingen i det
föregående av motion 1814 avstyrker utskottet motionerna 1437 och 1825.

I motion 1820 förordar Kerstin Nilsson (s) och Arne Nygren (s) markavvattning
av jordbruksmark i Västerbotten och Norrbotten som beredskapsarbeten.

Regeringen har den 3 november 1980 uppdragit åt lantbruksstyrelsen att
i samråd med AMS och berörda kommuner utreda frågan om torrläggning
av jordbruksmark i Norrbotten. Eftersom regeringen sålunda redan har
uppmärksammat de problem med bristande dränering av jordbruksmark
som motionärerna aktualiserat är något initiativ från riksdagens sida inte
behövligt med anledning av motionen, som för den skull inte bör föranleda
någon åtgärd.

Regeringen medgav på hösten 1980 att erforderliga reparations- och
underhållsarbeten för flottleden i Pite älv fick utföras som beredskapsarbeten
inför ”kommande flottningssäsong”. Filip Johansson (c) och Arne
Lindberg (c) vill i motion 481 att riksdagen skall uttala att arbetsmarknadspolitiska
medel skall tillskjutas även efter år 1982 för att flottningen i älven
skall kunna fortsätta.

Kommunikationsministern har i årets budgetproposition (bilaga 9 s.
108-116) berett riksdagen tillfälle att yttra sig över vad han anfört om
flottning i de kvarvarande flottlederna. Vad han anfört och i ämnet väckta
motioner behandlades av trafikutskottet i betänkande TU 1980/81:22. Vid
den följande behandlingen i kammaren bifölls en till betänkandet fogad
socialdemokratisk reservation i vad avser frågan om en fortsatt utredning
om flottningen i Pite älv och åtgärder för att hindra att flottningen i älven
läggs ned medan utredningsarbetet pågår.

Det ovannämnda regeringsmedgivandet att utföra reparations- och underhållsarbeten
för flottleden i Pite älv får ses som en temporär åtgärd i
avvaktan på riksdagens ställningstagande i år i flottledsfrågorna. Som en
konsekvens av det beslut riksdagen fattat bör medgivandet förnyas tills
riksdagen beretts tillfälle att på nytt ta ställning till frågan om flottningen i
älven. Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört i anslutning till
motion 481.

Utskottet övergår härefter till frågan om anvisande av medel till beredskapsarbeten
för nästa budgetår. 1 sak har utskottet redan tagit ställning till
volymen beredskapsarbeten och föreslagit en medelsanvisning om 2340
milj. kr. Utskottet hänvisar till det tidigare avsnittet Arbetsmarknadspolitikens
volym budgetåret 1981/82. I det avsnittet har utskottet i sak avstyrkt
yrkandet i den socialdemokratiska partimotionen 2191 om att ytterligare
1 500 milj. kr skall anslås till beredskapsarbetena. Vidare bör medel beräknas
för den tillfälliga rekryteringsstimulansen inom tillverkningsindustrin
(75 milj. kr.) och för äldrestödet inom tekoindustrin (320 milj. kr). Vidare
skall inom programmet - utan uppräkning av medlen för nästa budgetår -

AU 1980/81:21

rymmas det nya rekryteringsstödet för långtidsarbetslösa ungdomar. För
delprogrammet beredskapsarbeten bör alltså beräknas sammmanlagt
(2340+75+320) 2735 milj. kr.

Av medlen för beredskapsarbeten bör enligt budgetpropositionen vägarbeten
få bedrivas för högst 300 milj. kr. Sven Henricsson m.fl. (vpk) yrkar
i motionerna 1097 och 1426 att 193,9 milj. kr. av medlen för beredskapsarbeten
skall överföras till de ordinarie vägbyggnadsanslagen och att anslaget
sysselsättningsskapande åtgärder skall reduceras med motsvarande
belopp.

Liknande yrkanden om överföring av medel för beredskapsarbeten till
de ordinarie vägbyggnadsanslagen prövades i förra årets arbetsmarknadsbetänkande
(AU 1979/80:21 s. 41—42). Utskottet framhöll bl.a. att den
nuvarande ordningen där en viss andel av det totala vägbyggandet utförs
som beredskapsarbeten gynnar de sysselsättningssvaga regionerna. Beredskapsarbetena
har därför haft stor betydelse för att förbättra vägstandarden
i skogslänen. En neddragning av anslaget kan sålunda antas gå ut över
Norrlandslänen. Utskottet vill lika litet som i Qol medverka till en sådan
utveckling och avstyrker de båda motionerna.

Industribeställningar

Medlen för delprogrammet får användas av AMS för att lägga ut beställningar
av förnödenheter som behövs i statlig verksamhet. Sådana beställningar
får läggas ut hos industriföretag som har varslat om nedläggning
eller en större driftinskränkning. En ytterligare förutsättning är att rådrum
behövs för att omplacera personalen.

Den i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningen, 10 milj. kr.,
föreslås i proposition 150 bli utökad med 100 milj. kr. Med påpekande att
utgifterna för industribeställningarna under budgetåret 1979/80 uppgick till
87,7 milj. kr. instämmer utskottet i att medelsbehovet för nästa budgetår
bör beräknas till sammanlagt 110 milj. kr.

Detalj planeringsbidrag

Bidragen inom detta delprogram utgår främst till projektering av kommunala
byggnads- och anläggningsarbeten som kan utföras för att motverka
arbetslöshet. Möjlighet att ge bidrag till projektering av arbeten inom
bostadssektorn har slopats fr.o.m. den 1 januari i år. Med hänsyn härtill
beräknas i budgetpropositionen att anslagsposten som innevarande budgetår
upptagits med 40 milj. kr. nästa budgetår kan minskas till 36 milj. kr.
Utskottet godtar beräkningen.

7 Riksdagen 1980/81. 18 sami. Nr 21

AU 1980/81:21

Det totala medelsbehovet m.m.

Utskottet har i den föregående framställningen tillstyrkt att för beredskapsarbeten
m.m. beräknas 2735 milj. kr., för industribeställningar 110
milj. kr. och för detaljplaneringsbidrag 36 milj. kr. Förvaltningskostnaderna
under anslaget bör i enlighet med budgetpropositionens förslag
beräknas till 27,9 milj. kr. Vidare har utskottet avstyrkt dels yrkandet i den
socialdemokratiska partimotionen 2191 om att 1 500 milj. kr. skall anvisas
utöver vad regeringen föreslagit, dels motionerna 1097 och 1426 av Sven
Henricsson m. fl. (vpk) om att anslaget skall reduceras med 193,9 milj. kr.
Anslaget bör mot bakgrund av det anförda för nästa budgetår föras upp
med (2735+110+36+27,9) 2908, 9 milj. kr.

Liksom tidigare år bör regeringen bemyndigas att medge AMS att på
vissa villkor få avskriva lån som beviljats enskilda personer i den arbetsmarknadspolitiska
stödverksamheten (näringshjälp, lån till flyktingar
m. m.).

Ungdomar

Bakgrund

Antalet ungdomar 16-24 år i arbetskraften (sysselsatta och arbetslösa)
uppgick vid 1970-talets början till 700000. En successiv nedgång skedde
under decenniets första år till 660000. Sedan år 1974 har antalet åter börjat
stiga och var år 1979 på nytt 700000. År 1980 registrerades en ökning med
10000, och som en följd av den s.k. ungdomspuckeln väntas en fortsatt
ökning med 10000 ungdomar per år fram till år 1985 då antalet ungdomar i
arbetskraften beräknas uppgå till 770000.

Arbetslösheten är avsevärt högre bland ungdomarna än bland vuxna.
Särskilt gäller det om åldrarna 16-19 år. Detta har belysts i diagram 8 och i
den därtill anslutande texten på s. 22. Diagrammet går fram till år 1979.
Under år 1980 sjönk arbetslösheten något bland pojkar 16-19 år medan
den steg bland flickor 16—19 år. Utvecklingen under första kvartalet 1981
var likartad med en fortsatt svag förbättring för pojkarna och en fortsatt
ökning av arbetslösheten bland flickorna. Det kan särskilt påpekas att
arbetslösheten bland tonårsflickorna under hela 1970-talet aldrig varit lägre
än 7 % bortsett från år 1970.

Statsmakterna har bekämpat ungdomsarbetslösheten med både utbildnings-
och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De utbildningspolitiska åtgärderna
faller inom utbildningsutskottets beredningsområde. I detta sammanhang
skall därför enbart några uppgifter om den omfattning i vilken
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av arbetsmarknadsutbildning
(AMU) och beredskapsarbeten har tillgripits under senare år. Uppgifterna
avser första kvartalet resp. år.

AU 1980/81:21

	1976	1978	1979	1980	1981
Beredskapsarb.	8 800	27300	42400	25400	13000
AMU	8 500'	20000	22100	21000	13 500

1 Andra kvartalet. Uppgifter saknas för första kvartalet.

Särskilda åtgärder för långtidsarbetslösa ungdomar

Riksdagen fattade förra året beslut om nya riktlinjer för arbetsmarknadsmyndigheternas
och gymnasieskolans insatser (prop. 1979/80: 145, UbU
34, AU 25). Dessa riktlinjer innebar att skolan tilldelades ett särskilt uppföljningsansvarför
ungdomar i åldern 16—17 år och att arbetsmarknadspolitiska
stödåtgärder i form av arbetsmarknadsutbildning och beredskapsåtgärder
för ungdomar i den åldern som en följd härav skall begränsas.
Frågan om åtgärder för att bekämpa arbetslösheten bland ungdomar har
tidigare behandlats av utskottet med anledning av proposition 1977/78:145
(AU 40). Till komplettering härav anmäler arbetsmarknadsministern i proposition
126 (s. 94) att ungdomar i åldern 18 -19 år kommer att få vidgade
möjligheter att genomgå arbetsmarknadsutbildning. Regeringen har befogenhet
att själv fatta beslut i frågan.

När det gäller åtgärder för att slussa ut ungdomar i arbetslivet har
regeringen aviserat en arbetsrättslig proposition om bl. a. vidgade möjligheter
till provanställning.

Dessutom presenteras ett förslag till rekryteringsstöd för långtidsarbetslösa
ungdomar i åldern 18-20 år. Bidraget skall kunna lämnas till arbetsgivarna
inom den enskilda sektorn, företrädesvis industrin, och det föreslås
utgöra 40 % av lönekostnaderna under tolv månader. De ungdomar som
skall komma i fråga för anställning med detta rekryteringsstöd skall ha
varit arbetslösa under en sammanhängande period av minst 5 månader.

Det nya rekryteringsstödet föreslås bli bekostat av de medel som anvisas
för beredskapsarbeten. Arbetsmarknadsministern ser stödet som ett alternativ
till sådana arbeten för ungdomar och anser det därför inte vara
behövligt med någon anslagsuppräkning.

Socialdemokraterna anför i motion 2106 att det i propositionen förordade
rekryteringsstödet bygger på ett förslag från AMS som dock ansett att
stödet bör utgå med 75 % av lönekostnaderna och avse ungdomar med en
arbetslöshetstid av tre månader. Motionärerna föreslår att propositionens
förslag ändras så att reglerna för rekryteringsstödet kommer att sammanfalla
med AMS förslag på dessa två punkter. I den tidigare väckta motionen
1433 har socialdemokraterna förordat införande av ett rekryteringsbidrag
till arbetsgivare för att främja anställning av ungdomar.

Även i motion 1428 från den allmänna motionstiden av Gullan Lindberg
(m) och Göthe Knutson (m) förordas ett rekryteringsstöd som täcker 75 %
av lönekostnaderna och gäller ungdomar som varit arbetslösa under tre
månader. Motionärerna vill att frågan skall utredas.

AU 1980/81:21

100

Johan Olsson m.fl. (c) begär i den likaså under allmänna motionstiden
väckta motionen 1822 att regeringen skall lägga fram ett förslag till nyrekryteringsstöd
för långtidsarbetslösa ungdomar. I denna motion preciseras
inte stöd villkoren.

Vid anställning av handikappade kan arbetsgivare beviljas ett lönebidrag
med 75 % av den totala lönekostnaden. Bidraget fortsätter sedan att utgå
under tre år med lägre andelar av lönekostnaden. För ungdomar med svåra
handikapp kan ges ett förhöjt lönebidrag. Det nu aktuella rekryteringsstödet
är avsett för ungdomar som visserligen har en svagare ställning än
flertalet andra arbetssökande men inte är handikappade i vedertagen mening.
Det är enligt arbetsmarknadsministerns uppfattning mindre lämpligt
att göra rekryteringsstödet lika förmånligt för arbetsgivarna som lönebidraget
för handikappade. Utskottet delar denna uppfattning. I sammanhanget
bör man också ta hänsyn till den tillfälliga rekryteringsstimulans till industriföretag
som utskottet med anslutning till regeringens förslag har förordat
i det föregående. Denna stimulans är avsedd att utgå generellt och
kommer alltså att omfatta även ungdomar som anställs med hjälp av
rekryteringsstödet. Om nivån för det senare stödet fastställs till 75 % av
lönekostnaderna skulle det i kombination med den tillfälliga rekryteringsstimulansen
ge en överkompensation för lönekostnaderna för de ungdomar
som anställs. Det är en konsekvens som inte kan godtas.

Det kan diskuteras om man till rekryteringsstödet skall koppla en arbetslöshetstid
av tre eller fem månader för de ungdomar som är aktuella för
denna åtgärd. Detta är en avvägningsfråga. Utskottet har stannat för att
biträda regeringens förslag även på denna punkt. Erfarenheterna av tiillämpningen
får visa om regeln behöver modifieras.

Med avstyrkande av de socialdemokratiska motionsförslagen biträder
utskottet propositionens förslag i motsvarande delar. Ställningstagandet
innebär vidare att utskottet inte kan ställa sig bakom den sakliga innebörden
av förslaget i motion 1428 som således avstyrks.

Önskemålet i motion 1822 om förslag från regeringens sida till rekryteringsstöd
har tillgodosetts genom vad som förordats i propositionen. Motionen
kan därför lämnas utan åtgärd i den föreliggande delen.

Vad som i övrigt anförts i propositionen om rekryteringsstödet lämnar
utskottet utan erinran.

Åtgärdsprogram

Regeringens förslag till ytterligare åtgärder för ungdomar har redovisats
i det närmast föregående avsnittet.

Socialdemokraterna skisserar i motion 1433 ett åtgärdsprogram som bör
innefatta bättre möjligheter än tidigare för gymnasieskolan att fånga upp de
ungdomar för vilka man tidigare fick tillgripa beredskapsarbeten som en
tillfällig lösning. Sådana arbeten kan dock enligt motionärerna behövas

AU 1980/81:21

101

även i fortsättningen för en del ungdomar. Metoder bör finnas som gör att
offentliga och enskilda beredskapsarbeten oftare än nu leder till en fast
anställning. Som nyss redovisats framförs önskemål om att ett nyrekryteringsstöd
skall införas. Slutligen presenteras förslag om praktikarbeten.

I motion 2191 återkommer socialdemokraterna till några av förslagen i
den tidigare motionen. De förslag i motionen som anknyter till gymnasieskolan
har hänvisats till utbildningsutskottet. Till övriga förslag i denna
liksom motion 1433 återkommer utskottet i det följande.

Vpk begär i motion 1497 att riksdagen skall ansluta sig till motionens
långsiktiga program för 1980-talet med syfte att lösa ungdomens problem
med sysselsättning och inträde på arbetsmarknaden. Programmet avser att
radikalt ändra nuvarande maktförhållanden på arbetsmarknaden. Det innefattar
förslag om satsningar på alternativ produktion och förnyelsebara
energikällor, ökat bostadsbyggande, utbyggnad av kollektivtrafiken, fritidshem,
sjuk- och långvård. Sex timmars arbetsdag är en annan reform
som bör genomföras.

Hur programmet skall förverkligas sägs vara redovisat i en annan motion.
Utskottet konstaterar att vpk framfört liknande förslag i motionerna
288 och 1503. Dessa har nyligen avslagits av riksdagen i enlighet med
finansutskottets betänkande 1980/81:20. Det finns ingen anledning att nu
ompröva denna ståndpunkt. Yrkandet i motion 1497 avstyrks därför.

Vidare föreslår vpk i motion 1497 liksom i den senare väckta motionen
2112 som insatser på kortare sikt att riksdagen skall uttala sig för att
kommunala åtgärd sprogram utarbetas. Som lämpliga arbeten för ungdomar
pekar motionärerna på insatser inom kollektivtrafiken, vårdsektorn,
fritidshemmen, landskaps- och miljövården m. m. Kommunerna bör få
ökade statsbidrag så att nuvarande beredskapsarbeten kan omvandlas till
fasta anställnngar. Som en ytterligare åtgärd förordar vpk slutligen att en
obligatorisk arbetsförmedling införs. Sistnämnda fråga har utskottet behandlat
tidigare i betänkandet.

Riksdagen har tidigare avvisat vpk-förslag om att statens kostnadsandel
för kommunala beredskapsarbeten skall ökas utöver de 75 % av de totala
lönekostnaderna som i regel utgår. Senast skedde det med anslutning till
vad utskottet anförde i betänkandet AU 1979/80:25. Utskottet anser att
man inte heller nu skall ändra bidragsreglerna.

Utskottet tar härefter upp vpk:s yrkande i motion 2112 att den nuvarande
företagsinriktade gymnasieutbildningen skall slopas. 1 stället föreslår de
att den yrkesinriktade gymnasieutbildningen skall utökas med den inriktning
som föreslås i motionen. Vpk har i motion 1498 från den allmänna
motionstiden ställt samma yrkande. Den motionen behandlades av utbildningsutskottet
(UbU 1980/81:22) och avslogs av riksdagen tidigare i år.
Riksdagen bör inte med anledning av den nu föreliggande motionen ändra
ståndpunkt i sakfrågan.

Med åberopande av det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna
1497 och 2112 i de nu behandlade delarna.

AU 1980/81:21

102

Börje Hörnlund (c) och Gösta Andersson (c) förordar i motion 1816 en
samhällsgaranti för sysselsättning åt ungdom. Motionärerna tänker sig i
första hand ett ansvar för kommunerna att ordna sysselsättning åt alla
ungdomar under 21 år. För att kommunerna skall kunna infria garantin
förutsätts en statlig kostnadstäckning. Om garantin införs bör enligt motionärerna
samtidigt nuvarande bidrag och understöd till enskilda kunna
slopas.

För ungdomar i åldern 16-17 år gäller generellt att de inte bör komma i
fråga för sysselsättningsinsatser av typ beredskapsarbeten. Skolan skall
sörja för att arbetslösa ungdomar i den åldern får en lämplig utbildning. För
arbetslösa ungdomar 18-19 år kommer gängse åtgärder i form av arbetsmarknadsutbildning
samt beredskapsarbeten i den offentliga verksamheten
nu att kompletteras med rekryteringsstödet för anställning inom industrin.
Riksdagen har tidigare tagit ställning för att alla ungdomar bör
erbjudas arbete eller utbildning. Det bör givetvis vara en ambition att göra
denna s.k. ungdomsgaranti så effektiv som möjligt. Med hänsyn till det
anförda är utskottet inte berett förorda ett initiativ av det slag som begärs i
motionen som för den skull avstyrks.

Beredskapsarbeten

Riksdagen beslöt förra året med bifall till proposition 1979/80:145 (AU
25) att beredskapsarbeten liksom arbetsmarknadsutbildning normalt inte
skall användas för ungdomar i åldern 16—17 år. För ungdomar i den åldern
borde gymnasieskolan erbjuda lämplig utbildning. Förslag till särskilda
utbildningsåtgärder lades fram i samma proposition och de bifölls av riksdagen.

I övergångsskedet läsåret 1980/81 bedömdes insatser i form av beredskapsarbeten
för 16— 17-åringar komma att behövas i viss omfattning. Det
förutsattes vidare att man även därefter i viss begränsad omfattning behöver
sysselsätta sådana ungdomar i beredskapsarbeten.

Socialdemokraterna anser i motion 2191 att arbetsmarknadsläget kräver
att man tillfälligt vidgar möjligheterna att ge arbetslösa ungdomar i åldern
16—17 år beredskapsarbete. Generösa dispensregler bör tillämpas under
tiden den ljuli 1981—30 juni 1982. Sådana arbetsuppgifter bör i första hand
eftersträvas som på ett meningsfullt sätt förbereder de unga för arbetslivet.

När utskottet förra året tillstyrkte regeringens förslag framhölls samtidigt
att de föreslagna begränsningarna av beredskapsarbeten fick bli beroende
av i vilken omfattning gymnasieskolan klarar av att ta emot den
aktuella gruppen ungdomar. Resultatet av de olika verksamheter som
skolan ordnar följs av SÖ som skall lämna en redovisning till regeringen
vid årets slut. Tills vidare bör därför liksom hittills gälla att beredskapsarbeten
för de ungdomar det här är fråga om får tillgripas först sedan det
visat sig att varken anställning på den öppna marknaden eller någon form

AU 1980/81:21

103

av utbildning kan erbjudas. Utskottet avstyrker således motionsyrkandet.

I motion 1822 föreslår Johan Olsson m.fl. (c) bl. a. att enskilda beredskapsarbeten
för ungdomar åter införs och prioriteras före beredskapsarbeten
hos kommuner och landsting. Motionärerna ser detta som ett sätt att
bättre anpassa arbetsmarknadspolitiken till näringslivets behov av arbetskraft.
Motionärerna anser i övrigt att arbetsmarknadsutbildningen i högre
grad än nu bör inriktas på näringslivets efterfrågan på arbetskraft. Vid
anordnande av beredskapsarbeten hos kommuner och landsting bör eftersträvas
att man får fram arbetsuppgifter som liknar arbeten inom näringslivet,
t. ex. hos kommunernas tekniska förvaltningar.

De enskilda beredskapsarbetena hos företag och organisationer för ungdomar
under 20 år upphörde på våren 1980. Det är enligt utskottets mening
inte lämpligt att återuppta denna sysselsättningsform samtidigt som man
börjar pröva det nya rekryteringsstödet för ungdomar. Motionärernas synpunkter
på arbetsmarknadsutbildningens inriktning får anses vara tillgodosedda
med vad utskottet tidigare redovisat och anfört i avsnittet Arbetsmarknadsutbildning.
För val av arbetsuppgifter för beredskapsarbeten gäller
att de skall vara lämpliga med hänsyn till de arbetslösas förutsättningar.
Inom denna ram är det fullt möjligt att pröva uppslag av den typ som
särskilt nämns i motionen. Det är dock arbetsmarknadsmyndigheternas
sak att lokalt och regionalt avgöra vilka ungdomsarbeten som skall komma
till utförande. Vad nu anförts innebär att utskottet inte funnit skäl att
föreslå någon åtgärd med anledning av motionen i de aktuella delarna.

Praktik

Enligt lagen om anställningsskydd skall anställningar i princip anses
pågå tills vidare. Praktikanställning är ett av de undantagsfall för vilka
lagen medger anställning för begränsad tid. Praktikbegreppet är emellertid
inte definierat i lagen eller dess förarbeten.

Socialdemokraterna upprepar i motion 1433 tidigare framförda krav att
begreppet praktik skall definieras i anställningsskyddslagen. De hänvisar
till att sysselsättningsutredningen har lagt fram ett förslag till definition.
Detta förslag bör få stöd i lagen.

I samma motion återkommer socialdemokraterna till ett annat förslag
som också har förts fram tidigare. De vill att lagen om vissa anställningsfrämjande
åtgärder (främjandelagen) skall ändras så att länsarbetsnämnderna
får befogenhet att ta fram erforderliga platser för obligatorisk praktik,
dvs. praktik som ingår som en föreskriven del av gymnasieutbildningen.

Frågan om vilka former av praktikarbete som enligt anställningsskyddslagen
skall berättiga till tidsbegränsade anställningar ingick i anställningsskyddskommitténs
uppdrag. Sedan kommittén upplösts innan den avslutat
sitt uppdrag har en departementspromemoria med förslag till ändringar i

AU 1980/81:21

104

lagen sammanställts på grundval av kommitténs arbetsmaterial (Ds A
1981:6). Däri ingår överväganden om vad som skall förstås med praktikarbete
i lagens mening. Promemorian remissbehandlas. I proposition 126
anmäls att en proposition om anställningsskyddslagen kommer att läggas
fram i höst. Mot den angivna bakgrunden finns det inte skäl för riksdagen
att ta något initiativ på grund av motionen.

När det gäller sättet att ta fram praktikplatser hänvisar utskottet liksom
tidigare till de möjligheter till samverkan mellan utbildningsmyndigheter,
arbetsförmedling, arbetsgivare och fackliga organisationer som planeringsråden
(SSA-råden) och distriktsarbetsnämnderna ger. Genom den samordningen
bör det vara möjligt att på frivillig väg få fram ett tillräckligt antal
platser för obligatorisk praktik, och utskottet avstyrker därför motionen
även i denna del.

Även vpk begär i motionerna 1497 och 2112 lagstiftning om praktikplatser.
Den avses gå ut på att de lokala skolmyndigheterna får rätt att
ålägga företagen att ställa praktikplatser till förfogande.

Utskottet har ovan behandlat frågan om lagstiftning om praktikplatser.
Med hänvisning till vad där anförts och till att ackvisitionen av praktikplatser
normalt är en uppgift för arbetsförmedlingen avstyrker utskottet
motionsyrkandena.

Ett förslag om möjlighet att omvandla kontant arbetsmarknadsstöd till
praktikarbete eller praktisk yrkesorientering läggs fram i motion 1841 av
Rune Ångström (fp). Han anför bl. a. att det både för arbetslösa ungdomar
och för samhället är bättre att meningsfullt arbete utförs än att understöd
utgår utan någon prestation.

Bertil Danielsson (m) skisserar i motion 1054 en modell för att öka
nyföretagandet och samtidigt ge arbetslösa ungdomar sysselsättning. Han
tänker sig att personer med nya produktidéer skall få stöd att starta nya
företag genom de regionala utvecklingsformerna av styrelsen för teknisk
utveckling. Därefter skall arbetslösa, i första hand ungdomar, erbjudas
sysselsättning i det nya företaget med ersättning från det allmänna på en
nivå som motsvarar det kontanta arbetsmarknadsstödets belopp eller möjligen
”en viss nivå över detta”. När företaget kan leva vidare av egen kraft
skall betalas avtalsenliga löner. Förutsättningarna att på detta sätt öka
nyföretagandet bör utredas.

När staten går in med sysselsättningsstödjande insatser förutsätts att lön
och andra förmåner utgår enligt avtal eller, när avtal saknas, är jämförbara
med branschens kollektivavtal. Förslagen i motionerna 1841 och 1054
strider mot denna princip och utskottet avstyrker därför motionerna.

AU 1980/81:21

105

ARBETSHANDIKAPPADE OCH ÄLDRE

Inledande synpunkter

De arbetsmarknadspolitiska insatserna för arbetshandikappade och
äldre har fortlöpande förstärkts under 1960- och 1970-talen. En betydande
utbyggnad har således skett av skyddat arbete i olika former liksom av den
yrkesinriktade rehabiliteringen. Den 1 januari 1980 genomfördes omfattande
organisationsförändringar inom dessa verksamheter.

Under senare år har strävandena i allt högre grad varit att söka lösa de
arbetshandikappades problem genom placering på den öppna arbetsmarknaden.
Tillkomsten av främjandelagen och uppbyggnaden av anpassningsgrupperna
är ett led i detta arbete. 1 den mån särskilda åtgärder behöver
vidtas står olika möjligheter till buds. Utbildning eller praktikanställning i
företag kan ordnas. Ekonomiskt stöd kan ges till den handikappade själv
eller till arbetsgivaren. Förbättringar av de särskilda åtgärderna för arbetsanpassning
och sysselsättning genomfördes så sent som år 1979. Trots de
åtgärder som satts in har man endast nått begränsade resultat när det gäller
att placera de arbetshandikappade på den öppna arbetsmarknaden. Det är
därför angeläget att man arbetar vidare med dessa frågor.

Förslag som berör arbetshandikappade och äldre har väckts dels i budgetpropositionen
och i propositionen om arbetsmarknadspolitikens inriktning,
dels i 19 motioner varav 17 från den allmänna motionstiden. Dessa
olika initiativ kommer i det följande att behandlas av utskottet under fyra
delavsnitt.

Under rubriken Vissa frågor om svårplacerad arbetskraft tar utskottet
upp motioner om främjandelagen och anpassningsgrupperna. Dessutom
redovisas regeringens uppfattning om möjligheterna att påverka rekryteringsprocessen
i företagen genom arbetsförmedlingskontrakt. I sammanhanget
behandlas även förslag som berör förtidspensionärer, äldre arbetskraft
och ett aktionsprogram mot utslagning och social utstötning.

I avsnittet Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning
går utskottet in på budgetpropositionens förslag om arbetshjälpmedel åt
handikappade, näringshjälp och anställning med lönebidrag tillsammans
med tre motioner. Dessutom tar utskottet upp ett förslag från proposition
126 om ändrade regler för anställning med lönebidrag i samband med
utplacering från skyddat arbete.

Olika frågor i budgetpropositionen och i motioner om Stiftelsen Samhäll
sföretag utgör ett särskilt avsnitt.

Till sist går utskottet igenom förslag i budgetpropositionen och fem
motioner om den Yrkesinriktade rehabiliteringen. Därvid behandlas bl. a.
frågan om inriktning och organisation av insatser för metodutveckling,
forskning och utveckling.

AU 1980/81:21

106

Vissa frågor om svårplacerad arbetskraft

Främjandelagen och anpassningsgrupper

Lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen) har
tillkommit mot bakgrunden av ett behov att påverka företagens anställningspolitik
när det gäller äldre och arbetshandikappade. Lagen bygger på
att arbetsmarknadsmyndigheterna i första hand genom frivilliga åtaganden
skall förmå arbetsgivaren att anställa svårplacerad arbetskraft. Om detta
misslyckas kan hårdare metoder tillämpas, i sista hand med vite förenade
förelägganden att viss del av arbetsstyrkan skall tillhöra dessa kategorier.
Sedan början av 1970-talet har successivt skapats s. k. anpassningsgrupper
för att ta hand om handikappfrågorna på arbetsplatserna. I grupperna ingår
representanter för företagsledning, anställda samt arbetsförmedlingen.
Grupperna arbetar med frågor som rör omplacering av redan anställda,
men avsikten är att de även skall vara instrument för att främja anställning
av svårplacerad arbetskraft. Arbetsförmedlingens insatser skall framför
allt avse inplacering av arbetssökande i företagen.

Främjandelagens tvångsregler har enligt sysselsättningsutredningen tilllämpats
i alltför liten omfattning. 1 utredningens slutbetänkande (SOU
1979:24) föreslås att lagen skall kompletteras. Arbetsgivaren skall vara
skyldig att överlägga med arbetsmarknadsmyndigheterna om åtgärder för
att åstadkomma en personalrekrytering som är förenlig med det samlade
arbetskraftsutbudets sammansättning. Lagen föreslås alltså bli vidgad till
att omfatta fler grupper än som nu omfattas av bestämmelserna.

Statsrådet Eliasson är inte beredd att ta ställning till utredningens förslag
innan möjligheterna till bättre lösningar har studerats. En utvidgning av
lagen i den föreslagna riktningen sägs medföra en försvagning av lagen när
det gäller de grupper vars intressen den nu är till för att hävda.

I den socialdemokratiska programmotionen 1433 anges främjandelagen
som en viktig del i ett program för en solidarisk personalpolitik. Lagen bör
därför enligt motionärerna vidareutvecklas genom fortlöpande förtydliganden
av arbetsgivarnas ansvar för tillvaratagande av allas arbetsförmåga.
Ökade resurser måste också ges för koncentrerade förmedlingsinsatser på
lokal och regional nivå. I motionen krävs vidare att verksamheten med
anpassningsgrupper i företagen utvärderas. I syfte att maximera dessa
gruppers möjligheter att hejda utslagningen och bryta utestängningen vill
motionärerna att deras formella kompetens inom företagets personalpolitik
stärks samt att deras resurser utvecklas och förenas med eget ekonomiskt
ansvar.

Vänsterpartiet kommunisterna beklagar i sin i januari i år väckta partimotion
1089 att effekterna av främjandelagen blivit begränsade. En skärpning
av lagen krävs därför. Lagens möjligheter måste utnyttjas genom att
företag och förvaltningar åläggs att anställa handikappade. En arbetsgivare
skall kunna bevisa att man inte kan ta emot handikappade. Med sikte på att
förbättra läget för äldre och handikappade redan under 1981 föreslår mo -

AU 1980/81:21

107

tionärerna därför att främjandelagen förses med tillämpningsföreskrifter av
denna innebörd. Målsättningen skall vara att 2000 arbetshandikappade
utöver vad som sker i dag skall arbetsplaceras varje månad. I vpk-motion
2112 ställs samma krav om aktivering av främjandelagen med det tillägget
att minst 10 % av de anställda i Samhällsföretag varje år skall placeras på
den reguljära marknaden.

AMS antog i oktober 1979 ett handlingsprogram för arbete åt arbetshandikappade
med syfte att aktivera anpassningsgrupperna och få en effektivare
tillämpning av främjandelagen. Bakgrunden var den successivt sämre
situationen för handikappade under den senaste lågkonjunkturen. Den
ökade aktivitet som drogs i gång i anslutning till programmet resulterade i
att fler arbetshandikappade fick anställning på den reguljära arbetsmarknaden.
De bästa placeringsresultaten nådde man för utvecklingsstörda och
socialmedicinskt handikappade inom i första hand yrkesområden som
tillverkningsarbete, lager- och diversearbete. Den ökade förmedlingsaktiviteten
ledde sannolikt också till att användningen av bidrag för speciella
arbetstekniska hjälpmedel och särskilda anordningar på arbetsplatsen ökade.

Genomförandet av handlingsprogrammet sägs ha inneburit ett genombrott
för användningen av främjandelagen i förmedlingsarbetet. Främst
kunde detta märkas genom att aktiviteten i anpassningsgrupperna ökade,
framför allt när det gällde inplacering av äldre och handikappade. Ett
betydande antal företag, statliga myndigheter, kommuner och landsting
kallades under perioden till överläggningar enligt främjandelagen med resultat
att tillfredsställande överenskommelser kunde träffas med bl. a. SJ,
bankerna, försäkringskassorna. Landstingsförbundet och Kommunförbundet.
Resultatet av handlingsprogrammet har angetts vara förbättrade
möjligheter för de arbetshandikappade att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Enligt AMS får detta emellertid inte undanskymma att det
fortfarande finns mycket stora svårigheter att övervinna när det gäller
arbetsplacering av handikappade. En fortsatt prioritering av platsförmedlingsinsatserna
för denna grupp liksom en hög aktivitet i anpassningsgrupperna
och skärpt tillämpning av främjandelagen kommer att krävas. Insatser
av resurser på en helt annan nivå än som nu finns tillgängliga sägs
också behövas.

Verksamheten med handlingsprogrammet för arbete åt handikappade
har aldrig avslutats i den meningen att platsförmedlingsinsatserna trappats
ner. AMS har tvärtom framhållit att förmedlingarna bör anstränga sig för
att stanna kvar på den högre nivå i insatserna för de handikappade som
uppnåtts. Under innevarande år planerar styrelsen bl. a. aktivering av
anpassningsgrupperna genom utbildning och information. En konferensserie
riktad till parternas representanter i anpassningsgrupperna kommer
att genomföras. Ytterligare intensifierade förmedlingsinsatser planeras
också.

AU 1980/81:21

108

Utskottet anser liksom motionärerna att de hittills redovisade resultaten
varit otillfredsställande när det gäller att med hjälp av främjandelagen och
anpassningsgrupperna hävda de äldres och handikappades ställning på
arbetsmarknaden. Av framställningen ovan framgår emellertid att arbetsmarknadsverket
under det senaste året intensifierat ansträngningarna att
med stöd av främjandelagen påverka arbetsgivarnas rekryteringspolitik.

Detta arbete, som visat positiva resultat, kommer att fortsätta. Utskottet
vill betona vikten av att så sker och att de handikappade och äldre inte
kommer i andra hand i det sämre arbetsmarknadsläge som kan väntas
under den närmaste tiden. Det får också anses klart att det är önskvärt att
finna nya metoder för att slussa ut arbetshandikappade och äldre på
arbetsmarknaden. I det sammanhanget noterar utskottet med intresse den
utredning om arbetsförmedlingskontrakt som aviseras i proposition 126
och som kommer att behandlas i det följande. Avsikten är att utredningen
skall kunna ta upp och föreslå alternativa vägar att motverka utslagningen
på arbetsmarknaden. Som exempel på sådana alternativ nämns en skärpning
av främjandelagen. Mot denna bakgrund får de aktuella önskemålen i
motionerna i allt väsentligt anses tillgodosedda. Motionerna bör alltså i
dessa delar inte föranleda någon åtgärd.

I motion 1802 av Margareta Andrén (fp) behandlas särskilda åtgärder för
att främja anställning av handikappade inom den statliga sektorn. Motionären
vill att åtgärder vidtas för att aktivera anpassningsgrupperna inom
denna sektor. Bakgrunden är att AMS i en utvärdering av anpassningsgruppernas
verksamhet har visat att den statliga verksamheten har haft
den lägsta aktiviteten i detta sammanhang.

AMS redovisar i rapporten Platsförmedling för äldre och handikappade
som lämnades i juni 1980 att det totala antalet anpassningsgrupper är 5 121,
varav 927 grupper på den statliga sektorn och 3616 på den privata.

Aktiviteten i anpassningsgrupperna den 1 januari 1979—den 31 mars 1980

Antal grup- Antal grupper Antal grupper Antal grupper

per totalt som inte som endast be- som även behand sammanträtt

handlat interna lat nyrekryte %

frågor % ringsfrågor %

Statliga sektorn1	927	370	40	308	33	249	27
Primärkomm.	337	25	8	52	15	260	77
Landst. komm.	241	14	6	40	16	187	78
Privata sektorn	3616	1 137	31	1 132	31	1347	38
Samtliga	5121	1546	30	1532	30	2043	40

1 Omfattar statliga myndigheter och affärsdrivande verk samt företag inom Statsföretagsgruppen.

Av sammanställningen ovan framgår att 40 % av grupperna inom den
statliga sektorn aldrig har sammanträtt. Motsvarande andel inom kommuner
och landsting var 8 resp. 6 % och inom den privata sektorn 31 %.
Även uppgifterna över grupper som endast behandlat interna frågor resp.
även behandlat nyrekryteringsfrågor visar på låg aktivitet inom den statliga
sektorn.

AU 1980/81:21

109

AMS och statens personalnämnd, numera statens arbetsmarknadsnämnd
(SAMN), fick i maj 1979 regeringens uppdrag att utarbeta förslag
till riktlinjer för det anställningsfrämjande arbetet inom statsförvaltningen.

I mars i år redovisades ett förslag till ”Förordning om åtgärder för att
främja anställning hos staten av arbetshandikappade”. Alternativet med
författningsreglering har valts mot bakgrund av att statsförvaltningen behöver
enhetliga riktlinjer för rekrytering av arbetshandikappade med den
genomslagskraft som av regeringen utfärdade bestämmelser ger. I förslaget
betonas att anpassningsgruppen naturligen utgör det fasta forum som
behövs för kontakterna mellan arbetsgivare, arbetstagare och arbetsmarknadsmyndigheter.
Anpassningsgruppens ställning föreslås därför bli formellt
reglerad. Därutöver framhålls att verksamheten i anpassningsgrupperna
måste aktiveras och inriktas på nyrekrytering. För att arbetshandikappade
arbetssökande skall kunna få anställning inom statsförvaltningen i
större omfattning än hittills har kravet att myndigheterna tar hänsyn till
sina skyldigheter att medverka i det anställningsfrämjande arbetet beaktats
i författningsförslaget. Vidare sägs att anpassningsgruppen skall verka för
att attityderna till arbetshandikappade påverkas i positiv riktning inom
myndigheterna genom olika upplysningsåtgärder. Myndigheternas skyldighet
att kontinuerligt redovisa hur den allmänna målsättningen om anställning
av arbetshandikappade uppfylls fastläggs också.

Utskottet delar motionärens uppfattning att det är nödvändigt med åtgärder
för att aktivera den statliga sektorn för att främja anställning av
svårplacerad arbetskraft. Utskottet förutsätter att regeringen snarast redovisar
sina överväganden med anledning av de ovan redovisade förslagen
från SAMN och AMS. Margareta Andréns motion får anses tillgodosedd
med det anförda och bör således inte föranleda någon ytterligare åtgärd.

Förtidspensionärs möjligheter att återgå i arbete

Antalet personer med förtidspension eller sjukbidrag har ökat kraftigt
under det senaste decenniet. Som framgår av nedanstående tabell hade
163000 personer i åldrarna 16-64 år dessa förmåner i januari 1970. Motsvarande
antal tio år senare var 293 000, en ökning med 130000 eller 80%.
Den kraftiga ökningen under 1970-talets början kan bl.a. förklaras av
lagändringar som gjordes till förmån för den äldre arbetskraften. År 1970
infördes således en ”äldre-paragraf ’ som syftade till att klara problemen
för den äldre arbetskraften som efter friställning hade svårt att få nytt
arbete. Två år senare tillkom en regel som gav den som fyllt 60 år möjlighet
att få förtidspension på rent arbetsmarknadspolitiska grunder, utan medicinsk
prövning. Dessas, k. ”A-fall” uppgick år 1979 till ca 5000.

AU 1980/81:21 110

Antal förtidspensioner och sjukbidrag inom folkpensioneringen 1970—1980

Januari år	Antal					Per 1000 av befolkningen Ålder, år 16-64
Ålder, år 16-29	30-49	50-59	60-64	16-64
1970	15108	37651	55 773	54540	163 072	31,7
1972	16231	40941	68440	72710	198322	38,3
1974	17249	45 283	80663	88183	231318	44,9
1976	16662	47713	87227	95670	247272	47,9
1978	16287	52 357	98234	105917	272795	52,8
1980	15 830	57381	108347	111 776	293 334	56,5

Ökningen av antalet förtidspensionärer hänför sig huvudsakligen till
åldersgruppen 50-64 år. För åldrarna 16-29 år har antalet pensionärer
varit i huvudsak oförändrat under denna period. Man får således gå tillbaka
till 1971 för att finna ett mindre antal än år 1980.

I proposition 126 (s. 102) betonar föredragande statsrådet vikten av att
handikappade som står utanför arbetsmarknaden får bättre möjligheter att
pröva ett arbete. Detta gäller inte minst de yngre förtidspensionärerna.
Statsrådet anser det angeläget att eventuell oro hos en förtidspensionär för
att förlora sina pensionsförmåner inte får hindra dessa ungdomar från att
pröva sina möjligheter i arbetslivet. Som en följd av denna uppfattning tar
han upp frågan om en utvidgning av möjligheten att utan komplicerad
prövning återfå pension efter en period i arbetet.

Enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) kan förtidspension
eller sjukbidrag utgå till försäkrad som fyllt 16 men inte 65 år och som inte
uppbär ålderspension. En förutsättning för rätt till förtidspension eller
sjukbidrag är att den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst
hälften på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller
psykiska prestationsförmågan. Om nedsättningen kan anses varaktig föreligger
rätt till förtidspension medan rätten till sjukbidrag finns om nedsättningen
endast kan antas bli bestående avsevärd tid. Sjukbidrag skall tidsbegränsas.
Alltefter graden av nedsättningen av arbetsförmågan utgår förtidspension/sjukbidrag
i form av hel, två tredjedels eller halv pension.
Pensionen skall utgöra kompensation för sådana försörjningsekonomiska
konsekvenser som har sin grund i sjukdom eller skada. Den försäkrade kan
således ha en relativt stor arbetsinkomst jämsides med pensionen.

Den som har förtidspension kan under en kortare period göra ett arbetsförsök
utan att förmånen påverkas. Är försöket framgångsrikt skall emellertid
pensionen efter 3-4 månader dras in eller minskas med hänsyn till
den förbättrade arbetsförmågan.

Sedan 1970 gäller att förtidspensionär som misslyckats i sitt försök till
förvärvsarbete kan återfå sin indragna eller reducerade förtidspension
genom ett förenklat prövningsförfarande. När arbetet upphört är det således
tillräckligt att detta meddelas försäkringskassan tillsammans med en
försäkran att övriga förhållanden är oförändrade sedan pensionen bevil -

AU 1980/81:21

lil

jades. Vissa begränsningar har dock knutits till förfarandet. Det står öppet
främst för äldre förvärvsarbetande även om några direkta hinder inte finns
för att också yngre pensionärer skall kunna komma i fråga. Vidare får den
ursprungliga pensionen inte ha beviljats för längre tid tillbaka än tre år,
annars skall ny ansökan ingivas.

Sysselsättningsutredningen pekade i sitt delbetänkande Arbete åt handikappade
(SOU 1978:14) bl. a. på vissa svagheter i utformningen av det
nuvarande systemet för förtidspension. I anslutning härtill föreslogs att
förtidspensionerade som får ett förvärvsarbete skall oavsett ålder ges rätt
till vilande förtidspension under viss tid. En liknande uppfattning redovisade
föredragande statsrådet Wirtén i proposition 1978/79:73 om åtgärder
för handikappade.

Statsrådet Eliasson stryker nu under vikten av att det förenklade prövningsförfarandet
också kommer till ökad användning för yngre förtidspensionärer.
Mot bakgrund av att det för denna grupp ofta har förflutit mer än
tre år sedan pensionen beviljades då arbetsförsöket påbörjas krävs en
komplettering av gällande normer. Förtidspensionen föreslås således i
normalfallet kunna vara vilande under en tid av två år från den tidpunkt då
försäkringskassan beslutar att pensionen skall upphöra till följd av att
försök till nytt förvärvsarbete påbörjats. Misslyckas arbetsförsöket under
denna period skall det förenklade prövningsförfarandet kunna komma till
användning. Detta förfarande sägs i praktiken innebära en vilande pensionsrätt
om det vid omprövningen inte visar sig att arbetsförmågan har
väsentligt förbättrats eller att den handikappades möjligheter till arbete
ökat väsentligt.

Riksförsäkringsverket skall enligt propositionen meddela erforderliga
anvisningar hur det förenklade ansökningsförfarandet skall fungera. 1 propositionen
framhålls vidare vikten av information till de handikappade om
det förenklade förfarandet så att deras tvekan inför möjligheten att pröva
förvärvsarbete undanröjs.

Utskottet delar den av statsrådet Eliasson uttalade uppfattningen att
förtidspensionering alltid måste vara den sista utvägen för samhället att
lösa unga människors försörjningsproblem. Som visats ovan har gruppen
förtidspensionärer i åldrarna 16—29 år haft i huvudsak oförändrad storlek
under 1970-talet, ca 15000. Antal nybeviljade pensioner har under de
senaste åren varit i storleksordningen 1 500. Även om denna grupp - till
skillnad från vad som ofta påstås — inte ökat i storlek är det betänkligt att
ett så stort antal unga människor årligen beviljas förtidspension. Stora
ansträngningar måste därför göras för att med hjälp av bl. a. rehabiliterings-
och anpassningsverksamhet erbjuda dessa arbete. Regeringens förslag
går ut på att främja en sådan utveckling. I budgetpropositionen finns
ett förslag att permanenta försöksverksamheten med förhöjt statligt lönebidrag
till arbetsgivare som ger arbete åt gravt handikappade ungdomar.
Utskottet återkommer till detta förslag under avsnittet om särskilda åtgär -

AU 1980/81:21

112

der för arbetsanpassning och sysselsättning. I samma avsnitt behandlas
också ett förslag i den arbetsmarknadspolitiska propositionen att det förhöjda
lönebidraget också skall gälla för arbetshandikappad som lämnar en
anställning inom Samhällsföretag för en anställning på den reguljära arbetsmarknaden.

Bakom det nu aktuella förslaget om ”vilande förtidspension” ligger
samma värderingar. Det är viktigt att förtidspensionerade ungdomar på
alla sätt uppmuntras att pröva sina möjligheter i arbetslivet. Utskottet vill
också kraftigt understryka vikten av att de nya normerna på ett effektivt
sätt sprids till försäkringskassor och berörda ungdomar så att eventuella
farhågor att förlora sina pensionsförmåner undanröjs. Utskottet ställer sig i
princip bakom vad som anförs i propositionen om vilande förtidspension
för ungdomar.

I motion 2106 kritiserar socialdemokraterna regeringens förslag på en
punkt nämligen att rätten till pension - efter ett misslyckat arbetsförsök -skall kunna ifrågasättas om arbetsförmågan har väsentligt förbättrats eller
att möjligheten till arbete har ökat väsentligt. Konsekvensen av detta kan
enligt motionärerna bli att pensionärens oro för de framtida försörjningsmöjligheterna
försvårar rehabiliteringsarbetet. Motionärerna anser därför
att reglerna inte får ges en sådan strikt tillämpning.

När det gäller socialdemokraternas kritik av den i propositionen angivna
begränsningen av möjligheten att återfå förtidspension vill utskottet anföra
följande. Enligt lagen om allmän försäkring gäller i dag att om arbetsförmågan
väsentligt förbättras för en försäkrad som åtnjuter förtidspension skall
pensionen dras in eller minskas med hänsyn till förbättringen. Denna
grundläggande regel om att förtidspensionen skall omprövas om detta
motiveras av ett förbättrat hälsotillstånd gäller oberoende av om den
försäkrade försökt arbeta eller inte. Någon skärpning av nuvarande regler
eller särbehandling av yngre förtidspensionärer som vill pröva arbete innebär
således inte propositionen. Förslaget går ut på att de villkorliga reglerna
också skall gälla för yngre förtidspensionärer. Principen måste vara att
förtidspensionerade ungdomar liksom andra förtidspensionärer som fått en
förbättrad arbetsförmåga och som helt eller delvis kan klara ett arbete inte
längre än nödvändigt skall behålla sin förtidspension. I stället bör de med
samhällets stöd beredas ett arbete. Den av motionärerna upptagna frågan
synes främst vara ett informationsproblem. Utskottet har tidigare strukit
under vikten av att försäkringskassorna omsorgsfullt informerar om de —
som utskottet ser det — generösa reglerna om rätten att återfå pension.
Med det anförda har utskottet besvarat motionen som inte bör föranleda
någon ytterligare åtgärd i denna del.

Socialdemokraterna tar också upp de förtidspensionerades situation i
programmotionen 1433, varvid behovet av ett system med förtidspension
understryks. Majoriteten av de förtidspensionerade har starkt försämrad
hälsa efter att ha slitits ned i ett hårt arbetsliv. Förtidspensionen skall ses

AU 1980/81:21

113

som ett välfärdssystem som erbjuder dessa människor ekonomisk trygghet
när arbetsförmågan har nedsatts. 1 den del pensioneringen av yngre och
medelålders personer återspeglar en situation med utslagning och utestängning
måste enligt motionärerna denna förändras. 1 detta syfte kan en
ändring av gällande regler för förtidspension bli nödvändig. Ett sätt sägs
kunna vara att yngre och medelålders personer som är aktuella för förtidspension/sjukbidrag
i stället garanteras särskild rehabiliteringslön. Individen
skulle därmed ha sin grundtrygghet ordnad under den tid som han med
hjälp av olika arbetsmarknadspolitiska insatser försöker få en fast förankring
i arbetslivet. Förtidspensionering bör enligt motionen prövas för dessa
åldrar först när alla andra åtgärder visat sig fruktlösa. Vid sidan om kravet
på rehabiliteringslön bör även enligt motionärerna frågan om en mer flexibel
utformning av förtidspensioneringen och möjligheterna till vilande
förtidspension prövas.

I motion 1089 från vpk sägs det att det är fel att förtidspensionera
människor av arbetsmarknadspolitiska skäl. Särskilt vänder sig motionärerna
mot err påstådd slentrianmässig pensionering av unga handikappade
och kräver i stället mer aktiva insatser för dessa. De unga bör därför
beviljas en samhällslön i stället för förtidspension. Samtidigt bör en arbetslivsgaranti
utfärdas som ger de unga en möjlighet att under flera år på
samhällets bekostnad praktisera i arbetslivet. En förtidspensionering kan
enligt motionärerna accepteras först när alla övriga försök visat sig resultatlösa.
Regeringen skall därför ges i uppdrag att utreda frågan om samhällslön.
I anslutning därtill bör ett program med aktiva insatser för unga
förtidspensionärer och unga handikappade antas.

Det främsta syftet med förtidspensionering är att tillförsäkra personer
som på grund av handikapp eller sjukdom saknar försörjningsmöjlighet en
rimlig ekonomisk trygghet. Utskottet anser att det är av stor vikt att slå
vakt om denna rättighet även i framtiden och delar därmed den grundläggande
inställningen till förtidspensioneringen som i detta hänseende kommit
till uttryck i motionerna av socialdemokraterna och vpk.

Som framgår av vad tidigare sagts delar utskottet också motionärernas
uppfattning att möjligheterna till arbete skall ha uttömts innan pensionering
kommer i fråga. Förslaget om vilande förtidspension skapar dessutom
en möjlighet till ekonomisk grundtrygghet medan rehabiliteringsinsatser
pågår. De syften som motionärerna synes vilja uppnå med förslaget om
rehabiliteringslön måste därför anses tillgodosett. Med hänvisning härtill
bör motionerna inte föranleda någon åtgärd.

Slutligen i detta sammanhang vill utskottet peka på de försök med
uppsökande verksamhet bland unga förtidspensionärer som AMS har gjort
i syfte att pröva förutsättningarna till rehabilitering och sysselsättning.
Försöket har visat att man genom förstärkta personalinsatser och åtgärder
från olika rehabiliteringsorgan kan nå goda resultat för denna grupp. Utskottet
vill också hänvisa till omsorgskommitténs (S 1977: 12) arbete när
det gäller handikappade ungdomar.

8 Riksdagen 1980181. 18 sami. Nr 21

AU 1980/81:21

114

Arbetsförmedlingskontrakt

I proposition 126 hävdas i avsnittet Arbetsgivarnas rekryteringspolitik
att arbetsgivarna i allmänhet mer ingående än tidigare prövar de arbetssökande
vid rekryteringen. Det medför en hårdare sortering av arbetskraften
vilket i sin tur leder till ökade svårigheter för utsatta grupper. Sökande med
arbetshandikapp kan i allt mindre utsträckning arbetsplaceras på den reguljära
arbetsmarknaden. Den kraftiga ökningen av antalet förtidspensionerade
är också ett tecken på en sådan utveckling. 1 detta läge är det enligt
statsrådet Eliasson viktigt att genom olika åtgärder begränsa effekten av
utsorteringsmekanismen i själva anställningsprocessen. Det är angeläget
att samhället ges ökade möjligheter att påverka arbetsgivarnas rekryteringspolitik.

Med denna utgångspunkt tas frågan upp hur arbetsgivarna skall fås att
anställa svårplacerad arbetskraft. Det sägs att det gäller att konstruera ett
arbetsmarknadspolitiskt instrument som påverkar anställningsflödet utan
en ingående förhandlingsomgång i varje enskilt fall. 1 det arbetet hänvisas
till såväl internationella som inhemska erfarenheter. Dessa leder i propositionen
fram till ett förslag med en skiss till ett system med arbetsförmedlingskontrakt.
Tanken därmed är att en arbetsgivare genom ett avtal med
arbetsförmedlingen förbinder sig att rekrytera på ett sådant sätt att nyanställningarna
återspeglar sammansättningen av arbetssökande på den lokala
arbetsmarknaden. Som en garanti därför skulle arbetsförmedlingen få
ett avgörande inflytande över tillsättningen av en viss del av företagets
vakanser. Företag som inte vill inrätta sig i detta system skall erlägga högre
arbetsgivaravgift än andra arbetsgivare. Avsikten är att det kostnadsmässigt
inte skall vara en nackdel att tillhöra de företag som tillämpar en
solidarisk rekryteringspolitik.

De tankegångar som här redovisats leder inte fram till något omedelbart
förslag från regeringen. Statsrådet Eliasson framhåller att ställning inte kan
tas till det skisserade systemet, liksom till alternativa framkomstvägar,
förrän frågan närmare har utretts. Han anmäler därför att en utredning
skall tillsättas med uppgift att utforma ett system med arbetsförmedlingskontrakt.
Även andra förslag som möjliggör en påverkan på arbetsgivarnas
rekrytering skall, som tidigare sagts, därvid kunna övervägas.

Socialdemokraterna finnér i sin motion 2106 regeringens överväganden
rörande åtgärder för att stärka arbetsgivarnas sociala ansvarsmedvetande
vid nyrekrytering intressanta. Man beklagar dock att regeringen trots den
långa tid som stått till förfogande inte har förmått presentera ett färdigt
förslag redan nu. Då ytterligare tid inte får gå förlorad kräver motionärerna
att förslag till åtgärder för att stärka den solidariska personalpolitiken
snarast föreläggs riksdagen.

Utskottet har tidigare sagt att det är angeläget att bekämpa en utveckling
som innebär att de minst konkurrenskraftiga ställs utanför arbetsmarknaden.
Såväl allmänmänskliga som statsfinansiella och samhällsekonomiska

AU 1980/81:21

115

skäl talar för detta. Ett intressant uppslag för att gynna en sådan utveckling
är det i propositionen redovisade systemet med anställningskontrakt. Som
framhålls i propositionen måste emellertid frågan belysas ytterligare innan
man kan ta slutlig ställning till om någon form av sådana kontrakt eller
andra åtgärder är de mest lämpliga i sammanhanget. Utskottet utgår från
att frågorna kommer att utredas utan dröjsmål och finnér därför inte skäl
att föreslå någon åtgärd på grund av det aktuella motionsyrkandet.

Den äldre arbetskraften

I motion 1803 av Margareta Andrén (fp) framhålls behovet av att de
äldres problem på arbetsmarknaden uppmärksammas i större utsträckning
än hittills. Motionären oroas bl. a. över risken att grupper med svag ställning
på arbetsmarknaden — ungdomar, kvinnor, handikappade och äldre
— kan komma att ställas mot varandra i tider med brist på arbetstillfällen.
Det sägs därför att det är viktigt att ytterligare stödåtgärder av olika slag
riktas mot alla dessa grupper. Därvid skulle även den äldre arbetskraften
komma i fråga för ökade insatser.

Den äldre arbetskraftens ökade svårigheter på arbetsmarknaden tas
också upp av socialdemokraterna i motion 1433. Bl. a. sägs att det offentliga
pensionssystemets anpassning till de äldres situation inte enbart haft
positiv effekt. Vid arbetsbrist kan de äldres bättre försörjningsberedskap
medföra att de vid arbetsbrist får stå tillbaka för grupper som inte är lika
väl skyddade. Mot den bakgrunden framhålls i motionen att det blir allt
angelägnare att hävda de äldres rätt att stå kvar i arbetslivet. Motionärerna
påstår också att den formella lagstiftningen inte har kunnat hejda utslagningen
av äldre arbetskraft. Ett intensifierat arbete på arbetsplatserna
måste därför till för att de äldre skall kunna stanna kvar i produktionen.
Särskilda ansträngningar måste också göras för att stödja de äldre som
trots allt förlorar sin anställning.

Av den inledande redovisningen i detta betänkande över utvecklingen på
arbetsmarknaden framgår bl. a. (diagram 6) att de äldre männens förvärvsgrad
har minskat successivt sedan slutet av 1960-talet. En motsatt utveckling
gäller för kvinnorna i samma åldrar. Denna ökning har dock varit lägre
än genomsnittet för alla kvinnor. I dag ingår knappt 80 % av männen och
drygt 55 % av kvinnorna i åldrarna 55-64 år i arbetskraften. I det inledande
avsnittet (s. 27) pekas också på det faktum att arbetslöshetstidens längd
har ökat markant för de äldre under det senaste decenniet.

De äldres allt svårare situation på arbetsmarknaden har sysselsättningsutredningen
förklarat med bl. a. de negativa attityder och fördomar till
äldre arbetskraft som finns hos både arbetsgivare och arbetskamrater. De
äldre är också yrkesmässigt och geografiskt mindre rörliga i en omställningsprocess.
Möjligheten att få sin försörjning antingen i eller utanför det
offentliga pensionssystemet framhålls som ett skäl till att de äldre ofta

AU 1980/81:21

116

kommer till korta i konkurrensen om kvarvarande arbeten. De förbättrade
möjligheter till anställning som främjandelagen tänktes ge anses delvis ha
uteblivit.

När det gäller de nuvarande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna så visar
studier att andelen som placeras i sådana åtgärder sjunker med stigande
ålder. Som exempel kan anges att av det totala antalet personer i beredskapsarbete
i mars i år var 17 % i åldrarna över 44 år. Motsvarande andel i
arbetsmarknadsutbildning över 55 år var under 1 %.

När det gäller de allra äldsta på arbetsmarknaden, dvs. de som nått
pensionsåldern, finns sedan ett par år en särskild utredning, äldrearbetskommittén
(A 1979:02). Den har i uppdrag att närmare belysa de pensionerades
ställning i arbetslivet och att utreda vad som kan göras för att
bereda förvärvsarbete åt de pensionärer som så önskar. Huvudintresset
skall inriktas på ålderspensionärer, äldre förtidspensionärer och arbetstagare
nära ordinarie pensionsålder för vilka förtidspensionering är aktuell.
Utgångspunkten för utredningen har angetts vara att äldre arbetstagare bör
ha vidsträckt rätt att inom ramen för ett flexibelt pensionssystem i praktiken
själva bestämma när de vill lämna förvärvslivet. Utredningen skall
därför ta ställning till vilka åtgärder av olika slag, bl. a. arbetsmarknadspolitiska,
som kan behöva vidtas för att stärka de äldres ställning på arbetsmarknaden.
Bl. a. skall utredningen ta ställning till om den nuvarande 67-årsgränsen i lagen om anställningsskydd är ändamålsenlig. Utredningen
skall också överväga vilka arbetsmarknadspolitiska åtgärder som kan öka
de äldres möjligheter att få eller behålla ett lämpligt arbete på hel- eller
deltid. Kommittén har nyligen avlämnat ett delbetänkande Anställningsskydd
för äldre (Ds A 1981:7).

Utskottet delar motionärernas oro över de äldres tilltagande svårigheter
på arbetsmarknaden. Olika orsaker härtill har redovisats ovan. Utskottet
vill också peka på det faktum att det förhållandevis låga antalet äldre
sökande vid arbetsförmedlingarna kan tyda på låga förväntningar på arbete
och en dold arbetslöshet. De ökade satsningarna på sysselsättningspolitiska
åtgärder har uppenbarligen inte heller kommit de äldre till del i någon
större omfattning. En minskning i både absoluta och relativa tal har kunnat
noteras, särskilt i jämförelse med de yngre åldersgrupperna. Enligt utskottet
är det synnerligen viktigt att de äldres situation uppmärksammas. På
andra håll i detta betänkande redovisas också olika förslag och insatser
som har direkt betydelse för den äldre arbetskraften. Det gäller bl. a.
främjandelagen och anpassningsgruppernas verksamhet, arbetsförmedlingskontrakt
m. m. Det finns också skäl att peka på äldrearbetskommittén,
som beräknas avge en första delrapport inom kort.

Som framgår av det anförda är de äldres situation på arbetsmarknaden
uppmärksammad i olika sammanhang och utskottet utgår från att regeringen
och arbetsmarknadsmyndigheterna ägnar frågor som rör denna del av
arbetskraften fortlöpande uppmärksamhet. Motionärernas önskemål får

AU 1980/81:21

117

med hänvisning till vad sålunda anförts anses tillgodosedda och motionerna
bör mot denna bakgrund inte leda till något initiativ från riksdagens
sida.

Aktionsprogram mot utslagning och arbetslöshet

I partimotionerna 1068 och 2112 presenterar vpk vad man kallar ett
aktionsprogram mot utslagning och arbetslöshet i tio punkter. Man vill att
en snabbutredning tillsätts med uppgift att lägga fram förslag till åtgärder
så att det föreslagna programmet kan genomföras. Programmet innehåller
arbetsmarknadspolitiska åtgärder men har också inslag som ligger utanför
arbetsmarknadsutskottets arbetsområde. 1 programmet sägs att målsättningen
för alla samhälleliga åtgärder måste vara att garantera alla människors
rätt till ett arbete oberoende av ålder, kön, handikapp eller utbildning.
Vidare måste en riksomfattande garanti för alla ungdomars rätt till
arbete eller meningsfull utbildning skapas. Därutöver föreslås i programmet
en allmän arbetstidsförkortning, åtgärder mot företag med hög personalomsättning
och sjukfrånvaro, en bred offensiv mot alla typer av arbetsmiljörisker
samt obligatorisk arbetsförmedling. 1 programmet ingår också
förslag som berör industripolitiken, socialförsäkringssystemet, vårdsektorn
samt alkohol- och narkotikapolitiken.

Flera av de områden som tas upp i vpk:s program och som berör
utskottet har under senare år reformerats genom beslut av riksdagen. Den
skyddade sysselsättningen, den yrkesinriktade rehabiliteringen och reglerna
för anställning med lönebidrag är exempel härpå. Andra inslag i programmet
berörs av förslag till årets riksmöte. Det gäller bl. a. de förtidspensionerades
situation, frågor om rekryteringspåverkande åtgärder och
ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen. Vpk:s motion innehåller också
förslag som nu prövas i olika utredningssammanhang. Omsorgskommittén
utreder vissa frågor om handikappade. Äldrearbetskommittén har i
uppdrag att se över de äldres sysselsättningsförhållanden. Delegationen
för arbetstidsfrågor (DELFA) och delegationen för ungdomens sysselsättningsfrågor
(DELFUS) är andra exempel på kommittéer som intresserar
sig för av motionärerna aktualiserade frågeställningar.

Utskottet avstyrkte förra året en liknande motion från vpk med följande
motivering: ”Utskottet finnér det föga meningsfullt att ta ställning till ett så
allmänt formulerat och vittomspännande program som motionärerna presenterar.
Problemen bör i stället angripas konkret inom politikens alla
områden.” Utskottet har inte funnit skäl att ompröva sin ståndpunkt och
avstyrker följaktligen motionen.

Arbetsmiljö och arbetsanpassning

I proposition 126 (s. 80-82) behandlas frågan om en vidgad samverkan
mellan arbetsmarknadsverkets anpassningsverksamhet och de arbetsmiljö-
och arbetarskyddsansvariga organen. Statsrådet Eliasson påpekar att

AU 1980/81:21

118

enbart generella arbetsmiljöåtgärder inte räcker om man i ökad utsträckning
skall kunna förebygga utslagning och förhindra att handikapp uppkommer.
Förebyggande individuella anpassningsåtgärder måste sättas in i
större utsträckning än som görs f. n. Denna uppgift kan med hänsyn till
problemens omfattning och karaktär inte klaras av arbetsmarknadsverkets
anpassningsverksamhet, som redan nu har ansträngda resurser. Den befintliga
organisationen för arbetsmiljö- och arbetarskyddsfrågor bör däremot
kunna komma i fråga. Enligt statsrådet behövs en mer samlad syn på
frågor som gäller arbetsanpassning. Den uppsplittring som finns mellan
skyddsorganisation, anpassningsgrupp och samverkansorgan i medbestämmandefrågor
försvårar en rationell behandling av frågor som rör arbetsanpassning
och anställningsfrämjande åtgärder. En vidgad samverkan
mellan arbetsmarknadsverket och den befintliga skyddsorganisationen ter
sig därför enligt propositionen mer ändamålsenlig. Det bör i första hand ta
sig uttryck i att man söker samordna skyddskommittéernas och företagshälsovårdens
arbete med arbetsmarknadsverkets anpassningsverksamhet.
En närmare samverkan enligt de riktlinjer som angivits ovan måste emellertid
studeras närmare. Departementschefen meddelar därför sin avsikt
att senare föreslå regeringen att en särskild utredare får i uppdrag att
närmare studera dessa frågor.

Utskottet delar helt den i propositionen redovisade uppfattningen. Den
av historiska och organisatoriska skäl betingade uppdelningen mellan arbetsmiljöområdet
och den arbetsmarknadspolitiska anpassningsverksamheten
är olycklig och leder till ett dåligt utnyttjande av de gemensamma
resurserna. Det är angeläget att man snabbt finnér metoder för en bättre
samordning mellan verksamhetsområdena. I det sammanhanget vill utskottet
peka på att det även inom riksdagen råder en mindre rationell
uppdelning av dessa frågor. Socialutskottet handlägger vissa arbetsmiljöfrågor
medan arbetsmarknadsutskottet har hand om övriga frågor på arbetslivets
område. Utskottet räknar med att denna ofullständighet i fördelningen
av riksdagsärendena kommer att rättas till i samband med den inom
riksdagen pågående utredningen av dessa frågor.

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

1979/80 Utgift 1639512000 Reservation 147841000

1980/81 Anslag 1316500000

1981/82 Förslag 1 504030000

Anslaget omfattar fr. o. m. budgetåret 1980/81 programmet Särskilda
åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning, vari ingår delprogrammen
Arbetshjälpmedel åt handikappade. Näringshjälp, Anställning med
lönebidrag samt Förvaltningskostnader. Tidigare har anslaget, som då

AU 1980/81:21

119

benämndes Särskilda åtgärder för arbetsanpassning, omfattat två program,
Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade samt Sysselsättningsskapande
åtgärder för svårplacerade. I det förstnämnda programmet ingick
delprogrammen Arbetsprövning/arbetsträning samt Utbildning av svårplacerade.
Det andra programmet omfattade delprogrammen Arbetshjälpmedel
åt handikappade och Näringshjälp samt, t.o.m. utgången av budgetåret
1979/80, Arkivarbete, Halvskyddad sysselsättning. Skyddad sysselsättning
samt Hemarbete. Delprogrammen Arkivarbete och Halvskyddad
sysselsättning har fr. o. m. budgetåret 1980/81 ersatts av delprogrammet
Anställning med lönebidrag. Fr. o. m. den 1 januari 1980 bekostas rehabiliterings-
och stödåtgärder för svårplacerade av medel som anvisas under
anslaget C 5. Bidrag till yrkesinriktad rehabilitering. Skyddat arbete och
det till de skyddade verkstäderna tidigare anknytna hemarbetet bedrivs
från samma tidpunkt av stiftelseorganisationen för skyddat arbete, som
finansieras med medel anvisade under anslaget C 4. Bidrag till Stiftelsen
Samhällsföretag.

1979/80 1980/81 1981/82

Utgift Anslag Beräknad ändring

AMS Föredraganden

Programmet Rehabiliterings-och stödåtgärder för svår-placerade Arbetsprövning/arbetsträning	51086000
Utbildning av svårplacerade	71391000	-	-	-
Förvaltningskostnader	2830000	—	—	—
Programmet Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning Arbetshjälpmedel åt handikappade	46 172000	69200000	+ 21325000	+ 11550000
Näringshjälp	9027000	13500000	+ 600000	± 0
Anställning med lönebidrag	938629000	1213 600000	+ 200480000	+ 173 680000
Halvskyddad sysselsättning	292163 000	-	-	-
Skyddad sysselsättning/Hem-arbete	206947000	_	_	_
Förvaltningskostnader	21267000	20200000	+ 23 355000	+ 2 300000
	1639512000	1316500000	+245 760000	+ 187530000

Arbetshjälpmedel åt handikappade

Delprogrammet omfattar stödformerna bidrag till arbetsbiträde, bidrag
till särskilda anordningar på arbetsplatsen och bidrag till speciella arbetstekniska
hjälpmedel. Även bidrag och lån till handikappbilar finansieras av
medel för detta program.

Statsrådet Eliasson gör i huvudsak samma bedömning som AMS i fråga
om utnyttjandegraden av de olika stöden 1981/82. Utvecklingen under perioden
1978/79—1981/82 framgår av följande tabell.

AU 1980/81:21

120

Budgetår	Speciella ar-betstekniska hjälpmedel	Särskilda an-ordningar på arbetsplatsen	Arbetsbiträ- den	Motorfordon för handi-kappade
Antal bidrag	Antal bidrag	Antal biträden	Antal bidrag	Antal lån
1978/79	1745	817	480	1376	218
1979/80	2086	893	565	1364	176
1980/81'	2050	1000	600	1500	300
1981/82'	2300	1 125	9002	1600	350

1 Beräkningar i AMS anslagsframställning.

2 1 propositionen förutsägs ett lägre antal.

AMS har gjort en framställning om förstärkning av de olika bidragsformerna.
Denna avvisas i propositionen med hänvisning till bl. a. de kraftiga
förbättringar som genomfördes fr. o. m. den I juli 1979. När det gäller
stödet till motorfordon för handikappade påpekas att stödformen f. n.
utreds av bilstödskommittén (S 1979:04).

I den socialdemokratiska motionen 1433 görs gällande att det nuvarande
systemet med statligt stöd för anpassning av arbetsplatser samt arbetshjälpmedel
bör ses över. Stödets storlek och inriktning bör utformas med
beaktande av samhällets alternativa kostnader för arbetstagare som ställs
utanför produktionen. Särskild uppmärksamhet bör enligt motionärerna
ägnas möjligheterna att differentiera stödet med hänsyn till samhällets
alternativa kostnader i det enskilda fallet.

Utskottet vill först erinra om att riksdagen (prop. 1978/79:73, AU 1978/
79:20) våren 1979 beslöt om flera förbättringar av bidragsformerna till
arbetsgivare som anställer personer med arbetshandikapp. Bl. a. höjdes
kraftigt bidragen till särskilda anordningar på arbetsplatsen och till speciella
arbetstekniska hjälpmedel. Höjningarna var helt i linje med de förslag
som lämnats i sysselsättningsutredningens betänkande Arbete åt handikappade
(SOU 1978: 14).

Statsrådet Eliasson gör i proposition 126 en genomgång av de arbetsuppgifter
som bör ges till den kommande parlamentariska utredningen om
arbetsmarknadsverkets framtida ansvarsområde och organisation. Bl. a.
sägs att en allmän genomgång av det arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogrammet
bör göras i syfte att uppnå effektiviseringar. En förenkling av
gällande bestämmelser och begränsning av antalet enskilda åtgärder sägs
kunna ske dels genom en sammanslagning av åtgärder med likartat innehåll,
dels genom utrensning av i och för sig motiverade åtgärder som är av
obetydlig omfattning och därför kostar mer att administrera än vad de ger i
utbyte. En fråga för utredningen är också enligt propositionen fördelningen
av resurser inom arbetsmarknadspolitiken på olika slag av åtgärder. Enligt
statsrådet Eliasson bör en omfördelning mot mindre resurskrävande insatser
övervägas, dvs. en relativt större satsning på platsförmedlingen och
dess anpassningsfrämjande åtgärder.

AU 1980/81:21

121

Av det anförda framgår att en översyn av arbetsmarknadspolitikens
olika åtgärder kommer att göras. Utskottet tar för givet att även bidragen
till särskilda anordningar på arbetsplatsen och speciella arbetstekniska
hjälpmedel därvid kommer att tas upp till behandling även med de utgångspunkter
som anges, i motionen. Motionens önskemål får därmed anses vara
tillgodosett, och den bör sålunda inte föranleda någon åtgärd.

Näringshjälp

Under budgetåret 1979/80 erhöll 304 personer näringshjälp för att börja
eller i vissa fall fortsätta verksamhet som egen företagare. 299 bidrag och
159 lån lämnades. Under senare år har en minskning av antalet personer
som utnyttjat stödet kunnat märkas. Under 1981/82 bedöms verksamheten
få en oförändrad omfattning jämfört med innevarande budgetår.

I propositionen sägs att stödet ofta för med sig ett omfattande administrativt
arbete för arbetsförmedlingar och länsarbetsnämnder. Mot bl. a.
den bakgrunden låter statsrådet Eliasson anmäla att stödformen bör ses
över. Bl. a. skall möjligheten att föra över näringshjälpen till annan huvudman
studeras.

1 motion 1827 av Rolf Sellgren (fp) sägs att samhällets insatser för
återanpassning av personer som missbrukat alkohol eller droger ofta är
otillräckliga i uppföljningsskedet. En person som haft missbruksproblem
och som beviljats näringshjälp för att starta egen verksamhet bör enligt
motionären vid behov kunna få ytterligare hjälp från samhället för att
trygga utvecklingen eller för att göra en smidig avveckling av projektet. En
bättre samordning i samband med rehabilitering föreslås också mellan
arbetsvärden, socialvården och de allmänna försäkringskassorna.

Utskottet vill först erinra om att handikappad kan få näringshjälp för att
fortsätta verksamhet som egen företagare om synnerliga skäl föreligger
och om den fortsatta verksamheten med sådan hjälp kan antas bli lönsam
och ge goda försörjningsmöjligheter. Synnerliga skäl är t. ex. nyinriktning
eller omläggning av verksamheten på grund av strukturförändringar, behov
av nyanskaffning och komplettering av maskiner, arbetsredskap och
verktyg för rationalisering och underlättande av arbetsprocesser. Som
allmän förutsättning gäller vidare att ekonomiskt stöd är nödvändigt för
den fortsatta driften och att sökanden inte själv kan skaffa erforderligt
kapital utan en för honom alltför betungande skuldsättning.

Frågor om socialt stöd och företagsekonomisk rådgivning ligger utanför
arbetsmarknadsverkets kompetensområde. Det bör också framhållas att
samråd mellan olika samhällsorgan i ärenden som rör rehabilitering av
försäkrade sker i försäkringskassornas rehabiliteringsgrupper. 1 dessa
grupper finns representanter för bl. a. socialvården, sjukvården och arbetsförmedlingen.

Av det redovisade framgår att motionärens utredningsönskemål till stor
del redan är tillgodosedda. Dessutom aviseras en översyn av näringshjäl -

AU 1980/81:21

122

pen. Med hänsyn härtill finns det inte skäl att föreslå någon åtgärd på
grund av motionen.

Anställning med lönebidrag

Den 1 juli 1980 ersatte stödformen anställning med lönebidrag halvskyddad
sysselsättning och arkivarbete. Enligt en särskild förordning
(1980: 338) kan lönebidrag lämnas till arbetsgivare som anställer en arbetssökande
som på grund av nedsatt arbetsförmåga eller i vissa fall på grund
av ålder eller andra personliga förhållanden annars inte skulle kunna få
arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

Beträffande lönebidragets storlek gäller att statliga myndigheter och
allmänna försäkringskassor får full kostnadstäckning. Till allmännyttiga
organisationer utgår bidrag med 90% av den totala lönekostnaden. Övriga
privata arbetsgivare samt kommuner, landsting och statliga affärsdrivande
verk får bidrag med 75% av den totala lönekostnaden det första året, 50%
det andra året och 25% under de tredje och fjärde åren.

1 mars i år hade 30818 personer anställning med lönebidrag. 1 budgetpropositionen
beräknas antalet lönebidragsplatser öka till totalt 33000 under
budgetåret 1981/82. Antalet platser hos arbetsgivare som får full kostnadstäckning
föreslås vara oförändrat 6200.

Sedan den I januari 1977 har efter ett initiativ i utskottet en försöksverksamhet
bedrivits med förhöjt bidrag till svårt handikappade ungdomar
under 25 år vid placering i halvskyddad verksamhet. Statsbidrag till lönekostnaden
har utgått med 90% under de tolv första hela anställningsmånaderna
och med 50% under de därpå följande tre åren. Försöksverksamheten
skall bedrivas under fem år inom en total kostnadsram om 10 milj. kr.

I budgetpropositionen anmäls att regeringen mot bakgrund av stödformens
betydelse för den aktuella ungdomsgruppen har medgivit att försöksverksamheten
i avvaktan på riksdagens förnyade ställningstagande får
fortsätta under budgetåret 1980/81 trots att de anvisade medlen härför har
förbrukats.

Utskottet har ingen erinran mot att kostnadsramen vidgas.

Enligt departementschefen är erfarenheterna av försöket så positiva att
stödformen bör permanentas. Därför förordas att verksamheten i fortsättningen
får finnas som en särskild stödform för ungdomar under 25 år med
svåra handikapp. Antalet platser under budgetåret 1981/82 föreslås maximerat
till 850.

Förhöjt lönebidrag får även lämnas under tredje och Qärde anställningsåret
för gravt handikappade som sysselsätts hos en arbetsgivare som har
ett fåtal anställda, om alternativet till det förhöjda bidraget är förtidspensionering.
Det ankommer på AMS att med eget yttrande överlämna ansökningar
om sådant bidrag för regeringens prövning. 1 budgetpropositionen
förordas att AMS fortsättningsvis får pröva dessa ärenden. Antalet personer
som omfattas av det förhöjda bidraget föreslås inte få överstiga 25
under budgetåret 1981/82.

AU 1980/81:21

123

Utskottet godtar de förordade riktlinjerna för anställning med lönebidrag
att gälla fr. o. m. den 1 juli 1981.

Statsrådet Eliasson föreslår i proposition 126 ytterligare en åtgärd för att
främja de arbetshandikappades möjligheter till anställning på den öppna
arbetsmarknaden. Sålunda förordas att det förhöjda lönebidraget (90%
första året) skall kunna utgå också för arbetstagare över 25 år med handikapp
som går från skyddat arbete till anställning på den reguljära marknaden.
En förutsättning för att det högre bidraget skall kunna lämnas är att
nedsättningen av arbetsförmågan är betydande och inte av enbart kortvarig
karaktär. För budgetåret 1981/82 beräknas det förbättrade stödet resultera
i merkostnader för ca 300 heltidsplatser, vilket motsvarar en kostnad
om ca 25 milj. kr.

Utskottet tillstyrker detta förslag.

I motion 1811 av Ylva Annerstedt (fp) påpekas att arbetsgivare med få
anställda och obetydliga personalvårdsresurser kan ha svårt att lösa problem
som uppstår med anställda för vilka utgår lönebidrag. Oftast är det
enligt motionären arbetspsykologisk hjälp som behövs för att lösa de
uppkomna svårigheterna. I motionen föreslås därför att arbetsgivare och
arbetstagare inom lönebidragssystemet skall ha rätt att inom nuvarande
resursramar utnyttja arbetspsykologisk service vid närmaste arbetsförmedling
eller arbetsmarknadsinstitut.

Utskottet vill erinra om att syftet med övergången till anställning med
lönebidrag var att normalisera bl. a. arkivarbetarnas villkor. Denna grupp
omfattas nu — i motsats till vad som gällde tidigare - av den arbetsrättsliga
lagstiftningen, bl. a. lagen om anställningsskydd. Anställda med lönebidrag
jämställs således med övriga anställda på arbetsplatsen frånsett att deras
löner subventioneras av staten. Något kvardröjande arbetsgivaransvar
från arbetsmarknadsverkets sida finns således inte.

Utskottet har tidigare behandlat en fråga av liknande slag (AU 1978/
79: 20 s. 34). I en motion framhölls att de allmännyttiga organisationerna i
många fall saknade personella resurser och kompetens för att klara bl. a.
personaladministrationen av de anställda med lönebidrag. Motionärerna
föreslog därför att arbetsmarknadsverket skulle få i uppdrag att bistå
organisationerna med stöd och service, särskilt under en övergångsperiod.
Utskottet utgick vid sin behandling av motionen från att organisationerna
under förberedelsetiden och tiden därefter i möjligaste mån skulle kunna få
råd och annat bistånd från den personal inom arbetsmarknadsverket som
sysslade med arkivarbetarfrågor. Med hänsyn till bristen på tillgängliga
resurser ansåg utskottet det inte lämpligt att ge arbetsmarknadsverket den
tänkta serviceinstruktionen. Riksdagen följde utskottets förslag.

Utskottet vidhåller denna uppfattning. Den som har en person anställd
med lönebidraget bör sålunda ta det fulla arbetsgivaransvaret. Det hindrar
inte att arbetsgivaren särskilt i inledningsskedet kan vända sig till arbetsmarknadsverket
för rådgivning om det uppstår särskilda problem. Det får

AU 1980/81:21

124

sedan ankomma på verket att avgöra om man har resurser för att hjälpa till
i det konkreta fallet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionen.

Medelsberäkning

I budgetpropositionen och proposition 126 har följande medelsbehov
beräknats under anslaget för budgetåret 1981/82.

Arbetshjälpmedel åt handikappade 80750000 kr.

Näringshjälp 1350000 kr.

Anställning med lönebidrag I 412280000 kr.

Förvaltningskostnader 22500000 kr.

Totalt I 529030000 kr.

Det totala medelsbehovet beräknas således till 1 529030000 kr., en ökning
med 212530000 kr. i förhållande till innevarande budgetår.

Utskottet godtar propositionens medelsberäkning. Anslaget bör således
föras upp med det begärda beloppet.

Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag

1979/80 Utgift '1000000000

1980/81 Anslag 1685000000

1981/82 Förslag 2054000000

' Anslaget 1979/80 var avsett att täcka kostnaderna för ett halvt verksamhetsår.

Från anslaget utgår bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag för investeringar
och täckande av underskottet i verksamheten med skyddat arbete.

	1980/81	Beräknad ändring 1981/82
		Stiftelsen	Före-
		Samhällsföretag	draganden
Driftbidrag	1 600000000	+ 152500000	+ 112000000
Bidrag till fastighetsfonden	-	+ 373 000000	+ 302000000
Ägartillskott för investeringar	85 000000	+ 128 700000	- 45000000
	1685000000	+654 200000	+369000000

Samhällsföretagsgruppen, som omfattar den centrala stiftelsen Samhällsföretag
(inkl. säljbolaget Samhall AB) och de 24 regionala stiftelserna/
företagen för skyddat arbete med huvudkontor och verkstäder i varje län,
övertog fr. o. m. den 1 januari 1980 ansvaret för det skyddade arbetet. Den
primära uppgiften är att bereda arbete åt personer som på grund av nedsatt
arbetsförmåga inte kan beredas plats på den reguljära arbetsmarknaden
och som av arbetsförmedlingen anvisas arbete i stiftelseorganisationens
regi.

AU 1980/81:21

125

Under budgetåret 1981/82 beräknas verksamheten sysselsätta ca 29400
personer fördelade på 367 verkstadsenheter och 24 huvudkontor. Av de
anställda utgör ca 5900 direktanställda tjänstemän, arbetsledare, hantverkare
m. m. Antalet anställda vid huvudkontoren beräknas rymmas inom
den tidigare fastställda ramen 1 035.

Antalet platser för skyddat arbete uppgår till 21800. Stora skillnader
finns i den regionala fördelningen av dessa platser. Räknat per 1000
invånare i åldrarna 18—66 år har således Jämtlands län med 13,1, Gotlands
län med 8,6 och Kopparbergs län med 7,4 flest platser medan Stockholms
län med 2,6, Uppsala län och Hallands län med 3,2 har minst antal.

I propositionen avvisas ett krav från AMS och Samhällsföretag om en
utbyggnad med 1 000 platser för budgetåret 1981/82. Skälet anges vara att
stiftelseorganisationen tillförts ca 1 250 nya platser sedan starten den 1
januari 1980.1 propositionen föreslås dock att regeringen skall ha möjlighet
att öka antalet platser om särskilda skäl härtill uppkommer. Utskottet
tillstyrker att riksdagen lämnar ett sådant bemyndigande.

Finansieringen av den löpande verksamheten inom stiftelseorganisationen
skall ske genom intäkter och statliga driftbidrag. En schablonteknik
har fastställts som innebär att bidragets storlek skall beräknas på grundval
av lönesumman för arbetstagare i skyddat arbete. Procentsatsen skall
fastställas årligen av riksdagen. Enligt statsrådet Eliasson bör kostnaderna
för fastighetsfonden inte ingå i underlaget för beräkning av bidragsprocenten.

I propositionen beräknas rörelseresultatet, fastighetsfonden undantagen,
till —1 712 milj. kr. En motsvarande anslagspost som utgör 135% av
lönesumman för anställda i skyddat arbete föreslås för ändamålet budgetåret
1981/82.

I en fastighetsfond knuten till den centrala stiftelsen redovisas Samhällsföretagsgruppens
hela fastighetsbestånd. Enligt propositionen bör en anslagspost
om 302 milj. kr. tas upp för fonden för 1981/82.

Behovet av investeringsbidrag beräknas till 40 milj. kr. för kommande
budgetår. Medlen skall användas för ersättnings- och ombyggnadsinvesteringar.
Medlen bör beviljas i form av ägartillskott.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget utgör sålunda 2054
milj. kr. Utskottet godtar att anslaget för nästa budgetår förs upp med detta
belopp och att medel motsvarande 135% av lönesumman (inkl. lönebikostnader)
för arbetstagarna i skyddat arbete anslås till driften av verksamheten.

Frågan om en utvärdering av Samhällsföretags verksamhet tas upp i
budgetpropositionen. Det sägs att för kort tid har gått för att det skall vara
meningsfullt att göra en ingående bedömning av den framtida utvecklingen.
Trots detta anser statsrådet Eliasson att en begränsad översyn av
verksamheten inom organisationen redan nu bör göras. Det är särskilt det
praktiska utfallet av huvudmannaskapsreformen som bör utvärderas.

AU 1980/81:21

126

I flera motioner förs fram kritiska synpunkter och förslag när det gäller
Samhällsföretag och dess verksamhet.

I den socialdemokratiska programmotionen 1433 sägs att den ursprungliga
målsättningen att via arbetsprövning, arbetsträning och en tids skyddad
sysselsättning ge den enskilde en fast förankring på den reguljära arbetsmarknaden
inte kunnat uppnås. Därför krävs att de ursprungliga intentionerna
bakom den skyddade verksamheten nu förverkligas genom att socialdemokraternas
program för en solidarisk personalpolitik genomförs. Genom
arbetsmarknadspolitiska insatser bör arbetskraften inom Samhällsföretag
kunna tas till vara på den reguljära marknaden. Därmed borde
enligt motionärerna behovet av sysselsättning i särskilda organisationsformer
kvarstå endast för gravt handikappade.

Även Allan Åkerlind (m) och Görel Bohlin (m) är i motion 1441 kritiska
mot utvecklingen i Samhällsföretag, bl. a. påtalas den ringa överföringen
av anställda till den reguljära arbetsmarknaden. Motionärerna vill att verksamheten
skall ses över.

Gullan Lindblad (m) och Margareta Gard (m) begär i motion 824 att
förslag till åtgärder skall läggas fram i syfte att minska antalet anställda vid
Samhällsföretag till förmån för anställning med lönebidrag. Bakgrunden är
motionärernas uppfattning att statens kostnader för verksamheten är för
höga, särskilt med beaktande av att antalet partiellt arbetsföra i verksamheten
enligt motionärernas uppfattning är litet. Samhället sägs också ha
misslyckats med uppgiften att i någon högre grad föra över de handikappade
till arbete på den reguljära marknaden.

En av målsättningarna i Samhällsföretags verksamhet är att arbetet för
de arbetshandikappade skall leda till rehabilitering och helst en anställning
på den reguljära marknaden. Utplaceringsarbetet sköts av det regionala
företaget i samarbete med länsarbetsnämnd och arbetsförmedlingen. En
viktig uppgift i detta sammanhang har de samrådsgrupper som skall finnas
på varje verkstad eller motsvarande arbetsställe. Arbetet underlättas också
av att den som övergått till anställning på den reguljära marknaden
enligt avtal har rätt till återanställning inom tolv månader om den nya
anställningen inte faller väl ut.

I proposition 126 framhålls nödvändigheten av att fler arbetstagare i
skyddat arbete går över till anställning på den reguljära arbetsmarknaden.
Det skulle ge stiftelsen Samhällsföretag ökade möjligheter att ta emot
arbetslösa med svåra handikapp för vilka inga andra arbetsmöjligheter står
till buds. En ökad utplacering från stiftelseorganisationens verkstäder sägs
därför innebära vinster såväl för de enskilda individerna som för samhället
genom att mänskliga resurser bättre kan tas till vara. För att stimulera
företagen att i ökad utsträckning anställa arbetshandikappade som kommer
från verkstäder för skyddat arbete föreslås därför som tidigare nämnts
att en högre lönesubvention skall kunna lämnas i dessa fall. Den möjlighet
som nu står till buds att lämna förhöjt lönebidrag till handikappade ungdo -

AU 1980/81:21

127

mar under 25 år föreslås även gälla för handikappade över 25 år som går
från skyddat arbete till anställning på den reguljära marknaden. Statsrådet
Eliasson beräknar att det förbättrade stödet kommer att utnyttjas motsvarande
ca 300 heltidsplatser under kommande budgetår.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en ökad utplacering av
arbetstagare från den skyddade sysselsättningen måste komma till stånd.
Både hänsynen till arbetskraften och ekonomiska skäl talar härför. De
hittillsvarande resultaten är emellertid nedslående. De senaste åren har
man endast lyckats placera 1 % av de anställda hos Samhällsföretag på den
öppna arbetsmarknaden. Enligt utskottets uppfattning bör det vara möjligt
att nå längre med hjälp av olika utbildningsinsatser, bättre differentiering
av arbetsuppgifter, effektivare anpassning av arbetsplatsen m.m. En del
av de konkreta förslag som läggs fram i prop. 126 liksom aviserade utredningsinsatser
har denna inriktning. Utskottet hänvisar härtill och till den
aviserade översynen av Samhällsföretag och Finnér i övrigt inte skäl att
göra något särskilt uttalande i anslutning till vad som anförs i de aktuella
motionerna.

Per Unckel (m) tar i sin motion 1833 upp frågan om Samhällsföretags
regionalpolitiska roll. Motionären påpekar att det i vissa skyddade verkstäder
finns personer som har sin sysselsättning motiverad av andra skäl
än en nedsatt arbetsförmåga. Det huvudsakliga skälet härför är att Samhällsföretag
fick överta de verkstäder i vilka AMS bedrev industriella
beredskapsarbeten. Dessa verkstäder har blivit ett permanent inslag i
Samhällsföretagsgruppen och är enligt motionären ett utslag av regionalpolitisk
satsning. Motionären anser att detta är fel och vill ha ett uttalande av
den innebörden av riksdagen.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att det skyddade arbetet är en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd i syfte att värna om arbetshandikappades
rätt till avlönat arbete. Däremot bör skyddat arbete i princip inte komma i
fråga för personer som är arbetslösa av i huvudsak renodlade arbetsmarknadsskäl.
Någon regionalpolitisk roll skall de skyddade verkstäderna alltså
inte spela. I de verkstäder som tidigare var s. k. industriella beredskapsarbeten
finns dock under en övergångstid ett inslag av regionalpolitisk satsning
kvar. Detta hänger samman med svårigheterna för lokalt bunden äldre
arbetskraft att få arbete i områden där sysselsättningsläget är dåligt.

De industriella beredskapsarbetena tillkom ursprungligen för att sysselsätta
arbetslösa som friställts vid företagsnedläggelser och som inte kunde
anvisas ”traditionella” beredskapsarbeten. Syftet var att åstadkomma
rådrum för arbetsförmedlingen att ordna sysselsättning på annat sätt. 1
början av 1970-talet tillkom industriella beredskapsarbeten inom vissa
regioner med allmänt svag sysselsättning för att mer långsiktigt och under
hela året skapa arbete för äldre lokalt bunden arbetskraft i glesbygdsområdena.
I andra fall låg sålunda också ett regionalpolitisk! motiv bakom
etableringarna. En allmän erfarenhet av de industriella beredskapsarbete -

AU 1980/81:21

128

na var att de med tiden tenderade att få en sammansättning av arbetskraften
som liknade den som fanns vid verkstäder för skyddat arbete beroende
på bl. a. att arbetsförmedlingens möjligheter att omplacera arbetstagare är
sämst för äldre personer med arbetshinder. Vid tillkomsten av den nya
organisationen för skyddat arbete beslutades att de regionala stiftelserna
också skulle svara för driften av de industriella beredskapsarbetena.

I budgetpropositionen (s. 159) tar statsrådet Eliasson upp frågan om de
tidigare industriella beredskapsarbetena. Han framhåller att relativt låg
personalomsättning, olämplig produktion och dåliga lokaler är skäl till att
man måste räkna med en övergångstid innan dessa verkstäder helt kan
omvandlas till verkstäder för skyddat arbete. För att bl. a. påskynda denna
utveckling finns i propositionen förslag om att investeringsmedel anvisas
till stiftelsen.

Utskottet delar motionärens uppfattning att Samhällsföretags verksamhet
skall vara inriktad på den handikappade arbetskraften. På sikt kan
alltså såsom f. ö. framgår av propositionen inslagen av industriellt beredskapsarbete
försvinna. Med hänsyn härtill behöver motionen inte föranleda
någon åtgärd.

Frågan om Samhällsföretags ställning på marknaden i förhållande till
andra företag tas upp i tre motioner.

Ingvar Eriksson m.fl. (m) vill i motion 1421 ha en översyn av de regler
som gäller för Samhällsföretagsgruppens marknadsföring såväl på den
svenska som på den utländska marknaden. Motionärerna anser att Samhällsföretag
bedriver en osund konkurrens med hjälp av skattemedel.
Detta sägs få till följd att livskraftiga, välskötta svenska företag hotas.
Företagsgruppens säljbolag Samhall påstås kunna satsa oproportionellt
mycket pengar på marknadsföring i form av reklamjippon, introduktionsrabatter
och förmånliga krediter.

Även i motion 1806 av Ulla Ekelund m.fl. (c) behandlas Samhällsföretags
konkurrens med andra företag. Av ungefär samma skäl som i motionen
ovan begärs att verksamheten inom Samhällsföretag prövas utifrån
kravet att undvika otillbörlig konkurrens med det övriga näringslivet.

I motion 1441 av Allan Åkerlind (m) och Görel Bohlin (m) sägs att den
målsättning som riksdagen lagt fast att Samhällsföretag skall hålla marknadsmässiga
priser och inte konkurrera med andra företag genom en
orealistisk prissättning inte räcker. Enligt motionärerna finns det också
andra möjligheter att bedriva osund konkurrens. Ett sätt sägs gratis lagerhållning
åt kunderna vara. Riksdagen bör därför enligt motionen uttala att
Samhällsföretag inte heller genom andra åtgärder än varans pris skall
bedriva illojal konkurrens gentemot andra företag.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att det i lagen om regionala stiftelser
för skyddat arbete (2 §) slås fast att de regionala stiftelsernas verksamhet
skall bedrivas effektivt och med iakttagande av affärsmässiga
principer. Det innebär att verksamheten inte får bedrivas på sådant sätt att

AU 1980/81:21

129

företag med likartad produktion utsätts för en diskriminerande konkurrens.
Det bör också påpekas att det i proposition 1977/78:30, som låg till
grund för riksdagens beslut 1977 om nytt huvudmannaskap för det skyddade
arbetet, framhölls att prissättningen skall grundas på marknadsmässiga
principer för kalkylering. Organisationen skall således ses som en del
av näringslivet som konkurrerar med andra företag på lika villkor. Därav
följer också att kraven inom denna sektor på effektiva former för marknadsföring,
försäljning, ekonomi och personalfrågor är stora och att de
satsningar som görs är motiverade från de utgångspunkter som statsmakterna
angivit för verksamheten.

Samhällsföretag har fastställt riktlinjer för prissättningen av varor och
tjänster som skall gälla inom företagsgruppen. 1 dessa konstateras inledningsvis
att betydande statliga bidrag utgår till företagsgruppen för att
kompensera de merkostnader som är förbundna med verksamheten i jämförelse
med andra företag. Det gäller merkostnader för t. ex. fler arbetsledare,
särskilt anpassade maskiner och ett lugnare arbetstempo. En annan
merkostnad är att verkstäderna är lokaliserade efter sociala och arbetsmarknadspolitiska
kriterier i stället för efter företagsekonomiska grunder.

1 riktlinjerna slås vidare fast att prissättningsbesluten måste tillmätas stor
vikt inom företagsgruppen. Som huvudregel skall därvid gälla att priset på
varor och tjänster skall sättas så att - sedan de sociala och arbetsmarknadspolitiska
målen är tillgodosedda - resultatet över en längre period blir
det bästa möjliga i företagsgruppen. Med bästa möjliga resultat menas
lägsta möjliga krav på statliga bidrag till företagsgruppen. Priset får dock
inte understiga det pris som i jämförelse med konkurrenter får anses vara
normalt marknadspris med hänsyn också tagen till andra villkor som
allmänt anses böra påverka priset, t. ex. försäljningsvolym, kvalitet, distribution
och service. Skäl att underskrida det normala marknadspriset kan
dock motiveras av påvisbara effektivitetsfördelar för företag i Samhällsföretagsgruppen
jämfört med andra företag.

Det främsta hjälpmedlet för att utröna det normala marknadspriset sägs
enligt riktlinjerna vara en god och fortlöpande kontakt med marknaden.
Härvid sägs undersökningar av konkurrerande företags prissättning och
försäljningsvillkor vara ett hjälpmedel.

För att bl. a. illojala konkurrensförhållanden skall kunna bedömas har
ett samrådsorgan etablerats. Häri ingår förutom Samhällsföretag också
Sveriges Industriförbund, SHIO-Familjeföretagen och Svenska handelskammarförbundet.

Av vad som sagts ovan framgår att priset inte är det främsta konkurrensmedlet
i Samhällsföretags verksamhet. I stället har mot bakgrund av företagsgruppens
särskilda förutsättningar andra lämpliga konkurrensmedel
fastställts, exempelvis kvalitet på produkter och tjänster, stora samlade
produktionsresurser, väl differentierad produktion, närhet till kunden och
leveranssäkerhet.

9 Riksdagen 1980181. 18 sami. Nr 21

AU 1980/81:21

130

Utskottet har ovan redovisat principerna och riktlinjerna för Samhällsföretags
affärsmässiga verksamhet. Dessutom har utskottet pekat på olika
åtgärder som vidtagits inom företagsgruppen för att komma till rätta med
problem av det slag som tas upp i motionerna. Av särskild vikt ser utskottet
de kontakter som företagsgruppen har knutit med det svenska näringslivet
både på central och regional nivå. Frågor som rör prissättning, konkurrensförhållanden
m. m. bör bäst kunna tas upp i dessa sammanhang. Det
finns anledning att avvakta ytterligare erfarenheter av detta samråd innan
man omprövar de metoder som i dag används. Med hänsyn härtill och då
utskottet förutsätter att frågor av här berört slag tas upp av den aviserade
utredningen avstyrker utskottet att riksdagen nu skall ta något initiativ på
grund av någon av motionerna 1421, 1441 eller 1806.

Yrkesinriktad rehabilitering

1979/80 Utgift 224100000'

1980/81 Anslag 428 500 000'

1981 /82 Förslag 420 400 0002

1 Avser det nuvarande anslaget Bidrag för yrkesinriktad rehabilitering.

2 Avser det nya anslaget Yrkesinriktad rehabilitering enligt förslag i prop. 1980/
81:145.

Anslaget omfattar ett program, Yrkesinriktad rehabilitering, och två
delprogram. Arbetsmarknadsinstitut och Institutet för metodutveckling
och forskning. Det sistnämnda delprogrammet föreslås fr. o. m. budgetåret
1981/82 bli benämnt Metodutveckling, forskning och utbildning.

Beträffande de nya formerna för finansiering av den yrkesinriktade
rehabiliteringen hänvisas till avsnittet Arbetsmarknadspolitiska fonder.

Under delprogrammet Arbetsmarknadsinstitut upptas kostnader för den
utredande, vägledande och arbetsförberedande verksamhet som skall bedrivas
för yrkesobestämda och arbetshandikappade vid de arbetsmarknadsinstitut
(Ami) som finns inom arbetsmarknadsverket.

Delprogrammet Metodutveckling, forskning och utbildning svarar för
kostnaderna för verksamhet med metodutveckling, forskning och personalutbildning
inom den yrkesinriktade rehabiliteringen, främst med avseende
på praktisk metodutveckling inom arbetsmarknadsverkets område.

Arbetsmarknadsinstituten

Arbetsmarknadsinstituten - Ami - började sin verksamhet den 1 januari
1980. Instituten tillkom för att samordna den tidigare verksamheten som
bedrevs av främst landstingskommunala huvudmän vid arbetsvårdsinstitut,
vissa förberedande och orienterande kurser inom arbetsmarknadsutbildningen
samt arbetspsykologiska insatser som i huvudsak tillhandahölls

AU 1980/81:21

131

av privata institut. Institutens uppgift är att ta sig an arbetssökande med
särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. I princip skall alla arbetssökande
som har behov av att klarlägga sina arbetsförutsättningar och förbereda
sig inför arbetslivet ha tillgång till institutens resurser i den mån arbetsförmedlingens
normala insatser är otillräckliga.

Enligt de månadsvisa rapporterna över verksamheten uppgick antalet
inskrivna under 1980 lägst till 2031 (juli) och högst till 3812 (november). I
stort befann sig ca hälften av de inskrivna på instituten, dvs. i vägledning,
medan övriga till ca 40% hade praktik på öppna marknaden, 3-4% var vid
AMU-centra och ca 7—8% vid Samhällsföretag. Av de ca 9500, som
skrevs ut år 1980, gick 35% till anställning av något slag och 16% till
arbetsmarknadsutbildning.

Relativt många tjänster hos Ami har varit vakanta i inledningsskedet.
Detta har medfört att instituten inte har kunnat arbeta med full kapacitet.
Under 1981/82 beräknas verksamhetens uppbyggnad vara slutförd och
därmed kommer ca 18000 personer att kunna tas emot.

Metodutveckling, forskning och utbildning

Under detta avsnitt behandlas bl. a. frågan om inrättandet av ett särskilt
institut för metodutveckling, forskning och personalutbildning. Riksdagen
beslöt i mars 1979 om en samordnad organisation för den yrkesinriktade
rehabiliteringen (prop. 1978/79:73, AU 1978/79:20). Det innebar bl. a. att
ett centralt institut för metodutveckling, forskning och personalutbildning
skulle inrättas. Basen för detta institut skulle vara delar av statens arbetsklinik
i Stockholm och det till Stockholms universitet knutna psykotekniska
institutet. Organisatoriskt skulle institutet, som beräknades få
knappt 40 tjänster, knytas till AMS. När det gällde frågan om lokaliseringen
av det centrala institutet beslöts att en utredning skulle klargöra om
institutet kunde lokaliseras utanför Stockholm och i så fall vilken ort som
var tänkbar med hänsyn till institutets uppgifter och kontaktbehov. Den
nya utredningen (1978:04) om yrkesinriktad rehabilitering m.m. (NYR)
fick uppdraget att i samråd med AMS fullgöra utredningsuppdraget. Resultatet
av utredningens arbete redovisades i april 1979. På grundval härav
förelädes riksdagen en proposition 1978/79:216 om lokalisering av institutet
till Stockholm. Förslaget avvisades av riksdagen i enlighet med arbetsmarknadsutskottets
betänkande 1978/79:40. Riksdagen begärde att frågan
skulle utredas på nytt och därefter åter redovisas.

I maj 1980 avlämnades ett nytt utredningsförslag i betänkandet (Ds A
1980:06) Institutet för arbetsvägledning och rehabilitering. Förslaget innebar
en viss omprövning av riksdagens tidigare beslut om uppgifter för och
organisation av ett centralt institut för metodutveckling, forskning och
personalutbildning. En lokalisering utanför Stockholm av institutet skulle
enligt utredningen kräva en ändrad arbetsfördelning mellan AMS och
institutet. Sålunda borde uppgifterna som innebär en mera traditionell

AU 1980/81:21

132

myndighetsutövning föras till AMS medan den långsiktiga metodutvecklingen
skulle vara institutets uppgift. Utredningen föreslog således en
delning av det ursprungliga institutet i ett bibehållet Ami-kansli placerat
hos AMS med 15 tjänster och i ett institut för arbetsvägledning och rehabilitering
med 19 tjänster lokaliserat till Göteborg. Den besparing på fyra
tjänster som därmed kunde göras i förhållande till tidigare beslut bedömdes
kunna täcka de merkostnader som en lokalisering till Göteborg väntades
medföra. Remissopinionen var starkt splittrad.

I årets budgetproposition (s. 169-172) ifrågasätter statsrådet Eliasson
mot bakgrund av det statsfinansiella läget om ett särskilt institut måste
inrättas. Som ytterligare skäl till detta ställningstagande anges det faktum
att den nya Ami-organisationen redan inneburit en förstärkning av resurserna
för metodutveckling och personalutbildning. Särskilda tjänster finns
inrättade i vaije län för denna verksamhet och separata medel finns avsatta
för det utvecklingsarbete som f. n. bedrivs främst vid olika Ami runt om i
landet, men också vid några högskoleinstitutioner. Dessutom hänvisas till
att ett särskilt kansli har inrättats inom AMS för att handlägga frågor om
verksamheten vid arbetsmarknadsinstituten samt utvecklingsarbete och
personalutbildning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen.

Sin uppfattning att ett centralt institut inte bör inrättas knyter statsrådet
Eliasson samman med bedömningen att det är angeläget att få till stånd
särskilda insatser för invandrare. Han förordar att 2,3 milj. kr. under nästa
budgetår skall användas för projekt med syfte att utreda metoder för
vägledning och rehabilitering av arbetssökande invandrare med särskilda
svårigheter. Verksamheten föreslås bli förlagd till Storstockholm med dess
stora andel invandrare, men utanför regionens kärnområde. Projektmedlen
skall kunna sättas in där det finns behov av särskilda utvecklingsinsatser.

Utöver de särskilda medlen för invandrarprojektet beräknas för budgetåret
1981/82 oförändrat 2,6 milj. kr. för metodutveckling och 4,7 milj. kr.
för personalutbildning. Dessutom föreslås att AMS skall få medel motsvarande
15 tjänster för fortsatt verksamhet vid det nuvarande Ami-kansliet.
Sammanlagt beräknas för delprogrammet Metodutveckling, forskning och
utbildning 11,6 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Det är en minskning med
2,7 milj. kr. jämfört med innevarande år.

Fem motioner behandlar budgetpropositionens förslag om inriktning och
organisation av insatser för metodutveckling, forskning och utbildning
inom den yrkesinriktade rehabiliteringen. 1 motionerna 1056 av Kurt Hugosson
m. fl. (s) och 1808 av Kerstin Ekman m. fl. (fp) förordas att ett
institut för arbetsvägledning och rehabilitering skall lokaliseras till Göteborg.
Sven-Gösta Signell m.fl. (s) yrkar i motion 280 att Skövde skall bli
lokaliseringsort för ett institut enligt riksdagens ursprungliga beslut. 1
motion 1831 av Sten Svensson m.fl. (m,c, fp) begärs att de 15 tjänsterna
vid Ami-kansliet inom AMS i stället skall förläggas utanför Stockholmsområdet.
I motion 1424 vill Hans Gustafsson m.fl. (s) att projektet med
särskild Ami-verksamhet för invandrare skall förläggas till Olofström.

AU 1980/81:21

133

Utskottet anser sig kunna godta propositionens förslag om förändrad
inriktning och organisation av insatserna för metodutveckling, forskning
och utbildning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen. Det innebär bl. a.
att det tidigare beslutade centrala institutet inte kommer att inrättas. Därmed
faller de motioner som innehåller förslag om lokalisering av ett sådant
institut. Däremot bör regeringen vara oförhindrad att pröva den framtida
lokaliseringen av den verksamhet inom AMS som skall fullgöras av de nya
tjänsterna.

Utskottet biträder också förslaget om särskilda medel för att utveckla
metoder för vägledning och rehabilitering av arbetssökande invandrare
med speciella svårigheter. Med hänsyn till den stora koncentrationen av
invandrare till Storstockholmsområdet bör verksamheten förläggas dit.
Utskottet avstyrker följaktligen motionsförslaget att projektet skall bedrivas
i Olofström.

Anslagsfrågor

Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit att det hittillsvarande
anslaget Bidrag till yrkesinriktad rehabilitering för nästa budgetår uppförs
med 587,4 milj. kr. I avsnittet Arbetsmarknadspolitiska fonder har utskottet
biträtt regeringens förslag i proposition 145 om en ny ordning för att
finansiera bl. a. den yrkesinriktade rehabiliteringen. Den nya ordningen
innebär att kostnaderna för driften av arbetsmarknadsinstituten och för
metodutveckling, forskning och utbildning skall täckas av ett nytt anslag
benämnt Yrkesinriktad rehabilitering. Däremot skall kostnaderna för utbildningsbidrag
till eleverna vid instituten - som i praktiken betalas från
det nuvarande anslaget - i fortsättningen till en del betalas från det nya
anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättningar och utbildningsbidrag och i
övrigt av arbetsgivaravgiftsmedel.

Det nya anslaget Yrkesinriktad rehabilitering föreslås i proposition 145
bli uppfört med 420,4 milj. kr., dvs. det i budgetpropositionen upptagna
beloppet med frånräknande av de beräknade utgifterna för utbildningsbidrag.
Utskottet godtar den nya anslagsberäkningen. Det nya anslaget bör
anvisas som ett reservationsanslag.

I proposition 145 har regeringen i och för sig återkallat den framställning
om anslag som gjorts i budgetpropositionen. Av samma skäl som angetts i
avsnittet Arbetsmarknadsutbildning bör riksdagen formellt avslå budgetpropositionens
förslag i den aktuella delen (punkt C 5).

AU 1980/81:21

134

Övriga anslag

Totalförsvarsverksamhet

1979/80 Utgift 71542000

1980/81 Anslag 79912000

1981/82 Förslag 86378000

Från anslaget bekostas utgifterna för programmet Totalförsvarsverksamhet.
I programmet ingår delprogrammen Försvars- och beredskapsplanering
samt Vapenfria tjänstepliktiga. Regeringens förslag till anslag
redovisas i budgetpropositionen, punkt B 5 s. 94-%.

	1979/80 Utgift	1980/81 Anslag	1981/82 Beräknad ändring
			AMS	Föredra- ganden
Försvars- och bered-skapsplanering Vapenfria tjänstepliktiga Förvaltningskostnader	5 100000 51 130000 15312000	5 350000 60062000 14500000	+ 2 260000 + 17 203000 + 1 135000	+ 200000 +4 566000 + 1700000
Summa	71542000	79912000	+20598 000	+6466000

Som framgår av sammanställningen används huvuddelen av anslaget för
att bekosta utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga. I budgetpropositionen
sägs att det inte längre finns någon egentlig kö av vapenfria tjänstepliktiga
som väntar på inkallelse.

Utskottet har ingen invändning mot medelsberäkningen och tillstyrker
regeringens förslag till anslag.

Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning

1979/80 Utgift 11140000 Reservation 3 303000

1980/81 Anslag 4070000

1981/82 Förslag 3000000

Detta anslag används för arbetsmarknadsverkets utgifter för inköp av
utrustning, vars anskaffningsvärde överstiger 10000 kr. och vars livslängd
överstiger tre år. Även engångsanskaffningar bekostas från anslaget. Annan
utrustning anskaffas med anlitande av resp. programanslag.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen (punkt B 6 s. 97-98) att
anslaget minskas med 1070000 kr. Utskottet biträder regeringsförslaget.

AU 1980/81:21

135

Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning

1979/80 Utgift1 Reservation 12849000

1980/81 Anslag 1 000

1981/82 Förslag 1000

1 Under budgetåret har intäkterna överstigit kostnaderna med 6926000 kr.

Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för programmet Förvaltning
av utrustning. Det utgör ett serviceprogram för försöijning av
övriga program med mer kapitalkrävande utrustning. Sådan utrustning får
hyras ut inom eller utom arbetsmarknadsverket, varvid hyran skall beräknas
så att samtliga uppkommande kostnader täcks. Programmet består av
delprogrammen Förläggningsbyggnader samt Maskiner och fordon m. m.

I budgetpropositionen, punkt B 7 s. 98-101, förordas att 12 milj. kr. av
reservationen på anslaget förs över till inkomsttiteln Övriga inkomster av
statens verksamhet. Utskottet har ingen erinran häremot och föreslår i
likhet med regeringen att anslaget för nästa budgetår förs upp med ett
formellt belopp av 1 000 kr.

Särskilt sysselsättningsbidrag till Svenska Rayon AB

1980/81 Anslag 5000000

1981/82 Förslag 5000000

I den av riksdagen bifallna propositionen 1979/80:138 (AU 1980/81:2 y,
FöU 1980/81:3) har förutsatts bl. a. att Svenska Rayon AB skall få ett
särskilt sysselsättningsbidrag om 10 milj. kr. till vissa personalkostnader i
samband med att företaget omstruktureras. För att täcka bidragskostnaderna
har för innevarande budgetår anvisats 5 milj. kr. Som regeringen
föreslår (budgetpropositionen punkt B 11 s. 104) bör samma belopp anvisas
nästa budgetår för att täcka återstoden av bidragskostnaderna.

Fackligt inflytande på frågan om statligt arbetsmarknadsstöd

I proposition 126 behandlas på s. 137-140 frågan om hur det fackliga
inflytandet skall tillgodoses vid handläggningen av enskilda ärenden om
arbetsmarknadsstöd. Bl. a. konstateras att utformningen och omfattningen
av det fackliga inflytandet kommit att bli olika vid olika former av stöd.

Departementschefen erinrar bl. a. om att frågan om de fackliga organisationernas
inflytande på ärenden om samhällsstöd till företag under senare
år har varit föremål för debatt. Det har å ena sidan från arbetsgivarhåll
gjorts gällande att de fackliga organisationerna i vissa enskilda fall otillbörligt
har utnyttjat sitt inflytande över ifrågavarande beslut. Från fackligt håll

AU 1980/81:21

136

har å andra sidan LO och TCO i en skrivelse våren 1978 till arbetsmarknadsministern
och industriministern begärt mer enhetliga regler och ett
vidgat fackligt inflytande över de aktuella stödformerna. I skrivelsen föreslår
organisationerna att som villkor för stöd genomgående skall krävas att
företaget har tecknat kollektivavtal och att de fackliga organisationerna
har tillstyrkt ansökan.

Även om det är naturligt att det fackliga inflytandet utformas olika vid
skilda former av samhällsstöd visar den hittillsvarande utvecklingen enligt
propositionen att det finns ett behov av mer enhetliga och entydiga regler
om arbetsmarknadsmyndigheternas handläggning av de aktuella bidragsärendena.
Det finns också rättsliga skäl för att föra över merparten av de
hittillsvarande bestämmelserna från regleringsbrev till författningsföreskrifter.

Något formellt krav att de fackliga organisationerna skall ha tillstyrkt en
ansökan om bidrag bör enligt propositionen inte gälla. En avstyrkan som
åtföljs av skäl som har fog för sig kommer naturligtvis att väga tungt vid
den prövning som myndigheterna har att företa. En avstyrkan från en
arbetstagarorganisation bör enligt propositionen i vissa fall också medföra
att myndigheten föranstaltar om kompletterande utredning, exempelvis
genom hörande av berörd arbetsgivarorganisation. Beslutet bör i sådana
fall fattas av myndighetens styrelse.

Den huvudregel för det fackliga inflytandet i stödärenden som föreslås i
propositionen innebär att AMS, länsarbetsnämnd eller arbetsförmedling -innan beslut fattas om samhällsstöd till företag - skall lämna berörda
arbetstagarorganisationer tillfälle att avge yttrande. 1 enlighet med den
praxis som har utbildats inom arbetsmarknadsverket beträffande vissa
stödformer bör dessutom läggas fast den principen att ärendet bör avgöras
av länsarbetsnämnden i plenum resp. av distriktsarbetsnämnden, om en
arbetstagarorganisation har avstyrkt en bidragsansökan. Detsamma bör
även gälla när skäl härtill i övrigt föreligger. Med uttrycket berörda arbetstagarorganisationer
avses i det övervägande antalet fall att det är den
organisation eller de organisationer som är part i kollektivavtal på arbetsplatsen
som skall beredas tillfälle att yttra sig. Om företaget inte är bundet
av kollektivavtal bör det vara den eller de arbetstagarorganisationer som
har ingått det representativa kollektivavtalet inom branschen eller avtalsområdet
som kommer i fråga.

De nu föreslagna principerna bör enligt propositionen komma att omfatta
såväl nuvarande stödformer som framtida nya stödformer, såvida det
inte för ett visst fall finns anledning att föreskriva en annan ordning. De
nuvarande reglerna om samråd m. m. med berörda arbetstagarorganisationer
i själva bidragsfrågan kan alltså i motsvarande mån utmönstras. Behovet
av särskilda föreskrifter för vissa typer av stöd får bedömas för varje
stödform för sig. 1 sammanhanget hänvisas också till den betydelse som
medbestämmandelagen och i vissa fall även styrelserepresentationslagen

AU 1980/81:21

137

har fått för fackföreningarnas möjlighet att påverka de nu aktuella frågorna
både beträffande en arbetsgivares ansökan om statligt stöd och i fråga om
beslutets genomförande.

LO och TCO anför som skäl för kravet att kollektivavtal skall vara
tecknat på arbetsplatser och att en sådan ordning garanterar att avtalsenliga
löne- och anställningsvillkor tillämpas. Departementschefen framhåller
i denna fråga att det är en självklar utgångspunkt att de företag som
kommer i åtnjutande av olika former av statligt stöd följer de kollektivavtal
som gäller och att de även i övrigt rättar sig efter arbetsmarknadens
spelregler. Det är alltså ett naturligt krav att alla anställda som berörs av
statliga stödåtgärder uppbär lön och andra förmåner som är i nivå med
branschens kollektivavtal. Detta innebär dock inte enligt departementschefen
att kollektivavtalsbundenhet bör vara ett formellt krav vid samhälleliga
stödinsatser. Ett sådant krav, som skulle innebära avtalstvång och
organisationstvång, strider enligt departementschefen vidare mot grundläggande
principer på svensk och internationell arbetsmarknad. Ett stort
antal, framför allt mindre, arbetsplatser i detta land skulle vidare i så fall
ställas utanför de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Om kollektivavtal
saknas, bör dock enligt propositionen det kravet ställas att de anställda
uppbär lön och andra anställningsförmåner som är jämförbara med dem
som utgår enligt kollektivavtal inom branschen.

Frågan om det fackliga inflytandet i stödärenden behandlas i tre motioner.
1 den socialdemokratiska partimotionen 2106 föreslås att statligt arbetsmarknadsstöd
endast får utgå till företag som tecknat kollektivavtal
samt att ansökan om sådant stöd alltid skall innehålla yttrande från berörd
facklig organisation. Motionärerna reagerar mot att företag vilka inte fullt
ut bär sitt samhällsansvar när det t.ex. gäller miljövård, arbetarskydd,
löner och övriga anställningsvillkor samt inbetalning av skatter och avgifter
skall kunna erhålla olika former för statligt finansiellt stöd. Ett sätt
att förhindra att så sker är enligt motionen att ge de anställda i företagen
ökat inflytande över stödverksamheten. Propositionens förslag innebär
enligt motionärerna ett minskat inflytande i förhållande till dagens situation.
Socialdemokraterna pekar slutligen på svårigheterna att i praktiken
kontrollera att villkoret är uppfyllt att de anställda har löne- och övriga
anställningsförmåner i nivå med kollektivavtalet i branschen.

I vpk-motion 2112 föreslås att som villkor för stöd skall gälla att den
berörda fackliga organisationen tillstyrker. Motionärerna motiverar detta
med att det är den lokala fackliga organisationen som bäst känner till
förhållandena på arbetsplatsen.

Margit Odelsparr m.fl. (c) pekar i sin under allmänna motionstiden
väckta motion 1432 på vissa olägenheter med att varierande regler gäller
för att företag skall kunna erhålla arbetsmarknadspolitiskt stöd. 1 en del
fall har enbart stöd kunnat utgå efter godkännande av de fackliga organisationerna.
I andra fall har länsarbetsnämnderna fått göra bedömningen om

AU 1980/81:21

138

en arbetsgivare uppfyller de ekonomiska och sociala krav som kan ställas.
Frågan om vilka krav som skall ställas på lön och sociala förmåner har
därvid i en del fall varit oklar. Även om det är angeläget att arbetsgivare
tecknar kollektivavtal i så stor utsträckning som möjligt, kan enligt motionärerna
i en del fall de uppställda kraven bli orimliga. Många småföretag
har exempelvis avstått från att anordna beredskapsarbeten till följd av krav
på kollektivavtal.

Motionärerna anser att man bör finna smidigare regler för företag som
söker arbetsmarknadspolitiskt stöd. Motionärerna föreslår att AMS får ta
hela eller delar av arbetsgivaransvaret för personer som bereds anställning
i småföretag som uppbär arbetsmarknadspolitiska bidrag men som saknar
kollektivavtal med de anställda.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att det finns ett behov av
mer enhetliga och entydiga regler för arbetsmarknadsmyndigheternas
handläggning av arbetsmarknadspolitiska stödärenden. Med den föreslagna
huvudregeln att berörda arbetstagarorganisationer bereds tillfälle att
yttra sig innan beslut om stöd fattas skapas större klarhet i fråga om den
fackliga organisationernas roll samtidigt som dessa får ett berättigat inflytande.
Utskottet vill härutöver hänvisa till vad som tidigare sagts i betänkandet
avseende de fackliga organisationernas inflytande vid beslut om det
s. k. äldrestödet inom tekoindustrin.

Den här redovisade inställningen stämmer överens med utskottets i flera
sammanhang tidigare deklarerade uppfattning (se senast AU 1980/81: 23, s.
30). Ett absolut krav på kollektivavtal skulle förutom att det inte kan
accepteras av principiella skäl medföra att ett stort antal mindre arbetsplatser
i praktiken skulle ställas utanför de arbetsmarknadspolitiska insatserna.
De uttalade farhågorna att avsaknaden av kollektivavtal skulle kunna
innebära att stöd ges till företag som inte följer praxis i branschen i fråga
om löner m. m. finns det knappast något fog för med hänsyn till att de
ansvariga instanserna har att kontrollera att stödvillkoret om att förmåner i
nivå med kollektivavtal i branschen tillämpas på arbetsplatsen.

Vad utskottet anfört innebär att propositionens förslag i denna del tillstyrks.
Utskottet avstyrker sålunda yrkandena i den socialdemokratiska
partimotionen 2106 och i vpk-motion 2112. Propositionens förslag att de
fackliga organisationerna skall beredas tillfälle att yttra sig innan beslut om
stöd fattas står f. ö. i samklang med yrkandet härom i motion 2106.

De nya regler som föreslås bör i huvudsak tillgodose syftet med motion
1432. Inte heller denna bör därför föranleda någon åtgärd.

Den arbetsmarknadspolitiska forskningen

Expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor (EFA)
tillsattes år 1967 för att ta initiativ till och biträda vid uppläggning av
forskning och utredningsverksamhet rörande arbetsmarknadspolitikens effekter.

AU 1980/81:21

139

I proposition 126 (s. 140-144) redovisas vissa synpunkter på den arbetsmarknadspolitiska
forskningen. Utgångspunkten är en rapport, Forskning
kring arbetsmarknadspolitikens effekter — ett forskningsprogram, som
EFA tagit fram. I rapporten har EFA utvecklat och sammanfattat sina
synpunkter på behoven och inriktningen av påböljade och framtida forskningsinsatser.
Utifrån en analys av några centrala utvecklingstendenser på
den svenska arbetsmarknaden ger EFA förslag till sådan forskning som
man anser vara av speciell vikt för utformningen och värderingen av
framtida arbetsmarknadspolitiska insatser.

Enligt EFA:s forskningsprogram bör den fortsatta forskningen omfatta
två huvudområden, nämligen

- grundläggande forskning kring arbetsmarknadens funktionssätt

- utvärdering och uppföljning av arbetsmarknadspolitiken.

Det första huvudområdet omfattar forskning inom de två projektområdena
arbetskraftsutbudets bestämningsfaktorer och arbetskraftsefterfrågans
bestämningsfaktorer.

Det andra huvudområdet omfattar forskning inom projektområdena avvägningen
mellan arbetsmarknadspolitik och andra politikgrenar och utvärdering
och uppföljning av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

EFA framhåller i programmet att det är angeläget att forska kring frågan
hur arbetskraftsutbudet bestäms och kring hur förändringar i rörligheten
(extern och intern samt yrkesmässig, geografisk och branschmässig) påverkar
arbetsmarknadens funktionssätt. För att framgångsrikt kunna stabilisera
arbetskraftsefterfrågan och påverka dess sammansättning krävs
enligt EFA mer kunskap om hur denna bestäms.

I EFA:s senaste betänkande (SOU 1978:60) diskuteras arbetsmarknadspolitikens
stabiliseringspolitiska roll och i samband därmed restes frågan
om vilken omfattning arbetsmarknadspolitiken kan ha utan att bli överbelastad.
För att kunna belysa detta behövs bl. a. studier kring avvägningen
både mellan olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder och mellan arbetsmarknadspolitiken
och övriga ekonomisk-politiska åtgärder. Med hänsyn
till konflikten mellan sysselsättningsnivå och inflationsgrad bör enligt EFA
också närmare utvärderas företagsinriktade åtgärder i form av sysselsättningsstöd
för att upprätthålla eller öka sysselsättningen.

I propositionen anmäls vidare att AMS bl. a. betonat att insatserna för
de handikappade bör bedömas även i ett samhällsekonomiskt perspektiv
och med hänsyn till effekterna på den offentliga ekonomin. Departementschefen
delar denna uppfattning.

I propositionen uttalar statsrådet Eliasson att EFA:s förslag till arbetsmarknadspolitisk!
forskningsprogram är en lämplig utgångspunkt för det
fortsatta arbetet. Han framhåller även att det är nödvändigt att EFA följer
upp och kontinuerligt förnyar programmet för forskning kring arbetsmarknadspolitikens
effekter. I sammanhanget påpekas att det programmet inte
täcker den utanför EFA:s område bedrivna forsknings- och utrednings -

AU 1980/81:21

140

verksamhet om invandringen, som samordnas av expertgruppen för invandringsforskning
(EIFO), och om arbetsmiljön och arbetsplatsers problem,
som bl. a. bedrivs inom arbetslivscentrum.

EFA har hittills verkat som kommitté. Denna organisationsform har
enligt propositionen visat sig kunna ge förutsättningar för flexibilitet i
arbetets uppläggning och inriktning. EFA har dock inte de tidsbegränsade
utredande uppgifter som normalt gäller för en kommitté. Det finns därför
skäl att på liknande sätt som vad gäller den under industridepartementet
hörande expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) ta
hänsyn till detta och anpassa EFA:s organisationsform. EFA:s verksamhet
bör därför ges en mer permanent karaktär än kommittéformen.

1 budgetpropositionen aviserades en ombildning av EFA till en delegation
för arbetsmarknadspolitisk forskning. Det framhålls nu att en sådan
ombildning bör komma till stånd och att det är önskvärt att EFA därvid
samlokaliseras med institutet för social forskning (SOFI) vid Stockholms
universitet. Kontakter kommer att tas med Stockholms universitet i denna
fråga. Förslaget är inte avsett att föranleda någon ändring av EFA:s
nuvarande sammansättning och arbetssätt.

Delegationens viktigaste uppgift skall liksom hittills vara att initiera,
stödja och samordna arbetsmarknadspolitisk forskning samt se till att
forskningsresultaten blir kända och tillgängliga för beslutsfattare och andra
intressenter. En annan betydelsefull uppgift för delegationen är att kontinuerligt
följa forskningsarbetet inom det arbetsmarknadspolitiska området.
Kontakter med forskare och forskningsorgan inom detta och angränsande
områden bör kontinuerligt hållas för utbyte av forskningsrön.

Slutligen i detta avsnitt anför statsrådet Eliasson att det ankommer på
regeringen att besluta om hur EFA:s verksamhet skall bedrivas och att han
kommer att föreslå regeringen att fr. o.m. den 1 juli 1981 organisera verksamheten
i huvudsak enligt vad som anförs i propositionen.

Utskottet har för sin del inget att invända mot vad som anförs i propositionen
om den arbetsmarknadspolitiska forskningen.

Arbetstidsfrågor

I proposition 126 behandlas på s. 144-151 vissa arbetstidsfrågor. Det
konstateras bl. a. att den faktiskt arbetade tiden per sysselsatt minskat
under 1970-talet. Utskottet har belyst detta i diagram 2. År 1970 låg
medelarbetstiden på 39,3 timmar per vecka. Fram till år 1980 minskade
medelarbetstiden med 3,2 timmar till 36,1 timmar per vecka. Under 1970-talet har samtidigt antalet sysselsatta ökat med ca 270000 personer. Av
redovisningen i propositionen framgår att om den genomsnittliga arbetstiden
per sysselsatt hade varit lika stor under år 1979 som under år 1970 så
skulle antalet sysselsatta i stället ha sjunkit med totalt ca 230000 personer.
En betydande del av minskningen i medelarbetstiden beror på att allt fler

AU 1980/81:21

141

arbetar deltid. Under 1970-talet har nämligen antalet deltidsarbetande ökat
med ca 30000 per år. Var fjärde sysselsatt arbetar numera vanligen deltid.
Frågan belyses i diagram 3.

Delegationen för arbetstidsfrågor (DELFA) har till uppgift att studera
arbetstidsfrågor och bl. a. förse avtalsparterna med analyser av arbetstidsförkortningars
effekter på ekonomi, sysselsättning, deltidsarbete, familjeförhållande
och fritidsvanor. Delegationen presenterade år 1979 rapporten
Arbetstiderna inför 1980-talet (SOU 1979:48).

Delegationen redovisar beräkningar av utfallet av en arbetstidsförkortning
på 2,5 timmar under 1980-talets första år. Olika sätt att kompensera
arbetstidsförkortningen diskuteras. En arbetstidsförkortning kan antingen
mötas med ett ökat arbetskraftsdeltagande eller produktivitetsökningar.
Samtidigt påpekas möjligheten att öka arbetskraftsutbudet bland de deltidsarbetande.
Delegationen refererar till beräkningar som visar att en
ökning av de deltidsarbetande kvinnornas arbetstid till männens genomsnitt
skulle betyda lika mycket för de totala arbetskraftstillgångarna som
en ökning av kvinnornas arbetskraftstal till männens nivå.

Tidigare arbetstidsförkortningar har till viss del kompenserats genom
ökad produktivitet främst inom industrin. Delegationens kalkyler visar
arbetstidsförkortningens effekter med olika antaganden om arbetskraftsdeltagande,
produktivitetsutveckling och arbetstidsförkortningens genomslag
på de deltidsarbetandes arbetstider. Om produktionen inte skall minska
krävs enligt kalkylerna en betydande sysselsättningsökning även om en
del av arbetstidsförkortningen kan kompenseras med ökad produktivitet.
Särskilt stora nyrekryteringsbehov skulle uppstå inom den offentliga sektorn.

1 DELFA:s rapport presenteras beräkningar som visar storleken av de
potentiella arbetskraftstillgångarna i landet. Man konstaterar bl. a. att en
stor del av de personer som står utanför arbetskraften har olika förvärvshinder
och att de regionala skillnaderna är betydande. En minskning av
arbetstiden med 2,5 timmar per vecka skulle inom Storstockholmsområdet
få till följd att arbetskraften inte skulle räcka till. I flera Norrlandslän finns
däremot arbetskraftsresurser som motsvarar en sänkning av arbetstiden
med 5 timmar per vecka.

Delegationen framhåller att det är arbetsmarknadens parter som skall
bestämma tidpunkten för kommande generella arbetstidsförkortningar.
Sänkt arbetstid är ett alternativ till materiella standardökningar. En arbetstidsförkortning
förutsätter därför att medborgare och myndigheter är väl
medvetna om att utrymmet för konsumtionsökningar och resurskrävande
reformer därigenom blir mindre. I anslutning till de redovisade kalkylerna
konstaterar delegationen att det är viktigt att följa deltidsarbetets utveckling
och de bakomliggande orsakerna.

Delegationen uttrycker vidare farhågor inför möjligheterna att kompensera
arbetstidsbortfallet inom den offentliga sektorn. Här måste t. ex.

AU 1980/81:21

142

beaktas den långa utbildningstid som krävs för att internt utbilda vissa
yrkeskategorier inom speciella verksamhetsområden, t. ex. inom det militära
försvaret. De regionala skillnaderna i sysselsättningsgrad och näringsgrensfördelning
utgör vidare enligt delegationens uppfattning en betydande
restriktion inför en mer omfattande arbetstidsförkortning under de närmaste
åren.

Delegationen avvisar tanken att arbetstidsförkortningar skall användas
för att bekämpa arbetslöshet och undersysselsättning.

Statsrådet Eliasson framhåller för sin del bl. a. att en framtida arbetstidsförkortning
kommer att få ett stort genomslag på arbetsmarknaden. Stora
nyrekryteringsbehov kommer företrädesvis att uppstå i de personalintensiva
delarna av tjänstesektorn. Kraven på arbetsmarknadspolitiken skulle
också öka väsentligt. För att täcka produktionsbortfallet vid en arbetstidsförkortning
behövs ett ökat arbetskraftsdeltagande från grupper med låga
sysselsättningsgrader t. ex. kvinnor och arbetshandikappade. Nya krav
kommer att ställas på en anpassning av arbetstillfällena till de nytillträdande
gruppernas önskemål och på en förbättrad samhällsservice. En
arbetstidsförkortning kommer även att öka kraven på rörlighet på arbetsmarknaden,
vilket kan leda till stora regionala spänningar.

När det gäller möjligheterna att genomföra en generell arbetstidsförkortning
anför statsrådet Eliasson att det samhällsekonomiska läget för överskådlig
tid inte ger utrymme för en sådan reform. 1 sammanhanget framhåller
han dock att det finns motiv som talar för en fortsatt sänkning av
arbetstiden och nämner därvid kravet på ökad jämställdhet mellan kvinnor
och män i såväl yrkesliv som hemarbete samt behov av mer tid för
engagemang i samhällsarbetet. Statsrådet Eliasson anser att det är viktigt
att regeringen tillsammans med arbetsmarknadens parter kontinuerligt
följer frågan om en framtida arbetstidsförkortning, även om tidpunkten för
en kommande arbetstidsförkortning nu synes ligga långt fram i tiden.

Enligt statsrådet kan flera principiella invändningar riktas mot ett synsätt
som innebär att arbetslöshetsproblem och undersysselsättning skulle
kunna lösas genom en uppdelning av arbetstillfällena.

Slutligen anför han synpunkter på deltidsarbetets utveckling. Enligt
propositionen tyder vissa förhållanden på att ökningen av deltidsarbetet
kommer att fortsätta under 1980-talet. Det finns därvid en betydande risk
för en allt fastare uppdelning av arbetsmarknaden i heltidssysselsatta män
och deltidssysselsatta kvinnor. Ser man till näringsgrensfördelningen förstärks
bilden ytterligare.

För att bryta denna utveckling krävs enligt propositionen bl. a. ökade
möjligheter till deltidsarbete på manligt dominerade yrkesområden - både
för män och kvinnor. En sådan utveckling motiveras inte bara med kraven
på ökad jämställdhet utan även med arbetsorganisatoriska skäl. Departementschefen
säger avslutningsvis att det finns skäl som talar mot en
begränsning av deltidsarbetet som sådant. En sådan åtgärd skulle försämra

AU 1980/81:21

143

sysselsättningsmöjligheterna för främst hundratusentals kvinnor som står i
begrepp att träda ut på arbetsmarknaden. Man bör i stället sträva efter att
förbättra de deltidsanställdas villkor.

I tre motioner behandlas arbetstid sfrågor.

Socialdemokraterna tar i motion 1433 upp frågan ur aspekten att arbetstidens
förläggning kan vara ett förvärvshinder. En ökad flexibilitet i utläggningen
av arbetstiden bör enligt motionärerna komma till stånd. Samtidigt
är det viktigt att den nuvarande könssegregeringen av arbetsmarknaden
motverkas. I motionen framhålls vidare att många kvinnor har en sådan
arbetsbörda i hemmet att deltidsarbete blivit deras enda möjlighet till
förvärvsarbete. De alltjämt ensidiga könsrollerna leder därigenom till en
kraftig könsskillnad i fråga om arbetstiden och ställningen på arbetsmarknaden.
Avslutningsvis hävdar motionärerna att det är angeläget att de
deltidsarbetande får praktiska möjligheter att övergå till heltidsarbete.
Målet måste vara ett samhälle där män och kvinnor deltar i arbetslivet och
familjelivet i samma utsträckning och på lika villkor.

I motion 205 av Lars Werner m. fl. (vpk) framhålls att den totala omfattningen
av deltidsarbeten bör minska till förmån för en allmän arbetstidsförkortning.
De sociala förmånerna bör enligt motionen vidare utgå oavsett
arbetstidens längd. Regeringen bör utarbeta förslag i detta syfte i tillämpliga
lagar. Motionärerna vill också ha en sådan ändring i lagen om anställningsskydd
att arbetsgivaren skall vara skyldig att före nyanställningar
erbjuda redan anställd med deltidsarbete förlängd arbetstid. Slutligen föreslås
att riksdagen skall uttala att arbeten som är så fysiskt tunga eller
skadliga för hälsan på annat sätt att de inte kan utföras på heltid skall
kompenseras med heltidslön. Vpk förordar dessutom i motion 2112 att en
nedtrappning av arbetstiden bör påböijas med sextimmarsdagen som mål.

Frågor som hänger samman med de anställdas arbetstider kommer otvivelaktigt
att få en avgörande betydelse för möjligheterna att ytterligare öka
antalet sysselsatta under 1980-talet. Långtidsutredningen bygger sina kalkyler
bl. a. på en fortsatt sänkning av medelarbetstiden. Utredningen räknar
inte med någon större ökning av antalet arbetade timmar enligt alternativ
1 (+0,4%) och rent av en minskning (-2%) enligt alternativ 2 men
kalkylerar ändå med en ökning av sysselsättningen med 244000 personer
enligt alternativ 1 och 139000 personer enligt alternativ 2.

En fortsatt ökning av antalet arbetstillfällen i landet förutsätter därför
enligt långtidsutredningen även fortsättningsvis en nyrekrytering av deltidsarbetande
vid landsting och kommuner. Omräknat till heltidsarbetande
skulle sysselsättningen enligt långtidsutredningens alternativ I öka med
endast ca 23000 fram till år 1985.

Utskottet har i ett inledande avsnitt diskuterat konsekvenserna av långtidsutredningens
beräkningar. 1 det nu förevarande sammanhanget kan det
vara anledning att ta upp frågan om deltidsarbetets utveckling från bl.a.
jämställdhetssynpunkt. Det föreligger en klar risk för att uppdelningen av

AU 1980/81:21

144

arbetsmarknaden i heltidssysselsatta män och deltidssysselsatta kvinnor
skall bli alltmer befäst i framtiden. En sådan utveckling strider mot samhällets
ambitioner på jämställdhetsområdet som de framställs i t. ex. den
socialdemokratiska partimotionen 1433. Målet bör vara ett samhälle där
män och kvinnor deltar i arbetslivet och familjelivet i samma utsträckning
och på lika villkor. Det finns alltså anledning att under de kommande åren
ägna en ökad uppmärksamhet åt deltidsarbetet och dess konsekvenser i
olika hänseenden.

När det gäller de konkreta yrkandena i vpk-motionerna 205 och 2112 vill
utskottet anföra följande. Frågan om en arbetsförkortning till sex timmars
arbetsdag har nyligen prövats av socialutskottet (SoU 1980/81:32). Socialutskottet
anför bl. a. att det ankommer på arbetsmarknadens parter att
avgöra vilka prioriteringar som skall göras vid valet mellan olika former för
uttag av standardhöjningar. Socialutskottet framhöll vidare att det samhällsekonomiska
läget är sådant att det inte är realistiskt att nu ta ställning
till genomförandet av en så resurskrävande reform som en sådan arbetstidsförkortning
skulle innebära. Arbetsmarknadsutskottet delar denna
uppfattning och avstyrker yrkandena härom. Den andra av motionärerna
upptagna frågan om ekonomisk kompensation för fysiskt tunga arbeten bör
inte avgöras av riksdagen utan av parterna på arbetsmarknaden. Motionerna
avstyrks alltså även i den delen.

I motion 205 yrkar vpk vidare att sociala förmåner skall utgå oavsett
arbetstidens längd. Regeringen bör åläggas att föreslå erforderliga ändringar
i tillämpliga lagar. Utskottet behandlade så sent som i höstas ett liknande
yrkande. Utskottet anförde därvid i sitt av riksdagen godkända betänkande
AU 1980/81:9 (s. 17) bl. a. att de deltidsarbetande successivt fått en
bättre ställning i fråga om anställnings- och sociala förmåner. Samtidigt
konstaterade utskottet att de deltidsarbetande på vissa punkter har sämre
förmåner än andra grupper. I sammanhanget hänvisade utskottet till att
frågor av det slaget prövas i olika utredningssammanhang. Med hänvisning
därtill och då flertalet av de kvarstående ojämnheterna tillhör det avtalsreglerade
området var utskottet inte berett att föreslå någon åtgärd på
grund av det då aktuella motionsyrkandet. Utskottet har samma uppfattning
i dag och avstyrker därför det nu behandlade motionsyrkandet.

I motionen begärs vidare att lagen om anställningsskydd ändras så att
arbetsgivare skall vara skyldig att före nyanställningar erbjuda redan anställd
med deltidsarbete förlängd arbetstid. Den av motionärerna aktualiserade
frågan har tidigare behandlats av utskottet. Utskottet har därvid
utgått från att anställningskommittén skulle överväga frågan (AU 1978/
79: 39). Det aktuella problemet tillhörde emellertid de frågor som kommittén
inte hann att gå in på innan arbetet avslutades. Utskottet förutsätter att
man inom arbetsmarknadsdepartementet överväger de frågor som återstod
i kommittéarbetet och aktualiserar dem i lämpligt sammanhang. Utskottet
vill särskilt framhålla att frågan om deltidsarbetandes rätt till heltid disku -

AU 1980/81:21

145

terats under lång tid och att riksdagen tidigare uttalat att den frågan bör
utredas utan dröjsmål. Detta uttalande har fortfarande giltighet.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna 205 och 2112 i nu
förevarande delar.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer
Riktlinjer m. m.

1. beträffande riktlinjerna för arbetsmarknadspolitiken res. I (s)

att riksdagen med avslag på motionerna

A. 1980/81:2106. yrkande I,

B. 1980/81:484 och 1980/81:2112 yrkandena 1, 9 och 13
godkänner vad som förordats i proposition 1980/81:126 i motsvarande
del,

2. beträffande åtgärder inom företagen för att trygga sysselsätt- res. 2 (s)

ningen s. y. I (m)

att riksdagen avslår motion 1980/81:2111,

3. beträffande arbetsmarknadspolitikens allmänna inriktning för res. 3 (s)

budgetåret 1981/82

att riksdagen - med avslag på motionerna 1980/81: 1434 yrkande
I, 1980/81:2106 yrkande 2, 1980/81:2191 yrkandena
1-7 samt 1980/81:2193 yrkande 6 - godkänner vad utskottet
anfört.

Arbetsmarknadspolitiska fonder

4. att riksdagen antar det genom proposition 1980/81: 145 fram- res. 4(s)

lagda förslaget till lag om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsersättning
och utbildningsbidrag,

5. att riksdagen med bifall till proposition 1980/81: 145 samt med
avslag på motion 1980/81:2094 godkänner de i propositionen
förordade riktlinjerna för finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen,
det kontanta arbetsmarknadsstödet, arbetsmarknadsutbildningen
och den yrkesinriktade rehabiliteringen,

6. att riksdagen med bifall till proposition 1980/81: 145 godkänner
de i propositionen förordade grunderna för användning av
behållningen på arbetslöshetsfonden och arbetsmarknadsutbildningsfonden,

7. att riksdagen med bifall till proposition 1980/81: 145 medgeratt
riksförsäkringsverket får disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret
om högst 100000000 kr. för de ändamål som har
angetts i propositionen,

10 Riksdagen 1980181. 18 sami. Nr 21

AU 1980/81:21

146

Arbetsmarknadsverket

8. beträffande arbetsvägledare att riksdagen avslår motion 1980/
81:810,

9. beträffande huvudmannaskapet för vapenfriverksamheten
att riksdagen avslår motion 1980/81: 1829,

10. beträffande överförande av arbetsuppgifter från arbetsmarknadsverket
till kommuner och länsorgan

att riksdagen avslår motion 1980/81: 1920,

11. beträffande nya organisationsformer för arbetsmarknadsverket att

riksdagen avslår motion 1980/81: 1440.

12. beträffande utredning om fristående arbetsförmedlingar
att riksdagen avslår motion 1980/81: 822,

13. beträffande länsarbetsnämndernas sammansättning
att riksdagen avslår motion 1980/81:188,

14. beträffande beredskapsarbeten i AMS egen regi

att riksdagen med anledning av motionerna 1980/81: 1053,
1980/81:1431 samt 1980/81:1839 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

15. beträffande byggarbetsplaneringen att riksdagen avslår motion
1980/81:614,

Arbetsmarknadsservice

16. att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:126 antar det
till propositionen fogade förslaget till lag om ändring i
kommunalskattelagen 11928:370),

17. beträffande reduktion av starthjälpsbeloppen

att riksdagen avslår motion 1980/81: 2113 yrkande 2,

18. beträffande slopande av traktamenten vid dubbel bosättning
att riksdagen med avslag på motionerna 1980/81: 2106 yrkande
7 och 1980/81:2112 yrkande 10 bifaller regeringens förslag i
proposition 1980/81: 126.

19. beträffande villkoren för flyttningsbidrag till ombytessökande
m. m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1980/81:1433 i motsvarande
del och 1980/81:2106 yrkande 8 bifaller proposition
1980/81:126 i motsvarande del,

20. beträffande bidrag vid återflyttning

att riksdagen avslår motion 1980/81:2113 yrkande 1,

21. beträffande stöd till byggnadsarbetare för s.k. veckopendling
att motion 1980/81:615 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

res. 5(s)
res. 5(s)

s. y. 2 (s)

res. 6(c)
res. 7(s)

res. 8(s)

res. 9(s)

AU 1980/81:21

147

22. beträffande avskaffande av reseersättning till arbetssökande
från Finland

att riksdagen avslår motion 1980/81:826,

23. beträffande åtgärder för att underlätta de flyttandes anpassning
till förhållandena på inflyttningsorten

att riksdagen avslår motion 1980/81:1433 i motsvarande del,

24. att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:126 samt med
avslag på motion 1980/81:2112 yrkande 8 i motsvarande del
godkänner de i propositionen förordade ändringarna av reglerna
för flyttningsbidrag att tillämpas fr. o.m. den I januari
1982 i den mån frågan inte behandlats i föregående punkter,

25. att riksdagen godkänner vad som förordats i budgetpropositionen,
bil. 15 B 1, i fråga om avveckling av starthjälp och
rörelselån till svenska medborgare som återvänder från utlandet,

26. beträffande tjänstledighet för att pröva nytt arbete
att riksdagen avslår motion 1980/81: 2106 yrkande 9,

27. att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag, bil.
15 B 1, samt med avslag på motion 1980/81:1089 yrkande 2 till
Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag
av I 055 873000 kr..

Arbetsmarknadsutbildning

28. beträffande översyn av arbetsmarknadsutbildningens mål och
inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1980/81: 1834 yrkande 2 och
1980/81:2112 yrkande 8 i motsvarande del.

29. beträffande utbildningsfonder i företag

att riksdagen avslår motion 1980/81: 1433 i motsvarande del,

30. beträffande oförändrad sysselsättning som villkor för den s. k.
20-kronan

att riksdagen avslår motionerna 1980/81: 1433 i motsvarande
del och 1980/81:2106 yrkande II,

31. beträffande utbildningsinsatser för medelålders och äldre
kvinnor

att riksdagen avslår motionerna 1980/81:1433 i motsvarande
del och 1980/81:1828 yrkande 5,

32. beträffande BAMU-kurser

att riksdagen avslår motionerna 1980/81: 1828 yrkande 2 och
1980/81:2191 yrkande 10.

33. beträffande åtgärder för ökad jämställdhet i arbetslivet

att riksdagen avslår motion 1980/81: 1828 yrkandena 1. 3 och 4,

res. 10(s)

res. 11 < s)

res. 12 (s)
res. 13 (s)

res. 14 (s)

res. 14(s)
res. 14(s)

AU 1980/81:21

148

34. beträffande stödundervisning inom arbetsmarknadsutbildningen att

riksdagen avslår motion 1980/81: 278,

35. beträffande kostnadsutvecklingen vid AMU-eentra
att riksdagen avslår motion 1980/81:625.

36. beträffande anslag till Arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen

dels med bifall till propositionerna 1980/81:145 och 1980/
81: 150 bilaga 3 till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret
1981/82 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 1901400000 kr..

dels avslår förslaget i budgetpropositionen, bil. 15 B 2. om
anslag till Bidrag till arbetsmarknadsutbildning för budgetåret
1981/82,

dels avslår motion 1980/81: 1834 yrkande I.
dels avslår motion 1980/81: 1434 yrkande 5,

Arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag

37. beträffande översyn av tolkningen av reglerna om lämpligt
arbete

att riksdagen avslår motion 1980/81:2106 yrkande 6,

38. beträffande arbets- och utbildningsvillkoren för ersättning vid
arbetslöshet

att riksdagen avslår motion 1980/81: 2113 yrkande 3,

39. beträffande avstängning från arbetslöshetsersättning vid svårigheter
att ordna barntillsyn

att riksdagen avslår motion 1980/81:610,

40. beträffande stöd till arbetslösa för start av eget företag
att riksdagen avslår motion 1980/81: 1484.

41. beträffande medelsbehovet för arbetslöshetsersättningar och
utbildningsbidrag m. m.

att riksdagen

dels med bifall till propositionerna 1980/81: 145 och 1980/
81: 150 bil. 3 till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag
för budgetåret 1981/82 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 2423 300000 kr..
dels avslår förslaget i budgetpropositionen, bil. 15 B 4, om
anslag till Kontant stöd vid arbetslöshet.
dels avslår motion 1980/81:1434 yrkandena 4 och 6,

res. 15 (s)

res. 16 (s)

res. 17(1 s)

res. 18 (s>

AU 1980/81:21

149

Sysselsättnings skapande åtgärder

42. att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:126 godkänner s. y. 3 (s)

de i propositionen förordade reglerna för omställningsbidrag

till företag vid lokala sysselsättningskriser,

43. att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:126 samt med
avslag på motion 1980/81:2112 yrkande 12 godkänner de i
propositionen förordade reglerna för tillfällig rekryteringsstirnulans
till företag inom tillverkningsindustrin,

44. beträffande de fackliga organisationernas inflytande på äldre- res. 19 (s)

stödet inom tekoindustrin

att riksdagen avslår motion 1980/81:14% yrkande 1,

45. beträffande en framtida avveckling av äldrestödet inom te- res. 19 (s)

koindustrin

att riksdagen avslår motion 1980/81:1496 yrkande 2.

46. att riksdagen med anledning av budgetpropositionen, bil. 15 B
3, i motsvarande del godkänner vad utskottet förordat om
ändrade bestämmelser för tillfälligt sysselsättningsbidrag för
äldre arbetskraft inom tekoindustrin, i den mån frågan inte
behandlats i föregående punkter,

47. beträffande ökad användning av medlen till beredskapsarbeten
för produktiva investeringar

att riksdagen avslår motion 1980/81:1814,

48. beträffande fler beredskapsarbeten på vägar i Skåne
att riksdagen avslår motion 1980/81:1058,

49. beträffande en ökad medelsram för beredskapsarbeten i
Skaraborgs län

att riksdagen avslår motion 1980/81:277 yrkande 2,

50. beträffande siktröjning på vägar som beredskapsarbete
att riksdagen avslår motion 1980/81:813,

51. beträffande uppförande av ett nytt polishus i Mjölby som beredskapsarbete att

riksdagen avslår motionerna 1980/81:1437 och 1980/

81:1825,

52. beträffande markavvattning i Västerbotten och Norrbotten
som beredskapsarbete

att riksdagen avslår motion 1980/81:1820,

53. beträffande reparation och underhåll av flottleden i Pite älv
som beredskapsarbete

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:481 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

54. att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS att
under budgetåret 1981/82 besluta om avskrivning av vissa lånefordringar
enligt förslaget i budgetpropositionen, bil. 15 B 3,

AU 1980/81:21

150

55. att riksdagen dels med bifall till förslagen i budgetpropositionen,
bil. 15 B 3, proposition 1980/81: 126 och proposition
1980/81: 150 bil. 3, dels med avslag på motionerna 1980/
81:1097, 1980/81:1426 och 1980/81:2191 yrkande 8 till
Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1981/82 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
2908 900000 kr.,

Ungdomar

56. att riksdagen med bifall till proposition 126 samt med avslag på
motionerna 1980/81: 1428, 1980/81:1822 yrkande 3 och 1980/
81: 2106 yrkandena 4 och 5 godkänner de i propositionen förordade
reglerna för rekryteringsstöd för långtidsarbetslösa ungdomar,

57. beträffande ett långsiktigt program för 1980-talet för sysselsättning
av ungdom m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1980/81: 1497 yrkandena 1, 3
och 4 samt 1980/81:2112 yrkandena 4 och 5,

58. beträffande en samhällsgarantiför ungdomars sysselsättning
att riksdagen avslår motion 1980/81: 1816,

59. beträffande beredskapsarbeten för ungdomar i åldern 16-17
år

att riksdagen avslår motion 1980/81:2191 yrkande 9,

60. beträffande återinförande av enskilda beredskapsarbeten för
ungdomar m.m.

att riksdagen avslår motion 1980/81: 1822 yrkandena 1 och 2,

61. beträffande definition av praktikbegreppet i lagen om anställningsskydd att

riksdagen avslår motion 1980/81: 1433 i motsvarande del,

62. beträffande befogenheter för länsarbetsnämnderna att ta fram
platser för obligatorisk praktik

att riksdagen avslår motion 1980/81:1433 i motsvarande del,

63. beträffande befogenhet för de lokala skolmyndigheterna att ta
fram praktikplatser

att riksdagen avslår motionerna 1980/81: 1497 yrkande 2 och
1980/81:2112 yrkande 3,

64. beträffande omvandling av kontant arbetsmarknadsstöd till
praktikarbete

att riksdagen avslår motion 1980/81: 1841,

65. beträffande stöd till nyföretagande och sysselsättning för arbetslösa
ungdomar

att riksdagen avslår motion 1980/81:1054,

res. 20 (s)

res. 21 (s)

res. 22 (s)

res. 23 <s>

res. 23 (s)

AU 1980/81:21

151

Arbetshandikappade och äldre

66. beträffande vidareutveckling av främjandelagen

att riksdagen avslår motion 1980/81: 1433 i motsvarande del.

67. beträffande utvärdering av anpussningsgrupperna i företagen
att riksdagen avslår motion 1980/81: 1433 i motsvarande del.

68. beträffande tillämpningsföreskrifter till främjandelagen m. m.
att riksdagen avslår motion 1980/81: 1089 yrkande I och 1980/
81: 2112 yrkande 2,

69. beträffande aktivering av anpassningsgrnpperna inom den
statliga sektorn

att riksdagen avslår motion 1980/81: 1802,

70. beträffande tillämpning av reglerna för omprövning av ungdomars
förtidspension

att riksdagen avslår motion 1980/81: 2106 yrkande 10.

71. beträffande utredning av rehabiliteringslön m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1980/81: 1089 yrkande 3 och
1980/81: 1433 i motsvarande del,

72. att riksdagen godkänner de i proposition 1980/81:126 förordade
grunderna för vilande förtidspension,

73. beträffande åtgärder för en solidarisk personalpolitik
att riksdagen avslår motion 1980/81:2106 yrkande 3,

74. beträffande förbättring av de äldres situation på arbetsmarknaden att

riksdagen avslår motion 1980/81: 1803.

75. beträffande aktionsprogram mot utslagning och arbetslöshet
att riksdagen avslår motionerna 1980/81:1068 och 1980/
81:2112 yrkande 6.

76. beträffande översyn av stödet till särskilda anordningar på
arbetsplatsen och till speciella arbetstekniska hjälpmedel

att riksdagen avslår motion 1980/81: 1433 i motsvarande del,

77. beträffande näringshjälp till personer med missbrnksprohlem
att riksdagen avslår motion 1980/81: 1827,

78. att riksdagen godkänner vad i budgetpropositionen, bil 15 C 3,
anförts om fortsatt försöksverksamhet med förhöjt lönebidrag
för svårt handikappade ungdomar under budgetåret 1980/81,

79. att riksdagen godkänner de i budgetpropositionen, bil. 15 C 3.
förordade riktlinjerna för anställning med lönebidrag att gälla
fr. o. m. den 1 juli 1981,

80. att riksdagen med bifall till budgetpropositionen, bil. 15 C 3.
och proposition 1980/81: 126 till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning
och sysselsättning för budgetåret 1981/82 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
1529030000 kr.,

res. 24 (s)
res. 24 (s)

res. 25 (s)
res. 26 (st

AU 1980/81:21

152

81. att riksdagen godkänner de i proposition 1980/81:126 förordade
ändringarna av reglerna för anställning med lönebidrag i
samband med utplacering från skyddat arbete,

82. beträffande arbetspsykologisk service åt anställda med lönebidrag att

riksdagen avslår motion 1980/81:811,

83. att riksdagen med bifall till förslaget i budgetpropositionen,
bil. 15 C 4. medger att regeringen vid behov får besluta om nya
platser för skyddat arbete under budgetåret 1981/82,

84. att riksdagen godkänner förslaget i budgetpropositionen, bil.
15 C 4, att medel motsvarande 135% av lönesumman (inkl.
lönebikostnader) för arbetstagarna i skyddat arbete anslås till
driften av verksamheten vid Stiftelsen Samhällsföretag,

85. att riksdagen med bifall till budgetpropositionen, bil. 15 C 4,
till Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag för budgetåret 1981/
82 anvisar ett förslagsanslag av 2054000000 kr.,

86. beträffande den skyddade verksamhetens inriktning

att riksdagen avslår motion 1980/81: 1433 i motsvarande del,

87. beträffande översyn av Stiftelsen Samhällsföretags verksamhet att

riksdagen avslår motion 1980/81: 1441 yrkande 2,

88. beträffande minskning av antalet anställda vid Stiftelsen Samhällsföretag
till förmån för anställning med lönebidrag

att riksdagen avslår motion 1980/81:824,

89. beträffande Stiftelsen Samhällsföretags regionalpolitiska uppgifter att

riksdagen avslår motion 1980/81:1833,

90. beträffande översyn av Stiftelsen Samhällsföretags marknadsföringsregler att

riksdagen avslår motionerna 1980/81:1421 och 1980/
81:1806,

91. beträffande Stiftelsen Samhällsföretags konkurrensmetoder
att riksdagen avslår motion 1980/81: 1441 yrkande 1,

92. att riksdagen godkänner de i budgetpropositionen, bil. 15 C 5,
förordade förändringarna i fråga om inriktning och organisation
av insatser för metodutveckling, forskning och utbildning
inom den yrkesinriktade rehabiliteringen,

93. beträffande medelsbehovet för yrkesinriktad rehabilitering att
riksdagen med avslag på motsvarande förslag i budgetpropositionen,
bil. 15 C 5, bifaller proposition 1980/81:145 och anvisar
till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1981/82 under
tolfte huvudtiteln ett reservationsanslag av 420400000 kr.

res. 27 (s)

AU 1980/81:21

153

94. beträffande lokalisering till Göteborg av ett centralt institut
inom den yrkesinriktade rehabiliteringen

att riksdagen avslår motionerna 1980/81: 1056 och 1980/
81:1808.

95. beträffande lokalisering till Skövde av ett centralt institut inom
den yrkesinriktade rehabiliteringen

att riksdagen avslår motion 1980/81:280,

96. beträffande tjänster vid AMS Ami-kansli m. m.
att riksdagen avslår motion 1980/81: 1831,

97. beträffande lokalisering av ett arbetsmarknadsinstitut för invandrare
till Olofström

att riksdagen avslår motion 1980/81: 1424,

Övriga frågor

98. att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag bil.
15 under tolfte huvudtiteln till B 5 Totalförsvarsverksamhet för
budgetåret 1981/82 anvisar ett förslagsanslag av 86378000 kr.,

99. att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag bil.
15 under tolfte huvudtiteln till B 6 Arbetsmarknadsverket:
Anskaffning av utrustning för budgetåret 1981/82 anvisar ett
reservationsanslag av 3000000 kr.,

100. att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag bil.
15 under tolfte huvudtiteln till B 7 Arbetsmarknadsverket:
Förvaltning av utrustning för budgetåret 1981/82 anvisar ett
reservationsanslag av 1 000 kr.,

101. att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag bil.
15 under tolfte huvudtiteln till B 11 Särskilt sysselsättningsbidrag
till Svenska Rayon AB för budgetåret 1981/82 anvisar ett
reservationsanslag av 5000000 kr.,

102. beträffande riktlinjer för fackligt inflytande pä frågor om statligt
stöd

att riksdagen med avslag på motionerna 1980/81:1432, 1980/
81:2106 yrkandena 12 och 13 samt 1980/81:2112 yrkande 14
godkänner vad som förordas i proposition 1980/81: 126 i denna
del,

103. beträffande reducering av arbetstiden m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1980/81: 205 och 1980/81:2112
yrkande 15,

104. beträffande arbetsmarknadspolitiken inför 1980-talet

att motion 1980/81: 1433 i motsvarande del och i den mån den
inte behandlats i föregående punkter inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.

res. 28 (s)

AU 1980/81:21

154

Stockholm den 21 maj 1981

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s). Arne Fransson
(c), Erik Johansson (s), Bernt Nilsson (s), Sten Svensson (m). Frida
Berglund (s), Pär Granstedt (c), Lars Ulander (s), Björn Eliasson (c). Eva
Winther (fp). Sune Johansson (s), Lahja Exner(s), Bengt Wittbom (m) och
Sonja Rembo (m).

AU 1980/81:21

155

RESERVATIONER

Anna-Greta Leijon. Erik Johansson. Bernt Nilsson, Frida Berglund,
Lars Ulander, Sune Johansson och Lahja Exner (alla s) har avgivit 26
reservationer till betänkandet. En reservation, nr 6, har avgivits av Arne
Fransson, Pär Granstedt och Björn Eliasson (alla c) och en reservation, nr
17, av Lahja Exner (s).

1. Riktlinjerna för arbetsmarknadspolitiken (mom. 1)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar "Utskottet
har” och slutar "av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer till alla delar i vad motionärerna anfört. En defensiv
ekonomisk politik av det slag de borgerliga regeringarna fört skapar
stora problem på arbetsmarknaden i form av både öppen och dold arbetslöshet.
En sådan ekonomisk politik lägger stora permanenta bördor på
arbetsmarknadspolitiken. Detta har tydligt framgått under det senaste året
då politiken fått direkt arbetslöshetsskapande effekter. Arbetsmarknadspolitiken
har inte kunnat bedrivas på det flexibla och fördelningspolitiskt
riktiga sätt som varit utmärkande under efterkrigstiden fram till 1970-talets
mitt.

Om vi skall nå de sysselsättningspolitiska mål som beskrivs i propositionen
är det nödvändigt med en ekonomisk politik av det slag socialdemokraterna
dragit upp riktlinjerna för. Först med en sådan bakgrund ter det
sig meningsfullt att gå närmare in på den framtida inriktningen av arbetsmarknadspolitiken.
Såsom motionärerna säger framstår förslagen i proposition
126 i den delen närmast som en inkonsekvens i regeringspolitiken.
De riktlinjer som regeringen dragit upp i propositionen är i och för sig i
flera avseenden okontroversiella men förutsättningarna för en effektiv
arbetsmarknadspolitik har successivt blivit allt sämre. Allmänt vill utskottet
framhålla att det på åtskilliga punkter dessutom är svårt att få grepp om
vad som är regeringens avsikt med de angivna riktlinjerna. Dessa är ofta
vagt formulerade och sinsemellan motsägelsefulla. Det sagda leder utskottet
till den ståndpunkten att det saknas skäl att i dag i sak ta ställning till de
presenterade riktlinjerna. Riksdagen bör alltså inte godkänna desamma. I
stället bör riksdagen uttala sig för att regeringen lägger om den ekonomiska
politiken och ger arbetsmarknadspolitiken en inriktning som stämmer med
intentionerna i den under allmänna motionstiden väckta socialdemokratiska
motionen 1433.

dels att utskottets hemställan under I bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjerna för arbetsmarknadspolitiken

att riksdagen — med avslag på regeringens förslag i proposition

AU 1980/81:21

156

1980/81:126 i motsvarande del samt motionerna 1980/81:484 och
1980/81:2112 yrkandena I, 9 och 13 — bifaller motion 1980/
81:2106 yrkande 1 och som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

2. Åtgärder inom företagen för att trygga sysselsättningen (mom. 2 — motiveringen) De

socialdemokratiska reservanterna anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 39 börjar ”Utskottet delar” och slutar på s. 40 ”av
motionen” bort ha följande lydelse:

Det är viktigt att vi bibehåller synsättet att den första försvarslinjen mot
arbetslöshet går i företagen. Det bör därför vara ett gemensamt intresse för
ledningar i företag och dess anställda att vidta åtgärder som håller uppe
sysselsättningen. I motion 2111 betonar Bengt Wittbom m.fl. (m) denna
synpunkt och framhåller att det gemensamma ansvaret bör leda fram till
åtgärder som företas i samförstånd. De åtgärder motionärerna tänker sig är
emellertid anmärkningsvärda på det sättet att de ensidigt belastar de anställda.
I stort sett går de ut på att de anställda skall arbeta mer och avstå
från sina avtalsenliga förmåner. Enligt utskottets uppfattning kan en uppläggning
som innebär en så ensidig inriktning knappast vara en framkomlig
väg för att lösa problemen. Motionen avstyrks därför.

Som framgår av vad utskottet tidigare anfört har utskottet en positiv
inställning till att de anställda får ett ökat ansvar för att sysselsättningen
upprätthålls i företagen. Ett sådant ökat ansvar måste motsvaras av ett
större inflytande över företagens skötsel. De anställdas kunskaper och
initiativ måste tillvaratas på ett bättre sätt än f. n. Hur detta skall gå till i
praktiken finns det inte anledning att gå närmare in på i detta sammanhang,
men utskottet vill peka på att en förutsättning är en vidareutveckling av
den arbetsrättsliga lagstiftningen, i första hand medbestämmandelagen,
och införande av ett direkt ekonomiskt inflytande för de anställda genom
anordningar av typ löntagarfonder.

3. Arbetsmarknadspolitikens allmänna inriktning budgetåret 1981/82

(mom. 3)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar ”Innan
utskottet” och på s. 46 slutar ”inträffar därefter” bort ha följande lydelse:

Som tidigare framhållits har regeringens ekonomiska politik varit passiv
och saknat framåtsyftande inslag. Detta har lett till en bristande investeringsvilja
och en allmänt svag tillväxt i ekonomin. Detta har i sin tur fått
negativa konsekvenser för sysselsättningen. Med tanke på framtiden är
den starka tillbakagången av industrisysselsättningen det senaste året di -

AU 1980/81:21

157

rekt alarmerande. De fulla effekterna har vi ännu inte sett. men det finns
anledning att befara svåra störningar med höga arbetslöshetstal nästa höst
och vinter. Att regeringen för en politik som får så negativa konsekvenser
för sysselsättningen beror antingen på dåligt handlag eller på att man
numera i praktiken har en lägre ambitionsnivå för sysselsättningspolitiken.
Möjligen är det fråga om en kombination av båda dessa förklaringsgrunder.

I vilket fall som helst kan utskottet inte acceptera en politik av detta slag.

Mot bakgrund av det starkt försämrade sysselsättningsläge som kan
befaras till hösten och vintern vill utskottet förorda att man nu sätter in
väsentligt större resurser på arbetsmarknadssidan än vad regeringen föreslagit
i kompletteringspropositionen. De socialdemokratiska förslagen,
som har stöd i AMS framställning till regeringen, är enligt utskottets
uppfattning den riktiga utgångspunkten för de satsningar som är nödvändiga.
Riksdagen bör alltså utöver regeringens förslag anvisa I 500 milj. kr.
för beredskapsarbeten och dessutom ge regeringen i uppdrag att med hjälp
av finansfullmakten täcka de ytterligare kostnader för arbetsmarknadsutbildning
som kan komma att uppstå om man skall nå de uppställda målen.
Om AMS och länsarbetsnämnderna skall ha möjlighet att möta den väntade
ökningen av arbetslösheten till hösten och vintern måste planeringen
komma i gång nu. Att dröja ytterligare en tid och kanske först under sista
kvartalet i år ge klartecken till mera kraftfulla åtgärder kan leda till att
regeringen helt mister sin redan svaga kontroll över utvecklingen och att
arbetslösheten ökar kraftigt. Man kan f.ö. inte på något sätt utesluta att
det utöver vad socialdemokraterna nu föreslår kan bli nödvändigt med
ytterligare insatser längre fram. Socialdemokraterna har förutsett detta då
de begär att regeringen redan nu bör föranstalta om planering för ytterligare
utbyggnad av arbetsmarknadsutbildningen. Även i denna fråga biträder
utskottet alltså motionen.

När det gäller inriktningen av beredskapsarbetena vill utskottet framhålla
att det är önskvärt med en ökad satsning på byggnads- och anläggningsarbeten.
Dessa tar visserligen stora resurser i anspråk om man ser till
dagsverkskostnaderna. men de har starka positiva effekter på andra sektorer
av arbetsmarknaden, vilket är betydelsefullt i dagens situation med
en mycket låg aktivitet i byggsektorn.

Utskottet ansluter sig även till de mera detaljbetonade förslag som
socialdemokraterna för fram. Det gäller bl. a. ett bättre samarbete för att
inom arbetsmarknadsutbildningen ta till vara ledig utbildningskapacitet
hos företag och förvaltningar. Det gäller också att få bättre fart på det
samarbete som inletts med ungdomsskolan i syfte att utnyttja ledig kapacitet
på AMU-centra för gymnasieskolans behov.

Ett annat viktigt socialdemokratiskt förslag är att göra företagsutbildningen
vid permitleringshot mer attraktiv. F. n. väljer företagen nästan
undantagslöst att permittera personalen i stället för att utbilda den. Detta
hänger direkt samman med den relativt låga kompensationsnivån, 20 kr.

AU 1980/81:21

158

per utbildningstimme. Utskottet biträder det socialdemokratiska förslaget
om en höjning, till 35 kr. per timme, under en niomånadersperiod från den
1 oktober i år. Likaså bör ersättning under den tiden, till skillnad fran
normalt, utgå även under de första 40 utbildningstimmarna.

Vad utskottet anfört innebär att utskottet ställer sig bakom den socialdemokratiska
motionen 2191. De konkreta ställningstagandena till medelsanvisningen
sker under resp. anslag. Vad här redovisats innebär också att
utskottet i sak godtar vad socialdemokraterna tidigare i år fört fram i
motionerna 1434 och 2106, även om yrkandena i de motionerna till följd av
utvecklingen inte längre är aktuella.

Av det anförda framgår också att utskottet underkänner vpk:s förslag att
regeringen skall återkomma till hösten med förslag i enlighet med AMS
framställning. Ställningstagandet i den frågan bör såsom socialdemokraterna
förordar göras nu. Det är annars risk att de ovan redovisade negativa
konsekvenserna för sysselsättningen kommer att realiseras.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande arbetsmarknadspolitikens allmänna inriktning för
budgetåret 1981/82

att riksdagen dels med avslag på motion 1980/81:2193.yrkande 6,
(/p/i med bifall till motion 1980/81:2191 yrkandena 1-7 samt med
anledning av motionerna 1980/81:1434 yrkande I och 1980/
81: 2106 yrkande 2. godkänner vad utskottet anfört.

4. Arbetsmarknadspolitiska fonder (mom. 5)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets betänkande på s. 50 som börjar "Som
tidigare” och slutar "senare avsnitt” bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag att kostnaderna för arbetslöshetsersättningar och
utbildningsbidrag till 55 % skall täckas av den nya arbetsgivaravgiften får
allvarliga följder för den arbetsmarknadspolitiska fondbildningen. Den
fonduppbyggnad som hittills varit möjlig för att säkerställa utbetalningarna
av arbetslöshetsersättningarna kommer att stoppas. I stället får man räkna
med att tidigare års fonderingar snabbt kommer att förbrukas. Som socialdemokraterna
anser bör intäkter och utgifter under normala förhållanden
balansera varandra på det nya särskilda konto hos riksgäldskontoret som
skall ersätta de tidigare fonderna. Detta bör man kunna uppnå genom att
sänka den av regeringen föreslagna kostnadsandelen till 50 %. Genom att
bevara fondbildningen på en oförändrad nivå efter överföringen till det
särskilda kontot blir det även möjligt att använda medelsbehållningen som
en ekonomisk bas för kommande förbättringar av utbildningsbidragen och
ersättningarna vid arbetslöshet.

Det kan inte uteslutas att arbetsgivaravgiften inte räcker till för att betala

AU 1980/81:21

159

50 % av ersättningarna vid arbetslöshet och utbildningsbidrag. Skulle så
visa sig bli fallet bör avgiften om 0,8 % höjas för att hindra en avtappning
av fonderade medel på det särskilda kontot.

Riksdagen bör godkänna vad utskottet med anslutning till den socialdemokratiska
motionen 2094 anfört om kostnadsandelen för arbetsgivaravgiften
och om framtida höjning av denna avgift. I övrigt kan utskottet godta
propositionens förslag i de nu redovisade delarna. Till frågorna om anvisande
av medel på de nya anslagen återkommer utskottet i senare avsnitt.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen med anledning av proposition 1980/81: 145 samt
med bifall till motion 1980/81:2094

dels godkänner vad utskottet anfört om kostnadsandelen för
arbetsgivaravgiften och om framtida höjning av denna avgift,
dels i övrigt godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna
för finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen, det kontanta
arbetsmarknadsstödet, arbetsmarknadsutbildningen och den yrkesinriktade
rehabiliteringen.

5. Decentralisering av arbetsmarknadsverkets uppgifter (mom. 10 och 11,
motiveringen)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar "Som framgår"
och slutar "nya lösningar" bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande på s. 58 som börjar "Enligt
utskottets" och slutar "av motionerna" bort ha följande lydelse:

Utskottet tinner inte skäl att gå närmare in på vad som anförs i propositionen
om den parlamentariska utredningens arbetsuppgifter. Av redovisningen
i propositionen framgår emellertid att utredningens uppdrag kommer
att bli omfattande. Bl. a. kommer frågan om ändrat huvudmannaskap
för vissa av verkets nuvarande uppgifter att övervägas. 1 den frågan finns
det inte anledning att göra något ytterligare uttalande i anslutning till vad
som anförs i motion 1920 av Britta Hammarbacken m.fl. (c).

Motion 1440 av Bengt Wittbom (m) och Sten Svensson (m) innehåller
emellertid förslag som är helt oacceptabla. Motionen gör närmast intryck
av att vilja slå sönder arbetsmarknadsverket eller i vart fall väsentligt
försvaga verket. En sådan ordning kan inte vara till gagn för en effektiv
arbetsmarknadspolitik. Den aviserade översynen måste byggas på de organisatoriska
principer som i dag gäller och i allt väsentligt visat sig vara
riktiga.

Med hänvisning till det anförda bör de aktuella motionsyrkandena avslås.

AU 1980/81:21

160

6. Reduktion av starthjälpsbeloppen (moni. 17)

Arne Fransson, Pär Granstedt och Björn Eliasson (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar "Utskottet
delar” och slutar ”avstyrker motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning. Det föreslagna undantaget från
skatteplikt för starthjälp innebär en kraftig reell höjning av stödet. Detta
medför att bidraget i sig kan bli en extra stimulans till flyttning. Detta är
från olika utgångspunkter inte önskvärt. Enligt utskottets uppfattning bör
därför starthjälpens nominella belopp sänkas tili 4000 resp. 2000 kr. i
enlighet med förslaget i motion 2113. Detta innebär ändock att nettobeloppet
i allmänhet blir högre än för närvarande.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande reduktion av starthjälpsbeloppen

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:2113 yrkande 2 beslutar
att starthjälpen skall bestämmas till 4000 resp. 2000 kr.

7. Slopande av traktamente vid dubbel bosättning (mom. 18)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar ”Under
budgetåret” och slutar ”aktuella delarna” bort ha följande lydelse:

Utskottet ogillar i likhet med motionärerna regeringens förslag att traktamente
vid dubbel bosättning skall upphöra. Förslaget stämmer inte med
regeringens uttalade ambition att förbättra flyttningsbidragen. Visserligen
görs starthjälpen skattefri, men den fördelen äts upp för den grupp som
kunnat räkna med traktamente vid dubbel bosättning. Detta är olyckligt
även ur fördelningspolitisk synpunkt då traktamentet har sin största betydelse
för barnfamiljer som i allmänhet har större kostnader i samband med
flyttning. Även sociala skäl talar mot ett upphävande. En permanent
lösning av bostadsfrågan fördröjs ofta för familjer på grund av brist på
lämplig bostad på inflyttningsorten, Stödformen är alltså i hög grad berättigad
med hänsyn till de merkostnader som arbetstagaren i sådana fall
åsamkas för två bostäder. I enlighet med motionerna 2106 och 2112 bör
propositionens förslag därför avslås.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande slopande av traktamente vid dubbel bosättning
att riksdagen med bifall till motionerna 1980/81:2106 yrkande 7
och 1980/81:2112 yrkande 10 avslår regeringens förslag i proposition
1980/81:126.

AU 1980/81:21

161

8. Villkoren för bidrag till ombytessökande m. m. (mom. 19)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar ”Utskottet
kan” och slutar ”geografiska begränsningar" bort ha följande lydelse:

Goda skäl talar för att man slopar det gällande kravet att flyttningsbidrag
ges endast till s. k. ombytessökande som flyttar från orter med vikande
sysselsättning. Riksdagen bör således bifalla yrkandet i den socialdemokratiska
motionen 2106 och samtidigt avslå regeringens förslag på denna
punkt.

Erfarenheterna visar att flyttningarna medför särskilda problem för dem
som redan på hemorten har en svag ställning på arbetsmarknaden. Många
av dem flyttar tillbaka till hemorten och till fortsatta osäkra utkomstförhållanden.
Det kan därför vara motiverat att söka styra över flyttningarna till
arbetstagare med en bättre position på arbetsmarknaden. Härigenom når
man grupper bland arbetstagarna som har lättare att anpassa sig till nya
förhållanden efter en flyttning. Samtidigt ökar man möjligheterna till anställning
av arbetssökande som av olika skäl är lokalt bundna.

En rörlighet på arbetsmarknaden av det önskade slaget kan åstadkommas
om man i princip medger ekonomisk kompensation för alla som måste
byta bostadsort vid arbetsbyte och inte får sina kostnader ersatta av
arbetsgivaren. Givetvis måste det finnas regler om visst minsta reseavstånd
och om att arbetsförmedlingen skall ha medverkat till den nya
anställningen.

Innan man tar ställning till en reformering av flyttningsbidragssystemet
efter de riktlinjer som här skisserats med utgångspunkt i den socialdemokratiska
partimotionen 1433 bör effekterna av en sådan reform studeras
närmare. Utskottet förordar att detta utredningsarbete snarast sätts i gång.

Vad utskottet anfört med anledning av propositionens förslag om flyttningsbidrag
till ombytessökande och de därtill anslutande socialdemokratiska
förslagen bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande villkoren för bidrag till ombytessökande m.m.

att riksdagen med avslag på proposition 1980/81: 126 i motsvarande
del samt med bifall till motionerna 1980/81:1433 i motsvarande
del och 1980/81:2106 yrkande 8 godkänner vad utskottet
anfört.

9. Stöd till byggnadsarbetare för s. k. veckopendling (mom. 21)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar "Med de” och
slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Vad utskottet anfört om ekonomiskt stöd till fler än två resor per månad
för byggnadsarbetare bör regeringen underrättas om.

II Riksdagen 1980/81. 18 sami. Nr 21

AU 1980/81:21

162

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande stöd till byggnadsarbetare för s. k. veckopendling
att riksdagen med anledning av motion 1980/81:615 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Åtgärder för att underlätta de flvttandes anpassning till förhållandena
på inflyttningsorten (mom. 23)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar "Utskottet
delar” och slutar "behandlade delen” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att på
olika sätt stödja de människor som i samband med byte av arbete också
byter bostadsort. Arbetsförmedlingen lämnar i vissa fall sådant stöd. Informations-
och andra insatser görs av bl. a. kommuner. Det är lämpligt att
kartlägga de insatser som på olika håll görs för att göra det lättare för
nyinflyttade att anpassa sig till förhållandena på den nya orten. Därigenom
blir det möjligt att bilda sig en uppfattning om hur man generellt bör gå till
väga för att öka informations- och serviceinsatsema. Utskottet föreslår att
ett utredningsarbete av det angivna slaget påbörjas. Arbetet bör bedrivas i
samverkan med företrädare för arbetsmarknadsmyndigheter, kommuner
samt arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. Detta bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande åtgärder för att underlätta de flyttandes anpassning
tillförhållandena på inflyttningsorten

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:1433 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

11. Tjänstledighet för att pröva nytt arbete (mom. 26)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar "Arbetsmarknadsministern
anför” och slutar "aktuella motionsyrkandet" bort ha följande
lydelse:

I motsats till arbetsmarknadsministern anser utskottet att frågan om
rätten till tjänstledighet inom näringslivet för att pröva ny anställning bör
närmare övervägas. En sådan reform skulle onekligen på ett positivt sätt
främja rörligheten på arbetsmarknaden. Särskild betydelse kan en sådan
reform få för anställda i företag som är i kris och behöver minska arbetsstyrkan.
Även det faktum att man på det statliga området redan har denna
ordning gör det motiverat att pröva frågan. Utredningsarbetet bör, som

AU 1980/81:21

163

socialdemokraterna föreslår, kunna ske inom ramen för den aviserade
utredningen om arbetsgivarnas rekryteringspolitik. Vad utskottet anfört i
anslutning till den socialdemokratiska partimotionen 2106 i förevarande
del bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande tjänstledighet för att pröva nytt arbete

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:2106 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Utbildningsfonder i företag (morn. 29)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 78 som börjar "Det är" och
slutar "denna del" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i den socialdemokratiska partimotionen
1433 att utbildningsfonder i företagen utöver den tidigare avsedda stabiliseringspolitiska
funktionen kan tillföras betydelsefulla personalpolitiska
uppgifter. Exempelvis bör fondmedel kunna användas för att ge de anställda
en fördjupad yrkesutbildning eller utbildning för nya arbetsuppgifter.
Den nya kommittén om arbetsmarknadsutbildning (KAFU) som har i
uppdrag att utreda frågan om utbildningsfonder i företagen bör beakta
detta förhållande i sitt pågående utredningsarbete. Kommitténs uppdrag
bör alltså vidgas i enlighet med det anförda. Vad utskottet sålunda anfört i
anslutning till motion 1433 bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande utbildningsfonder i företag

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1433 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Stödvillkoren för utbildning vid permitteringshot (mom. 30)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar "Utskottet
delar" och slutar "socialdemokratiska förslagen" bort ha följande lydelse:

Avsikten med stödet till utbildning i företag, den s.k. 20-kronan, är att
de anställda skall utbildas i stället för att permitteras. Stödet bör därför i
fortsättningen såsom AMS och socialdemokraterna föreslagit förbindas
med villkoret att sysselsättningen skall upprätthållas på minst oförändrad
nivå. Denna nivå får alltså inte sänkas genom s.k. naturlig avgång. Som
socialdemokraterna framhåller ökas företagens möjligheter att uppfylla ett
sådant krav om utbildningsstödet även får omfatta den arbetskraft som
behöver nyanställas för att ersätta den naturliga personalavgången. Vad

AU 1980/81:21

164

utskottet anfört i anslutning till de socialdemokratiska förslagen i motionerna
1433 och 2106 bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande oförändrad sysselsättning som villkor för den s.k.
20-kronan

att riksdagen med bifall till motionerna 1980/81:1433 i motsvarande
del och 1980/81:2106 yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Särskilda utbildningsinsatser för medelålders och äldre kvinnor, m. m.
(mom. 31—33)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar ”Förslag om”
och på s. 80 slutar ”redovisade delarna” bort ha följande lydelse:

Äldre arbetssökande är klart underrepresenterade inom arbetsmarknadsutbildningen.
Detsamma gäller om medelålders kvinnor. Försök har
gjorts att med särskilda åtgärder nå ut till dessa grupper. Vid försöken har
man uppnått lovande resultat. Man bör därför gå vidare med en vidgad
försöksverksamhet, såsom föreslås i de socialdemokratiska motionerna
1433 och 1828.

Vid 1970-talets början startade de s. k. BAMU-kurserna, dvs. utbildning
av anställda inom kommuner och landsting i kombination med beredskapsarbete
för dem som ersätter den personal som utbildas. Härigenom vidgades
möjligheterna till utbildning för outbildad personal, särskilt inom
vårdområdet, samtidigt som vikariatsbehovet skapade arbetstillfällen, inte
minst för arbetslösa ungdomar. Regeringen har beslutat att BAMU-kurserna
skall avvecklas under innevarande budgetår och har uppdragit åt den
tidigare nämnda kommittén om arbetsmarknadsutbildning, KAFU, att utvärdera
verksamheten. Utvärderingen är inte något skäl för att avstå från
ett beprövat arbetsmarknadspolitiskt medel i det försämrade sysselsättningsläge
som inträtt. Försämringen drabbar särskilt kvinnorna, och utskottet
delar uppfattningen i motionerna 1828 och 2191 att BAMU-kurserna
bör fortsätta. Samtidigt kan det vara lämpligt att pröva möjligheterna att
bedriva kursverksamheten i enklare administrativa former än tidigare.

Könskvotering vid personalrekrytering är ett villkor för regionalpolitisk!
stöd. Jämställdhetskommittén har föreslagit att sådan kvotering borde
tillämpas också på andra former av statligt stöd till företag. Förslaget
berördes i regeringens skrivelse 1979/80: 168 om riktlinjer för det fortsatta
jämställdhetsarbetet. Statsrådet Karin Andersson framhöll i denna skrivelse
att jämställdhetsombudsmannen bör ha en övervakande uppgift i sammanhanget
och hänvisade i övrigt till att frågan skulle behandlas i avsnittet
om arbetsgivarnas rekryteringspolitik i regeringens kommande sysselsätt -

AU 1980/81:21

165

ningspolitiska proposition, dvs. den nu föreliggande propositionen 126. Så
har emellertid inte skett. Detta är anmärkningsvärt, och utskottet föreslår
att riksdagen begär att regeringen utan fortsatt förhalning prövar möjligheterna
att införa kvoteringsregler för olika former av statligt stöd inom
arbetsmarknads- och näringspolitiken.

I motion 1828 läggs fram ytterligare förslag som syftar till att främja
jämställdheten inom arbetslivet och motverka traditionella yrkesval. Arbetsmarknadsministern
kommer in på liknande frågor i proposition 126.
Vad som där sägs är emellertid allmänt hållet. Mer energiska åtgärder
krävs för att bryta de alltför traditionella yrkesvalen, bl. a. inom arbetsmarknadsutbildningen.
Uppslagen i motion 1826 kan ge vägledning för
inriktningen av framtida insatser.

Vad utskottet anfört med anledning av de socialdemokratiska motionerna
1433, 1828 och 2191 bör delges regeringen.

dels att utskottets hemställan under 31—33 bort ha följande lydelse:

31. beträffande utbildningsinsatser för medelålders och äldre kvinnor att

riksdagen med bifall till motionerna 1980/81: 1433 i motsvarande
del och 1980/81: 1828 yrkande 5 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

32. beträffande BAMU-kurser

att riksdagen med bifall till motionerna 1980/81: 1828 yrkande 2
och 1980/81:2191 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

33. beträffande åtgärder för ökad jämställdhet i arbetslivet

att riksdagen med bifall till motion 1980/81: 1828 yrkandena 1, 3
och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

15. Översynen av tolkningen av reglerna om lämpligt arbete (mom. 37)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 83 som börjar ”Om det” och
slutar ”socialdemokratiska motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Utskottet har liksom motionärerna den uppfattningen att de svårigheter
som finns att passa ihop arbetslösa med befintliga lediga platser inte kan
förklaras av en förändrad tolkning av reglerna för arbetslöshetsersättningen.
Detta har också påpekats av arbetslöshetskassorna. Även departementschefen
framhåller i proposition 126 att några statistiska belägg för
misstankar av detta slag inte finns. Något behov att se över tolkningen av
reglerna om lämpligt arbete föreligger således inte. Detta bör ges regeringen
till känna i enlighet med yrkandet i motion 2106.

AU 1980/81:21

166

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande översyn av tolkningen av reglerna om lämpligt arbete att

riksdagen med bifall till motion 1980/81:2106 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Arbets- och utbildningsvillkoren för ersättning vid arbetslöshet (morn.
38 — motiveringen)

under förutsättning av bifall till reservation 15

De socialdemokratiska reservanterna anser att i den del av utskottets
yttrande på s. 84 som börjar "De i” och slutar "utskottet motionen”
följande ord bort utgå: "och till vad nyss anförts om översynen av tillämpningen
av reglerna om lämpligt arbete”.

17. Avstängning från arbetslöshetsersättning vid svårigheter att ordna barntillsyn
(mom. 39)

Lahja Exner (s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar "Lagstiftningen
om" och på s. 85 slutar "motion 610” bort ha följande lydelse:

Rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen eller kontant arbetsmarknadsstöd
förutsätter att sökanden står till arbetsmarknadens förfogande,
dvs. i princip är oförhindrad att ta erbjudet arbete. Avsaknad av
daghemsplats eller annan form av barntillsyn räknas enligt praxis inte som
"giltigt hinder” för en arbetssökande att avvisa ett erbjudet lämpligt arbete.
Den som på grund av arbetslöshet inte har daghemsplats kan hamna i
den onda cirkeln att ibland ha erbjudande om arbete men ingen barntillsyn
och ibland barntillsyn men inget arbete. Av naturliga skäl är det framför
allt kvinnor som drabbas av den rådande ordningen. Detta är högst otillfredsställande
inte bara från social synpunkt utan också från jämställdhetssynpunkt.

Situationen förvärras av att utbyggnaden av barnomsorgen inte går i den
takt som planerats. Det står nu klart att den av riksdagen beslutade planen
för utbyggnaden av barnomsorgen inte kommer att fullföljas. Situationen i
många kommuner är nu katastrofal. Ett viktigt skäl härför är regeringens
attacker mot kommunernas ekonomi bl. a. genom nedskärningen av skatteutjämningsbidraget
och urholkningen av statsbidraget till barnomsorgen.

Den fråga som har tagits upp i motion 610 har varit aktuell i riksdagen
tidigare. Man har då hänvisat till övervägandena om en allmän arbetslöshetsförsäkring
i anslutning till ALF-utredningens arbete (se senast AU
1979/80:21). Det arbetet har emellertid ännu inte lett till resultat, och under
tiden har det uppstått skiftande praxis hos olika arbetsförmedlingar. I en
del avvaktar man med att ge ett arbetserbjudande till dess sökanden har

AU 1980/81:21

167

kunnat ordna barntillsynen. 1 andra fall tillämpar man de ovan refererade
principerna strikt och vägrar den sökande ersättning om inte barntillsynen
är ordnad då platserbjudandet görs. Detta förhållande har i sin tur lett till
att antalet överklagade ärenden har ökat.

Som motionärerna framhåller bör på en arbetssökande endast ställas
kravet att behovet av barntillsyn har anmälts till kommunen. Kan tillsynen
inte ordnas genom kommunens försorg, skall ersättning likväl utgå till dess
detta kan ske. Utskottet ställer sig alltså bakom motionärernas förslag. En
kommande reformering av arbetslöshetsförsäkringen är inte något skäl att
underlåta att rätta till de otillfredsställande förhållanden som nu råder.
Regeringen bör därför skyndsamt uppdra åt AMS att se över tillämpningsföreskrifterna
till försäkringen på denna punkt. Vad utskottet anfört på
grund av motionen bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande avstängning från arbetslöshetsersättning vid svårigheter
att ordna barntillsyn

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:610 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Medelsbehovet för arbetslöshetsersättningar och utbildningsbidrag
(moni. 41 — motiveringen)

under förutsättning av bifall till reservation 3

De socialdemokratiska reservanterna anser att den del av utskottets
yttrande på s. 86 som börjar "Utskottet har” och slutar "gjorda medelsberäkningarna"
bort ha följande lydelse:

Som en följd av vad som anförts och föreslagits i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens
volym budgetåret 1981/82 kommer riksdagen att på nytt få
ta ställning till det totala medelsbehovet för arbetsmarknadsutbildningen
under nästa budgetår. Med den förutsättningen godtas de medelsberäkningar
som har gjorts i propositionerna.

19. Äldrestödet inom tekoindustrin (mom. 44—45)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 92 som börjar "Regeringen
har” och slutar "aktuella delen" bort ha följande lydelse:

1 likhet med socialdemokraterna kan utskottet inte ställa sig bakom
budgetpropositionens förslag om en försvagning av de fackliga organisationernas
inflytande vid beslut om äldrestödet inom tekoindustrin. Arbetsmarknadsministern
framhåller f. ö. att organisationerna använt sitt inflytande
på ett ansvarsfullt sätt.

Som skäl för den föreslagna förändringen av de fackliga organisationernas
inflytande anförs i budgetpropositionen att det i vissa fall uppstått

AU 1980/81:21

168

situationer då berörda arbetstagarorganisationer haft olika uppfattningar.
Reglerna har därmed ansetts hindra arbetsmarknadsmyndigheterna att
fatta beslut efter egen prövning. Som framhålls i den socialdemokratiska
partimotionen har det sedan äldrestödet infördes år 1977 t.o. m. år 1980
endast vid tre tillfällen inträffat att de centrala fackliga organisationerna
haft skilda uppfattningar i de här aktuella frågorna. Vid två av dessa
tillfällen har dessutom oenigheten endast gällt längden på den tid. för
vilken dispens från reglerna skall medges. I denna fråga utfärdade f. ö.
regeringen redan den I juli 1980 enhetliga regler. Det framstår mot denna
bakgrund som helt omotiverat att vidta den inskränkning av det fackliga
inflytandet som regeringen föreslår. Skulle vid något tillfälle de fackliga
organisationerna framgent ha olika uppfattning kan detta — som socialdemokraterna
föreslår - enkelt lösas på så sätt att arbetsmarknadsmyndigheterna
i det läget själva fattar beslut i stödfrågorna. Vad utskottet i anslutning
till motion 1496 anfört om det fackliga inflytandet i samband med
beslut om äldrestöd bör regeringen underrättas om.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 93 som börjar ”Utskottet
vill” och slutar ”utan åtgärd” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i den socialdemokratiska motionen 1496 har äldrestödet
en mycket stor betydelse för tekobranschen. Det är önskvärt att insatserna
i denna bransch i framtiden får en mer offensiv inriktning. I det fortsatta
planeringsarbetet för tekobranschen bör en viktig uppgift vara att finna
sådana former för avtrappningen av äldrestödet att en neddragning av
stödet ersätter en verklig satsning på offensivare åtgärder av det slag
socialdemokraterna förordat i näringsutskottets betänkande NU 1980/
81:47.

Slutligen vill utskottet i anslutning till vad som framhålls i den socialdemokratiska
partimotionen framhålla att man bör analysera och utarbeta
förslag till stödformer som kan avlösa äldrestödet. Ansvaret för det utrednings-
och planeringsarbetet bör vila på tekodelegationen.

Vad utskottet i anslutning till motion 1496 anfört om behandlingen av
äldrestödet i det fortsatta planeringsarbetet för tekoindustrin bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 44-45 bort ha följande lydelse:

44. beträffande de fackliga organisationernas inflytande på äldrestödet
inom tekoindustrin

att riksdagen med bifall till motion 1980/81: 1496 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

45. beträffande en framtida avveckling av äldrestödet inom tekoindustrin att

riksdagen med bifall till motion 1980/81: 1496 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1980/81:21

169

20. Anslaget till Sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 55)
under förutsättning av bifall till reservation 3

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 96 börjar ”Utskottet
övergår” och på nästa sida slutar ”2735 milj. kr.” bort ha följande lydelse:

Utskottet övergår härefter till frågan om medelsbehovet för beredskapsarbeten
m.m. under nästa budgetår. I det tidigare avsnittet Arbetsmarknadspolitikens
volym budgetåret 1981/82 har utskottet redan tagit ställning
till volymen beredskapsarbeten och med tillstyrkande i sak av den socialdemokratiska
partimotionen 2191 föreslagit att ytterligare 1500 milj. kr.
skall anslås till dessa arbeten. För delprogrammet beredskapsarbeten bör
alltså anvisas 4235 milj. kr. varav 3840 milj. kr. för beredskapsarbetena,
75 milj. kr. till den tillfälliga rekryteringsstimulansen inom tillverkningsindustrin
och 320 milj. kr. till äldrestödet inom tekoindustrin. Utan ytterligare
uppräkning av medlen skall delprogrammet också bekosta det nya
rekryteringsstödet för långtidsarbetslösa ungdomar.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 98 som börjar ”Utskottet
har” och slutar ”2908,9 milj. kr.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i den föregående framställningen med anslutning till den
socialdemokratiska partimotionen 2191 tillstyrkt att för beredskapsarbeten
m. m. beräknas 4235 milj. kr. Såsom tidigare sagts bör för industribeställningar
beräknas 110 milj. kr. och för detaljplaneringsbidrag 36 milj. kr.
Dessutom bör i enlighet med budgetpropositionens förslag till förvaltningskostnaderna
under anslaget beräknas 27,9 milj. kr.

I det föregående har utskottet avstyrkt motionerna 1097 och 1426 av
Sven Henricsson m. fl. (vpk) med yrkanden om att anslaget skall reduceras
med 193,9 milj. kr. Anslaget bör mot bakgrund av det anförda nästa
budgetår uppföras med (4235 + 110 + 36 + 27,9) 4 408,9 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. att riksdagen dels med anledning av förslagen i budgetpropositionen,
bil. 15 B 3, samt propositionerna 1980/81:126 och 1980/
81:150 bil. 3, dels med bifall till motion 1980/81:2191 yrkande 8,
dels med avslag på motionerna 1980/81:1097 och 1980/81: 1426
till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1981/82 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
4408900000 kr.

21. Rekryteringsstöd för långtidsarbetslösa ungdomar (mom. 56)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som böijar "Vid
anställning” och som slutar ”föreliggande delen” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är riktigt att man skapar ett nytt arbetsmarknads 12

Riksdagen 1980/81. 18 sami. Nr 21

AU 1980/81:21

170

politiskt medel av typ rekryteringsstöd för att stödja de arbetslösa ungdomar
som har särskilt svårt att vinna inträde på arbetsmarknaden. För att
stödformen skall få erforderlig effekt måste dock stödet förstärkas i förhållande
till vad som föreslås i propositionen. I enlighet med socialdemokraternas
motion 2191 bör således stödet utgå med 75% av lönekostnaden i
stället för 40% som föreslås i propositionen. När det gäller den tid ungdomar
skall ha varit arbetslösa för att stöd skall komma i fråga ansluter sig
utskottet också till motionärernas förslag som är tre månader mot fem
månader enligt propositionen. Utskottet anser att detta är välmotiverat
med hänsyn till de stora risker som ungdomar med långa arbetslöshetstider
utsätts för. Vad utskottet anfört i denna fråga bör regeringen underrättas
om. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet också tillgodoser
motionerna 1428 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m) och 1822
av Johan Olsson m. fl. (c).

dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:

56. att riksdagen med anledning av proposition 126 och motionerna
1980/81:1428 och 1980/81:1822 yrkande 3 samt med bifall till
motion 1980/81: 2106 yrkandena 4 och 5 godkänner de av utskottet
förordade reglerna för rekryteringsstöd för långtidsarbetslösa
ungdomar.

22. Beredskapsarbeten för ungdomar i åldern 16—17 år (mom. 59)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 102 börjar ”När
utskottet” och på s. 103 slutar ”således motionsyrkande!” bort ha följande
lydelse:

Utskottet ansluter sig till uppfattningen i den socialdemokratiska partimotionen
2191 att de förstärkta utbildningsåtgärder för ungdomar i åldern
16-17 år som behandlas i annat sammanhang behöver kompletteras med
tillfälliga sysselsättningsskapande insatser på grund av de tilltagande svårigheterna
för ungdomar på arbetsmarknaden. Kompletteringen bör ges
den formen att man under tiden den 1 juli 1981—den 30 juni 1982 tillämpar
dispensreglerna om beredskapsarbeten för ungdomar i den aktuella åldern
på ett generöst sätt. Som framhålls i motionen bör man eftersträva att finna
meningsfulla arbeten som förbereder de unga för det reguljära arbetslivet.
Denna strävan bör underlättas av att det inte är avsett att ordna beredskapsarbeten
för de ungdomsgrupper det nu gäller i den mycket stora
omfattning som skedde under 1970-talets sista år. Regeringen bör underrättas
om det anförda.

dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:

59. beträffande beredskapsarbeten för ungdomar i åldern 16—17 år
att riksdagen med bifall till motion 1980/81:2191 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1980/81:21

171

23. Praktikarbeten (mom. 61 och 62)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 103 börjar ”Frågan om”
och på s. 104 slutar "denna del” bort ha följande lydelse:

I departementspromemorian Ds A 1981:6 om lagen om anställningsskydd
redovisas överväganden av den tidigare anställningsskyddskommittén
som gjorts innan kommittén upplöstes. Dessa överväganden gäller
bl. a. vilka former av praktikarbete som skall berättiga till tidsbegränsade
anställningar. Utskottet vill framhålla det angelägna i att regeringen snarast
lägger fram förslag till lösning av frågan om begreppet praktik.

1 vissa utbildningar ingår praktik som en föreskriven del, s. k. obligatorisk
praktik. De studerande är emellertid inte garanterade praktikplatser.
Olika åtgärder har vidtagits för att på frivillig väg ta fram de behövliga
platserna. Arbetsmarknadsmyndigheterna som har ansvaret för att anskaffa
praktikplatserna måste ha möjlighet att - sedan andra utvägar har
prövats — med stöd av lag kunna ålägga arbetsgivare att ställa nödvändiga
platser till förfogande för studerande med obligatorisk praktik ingående i
gymnasieutbildningen. Denna lagstiftningsfråga bör lämpligen kunna lösas
genom ett tillägg till lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder (främjandelagen).
Regeringen bör lägga fram ett lagförslag i enlighet med det nu
anförda.

De ovan redovisade ställningstagandena innebär att utskottet ställer sig
bakom förslagen i den socialdemokratiska partimotionen 1433. Vad utskottet
anfört i anslutning till denna motion bör bringas till regeringens kännedom.

dels att utskottets hemställan under 61 och 62 bort ha följande lydelse:

61. beträffande definition av praktikbegreppet i lagen om anställningsskydd att

riksdagen med bifall till motion 1980/81: 1433 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

62. beträffande befogenheter för länsarbetsnämnderna att ta fram
platser för obligatorisk praktik

att riksdagen med bifall till motion 1980/81: 1433 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

24. Främjandelagen och anpassningsgrupper (mom. 66—67)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 108 som börjar ”Utskottet
anser” och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar de socialdemokratiska motionärernas uppfattning att
tillämpningen av främjandelagen måste skärpas och anpassningsgrupper -

AU 1980/81:21

172

nas ställning stärkas. Detta är viktiga åtgärder för att främja en mera
solidarisk personalpolitik i företag och förvaltningar. I främjandelagen bör
arbetsgivarnas ansvar klarare fastställas när det gäller skyldigheten att
bereda sysselsättning även åt arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga.
Hittills har anpassningsgrupperna främst arbetat med omplaceringsfall. I
framtiden måste verksamheten i högre grad användas för att bereda anställning
åt personer med svag ställning på arbetsmarknaden, särskilt arbetshandikappade
och äldre. En utveckling av här skisserat slag aktualiserar
på sikt utbyggnad av arbetsmarknadsverkets personalresurser. Detta är
nödvändigt om åtgärderna skall bli effektiva. En utbyggnad borde utan
vidare bli samhällsekonomiskt lönsam, då en ökad arbetsplacering av
svårplacerade ger betydande besparingseffekter i andra samhällssektorer.
Regeringen bör bedriva arbetet med de aktuella frågorna efter de riktlinjer
som här angivits.

dels att utskottets hemställan under 66 och 67 bort ha följande lydelse:

66. beträffande vidareutveckling av främjandelagen

att riksdagen med bifall till motion 1980/81: 1433 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

67. beträffande utvärdering av anpassningsgrupperna i företagen
att riksdagen med bifall till motion 1980/81: 1433 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

25. Rehabiliteringslön (mom. 71)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 113 som börjar "Sorn
framgår” och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Som framgår av vad tidigare sagts delar utskottet de socialdemokratiska
motionärernas uppfattning att alla möjligheter till arbete skall ha uttömts
innan förtidspensionering aktualiseras. Detta är särskilt viktigt när det
gäller yngre personer. Dessutom måste slås fast att ansträngningarna i
första hand bör inriktas på att förebygga de risker som finns på arbetsplatserna
för skador och förslitningar som i sin tur ofta leder till utslagning med
förtidspensionering som följd. Även detta är ett viktigt led i en solidarisk
personalpolitik. Utskottet kommer senare in på denna fråga.

Det är viktigt att förtidspensionärer som har kvarstående arbetsförmåga
kan återföras till arbetslivet. Förtidspensionssystemet har emellertid praktiska
och psykologiska hinder inbyggda i det hänseendet. Enligt utskottets
uppfattning skulle det därför vara intresssant att pröva andra former för
det ekonomiska stödet till personer som man försöker återanpassa till
arbetslivet. Socialdemokraterna har föreslagit att man skall utreda frågan
om införande av någon form av rehabiliteringslön. En sådan lön kombinerad
med olika uppföljnings- och rehabiliteringsinsater skulle kunna innebä -

AU 1980/81:21

173

ra bättre möjligheter att återföra förtidspensionärer till arbetslivet än de
nuvarande försöken. Utskottet föreslår därför att frågan om rehabiliteringslön
utreds. Det innebär att motion 1433 tillgodoses i motsvarande del.
Vad utskottet anfört bör regeringen underrättas om. Vad här föreslagits
tillgodoser också i viss mån vpk-motionen 1089. Det synes inte påkallat
med någon åtgärd på grund av den motionen.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

71. beträffande utredning av rehabiliteringslön m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1433 i motsvarande
del och med avslag på motion 1089 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

26. Åtgärder för en solidarisk personalpolitik (mom. 73)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 114 börjar ”Utskottet
har” och på s. 115 slutar ”aktuella motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill inledningsvis starkt betona att ”arbete åt alla” måste vara
ett övergripande mål för politiken. Det är ytterst samhällets ansvar att
ingen utestängs från rätten till arbete. En särskild förpliktelse finns gentemot
de grupper som har en osäker ställning på arbetsmarknaden - äldre,
handikappade, invandrare samt kvinnor och ungdomar med dålig utbildning
och ringa arbetslivserfarenhet. Dessa grupper blir lättast offer för
rådande marknadskrafter och produktionsordning med utslagning och
utestängning från arbetet som följd.

Det i proposition 126 redovisade systemet med anställningskontrakt,
vilket utskottet i och för sig ser som ett intressant uppslag, är emellertid
inte tillräckligt för att lösa de framtida svårigheterna för dessa grupper.
Samhälle, företag, de fackliga organisationerna och den enskilde individen
måste ta ett gemensamt ansvar för den fulla sysselsättningen. 1 detta
sammanhang har utskottet med särskilt intresse tagit del av socialdemokraternas
förslag för en solidarisk personalpolitik. Härmed avses en politik
för ökad anpassning av arbetskraven till människors olika förutsättningar.
Arbetet skall också ge möjlighet till arbetstillfredsställelse, utveckling och
gemenskap med andra. Särskilt påpekas vikten av att produktionsprocesser
och arbetsvillkor utvecklas så att man undviker utslagning från
arbetslivet genom utarmning och förslitning. Dessutom måste allt fler få
möjlighet att nyinträda eller återvända till arbetslivet. 1 detta arbete framhävs
vikten av att de fackliga organisationerna får delta med ett reellt
inflytande.

Utskottet är ense med motionärerna om att samhället på olika sätt måste
medverka i arbetet på en sådan solidarisk personalpolitik. Det gäller exempelvis
en fortsatt utveckling av medbestämmandelagen och trygghetsla Kartong:

S. 180. rad 18 Tillkommer: Avgift ledighet för

S. 180, fotnoten Står: kommer av Sfu 28) Rättat till: kommer den

:406).

AU 1980/81:21

174

garna liksom beträffande anpassningsgruppernas verksamhet. Arbetet
med uppbyggande av ett system med utbildningsfonder i företagen bör
också forceras. En reformering av det statliga bidragssystemet för arbetshjälpmedel
och anpassning av arbetsplatser ingår också i detta arbete. En
del av dessa frågor behandlar utskottet på andra ställen i betänkandet. Som
motionärerna anför bör regeringen snarast redovisa förslag som går ut på
att stärka en solidarisk personalpolitik. Utskottet biträder således motionen
i denna del.

dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse:

73. beträffande åtgärder för en solidarisk personalpolitik

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:2106 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

27. Den skyddade verksamhetens inriktning (mom. 86)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 127 som börjar ”Utskottet
delar” och slutar ”aktuella motionerna” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare betonat vikten av att kraven i arbetslivet anpassas
till människors skiftande förutsättningar så att allas självklara rätt till ett
arbete kan tillgodoses. Detta är en central tanke i socialdemokraternas
motion om en solidarisk personalpolitik. Utskottet har också begärt att
åtgärder skall vidtas i syfte att stärka en sådan politik. Om åtgärderna
genomförs bör det få positiva konsekvenser för den skyddade verksamheten
på så sätt att en stor del av dem som i dag är sysselsatta i skyddat
arbete kommer att kunna beredas arbete på den reguljära marknaden.
Inriktningen bör vara att endast de med mycket grava handikapp skall ha
sin stadigvarande sysselsättning tillgodosedd i en särskild organisationsform.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är nödvändigt att
politiken får en sådan inriktning. Vad utskottet anfört bör regeringen
underrättas om. Vad här har anförts ligger till en del i linje med motionerna
144 och 824 i motsvarande avsnitt. Utskottet finner dock inte skäl att
föreslå någon särskild åtgärd på grund av de motionerna.

dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse:

86. beträffande den skyddade verksamhetens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1433 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

28. Riktlinjer för fackligt inflytande på frågor om statligt stöd (mom. 102)

De socialdemokratiska reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 138 som börjar ”Utskottet
delar” och som slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

AU 1980/81:21

175

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att det finns ett behov av
mer enhetliga och entydiga regler för arbetsmarknadsmyndigheternas
handläggning av arbetsmarknadspolitiska stödärenden. Utskottet kan
emellertid inte acceptera att en större enhetlighet skall uppnås till priset av
ett reducerat inflytande för de fackliga organisationerna. Tvärtom måste,
som LO och TCO framhållit, det fackliga inflytandet över de aktuella
stödformerna bestå. Detta får anses självklart med hänsyn till den roll
organisationerna har för kontrollen att arbetsmarknadspolitiskt stöd inte
missbrukas.

Som framhålls i den socialdemokratiska motionen 2106 bör en ansökan
om stöd alltid innehålla yttranden från berörda fackliga organisationer.
Arbetsmarknadsstöd bör dessutom endast utgå till företag för vilka gäller
kollektivavtal i branschen. Det är en garanti för att sådant stöd utgår
endast till företag som fullt ut bär sitt samhällsansvar när det gäller exempelvis
miljövård, arbetarskydd, skatter och avgifter. Detsamma gäller i
fråga om löner samt försäkrings- och övriga anställningsvillkor. Det är inte
rimligt att stöd utgår till företag som inte följer samma normer som andra
företag i branschen. Det är också svårt att kontrollera om anställda vid
företag som saknar kollektivavtal verkligen har löne- och övriga anställningsförmåner
i nivå med kollektivavtalen i branschen. Utskottet godtar
alltså inte den ståndpunkt som redovisas i proposition 126 i denna fråga.

Vad utskottet anfört i anslutning till motion 2106 bör regeringen underrättas
om. Motionerna 1432 och 2112 bör med hänvisning till vad utskottet
anfört lämnas utan bifall.

dels att utskottets hemställan under 102 bort ha följande lydelse:

102. beträffande riktlinjer för fackligt inflytande på frågor om statligt
stöd

att riksdagen med avslag på proposition 1980/81: 126 i denna del
samt motionerna 1980/81:1432 och 1980/81:2112 yrkande 14
bifaller motion 1980/81:2106 yrkandena 12 och 13 och som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

SÄRSKILDA YTTRANDEN

I. Åtgärder inom företagen för att trygga sysselsättningen (mom. 2)

Sten Svensson, Bengt Wittbom och Sonja Rembo (alla m) anför:

I framtiden kommer staten inte att ha resurser för massiva företagsinriktade
åtgärder i samband med strukturomvandlingar eller lågkonjunkturer.
Mot bakgrund härav är det nödvändigt att mera aktivt angripa sysselsättningsproblemen
inne i företagen och därvid även pröva okonventionella
lösningar.

Ledningar och anställda i företag som står inför krissituationer bör söka

AU 1980/81:21

176

enas om nödvändiga åtgärder som nedbringar kostnader eller på annat sätt
är ägnade att medverka till att företaget överlever. I motion 2111 ges
exempel på sådana i samförstånd vidtagna åtgärder i ett par konkreta fall.
Det är viktigt att man får en ökad förståelse för att åtgärder av detta slag
kan vara nödvändiga. Ingripanden av sådant slag blir i allmänhet mindre
allvarliga för de anställda än de alternativ som annars kan erfordras i form
av uppsägningar eller permitteringar. Det är också viktigt att kollektivavtal
får en sådan utformning att de inte omöjliggör lokala överenskommelser av
det slag som här åsyftas.

2. Länsarbetsnämndernas sammansättning (mom. 13)

De socialdemokratiska ledamöterna anför:

Anna Wohlin-Andersson m.fl. (c) föreslår i motion 188 att länsarbetsnämndernas
sammansättning skall förändras. Motionärerna vill byta ut
den nuvarande representationen för arbetsmarknadens parter mot politiskt
valda ledamöter.

Utskottet avstyrker motionen med hänvisning till att länsdemokratiutredningen
f. n. överväger olika modeller för länsarbetsnämndernas sammansättning.
Vi vill för vår del slå fast att vi inte kan vara med om en
ordning som innebär att arbetsmarknadens parter skulle uteslutas från
direkt representation i länsarbetsnämnderna. En sådan ordning skulle f. ö.
strida mot de riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken som regeringen anger i
proposition 1980/81:126. En grundläggande tanke i den är nämligen att
parterna på arbetsmarknaden skall ta ett ökat ansvar för att arbetsmarknaden
fungerar. Det måste då vara direkt fel att överväga lösningar som
innebär att parter utesluts från de kanske viktigaste organen när det gäller
att föra ut politiken i praktiken. Det finns alltså ingen anledning att ändra
på den innevarande ordningen som bygger på samarbete mellan statens
organ och parterna bl. a. genom att parterna har representation i styrelser
på nationell, regional och lokal nivå, dvs. i AMS, länsarbetsnämnderna
och distriktsarbetsnämnderna.

3. Omställningsbidrag vid lokala sysselsättningskriser (mom. 42)

De socialdemokratiska ledamöterna anför:

1 samband med utskottets ställningstagande till det i proposition 126
föreslagna omställningsbidraget vid lokala sysselsättningskriser hänvisar
utskottet till den dispens från villkoret om uppsägning för att bidrag skall
utgå som utskottet föreslagit i betänkandet AU 1980/81:17 om sysselsättningsfrågorna
vid varven. Vi vill i detta sammanhang erinra om vår ståndpunkt
i betänkandet AU 17 som innebar en begäran att regeringen skall
lägga fram förslag till anställningsgaranti för de varvsanställda. Vi har
emellertid - som framgår av det nu aktuella betänkandet - inget emot
förslaget om omställningsbidrag som sådant.

AU 1980/81:21 Bilaga I: Lagförslag i prop. 1980181:126

177

Förslag till

Lagom ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Anvisningar

till 19 §1

Socialhjälp, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge eller
patient å hospital, m. m. dyl. är icke att hänföra till skattepliktig inkomst.
Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter.

Med skadeståndsförsäkring förstås försäkring, enligt vilken den försäkrade
äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är berättigad på grund
av personskada (överfallsskydd o.d.).

Ersättning till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk
utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av skattepliktig
natur utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser
i denna lag.

Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada, utgör ersättning
för framtida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40 procent av
beloppet avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två
eller fler sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad
som nu har sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ett eller
flera engångsbelopp under beskattningsåret får emellertid - i förekommande
fall tillsammans med vad som avräknats tidigare år — för samma
personskada sammanlagt icke överstiga femton basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall avräknad del av ett engångsbelopp
uttryckas i det basbelopp, som har fastställts för januari månad det
beskattningsår under vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för lyftning.

Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår till följd av personskada
och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 morn., mot engångsbelopp,
gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbelopp.
Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig
intäkt enligt 32§ 1 morn., mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet
upptagas såsom skattepliktig intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av
annan livränta än nu sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra
icke skattepliktig intäkt.

Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3
kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring
äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa,
är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i
nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan även som annan
därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes
räkning att betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke
är skattepliktig för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda
lönen eller den för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke
avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av
pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller
arbetsskada i de fall, då arbetsgivaren står s.k. självrisk enligt lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsska1
Senaste lydelse 1978:52.

AU 1980/81:21 Bilaga I: Lagförslag i prop. 1980181:126

178

deförsäkring, räknas till skattepliktig inkomst enligt de grunder som skulle
hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag.

Föreslagen lydelse

Skatteplikt föreligger inte för bidrag
från stat eller kommun, som
utgår enligt av regeringen eller av
statlig myndighet meddelade bestämmelser,
i samband med utbildning
eller omskolning, till arbetslösa
och partiellt arbetsföra samt
med dem i fråga om sådana bidrag
likställda i den mån bidragen avser
traktamente och särskilt bidrag.
Flyttningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen
<1966:368)
och flyttningsstöd enligt förordningen
<1979:632) om regionalpolitiskt
stöd utgör inte skattepliktig intäkt
i följd varav avdrag inte
medges för den kostnad som sådant
bidrag eller stöd är avsett att
täcka. Skatteplikt föreligger inte
heller för bidrag som utgår enligt
lagen <1960:603) om bidrag till vissa
handikappade ägare av motorfordon.

Statsbidrag, som utgår till näringsidkare för hans näringsverksamhet, är
icke skattepliktig inkomst, om bidraget använts för att bestrida kostnad för
vilken rätt till avdrag icke föreligger vare sig direkt såsom omkostnad eller
i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har bidraget använts för att
bestrida sådan kostnad i verksamheten som är på en gång avdragsgill vid

taxeringen, utgör bidraget skattepliktig intäkt. Är den kostnad för vilken

bidraget utgår avdragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsår än det
då bidraget skall upptagas som intäkt, får den skatteskyldige i stället
åtnjuta avdrag för kostnaden vid taxeringen för det år då bidraget upptages
som intäkt. Yrkande härom skall göras i deklarationen avseende det beskattningsår
då yrkande om avdrag eljest enligt denna lag först skolat
framställas. Återbetalas bidrag, som upptagits som intäkt, får den skatteskyldige
göra avdrag för det återbetalade beloppet. Har bidraget använts
för att anskaffa tillgäng, för vilken anskaffningskostnaden får avdragas
genom årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag
såsom anskaffningskostnad anses endast så stor del av kostnaden
som icke täckts av bidraget. Är bidraget större än det taxeringsmässiga
restvärdet för tillgången, skall ett belopp motsvarande skillnaden utgöra
skattepliktig intäkt för mottagaren. Återbetalas statsbidrag, som påverkat
beräkningen av anskaffningskostnaden i nu avsett hänseende, får tillgångens
avskrivningsunderlag ökas med vad som återbetalats, dock med högst
det belopp varmed beräkningen påverkats. I den mån statsbidrag enligt
vad nyss föreskrivits utgjort skattepliktig intäkt, får den skatteskyldige vid
återbetalningen tillgodoföra sig avdrag för den del som sålunda utgjort

Nuvarande lydelse

Skatteplikt föreligger icke för bidrag
från stat eller kommun, vilka
enligt av regeringen eller av statlig
myndighet meddelade bestämmelser
utgå. i samband med utbildning
eller omskolning, till arbetslösa och
partiellt arbetsföra samt med dem i
fråga om sådana bidrag likställda i
den mån bidragen avse traktamente
och särskilt bidrag. Skatteplikt föreligger
ej heller för bidrag som utgår
enlig förordningen om bidrag
till vanföra ägare av motorfordon.

AU 1980/81:21 Bilaga I: Lagförslag i prop. I980I81:126

179

skattepliktig intäkt. Har bidraget använts för att anskaffa tillgångar avsedda
för omsättning eller förbruktning (lager), utgör bidraget skattepliktig
intäkt, men skall å andra sidan vid tillämpning av 41 § och anvisningarna
till nämnda paragraf den del av lagret för vilken anskaffningskostnaden
täckts av bidraget icke medräknas vid värdesättningen av tillgångarna.
Återbetalas statsbidrag, som använts för anskaffande av lagertillgångar,
får den skatteskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Tillgångarnas
anskaffningsvärde skall därvid anses ökat med det återbetalade
beloppet. Vad som ovan sagts i detta stycke äger motsvarande tillämpning
för statsbidrag i form av amorteringsfritt lån (avskrivningslån). Omställningsbidrag
enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368) och kontant arbetsmarknadsstöd
utgör skattepliktig intäkt.

Stöd som staten lämnar till företag i form av lån, för vilket återbetalningsskyldigheten
är beroende av företagets framtida resultatutveckling
eller annan liknande omständighet, skall inte anses som skattepliktig inkomst.
Regeringen kan dock, om synnerliga skäl därtill föreligga, på ansökan
av företaget besluta att lånebeloppet skall anses utgöra skattepliktig
intäkt i företagets näringsverksamhet. I beslutet skall anges om lånet i sin
helhet skall utgöra skattepliktig intäkt under det beskattningsår då lånet
ställes till företagets förfogande eller om utbetalat lånebelopp skall utgöra
skattepliktig intäkt under beskattningsår till vilket utbetalningen är hänförlig.
Återbetalas lån, som i enlighet med beslutet upptagits såsom skattepliktig
intäkt, får företaget göra avdrag för det återbetalade beloppet.

Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med
arbetsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande
av flyktingar.

Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Hammarskjölds
Minnesfond till fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottagarens
utbildning.

Enligt 46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt till avdrag för
bidrag till barns underhåll. Sådant underhållsbidrag skall icke hänföras till
skattepliktig inkomst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången
vid 1983 års taxering.

AU 1980/81:21 Bilaga 2: Lagförslag i prop. 1980181:145

180

Förslag tili

Lag om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag* Härigenom

föreskrivs följande.

1 § Arbetsgivaravgift för finansieringen av arbetslöshetsersättning enligt
lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973: 371) om kontant
arbetsmarknadsstöd samt utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning
och yrkesinriktad rehabilitering erläggs till staten enligt denna lag.

2§ Arbetsgivare erlägger årligen arbetsgivaravgift med belopp som motsvarar
åtta tiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året
har utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av
kost, bostad eller bil eller, i fall som avses i 3 kap. 2§ andra stycket sista
punkten lagen (1962: 381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört
arbete.

Vid beräkningen av avgiften tas inte hänsyn till arbetstagare, vars lön
under året understigit fem hundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning
från arbetstagare, som inte är obligatoriskt försäkrad enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring, om inte fall som avses i 3 kap. 2§
andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring är för
handen.

Avgift erläggs inte för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för
vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen
motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära
enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Avgift erläggs inte heller för lön som arbetsgivare har utgivit till
barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen
inte får ske vid inkomsttaxeringen.

3§ Med arbetsgivare avses i denna lag den som enligt 19 kap. 1 § lagen
(1962: 381) om allmän försäkring skall erlägga avgift till sjukförsäkring.

4§ I fråga om debitering och uppbörd av arbetsgivaravgift enligt denna
lag äger lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om
allmän försäkring, m. m. motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den I juli 1981. Genom lagen upphävs lagen
(1973: 372) om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet samt lagen (1975: 335) om arbetsgivaravgift till
arbetsmarknadsutbildningen.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på
tid före ikraftträdandet.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som
har ersatts av en bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

*Anm. Denna lag kommer den 1 januari 1982 att avlösas av lag om socialavgifter
(prop. 1980/81: 178, SfU 1980/81:28, rskr 1980/81:406).

AU 1980/81:21 Bilaga 3: SkU 1980181:6 y

181

Skatteutskottets yttrande
1980/81:6 y

om skattefrihet för flyttningsbidrag och flyttningsstöd i vissa fall
(prop. 1980/81:126)

Till arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att avge yttrande
över proposition 1980/81:126 om arbetsmarknadspolitikens framtida
inriktning, såvitt avser ett i propositionen framlagt förslag om skattefrihet
för flyttningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) och för
flyttningsstöd enligt förordningen (1979:632) om regionalpolitisk stöd. I
samband härmed föreslås att bidragsformen traktamente vid dubbel bosättning
skall upphöra. Innebörden av förslaget är att resekostnadsersättning
avseende s.k. månadsresor och dagliga resor mellan anställningsort
och hemort samt starthjälp undantas från skatteplikt. Härigenom blir alla
former av flyttningsbidrag och flyttningsstöd enligt de angivna författningarna
skattefria. I konsekvens härmed skall sådana kostnader för vilka
skattefria bidrag utgått inte vara avdragsgilla vid taxeringen.

Med hänsyn till arten av och ändamålet med de ifrågvarande stödformerna
har skatteutskottet ingen erinran mot att de undantas från skatteplikt.
Utskottet förordar således att arbetsmarknadsutskottet tillstyrker
bifall till förslaget om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Stockholm den 28 april 1981

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Stig Josefson (c), Valter Kristenson (s),
Rune Ångström (fp), Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c). Hagar
Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s),
Wilhelm Gustafsson (fp), Egon Jacobsson (s). Anita Johansson (s), Bengt
Wittbom (m) och Ewy Möller (m).

AU 1980/81:21 182

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Regeringens förslag 4

Proposition 1980/81: 100 bilaga 15 4

Proposition 1980/81:126 5

Proposition 1980/81: 145 6

Proposition 1980/81:150 6

Motionerna 7

Under allmänna motionstiden 1981 väckta motioner 7

Med anledning av proposition 1980/81:126 väckta motioner 16

Med anledning av proposition 1980/81:145 väckt motion 18

Med anledning av proposition 1980/81:150 väckta motioner 18

Utskottet 20

Inledning 20

Utvecklingen på arbetsmarknaden 20

Arbetsmarknadspolitiska insatser 29

Arbetsmarknadspolitiken inför 1980-talet 31

Utvecklingstendenser 31

Långtidsutredningens sysselsättningskalkyler 32

Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken 34

Full sysselsättning 34

Problemen på 1980-talets arbetsmarknad 35

Arbetsmarknadspolitikens huvudinriktning under 1980-talet ... 36

Arbetsmarknadspolitikens volym budgetåret 1981/82 40

Arbetsmarknadspolitiska fonder 46

Arbetsmarknadsverkets uppgifter 50

Verkets organisation 50

Arbetsmarknadsverkets framtida inriktning 52

Platsförmedling m. m 52

Parlamentarisk utredning om AMS 55

Krav på en mer decentraliserad organisation av arbetsmarknadsverket
58

Länsarbetsnämndernas sammansättning 59

Beredskapsarbeten i AMS egen regi 60

Planering av byggarbetsmarknaden 63

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader budgetåret 1981/82 .. 63

Arbetsmarknadsservice 65

Arbetsmarknadsinformation 66

Flyttningsbidrag 67

Inlösen av egnahem m. m 74

Medelsbehovet under anslaget Arbetsmarknadsservice 75

Arbetsmarknadsutbildning 75

Arbetsmarknadsutbildningens former och inriktning 75

Nuvarande förhållanden 75

Aktuella förslag 76

Anslagsfrågor 81

Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag 82

Arbetslöshetsersättning 82

Utbildningsbidrag 85

Medelsbehovet 85

AU 1980/81:21 183

Sysselsättningsskapande åtgärder 86

Omställningsbidrag 87

Tillfällig rekryteringsstimulans inom tillverkningsindustrin 88

Äldrestödet inom tekoindustrin 90

Beredskapsarbeten 93

Industribeställningar 97

Detaljplaneringsbidrag 97

Det totala medelsbehovet 98

Ungdomar 98

Bakgrund 98

Särskilda åtgärder för långtidsarbetslösa ungdomar 99

Åtgärdsprogram 100

Beredskapsarbeten 102

Praktik 103

Arbetshandikappade och äldre 105

Inledande synpunkter 105

Vissa frågor om svårplacerad arbetskraft 106

Främjandelagen och anpassningsgrupper 106

Förtidspensionärs möjligheter att återgå i arbete 109

Arbetsförmedlingskontrakt 114

Den äldre arbetskraften 115

Aktionsprogram mot utslagning och arbetslöshet 117

Arbetsmiljö och arbetsanpassning 117

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning 118

Arbetshjälpmedel åt handikappade 119

Näringshjälp 121

Anställning med lönebidrag 122

Medelsberäkning 124

Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag 124

Yrkesinriktad rehabilitering 130

Arbetsmarknadsinstituten 130

Metodutveckling, forskning och utbildning 131

Anslagsfrågor 133

Övriga anslag 134

Totalförsvarsverksamhet 134

Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning 134

Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning 135

Särskilt sysselsättningsbidrag till Svenska Rayon AB 135

Fackligt inflytande på frågan om statligt arbetsmarknadsstöd 135

Den arbetsmarknadspolitiska forskningen 138

Arbetstidsfrågor 140

Utskottets hemställan 145

Reservationer 155

1. Riktlinjerna för arbetsmarknadspolitiken (s) 155

2. Åtgärder inom företagen för att trygga sysselsättningen (s) 156

3. Arbetsmarknadspolitikens allmänna inriktning budgetåret 1981/

82 (s) 156

4. Arbetsmarknadspolitiska fonder (s) 158

5. Decentralisering av arbetsmarknadsverkets uppgifter (s) 159

6. Reduktion av starthjälpsbeloppen (c) 160

7. Slopande av traktamente vid dubbel bosättning (s) 160

AU 1980/81: 21 184

8. Villkoren för bidrag till ombytessökande m. m. (s) 161

9. Stöd till byggnadsarbetare för veckopendling (s) 161

10. Åtgärder för att underlätta de flyttandes anpassning till förhållandena
på inflyttningsorten (s) 162

11. Tjänstledighet för att pröva nytt arbete (s) 162

12. Utbildningsfonder i företag (s) 163

13. Stödvillkoren för utbildning vid permitteringshot (s) 163

14. Särskilda utbildningsinsatser för medelålders och äldre kvinnor

m. m. (s) 164

15. Översynen av tolkningen av reglerna om lämpligt arbete (s) ... 165

16. Arbets- och utbildningsvillkoren för ersättning vid arbetslöshet

(s) 166

17. Avstängning från arbetslöshetsersättning vid svårigheter att ordna
barntillsyn (1 s) 166

18. Medelsbehovet för arbetslöshetsersättningar och utbildningsbidrag
(s) 167

19. Äldrestödet inom tekoindustrin (s) 167

20. Anslaget till Sysselsättningsskapande åtgärder (s) 169

21. Rekryteringsstöd för långtidsarbetslösa ungdomar (s) 169

22. Beredskapsarbeten för ungdomar i åldern 16—17 år (s) 170

23. Praktikarbeten (s) 171

24. Främjandelagen och anpassningsgrupper (s) 171

25. Rehabiliteringslön (s) 172

26. Åtgärder för en solidarisk personalpolitik (s) 173

27. Den skyddade verksamhetens inriktning (s) 174

28. Riktlinjer för fackligt inflytande på frågor om statligt stöd (s) ... 174

Särskilda yttranden 175

1. Åtgärder inom företagen för att trygga sysselsättningen (m) .... 175

2. Länsarbetsnämndernas sammansättning (s) 176

3. Omställningsbidrag vid lokala sysselsättningskriser (s) 176

Bilagor 177

Bil. 1: Lagförslag i prop. 1980/81:26 177

Bil. 2: Lagförslag i prop. 1980/81:145 180

Bil. 3: Skatteutskottets yttrande 1980/81:6 y 181

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981