AU 1980/81

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1980/81:1

om arbetsförmedling för kulturarbetare, m. m.
Sammanfattning

I betänkandet behandlas tre motioner som rör förmedling av arbete
utanför ramen för den offentliga arbetsförmedlingen. Två av motionerna,
1979/80:1794 av Stina Eliasson m. fl. (c, m, fp) och 1979/80:1819 av Lars
Werner m. fl. (vpk) gäller arbetsförmedling för artister och musiker, medan
den tredje motionen 1979/80:1791 av Lars Ahlmark m. fl. (m) innehåller ett
yrkande om översyn av den gällande lagstiftningen om rätt att förmedla
arbete.

Sedan motionerna väckts har regeringen tillsatt en utredning om bl. a.
arbetsförmedling på kulturområdet. I utredningsuppdraget ingår också en
översyn från lagtekniska utgångspunkter av arbetsförmedlingslagen. Utskottet
avstyrker motionsyrkandena med hänvisning till det pågående utredningsarbetet.

Motionerna

1979180:1791 av Lars Ahlmark m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
gällande lagstiftning angående rätt att förmedla arbete.

1979/80:1794 av Stina Eliasson m. fl. (c, m, fp)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen föranstaltar om en
översyn av arbetsförmedlingen för musiker och sceniska artister.

1979180:1819 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att uttala nödvändigheten av att
förmedlingssituationen för kulturarbetarna förbättras och görs avgiftsfri och
anhåller att regeringen kommer med förslag i enlighet härmed.

Arbetsförmedlingslagen

I princip handhas arbetsförmedling i Sverige av det allmänna. I begränsad
omfattning och i noggrant reglerade former kan dock privat förmedling få
förekomma. Frågor härom regleras i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling (arbetsförmedlingslagen).

Enligt arbetsförmedlingslagen får arbetsförmedling inte bedrivas i förvärvssyfte,
dvs. i avsikt att verksamheten skall ge vinst. Arbetsförmedling

1 Riksdagen 1980181. 18 sami. Nr 1

AU 1980/81:1

mot självkostnadsersättning får däremot bedrivas efter tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS). Tillstånd får, frånsett ett i det följande behandlat
undantag, inte ges till enskild person utan endast till organisationer eller
föreningar. AMS fastställer maximiavgifter och meddelar de ytterligare
föreskrifter som behövs för verksamheten. När anledning därtill förekommer
kan AMS återkalla tillstånd. Likaså kan AMS meddela ändrade villkor
eller bestämmelser för verksamhetens bedrivande. Avgiftsfri förmedling får
bedrivas utan tillstånd, men anmälan om verksamheten skall göras till AMS
inom tre månader från det verksamheten tagit sin början.

Tillstånd att bedriva s. k. organisationsförmedling har beviljats för artister
och musiker och för arbetskraft på kontorsområdet.

Genom en ändring år 1976 i arbetsförmedlingslagen har möjlighet öppnats
att i begränsad omfattning bevilja enskild person eller annan tillstånd att i
förvärvssyfte bedriva arbetsförmedling för musiker och sceniska artister.
Tillstånd får endast ges för verksamhet som innefattar förmedling av
anställning utomlands åt den som är bosatt i Sverige eller av anställning i
Sverige åt den som är bosatt utomlands. Tillstånd som nu nämnts får endast
beviljas om sökanden utfäster sig att vid förmedling eller eljest inte uppställa
villkor som begränsar aktuella artisters och musikers möjligheter att anlita
den offentliga arbetsförmedlingen. Tillstånd får beviljas för högst tre år i
sänder.

AMS är tillsynsmyndighet i fråga om arbetsförmedlingslagens efterlevnad.
Den som bedriver enskild arbetsförmedling mot eller utan avgift är skyldig
att föra anteckningar över verksamheten, hålla anteckningar tillgängliga för
AMS samt i övrigt lämna uppgifter om verksamheten till AMS för att
möjliggöra övervakning och samordning med övrig arbetsförmedling.

Brott mot arbetsförmedlingslagen är straffbelagt. Således straffas den som
utan tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte med böter eller
fängelse i högst sex månader. Även arbetsgivare som anställer arbetskraft
som förmedlats olagligt kan straffas på samma sätt. Åtal för sistnämnda brott
får dock väckas endast efter anmälan av AMS.

Den som i annat fall än som ovan sägs utan tillstånd bedriver arbetsförmedling
mot ersättning eller försummar sin anmälningsskyldighet till AMS
kan dömas till böter.

Arbetsförmedling för kulturarbetare

Frågan om arbetsförmedling på kulturområdet har under 1960- och
1970-talen utretts upprepade gånger. Statsmakterna tog senast ställning till
frågan våren 1976. Därvid beslöts en förhållandevis kraftig utbyggnad av den
offentliga förmedlingen. Vid distriktskontoren i Stockholm, Göteborg,
Malmö och Umeå finns särskilda kulturarbetarsektioner. Vid övriga
distriktskontor i landet har förmedlingsuppgifterna tilldelats sektioner som
även har andra arbetsuppgifter. Förmedlingsarbetet har under senare tid

AU 1980/81:1

utvecklats genom att datatekniken kommit till användning.

För att tillföra AMS behövlig sakkunskap och så långt möjligt säkerställa
att förmedlingsverksamheten på kulturområdet utvecklas på ett sätt som
svarar mot kulturpolitikens och kulturarbetarnas önskemål har inrättats en
särskild kulturarbetardelegation hos AMS. I delegationen, som i huvudsak
har rådgivande funktioner, ingår representanter för olika intresseorganisationer
på kulturområdet.

Den offentliga förmedlingen arbetar även utanför ramen av den vanliga
arbetsförmedlingen genom att ett antal arbetsförmedlingstjänstemän placerats
vid s. k. centrumbildningar - som finns inom olika sektorer av
kulturlivet.

Som tidigare redovisats finns vid sidan av den offentliga förmedlingen s. k.
organisationsförmedlingar som har rätt att ta ut viss avgift för sina tjänster.
Dessa förmedlingar skall i princip ha anknytning till organisationer på
arbetsgivar- eller arbetstagarsidan. Avsikten är att organisationsförmedlingarna
och arbetsförmedlingen skall samarbeta. På det internationella fältet
har i enlighet med den tidigare redovisade undantagsregeln tillstånd givits åt
en enskild person att bedriva förmedling.

Vid sidan om de angivna förmedlingsorganen bedrivs sedan länge
arbetsförmedling i andra former för i synnerhet musiker och artister. Många
av dessa är knutna till managers eller är engagerade av produktionsbolag.
Verksamhet som bedrivs på det sättet innehåller ofta inslag av arbetsförmedlande
natur som kan strida mot bestämmelserna i arbetsförmedlingslagen.

Ny utredning

Regeringen tillsatte våren 1980 en utredning på arbetsförmedlingslagens
område. Utredningen skall i första hand behandla frågan om arbetsförmedling
av korttidsanställda på kontorsområdet. Därutöver skall emellertid
utredningen ta upp även frågan om arbetsförmedling på kulturområdet. I
utredningsuppdraget ingår bl. a. att söka få till stånd en klarare gränsdragning
mellan laglig och olaglig verksamhet. I direktiven till utredningen
(1980:32) uttalas bl. a.:

Även när det gäller kulturområdet bör utredaren till en början kartlägga
hur arbetsmarknaden ser ut och fungerar. Kartläggningen bör således avse
också den verksamhet som vissa företrädare för musiker och artister
bedriver. Utredaren bör därefter överväga om det finns anledning att ändra
den gällande lagstiftningen för att tillåta någon verksamhet som f. n. får
anses vara förbjuden. Självfallet måste våra åtaganden enligt ILO-konventionen
nr 96 därvid beaktas.

På andra än de två områden som jag nu har behandlat förekommer det
också vid sidan av den offentliga arbetsförmedlingen verksamhet som
innebär anskaffande av anställning åt arbetssökande. Många gånger kan det
ifrågasättas om sådan verksamhet är förenlig med arbetsförmedlingslagen.

AU 1980/81:1

Jag förordar därför att utredningsuppdraget får omfatta också dessa
verksamheter. Liksom i fråga om kontorsservicebranschen och kulturområdet
bör i första hand en kartläggning av verksamheten göras. Därefter bör
utredaren överväga om några ingrepp i lagen är nödvändiga.

Som arbetsmarknadsutskottet har uttalat bör arbetsförmedlingslagen,
som tillkom år 1935, också ses över från lagtekniska utgångspunkter. Som jag
har framhållit i det föregående visar erfarenheterna att tillämpningen av
arbetsförmedlingslagen inte är problemfri. I synnerhet bedömningen av
huruvida viss verksamhet utgör arbetsförmedling har visat sig vansklig.
Visserligen erbjuder det vissa svårigheter att entydigt ange vilka omständigheter
som skall vara avgörande för vilken verksamhet som skall betraktas
som arbetsförmedling och att fixera gränsen i lagtext. Vidare måste beaktas
att en formellt fixerad gräns gör det omöjligt att anpassa sig till ändrade eller
nya former av verksamheter inom detta område. Det oaktat bör utredaren
pröva om det ändå är möjligt att klarare ange vad för slags verksamhet som
bör falla in under lagen.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet tre motioner som berör arbetsförmedlingslagen.
Två av motionerna, 1794 av Stina Eliasson m. fl. (c, m, fp)
och 1819 av Lars Werner m. fl. (vpk), behandlar arbetsförmedling för
kulturarbetare.

Motionen 1794 innehåller ett krav på utredning mot bakgrund av bl. a. de
särskilda behov av hjälp som artister och musiker ofta har och som går utöver
det rena förmedlingsuppdraget. Detta har medfört problem då sådan
verksamhet kan komma att strida mot arbetsförmedlingslagen. Motionärerna
berör även andra frågor såsom den offentliga förmedlingens neutralitet
och svårigheten att dra en gräns för vad som skall anses som arbetsförmedling
enligt lagen.

Motionen 1819 innehåller ett yrkande att regeringen skall lägga fram
förslag om förbättringar av förmedlingen av kulturarbetare, bl. a. bör
förmedlingen vara avgiftsfri. Motionärerna syftar härvid på den avgift som
organisationsförmedlingar tar ut för att täcka sina kostnader.

Som tidigare redovisats har regeringen sedan motionerna väcktes tillsatt
en utredning på det aktuella området. Med hänsyn därtill finns det inte skäl
att föreslå någon åtgärd på grund av motionerna. I anslutning till det
resonemang som förs om organisationsförmedlingarna kan det upplysas om
att frågan om statsbidrag till sådana förmedlingar f. n. övervägs i regeringens
kansli. Detta skall ses mot bakgrund av bl. a. att riksdagen år 1976 uttalade
sig för ett närmare samarbete mellan AMS och Musikerförbundets
förmedling (InU 1975/76:28 s. 22).

Utskottet tar härefter upp motionen 1791 av Lars Ahlmark m. fl. (m).
Motionen innehåller ett allmänt yrkande om översyn av gällande lagstiftning
angående rätten att förmedla arbete. Motionärerna lägger inte fram några
preciserade förslag men talar om ”en friare syn på rätten att i alternativa
former komplettera den offentliga arbetsförmedlingen”.

AU 1980/81:1

Inte heller beträffande denna motion är utskottet berett att föreslå någon
åtgärd utan hänvisar till den nyligen tillsatta utredningen. Utskottet vill
härutöver endast tillägga att de principer som finns i arbetsförmedlingslagen
och som står i överensstämmelse med våra åtaganden enligt ILO:s
konvention nr 96 självfallet skall ligga fast även i framtiden.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. beträffande arbetsförmedling för musiker och artister
att riksdagen avslår motion 1979/80:1794,

2. beträffande avgiftsfri förmedling för kulturarbetare m. m.
att riksdagen avslår motion 1979/80:1819,

3. beträffande översyn av arbetsförmedlingslagen
att riksdagen avslår motion 1979/80:1791.

Stockholm den 21 oktober 1980

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s), Arne Fransson (c),
Erik Johansson (s), Sten Svensson (m), Frida Berglund (s), Pär Granstedt
(c), Lars Ulander (s), Margit Odelsparr (c), Marianne Stålberg (s), Sune
Johansson (s), tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp), Bengt
Wittbom (m), Nils-Olof Grönhagen (s) och Sonja Rembo (m).

■

GOTAB 65680 Stockholm 1980