Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1979/80:97

Regeringens proposition

1979/80:97

om åtgärder mot strålrisker i byggnader;

beslutad den 21 februari 1980.

Regeringen föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

BIRGIT FRIGGEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av de förslag som radonutredningen (Jo 1979:01) har lagt fram föreslås i propositionen att bostadslån enligt bostadsfinansieringsför­ordningen (1974:946) skall kunna lämnas för åtgärder mot radon i bostä­der. För sådana lån skall bl. a. räntebidrag kunna lämnas i syfte att begrän­sa ökningen av boendekostnaden.

Osäkerhelen är stor bl. a. beträffande de hälsorisker som kan uppstå på grund av att det förekommer radon i våra bostäder. Kunskaperna behöver förbättras avsevärt och därför föreslås att medel anvisas för en intensi­fierad forskning om strålning i byggnader. I propositionen behandlas också frågor om information och utbildning.

Som bakgrund till förslagen lämnas vidare en redovisning av de åtgärder som, bl. a. med stöd av hälsovårdsstadgan och byggnadsstadgan, nu vidlas eller kommer att kunna vidtas mot sådana strålrisker i byggnader, som följer främst av hög radonhalt i vissa bostäder.

I    Riksdagen 1979180. I saml. Nr 97

 

Prop. 1979/80: 97

Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET                     PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1980-02-21

Närvarande:Slatsminisler Fälidin, stalsråden Bohman, Mundebo, Frig­gebo, Dahlgren, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Friggebo

Proposition om åtgärder mot strålrisker i byggnader.

1    Inledning

Sedan 1950-talet har strålning som härrör från radioaktiva ämnen i vissa byggnadsmaterial och i mark uppmärksammats och under senare år ägnals ökande intresse från slrålskyddssynpunkt. Strålskyddsinstilutet har i en skrivelse till regeringen i maj 1978 pekat pä en rad frågor rörande strålning i byggnader som enligt institutet bör utredas närmare. Frågan om strålrisker i byggnader har också uppmärksammats av energikommissionen i dess slutbetänkande (SOU 1978:49) Energi, hälso-, miljö- och säkerhetsrisker. Kommissionen ansåg att effektiva motåtgärder främst av byggnadsleknisk art borde vidtas för att man skall undvika att oacceptabla hälsorisker uppstår. Dessa frågor borde enligt kommissionen klarläggas i en särskild utredning.

Med slöd av regeringens bemyndigande den I februari 1979 tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet en utredare' (Jo 1979:01) med uppdrag att utreda frågan om åtgärder mot strålrisker i byggnader, m. m. Ulredaren skulle bl. a. pröva hur en kartläggning av strålningen i det befintliga byggnadsbeståndet bäst kan genomföras och bedöma vad som kan anses vara en acceptabel strålnivå. 1 uppdraget ingick också att föreslå rekommendalioner om ventilation och andra byggnadslekniska åtgärder saml att se över berörda myndighelers uppgifter vad gäller åtgärder mot strålrisker i byggnader. Uppdragel omfattade också alt beakla hur de hus som medför de största strålriskerna skulle kunna identifieras och åtgärdas

f. d. landshövdingen Gunnar von Sydow

 

Prop. 1979/80: 97                                                                    3

med förtur. Utredaren skulle även behandla frågor om bl. a. forskning och om statsbidrags- och lånebestämmelser för bostäder. Enligt direktiven skulle vidare prövas dels om behov finns all se över nuvarande lagstiftning inom della område, dels hur tillgängliga resurser kan användas på effekti­vast möjliga sätt för att minska strålriskerna i byggnader.

Utredningen om åtgärder mot strålrisker i byggnader m. m. (radonutred­ningen) avlämnade den 30 maj 1979 en första promemoria (Ds Jo 1979:9) Preliminärt förslag till åtgärder mot strålrisker i byggnader. Promemorian - ulom de bilagor som hör till den - bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga I.

Radonutredningen har vidare den 19 oklober och den 8 november 1979 i skrivelser lill regeringen lämnal förslag lill program för forsknings- och utredningsarbete om strålning i byggnader resp. finansiering av kostnader för alt sänka radondotlerhalten i befintliga bosläder. Skrivelserna bör fogas lill protokollet i della ärende som bilaga 2 resp. 3.

Efter remiss har yttranden över promemorian Preliminärt förslag till ålgärder mol strålrisker i byggnader avgelts av socialstyrelsen, riksrevi­sionsverkei, statens strålskyddsinstilut, konsumeniverkel, arbetarskydds-styrelsen, bostadsstyrelsen, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, Sveriges geologiska undersökning, statens provningsanstalt, länsstyrelserna i Östergötlands, Skaraborgs och Örebro län. Svenska kom­munförbundet. Landstingsförbundet, Hyresgästernas Riksförbund, HSB:s Riksförbund, Svenska Riksbyggen, AB Svenska Bosläder,Sveiiges All­männyttiga Bosiadsföretag(SABO), Sveriges Fastighetsägareförbund, Sve­riges Villaägareförbund, Studsvik Energiteknik AB, Svenska Byggnadsar­betareförbundet, Industrins Byggmalerialgrupp och Svenska Byggnadsen­treprenörföreningen. Remissinstanserna har i några fall bifogat yllranden från underställda myndigheter.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Efter remiss har yttranden över ulredningens skrivelse angående finansi­ering av kostnader för att sänka radondotterhalten i befintliga bostäder avgelts av socialstyrelsen, riksrevisionsverket, statens strålskyddsinstilut, bosladsslyrelsen, statens planverk, statens råd för byggnadsforskning, statens provningsanslalt, energihushållningsdelegationen, länsbostads­nämnden i Östergötlands län, byggnadsnämnden i Skövde kommun, för­medlingsorganet i Örebro kommun, hälsovårdsnämnden i Uppsala kom­mun, Linköpings kommun. Svenska kommunförbundet. Svenska Riksbyg­gen, SABO, HSB:s Riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges Fastighetsägareförbund och Sveriges Villaägareförbund. Socialstyrelsen har bifogat yllrande från länsläkarorganisalionen i Skaraborgs län.

En sammanställning av dessa remissyttranden bör fogas till prolokollet i detla ärende som bilaga 5.

 

Prop. 1979/80:97

2 Föredraganden

2.1 Bakgrund

Människan har under alla lider varil ulsatl för strålning från olika strål­källor. Joniserande strålning' utgör ett naturligt förekommande inslag i vår miljö och härrör främst från rymden, marken och radioakliva ämnen i små mängder i människokroppen. Genom olika verksamheter kan människan utsållas för ökad strålning som kan medföra hälsorisker. Så kan vara fallet t.ex. vid röntgenundersökningar och strålterapi. vid teknisk användning av isotoper och kärnenergi saml vid användning av vissa mineralbaserade byggnadsmaterial. Strålning i byggnader härrör främsl från radioaktiva ämnen i byggnadsmaterial och i marken.

Det har länge varil känl atl vissa byggnadsmaterial, framställda av naturligt förekommande mineral, kan innehålla radioaktiva ämnen, t.ex. uran och radium. Exempel på sådana byggnadsmaterial är vissa slag av betong, lättbetong och tegel. Radioaktiviteten hos dessa malerial varierar mycket. Gasbetong framställd av alunskiffer. ofta kallad blågrå lättbetong, innehåller vanligtvis betydligt större mängd radioakliva ämnen än övriga material. Trä och plast innehåller inga nämnvärda mängder sådana ämnen.

Den strålning som förekommer i byggnader är av två slag. Del är dels den gammastrålning som avges av radioaktiva ämnen i byggnadsmaterial och mark, dels strålning som härrör från den radioaktiva radongas som bildas när radium sönderfaller. Radongasen hinner delvis tränga ut ur byggnadsmaterialet innan den sönderfaller i en serie radioaktiva pro­dukter, s. k. radondöttrar. Dessa är små partiklar som svävar i luften och även fastnar på dammpartiklar. Radondöttrarna avger alfasträlning'. Den­na förmår inte tränga igenom huden. Inandning av luft som innehåller radondöttrar medför emellertid att lungvävnaden utsätts för en stråldos som på lång sikt kan öka risken för lungcancer.

Halten av radioakliva ämnen i marken är relativt hög på många håll i Sverige. Stråldoserna i byggnader orsakade av radonavgång från marken kan variera avsevärt mellan olika områden. Från mark innehållande alun­skiffer och vissa graniter kan radonavgången vara avsevärt större än från annan mark. Alunskifferaska. s. k. rödfyr, som är starkt radonavgivande. har ibland använls som fyllnadsmaterial vid byggande av bostäder. Radon-

' Joniserande strålning uppkommer vid sönderfall av radioaktiva ämnen och utgörs av energi som omvandlas till värme när strålningen träffar t.ex. vävnader i männi­skokroppen. 1 fortsättningen avses med strålning endasi joniserande strålning. ' Gammastrålning är elektromagnetisk strålning som uppstår bl. a. vid radioaktivt sönderfall. Gammastrålning är av samma natur som synligt ljus, men är mycket mer energirik och genomträngande.

' Alfastrålning utgörs av posilivt laddade heliumkärnor. Den har mycket kort räck­vidd, bara några centimeter i luft.

 

Prop. 1979/80:97                                                                     5

gas, som avgår från marken, kan tränga in i inomhusluften. Radon inomhus kan i vissa fall också härröra från hushållsvattnel, om det har tagits ur brunnar borrade i radonavgivande berggrund.

Strålskyddsinslitutet har sedan 1950-talel i samarbete med bl.a. bygg­nadsmaterialinduslrin ulfört omfattande målningar av hallen radioaktiva ämnen i de ftesta byggnadsmaterial. Det har därvid konstaterats atl mine­ralbaserade byggnadsmaterial avger gammastrålning och radongas. Alun-skifferbaserad gasbelong avger avsevärt mer strålning och radon än övriga material och är den främsla orsaken till de slrålningsproblem i byggnader som nu är aktuella. Den tillverkades under åren 1929-1975 under olika produklnamn. Alunskifferbaserad gasbetong finns till slörre eller mindre del i ell slorl antal byggnader.

Anlalel hus med stor andel alunskifferbaserad gasbetong i byggnads-stommen härav radonutredningen uppskattats till mellan 3 000 och 15 000, till största delen småhus. Antalet hus som ligger på mark av alunskiffer med hög radonavgång har uppskattals till mellan 200 och 2 000. Utredning­en framhåller dock att uppskattningarna är myckel osäkra.

Strålskyddsinslitulel har. delvis lillsammans med statens insiitut för byggnadsforskning, översiktligt studerat gammastrålning, radonhalt och luftomsättning i vissa typer av byggnader. Man har bedömt att den genom­snittliga lotala stråldosen från gammastrålning i svenska hus är 0,5 mSv/ år'. Den nalurligt förekommande strålningen är omkring I mSv/år och härrör från bl. a. radioaktiva ämnen i kroppen och kosmisk strålning. Som en jämförelse kan nämnas atl den stråldos som erhålls vid medicinska undersökningar i genomsnitt för hela befolkningen uppgår till I mSv/år och person. Radondollerhallen i inomhusluften har uppskattals lill i medeltal 25 Bq/m'', vilket ungefär molsvarar en stråldos av 3 mSv/år. För hus som är byggda av alunskifferbaserad gasbetong har väsentligl högre nivåer av både gammastrålning och radondöttrar uppmätts. Det har visat sig att hus eller ensiaka rum med höga radondolterhaller oftasi har en mycket låg luftomsättning. Om luftomsättningen ökas minskar radondotterhalten.

De stråldoser som kan erhållas från strålning i byggnader är så små atl de inle innebär någon risk för akuta strålskador eller hälsoeffekter. Enligt gängse anlaganden inom slrålskyddsområdet bidrar emellertid alla strål­doser, hur små de än må vara, till risk för cancer. Risken antas vara proportionell mot stråldosen oavsett ursprunget lill strålningen. Den can-

' Enheten för stråldos är sievert och anger mängden energi, uttryckt i joule, som mottas per kg kroppsvävnad. (1 mSv/år= en tusendels sievert per år). All bestrålning, även den som kommer från inandning av radondöttrar, kan anges i effektiv dosekvivalent. Den effektiva dosekvivalenten innebär att stråldosen i varje organ ges en vikt i förhållande till risken så att t, ex. risker på grund av alfabestrål­ning av lungorna kan jämföras med gammabesträlning av hela kroppen.  Radondotterhalten i luft anges i antalet radioaktiva sönderfall per sekund i en kubikmeter luft. Enheten är becquerel per m", Bq/m". En becquerel är ett sönderfall per sekund.

 

Prop. 1979/80:97                                                                     6

cer, som kan förorsakas av strålning, upplräder efler en relativt lång tid, kanske 15-40 år. Alfasträlning från radondöttrar anses kunna orsaka lungcancer. Några experimentella eller epidemiologiska undersökningar som bekräftar all den strålning som förekommer i byggnader har medförl eller medför risk för cancer har inte redovisais. Däremol är del känl genom studier av gruvarbetare att höga radondolterhaller i gruvluft kan bidra lill uppkomsten av lungcancer. Radondollerhallen i de mest utsatta husen kan vara ungefär lika stor som i gruvor. Gruvarbetare utsätts emellertid även för andra föroreningar i gruvluflen. Riskbedömningen för dem är därför inte direkt tillämpbar när det gäller strålning i byggnader. Effekterna av en kombinalion av radon och annan luftförorening, i.ex. tobaksrök, är inle tillräckligt undersökta.

Strålrisker bl. a. lill följd av radon i bosläder har uppmärksammats också i vissa andra länder. De erfarenheter som kan erhållas från dessa är dock av begränsat inlresse för Sveriges vidkommande. Även i det internalionel­la strålskyddsarbelet har problemel lagils upp, men några slulliga rekom­mendalioner har inte utarbetats.

Frågor om sanitära förhållanden i byggnader berörs i flera olika förfalt­ningar. I hälsovårdsstadgan (1958:663) (HS) föreskrivs att byggnader som inrymmer boningsrum skall vara så anordnade och inredda att sanitär olägenhet inte uppkommer för de boende (15 S). Enligt arbelsmiljölagen (1977: 1160) skall luflförhållandena i arbetslokaler vara tillfredsställande. Arbelarskyddsstyrelsen har också utfärdat anvisningar om vissa gränsvär­den för radon. I byggnadsstadgan (1959: 612) (BS) och i verkslällighetsföre­skriflerna till den - bl.a. Svensk byggnorm 1975 (SBN 1975) - finns bestämmelser om byggande och om planläggning. Strålskyddslagen (1958: 110) syftar till all ge skydd mot såväl joniserande som icke-jonise­rande strålning.

Frågor om strålrisker i byggnader faller inom flera olika myndighelers ansvarsområden. Enligl strälskyddslagen har statens strålskyddsinstilut ansvaret för skydd mol joniserande och icke joniserande strålning. Social­styrelsen är central tillsynsmyndighet enligt HS och har inom sitt verksam­hetsområde tillsynen över den allmänna hälsovården. Statens planverk är central förvaltningsmyndighet bl. a. för ärenden om plan- och byggnadsvä­sendet och skall bl.a. meddela verkställighetsföreskrifter till BS. Statens råd för byggnadsforskning har till uppgifl alt planera, initiera och finansi­era forsknings- och utvecklingsverksamhet inom byggnadsområdet. Sta­tens institut för byggnadsforskning bedriver forsknings- och försöksverk­samhet inom byggnadsområdet.

Dessa myndigheter har under senare år på olika sätt tagil upp frågor som rör strålrisker i byggnader. Slrålskyddsinslitutel har sålunda informerat om risker med alltför kraftig minskning av luftomsättningen och om strål­ning i bostäder. Som jag tidigare nämnde har institutet vidare, delvis i samarbete med statens institut för byggnadsforskning, utfört radioaktivi-

 

Prop. 1979/80:97                                                                     7

tetsmätningar pä olika slags byggnadsmaterial och i olika typer av bostä­der. Institutet har också i samråd med socialstyrelsen och planverket informerat hälsovårdsnämnder och byggnadsnämnder om strålrisker i byggnader. Planverket har samrått med socialslyrelsen och strålskyddsin­slitulel innan ventilationskraven för nya byggnader fastställdes i SBN 1975. Planverket, strålskyddsinstilutet och socialslyrelsen har tillsammans gett ul en informationsbroschyr om radon i bostäder. Slalens råd för byggnads­forskning tillsalle i november 1977 en grupp som sysslar med frågor om hälsorisker i byggnader. Rådet genomför f. n. etl större försök med ålgär­der mol höga radondolterhaller i bostäder.

På regional nivå har länsstyrelserna ansvarel för bl.a. plan- och bygg­nadsväsendet, miljöskydd och allmän hälsovård. Länsstyrelsen är tillsyns­myndighet enligt HS och BS m.fl. förfaltningar. Yrkesinspektionen har i sin verksamhet på arbetsmiljöområdet kontakt med de kommunala till­synsmannen som oftasi är hälsovårdsinspektörer. Länsläkarorganisa­tionen biträder länsstyrelsen i frågor som rör den allmänna hälsovården men är underställd socialslyrelsen. Förslag har förelagts riksdagen (prop. 1979/80:6) om ändrad organisation av socialslyrelsen, vilken bl.a. berör länsläkarorganisationen.

I kommunerna har hälsovårdsnämnderna enligt HS ansvar för bl.a. bostadshygien, yrkeshygien och hygien inom offentliga lokaler. Hälso­vårdsnämnden har att bedöma om sanitär olägenhet föreligger och i så fall rekommendera eller kräva åtgärder. 1 hälsovårdsnämndens arbetsuppgif­ter ingår vidare information lill allmänhelen saml enligl praxis viss gransk­ning av fysiska planer och av byggnadslovsärenden. Byggnadsnämnden har ett ansvar för fysisk planläggning och för all gällande byggnadsbesläm-melser följs.

Flera åtgärder mol strålning i bostäder har vidtagits under del senaste året, främst på Initiativ av radonutredningen. En omfattande spårning av bostadshus med hög radondotlerhalt inomhus har genomförts i Uppsala kommun i samarbele mellan kommunens hälsovårdsnämnd och socialsly­relsen. Härvid har mätning av gammastrålning med bilburen utrustning, s. k. bilspårning, prövats i stor skala av Sveriges geologiska undersökning (SGU). På regeringens uppdrag tar SGU f.n. för huvuddelen av landet fram s.k. GEO strålningskartor, dvs. kartor i vilka kända uppgifler om bl. a. gammastrålning från marken ställs samman. Strålskyddsinslitulel har undersökl olika metoder för att mäta radon- och radondotterhalter i bostä­der.

Huvuddelen av landets kommuner har på egel initiativ börjat att spåra upp och mäta strålning i bostäder. Den f.n. lämpligaste metoden alt i tätorter snabbi spåra hus med hög radonhalt är atl använda sig av bilspår­ning. Sådan spårning utförs främst av SGU och har redan genomförts i ett 40-tal kommuner och beställts av ytterligare ungefär 150 kommuner. Un­dersökningar med handinslrumenl pågår eller planeras i etl 20-lal kom-

 

Prop. 1979/80:97                                                                     8

muner. Därmed har ungefär 200 av landets kommuner redan tagit initiativ till ett aktivt spårningsarbete. Statens provningsanstalt medverkar i sam­råd med Svenska kommunförbundet i att organisera mätningar i kommu­nerna.

Somjag inledningsvis har redovisat avlämnade radonutredningen den 30 maj 1979 promemorian (Ds Jo 1979: 9) Preliminärt förslag till åtgärder mot strålrisker i byggnader. 1 likhet med flera remissinsianser nolerar jag med tillfredsställelse att utredningsarbetet om strålrisker i bostäder har kommit igång snabbt.

Radonutredningen har bedrivit sitt inledande arbete i etapper. Grundläg­gande, praktiskt inriktad information om radonfrågor har bl. a. genom utredningens arbete kunnat slällas lill förfogande för kommunerna. Dessa har härigenom kunnat ta initiativ till omfattande spårning och information.

2.2 Riskbedömningar och gränsvärden

De stråldoser som erhålls från strålningen i byggnader är som tidigare framhållits så små att någon akul skada inte kan uppstå. På längre sikt kan stråldoserna dock medföra en förhöjd risk för lungcancer. I strålskydds­sammanhang anses atl cancerrisken är proportionell mot stråldosen även vid mycket små doser.

Radonutredningen har gjort etl försök att beräkna risken för dödsfall i lungcancer på grund av strålning från i första hand radondöttrar. Beräk­ningarna utgår från en expositionstid, dvs. den tid unaer vilken människor utsätts för strålningen, av 60 år och all man uppehåller sig i bostaden under 80 % av liden. För hus av alunskifferbaserad gasbetong anger utredningen ett medelvärde för radondotlerhalten om 100 Bq/m". Del beräknade antalet dödsfall i lungcancer vid detta medelvärde uppskattar utredningen till 20 per I 000 personer. Antalet dödsfall till följd av strålningen i trähus beräk­nar ulredningen till 2 per I 000 personer. Ulredningen framhåller emellertid att riskberäkningar av detta slag är osäkra. Sambandet mellan strålning i bostäder och lungcancer behöver därför klarläggas ytterligare.

Del är också svårt all jämföra dessa risker med andra vanligl förekom­mande hälsorisker. Ulredningen redovisar emellertid beräkningar som in­nebär atl 100 personer av I 000 kommer alt dö i lungcancer och ytterligare 200 i hjärt- och kärlsjukdomar, om de röker 20 cigaretter per dag i 40 år.

Utredningen anser att det nuvarande kunskapsunderlaget kan läggas till grund för provisoriska gränsvärden vilka kan vara utgångspunkt för rela­tivt enkla åtgärder som väsentligt minskar hälsoriskerna i särskilt utsatta byggnader. Möjlighelerna all genom strängare definitiva gränsvärden minska den samlade stråldos som befolkningen utsätts för bör utredas vidare, varvid föruiom hälsoriskema också andra samhälleliga konsekven­ser bör klarläggas närmare. Utredningen räknar med att sådana undersök­ningar kan genomföras inom fem år och föreslår därför provisoriska gräns-

 

Prop. 1979/80: 97                                                                    9

värden som är avsedda alt tillämpas under en femårsperiod. Gränsvärdena är av tre slag och avser strålning från mark och byggnadsmaterial saml radondotlerhalt i bosläder.

Syftel med förslagel är dels att förhindra atl ny bebyggelse föriäggs till mark som innehåller stora mängder radioakliva ämnen, dels att hindra att material med hög hall av radioaktiva ämnen används i nya byggnader, dels att minska redan exislerande hälsorisker i befintlig bebyggelse.

När det gäller gammastrålning från mark föreslår utredningen gränsvär­den som innebär all, om strålningen översliger 100 pRIh', ny bebyggelse inte bör ske och all. om strålningen är 30-100 pRjh, vissa villkor bör slällas för ny bebyggelse. Härigenom begränsas risken från gammastrål­ning utomhus och radonavgången direkt från marken in i byggnader.

Vidare föreslår utredningen att provisoriska gränsvärden i form av index enligt en viss beräkningsmetod för gammastrålning och radiuminnehåll fastställs för byggnadsmaterial som används vid nybyggnad. Om indexvär­dena inte tillåts överstiga 1,0 begränsas den årliga stråldosen till ungefär 2 mSv från gammastrålning och till ungefär 10 mSv (motsvarande ca 70 Bq/ m') från radondöttrar vid 0,5 luftomsättningar per timme (oms/h). Radium­index över 1,0 bör dock kunna accepteras om radondotterhalten under­stiger 70 Bq/m' vid rekommenderad luftomsättning.

För befintlig bebyggelse bör enligt utredningen provisoriska gränsvär­den fastställas för radondotlerhalten i inomhusluften. Utredningen föreslår att hus med radonhalter över 400 Bq/m' bör åtgärdas inom fem år och hus med haller över I 000 Bq/m' inom två år. Genom åtgärderna bör radondol­lerhallen enligt utredningen sänkas lill så låga värden som rimligtvis är möjliga. Provisoriskt riktvärde föreslås bli 200 Bq/m'. Samma riktvärde föreslår utredningen för annan ombyggnad av större omfattning, då moti­vet för ombyggnaden inte i försia hand är ålgärder mot strålning.

Gammastrålningen i befintlig bebyggelse måste enligt utredningen l.v. accepleras mol bakgrund av all kända motåtgärder är svårgenomförbara. Riskerna med gammastrålning är också mindre än riskerna med strålning från radondöttrar vid de strålnivåer som har uppmätts i bostäder.

Remissinstanserna accepterar i allmänhet utredningens förslag till provi­soriska gränsvärden under förutsättning all dessa senare kan sänkas till en lägre nivå. Flera remissinstanser anser emellertid alt värdena för befintlig bebyggelse ligger för högt och att lägre värden bör fastställas redan nu eller inom fem år.

Enligt statens planverk bör istället för radiumindex i första hand före­skrivas krav på en högsta lillåtna radondotlerhalt av 70 Bq/m' i inomhusluf­ten för nya byggnader, eflersom detla överordnade krav reglerar funktio-

' Gammastrålningen är uttryckt i enheten mikrorönlgen per timme, /iR/h. 1 /xR/h molsvarar ungefär 0,0.5 mSv/år när man hela liden vistas på platsen för det uppmätta värdet.

 

Prop. 1979/80:97                                                                    10

nen hos byggnaden. Därigenom las hänsyn även till radon från bl. a. mark och hushällsvatlen. Verket förordar därför som huvudförslag alt som nybyggnadskrav i SBN anges en högsta tillålen radondotlerhalt, varvid dock förutsätts all lämpliga mätmetoder finns tillgängliga när föreskriften träder i kraft. I andra hand kan verkel t. v. acceptera ulredningens förslag. Planverket har också för fastställelse undersiälll regeringen vissa förslag till föreskrifter i SBN med denna innebörd. Även ålgärder i samband med byggnadslovspliktiga ombyggnader berörs i planverkels förslag lill före­skrifter.

För egen del vill jag framhålla att jag anser atl del är samhällels skyldig­het alt medverka lill alt medborgarna i siörsta möjliga utsträckning skyd­das mot hälsorisker som kan bero på strålning i bosläder.

I fortsättningen uppehåller jag mig särskill vid de byggnader som inne­håller bosläder, eftersom höga nivåer av alfasträlning har uppmätts i en del av dessa. Arbetslokaler, sjukhus, skolor etc. har i allmänhel god ventila­tion, vilket normalt torde medföra atl radondotlerhalten inle är högre än vad som kan accepteras. Givetvis bör strålningen även i sådana byggnader ändå uppmärksammas.

Mot bakgrund av de erfarenheter som har vunnits genom radonutred-ningens arbele anser jag alt del år nödvändigl att nu skapa förutsäitningar för alt snarast minska radondollerhallen i de bosläder där hälsorisken är oacceptabelt hög. På tillkommande bebyggelse måste ställas sådana krav att hälsoriskerna hålls på en så låg nivå som möjligt. Hänsyn måste då tas till radioaktiviteten i såväl mark som byggnadsmaterial.

Jag anser dock att del f n. inle finns lillräckligl underlag för alt slällning skall kunna las till vilka gränsvärden som långsiktigt bör gälla för strålning i byggnader. När strålriskerna och kostnaderna för åtgärder mol dessa har klarlagts bättre, kan det bli aktuellt atl ta slällning lill vilka ytterligare åtgärder som behöver vidtas. Om åtgärder därvid skulle visa sig erforder­liga i en slor del av bostadsbeståndet bör de samhällsekonomiska konse­kvenserna särskill beaklas.

Som bakgrund till de förslag somjag senare lägger fram villjag nu, efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet och med statsrådet Holm, lämna en samlad bedömning av gränsvärdefrågor m.m. Dessa är inle av den karaktären att de kräver beslut av riksdagen. 1 stället ankommer del på regeringen eller berörda myndigheter all närmare besluta i bl. a. frågor om gränsvärden. Allmänt vill jag här framhålla alt jag delar radonulredningens uppfattning om behovet av provisoriska gränsvärden.

När del gäller gränsvärden för strålning från mark får dessa betydelse vid planering för ny bebyggelse. Enligt 9 S BS, som innehåller allmänna bestämmelser om planläggning, förutsätts för att mark skall få användas för bebyggelse att den från bl.a. sundhetssynpunkt eller i övrigt från allmän synpunkt är lämpad för bebyggelseändamål. Vid planläggning skall således tillses atl dessa krav är uppfyllda. Enligt 76 S 2 mom. BS skall

 

Prop. 1979/80:97                                                                   11

statens planverk ulfärda de råd och anvisningar som behövs för tillämp­ningen av sladgan. Enligt vad jag har erfaril kommer planverket att. med ulgångspunkt från radonulredningens resultat och förslag, se över frågan om anvisningar lill bl. a. 9 S BS. Sådana anvisningar får naluriiglvis också betydelse vid tillståndsprövning av bebyggelse utanför planlagda omiåden.

För kommunernas planering av markanvändningen är del givetvis av stor belydelse atl klarlägga var i landel det förekommer mark med särskill hög radioaktivitet. Enligt vad man meddelat från SGU kommer de GEO strålningskarlor, som jag lidigare nämnde om, efler hand som de blir färdiga alt tillhandahållas kommunerna för atl användas vid planeringen och vid uppspårning av vissa hus med hög radondotlerhalt. Inom vissa områden där bl. a. alunskiffer förekommer är dock de geologiska förhållan­dena dåligt kända.

I fråga om nybyggnad av hus. som innehåller bostads- eller arbetsrum, gäller enligl 46 § BS atl byggnaden, om den skall användas stadigvarande, .skall anordnas och inredas så atl den bereder möjlighet till trevnad och god hygien. Bl. a. skall särskilt beaktas all byggnaden skall kunna ventileras på lillfredsslällande säll. På grund av beslämmelserna i 48 a och 49 SS BS får nybyggnadskraven i 46 S belydelse också vid ombyggnader. Enligl 76 S BS meddelar statens planverk närmare föreskrifter saml anvisningar och råd om konstruktion och utförande i övrigt av byggnader och andra anordning­ar, om vilka bestämmelser ges i BS. Föreskrifter, som är av inle oväsentlig ekonomisk belydelse, skall för att bli gällande fastställas av regeringen. Della gäller också om föreskrifier av annan orsak är av slörre vikl. Plan­verket har inkommit med en framställning om fastställelse av nya föreskrif­ter i SBN. som bl. a. avser radondotlerhalt i byggnader. I enlighet med sill remissyllrande föreslår planverket i sin framställning atl ett gränsvärde införs för högsta radondotlerhalt inomhus vid nybyggnad. Med en sådan utformning av föreskrifterna måsie hänsyn tas inte bara till radioaktivite­ten i byggnadsmaterialet utan även lill den radondotlerhalt i inomhusluften som kan härröra från marken och eventuell fyllning liksom även lill radon som kan tillföras inomhusluften från hushållsvattnet. Planverket föreslår att radondotterhallen inomhus skall få uppgå till högsl 70 Bq/m vid ny­byggnad samt att byggnadsmaterialets gammaindex inte får överstiga vär­del I. Förslaget omfallar också gränsvärden för byggnadslovspliktiga om­byggnader. 1 den delen överensstämmer förslaget i huvudsak med vad radonutredningen har föreslagil. Planverkets förslag bereds f. n. i bostads­deparlemenlel.

När det gäller den befintliga bebyggelsen finns, somjag tidigare redovi­sat, grundläggande bestämmelser om bostäders beskaffenhel och skötsel i hälsoskyddshänseende i HS.

I HS finns inle någon definilion av begreppet sanitär olägenhet. 1 förarbe­tena till sladgan (prop. B 1958: 46) anslöt sig emellertid föredragande stats­rådet till hälsovårdsstadgekommilléns bestämning av begreppet. Det inne-

 

Prop, 1979/80:97                                                                    12

bär alt som sanitär olägenhel anses alla yllre faklorer av någon betyden­het, som inte är av blott tillfällig natur och som kan inverka menligt i såväl fysiskt som psykiskt hänseende på en normal människas hälsotillstånd. Denna bestämning av vad som skall hänföras till sanitär olägenhet har blivit vägledande i rättstillämpningen.

Enligl 4 S HS och instruktionen för socialslyrelsen ankommer del på slyrelsen atl till ledning för hälsovårdsnämnderna meddela råd och anvis­ningar rörande den allmänna hälsovården. Jag vill här upplysa om all socialslyrelsen redan nu i sina anvisningar lill 15 S HS tagit upp frågan om hälsofarliga ämnen i inomhusluften. Styrelsen framhåller bl. a. alt brister i venlilationssyslemel kan leda till hygieniska problem i form av t. ex. höga halter av hälsofarliga ämnen, dålig lukl, kondens, dammkvalster och mö­gel, som kan utgöra sanitär olägenhet för de boende. Eftersom det inte finns någol ultryckligt förbud mol atl stänga av mekaniska ventilationsan­läggningar eller all sätta självdragssyslem ur funktion, har slyrelsen i sina anvisningar framhållit all mekaniska venlilalionssyslem skall hållas i drift och skolas så atl de fungerar på avsett sätt saml atl självdragssyslem skall hållas i funklionsdugligi skick (Socialslyrelsen, Dnr SN 1-5032: 168/78).

Med hänsyn lill vad som genom radonulredningens undersökningar och remissyttrandena över ulredningens promemoria har kommU fram om hälsorisker på grund av radon i bosläder är klarlagt atl radon och radondöttrar är sådana hälsofarliga ämnen som kan utgöra sanitär olägen­het i en bostad. Enligt vad jag har erfarit har socialslyrelsen för avsikt att ge ut råd och anvisningar belräffande radon i bostäder. Arbetet hai redan påbörjats och dess utgångspunkt är radonulredningens förslag om gräns­värden. De råd och anvisningar som kan bli resultatet av arbetet torde på grund av kungörelsen (1970:641; omtryckt 1977:629) om begränsning i myndighets rält alt meddela föreskrifter, anvisningar eller råd komma att underställas regeringen.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag att det f. n. inte finns anledning att ta inilialiv lill några lagändringar.

Jag vill i della sammanhang också erinra om alt radonutredningen inle har lagt fram någol förslag lill provisoriskt gränsvärde för stråldos från gammastrålning i befinllig bebyggelse. Gammastrålningen utgör i regel ett mindre problem än radondotterhallen. De åtgärder som i dag kan vidtas i byggnadsbeståndet för atl motverka gammastrålningen är dessulom svår­genomförbara och innebär stora ingrepp i berörda bostäder. Frågan om gammastrålning bör enligt min mening bli föremål för fortsatta övervägan­den i radonutredningen.

Jag delar utredningens uppfattning att det behövs ylleriigare insalser för atl bl.a. utföriigare studera hälsoriskerna i byggnader på grund av strål­ning, analysera konsekvenserna av alternativa gränsvärden, utförligare kartlägga förekommande strålnivåer, förbättra mätmetoderna, utarbeta fler lämpliga skyddsålgärder och, slulligen, noggrant undersöka kostnads-

 

Prop. 1979/80:97                                                                   13

effekterna för fastighetsägare och boende av de ålgärder som krävs för alt riskerna till följd av strålning i bosläder ytteriigare skall kunna begränsas. Del är en viklig uppgift för radonutredningen alt ylleriigare klariägga dessa frågor så alt de provisoriska gränsvärdena så snarl del är möjligt kan ersältas av mera permanenta gränsvärden för strålning i byggnader.

2.3 Tekniska åtgärder mot strålning

Radonutredningen framhåller alt radonhalten i svenska byggnader har ökat under de senaste decennierna. Detla har fram lill år 1975 skelt framför allt genom ökad användning av radioaktivt byggnadsmaterial. Därtill kom­mer att sirävandena under senare år all minska energiåtgången i byggnader kan ha lelt till minskad ventilation.

Väl fungerande ventilation minskar riskerna för sanitär olägenhet i form av höga halter av radondöttrar, andra hälsofarliga ämnen, dålig lukt, kon­dens, mögel och allergiframkallande dammkvalster.

Knappheten på olja och de höjda energipriserna har understrukit vikten av energihushållning i samhället. Uppvärmning av bebyggelsen svarar för en betydande del av den lolala energianvändningen och sparåtgärder inom den sektorn är därför belydelsefulla. Energihushållning i bebyggelsen sti­muleras därför på olika sätt. Bl.a. ulgår statligt stöd för vissa energispa­rande åtgärder.

En stor del av neltoenergiförbrukningen i byggnadsbeståndet går ål lill atl värma upp ventilalionslufl. Med hänsyn lill kraven på energibesparing är del därför önskvärt atl luftväxlingen hålls på en så låg nivå som möjligt. Lägsta godiagbara ventilation i en bostad måste emellertid enligl min uppfattning i första hand beslämmas av kraven på god hygien inomhus.

Frågan om radon i bostäder har således ett vissl samband med energi­sparåtgärder och måste därför uppmärksammas i kommunernas energi­sparverksamhel. Från bostadsdepartementet har sänts ut information om delta till kommunema. I planverkets och kommunförbundets information till energibesiktningsförrätlare har även dessa frågor tagits upp. Frågan om sambandel mellan energisparande och hälsorisker i byggnader övervägs enligl vad jag har erfaril också i energihushållningsdclegationen (Bo 1978:03).

1 vissa fall har energisparålgärder genomförts så effektivi att luftomsätt­ningen i bostaden har blivit för låg. Exempelvis har tilluftsvenliler salts igen. Av byggforskningsrådets energistatistik framgår att del inle heller är ovanligt atl fläktar i fläklventilerade hus varvas ned eller hell slängs av nattetid eller vid låg utetemperatur, vilket resulterar i alltför låg luftom­sättning. Jag vill här erinra om de anvisningar till 15 S HS somjag nyss redogjorde för. Det ankommer således på fastighetsägaren att se till all ventilationen fungerar på avsett sätt. Det är därför viktigi att kunskap om

 

Prop. 1979/80:97                                                                    14

ventilationens belydelse når ul till fastighetsägarna. Jag återkommer till informationsfrågan.

Enligl 46 S BS skall byggnader för stadigvarande bruk, som inrymmer bostads- eller arbetsrum, kunna ventileras på ett tillfredsställande sätl. I SBN 1975 föreskrivs som allmänl krav vid nybyggnad alt luftkvaliteten skall kunna hållas på sådan nivå all hälsofara inle uppstår. För flerbostads­hus slälls krav på fläklventilalion som ger en luftomsättning av minst 0,5 oms/h. För enbostadshus godtas dock självdragsvenlilalion. För hus som är byggda enligt äldre bestämmelser kan såväl högre som lägre luftom­sättning förekomma.

Av radonulredningens redovisning framgår att, om luftomsättningen uppgår lill 0,5 oms/h, radondollerhallen inomhus vid nybyggnad som regel kan hållas lägre än det föreslagna provisoriska gränsvärdet 70 Bq/m' under förutsättning att byggnaden inle ligger på mark med förhöjd radonavgång eller innehåller byggnadsmaterial som har hög radonavgång. Kravel i SBN 1975 på en luftomsättning av minst 0,5 oms/h för fläklventilerade hus torde således t. v. kunna godtas vid nybyggnad.

Undersökningar utförda av statens institut för byggnadsforskning tyder på alt luftomsättningen i nyproducerade enbostadshus med enbarl själv­dragsvenlilalion under vissa perioder väsentligt kan underskrida värdel 0,5 oms/h. Slalens planverk har underställt regeringen förslag om ändring av föreskrifierna i SBN 1975 som innebär all näktventilation skall krävas även vid nybyggnad av småhus. Förslagel bereds f. n. i bostadsdepartementet.

Radonutredningen har framhållil all kunskapen om vilken luftomsäit-ning som förekommer i bosladsbeslåndel är bristfällig trots alt flera under­sökningar har genomförts. Del gäller främst de självdragsventilerade hu­sen. Delta bekräftas av flera remissinsianser. En någorlunda säker bedöm­ning av hur ventilationen fungerar i bostadsbeståndet förutsätter ytterliga­re undersökningar. Enligl vad jag har erfaril kommer sådana undersök­ningar atl genomföras med medel från byggforskningsrädel.

Radonutredningen pekar på att luftomsättningen i ett stort antal bostä­der med förhöjd radondotlerhalt är lägre än 0,5 oms/h. Genom att skapa en fungerande ventilation med en luftomsättning av 0,5 oms/h kan man enligl radonutredningen sänka radondotterhallen i många av dessa bosläder lill en acceptabel nivå. I byggnader med myckel höga radondotterhaller kan luftomsättningen behöva ökas över 0,5 oms/h för att halten skall minskas lill en acceptabel nivå.

Ell väl fungerande mekaniskt ventilationssystem har den fördelen fram­för etl självdragssyslem all en någoriunda jämn ventilation kan erhållas oberoende av yltre väderförhållanden. Erfarenheten från undersökningar av mekaniska ventilationssystem visar dock att dessa inte alllid fungerar tillfredsställande. I fläklventilerade bosläder med hög radondotlerhalt inomhus bör enligt utredningen den första åigärden för atl minska radon­dotlerhalten vara en genomgripande kontroll av atl venlilationssyslemel

 

Prop. 1979/80: 97                                                                   15

fungerar på avsett vis. En sädan kontroll kan behöva ske genom både besiktning och mätning.

1 fläklventilerade bostäder som har samtliga frånluftsdon anslutna till fläkt bör del enligt radonutredningen normalt inte vara svårt alt få 0,5 oms/ h som medelluftomsättning i huset. Viktigt är att ventilationen är någorlun­da jämnt fördelad. Speciell uppmärksamhet bör ägnas åt ventilationen i sovrum. Vid fältundersökningar utförda av statens institut för byggnads­forskning har det nämligen visat sig all ventilationen i sovrum ofta är sämre än i andra rum. Kostnaderna för nödvändiga ventilalionstekniska ålgärder i hus med hög radondotlerhalt har av planverket bedömts vara förhållandevis små.

För självdragsventilerade bosläder gäller enligt radonutredningen på samma sätt som för de fläktvenlilerade atl ventilationssystemet måste kontrolleras med avseende på tilluftsdon, frånluftsdon och ventilations­kanaler. I det fall självdragsvenlilationen är otillräcklig för all säkerslälla godiagbara hygieniska förhållanden inomhus kan byggnaden behöva förses med cenirala frånluftsfläkiar. Det kan också bli nödvändigl att komplettera enskilda rum med särskilda tilluflsdon. 1 självdragsventilerade bosläder med mycket hög radondotlerhalt kan del dessulom bli nödvändigl alt dimensionera ventilationssystemet så att del ger en högre luftomsättning än 0,5 oms/h. Enligt radonulredningens uppfattning behöver fläklventila­lion installeras främst i självdragsventilerade enbostadshus som har minst 4-5 av rummens 6 omslutande ytor utförda i alunskifferbaserad gasbetong med hög radonavgång. Installationskostnaden uppskattas av utredningen till mellan IO 000 och 20000 kr.

Behovel att spara energi är somjag tidigare har framhållit slort. I befint­liga byggnader med hög radondotterhall måste i vissa fall luftomsättningen ökas så alt den översliger 0,5 oms/h för all radondotterhalten skall kunna sänkas till acceptabel nivå. I sådana fall kan det många gånger vara från energiekonomisk synpunkt motiverat alt anordningar för värmeåtervin­ning installeras. För sådana anordningar kan energisparstöd lämnas. Jag kommer i del följande att föreslå ekonomiskl slöd för ålgärder som mins­kar strålriskerna i bostäder. Redan nu vill jag anmäla att som villkor för detta slöd enligt min mening bör gälla atl, i de fall luftomsättningen måste ökas över 0,5 oms/h, anordningar för värmeåtervinning installeras om det är energiekonomiskt motiverat.

De övriga åtgärder som diskuleras av radonutredningen för alt minska radondolterhallen inomhus är byte av byggnadsmaterial som ger upphov till förhöjd radondollerhalt eller isolering av materialet med spärrskikt för atl minska radongasutströmningen i rumsluften. Utredningen anför dock att del ofta är så svårt och kostnadskrävande att byta byggnadsmaterial som har en bärande funktion eller utgör bjälklagsfyllning atl del som regel inle är en framkomlig väg. När del gäller isolering av byggnadsmaterial med hög radonavgång pågår forskningsprojekt där särskilda spärrskikt undersöks.

 

Prop. 1979/80: 97                                                                   16

Radonutredningen har uppskattat all mellan 200 och 2 000 hus ligger på mark av alunskiffer eller har fyllning av s. k. rödfyr och har en radondotter-halt inomhus som översliger 400 Bq/m. Enstaka hus med värden över I 000 Bq/m förekommer och bör enligt utredningen åtgärdas snarasl. För dessa hus kan del 1. ex. bli aktuellt med utbyte av fyllning intill källarväg­garna. Koslnaden för atl schakta borl sådan fyllning och ersälla den med lämpligt malerial saml alt återställa anordningar på marken har ulredning­en uppskattat till mellan 40000 och 80000 kr. För källariösa byggnader med s. k. krypgrund på mark med hög radonavgång bör krypgrunden fläktventileras.

2.4 Vissa frågor om spårning och mätning m. m.

Som jag tidigare har anfört kan hög radondotterhall i bostäder vara att betrakta som sanitär olägenhel enligl hälsovårdsstadgan. Det ligger därför nära lill hands atl hälsovårdsnämnderna spårar och närmare undersöker byggnader, i vilka höga halter av radon och radondöttrar kan förmodas förekomma i utrymmen där människor uppehåller sig stadigvarande. Här­efter kan nämnderna bedöma om sanitär olägenhel föreligger till följd av strålning.

Ansvaret för att erforderliga ålgärder vidlas för atl undanröja sanitära olägenheter ligger i första hand hos fastighetsägarna.

Radonutredningen har i sin promemoria närmare redovisat olika spår-nings- och mätmetoder. Det konstateras att lillgängliga mätmetoder är osäkra när det gäller långiidsmedelvärden av strålningen. Dessa värden är de från strålskyddssynpunkt viktigasle all känna till. Mätningarna bör därför enligl radonulredningen komplelleras med uppgifler som kommer fram vid 1. ex. besiktningar.

Mol bakgrund av mälmetodernas osäkerhei är del enligl utredningen inte heller rimligl att kräva alltför ingående mätningar för all bedöma radondolierhalterna i en boslad. Del väsentliga måste vara att snabbt finna de mesl utsatta husen i bostadsbeståndet, dvs. de hus som har en radon­dotlerhalt som ligger över 400 Bq/m.

Socialstyrelsen har i en skrivelse lill samlliga kommuner i landet uppma­nat dessa att lill styrelsen redovisa tillvägagångssätt vid spårning, hur många hus som har spårals, vilka ålgärder som har vidlagils och resultatet av de mätningar som har utförts. Jag anser det vara lämpligt att berörda myndigheler tar till vara resultaten och erfarenhelerna från mätningarna och att de biträder kommunerna med råd och anvisningar i mätningsarbe-let. ResuUaten av spårningsarbetel är av intresse även för radonulredning­ens fortsatta arbete.

Statens provningsanslalt är cenlral förvaltningsmyndighet för mätning och provning. I den officiella organisationen kan utses riksmätplatser för olika mälstorheter och riksprovplatser för olika objektområden. Bostads-

 

Prop. 1979/80:97                                                                    17

provning är f. n. inte officiell provning. Det finns inte heller någon riksmäl-plats för storheter inom områdel joniserande strålning. Provningsanstallen har föreslagil att statens strålskyddsinstilut skall utses lill sådan riksmäl-plats. Vissa hithörande frågor berörs i betänkandel Svensk mälplalsorgani-sation (Ds 1 1979: 6). Några beslul har ännu inle fattals i dessa frågor.

Berörda myndigheler gör nu, delvis på inilialiv av radonulredningen. vissa insalser avseende mät- och provningsverksamhet. För att de behov av sådan verksamhel, som åtgärder mot strålning i byggnader skapar, skall kunna tillgodoses snabbt kan emellertid enligt min mening ytterligare insal­ser behövas. Enligl vad jag erfarit pågår fn. mellan provningsanstallen och övriga berörda myndigheter överläggningar rörande lämpliga former för dessa insalser. De kostnader som kan uppkomma torde i försia hand få täckas med avgifter.

2.5 Finansiering av åtgärder i bostäder

2.5.1 Koslnadsbedömning

Många kommuner har som jag nämnl redan inlett arbelel med alt spåra upp hus med hög radondotlerhalt och rekommendera ålgärder. Del kom­mer sannolikl alt snart bli aktuellt för många faslighelsägare att söka vägar atl finansiera de nödvändiga arbetena.

Jag har i det föregående redovisat vilka åtgärder som enligl radonulred­ningens mening kan behöva ulföras i hus med olika typer av strålkällor. Kostnaderna för dessa arbeten kan variera belydligl. Uppskattningarna är emellertid f. n. myckel osäkra. Detta gäller såväl vilka kostnaderna blir i enskilda hus som hur många hus som kommer alt beröras. Utredningen har bedöml all de sammanlagda kostnaderna kan komma att bli ca 250 milj. kr.

Enligt utredningens uppfattning behöver normalt inga särskilda åtgärder utföras i flerbostadshus eller fläklventilerade småhus som är uppförda med radioaktivt byggnadsmaterial. Som regel behöver man i dessa fall endast se till atl ventilationen fungerar på avsell säll.

Särskilda ålgärder kan däremot komma att bli nödvändiga i sådana självdragsventilerade småhus som har en slor andel alunskifferbaserad gasbetong i byggnadsstommen. Anlalel sådana hus uppskattas av ulred­ningen lill mellan 3000 och 15 000. Om man installerar fläklventilalion och värmeåiervinningsanläggning kan kostnaden beräknas till ca 20000 kr. per hus. Den sammanlagda kostnaden uppskattas av ulredningen lill ca 180 milj. kr.

I ett begränsal anlal fall kan mer genomgripande arbelen bli nödvändiga. Del gäller de fall där slrålbelaslningen förstärks av radon som avgår från marken eller från fyllnadsmaterial. Jag har tidigare redovisat all utredning­en uppskattat antalet sådana fall till mellan 200 och 2 000 samt att kostna­derna kan komma att uppgå till mellan 40000 och 80000 kr. per hus. Delta skulle enligl ulredningen ge en total kostnad av ca 60 milj. kr. 2    Riksdagen 1979180. I saml. Nr 97

 

Prop. 1979/80:97                                                                    18

Till detla kommer enligt utiedningen kostnader för sådana ålgärder som kan följa av utredningens förslag alt lillämpa etl lägre gränsvärde för byggnader som är föremål för viss inte oväsentlig ombyggnad. Det antal hus som byggs om på elt sådanl sätl kan enligt ulredningen grovt uppskat­tas till elt par tusen under den närmaste femårsperioden. De tillkommande kostnaderna med anledning härav uppskattar ulredningen lill några tiotal milj. kr.

2.5.2 Finansieringsmeiod

Som jag nämnde inledningsvis har ulredningen i en särskild skrivelse lämnat förslag om finansieringen av kostnaderna för atl sänka radondolter­hallen i befinlliga bosläder. Ulredningen har därvid pekal på atl de ålgär­der som kommer i fråga ofta inle uppfyller de krav som gäller för alt bosladslån lill ombyggnad skall kunna utgå. Utredningens förslag innebär alt möjligheler till sådana lån bör öppnas. Denna finansieringsmöjlighet bör enligt ulredningen begränsas lill de fall då hälsovårdsnämnden har funnit att det föreligger sanitär olägenhet till följd av för hög radondotter-halt och då byggnadsnämnden har slälll krav på särskilda åtgärder för att nedbringa radondotterhallen i samband med ombyggnad.

Gränsen för den lägsta kostnad som berättigar till slöd bör enligt utred­ningens förslag sältas till 7000 kr. för flerbostadshus och till I 500 kr. för småhus. Ulredningen förordar vidare alt fastighetsägaren får bidrag med en viss andel av den godkända kostnaden. Bidragsandelen börenligi utred­ningen lämpligen utgöra 35 %.

Som ett alternativ till ett syslem där generella bidrag lämnas endast efter det atl hälsovårdsnämnden har fastställt alt sanitär olägenhet föreligger anger utredningen möjligheten att i efterhand helt eller delvis avskriva lånen i de fall som detla bedöms skäligl.

Utredningens finansieringsförslag har mött krilik från skilda ulgångs­punkter. Det övervägande antalet remissinstanser är eniga om all etl särskill finansiellt stöd bör ulgå. Flera sinsemellan avvikande uppfattning­ar har däremol redovisats om behovet av subvenlioner och hur dessa i så fall bör utformas. Även jag anser att kritik kan riktas mol utredningens bedömningar i dessa avseenden. Innan jag lägger fram konkreta förslag om de villkor som bör gälla vill jag utveckla mina allmänna synpunkter på inriklningen av det stöd som bör erbjudas.

Fastighetsägarna har rent allmänt ansvarel för atl utrymmen som an­vänds som bosläder är i sådanl skick atl de lämpar sig för bostadsändamål. Ägare av fastigheter får normalt räkna med att oförutsedda utgifter kan uppkomma och inrälta sin ekonomiska planering efler delta. De hälsoris­ker som nu har uppenbarats lill följd av radioaktivi sönderfall i byggnads­material och strålning från omgivningen kräver i vissa fall skyndsamma åtgärder. Som utredningen har visal kan kostnaderna för dessa variera avsevärt. Ofla krävs inte mer än en förhållandevis enkel kontroll och

 

Prop. 1979/80:97                                                                    19

justering av befintliga ventilationsanläggningar. 1 andra fall kan de omedel­bara utgifierna bli så stora atl man inte rimligen kan förulsälla alt de skall kunna läckas med medel som fastighetsägarna själva direkl kan göra tillgängliga. Fastighetsägarna kan i dessa fall behöva hjälp all finansiera arbetena.

Slalen har sedan lång lid tagit på sig ett ansvar för att krediter tillhanda­hålls på sådana villkor atl bostäder som är hälsovådliga eller hygieniskt otillfredsställande kan förbättras eller ersättas. Detta har skett främst genom bosladslån. Staten har vidare genom överenskommelser med kre­ditinstituten säkrat lillgången till byggnadskrediler och bottenlån på kredil­marknaden för de hus lill vilka slatliga bostadslån har lämnats. Denna ordning har under senare år fungerat väl. Ulformningen av del statliga fmansieringsålagandel har inneburil atl staten - i viss omfattning lillsam­mans med kommunerna - har övertagit större delen av de kreditrisker som är förenade med bostadsfinansieringen.

I viss utsträckning kan denna finansieringsväg utnytljas även för att finansiera sådana arbelen som behövs för att minska strålrisker i bostäder. Bosladslån till ombyggnad får emellertid enligl gällande regler normalt lämnas bara om ombyggnaden är av viss omfattning och medför en väsenl­lig ökning av bostadsvärdet. Till arbelen som kan hänföras lill löpande underhåll utgår lån normall endast om de är direkt föranledda av sådan ombyggnad som belånas. För arbeten som begränsas enbart till all minska strålrisken kan bostadslån enligl dagens regler därför ofta inle lämnas. Enligt min mening är del dock rimligt atl öppna möjligheter lill bosladslån i alla dessa fall, oavsett om arbetena kan jämställas med ombyggnad eller inle.

Staten har med olika medel sökt säkra all finansieringen av bostäder sker på sådana villkor att hushållens löpande nettouigifler för en boslad av godtagbar standard ryms inom de inkomster som hushållen normalt dispo­nerar. Detla sker främst genom olika generella bestämmelser om amorte­ringstider och andra amorieringsvillkor saml genom villkoren för räntebi­drag. Behovet av särskilt stöd till ekonomiskt svaga hushåll eller hushåll med stor försörjningsbörda beaklas inte genom lånevillkoren ulan med hjälp av skilda former av individuellt prövade bosladsbidrag och boslads­tillägg.

Slorleken av de lån som kan behövas för de nu aktuella åtgärderna kommer att variera avsevärl från fall till fall. Om de allmänna lånevillkoren blir enhetliga skulle därför hushållens årliga kapitalutgifter komma att variera starkt. Detla skulle öka behovel av individuellt pröval stöd lill ekonomiskl svaga hushåll utöver vad som kan lämnas inom ramen för bostadsbidragssystemen. Av prakliska skäl bör man enligl min mening så långl möjligt söka undvika en individuell prövning av lånevillkoren. De allmänna lånevillkoren bör därför ulformas så all den årliga nelloulgiften för lånen kan begränsas till ett belopp som är i huvudsak lika för alla.

n .'.-fUi.'

 

Prop. 1979/80:97                                                                    20

oberoende av lånels sloriek och som hushållen normall kan anlas klara. Detta syfte kan nås om amorteringstiden differentieras efler lånens storlek och om dessutom räntebidrag lämnas i de fall då lånen uppgår till större belopp. För de sannolikl få fall då netloutgifierna trots detla skulle komma alt uppgå till mer betydande belopp behövs dock möjligheler lill en indivi­duellt inriktad prövning av lånevillkoren. Därvid kan ytteriigare direkta kapitalsubveniioner behöva lämnas.

Jag finner det alltså nödvändigt att statens finansieringsslöd får en annan inriklning än vad utredningen har förordat. Utredningens förslag om gene­rella subventioner i form av atl en viss andel av kostnaden täcks med bidrag skulle inte eliminera behovel av särskilda insatser för atl begränsa hushållens utgifter i de fall kostnaderna blir höga. Jag kan vidare inte se atl ekonomiska stimulanser har någon självständig belydelse för möjligheter­na att spåra upp och avhjälpa brisier i de byggnader som är i behov av det. Till detla kravs betydligt mer aktiva styrmedel.

Mot denna bakgrund vill jag således föreslå följande villkor för statens finansiella stöd. Bestämmelserna om stödel bör kunna träda i kraft den I juli 1980. Stödel bör lämnas i form av lån som utformas som annuitetslån. Amorteringstiden bör allmänt bestämmas med hänsyn till lånets storlek på sådant sätl att hushållens åriiga nettouigifler för lånen generelll sell blir i huvudsak lika, oberoende av lånens storlek. Låneliden bör dock med hänsyn lill åtgärdernas art inte översliga 20 år. Räntebidrag bör utgå när den godkända kostnaden översliger 25000 kr. För att besvärande tröskel-effekter skall undvikas i de fall då lånen ligger i närhelen av denna gräns -vilkel enligt utredningens uppskattningar skulle bli vanligt - bör räntebi­drag utgå endasi för den del av lånet som hänför sig lill godkända kostna­der över 25000 kr.

Lånen bör knytas till fastighelen och inle lill ägaren. Säkerhet bör därför lämnas i form av panträtt i fastigheten. Rätlen alt över huvud tagel få lån kan dock med tanke på lånens syfte inte rimligen göras beroende av att säkerheten blir belägen inom ramen för ell beräknal pantvärde för byggna­den. Det bör ankomma på regeringen alt utfärda de närmare villkor som bör gälla i fråga om inteckningens säkerhetsläge.

Jag ser i övrigt stora fördelar i en samordning med de regler som gäller för bostadslån till ombyggnad. Därmed underlättas lånehanleringen för både sökanden och lånemyndigheterna i de fall som andra belåningsbara arbeten ulförs samtidigt. Antalet särbestämmelser kommer att kunna hål­las nere. De bestämmelser som tillämpas kommer då att vara väl kända för dem som är berörda. Jag förordar därför all lånen lämnas som bosladslån. De bör dock - när ålgärderna avser alt minska strålrisker - få lämnas utan hinder av de begränsningar i fråga om arbetenas omfattning eller de villkor om ökat bostadsvärde som annars gäller för bosladslån lill ombyggnad, om bara övriga förutsättningar för bostadslån är uppfyllda.

Vid bifall till della förslag kommer automatiskt bestämmelserna i bo-

 

Prop. 1979/80:97                                                                   21

sladsfinansieringsförordningen (1974:946) om bl.a. bostadslånets storlek, slorleken på ränta och garanterad ränta, fördjupning, förskoll och utbe­talning att gälla. Det ankommer på bosladsslyrelsen att utfärda erforder­liga verkställighetsföreskrifter, bl. a. om den lägsla godkända koslnad som skall berättiga till lån.

En följd av all lånen lämnas som bosladslån blir vidare att de skalle­regler som annars gäller för reparationskostnader som finansieras med bostadslån kommer all gälla även i dessa fall.

Med de lånevillkor som jag nu har förordal kommer såvill man nu kan bedöma huvuddelen av alla arbeten inte all medföra högre årliga netlout-gifter för hushållen än atl de kan klaras inom ramen för vad som är rimligt med hänsyn till bostadens värde. För ett begränsat antal lägenheter kan betydligl mer omfaltande arbeten bli nödvändiga. Kostnaderna kan därvid i vissa fall bli så höga atl de samlade fakliska årliga utgifterna för bostaden skulle komma att överstiga vad hushållet skulle behöva betala för en annan, likvärdig boslad. Detla gör det enligt min mening nödvändigl alt öppna en möjlighet till en mera fri prövning av lånevillkoren för sådana fall. Förhållandena liknar här i mycket dem som har motiverat särskilda ränte- och amorteringsfria tilläggslån för koslnader i samband med om­byggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse. De förutsättning­ar som gäller för atl sådana lån skall utgå bör därför kunna tjäna som förebild. 1 den mån som de nya lånen tillsammans med tidigare lån i fastigheten - eller, om det är fråga om flerbostadshus, tillsammans med lägenhetens andel av lidigare lån i fastigheten - skulle överstiga vad som kan förräntas inom ramen för ett belopp som motsvarar bruksvärdeshyran för en likvärdig lägenhel upplåten med hyresrätt bör ytterligare subven­lioner kunna tillföras. Tekniskt bör del ordnas så att ränte- och amorte­ringsfrihet får lämnas för en viss del av bostadslånet i stället för räntebi­drag i molsvarande del. Ränte- och amorleringsfrihet bör normall inte lämnas för längre tid än 5 år, varefter lånedelen bör förräntas och amor­teras på samma villkor som övriga delar av lånet, såvida inle särskilda skäl lalar mol detla. Behovet av fortsatt ränte- och amorteringsfrihet bör därut­över alltid omprövas i samband med försäljning.

Jag anser all närmare förulsällningama för lån till åtgärder mot strål­risker bör bestämmas av bostadsslyrelsen med ulgångspunkt från radon­ulredningens förslag och de råd och anvisningar om sanitär olägenhel på grund av hög radondotlerhalt som kan komma att utfärdas av socialstyrel­sen. Som jag tidigare sagl bör som villkor för lån i vissa fall gälla alt anordning för värmeålervinning installeras. Till lånet bör kunna knytas villkor som gör det möjligt att följa resultatet av åtgärderna till ledning bl. a. för bedömningen av hur motsvarande arbeten bör utföras i andra hus.

Som har framgått av vad jag har sagt lidigare kommer hälsovårdsnämn­den och byggnadsnämnden atl behöva lämna fastighetsägarna större bi­stånd än vanligl i frågor som rör den renl tekniska ulformningen av arbe-

 

Prop. 1979/80:97                                                                    22

lena. De kommunala myndigheterna kommer därför all ha god kännedom både om vilka arbeten som är nödvändiga i det enskilda fallel och om kostnaderna för dem. Detla minskar behovet av sakgranskning från läns­bostadsnämndernas sida. Med hänsyn till della och lill önskemålet att arbetena genomförs snabbt sedan väl planeringen har slutförts avser jag all senare föreslå regeringen all del inte skall vara etl hinder för län i dessa fall all arbetena har påbörjats innan ännu länsbostadsnämndens beslut förelig­ger. Som villkor bör gälla endast alt lånet dessförinnan har tillstyrkts av det kommunala förmedlingsorganel. Länsbostadsnämndernas handlägg­ning bör därigenom kunna inskränkas till - utöver låneförvaltningen - atl pröva om de formella förulsältningarna för lån och räntebidrag föreligger samt atl fastställa de villkor som skall gälla för lånet. I fall där ålgärder mot strålrisker vidtas tillsammans med sedvanlig ombyggnad eller energibespa­rande åtgärd bör dock gälla de bestämmelser om påbörjande som f.n. tillämpas.

Jag förordar slulligen all besvärsrällen i dessa fall begränsas på samma säll som regeringen har föreslagit i fråga om bostadslån lill energisparåt­gärder (prop. 1979/80: 100 bil. 16 s. 145). Besvär bör alltså inle få föras vidare till regeringen i de fall då bostadslånet avser endast sådana arbeten som belånas enligt de av mig föreslagna särreglerna för åtgärder mol strålrisker.

Vad jag nu har anfört innebär att kostnaderna för låneverksamhelen avseende ålgärder mol strålning bör belasta det i prop. 1979/80:100. bil. 16 upptagna reservationsanslaget B3. Lån lill bostadsbyggande. Vidare bör kostnaderna för räntebidrag belasta förslagsanslaget B4. Räntebidrag m. m. Jag räknar inle med något behov av medel under budgetåret 1980/81 utöver vad som har föreslagits i nyssnämnda proposition.

2.5.3 Slöd lill kommunerna

Kommunerna har, somjag lidigare har redovisai, tagit initiativ till om-fallande insalser för spårning och mätning av radon i bosläder. De åtgärder som nu blir aktuella för atl minska strålningen i de fall mätningar och besiktningar ulvisar att sanitär olägenhet föreligger avses kunna finansi­eras med statliga lån enligt vad jag nyss har redovisat. Handläggningen av dessa låneärenden kan i vissa fall bli mer omfattande för kommunerna än vid jämförbara ombyggnads- och energispariån. Bl. a. förutsätts en omfat­tande medverkan från hälsovårdsnämnderna och i viss mån också från byggnadsnämnderna och kommunernas organ för energisparrådgivning.

Jag anser all slaten bör biträda kommunerna med vissa resurser för det arbele som spårning, mätning och besiktningar m. m. i detta sammanhang medför. Jag förordar därför all ell slöd utgår till kommunerna i form av ell schabloniserat bidrag med I 000 kr. för varje beviljat lån för åtgärder mol strålrisker. Utbetalningen bör ske budgelårsvis i efterskott genom bostads­slyrelsens försorg, och kostnaderna bör belasta det under trettonde huvud-

 

Prop. 1979/80:97                                                                   23

lileln uppförda förslagsanslaget Bl. Bostadsslyrelsen. Jag bedömer det totala medelsbehovet för dessa bidrag lill 15 milj.kr. för en femårsperiod med en slörre belastning i början av perioden. Någon egentlig belastning på anslagel kommer dock inte atl uppträda förrän efter utgången av bud­getåret 1980/81.

Jag vill vidare stryka under att berörda statliga myndigheter inom ramen för sina resurser bör biträda kommunerna med bl. a. rådgivning, informa­tion och utbildning. Jag återkommer till dessa frågor ytteriigare i del följande.

2.6 Övriga frågor

De åtgärder somjag nu har föreslagil för alt minska strålrisken i byggna­der där strålningen är särskill hög bör somjag tidigare framhållit ses som ett första steg i etl mer långsiktigt handlingsprogram. Innan man kan ta ställning lill behovel av fortsalla åtgärder behöver kunskapsunderlaget förbättras i många avseenden. Flera av de berörda myndigheterna har också redovisai betydande krav på medel för forskning inom del aktuella området. Radonulredningen har i en särskild skrivelse den 19 oklober 1979 gjorl en sammanställning och priorilering av del redovisade behovel av insalser av forsknings- och undersökningskaraktär. Vissa forsknings- och utredningsuppgifter behöver lösas snabbt för atl utredningen skall kunna slutföra sitt arbete. Andra uppgifler är mera långsikliga men behöver påbörjas redan nu föratt del fortsatta strålskyddsarbelet skall underlättas.

Medelsbehovet för de av radonutredningen föreslagna forskningsprojek­ten uppgår lill 4 850000 kr. för innevarande budgetår och budgetåret 1980/ 81.

Ulredningen har även föreslagil kompletterande geofysiska fiygmätning­ar av radioaktiv mark. Jag är dock inte beredd alt nu ta ställning till denna fråga.

Den forskning som radonutredningen har föreslagit hänför sig främst till sambandel mellan stråldoser och hälsoeffekter samt till mätmetoder och åtgärder mot strålning i byggnader. Vid min anmälan till årets budgetpro­position av anslaget till byggnadsforskning har jag framhållil viklen av forsknings- och utvecklingsverksamhet när det gäller miljö- och hälsoris­ker i byggnadsbeståndet. Jag har därvid framhållit att av särskild belydelse är f. n. fortsatt forskning och utveckling för att minska halten av radon och radondöttrar i befintliga byggnader. Statens råd för byggnadsforskning har enligt vad jag erfarit inom ramen för sitl program som huvudsakligen finansieras ur fonden för byggnadsforskning beräknat medel för forskning om byggnadstekniska ålgärder mol strålning.

För övrig forskning om strålning i byggnader, främst angående samban­det mellan strålning och hälsoeffekter samt angående mätmetoder, behö­ver särskilda medel anvisas. Den av radonutredningen föreslagna forsk-

 

Prop. 1979/80:97                                                                   24

ningsverksamhelen berör flera olika slatliga myndigheter och forskningsin­stitutioner. I väsentliga delar skall resultatet ulgöra underiag för utredning­ens fortsatta arbele. Del bör därför ankomma på ulredningen atl med ulgångspunkt i sina direktiv samordna denna forskning. Mot denna bak­grund förordar jag, efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet, all för forskning rörande strålning i byggnader - utöver den som BFR svarar för - ytterligare 2 milj.kr. anvisas för budgetåret 1980/81 på det under tionde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget A3. Kommilléer m. m.

Frän flera utgångspunkter finner jag att det är angeläget att erfarenheler­na av de ålgärder som vidtas mot hög radondotlerhalt i byggnader tas till vara. Uppföljning och utvärdering bör därför ske systematiskt och i olika former. Jag fäster härvid särskilt avseende vid samordningen mellan berör­da myndigheler, organisationer, företag m.fl. Enligt vad jag erfarit har radonulredningens arbele bidragel lill den samordningen. Ulredningen bör enligl sina direkliv f. ö. se över de olika myndighelemas uppgifler vad gäller ålgärder mol strålrisker i byggnader.

Den samlade erfarenhelen av spåming, mätning och besiktningar som kommer fram bör tas lill vara av berörda myndigheter. Jag har erfarit alt socialstyrelsen i samråd med bl.a. slrålskyddsinslilulet, planverket och provningsanstalten biträder kommunerna vid utvärdering av gjorda under­sökningar och därvid samlar in och bearbetar resultaten. Statens råd för byggnadsforskning genomför som jag har nämnl ell omfattande projekt avseende åtgärder mot strålning i bostäder. Detla arbele leds av en styr­grupp vilket också ulgör etl led i samordningen.

Radonutredningen behöver för sitt fortsatta arbele, som ju bl.a. syftar lill förslag om permanenta gränsvärden, ytterligare kunskapsunderlag om riskerna med strålning i byggnader och om resullal av spårning, mätning, besiktning och genomförande av tekniska ålgärder mol sådana risker. Det ingår i utredningens uppdrag alt också göra en övergripande ulvärdering baserad på bl. a. dessa uppgifter.

Jag har i nu berörda forskningsfrågor samrått med chefen för jordbruks­departementet.

Radonulredningen framhåller behovel av information och ulbildning i denna fråga bl.a. mot bakgrund av den oro som radonproblemet skapai. Medel för dessa ändamål har enligt vad jag erfarit kunnat las i anspråk i viss omfattning inom ramen för de medel som berörda myndigheter dispo­nerar. Jag finner del angelägel atl särskilda medel nu ställs till förfogande så atl nödvändiga ylleriigare insatser kan genomföras utan dröjsmål. Med hänsyn lill alt betydande osäkerhet ännu råder om problemen med radon i bosläder bör information och ulbildning planeras och genomföras succes­sivt.

Jag delar utredningens och remissinstansernas uppfattning om behovet av information. Olika målgrupper för informalion om strålning i byggnader

 

Prop. 1979/80:97                                                                   25

är allmänhelen. berörda boende och fastighetsägare samt personal hos myndigheter och företag. Utredningen anser all det får ankomma på berör­da centrala myndigheler och kommunförbundet att lillsammans framslälla erforderiigt informationsmaterial. Av betydelse är naluriiglvis också alt bakgrundsmaterial, kommenlarer elc. kan erbjudas massmedia. Jag åter­kommer till frågan om medel för informalion.

Genom broschyren Radon i bostäder, som har gells ut av planverket, socialstyrelsen och strålskyddsinslitutet i samverkan och distribuerats i stor upplaga, främsl till kommuner, finns en bra basinformation.Även en fylligare information till kommunerna har getts ut av berörda slatliga myndigheler och av Svenska kommunförbundel. Vidare har radonulred­ningens promemoria och skrivelser saml en rapport om den uppsalaunder­sökning, somjag tidigare har nämnl, spritts i stor omfattning.

Med de beslut av statsmakterna och olika myndigheler, som nu är akluella uppslår ylterligare informationsbehov. Jag avser därför atl senare föreslå regeringen alt medel under innevarande budgetår från anslaget Bil. Vissa energibesparande ålgärder inom bosladsbeslåndel m.m. ställs till förfogande för vissa insalser av betydelse för kommunerna avseende infor­mation, rådgivning m. m. om radon.

Behovet av ulbildning avser framför allt handläggande personal i kom­munerna, främst vid hälsovårdsnämnder, byggnadsnämnder, förmedlings­organ för statliga bostadslån och organ för energisparrådgivning. Vidare behövs viss utbildning av personal vid berörda centrala och regionala myndigheter samt konsult- och byggföretag. Ulbildningen utgör en väsenl­lig förutsätlning för all kommunernas arbete med mätning, lekniska åtgär­der information elc. skall kunna fullföljas.

Jag har erfaril att utbildning har genomförts och kommer att genomföras av kommunförbundel, planverket, socialslyrelsen m.fl. Behov av särskil­da medel uppstår dock för utbildningsunderlag m. m. Jag beräknar medels­behovet för budgetåret 1980/81 för information m. m. till 0,8 milj. kr. Efter samråd med chefen för budgetdepartementet harjag funnit all kostnaden bör kunna bestridas av medel som beräknats inom del under åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget G5. Viss informalionsverksam­hel.

3   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen att

1.   godkänna vad jag har förordat om bosladslån till ålgärder som avser att minska strålrisker i bostadshus,

2.   godkänna vad jag har förordal om räntebidrag m. m. i samband med sädana lån.

 

Prop. 1979/80:97                                                                   26

3.    godkänna vad jag har förordat om bidrag till kommunerna för vissa kostnader i samband med åtgärder lill vilka lån beviljas.

4.    medge all kostnaderna för bidrag till kommunerna som utbetalas under budgetåret 1980/81 får belasta del under trettonde huvudti­teln uppförda förslagsanslaget B I. Bosladsslyrelsen.

5.    till Kommilléer m.m, för budgetåret 1980/81 under tionde hu­vudtiteln ulöver i prop. 1979/80:100 bil. 13 föreslaget reserva­tionsanslag anvisa ylterligare 2000000 kr.

4    Beslut

Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslular atl genom proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredra­ganden har lagl fram.

 

Prop. 1979/80:97                                                     27

Bilaga 1

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

PRELIMINÄRT FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER MOT STRÅLRISKER I BYGGNADER!

PM från Radonutredningen

Ds Jo 1979:9

' Bilagorna lill Ds Jo 1979:9 har ej medtagits här

 

Prop. 1979/80:97                                                                28

1    Inledning

Ulredningen angående åtgärder mot strålrisker i byggnader, m. m. (Ra­donulredningen) skall enligl sina direkliv (Jo 1979: 15) med förtur och i samarbele med berörda organ utarbeta etl program för de undersökningar som bedöms nödvändiga för att klarlägga strålnivåerna i del befintliga byggnadsbeståndet. 1 föreliggande promemoria föreslås etl program för atl spåra upp och minska riskerna för strålning frän radioaktiva ämnen i bostadsbeståndet. ! promemorian föresläs också vissa undersökningar som bedöms nödvändiga för det fortsatta ulredningsarbelel. Dessulom redovisas sådana åtgärder av generell natur som kan vidtas i befintlig bebyggelse och åtgärder som bör vidtas vid planering av ny bebyggelse pä mark som kan avge radon.

Utredningens förslag har utarbetats efter samråd med företrädare för statens strälskyddsinstitut. statens planverk, socialstyrelsen, statens insti­tut för byggnadsforskning, Sveriges geologiska undersökning, statens provningsanstalt, svenska kommunförbundet och industrins byggmaterial­grupp. Kontakt har dessutom tagits med bostadsstyrelsen, energisparkom­mittén och byggnadsenlreprenörföreningen.

Vissa ätgärder har genomförts eller inletts innan utredningen tillsattes i februari 1979.

Strålskyddsinstilutet har sedan 1950-talel i samarbele med bl.a. bygg­nadsindustrin utfört omfattande mätningar av halten av radioaktiva ämnen i de flesla byggnadsmaterial. Genom undersökningar av radon och radon­dotlerhalt saml luftomsättning i ett hundralal bostäder har slrålskyddsin­slilulet och byggnadsforskningsinstitutet tillsammans i grova drag karllagt radonsituationen.

Dessutom har radonhaltens variation med liden i olika typer av hus undersökts av strålskyddsinstilutet.

Strålskyddsinslitulel har dessutom under 1976-1979 genomförl en landsomfattande undersökning av gammastrålnivån i svenska bosläder genom mätningar i omkring I 400 slumpvis utvalda lägenheter.

På grundval av bl.a. dessa undersökningar och studier av lungcancer hos gruvarbetare har institutet bedömt riskerna för cancer från gamma­strålning och lungcancer från radondöttrar i del svenska bostadsbeståndet. Utredningen har initierat ett sammanträde med experter för att diskutera möjligheterna att närmare undersöka sambandet mellan lungcancer och radon.

För alt undersöka effekter av olika åtgärder för att nedbringa alltför höga radonhalter i enfamiljshus har ett forskningsprojekt inletts bl.a. i Skara­borgs län. Projektet drivs gemensamt av slrålskyddsinslitutel, byggnads­forskningsinstitutet och statens räd för byggnadsforskning.

Hälsovårdsnämnder, byggnadsnämnder och länsstyrelser har informe­rats genom broschyren "Strålningen i våra bostäder" som ularbelats av

 

Prop. 1979/80:97                                                                   29

statens strålskyddsinstilut 1976 och genom en PM av den 7 februari 1979 ularbetad av socialstyrelsen, statens planverk och statens strålskyddsinsti­tut gemensaml, kallad "Information om strålning i befintliga byggnader".

Ulredningen har lillsammans med Sveriges geologiska undersökning utfört provundersökningar med bilburen gammamätare i Mala och Luleå kommuner. Hälsovårdsnämnden i Uppsala kommun, socialslyrelsen och Sveriges geologiska undersökning genomför på ulredningens initiativ ett praktiskt försök med spårning av hus med hög radondotlerhalt i Uppsala.

Som en följd av den omfattande publiciteten i massmedia när slräl-skyddsinstitutets rapport, "Strålningsnivän i hus byggda pä avfall från hantering av alunskiffer", offentliggjordes, har ett slorl antal boende kon­taktat centrala och kommunala myndigheler. Rapporlen visade atl mycket höga radonhalter uppmätts i enfamiljshus med kringfyllning av bränd alun­skiffer, s. k. rödfyr. De anmälningar som kommil in har registrerats av hälsovårdsnämnderna. Många nämnder har också följt upp anmälningarna med bostadsinspektioner och rådgivning.

2    Allmänt om radioaktivitet, strålning och ventilation

2.1      Radioaktivitet

Radioaktivitet uppkommer när vissa ämnen sönderfaller, varvid de avger joniserande strålning.

Med aktiviteten hos etl radioaktivt ämne menar man antalet sönderfall per sekund. Enheten för aktivitet är becquerel (förkortat Bq).

Radonhalten i luft mäts i anlalel sönderfall per sekund i en kubikmeter luft. Bq/m-\

2.2      Strålning

De strålningstyper som är av särskilt inlresse i byggnader är alfastrålning och gammaslrålning. Alfastrålning har kort räckvidd, bara några centime­ter i luft.

Gammastrålning liknar röntgenstrålning och är mycket genomträng­ande. Gammastrålningen tränger delvis genom kroppen och kan därvid ge en ökad risk för cancer och skador på arvsanlagen. När strålning Iräffar kroppens vävnader avger den energi. Den mängd energi som mottas per kilogram kroppsvävnad kallas stråldos. Enhelen för stråldos är sievert.

Alla utsätts för strålning. De nalurliga strålkällor som människan är utsatt för är av tre slag, nämligen strålning från rymden, från radioakliva ämnen i kroppen och från radioaktiva ämnen i omgivningen.

Den totala årliga stråldosen från de naturligt förekommande källorna är omkring en tusendels sievert som är lika med en millisievert (förkortal 1 mSv/år).

 

Prop. 1979/80:97                                                                   30

Människans teknik har skapat ett antal nya icke naturliga strålkällor såsom röntgenapparater och radioaktiva ämnen. Grovt räknat får männi­skan ett lika stort genomsnittligt stråltillskolt genom dessa som från de naturligt förekommande strålkällorna, dvs. ca I mSv/år.

De naluriigl förekommande radioaktiva ämnena ulsäller oss huvudsakli­gen dels för gammaslrålning, dels för radonels radioakliva sönderfallspro-dukter som vi andas in.

Förekomslen av radon i luften i våra bostäder är av slörre belydelse än gammastrålningen. Radon är en radioaktiv ädelgas som bildas när det radium som finns i mark och byggnadsmaterial sönderfaller. Radium i sin tur ingår i de sönderfallskedjor som börjar med uran och torium. Eftersom radonel är en gas har det förmågan att tränga ul från material som innehål­ler radium.

Radongasen blandar sig med luften. Då radonel sönderfaller bildas s. k. radondöttrar. 1 molsals till radonel är radondöttrarna i fast form och svävar som partiklar vilka ofta fastnar på dammet i luften. Radondöttrarna avger alfasträlning, som inle förmår tränga genom huden. När man andas in luft som innehåller radondöttrar fastnar en del av dem i lungorna. Lungvävnaden får därvid en stråldos och skador på cellerna kan uppstå som kan medföra en ökad risk för lungcancer.

De stråldoser som erhålles från strålningen i byggnader är så liten atl någon akut skada inte kan uppstå, men innebär en risk för cancer. Den cancer som kan förorsakas av strålning uppträder inte omedelbart ulan först efter en lång latenstid, kanske 15-40 år. Risken anses öka med ökad stråldos.

Stråldosen till boende i svenska hus är i genomsnitt 0.5 mSv/år från gammaslrålning och har beräknats vara 3 mSv/år från alfasträlning avgiven från radondöttrar (radondotlerhalten ca 25 Bq/m), när den genomsnittliga uppehållstiden i bostaden är 80 %.

All bestrålning anges i effektiv dosekvivalent även den som kommer från inandning av radondöttrar. Den effektiva dosekvivalenten innebär atl stråldosen i varje organ viktas i proportion till risken så att t. ex. dödsfalls­risken på grund av alfabestrålning av lungorna kan jämföras med dödsfalls­risken på grund av gammabesträlning när hela kroppen bestrålas likfor­migt.

2.3 Effekter av radioaktivitet och strålning

Genom åtskilliga studier av gruvarbetare som utsatts för höga radondol­terhaller i gruvluflen är det känt atl radon kan bidra lill uppkomslen av lungcancer. Gruvarbetare utsätts även för en del andra påfrestningar av luftvägarna och det är därför inle självklart atl riskbedömningen för dem är direkt tillämpbar på befolkningen i övrigl. En annan skillnad är alt gruvar­betare utgör en ganska homogen grupp av vuxna män, under det alt det i en

 

Prop. 1979/80:97                                                                   31

bostad kan finnas människor av alla åldrar och med olika hälsotillstånd. Della kan medföra en slörre eller mindre risk för befolkningen. Ändå måsle riskbedömningar grundas på erfarenheterna från riskerna för lung­cancer vid höga radonhalter vid gruvarbete och från en del sludier av dos-effektsambanden för lungcancer efter röntgenbeslrålning. Erfarenheterna talar således för att radonhalten bidrar till ökad risk för lungcancer. Effek­lerna av kombinationen av rökning och radon är inle tillräckligl under­sökta, men det finns goda skäl anta att cancerrisken ökar avsevärt för den som röker i jämförelse med den som aldrig rökt. Del bör dock understry­kas att det är svårl alt bedöma hur stor lungcancerrisken är vid olika radonhalter. Sambandet mellan radon och lungcancer bör därtör undersö­kas ytteriigare.

2.4 Förekomst av radioaktiva ämnen

Den hell övervägande delen av den nalurliga strålningen från radioaktiva ämnen kommer från berggrundens och jordarternas innehåll av de radioak­liva grundämnena uran, torium och kalium. 1 bilagorna 2: I och 2: 2 (ej medtagna här) redovisas förekomslen av dessa ämnen i byggnadsmaterial respektive i naturen.

Hallen av radioaktiva ämnen i berggrunden och jordläckel är relalivi hög i Sverige jämfört med den i en del andra länder. Radioaktiviteten kan även ge upphov lill radon i grundvatten, som när det används som hus­hållsvatten kan avge radon lill inomhusluften. Enbarl beroende på mar­kens radiumhalt inom olika områden i Sverige kan skillnaden i dosekviva­lent vara tre gånger högre i en viss bostad än i en annan i övrigt likadan bostad med hänsyn till radonavgången från marken. På alunskiffermark kan radonavgången vara avsevärt slörre.

Alla stenbaserade byggnads- och fyllningsmaterial innehåller större eller mindre halter av radioaktiva ämnen. Trä- och iräbaserade produkler, plast och andra polymerer innehåller försumbara mängder av sådana ämnen. Radioaktiviteten hos olika material visas i figur 3: I och 3: 2. Den är relativt hög för svenska byggmaterial och hög för alunskifferbaserad gasbetong och fyllning av bränd alunskiffer.

Det byggnadsmaterial som främsl orsakat de aktuella strålningsproble­men i enskilda bosläder är alunskifferbaserad gasbetong. Denna har an­vänts i Sverige i slor skala mellan 1929 och 1974, eftersom den har många goda egenskaper. Den är lätt och har god hållfasthet och värmeisolerings­förmåga. 1 mitten av 1950-lalet påvisades att materialel avger mer gamma­strålning och radon än annat material. Man fann atl gammastrålningen kunde ge stråldoser upp till 3 mSv/år, vilkel ansågs kunna accepleras med hänsyn lill då gällande slrälskyddspraxis och luftväxling i bosläder. Kun­skapsunderlaget rörande  sambandet  mellan radondotterhall och  lung-

 

Prop. 1979/80: 97                                                                  32

cancer var då brislfälligl. Sambandet säkerställdes först under 1970-lalel bl. a. genom undersökningar av gruvarbetare. Detta bidrog lill att produk­tionen av alunskifferbaserad gasbetong lades ned.

2.5 Inverkan av luftväxling på radondotterhalten

Radondotlerhalten beror på hallen radongas i inomhusluften. Radonhal­ten i sin tur ökar vid ökad radontillförsel från mark, hushållsvatten eller byggnadsmaterial, men minskar däremol vid ökad luftomsättning.

Radonhalten minskar ungefär i direkt proportion till ökningen avluftom-sättningen. Exempelvis minskar radonhalten lill cirka hälften när luftom­sättningen fördubblas.

Del har visat sig atl hus med höga radondotlerhalter ofla har en läg luftomsättning. Om denna ökas lill den allmänt rekommenderade nivån på en halv luftomsättning per timme (0,5 oms/h) blir radondotlerhalten accep­tabelt låg för den enskilde individen i de flesta svenska hus.

3    Vilken strålning kan tolereras

3.1 Bakgrund

Utredningen har för närvarande inte tillräckligt underlag för atl föreslå ålgärder som begränsar den kollektiva stråldosen lill befolkningen som helhel. För della arbele krävs en ingående beysning av hur åtgärder ifråga om byggnadsmaterial och ventilation påverkar den kollektiva stråldosen.

Föreliggande promemoria med förslag lill åtgärder syflar lill att begränsa riskerna för individen i särskill utsatta hus. De generella åtgärder som föreslås får också den effekten att den kollektiva dosen minskar i delar av bostadsbeståndet. Del är emellertid inte utredningens mening att proble­mel med den kollekliva dosen därmed är behandlat, ulan utredningen avser alt senare komma med förslag i denna myckel viktiga fråga.

Utredningen anser all strålskyddsinstilutet har belagt atl hälsoriskerna är oacceptabelt höga i en del svenska bosläder på grund av strålning, främst genom höga radondotlerhalter. De åtgärder som bör vidlas är

att tillse att ny bebyggelse utformas så att hälsoriskerna minskas till rimliga nivåer med hänsyn till de svenska förutsättningarna härtor vad gäller radioaktiviteten i marken och vanliga byggnadsmaterial och

att minska radondotlerhalten i de befintliga bostäder, i vilka hälsorisken är oacceptabelt hög.

Detla kan åstadkommas genom att man sälter gränsvärden för accepta­bel strålning och radondotlerhalt i nybebyggelse och befintliga bosläder.

Med hänsyn lill de svenska förulsältningarna beträffande berggrund och byggmaterial är det för närvarande inte rimligl all ICRP: s rekommendera­de gränsvärde för andra strålkällor lillämpas för svenska byggnader. Dessa

 

Prop. 1979/80:97                                                                   33

har ell beräknat landsmedelvärde på omkring 3 mSv/år. som beräknas ge dödsfallsrisken 0.4 % vid 60 års boende. Det är dock angeläget att åtgärder vidtas i de svenska hus. som hårde högsta radondolierhalterna. Dessa har i extremfall effektiva dosekvivalenter över 100 mSv/år, som beräknas ge dödsfallsrisker över 2 % vid 10 års boende.

Detta bör jämföras med dödsfallsrisken på grund av trafikolyckor och olyckor i arbelsmiljön som är omkring I % respektive omkring 0.4 %.

Kunskapsunderlaget är för närvarande otillräckligt för att bedöma hur långt man bör gå för all begränsa stråldoserna i rimlig grad för individerna i bostäder med hög radondotlerhalt.

Utredningen anser dock atl kunskaperna redan nu är tillräckliga för atl myndighelerna skall kunna föreskriva sådana provisoriska gränsvärden som innebär alt man med relativt enkla åtgärder kan reducera hälsorisker­na i väsenllig grad.

Ulredningen anser även atl det är synnerligen angeläget all man under­söker förutsättningarna och möjligheterna för atl ge lägre gränsvärden i framliden än de provisoriska. Härvid bör även andra samhälleliga konse­kvenser än hälsoriskerna klarläggas närmare.

Ulredningen räknar med att väsenlliga delar av sådana undersökningar kan genomföras inom fem år och föreslår atl provisoriska gränsvärden lillämpas under en 5-årsperiod.

De ytterligare utredningar som behöver göras är bl. a. utförligare sludier av hälsoriskerna i bostäder på grund av strålning, analyser av konsekven­serna vid olika nivåer på valda gränsvärden, ulföriigare karlläggning av förekommande strålnivåer, framtagande av enkla mätmetoder och utarbe­tande av exempel på skyddsåtgärder.

3.1.1 InlernalioneHa gränsvärden

Vid utarbetande av föreskrifter för användning av radioaktiva ämnen inom industrin eller sjukvården följer slrålskyddsnstilulet i Sverige liksom myndigheterna i de flesla andra länder den internationella strålskyddskom­missionens (ICRP) rekommendationer. Dess huvudrekommendationer är

-     strålkällan skall vara försvarbar

-     strålskyddet skall optimeras

-     gränsvärden skall förhindra att någon individ utsätts för oacceplabell höga strålnivåer.

ICRP rekommenderar att ingen individ ur allmänheten skall utsättas för mer än 5 mSv/år utöver den naturliga strålningsbakgrunden och stråldosen från medicinsk undersökning eller behandling. Om den förhöjda stråldosen gäller under många år skall värden under I mSv/år eftersträvas.

Det behövs särskilda normer för strålning i bostäder. Beträffande radon i bosläder är det nämligen svårt att uppfylla ICRP: s krav. Sedan 1974 har del pågått försök all arbela fram sådana normer i en arbelsgrupp som tillsalls inom organisationen för ekonomiskt samarbele och utveckling

3   Riksdagen 1979180. I saml. Nr 97

 

Prop. 1979/80:97                                                                   34

(OECD) i dess organ för kärnenergi (NEA). Arbetet avbröts 1978. och materialet lämnades över lill ICRP. Det har varil svårl alt nå enighet om normerna.

Nationella gränsvärden finns i Sovjetunionen för alla byggnadsmaterial saml i bl. a. Storbritannien, Canada och USA, för speciella situationer som fordrat ingripande bl. a. byggande på avfallsmaterial från uranbrylning.

En närmare specificering av de nationella gränsvärdena återfinns i bilaga 3 (ej mediagen här).

3.1.2 Slråldoser utomhus och inomhus

Människan har alllid varil utsatt för strålning frän marken, från rymden och från radioakliva ämnen i den egna kroppen - tillsammans ungefär I mSv/år effektiv dosekvivalent. Av denna stråldos kommer ca 0,3 mSv/år från rymden, ca 0,5 mSv/år i genomsnitt från marken och ca 0,2 mSv/år från de radioakliva ämnena i kroppen. 1 extremfall har stråldoser från marken uppmätts till ca 10 mSv/år.

Vid medicinska undersökningar och behandlingar får människan en rela­tivt slor stråldos. Den uppgår i genomsnitt för befolkningen lill I mSv/år och person. Man strävar dock efter en sänkning genom metodutveckling och information. Här sker en avvägning mellan risk och nylla för den enskilde individen.

Bostadsbeståndet kan öka den normala nalurliga stråldosen på två säll.

-     Gammastrålningen ökar i de flesta fall, dvs. när byggnadsmaterialet innehåller normala eller förhöjda mängder radioakliva ämnen. Ökningen av stråldosen är i allmänhel omkring 0,5 mSv/år men kan i extrema fall uppgå till 4 mSv/år.

-     Radonhalten blir inomhus mycket högre än utomhus därför att luftom­sättningen är lägre inomhus. Radon kan föruiom från byggnadsmaterial komma frän marken eller från vatlenledningsvattnel. Denna radonavgång leder som nämnts till en effektiv dosekvivalent av omkring 3 mSv/år som genomsnitt i svenska bostäder. 1 ett extremfall har 140 mSv/år malts upp.

3.2 Provisoriska gränsvärden för Sverige

Gränsvärden för strålningen och radondotlerhalten bör ges. framför allt i följande tre syften.

a) Att förhindra alt ny bebyggelse förläggs lill mark som innehåller slora mängder radioaktiva ämnen;

blAlt i nya byggnader förhindra användning av material med onödigl höga mängder radioaktiva ämnen;

c)Att reducera hälsoriskerna i befintlig bebyggelse.

Slrålskyddsinslitutel har lagt fram förslag till sådana provisoriska gräns­värden, som innebär all man med relalivi enkla ålgärder kan minska hälsoriskerna i väsentlig grad och som föreslås gälla under en 5-åisperiod.

 

Prop. 1979/80:97                                                                   35

Ulredningen har godtagit förslaget och rekommenderar nedanstående pro­visoriska gränsvärden. Dessa bör läggas till grund för föreskrifter och allmänna råd från berörda myndigheter.

3.2.1    Provisoriska gränsvärden för mark vid ny bebyggelse

När det gäller gammastrålningen från marken föreslås elt provisoriskt gränsvärde av 100 mikrorönlgen per timme (/.iR/h)' som ger en effektiv dosekvivalent av omkring I mSv/år vid 20% utomhusvislelse. Detta värde har valts för atl begränsa risken från gammastrålningen utomhus men även för att begränsa radonavgången direkt från marken in i byggnader.

Del föreslås att all nybebyggelse avråds vid en gammaslrålning översti­gande 100 ;:iR/h. som inkluderar kosmiskt strålningsbidrag och som skall mätas över markytan. Vissa ålgärder kan evenluelll vidlas för atl möjliggö­ra bebyggelse om gränsvärdet överskrids.

Vidare föreslås ell provisoriskt undersökningsintervall på 30- 100 /xR/h varvid gammastrålningen mäts på del djup där huset skall läggas. Inom detta intervall skall radonavgången undersökas och anvisningar för bebyg­gelse utarbetas.

Understiger gammastrålningen 30 /itR/h på det djup där huset skall läggas behöver inga särskilda åtgärder vidlas.

De närmare konsekvenserna för byggandet när det gäller planfrågor, byggnadskonstruktioner och mätmetoder har inte kunnal belysas på den korta tid som stått till utredningens förfogande. Arbele härmed pågår.

Sambandet mellan gammastrålnivån och radonavgången varierar mellan olika berg- och jordarter även vid samma radiumhall.

Sambandel är endast ofullsländigl undersökl. Del är därför oklart var en gräns för gammastrålningen utomhus skall sättas för alt radondotterhalten inomhus skall begränsas samtidigt som det inle skall behöva göras alltför många onödiga undersökningar med åtföljande olägenheter i form av för­dröjd planering och bebyggelse. Vid undersökningsintervallet 30- 100 pRI h behöver endast alunskifferområden och mindre delar av granitområdena undersökas närmare avseende gammastrålning. Hur mätningarna i prakti­ken skall utföras utreds för närvarande.

3.2.2   Provisoriska gränsvärden för byggnadsmaterial vid nybyggnad

För nya byggnader föreslås begränsning av halten radioaktiva ämnen i byggnadsmaterialet genom begränsning av gammaindex och radiumindex. Dessa beskrivs närmare i bilaga 3 (ej medtagen här).

Som provisoriska gränsvärden föreslås all gammaindex skall vara mind­re än I och radiumindex mindre än 1. Radiumindex över I bör dock kunna accepteras om det kan visas att radondotterhalten i inomhusluften inle

' Gammastrålningen är uttryckt i enhelen mikroröntgen per timme förkortat pRIh. 1 /xR/h svarar ungefär mot 0.05 mSv/är när man hela liden vistas vid platsen för det uppmätta värdel.

 

Prop. 1979/80:97

36

översliger 70 Bq/m' vid en luftväxling av 0,5 oms/h. Gränsvärdena innebär att den åriiga stråldosen begränsas lill ungefär 2 mSv/år från gammastrål­ning och lill ungefär 10 mSv/år (70 Bq/m\) från radondöttrar vid 0,5 oms/h. Alla byggnadsmaterial utom bl.a. skifferbaserad gasbetong och fyllning som det ingår alunskiffer i väntas falla under gränsvärdena, se figur 3: 1 och 3: 2. Skifferbaserad gasbelong tillverkas inle längre och konsekvenser­na av elt förbud blir därför små.

Figur 3:1. Gammainde.x för olika hyggnadsmawrial. Figuren ger också ungefärliga värden för den årliga stråldosen lill könskörllarna, när i princip alla delar av huset är utförda i byggnudsmalerialel. Gammaindex för rödfyr är 0,6 -4,7.

Sandbas«rad gasbecoog ned skiffar.   IjuablA. Tillverliiningan ladas wd  april  1979.

Skifferbaserad  blå gasbecoog  (ciVlverkas ej   sedan  197S)

Larklinkar

Cafflent. gipsplacror. vic gaabacong laoleringsmacarial

   Bccongballasc

Tagel,

aj rapraicncativc urval

 

1,9

A.l

Fflrhajd scrildoa  cill kiiQskiirclar oSv/Ir

3

Cjaaindex

 

Prop. 1979/80:97                                                                   37

Fii;iir 3:2. Radiainindex för olika hyggnadsimuerial. Figuren ger oekså ungefärliga värden för radondotlerhalter i bostäder när alla delar av bostaden utgörs av materialet ifråga och liiftoinsällningen är 0.5 oins/h. Vanligast är att hus byggs av en mänd olika malerial. vilkel medför lägre radondotterhaller iin som anf;e.s i figuren. Landsmedelvärdel för radondotlerhalt har uppskattats vara 25 Bq/in'. oeh radiiiininde.x = I motsvarar 70 Bqlm'. Radiainindex fiir rödfyr tir 2.6-20.

Tegel,   becongballasc.  ceaanc.  vic gasbecoag. gipsplaccor,   lerklioker

Saadbaserad gasbecong med skiffer,  Ijusbli. Tillverkningen  lades  ned april  1979.

Skifferbaserad  bil      gasbecong   (cillverkas ej sedan  1975)

Ungefirlig
radondoccerhalc vid
100                    130                       200             0,5 oma/h     Bq/m

l'        I   I      I    '    I   I      I        I   I     I       I      I              I

5                                   10                                 15

Radiumindax

3.2.3 Gränsvärden för åtgärder i bejlntliga byggnader

Den största delen av bostadsbeståndet kommer lång tid framöver atl utgöras av redan byggda hus med deras brisier i ventilationssystem och förhöjda haller av radioakliva ämnen i byggnadsmaterialet eller i marken.

För befintliga bostäder kan det inte vara rimligt atl sätta etl provisoriskt gränsvärde för stråldosen från gammastrålningen. Hittills högsta uppmätta medelvärde på gammastrålningen i ett hus med anlagande om 80% upp­hållstid i bostaden är 4 mSv/år. Sädan strålnivå mäste åtminstone tills vidare accepteras, eftersom kända motåtgärder är svårgenomförbara och t.ex. kan innebära all man måste byla ut befintligt byggnadsmaterial i stommen eller anbringa en vägg av tungt byggnadsmaterial på insidan av befinlliga väggar.

Radondotterhallen i bostäder innebär en högre risknivå än gammastrål­ningen. I bostäder kan man dock med olika åtgärder minska radondotter­hallen.

Valet av etl provisoriskt gränsvärde måste ske med särskild hänsyn lagen lill riskerna med fortsatt hög radonhalt och därmed till hur snabbi åtgärder bör vidtas.

Som provisoriskt gränsvärde föreslås atl ingen får utsättas för mer än lolalt 2000 Bqår/m sammanlagt under femårsperioden. För praktisk till­lämpning föreslås följande regler:

- atl bosläder med radondotterhalter högre än I 000 Bq/m skall åtgär­das senasl inom 2 år och

 

Prop. 1979/80:97                                                                      38

— all bosläder med haller högre än 400 Bq/m"* skall åtgärdas senast

inom 5 år. Exempel på uppmätta radondotterhalter i bosläder visas i tabell 3: I.

Tabell 3:1 Uppmätta radondotterhalter i beflntliga hus

Radondotter-     Dosekvivalent halter i Bq/m'    mSv/åi

Högsla husvärde på alunskiffermark'                       1 1)00          140

D:o, helt byggt av skifferbaserad gasbelong 700             90

D:o, byggl av andra byggmaterial             300               40
Medelvärde i hus byggda på 1970-talet med

ytterväggar av skifferbaserad gasbetong 100              13

Landsmedelvärde för bostäder                   25              3,4
Medelvärde i trähus byggda på 1970-talet i

Mellan-Sverige                                       20              2,4

' 1 enskilda rum har högre värden uppmätts.

Uppskattningsvis 3 000-15 000 hus skulle behöva åtgärdas inom 5 år. När åtgärder erfordras bör ombyggnadskraven lillämpas.

3.2.4 Provisoriska rekommendationer vid ombyggnad

Ombyggnadsbestämmelserna i Svensk byggnorm tillämpas när sådana åtgärder måste vidlas atl byggnadslov erfordras enligl byggnadsstadgan. Delta kan bli aktuelll om åtgärder krävs i befinlliga hus för atl sänka strålningriskerna t.ex. när självdragssyslem behöver ersättas med fläkt-syslem för ökning av ventilationen.

Nivån för gammastrålning bör tills vidare accepteras som den är av skäl som tidigare angivils för befintliga byggnader.

Radondotlerhalten däremot bör nedbringas till så låga värden som rim­ligtvis är möjligt med enkla ålgärder.

Som ett provisoriskt riktvärde för radondotterhalten föreslås 200 Bq/m'. Förslagel motiveras av atl radondotterhalten ulom i undanlagsfall lorde kunna nedbringas till eller under detta värde enbart genom att ventila­tionen ökas. Värdet 200 Bq/m molsvarar en effektiv dosekvivalent av 27 mSv/år. Ventilationssystemet måste vid extremt höga halter dimensione­ras för en högre luftomsättning än 0,5 omsättningar per timme, vilket är det värde som enligt Svensk byggnorm ej får överskridas med hänsyn till energihushållningen. Undantag från energihushållningskravet måste såle­des göras.

Enligl förslag lill reviderade bestämmelser i Svensk byggnorm kommer 0,5 oms/h alt krävas i alla bostäder vid ombyggnad. Radondotterhalten kommer därvid att bli lägre än 200 Bq/m' i alla ombyggda hus ulom de med särskilt hög radontillförsel från radiumhaltigl material.

Om det skulle visa sig alt andra ålgärder än ökad ventilation skulle behöva vidtas för all riktvärdet 200 Bq/m' inte skall överskridas bör dispens kunna medges tills vidare i avvaktan på utredningar av lämpliga och rimliga åtgärder.

 

Prop. 1979/80:97

39

3.3 Riskjämförelser

I tabellen 3:2 visas dödsfallsrisker i olika fall. Vid riskbedömningen har man ulgålt från att I mSv effektiv dosekvivalent innebär en risk av två cancerfall per lOOOOO människor, vilket i storl överensslämmer med ener­gikommissionens bedömning vid en uppskallning av strålningsriskerna i bostäder. Vidaie förulsätts en 80% uppehållstid i bostaden.

Tabell 3:2 Beräknade dödsfallsrisker

l-öreleelse

 

EfCekliv dosiekvi-

Radon­dotlerhalt

Exposi-lionstid

Dödsfallsrisk

V, för

valent mSv/år

Bq/m'

år

exp-

tiden    per år

Anm

 

14

100

60

2

0.03

81

600

60

10

0.2

54

400

5

0,5

0,1

 

27

200

60

3

0,05

"

9

70

60

1

0.02

 

1

-

60

0,1

0,002

cancer

5

 

5

0,05

0.01

 

1

 

60

0,1

0.002

,,

4

-

60

0,5

0,008

"

60

60

60

60

60

Radondöiuur

Utomhusluft normall                 -

Boslädcr

landsmedelvärde                3,4

högsta funna hus-
medelvärde i Sverige        140
hus i alunskiffer­
baserad gasbelong:

medelvärde

max husmedelvärde
gränsvärde i gruvor
omräknat till för­
hållandena i en boslad        60
ulredningens förslug
till provisoriskt gräns-
värde.'riklvärde i

befintliga bostäder'

ombyggnad

nybyggnad(bygg­nadsmaterial) ICRP rekommendation

flertal år-fåtal år

Gammastrålning

provisoriskt gränsvärde

utomhus lör mark

i befintliga bostäder max

riktvärde inomhus vid

ombyggnad                         1.9

Övriga risker exempel
trafikolyckor                     -

olyckor i arbetslivet           -

rökning (20 cigarretter/ dag)

1-5

2S

1000

450

0.4        0.007       lung­cancer

0,1

15       0.3

0,2

0,004

 

70

1

0,01

 

45

0,4

0,01

 

40

10

0,2

lungcancer

40

30

0,7

lungcancer -1-hjärt- och kärisjukd.

' Det provisoriska gränsvärdet avser exposionen per år under en tid av 5 år. Under 5-årsperioden bör den

lotala expositionen inte översliga 2000 Bq år/m'.

" Detta gäller för allmänhelen utöver naturlig strålning och medicinsk undersökning och behandling.

 

Prop. 1979/80:97                                                                40

4    Erforderliga åtgärder för ny- och ombyggnad

Sveriges geologiska undersökning (SGU) bör få i uppgifl att sammanstäl­la kartmaterial som visar i vilka delar av landet det finns anledning alt la hänsyn lill strålning och radonavgång från mark.

Det ankommer på planverket all i samråd med socialslyrelsen och strålskyddsinstitutet ta fram erforderliga anvisningar för planarbetet på mark med hög radonavgång och förhöjd gammaslrålning. I bilaga 4:1 (ej medtagen här) redovisas åtgärder som kan komma att bli nödvändiga i samband med planering för bostadsbyggande. I bilaga 4:2 (ej medtagen här) redovisas mätmetoder för undersökning av radonavgång från mark.

I Svensk byggnorm bör kompletleringar införas avseende gränsvärden för byggnadsmaterial vid nybyggnad och radondotterhalter inomhus vid ombyggnad. Det bör ankomma på planverket att i samråd med socialsly­relsen och strålskyddsinstilutet ularbela dessa kompletteringar.

5    Åtgärder i befintlig bebyggelse

Som nämnts i avsnitt 2 är ventilationen av slor belydelse för radonhal­ten. I detta avsnitt redogörs närmare för ventilationens betydelse. Vidare beskrivs meloder för spårning av hus med höga radon- och radondotler­halter. Dessutom redovisas tekniska och andra åtgärder för att minska radondotlerhalten i byggnader. Andra åtgärder än ventilation är ännu otillräckligt utredda.

Del ankommer på socialslyrelsen att i samråd med strålskyddsinslitutet ge föreskrifier om högsta godtagbara radondotterhalter i de befintliga byggnader som omfattas av hälsovårdsstadgan.

5.1 Ventilation i berintlig bebyggelse

5.1.1 GäUande venlllationsbesiåmmelser

Det bör framhållas alt gällande byggbestämmelser i fråga om ventila­tionen avser de bestämmelser som gällde när byggnadslovet gavs för byggnaden eller i vissa fall när byggnadslov gavs för ombyggnad av venti­lalionssystemel. Förhållandel alt självdrag eller fläklventilalion kunde väl­jas alternativt i alla typer av bosläder ända fram till 1975 även om de kunde ge hell olika luftväxling är också värt atl uppmärksamma. 1 bilaga 5:1 (ej medtagen här) redovisas i slora drag vilka venlilalionssyslem som före­kommer i befintliga hus.

Cenirala bestämmelser för ventilation av bostadshus kom försl 1946 genom   Kungliga  Byggnadsstyrelsens anvisningar till  byggnadsstadgan

 

Prop. 1979/80: 97                                                                  41

(BABS  1946). Före denna tidpunkt fanns föreskrifter om ventilation i lokala byggnadsordningar.

Redan 1916 krävde Stockholms stads byggnadsnämnd att varje bostads­rum skulle förses med separat självdragskanal. 1 kök och badrum skulle givetvis också frånluftskanaler finnas. 1 badrum krävdes dessutom en separal tilluftskanal av självdragstyp.

Ända fram lill 1940-lalet krävdes att självdragskanaler skulle dras sepa­rata ända upp lill skorslenskrönel.

1 bestämmelserna om fläktventilation, som då tillkom angavs alt endast frånluftskanaler från kök och badrum erfordrades. Övriga rum skulle förses med springventiler eller öppningsbeslag på fönster. Dörrar mellan dessa rum och kök respektive badrum skulle förses med erforderliga springor för all luften skulle ges möjlighet att passera även vid slängda dörrar. 1 bestämmelserna om fläktventilation var det frånlufismängderna frän kök (80 mVh) och badrum (60 mVh) som bestämde luftväxlingen från lägenheten i sin helhet. Dessa luftflöden gav 1,2 oms/h för lägenheler om I rum och kök och 1,0 oms/h för lägenheler med 2 rum och kök. För lägernheter om 5 rum och kök godtogs 0,5 oms/h. Detta ansågs acceplabell med tanke pä att boendetätheten minskade ju större lägenheten var.

Bestämmelserna om fläklventilalion i Slockholms stad bibehölls i stora drag i BABS 1946, BABS 1950, BABS 1960 och SBN (Svensk Byggnorm) 1967. I SBN 1967 krävdes dock atl luftväxlingen skulle relateras lill lägen­hetsytan. Enligt SBN krävdes anordningar för en luftväxling av 0,7 oms/h. I SBN 1975 krävs anordningar för en luftväxling av 0,5 oms/h. 1 slor ulsträckning ställs krav på att såväl tilluflsdon som frånluftsdon skall vara reglerbara, i många fall till helt stängt läge. Den boende skall ha slora möjligheter all själv reglera sin luftväxling.

Kraven på syslem för självdragsvenlilalion har förändrats på sådant sätl att det accepterats att kanaler dragils samman till gemensamma kanaler. Från BABS 1946 och framåt krävdes endast alt kanaler från skilda lägen­heter skulle dras separala.

Självdragsvenlilalion för såväl enbostadshus som flerbosiadshus har accepterats ända fram till och med SBN 1967. I SBN 1975 accepleras självdragsvenlilalion endast i enbostadshus och flerbostadshus upp lill och med två våningar. I förslag till SBN 1980 krävs fläktventilation och 0,5 oms/h i alla hus.

Äldre hus med självdragsvenlilalion som är försedda med helt vertikala kanaler, kanaler från varje rum och kanaler som dragits i anslulning till varm rökkanal torde i samband med att husen är relativt otäta ha goda förulsällningar för att erhålla en hög luftväxling åtminstone under den kalla årstiden.

 

Prop. 1979/80:97

42

5.1.2 Allmänl om ventilation

Radon i bostäder kommer främsl frän två källor, nämligen från marken och frän byggnadsmaterial. Byggnadens konstruktion och den ingående mängden radonavgivande material har naturligtvis stor betydelse för ra­donhalten i de enskilda bostadsrummen. Ventilationen har avgörande be­tydelse för radonhalten som framgår av följande diagram. Det är förhållan­devis enkelt atl öka ventilationen och åtgärder mol höga radonhalter i bostäder bör därför i regel främsl inriktas på att förbättra ventilationen. Gammastrålningen påverkas inle av luftomsältningcn.

Radonhalt

Bq/m

1000-

900

SOO

crä ucan kallara

ZT'å  nad bccongkällara ellec Clecboscadshus av bccoag eller ccgel

Skifferbaserad gasbe-COD(, nadelviicdc

extfipal pl hus nad excrs hög rsdonhslc

400

200

—I—

OlS

O                              OlJ                           14                             1-S     omh

Luftomaattning

Radonhaltens beroende av luflomsällningen för hus byggda ov olika material. Teoretiska beräkningar anpassade lill etl begränsal antal samtidiga matningar av radonliall och luflomsätoung. Vanligen är radondotlerhalten cirka hälften av ra­donhalten. Vid låga luftomsättningar kan radondotterhallen vara näslan lika hög som radonhalten.

 

Prop. 1979/80:97                                                                   43

Något förenklat kan sågas att radonhalterna är omvänt proportionella mot luftomsättningen. Del belyder alt om man ökar luftomsättningen lill del dubbla, minskar radonhalten lill hälften.

Vid låg luftomsättning, dvs. från 0,25-ca 0,1 oms/h erhålles 2-5 gånger högre radonhalter än vid den numera rekommenderade minsla luftomsätt­ningen 0,5 oms/h.

Hus i Sverige med myckel höga radonhalter är byggda av alunskifferba­serad gasbetong eller på särskilt radioaktiv mark (alunskifferaska).

Vid låga luftomsättningar kan radonhalten bli onödigt hög även i hus byggda av betong eller tegel.

I Norden måste bostäderna värmas upp under slora delar av årel. För all undvika värmeförluster minskas luftomsättningen genom att fönster och dörrar stängs och husen tätas. Härigenom blir luftomsättningen inomhus lägre än i flertalet andra länder.

Undersökningar har visal alt luftväxlingen i svenska hus varierar från under 0,1 till över 1,0 oms/h dvs, minsl 10 gånger. Radonhalten och därmed stråldosen varierar ungefär lika mycket.

I hus, som till större delen är byggda av skifferbaserad gasbetong och nu har mycket dålig luftväxling, kan radonhalten bli ända upp till 30 gånger högre än landsmedelvärdet.

Strålningen på grund av radioaktiva ämnen har ökat i svenska hus och särskilt uppmärksammats genom atl man under de senasle decennierna och framför allt efler oljekrisen 1973 strävat mot energisnålare hus och då önskat minska ventilationen. Därtill kommeratt slenbaserat byggnadsma­terial med visst radiuminnehåll har använts mer och mer. Särskill den skifferbaserade gasbetongen som tillverkats mellan 1929 och 1975 har getl upphov till höga radondotlerhalter inomhus.

Med hänsyn till luftkvaliteten från hälsosynpunkt föreskrivs i Svensk byggnorm att luftomsättningen i bostäder inle får vara lägre än 0.5 oms/h i hus med fläklventilalion. Vid självdragsvenlilalion erhålls enligl gällande föreskrifier ofla lägre luftomsättningar, men i förslag till ny byggnorm slälls ett generellt krav på 0,5 oms/h i alla bostäder.

För att spara energi är del önskvärl all hålla luftomsättningen så låg som möjligt. Från energisparsynpunkt föreskrivs i Svensk byggnorm en luft­växling av högst 0,5 oms/h. Luftomsättningen 0,5 oms/h är således en nivå som tillgodoser såväl energisparande som en för individen tillfredsställan­de luftkvalitet från hälsosynpunkt.

5.1.3  Tekniska ålgärder för all minska radondotlerhalten genom ökad ventilation

Vid mycket låg luftomsättning. 0,1-0,2 oms/h. blir som nämnts radon­dolierhalterna relativt höga i stenhus och kan uppgå till mycket höga värden i hus med alunskifferbaserad gasbetong eller grundlagda på alun­skiffermark. Sådana låga luftomsättningar förekommer i hus med själv-

 

Prop. 1979/80: 97                                                                  44

dragsventilation eller med fläktventilation som fungerar dåligt. En ökning till 0.5 oms/h i alla svenska bostäder skulle ge såväl bätlre genomsnittlig luftkvalitet som en lägre genomsnitilig radondotterhall.

Socialslyrelsen har uppmärksammal della, men har ännu inte funnil praktiska lösningar för atl åstadkomma en sådan ökning i alla befintliga svenska bostäder. Detta beror på de tekniska, ekonomiska och administra­tiva problem som är förknippade härmed.

Del som nu skulle behöva göras är att informera fastighetsägare om och genom de lokala myndigheterna se till atl installationerna i fläktvenlilerade hus justeras så att luftomsättningen blir minst 0,5 oms/h och att kanaler, ventiler och luftintag i hus med självdragssyslem ses över så atl de funge­rar pä avsett vis. Härigenom kan radondollerhallen i många svenska bosläder minskas lill acceptabel nivä för individen.

De ylterligare ventilalionstekniska åtgärder som erfordras i hus med särskill höga radondotlerhalter är att installera fläktsyslem i självdragsven­tilerade hus och att öka luflomsällningen över 0,5 oms/h i fläklventilerade hus.

I bilaga 5: I och 5: 3 (ej medtagna här) redovisas tekniska problem och åtgärder beträffande ventilation utföriigare.

5.1.4 Myndighelernas ålgärder

Hälsovårdsnämnden kan redan idag kräva atl luftomsättningen i boslä­der med fläkiventilationssystem aldrig får understiga 0,5 oms/h. Vidare kan krävas att befinlliga självdragssyslem sälls i funktion. Delta framgår av en komplellering till "Sanitära krav på våra bosläder" som är råd och anvisningar om ventilation i bostäder (se bilaga 5:2, ej medtagen här).

Om nämnda ålgärder i fråga om ventilation genomförs löses många problem.

-     Befolkningens samlade stråldos genom radon och dess dolterpro-dukter minskar

-     andra olägenheter och risker, t.ex. dålig lukt och hög luftfuktighet, som kan ge kondens och mögel minskar

-     uppspårningsarbetel och ålgärder kan koncentreras till de byggnader som trots dessa ålgärder kan ha en hög radondollerhalt.

Hälsovårdsnämnden kan kräva atl fastighetsägaren låler undersöka och justera ett fläklventilalionssystem i silt hus så att det fungerar normenligt. Härvid kan nämnden stödja sig på §§ 15, 16, 20, 71 och 72 i hälsovårdsstad­gan (SFS 1958: 663) saml ovan nämnda råd öch anvisningar om ventilation i bostäder, som är myndighetsföreskrifter. En generell åtgärd med krav på att fastighetsägaren låter undersöka, justera och rapportera resultatet be­träffande fläktventilationen till hälsovårdsnämnden är möjlig all genomfö-

 

Prop. 1979/80:97                                                                   45

Hus med självdragssyslem, som ofta har höga radonhalter på grund av låg luftomsättning, bör spåras upp i första hand. För många av dessa hus kan del antagligen komma all visa sig nödvändigt att kräva installation av fläktventilationssystem. Genom forskningsprojekt som påbörjats i samar­bete mellan strålskyddsinslitulel och byggnadsforskningsinstilulei och byggforskningsrädel kommer del att finnas bätlre underlag för atl mer i detalj ange vilka åtgärder som är lämpliga och effektiva.

Hälsovårdsnämnderna bör lills vidare kunna kräva de specifika åtgärder som behövs i varje särskill fall med stöd av hälsovårdsstadgans bestäm­melser om sanitär olägenhel.

Utredningens förslag

En ordentlig översyn bör göras av ventilationssystemen i byggnader där människor stadigvarande vistas för alt få ventilationen alt fungera på avsett vis. Då bör radonproblemet för den enskilda individen inte vara speciellt slorl i hus som har en lufto.msättning pä minst 0,5 oms/h.

Återstående riskhus bör bli föremål för speciella undersökningar och åtgärder.

5.2 Spårning av riskhus

Under del senaste halvåret har ell stort antal personer hört av sig lill lokala myndigheler främst till hälsovårdsnämnder med förfrågningar rö­rande radon. Även cenirala myndigheter, främst statens strålskyddsinsti­lut, har mottagit telefonsamtal och skrivelser där människor utlalal oro för radon i sina bosläder. De centrala myndigheterna har besvarat frågor och skickat informationsmaterial saml hänvisat till hälsovårdsnämnderna. I "Information om strålning i befintliga byggnader" som utgivits i februari 1979 av socialstyrelsen, statens planverk och statens strålskyddsinstilut har hälsovårdsnämnderna uppmanats atl regislrera anmälningar om hus som kan befaras ha särskilt höga radonhalter. Avsikten med denna regist­rering är all underiälla fortsatt arbete med att aktivt spåra upp byggnader där särskilda åtgärder kan visa sig nödvändiga. Hos hälsovårdsnämnderna finns sålunda förteckningar över fastigheter och personer som själva aktivt sökt kontakt för att meddela att de befarar hög radonhalt i bostäder.

Utredningen har funnit att den spontana rapporteringen från allmänhe­ten bör följas upp med en aktiv uppspårning av riskhus dvs. sådana befintliga hus där det finns anledning misstänka atl radondotterhalten översliger del provisoriska gränsvärdet.

5.2.1 Spårnlngsarbetets genomförande

Det finns många olika möjligheter all lägga upp elt lokah program för att spåra upp "riskhus". Olika meloder kan kombineras beroende på vilka

 

Prop. 1979/80:97                                                                   46

förulsättningar som finns i den enskilda kommunen och i olika delar av kommunen. På utredningens inilialiv ulförs elt försök all spåra hus med höga radonhalter på grund av byggnadsmaierialel i Uppsala kommun. Försöket bedrivs i samarbete mellan hälsovårdsnämnden i Uppsala, soci­alstyrelsen och Sveriges geologiska undersökning för alt spåra hus och för atl vinna ertärenheter av olika meloder. Försökel kommer atl redovisas i en rapport som sammanställs av socialstyrelsen under sommaren. Upp­spårningsarbetel bör anpassas efter olika kommuners förulsättningar. Principen för uppspårning av "riskhus" bör - föruiom att spåra riskhus -också vara att successivt utesluta hus där höga radondolterhaller är mind­re sannolika,

5.2.2 Karlmaterial och undersökningar beträffande gammastrålning och radonavgång från mark

Genom SGU:s geologiska karlering är det i storl känt var i Sverige skiffrar och graniter med högre uran- och loriuminnehåll än normall före­kommer. Se bilaga 2:2 (ej medtagen här). Bl.a. finns det tillföriilliga geologiska kartor över Närkes, Västergötlands och Östergötlands alunskif­ferområden. På dessa har dock inte alunskiffrar med särskill hög radioakti­vitet urskiljts och inte heller framgår det av dem om fragment av alun­skiffer förekommer i jordarterna.

Viss sådan information finns emellertid i underlagsmaterialet till kar­torna. Detta material kan användas för alt framställa GEO-strålningskar­lor i skala 1: 50000 som översiktligt visar var risk finns för förekomster av bergarter och jordarter med högre radioaktivitel än normall. Se bilaga 2: 2 och 4: I (ej medtagna här). GEO—slrålningskarlorna avses all användas som ett första underlag vid planering av mark för byggnadsändamål och för spårning av hus byggda på mark med risk för särskilt hög radioaktivitet.

För det fortsatta planeringsarbetet kan över områden som klassats som riskområden mer detaljerade geologiska kartor behövas. Framslällningen av sådana kartor lorde som regel fordra ytterligare geologiska undersök­ningar.

Det bör observeras atl i närhelen av områden, där sådana bergarler förekommer i berggrunden, kan fyllnadsmassor som fraktats till bygg­platser utgöra en strålningskälla som inte framgår av kartorna. Särskild uppmärksamhet bör ägnas de högar av s. k. rödfyr som finns i anslutning till gammal alunskifferbränning. Sådan rödfyr har ofta använts som fyll­nadsmaterial och även som isolering i väggar och bjälklag,

I bilaga 2:2 och 4: I (ej medtagna här) redovisas dessa kartor och erforderliga undersökningar närmare.

5.2.3 Kunskaper inom kommunerna

Innan ett uppspårningsarbete med hjälp av utomstående påbörjas bör man inom en kommun inventera vilka kunskaper som finns lätt tillgängliga. En ertarenhet är alt det torde vara tidsödande och föga givande att syste-

 

Prop. 1979/80:97                                                                   47

matiskt gä igenom byggnadsnämndens arkiv. I byggnadslovshandlingar finns i regel inte angivet om vilken typ av gasbetong som använts. Inom en kommun kan finnas kunskap hos olika personer om vilka hus som är uppförda i skifferbaserad gasbelong. Personer med erfarenhel av hur ett samhälle har bebyggts kan visa sig mycket värdefulla. En yrkesgrupp som har goda kunskaper om ventilationen i hus och vid sina regelbundna inspektioner kan utföra kontroll av funktioner hos ventilationssystem är skorstensfejarna.

5.2.4 Mätning av gammaslrålning från bil

För alt spåra upp hus byggda i alunskifferbaserad gasbetong och hus byggda på särskill radioaktiv mark, t.ex, högar av rödfyr, kan bl. a. SGU utföra mätningar av gammastrålningen från bil. Metoden bygger på att bl. a. radiumhaltiga byggnadsmaterial sänder ut gammastrålning som kan påvisas med mycket känsliga mätinstrument. Radiumhaltiga byggnadsma­terial avger radon, som kan medföra risker. Trots den metodutveckling som pågår finns det för närvarande ingen radon- eller radondottermätme­tod, som kan utnytljas i slor skala i det inledande skedet i en spårning. Byggnadsmaterialets förmåga all avge gammastrålning kan därior utnytl­jas i första hand. Del är möjligt atl köra genom bebyggelsen och registrera gammastrålningen från byggnader inom 20-25 meters avslånd från bilen, varvid hus med skifferbaserad gasbelong i ytterväggar kan urskiljas.

Metoden har prövats försöksvis dels i Mala och Luleå av SGU, dels i Uppsala i samarbetet mellan kommunens hälsovårdsnämnd, socialstyrel­sen och SGU.

Nackdelen med metoden är att endasi radioaktivt material i ytterväggar upptäcks och alt det kan vara svårt alt upptäcka husgrunder som avger strålning om endasi en mindre del sticker upp ovanför markytan. Man kommer också att registrera många fler hus än som kräver åtgärd. Uppfölj­ningen av bilmälningen kan därior komma att kräva slora resurser.

Sammanfattningsvis har bilmätningsmetoden fördelar genom hög kapa­cilel för alt spåra flerlalel hus med alunskifferbaserad gasbetong i ytterväg­garna. Metoden kräver inget engagemang hos hyresgäster eller fastighets­ägare så länge ingen uppföljning görs. Den bilburna gammamälaren är mest lämpad för spårning i tätorter.

5.2.5 Handinslrumenl för gammaslrålning

Ett sätt all undersöka gammastrålningen i byggnader särskilt i glesbe­byggelse är alt använda handinstrument för mätning av strålningen.

Med hjälp av ett handinstrument kan en undersökare få samma slags svar som erhålles med den bilburna gammamälaren, dvs. om byggnadens ytterväggar avger mycket gammaslrålning eller inte. Svagheten hos meto­den ligger i all den har låg kapacitet. Metoden lämpar sig bäst för spårning i glesbebyggelse.

 

Prop. 1979/80: 97                                                                  48

Det är också möjligt atl vid en undersökning inomhus med handinslru­menl beslämma och uppskatta materialels radioaktivitet. Alunskifferba­serad gasbetong som har en typisk gråblå färg kan även upptäckas vid besiktning.Detla kan ske genom elt enkelt borrprov. Borrprovet är värde­fullt om inte någon annan undersökningsmetod finns till hands. Mätningen med gammamälare har den fördelen atl den även ger besked om hur radioaktivt materialet är.

Mätning med handinslrumenl ger ett bra underlag för atl bedöma om elt misslänkl hus kan ha så höga radonhalter atl ylterligare undersökningar erfordras. Mätning med handinslrumenl fär ses som en uppföljnigsmetod i de hus som givit utslag vid bilmätning eller som av andra skäl misslänks ha hög radondollerhalt.

SGU förfogar över ungefär 200 mätinstrument som utnytljas för uran­prospektering under sommarhalvåret. Efter sommarens prospektering kan dessa instrumenl hyras hos SGU.

Dosimetrar för gammaslrålning ger i förhållande till kostnaden begrän­sad information vid spårningsarbete.

5.2.6 Undersökning och mätning av material, radon och ventilation i riskhus

För att kunna ge underlag för beslut om ålgärder i de funna misstänkta "riskhusen" bör hälsovårdsnämndernas Ijänslemän göra en bedömning av radonhalten. Det är möjligt atl grovt beräkna radonhalten om man känner ventilationen och hur slor del av huset som är byggt av radiumhaltigl byggnadsmaterial, i.ex. skifferbaserad gasbetong.

En förteckning över hustyper i vilka del kan ha använts bl. a. skifferba­serad gasbetong i sådan omfattning att särskilt hög radonhalt föreligger kommer att utarbetas av planverket.

Hittills använda metoder för alt mäta radon- eller radondotterhallen i hus är kostsamma och tidsödande. När endast ensiaka prover tas bör som framgått av det lidigare såväl radon- eller radondollerhallen som luftom­sättningen mätas.

Del är viktigt atl befinlliga venlilalionssyslem kontrolleras och i före­kommande fall sätts i funktionsdugligt skick innan omfattande mätningar av luftomsättningen genomförs.

En intressant melod all mäta radondöttrar med alfakänslig spårfilm har utvecklats i samarbele mellan fysiska och radiofysiska institutionen vid Lunds universitet. Metoden är inte helt utprovad i stor skala men kan om någol halvår vara användbar för preliminära mätningar i hus där höga radondotterhalter misstänks. I samband med spårningen i Uppsala prövas denna melod att mäta radondotterhalter. Genom att under en månad hänga upp en spårfilm som är känslig för alfastrålning kan den genomsnittliga halten av radondöttrar mätas. Om metoden visar sig användbar uppfyller den de flesta krav som bör slällas. Den är enkel, billig, lämplig i stor skala och ger etl månadsmedelvärde.

 

Prop. 1979/80:97                                                                   49

Resultatet av försöket med spårfilm kommer att redovisas i rapporlen om spårningen i Uppsala. Statens provningsanslalt är beredd alt utveckla meloder för atl kunna ställa alfakänslig spårfilm lill kommunernas förfo­gande och också svara för ulvärdering av filmerna.

5.2.7 Genomförande av spårningsarbetel

Spårningen av hus med höga radondotterhalter torde normall kunna genomföras i två etapper.

Etapp I

Översiktlig kartläggning av hus som kan misstänkas ha höga radon- eller radondotterhalter och uteslutning av hus eller bebyggelseområden som ej har höga radondotterhaller.

Följande spårningsmeloder eller kombinationer av dessa kan tillämpas:

1)  Registrering hos hälsovårdsnämnden av anmälningar från fastighets­ägare och hyresgäster.

2)  Insamling av uppgifter från byggnadsnämnden, malerialleverantörer, projektorer, kontrollanter, skorstensfejare m.fl.

 

3)  Kartläggning av hus med ulvändiga ytterväggar av skifferbaserad gasbetong med hjälp av bilburen eller handburen gammamätare.

4)  Undersökning av slrålrisk i sådana hus som energibesiktigas genom kommunens försorg.

5)  Studium av s. k. GEO-strålningskartor.

Etapp 2

Följande metoder kan lillämpas vid noggrannare bedömning av aktuell radondotlerhalt i misstänkta hus.

a)   indirekl bestämning av radondotlerhalter genom bedömning eller
mätning av såväl andelar skifferbaserad gasbetong i stommen eller radon­
avgången från mark eller vatten som luftomsättningen samt jämförelse
med uppmätta eller beräknade radondotterhalter redovisade i en särskild
förteckning

eller

b)     direkl mätning av radondotlerhalten.

Bedömningarna eller mätningarna i etapp 2 blir resurskrävande, om inle enkla meloder kan användas. I fall a) bör en enkel och tillräckligt noggrann metod för bedömning av luftväxlingen ularbelas. Andelen skifferbaserad gasbelong i stommen kan bedömas vid besiktning, men mäts enklast med handburen gammamälare. En lyphuskatalog med ungefärliga radondotler­halter vid olika hustyper, byggnadsmaterial och luftväxling kommer all utarbetas av planverket i samarbele med strålskyddsinslitutet. I fall b) torde metoden att mäta radondöttrar med alfakänslig spårfilm - om för­söksverksamheten i Uppsala visar att metoden är prakiisk - vara atl förorda. 4   Riksdagen 1979180. I saml. Nr 97

 

Prop. 1979/80:97                                                                50

5.3 Tekniska och andra åtgärder för att minska gammastrålning och radon­dotterhalter i byggnader

Ålgärderna är i princip följande:

Ventilationstekniska ålgärder i befintliga hus för att genom ökad luft­växling minska radondotlerhalten inomhus.

Byggnadslekniska ålgärder i och intill befintliga hus för atl minska radonavgången från malerial i byggnadsslommen och från jord, berg och fyllningar under och intill byggnaden.

Åndring av lokalanvändning i befintliga byggnader för att undvika alt personer under längre perioder vislas i rum, t.ex. sovrum i källare, med hög gammaslrålning och radondollerhalt.

Byggnadslekniska ålgärder vid nybyggnad för att minska strålningen och radonavgången från undergrund av jord. berg eller fyllning. Åtgärderna kan ges som råd och anvisningar för planering och byggande och tillämpas som villkor i detaljplaner eller i byggnadslov för enskilda hus.

I bilaga 5: 3 (ej medtagen här) redovisas de åtgärder som kan komma i fråga närmare.

6    Ansvarsfördelningen mellan centrala, regionala och lokala organ samt fastighetsägare

6.1 Centrala myndigheter

De cenirala myndigheternas uppgift då del gäller radonfrågorna bör vara alt utarbeta föreskrifier och allmänna råd saml atl informera regionala och lokala myndigheler om uppspårning och ålgärder. Del bör även tillkomma dessa myndigheter att genomföra övergripande undersökningar och att initiera forsknings- och utvecklingsarbete. För all finansiera åtgärder i hus kan ett system med lån och bidrag bli nödvändigl.

Vissa av ulredningens förslag är förknippade med kostnader utöver de ramar som är givna för respektive myndigheter.

Utredningen föreslår all SGU får i uppdrag atl framslälla s. k. GEO-strålningskartor i skala 1:50000 som översiktligl visar var i landel det förekommer berggrund och jordarter med särskilt hög radioakfivitet. Des­sa kartor är avsedda atl fungera som elt första underiag för fysisk plane­ring. Den tolala koslnaden för dessa kartor har av SGU beräknals lill ca 250000 kr. Se bilaga 2: 2 (ej medtagen här).

Inom vissa områden där alunskiffer förekommer är de geologiska förhål­landena dåligt kända. För atl framställa tillföriilliga kartor över dessa områden behövs geologiska flygmätningar främst av radioaktiviteten. Kostnaderna för flygmätningar av de mest angelägna områdena har av SGU beräknats lill 2 milj. kr.

För det fortsatta arbelet inom utredningen med bl. a. underlag för defini-

 

Prop. 1979/80:97                                                                   51

liva gränsvärden förutsätts utredningsinsatser vilka inle lorde rymmas inom myndigheternas anslagsramar. Utredningen avser alt inom en snar framtid komma med förslag om medelsbehov för sådana ulredningsin­salser.

6.2 Regionala organ

Länsslyrelserna bör vara samordnande organ då del gäller länsinvente­ringar av särskilt radioaktiv mark. Framställning har inkommit lill jord­bruksdepartementet från länsslyrelserna i Kalmar och Skaraborgs län rö­rande medel för sådan inventering. Enligt utredningens uppfattning borde GEO-strålningskartor som utredningen förordar all SGU får sammanstäl­la, användas i första hand. Se bilaga 2: 2 (ej medtagen här).

Länsläkarväsendet bör medverka i utbildningen av hälsovårdsnämnder­nas och byggnadsnämndernas personal och slå lill förfogande som regio­nalt rådgivande organ i hygieniska frågor.

6.3 Lokala organ

De insatser som lokalt bör göras och som avser byggnadsområden och enstaka fasligheter kommer att åvila kommunerna.

Vid planering enligl byggnadslagstiftningen inom områden där marken har förhöjd radioaktivitet bör särskilda undersökningar göras. Se bilaga 4: 1 (ej medtagen här). Dessa undersökningar får anses vara sådana ulred­ningar som enligl byggnadsstadgan skall åtfölja planförslag vid ansökan om fastställelse.

Vid ny- och ombyggnad svarar byggnadsnämnden efter samråd med bl.a. hälsovårdsnämnden för kontroll och tillsyn av mark, material och ventilation och beaktar då även problem i samband med strålning.

Uppspårningen av befinlliga hus där höga haller av radon och radon­döttrar i bostadsutrymmen kan förmodas förekomma bör utföras av hälso­vårdsnämnderna och byggnadsnämnderna.

Hälsovårdsnämnden har att bedöma om sanitär olägenhet föreligger till följd av strålning och i så fall rekommendera eller kräva åtgärder. Arbetet bör ske som ett led i nämndens myndighetsutövning. Hälsovårdsnämnder­na är redan hårt belastade och ungefär hälften av landets hälsovårdsnämn­der har endasi en tjänsteman. För att nämndernas Ijänslemän skall kunna utföra spårningsarbetel kommer resursförstärkningar all behövas i vissa kommuner under en övergångslid.

Efler det all försöksverksamhelen i Uppsala kommun utvärderats är del möjligt alt bältre beräkna kommunernas kostnader för spårningsarbetel. Det ingår inte i uiredarens uppdrag atl lämna förslag lill finansiering av detta arbele. Delta förutsätts, liksom annan ny eller utvidgad verksamhel

 

Prop. 1979/80:97                                                                   52

komma att beaklas vid de åriiga överläggningarna mellan regeringen och kommunförbundel angående det samhällsekonomiska utrymmet för den kommunala verksamheten.

6.4 Fastighetsägare

I de hus, som uppspåras och som även efler generella åtgärder såsom intrimning av ventilationssystem fortfarande har för höga halter av radon och radondöttrar, måste andra åtgärder vidtas t. ex. installation av effekti­vare ventilationssystem i självdragsvenlilerande hus. Det är primärt fas­tighetsägaren som svarar för kostnaderna härför. Del får dock anses rim­ligt alt slaten är beredd att ge lån och bidrag. Utredningen avser åler­komma i denna fråga.

7    Forsknings- och utvecklingsarbete

När strålskyddsinstiutet föreslog en utredning om åtgärder mot strål­risker i byggnader log institutet upp forskningsbehovet som en väsenllig del av den kommande ulredningens arbele.

I utredningens direkliv understryks också forskningens betydelse för att i framtiden få fram elt förbättrat underlag för bedömningen av hälsorisker.

Ulredningen bör därför enligt direktiven pröva vilka åtgärder, som behö­ver vidlas för att elt samlat forskningsprogram vad gäller riskerna med strålning i byggnader och ålgärder för alt komma till rätta med dessa risker, skall komma till slånd. Studier av vilka stråldoser som är relevanta för bedömningen av hälsoriskerna samt sambandet mellan stråldos och hälsorisker liksom samverkanseffekler med luftföroreningar kan i framti­den ge ytterligare underlag för det fortsatta arbelel med all minska strålris­kerna i byggnader.

De forskningsuppgifter vilka har väsenllig betydelse för utredningens bedömningar kräver alltjämt många års arbele. För alt säkerställa att det finns underiag för utredningens beslut redan år 1981 måsle detta målinrik­tade forskningsarbete intensifieras omgående. Detla förutsätter en snabb lösning av finansieringen. Följande områden kan nämnas:

1.   Kartläggning av det svenska bostadsbeståndet med avseende på ra­don som avgår från mark, byggnadsmaterial och vatten. Åven andra bygg­nader än bostadshus bör undersökas.

2.   Utveckling av tekniska metoder för att minska strålningen i byggna­der.

3.   Undersökning av konsekvenserna av ätgärder mot strålning i bosläder och andra byggnader vid olika nivåer på gränsvärden.

4.   Undersökning av självdragsventilationens variation och sloriek under året. Främst bör 3-våningshus bli föremål för mätningar.

 

Prop. 1979/80:97                                                                   53

Del är också av väsenllig betydelse att sambandet mellan strålningen i våra bosläder, befolkningens och individens stråldoser samt de negativa hälsoeffekter som kan uppkomma undersöks ytterligare. En undersökning av huvudproblemet som är sambandet mellan radon, lungcancer och rök­ning tar minst tre år. Det är därför viktigt att forskningsarbetet kan inledas vid årsskiftet 1979-80. En förstudie bör startas omgående för au ge förulsättningar för att starta undersökningen vid nämnda tidpunkt. När förstudien avslutats kan utredningen ge en säkrare bedömning än i dag av om undersökningen är möjlig atl genomföra och hur slora resurser och hur lång lid som kan komma atl krävas.

För att kunna övervaka gränsvärden och bedöma resultaten och åtgär­der behövs lämpliga mätmetoder för bestämning av bl. a. gammastrålning, radonavgång från mark och byggnadsmaterial, radondollerhalt samt luft­omsättning. Detla gäller i synnerhet enkla rutinmetoder.

Med medel från byggforskningsrädel och forskningsrådsnämnden pågår elt projekt som syftar till att beskriva kunskapsläget och ange forsknings­behovet ifråga om strålning i byggnader. Resulialei från detta arbete be­räknas föreligga inom ett halvår.

Utredningen avser att inom några månader lägga fram ett samlat forsk­ningsprogram.

8    Information

Utredningen har särskilt beaktat atl del finns en utbredd oro för strålning och radongas. Insikten om att man kan löpa en betydande risk atl få lungcancer genom strålning i sin egen boslad bekymrar många.

Riskerna i bostäder bör självfallet mötas med åtgärder som minskar radonhalterna men det finns också ett uppenbari informationsbehov.

Informationsutbudet bör anpassas till olika gruppers behov. Det är önsk­värt all så myckel malerial som möjligt finns tillgängligt när uppspårnings­arbetel inleds.

8.1 Information till lokala och regionala myndigheter

Planverket, socialstyrelsen och strälskyddsinstitutet har i början av feb­ruari gemensaml utarbetat informationen "Strålning i befintliga byggna­der" vilken distribuerats till hälsovårdsnämnder och byggnadsnämnder, länsstyrelser m. fl. Ytteriigare information lill lokala och regionala myndig­heter om gränsvärden och åtgärder har planerats till förhösten.

8.1.1 Statens strålskyddsinstilut

Institutet har tillsammans med byggforskningsinsiitulel utarbetat flera vetenskapliga rapporter om strålning i bostäder. Se bilaga 3 (ej medtagen här).

 

Prop. 1979/80:97                                                                   54

En omtryckning av broschyren "Strålning i våra bostäder", från 1976 pågår. På sikt behöver denna broschyr arbelas om,

8.1.2    Statens planverk

Planverket ger i sin publikation "Aktuellt från planverket" fortlöpande information bl. a. till byggnadsnämnderna rörande strålning i byggnader.

I anslulning lill Svensk byggnorm kommer kommenlarer med viss infor­malion att ges ul.

En materialguide med färgbilder på gasbelong och andra byggnadsmate­rial av sten ularbelas för närvarande. Planverket samråder med strål­skyddsinstitutet och Sveriges geologiska undersökning i denna fråga. Ma­terialguiden är avsedd att distribueras bl. a. till byggnads- och hälsovårds­nämnderna för alt användas som en hjälp vid undersökningar av malerial i hus.

I samarbete med strålskyddsinstilutet kommer planverket att utarbeta en förteckning över uppmätta och bedömda radondotterhalter i olika hus­typer byggda av olika material och med olika luftomsättningar.

8.1.3    Socialslyrelsen

En sammanställning av erfarenheler frän försökel i Uppsala att spåra hus med höga radonhalter kommer att redovisas i en rapport frän socialsty­relsen och hälsovårdsnämnden i Uppsala kommun. De informationsaktivi­teler som ingick i arbetet kommer också atl tas upp.

Styrelsen har informerat länsläkarväsendet och vissa hälsovårdsnämn­der genom kurser om radon i bostäder. I denna kursverksamhet har även planverket, slrålskyddsinslitutel, SGU och statens institut för byggnads­forskning bidragii med informationsmaterial och föreläsare.

8.1.4   Regionala hälsovårdsförbund och kommunförbundels länsavdel­
ningar

Kommunförbundets länsavdelningar och vissa regionala hälsovårdsför­bund har ordnat kurser främst för hälsovårdsnämndernas förlroende- och tjänstemän. Del är önskvärl atl övriga förbund och länsavdelningar ordnar liknande kurser.

8.2 Behov av informationsmaterial

1 det följande lämnas förslag lill några grundläggande aktiviteter. Del får ankomma på berörda cenirala myndigheter och kommunförbundet att lillsammans framställa erforderligt informationsmaterial med förslagsvis under följande rubriker redovisat innehåll. Dessa aktiviteter torde i huvud­sak kunna finansieras inom ramen för myndigheternas tillgängliga informa­tionsanslag. Resursförstärkning bl. a. från nämnden för samhällsinforma­lion kan komma atl behövas.

 

Prop. 1979/80:97                                                                   55

8.2.1    Allmän basjölder

En folder som innehåller grundläggande och allmän information om markförhållanden, byggnadsmaterial, kontrollmöjligheter, ålgärder elc. bör framställas. Den bör även beröra flerbostadsfastigheter. Foldern bör finnas lillgänglig hos byggnads- och hälsovårdsnämnder samt andra kom­munala organ.

8.2.2    Informationsfolder för ägare till småhus med radonproblem

En informationsfolder för småhusägare bör ge utföriigare informalion än den allmänna basfoldern. Innehållet bör omfalla lämpliga och effektiva åtgärder för att minska radonhalterna.

Därvid beaktas energisparproblematiken. Det gäller också problemet radon — rökning. Frågor om olika myndigheters åligganden bör även beröras liksom hur åtgärderna kan finansieras.

Foldern kan eventuellt kombineras med ett enkelt besiktningsformulär, som kan användas vid inspektioner av bosläder.

Foldern och protokollet kan och bör lämnas till fastighetsägaren efler avslutad inspektion. Den bör underlätta den forlsalla kontakten mellan fastighetsägaren och de lokala myndigheterna.

8.2.3    Information till tUlsynsmyndigheier

De tjänstemän som svarar för lillsynen enligl hälsovårds- och byggnads­stadgan, liksom även konsuller som anlilas av kommuner och fastighets­ägare behöver en utförlig handledning och information rörande bl. a. un­dersökningar, spårning och tekniska åtgärder.

8.2.4   Informationsfolder till byggbranschen

Del finns ett behov av en enkel folder för materialtillverkare, byggvaru-handlare och byggare som ger grundläggande fakta om mark, byggnadsma­terial, ventilation och radonproblem vid nybyggnad och ombyggnad. Fol­dern bör ulgöra en komplettering till byggnormens bestämmelser och rekommendationer.

9    Sammanfattning av utredningens förslag

Utredningen anser alt strålskyddsinstilutet har belagt all hälsoriskerna på grund av förekommande höga stråldoser främst på grund av höga radondotlerhalter är oacceptabelt höga i en del svenska bostäder. De åtgärder som bör vidlas är

att tillse att ny bebyggelse utformas så att hälsoriskerna minskas till rimliga nivåer med hänsyn till de svenska förutsättningarna härför vad gäller radioaktiviteten i marken och vanliga byggnadsmaterial och

alt minska radondotlerhalten i de befintliga bosläder, i vilka hälsorisken är oacceptabelt hög.

 

Prop. 1979/80:97                                                                   56

Gränsvärden

Utredningen anser all del nuvarande kunskapsunderlaget kan läggas lill grund för att föreskriva provisoriska gränsvärden som innebär alt man med relalivi enkla ålgärder redan nu kan reducera hälsoriskerna i väsenllig grad.

Förutsättningarna och möjligheterna atl minska den samlade stråldosen till befolkningen genom strängare definitiva gränsvärden bör utredas var­vid föruiom hälsoriskerna andra samhälleliga konsekvenser bör klariäggas närmare.

Utredningen räknar med all sådana undersökningar kan genomföras inom fem år och föreslår därför atl provisoriska gränsvärden tillämpas under en 5-årsperiod.

Utredningen föreslår vidare på gmndval av förslag som lagts fram från statens strålskyddsinstilut följande provisoriska gränsvärden.

Provisoriskt gränsvärde för gammastrålning för obebyggd mark föreslås bli

>IOOR/h    (gränsvärde) bebyggelse avråds 30-100    "        (undersökningsintervall) villkor för bebyggelse ges

Provisoriska gränsvärden för malerial och radondollerhalt vid nybygg­nad bör ges i form av index för gammaslrålning och radiuminnehåll.

Vid ombyggnad bör radondotlerhalten sänkas till så låga värden som rimligtvis är möjligt med enkla ålgärder. Provisoriskt riktvärde föreslås bli 200Bq/m\

Provisoriska gränsvärden för radondotlerhalt i befintlig bebyggelse bör ges med hänsyn lill den tid inom vilken åtgärder bör vidtas för att minska radondotterhallen. Den totala expositionen för radondöttrar föreslås få ej överstiga 2000 Bqår/m under femårsperioden. Detta innebär t. ex. att hus med >1000 Bq/m' åtgärdas inom 2 år och hus med >400 Bq/m' åtgärdas inom 5 år.

Strålningskarlor

Kommittén föreslår att SGU får i uppdrag alt framställa s. k. GEO-strålningskartor i skala 1:50000 som översiktligl visar var i landet del förekommer berggrund och jordarter med särskilt hög radioaktivitet. Des­sa kartor är avsedda att fungera som etl försia underiag för fysisk plane­ring. De lolala kostnaderna för dessa kartor har av SGU beräknats till omkring 250000 kr.

Inom vissa områden där alunskiffer förekommer är de geologiska förhål­landena dåligl kända. För alt framslälla tillförlitliga kartor över dessa områden behövs geofysiska flygmätningar främsl av radioaktiviteten. Kostnaderna för flygmätningar av de mesl angelägna områdena har av SGU beräknats till ca 2 milj. kr.

 

Prop. 1979/80:97                                                                   57

Anvisningar för plan- och byggnadsarbete

Utredningen föreslår att slalens planverk i samråd med socialslyrelsen och slrålskyddsinslitutel ger ut erforderiiga anvisningar för planarbetet i vilka hänsyn tas till radonavgång från mark. Utredningen föreslår vidare alt planverket i Svensk byggnorm för in erforderliga bestämmelser med hänsyn till gammastrålning och radon i bostäder vid ny- och ombyggnad.

Åtgärder i befinlliga byggnader

Utredningen föreslåratt socialstyrelsen i samråd med strålskyddsinstilu­tet ulfärdar erforderliga bestämmelser för begränsning av radonhalten i befinlliga byggnader.

I de flesta hus kan radonhalten minskas lill godtagbara värden genom ökad ventilation. Möjligheler till värmeåtervinning bör därvid beaktas. Åven andra lekniska lösningar kan prövas. I vissa fall kan t.ex. byte av radioaktiv fyllning kring husen vara en lämplig åtgärd.

För att minska stråldosen för boende i hus med särskill hög radonhalt föreslår ulredningen

att ventilationssystemen i alla bostadshus ses över så atl de fungerar på avsell vis med hänsyn till luftkvaliteten,

atl alla bostadshus med någon form av fläktventilation bör justeras så atl minsl 0,5 omsättningar av luften per timme uppnås och

alt hus med självdragsvenlilalion där radonhalten inte kan nedbringas lill acceptabel nivå förses med fläktstyrd ventilation.

Därmed tillgodoses förutom krav på minskad radonhalt krav även på luftkvaliteten från andra hygieniska synpunkler liksom även kraven på energihushållning.

Spårning av hus med hög radonhalt

Kommunerna rekommenderas att spåra upp hus där det finns anledning misstänka atl radonhalten är för hög.

Utredningen redovisar flera olika meloder, en del av dessa prövas i elt försök i Uppsala kommun. Försökel väntas ge värdefulla erfarenheler och kommer alt presenteras i en särskild rapport. Bland meloderna kan näm­nas mätning av gammastrålning från bil och en ny metod för enkel mätning av radondotterhallen.

Övriga förslag

Informationsbehovet av såväl myndigheter som allmänhel är slort. Ul­redningen föreslår ell anlal informationsaktiviteler.

Utredningen pekar på etl antal prioriterade forskningsuppgifter, vilka är en fömtsättning för ulredningens fortsatta arbele. Utredningen avser att lägga fram ett samlal forskningsprogram inom några månader.

Utredningen avser återkomma i vad avser finansiering av akluella åtgär­der i hus.

 

Prop. 1979/80:97                                                                   58

RADONUTREDNINGEN                                                      Bilaga 2

1979-10-19 Till regeringen

Angående förslag tili program för forslinings- ocli utred­ningsarbete om stålning i byggnader

Innehåll          I Bakgrund och syfte

11 Sammanställning av forsknings- och ulredningsarbete

III     Kortfattad beskrivning av projekten

IV     Medelsbehov

V Prioritering av forskning

I    BAKGRUND OCH SYFTE

Radonutredningen har med skrivelse den 30 maj 1979 lagt fram ett första förslag lill ålgärder mot strålning i byggnader (Ds Jo 1979:9). Förslagel hade två huvudsyften

-     att spåra upp de mesl utsatta husen och att minska hälsoriskerna där,

-     all söka minska riskerna för att nya hus byggs på särskill radioaktiv mark eller av särskill radioaktiva byggnadsmaterial.

Utredningens bedömning av vilka som är de mest utsatta husen, och vad som är särskilt radioaktiv mark eller särskill radioakliva byggnadsmaterial har lagts fram i form av provisoriska gränsvärden. Det är utredningens uppfattning all de provisoriska gränsvärdena skall vara vägledande under den femårsperiod som kan behövas innan permanenta gränsvärden kan tillämpas.

Kunskapsläget behöver förbällras avsevärt innan ulredningen kan före­slå permanenta gränsvärden och prakliska ålgärder mot strålning i byggna­der. De permanenta gränsvärdena kan komma all påverka samhällsliv och samhällsekonomi i slörre utsträckning än de provisoriska. Problemel med den kollektiva stråldosen lill den svenska befolkningen i del befintliga bostadsbeståndet har inte kunnat angripas av utredningen pä grund av bristfälligt underlag. Det finns ett uppdämt forskningsbehov i Sverige trots betydande insatser. Med hänsyn till den föreslående svåra avvägningen mellan hälsorisker och koslnader behövs ett så fullödigt beslutsunderlag som möjligt.

Sverige deltar i internationellt strålskyddsarbele och forskningsarbete.

 

Prop. 1979/80: 97                                                                  59

Delta arbele ger värdefulll underlag för utredningens bedömningar och förslag. Radonutredningen finner dock atl det är nödvändigt att göra be­dömningar på nationell nivå och att del behövs forskning om de problem som är specifika för Sverige. Följande problem bör särskilt framhållas:

-     Sverige har områden med särskill radioaktiv mark och berggrund.

-     Särskilt radioaktivt byggnadsmaterial - alunskifferbaserad gasbetong -har tillverkats och använts i myckel stor skala.

Åven andra stenmaterial med måttligt förhöjd radioaktivitet förekommer i stor omfattning

-     Låg luftomsättning förekommer på grund av klimat, uppvärmningssy­stem och byggnadstekniska ålgärder för att spara energi,

-     Bygglraditioner och byggnormer är nationella.

-     Strålningens effekter på sjuklighet och dödlighet beror på befolkningens hälsotillstånd och medellivslängd.

Strålskyddsinslitutet betonade forskningsbehovet i skrivelse i maj 1978 till regeringen där instilulel föreslog en ulredning om strålning i byggnader. Enligl sina direkliv skall utredningen dels föreslå åtgärder mot strålning i byggnader, dels lägga fram ett samlat forskningsprogram. Vissa forsk­nings- och utredningsuppgifter behöver lösas på korl sikl för alt utredning­en skall kunna slutföra sitl arbete. Andra forskningsuppgifter är långsikliga och kan inte väntas bli avslutade före år 1982, men de behöver påbörjas för att underlätta det fortsatta strålskyddsarbelet.

Radonutredningen får föreslå forskning inom följande huvudområden.

Hålsoejfekter

Del är möjligt all del finns unika förulsällningar i Sverige för all klarläg­ga sambandel mellan låga stråldoser och negativa hälsoeffekter. Kombina­tionen av förhöjda stråldoser i delar av bostadsbeståndet och en jämförel­sevis väl utvecklad bevakning av sjuklighel och dödlighet kan ge sådan möjlighet. Den riskuppskattning för radon och radondöttrar som används idag grundas på säväl internationella som svenska undersökningar av sambandet mellan radonhalter i svenska gruvor och förekomslen av lung­cancer hos gruvarbetare. Någon molsvarande större undersökning av bo­städer och boende är inte känd för ulredningen. Däremot finns en oriente­rande mindre undersökning som tyder på att en sådan undersökning kan genomföras. Den har utförts av Olav Axelson vid regionsjukhuset i Linkö­ping.

Förhöjda radondolterhaller i byggnader kan således bidra till ökad risk för cancer i luftvägarna. Problemels nalur är känt men inte dess omfatt­ning. Det är svårl att beskriva hur stor risken är och om strålning i bostäder även kan ge upphov till andra negativa hälsoeffekter än cancer i luftvä­garna. Detla gäller både för enskilda individer och för befolkningen som kollektiv.

 

Prop. 1979/80:97                                                                   60

Kartläggning av slråldoser i byggnader

För atl kunna beskriva problemets omfattning är del nödvändigl att kartlägga vilka slråldoser som förekommer i det svenska byggnadsbestån­det. Del gäller hela beståndet och inte endasi atl spåra särskilda "risk­hus".

Luftomsättningen inomhus bör ägnas särskild uppmärksamhel därför alt den har sä slor betydelse för radonhalten.

Markens radioaktivitel och stråldoser i byggnader

Särskill hög radonavgång och gammastrålning frän marken förekommer inom flera områden i Sverige. Det är väsentligl all man klariägger vilka områden som är berörda och vilka konsekvenser, juridiska och andra, detla kan få för markens utnyttjande. Det gäller i synnerhet områden med rödfyr (alunskifferaska), alunskiffer och särskilt radioakliva graniter. Kun­skaperna om hur marken påverkar radondotterhalterna inomhus är mycket bristfälliga. Underlag måste finnas för atl kunna utarbeta anvisningar och villkor vid planering. Grundberedning, gmndläggningssätl, byggnadens konstruktion och ventilation är faktorer som påverkar stråldosen.

Åtgärder

Kunskaper och erfarenheter i fråga om ålgärder mot strålning är otill­räckliga. För närvarande är det svårt atl generelll rekommendera någon annan åtgärd än förbällrad ventilation. Det behöver klarläggas vilka åtgär­der som är mest effektiva i befintlig bebyggelse och vid nyproduktion i förhållande lill såväl anläggningskostnader som driftskostnader.

Mätmetoder

Det finns också en rad olika mätproblem som behöver lösas för att tillgodose olika mätbehov både för prakiisk verksamhel och forskning.

Konsekvensanalys

Olika gränsvärden och andra förslag till åtgärder kan få viltgående konsekvenser såväl för befintlig och framtida bebyggelse som för fysisk planering. En analys av konsekvenserna är nödvändig för utredningens slutgiltiga slällningstagande.

Risk, osäkerhet och informationsteknik

Frågor som visat sig angelägna, inle bara genom radondebatlen och myndigheternas försök alt informera om radonproblemet är

-     samhällels filosofi för beslutsfattande vid olika risknivåer,

-     människors upplevelse och reaktion vid liten risk för stor konsekvens, och

-     av informalionsmetoder i frågor som lill sin natur är komplicerade och där kunskapen är ofullständig.

 

Prop. 1979/80: 97                                                    61

Samhällel har inle en ullalad filosofi rörande beslut och åtgärder i silualioner när det föreligger risk för skador på naturmiljö och hälsa eller osäkerhet om faktiska förhållanden.

Exempel på pågående och planerad forskning och utredningsverksamhet med anknylning till risk och osäkerhet är:

-     Naturresurs- och miljökommittén studerar bl.a. frågeställningar rörande logiskt konsekvent hantering av risker inom miljövårdsområdet,

-     Forskningsrädsnämndens grupp för kemiska hälsorisker planerar sym­posier rörande inkonsekvens inom beslutsfattande inom miljö- och hälso­området,

-     På uppdrag av delegationen för energiforskning formulerar Beijerinslilu-tet etl förslag lill forskningsprogram om riskhantering inom energiområdet,

- I internalionell samverkan bedrivs ell arbete som har gett en modell för
logiskt konsekvent hanterande av risker inom det konventionella strål­
skyddsområdet.

All bestrålning bör i möjligaste mån reduceras. Därvid skall man sträva efter att minska den sammanlagda strålningsrisken till alla människor. Samhällets resurser skall bl a. användas lill att ge största möjliga risk­minskning eller minsta möjliga riskökning vid en given insats eller åtgärd. Avvägning mellan storleken av olika insatser beror på många faklorer: informationsbehov, allmän opinion, politiska beslut, prakliska möjlighe­ter, ambilionskonflikler med andra skyddsområden, negaliva följder av skyddsåtgärder, möjlig takt i genomförandet av förändringar m. m. En sådan avvägning diskuteras fortlöpande såväl i Sverige som internationellt.

Il    SAMMANSTÄLLNING   AV  FORSKNINGS-  OCH   UTRED­NINGSARBETE OM STRÅLNING I BYGGNADER

För att ge en sammanhängande bild av forsknings- och utvecklingsarbe­tet rörande radon i byggnader redovisas inte enbart nya utredningar utan även projekt, pågående och planerade, för vilka finansieringsfrågan redan är klar. Uppdelning har gjorls på kort- och långsiktiga projekl.

Tidsåtgång och kostnad för att ulveckla instrument ingår i redovisningen för respektive projekl. Behovet av instrument tillgodoses som regel genom anpassning av kommersiellt tillverkade instrument för radonmätningar. För forskningsändamål föreligger även framöver behov av att bygga sär­skill anpassade instrument för uppgifterna.

Tillgängliga resurser

Tillgängliga resurser inom landet som kan engageras för forskning och utvecklingsarbete rörande radon i bostäder finns i huvudsak hos Slalens strålskyddsinstilut (SSI) Sveriges geologiska undersökning (SGU)

 

Prop. 1979/80:97                                                                   62

Slalens provningsanslalt (SP)

Statens insiitut för byggnadsforskning (SIB)

Slalens Geotekniska institut (SGI)

Studsvik Energiteknik AB

Omgivningshygieniska avdelningen vid statens naturvärdsverk (OHA)

Högskoleinstitutioner främst inom geologi, geofysik, radiofysik, fysik,

byggnadsteknik, byggnadsmaleriallära, installationsteknik och hygien

Konsultföretag

Vid planering av projekten måste hänsyn las lill lillgången på personella resurser. Tillgången på kompetent personal för alt utveckla mätmeloder och utföra mätningar kan ulgöra en begränsande faktor.

Del är dessulom hell klart att ansvariga myndigheter, främsl SSI, med oförändrade resurser inte kommer att kunna medverka i mer än ell fåtal av de föreslagna projekien. Del bör observeras alt myndigheterna i sina anslagsframställningar endast delvis kunnat ta hänsyn lill det här redovi­sade samlade FoU programmet.

Se tabeller på följande sidor

III    KORTFATTAD BESKRIVNING AV PROJEKTEN

Radonexhalation från berggrund och jordarter

Kunskaper om berggrunden och jordarternas innehåll av radioakliva grundämnen, radonkoncentration i marken inbegripet radontransport med grundvatten är avgörande för de åtgärder som behöver vidlas för att hindra radon alt tränga in i byggnader. Radondotlerhalten utomhus varierar kraf­figt med väderbelingelserna.

Inom dessa områden är forskning och metodutveckling oundvikligen nödvändig och utredningen föreslår två kortsiktiga projekt (l.l och 1.2) saml ett långsikfigl projekl (6.1).

*         Projekl l.l avser en sludie av de metoder och instrumenl som nu finns
lillgängliga. Målsättningen med detta projekt är

-     all på kort tid utveckla elt standardiserat mätförfarande för bestämning av olika bergarters och jordarters radonpotentital,

-     alt utarbeta rekommendationer om vilka minimikrav som ur radonrisk-synpunkl bör ställas på markundersökningar i samband med nybyggnad,

-     alt ta fram basmalerial för planeringen av del långsikliga forskningspro­gram som redovisas som projekt 6.1.

Projektet bör innefatta val av teslområde, geologiska undersökningar, meteorologiska och radiometriska studier, kalibrering av radiomelriska instrument saml bearbetning och rapportering.

* Anger all projektets finansiering inte är klar.

 

Prop. 1979/80:97

63

Sammanställning av forskning och utredningsarbete beiräfTande radon i byggnader

 

Projekt

Pågår/

Ansvarigt

Utförande

Beräknad

Beräknad

Finan-

Anm.

 

förslag

organ

organ

tidsåt­gång

kostnad dkr.)

siering

 

Kortsiktiga projekt

 

 

 

 

 

 

 

Radonexhalation

 

 

 

 

 

 

 

från berggrund

 

 

 

 

 

 

 

oeh jordarter

 

 

 

 

 

 

 

l.l  Utveckling av

förslag

SGU

SGU, SSI,

3 måna-

130    50

ej klar

 

mätteknik för mät-

 

 

SGI,

der

SGU SSI

 

 

ningar i samband

 

 

Siudsvik,

 

50

 

 

med markanvändning

 

 

Meleoro-

 

Siudsvik

 

 

och nybebyggelse

 

 

log inst

 

20

Meterolo-log inst

 

 

1.2 Markens inverkan

förslag

BFR plan-

SGU,SP,

1 är

500

ej klar

BFR =

på radonhalt och

 

verket

Siudsvik

 

 

 

statens

gammastrålning

 

 

 

 

 

 

råd för

inomhus

 

 

 

 

 

 

byggnads­forskning

förslag       SSI

planeras    BFR

SP

förslag      SSI

förslag

Radon i byggnader, spårning och mät­ning

2.1   Kalibreringsverk-samhet

2.2   Utveckling av me­toder för mätning av 2.2.1 Radonexhalation från byggnadsmaterial

2.2.2 Radondotlerhalt och luftomsättning i bostäder

2.3   Kartläggning av radonhalter inomhus i Sverige för bestäm­ning av kollektivdos

2.4   Utveckling av metoder för beräkning eller bedömning av radondollerhalt vid projeklering av byggnad

 

-   utveckling av beräkningsmetod

-   sammanställning av mätningar i hus

SSI

0,5 år

0,5 år

3 år

 

SP,

klar

radiofys.

81-07

inst 1

 

Lund

 

SP,

klar

radiofys.

80-06

inst 1

 

Lund

 

SSI

3 år

 

6 manår

 

plan-

högskole

verket, SSI

inst.

 

konsult

plan-

konsull

verket, SSI

 

525

1050

50

ej klar BFR

Nordtest SP

ej klar

ej klar

plan­verket

SSI har medel att driva projektet fram

till 79-12-31 Ca 250000 kr har då lagts ned på pro­jektet

 

Radon i byggnader, hälsoeffekt

3.1 Förstudie för att utreda möjlighetema att genomföra epidemiologiska un­dersökningar av sam­bandet mellan radon-exposition i bostäder och lungcancer

förslag

socialsty­relsen, OHA'

OHA'

0,5-1 år

200

ej klar

'eller yrkes­medicinska kliniken vid regionsjuk­huset i Linköping

 

Prop. 1979/80:97

64

 

Projekt

Pågår/

Ansvarig!

Utförande

Beräknad

Beräknad

Finan-

Anm.

 

förslag

organ

organ

lidsåt­gång

koslnad (tkr.)

siering

 

3.2 Studier av upptaget

förslag

SSI

SSI

1 år/

350

ej klar

pilot-

av radondöttrar i

 

 

 

2 manår

 

 

försök

människan i bostads-

 

 

 

 

 

 

pägär

miljö och i gruv-

 

 

 

 

 

 

 

miljö - en jämfö-

 

 

 

 

 

 

 

relse

 

 

 

 

 

 

 

4    Byggnadstekniska

 

 

 

 

 

 

 

åtgärder för atl

 

 

 

 

 

 

 

minska radonhalten

 

 

 

 

 

 

 

i bosläder

 

 

 

 

 

 

 

4,1 Genomförande och

pågår

BFR, SSI

SSI, SIB,

del-

-

BFR

 

Ulvärdering av bygg-

 

 

konsulter

rapport

 

 

 

nadstekniska åtgärder

 

 

 

79-12

 

 

 

för atl minska radon-

 

 

 

slut-

 

 

 

halten i inomhusluft

 

 

 

rapport 80-06

 

 

 

4.2 Begränsning av

pågår

BFR,

KTH

2 år

-

BFR.

KTH =

radonavgång från

 

Riks-

 

 

 

Riks-

tekniska

undergrund i ny

 

byggen

 

 

 

byggen

högskolan i

bebyggelse

 

 

 

 

 

 

Stockholm inst, för byggnads­teknik

4.3 Självdragsventila-

planerad

SIB

SIB, SSI

rapport

-

SIB

 

tionens funktion i

 

 

 

80-06

 

 

 

3-vänings flerbostads-

 

 

 

 

 

 

 

hus

 

 

 

 

 

 

 

4.4 Överföring av

förslag

SIB, SP

SP

1 år/

150

ej klar

 

radon via värmeväxlare

 

 

 

6 manmån

 

 

4.5 Minskning av halter

■ pågår

BFR

KTH

rapport

-

BFR

KTH, insl

radondöttrar i

 

 

 

79-12

 

 

för kämKemi

bosladsluft genom

 

 

 

 

 

 

 

användning av

 

 

 

 

 

 

 

elektrostaliskt

 

 

 

 

 

 

 

filter

 

 

 

 

 

 

 

4.6 Spårning av

förslag

SGU, SSI

SGU, SSI

2 år

SGU 50

SSI

 

vattentäkter med

 

 

 

 

 

(SGU:s

 

särskilt höga radon-

 

 

 

 

 

deii

 

halter

 

 

 

 

 

projek-

 

tet ej finan­sierad) BFR

CTH

CTH = Chalmers tekniska högskola

1 år

förslag       BFR

4,7 Åtgärder för atl minska radonhalten i hushållsvatten

5    Konsekvenser av åtgärder mot strålning

5.1 Utveckling av
metoder för jämförelse
mellan kostnader

och hälsorisker vid olika gränsvärdes­nivåer i byggnader

5.2 Konsekvenser av
gränsvärden pä
olika nivåer för
byggnadsmaterial

förslag

förslag

 

social-

konsult

slyrel-

 

sen. plan-

 

verket, SSI

 

byggma-

SGU, kon

terial-

sull

industrin

 

i samråd

 

med plan-

 

verket

 

och SSI

 

I år

1 år

75

ej klar

bygg­nadsma­terial indu­strin

 

Prop. 1979/80:97

65

 

Projekt

Pägår/

Ansvarig!

Utförande

Beräknad

Beräknad

Finan-

Anm.

 

förslag

organ

organ

tidsåt­gång

kostnad (1kr.)

siering

 

5.3 Konsekvenser för

förslag

SGU,

konsult

lår

125

ej klar

 

markanvändningen vid

 

planverket.

 

 

 

 

 

olika gränsvärdesnivåer

 

SSI, social­styrelsen

 

 

 

 

 

6    Långsiktiga projekl

 

 

 

 

 

 

 

6,1  Radonexhalation

förslag

SGU

(SGU i

 

1000 100

 

 

och radontransport

 

 

samarbe-

 

SGU SSI

 

 

från och i olika

 

 

le med

 

 

 

 

typer av bergarter

 

 

SSIo

 

 

 

 

och jordarter. Markens

 

 

meteoro

-

 

 

 

inverkan på radon-

 

 

logins!)

 

 

 

 

halten i utomhus-

 

 

 

 

 

 

 

och inomhusluft

 

 

 

 

 

 

 

etapp I,

 

 

 

lår

500 25 SGU SSI

ej klar

i kostnaden för SGU är

etapp II.

 

 

 

 

 

 

inberäknad

(behov av en andra

 

 

 

lår

(500   50)

ej klar

koslnaden

elapp klariäggs

 

 

 

 

SGU SSI

 

för meteoro-

i etapp I)

 

 

 

 

 

 

logiinslitu-

lions

medverkan

6,2 Frekvenser av

förslag

institu-

institu-

2 år

800

ej klar

 

och radondöttramas

 

tioner

tioner

 

 

 

 

fördelning på olika

 

som syss-

som syss-

 

 

 

 

panikelstoHekar i

 

lar med

lar med

 

 

 

 

luft, jämförelse

 

aerosol-

aerosol-

 

 

 

 

mellan bostäder och

 

forskning

forskning

 

 

 

 

gruvor

 

och radio­fysik

och radio­fysik

 

 

 

 

6.3 Förändringar i     förslag
frekvensen av olika
panikelslorlekar i

luft genom filtrering och dessas belydelse för hälsoeffekten

6.4 Epidemiologisk    förslag
undersökning av sam­
bandel mellan radon i
bosläder och  uppkoms­
len

av lungcancer - huvudsludie (Förstudie se projekl 3.1)

6.5 Venlilationslekniska förslag
åtgärder för alt för­
bällra venlilalionen

i självdragsvenlilerade och fläklvenlilerade hus

6.6 Radondollerhall        förslag
och luftomsältning

i andra lokaler än bosläder

0,5 år

200

social­slyrelsen

ej klar

BFR, plan-  SIB verkel

I år

400

ej klar

plan-        SP, SSI,

verket, SSI SIB

I år/       100

4 manmån

ej klar

ej klar

5    Riksdagen 1979180. I saml. Nr 97

 

Prop. 1979/80:97                                                                   66

Metodutvecklingen kan utföras av SGU i samarbele med övriga institu­tioner som arbetar med forskning och metodutveckling på radonproblem, i första hand med SSI och Studsvik energiteknik AB. Projektet beräknas kunna genomföras på tre mänader, * Projekt 1.2 markens inverkan på radonhalt och gammastrålning inomhus syftar lill alt snabbi klarlägga vilka radonhalter och vilken gammaslrålning som förekommer i byggnader på särskilt radioakliv mark. Det är nödvän­digt atl före år 1981 få kunskap om när risk för förhöjda stråldoser från marken kan förekomma och därmed också om problemets omfattning i Sverige.

Bostäder inom områden med geologiska förhållanden som kan medföra risk för ökade slråldoser p.g.a. t.ex. rödfyr, alunskiffer och särskilt ra­dioaktiva graniter jämförs med bosläder inom områden som inle har sär­skilt radioaktiv mark. Mätning av radondolterhaller och gammslrålning ulförs i befinlliga bostäder inom dessa områden. Det behövs sannolikl mätningar i etl par hundra hus för atl kunna dra säkrare slutsatser än idag om hur marken påverkar stråldoserna inomhus.

Olika grundberdningssätl, grundläggningssäll och huskonstruktion bör undersökas för att kunna avgöra vilka tekniska lösningar som kan vara goda eller dåliga med hänsyn till riskerna för förhöjda stråldoser i bostäder från marken.

Erfarenheter och förslag till lösningar av markproblemen kommer också fram vid spårning saml vid pågående planarbele och byggnation. Såväl svenska som utländska erfarenheter och förslag bör tas tillvara i det föreslagna projektet.

Planverket och BFR bör svara för projektet som kan genomföras av SGU, Studsvik energiteknik AB, SPoch annat organ med byggnadsteknisk sakkunskap.

Kostnader uppkommer främst för mätning av radondotterhaller bl.a. med spårfilm och av gammastrålning. Projektet beräknas kunna genomföras på etl år. Rapport bör föreligga i slutet av år 1980. Radon i byggnader — spårning och mätning

SSI bedriver och finansierar för närvarande forskning och utvecklingsar­bele med kartläggning och mätning av gammslrålning från radioakliva ämnen i byggnader och byggnadsmaterial. Man saknar dock tillräcklig kännedom om radonhalt i olika typer av byggnader och om de parametrar som styr inträngning lill inomhusluften av radon från berg, jord och bygg­nadsmaterial i olika typer av huskonstruktioner. Följande projekl pågår och finansieras helt eller delvis av SSI - Kartläggning av gammastrålningen i bostäder. Slutrapport vänlas i janu­ari 1980. Den kommer att redovisa bl.a. kollektivdosen till den svenska befolkningen och fördelningen av radioaktivt byggmaterial i 1 400 lägen­heter

 

Prop. 1979/80: 97                                                                  67

-     Dosbelaslning till människan frän gammastrålning i normalmiljö. Rap­port väntas i april 1980, Den kommer alt redovisa samlad stråldos för 100 personer under viss lid relaterat lill lyp av bostad och sysselsättning samt gammastrålnivån i bostaden.

-     Kartläggning av radioakliva ämmen i byggnadsmaterial. Rapport väntas sommaren 1980.

-     Karlläggning av koncentrationen av radon och radium i hushållsvallen. Delrapport väntas våren 1980. Fortsatt undersökning av vattentäkter kom­mer att redovisas år 1981.

-     Specialundersökningar av speciella huskonstruktioner, uppspårning och undersökning av strålningsmiljön sker i samarbele med SIB. Delrapporter utarbetas för närvarande. Projektet avser uppföljning av ny teknik avseen­de uppvärm ning och ventilation.

-     Pilotstudie av upplaget av radondöttrar i människan samt de parametrar som påverkar upptaget. Studien genomförs med helkroppsräknare. Preli­minära resultat kommer att redovisas i januari 1980. Slutrapport sommaren 1980.

De nya projekt som nu är mest akuta är utveckling av mätteknik och kartläggning av radon och radondolterhallen i inomhusmiljöer. * Projekt 2.1 kalibreringsverksamhet avser jämförelse av elt instrument mol en standard, s.k. normal, för att dess skala skall kunna graderas. Sådana kalibreringar kan utföras under olika betingelser som tex. vari­erande luftfuktighet, tryck och temperatur samt vid olika strålkvaliteer. Den normal, som man utgår ifrån skall också ingå i internationella jämfö­relser. Denna verksamhel bör regleras av lagen om riksmätplatser mm., utfärdad den 13 december 1974 (SFS 1974: 897).

Utbyggnad av en dylik verksamhet innehåller forskning och utveckling. Utredningen anser atl SSI bör ha etl ansvar inom detta område.

Tidsåtgång för alt bygga upp denna verksamhet beräknas till ca. tre år molsvarande tre manår.

Projekien under 2.2 utveckling av mätmetoder, avser kartläggning av var, hur och när prov skall tas. Speciellt för radon är detta elt stort problem, eftersom radonhalten påverkas av många faktorer. Mätmetoder måste därför ulvecklas för varje tillämpning bl. a. för att få fram standardi­serade metoder för tillämpning av gränsvärden.

Tillverkare har inte alltid undersökl alla faktorers inverkan på ett instru­ment. Ofta är tillämpningen så varierande att man inför varje nytt projekt måsle undersöka inslmmenlels egenskaper. När olika instrument används i samma fillämpning på många olika håll måste jämförande mätningar ulföras för alt mätresultaten skall kunna jämföras. Detta gäller både inom landet och internationellt.

Mätning av radondöttrar inomhus sker i huvudsak med två metoder, nämligen spårfilm och filter. Ulredningen har begärt särskilda medel ur kommittéanslaget för alt snabbt klarlägga olika spårfilmers känslighet i

 

Prop. 1979/80:97                                                                   68

olika strålningsmiljöer. En noggrannare karlläggning av olika miljöfak­torers inverkan på mätresultat är sedan nödvändig för att fastställa mätme-todik vid den kartläggning av hus med höga radondotlerhalter som kom­munerna startat och klarlägga de begränsningar som kan finnas för meto­dens tillämpning vid kontroll av gränsvärden.

Det är känt för ulredningen alt fysiska institutionen vid Lunds universi­tet lill BFR och slyrelsen för teknisk utveckling (STU) inlämnat ansökan om projektanslag för vidareutveckling av melod för mätning av radon i bosladshus med plastfilm. Enligt utredningens uppfattning bör en sådan undersökning inte genomföras förrän resultatet av den av utredningen finansierade känslighetsbedömningen av spårfilm föreligger.

Projekl 2.2.1, radonexhalation frän byggnadsmaterial avser utveckling av metod för mätning av radonavgång från byggnadsdelar. Projektet plane­ras f. n. av BFR och SP. Rapport väntas ijuli 1981.

Projekt 2.2.2, radondotlerhalt och luftomsättning i bostäder avser ut­veckling av metod för samtidig mätning av radondotlerhalt och luftom­sättning i bostäder. Projektet pågår för närvarande inom SP. Projektet finansieras av Nordlesl och SP. Rapport vänlas i juni 1980.

*         Projekt 2.3 avser karlläggning av radonhalter inomhus i Sverige för
bestämning av kolleklivdos. Enligl de begränsade undersökningar av ra­
don och radondöttrar i bosläder som ulförts av SSI, delvis i samarbele med
SIB, beräknas radonhalten i bosläder ha fördubblats mellan åren 1950 och
1975. Mellan åren 1973 och 1979 kan den ha ökal med 50%. För att
bedöma behovet av ålgärder för atl hålla den samlade befolkningsdosen på
en acceptabel nivå är det nödvändigl all utföra en landsomfattande under­
sökning av radohalter i bostäder grundat på ett statistiskt urval och nog­
grant specificerade mätförhållanden. Instrument för att genomföra en så­
dan undersökning har utvecklats och byggts på SSI av personal anställd på
SSI: s forskningsmedel. Institutet har dock inte medel alt behålla personal
och därmed slutföra undersökningen. Projektet kan utföras inom SSI.
Tidsålgången from. den I januari 1980 beräknas lill tre år för två forskare,
dvs. sex manår. SSI beräknas i januari 1980 ha lagl ned ca 250000 kr. på
projektet.

*         Projekl 2.4 avser utveckling av metoder för approximativ beräkning eller
bedömning av radondotlerhalt vid projeklering av byggnad.

Av utredningen föreslaget radiumindex för byggnadsmaterial beskriver inte radonavgivningen från byggnadsmaterialet och medför inte heller att hänsyn behöver tas till andra radonkällor såsom mark och hushållsvatten. Det primära måsle vara alt se till alt radondotterhalten inomhus hålls på en acceptabelt låg nivå. För atl åstadkomma detta krävs redan i projekle-ringsskedet hjälpmedel lill att beräkna radondotlerhalten. En beräknings­metod byggd på omfattande undersökningsmaterial är då elt lämpligl hjälp­medel.

Beräkningsmetoden måste med hjälp av formler eller diagram baseras på

 

Prop. 1979/80:97                                                                   69

kunskaper om bl.a. byggnadsmaterialens radonavgivning, olika ytskikts radonhindrande egenskaper, radonavgivning från aktuell mark och bygg­nadstekniska åtgärder för att nedbringa radoninträngning.

Bedömningsunderlaget kan tas fram genom att tillgängliga mätdata sam­manställs och databehandlas. Detta ställer stora krav på redovisning av de mätningar som fortlöpande görs. Redovisningen kan avse radondotlerhal­ten i luften,venlilalionen, byggnadsmaterialens och markens radioaktivitet och byggnadens utformning. Resultaten redovisas i en "katalog".

Beräkningsmetoden kan utarbetas exempelvis av en högskoleinstitution under ledning av planverket och SSI.

Bedömningsunderlagel kan tas fram av en konsult under ledning av planverket och SSI.

Medel för att utarbeta beräkningsmetod saknas för närvarande. Fram­tagningen av beräkningsunderlaget finansieras av planverket.

Rapport angående beräkningsmetod beräknas föreligga i januari 1981. Belräffande bedömningsunderlagel kommer delresultat atl föreligga senasl i januari 1980. Radon i byggnader - hälsoeffekt

Utredningen har samlat en grupp forskare inom landet för alt få kun­skapsläge och forskningsbehov belyst i fråga om epidemiologiska under­sökningar av sambandet mellan radonexposition i bostäder och lung­cancer. Gruppen har också diskuterat andra frågor som rör sambandet mellan strålning i bosläder och andra negaliva hälsoeffekter.

Nuvarande kunskaper om riskerna bygger främst på epidemiologiska undersökningar av lungcancerförekomsten hos gruvarbetare som utsatts för höga radonhalter i gruvor.

Det finns inga kända undersökningar ulomlands, som belyser sambandel mellan radon i bostäder och lungcancer.

Gruppen rekommenderar i första hand att en pilotundersökning av sam­bandet mellan radon och lungcancer inleds snarast så alt ett förslag lill en större undersökning kan läggas fram hösten 1980.

* Projekl 3.1 avser en förstudie för atl utreda möjligheterna alt genomföra epidemiologiska undersökningar av sambandet mellan radon i bostäder och uppkomslen av lungcancer.

Det kortsiktiga kunskapsbehovet måste förbättras genom s. k. retro­spektiv (ålerblickande) sludie av sambandet mellan förhöjda radonhalter i bosläder och lungcancerförekomsl hos de boende. Från melodsynpunkl är en sådan undersökning mycket svår att genomföra. Den är förknippad med både prakliska och leoreliska problem.

Metoden vid förstudien är alt genom intervjuer med patienter med nydiagnoslicerad lungcancer kartlägga hur de bott tidigare och härigenom möjligen också få etl mått på den radonhalt de utsatts för. En grupp som bott i hus med höga radonhalter jämförs med en grupp som bolt i hus med låga halter.

 

Prop. 1979/80:97                                                                   70

Vid studien bör man också la hänsyn lill andra faktorer som kan vänlas öka riskerna för lungcancer. Rökning, yrkesarbete utanför hemmel och tätorlsmiljön kan vara sådana faktorer.

Förstudien bör göras för att ulreda om metoden kan lillämpas i elt fullskaleprojekl.

Förstudien bör genomföras som ett gemensaml projekl med omgivnings­hygieniska avdelningen vid naturvårdsverket som koordinator. Förarbetet behövs samarbele bl a. med lungklinikerna.

Projektet beräknas kunna genomföras på etl halvt lill ell år. * Projekt 3.2 avser sludier av upptag av radondöttrar i människan.

För att bedöma riskerna från inandning av radondöttrar är det väsenlligt atl få reda på hur stor del som las upp i lungorna. Ell pilotprojekt där människor efler vislelse i en bostad med höga radonhalter mäts i en helkroppsmäiare pågår på SSI och har visal goda möjligheler lill studier av faklorer som påverkar upplaget i lungorna. Andelen inandade radondött­rar, som fastnar i lungorna, tycks i hög grad bero på luftens karaktär t. ex. dess fuktighet. Hittills tillgängliga riksuppskattningar grundas på studier av gmvarbetare. Del är därför väsentligt atl den pågående undersökningen om upptaget av radondöttrar i bosladsluft utvidgas till atl även omfalta gruvarbetare. Della förutsätter utveckling av en portabel lungmätare efler­som radondöttrarna i lungorna måste mätas inom någon timme efler expo­neringen.

Projektet kan genomföras av SSI, som för närvarande driver ell försök i lilen skala. Tidsåtgången beräknas till elt år. motsvarande två manår. Byggnadstekniska åtgärder för att förhindra radon i bosläder

Projekt 4.1 har till syfte alt genom fullskaleförsök finna lösningar som är byggnadslekniskt lämpliga och samtidigt ekonomiskt möjliga för all i be­fintliga hus minska radonhalten till acceptabel nivå. Projektet omfallar såväl småhus som flerfamiljshus.

Projektet finansieras av byggforskningsrådet. Arbelel bedrivs i samarbe­te med SIB och SSI. Rapport beräknas föreligga i millen av år 1980. Delrapport lämnas i december 1979.

Projekt 4.2 avser atl undersöka möjligheterna all begränsa radonavgång från undergrund i ny bebyggelse.

Projeklel finansieras av BFR och arbelel drivs i samarbele med Riksbyg­gen och institutionen för byggnadsteknik vid lekniska högskolan i Stock­holm. Rapport beräknas föreligga hösten 1981.

Projekt 4.3, som är en förstudie, avser alt klarlägga självdragsventila-fionens funktion i 3-våningshus. I hus med denna lyp av ventilation bestäms luftomsättningens sloriek främst av de yttre väderbetingelserna. Studien avser atl belysa variationen i ventilationen under årets olika måna­der, mellan olika hus och mellan lägenheler i elt hus.

 

Prop. 1979/80:97                                                                   71

Projektet ulförs och finansieras av SIB i samarbete med SSI som dellar i en mindre del.

Rapport beräknas föreligga i juni 1980. * Projekt 4.4 avser att ulreda om radon kan överföras från frånluft till tilluft via värmeväxlare.

Myndighelerna har hittills och kommer med slor sannolikhel även i fortsättningen alt i första hand rekommendera förbällrad ventilation för att sänka höga radondolterhaller inomhus. Inslallalion av värmeväxlare kan därvid föreslås. Vissa värmeväxlare är så konstruerade att föroreningar i frånluften kan överföras till tilluften. Om radon överförs från frän- lill tilluft i dessa kan befaras atl radondolterhaller i vissa fall ökar inomhus! Projektet kan genomföras av SIB och SP. Tidsåtgången för projektet beräknas till ca ett år.

Projekt 4.5 avser atl studera elektrofilters förmåga alt fånga radondött­rar i bosladsluft.

Minskad vädring i energisparsyfte ökar radonhalten och därmed radon­döttrar i inomhusluften. Projektet syflar lill all undersöka möjligheten alt rena luften med avseende på radondolterhallen med en enkel typ av elektrofilter.

Projektet finansieras av BFR och genomförs vid institutionen för kärn-kemi vid lekniska högskolan i Stockholm.

Rapport från den första elappen av studien, som avser uppnåelig re­ningsgrad, beräknas föreligga i december 1979.

Projekl 4.6 avser all spåra vattentäkter med särskilt höga radonhalter. Som lidigare redovisats kartlägger SSI koncenlralionen av radon och radium i vissa (slörre) vattentäkter.

Denna spårning bör utvidgas lill atl omfatta ett större anlal vattentäkter, vilkel kräver medverkan av SGU. Medel för SGU:s medverkan saknas för närvarande.

Spårningen beräknas vara avslutad inom två år.

Projekt 4.7 avser atl utreda vad som händer med vattnets radonhalt under distributionen lill konsumenten saml vilka ålgärder som erfordras föratt minska radonavgången från vatten vid lappslällen.

Projeklel kan genomföras vid Chalmers tekniska högskola och kommer att finansieras av BFR.

Rapport beräknas föreligga inom elt år. Konsekvenser av ålgärder mol strålning

* Projekt 5.1 avser att utarbeta meloder för jämförelse mellan kostnader och hälsorisker vid olika gränsvärdesnivåer i byggnader. De faklorer som bör ingå i denna sammanvägning är

1.    byggnadsbeståndets sammansällning.

2.    radonhall i olika lyper av byggnader på grund av byggnadsmaterial,

3.    inträngning av radon från berg och jord i olika byggnadstyper.

4.    radon inomhus från hushållsvallen.

 

Prop. 1979/80:97                                                     72

5.    hälsoeffekt vid olika gränsvärdesnivåer,

6.    effekl av och kostnad för olika åtgärder för att nedbringa radonhalten till vissa värden, och

7.    statligt stöd för ålgärder.

Arbetet med metodutveckling bör starta snarast för att möjliggöra an­passning av pägående och planerad forskning och utveckling till de krav som den slutliga utvärderingen ställer.

Tidsåtgången för projektet beräknas lill ett år. * Projekt 5.2 avser alt klarlägga konsekvenser för byggnadsmaterialindu­strin av gränsvärden på olika nivåer för byggnadsmaterial.

De provisoriska gränsvärdena för byggnadsmaterial har uttryckts i ra­diumindex och gammaindex. I del fortsatta utredningsarbetet skall klariäg­gas hur radondotterhalten i bostäder kan relaleras till dessa begrepp (pro­jekt 2.4).

Det är önskvärt att använda så lågaktiva byggnadsmaterial som möjligt för alt gammastrålning och radondotlerhalt inomhus inte skall erhålla onödigt höga värden.

Byggnadsmalerialsgammaslrålning, radiumhall och radonavgång bör karlläggas. Kartläggning bör ske av förekommande takter för råvaror för byggnadsmaterial för alt spåra takter med särskilt hög radioaktivitet. Takter aktuella för undersökning är bl. a. grusläkler, stenbrott för produk­tion av ballast till belong saml lerlag för tillverkning av tegel.

Efler kartläggningen analyseras konsekvenserna vid olika tillåtna nivåer på gränsvärden för byggnadsmaterial.

Projektet bör genomföras av byggmaterialindustrin i samråd med plan­verket och SSL Kartläggning av byggnadsmaterials radonavgång kommer att utföras av SP (projekt 2.2.1). Kartläggning av råmaterial bör ske av SGU i samråd med SSI.

Tidsåtgång för projeklel beräknas till ca elt år. * Projekt 5.3 avser utveckling av metoder för att beräkna konsekvenser för markanvändningen vid olika gränsvärdesnivåer. Radonulredningens för­slag till gränsvärden för mark innebär reslriklioner och villkor för bebyg­gelse av mark med särskill hög radioaktivitet. Innan utförligare bestäm­melser och rekommendationer för markanvändningen ges måste konse­kvenserna av olika restriktioner och villkor analyseras. Erforderiiga delutredningar härför är bl. a.

1)   Omfattningen av berörda områden i regioner med tätbebyggelse vid olika gränsvärdesnivåer. Studium av geostrålningskarlor i skala 1:50000.

2)   Insamling av erfarenheter från kommuner, vilkas planläggning och markanvändning påverkats av restriktioner beträffande strålfarlig mark.

3)   Villkor för bebyggelse på strålfariig mark vid olika byggnadslekniska skyddsåtgärder.

 

Prop. 1979/80:97

73

4)   Villkor för annan markanvändning än för grundläggning av byggnader. Exempel: tomtmark, parker och grönområden, anläggningar såsom ga­tor, vägar och flygplatser, jordbruksmark, friluftsområden.

5)   Piantekniska konsekvenser i olika skeden av planprocessen - från planering av jungfrulig mark lill utbyggnad av planerad och delvis bebyggd mark.

6)   Juridiska och ekonomiska konsekvenser av ändrad markanvändning.

7)   Psykosociala konsekvenser, l. ex. vid tillämpning av skilda gränsvärden för mark i ny och befinllig bebyggelse.

8)   Hälsoeffekter vid olika gränsvärdesnivåer.

En projektgrupp med representanter för planverket, socialslyrelsen och SGU bör leda projeklel. Som utredningsman anlitas forskare eller konsult. Projektet kan genomföras inom ell år.

Långsikliga projekt

Projekl 6.1. Detta långsikliga (1-2 år) forskningsprojekt avseratt under­söka frågeställningar som gäller för sambandet mellan berggrundens och jordlagrets innehåll av radioaktiva ämnen, radonavgången från berggrun­den och jordlagret, transporter av radon genom marken och radonhalten i luften ovanför markytan. Fördjupad kunskap om dessa frågeställningar avseende svenska förhållanden är nödvändig för att kunna ge anvisningar om radonproblem vid framlida markanvändning för bostadsändamål och för alt kunna vidta ålgärder för att förhindra radon från alt tränga in i byggnader. Undersökningarna skall omfatta långa försöksserier samt jäm­förelser med forskning i andra länder. Resultatet från undersökningen kan kompletteras med en s. k. pilotstudie för atl ge underlag för en beräkning av den samlade stråldosen lill befolkningen av radon i utomhusluften.

Frågeställningar som skall undersökas är:

-     Berggrundens och jordarternas betydelse för koncentrationen av radon och radondöttrar i inomhusluften

-     geologiska, fysiska och kemiska faktorers belydelse för radonexhalation och radontransport

-      utveckling av instrument och mätmetoder.
Projeklel skall innefalta följande punkter:

•     Litteraturstudier och internationella kontakter

•     Val av lestområde

•     Geologiska undersökningar

•     Hydrologiska undersökningar

•     Meteorologiska undersöknigar

•     Geofysiska, icke radiometriska, mätningar

•     Utveckling av radiometriska metoder och instrument

Projektet avses att utföras av SGU och Meteorologiska institutionen i Uppsala i långtgående samarbele med övriga institutioner som arbelar med forskning på radonfrågor, i första hand SSI. I arbetet bör fortlöpande

 

Prop. 1979/80:97                                                                   74

kontakter tas med de NEA/IAEA (NEA = Nuclear Energy Agency/ lAEA = Inlernational Atomic Energy Agency) organisationer som SGU samarbelar med inom projeklel "Gases in uranium exploration". Resulta­ten från projektet kan successivi avrapporleras.

Tidsåtgången för projektet beräknas till mellan elt och två år. Osäkerhe­ten i tidsangivelse beror på svårigheter att förutsäga hur stort behovet av mätningar är för att fastställa sambandel mellan radonavgången från mar­ken och radonhalten i utomhus- och inomhusluften. Av denna anledning planeras projeklel all utföras i två etapper om vardera ett år där resultatet från del försia årels arbete skall ligga till grund för bedömning av behovet av forlsalla arbeten under den andra etappen.

Per år beräknas all i forskningsarbelel på heltid arbetar en geolog och en geofysiker vid SGU. Därtill kommer arbete under etl halvt manår för en fysiker vid meteorologiska institutionen i Uppsala. Total arbelsålgång är alltså 2,5 manår per år.

Projekl 6.2 är ett långsiktigt projekt som avser all klarlägga frekvensen av partikelstoriekar i luften, en jämförelse mellan bostäder och gruvor. Underlag behövs för bedömning av riskfaktorer för befolkningen vilket för närvarande grundar sig på studier av gruvarbetare.

Fördelningen i luften av partiklar med olika storlekar har slor betydelse för stråldosen från inandade radondöttrar. Inom della område pågår sedan många år forskning i många länder. Problemet är svårl, vilket bl.a. visat sig i motsägande forskningsrapporter. Ytterligare kunskaper om hur par­tiklarna deponeras i luftvägarna skulle betydligt underlätta riskuppskall-ningen av hälsoeffekter från inandning av radondöttrar.

Projektet kan genomföras vid institutioner som sysslar med aerosol­forskning och radiofysik.

Tidsåtgången för projeklel beräknas till tvä år. * Projekl 6.3 avser atl klarlägga fillers inverkan på frekvensen av olika partikelstoriekar i luft och den effekt fillrering kan medföra för hälsan.

Filtrering av luften bedöms på många håll vara ett sätt att komma tillrätta med radonproblemet. Radon kan inte filtreras bort med enkla medel. Radondöttrarna däremot kan med tillräckligt bra filter filtreras bort nästan hell. Radonels produktion av radondöttrar motverkar effekten av fillrering sä att sänkningen av radondotterhalten i de flesla fall ej översliger ca 50%.

Förändringen av partiklarnas slorieksfördelning vid fillrering av luft samt olika partikelstorlekars betydelse för hälsoeffekten behöver klarläg­gas. Projektet torde med fördel kunna genomföras parallellt med 6.2 i vissa avsnitt för att hålla kostnaderna nere. Projektet kan genomföras av Studs­vik energiteknik AB.

Tidsålgången för projektet beräknas lill ett halvår.

Det är känt för utredningen att institutionen för hygien, kärnfysik och radiofysik vid universitetet i Lund till forskningsrådsnämnden inlämnat en

 

Prop. 1979/80: 97                                                                  75

ansökan om projektanslag för elt projekt benämnt, "Radon- och radondot­lerhalt från bildning till deposition". Av ansökan framgår alt projektet innefattar delar av projekten 6.2 och 6.3 men det kan inle utan väsentliga kompletleringar ersätta dessa projekl.

Ansökan är för närvarande föremål för remissbehandling.Beslutet från forskningsrådsnämnden vänlas i november eller december 1979. Projektet i Lund planeras pågå under tre år.

*          Projekt 6.4 avser epidemiologisk undersökning i stor skala av sambandel
mellan radon i bostäder och uppkomsten av lungcancer. Projektet är en
fortsältning av den retrospektiva (återblickande) studie av sambandet mel­
lan förhöjda radonhalter i bosläder och lungcancerförekomsl hos de
boende som redovisas som projekl 3.1. Metod och utförande är helt
beroende av resultatet av förstudien.

På längre sikl bör en prospekliv (framåtblickande) undersökning genom­föras för alt ge ny kunskap om sambandet radondöttrar - hälsoeffekt ulvecklas hos boende i hus med höga respektive låga radondolterhaller.

*          Projekt 6.5 avser att ulreda möjligheterna att med enkla och lämpliga
åtgärder förbättra ventilationen i självdragsventilerade småhus och dåligl
ventilerade rum t. ex. sovrum i fläklventilerade hus.

De bosläder som idag iroligen har den lägsta luftomsättningen och därmed högsta radonhalten finns i självdragsventilerade småhus. Dessa har i många fall tätats i strävan alt spara energi så att ventilationen försämrats i alllför hög grad. Vanligen finns det frånluftskanaler endasi från kök och badrum.

Fläklvenlilerade lägenheter med enbart frånluflsfläkl kan i många fall ha godlagbar luftomsättning, dvs ca en halv luftomsättning per timme, ge­nomsnittligt. Vissa rum t.ex. sovrum är emellertid ofta dåligt ventilerade och kan därför ha höga haller av radongas.

Projeklel kan genomföras av SIB.

Tidsålgången för projektet beräknas uppgå till elt år.

*          Projekl 6.6 avser undersökning av radondotterhall och luftomsättning i
andra lokaler än bostäder.

I de flesta fall är luftomsättningen slörre i andra lokaler än i bosläder. Då också uppehållstiden oftast är kortare än i en bostad är problemel i de flesla fall mindre än i bostäder. Det finns dock lokaler, där höga radon­halter kan befaras p. g. a. hög radonavgång eller låg luftomsättning. En kartläggning av radonhalter i andra lokaler än bosläder är därför befogad. Undersökningen kan ulföras av SIB, SP och SSI. Tidsåtgången för projek­tet beräknas lill etl år.

 

Prop. 1979/80: 97                                                              76

IV    MEDELSBEHOV    FÖR    PÅGÅENDE    OCH    PLANERAD FORSKNING

I föregående avsnitt har medelsbehovet angivits för varje forsknings-och ulvecklingsprogram. Bedömningarna av medelsbehoven bygger på uppskattningar från främst SGU och SSI. De är av naturliga skäl behäftade med flera osäkerheter. Som tidigare påpekats kan bristen på forskare eller andra resurser inom elt visst område fördröja eller fördyra projekt. Slor osäkerhei gäller beräkningen av koslnad och tidsåtgång för de långsiktiga projekt som måste föregås av en förstudie.

Det är för närvarande inle helt klariagt vilka organ som slutligen skall svara för de nya projekt som utredningen föreslår dvs. vem som skall definiera uppdragen i delalj, svara för löpande uppföljning och rapporte­ring till utredningen. Erforderliga medel bör därför ställas lill etl eller två forskningsorgans förfogande för fördelning av medel till de organ som skall svara för resp. projekl. Utredningen föreslår atl byggforskningsrådet sva­rar för fördelning av forskningsmedel för projekt som rör ventilation och andra byggnadslekniska ålgärder och statens strålskyddsinstilut med hjälp av sin forskningsnämnd svarar för fördelning av medel till övriga projekt.

Medelsbehovet i tkr fördelade på budgelår framgår av följande labell.

 

 

bå

bå

bå

Kortsiktiga projekl

1979/80

1980/81

1981/82

1.1 Utveckling av

250

 

 

mätteknik för mätningar

 

 

 

i samband med

 

 

 

markanvändning och

 

 

 

nybebyggelse

 

 

 

1.2 Markens inverkan på

250

250

 

radonhall och

 

 

 

gammaslrålning inomhus

 

 

 

2.1  Kalibreringsverksamhet

175

175

175

2.3 Kartläggning av

300

400

350

radonhalter inomhus för

 

 

 

bestämning av

 

 

 

kollektivdos

 

 

 

2.4 Utveckling av meloder

50

 

 

för beräkning eller

 

 

 

bedömning av

 

 

 

radondollerhall vid

 

 

 

projektering av

 

 

 

byggnad

 

 

 

3.1 Förstudie för all ulreda

150

50

 

möjligheterna alt

 

 

 

genomföra epidemiologiska

 

 

 

undersökningar av sambandel

 

 

 

mellan radon och lungcancer

 

 

 

3.2 Sludier av upplagel av

200

150

 

radondötlrar i

 

 

 

bostadsmiljö och i

 

 

 

gruv miljö

 

 

 

4.4 Överföring av radon

75

75

 

via värmeväxlare

 

 

 

 

Prop. 1979/80:97                                                     77

 

 

bå

bå

bå

Kortsikliga projekl

1979/80

1980/81

1981/82

4.6 Spårning av vattentäkter

 

50

 

särskilt höga radonhalter

 

 

 

5,1  Utveckling av metoder

75

 

 

för jämförelse mellan

 

 

 

koslnader och hälsorisker

 

 

 

vid olika gränsvärdesnivåer

 

 

 

i byggnader

 

 

 

5.3 Konsekvenser för

 

125

 

markanvändningen vid olika

 

 

 

gränsvärderingar

 

 

 

6.1 Radonexhalalion och

 

 

 

radontransport från och i

 

 

 

olika lyper av bergarter

 

 

 

och jordarter. Markens

 

 

 

inverkan på radonhalten

 

 

 

i utomhus- och inomhusluft

 

 

 

Elapp 1

225

350

 

Etapp 11

 

175

325

6.2 Frekvenser av och

200

400

200

radondöllrarnas fördelning

 

 

 

på olika partikelstoriekar

 

 

 

i luft, jämförelse mellan

 

 

 

bostäder och gruvor

 

 

 

6.3 Förändringar i frekvenser

100

100

 

av olika parlikelsloriekar

 

 

 

i luf! genom filtrering

 

 

 

och dessas betydelse för

 

 

 

hälsoeffeklen

 

 

 

6,4 Epidemiologisk undersökning

 

 

 

av sambandel mellan radon i

 

 

 

bosläder och uppkomslen av

 

 

 

lungcancer - huvudsludie

 

 

 

(beroende av resultatet av

 

 

 

projekt 3.1)

 

 

 

6.5 Genomförande och utvärdering

 

400

 

av venlilationslekniska

 

 

 

åtgärder för att förbällra

 

 

 

venlilalionen i

 

 

 

självdragsvenlilerade och

 

 

 

fläklvenlilerade hus

 

 

 

6,6 Radondollerhall och

 

100

 

luflomsättning i andra

 

 

 

lokaler än bostäder

 

 

 

Total!

2 050

2 800

1025

Detta förslag lill forsknings- och ulredningsprogram har utarbetats i samarbete med experter från statens strålskyddsinstilut, statens planverk, socialslyrelsen, Sveriges geologiska undersökning, statens insiitut för byggnadsforskning, statens råd för byggnadsforskning, forskningsråds­nämnden, statens provningsanslalt, Studsvik energiteknik AB samt före­lrädare för byggnadsindustrin.

 

Prop. 1979/80:97                                                               78

V    PRIORITERING AV FORSKNING

Det forskningsbehov som redovisais i det föregående är omfattande. Mänga av forskningsprojekten kräver kvalificerad personal och det torde inte vara möjligt att inom det närmasle året sätta igång samtliga projekl. Ulredningen har därför, efler samråd med nämnda experter, prioriterat de olika forskningsprojekten efter följande principer.

Högst prioritet bör enligt utredningen ges forskning som avser att klar­lägga sambandet mellan radon och människors hälsa, forskning som avser utveckling av mätmeloder för radon samt forskning som syftar till att klariägga sambandet mellan radonhalt i byggnader och radonavgång från mark och byggnadsmaterial.

Utredningen förutsätter alt den nu givna prioriteringen omprövas fortlö­pande och allteftersom olika forskningsresullal föreligger. Så t.ex. bör projekt 3.1 som är en förstudie med syfte att ulreda möjlighelerna att genomföra epidemiologiska undersökningar av sambandet mellan radon och lungcancer avvaklas innan beslut om yllerligare forskning inom delta område fattas.

Utredningen förutsätter också alt projekl 5.2, som berör radonavgång från byggnadsmaterial och som byggnadsmaterialinduslrin förklaral sig berett att genomföra sätts i gång snarast.

Utredningen föreslår följande prioritering av projekten där projekt i grupp I har högsla prioritet, projekt i grupp 2 näsl högsta prioritet och projekl i grupp 3 lägsta prioritet.

Grupp 1

projekl     Förstudie för alt utreda möjlighelerna atl genomföra epide-

miologiska undersökningar av sambandet mellan radon och lungcancer (projekt 3.1). Kalibreringsverksamhet (projekt 2.1).

Utveckling av mätteknik för mätningar i samband med mark­användning och ny bebyggelse (projekl l.l) Markens inverkan om radonhalt och gammastrålning inom­hus (projekt 1.2).

Genomförande och utvärdering av venlilationslekniska åtgär­der för att förbällra ventilationen i självdragsvenlilerade och /Ifl<:/venlilerade hus (projekt 6.5).

Grupp 2

projekt    Kartläggning av radonhalter inomhus för bestämning av kol-

lektivdos (projekl 2.3).

Utveckling av metoder för beräkning eller bedömning av ra­dondotterhall vid projeklering av byggnader (projekt 2.4).

 

Prop. 1979/80:97                                                     79

projekt    Radonexhalation och radoniransport frän och i olika typer av

bergarter och jordarter. Radonexhalationens inverkan på ut­omhus- och inomhusluft (projekt 6.1).

Studier av upptaget av radondöttrar i bostadsmiljö och gruv-miljö (projekt 3.2).

Utveckling av metoder för jämförelse mellan koslnader och hälsorisker vid olika gränsvärdesnivåer i byggnader (projekt 5.1).

Överföring av radon via värmeväxlare (projekt 4.4). Konsekvenser för markanvändningen vid olika gränsvärdes­nivåer (projekl 5.3).

Grupp 3

projekt    Radondotlerhalt och luftomsättning i andra lokaler än bostä-

der (projekt 6.6).

Spårning av vattentäkter med särskilt höga radonhalter (pro­jekt 4.6).

Frekvenser av och radondöttrarnas fördelning på olika parti­kelstorlekar i luft, jämförelse mellan bostäder och gruvor (projekt 6.2).

Förändringar i frekvensen av olika partikelstorlekar i luft genom fillrering och dessas betydelse för hälsoeffekten (pro­jekt 6.3)

Epidemiologisk undersökning av sambandet mellan radon i bosläder och uppkomsten av lungcancer - huvudstudie (pro­jekt 6.4).

 

Enligt denna prioritering fördelar

sig kostnaderna enligt följande i tkr.

 

bå 1979/80

bå 1980/81

bå 1981/82

Summa          grupp 1 grupp 2 grupp 3

825 925 300

875

1275

650

175 675 200

 

Prop. 1979/80:97                                                                   80

RADONUTREDNINGEN                                                      BUaga 3

1979-11-08

Regeringen

Jordbruksdepartementet

Angående flnansiering av kostnader för att sänka radon­dotterhalten i beflntliga bostäder

1    Inledning

Radonutredningen föreslår i sin PM 1979-05-30 (Ds Jo 1979: 9) för alt ge ledning vid prioritering av åtgärder bl. a. provisoriska gränsvärden för radondollerhalt i bostäder innebärande att ingen fär utsättas för mer än 2000 Bq år/m under fem år. För praktisk tillämpning föreslås följande regler.

-     att bostäder med radondotterhalter högre än I 000 Bq/m skall åtgärdas senast inom två år.

-     att bostäder med haller högre än 400 Bq/m skall åtgärdas senasl inom fem år.

Utredningen föreslår alt åtgärder vidtas så att radondotlerhalten sänks så mycket som möjligt med enkla åtgärder. Radondotterhalten bör i alla fall understiga 200 Bq/m\

Utredningens målsättning i första hand är atl olika ålgärder för att minska radonavgången i de mesl utsatta husen skall genomföras och utvär­deras. För atl sänka radon- och radondotterhalten i befinlliga bostäder kan dels åtgärder för en förbättrad ventilation, dels olika slag av andra bygg­nadslekniska åtgärder bli aktuella. Resultatet som nås genom ulvärdering av ålgärderna bildar etl väsentligt underlag för ulredningens framlida för­slag om permanenta gränsvärden.

Flera projekt för att utvärdera olika ålgärder för alt minska radon och radondötlrar i inomhusluft pågår och planeras. Ulvärderingen av och ungefärliga kostnader för flertalel av de åtgärder som utreds inom projek­ten beräknas föreligga under år 1980.

Ulredningen har dessutom i skrivelse lill regeringen den 19 oktober 1979 redovisat ell program för forsknings- och utredningsarbete om strålning i byggnader.

 

Prop. 1979/80:97                                                                   81

1.1 Ventilationstekniska åtgärder

Enligt utredningens överväganden medför en luftväxling på minst 0,5 omsättningar per timme att radondotlerhalten i de flesla fall kan hållas lägre än 400 Bq/m'. En sådan luftomsättning är även önskvärd för att tillgodose allmänna hygieniska krav på luftkvalitet och är föreslagen alt införas i Svensk byggnorm (SBN) som etl generellt minimikrav vid ny­byggnad av bosläder. En större luftomsättning kan dock under vissa för­hållanden bli erforderlig för att nedbringa hallen radon och radondöttrar lill en godlagbar nivå.

Venlilalionen står för en stor del (30-60%) av energiförlusterna vid uppvärmning av bostäder. Med hänsyn till kraven på energibesparing är det därför önskvärt alt luftväxlingen hålls på rimligt låg nivå. Minimikravet med hänsyn lill luftkvaliteten är enligt SBN samtidigt maximikrav med hänsyn till energihushållningen.

I hus med högre radondotlerhalt än 400 Bq/m- bör i försia hand ventila­tionen förbättras. Det finns skäl anla atl många hus med självdragsvenlila­lion behöver förses med någon form av fläklventilalionssystem.

Småhus med självdragssyslem kan förses med central frånluflsfläkl sam­tidigt som komplettering sker med eriorderliga tilluftsdon. System med värmeväxlare kan utan slörre byggnadstekniska ålgärder installeras i små­hus. Fördelen med värmeväxlare framför enbart frånluflsfläkl är alt upp­värmningskostnaden för venlilationsluften och därmed energiförlusien kan sänkas till ungefär hälften.

Flerbostadshus med självdragssyslem kan förses med centrala frånlufts­fläkiar och kompletteras med tilluftsdon om så erfordras. Att förse flerbo­stadshusen med värmeväxlare kan bli mycket kostnadskrävande med tan­ke på de byggkostnader ett nytt kanalsyslem för tilluften skulle medföra. Flerbostadshusen kan i stället förses med värmepump för att på så sätt ta lill vara värme från frånluften och använda denna värme för att förvärma förbrukningsvarmvatten.

I flerbostadshus och småhus som har mekaniska ventilationssystem med 0,5 luftomsättningar per timme (oms/h) men i vilka radondotterhalten är högre än 400 Bq/m' bör, om så visar sig lämpligl, ventilationen ökas till en högre nivä än 0,5 oms/h för att nedbringa radondotterhalten till en godtag­bar nivå. I vissa anläggningar bör en ökning av ventilationen kunna ske genom smärre jusleringar av anläggningen. Om ventilationssystemet inle är dimensionerat för högre luftomsättning än 0,5 oms/h måste förmodligen syslemel byggas om.

1.2 Andra byggnadstekniska åtgärder

De byggnadstekniska ålgärder som ulöver ökad ventilation är möjliga i befinlliga byggnader för alt minska radonhalten är till exempel utbyte av

6   Riksdagen 1979180. I saml. Nr 97

 

Prop. 1979/80:97                                                                   82

byggnadsmaterial som ger upphov lill förhöjd radonhalt, isolering av mate­rialet för att minska radongasutströmning i rumsluften eller utbyte av eller isolering av radiumhaltigl malerial som ulgör grund för huset eller som använls som återfyllning. Byle av byggnadsmaterial som har en bärande konstruktion är oflasl sä svårl och kostsamt atl detla som regel inte är en framkomlig väg. Som regel är det lällare atl beräkna såväl koslnader som effeklen av de övriga ålgärderna.

De ålgärder, föruiom förbättrad ventilation, som f. n. kan rekommende­ras är främst

-     utbyle av kraftigl radioakliv jord eller fyllning intill källarväggar,

-     utbyle av kraftigt radioaktivt fyllningsmaterial i golv,

-     ventilation av krypulrymme under fribärande golv vid kraftigl radioak­tiv mark.

För all hindra radon som avgår från mark och byggnadsmaterial från att ge höga radondotlerhalter i inomhusluften pågår försök med spärrskikt.

1.3 Kostnader för åtgärder

I bilaga (här utelämnad) redovisas en inom planverket efter samråd med byggforskningsrädel gjord uppskattning av koslnader för åtgärder för att sänka radondotterhalten i bosläder.

Nuvarande underlag för bedömning av totala kostnader är ytterligt brist­fälligt. Osäkerhet råder såled-s om berörda kvantiteter och om lämpligaste åtgärder.

För atl fä en mycket ungefärlig uppfattning om kostnaderna kan följande antaganden göras. Kostnaden per hus beräknas lill 40000-80000 kronor.

Det kan antas alt 200-2 000 hus ligger på alunskiffer och har en radon­dotlerhalt på mer än 400 Bq/m\ Dessa antaganden ger en total kostnad av lägst 8 milj. kronor (200 x 40000) och högst 160 milj. kronor (2 000 x 80000). Kostnaden har uppskattats till 60 milj. kronor (1000 x 60 000). Osäkerheten i kostnadsberäkningarna beror främsl på antalet hus som måste åtgärdas.

Föruiom hus som ligger på alunskiffer behöver ett anlal hus med kraftigl radioaktivt byggnadsmaterial åtgärdas.

Såvitt nu är känt behöver praktiskt taget inga flerfamiljshus eller fläkl­venlilerade småhus med sådant malerial åtgärdas särskill för alt radondot­terhallen skall understiga gränsvärdet 400 Bq/m\ Erforderliga åtgärder i dessa hus torde normalt vara att se till atl ventilationen fungerar på avsett och normenligt säll. Kostnaderna härför bör bestridas av fastighetsägaren.

Akluella hus för åtgärder är främsl småhus med självdragsvenlilalion och med slor andel alunskifferbaserad gasbelong i byggnadsslommen. Med stor andel avses här att 4 å 5 av rummens 6 väggar, golv och tak har sådan gasbetong som stommaterial. Uppskattningarna av antalet sådana hus är mycket osäkra. Utredningen har angell antalet till 3 000 ä 15 000 hus. Försök till säkrare beräkning av antalet hus pågår.

 

Prop. 1979/80:97                                                                   83

Sådana effektiva ålgärder som alt bygga om husen och byla ul stomma-terialen är del som nämnls bl.a. av kostnadsskäl f.n. inte rimligt att genomföra. Del är f. n. inle heller aktuellt alt generellt rekommendera all radontätande skikt sätts upp på väggar, golv och lak för att hindra radon­gas atl strömma ul i rummen. Ytterligare utredningar behöver genomföras om möjligheterna atl sänka radondotlerhalten i luften och om risk för byggnadstekniska skador när man sätler upp spärrskikt på väggarna.

Den åtgärd som f. n. kan rekommenderas är därför främst installation av fläktsystem i de självdragsvenlilerade småhusen. En sänkning av radon­dotlerhalten till 200 Bq/m fordrar ofta en ökad luftomsättning. För att undvika stora energiförlusler är det då rimligl atl även installera värmeväx­lare. Kostnaderna för fläktsystem med värmeväxlare har uppskattals lill omkring 20000 kronor per hus. Totalkostnaderna för 3 000-15 000 hus uppskattas till 180 milj. kronor.

Sammanlagda uppskattade kostnader för alla hus som antas behöva åtgärdas torde komma att ligga i storleksordningen 250 milj. kronor.

Nämnda antal hus och kostnader avser befintliga hus med radondotter-halter över 400 Bq/m"*. Radonutredningen har även föreslagit all alla hus som byggs om under den närmaste 5-årsperioden skall åtgärdas så alt radondotterhallen blir högst 200 Bq/m\ Det ankommer på byggnadsnämn­den att vid ansökan om byggnadslov avgöra om ombyggnaden är av sådan icke oväsentlig art att ålgärder för sänkning av radondotlerhalten skall krävas. Antalet berörda hus kan myckel grovt uppskattas till ett par tusen och totalkostnaderna till några tiotal miljoner kronor. Vid stor omfallning på ombyggnader för energibesparingar blir husanlalei och kostnaderna högre.

Hur stora koslnader som tillkommer om andra hus i intervallet 200-400 Bq/m' skall åtgärdas är oklart.

Effekterna på driftkostnader m. m. har inte kunnal utredas i detla sam­manhang.

2    Spårning av hus

I utredningens PM pekas på etl antal metoder för atl spåra de hus som har så höga radondotterhaller att de av utredningen föreslagna provisoris­ka gränsvärdena för radondollerhall i befintlig bebyggelse överskrids. Del pekas också på de problem av mätteknisk nalur som föreligger då del gäller att fastställa om gränsvärdena överskrids. De meloder som beskrivs är i många fall så osäkra att de inle kan utgöra enda kriterium för att ålgärder skall vidtagas.

Syfiet med spårningen är att finna hus med särskilt hög radondotlerhalt. Ulredningen har i sin PM bl. a. pekat på två metoder, bilburen gammamä­tare och spårfilm. Dessa metoder bygger på principen att i första hand

 

Prop. 1979/80:97                                                                   84

successivt söka eliminera de hus i vilka gränsvärdena inle överskrids. Andra metoder är ocksä framkomliga.

I vissa fall kan radondollerhallen senare behöva bestämmas med nog­grannare mätmetoder. Mätningar med dessa noggrannare meloder är rela­tivt dyrbara.

En sådan noggrannare undersökning kan beslå av bl.a. besiktning av huset, mätning med handburen mätare av andel alunskifferbaserad gasbe­tong i stommen och gammastrålningen från gasbelongen, ytteriigare mät­ning av radondotlerhalten med spårfilm, filtermälare eller integrerad mät­ning av radonhalten med TLD-mätare under en vecka. Eventuellt kan mätningar av radondollerhallen behöva göras under olika årstider. På basis av sådana undersökningar torde det vara möjligt att lämligen nog­grant bedöma om radondotterhallen ligger över gränsvärdet 400 Bq/m' vilket värde, om ulredningens förslag antas, får anses utgöra sanitär olä­genhet enligt hälsovårdsstadgans mening.

Erfarenhelerna från försöksverksamhelen i Uppsala, som också har verifierats vid mätningar i andra kommuner, innebär att många kommuner inom en snar framtid lorde komma att ha en ganska god uppfattning om radondotlerhalten i bosläder och om ålgärder som behöver vidtagas.

Del bör ankomma på socialstyrelsen att i samråd med strålskyddsinstitu­tet ge närmare anvisningar lill hälsovårdsnämnderna i fråga om grund för beslut om sanitär olägenhet och föreläggande om åtgärder till fastighets­ägare vid alllför höga radondolterhaller i bostäder.

3    Finansiering

I vissa fall kan åtgärder för att sänka radondotterhalten i bostadshus lill en godtagbar nivå bli förhållandevis kostsamma. Del kan därför vara skäligt att fastighetsägaren erbjuds någon form av ekonomiskt stöd i de fall ålgärder behöver vidlas.

För ombyggnad och förbättring av bostadshus lämnas i dag statligt finansieringsslöd i flera olika former. Bostadslån enligt bosladsfinansie-ringsförordningen (BFF) 1974: 946 kan beviljas för i första hand slandard­höjande ombyggnader. Lån och bidrag enligt energisparförordningen 1977:332 medges för energibesparande ålgärder i befinlliga bosladshus. Övriga låne- och bidragsformer är av mindre inlresse i detla sammanhang.

Bostadslånet för ombyggnad utgör en viss andel av det faslslällda låne­underiaget, vilket skall motsvara den godkända ombyggnadskostnaden. Andelen varierar beroende på lånlagarkategori. Tillsammans med priori­terade bottenlån läcker bostadslånet 95 procent av den godkända ombygg-nadskoslnaden för småhus, respektive 85 procent för enskilt ägda flerfa­miljshus och hela kostnaden för flerfamiljshus som ägs av allmännyttiga bostadsföretag.

 

Prop. 1979/80:97                                                                   85

Som villkor för bostadslån gäller enligl 8 § BFF normalt all ombyggna­den skall medföra en väsentlig ökning av bostadsvärdet. Detla innebär att lån bara skall beviljas till sådana moderniseringar som ökar det bostads­funktionella värdel, t. ex. genom att höja standarden från en kvalitetsgrupp enligl folk- och bostadsräkningen (FOB) till en högre. Gränsdragningen är dock inte möjlig alt göra helt skarp, utan omständigheter i det enskilda fallel kan ha belydelse för denna prövning. För vissa angelägna ändamål, t.ex. ombyggnad som avser förbättrad avfallshantering, har emellertid gjorts undantag från kravet på väsentlig ökning av bosladsvärdet genom en föreskrift härom i 9 § BFF.

Ett annat villkor för bostadslån är alt kostnaden inle får vara alllför ringa. De godiagbara ombyggnadskostnaderna måste i regel uppgå till minsl 10 000 kronor för småhus och 25 000 kronor för flerfamiljshus för att lån skall beviljas. Också i detla avseende har särskilda bestämmelser fastställts i 9 S BFF för ombyggnad som avser förbättrad avfallshantering. För sådana lån gäller en lägsta kostnad på 7 000 kronor.

Statligt stöd till energibesparande ålgärder lämnas lill hela den godkända kostnaden, vilket i allmänhet bestäms med hjälp av schablonbelopp för olika ålgärder. Bidrag beviljas för närvarande med 35 procent av den godkända kostnaden, dock högsl med lolalt 3 000 kronor per lägenhet. Resterande del av den godkända kostnaden lämnas i form av lån. För lån och bidrag enligt energisparförordningen gäller inle något villkor om alt bostadsvärdet skall öka genom åigärden. Den godkända kostnaden måste uppgå till minst I 500 kronor för att stöd skall lämnas.

För båda finansieringsformerna gäller att lån eller bidrag inte beviljas lill underhållsåtgärder, ulom i de fall dessa är direkl föranledda av ombyggna­den. Vid en genomgripande modernisering av elt bostadshus får enligl nu gällande bestämmelser normall även åtgärder för att minska radondolter­hallen inräknas i den belåningsbara koslnaden. Bestämmelsen om väsent­lig ökning av bostadsvärdet medför dock att statligt bostadslån till ombygg­nad i allmänhet inte kan medges för t.ex. enbart installation av frånlufls­fläkl vid självdragssyslem eller för ombyggnadsålgärder i syfte atl sänka radondotterhalten utan samband med modernisering. För lån och bidrag enligt energisparförordningen krävs ingen ökning av bostadsvärdet, men energisparstödet är förbehållet sådana åtgärder som medför en pålaglig minskning av energiförbrukningen. Eftersom en ökad luftomsättning, vil­ket lorde bli det vanligaste sättet alt sänka radondotterhalten, normall medför en högre energiförbrukning kan finansiering av sådana ålgärder inte ske enligt energisparförordningen. I den män det är påkallal att även installera värmeålervinningsaggregal i ventilationssystemet för alt sänka energiförbrukningen kan naturiigtvis energisparstöd lämnas för denna åt­gärd enligl gällande bestämmelser härför.

Det enklaste sättet atl åstadkomma en tillfredsställande finansierings­möjlighet för åtgärder i hus med för hög radondotlerhalt torde vara alt

 

Prop. 1979/80:97                                                                   86

införa en föreskrift i 9 S BFF motsvarande den som gäller för ombyggnader som syflar till att förbällra avfallshantering. Kravet pä väsenllig ökning av bosladsvärdet som villkor för bostadslån bör således slopas för sådana ålgärder som behövs för atl en godtagbart låg radondollerhalt skall upp­nås. Denna finansieringsmöjlighet bör begränsas till de fall då hälsovårds­nämnd fattat beslut om sanitär olägenhet lill följd av för hög radondotter-halt, och då byggnadsnämnd beslutat om behov av särskilda åtgärder för att nedbringa radondotlerhalten vid ombyggnad.

Gränsen för den lägsla koslnad som berättigar lill stöd bör sällas lill 7000 kronor för flerfamiljshus, vilket överensslämmer med vad som gäller för lån lill förbättrad avfallshantering, och lill I 500 kronor för småhus, vilket för närvarande är nedre gränsen för energisparslöd.

En ändring av allenast 9 § BFF har fördelen att finansieringen av ålgär­der för att sänka radondotlerhalten ansluter lill ordinarie finansieringssy­stem. Om åtgärderna består i eller ingår som en del i mer genomgripande ombyggnadsåtgärder uppstår inga tillämpningsproblem, vilkel kan bli fallel om en särskild finansieringsform tillskapas för radonriskhusen. Ändringen av 9 § BFF lorde kräva beslut av regeringen.

Tillhandahållande av län enligt detta förslag skulle normall lösa finan­sieringsfrågan för berörda fastighetsägare. Det kan dock finnas skäl att överväga om inle samhällel bör bistå fastighetsägarna med ytteriigare stöd för att minska de ökade omkostnader som ätgärderna leder till.

De hus som nu konstateras ha en ailttör hög radondotterhalt är oftast uppförda enligl de byggnadsbeslämmelser som gällde när byggnadslov söktes. Dessa bestämmelser är avsedda att i möjlig mån garantera atl huset uppfyller skäliga krav på hygien och säkerhet. Eftersom hälsorisker i form av höga radondotterhalter uppmärksammats först på senasle lid, har myn­digheterna i sina bestämmelser lidigare inle tagil hänsyn härtill. Del kan emellertid bli betungande för fastighetsägaren all bekosta ertorderliga ät­gärder för att sänka radondotlerhalten även om lån härför skulle beviljas. 1 de fall hus med höga radondolterhaller är uppförda enligt gällande bestäm­melser kan inte heller fastighetsägaren lastas för de olägenheter som strål­ningsrisken innebär. Även om en fastighetsägares skyldigheter medför elt ekonomiskt ansvar som denne normalt skall bära utan särskilt stöd från samhällels sida. kan del i della fall anses skäligl all vissl ekonomiskl slöd ges till fastighetsägare som Ivingas vidla ätgärder med anledning av för hög radondotterhalt i bostadsutrymmen. Det ekonomiska ansvarel skulle i detta fall kunna delas mellan fastighetsägaren och samhällel genom alt fastighetsägaren får bidrag med en viss andel av koslnaden för att sänka radondollerhallen. Bidragsandelen bör med hänsyn till att staten även lämnar räntebidrag på lånen lämpligen ulgöra 35 proceni av den godkända kostnaden.

Det bör ankomma på de kommunala förmedlingsorganen atl i samråd med byggnadsnämnden och hälsovårdsnämnden bedöma vilka ålgärder som skall anses erforderliga.

 

Prop. 1979/80:97                                                     87

Elt syslem där generella bidrag lill fastighetsägare medges endasi om hälsovårdsnämnden fattat beslul om sanitär olägenhet skulle kunna leda lill all trycket på hälsovårdsnämnderna skulle bli mycket storl i gränsfal­len. Hälsovårdsnämndernas personella och ekonomiska resurser är myc­ket pressade i de flesta kommuner. Alternativt skulle därför bidragen kunna ersättas av möjlighelen atl i efterhand helt eller delvis avskriva lånen i de fall delta bedöms skäligt. Beslul om sådan avskrivning skulle kunna fattas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer.

Utredningen förutsätter atl man vid de kommunala energiprogrammens uiformande beaktar de speciella problem som radon utgör, så atl bedöm­ningen av åtgärdsbehov och rekommendalioner om energibesparande åt­gärder sker i inlimi samarbete med hälsovårdsnämnden.

Utarbetandet av denna skrivelse har skett efter samråd med experter från bostadsslyrelsen, slalens planverk, statens stråiskyddsinstitut, social­styrelsen, Sveriges geologiska undersökning, statens institut för byggnads­forskning. Svenska kommunförbundet och byggmaterialindustrin.

 

Prop. 1979/80:97                                                                   88

Bilaga 4

Sammanställning av remissvar avseende Preliminärt för­slag till åtgärder mot strålrisker i byggnader. PM från Radonutredningen. (Ds Jo 1979:9)

Efter remiss har yttranden över promemorian (Ds Jo 1979: 9) Preliminärt förslag till ålgärder mot strålrisker i byggnader avgelts av socialstyrelsen, riksrevisionsverkei, statens strålskyddsinstilut, konsumentverket, arbe­larskyddsstyrelsen, bostadsslyrelsen, statens institut för byggnadsforsk­ning, statens planverk, Sveriges geologiska undersökning, statens prov­ningsanslalt, länsstyrelserna i Östergötlands, Skaraborgs och Örebro län. Svenska kommunförbundel, Landslingsförbundel, Hyresgästernas Riks­förbund, HSB:s Riksförbund (HSB), Svenska Riksbyggen, AB Svenska Bostäder, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Fas­tighetsägareförbund, Sveriges Villaägareförbund, Studsvik Energiteknik AB, Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Industrins Byggmaterialgrupp och Svenska Byggnadsentreprenörförenigen (SBEF). Remissinstanserna har i några fall bifogat yttranden från underställda myndigheter.

1    Allmänna synpunkter

Flera remissinstanser noterar med tillfredsställelse atl ett utredningsar­bete om strålrisker i bostäder kommit igång. I slort tillstyrks huvudlinjerna i utredningens förslag lill ålgärder. Många underslryker behovel av en skyndsam behandling av radonfrågan, bl. a. mot bakgrund av den utbredda oro och ovisshet som finns hos allmänheten.

Enligl statens strålskyddsinstitut förvänlas föreslagna ålgärder bryta en utveckling mot ökade strålningsrisker i hus och kan förhindra de allvarli­gaste strålningsskadorna. Strålskyddsinstilulel framför alt slrålningsprob-lemet och framför allt radonproblemet är slorl och komplicerat. Forsk­nings- och informationsbehovet är därför storl. När det gäller ålgärder som skall leda lill minskade kollektivdoser dvs. en allmän reduktion av radon­dotlerhalten i svenska bostäder vilket är det största problemet i radonfrå­gan är det väsenlligt att samhällsekonomiska och andra konsekvenser av eventuella åtgärder noga utreds. Ett beslut om ålgärder mot en risk, som är lägre än ett befintligt gränsvärde måste alltid tas under noga beaktande av de negaliva konsekvenser ätgärderna medför. Samhällets önskemål att spara energi komplicerar också frågans lösning enligl strälskyddsinstitutet.

Socialstyrelsen anser att samhällel i första hand bör prioritera hjälpin­satser för bebyggelse med hög halt av radondöttrar. Del kan vara frestande i det här läget alt föreslå etl allomfattande mätprogram för att tillgodose

 

Prop. 1979/80:97                                                                   89

medborgarnas krav på just mälsidan. Målsättningen måste emellertid vara att nedbringa radondolterhallen i vår boendemiljö. Det finns en tendens att ägna alltför slor tid ål mätlekniska sofistikerade metoder och atl glömma bort den viktiga venlilationslekniska delen, som är målet för programmet.

Konsumentverket finner det otillfredsställande all ulredningen enligl sina direkliv haft att lägga fram etl preliminärt älgärdsprogram utan att ha fått rimlig tid att hinna bedöma de tekniska och ekonomiska konsekvenser­na saml föreslå erforderliga resurser och meloder för genomförandel. Verkel anseratt det hade varit mer ändamålsenligt att låta utredningen i etl sammanhang redogöra för förslag till gränsvärden, metoder och erforder­liga resurser för spårning av riskhus samt hur finansieringen av ev. åtgär­der bör ske. Samtliga dessa tre led bör enligl konsumentverkets uppfatt­ning vara klarlagda innan åtgärder vidtas frän myndigheternas sida. Enligt konsumentverket är del högst otillfredsställande för de boende alt man endast kan konstatera alt det rör sig om riskhus utan att det kan bedömas hur slor risken är och all de ekonomiska reglerna för statliga lån och bidrag inte har faslställls.

Hyresgästernas Rik.sjÖrbund är posiliv till ulredningens förslag lill åtgär­der, men beklagar samtidigt att dessa blivit något otydliga. Enligl HSB anges i ulredningen strålnivåerna på ell sätt som gör det svårt att följa redogörelsen. Sveriges Villaägareförbund framhåller att del är angeläget atl spårningen av riskhusen och offentliggörandet av mätresultaten sker i sådana former atl inte ytterligare oro och ovisshel uppkommer.

2    Provisoriska gränsvärden

1 allmänhet accepteras utredningens förslag lill provisoriska gränsvär­den under förutsältning att dessa senare kan komma att sänkas till en lägre nivå. Flera remissinstanser anser emellertid föreslagna provisoriska gräns­värden ligga väl högt och menar alt en skärpning redan nu bör komma till slånd. Särskilt gäller detta föreslagna gränsvärden för åtgärder i befinlig bebyggelse. Några remissinsianser anser atl ulredningen snarast bör ta fram underlag för fastställande av slutliga gränsvärden.

Socialstyrelsen instämmer i allt väsentligt i utredningens förslag att gränsvärdena bör göras provisoriska i avvaktan på ytterligare forsknings­arbete. Slyrelsen tillstyrker de föreslagna provisoriska gränsvärdena men anser att en skärpning bör kunna ske om yllerligare information skulle komma fram om risker och förbättrade ålgärder under den planerade femårsperioden. Även länsstyrelsen i Örebro län. länsstyrelsen i Skara­borgs län. Landstingsförbundet och Svenska Byggnadsentreprenörföre­ningen anser atl de föreslagna provisoriska gränsvärdena bör kunna gälla i avvaklan på mer definitiva ställningstaganden. Strålskyddsinstilutet anser en övergångstid om fem år vara skälig. Enligt institutet bör de föreslagna

 

Prop. 1979/80: 97                                                                  90

gränsvärdena ses som provisoriska åtgärdsnivåer för priorileringen av insatser under övergångstiden. De slutliga gränsvärdena lorde enligl insti­tutets bedömning bli avsevärt lägre.

Arbetarskyddsstyrelsen anser att alla rimliga möjligheler alt skärpa kra­ven bör tillvaratas i fråga om både nu föreslagna provisoriska värden och senare värden och menar alt liggande förslag bör prövas ytterligare i denna anda.

Statens planverk anser det synnerligen angelägel att ulredningen snarasl möjligt lar fram underlag för fastställande av de slulliga gränsvärden som skall gälla för nya byggnader samt för befintliga byggnader vid ombyggnad och vid förbällring föranledd av föreläggande. Enligl planverkels uppfatt­ning är det inte rimigt alt nya byggnader ulförs på ett sådanl sätt att de måste förbättras efter några år. Detsamma gäller ifräga om ålgärder som vidtas i befintliga byggnader. De slutliga gränsvärdena måste baseras på ingående epidemiologiska undersökningar som bör genomföras med störs­ta möjliga skyndsamhel. Även det av utredningen föreslagna gränsvärdet 400 Bq/m' för ingripande i befintliga hus bör så snarl som möjligt ersättas med etl slutligt värde. Planverket anser vidare atl del kan finnas anledning alt differentiera gränsvärdena med hänsyn till markanvändning och be­byggelsefunktion. Även konsumentverket underslryker del angelägna i atl faslslälla slutliga gränsvärden. Verket anser det inle rimligl atl nya och ombyggda byggnader får uppföras på elt sådant sätt att de med hänsyn till allvarliga hälsorisker måste förbättras efter några år. Det är inte heller rimligt all olika gränsvärden skall gälla för ombyggda respektive befintliga byggnader. De risker som strålning innebär drabbar de boende oberoende av husets ålder. Verket kan inle på basis av föreliggande utredning ta ställning till föreslagna gränsvärden men anser att utredningen lagl sig på en risknivå som är för hög för att få gälla bostadsmiljön. Konsumentverket erinrar om det lämpliga i att åtgärder mot för hög radonhall samordnas med vissa energibesparande anordningar samt atl kravel för nya byggnader bör gälla all bebyggelse och om möjligt knytas lill en högsta tillåten radonav­gång.

Hyresgästernas Riksförbund har noterat atl värdel i ombyggnadsfallet förefaller något högt i jämförelse med nybyggnadsalternativet. Grundprin­cipen anser förbundel vara atl man vid ombyggnad ska uppnå samma kvalitetsnivå som i nyproduktionen. Del kan enligt förbundet inte vara särskill meningsfullt att sälla preliminära värden som om några år måste justeras krafligl nedåt. Även HSB:s Riksförbund, HSB, framhåller att den gränsvärdesnivå som väljs bör vara så väl underbyggd att någon skärpning av kravet inte senare behöver befaras. Sveriges Allmännyttiga Bostads­företag, SABO, anser all de föreslagna gränsvärdena ligger väl högl. SABO hemsläller att utredningen överväger vilka ålgärder som kan behöva vidlas för atl risknivån i boendet blir förlagd så nära landmedelvärdena för gammaslrålning och radondotterhalt som möjligt. Enligl Kornmunförbun-

 

Prop. 1979/80:97                                                                   91

bundet är det angelägel alt inte endasi spåra upp ""riskhusen" utan även fånga in de "riskgrupper", vars strålrisker i första hand måste minskas. Mot bakgrund härav ifrågasätts om gränsvärden för radonhalt i bostäder bör anges på del sätl ulredningen föreslår, I avvaktan på slutrapporten 1981 torde det vara tillräckligl för berörda myndigheter atl beakla utred­ningens förslag till gränsvärden som vägledande information. Värdena bör enligt Kommunförbundet ej fastställas såsom "provisoriska" gränsvärden atl gälla under fem år. Hälsovårdsnämnden i Uppsala anser att utredning­en bör undersöka möjlighelerna att reducera antalet gränsvärden från tre till etl. Delta gränsvärde bör sättas på en nivå som är acceptabel ur hälsosynpunkt enligl internationella rekommendalioner.

Provisoriska gränsvärden för mark vid ny bebyggelse

Planverket konstaterar alt gränsvärden för radonavgång från mark sak­nas i utredningens belänkande. Detta anser planverket är en brisl eftersom del i första hand är höga halter av radon och inte gammastrålning som skall begränsas. När det gäller del föreslagna övre gränsvärdet för gammastrål­ningen har ulredningen utan atl på ell övertygande säll redovisa moliven slannal vid värdet lOO/xR/h.

Riksrevisionsverket framhåller att innebörden av de föreslagna gränsvär­dena för gammastrålning för obebyggd mark synes oklar. Della gäller bl. a. om länsslyrelsen i aktuella fall skall kunna vägra fastställelse av nya stads-och byggnadsplaner, om byggnadsförbud skall införas på obebyggd mark där plan redan finns fastställd, om till- och ombyggnad skall förbjudas på bebyggd mark saml i vad mån dispens skall kunna lämnas från centralt ulfärdade anvisningar. Dessa frågor bör enligt RRV: s mening klariäggas i anslutning lill alt anvisningar och råd ges ut. Länsstyrelsen i Örebro län ifrågasätter om inle det föreslagna lägsta gränsvärdet för mark vid ny bebyggelse kan sänkas utan att de ekonomiska konsekvensema därior blir oacceptabla.

Provisoriska gränsvärden för byggnadsmaterial vid nybyggnad Planverket anser att i stället för införandet av radiumindex är det lämpli­gare att för nya byggnader i första hand föreskriva elt krav på högsla tillåtna radondotterhalt i inomhusluften, eftersom detta överordnade krav reglerar funktionen hos byggnaden. Därigenom tas hänsyn även till radon från bl.a. mark och hushållsvallen. Verkel förordar därför atl nybygg-nadskravel i Svensk Byggnorm anges som en högsta tillåten radondotter­halt, varvid förulsätts att en lämplig provningsmelod finns dokumenterad när föreskriften Iräder ikraft. Detla krav bör kombineras med det föreslag­na kravel på begränsning av gammastrålningen genom etl högsta tillåtet värde på gammaindex. Om del visar sig vanskligt all snabbt ta fram en lämplig provningsmetod för bestämning av radondotlerhalten vid nybygg­nad motsätier sig planverket inle all de av ulredningen föreslagna "vikari-

 

Prop. 1979/80: 97                                                                  92

erande" kraven tillämpas tills vidare. De föreslagna restriktionerna röran­de byggnadsmaterial bör enligl verkel gälla generelll oavsell i vilka bygg­nader materialet är avsell att användas. Liknande synpunkter framförs från riksrevisionsverkei. som anser alt del finns skäl alt överväga alt enbart ha ett gränsvärde för radondotterhall i inomhusluften. Industrins Byggma­lerialgrupp föreslår alt för begränsning av halten radioakliva ämnen i byggmaterial vid nybyggnad tills vidare fastställs endasi ett funktionskrav beträffande inomhusluftens kvalitet med hänsyn till uisöndringsprodukter från byggmaterial innebärande ell högsta tillåtet värde för radondotterhal­ten på 70 Bq/m' vid aktuell luftväxling.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att man i del fortsatta ulrednings­arbetel bör undersöka om de provisoriska gränsvärdena kan sänkas. SABO. har inga erinringar mot föreslagna gränsvärden. Däremol uttrycker man oro över de konsekvenser i form av gammastråldoser och radondol­terhaller som kan uppslå. Del bör, enligl SABO, inle accepleras all slrål­doser och radondotlerhalter i nytillkommande bosläder översliger de nu­varande landmedelvärdena. Riksbyggen anser alt byggnadsmaterial som ifråga om strålrisker ligger över eller strax under de preliminära föreslagna gränsvärdena bör förbjudas redan nu.

Gränsvärden för ålgärder i befinllig bebyggelse

Socialstyrelsen anser att ulredningen slannat för en realistisk målsält­ning i silt förslag till provisoriska gränsvärden för befinllig uebyggelse. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att förslagel måste ses som ett första sleg för att minska hälsoriskerna. På sikl lorde en ytterligare minskning bedömas som nödvändig.

Arbelarskyddsstyrelsen anser att de föreslagna halterna I 000 och 400 Bq/m"* är högre än vad som tillåtits för gruvarbete ulöval av minderåriga eller kvinnor trols att arbetstiden i gruvan kan uppskattas vara mindre än 30 % av uppehållstiden i bostaden. Slyrelsen anser att alla de föreslagna värdena är höga även om del är fråga om ett provisorium. SABO, uttrycker stark kritik över ulredningens förslag om gränsvärden i befintlig bebyggel­se. SABO finner del angeläget att utredningen yllerligare överväger beho­vel av en åtgärdsgräns även för gammastrålningen. Kritik framförs även mot föreslagna gränsvärden för radondolterhaller. Även lånsstyrelsen 1 Skaraborgs lån saml Svenska Byggnadsarbetareförbundet anser att en skärpning av föreslagna gränsvärden bör övervägas. Sveriges Villaägare­förbund pekar på att skaderisken i det enskilda fallet också är beroende av hur lång lid före femårsperioden exponering förekommit. Vid exempelvis tio års vistelse i ett hus med radon borde gränsvärdet med samma sätt att räkna sättas väsentligt lägre.

Konsumentverket anmärker att de föreslagna övergångstiderna för be­fintlig bebyggelse är oklara. Denna fråga måste klaras ut när gränsvärdena fastställs, t.ex. genom att ange att vissa åtgärder skall vara vidlagna före

 

Prop. 1979/80:97                                                                   93

utgången av ett visst år. Samma förhållande påpekas av statens planverk som vidare anser alt utredningens förslag om att ålgärder skall vidtas inom Ivå resp. fem år måsle kompletteras med uppgift om tillhörande provnings­meloder m. m. Planverkel framhåller vidare att åtgärder mot för hög ra­dondotterhalt bör kunna kopplas samman med energisparålgärder.

Provisoriska rekommendationer vid ombyggnad

SABO. är mol bakgrund av de hälsorisker i boendel som föreslagna åtgärder kan medföra kritiska mol det provisoriska riktvärdet vid ombygg­nad om 200 Bq/m' och rekommendationen att förekommande gammastrål-ningsnjvåer skall acceptera.s.

3   Erforderliga åtgärder för ny- och ombyggnad

Lånsstyrelserna i Östergötlands och Skaraborgs län tillstyrker förslaget atl statens planverk och socialslyrelsen får i uppdrag alt ulfärda erforder­liga bestämmelser och anvisningar för planarbete resp. ålgärder i befinllig bebyggelse. Arbetet bör bedrivas skyndsamt. Enligt statens planverks uppfattning bör såväl för nybyggnad som ombyggnad införas elt krav på högsta radondotterhalt i svensk byggnorm (SBN). Planverket har utarbetat förslag till författningstext i SBN kap. 31 och 36 som visar hur de föreslagna gränsvärdena för nybyggnad och ombyggnad kan tillämpas under förut­sättning atl provningsmetoder finns lillgängliga. Länsstyrelsen i Örebro län och Studsvik Energiteknik AB framhåller viklen av all tillräckligt detaljerade anvisningar ulfärdas. För planarbetel bör t. ex. ingå regler för hur tätt mätpunkter och mållinjer bör ligga för att etl så betryggande mätresultat som möjligt skall erhållas. Arbelarskyddsstyrelsen föreslår atl i byggnadslagstiflningen intas bestämmelser om atl rivningsmaterial inne­hållande skifferbaserad gasbelong inte får åleranvändas för husbyggnads­ändamål.

4   Åtgärder i beflntlig bebyggelse

Flertalel remissinsianser finner de föreslagna ålgärderna avseende ven­tilation välmotiverade. Planverket påpekar att de hus som har hög radon­dotterhalt ofla är försedda med självdragsvenlilalion. För att förbättra luftomsättningen i sådana hus ligger det nära till hands atl installera fläkt­ventilation med värmeväxlare. Sveriges Fastighetsägareförbund och SABO pekar på den konflikt som kan ligga i behovel av energisparande åtgärder och behovet av ventilation.

Spårning av riskhus

Flera remissinstanser understryker viklen av att spårning av riskhus

 

Prop. 1979/80:97                                                                   94

genomförs snabbt och atl erforderliga resurser för verksamhelen anslås. Enligt Slalens provningsanstalt bör spårningen lämpligen ske efter den modell som utredningen anvisar, nämligen att i olika provningsskeden successivt utesluta hus med låg radonhalt för alt till slut finna de hus där åtgärder behöver vidtagas. Kravel på provningsmetodernas noggrannhet stiger med de olika skedena. Provningsanstalten menar atl en huvudupp­gift för utredningen är all klarlägga behovel av forsknings- och utveck­lingsarbete för att fastställa lämpliga metoder för varje provningsskede. Det är, enligt provningsanstaUens mening, olyckligt atl föreslå metoder för spårning innan meloderna är värderade och fastställda. Socialstyrelsen anser all risken alt misslyckas med alt åtgärda riskhus är uppenbar. Med de metoder och resurser som står lill buds idag kan man bara peka ul eventuella riskhus. Den tekniska och ekonomiska resursen all följa upp saknas hell enligl socialslyrelsens mening.

Länsslyrelsen I Skaraborgs län inslämmer i ulredningens förslag atl utnyttja skorstensfejarna för kontroll och information. Ulredningen bör dock la inilialiv lill viss kompleUerande ulbildning. Kommunförbundet anser del värdefullt om man vid spårning av hus med hög radonhalt samtidigt kunde fasllägga vilka personer i orter med hög strålnivå som både bor och arbetar i en miljö med alltför höga strålrisker. HSB:s Riksför­bund har med hjälp av utredningens uppgifter försökl göra en beräknings-niässig bedömning av risknivån för den vanliga lägenhelen eller rummet i flerfamiljshus av lättbelong. HSB anser det önskvärt att utredningen ger vissa rikllinjer för bedömningen av hus som endast delvis består a-, högak­tivt material. HSB förutsätter atl sådana mätningar redovisas så snart som möjligt. SABO har i utredningen saknat en allmän överblick över hur landels bostadsbestånd fördelar sig på material i byggnadsstommen. SABO har därför utfört en sådan karlläggning, vilken bl. a. visar all av boende i stenhus och porbetonghus bor den alldeles övervägande delen i flerfamiljshus. Ulredningen bör uppmärksammas på det behov av insalser som kan uppstå i spårningsarbetel med hänsyn till den kvantitativa fördel­ningen av bostadsbeståndet. SABO förutsätter att ulredningen dels inför­skaffar uppgifter om hur stor andel av porbetongen som är skifferbaserad, dels tar upp frågan om ansvar kan utkrävas från materialindustrin i de fall extremt aktivt skifferbaserat byggmaterial distribuerats under den tid som radonfaran varil känd. SABO betonar viklen av en grundlig och systema­tisk uppspårning av riskhus samt understryker belydelsen av att ansvaret för genomförandet av spårningsinsatser fastläggs både lokalt och cenlrall. Sveriges ViUaägareförhund understryker atl särskill de småhusägare som är oroliga för slrålningsriskerna snabbi bör kunna få mätningar genomför­da. Spårningen av riskhusen och offentliggörandet av mätresullaten bör ske i sådana former atl inle ytterligare oro och ovisshel uppkommer och atl inte de, som bor i de berörda husen känner sig utpekade. Förbundet hemsläller alt riktlinjer tas fram för hur myndighelerna skall agera för alt i

 

Prop. 1979/80:97                                                                   95

möjligasle mån undvika "sensationsartiklar" elc. Statens planverk påpe­kar all faslighelsägare har ansvar enligl byggnadsstadgan för att sanitära olägenheter inte uppstår i befintliga byggnader.

Mätmetoder

Enligt statens planverk synes de gränsvärden som föreslås av utredning­en kunna uppfattas som "husmedelvärden". En precisering av hur dessa värden skall bestämmas måste ske. Andra osäkra faktorer rörande prov­ningsmetoderna är noggrannheten, krav på mätförhållandena, behovet av samtidig kontroll av ventilationen och metodernas klimat- och säsongbe­roende. Dessa förhållanden måsle också klarläggas, framhåller planverkel. För atl begränsa halten radioaktiva ämnen i byggnadsmaterial föresläs värden på gammaindex och radiumindex. Här föreligger enligl planverket behov av alt dokumentera provningsmetoder på etl enlydigt sätl. På sikt bör dock det föreslagna materialkravel på radiumindex ersättas med etl gränsvärde på radonavgången från byggnadsmaterialen. Lämplig mätme­tod med tillräcklig mätnoggrannhet bör snarast tas fram. Även för mark bör en adekvat provningsmetod för mätning av radonavgivningen fastläg­gas. Planverkel ser del vidare som angeläget alt beslut om riksmälplals och riksprovplats snarast fallas. Planverket befarar all den s. k. bilspårningen kommit i blickpunkten i alltför hög grad och att andra spårningsmeloder inte utnytljas på rätt sätt. Förvaltningsföretag torde kunna utföra en första utsortering av "ofarliga" hus i sul bostadsbestånd och meddela kommu­nerna resultaten. Handburna gammainstrumenl och planverkets material­guide kan därvid användas. Planverkel anser slutligen också att byggnads­nämnderna bör kunna medverka i spårningen genom att ulnyllja sina arkiv.

Statens provningsanstalt finner del olyckligl atl föreslå metoder för spårning innan metoderna är värderade och fastställda. Enligl provnings-anstalten har så sketl i utredningen där några metoder är bältre beskrivna än andra, vilkel har fåll till följd att spårningspraxis håller på atl ulbilda sig mol jusl dessa meloder. Delta är olillfredsslällande eflersom ulredningen inte uttalar sig om metodernas noggrannhet och inte heller om vidare mätningar i samband med ålgärder. Statens provningsanstalt pekar vidare på alt del är väsentligt att provningsverksamheten samordnas, bl. a. genom jämförande mätningar. Därvid skulle systemet med auktoriserade prov­platser kunna användas. Socialstyrelsen anser att det finns en tendens alt ägna alllför slor tid äl mätlekniska sofistikerade metoder och alt glömma bort den viktiga ventilalionstekniska delen, som är målet för programmel. Länsstyrelsen i Östergötlands län ser det som angeläget alt stor möda läggs ner på atl snabbi få fram enkla och billiga meloder för mätning av strålning i byggnader.

Hälsovårdsnämnden i Uppsala anser atl den snabbaste och smidigaste metoden att spåra riskhus är: 1. Bilmätning -I- annonsering i pressen atl

 

Prop. 1979/80:97                                                                   96

anmäla sig till hälsovårdsnämnden. 2. Distribuering av filmremsor tillsam­mans med frågeformulär om byggnadsmaterial och venlilalionssyslem saml information om radon. Vidare bör klarläggas hur många mätningar som skall utföras, var i fastigheten och under vilka årstider. Länsslyrelsen i Skaraborgs lån är däremol Iveksam till mätning av gammaslrålning från bil mot bakgrund av atl den dels måste följas av vissa kontroller 1. ex. av grunder och inneväggar, dels är kostsam. Kommunförbundel betonar be­hovet av att det snarast skapas klarhet om hur strålriskerna bör fastläggas, vilka mätmeloder och kontrollinstrument som står till buds, var nya mätre­surser bör lokaliseras och hur länge dessa beräknas komma till använd­ning.

Karlmaterial och undersökningar beträffande gammastrålning och radon­avgång från mark

Flertalet remissinstanser finner framställningen av GEO-strålningskar-lor angelägen och brådskande. Statens planverk anser det vara av siörsla belydelse atl s. k. GEO-strålningskartor utarbetas och publiceras. Detta skulle ge en bild, om än grov, av slrålningsriskerna samt hur stora och vilka områden som berörs. Kommunförbundet föreslår alt kommunerna snarasl möjligt får tillgång lill dels översiktliga kartor, som visar vilka delar av landel som kartlagts beträffande berg- och jordarter med hög radioakti­vitet och dels en tidsplan som visar när okarterade områden kommer att eller beräknas vara kartlagda. Sveriges Geologiska Undersökning, SGU, framhåller att över slora delar av Sverige saknas flygradiometriska under­sökningar. Om arbelet med de flygradiometriska undersökningarna utförs i nuvarande takt kommer resterande delar av Sverige att inom 10—15 år täckas av flygmätningar. Sannolikt är en större insats nödvändig för atl man inom rimlig tid skall erhålla en helhetsbild av radioaktiviteten i den svenska berggmnden. GEO-slrålningskartorna är att betrakta som en förs­ta utgåva och bör fortsättningsvis revideras när kunskaperna om områdena ökar. I områden med alunskiffer i berggrunden och jordarterna kan kom­pletterande markundersökningar behövas för att förbättra GEO-slrålnings­kartorna. Inom bedömda "riskområden" behövs inför planerad nybygg­nad mer detaljerade kartor i skalor I; I 000- 1: 10000. För atl förhindra atl ballaslmaterial med särskilt hög radioaktivitet används föreslår SGU att en invenlering utförs av grusläkler och stenbrott varvid materialets radium­hall bör uppmätas.

5   Ansvarsfördelning mellan myndigheter

Flertalet remissinstanser inslämmer i utredningens förslag alt spårnings-verksamhelen bör utföras av hälsovårdsnämnderna och byggnadsnämn­derna. Remissinstanserna betonar alt särskilda resurser därvid bör ställas lill kommunernas förfogande.

 

Prop. 1979/80:97                                                                   97

Strålskyddsinstilutet anser det vikfigt all det i den fortsatta ulredningen blir klarare angivet hur arbetet skall fördelas och organiseras på olika myndigheler och hur samordningen av arbelet inkl. forskningen skall ske. Kommunförbundel anser att detaljerade radonhaltmätningar i enskilda bostäder - liksom ventilationsundersökningar — bör åvila fastighets­ägarna. Hyiesgäslernas Riksjörbund anser del väsentligt all hilla en prak­tisk lösning på ansvarsfrågan för de bostadsbestånd som inte automatiskt berörs av ändrade bestämmelser i byggnadslagstiftningen. Förbundel an­ser därvid atl staten och kommunerna skall påla sig ett speciellt ansvar för alt lämpliga ålgärder vidlas och för finansieringen av de koslnader som kan uppstä. Förbundel ifrågasätter också lämpligheten av all dela upp ansvaret på olika myndigheter. Vid ny- och ombyggnad blir slalens planverk och byggnadsnämnderna genom byggnadslagstiftningen de praktiskt ansvariga myndigheterna. Ifråga om befintlig bebyggelse faller molsvarande ansvar genom hälsovårdslagstiftningen på socialslyrelsen och hälsovårdsnämn­derna. Förbundet ifrågasätter om det inte vore bättre alt låta en och samma myndighel ha ansvaret för slrälriskfrågorna i bostadsbyggnader.

7   Riksdagen 1979180. I .saml. Nr 97

 

Prop. 1979/80:97                                                                   98

Bilaga 5

Sammanställning av remissvar avseende Finansiering av kostnader för att sänka radondotterhalten i beflntliga bostäder. Skrivelse den 8 november 1979 från Radon­utredningen

Yttrande över radonulredningens förslag har efler remiss avgetis av socialstyrelsen, riksrevisionsverket, statens strålskyddsinstilut, bostads­styrelsen, statens planverk, slalens råd för byggnadsforskning (BFR), statens provningsanslalt, energihushållningsdelegationen, länsbostads­nämnden i Östergötlands län, byggnadsnämnden i Skövde kommun, förmedlingsorganet i Örebro kommun, HSB:s Riksförbund, Hyresgäster­nas Riksförbund, hälsovårdsnämnden i Uppsala kommun, Linköpings kommun. Svenska Riksbyggen, Svenska kommunförbundet, Sveriges All­männyttiga Bosladsfördag (SABO), Sveriges Fastighetsägareförbund och Sveriges Villaägareförbund. Socialstyrelsen har bifogat yttrande från läns­läkarorganisalionen i Skaraborgs län.

1    Allmänna synpunkter

Inledningsvis pekar flera remissinstanser dels på den stora osäkerhet som råder dä det gäller att bedöma radonproblemens omfallning, dels på svårigheterna atl beräkna vad det kommer all kosta att sänka radondotler­halten i befintlig bebyggelse till en acceptabel nivå.

För praktisk tillämpning har ulredningen föreslagit att bostäder med radondotterhalter högre än I 000 Bq/m' skall åtgärdas inom tvä år och att bostäder med högre halter än 400 Bq/m' skall åtgärdas inom fem år. Vidare bör man sträva efler all med enkla ålgärder sänka radondotterhallen så att den understiger 200 Bq/m'. Några remissinstanser stryker under behovet av att de föreslagna provisoriska gränsvärdena ersätls med mer definitiva värden, men delar samtidigt ulredningens uppfattning atl förutsättningar för detta ännu inte finns.

Flera remissinstanser påpekar också svårigheterna med alt fastställa elt årsmedelvärde för en bostad. Det krävs mätningar i flera olika rum och vid flera tillfällen under olika förhållanden, eftersom värdet påverkas av många okontrollerade tidsvarierande faklorer som 1. ex. klimatet.

2    Tekniska åtgärder

De remissinstanser som har yttrat sig i frågan tillstyrker i slorl de venlilalions- och byggnadstekniska åtgärder som utredningen har förordat

 

Prop. 1979/80:97                                                     99

i syfle atl minska radondollerhallen i byggnader. BFR anser alt ulredning­ens uppfattning atl en luftväxling på 0,5 omsättningar per timme i de flesta fall håller radonhalten lägre än 400 Bq/m lorde vara riktig. Luftomsätt­ningen i ensiaka rum kan emellertid variera mycket kraftigt. Mätningar i täta hus med konventionellt ventilationssystem visar att luftomsättningen i exempelvis sovrum kan vara myckel låg (O, I oms/h). BFR anser därför att krav bör slällas atl luftväxlingen är jämnt fördelat mellan rummen i en lägenhet.

Utredningen erinrar om att försök pågår för alt utvärdera effekterna av olika åtgärder. Sädana utvärderingar beräknas föreligga under är 1980 för flertalet av de åtgärder som övervägs. Statens planverk stryker under det angelägna i att man får fram underlag för att bl. a. kunna bedöma mätmelo-dik, kriterier för riskhus och lämpliga tekniska åtgärder m. m. Planverket föreslår därför atl utvecklingsverksamhet med försök i större skala påbör­jas snarast möjligt. Arbelet bör administreras av BFR inom ramen för ett utökat anslag för experimentell forskning med hus med befarad hög radon­dotterhalt. Ett likartat förslag har förls fram av BFR. Detta förutsäller enligt BFR särskilda medel. BFR överväger att återkomma i ett annat sammanhang i denna del. De hus som skall studeras bör enligt planverkel kunna väljas bland dem för vilka stöd har sökts och mol bakgrund av de spårningar av olika slag som pågår i kommunerna. Även hus i intervallet 200-400 Bq/m' bör sannolikl omfattas av utvecklingsverksamheten. Ar­belet bör bedrivas med biträde av företrädare lor förslagsvis kommunför­bundet, berörda myndigheter samt organisationer för husägare och hyres­gäster.

Energihushållningsdelegallonen konstaterar att eftersom ventilationen står för en stor del av energiföriusterna vid uppvärmning av bosläder är det från energisynpunkt angeläget atl luftomsättningen hålls på lägsta möjliga nivå. Delegationen stryker därför under viklen av att minimikrav med hänsyn till hygien samtidigt uppfattas som maximikrav med hänsyn till energihushållning.

Även andra remissinstanser betonar del angelägna i att de tekniska lösningar som väljs för att förbättra ventilationen kombineras med lämpli­ga energisparåtgärder.

3    Kostnader för att sänka radondotterhalten i beflntliga bostäder

Ulredningen konslalerar inledningsvis bl.a. alt nuvarande underiag för bedömning av den tolala kostnaden är ytterligt bristfällig och att osäkerhet råder dels om berörda kvantiteter, dels om lämpligaste åtgärder. Delta noteras också av många remissinstanser.

Socialstyrelsen framhåller att gränsen 400 Bq/m' inte bör ses som defini­tiv i samband med att ålgärder skall vidlas. Målet måsle vara att uppnå en så låg radondotterhall som möjligt inom bostadsbeståndet.

 

Prop. 1979/80:97                                                                  100

Länsläkarorganisationen i Skaraborgs län anser atl pressens och de boendes reaktion på larmet inle slår i rimlig proportion lill det hälsohot som bedöms föreligga. Reaktionen kan ha sin grund i oro mer för husets framtida värde än för framtida hälsa. 1 avvaklan på ökad kunskap bör man inte binda sig för hårt vid viss nivå eller riskprogram.

Stålens sirålskyddsinstiiut framhåller atl flertalet åtgärder sannolikl kommer att medföra en ökad energiförbrukning och därmed bidra lill ökade driftskostnader. Särskilt gäller detta om man väljer etl lägre proviso­riskt gränsvärde än del som radonutredningen har föreslagit. Institutet anser del därför vara viktigi atl driftskostnadema belyses sä snart som möjligt. Åtgärder bör sättas in även vid svagt grundad misstanke om radondotterhalt över de provisoriska gränsvärdena. Dessa medför i sin lur alt totalkostnaden sannolikt kommer att öka.

Statens planverk redovisar i silt remissvar vissa förtydliganden och lillägg lill de tidigare lämnade uppgifterna om koslnader för förbättringsåt­gärder. Sammanfattningsvis konslalerar planverkel all ulredningens anta­gande att I 000 småhus på mark med hög radonavgång behöver åtgärdas till en genomsnittlig kostnad av 60000 kr. är baserat på mycket grova upp­skattningar. I dagsläget synes ingen kunna avge bättre gissningar om antal berörda hus är de som tidigt kom fram i radonutredning, dvs. 200-2 000. Med hjälp av de GEO-strålningskartor som tas fram kan möjligen någol tillförlitligare bedömningar erhållas relativt snarl. Planverket redovisar även alt misstankar har förts fram om att även vissa hus som ligger på mycket radioakliv granit kan komma att behöva åtgärdas. Del finns ännu inget underlag för alt bedöma vilka koslnader som då kan följa. Det kan dock inte uteslutas alt de kan komma atl bli betydande.

De hus som har radondotlerhalter över det gränsvärde som ulredningen har föreslagil är främst småhus som är försedda enbart med självdragsven­lilalion och samlidigl har stor andel alunskifferbaserad gasbetong i bygg­nadsslommen. Planverket tror att den uppskattade genomsnillliga åtgärds­kostnaden 20 000 kr. kan vara någorlunda rimlig. Planverket stryker liksom utredningen under osäkerhelen i uppskattningen av del anlal hus som behöver åtgärdas.

Kostnaderna för åtgärder i hus med radondotterhalter mellan 200 och 400 Bq/m' är ytterligt svåra alt uppskatta. I de allra flesta fall torde ett godtagbart resultat nås genom en ökad luftomsättning.

Planverket pekar även på de kostnader som är förenade med mätverk­samhet och de ökade kraven på hälsovårdsnämnder, byggnadsnämnder och evenluellt kommunala förmedlingsorgan. Dessa kostnader kan bli höga om rikllinjer och faktamaterial inte tillställs kommunerna så forl som delta är möjligt.

BFR framhåller atl vid val av åtgärd och fastställande av godkänd kostnad bör man beakta att vissa ålgärder medför enbart en engångskost­nad medan andra kräver framtida underhåll och medför ökad energiför-

 

Prop. 1979/80:97                                                                  101

brukning medan andra åtgärder medför tex minskad energiförbrukning. Dessa framlida koslnader eller besparingar bör beaktas t ex genom diskon­tering lill nuvärde under förväniad återstående brukslid. Detta bör få lill följd alt man prioriterar åtgärder som inte medför framtida kostnader. Även statens provningsanslalt stryker under all framtida driftkostnader måste vägas in i bedömningen.

Hälsovårdsnämnden i Uppsala kommun anser att endast etl gränsvärde bör finnas och alt detla bör sättas till 200 Bq/m'. En differentiering är otillfredsställande från rättvisesynpunkt. Slödel bör också omfatta koslna­der för kontrollmätningar.

Linköpings kommun tror för sin del att det inom Linköping finns inle oväsentligt fler "radonhus" än vad som kan bedömas med ledning av utredningens genomsniltsuppgifler. Mot bakgrund av osäkerheten om slorleken på del finansiella behovel borde stödet ulformas så att del förhållandevis enkell kan jusleras i takt med hur stimulanseffekter bedöms behöva ändras till följd av eventuella ändrade gränsvärden m. m. Kom­munen förutsätter atl koslnader för mätning och analys ingår.

Svenska kommunförbundet framför att upprepade och kostnadskrä­vande mätningar krävs för att man med säkerhet skall kunna beslämma radondotterhalten. Dessa kostnader bör självfallet få räknas in i låne- och bidragsunderlaget.

SABO noterar atl kosinadsbedömningen grundar sig på de gränsvärden som radonutredningen har föreslagit och som ännu hai inte fastställts. Om lägre gränsvärden fastställs, t.ex. värden i närheten av dem som SABO har antagit i ett tidigare svar kan finansieringsbehovet bli betydligt större. I statens planverks kostnadsuppskattning har koslnaden för att anordna fläklventilalion i Irevåningsbosladshus antagits uppgå till ca 4000 kr. per lägenhet. Enligl vad SABO har inhämlal lorde en kostnad av 6-7000 kr. per lägenhet uppstå med hänsyn till kanaldragningar och dylikt.

Sveriges VillaägarejÖrbund anser med hänsyn lill samhällels ansvar för den situation som uppkommit att kommunerna utan avgifl skall svara för erforderliga byggnadslovshandlingar.

4    Spårning av hus

Endasi elt fåtal remissinsianser har berörl mätmetoder för all spåra hus med för höga radondolterhaller.

Länsläkarorganisalionen i Skaraborgs län anför att spårningslekniken ännu är alltför ofullständig. Det enskilda riskobjektet kan inte heller be­skrivas i termer av Bq/m'.

Den spårning som nu sker med bilburen gammamätare anser BFR vara ett effektivt och billigt sätt all spåra hus med hög aktivitet i byggnadsma­terialen. Härigenom identifieras troligen de flesta hus med mycket hög

 

Prop. 1979/80:97                                                                  102

radonhalt. De GEO-strålningskartor som f n utarbetas av Sveriges geolo­giska undersökning blir även elt hjälpmedel i sökandet efter dessa hus. BFR framhåller att man dock måsle vara medvelen om all man inte kan räkna med all finna samtliga hus med dessa meloder.

BFR tar vidare upp fråga om hur de vidtagna åtgärderna skall dokumen­teras. I Kanada och USA sker noggrann dokumenlation av radonhalt efter det all åtgärder vidtas. Om effekten inle visar sig tillräcklig vidlas ylterliga­re åtgärder. BFR anser att en mätning med t.ex. spårfilm bör ingå i besiktningen efter del all ålgärder vidlagils.

Statens provningsanslalt framhåller att i samband med spårning av riskhus är del - vid haller nära gränsvärdet - sannolikt nödvändigt atl mäta luftomsättningen samtidigt med t. ex. radondotterhalten. Även integ­rerade mätningar under lång tid, dvs. under klimatsituationer som är represenlaliva för hela årel måste komplelleras med luflomsältningsmäl-ningar. Den av ulredningen exemplifierade "noggrannare undersökning" som innebär kontroll av byggnadsmaterial med handburen gammamälare är inte en relevant metod för alt bedöma om radondolterhallen ligger över 400 Bq/m'.

Svenska kommunförbundet noterar att det är problem atl fastlägga om sanitär olägenhet i lagstiftningens mening föreligger, eflersom del varken finns fastställda gränsvärden eller kapacitet för att utföra mätningar i den omfattning som föreslagna låne- och bidragsvillkor förutsätter. Med hän­syn härtill bör statliga lån och bidrag utgå i alla de fall där man vid mätningar med enklare metoder, t.ex. med alfakänslig spårfilm. konstate­rar atl hög radondotlerhalt föreligger, varvid de gränsvärden som utred­ningen har föreslagit bör kunna fungera som riktvärden.

SABO förutsätter all samhället ställer erforderliga ekonomiska resurser lill förfogande för spårningsarbete och genomförande av åtgärder. Bygg­materialindustrins ansvar bör övervägas ytterligare. SABO konstaterar också att t.ex. frågan om hur fastighetsägarnas praktiska medverkan och insalser i spårnings- och ålgärdsarbeiet skall finansieras inle alls har lagits upp av utredningen.

5   Finansiering

Alla instanser som har yttrat sig i frågan anser i likhel med utredningen atl någon form av ekonomiskt eller finansiellt slöd bör tillhandahållas för de ålgärder som behöver vidtas.

Enighet råder också i storl med avseende på den författningsmässiga formen för detta stöd. Detla innebär alt man finner det lämpligt alt sådana jusleringar görs av 9 § bosladsfinansieringsförordningen all lån kan bevil­jas på samma sätt som för ombyggnad. När del gäller åtgärder som direkt syftar till energisparande som exempelvis ulrustning för värmeåtervinning

 

Prop. 1979/80:97                                                                  103

bör dessa enligt många remissinstanser finansieras med stöd enligt energi­sparförordningen.

Bostadsslyrelsen anser del lämpligt att beslämmelserna om bidrag i energisparförordningen utvidgas så alt bidrag även kan beviljas för de åtgärder som vidtas för alt minska radondollerhallen.

Riksrevisionsverket konstaterar att samlliga faktorer som är av direkl belydelse för atl man skall kunna bedöma det tolala finanseringsbehovel är praktiskt taget okända. Mol denna bakgrund anser RRV atl man bör avvakta de resultat som beräknas föreligga inom kort, innan slällning tas till utredningens förslag om finansieringen. Om det likväl redan nu anses nödvändigt atl la slällning till en finansieringsform med inslag av statligt slöd anser RRV det naturligt atl krediler ges på de villkor som gäller för ombyggnad av bostadshus.

Energihushållningsdelegationen föreslår atl lån skall utgå med 100 % av godkänd kostnad för såväl småhus som flerfamiljshus. Det är därvid ange­lägel att lån även kan ges till hus som är hell intecknade. Delegationen anser vidare att förutsättningarna bör undersökas för atl som villkor för lån ange att - i de fall det är motiverat ur energisparsynpunkt - sådana energisparande åtgärder skall vidtas som är direkt kopplade till ätgärder mot radon. Slöd för energisparande åtgärder bör därvid följa gällande regler.

De flesta remissinstanserna instämmer också i atl som villkor för statligt slöd bör gälla alt hälsovårdsnämnden har fattat beslut cm sanitär olägenhet lill följd av för hög radondollerhalt och att byggnadsnämnden har beslutat om behovel av särskilda ålgärder för atl nedbringa radondotterhalten vid ombyggnad. Endast Sveriges VillaägarejÖrbund anser att det ovan an­givna villkoret om sanitär olägenhel inle bör gälla, bl. a. med hänsyn lill atl skaderisken till stor del är av psykologisk natur. Betydelsen av att nämn­derna ges vägledning för atl kunna handlägga dessa ärenden betonas av bl. a. statens planverk och hälsovårdsnämnden i Uppsala kommun.

Utredningen ultrycker vissa farhågor om att ett syslem med generella bidrag som ulgår endast om hälsovårdsnämnden har fattat beslul om sanitär olägenhet skulle kunna leda lill elt mycket stort tryck på hälso­vårdsnämnderna. Hyresgästernas Riksförbund delar inte denna uppfatt­ning eftersom kommunerna oavsett bidragsmöjligheterna snarast måste få lill Slånd en kartläggning av behovel av åtgärder inom kommunen. Med denna kartläggning som grund bör del inte vara svårt all avvisa ansökning­ar som omfaltar åtgärder vilka inte är nödvändiga med hän.syn lill slrålris-kerna.

Ulredningens förslag vad avser gränser för den lägsla kostnad som skall berättiga lill stöd har fått ett blandat motlagande.

Utredningen har föreslagit all gränsen för den lägsta kostnad som skall berättiga till slöd bör sältas lill 7000 kronor för flerfamiljshus och 1500 kronor för småhus. Några remissinstanser anser all minimigränsen bör

 

Prop. 1979/80:97                                                                  104

sättas högre för småhus. Förmedlingsorganel i Örebro kommun anser att adminislraliva skäl talar för elt högre belopp. Man föreslår 2 500 kronor, medan Linköpings kommun förordar 5 000 kronor under förutsättning att evenluella kostnader för mätning och analys m. m, får ingå. Även riksrevi­sionsverkei och statens planverk ifrågasätter om inte de föreslagna lägsla stödberätligade åtgärdskostnaderna är väl låga med hänsyn lill kostna­derna för att administrera systemet. Länsbostadsnämnden i Östergötlands län åberopar samma skäl då nämnden föreslår all lägsla kostnad sätts lill 7 000 kronor för såväl flerfamiljshus som småhus.

Skövde kommun. HSB:s Riksförbund och Svenska kommunförbundet har inga invändningar mot de av utredningen föreslagna lägsta kostnads­gränserna.

Remissopinionen är delad också med avsende på den föreslagna fördel­ningen mellan lån och bidrag.

Statens planverk. Svenska kommunförbundet och Skövde kommun har ingenting att invända mol utredningens förslag atl bidrag utgår med viss andel av kostnaden för att sänka radondotlerhalten. Även HSB:s Riksför­bund stöder den föreslagna fördelningen mellan lån och bidrag. Räntebi­drag bör enligt förbundet ulgå på vanligt sätt för lånet, för vilkel låneliden bör bli högst 20 år, dvs. samma som för lån till energibesparande åtgärder. Hälsovårdsnämnden i Uppsala kommun har inle heller någonting alt erinra mol den föreslagna fördelningen men förutsätter alt kostnader för kontrollmätningar efler vidtagna åtgärder ingår i bidragsdelen.

Sveriges Villaägareförbund anser all elt bidrag med 35 % är oiillräckligl. Huvuddelen av kostnaderna bör betalas av stat och/eller kommun. För ålersioden bör finnas en lånemöjlighet av det slag som utredningen föror­dat.

Svenska Riksbyggen anför att finansieringen av åtgärder som fordras för att skydda de boende mot riskerna av radondollerhalt över godtagbara gränsvärden bör bäras av slaten. eftersom riskerna är mycket ojämnt fördelade över landet och radonfaran inte lidigare beaktats av lillslåndsgi­vande och konlrollerande myndigheter.

Örebro kommun betonar att det är angeläget att schabloner fastställs i så stor ulsträckning som möjligt då delaljreglerna för belåningen las fram. Kommunen anser alt lånesökande bör ha möjlighel all om de så önskar endast la ut bidragsdelen. Med nuvarande höga bosladslåneränta är detta ett alternativ för många småhusägare. I bedömningen av hur stor del av den godkända koslnaden som ulgör bidrag bör man beakta atl räntebidrag endast ulgår i ärenden med låneunderiag över 25 000 kr. Vidare anser kommunen att del bör övervägas om inte bidragel skall maximeras per lägenhel på sätt som gäller för energisparlån.

Bosladsslyrelsen anser att i den mån den av länsbostadsnämnden god­kända kostnaden icke täcks av bidrag skall bostadslån utgå. Bestämmel­serna för delta kompletterande bosladslån bör - för atl man skall undvika

 

Prop. 1979/80:97                                                                  105

yllerligare särbestämmelser - vara desamma som i budgetpropositionen föreslås för del bosladslån som skall ulgå som komplement lill energispar­bidragel.

Ett bidrag enligt bestämmelserna för energisparbidrag skulle uppgå tiil 35% av kostnaderna, dock högsl 3000 kr för varje lägenhel. Någon maxi­migräns i kronor bör dock enligl slyrelsens mening inte gälla för bidrag till de nu akluella åtgärderna. Därutöver bör övervägas om inle högre bidrag än 35 % bör kunna beviljas för mera kostnadskrävande åtgärder, främsl vid omfattande byggnadstekniska ätgärder.

Energihushållningsdelegationen anser att systemet hör inrymma någon form av subvention, särskill för fall där kostnaderna blir höga.

RRV. länsbostadsnämnden i Östergötlands lån och Linköpings kommun avstyrker förslaget att bidrag skall utgå med viss del av den godkända kostnaden. Länsbostadsnämnden anser däremot att det bör finnas fördjup­ningsmöjligheter så att staten i de fall som detla är nödvändigt kan bevilja bostadslån i boltenlåneläge. Reglerna för räntebidrag bör överensstämma med vad som gäller för ombyggnadsprojekl. Linköpings kommun moti­verar sin avslyrkan bl, a. med att ett bidragssystem är förhållandevis svårl atl justera om man skulle finna att del ger en överslimulans. Stödet kan dock i vissa fall behöva utökas ulöver del alt tillhandahålla lån. Ett första steg härvidlag anser kommunen vara att åtgärderna fr. o m. vissa kostnads-gränser bör vara räntebidragsberättigade. Gränsen härför bör kunna sättas lill 15 000-20000 kr.

Utredningens alternativ alt ersätta bidragen med möjligheler au i efter­hand hell eller delvis avskriva lånen i de fall detla bedöms skäligt avstyrks av flerlalel av de remissinsianser som yttrat sig i frågan. Bostadsstyrelsen avslyrker mot bakgrund av alt avskrivningsalternativel skulle bli admini­slralivt resurskrävande. Hyresgästernas Riksförbund. Sveriges ViUa-ägarejörbund och Örebro kommun avstyrker förslaget, Örebro kommun med motivering att del mäste vara ett krav att lånesökande i anslutning lill ansökan får klar informalion om vilka villkor som gäller. Dessulom skulle möjligheter att endast välja bidragsdelen falla bort med della alternativ.

Länsbostadsnämnden i Östergötlands län — som avslyrker bidrag — anser däremol att det bör lämnas möjlighet till avskrivning, helt eller delvis, av ulbelall lån om synnerliga skäl därför finns. Beslul om sådan avskrivning bör fattas av bostadsslyrelsen. Linköpings kommun tillstyrker möjlighelen till avskrivning, helt eller delvis, i vissa fall. Beslut om sådan avskrivning bör efter framställning av låntagaren fattas av regeringen eller den myndighet som regeringen beslämmer. Etl sådant system syns vara lättare anpassbart än elt bidragssystem om man i lakl med utvecklingen önskar ändra stimulanseffekten. Avskrivning är i försia hand aktuelll för åtgärder inom flerfamiljshusbeslåndet och för extremt stora insatser i småhus. För hyresrättshusens del bör därvid särskilt beaktas att enbart radonavhjälpande ålgärder inte rimligen kan påverka bruksvärdeshyran.

 

Prop. 1979/80: 97                                                                 106

BFR anser atl man kan inte utesluta all det i ett litet antal bostäder kommer alt vara myckel dyrbar! alt sänka radonhalten lill max 200 Bq/m'. Kostnaderna kan bli så slora att de motsvarar hela eller slor del av skillnaden mellan husets marknadsvärde och tidigare belåning. I sådana fall, som kan antas vara få, kan det vara befogat antingen med större bidrag eller avskrivning av del av lån.

SABO ser det som angeläget all en fördjupad och mer sammanhållen kartläggning snarast genomförs av finansieringsbehov och formerna för administration av stödet.

Sveriges Fustigheisägareförhund hemställer om att bostadsfinansie­ringsförordningen ändras så alt kommunal borgen kan godtas som säkerhel då belåningsbart utrymme saknas eller behöver hållas disponibelt för an­nan åtgärd. Då undanröjandet av radonriskerna måste anses vara av slort samhällsinlresse bör direkliv ges till kommunerna om atl slälla kommunal borgen i dessa fall.

 

Prop. 1979/80:97                                                               107

Innehåll

Propositionen   ..................................................................        '

Piopositionens huvudsakliga innehåll   ............................. ..... I

Utdrag av regeringsprolokollel den 21 februari 1980.........      2

1  Inledning   ...................................................................... ..... 2

2  Föredraganden   ............................................................. ..... 4

 

2.1    Bakgrund   ................................................................ ..... 4

2.2    Riskbedömningar och gränsvärden   ........................ ..... 8

2.3    Tekniska åtgärder mot strålning   ............................. .. 13

2.4    Vissa frågor om spårning och mätning m.m............... .. 16

2.5    Finansiering av åtgärder i bostäder ..........................    17

 

2.5.1   Kostnadsbedömning..........................................    17

2.5.2   Finansieringsmeiod   ......................................... .. 18

2.5.3   Slöd till kommunerna.......................................... .. 22

2.6 Övriga frågor ............................................................ .. 23

3   Hemställan   ...................................................................    25

4   Beslut .............................................................................    26

Bilaga 1        Preliminärt förslag till ålgärder mot strålrisker i byggna­der, PM från Radonutredningen (Ds Jo 1979:9). Ulan

bilagor ..............................................................     27

1   Inledning .......................................................     28

2   Allmänt om radioaktivitet, strålning och ventilation   .    29

2.1 Radioaktivitet ..........................................     29

2.2 Strålning   ................................................     29

2.3    Effekler och strålning................................     30

2.4    Förekomst av radioaktiva ämnen   ...........     31

2.5    Inverkan av luftväxling på radondollerhallen ....       32

3 Vilken strålning kan loleras............................     32

3.1    Bakgrund .................................................     32

3.2    Provisoriska gränsvärden för Sverige    ...     34

3.3    Riskjämförelser   ......................................     39

 

4   Erforderliga åtgärder för ny- och ombyggnad                 40

5   Åtgärder i befintlig bebyggelse   ...................     40

 

5.1   Ventilation i bebyggelse   ........................ ... 40

5.2   Spårning av riskhus ................................. ... 45

5.3   Tekniska och andra ålgärder för alt minska gam­mastrålning och radondotterhaller i byggnader   ... 50

6 Ansvarsfördelningen mellan cenirala, regionala och

lokala organ samt fastighetsägare  ......... ... 50

6.1    Centrala myndigheter   ............................    50

6.2    Regionala organ   .................................... .. 51

6.3    Lokala organ............................................. .. 51

6.4    Faslighelsägare    .................................... .. 52

 

7    Forsknings- och ulvecklingsarbete   ..............    52

8    Information    ................................................    53

 

8.1    Information till lokala och regionala myndigheter     53

8.2    Behov av informationsmaterial  ............... .. 54

9 Sammanfattning av utredningens förslag   ... .. 55

 

Prop. 1979/80:97                                                                  108

Bilaga 2 Radonulredningens skrivelse den 19 oktober 1979 an­
gående förslag till program för forsknings- och ulred­
ningsarbete om strålning i byggnader..............      58

Bilaga 3 Radonulredningens skrivelse den 8 november 1979 an­
gående finansiering av kostnader för att sänka radonhal­
ten i befintliga bosläder. Ulan bilaga ................     80

Bilaga 4        Sammanställning av remissvar avseende Ds Jo 1979: 9 . .     88

Bilaga 5 Sammanställning av remissvar avseende radonulred­
ningens skrivelse den 8 november 1979...........     98

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980