AU 1980/81:17

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1980/81:17

om sysselsättningsfrågor i samband med omstruktureringen av
varven (prop. 1980/81:131)

I betänkandet behandlar utskottet de sysselsättningspolitiska delarna av
proposition 1980/81:131 (industridepartementet) om vissa varvsfrågor och
nio motioner med anknytning till varvsproblemen.

De näringspolitiska delarna i ärendet behandlas av näringsutskottet i
betänkandet NU 1980/81:63.

Civilutskottet har avgivit yttrande till arbetsmarknadsutskottet över en
fråga om stöd till Landskrona kommun för täckande av vissa hyresförluster
(bil.)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas de sysselsättningspolitiska konsekvenserna av de
neddragningar av personalen som under de närmaste åren är aktuella vid
Svenska Varv AB:s anläggningar. Utgångspunkter för utskottets ställningstaganden
är att varven i Landskrona och Sölvesborg skall läggas ned varvid
2 600 resp. 200 anställda berörs. Vidare skall personalstyrkan reduceras vid
Kockums varv i Malmö med 1 500 anställda och vid Karlskronavarvet med
500 anställda.

Utskottet tar i anslutning till motioner och redovisning av det s. k.
Projekt 80 i Göteborg upp frågan om staten skall utfärda en garanti om
fortsatt anställning viss tid för de berörda arbetstagarna. Utskottet avvisar av
principiella skäl att sådana garantier utfärdas och hänvisar till möjligheten att
förlänga uppsägningstiden upp till sex månader med hjälp av det i
proposition 1980/81:126 föreslagna omställningsbidraget. Det bidraget
innebär att arbetsgivaren under en period av sex månader kan få stöd som
motsvarar 75 % av lönekostnaden för den övertaliga personalstyrkan.
Utskottet föreslår dessutom en viss justering av bidragsvillkoren för att
underlätta användningen av denna stödform vid varven. Med detta besvarar
utskottet också motioner om bl. a. extra medel till den organisatoriska
anordning kallad Kockum Resurs som planeras vid Kockums varv för den
övertaliga arbetsstyrkan.

Utskottet framhåller vidare vikten av effektiva arbetsförmedlande insatser
och föreslår att 1 milj. kr. av anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder skall
få användas för extra insatser av det slaget vid varven i Malmö och
Landskrona.

När det gäller behovet av ytterligare insatser av arbetsmarknadspolitisk
karaktär i framtiden hänvisar utskottet till att den frågan får bedömas längre
1 Riksdagen 1980181. 18 sami. Nr 17

AU 1980/81:17

2

fram, då läget bättre kan överblickas.

I propositionen finns också förslag som syftar till att mera långsiktigt stärka
sysselsättningen i varvsorterna. Utskottet hänvisar härvid för Skånes del till
de båda statsunderstödda etableringsbolagen Malmöhus Invest AB och
Landskrona Finans AB.

En fråga som uppmärksammats särskilt är den verkstadsmekaniska
yrkesutbildning som i dag bedrivs i anslutning till Landskronavarvet.
Utskottet noterar att det ansvariga statsrådet nyligen i en frågestund i
riksdagen sagt sig räkna med att problemet får en positiv lösning. Ett krav på
särskilt stöd tilf Landskrona kommun för kostnader för outhyrda lägenheter
avvisas av utskottet.

För Blekinges del godkänner utskottet ett förslag av regeringen att ett
särskilt anslag Bidrag till sysselsättningsåtgärder inom varvsregionerna får
användas för att stärka sysselsättningen i Sölvesborgs kommun. Beträffande
Karlskrona förutskickas i propositionen att regionalpolitisk! stöd skall kunna
beviljas. Utskottet vill - till skillnad från propositionen - inte binda detta stöd
till en viss nivå utan överlämnar den frågan till regeringens prövning från fall
till fall.

Slutligen tar utskottet upp en motion om stöd till industrietablering på det
område där det konkursdrabbade Kalmar varv var beläget. Utskottet
förordar att regeringen får möjlighet att använda medel för detta ändamål
från samma anslag som är aktuellt i Sölvesborg.

Socialdemokraterna har reserverat sig mot betänkandet på följande
punkter:

• Riksdagen bör av regeringen begära en redovisning av erfarenheterna från
P 80.

• Statsmakterna bör utfärda en garanti för fortsatt anställning viss tid för de
varvsanställda. Regeringen bör till hösten återkomma med konkreta
förslag om en sådan garanti.

• Riksdagen bör klart uttala sig för att verkstadsskolan vid Landskronavarvet
skall bestå även efter år 1983. Det innebär bl. a. fortsatt intagning
till skolan hösten 1981.

• Landskrona kommun bör få särskilt stöd för kostnader för outhyrda
lägenheter.

• Kritik riktas mot att regeringen inte uppfyllt tidigare löften att hösten 1980
lägga fram förslag om sysselsättningsskapande åtgärder på varvsorterna.
Regeringen bör under hösten i år lägga fram förslag med en sådan
inriktning.

Propositionen

I den del äv propositionen som hänvisats till arbetsmarknadsutskottet
föreslår regeringen efter föredragning av statsrådet Åsling att riksdagen skall

AU 1980/81:17

3

godkänna vad som i propositionen anförts om användningen av det i
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 uppförda reservationsanslaget Bidrag
till sysselsättningsåtgärder inom varvsregionerna.

Riksdagen bereds vidare tillfälle att ta del av vad i propositionen anförs om
Projekt 80 AB.

Motionerna

Under allmänna motionstiden 1981 väckta motioner

1980/81:821 av Eric Jönsson m. fl. (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om anställningsgaranti för varven och organisation av
särskilda insatser för att underlätta den övertaliga personalens övergång till
ny sysselsättning,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om handlingsprogram med
förslag till industrietableringar och andra åtgärder för att skapa ny
sysselsättning i varvsorterna,

3. att riksdagen hos regeringen begär att det inrättas en särskild
sysselsättningsdelegation för Malmöområdet med uppgift att överväga de
åtgärder som kan erfordras för att förbättra sysselsättningen på kort och lång
sikt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt
anförts rörande insatser för att främja sysselsättningen och näringslivets
utveckling i Malmöområdet.

1980181:854 av Eric Holmqvist m. fl. (s)

I motionen yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om behovet av att tillföra de båda Skånelänen ökade arbetsförmedlingsresurser
samt den bristande aktiviteten när det gäller att utnyttja
främjandelagen till stöd för de arbetshandikappade,

3. att riksdagen uttalar att regeringen positivt prövar de förslag till
åtgärder för att underlätta omställningen för de anställda på Öresundsvarvet
och de sysselsättningsskapande åtgärder som förts fram av Landskrona
kommun.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1980/81:851. Yrkande 1
behandlas av arbetsmarknadsutskottet i betänkandet AU 1980/81:23.

1980181:1915 av Stig Josefson m. fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin uppfattning ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av skyndsamma samhälleliga insatser ägnade att

AU 1980/81:17

4

stimulera till nya arbetstillfällen som ersättning för dem som försvinner i och
med nedläggningen av Öresundsvarvet i Landskrona liksom neddragningen
av antalet arbetstillfällen vid Kockums i Malmö,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att därvid de
positiva möjligheter som finns i länet till nya satsningar inom energiområdet
beaktas.

Motioner väckta med anledning av propositionen

1980/81:2117 av Åke Persson (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande nödvändigheten av selektiva arbetsmarknadspolitiska
stödåtgärder i Landskrona,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande möjligheter att inom ramen för anvisade
awecklingskostnader under perioden 1980-1983 vidta särskilda åtgärder för
vissa anställda som på grund av ålder och/eller arbetshandikapp är
svårplacerade på arbetsmarknaden.

1980181:2119 av Margot Håkansson m. fl. (fp, m, c)

I motionen yrkas under 1 att riksdagen beslutar som sin mening ge
regeringen till känna vad som i motionen anförts om regionalpolitiska
åtgärder i Karlskrona kommun.

Ett yrkande 2 i motionen behandlas av näringsutskottet.

1980181:2121 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen

2. begär att regeringen vidtar åtgärder för att förstärka arbetsförmedlingsresurserna
i Malmöhus län,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs rörande
regionalpolitisk! stöd i Blekinge län,

4. begär att regeringen snarast utarbetar förslag till sysselsättningsskapande
insatser på varvsorterna i enlighet med vad som anförs i motionen,

7. begär att regeringen snarast fastställer riktlinjer för en anställningsgaranti
för de varvsanställda vid storvarven och Svenska Varvs enheter i
Blekinge, samt anvisar erforderliga medel härför till Svenska Varv AB,

8. begär att regeringen till riksdagen redovisar förslag till utformning av
särskilda insatser för den övertaliga personalen vid varven i enlighet med de
riktlinjer som anges i motionen,

9. begär att regeringen till riksdagen redovisar erfarenheterna av Projekt
80 i Göteborg,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
rörande fortsatt utbildning vid Öresundsvarvets verkstadsskola,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs

AU 1980/81:17

5

rörande statlig ersättning till Landskrona kommun för täckande av kostnader
för tomma lägenheter,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
rörande finansieringen av industrihotellet i Kalmar.

Övriga yrkanden i motionen behandlas av näringsutskottet.

1980181:2123 av Ulla Tillander (c) och Stig Josefson (c)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen undersöker och för
riksdagen redovisar kostnaderna för de båda alternativen friställning efter
turordning samt projektet Kockum Resurs.

1980181:2124 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar

3. att uttala att Kockums varv skall tilldelas den särskilda ”resurs” om
100 000 000 kr. vilken föreslagits av de fackliga organisationerna, och hos
regeringen begära förslag i enlighet därmed,

6. att hos regeringen begära ett nytt program för region- och arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för varvsorterna, vilket står i proportion till de akuta
och väntade problemen,

7. att hos regeringen begära skyndsamt förslag om en anställningsgaranti
för de varvsanställda, grundad på förutsättningen att deras arbetsrättsliga
ställning bevaras.

Övriga yrkanden i motionen behandlas av näringsutskottet.

1980/81:2130 av Joakim Ollén m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en översyn av turordningsreglerna i anställningsskyddslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om önskvärdheten av att, med åtgärder tillgängliga inom
arbetsmarknadspolitikens ram, stödja projektet Kockum Resurs.

Utskottet

Bakgrund

Den svenska varvsindustrin har under senare år genomgått omfattande
strukturförändringar. Antalet anställda vid storvarven har i stort sett
halverats sedan mitten av 1970-talet, och ytterligare neddragningar är
aktuella.

En viktig orsak till utvecklingen har varit den vikande efterfrågan på nya
fartyg i världen. Härtill kommer att nya varvsnationer trätt fram med vilka de
traditionella varvsländerna, däribland Sverige, haft svårigheter att konkur -

AU 1980/81:17

6

rera. Produktiviteten vid flera av våra storvarv har under senare år markant
försämrats. Den svenska varvsproduktionen var för några år sedan flera
gånger större än produktionen under år 1980. År 1973 var Sverige världens
näst största producent av fartyg mätt i tonnage och hade 7 % av
världsmarknaden. I dag saknas Sverige på listan även med de tio största
producentländerna och andelen av världsproduktionen har gått ned till ca
2,5 %.

Den bristande konkurrenskraften har medfört nedläggningar och
omstrukturering inom den svenska varvsnäringen. Detta har i sin tur
inneburit betydande problem på arbetsmarknaden i varvsregionerna.
Riksdagen beslöt därför år 1978 om särskilda åtgärder för att möta
sysselsättningsproblemen i områden där storvarven var belägna (NU
1978/79:17, rskr 1978/79:115). Beslutet innebar i huvudsak:

- Medelstillskott till de regionala utvecklingsfonderna inom Malmöhus,
Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län på sammanlagt 105
milj. kr., varav 75 milj. kr. avsåg medel som kunde användas för att bilda
investmentbolag för varvsregionerna i Malmöhus och Göteborgs och
Bohus län.

- Stöd till alternativ produktion vid varven med 200 milj. kr.

- Bidrag till sysselsättningsåtgärder i varvsregionerna med 265 milj. kr.

- Anställningsgaranti för de anställda vid storvarven i Göteborg, Uddevalla
och Landskrona.

- Särskilt regionalpolitisk stöd med 290 milj. kr. i lokaliseringslån och 10
milj. kr. i lokaliseringsbidrag.

Av ramen för det regionalpolitiska stödet hade fram till årsskiftet
1980/1981 ca 145 milj. kr. tagits i anspråk. Stödet har bidragit till
investeringar som beräknas leda till sysselsättning för ungefär 950 personer.
Ca 90 % av investeringarna har gjorts i Uddevalla-, Lysekils- och Göteborgsregionerna.

Riksdagen fattade våren 1980 det beslut som i dag gäller för varvsindustrins
struktur och omfattning (prop. 1979/80:165, NU 1979/80:69, rskr
1979/80:405). Utgångspunkten för det beslutet var att varvsindustrins
kapacitet skulle anpassas till marknadsförutsättningarna. Sysselsättningsfrågorna
togs inte direkt upp i sammanhanget utan regeringen anmälde att den
under hösten samma år skulle återkomma till riksdagen med förslag till
åtgärder för att dels genomföra personalavvecklingen på ett socialt
acceptabelt sätt, dels främja sysselsättningen i varvsregionerna.

I den nu föreliggande propositionen redovisas att Svenska Varv AB
beslutat om ytterligare neddragningar inom koncernen. Den strukturplan
bolaget antagit innebär
att Öresundsvarvet AB i Landskrona läggs ned under första halvåret 1983,
varvid ca 2 600 anställda berörs,

AU 1980/81:17

7

att personalstyrkan vid Kockums varv AB i Malmö reduceras med 1 500 till
ca 3 200 anställda t. o. m. första halvåret 1982,

att personalstyrkan vid Karlskronavarvet reduceras med ca 500 till ungefär
900 anställda till slutet av år 1981,
att Sölvesborgsvarvet AB läggs ned under innevarande år, varvid ca 200
anställda berörs.

Regeringen redovisar i propositionen hur den ser på möjligheterna för de
berörda regionerna att klara denna omställning och presenterar förslag till
olika sysselsättningspolitiska åtgärder för att underlätta en lösning av
problemen. 1 propositionen lämnas även en redogörelse för Projekt 80 AB
(P 80).

Åtgärder för att underlätta personalavvecklingen

En av principerna för omstruktureringen av varven är att den skall ske i för
den befintliga arbetsstyrkan socialt acceptabla former. Staten har därför tagit
på sig långtgående förpliktelser i form av bl. a. en s. k. anställningsgaranti för
de anställda. Garantin tillkom hösten 1978 och skulle ursprungligen gälla för
åren 1979 och 1980 för anställda vid storvarven i Göteborg, Landskrona och
Uddevalla. Sedan staten övertagit Kockums varv utsträcktes garantin till att
omfatta även det varvet.

Anställningsgarantin har i Göteborg hanterats inom ramen för ett särskilt
bolag kallat Projekt 80 AB (P 80). I propositionen lämnas en viss redovisning
av erfarenheterna av detta projekt.

Av redogörelsen framgår att regeringen den 25 januari 1979 i enlighet med
riksdagens beslut uppdrog åt Svenska Varv AB att i nära kontakt med
arbetsmarknadsmyndigheterna träffa avtal med berörda fackliga organisationer
om en anställningsgaranti för den då anställda personalen vid
storvarven. I maj 1979 träffades ett sådant avtal som innebar bl. a. att
Projekt 80 AB bildades. Till detta bolag överfördes den övertaliga personalen
vid varven i Göteborg och från vissa andra företag inom Svenska
Varv-koncernen i Göteborg. Bolagets uppgift var att förbereda den
överförda personalen för anställning utanför varvsföretagen eller för andra
lösningar som exempelvis pensionering. På länsarbetsnämndens initiativ
bildades en anställningsgrupp vid företaget. I denna grupp ingick representanter
för företagsledning, de fackliga organisationerna vid Svenska Varv
AB, Trygghetsrådet och Göteborgs näringslivssekretariat. Dessutom upprättades
en särskild arbetsförmedlingsenhet vid P80.

Riksdagen öppnade våren 1980 en möjlighet för regeringen att låta
projektet fortsätta in på 1981 om så erfordrades med hänsyn till personalsituationen
vid årsskiftet 1980/1981.

Enligt uppgift som utskottet fått från Projekt 80 blev sammanlagt 1 755
personer övertaliga. Ungefär 900 personer av dem har nu fått nytt arbete,

AU 1980/81:17

8

varav 300 inom Svenska Varv. Av dem som fått arbete hade ungefär 370
personer ordnat detta redan innan anställning vid P 80 påbörjades. 500
personer har pensionerats och 275 personer har aldrig överförts till P 80 på
grund av sjukskrivning eller tjänstledighet.

Många som erhållit nytt arbete har börjat i ett annat yrke än de hade vid
varvet. Detta har till en del möjliggjorts genom den utbildning som de
berörda personerna har fått under tiden som de har varit anställda i P 80.

Förtidspensionering har erbjudits all personal i P 80 som är 60 år eller äldre
och i begränsad omfattning personer i åldern 58-59 år.

I maj månad i år återstår ca 35 personer som fortfarande är registrerade i
P 80. Härtill kommer att ett antal personer som f. n. är långtidssjuka och
tjänstlediga beräknas återkomma i arbete.

Ambitionen bör enligt propositionen vara att försöka lösa de återstående
personalproblemen så snart som möjligt så att verksamheten inom P 80 kan
avslutas under första halvåret i år.

Kostnaderna för verksamheten beräknas totalt komma att uppgå till 258
milj. kr. Om denna summa fördelas på den personal som varit anställd vid
P 80 uppgår kostnaden till i genomsnitt 200 000 kr. per anställd. Det
framhålls att någon ekonomisk utvärdering av P 80 inte gjorts samt att en
sådan skulle vara förknippad med stora svårigheter.

Redovisningen av P 80 skall ses mot bakgrund av att riksdagen begärt att få
en redogörelse för erfarenheterna av projektet. Socialdemokraterna är
emellertid missnöjda med redovisningen som enligt deras uppfattning inte
uppfyller ens mycket lågt ställda krav. I partimotion 2121 uttalas att det bör
vara möjligt att ge en betydligt klarare bild av de reella kostnaderna än vad
som framgår av propositionen.

Socialdemokraterna efterlyser också lösningar på problemet hur man skall
ta hand om den personal som blir överflödig vid den nu förestående
neddragningen av varven. I partimotionen föreslår de att riksdagen skall
besluta om fortsatt anställningsgaranti vid storvarven och för Svenska Varvs
enheter i Blekinge under den kommande omställningsperioden. Riksdagen
bör uppdra åt regeringen att lägga fram förslag om den närmare utformningen
av en sådan anställningsgaranti och hur den skall finansieras.
Samtidigt bör erfarenheterna av P 80 redovisas. Krav på anställningsgarantier
framfördes f. ö. redan i januari i år i motion 821 av Eric Jönsson m. fl.
00.

Även vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion 2124 att regeringen
skall utarbeta förslag till en anställningsgaranti för den övertaliga varvspersonalen.
Vpk anser emellertid inte att P 80-modellen är lämplig. Man menar
att den formen för en anställningsgaranti leder till en försämring av de
arbetandes rättsliga ställning. En anställningsgaranti måste ta sikte på att
bevara ett normalt anställningsförhållande till det företag, där de som är
föremål för garantin dittills arbetat.

Som tidigare nämnts är avsikten att personalstyrkan vid Kockums varv

AU 1980/81:17

9

skall reduceras med 1 500 man fram till den 30 juni 1982. Inom varvet
förbereds nu mot denna bakgrund en organisation - Kockum Resurs - med
uppgift att på ett meningsfullt sätt sysselsätta den övertaliga personalen och
slussa ut den i nya arbeten. Avsikten är att Kockum Resurs skall drivas som
en avdelning inom företaget och disponera egna avskilda lokaler. 300
kollektivanställda och 125 tjänstemän beräknas ingå i den nya organisationen.
Härutöver kommer 300 tjänstemän att sägas upp medan 775 personer
beräknas sluta genom s. k. naturlig avgång. Kockum Resurs skall sälja
tjänster, internt och externt, samt genom utbildning och kontakter med
arbetsmarknadsmyndigheterna underlätta för personalen att få arbete
utanför företaget. Enligt företaget har varvet i dag en onormalt stor andel
s. k. betingat arbetsföra. Om personalen minskas enligt turordningsreglerna
i lagen om anställningsskydd (LAS) kommer yrkes- och ålderssammansättningen
att få en sådan obalans, att en effektiv produktion inte kan
upprätthållas. Företagsledningen beräknar kostnaderna för Kockum Resurs
till 100 milj. kr. för en tvåårsperiod.

Frågan om genomförande av Kockum Resurs tas upp i flera motioner.
Socialdemokraterna framhåller i motion 2121 att regeringen bör ställa
erforderliga medel till förfogande för att verksamheten skall kunna
genomföras. Samma yrkande återfinns i vpk:s partimotion 2124. Ulla
Tillander (c) och Stig Josefson (c) föreslår i motion 2123 att regeringen skall
undersöka och för riksdagen redovisa kostnaderna för alternativen friställning
efter turordningsreglerna resp. Kockum Resurs. Joakim Ollén (m)
framhåller i motion 2130 att Kockum Resurs är en åtgärd av i huvudsak
arbetsmarknadspolitisk karaktär. Han uttalar vidare bl. a. att det inte kan
vara rimligt att ett företags hela existens skall sättas på spel till följd av
turordningsreglerna i anställningsskyddslagen. Den lagen bör därför snarast
ses över i detta hänseende. Enligt motionären bör det vidare vara möjligt och
lämpligt att med arbetsmarknadspolitiska åtgärder medverka till att Kockum
Resurs inte medför en orimlig belastning på företaget.

Utskottet vill inledningsvis anlägga några allmänna synpunkter på
Projekt 80. Som tidigare nämnts har den verksamheten berört ca 1 700
personer, varav nu endast återstår några tiotal. Projektet har varit ett
intressant prov på vad som kan uträttas med en koncentrerad insats
innehållande skilda arbetsmarknadspolitiska komponenter. Utan tvekan har
ett lovvärt arbete uträttats för att finna nya arbetsuppgifter för de anställda.
Man kommer emellertid inte ifrån att verksamheten har varit mycket
resurskrävande och att det därför kan vara svårt ur ekonomisk synpunkt att
göra liknande satsningar.

Enligt utskottets uppfattning skulle det vara värdefullt med en samlad
utvärdering av P 80. Visst material av sådant slag har tagits fram eller är
under utarbetande. Inom P 80 har sålunda redovisats en lägesrapport med
försök till utvärdering av positiva och negativa effekter av verksamheten.
Forskare vid sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet arbetar
1* Riksdagen 1980181. 18 sami. Nr 17

AU 1980/81:17

10

också med projektet från mera vetenskapliga utgångspunkter och i januari i
år publicerades en första rapport benämnd Sorti med garanti.

Av den lägesrapport som producerats inom P 80 framgår att organisationen
möjliggjort en balanserad minskning av personalen och att varvens
möjligheter att överleva därmed ökat. P 80 har vidare inneburit en större
trygghet för den kvarvarande personalen. Som en positiv faktor förs också
fram P 80:s resurser för individuellt stöd till den övertaliga personalen. På
den negativa sidan nämns bl. a. att de övertaliga ibland fått en ”Blagsstämpel”
samt att anställningsgarantin har försvårat arbetet med att
påverka de äldre att söka arbeten på den öppna marknaden.

Som framgår av det anförda finns det en översiktlig redovisning av P 80 i
propositionen. En mer fullständig bild kan väntas bli redovisad i framtiden i
anslutning till den vetenskapliga undersökningen som är kopplad till
projektet. Mot bakgrund härav kan utskottet inte instämma i socialdemokraternas
kritik beträffande redovisningen. Utskottet förutsätter att resultatet
av pågående och avslutade undersökningar kommer att publiceras i sådan
form att det blir tillgängligt för allmänheten. Någon särskild redovisning för
riksdagen är i detta läge knappast påkallat. Utskottet avstyrker med
hänvisning till det anförda det socialdemokratiska yrkandet om en sådan
redovisning.

Utskottet tar härefter upp principfrågan om staten bör utfärda anställningsgarantier
av det slag som gjorts på varvsområdet. Utskottet har tidigare
konsekvent avvisat sådana garantier med hänvisning till att principiella skäl
talar mot att statsmakterna för enstaka företag eller branscher utfärdar
speciella anställningsgarantier. Bl. a. är det från rättvisesynpunkt tveksamt
om staten som arbetsgivare skall ge vissa medborgare ett mer omfattande
socialt stöd än vad som lämnas till andra anställda i motsvarande situation.
Garantier av det här aktuella slaget kan dessutom, som bl. a. erfarenheten
från P 80 visar, i viss utsträckning motverka att arbetskraften går över till
företag med bättre utvecklingsmöjligheter. En avgörande fråga är slutligen
om det är ekonomiskt försvarbart med åtagande av det slag P 80 representerar,
i synnerhet i nuvarande statsfinansiella läge. Även den frågan måste
besvaras nekande. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
yrkandena om anställningsgaranti i de socialdemokratiska motionerna 821
och 2121 och i vpk-motionen 2124.

Vad nu sagts innebär självfallet inte att utskottet ställer sig avvisande till
åtgärder för att underlätta omställningen av de personer som måste lämna
sina anställningar vid varven. Insatserna bör emellertid i princip göras med
hjälp av den medelsarsenal som står till buds för arbetsmarknaden i
allmänhet. Med hänsyn till problemens omfattning lär det dessutom bli
nödvändigt med en förhållandevis stor volymmässig satsning. Som framhålls
i propositionen måste självfallet arbetsmarknadsmyndigheterna vara beredda
att sätta in de resurser som kan bli nödvändiga. Utskottet vill härvid
särskilt peka på den betydelse för ökat rådrum som den i proposition

AU 1980/81:17

11

1980/81:126 om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning föreslagna
bidragsformen omställningsbidrag kan få. Syftet med detta nya bidrag är att
underlätta omställningen när behovet av permanent personalreduktion är
klart fastställt.

Enligt förslaget skall omställningsbidrag kunna utgå vid sådana driftsinskränkningar
som på ett avgörande sätt påverkar den lokala arbetsmarknaden
och där sysselsättningsproblemen inte kan lösas med normala arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och tillgängliga lokala arbetsförmedlingsresurser.
Bidraget skall utgå när den aktuella driftsinskränkningen berör mer än
300 personer och då antalet berörda samtidigt utgör minst 20 % av företagets
hela personalstyrka. I de fall driftsinskränkningen rör företag som har en helt
dominerande ställning på en mindre ort skall bidrag kunna beviljas om mer
än 100 personer berörs. Beslut om bidrag skall fattas av AMS. I de fall den
aktuella driftsinskränkningen berör mindre än 300 personer fattar regeringen
besluten.

Omställningsbidraget skall utgå i relation till lönekostnaderna för den
övertaliga arbetsstyrka som berörs av driftsinskränkningen under en period
som förlänger den lagstadgade uppsägningstiden.

Bidraget föreslås bli konstruerat så att det kompenserar 75 % av
lönekostnaderna inkl. sociala avgifter under sex månader som förläggs till
den första delen av den på detta sätt förlängda uppsägningstiden. Bidraget
förutsätter alltså att den berörda personalen sagts upp. För att främja
rörligheten föreslås dessutom att personer i den särskilda arbetsstyrkan som
under bidragsperioden erhåller fast anställning hos annan arbetsgivare skall
få behålla 50 % av lönen från den ursprungliga anställningen under hela
bidragsperioden. Det avvecklande företaget får för egen del behålla
resterande del av bidraget (25 % av lönesumman) bidragsperioden ut.
Utskottet behandlar omställningsbidraget i betänkandet AU 1980/81:21,
men utskottet vill redan i förevarande sammanhang deklarera att utskottet
kommer att ställa sig bakom förslaget att omställningsbidrag skall införas.

Det föreslagna omställningsbidraget förefaller kunna bli ett användbart
instrument vid den förestående neddragningen vid varven. De berörda
intressenterna - de anställda, varvsledningarna och arbetsförmedlingen - får
mer tid för att finna lämpliga lösningar och då i första hand att skaffa fram nya
arbeten för den övertaliga personalen.

Beträffande motionsyrkandena om särskilt stöd till Kockum Resurs
hänvisar utskottet till vad nu sagts. Utskottet anser sig inte ha anledning att
gå in på frågan vilken form företaget väljer för att hantera personalavvecklingen.
Med hänsyn till att personalavvecklingen vid Kockums redan inletts
efter en viss modell bör regeringen emellertid ha möjlighet att ge dispens från
kravet att uppsägning skall föregå bidragsperioden. Det måste då förutsättas
att övertalighetsstyrkan på annat sätt blir klart definierad.

När det gäller resonemangen om turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd
vill utskottet framhålla att lagen visserligen bygger på principen

AU 1980/81:17

12

sist in - först ut men att lagstiftaren förutsett att avsteg genom kollektivavtal
kan behöva göras från denna princip för att arbetsstyrkan i ett företag som
minskar verksamheten skall få en sådan sammansättning att förutsättningarna
för företaget att leva vidare ökar. Företagsledning och de anställda har
givetvis ett gemensamt ansvar och intresse för att man löser frågor av detta
slag på ett rimligt sätt från både sociala och företagsekonomiska utgångspunkter.
Utöver det anförda anser sig utskottet inte ha anledning att gå in på
motionsyrkandena om Kockum Resurs, turordningsregler m. m. Utskottet
vill dock upplysa om att frågan om turordningsreglernas utformning i
anställningsskyddslagen kommer att tas upp under nästa riksmöte med
anledning av bl. a. motioner som behandlar frågan.

Mot bakgrund av erfarenheterna av P 80 föreslås i den ovan nämnda
propositionen 126 att det från bidragsperiodens början för det nya
omställningsbidraget bör avdelas en särskild arbetsförmedlingsgrupp för den
övertaliga arbetsstyrkan. Arbetsförmedlingsgruppen bör även lokalmässigt
flytta in i företaget. Det förutsätts att arbetsgivaren ställer personella
resurser till arbetsförmedlingens förfogande för att svara för administration
av den övertaliga arbetsstyrkan och aktivt medverkar i omställningsarbetet.
Arbetsförmedlingen bör vidare ha förtur när det gäller aktiviteter för den
övertaliga arbetsstyrkan även under den uppsägningstid som följer på
bidragsperioden.

Personalneddragningarna vid varven ställer krav på ökade insatser från
arbetsförmedlingens sida. Utskottet ser det som en mycket viktig sak att
sådana insatser kommer till stånd och förutsätter att arbetsmarknadsverket
inom ramen för sina totala resurser avdelar lämplig personal i tillräckligt
antal för ändamålet. För att underlätta för verket att göra detta vill utskottet
dessutom med hänsyn till de särskilda förhållandena föreslå att verket under
nästa budgetår av anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder får använda 1
milj. kr. för förstärkta arbetsförmedlande insatser med anledning av
personalneddragningarna vid varven i Malmö och Landskrona. Genom en
sådan åtgärd får motsvarande yrkanden i motionerna 2121 av Olof Palme
m. fl. (s) och 854 av Eric Holmqvist m. fl. (s) anses tillgodosedda.
Regeringen bör genom skrivelse underrättas om ställningstagandet i denna
fråga.

Åke Persson (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp) betonar i motion
2117 vikten av arbetsmarknadspolitiska insatser med anledning av nedläggningen
av Öresundsvarvet. Särskilt framhålls de problem som uppstår för
äldre och handikappade. Bl. a. tänker man sig arbetsmarknadsanpassad
omskolning för dessa grupper. Motionärerna vill att stöd skall kunna ges
både inom ramen för de ordinarie arbetsmarknadspolitiska anslagen och
genom att medel som anvisats för avvecklingskostnader av varven under
perioden 1980-1983 får användas för att hjälpa särskilt de äldre och
handikappade som friställs.

Utskottet vill framhålla att de sedvanliga arbetsmarknadspolitiska med -

AU 1980/81:17

13

len, som f. ö. i proposition 126 i viss omfattning föreslås bli utbyggda,
självfallet skall användas för att underlätta omställningen av den aktuella
personalen i Landskrona, liksom i övriga orter som berörs av neddragningen
vid varven. Det kommer att innebära påfrestningar men det är i dag svårt att
förutse hur stora dessa kommer att bli. En viktig faktor i sammanhanget är
den allmänna utvecklingen de närmaste åren på arbetsmarknaden i Skåne
och Blekinge. Det är för tidigt att i dag ha någon bestämd uppfattning om
behovet av insatser under kommande år. Den frågan får bedömas sedan det
gått någon tid och läget bättre kan överblickas. Med hänvisning härtill och till
vad tidigare redovisats om insatser vid varven får motion 2117 anses
besvarad.

Sysselsättningspolitiska insatser i varvsregionerna

Som redovisats i det föregående kommer strukturförändringarna inom
varvsnäringen under de närmaste åren att främst drabba Skånes västra delar
och Blekinge.

För Skånes vidkommande innebär de beslutade förändringarna att
sammanlagt ca 4 000 arbetstillfällen vid storvarven i Malmö och Landskrona
försvinner inom ett par år. Därutöver berörs uppskattningsvis 2 000
sysselsatta hos underleverantörer och inom servicenäringarna.

Arbetsmarknaden i Malmöhus län har under senare år fått vidkännas svåra
påfrestningar till följd av konjunktur- och strukturproblem inom för länet
viktiga näringar som teko-, gummivaru-, byggnads- och varvsindustrierna.
Även trädgårdsnäringen har under senare tid fått problem. Expansionen i
andra branscher och inom den offentliga sektorn har inte varit tillräcklig för
att kompensera bortfallet av arbetstillfällen. Antalet kvarstående arbetssökande
för omedelbar placering i länet uppgick vid slutet av april månad i år
till ca 10 000, vilket motsvarar ca 2,1 % av samtliga personer i åldrarna 16-64
år. Härtill kommer ett stort antal personer - cä 8 700 - som är sysselsatta i
olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

För Malmö kommuns vidkommande anförs i propositionen att neddragningarna
vid Kockums varv - 1 500 personer - bör kunna klaras genom
normala arbetsmarknadspolitiska insatser. De medel som utgår till Malmöhus
Invest AB bör dessutom enligt propositionen i ökad utsträckning kunna
sättas in i Malmöregionen sedan det nya etableringsbolaget Landskrona
Finans AB kommit i gång med sin verksamhet.

För Landskrona kommun blir självfallet nedläggningen av Öresundsvarvet,
varvid som tidigare sagts ca 2 600 anställda förlorar sina arbeten, mycket
kännbar. Man räknar med en naturlig avgång under år 1981 på 400-500
personer men därefter betydligt färre. Varsel om avskedande planeras för ca
100 under år 1981, ca 700 under år 1982 och ca 650 under år 1983. I
sammanhanget bör nämnas att varvet har haft och har en avgörande
betydelse för sysselsättningen i kommunen.

AU 1980/81:17

14

I propositionen anmäls att Svenska Varv slutit avtal med Landskrona
kommun, Svalövs kommun, Malmöhus Invest AB och några privata företag
om att bilda ett särskilt bolag, Landskrona Finans AB, som skall ha till
uppgift att stödja etableringen av ny verksamhet och utvecklingen av
befintliga företag. Avsikten är att Öresundsvarvets mark och lokaler skall
disponeras av det nya bolaget. Svenska Varv har hemställt om att 100 milj.
kr. av de medel som tidigare har anvisats för produktutveckling vid
Öresundsvarvet får användas i Landskrona Finans verksamhet. Hithörande
frågor behandlas av näringsutskottet.

Landskrona kommun och länsstyrelsen i Malmöhus län har lagt fram
förslag till ytterligare åtgärder som bör vidtas i regionen för att lösa
uppkommande sysselsättningsproblem. Departementschefen hänvisar i
sammanhanget till att Öresundsvarvets avveckling kommer att ske successivt.
Utvecklingen på arbetsmarknaden bör avvaktas liksom även resultatet
av föreslagna insatser innan ställning tas till om ytterligare åtgärder
behövs.

Utskottet är, som tidigare nämnts, medvetet om de påfrestningar på
arbetsmarknaden i länet som blir en följd av neddragningen vid storvarven i
Malmö och Landskrona. Utskottet vill i sammanhanget erinra om vad som
tidigare sagts om möjligheterna att utnyttja det nya omställningsbidraget vid
varven, vilket ger förutsättningar för ökat rådrum för dem som berörs.
Likaså vill utskottet hänvisa till utskottets förslag om förstärkta arbetsförmedlande
insatser. Utskottet ansluter sig i övrigt - som framgår av vad
tidigare sagts - till vad i propositionen anförs om att utvecklingen bör
avvaktas innan ytterligare beslut fattas om särskilda insatser för att främja
sysselsättningen.

Enligt utskottets uppfattning finns det trots de aktuella problemen
anledning att se relativt ljust på den långsiktiga utvecklingen i denna
landsdel. Västra Skåne har tidigare tillhört landets mest expansiva områden.
De problem som på senare år uppträtt får inte undanskymma det faktum att
regionen har ett väl differentierat näringsliv och en lång industriell tradition.
Om vi i landet som helhet kan öka tillväxten i industrisektorn bör Skåne med
sina goda allmänna förutsättningar åter kunna få en positiv utveckling.

Vad utskottet här och tidigare i betänkandet anfört är också ett svar på ett
antal yrkanden i motioner från allmänna motionstiden i vilka svårigheterna
på arbetsmarknaden i Skåne behandlas mot bakgrund av problemen vid
varven. Det gäller motionerna 821 av Eric Jönsson m. fl. (s), 854 av Eric
Holmqvist m. fl. (s) samt 1915 av Stig Josefson m. fl. (c). I den förstnämnda
motionen begärs att ett handlingsprogram skall upprättas för att skapa ny
sysselsättning i varvsorterna och att en särskild sysselsättningsdelegation
skall inrättas för Malmöområdet. Enligt motionen måste regeringen aktivt
medverka i arbetet med att vända den nuvarande negativa utvecklingen i
området. Eric Holmqvist m. fl. (s) föreslår i motion 854 att Landskrona
kommuns förslag till åtgärder skall prövas positivt. Förslaget syftar dels till

AU 1980/81:17

15

att mildra de omedelbara effekterna av nedläggningen av Öresundsvarvet,
dels till att varaktigt skapa nya arbetstillfällen i kommunen. Det gäller bl. a.
inrättande av ett etableringsbolag och satsning på kolhamn i kommunen.
Också i motion 1915 betonas vikten av skyndsamma åtgärder för att skapa
nya arbetstillfällen i Malmö och Landskrona. Särskilt framhålls att man bör
ta till vara möjligheterna i länet till nya satsningar på energiområdet.

Utskottet är alltså inte berett att föreslå någon åtgärd från riksdagens sida
på grund av yrkandena i motionerna. Allmänt vill utskottet uttala att frågor
av typ framtagning av handlingsprogram och särskilda sysselsättningsdelegationer
bör handläggas på det regionala planet bl. a. inom ramen för
länsplaneringsarbetet. Konkreta förslag får sedan föras fram i budgetarbetet
och liknande sammanhang. Utskottet noterar att länsstyrelsen i februari
månad i år lagt fram förslag till åtgärder som kräver statsmakternas
medverkan på olika punkter. Utskottet utgår från att förslagen kommer att
prövas i vederbörliga sammanhang.

Vid Öresundsvarvet finns en verkstadsskola - en s. k. inbyggd utbildning -som f. n. svarar för nästan en tredjedel av intagningskapaciteten för den
yrkesförberedande utbildningen i Landskrona kommuns gymnasieskola. I
propositionen framhålls att Svenska Varv i sin beräkning av medelsbehovet
för avvecklingen av Öresundsvarvet utgått från att företaget svarar för
verksamheten vid skolan till dess varvet har avvecklats, dvs. till mitten av år
1983. Detta innebär att alla som har påbörjat utbildning vid verkstadsskolan
kan fullfölja den. Det framhålls att det är angeläget att den kompetens som
finns inom verkstadsskolan skall tas till vara även i fortsättningen. Det
rådrum som nu har skapats bör enligt propositionen utnyttjas för att finna en
lösning som syftar till att ge Landskronaregionen fortsatt hög standard inom
yrkesutbildningen.

Socialdemokraterna framhåller i partimotion 2121 att det är nödvändigt att
även efter år 1983 säkerställa en kvalitativ yrkesutbildning i Landskronaregionen.
Riksdagen bör därför uppdra åt regeringen att i god tid före år 1983
presentera sådana förslag att yrkesutbildningen vid det nuvarande Öresundsvarvet
kan fortgå även efter år 1983. Socialdemokraterna anser slutligen att
det är angeläget att intagning till verkstadsskolan även kan ske hösten
1981.

Frågan om verkstadsskolans fortsatta verksamhet har den 23 april i år
debatterats med anledning av en fråga i riksdagen av Hugo Bengtsson (s).
Dåvarande statsrådet Britt Mogård upplyste därvid att skolstyrelsen i
Landskrona tillsatt en arbetsgrupp som skall se över utbildningssituationen i
kommunen. Arbetsgruppens uppgift är bl. a. att utreda möjligheterna till
alternativ utbildning vid varvet och möjligheterna att öka kapaciteten på
befintliga linjer och specialkurser. Statsrådet ansåg det angeläget att en
lösning kommer till stånd, som ger Landskronaregionen fortsatt hög
standard inom yrkesutbildningen. Enligt statsrådets uppfattning bör arbetsgruppens
förslag avvaktas innan initiativ tas i frågan.

AU 1980/81:17

16

Utskottet noterar vad det ansvariga statsrådet anfört beträffande verkstadsskolans
framtida verksamhet och förutsätter att frågan får en positiv
lösning. Yrkandet i motion 2121 bör med hänvisning till det anförda inte leda
till något initiativ från riksdagens sida.

I Landskrona kommun finns ett stort antal outhyrda lägenheter. F. n. är ca
600 lägenheter outhyrda, ett antal som väntas öka väsentligt i och med
nedläggningen av Öresundsvarvet. Det kommunala bostadsbolaget AB
Landskronahem har beviljats sammanlagt ca 13,5 milj. kr. i hyresförlustlån
för åren 1973-1979. Kommunen och bolaget har hemställt om eftergift av
hyresförlustlånen för åren 1973-1978. Regeringen har emellertid inte funnit
anledning föreslå någon ändring av grunderna för eftergift av hyresförlustlån
för Landskrona kommun. I sammanhanget erinras om att regeringen beviljat
kommunen ett extra skatteutjämningsbidrag för år 1981 med 1 050 000 kr.
med anledning av dess kostnader för outhyrda lägenheter i det allmänna
bostadsföretaget.

I den socialdemokratiska partimotionen 2121 anförs att det är motiverat i
detta fall att staten i särskild ordning lindrar de ekonomiska problem som
drabbar kommunen som en direkt följd av nedläggningen av Öresundsvarvet.
Ett riktmärke för de statliga insatserna kan enligt motionen vara att
kommunen skall kompenseras för kostnaderna för ökningen av antalet
tomma lägenheter under exempelvis en treårsperiod.

Civilutskottet som avgivit yttrande i denna fråga, CU 1980/81:6 y, har
motsatt sig att riksdagen beviljar ett särskilt stöd till Landskrona. Civilutskottet
har erinrat om att Landskrona liksom andra kommuner i motsvarande
situation i viss mån kan kompenseras för stora kostnader för outhyrda
lägenheter genom att förhållandet beaktas vid bestämmande av extra
skatteutjämningsbidrag.

Socialdemokraterna i civilutskottet stöder partimotionen på den aktuella
punkten.

Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till civilutskottets majoritet och
avstyrker motion 2121 i den aktuella delen.

De beslutade strukturförändringarna inom Svenska Varvs enheter får
effekter på arbetsmarknaden även i Blekinge. Som tidigare nämnts
föreslås en neddragning av personalstyrkan vid Karlskronavarvet med 500
personer samt nedläggning av Sölvesborgsvarvet med ca 200 anställda.

Utskottet behandlade situationen i Blekinge i sitt regionalpolitiska
betänkande AU 23 tidigare i vår. Utskottet anförde därvid följande (s.
84-85):

Utvecklingen på arbetsmarknaden i Blekinge län är bekymmersam. Det är
mot denna bakgrund angeläget att åtgärder vidtas som kan underlätta den
industriella utvecklingen i länet. Ingen kommun i länet är placerad i
stödområde. Möjlighet finns dock att i särskilda fall ge regionalpolitisk! stöd
utanför stödområdena. Med hänsyn till sysselsättningsläget i länet bör

AU 1980/81:17

17

undantagsregeln kunna ges en generös tillämpning. Vad särskilt gäller
Karlskrona räknar utskottet med att det blir anledning att återkomma till
situationen i den kommunen senare i vår i samband med behandlingen av
regeringens varvsproposition.

Härutöver föreslog utskottet att i Olofströms kommun fram till dess
riksdagen har fattat ett nytt övergripande regionalpolitisk! beslut skall kunna
utgå regionalpolitisk! stöd efter i princip de normer som tillämpas i
stödområde 4. Utskottets ställningstaganden i dessa delar godkändes av
riksdagen.

I propositionen framhålls att den föreslagna minskningen vid Karlskronavarvet
med 500 personer under år 1981 tillsammans med svårigheter för
annan industri i Karlskrona - bl. a. Uddcomb AB - innebär en sådan
påfrestning på arbetsmarknaden att näringslivet i kommunen måste stödjas
särskilt. Industriministern aviserar därför sin avsikt att föreslå regeringen att
t. v. bevilja regionalpolitisk! stöd till företag i Karlskrona kommun enligt vad
som normalt tillämpas utanför stödområdena, dvs. enligt de regler som gäller
för stödområde 1.

I två motioner - 2121 av Olof Palme m. fl. (s) och 2119 av Margot
Håkansson m. fl. (fp, m, c) - yrkas på en mer generös bedömning av
Karlskrona kommun i stödområdeshänseende än vad som föreslås i
propositionen. Utgångspunkten för motionärernas yrkande är den ovan
refererade skrivningen om en generös tillämpning av möjligheten till
regionalpolitisk! stöd utanför stödområdena.

Utskottet delar uppfattningen att det är önskvärt med särskilda insatser i
Karlskrona kommun. Såsom anförs i propositionen bör regionalpolitisk! stöd
kunna utgå. Med hänvisning till vad utskottet anfört i det tidigare nämnda
betänkandet AU 23 bör nivån på stödet dock inte knytas till normerna för
stödområde 1 utan regeringen bör ha frihet att från fall till fall göra en
bedömning av den lämpliga subventionsgraden. Vad som föreslagits
beträffande regionalpolitisk! stöd till Karlskrona bör ses som en temporär
insats i avvaktan på den till nästa riksmöte aviserade regionalpolitiska
propositionen. Vad utskottet anfört i frågan i anslutning till propositionen
och de föreliggande motionerna bör regeringen underrättas om.

I propositionen föreslås vidare att det i statsbudgeten för budgetåret
1978/79 uppförda reservationsanslaget C 5, Bidrag till sysselsättningsåtgärder
inom varvsregionerna, även vid behov får användas i Sölvesborgs
kommun. Eftersom anslaget är avsett för sysselsättning inom andra
varvsregioner fordras ett godkännande av riksdagen. Förslaget ligger i linje
med utskottets tidigare refererade uttalande om behovet av regionalpolitiska
insatser i Blekinge. Utskottet tillstyrker följaktligen propositionen i denna
del.

Utskottet tar härefter upp en fråga som faller utanför propositionen. Det
gäller problem som uppstått efter nedläggningen av Kalmar varv.

Tidigare anställda vid det i konkurs försatta varvet har startat företag på

AU 1980/81:17

18

varvsområdet. Dessa företag hyr f. n. lokaler av kommunen som nyligen
inköpt varvsområdet för att upprätta industrihotell.

I den socialdemokratiska partimotionen 2121 föreslås att staten bör
medverka i finansieringen av det planerade industrihotellet. Det kan ske
genom att det tidigare nämnda reservationsanslaget C 5, Bidrag till
sysselsättningsåtgärder inom varvsregionerna, får användas i Kalmar kommun
för detta ändamål.

Utskottet anser sig kunna godta motionärernas förslag. Regeringen bör
alltså få möjlighet att från det aktuella anslaget bevilja visst stöd för att
utveckla nya industrier på det gamla varvsområdet. Detta bör i anslutning till
motion 2121 ges regeringen till känna.

Framtida insatser

Utskottet har i det föregående godtagit de förslag som redovisas i
propositionen samt gjort vissa tillägg.

Utskottet är medvetet om att många problem återstår att lösa och att
sysselsättningsfrågan i de berörda orterna kommer att vara aktuella under
åtskillig tid framöver. Som tidigare sagts finns det inte i dag underlag att göra
några bedömningar på längre sikt. Allmänt vill utskottet uttala att det är
angeläget att man nu snabbt söker lösa varvens problem och att det inte är
möjligt att fortsätta med en förbrukning av resurserna på sätt som hittills
skett. Sysselsättningsfrågorna får man nu arbeta praktiskt med enligt de
ramar och riktlinjer som tidigare angivits. Mot bakgrund av det anförda är
utskottet inte berett att tillstyrka ett yrkande i den socialdemokratiska
partimotionen 2121 av innebörd att regeringen snarast skall utarbeta förslag
till sysselsättningsskapande insatser i varvsorterna. Likaså avstyrker utskottet
den av vpk i motion 2124 framförda begäran om ett nytt program för
regional- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder i varvsorterna.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande redovisning av P 80 att riksdagen med avslag på
motion 1980/81:2121 yrkande 9 lägger till handlingarna vad som
anförs i proposition 1980/81:131,

2. beträffande fortsalt anställningsgaranti vid varven att riksdagen
avslår motionerna 1980/81:821 yrkande 1,1980/81:2121 yrkandena
7 och 8 samt 1980/81:2124 yrkande 7,

3. beträffande Kockum Resurs m. m. att riksdagen avslår motionerna
1980/81:2123, 1980/81:2124 yrkande 3 samt 1980/
81:2130,

4. beträffande förstärkta arbetsförmedlingsresurser att riksdagen
med anledning av motionerna 1980/81:854 yrkande 2, 1980/

AU 1980/81:17

19

81:2117 samt 1980/81:2121 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande arbetsmarknadspolitiska insatser i övrigt att riksdagen
avslår motion 1980/81:2117,

6. beträffande åtgärdsprogram för Skåne m. m. att riksdagen
avslår motionerna 1980/81:821 yrkande 2-4 och 1980/81:854
yrkande 3,

7. beträffande samhälleliga insatser och satsningar på energiområdet
att riksdagen avslår motion 1980/81:1915,

8. beträffande verkstadsskolan vid Öresundsvarvet att riksdagen
avslår motion 1980/81:2121 yrkande 10,

9. beträffande statlig ersättning för täckande av hyresförluster i
Landskrona kommun att riksdagen avslår motion 1980/81:2121
yrkande 11,

10. beträffande regionalpolitiskt stöd till Karlskrona kommun att
riksdagen med bifall till motionerna 1980/81:2121 yrkande 3
och 1980/81:2119 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

11. att riksdagen beträffande användningen av det i statsbudgeten
för budgetåret 1978/79 uppförda reservationsanslaget Bidrag
till sysselsättningsåtgärder inom varvsregionerna

A. godkänner vad som anförts i propositionen om Sölvesborgs
kommun,

B. med anledning av motion 1980/81:2121 yrkande 12 godkänner
vad utskottet anfört om industrihotell i Kalmar,

12. beträffande begäran om nya förslag till sysselsättningsskapande
åtgärder i varvsorterna att riksdagen avslår motionerna 1980/
81:2121 yrkande 4 och 1980/81:2124 yrkande 6.

Stockholm den 12 maj 1981

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s), Arne Fransson (c),
Erik Johansson (s), Bernt Nilsson (s), Sten Svensson (m), Frida Berglund (s),
Pär Granstedt (c), Lars Ulander (s), Anders Högmark (m), Björn Eliasson
(c), Eva Winther (fp), Sune Johansson (s), Lahja Exner (s) och Sonja Rembo
(m).

AU 1980/81:17

20

Reservationer

Anna-Greta Leijon, Erik Johansson, Bernt Nilsson, Frida Berglund, Lars
Ulander, Sune Johansson och Lahja Exner (alla s) har till betänkandet fogat
följande reservationer:

1. Anställningsgaranti vid varven (morn. 1-3)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar ”Utskottet vill”
och på s. 12 slutar ”behandlar frågan” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill inledningsvis anlägga några allmänna synpunkter på P 80.
Som tidigare nämnts har den verksamheten berört ca 1 700 personer, varav
nu endast återstår några tiotal. Projektet har onekligen varit ett värdefullt
prov på vad som kan uträttas med en koncentrerad insats innehållande skilda
arbetsmarknadspolitiska komponenter. Utan tvekan har ett lovvärt arbete
uträttats för att finna nya arbetsuppgifter för de anställda. Riksdagens beslut,
efter förslag från socialdemokraterna, att utfärda anställningsgarantier för
dem som berördes av den betydande omställningen inom storvarven har
därför enligt utskottets uppfattning visat sig vara ett riktigt ställningstagande.

Riksdagen begärde under våren 1980 efter förslag från socialdemokraterna
att regeringen till hösten samma år skulle redovisa en utvärdering av P 80.
Regeringen har emellertid inte rättat sig efter det riksdagsbeslutet. Någon
redovisning om P 80 fick riksdagen följaktligen inte ta del av under hösten.
Den redogörelse för P 80 som återfinns i den nu föreliggande propositionen
kan inte heller sägas uppfylla ens mycket lågt ställda krav på en redovisning
av de hittillsvarande erfarenheterna.

Enligt utskottets uppfattning finns det starka skäl för en mer ingående
utvärdering av P 80. Staten har satsat betydande belopp på ett intressant
projekt. Erfarenheterna kan ge uppslag som kan vara värdefulla då man tar
ställning till framtida arbetsmarknadspolitiska insatser. Det gäller både
åtgärder på längre sikt på arbetsmarknaden i allmänhet och de som är
aktuella i samband med den fortsatta neddragningen vid varven. Det bör som
framhålls i den socialdemokratiska partimotionen vara möjligt att ge en
betydligt klarare bild av kostnadernas fördelning relaterad till omfattningen
av de olika verksamheterna inom P 80. Att som görs i propositionen
summera kostnader för förtidspensionering, stimulansbidrag, utbildning och
annan projektverksamhet och därefter dividera summan med antalet av
projektet berörda personer förefaller föga meningsfullt.

Visst material av utvärderande slag har f. ö. tagits fram eller är under
utarbetande. Inom P 80 har sålunda redovisats en lägesrapport med försök
till utvärdering av positiva och negativa effekter av verksamheten. Forskare
vid sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet har också arbetat

AU 1980/81:17

21

med projektet från mera vetenskapliga utgångspunkter, och i januari i år
publicerades en första rapport benämnd Sorti med garanti.

Utskottet tillstyrker med hänvisning till det anförda det socialdemokratiska
yrkandet om en ny och mer ingående redovisning till riksdagen av
erfarenheterna av P 80. Det är angeläget att denna redovisning görs på ett
sådant sätt att det blir möjligt att tillgodogöra sig resultatet i samband med
det arbete som nu måste sättas i gång för att utforma garantier för fortsatt
anställning under viss tid för anställda som nu hotas av uppsägning. I övrigt
bör självfallet utvärderingen ske på ett sätt som innebär att man samordnar
pågående och planerade utredningsaktiviteter. Riksdagen bör i skrivelse till
regeringen underrätta denna om det begärda utredningsarbetet.

Den omställning vid varven i Skåne och Blekinge som nu förestår kommer
att få mycket kännbara konsekvenser på arbetsmarknader som redan i dag
kännetecknas av svårigheter. De stora personalneddragningar som blir
aktuella kan därför inte lösas med enbart de reguljära arbetsmarknadspolitiska
medel som står till buds. Inte heller det i proposition 126 föreslagna
omställningsbidraget är tillräckligt i det förevarande sammanhanget.

Utskottet delar mot denna bakgrund uppfattningen i den socialdemokratiska
partimotionen 2121 att den nu gällande anställningsgarantin vid
storvarven mäste bibehållas under den kommande omställningsperioden och
att den bör utvidgas till att omfatta även varven i Blekinge. Som tidigare sagts
är det viktigt att erfarenheterna av P 80 ligger till grund för utformningen av
en sådan garanti. Det är därmed inte sagt att man i framtiden skall vara
bunden av P 80-modellen. Tvärtom finns det mycket som talar för att den
behöver modifieras.

Regeringen bör alltså i enlighet med yrkandena i de socialdemokratiska
motionerna 821 och 2121 samt vpk-motionen 2124 begära att regeringen
snarast lägger fram förslag om anställningsgaranti för de aktuella varven.

Vid Kockums varv diskuteras f. n. inrättandet av Kockum Resurs, en
organisation med uppgift att på ett meningsfullt sätt sysselsätta den
övertaliga personalen och slussa ut den i nya arbeten. Kockum Resurs är
tänkt att vara en avdelning inom företaget. Man har överslagsmässigt
beräknat kostnaden för projektet till 100 milj. kr. för en tvåårsperiod.
Verksamheten är bl. a. tänkt att bestå av försäljning av tjänster, internt och
externt, exempelvis verkstadsproduktion och konstruktionsarbete. En
annan del av verksamheten avses bli ett utvecklingsprogram för att framför
allt sysselsätta tjänstemän med utveckling av idéer och projekt. I programmet
skall också ingå konsultverksamhet av olika slag och annan försäljning av
tjänstemannatjänster. Dessutom planeras ett utbildningsprogram och kontakter
med arbetsmarknadsmyndigheter för att underlätta för personalen att
få arbete utanför och inom företaget.

Som framhålls i den socialdemokratiska partimotionen 2121 måste insatser
för att utveckla ny industriell produktion inom varvsföretagen inta en viktig
plats i arbetet för att i största möjliga utsträckning undvika att neddragningen

AU 1980/81:17

22

av fartygsproduktionen får oacceptabla sociala konsekvenser. Det arbete
som sätts i gång inom ramen för Kockum Resurs får beaktas i samband med
övervägandena om en fortsatt anställningsgaranti. Kockum Resurs påminner
i många avseenden om Projekt 80 men vad gäller såväl organisation som
innehåll i verksamheten finns också betydande skillnader. Som socialdemokraterna
framhåller är det naturligt att man på de olika varvsorterna väljer
skilda lösningar, anpassade till de lokala förhållandena. De särskilda
insatserna i anslutning till anställningsgarantin bör därför utformas med
hänsyn till de förhållanden som gäller på de enskilda varvsorterna och i
samarbete med de lokala fackliga organisationerna.

Vad utskottet anfört om Kockum Resurs i anslutning till den socialdemokratiska
partimotionen 2121 och vpk-motion 2124 bör regeringen underrättas
om.

Utskottet finner inte anledning att gå närmare in på den i några motioner
upptagna frågan om turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd. Även
den frågan torde få sin lösning för varvens del genom det beställda förslaget
om anställningsgaranti.

När det slutligen gäller motionerna 2123 av Ulla Tillander (c) och Stig
Josefson (c) och 2130 av Joakim Ollén m. fl. (m) torde de i betydande mån i
sak bli tillgodosedda genom de överväganden om bl. a. Kockum Resurs som
regeringen i enlighet med vad tidigare sagts nu måste föranstalta om. Även
de motionerna bör därför läggas till grund för skrivelsen till regeringen.

dels att utskottets hemställan under 1-3 bort ha följande lydelse:

1. beträffande redovisning av P 80

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:2121 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande fortsatt anställningsgaranti vid varven

att riksdagen med bifall till motionerna 1980/81:821 yrkande 1
och 1980/81:2121 yrkandena 7 och 8 samt med anledning av
motion 1980/81:2124 yrkande 7 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande Kockum Resurs m. m.
att riksdagen

A. med bifall till motion 1980/81:2124 yrkande 3 och med
anledning av motionerna 1980/81:2123 och 1980/81:2130 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

B. avslår motionerna 1980/81:2123 och 1980/81:2130 i den mån
de inte behandlats under A.

AU 1980/81:17

23

2. Arbetsmarknadspolitiska insatser i Landskronaregionen (mom. 5 -motiveringen)

Reservanterna anser att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar
”Utskottet vill” och på s. 13 slutar ”anses besvarad” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har i det föregående bl. a. föreslagit att de som berörs av
omställningen inom varvsindustrin även fortsättningsvis skall omfattas av en
anställningsgaranti. Dessutom har föreslagits förstärkta arbetsförmedlingsinsatser
i Malmö och Landskrona. Härutöver kommer emellertid ytterligare
insatser att krävas för att förbättra det allmänna sysselsättningsläget i
regionen. Utskottet tar upp den frågan i ett avslutande avsnitt i betänkandet.

Med hänvisning härtill och till vad tidigare redovisats om insatser vid
varven får motion 2117 anses besvarad.

3. Åtgärdsprogram för Skåne m. m. (mom. 6 - motiveringen)

Reservanterna anser att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar
”Utskottet är” och slutar ”främja sysselsättningen” bort ha följande
lydelse:

Utskottet är medvetet om de påfrestningar på arbetsmarknaden i Skåne
som blir en följd av neddragningarna vid storvarven i Malmö och
Landskrona. Utskottet vill i sammanhanget erinra om vad som tidigare sagts
om fortsatta anställningsgarantier och förstärkta förmedlingsinsatser vid
dessa varv. När det gäller behovet av framtida insatser i Skåne hänvisar
utskottet till vad som uttalas därom i det avslutande avsnittet i betänkandet.

4. Verkstadsskolan vid Öresundsvarvet (mom. 8)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar ”Frågan om” och
på s. 16 slutar ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Verksamheten vid verkstadsskolan vid Öresundsvarvet i Landskrona
fyller en mycket viktig roll för yrkesutbildningen i regionen. Som tidigare
nämnts svarar skolan f. n. för nästan en tredjedel av intagningskapaciteten
för den yrkesförberedande utbildningen i Landskrona kommuns gymnasieskola.
Det är mot denna bakgrund av stor betydelse att utbildningsverksamheten
vid Öresundsvarvet får fortsätta. Det kan dessutom inte vara motiverat
att lägga ned en utbildning som redan finns och fungerar väl och som
dessutom kan bli av stor betydelse för den framtida industriella utvecklingen i
regionen. En utveckling som statsmakterna nu på andra sätt försöker
stödja.

AU 1980/81:17

24

Utskottet delar därför den av socialdemokraterna framförda uppfattningen
att regeringen bör ges i uppdrag att i god tid före år 1983 presentera sådana
förslag att yrkesutbildningen vid det nuvarande Öresundsvarvet kan fortgå
även efter år 1983. Det är vidare angeläget att utbildningen kontinuerligt
drivs vidare och att elever därför tas in för utbildning vid skolan även hösten
1981. Med hjälp av bl. a. statsbidragsbestämmelserna för företagsförlagd
gymnasieskolutbildning bör det vara möjligt att lösa de ekonomiska och
andra problem som kan finnas inför nästa läsår.

Vad utskottet anfört om fortsatt utbildning vid verkstadsskolan vid
Öresundsvarvet i anslutning till den socialdemokratiska partimotionen 2121
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande verkstadsskolan vid Öresundsvarvet

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:2121 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

5. Ersättning till Landskrona kommun för hyresförluster (mom. 9)

Reservanterna anser

dels att utskottets yttrande på s. 16 som börjar ”Socialdemokraterna i” och
slutar ”den aktuella delen” bort ha följande lydelse:

Socialdemokraterna i civilutskottet stöder partimotionen på den aktuella
punkten. De anför bl. a. att skatteutjämningsreglerna inte ger Landskrona
kommun ett utfall som i rimlig mån svarar mot en tillämpning av de
grundläggande och inte upphävda principerna för förlusttäckning. Det krävs
därför en ytterligare kompensation. Socialdemokraterna förordar därför att
det öppnas en möjlighet till ett särskilt riktat stöd till Landskrona kommun
för att täcka ökande hyresförluster. Det bör ankomma på regeringen att
utforma de närmare detaljerna för hur ett sådant stöd skall utformas.

Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till vad socialdemokraterna i
civilutskottet anfört. Regeringen bör i anslutning till den socialdemokratiska
partimotionen 2121 underrättas härom.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande statlig ersättning för täckande av hyresförluster i
Landskrona kommun

att riksdagen med bifall till motion 1980/81:2121 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

AU 1980/81:17

25

6. Framtida sysselsättningsskapande åtgärder i varvsregionerna (mom. 12)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som återges under rubriken
Framtida insatser och börjar på s. 18 bort ha följande lydelse:

Strukturförändringarna inom varvsindustrin är, som tidigare nämnts,
omfattande. I Skåne kommer under de närmaste åren ca 4 000 personer att
beröras direkt och i Blekinge ca 700. Härtill kommer åtskilliga anställda hos
underleverantörer till de berörda varven.

I det föregående har utskottet tagit ställning till vissa förslag av mer
kortsiktig natur. Det gäller anställningsgarantier och förstärkta förmedlingsinsatser.
Med tanke på framtiden måste emellertid statsmakterna ta ställning
till ytterligare åtgärder för att främja sysselsättningen i de berörda
orterna.

Då regeringen presenterade sin varvsproposition förra året saknades
konkreta förslag till statliga insatser för ersättningsproduktion på varvsorterna.
Regeringens förslag innebar att endast besluten om nedskärningar och
nedläggningar inom varvsindustrin då skulle tas. Därefter skulle man se om
det behövdes några särskilda insatser för de människor som drabbades.

Från socialdemokratiskt håll kritiserades denna uppläggning. De begärde
därför att regeringen skulle utarbeta ett handlingsprogram med konkreta
projekt för varvsregionerna. Insatserna borde vara av den omfattningen att
de i väsentlig grad bidrar till att kompensera det bortfall av arbetstillfällen
som uppstår i samband med omstruktureringen av varvsindustrin. Socialdemokraterna
framhöll att de förslag som tagits fram av bl. a. berörda län och
kommuner samt de fackliga organisationerna borde bli föremål för en seriös
prövning av regeringen i samband med utarbetandet av förslag till statliga
insatser för att skapa ny produktion på varvsorterna.

Arbetsmarknadsutskottet anförde vid sin prövning att det kunde finnas
skäl till vissa särskilda insatser när det gäller varvsorterna med hänsyn till de
omfattande friställningar det gäller. Utskottet kunde också tänka sig att man
prövade mera okonventionella lösningar för att på ett snabbt och praktiskt
sätt skaffa arbeten åt den övertaliga personalen. Utskottet hänvisade till att
regeringen skulle återkomma till dessa frågor med förslag till riksdagen
under hösten.

Utskottet kan nu konstatera att regeringen underlåtit att ta upp de här
aktuella frågorna i riksdagen under hösten 1980. Förfarandet är, som
framhålls i den socialdemokratiska partimotionen 2121, anmärkningsvärt.

Utskottet tvingas härutöver konstatera att regeringen inte heller i den nu
föreliggande propositionen gör någon ansats att följa upp tidigare löften och
beslut. Regeringen tycks utgå från att problemen skall kunna lösas med hjälp
av de sedvanliga medlen samt det nya etableringsbolaget i Landskrona.
Utskottet delar inte denna bedömning. De kraftiga personalnedskärningarna
vid Skåne- och Blekingevarven motiverar särskilda insatser av långsiktig

AU 1980/81:17

26

karaktär från samhällets sida. Arbetsmarknaden i Malmöhus län har f. ö.
genomgått en fortlöpande försämring under 1970-talet. Detta har sin grund i
strukturella problem som målmedvetet måste angripas genom åtgärder på
både kortare och längre sikt. Särskilt utsatta orter är Malmö och Landskrona.
Utskottet ställer sig därför bakom socialdemokraternas förslag att
regeringen skall ges i uppdrag att snarast utarbeta ett handlingsprogram med
sysselsättningsskapande insatser på varvsorterna. Insatserna bör omfatta
statligt stöd till industrietableringar eller utvecklingsprojekt som på sikt kan
leda till industriell produktion. De åtgärdsförslag som i februari i år
presenterats av länsstyrelsen i Malmöhus län innehåller uppslag av klart
intresse i sammanhanget.

Enligt utskottets uppfattning bör alltså regeringen redan till hösten
återkomma med konkreta förslag till åtgärder. Det anförda innebär att
utskottet biträder den socialdemokratiska motionen 2121 och vpk-motion
2124 i motsvarande del. Regeringen bör underrättas om det anförda.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande begäran om nya förslag till sysselsättningsskapande
åtgärder i varvsorterna

att riksdagen med bifall till motionerna 1980/81:2121 yrkande 4
och 1980/81:2124 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

AU 1980/81:17 Bilaga: CU 1980181:6 y 27

Civilutskottets yttrande
1980/81:6 y

om särskilt stöd för täckande av vissa hyresförluster

Till arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har berett civilutskottet tillfälle att avge yttrande
över förslag i motion 1980/81:2121 (s) yrkande 11 att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande statlig
ersättning till Landskrona kommun för täckande av kostnader för tomma
lägenheter. Motionärerna anför att ett riktmärke för sådana insatser skall
vara att kommunen skall kompenseras för kostnaderna för ökningen i antalet
tomma lägenheter under exempelvis en treårsperiod i de närmare former
som bör utarbetas av regeringen. Motionsförslaget får ses mot bakgrund av
den redogörelse för dessa frågor som lämnas i proposition 1980/81:131
(s. 18-19). Redogörelsen utmynnar i en anmälan till regeringsprotokollet att
industriministern, efter samråd med bostadsministern, inte funnit skäl att
föreslå någon ändring av grunderna för eftergift av hyresförlustlån för
Landskrona kommun.

Enligt förordningen (1976:260, ändrad senast 1981:190) om hyresförlustlån
har lån kunnat utgå för utebliven hyra, årsavgift e. d. under åren
1971-1980. Lånen amorteras från halvårsskiftet närmast efter det att 2 år
förflutit från den dag lånet betalades ut. Amorteringstiden är 10 år - i
särskilda fall längre - dock högst 20 år. Ränta utgår efter f. n. 12,75 %.
Kapitalkostnaderna betalas genom annuiteter. Under vissa förutsättningar
kan beslutas om räntefrihet och framflyttning av amorteringstid under högst
5 år från halvårsskiftet efter utbetalningen. Lån eller del därav får efterges
enligt särskilda regler om lånen sammanlagt uppgår till minst 2 % av
byggnadsvärdet.

Som angetts kan lån inte beviljas för hyresförluster som uppkommer efter
år 1980. Långivningen har grundat sig på upprepade medgivanden av
riksdagen, senast (CU 1978/79:26 s. 40, 72) avseende sådana hyresförluster
som uppkommer under år 1980. I 1980 års budgetproposition fanns inte
något förslag om förlängning av tidigare medgivanden. Bostadsministern
anförde till regeringsprotokollet att långivningen borde upphöra. Riksdagen
avslog (CU 1979/80:22 s. 44-45 , 74-75) motioner (s) resp. (vpk) om att
långivningen skulle avse även förluster under år 1981 resp. efter år 1980. Med
anledning av proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten
väcktes därefter motion (vpk) bl. a. om att långivningen skulle fortsätta
beträffande allmännyttiga bostadsföretag. Riksdagen avslog motionen med
bifall till de i denna del enhälliga betänkandena CU 1980/81:6 och 11.

AU 1980/81:17 Bilaga: CU 1980/81:6 y

28

Utskottet anförde:

Några nya skäl för att förlänga möjligheterna till hyresförlustlån, om än för
en del av beståndet, har inte anförts. En förlängning har inte heller föreslagits
från något annat håll. Utskottet har inte funnit anledning förorda att
riksdagen skulle gå ifrån sitt tidigare beslut. Det finns enligt utskottets
mening inte heller anledning att ändra eftergiftsreglerna.

Reservanter (s) i utskottet önskade tillstyrka en motion (s) om en temporär
hyresgaranti för hyresförluster i de flerbostadshus som påbörjades under
perioden den 1 december 1980- den 31 december 1981, en garanti avsedd att
stimulera ökad igångsättning. Reservanterna anförde bl. a. att frågan om en
generell förlängning av långivningen fick tas upp på nytt i samband med 1981
års budgetproposition. Riksdagen följde utskottet och avslog motionen.

Riksdagen har därefter nyligen (CU 1980/81:29 s. 40, 60) avslagit en
motion (vpk) om ett återinförande av hyresförlustlånen för de allmännyttiga
bostadsföretagen och därmed följt ett enhälligt civilutskott. Reservanter (s)
förordade även här ett temporärt stöd.

När civilutskottet först tog ställning till frågan om en fortsättning av
hyresförlustlångivningen (CU 1979/80:22) anfördes (s. 44-45):

Antalet outhyrda lägenheter sjunker totalt sett och var år 1979 ca 10 750.
Hälften av dessa fanns i sju kommuner. 93 % av de outhyrda lägenheterna
finns i hus som förvaltas av allmännyttiga bostadsföretag. Bostadsministern
redovisar uppfattningen att hyresförlustlånen inte torde kunna anses utgöra
någon stimulans till ökat bostadsbyggande. Hon medger att det i vissa fall
inte torde vara möjligt för vissa allmännyttiga bostadsföretag att på egen
hand eller tillsammans med kommunerna klara de ekonomiska påfrestningar
som uteblivna hyresintäkter medför och att särskilda stödinsatser därför kan
visa sig behövliga. Hon hänvisar emellertid till att förslag skulle lämnas som
gör det möjligt för regeringen att vid prövningen av ansökningar om extra
skatteutjämningsbidrag ta särskild hänsyn till de kommuner som behöver
göra ekonomiska insatser i allmännyttiga bostadsföretag på grund av
uthyrningssvårigheter. Sedermera har budgetministern i proposition 1979/
80:90 (s. 29) anfört att vissa omständigheter bör särskilt beaktas under de
kommande åren vid beviljande av extra skatteutjämningsbidrag - bland dem
att vissa kommuner har speciellt höga kostnader på grund av stora
hyresförluster i kommunala och allmännyttiga bostadsföretag. Som huvudregel
kvarstår att utgångspunkten tas i den allmänna ekonomiska situationen
hos den sökande kommunen. Med hänvisning till att behovet är svårt att
överblicka har inte någon uppräkning gjorts av anslaget med hänsyn just till
dessa förhållanden.

Det har av naturliga skäl inte varit möjligt att få en klar bild av i vilken
omfattning berörda kommuner genom extra skatteutjämningsbidrag kan
komma att kompenseras för bortfallet av hyresförlustlånen. Utskottet har
emellertid trots detta, med hänsyn till de budgetmässiga effekterna och till att
skatteutjämningsfrågorna diskuterats med kommunerna utan särskilda
erinringar på denna punkt, funnit sig kunna godta regeringens ställningstagande
att inte begära ett medgivande för en fortsatt långivning.

AU 1980/81:17 Bilaga: CU 1980/81:6y

29

Enligt 13 § lagen (1979:362, ändrad senast 1980:1031) om skatteutjämningsbidrag
får regeringen efter ansökan bevilja extra skatteutjämningsbidrag.
Motiven för stadgandet (prop. 1978/79:95 s. 71-73) innehåller bl. a. att
några detaljerade regler inte ges för fördelningen. Det anges dock att bl. a.
kostnader för stora hyresförluster i kommunala och allmännyttiga bostadsföretag
är förhållanden som - om de inte beaktas på annat sätt - kan motivera
extra skatteutjämningsbidrag.

I proposition 1979/80:90 (s. 29) anförde budgetministern till regeringsprotokollet: Vid

sidan av det ordinarie skatteutjämningsbidraget kan regeringen också
besluta om extra skatteutjämningsbidrag efter prövning från fall till fall. Den
allmänna kommunalekonomiska situationen hos den sökande kommunen är
en utgångspunkt vid denna prövning. Syftet med det extra bidraget är att
täcka brister i det ordinarie skatteutjämningssystemet och ge stöd till de
kommuner som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter. Vissa
omständigheter som har påtalats under förarbetena till skatteutjämningsreformen
anser jag bör särskilt beaktas under de närmaste åren vid beviljande
av extra skatteutjämningsbidrag. Således kan några kommuner särskilt
missgynnas av att ett antal specialdestinerade statsbidrag avvecklas i
samband med att reformen genomförs eller genom de ändrade reglerna för
KBT och statskommunala bostadsbidrag. Vissa kommuner har speciellt höga
kostnader för invandrare, andra på grund av stora hyresförluster i
kommunala och allmännyttiga bostadsföretag och några till följd av snabb
befolkningsökning.

Riksdagen har (FiU 1979/80:25 s. 17-18) anvisat i sammanhanget föreslaget
anslag. Finansutskottet berörde inte särskilt de citerade riktlinjerna för
fördelning av extra skatteutjämningsbidrag.

Frågor om skatteutjämning har senast behandlats i proposition 1980/
81:116 och i betänkande FiU 1980/81:31.

Civilutskottet anför som sitt yttrande över motion 2121 (s) yrkande 11
följande:

Motionsförslaget syftar till att Landskrona kommun skall tillföras ett
särskilt stöd, vars storlek skall knytas an till kostnader för hyresförluster som
beror på att antalet outhyrda lägenheter ökar. Motionärerna har därmed i
sak anslutit sig till den bedömning som redovisas i propositionen, nämligen
att det inte finns skäl att föreslå någon ändring av grunderna för eftergift av
beviljade lån för tidigare hyresförluster för Landskrona kommun.

Det bör av principiella skäl endast i särskilda undantagsfall övervägas att
riksdagen beslutar om ett specifikt stöd till viss kommun. Regler om stöd bör
i princip vara generellt tillämpliga. Det kan i detta sammanhang noteras att
en ökning av antalet tomma lägenheter på grund av företagsnedläggelser
eller liknande skäl kan bli aktuell även i andra kommuner.

Civilutskottet har nyligen (CU 1980/81:29) enhälligt bekräftat att de
särskilda hyresförlustlånen inte skall återinföras.

AU 1980/81:17 Bilaga: CU 1980181:6 y

30

Landskrona kommun liksom andra kommuner i motsvarande situation
kan i viss mån kompenseras för stora kostnader för outhyrda lägenheter
genom att förhållandet beaktas vid bestämmande av extra skatteutjämningsbidrag.
Det kan naturligen alltid sättas i fråga om dessa bidrag ger tillräcklig
kompensation. Civilutskottet tar för sin del i detta sammanhang inte upp
denna fråga som faller inom finansutskottets beredningsområde.

Civilutskottet föreslår mot bakgrund av det anförda att arbetsmarknadsutskottet
avstyrker motion 1980/81:2121 (s) yrkande 11.

Stockholm den 28 april 1981

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Rolf Dahlberg (m),
Oskar Lindkvist (s), Karin Ahrland (fp), Lars Henrikson (s), Knut Billing
(m), Maj-Lis Landberg (s), Bertil Danielsson (m), Birgitta Dahl (s), Kerstin
Andersson i Hjärtum (c), Magnus Persson (s), Margareta Palmqvist (s),
Annika Öhrström (c) och Kerstin Ekman (fp).

Avvikande mening

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Maj-Lis Landberg,
Birgitta Dahl, Magnus Persson och Margareta Palmqvist, alla (s), anser att
den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar ”Motionsförslaget syftar”
och på s. 4 slutar ”yrkande 11” bort lyda:

Grundfrågan är principiell: Hur skall fördelningen ske mellan stat och
kommun av de ekonomiska förluster som uppstår då lägenheter inte kan
hyras ut på grund av att planeringsförutsättningarna brustit genom oförutsedda
ändringar i näringslivs- och arbetsmarknadsstrukturen? Bedömningar
därav gjordes redan genom utformningen av 33 § i 1962 års bostadslånekungörelse.
Dessa regler innebar att förluster vid förvaltningen av hus som
tillhör kommun eller allmännyttigt bostadsföretag under vissa förutsättningar
kunde till fyra femtedelar täckas genom bidrag av statsmedel efter
individuell prövning. När denna regel om fördelning av förluster slopades
(prop. 1967:100 s. 259, SU 1967:100 s. 48) underströks det att detta inte
innebar att statsmakterna fritog sig från sitt ansvar för sådana konsekvenser i
fråga om sysselsättningen och bostadsefterfrågan i en ort som följer av
genomgripande förändringar i de näringspolitiska förutsättningarna. Statens
medverkan i dylika fall borde bestämmas och utformas efter prövning av de
speciella betingelserna i varje särskilt fall varvid i allmänhet det torde fordras
beslut av riksdagen.

AU 1980/81:17 Bilaga: CU 1980/81:6 y

31

När riksdagen (CU 1973:19 s. 41) lämnade regeringen ett bemyndigande
att inte endast ge anstånd utan även att efterge fordringar innebar detta ett
utflöde av men inte någon ändring av de bakomliggande principerna.

Riksdagens accept av att hyresförlustlånen skulle upphöra innebar inte
heller en ändring av de grundläggande ansvarsprinciperna. Detta beslut
innebar endast att formerna för det löpande stödet förändrades så att extra
skatteutjämningsbidrag trädde i stället för fortsatta lån med eftergiftsmöjligheter.
I sammanhanget konstaterades också av bostadsministern (prop.
1979/80:100 bilaga 16 s. 77) att man måste räkna med att det kan behövas
särskilda insatser för att klara de ekonomiska påfrestningar som uteblivna
hyresintäkter medför. Civilutskottet (CU 1979/80:22 s. 44—45) noterade
också att det av naturliga skäl inte varit möjligt att få en klar bild av i vilken
omfattning berörda kommuner genom extra skatteutjämningsbidrag kan
komma att kompenseras för bortfallet av hyresförlustlånen. När det gäller
t. ex. Landskrona kan det emellertid nu konstateras att skatteutjämningsreglerna
inte ger ett utfall som i rimlig mån svarar mot en tillämpning av de
grundläggande och inte upphävda principerna för förlustfördelning. Det
krävs därför en ytterligare kompensation.

Mot bakgrund av det anförda förordar utskottet att det öppnas möjlighet
till ett särskilt riktat stöd till Landskrona kommun för ökande hyresförluster
på sätt som angetts i motionsyrkandet. Regeringen bör ha att utforma de
närmare detaljerna i ett förslag, däribland även om ett sådant stöd delvis skall
utgå i form av eftergift på redan beviljade lån. Frågan om hur extra
skatteutjämningsbidrag skall användas för att bättre tillgodose här aktuella
intressen får prövas särskilt. Arbetsmarknadsutskottet bör därför tillstyrka
motionsförslaget.

AU 1980/81:17 32

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 3

Under allmänna motionstiden 1981 väckta motioner 3

Motioner väckta med anledning av propositionen 4

Utskottet 5

Bakgrund 5

Åtgärder för att underlätta personalavvecklingen 7

Sysselsättningspolitiska insatser i varvsregionerna 13

Framtida insatser 18

Utskottets hemställan 18

Reservationer 20

1. Anställningsgaranti vid varven (s) 20

2. Arbetsmarknadspolitiska insatser i Landskronaregionen (s) . 23

3. Åtgärdsprogram för Skåne m. m. (s) 23

4. Verkstadsskolan vid Öresundsvarvet (s) 23

5. Ersättning till Landskrona kommun för hyresförluster (s) ... 24

6. Framtida sysselsättningsskapande åtgärder i varvsregionerna

(s) 25

Bilaga: Civilutskottets yttrande 1980/81:6 y 27

GOTAB 69115 Stockholm 1981