Regeringens proposition

1979/80:96

med förslag till ny utlänningslag, m. m.;

beslulad den 28 februari 1980.

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

KARIN ANDERSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås atl den nuvarande utlänningslagen (1954: 193) ersätts av en ny utlänningslag. 1 sakligt hänseende innehåller lagförslagel en rad nyheter. De bestämmelser i den nuvarande lagen som inle ändras i sak har i samband med all de förls över i den nya lagen överarbetats i språkligt och redaktionellt hänseende.

Enligt propositionen bör successivi införas den ordningen, all en utlänning som avser att bosätta sig i Sverige skall ha sill uppehållstillstånd ordnat före inresan. Undantag görs för bl.a. flyktingar och vissa andra skyddsbehövande samt för nära anhöriga.

Skyddet för flyktingar förslärks. Den definition av begreppet flykting som finns i 1951 års Genévekonvention om flyktingars rättsliga slällning föreslås införd i lagen. En asylsökande som får stanna här, därför atl han är flykting, skall få etl dokument som utvisar hans flyktingstatus. En polismyndighet har för närvarande rätl all avvisa den som åberopar förföljelse, om påståendet härom är "uppenbart oriktigt". Denna ordning behålls. Enligt propositionen skall emellertid eU sådanl beslul anmälas lill slalens invandrarverk, som har all omgående la slällning lill vad utlänningen har anfört. Dessförinnan får beslutet inle verkställas. Invandrarverket skall överta ärendei, om verket anser alt utlänningens påstående inte är uppenbart oriktigt. Särskild jourverksamhel inrättas vid verket för dessa ärenden. I Riksdagen 1979/80. I sami Nr 96

Prop. 1979/80:96 2

1 fråga om andra skyddsbehövande grupper än flyktingar föreslås, all nuvarande bestämmelser behålls i avvaktan på att principerna för invandringen lill Sverige särskill utreds.

Möjligheterna att avlägsna en ullänning i samband med atl han eller hon döms för brott begränsas. Efter tre års bosättning här fordras synnerliga skäl för en sådan åtgärd. För nordbo föreslås gälla en tid av två år. För närvarande är tidsfristen fem år, om inte utlänningen sedan viss tid har permanenl uppehållstillstånd. Även möjlighelen alt utvisa en utlänning på grund av asocialitel inskränks. Benämningen av avlägsnandeinstiluten förenklas. Endasi begreppen avvisning och utvisning behålls.

Nuvarande bestämmelser medger atl en utlänning i betydande ulsträckning kan få elt lagakraftvunnet avlägsnandebeslut upphävt av regeringen. I fråga om avvisning samt utvisning på annan grund än brolt eller asocialitel begränsas denna möjlighet. Omprövning av invandrarverket och regeringen blir enligt förslagel möjlig, endast om del visar sig föreligga hinder av politisk art mot verkslällighelen eller om annat allvarligt verkställighetshinder uppkommer.

Möjlighet införs att i ringa fall underlåta lagföring av en utlänning, som återvänder hit trots förbud mot della i utvisningsbeslulet.

Straffansvar införs för den som hjälper en ullänning i dennes försök att illegalt la sig in i Sverige, även om försöket misslyckas.

Även i övrigl föreslås vissa mindre ändringar i förhållande fill gällande regler.

Smärre ändringar föreslås även i rätlegångsbalken, lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall och rällshjälpslagen (1972:429).

Den nya utlänningslagen föreslås träda i krafl den 1 juli 1980.

Prop. 1979/80:96 3

Propositionens lagförslag

1 Förslag till Utlänningslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § 1 denna lag anges på vilka villkor utlänningar får resa in i och ul ur
Sverige saml uppehålla sig och ha anslällning här.

Ingen ullänning får Ivingas all lämna Sverige i någol annal fall eller på någol annat sätl än lagen anger. Lagen skall tillämpas på ell sådanl sätl atl utlänningars frihel inle begränsas mer än vad som är nödvändigl i varje särskill fall.

2 § Den kontroll över utlänningar som behövs för tillämpningen av den
na lag utövas under ledning av statens invandrarverk. Konlrollen över
utlänningar, som har anställningar som avser befattning på svenska fartyg i
ulrikes fart, ulövas dock under ledning av arbetsmarknadsstyrelsen.

Rätt till asyl m. m.

3 § En flykting skall inte utan synnerliga skäl vägras fristad i Sverige, om
han behöver sådant skydd.

Med flykting avses en utlänning som befinner sig uianför del land, i vilket han är medborgare, därför atl han känner välgrundad fruklan för förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning och som inte kan eller på gmnd av sin fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd. Som flykting skall även anses den som är statslös och som av samma skäl befinner sig utanför det land där han tidigare har haft sin vanliga vistelseort och som inte kan eller på grund av sin fruklan inte vill återvända dit.

Med förföljelse avses sådan i andra stycket angiven förföljelse som riklar sig mol utlänningens liv eller frihet eller som annars är av svår beskaffenhel (politisk förföljelse).

4 § En flykting upphör att vara flykting, om han

1. av fri vilja på nytt använder sig av det lands skydd där han är medborgare,

2. efter att ha förlorat sitt medborgarskap av fri vilja förvärvar del på nyu,

3. förvärvar medborgarskap i etl nytt land och får det landets skydd,

4. av fri vilja återvänder för att bosätta sig i det land, som avses i 3 § andra styckel, eller

5. inte kan fortsätta atl vägra använda sig av det lands skydd, där han är medborgare eller där han som statslös tidigare hade sin vistelseort, på grund av all de omständigheter, som medförde all han enligl 3 § var alt anse som flykting, inte längre föreligger.

Prop. 1979/80:96 4

5 § Den som har övergett en krigsskådeplats eller som har flytt från sill hemland för att undgå föreslående krigstjänslgöring (krigsvägrare) skall inle utan särskilda skäl vägras rätt att vistas i Sverige, om han behöver skydd här.

6 § En ullänning som inte är flykting men som ändå på grund av de politiska förhållandena i sill hemland inte vill återvända dil och som kan åberopa tungt vägande omständigheter lill slöd för delta, skall inle ulan särskilda skäl vägras rätt atl vislas i Sverige, om han behöver skydd här.

Pass och anmälningsskyldighet m.m.

7 § Utlänningar som kommer lill Sverige eller uppehåller sig här skall ha pass, om regeringen har förordnat om delta. Regeringen föreskriver vilka legitimalionshandlingar som får gälla som pass saml i vilka fall svenska myndigheter får utfärda pass för flyktingar eller andra utlänningar.

8 § Vid inresa eller utresa skall en ullänning visa upp sitt pass för polismyndigheten, om inte regeringen har föreskrivii annat. En ullänning skall vid inresa eller utresa även lämna de upplysningar som begärs av polismyndigheten.

En utlänning som vislas i Sverige är skyldig alt efler kallelse av polismyndighet personligen inställa sig hos myndighelen och lämna upplysningar om sin vislelse här. Om han inte efterkommer kallelsen, får han hämtas. På begäran skall utlänningen även visa upp sitl pass för polismyndighet eller polisman.

För utredning i samband med inresa eller utresa eller kallelse enligt andra stycket får utlänningen kvarhållas, dock inte längre än som är nödvändigl och inte i något fall längre än sex timmar, om inte beslut har meddelats om förvar enligt 50 eller 52 §.

9 § Regeringen får utfärda föreskrifter om skyldighel atl anmäla utlän
ningars vistelse och anställning i riket.

Tillstånd till inresa och uppehåll i Sverige

10 § Regeringen får föreskriva atl utlänningar inte ulan lillslånd får resa
in i eller uppehålla sig i Sverige. Tillstånd ges som visering eller uppehålls
tillstånd. Av 26 § följer all även annat villkor kan slällas för rätt lill inresa.

Visering

11 § Visering avser inresa och vistelse i rikel under en viss lid. Visering
en får förenas med sådana förbehåll och föreskrifter som behövs med
hänsyn Ull inresans syfte och övriga omständigheter. Viseringen får åter
kallas, om utlänningen mot bätlre velande har lämnat oriktiga uppgifler
eller svikligen förtigit vissa omständigheter eller det i övrigt föreligger
särskilda skäl.

Uppehållstillstånd

12 § Uppehålisfillstånd får ges för viss lid. Är utlänningen fast bosalt här
i riket, får uppehållstillstånd ges ulan tidsbegränsning (permanenl uppe
hållstillstånd).

Uppehållstillstånd får vägras en utlänning på grund av hans vandel

Prop. 1979/80:96 5

endasi om förhållandena är sådana som anges i 29 § försia styckel 2-4 eller 43 §.

13 § Ell tidsbegränsat uppehållstillslånd ger utlänningen rätt all vislas i Sverige under den lid som har angells i tillståndet. Del medför däremol inte någon rätl till inresa, om inte della har angetts särskilt i uppehållstillståndet. Tillståndet får begränsas till att gälla uppehåll endast inom en viss del av riket. Begränsningen får dock inte avse en mindre del av rikel än en kommun. Tillståndet får även innehålla föreskrifier om byte av bostad och anställning samt om anmälningsskyldighet. Stannar utlänningen kvar i Sverige sedan uppehållstillståndet har upphört alt gälla, skall föreskrifterna i tillståndet fortfarande följas tills nya föreskrifter meddelas för utlänningen.

14 § Etl uppehållstillstånd, som ger en ullänning räll all vislas inom endasi en kommun, får avse högsl ell år. Tillståndet får förlängas, dock högst med ell år varje gång.

15 § Elt permanent uppehållstillstånd ger utlänningen räll att resa in i och vistas i Sverige ulan lidsbegränsning. Den som har etl sådanl lillslånd får uppehålla sig här även om han saknar pass.

16 § På begräran av flyklning som är i behov av fristad här i rikel skall, när uppehållstillslånd meddelas honom efler inresan, i beslutel eller i särskild handling anges alt han är flykting i behov av fristad i Sverige (flyklingförktaring).

Återkallelse av uppehållstiUstånd eller flyktingförklaring

17 § Har en utlänning fått uppehållstillslånd genom all mol bältre vetan
de lämna oriktiga uppgifler eller svikligen förtiga vissa omständigheter, får
tillståndet ålerkallas.

Har utlänningen ännu inle rest in i Sverige, får tillståndet återkallas även om det finns andra särskilda skäl.

Ett permanent uppehållstillslånd skall ålerkallas, om utlänningens bosättning här i rikel upphör.

En flykfingförklaring skall återkallas, om det framkommer all utlänningen inle är atl anse som flykting i behov av fristad i Sverige.

Beslutande myndigheter m.m.

18 § Visering ges av statens invandrarverk. Visering får ges även av
chefen för utrikesdepartementet saml, i den omfallning regeringen före
skriver, av diplomatiska eller konsulära myndigheler eller av polismyn
digheter.

Visering återkallas av den myndighet som har givit viseringen. Slalens invandrarverk får återkalla även sådana viseringar som andra myndigheler har givit, med undantag av viseringar som har givits av chefen för ulrikesdepartemenlet,

19 § Uppehållstillstånd och flyklingförklaringar ulfärdas av statens in
vandrarverk. Tidsbegränsat uppehållstillstånd får ges även av polismyn
digheter i den omfattning som regeringen föreskriver. Anser en polismyn-

Prop. 1979/80:96 6

dighet all en ansökan om uppehållstillstånd inte bör bifallas, skall ärendei överlämnas lill slalens invandrarverk.

Uppehållstillstånd och flyklingförklaringar återkallas av statens invandrarverk.

Arbetstillstånd och anställningstillstånd

20 § Regeringen får föreskriva att en utlänning måste ha tillstånd för att

1. ha anslällning här i rikel eller arbeta här på gmnd av anslällning ulomlands annal än som handelsresande (arbetstillstånd), eller

2. ha anslällning som avser befallning på svenskt fartyg i utrikes fart (anställningstillslånd).

Skyldighel atl ha arbels- eller anställningstillstånd får inle föreskrivas för utlänningar som har permanent uppehållstillstånd.

Arbetstillstånd

21 § Arbetslillslånd skall ges för viss tid. Del får avse etl visst slag eller
vissa slag av arbete och förenas med de övriga föreskrifter som behövs.

Anslällningstillstånd

22 § Anslällningstillstånd ges för Ijänstgöring i en befattning på ett vissl
fartyg eller vissa farlyg eller på farlyg som tillhör ell visst rederi. Tillstån
det får förenas med de föreskrifter som behövs.

Återkallelse

23 § Ell arbels- eller anslällningstillstånd får återkallas om utlänningen
mot bällre velande har lämnat oriktiga uppgifter eller svikligen har förtigit
vissa omständigheter eller om det i övrigt föreligger särskilda skäl.

Beslutande myndigheter m.m.

24 § Arbetslillslånd ges och återkallas av statens invandrarverk. I den
omfattning som föreskrivs av regeringen eller, efter regeringens bemyndi
gande, av statens invandrarverk får arbetstillstånd också ges av arbets
marknadsstyrelsen eller polismyndigheter eller länsarbetsnämnder. Anser
myndighelen all en ansökan om arbetstillstånd inte bör bifallas, skall
ärendet överlämnas lill statens invandrarverk.

Vid handläggning av frågor om arbetstillstånd som har principiell betydelse eller som i övrigl är av större vikt skall berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer få lillfälle att yttra sig.

25 § Anslällningstillstånd ges och återkallas av arbetsmarknadsstyrel
sen. Tillstånd får dessutom ges

1. av de sjömansförmedlingar, som utses av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer, och

2. av de svenska utlandsmyndigheter som chefen för utrikesdeparte
mentet bestämmer.

Vissa särskilda bestämmelser för inresa, uppehåll och arbete

TiUstånd före inresan

26 § Regeringen får föreskriva att en utlänning, som enligt 20 § behöver

arbetstillstånd, inte får resa in i Sverige förrän han har fått tillståndet.

Prop. 1979/80:96 1

Särskilda begränsningar

27 § När del är nödvändigt med hänsyn lill rikels säkerhel, får regeringen inskränka utlänningars räll alt uppehålla sig inom vissa områden. Under samma förulsällning får regeringen föreskriva att utlänningar inte utan lillslånd av regeringen eller av statens invandrarverk får anställas i etl vissl företag eller i företag av etl vissl slag.

Särskilda bestämmelser finns om förbud för utlänningar att ha vissa anställningar.

Avvisning

Grunder för avvisning

28 § En utlänning som kommer till Sverige får avvisas,

1. om han saknar pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd, när della fordras för inresa i Sverige,

2. om han länker besöka någol annat nordiskt land men saknar erforderligt tillstånd all resa in dil,

3. om han undandrar sig all vid inresan visa upp sitt pass för polismyndigheten eller all lämna begärda upplysningar lill denna, eller

4. om han vid inresan mol bättre vetande har lämnat polismyndigheten oriktiga uppgifter om någon omständighet som är av betydelse för rätten att resa in i rikel eller svikligen har förtigit någon sådan omständighet.

29 § En ullänning får dessulom avvisas,

1. om del kan anlas atl han kommer atl sakna tillräckliga medel för sin
vistelse i Sverige eller i någol annal nordiskt land, som han länker besöka,
samt för sin hemresa,

2. om han tänker söka silt uppehälle i Sverige eller i någol annal nordiskt land och del skäligen kan anlas att han inte kommer atl äriigen försörja sig eller kommer alt bedriva verksamhet som kräver arbetstillstånd ulan alt ha sådanl tillstånd,

3. om han på grund av lidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan särskild omständighet skäligen kan antas komma all begå brott i Sverige eller i annat nordiskt land,

4. om del med hänsyn till hans föregående verksamhet eller i övrigl skäligen kan befaras att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet i Sverige eller i annal nordiskt land, eller

5. om det med stöd av lagen (1971: 176) om vissa internalionella sanktioner har föreskrivits all avvisning kan ske.

En ullänning får avvisas även i andra fall när det har begärts av den centrala utlänningsmyndighelen i etl annal nordiskt land och det kan anlas all han annars beger sig lill det land, som har begärt avvisning.

Bestämmelsema i första och andra styckena gäller inte den .som har visering eller uppehållstillstånd som fortfarande gäller.

30 § En ullänning som kommer lill Sverige skall avvisas, om del finns
grundad anledning atl anla alt han tillhör eller verkar för en sådan organi
sation eller grupp som avses i andra styckel och om del dessutom med
hänsyn lill vad som är känt om hans föregående verksamhel eller i övrigl
föreligger fara för att han här i riket medverkar till sådana handlingar som
avses i del slycket.

1 första stycket avses en organisation eller gmpp som, med hänsyn till

Prop. 1979/80:96 8

vad som är känl om dess verksamhet, kan befaras uianför sitt hemland använda våld, hol eller tvång för politiska syften och därvid begå sådana gärningar här i rikel.

Rikspolisslyrelsen upprättar en förteckning över utlänningar som skall avvisas enligt första stycket. Regeringen bestämmer vilka organisationer eller gmpper som därvid kommer i fråga.

Tidsfrister, beslulande myndigheler m.m.

31 § Avvisning enligt 28 § skall ske när utlänningen kommer till Sverige
eller inom en vecka efter ankomsten. Har en utlännings rätl att resa in i
Sverige inle prövats vid ankomsten till riket, får avvisning enligt 28 § ske
när han första gången uppsöker eller anlräffas av en polismyndighet eller
inom en vecka därefter, men inte senare än tre månader från ankomsten.
Avvisning enligl 29 § skall ske när utlänningen kommer lill Sverige eller
inom tre månader från ankomsten.

Beslul om avvisning enligl 28 eller 29 § meddelas av polismyndighet, om inle ärendei skall överiämnas till statens invandrarverk enligl 33-35 §§.

32 § När en ullänning, som finns i den förteckning som anges i 30 § tredje
stycket och som saknar visering eller uppehållstillstånd, kommer lill rikel,
skall polismyndigheten omedelbart beslula om avvisning av honom ulom i
de fall då ärendei skall överlämnas lill regeringen enligl 36 §.

När del hos polismyndigheten uppkommer fråga om avvisning enligl 30 § av annan ullänning än som avses i första stycket, skall ärendet hänskjutas lill slalens invandrarverk som med egel yttrande överlämnar ärendet lill regeringen. 1 ärenden som prövas av regeringen skall förhandling hållas.

33 § Anser en polismyndighet all del föreligger skäl till avvisning enligl
28 eller 29§, men påstår utlänningen all han i del land, som han skulle
komma all sändas lill, löper risk alt

1. bli utsatt för politisk förföljelse eller

2. bli sänd till en krigsskådeplats eller straffad för att han har övergett en krigsskådeplats eller annars har vägrat alt fullgöra krigstjänslgöring,

skall ärendet överlämnas till statens invandrarverk som så snart som möjligt skall beslula i ärendei. Delsamma skall gälla, om utlänningen påslår all han i del landel inle är skyddad mot att sändas till ell land där han löper denna risk.

Ärendei skall inle överlämnas lill invandrarverket, om utlänningens påstående är uppenbart orikligl.

34 § Vad som sägs i 33 § om överlämnande av ärende gäller även, när
utlänningen förklarar atl han inle vill återvända till hemlandet på grund av
de politiska förhållandena där.

Ärendet skall inle överlämnas, om de skäl som utlänningen åberopar för att inle vilja återvända till hemlandel kan lämnas utan avseende, eller, när utlänningen skall sändas till elt annal land än hemlandel, om del är uppenbart all han inle löper risk all sändas vidare till hemlandel.

35 § Avvisningsärenden skall överlämnas till statens invandrarverk även
när det finns anledning till avvisning enligt 29 § andra slycket. Detsamma
gäller när en polismyndighet i andra fall än som anges i 33 eller 34 § anser
det tveksamt om en utlänning, mot vilken det finns gmnd för avvisning,
skall avvisas.

Prop. 1979/80:96 9

36 § Ärenden om avvisning enligt 32 § första styckel skall hänskjutas till
slalens invandrarverk, om del föreligger sådana omständigheter som enligl

33 eller 34 § föranleder att ärenden spm avses där överiämnas till statens
invandrarverk. Invandrarverket skall med eget yllrande överlämna sådana
ärenden lill regeringen.

Skyldighel att anmäla avvisningsbeslut tiU statens invandrarverk

37 § Har en polismyndighet avvisat en utlänning i fall som avses i 33 eller

34 §, skall beslutel skyndsamt anmälas till statens invandrarverk.
Invandrarverket skall därvid genast besluta om verket skall överta ären
det eller inte. Ärendet skall övertas, om utlänningens påstående inle är
uppenbart oriktigt, eller, i fall som avses i 34 §, de åberopade omständighe
terna inte kan lämnas ulan avseende. Invandrarverket får även i annal fall
överta ärendet, om det finns skäl till della.

Övertar invandrarverket ärendet, förfaller polismyndighetens avvisningsbeslul.

Anmälan enligt första stycket skall inte ske, om utlänningen avger nöjdförklaring enligt 70 §.

Utvisning

Utvisning på grund av att en utlänning saknar pass eller tillstånd

38 § En utlänning får utvisas ur riket, om han uppehåller sig här ulan atl
ha erforderligt pass eller tillstånd att uppehålla sig i Sverige.

Beslut om utvisning enligt försia slycket meddelas av statens invandrarverk. Avslås en ansökan om uppehållstillslånd, skall invandrarverket samtidigt beslula om utvisning ulom i de fall då del föreligger synnerliga skäl mol delta.

39 § Om del inle föreligger särskilda skäl, skall utvisningsbeslulet för
enas med förbud för utlänningen att under en viss fid återvända till Sverige
utan tillstånd av statens invandrarverk.

Utvisning på grund av brott

40 § En utlänning får utvisas ur riket,

1. om utlänningen döms för ett brotl, på vilkel kan följa fängelse i mer än ell år, eller om domstol undanröjer en villkorlig dom eller skyddslillsyn som utlänningen har dömts till för etl sådanl brott, eller

2. om utlänningen har begåtl ett brotl, på vilket kan följa fängelse enligl denna lag eller enligl författningar som har utfärdats med slöd av lagen, samt omsländighelerna vid brottet är försvårande eller utlänningen under de senasle två åren före brottet har begålt brotl av samma slag.

Utlänningen får dock utvisas endast om det på gmnd av gämingens beskaffenhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att fortsätta med brottslig verksamhet här i riket eller om brottet är sådanl all han inle bör få stanna kvar.

Utvisning på gmnd av brotl beslutas av den domstol som handlägger brottmålet.

Utvisas en ullänning, skall del men som han därigenom åsamkas beaklas när påföljden för brottet bestäms. När en domstol enligt 34 kap. brottsbalken beslutar att förändra en påföljd, som en ullänning har dömts fill jämte utvisning, får domstolen även meddela det beslut belräffande utvisningen, som förändringen av påföljd ger anledning lill.

Prop. 1979/80:96 10

41 8 När en domstol överväger om en ullänning bör utvisas enligt 40§, skall den ta hänsyn lill utlänningens levnads- och familjeförhållanden samt lill hur länge han har vislals i Sverige. En utlänning, som hade permanent uppehållstillslånd sedan minsl ett år när åtalet väcktes eller som då var bosatl i Sverige sedan minsl tre år eller, i fråga om medborgare i annat nordiskt land, sedan minsl tvä år, får utvisas endast om det föreligger synnerliga skäl. Den som har en flyktingförklaring eller den som annars uppenbart är all anse som flykting och har behov av fristad i Sverige får utvisas endast om han har begåtl sådana handlingar som anges i 78 §.

42 S En dom eller etl beslut om utvisning på grund av broll skall innehålla förbud för utlänningen att återvända lill Sverige under en viss lid eller utan tidsbegränsning. 1 domen eller beslutet skall utlänningen upplysas om vilken dag som föibudet upphör atl gälla och om den påföljd som överträdelse av förbudei kan medföra enligl 98 §.

Utvisning på grund av asocialitel

43 S En ufiänning får utvisas ur rikel,

1. om utlänningen yrkesmässigt bedriver olukt eller i övrigt underlåler att ärligen försörja sig, eller

2. om utlänningen är missbrukare av alkohol eller narkolika och befinns med anledning därav vara farlig för någon annans personliga säkerhet eller leva på ett grovt slörande sätl.

Beslut om utvisning enligt första stycket meddelas av länsrätten.

44 § När en förvallningsdomslol överväger om en utlänning bör utvisas enligt 43 §, skall den la hänsyn lill utlänningens levnads- och familjeförhållanden saml lill hur länge han har vislats i Sverige. En ullänning. som hade permanenl uppehållstillslånd sedan minsl etl år när uivisningsärendei anhängiggjordes vid länsrälten eller som då var bosatt i Sverige sedan minst tre år eller, i iråga om medborgare i annal nordiskt land, sedan minst två år, får utvisas endasi om det föreligger synnerliga skäl. Den som har en flyktingförklaring eller den som annars uppenbari är alt anse som flykting och har behov av fristad i Sverige får inle utvisas.

45 § 1 ärenden hos länsrällen om utvisning enligl 43 § skall hållas muntlig förhandling som avses i 9§ förvaltningsprocesslagen (1971: 291), om utlänningen begär det. Länsrätten skall i god tid innan den beslutar om utvisning underrätta utlänningen om hans rätt all begära munllig förhandling.

Vid munllig förhandling hos en förvaltningsdomstol i utvisningsärenden tillämpas bestämmelserna om allmänt ombud och förfarandet i 58 och 59 §§ samt 60 § försia stycket. I fråga om ersällning lill allmänt ombud och tolk tillämpas bestämmelserna i 61 § iredje slycket och 62 §. Domslolen får besluta att förhandlingen skall hållas inom stängda dörrar, även om detla inte följer av 16 § förvaltningsprocesslagen (1971:291).

46 § Beslul om utvisning enligt 43 § skall förenas med förbud för utlän
ningen all återvända lill Sverige. Därvid tillämpas bestämmelserna i 42 §.

Särskilda utvisningsgrunder

47 § En utlänning får utvisas ur riket, om del föreligger sådana omstän
digheter som anges i 30 § första och andra styckena.

Beslul om utvisning enligt försia slycket meddelas av regeringen. 1

Prop. 1979/80:96 11

sådana ärenden skall förhandling hållas. Yttrande skall inhämtas från slalens invandrarverk, om hinder inle möler på grund av all ärendei är synneriigen brådskande.

48 § När del behövs av hänsyn lill rikets säkerhel får regeringen utvisa
en utlänning eller föreskriva inskränkningar och villkor i fråga om utlän
ningens vistelseort, byle av boslad och anslällning saml anmälningsplikt.

1 ärenden om utvisning enligl första stycket skall förhandling hållas.

49 S Beslul om utvisning enligt 47 eller 48 S skall förenas med förbud för
utlänningen atl återvända till Sverige. Därvid lillämpas beslämmelserna i

42!?.

Särskilda tvångsåtgärder

Förvar och uppsikl m.m.

50 8 En utlänning får tas i förvar om del föreligger sannolika skäl för
avvisning eller för utvisning enligl 38, 43, 47 eller 48 § eller om det uppkom
mer fråga om verkställighet av en sådan ålgärd eller av utvisning på grund
av brotl. Förvar beslutas av den myndighet som handlägger avvisnings-
eller utvisningsärendet eller verkställighelsärendel. Beslut om förvar får
dock meddelas endasi om del med hänsyn lill utlänningens personliga
förhållanden eller övriga omständigheter skäligen kan befaras all han kom
mer all hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet här eller om
utlänningens idenlilel är oklar.

Om det bedöms tillräckligl, kan myndigheten under de fömtsättningar som anges i första stycket i slällel för atl ta utlänningen i förvar ålägga utlänningen atl på vissa lider anmäla sig hos polismyndigheten i orten eller föreskriva, alt utlänningen skall lämna ifrån sig pass eller därmed jämslälld legilimationshandling, eller föreskriva de andra villkor som behövs för atl hålla utlänningen under uppsikl. Om utlänningen inle följer sådana föreskrifter, kan han tas i förvar.

51 § När statens invandrarverk har beslutat om avvisning eller utvisning
av en ullänning eller har fallal beslul om verkställighet, får invandrarver
ket till dess besvär anförts eller beslutet har vunnit laga krafl meddela
beslul enligt 50 §.

Tilljälliga beslul av polismyndighet

52 § När del inle finns lid alt avvakta den handläggande myndighelens
beslul om särskilda tvångsåtgärder mol en ullänning eller slalens invand
rarverks beslul enligt 51 §, får en polismyndighet lillfälligt la utlänningen i
förvar eller slälla honom under uppsikl enligl 50 §.

Skall etl ärende om avvisning enligt 36 § överlämnas till regeringen, skall polismyndigheten la utlänningen i förvar. Även om de i 50 § angivna förulsältningarna inle föreligger, får polismyndigheten la en ullänning i förvar eller ställa honom under uppsikt när frågan om avvisning skall överlämnas till regeringen enligl 32 § andra stycket eller när del uppkommer fråga om all utvisa honom enligl 47 §.

Anmälan om alt en utlänning har lagits i förvar eller ställts under uppsikt enligt första eller andra stycket skall skyndsamt göras hos den myndighel som handlägger ärendei eller, i fall som anges i 51 §, hos statens invandrar-

Prop. 1979/80:96 12

verk. Denna myndighel skall därefler omedelbarl pröva om åtgärden skall bestå.

Kvarhållande iförvar m. m.

53 § En utlänning får inle utan synneriiga skäl hållas kvar i förvar längre
tid än två veckor eller, när beslut har meddelals om avvisning eller utvis
ning, två månader från del alt han togs i förvar.

Ett beslut alt hålla en utlänning kvar i förvar gäller för varje gång inte längre än två veckor från beslutels dag eller, i de fall då beslut har meddelals om avvisning eller utvisning, två månader från beslulels dag. Varje beslut om kvarhållande i förvar ulöver den tid som anges i försia slyckel skall föregås av förhandling.

Elt beslut all slälla en ullänning under uppsikl gäller för vatje gång högsl sex månader.

54 § Beslutas avvisning eller utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 § av en
utlänning, som hålls i förvar eller slår under uppsikl, skall den myndighet
som faltar beslutet pröva om utlänningen fortfarande skall hållas i förvar
eller slå under uppsikt. Detsamma skall gälla när regeringen eller slalens
invandrarverk fattar beslul i verkställighetsärenden.

Finns det inle längre skäl atl hålla utlänningen i förvar eller under uppsikl, skall åtgärden omedelbart upphävas.

Befogenheter för personal som medverkar vid utlänningskontroll

55 § Atl en polisman i vissa fall som avses i 50 och 52 §§ får omhänderta
en ullänning i avvaktan på beslul av polismyndighet följer av I § lagen
(1973: 558) om tillfälligt omhändertagande.

I den mån utlänningskontroll sker under medverkan av tullmyndighet eller med bilräde av särskilt förordnad passkontrollanl, skall tulltjänstemannen eller passkontrollanten ha motsvarande befogenhel att lillfälligl omhänderla en ullänning. Han är dock skyldig att så skyndsamt som möjligt anmäla åigärden till en polisman för prövning av om omhändertagandel skall bestå.

Förhandling i utlänningsärenden

56 § När förhandling skall hållas enligl en beslämmelse i denna lag lillämpas 57-62 §§. .Delsamma gäller när del annars finns anledning all hålla förhandling i etl ärende enligl denna lag hos regeringen, statens invandrarverk eller länsstyrelse.

57 § Förhandling skall hållas inför den myndighel som handlägger ärendet. Statens invandrarverk får dock besluta atl en länsrätt eller länsstyrelse skall hålla förhandling i ett ärende som verkel handlägger. I ärenden, som handläggs av regeringen, får det statsråd, som ansvarar för ärenden enligt denna lag eller den tjänsteman som statsrådet beslämmer, besluta om förhandling och utse myndighet som skall hålla förhandlingen.

Allmänt ombud

58 § När det behövs får den myndighel som håller förhandlingen uppdra
ål en polismyndighet eller åt en särskilt utsedd person alt vara allmänt
ombud vid förhandlingen.

Prop. 1979/80:96 13

Förfarandel vid förhandling

59 § Utlänningen och andra personer, som skall höras, skall kallas till förhandlingen. Om utlänningen hålls i förvar, skall den myndighet som håller förhandlingen besluta om hans inslällelse. Har kallelse till förhandlingen delgetts den som skall höras minsl fyra dagar före förhandlingen och uleblir den kallade utan all ha anmält laga förfall, får myndigheten besluta om hämlning. Hämtning av någon annan än utlänningen får dock ske endasi om det föreligger synnerliga skäl.

60 § Vid förhandlingen skall noga ulredas de omständigheter som kan inverka på ärendets avgörande. Utlänningen skall få tillfälle atl ange sin ståndpunkt och att uttala sig om de omständigheter som åberopas i ärendet.

Förhandlingen skall vara offentlig, om utlänningen begär det och myndighelen inle anser all omständigheterna föranleder något annal.

Ersättning

61 § För inslällelsen vid förhandlingen skall utlänningen få ersättning av
allmänna medel för resa och uppehälle, om del bedöms skäligl med hänsyn
lill hans ekonomiska förhållanden, den tid han har vislals i rikel samt
övriga omständigheter. Förskott får beviljas på ersällningen.

Andra personer som på kallelse har inställt sig vid förhandlingen har rätl till ersättning av allmänna medel för koslnad och tidsspillan med anledning av inställelsen. Förskott får beviljas på ersällning för resa och uppehälle.

Den som är allmänt ombud eller tolk har rätl att av allmänna medel få arvode saml ersättning för kostnader och tidsspillan, om inte uppdraget har fullgjorts i ijänslen.

62 § Frågan om ersättning eller förskott prövas av den myndighet som
håller förhandlingen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott
meddelas av regeringen.

Klagan över beslut m. m.

Klagan över beslut om avvisning eller utvisning m.m.

63 § En polismyndighets beslut om avvisning får överklagas av utlänningen. Delta sker genom att besvär anförs hos statens invandrarverk.

64 § En förvaltningsdomstols beslut i ell mål om utvisning får överklagas av utlänningen enligt bestämmelserna i förvallningsprocesslagen (1971:291). När etl mål om utvisning handläggs i kammarrällen, skall nämndemän ingå i rälten.

En dom eller ett beslul om utvisning på gmnd av brotl får överklagas enligl vad som gäller om klagan över allmän domstols dom eller beslul i brottmål.

65 § Statens invandrarverks beslut i fråga om avvisning eller utvisning
får överklagas av utlänningen. Delsamma gäller ell sådanl beslul om
uppehållstillstånd som anges i 14 § och invandrarverkels beslul att inte ge
flykfingförklaring eller all återkalla en sådan förklaring.

Klagan över invandrarverkels beslul som avses i första styckel förs hos regeringen genom besvär.

Prop. 1979/80:96 14

66 § En förvaltningsmyndighets beslul om ersättning enligl 61 § får
överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Klagan över beslut om förvar

67 § Beslul enligt 50, 51 eller 53 § om all en ullänning skall las i förvar
eller hållas kvar i förvar får överklagas av utlänningen utom då beslutet har
meddelals av regeringen.

Har beslutet fallals av en polismyndighet, överklagas del hos länsrällen. Har beslutel fallals av slalens invandrarverk eller av en länsstyrelse, överklagas del hos kammarrätten. Länsrällens eller kammarrällens beslul överklagas enligl beslämmelserna i förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Klagan får föras särskill och är inle inskränkt till viss tid.

Begränsning av rälten att överklaga beslut

68 8 Beslut av förvaltningsmyndigheter i ärenden enligl denna lag får
överklagas endasi i de fall som anges i 63, 65, 66. 67 och 90 §§.

Klagan får föras även över en förvaltningsmyndighets beslul att avvisa ombud eller bilräde och beslul i jävsfråga. Sådan klagan får föras särskilt.

Överlämnande av ärenden till regeringen

69 § Statens invandrarverk får överlämna elt ärende lill regeringens av
görande, om verkel anser all särskilda skäl motiverar det. Invandrarverket
skall då bifoga egel yttrande i -ärendet.

Nöjdförklaring

70 8 En utlänning som har tätt alt överklaga ett beslul om avvisning eller
elt beslut om utvisning enligl 38 eller 43 § kan förklara att han avslår från
alt överklaga beslutet (nöjdförklaring).

Nöjdförklaring avges inför länsstyrelse eller, i vittnes närvaro, inför polismyndighet eller styresmannen vid en kriminalvårdsanstall eller föreståndaren för ett häkte eller den som ijänslgör i stället för styresmannen eller föreståndaren. Nöjdförklaring som avser utvisning enligl 43 8 kan avges även inför länsräll eller kammarrätt. Nöjdförklaringen får dock avges inför en annan myndighet än den som har meddelat beslutet endast om den som lar emol förklaringen har lillgång till en utskrift av beslutet eller etl bevis om vad det innehåller.

En nöjdförklaring kan inte återtas. Har utlänningen överklagat beslutel innan nöjdförklaringen avges, skall hans talan anses återkallad genom nöjdförklaringen.

Första-tredje styckena lillämpas även belräffande allmän domslols dom eller beslul i den del som avser utvisning på grund av brotl. Nöjdförklaring beträffande domen eller beslutet får dessulom avges inför den domstol som har meddelat domen eller beslutel eller inför allmän underrätt.

Upphävande av beslut m. m.

Beslul om utvisning på grund av brott eller asocialitet 71 8 Finner regeringen att ett beslut om utvisning enligl 40 eller 43 § inte kan verkställas eller finns del annars skäl för all beslutet inte längre skall gälla vare sig det har verkställts eller inte, får regeringen upphäva beslutel

Prop. 1979/80:96 15

hell eller delvis eller också medge all utlänningen får uppehålla sig här i rikel trols beslutel.

Har frågan om verkställighet av ett beslut om utvisning enligl 40 eller 43 8 överiämnats lill statens invandrarverk och finner invandrarverket att beslutet inte bör verkställas, skall verket med egel yttrande överlämna ärendei till regeringen.

Beslut om avvisning eller om utvisning i övrigt

72 8 Har frågan om verkställighet av ett beslut om avvisning enligl 28 eller 29 § eller utvisning enligt 38 8 överiämnats lill statens invandrarverk enligt 85, 86 eller 89 § och finner invandrarverket atl beslutel inte bör verkställas, får verkel upphäva beslutet eller beslula ansiånd med verkställigheten. Frågor om upphävande av beslul som anges i denna paragraf eller ansiånd med verkslällighelen av elt sådant beslut kan prövas av regeringen endast då invandrarverket med stöd av 69 § har överiämnal verkställighelsärendel till regeringen eller då verkels beslul har överklagats enligl 90 8.

73 § När regeringen har beslutat om avvisning enligl 30 8 eller utvisning enligt 47 eller 48 8 men del möter hinder enligl 77-80 88 mol alt verkställa beslutet eller beslutet av annan särskild anledning inte bör verkställas, skall regeringen förordna att verkställighet tills vidare inte får ske. Avvis-nings- eller utvisningsbeslulet samt förordnandet alt verkställighet tills vidare inle får ske skall omprövas när del finns skäl till detta.

Föreskrifter för utlänningen

74 8 När regeringen upphäver elt beslul enligt 71 eller 72 8 eller medger
en utlänning rätt att uppehålla sig här i rikel trots etl ulvisningsbeslul, får
regeringen samtidigt meddela sådana föreskrifier om inskränkningar och
villkor för utlänningens vistelse här i riket som anges i 48 8 första slyckel.

När verkställighet inte skall ske i fall som avses i 73 8, får regeringen meddela sådana föreskrifter som anges i försia slycket. Detsamma gäller när etl beslul om avvisning eller utvisning i andra fall inte kan verkställas och del beträftande utlänningen föreligger sådana omständigheter som anges i 30 § första och andra slyckena. 1 ärenden enligl detla stycke skall förhandling hållas.

Behörighet att meddela interimistiskt beslut

75 8 När fråga uppkommer om upphävande av ell ulvisningsbeslul enligt
71 8 eller annan ålgärd som avses i 71 eller 73 8, får det statsråd som
ansvarar för ärenden enligl denna lag beslula atl verkställighet inle skall
ske innan regeringen har avgjort ärendei. Ett sådant beslul får även fattas
av statens invandrarverk. Verkel skall då genast underrätta regeringen och
anmäla ärendet, om det ännu inle har kommit under regeringens prövning.

Även i andra fall när ärenden enligt denna lag skallprövas av regeringen får det statsråd som avses i försia stycket beslula alt etl avlägsnandebeslut inle får verkställas innan regeringen har avgjort ell sådanl ärende.

Tillstånd till kort besök i riket

76 8 Statens invandrarverk får ge en utlänning tillstånd atl göra elt korl
besök i riket för synnerligen vikliga angelägenheler även om han har
utvisats med återreseförbud.

Prop. 1979/80:96 16

Verkställighet av avvisning eller utvisning

Politiskt verkställighetshinder m.m.

77 8 När avvisning eller utvisning skall verkställas får en utlänning inle sändas till ell land, där utlänningen riskerar politisk förföljelse. Inle heller får utlänningen sändas till ett land där han inle är skyddad mol att sändas vidare lill etl land där han riskerar sådan förföljelse.

78 8 Bestämmelserna i 77 8 hindrar inte atl en ullänning sänds till etl sådanl land som anges där, om utlänningen inte kan sändas till något annal land och om han genom etl synneriigen grovt broll har visal atl del skulle innebära en allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet atl låta honom slanna kvar här i rikel och om den förföljelse som hotar honom i det landel inle innebär fara för hans liv och inte heller i övrigt är av särskill svår beskaffenhel.

Om en utlänning i eller utom rikel har bedrivii verksamhel som har inneburil fara för rikets säkerhel och del finns anledning att anla all han skulle fortsätta sådan verksamhet här, får han sändas till elt sådanl land som anges i 77 8, om han inte kan sändas till någol annal land.

79 8 Vid verkställighet av avvisning eller utvisning får en krigsvägrare
inle sändas lill ell land där han riskerar alt sändas lill en krigsskådeplats.
Inle heller får han sändas lill ett land där han inte är skyddad mot att
sändas vidare till ett land, där han löper denna risk.

Om utlänningen inle kan sändas lill någol annat land och det föreligger särskilda skäl för verkställighet, får han dock sändas lill elt sådant land som anges i försia styckel.

80 8 En ullänning, som avses i 6 8 och som anför synnerliga skäl för all
han inle skall sändas till sitl hemland, får inle vid verkställighet sändas dil
eller lill elt land där han riskerar all bli sänd till sill hemland.

Land till vilket avvisning eller utvisning skall ske m.m.

81 § En ullänning som avvisas skall sändas till det land från vilkel han
har kommil hil lill riket. En utlänning som utvisas skall sändas till sitl
hemland. Kan hemlandet inte fastställas, skall han sändas lill det land från
vilket han kom hil.

Om beslutet inte kan verkställas på del sätt som anges i första slyckel eller om det annars finns särskilda skäl mot della, får utlänningen sändas till del land som bedöms lämpligasl.

Försia och andra slyckena hindrar inle all en ufiänning, som har kommil hit från någol av de andra nordiska länderna, sänds lill någol av dem i enlighel med en överenskommelse som regeringen har ingått med dessa länder.

82 8 Avvisas en utlänning, som har kommit hit till riket med fartyg eller
luftfartyg, får han föras tillbaka till fartyget eller luftfartyget, om detla skall
avgå lill utlandet omedelbart eller inom den närmaste tiden. Han får också
sättas ombord på annat fartyg eller luftfartyg med samma innehavare.
Vägrar fartygets eller luftfartygets befälhavare att ta emot utlänningen, får
länsslyrelsen förelägga honom lämpligl vile.

Försia slycket gäller även verkställighet av utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 §, om utlänningen har underlåtit alt vid inresan visa upp silt pass

Prop. 1979/80:96 17

för polismyndigheten och utvisningsbeslulet har meddelals inom sex månader efter inresan.

Första och andra styckena gäller inte om fartyget eller luftfartyget skall avgå lill eU land dil utlänningen enligl 77-80 88 inle får sändas.

Tidpunkten för verkställighet. Beslutande myndighel

83 8 Ett beslul om avvisning, som har meddelats av en polismyndighet
vid utlänningens ankomst hit till rikel eller inom en vecka därefter, skall
verkställas ulan hinder av att beslutet har överklagats. Detsamma gäller
avvisningsbeslut som har meddelals när en ullänning. vars rält alt resa in i
Sverige inle har prövals vid ankomsten, första gången har uppsökt eller
anträffats av en polismyndighet eller inom en vecka därefter. Vad som nu
har sagts gäller dock inle avvisningsbeslul som skall anmälas lill statens
invandrarverk enligl 37 8. Etl sådant beslut får, om inte utlänningen har
avgett nöjdförklaring, verkställas försl när invandrarverket har förklarat
all verket inte övertar ärendet.

En dom eller ett beslut om utvisning får verkställas fastän domen eller beslutet inle har vunnit laga kraft, om utlänningen har avgett nöjdförklaring.

84 § Beslul om avvisning eller utvisning skall verkställas så snarl det kan ske. Verkställigheten av avvisning saml utvisning enligl 38 8 ankommer på polismyndighet. Verkställigheten av utvisning i övrigl ankommer på länsstyrelse. 1 fråga om avvisning enligl 30 8 eller utvisning enligl 47 eller 48 8 får regeringen förordna att verkställigheten skall ske genom annan myndighels försorg.

85 8 Om en ullänning, när verkställighet skall ske av avvisning enligt 28 eller 29 8 eller av utvisning enligt 38, 40 eller 43 8, påslår alt han i det land, lill vilket han skulle komma alt sändas, löper risk att

1. bli ulsall för politisk förföljelse eller

2. bli sänd till en krigsskådeplats eller straffad för att han har övergett en
krigsskådeplats eller annars har vägrat att fullgöra krigstjänslgöring,

skall ärendet överlämnas lill statens invandrarverk som så snart som möjligt skall beslula i ärendet, Detsamrna skall gälla, om utlänningen påstår all han i det landet inle är skyddad mol all sändas lill ell land där han löper denna risk.

Ärendet skall inte överlämnas till invandrarverket, om utlänningens påslående är uppenbari oriktigt eller om del har prövals i ärendei om avvisning eller i samband med ulvisningsbeslul enligt 38 8.

86 8 Vad som sägs i 85 § om överlämnande av ärende gäller även, när
utlänningen förklarar all han inle vill återvända till hemlandel på grund av
de politiska förhållandena där.

Ärendei skall inle överlämnas, om de skäl som utlänningen åberopar för atl inte vilja återvända lill hemlandel kan lämnas utan avseende, eller, när utlänningen skall sändas till etl annal land än hemlandet, om del är uppenbart atl han inle löper risk all sändas vidare till hemlandet eller om utlänningens invändningar mol verkställigheten redan har prövals i ärendet om avvisning eller i samband med ulvisningsbeslul enligl 38 8.

87 8 Ärenden om verkställighet av avvisning enligt 30 8 eller av utvisning
enligl 47 eller 48 8 skall hänskjutas lill statens invandrarverk, om del

2 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 96

Prop. 1979/80:96 18

föreligger sådana omständigheter som enligt 85 eller 86 8 föranleder all ärenden som avses där överlämnas lill slalens invandrarverk. Invandrarverket skall med eget yttrande överlämna ärendei till regeringen. 1 ärendei hos regeringen skall förhandling hållas.

88 8 Om statens invandrarverk anser att ett avvisnings- eller ulvisningsbeslul skall verkställas med slöd av 78 8, skall frågan överlämnas lill regeringen.

89 8 Om det i etl annal fall än som avses i 85—87 88 uppstår hinder eller svårighel alt verkslälla ell beslul om avvisning eller utvisning eller om del är Iveksamt om eller hur beslutet skall verkställas, skall ärendei överlämnas lill statens invandrarverk.

90 8 Statens invandrarverks beslul i en verkställighetsfråga, vilken har överlämnats lill verkel enligl 85 eller 86 8, får överklagas av ufiänningen. Klagan förs hos regeringen genom besvär.

Anvisningar om verkslällighelen m. m.

91 8 När statens invandrarverk eller regeringen har fattat beslut om
avvisning eller utvisning får invandrarverket respektive regeringen lämna
de närmare anvisningar som behövs för verkställigheten. Sådana anvis
ningar skall invandrarverket även annars lämna, när en verkslällande
myndighel begär del.

Atl ell beslul om avvisning eller utvisning, som inte kan verkställas, i vissa fall kan upphävas eller ändras följer av 71 och 72 88.

Frivillig verkstäUighet samt preskription

92 8 Ett beslul om avvisning eller utvisning skall anses verkställt, när
utlänningen har lämnat riket sedan beslutet har vunnil laga krafl och han
har fått del av beslutel. Detsamma gäller, om beslutet inte hade vunnit laga
krafl när utlänningen lämnade rikel men vinner laga krafl medan han
uppehåller sig utom riket.

Etl beslul om avvisning enligl 28 eller 29 8 eller utvisning enligl 38 eller 43 8 förfaller, om det inte har verkställts inom två år från del att beslutet vann laga kraft.

Om en ullänning inte har kunnat anträffas för verkställighet av elt sådant beslut som avses i andra slyckel inom den lid som anges där och det därefler uppkommer fråga humvida beslutet kan verkställas, skall vid den prövningen antas att verkställighet har sketl enligt försia styckel inom Ivåårsliden, om annal inte visas.

Ny verkställighet m.m.

93 8 Om en utlänning, som har utvisats med förbud för honom att under en viss tid återvända till Sverige, ålervänder ulan att vara berättigad till detla, skall utvisningsbeslutet verkställas på nytt.

94 § Om en utlänning, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, inte får uppehålla sig uianför en viss ort eller kommun eller ell vissl polisdistrikt men anlräffas på annan plats inom rikel, skall han genom polismyndighetens försorg föras lill en plals där han får vistas.

Prop. 1979/80:96 19

Ansvar m. m.

95 8 Till böler döms

1. en ullänning som uppehåller sig i Sverige ulan föreskrivel tillstånd och underiäter atl ansöka om ett sädant tillstånd, eiler

2. en ullänning som har anslällning eller bedriver verksamhel, som kräver arbetstillstånd, utan all han har ell sådant tillstånd.

Den som har en ullänning i sin tjänst, fastän utlänningen inle har föreskrivet arbels- eller anslällningstillstånd, döms lill böler eller, när omständigheterna är försvårande, lill fängelse i högst etl år.

96 8 Till böler eller, när omständigheterna är försvårande, lill fängelse
högst sex månader döms

1. den som inte gör en sådan anmälan som föreskrivs i en författning som har utfärdats med stöd av denna lag,

2. den som i en sådan anmälan eller i ell ansökningsärende enligl denna lag eller enligl en författning, som har utfärdats med stöd av denna lag, mol bältre velande lämnar oriklig uppgifl eller medvetet underlåler att tala om någol förhållande av betydelse,

3. den som hjälper en utlänning all komma in i Sverige i slrid mot föreskrifier i denna lag eller i en författning som har utfärdals med slöd av lagen,

4. en utlänning som, i annat hänseende än beträffande skyldighet att ha pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd, överträder bestämmelserna i denna lag eller vad som har föreskrivils med slöd av lagen, eller

5. en utlänning som försöker hindra verkställighet av beslul om hans avvisning eller utvisning.

Till fängelse i högst ett år eller, när omsländighelerna är mildrande, lill böler döms, utan hinder av försia slyckel,

1. den som hjälper en sådan ullänning som avses i 30 8 försia och andra
slyckena all komma in i Sverige, eller

2. en utlänning som försöker hindra verkställighet av beslut om avvis
ning enligt 30 8 eller utvisning enligt 47 eller 48 8.

För försök lill brotl som avses i första styckel 3 eller andra slycket I döms till ansvar enligl 23 kap. brottsbalken.

97 8 Till fängelse i högsl elt år eller, när omsländighelerna är mildrande,
till böter döms

1. en ullänning som överträder föreskrifter som har meddelals med slöd
av denna lag och som innehåller förbud för utlänningen att uppehålla sig
utanför en viss ort eller kommun eller elt visst polisdistrikt, eller

2. en ullänning som överträder en sådan föreskrifi som har meddelals
enligt 74 8 andra slyckel.

98 § Till fängelse i högsl ell år eller, om brottet är ringa, till böler döms
en utlänning som uppehåller sig i Sverige, faslän han enligt ell verkställt
beslul om utvisning enligl 40, 43, 47 eller 48 8 inte har haft räll all åter
vända hil. Detta gäller dock inle utlänningar som har flytt hil för alt undgå
politisk förföljelse.

I ringa fall skall åtal för brotl enligl denna paragraf inle väckas annal än om del är påkallal från allmän synpunkt.

Prop. 1979/80:96 20

99 8 Avvisas eller utvisas en ullänning, är han skyldig alt belala koslnaden för resan tiil den ort, dil han sänds genom myndighels försorg. Detsamma gäller när en utlänning enligt 94 8 genom polismyndighets försorg förs lill en plals, där han får vislas.

Om en ullänning enligt 82 8 förs tillbaka till det fartyg eller luftfartyg med vilkel han har kommil till Sverige eller sälls ombord på elt annat fartyg eller luftfartyg med samma innehavare, är innehavaren skyldig att utan ersättning av staten föra utlänningen ul ur Sverige.

Om en ullänning, som är anställd ombord på elt fartyg eller ell luftfartyg eller som ulan tillåtelse har följl med detta, lämnar fartyget eller luftfartyget under dess uppehåll i Sverige, och olovligen reser in i Sverige, är fartygets eller luftfartygets innehavare skyldig atl svara för de koslnader som uppslår för det allmänna för utlänningens uppehälle i Sverige under de närmasle tre månaderna och för hans utresa ur Sverige.

1 fråga om etl fartyg med utländsk innehavare är befälhavaren och den som har anlitats för inklarering av fartyget skyldiga alt på innehavarens vägnar svara för koslnader enligl Iredje styckel, om del inle är uppenbart oskäligt.

Särskilda bestämmelser

100 8 Med polismyndighet avses i denna lag även länspolischefen.

101 8 Beträffande diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän som är anslällda av främmande makler i Sverige samt deras familjer och betjäning liksom främmande makters kurirer lillämpas denna lag endast i den ulsträckning som regeringen förordnar om delta.

I fråga om andra utlänningar, vilka är berälligade lill förmåner enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, iakttas de inskränkningar som följer av 2-5 88 i den lagen.

102 8 Beslämmelserna i 15 8 förvallningslagen (1971:290) lillämpas i
ärenden om visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd, arbetstillstånd och
återkallelse av permanent uppehållstillstånd endast när utlänningen är
bosall eller annars vistas i Sverige.

Bestämmelserna i 17 8 förvaltningslagen lillämpas inle beträffande beslul om visering och arbetslillslånd och inte heller belräffande beslul om tidsbegränsat uppehållstillstånd i andra fall än som avses i 14 8.

103 8 Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har
befunnit sig i. får regeringen ulfärda särskilda föreskrifier om utlänningars
inresa och uppehåll i rikel, utresa ur rikel, rätt aU ha anställning eller
offentligt förtroendeuppdrag här, avlägsnande från riket samt om omhän
dertagande av utlänningar i anstalt eller föriäggning.

Har regeringen i andra fall än då Sverige är i krig utfärdal föreskrifter om verkställighet av avvisning eller utvisning, vilka avviker från vad som föreskrivs i 77 och 78 88, eller föreskrifter om omhänderlagande av utlänningar i anslall eller förläggning, skall föreskrifterna, om rikel inte kommer i krig, underställas riksdagens prövning inom en månad efter utfärdandet. Annars föriorar de sin verkan. Om föreskrifierna inte godkänns av riksdagen inom två månader från det att de underställdes, upphör de att gälla.

Prop. 1979/80:96 21

104 8 Regeringen utfärdar föreskrifter om hemsändande av utlänningar, som har lagils om hand enligl bamavårdslagen (1960:97), lagen (1966: 293) om beredande av sluien psykialrisk vård i vissa fall eller 35 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskl utvecklingsstörda och som inle är flyktingar.

Efter avtal med annal land om behandling av fripassagerare får regeringen föreskriva avvikelser från bestämmelserna i denna lag saml ulfärda de föreskrifter i övrigl som behövs för tillämpning av avlalel.

Om utlämning för broll och om överförande till annal land för verkställighet av en här i rikel ådömd frihelsberövande påföljd saml om utlämning lill annat nordiskt land för verkställighet av beslut om vård eller behandling finns särskilda bestämmelser.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980, då utlänningslagen (1954: 193) upphör atl gälla.

Om ett ärende har anhängiggjorts hos polismyndighet, statens invandrarverk eller regeringen innan denna lag har trätt i krafl, lillämpas fortfarande äldre bestämmelser. Nya lagens bestämmelser om flyklingförklaring lillämpas dock även i sådana ärenden.

Förekommer i lag eller annan författning ullrycken förpassning eller förvisning, skall därmed avses utvisning enligl 38 respektive 40 8 i denna lag.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning lill föreskrifi, som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall i slällel den nya bestämmelsen tillämpas.

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs atl 24 kap. 21 8 rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Dömes den misslänkle för brottet och är han häktad, pröve rätlen enligt de i detla kapitel angivna grunderna, huruvida han skall i häkte avbida, all domen vinner laga kraft; är den misstänkte å fri fot, må rälten förordna, all han skall häktas.

Vid tillämpning av försia styckel skall bestämmelserna 1 detta kapitel om häktning av den, som skäligen kan befaras undandraga sig straff, gälla även i fråga om den som skäligen kan befaras undandraga sig utvisning. Förordnandel om häktning gäller dock ej under tid då den dömde avtjänar frihetsberövande påföljd som har ådömts honom i målel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

Talan får föras mol läkares beslul enligt denna lag, om läkaren

inlagil någon på sjukhus eller enligt 9 8 andra slycket beslutat att patient alltjämt skall vara intagen på sjukhus,

lämnal begäran om tillstånd atl vistas på egen hand utom sjukhusområdel helt eller delvis utan bifall eller ålerkallal sådant tillstånd,

avslagil ansökan om utskrivning eller om uiskrivning på försök,

i samband med utskiivning på försök ålagl patienl alt iakttaga särskilda föreskrifter eller ställt honom under lillsyn eller

återintagit patient under utskrivning på försök.

Talan får föras mot läkares beslut enligt denna lag. om läkaren

inlagil någon på sjukhus eller enligl 9 8 andra slycket beslutat att patient alltjämt skall vara intagen på sjukhus,

lämnat begäran om tillstånd atl vislas på egen hand utom sjukhusområdet hell eller delvis ulan bifall eller ålerkallal sådanl lillslånd.

avslagil ansökan om uiskrivning / annat fall än som avses i 18 a § eller om uiskrivning på försök,

i samband med uiskrivning på försök ålagl patient atl iakttaga särskilda föreskrifter eller ställt honom under tillsyn eller

återintagit palienl under utskrivning på försök.

Talan får föras mot utskrivningsnämnds beslut, om nämnden

ogillal besvär över beslul om inlagning eller beslut enligt 9 8 andra slycket,

avslagit ansökan om uiskrivning eller om uiskrivning på försök eller ogillat besvär över läkares beslut om avslag på sådan ansökan eller

i samband med utskrivning på försök ålagt patienl atl iakllaga särskilda föreskrifier eller slälll honom under lillsyn eller lämnal besvär över läkares beslut i sådana frågor helt eller delvis ulan bifall.

Talan får föras mot utskrivningsnämnds beslut, om nämnden

ogillat besvär över beslul om inlagning eller beslul enligt 9 8 andra styckel,

avslagil ansökan om uiskrivning / annat fall än som avses i 18 a § eller om utskrivning på försök eller ogillat besvär över läkares beslut om avslag på sådan ansökan eller

i samband med uiskrivning på försök ålagl palienl all iakllaga särskilda föreskrifter eller ställt honom under lillsyn eller lämnal besvär över läkares beslul i sådana frågor helt eller delvis ulan bifall.

I övrigl får lalan mol utskrivningsnämnds beslul enligl denna lag föras endasi i fall som avses i 26 8. Talan föres hos psykiairiska nämnden genom besvär.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1980. Senaste lydelse 1971:638.

4 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs alt 41 8 rällshjälpslagen (1972:429)' skall ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1979/80:96

Nuvarande lydelse

2. hos beslulsnämnd eller psykia
triska nämnden angående inskriv
ning i eller utskrivning från vård
hem eller specialsjukhus enligl la
gen (1967:940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklings
störda eller placering av särskol
elev enligt 28 8 samma lag,

3. hos förvaltningsdomstol angående tvångsinlagning i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare enligt 18 eller 55 8 lagen (1954: 579) om nykterhetsvård eller kvarhållande enligl 45 8 samma lag,

4. angående omhänderlagande för samhällsvård enligt 29 8 barnavårdslagen (1960:97) eller ulredning enligt 30 8 samma lag eller angående sådan samhällsvårds slutliga upphörande enligt 42 8 samma lag,

5. hos förvaltningsdomstol angående intagning i eller utskrivning från ungdomsvårdsskola enligl barnavårdslagen (1960:97),

6. angående förpassning eller utvisning enligl utlänningslagen (1954:193) samt vid ulredning hos polismyndighet när fråga har uppkommit om förpassning eller utvisning,

7. angående avvisning enligt utlänningslagen, dock ej hos polismyndighet, såvida icke anledning föreligger atl underställa ärendei den centrala utlänningsmyndigheten eller utlänningen enligt 35 § samma lag hållils i förvar längre än en vecka,

8. angående verkställighet enligt
utlänningslagen, om anledning före
ligger alt underställa ärendet den
centrala utlänningsmyndigheten
med stöd av 58 § andra stycket sam
ma lag eller hänskjula ärendei dit
med stöd av 58 § tredje stycket sam
ma lag eller om utlänningen enligt
35 § samma lag hållits i förvar
längre än en vecka,

9. angående föreskrifter som
meddelals enligl 10§, 34§ eller 51 §
femte styckel utlänningslagen.

Föreslagen lydelse

2. hos beslutsnämnd eller psykia
triska nämnden angående inskriv
ning i eller utskrivning från vård
hem eller specialsjukhus enligl la
gen (1967:940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklings
störda eller placering av särskol
elev enligt 28 8 samma lag,

3. hos förvaltningsdomstol angående tvångsintagning i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare enligl 18 eller 55 8 lagen (1954: 579) om nyklerhetsvård eller kvarhållande enligl 45 8 samma lag.

4. angående omhändertagande för samhällsvård enligt 29 8 barnavårdslagen (1960:97) eller utredning enligl 30 8 samma lag eller angående sådan samhällsvårds slulliga upphörande enligl 42 8 samma lag,

5. hos förvaltningsdomstol angående intagning i eller utskrivning från ungdomsvårdsskola enligt barnavårdslagen (1960:97),

6. angående utvisning enligl 38, 43, 47 eller 48 § utlänningslagen (1980:000) samt vid ulredning hos polismyndighet när fråga har uppkommit om utvisning enligt angivna lagrum.

1. angående avvisning enligt utlänningslagen, dock ej hos polismyndighet, såvida icke anledning föreligger all överlämna ärendet tid statens invandrarverk eller utlänningen enligt 50 eller 52 § samma lag hållils i förvar längre än en vecka,

8. angående verkställighet enligt
utlänningslagen, om anledning före
ligger atl överlämna ärendet IiU sta
tens Invandrarverk med slöd av 85
eller 86 § samma lag eller hänskjula
ärendei dil med slöd av 87 § samma
lag eller om utlänningen enligt 50
eller 52 § samma lag hållits i förvar
längre än en vecka,

9. angående föreskrifier som
meddelals enligl 13§,48§ eller 74 §
andra stycket utlänningslagen.

10. angående hemsändande av
ullänning med stöd av 71 § första
styckel utlänningslagen,

11. angående förverkande av vill
koriigl medgiven frihel enligl 26
kap. brottsbalken,

12. angående ålerinlagning i an-
stall enhgt 30 kap. brottsbalken,

13. angående verkställighet ul
omlands av frihetsberövande på
följd enligl lagen (1963: 193) om
samarbete med Danmark, Finland,
Island och Norge angående verk
ställighet av straff m. m. eller lagen
(1972:260) om internalionellt sam
arbete rörande verkställighet av
brotlmålsdom,

14. angående utlämning enligl lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslul om vård eller behandling,

15. angående kastrering enligt lagen (1944: 133) om kastrering, om giltigt samiycke lill åtgärden ej lämnals,

16. hos regeringen enligt 1 8 andra slyckel lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall.

10. angående hemsändande av
utlänning med stöd av 104 § första
slycket utlänningslagen,

11. angående förverkande av vill
korligl medgiven frihet enligt 26
kap. brottsbalken,

12. angående ålerintagning i an
stalt enligl 30 kap. brottsbalken,

13. angående verkställighet ut
omlands av frihetsberövande på
följd enligt lagen (1963:193) om
samarbete med Danmark, Finland,
Island och Norge angående verk
ställighet av slraff m. m. eller lagen
(1972:260) om internalionellt sam
arbete rörande verkställighet av
brottmålsdom,

14. angående utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslul om vård eller behandling,

15. angående kastrering enligt lagen (1944: 133) om kastrering, om giltigt samtycke till åigärden ej lämnals,

16. hos regeringen enligt 1 8 andra slyckel lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfle i vissa fall.

Prop. 1979/80:96 26

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-01-29

Närvarande: statsrådet Mundebo, ordförande, och statsråden Wikström. Friggebo. Dahlgren, Krönmark, Holm, Andersson, Petri

Föredragande: statsrådet Andersson

Lagrådsremiss med förslag till ny utlänningslag, in. m.

I Inledning

Den svenska utlänningslagstiftningen har särskilt under de senaste åren varit föremål för en omfattande översyn. En rad reformer har också genomförts under detta skede. Även i andra nordiska länder bedrivs etl molsvarande reformarbete. Mellan de nordiska länderna har samråd ägl rum under reformarbetet.

Utlänninpslagkommittén', som tillsattes i maj 1976. avlämnade i seplember 1979 silt andra belänkande (SOU 1979:64) Ny utlänningslag. Till protokollet i detla ärende bör fogas kommitténs sammanfattning av belänkandet som bilaga 1 och del förslag lill ny utlänningslag som lades fram i belänkandet som bilaga 2. Nu gällande lagsliflning fogas som bilaga 3. Beträffande ulredningens närmare överväganden hänvisas till betänkandel.

Efter remiss har yttranden över betänkandel avgelts av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÄ), Svea hovrätt, hovrälten för Västra Sverige, kammarrätten i Stockholm, domslolsverket, rikspolisstyrelsen (RPS), kriminalvårdsstyrelsen, överbefälhavaren (ÖB), civilförsvarsstyrelsen, socialslyrelsen. slatskonlorel. riksrevisionsverket (RRV). skokSverslyrelsen (SÖ), universilets- och högskoleämbetet (UHÄ), arbelsmarknadsstyrelsen (AMS), slalens invandrarverk (SIV), länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Malmöhus, Göieborgs och Bohus samt Norrbottens län, länsslyrelsernas organisalionsnämnd, prostilutionsutredningen (S 1977:01), gäslsluderandeutredningen (U 1978:03), Svenska kommunför-

' Ledamöter; Kammarrättspresidenten. numera stalsrådel Carl Axel Peiri, ordförande, förbundsjurislen Kerstin Gustafsson, riksdagsledamoten Olle Göransson, ombudsmannen Ragne Beiming och Monica Werenfels-Rötlorp. numera sakkunnig i arbetsmarknadsdepartementet. Sakkunniga: byråchefen Esbjörn Esbjörnson. numera expeditionschefen Stina Wahlström, hovrättsassessorn Gerhard Wikrén och f.d, generaldirektören Kjell Öberg.

Prop. 1979/80: 96 27

bundet. Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänsiemännens cenlralorganisalion (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges polischefer. Svenska Röda Korset, Svenska flyklingrådel, Chile-kommittén, Svenska sektionen av Amnesty Inlernalional, Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer (RIB), Kroatiska riksförbundel. Spanska riksförbundet och Riksförbundet internalionella föreningar för invandrarkvinnor.

Yttranden har överlämnats av RÄ från överåklagarna i Stockholms, Göieborgs och Malmö åklagardistrikt samt från cheferna för länsåklagar-myndighelerna i Malmöhus, Värmlands och Norrbotlens län, av länsslyrelsen i Slockholms län från polisstyrelsen i Slockholms polisdistrikt, av länsstyrelsen i Malmöhus län från polisstyrelserna i Helsingborgs, Lunds, Malmö och Trelleborgs polisdistrikt, av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län från polisslyrelsen i Göieborgs polisdistrikt, av länsslyrelsen i Östergötlands län från polisstyrelserna i Norrköpings, Linköpings, Motala och Mjölby polisdistrikt, av länsslyrelsen i Uppsala län från polisslyrelsen i Uppsala polisdistrikt samt av LO från Hotell- och Reslauranganställdas förbund och Svenska sjöfolksförbundet.

Yttranden över betänkandel har dessulom avgelts av Slockholms socialförvallning, Malmö kommunslyrelse, Sveriges förenade studentkårer, Riksförbundel för sexuellt likaberättigande och docenten i internalionell rält vid Lunds universitet Göran Melander.

En sammanställning av yttrandena bör bifogas protokollet som bdaga 4.

De invandrarorganisationer som hade beretts lillfälle all yllra sig över belänkandet men som inle har avgetl någol yttrande har fått lillfälle alt ange sina synpunkler vid ell särskilt sammanlräde i arbetsmarknadsdepartementet.

2 Allmän motivering

2.1 Inledning

Nu gällande utlänningslag (1954: 193) har varit i tillämpning i något mer än ell kvartssekel. Lagen lar sin ulgångspunkt i all endast det egna landets medborgare har en ovillkorlig rätl all vistas och verka där. Genom ullänningslagsliflningen ges emellertid utlänningarna rättsliga garanlier mol en godtycklig behandling och tillförsäkras en så tryggad slällning som möjligt både vid prövningen av deras räll atl slanna här och under vistelsen i Sverige.

Även om utgångspunkten för och syftet med vår utlänningslagstiftning alltjämt bör vara desamma, måsle lagstiftningens innehåll fortlöpande anpassas till ändrade förhållanden i vårl land och i omvärlden. Inte minst den förändrade synen på invandrarnas roll i samhällel och strävandena atl

Prop. 1979/80:96 28

tillförsäkra invandrarna en med svenska medborgare jämställd ställning måsle få sätta sin prägel också på ullänningslagsliflningen.

En omfattande översyn och reformering av utlänningslagstiftningen har mot denna bakgrund ägt rum särskilt under de senaste fem åren. Med verkan fr.o.m, den 1 januari 1976 (prop, 1975/76:18, SFS 1975:1358) förstärktes skyddet för krigsvägrare och för sådana utlänningar som inle är politiska flyktingar men som ändå har tungt vägande invändningar av politisk art mol all återvända till hemlandet. Full besvärsräll infördes i fråga om avvisnings-, förpassnings- och vissa verkställighelsbeslut. Vidare infördes bestämmelser om preskription av avvisnings-, förpassnings- och utvisningsbeslut. Förutsättningarna för atl få la utlänningar i förvar skärptes. En viktig nyhet var all bosältningslillståndel. som erhölls efler två års vistelse här i landet, ersattes med etl permanent uppehållstillstånd som utlänningen kan fä efter ell års vislelse i vårl land. Del permanenta uppehållstillståndet ger bl.a. elt slarkare skydd mol avlägsnande än ell tidsbegränsat uppehållstillstånd.

Efter en framslällning från SIV genomfördes år 1977 vissa ändringar i bl.a. avvisningsbeslämmelserna. Jag får i denna del hänvisa lill prop. 1976/77: 132 och SFS 1977:483.

Åtskilliga frågor återstod emellertid att lösa. Utlänningslagkommittén (A 1975:04), som tillkallades våren 1976, fick i uppdrag atl fortsätta reformarbelet. 1 sitt försia belänkande (SOU 1977:28) Kortare väntelider i ullänningsärenden föreslog kommittén olika åtgärder som syftade lill en skyndsammare prövning av frågor om utlänningars rätt alt bosätta sig i vårl land. Förslagen vann allmänl gillande av remissinstanserna och ändrade lagregler pä grundval av utredningsbetänkandet genomfördes med verkan fr.o.m.den Ijuli 1978 (prop. 1977/78: 90 och SFS 1978:361).

Under del forlsalla utredningsarbetet har utlänningslagkommitlén ägnal särskild uppmärksamhet ål skyddel för flyktingar och vissa andra skyddsbehövande grupper. Kommittén har i sitt arbete nära följl den utveckling och förslärkning av det internalionella skyddet för flyktingar som på senare år har skell inom ramen för den verksamhet som bedrivs av Förenta Nationernas flyktingkommissariat (UNHCR). Andra viktiga frågor som kommittén har hafl alt behandla rör förutsättningarna och formerna för en utlännings avlägsnande frän värt land, t. ex. pä grund av broll eller asocialitet saml frågan om s. k. återbrylning. dvs. upphävande eller mildrande av lagakraftvunna avlägsnandebeslut.

Resultatet av utlänningslagkommitténs senasl nämnda arbele föreligger nu i betänkandet (SOU 1979:64) Ny utlänningslag. Som framgårav titeln föreslår kommittén en ny lag som skall ersälla 1954 års utlänningslag. 1 betänkandel understryker kommittén att Sverige sannolikl inle inom överskådlig tid kommer atl acceptera någon markant ökning av den utomnordiska arbetskraftsinvandringen, vilken sedan flera år ulgör endast omkring en ijugondedel av den lolala invandringen från ulomnordiska länder. Där-

Prop. 1979/80:96 29

emol har man enligt kommittén all räkna med en fortsatt och kanske ökad flyktinginvandring och en fortsalt omfattande invandring av utlänningar med familjeanknylning lill invandrare i vårt land. Kommittén har sökt atl ulforma reglerna så alt personer som enligl gällande bestämmelser inte bör las emot förhindras atl vistas här samtidigt som möjligheterna förbättras atl ge skydd ål dem som behöver en fristad i vårl land eller som annars av humaniiära skäl bör tas emot. En annan genomgående tanke i förslaget är all stärka skyddel mol avlägsnande för dem som har fått rält atl etablera sig här liksom för medborgare i annat nordiskt land.

Mot den nu angivna bakgrunden har utlänningslagkommittén föreslagit bestämmelser om främsl prövningen av frågor om uppehållstillstånd, skyddel för flyktingar och vissa andra grupper, förutsättningarna och formerna för en utlännings avlägsnande från Sverige, återbrylning av lagakraftvunna avlägsnandebeslut och användningen av tvångsmedel mol en utlänning. Utlänningslagens bestämmelser har också fått en teknisk och språklig översyn.

Vissa begränsade frågor återstår för kommittén atl utreda. De rör främst formerna för verkställighet av avlägsnandebeslut och användningen av Ivångsmedel i delta sammanhang samt straffpåföljderna vid brott mot utlänningslagstiftningen.

Under utredningsarbetet har utlänningslagkommittén besökt Danmark. Finland och Norge för överläggningar med anledning av del i respektive land pågående reformarbelel på utlänningslagstiftningens område. Även inom Nordiska utlänningsulskoltet har dessa frågor dryftats.

Ullänningslagkommilténs belänkande har fåll ett övervägande positivt mottagande. Flera remissinstanser har framhållil att förslagel är väl ägnal alt läggas till grund för lagstiftning. Kritik har emellertid framförts i vissa hänseenden, främst beträffande vissa av de föreslagna beslämmelserna rörande flyktingar.

Även jag anser huvuddelen av de framförda förslagen välmotiverade. Det är enligl min mening angeläget att på grundval av utredningsbetänkandet nu ta upp frågan om införandel av en ny utlänningslag.

Jag övergår i del följande lill alt närmare beröra de olika huvudpunkterna i en sådan lag.

2.2 Skyldighet att ansöka om uppehållstillstånd före inresan

Med slöd av 7 8 utlänningslagen (1954: 193 UllL) föreskrivs i 32 8 ullänningskungörelsen (1969: 136 - UtlK) atl en utlänning inte får uppehålla sig i landel längre lid än tre månader ulan atl ha uppehållstillslånd (UT). Undantag har gjorts för medborgare i ett annat nordiskt land samt för ogifta ulländska barn lill någon som är svensk medborgare eller som är bosatt här och har UT. UT kan sökas före eller efter inresan i Sverige. En förutsältning för bifall är normall alt försörjningen är tryggad. Övriga

Prop. 1979/80:96 30

förulsältningar framgår i första hand av prop. 1968: 142 s. 89 ff. Något krav på ordnad försörjning slälls självfallet inle belräffande flyktingar och andra skyddsbehövande grupper.

Arbetskraftsinvandringen från utomnordiskt land har reglerats sedan år 1966 genom alt man då införde bestämmelser om atl arbetstillstånd (AT) mäste ha ordnats före inresan. Som en följd av all arbetskraftsinvandringen har reglerats och all behovel av utländsk arbelskrafl under senare år har varil litel, har den ulomnordiska arbetskraftsinvandringen krafligl minskal och den svarar i dag för en myckel lilen del av den ulomnordiska invandringen. 1 stället domineras denna av utlänningar som söker UT på grund av familjeanknylning till personer här i landet saml av flyktinginvandring och annan humanitärt motiverad invandring. I dessa fall söks UT vanligen först efter inresan. En sådan ordning är f. ö. nödvändig när en utlänning söker asyl eller i övrigl åberopar politiska skäl.

I fråga om invandringens närmare sammansällning och rådande praxis vid tillståndsgivningen får jag hänvisa till belänkandel (s. 61-68).

Utlänningslagkommittén föreslår nu, i syfte all få lill slånd en bätlre konlroll över invandringen, alt inte endast AT ulan även UT normall skall ha ordnats före inresan. På samma säll som i fråga om AT skall del i princip inte längre vara möjligt för utlänningen all få ett UT så länge han vistas här. Kommittén anser atl del även från utlänningens synpunkt i allmänhet är fördelaktigare atl uppbrottet från hemlandet sker först efler del alt tillståndsfrågan har ordnats. Därmed undviks de ofta svåra psykiska påfrestningar som den utdragna väntetiden i del nya landel medför.

Del blir enligl kommittén självfallet nödvändigl alt förse en sådan beslämmelse med ålskilliga undantag. Som kommittén ulförligl redovisar på s. 108- 111 i belänkandet bör undanlag göras för flyktingar och krigsvägrare, utlänningar som anför politisk-humanitära skäl, de Iradilionella famil-jesammanföringsfallen, dvs. maka/make och minderåriga barn, saml för utlänningar som har myckel starka humanitära skäl.

Den ordning som kommittén föreslår innebär, om man bortser från de nämnda undaniagen, att en ansökan om UT som görs efler inresan skall avslås av formella skäl, dvs. redan på den grunden atl utlänningen finns i Sverige ulan lillslånd. Om utlänningen efter alt ha lämnal landel inger en ny ansökan om UT prövas denna i sak. Kommittén förutsätter en mjuk tillämpning i inledningsskedet.

Det stora flertalet remissinstanser släller sig positiva lill förslagel att införa krav på UT före inresan i Sverige. RÄ tillstyrker sålunda förslagel, både med hänsyn till att del för utlänningen måste vara lättare atl avvakta beslutel i hemlandet än i ett för utlänningen främmande land och med hänsyn till samhällets behov av en reglering av invandringen. RÅ fruktar emellertid samtidigt alt effeklen av en sådan regel under nuvarande förhållanden kan anlas bli relalivi begränsad. SIV anser alt övervägande skäl lalar för atl den föreslagna ordningen införs.

Prop. 1979/80:96 31

Enligt AMS kan förslagel medföra en önskvärd åtstramning av den oplanerade invandringen. Polisslyrelsen i Göieborgs polisdistrikt betraktar kravet på UT före inresan som en av hörnpelarna i det av kommittén framlagda förslaget. Styrelsen framhåller atl det är angeläget atl beslut om avslag och utvisning fattas och verkställs med slor skyndsamhel, när en utlänning söker UT sedan han rest in i landet, t. ex. som turist. Utvisningsbeslulet bör få verkställas utan hinder av anförda besvär.

Svenska kommunförbundel finner förslaget tilltalande och understryker atl den nuvarande ordningen för prövningen av ansökningar om UT varken är humanitär eller ändamålsenlig. Man pekar på atl en lång och utdragen prövningsprocess, under vilken utlänningen för silt uppehälle är hänvisad lill vänner eller anhöriga eller till samhället, innebär svåra psykiska påfrestningar. Till delta kommer hotet om avlägsnande efter en lång period av tillvänjning till det svenska samhället. Förbundet drar för sin del den slutsatsen, att kommittéförslaget är väl ägnal alt ge utlänningarna bätlre förutsättningar för elt fullvärdigl liv som invandrare i Sverige, samlidigl som samhällets möjligheter ökar alt genom en medvelen planering möjliggöra en meningsfull lillvaro för invandrarna.

Även från fackligt håll släller man sig bakom förslaget. LO understryker sålunda all del är en gmndfömlsättning för alt nyanlända invandrare skall få en god och trygg start i Sverige atl flyttningen hit kan ske i planerad och organiserad form. Man hänvisar till atl det har blivil allt vanligare all utlänningar kommer hit som turister och därefter söker UT på grund av anknylning lill någon som bor här. 1 viss utsträckning är del enligl LO:s mening fråga om medvetna försök alt kringgå den reglerade invandringen. TCO anser visserligen all tanken med den föreslagna nyordningen är god men fruktar samtidigt alt del kan bli svårt all nå den eftersträvade effekten, eflersom undaniagen är många och avgränsningen ofta är svår atl göra.

Kravet på UT före inresan i fråga om gäslstuderande kommenteras särskill av UHÄ, gäslsluderandeutredningen (U 1978:03) och Sveriges förenade studentkårer, vilka alla lillslyrker en sådan ordning för att komma till rätta med nuvarande problem när det gäller sådana studerande. Behovel av en tidig och omfattande informalion underslryks.

Tveksamt lill förslaget släller sig advokatsamfundet, som menar alt den nuvarande ordningen med s. k. uppskjuten invandrarstalus (betänkandet s. 109) bör anses tillräcklig för att motverka försöken alt via anknytning kringgå den reglerade invandringen.

Några ideella organisationer intar en klarl avvisande attityd till utredningsförslaget. Det gäller bl. a. Svenska Röda Korsel som menar alt myndigheterna i många fall kommer atl tvingas bedöma om det föreligger sådana särskilda skäl, att lillslånd bör ges trots inresan. Det framslår därför enligt organisalionen som irralionelll alt inte samtidigt företa en fullständig prövning i samtliga dessa ärenden. Många av dem som enligl förslaget skall hänvisas lill att göra en ny ansökan efter utresan är enligt

Prop. 1979/80:96 32

Röda Korsel personer i knappa omständigheter. Det vore därför bällre atl behålla nuvarande ordning i förening med tillfälliga AT.

I fråga om de undantag från kravet på UT före inresan som kommittén föreslår förekommer i allmänhel ingen erinran. Några remissinstanser föreslår ytterligare undanlag. Sålunda nämner SIV barn som tas hit för adoption. En remissinstans nämner atl det förekommer fall då sökanden riskerar alt efler hemresan inte få resa ut ur sitt land igen eller fall då utlänningen saknar möjlighet alt göra en ansökan från hemlandet. Vissa remissinsianser förordar en snäv tillämpning av undaniagen medan andra önskar en mera liberal sådan.

Beträffande själva genomförandet av den nya ordningen anför SIV att övergången bör göras mjuk. SIV anser vidare atl den nya ordningen kräver kraftiga förstärkningar både hos SIV och ell flertal utlandsmyndigheter. Enligl en remissinstans är det angeläget all den därefter tillämpas strikt.

Slutligen villjag nämna att TCO föreslår alt regionala lekmannanämnder inrällas för prövning av bl. a. frågor om förlängning av UT för utlänningar som vistas här. Liknande synpunkter framför AMS.

Som framgått har förslagel all införa krav på att UT i allmänhel skall ha ordnats före inresan lill den alldeles övervägande delen vunnil starkt gehör hos remissinstanserna. Jag menar också för egen del att en sådan ordning skulle vara fördelaktig från flera utgångspunkter. Den nuvarande möjligheten alt under vistelse här som turist få till slånd en fullständig prövning av en ansökan om lillslånd alt arbeta och bosätta sig här i Sverige medverkar till alt handläggningen av utlänningsärenden lar lång tid. Del är ett allmänt omvittnat faktum att väntetiden för de berörda utlänningarna innebär en betydande psykisk press, bl. a. med hänsyn lill alt de i stor ulslräckning är hänvisade till socialhjälp för sitt uppehälle och till sysslolöshet. Hotel om etl slulligl avslag pä ansökningen och återsändande till hemlandet upplevs alltmer pressande ju längre vistelsen här har varat och ju starkare samhörigheten har blivit med Sverige genom personliga anknytningar och på annat sätl. Verkställigheten av ett avlägsnandebeslut blir på motsvarande sätt långt mer ingripande och svårare atl uthärda än om avgörandet hade kommit kort efter inresan. Till detta kommer att samhällel åsamkas betydande kostnader och atl arbetsmarknaden störs genom omfaltande illegala anställningar, särskill inom vissa branscher.

En grupp av utlänningar för vilka den nuvarande ordningen har skapat mycket stora problem av en speciell nalur är de gäslsluderande. Elt stort antal gäslstuderande har kommit hit ulan några rimliga förulsältningar i fräga om kunskaper och lillgång till studieplatser. De lever ofta under oacceplabla förhållanden och ulan aU kunna bedriva meningsfulla sludier. Av det skälet begärde den föregående regeringen att riksdagen godkände vissa ändringar i de av riksdagen år 1968 antagna riktlinjerna för beviljande av UT för gäslsluderande. De begärda ändringarna innebar bl.a. all regeringen gavs möjlighet atl genom en ändring i UtlK införa krav på atl

Prop. 1979/80:96 33

gäststuderandenas UT skall ha beviljats före inresan, om regeringen efter vissa ytterligare undersökningar skulle finna en sådan ordning lämplig (prop. 1977/78: 90 s. 79). De nya rikllinjer som begärdes öch soni riksdagen antog innebar emellertid inte alt en gäststuderande som saknade föreskrivet UT kunde avvisas. För detta skulle fordras sådana ändringar i UllL som kommittén nu har föreslagit. Den ytterligare utredning som avsågs ske skulle bl.a. gälla möjligheterna all ulreda sökandens behörighet för studierna och övriga förutsäitningar för elt UT medan utlänningen vistades i hemlandet. Den har nu genomförts av UHÄ. Utredningen har gett vid handen att sådana förutsätlningar föreligger. I avvaklan på en generell reglering med anledning av kommittéförslaget av frågan om UT före inresan, har emellertid något krav i fråga om gäststuderandena att dessa skall ha tillståndsfrågan ordnad före inresan inte införls.

Jag finner mot bakgrund av vad jag nu har anfört övervägande skäl tala för, att UT på samma sätt som AT bör vara ordnat före inresan i Sverige. En utlänning som, med eller ulan visering, reser in som turist eller annars för en lillfällig vislelse bör alltså i princip inte ha rätt all under vistelsen här få till slånd en materiell prövning av en ansökan om rätt lill bosättning i Sverige. Som huvudregel bör gälla alt en sådan ansökan prövas i sedvanlig ordning försl sedan utlänningen har lämnat landel. Den prövning som sker medan utlänningen vistas i Sverige bör som kommittén har föreslagit normalt endast avse frågan om utlänningen vistas här utan erforderliga tillstånd. På motsvarande sätt bör avsaknaden av UT eller AT leda till avvisning i de fall då del framgår atl utlänningen har för avsikt att stanna i Sverige för bosättning eller sludier eller i övrigl ulöver liden för visering eller den föreskrivna uppehållslillslåndsfria liden.

1 likhel med kommittén och remissinstanserna anser jag all undantag för vissa situationer måste göras från den föreslagna huvudregeln. Jag ansluler mig på denna punkt i allt väsenlligt lill de bedömningar som kommilién har gjorl på s. 108- 111 i betänkandel. Det är sålunda självfallet att huvudregeln inte skall få tillämpning på flyktingar eller krigsvägrare. Del är här fråga om människor som söker skydd i vårl land mol förföljelse eller därmed jämförbart hol. Dessa gruppers skydd garanteras för övrigl genom uttryckliga bestämmelser i UllL till vilka jag återkommer. Även utlänningar som i övrigt åberopar skäl av politisk nalur mot ett återvändande har i UtlL tillerkänts en särställning. Somjag senare kommer att beröra (2.4.3) avser jag inle all föreslå någon ändring på denna punkt. Ell av visningsärende skall därför prövas av SIV så snart utlänningen åberopar sådana omständigheter och dessa inle kan lämnas ulan avseende. Detsamma gäller i de fall då sådana invändningar åberopas försl i samband med verkställigheten av etl avlägsnandebeslut. Om de åberopade omständigheterna väger lungl, har en sådan utlänning räll all få stanna här, såvida inte särskilda skäl föranleder annat. SIV har atl vid sin prövning företa en fullständig ulredning av utlänningens silualion, en ulredning som för övrigl 3 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 96

Prop. 1979/80:96 34

i vissa läll kan ge lill resullal alt utlänningen är flykting. Finner SIV atl de åberopade omständigheterna väger tillräckligt tungt för att utlänningen skall fä stanna, är därmed även Irågan om rätt till UT avgjord.

När del gäller utlänningar som till grund lor sina ansökningar om UT åberopar humanitära skäl av icke-polilisk nalur ställer sig saken annorlunda. Situationen kan vara den att utlänningen har kommil hit som turist eller för alt besöka en anhörig. För dessa fall finns normalt ingen anledning alt göra undantag frän kravet på att tillstånd till bosättning här skall ordnas i förväg. Har detla inte skelt, bör utlänningen vara skyldig att lämna Sverige senast vid utgången av den lillslåndsfria tiden eller när hans eventuella visering eller besökslillständ löper ut. SIV:s prövning i lillståndsärendet bör sålunda begränsas lill frågan om utlänningen vistas här utan föreskrivet tillstånd. Prövningen i sak av utlänningens ansökan om UT bör av utlänningen i allmänhet få avvaklas i hemlandel.

Av nalurliga skäl bör vad jag nu har anförl inle gälla i varje situation, där en utlänning åberopar humanitära skäl. Sådana skäl kan variera avsevärt i fråga om karaktär och tyngd. I de fall då det framstår som slötande för rättskänslan att kräva all utlänningen lämnar landel innan ansökningen prövas bör. som också kommittén framhåller, utlänningen få avvakta utgången medan han eller hon är kvar här.

Jag delar vidare kommitténs uppfattning atl undanlag från huvudregeln måste göras belräffande de klara familjesammanföringsfallen. Jag avser då den situationen atl en maka/make eller minderåriga barn kommer hil för all förena sig med den härvarande makan eller maken respekfive med föräldrarna. Vad som sägs om barn gäller även ulländska barn som har accepterats här som fosierbarn i väntan pä adoption. I fråga om andra familjesam-manföringsfall bör det, som kommittén anför, i allmänhet få anses naturligt alt kräva atl den anhörige inle reser hit på vinst och förlust, ulan alt frågan om svenskl UT prövas före inresan. Eflersom det i dessa fall finns en familjemedlem bosatt i Sverige bör del vara möjligt all genom denne förmedla informationen om all UT skall sökas före inresan samt inhämta viss utredning i UT-ärendel. 1 vissa situationer kan emellertid även i dessa fall skälen vara så ömmande att det skulle vara stötande all kräva all utlänningen ålervänder hem. Undantag bör även kunna göras i fråga om sådana anhöriga lill flyktingar som, enligl vad jag senare skall beröra (2.3), bör få rält atl i vissa fall komma hit. Allmänl sett är del dock angeläget att undantagsfallen begränsas genom en strikt tillämpning.

I fråga om en utlänning som under vistelse här för besök ansöker om förlängning av besökstiden menar kommittén, all ansökningen bör få prövas medan utlänningen är här i landet. Jag delar åsikten att delta normall bör gälla. Med anledning av eU påpekande av SIV vill jag emellertid framhålla att det, när UT för besök avser en så lång lid som etl år eller mera, i allmänhet bör krävas all utlänningen ordnar erforderligt tillstånd från hemlandet.

Prop. 1979/80:96 35

Jag har med det anförda avsett alt ange i vilka fall undantag får och bör göras från huvudregeln. Det innebär emellertid inte att SIV skulle vara förhindrat atl även i andra uppkommande situationer undanlagsvis göra en prövning i sak, när omständigheterna är sådana alt del skulle framstå som stötande för rättskänslan all kräva atl utlänningen först lämnar landet. Så kan t.ex. vara fallet om del kan antas all ullänningen efter hemkomslen förhindras all pä nytt lämna sitt land. Kommittén nämner vidare del fallel atl en utländsk kvinna har ansökt om UT på grund av anknylning tiil en här bosatl person och all hon vid prövningslillfället är havande eller redan har föll barn. Somjag har nämnt är del å andra sidan av slor vikl all undantagen begränsas i största möjliga utsträckning. I annat fall kan inle de avsedda effekterna med den föreslagna ordningen nås.

Särskild belydelse får införandet av krav på UT före inresan för gäststuderandena och den slora grupp av utlänningar som här söker UT med åberopande av en anknytning i form av äktenskap eller samboende som har uppkommil i samband med eller efler inresan. Bland dessa senare s. k. anknytningsfall finns inte sällan sådana som är rena konstruktioner och som har tillkommit enbarl för alt göra del möjligt för ullänningen alt få slanna här. För att komma lill rätta med sådana fall lillämpas för närvarande en ordning med s. k. uppskjuten invandrarstalus. Det innebär i praktiken att kortvariga tillstånd ges under en lid av två år. Om förhållandet har bestått under två år, accepteras utlänningen som invandrare. Även om del inle finns skäl att anta att förhållandet är en konstruktion, saknas emellertid anledning att låta en ullänning, som har kommit hil för tillfälligt besök, här i landel avvakta utgången av tillståndsprövningen. En turist eller besökare har, som kommittén påpekar, rimligtvis vid avfärden från hemlandel inle tänkt sig alt lämna del för gott. Det är då också nalurligl att han i vart fall först reser hem. Han kan då söka UT för bosättning från hemlandet. I fråga om gäslsluderande får jag hänvisa lill vad jag lidigare har anförl.

Vad så gäller frägan hur den fört"allningsmässiga regleringen skall ulformas, vill jag försl erinra om den ordning som sedan år 1966 gäller i fiåga om arbetslillstånden. För dessa fall har regeringen genom en beslämmelse i UtlL (13 8) fått bemyndigande att föreskriva atl en ullänning, som avser all ta anställning eller bedriva verksamhet som kräver AT, inte får resa in förrän lillslåndel har meddelals. Härigenom kommer avsaknaden av AT att i dessa fall utgöra en avvisningsanledning. De närmare föreskrifterna har tagits in i UtlK. 1 kungörelsens 46 8 föreskrivs all en sådan ullänning inle får resa in innan AT har meddelals, om han inle enligt vissa bestämmelser är undantagen eller befriad från skyldighel alt ha AT eller avseratt förena sig med en här stadigvarande bosatl familjemedlem eller av "annal särskilt skäl" bör tillåtas att resa in. Vidare föreskrivs i samma paragraf all utlänningen, om inte de båda senare situationerna är tillämpliga, inte får beviljas tillstånd så länge han vistas i landet.

Prop. 1979/80:96 36

Denna lyp av reglering genom bemyndigande i lag lör regeringen bör enligt min mening komma lill användning även i fråga om den föreslagna ordningen med UT före inresan. En sådan lagteknisk lösning har ocksii den fördelen, att den möjliggör ett successivt genomförande av cn ordning med krav på UT före inresan. Vad som därvid skall anses utgöra "annat särskilt skäl" harjag nyss redogjort för.

När det gäller genomförandel av den föreslagna ordningen vill jag erinra om. att SIV har understrukit behovet av personalförslärkningar såväl hos verket som vid ålskilliga utlandsmyndigheter. Det är vidare uppenbart ;ilt reformen mäste föregås av vissa informationsinsatser. Som några remissinstanser har nämnt blir det nödvändigl med en mjuk övergång lill den nya ordningen för att onödiga olägenheter skall undvikas för de berörda utlänningarna.

Det bemyndigande som jag föreslår skall införas i UtlL ger emellertid regeringen möjlighet atl införa krav på UT före inresan i den takt som regeringen bedömer möjlig och lämplig. Jag är för egen del inte beredd all förorda atl den nya ordningen genomförs fullt ut redan den I juli 1980. Della bör emellertid ske belräffande gäslsluderande. med hänsyn till atl del redan nu kan bedömas att förutsättningarna härför föreligger. I fråga om andra grupper bör lidpunkten för ikraftträdandet ytterligare övervägas av regeringen.

Slulligen vill jag ta upp några frägor som rör beslutsförfarandel och vad därmed sammanhänger, sedan den nya ordningen har införts.

Som redan har framgåll, kommer avsaknaden av UT att utgöra grund för avvisning, om det finns anledning atl anta all ullänningen avser alt bosätta sig här för kortare eller längre tid. Den prövning som SIV skall företa med anledning av en ansökan om UT av en inrest ullänning skall till en början ta sikte på om nägot sådanl undanlag föreligger somjag tidigare har redogjort för. Är detta inle fallet skall verket beslula om uivisning på grund av avsaknad av erforderligl tillstånd för vislelsen. Det förutsäller givetvis alt den uppehållslillslåndsfria liden har gått ut. Beslutet kan överklagas till regeringen. Det är visserligen angeläget att beslutsförfarandel och den därpå följande verkställigheten sker så skyndsamt som möjligt. Jag kan emellertid inte bilräda den under remissbehandlingen framförda åsikten all verkställighet skall kunna ske utan hinder av anförda besvär. I fråga om ordningen för utredningen i tillståndsärendena får jag vidare hänvisa lill vad kommittén anför på s. 111 i betänkandet.

SlV:s beslul alt avslå en ansökan om UT kan inte i sig överklagas. Besvärsrätten avser det samtidigt meddelade avlägsnandebeslutel. Befinner sig ullänningen utanför vårt land, kommer således tillståndsfrågan i allmänhel inte under regeringens bedömning. Under remissbehandlingen har emellertid föreslagits all besvärsrätt införs även för detta fall.

Jag vill först erinra om att en molsvarande situation redan nu föreligger i fråga om beslul av SIV all inle ge visering. Bakgrunden lill all tillstånds-

Prop. 1979/80:96 37

besluten inte kan överklagas är den atl riksdagen har ansett atl handhavandet av tillståndsfrågorna bör ligga på SIV. Att införa besvärsrätt till regeringen i tillsländsärendena skulle strida mol statsmakternas strävanden sedan lång tid i riklning mol alt delegera enskilda ärenden lill de cenlitila förvaltningsmyndigheterna och förbehålla regeringen frågor av övergripande nalur. Jag kan därför inle förorda alt någon besvärsrätt införs i dessa fall. Jag vill samtidigt erinra om möjligheten för SIV atl övcilämna ärenden till regeringens prövning när det finns skäl till delta.

Innan jag lämnar frågan om tillstånd före inresan villjag med anledning av etl förslag av RRV alt anordna tillståndsprövning vid gränsen nämna, atl en sädan ordning knappasi skulle medföra avsedda vinster med hänsyn till gällande bestämmelser om besvärsräll över avlägsnandebeslutel. Inte heller kan jag ansluta mig till det av TCO och AMS framförda förslaget om inrättande av regionala lekmannanämnder. Jag vill först nämna att tillståndsfrågor av principiell betydelse redan nu avgörs under medverkan av lekmännen i SIV:s styrelse. Ett inrättande av regionala nämnder, över vilkas beslul besvär får anföras, leder lill yllerligare fördröjning av tillsländsärendena. Det blir vidare omöjligt att hålla en enhetlig praxis i dessa ärenden. Jag anser med hänsyn härtill atl SIV liksom hittills bör handha prövningen av tillståndsfrågorna.

2.3 Vissa andra tillståndsfrågor

Enligl de av riksdagen anlagna riktlinjerna för tillståndsprövningen (prop. 1968: 142) bör tyngdpunkten i den humanitärt motiverade invandring som inte avser asylsökande ligga på åtgärder av kollektiv art. Den kollektiva formen ger nämligen Sverige bl. a. möjligheter att bedöma vilka hjälpbehov som del är mesl angelägel alt lillgodose. I den nämnda propositionen anför föredraganden vidare:

Av denna slåndpunkl följer att enskild invandring av andra hjälpbehövande än asylfall bör tillåtas endast i undantagsfall, när synnerliga skäl föreligger, främst om ullänningen på etl eller annat sätt har stark anknytning lill Sverige. I dessa fall bör tillstånd till inresa och vistelse här alltså kunna medges, även om utlänningen inte har sin försörjning tryggad.

1 den inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade promemorian (Ds A 1978: I) Sverige och Flyktingarna förordades en något mera liberal praxis än den som för närvarande gäller när det gäller att bevilja UT för andra släktingar till en flykting än maka/make och barn. Promemorian överlämnades för ylterligare överväganden i denna del lill utlänningslagkommitlén sedan den hade remissbehandlals (se betänkandet s. 111-113).

Utlänningslagkommittén framhåller alt oro och ängslan för anhöriga i hemlandet självfallel kan försvåra möjligheterna alt finna sig till rätta inte bara för politiska flyktingar ulan även för andra invandrare. Del föreligger

Prop. 1979/80:96 38

emellertid enligl kommittén en avgörande skillnad mellan den vanlige invandraren och den politiske flyktingen. Den förre kan nämligen normalt besöka eller la emot besök av sina släktingar och skriva eller ringa hem. Detta kan inle den politiske flyktingen göra. Frånvaron för denne av inöjlighel att besöka hemlandet eller all låla anhöriga i hemlandet besöka Sverige måste enligl kommitténs uppfattning vara särskilt svår. Om flyktingen i hemlandet inte har egen familj, dvs. make/maka eller barn, men väl t.ex. en syster eller bror som inte är vad som brukar kallas "sisla länk", dvs. enda kvarvarande släkting, och som därior enligl praxis inte får bosätta sig här som anknytningsfall. kan det enligl kommittén ändå finnas skäl som talar för att låla denne bosätta sig här. Flyktingen kan exempelvis ha känt en speciell gemenskap med detla syskon och därtör ha särskill svårt atl leva ensam här. Kommittén nämner vidare som exempel atl flyktingen i hemlandet har en sjuk släkting, som han saknar förmåga atl ge hjälp där och som kanske på grund av flyktingens utresa inte får adekval vård. Enligl kommittén bör även föräldrar och syskon kunna få tillstånd att komma hit när omständigheterna är särskilt ömmande, framför allt forden härvarande.

En sådan utvidgning av begreppet "synnerliga skäl" när det gäller en flyktings räll all la hil anhöriga kan enligl kommilléns mening inle i någon väsentlig mån rubba den genom 1968 års proposition fastlagda invandringspolitiken utan ligger inom ramen för vad där avses. Däremol lar kommittén avstånd från en mera liberal praxis när del gäller anhöriga till andra invandrare än flyktingar. En sådan kan enligl kommittén inle sägas ligga i linje med 1968 ärs rikllinjer för invandringspolitiken, bl. a. med hänsyn till alt den skulle föra med sig en ganska stor och till sina konsekvenser oförutsebar invandring.

Även i fråga om anhöriga till andra än flyktingar föreslår kommittén emellertid vissa ändringar i förhållande till uttalandena i 1968 års proposition, Enligl dessa rikllinjer krävs sålunda för atl UT skall ges till en här bosatl utlännings eller hans makes föräldrar eller annan nära anhörig, dels atl dessa är väsentligl beroende av den härvarande för sin försörjning, dels att denne har ekonomiska möjligheler atl svara för deras försörjning. Utlänningslagkommitlén anser det rimligt att även föräldrar som är väsentligt beroende av barnet eller barnen i Sverige på annat säll än för sin försörjning bör få möjlighel alt bosätta sig hår. Till skillnad mol hittillsvarande praxis bör det därför inte göras någon prövning av de härvarande barnens möjligheter alt försörja föräldrarna. Denna prövning har enligl kommittén ändå visat sig meningslös och orättvis, eflersom del inte finns några möjligheter atl se till all barnen verkligen försörjer föräldrarna.

Kommittén erinrar slutligen om atl båda föräldrarna lill en här bosalt utlänning undanlagsvis har fått komma hit som s.k. "sista länk"-fall, förutsatt att de inte har haft något barn kvar i hemlandet. Även föräldrar som har ett hemmavarande minderårigt barn bör enligl kommitténs mening

Prop. 1979/80: 96 39

kunna tillåtas bosätta sig här. om övriga barn är bosatta här i Sverige och det dessulom föreligger starka humanitära skäl.

Kommitténs förslag till lättnader i iråga om möjligheterna lill familjeåier-förening här har lillsiyrkls eller lämnats utan erinran. Några remissinstanser, bland dem socialstyrelsen. Svenska Röda Korset och Amnesty International, anser det önskvärt all den utvidgning av möjligheten alt ta hit släktingar som föreslås i fråga om flyktingar får gälla också för utlänningar som lår slanna här av polilisk-humanitära skäl. Socialstyrelsen säger sig inle kunna hålla med om att dessa senare har samma möjligheter som övriga invandrare all hålla konlakl med anhöriga i hemlandel. Sålunda är nuvarande viseringspraxis ibland mycket reslrikfiv i fråga om besök av anhöriga lill utlänningar som har fått slanna av politisk-humanitära skäl.

Förslaget all slopa försörjningsvillkorel i samband med UT för vissa anhöriga har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av remissinslanserna. som inte heller i övrigt haft någon erinran mot förslagen.

För egen del anser jag de föreslagna ändringarna välgrundade och ansluler mig till vad kommittén har anförl. Vad gäller önskemålet om en tilllämpning av del vidgade familjebegreppet även på den polilisk-humanitära gruppen delar jag kommilléns uppfattning, all den skulle leda lill alt ett stort antal anhöriga gavs rätt att bosätta sig här. Frågan är av sådan omfallning att jag inte nu är beredd alt gå längre än vad kommittén har föreslagil. Den bör i stället blli föremål för yllerligare överväganden i samband med den utredning om vår framtida invandringspolitik somjag i annat sammanhang avser alt ålerkomma lill.

2.4 Skyddet åt flyktingar och vissa andra grupper

2.4.1 Flyktingbegreppet m.m.

Bestämmelserna om skydd för flyktingar intar en central plats i den svenska utlänningslagstiftningen. I UllL används beteckningen politisk flykting. Genom lillkomslen av 1954 års lag fick en flykting en uttrycklig rätt till fristad (asyl) i vårt land. om han behöver ett sådanl skydd (2 8 försia stycket UtlL). Redan tidigare var emellertid en ullänning som av politiska skäl hade flytt från sitl land skyddad mol att bli återsänd dit.

Med en politisk flykting avses enligt 2 8 andra stycket UllL den som i sitl hemland löper risk för politisk förföljelse. Med sådan förföljelse menas atl någon på grund av sin härstamning, tillhörighet lill viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller annars på grund av politiska förhållanden utsätts för förföljelse, som riklar sig mot utlänningens liv eller frihet eller i övrigt är av svår beskaffenhel. Politisk förföljelse föreligger också när någon åläggs allvarligt slraff på grund av poliliskl brotl.

Sverige undertecknade år 1951 FN:s flyktingkonvention (Konventionen 1951 angående flyktingars rättsliga slällning). Dess flyklingdefinilion avviker på några punkter från UtlL:s beskrivning av en politisk flykting.

Prop. 1979/80:96 40

Enligt flyktingkonventionen är en person flykting om han befinner sig utanför del land. i vilket han är medborgare, därtör att han känner en välgrundad fruklan för förföljelse på grund av sin ras. nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller sin religiösa eller politiska åskådning. Som flykting skall även anses den som är statslös och som av samma skäl befinner sig utanför det land där han lidigare har hafl sin vanliga vistelseort.

En jämförelse med de svenska bestämmelserna visar atl konventionen saknar en uttrycklig molsvarighel till UtlL:s bestämmelser om förföljelse "på grund av politiska förhållanden" i hemlandel och förföljelse genom alt utlänningen åläggs allvarligt slraff för politiskt brott. Som framgår av kommitténs redogörelse (betänkandet s. 70-72) föreligger dock i praktiken en skillnad endasi såviit gäller den som riskerar slraff för poliliskl brotl. Del skydd som en politisk brottsling åtnjuter enligl UllL går längre än det skydd som konventionen och andra länders lagsliflning ger. Åven den som enbart av vinningsskäl har gjort sig skyldig till spioneri eller annal liknande brolt och därefter flytt hit åtnjuter skydd enligt våra bestämmelser.

1 betänkandet erinras om att försök lidigare ulan framgång har gjorts alt införa flyktingkonvenfionens definilion i UllL (prop. 1975/76: 18 s. 106). Kommittén anser emellertid all del finns anledning atl nu på nytt la upp frågan, särskilt mol bakgrund av den intensiva verksamhel för en harmonisering och effektivisering av skyddet för flyktingar som under de senaste åren har bedrivits inom Förenta Nationernas flyktingkommissaries exekutivkommitté (betänkandet s. 117). Enligt kommilléns mening bör i ell fall som detla den nationella lagen i princip utformas så all den stämmer överens med den internationella överenskommelse som Sverige har anslutit sig till. Kommittén föreslår därför atl flyktingkonventionens bestämmelser om vem som är flykting förs in i UtlL och att i lagen anges på vilka grunder flyklingskap upphör enligt konventionen.

En sådan lagändring försämrar enligt kommittén i realiteten skyddet endasi för den som har gjorl sig skyldig till politiskt brott. Kommittén anser emellertid inte att det finns någon anledning atl just på den punklen ha en vidare skyddsregel än vad flyktingkonventionen erbjuder. Om flyktingkonventionens definition skulle ersätta utlänningslagens definition innebär nämligen detta inte att skyddet för den som har begått etl politiskt brott helt försvinner. Han har rätt till skydd enligl asylreglerna, om förutsättningarna därför är uppfyllda. Skydd kan ocksä lämnas av humanitära skäl. Kommiuén betonar slulligen alt flyklingbedömningen och asylbe-slämmelserna bör lillämpas generösl.

Kommitténs förslag all ersätta UllL:s nuvarande flyklingdefinilion med den som finns i flyktingkonventionen har tillstyrkts av praktiskt tagel alla remissinstanserna. Även jag delar kommitténs uppfattning. Frågor som hänger samman med flyktingars rätt till skydd och deras rättsliga ställning i övrigt har av naturiiga skäl en utpräglat internalionell karaktär. Detta

Prop. 1979/80:96 41

gäller i särskild grad mot bakgrund av att en omfattande verksamhet på flyklingområdet sedan lång tid bedrivs inom Förenta Nationerna genom dess flyktingkommissarie i samverkan med de enskilda konveritionssta-terna. Det framstår för mig som ändamålsenligt och önskvärt att den definilion av en flykting som ligger till grund för det centrala internationella instrumentet på flyklingområdet, 1951 års flyktingkonvention, också läggs till grund för vår lagstiftning.

Mot en sådan ordning skulle invändningar kunna riktas om den medförde en reell försämring av flyktingarnas nuvarande skydd i vårt land. Kommittén har därior somjag nämnt erinrat om atl definitionerna avviker från varandra i två hänseenden. 2 8 andra slycket UllL nämner som flyk-lingskapsgmndande förhållanden särskill alt utlänningen "eljest på grund av politiska förhållanden" utsätts för förföljelse eller atl han åläggs allvarligt straff på grund av politiskt brotl. Den först nämnda grunden har sin egentliga tillämpning i silualioner då en utlänning riskerar ett strängt slraff för atl han ulan tillstånd har lämnat sitl land eller har underlåtit atl inom föreskriven lid återvända dit. En sådan person bedöms emellertid, som kommittén påpekar, i vårt land också som konventionsflykting. Elt sådanl handlingssätt från utlänningens sida måsle i de fall som det här i praktiken gäller uppfattas som ell ullryck för en politisk uppfattning, någol som också bör ses mol bakgrund av den räll som enligl vårt synsätt bör tillkomma envar att lämna sitt eget land. Den rätten har fastslagits såväl i Förenia Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (ariikel 13) som i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ariikel 12). En ullänning som vid återkomsten riskerar strängt straff för silt handlingssält hotas därmed av förföljelse på grund av sin politiska uppfattning. Jag vill därför understryka att en sådan ullänning även efler införandet i utlänningslagen av flyktingkonventionens definition åtnjuter elt oförändral skydd i vårl land. Inte heller i övrigl medför enligl min mening förslagel ell försämrat skydd för den som riskerar förföljelse på grund av de politiska förhållandena i hemlandel.

I fråga om del nuvarande skyddel för den som riskerar allvarligt slraff för politiskt brotl delar jag kommilléns och remissinstansernas uppfattning, alt någol generelll skydd inle bör föreskrivas i UllL för den situationen. Atl en sådan ullänning också i fortsättningen i allmänhet kommer alt beredas skydd som flykting eller av humaniiära skäl slår dock klart, med hänsyn till atl handlingen i de allra flesla fall är etl ullryck för en politisk uppfattning. 1 de undantagsfall där del helt saknas politiska inslag och är fråga enbarl om brottslig verksamhet i vinningssyfte framslår konsekvenserna av elt kategoriskt utformat skydd i utlänningslagstiftningen som olämpliga och i vissa fall stötande. Jag vill hänvisa till att föredragande statsrådet i proposition (1975/76: 18) om ändring i utlänningslagen (s. 106) fann det angelägel alt om möjligt undvika all den nuvarande skyddsbestämmelsen kom till användning i silualioner då en utlänning i renl vin-

Prop. 1979/80: 96 42

ningssyfle hade begålt ett politiskt brolt och hotades av allvarligt straff för detta. Med anledning av ett påpekande av en remissinstans vill jag emellertid framhålla, all det givetvis aldrig kan komma i fråga atl vägra den utlänning ertorderiigt skydd som riskerar dödsstraff eller annat otillbörligt strängt slraff för sitl broll.

Jag föreslår alltså all flyktingkonventionens definition av vem som skall anses som flykting införs i vår utlänningslag. Del nuvarande begreppet "politisk flykting" bör därvid ersättas med begreppet "flykting". I likhet med kommittén och flera remissinsianser vill jag understryka viklen av att flyklingskapsbedömningen äger rum i en generös anda. Den omständigheten att den asylsökande har tillräckliga skäl för alt få stanna här på annan grund än flyklingskap är en omständighet som under inga förhållanden får inverka på bedömningen av om de åberopade asylskälen berättigar honom till status som flykting.

Jag vill i della sammanhang även fästa uppmärksamheten på att lagen (1957: 668) om utlämning för brolt innehåller förbud mol utlämning för en gärning som har övervägande karaklär av ell politiskt brotl liksom utlämning av den som i den främmande staten riskerar förföljelse på grund av politiska förhållanden. Efter samräd med chefen för justitiedepartementet vill jag anföra all den bedömning av behovet av skydd i utlänningslagstiftningen vid politiska brott, somjag i det förgående har getl uttryck för, inte föranleder någon motsvarande bedömning såvitt gäller ullämningslagen. Situationen är i det senare fallet annorlunda genom all den främmande staten begär utlämnande av utlänningen för straffrättsliga ålgärder. I den proposition som ligger lill grund för lagen (prop. 1957: 156 s. 56) framhöll ocksä föredragande departementschefen, alt det med hänsyn till de ömtåliga situationer som därvid kunde uppkomma mäste anses vara av särskild vikl att ha en kategorisk lagregel all falla tillbaka på. Atl en sådan lagregel i särskilda fall kunde komma all mol utlämning skydda personer, som enligt den allmänna uppfattningen i landet inle borde få åtnjuta sådanl skydd, var enligt departementschefen en konsekvens som det var nödvändigt att acceptera. Till detta kommer att enligt en uttrycklig bestämmelse (art. 3) i den av Sverige ratificerade europeiska utlämningskonventionen (prop. 1958: 139) utlämning inle skall medges för politiskt brott. Inle heller i övrigl anser jag att införandel av en ny flyklingdefinilion på utlänningslagstiftningens område bör föranleda någon motsvarande ändring i ullämningslagen.

Slulligen vill jag med anledning av elt påpekande under remissbehandlingen förorda alt den nuvarande beskrivningen av vad som ulgör förföljelse behälls i UtlL också i fortsättningen. I lagen bör således anges att därmed avses sädan förföljelse som riktar sig mot utlänningens liv eller frihel eller som annars är av svår beskaffenhet.

Prop. 1979/80:96 43

2.4.2 Flyktingförklaring

Invandrarverkets beslut om ett tidsbegränsat UT behöver i princip enligt 69a8 andra slyckel UtlL jämfört med 178 förvaltningslagen (1971:290) inle motiveras. I allmänhel anger därför etl UT som ges lill en flykting inte alt han eller hon har flyktingstatus. För atl få elt dokument som ulvisar att vederbörande är flykting, måste ullänningen begära etl inlernationellt resedokument enligt arl. 28 i flyktingkonventionen. Utfärdandel av sådanl resedokument regleras närmare i kungörelsen (1955: 29) om resedokument för vissa flyktingar.

Kommittén framhåller atl en flykfingförklaring har psykologisk betydelse genom alt den ger flyktingen en känsla av trygghet, främst mot återsändande till hemlandel. Den får enligt kommittén också betydelse bl.a. när förvisning är aktuell. En flykting har enligt konventionen ett visst skydd mot förvisning, men det kan i den situationen utan en flyktingförklaring vara svårt för den det gäller atl bevisa alt han är flykting.

1 praktiken bör del enligl kommittén gå tiil så alt SIV i det första tillståndsärendet prövar och i beslutet redovisar om utlänningen är flykting. En förutsättning härtor skall vara att ullänningen åberopar att han inte vill återvända till hemlandet av politiska skäl eller av någon annan grund som anges i flyktingkonventionen. Om en utlänning således begär att få stanna i Sverige därför all han är flykfing, skall del enligl kommiuéförslaget av beslutet om UT framgå om han skall anses som flykting. Utlänningen skall enligt förslaget ha räll att överklaga ett negaiivi beslul i statusfrågan även om han har fått UT. En sådan flyklingförklaring skall enligt förslaget också kunna ges i samband med det UT som utfärdas när ett avlägsnandebeslut upphävs på grund av atl ett politiskt verkställighetshinder har konstaterats. En person som, t.ex. pä grund av politiska omvälvningar i hemlandet, blir flykting försl efter ankomsten hil, en s. k. réfugié-sur-place. bör däremot anses tillgodosedd med möjligheten att söka resedokument enligt konventionen.

Kommittén föruisätter att flyktingförklaringen blir bindande för andra myndigheler. Vid ansökan om resedokument enligl konventionen eller när fråga uppkommer om förvisning kan det. som kommittén utvecklar på s. 121 i betänkandet, med den föreslagna ordningen utan större omgång konstateras om han forlfarande är flykt.

Förslagel alt införa en rält för flyktingar all få en särskild flyklingförklaring har välkomnats av en enig remissopinion. Del framhålls bl.a. alt en formell flyklingförklaring verksami kan bidra lill alt dämpa den nyanlände flyktingens oro och osäkerhet och därigenom underiätta vistelsen här. Jag delar den framförda uppfattningen om värdel av en sådan ordning. Även om frågan om införandel av en flyklingförklaring har varit uppe till behandling så senl som i samband med 1975 års proposition om ändring i UllL (prop. 1975/76: 18 s. 110-112) och införandel av en flyklingförklaring då avvisades, finns det enligt min mening lungl vägande skäl atl på nytt ta upp

Prop. 1979/80:96 44

frågan lill övervägande. Vid min bedömning av frågan fäster jag särskild vikl vid alt utfärdandel av etl dokument som anger llyklingslatus utgör ett av de grundläggande momenten i asylprövningen enligt de konklusioner som år 1977 antogs av Förenta Nationernas flyktingkommissaries exekutivkommitté och som sedermera har fastställts av Förenta Nationernas generalförsamling.

Situationen för en flykting skiljer sig i betydelsefulla hänseenden frän andra invandrares situation. Flyktingen har flytt från sill hemland eller befinner sig utanför sitt hemland därför att han med fog fruktar förföljelse i det landel. Del skydd som en stat normall ger sina medborgare har därför i fråga om flyktingar fått ersättas med det internationella skydd som flyktingar garanteras genom flyktingkonventionen och genom Förenta Nationernas flyktingkommissarie. Det innebär först och främst ett nära nog absolut skydd mot återsändande till hemlandet eller tiil någon stat som kan länkas sända flyktingen vidare llll hemlandel. Det innebär också ett långtgående förbud för vistelselandel atl utvisa flyktingen på grund av brott. I övrigt medför en stals anslutning till flyktingkonventionen alt flyktingen i vistelselandel - vilket har trätt i slällel för hemlandel - lillförsäkras en lång rad av sådana rättigheter som tillkommer elt lands medborgare. Slutligen är flyktingen enligt konventionen berättigad till identitetshandlingar och elt inlernationellt resedokument vilket garanlerar honom räll till åter-inresa i vistelselandet.

Det förhåller sig visserligen så att en flykting i vårt land även utan en formell flyklingförklaring rent fakliskl är tillförsäkrad de rättigheter som konventionen föreskriver. För flyktingen själv måsle del emellertid framstå som utomordentligt belydelsefulll att redan i ett tidigt skede fä klarlagt all han är flykting och därmed garanterad det skydd mot framför allt återsändande till hemlandet och de rättigheter som följer med stalus som flykting. Även för myndigheter och domslolar, som med nuvarande ordning i olika sammanhang har atl ta ställning i frågor där en utlännings ställning som flykting har belydelse, måsle del vara en fördel om den frågan är avgjord på ett bindande sätt av den centrala utlänningsmyndigheten.

Jag föreslår därför, i likhel med kommittén och remissinstanserna, atl vår utlänningslagstiftning tillförs elt institut, flyklingförklaring, efler i huvudsak de riktlinjer som angetts i kommiltébetänkandel. Det innebär bl. a. alt del i flyktingens första uppehållstillslånd skall klariäggas alt han har slällning som flykting. Beslutet rörande en persons flyktingstatus bör kunna överklagas hos regeringen. SIV och regeringen kommer därigenom att - på säll som hittills har skell vid ansökan om resedokument - utbilda en vägledande praxis i fråga om de omständigheter som konstituerar flyklingskap. Flyktingförklaringen bör bli i praktiken bindande för domstolar och andra myndigheler. En utlänning som genom flyklingförklaring har tillerkänts stalus som flykting behåller denna lill dess någon av konven-

Prop. 1979/80:96 45

tionens upphörandegrunder inträffar, t.ex. den att h;m på nytt använder sig av hemlandels beskydd. Jag vill i detta sammanhang framhålla alt en ullänning som kräver atl få behälla sitl hemlandspass eller söm skaffar sig nytt hemlandspass i allmänhet inte bör tillerkännas stalus som flykting, I likhet med kommittén anser jag att frågan om statusändring normalt inte bör tas upp till prövning annat än i samband med en ansökan om resedokument enligt konventionen eller när fråga uppkommer om utvisning på grund av brott eller om verkställighet av etl ulvisningsbeslul. Jag delar kommitténs uppfattning att en flyktingförklaring också skall kunna ålerkallas om den har grundals på medvetet oriktiga uppgifter eller svikligt förligande av relevanla uppgifter. Med anledning av ell påpekande under remissbehandlingen föreslår jag atl detta uttryckligen anges i lagen.

Flera remissinsianser framför den åsikten att en rätt till flyktingförklaring också bör finnas för en utlänning som blir flykting medan han vistas här, exempelvis därför alt en statskupp äger rum i hemlandet. SIV menar alt den möjligheten bör stå öppen så länge utlänningen inte har accepterats som invandrare. I etl yllrande anförs alt rätten till en flyklingförklaring även bör gälla de flyktingar som redan finns i Sverige.

Jag är inte nu beredd att biträda förslagen att en utlänning skall kunna påfordra flyktingförklaring i dessa fall. Jag får i likhet med kommittén hänvisa till atl ullänningen i dessa fall genom atl begära resedokument enligt flyktingkonventionen kan erhålla ett dokument som bäde ulvisar hans nyklingslatus och gör del möjligt för honom atl resa ulomlands och återvända till Sverige. Hans stalus kan få särskild belydelse i samband med att allmän domstol prövar frågan om utvisning liksom i verkslällig-hetsärenden. Enligt de bestämmelser somjag föreslår är emellertid en flyklingförklaring inle en nödvändig förulsällning för att utlänningen skall anses som flykting och därför inle utvisas. Delta kan som nämnts också framgå av all han har elt av svensk myndighet utfärdat internationellt resedokument eller framslå som uppenbart med hänsyn lill omsländighelerna. Skulle så inle vara fallet, har ullänningen enligt den ordning jag avser alt föreslå möjlighet att få utvisningsbeslulet upphävt efter ansökan hos SIV eller regeringen.

Till frågan om den närmare ulformningen av beslämmelserna om flyklingförklaring återkommer jag i specialmoliveringen.

2.4.3 Skyddet åt vissa andra grupper

Genom 1976 års ändringar i bl.a. 2 8 UllL lagfästes dåvarande praxis i fråga om sådana utlänningar som redan dittills hade fåll stanna av humanitära skäl. Del gäller dels personer som, utan att vara politiska flyktingar, har lämnat sitt land på grund av missnöje med de politiska förhållandena där (2 8 Iredje styckel första meningen), dels krigsvägrare (2 8 Iredje slyckel andra meningen). De skäl för alt få stanna här i landet som brukar åberopas av den förstnämnda gruppen kallas av kommittén för humaniiära

Prop. 1979/80:96 46

skäl av politisk arl eller polilisk-humanitära skäl. I fråga om tillkomsten av de nya bestämmelserna får jag i övrigt hänvisa lill prop. 1975/76: ISs. 107-110.

Utlänningslagkommittén säger sig betvivla att själva kodifieringen av praxis har lett till elt ökal skydd för utlänningar som kommer hit och åberopar humanitära skäl av politisk art. 1 stället menar kommittén att kodifieringen har fört med sig vissa negativa verkningar. Det finns nämligen enligt kommittén skäl att misstänka all införandel i 2 8 av en ny skyddsgrupp kan ha lett till en restriktivare hållning när det gällt alt betrakta en person som politisk flykting. Till detla kommer att regeringen kort tid efter lagändringen fann anledning all i fråga om turkiska assyriei/ syrianer tillämpa den undantagsregel som finns i 2 8 tredje styckel UtlL. I november 1976 konstaterade sålunda regeringen att 2 8 Iredje stycket UtlL i och för sig var tillämplig på dem som tillhör denna grupp men fann samtidigt atl del fanns särskilda skäl all vägra dem fristad i landel. Del skedde pä grund av det omfattande invandringstryckel från just den gruppen. Utlänningslagkommittén anför vidare alt införandet av bestämmelsen i 2 8 tredje stycket första meningen UtlL har medfört svårigheter när det gäller all skilja pä flyktingar och sådana som inle är flyktingar men kan hänföras till humanitärt motiverad invandring. För atl ytterligare klargöra skillnaden mellan den som är flykting och övriga grupper som för närvarande har skydd enligt 2 8 tredje stycket är del enligt kommittén angeläget all föra över beslämmelserna om skydd för de sistnämnda lill andra paragrafer. Kommittén förslår därför all en och samma paragraf behandlar skyddet endast för flyktingar. Kommittén pekar vidare på atl del i utlänningslagen hittills inle har angelts pä vilka grunder UT kan ges. Kommittén föreslår nu all i en särskild paragraf räknas upp de grunder enligl vilka UT får ges. En sådan grund är humaniiära skäl, varmed bl. a. avses de polilisk-humanitära skälen.

Som kommittén närmare utvecklar på s. 123 i betänkandet bör dess förslag medföra att flyklingstatus tillerkänns vissa av dem som nu får slanna på grund av polilisk-humanitära skäl. Resten av dem som i dag omfallas av 2 8 iredje stycket första meningen UtlL avses i samma utsträckning som hittills få stanna i vårt land av humanitära skäl.

Bestämmelsen i 54 a 8 andra slyckel UtlL med etl begränsat skydd mol verkställighet för en utlänning tillhörande denna grupp saknar direkt motsvarighet i kommittéförslaget. Någon ändring i sak är emellertid inle avsedd. Om nya politiska skäl åberopas i verkställighetsärendet, skall delta nämligen underställas SIV. Verkel har då atl ta slällning lill om det finns skäl all upphäva avlägsnandebeslutel och ge ullänningen uppehålls- och arbetstillstånd (UAT).

Kommittén erinrar slutligen om att Sverige när del gäller flyktingar tillämpar principen om försia asylland, dvs. alt det land till vilket flyktingen först kommer från hemlandet skall avgöra hans flyktingstatus och i

Prop. 1979/80:96 47

förekommande läll bereda honom fristad. Flyktingen har alltså inle rätt att välja asylland. Sverige återsänder därför en flykting till det land som han har kommit frän, om detla är ett annat land än hemlandet och han i det landet har skydd mol all, direkl eller via etl annal land, sändas lill hemlandet. Emellertid är det få länder som har kodifierat skyddet för den grupp som åberopar politisk-humanitära skäl. Det kan därtör enligl kommittén vara svårt för de svenska myndigheterna all vela om en sådan utlänning har skydd i det land som han har kommil från. om detla är etl annal land än hemlandet. Kommittén pekar på atl en regel som innebär förbud atl sända honom till elt land där han inte har skydd mol all sändas vidare till hemlandel därför kan medföra atl han i realiteten får en större rält än en flykting atl slanna i Sverige. En sådan ordning vill kommittén inle acceplera. Med en generös fillämpning av flyklingasylbeslämmelsen kommer de som inle omfallas av denna atl vara utlänningar som inle löper risk för förföljelse. Med hänsyn till att Sverige har begränsade resurser att la emot utlänningar i behov av skydd bör dessa, såvitt gäller utlänningar som vill slanna av politisk-humanitära skäl. enligt kommitténs mening koncentreras på dem som kommer direkl från hemlandel. Däremot bör de som kommer från ell Iredje land. som uppenbari fillämpar flyklingkonven-tionen, kunna sändas tillbaka dil. Del bör enligt kommittén åvila det landet atl pröva deras lillslåndsansökan.

Belräffande krigsvägrare föreslår kommittén ingen ändring i sak. Medan de flesla av remissinstanserna har lämnat kommitléförslagel i denna del utan erinran eller kommentarer, har det mötts av stark kritik från Röda Korsel, Svenska flyklingrådel och andra organisationer med flyk-tinganknylning. Kritiken gäller såväl avskaffandet av den särskilda skyddsregeln i 2 8 Iredje slycket UllL som förslagel alt en sådan ullänning. om han kommer hil via tredje land, skall kunna sändas tillbaka lill inreselandet så snart della ger skydd ät flyktingar. De nämnda remissinstanserna anser all förslagel medför en pålaglig försämring för de utlänningar som har vägande politiska invändningar mol alt återvända lill hemlandet. De skäl som kommittén har anförl för sin ståndpunkt underkänns.

De särskilda skyddsreglerna för den kategori av skyddsbehövande utlänningar som del här är fråga om introducerades i lagsliflningen med verkan fr. o. m. år 1976. Del var då närmast fråga om atl kodifiera redan gällande praxis. Skyddsbestämmelsen öppnade samlidigl möjlighet alt vägra sådana utlänningar atl vislas här när del förelåg särskilda skäl. Frågan om de nuvarande bestämmelserna skall behållas eller inle har vidare ell nära samband med vilka allmänna principer för den humanitärt motiverade invandringen som skall gälla i framliden. Som jag redan har nämnl avser jag atl inom kort i annal sammanhang ta upp frågan om en översyn av de nu gällande riktlinjerna för den reglerade invandringen, vilka gäller sedan år 1968 (prop. 1968: 142). I fråga om krigsvägrare föreslår kommittén, som jag har nämnt, ingen ändring av gällande bestämmelser.

Prop. 1979/80:96 48

Mot den bakgrunden menar jag att någon ändring inle nu bör genomföras i fråga om de bestämmelser som reglerar skyddel för de utlänningar som avses i 2 8 tredje styckel UllL. De bestämmelser som nu gäller för denna grupp i fråga om rälien att stanna här. skyldigheten för polismyndigheterna ult underslälla avvisningsärenden och politiskt verkställighetshinder i vissa fall bör alltså föras över i den nya UllL. För att motverka risken loren sammanblandning av dessa regler med de bestämmelser som avser flyktingar bör bestämmelserna las in i skilda paragrafer. Jag finner del vidare angeläget atl än en gång understryka atl bedömningen av frågan om en asylsökande har flyktingstatus eller ej inte får influeras av den omständigheten, atl utlänningen under alla förhållanden kan få skydd av politisk-humanitära skäl. Jag vill slulligen tillägga atl den grupp av skyddsbehövande, som jag har behandlat i delta avsnitt, får sitl nuvarande skydd förstärkt genom de bestämmelser om överlämnande som jag nu skall gå över lill.

2.4.4 Skyldighet alt överlämna avvisningsärenden till SIV. m. m.

Avvisningsreglerna syflar lill all hindra sådana utlänningar (rån att resa in i Sverige som enligt gällande bestämmelser inle har rätt att vistas här. Uppgiften all i sådana fall avvisa ullänningen har tilldelats polisen. Till gränsen kommer emellertid ocksä flyktingar och andra utlänningar, vilka åberopar skäl som skulle kunna medföra rält för dem atl vislas i Sverige. Det är viktigt att dessa utlänningar får sin sak prövad av den centrala utlänningsmyndigheten. Avsikten med underställningsreglerna är att dessa ärenden skall komma under SlV:s prövning.

Enligl 21 a 8 försia slyckel UllL skall elt av visningsärende underställas SIV om en utlänning påstår att han i det land. från vilket han har kommit, löper risk för politisk förföljelse eller risk att sändas lill krigsskådeplats eller straffas för all han har övergett krigsskådeplats eller i övrigt har vägrat fullgöra krigstjänslgöring eller om han påslår all han i det landet inte har trygghet mot atl bli sänd lill ett land, i vilket han löper en sådan risk som nyss har nämnts, allt under förulsällning att påståendet inte är uppenbart oriktigt. Underställning skall också ske när en utlänning påslår atl han inle vill återvända lill hemlandet på grund av de politiska förhållandena där och de omständigheter som han åberopar till slöd härior inle kan lämnas ulan avseende. Även i vissa andra fall skall underställning ske (21 a 8 andra stycket UtlL).

Utlänningslagkommitlén har föreslagit vissa ändringar i gällande bestämmelser. Kommittén anser sig inle kunna förorda alt avvisningsärenden alllid skall underslällas SIV, när ullänningen åberopar politisk förföljelse eller liknande omständigheter. En sådan ordning skulle nämligen kunna medföra risk för missbruk från utlänningarnas sida. Även vid helt grundlösa påståenden skulle ärendei då få prövas av SIV efler underställ-

Prop. 1979/80:96 49

ning i den ordning lagen föreskriver. Denna prövning kan ta avsevärd tid. Under tiden minskai' dessutom i hög grad möjligheterna att sända tillbaka utlänningen till ett annat land än hemlandet, om han komniit därifrån lill Sveiige, Enligt kommitténs mening måste därtör polisen också i fortsättningen ha möjlighel att beslula om avvisning, när en utlännings påstående om förföljelse är uppenbart ogrundat. Delsamma bör enligl kommittén liksom hittills gälla, när utlänningen kommer från eller skall sändas till en stal som har tillträtt flyktingkonventionen och det är uppenbart att flyktingar där har skydd mol atl sändas till hemlandet (se vidare betänkandet s. 126).

Somjag redan har nämnt i avsnitt 2.4.3 anser kommittén att en person som inte är flykting men som åberopar politisk-humanitära skäl skall kunna skickas tillbaka till iredje land. oberoende av om jusl den personen har elt skydd i del landel. Del avgörande börenligi kommittén i slällel vara om del är uppenbari alt landet lämnar skydd åt flyktingar enligt flyktingkonventionen. Som en konsekvens av detla föreslår kommittén att underställning skall kunna underlåtas i sådana fall.

Utgångspunkten för kommilléns förslag är sålunda den, alt en polismyndighet får underlåta underställning i de fall då det är uppenbart atl en flykting har skydd i det land till vilkel ullänningen skall sändas. Det kan av naturliga skäl inte uleslulas att en polismyndighet kan komma atl besluta om avvisning också i en situation då ärendet skulle ha underställts SIV. För atl förhindra verkningarna av elt sådant beslul och därigenom stärka skyddet för utlänningen föreslår kommittén en ordning enligt vilken SIV får praktisk möjlighet att i förekommande fall ingripa med ett inhibitionsbeslut. Förslagel innebär atl avvisningsbeslulet - om utlänningen omedelbart besvärar sig - till skillnad från nu inle får verksiällas förrän SIV har haft tillfälle atl ta ställning till om det bör verkställas. Endasi i det fall då även SIV anseratt underställning inte skulle ha sketl skall verket underlåta alt inhibera verkställigheten. I övriga fall skall SIV inhibera beslutets verkställighet i avvaktan på att besvären slutligt prövas. Kommittén föreslår vidare att utlänningen i avvaklan på atl SIV har beslutat i inhibilionsfrågan skall få tas i förvar, även om annars föreskrivna förvarsgrunder saknas. Någon besvärsräll över förvarsbeslutet föreslås inle. Del sålunda föreslagna inhibitionsförtärandel hos SIV avses ske med största skyndsamhet. Detla förutsätter bl. a. jourtjänsl hos verket. 1 fråga om de praktiska förhållandena får jag i övrigl hänvisa till betänkandet (s. 127).

De bestämmelser som reglerar förtärandet när en ullänning kommer till gränsen och begär asyl utgör en utomordentligt viklig del av skyddel för flyktingar. Den asylsökande befinner sig då i en särskilt utsatt situation och känner fruktan för att bli avvisad till hemlandet eller till en annan stat som kanske inte ger honom skydd mot atl sändas lill hemlandet. Av det skälei har också Förenta Nationernas flyktingkommissaries exekutivkommitté ägnat stor uppmärksamhel ål skyddel för asylsökande vid gränsen. De 4 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 96

Prop. 1979/80: 96 50

grundregler för flyktingskapsprövningen som har anlagils av exekutivkommittén år 1977 och som sedermera har fastställts av Förenta Nationernas generalförsamling innehåller bl. a. kravel, att den myndighel som lar emot asylansökningen skall hänskjula ansökningen lill högre myndighet, närmare bestämt lill en central ullänningsmyndighel. Denna skall ha ansvaret för flyktingskapsprövningen och beslula i frågan som första instans. Vidai-e anges alt sökanden skall tillåtas atl stanna kvar i landet medan asylansökningen prövas, om inte den ansvariga myndigheten finner alt ansökningen är uppenbari oriktig (clearly abusive),

Ullänningslagkommilténs förslag syftar på motsvarande sätl till alt slarka garantierna för all den asylsökande får sin sak prövad. På några punkter har emellertid förslaget kritiserats. Jag tar i del följande upp de olika momenten i prövningsförfarandei och berör därvid kritiken. Jag behandlar dä inte bara situationen för flyktingar ulan även situationen för krigsvägrare och utlänningar som. utan att vara flyktingar, av politiska skäl inte vill återvända lill hemlandet, faslän dessa inte omfattas av flyktingkonventionen.

Den fråga som först inställer sig är om vi i vårt land bör införa en undantagslös underslällningsskyldighet när en ullänning åberopar förföljelse eller påstår sig vara krigsvägrare eller åberopar politisk-humanitära skäl mot att återvända till silt hemland. Kommittén har inte ansell sig kunna föreslå en sådan ordning, närmasl med hänsyn till all den skulle kunna ge upphov till långvarig handläggning av ansökningar som är uppenbari ogrundade, 1 slällel föreslås som nämnls alt SIV i sådana fall skall få möjlighet atl bedöma utlänningens besvär medan han fortfarande är i landet. Majoriteten av remissinslanserna delar uppfattningen att polismyndigheterna även i fortsättningen skall få meddela avvisningsbeslul när utlänningens påslående är uppenbart ogrundat. Några remissinstanser förordar emellertid en absolut underslällningsskyldighet, antingen från mera principiella utgångspunkter eller därför att man antar atl den föreslagna överprövningsmöjlighelen ändå kommer all utnyttjas i så slor utsträckning all man likaväl kan låla SIV pröva varje ärende.

Inle heller jag är beredd all föreslå någon absolul underslällningsskyldighet. Den nu gällande och den av kommittén föreslagna ordningen innebär all varje ansökan som inle är uppenbari grundlös skall prövas av SIV. Verkets beslut kan överklagas till regeringen. Del saknas enligt min mening anledning alt inordna ansökningar, som från början måsle bedömas som hell grundlösa, i detla noggranna och långvariga prövningsförfarande. 1 några remissyttranden anförs atl sådana ansökningar är få och all riskerna för missbruk från utlänningarnas sida av en ordning med absolul underställningsskyldighet har överdrivits. Det är svårl att ha någon säker uppfattning i denna fråga. Mot bakgrund av de begränsningar för invandringen som vi nu har och som torde komma atl beslå under lång lid kan man dock enligt min mening inle borise från risken alt en sådan ordning

Prop. 1979/80: 96 51

skulle komma att begagnas även av dem som av andra skäl vill komma in i Sverige. Av slörre betydelse är emellertid, atl en absolul underställningsskyldighet skulle medföra atl avlägsnändebesluten kommer all onödigtvis fördröjas, i de läll då det är uppenbart att avvisningcn bör verkställas. Jag delar därför kommitténs uppfaUning all polismyndigheterna även i fortsättningen hiir få besluta om avvisning när utlänningens ansökan ar uppenbart ogrundad. 1 likhel med kommittén anser jag vidare atl SIV. genom ell särskilt förfarande, skall granska beslutel innan del får verkställas, lill denna IVåga ålerkonimer jag.

Jag vill i detla sammanhang i korthet beröra Irågan i vilka situationer en utlännings påstående skall bedömas som uppenbart oriktigt och polismyndigheten följaktligen skall få meddela ett avvisningsbeslut. Kritik har i denna del riktats mot kommitténs beskrivning på s. 128 och 129 i betänkandet. Enligt min mening ger bestämmelsen inle utrymme för alt underlåta alt överlämna elt asylärende till SIV:s prövning i andra fall än då i del enskilda fallet varje risk för förföljelse framstår som utesluten i hemlandet eller - för det fall avvisning övervägs lill tredje land - varje risk för vidaresändning lill hemlandet framstår som uteslulen i del landel. Jag vill hänvisa till att arbetsmarknadsutskottet i mars 1978 (AU 1977/78: 30 s, 18) underströk att varje avvisnings- eller verkslällighelsärende. i vilket fråga uppkommer om politisk förföljelse eller påföljder vid krigsvägran m.m.. skall avgöras av SIV och alt polismyndigheterna fär besluta på egen hand endast i fall då påstående om politisk förföljelse är uppenbart oriktigt. Utlännings påslående kunde enligt utskottets mening lämnas åsido endast i helt klara fall. exempelvis därför att han kom från ett land där förhållandena uteslöt risk för förföljelse. Utskottet ansåg vidare att del med en sådan tillämpning inte fanns skäl att avslå från möjligheten att snabbt verkställa avvisning i uppenbara fall.

1 fråga om utlänningar som inle är flyktingar men som ändå av politiska skäl inle vill återvända till hemlandel harjag tidigare (2.2.3) framhållit, att gällande bestämmelser bör bibehållas. Det innebär bl.a. att ärendet skall prövas av SIV när de omständigheter som utlänningen åberopar inte kan lämnas utan avseende. Jag vill i delta sammanhang erinra om, alt de utlänningar det här är fråga um kan vägras räll atl vistas i Sverige när det föreligger särskilda skäl (2.4.3). Har regeringen i fräga om en viss grupp av sådana uilänningar funnil skäl alt tillämpa den nämnda undantagsbestämmelsen, är delta etl förhällande som polismyndigheterna bör fä beakta vid bedömningen av frågan om de åberopade omsländighelerna kan lämnas utan avseende. Detta torde också hittills ha sketl. Så snart det är tveksamt om de åberopade omständigheterna är sådana, alt de på grund av regeringens ställningstagande inte kan berättiga utlänningen all stanna i Sverige, skall emellertid ärendei överiämnas tiil SIV. Jag vill vidare framhålla att sådana utlänningar i viss utsträckning åtnjuter skydd även i vissa andra länder, antingen genom uttryckliga bestämmelser eller genom den praxis som där tillämpas.

Prop. 1979/80: 96 52

Kommilléns förslag om en skyndsam överprövning från SlV:s sida av en polismyndighets avvisningsbeslut har - om man bortser från förvarsbestämmelsen - vunnit gillande av majoriteten av remissinstanserna, vilka framhåller att förslaget ökar rättssäkerheten för asylsökande och andra skyddsbehövande vid gränsen. Jag vill emellertid peka på atl RPS slarkl ifrågasätter om det är praktiskt möjligt att tillämpa en sådan ordning vid de internordiska gränserna. Även SIV släller sig negativ till förslaget, såvida inle kraftigt ökade resurser ställs lill förfogande.

För egen del finner jag förslaget tilltalande. Det ligger också i linje med de principer som har lagts fast av flyktingkommissariatets exekutivkommitté. Det framslår för mig som naluriigl alt den centrala utlänningsmyndighelen alllid skall ha det yttersta ansvaret för bedömningen av asylansökningar och framställningar i övrigt om skydd när politiska skäl anförs, under förutsättning all delta kan åsladkommas ulan allvarlig fördröjning av handläggning och verkställighet. Mol bakgrund av de synpunkter på förfarandets närmare utformning som har lämnals vid remissbehandlingen vill jag emellertid föreslå vissa ändringar. Den ordning jag föreslår innebär i sina huvuddrag följande.

När en avvisningsgrund föreligger och polismyndigheten bedömer att en utlännings påstående om risk för förföljelse eller risk för återsändande lill krigsskådeplats eller straff för desertering eller krigsvägran är uppenbart orikligt, får polismyndigheten meddela avvisningsbeslut. Detsamma gäller om en ullänning annars säger sig inte vilja återvända till hemlandet av politiska skäl och de omständigheter han åberopar är sådana all de kan lämnas utan avseende. 1 beslutet skall polismyndigheten ange att det grundar sig på en sådan bedömning som nu har nämnls. Polismyndighetens avvisningsbeslut bör emellertid inte vara omedelbart verkställbart. 1 slällel skall polismyndigheten skyndsaml anmäla beslutet till SIV som likaledes skyndsaml har att besluta om verkel skall överta ärendet eller inte. Den prövning som skall ligga lill grund för SlV:s beslut i överlagandefrågan bör enligt min mening enbarl ta sikle på om utlänningens påstående om risk för förföljelse eller därmed jämförbarl påslående är uppenbari oriktigt eller - i fråga om den som annars säger sig inle vilja återvända till hemlandet av politiska skäl - om de åberopade omständigheterna kan lämnas utan avseende. Är så inle fallet, skall SIV överta ärendei. Möjlighet bör finnas för SIV alt överta ärenden även i andra fall. Övertar SIV ärendet bör polismyndighelens beslut anses som förfallet. I annat fall skall SIV beslula alt ärendet inle skall övertas av verket. Ett sådanl beslut får lill följd alt bestämmelserna i UtlL om verkställighet av avvisningsbeslulet utan hinder av anförda besvär iräder i tillämpning. Verkställighet skall då skyndsamt ske. Beslut härom fattas av polismyndighet.

En sådan ordning ger SIV del yllersla ansvarel för prövningen i de fall då utlänningen åberopar förföljelse eller annal sådant skäl av politisk natur som normalt skall föranleda ärendets överlämnande. Samlidigl har en

Prop. 1979/80:96 53

sådan ordning den avgjorda fördelen framför en absolul underslällnings-skyldighet att ärenden i vilka uppenbart ogrundade påslåenden görs kan avgöras förhållandevis snabbt. Jag återkommer till denna fråga. Någon besvärsräll bör inte finnas i fråga om SlV:s avgörande med anledning av etl dit anmält avvisningsbeslut.

Som jag har nämnt skall SIV:s prövning i dessa fall avse endasi frågan om förulsättningar har förelegal för överlämnande av avvisningsärendet. Verkets beslut all inte överta ärendei inverkar sålunda inle på utlänningens rält atl i vanlig ordning besvära sig över polismyndighelens avvisningsbeslut. Prövningen av anförda besvär kommer emellertid i allmänhet att ske först sedan beslutet har verkställts. I de fall då SIV har förordnat att verket skall överta ärendei, kommer detla som nämnts att prövas i samma ordning och under samma förutsätlningar som om polismyndigheten från början hade överiämnat ärendet. Har undanlagsvis besvär redan anhängiggjorts får de därvid anses förfallna.

För atl ell sådanl förfarande somjag nu har beskrivit skall kunna fungera praktiskt måste det hos SIV inräUas en jourverksamhel av det slag som kommittén har föreslagil. Det är angeläget atl den särskilda prövningen av anmälda avvisningsbeslul ges en sådan prioritet, personalmässigt och i övrigt, att verkets avgöranden normalt kan meddelas inom loppet av några timmar från det atl ärendei anhängiggörs. Della bör enligt min mening också vara möjligt med hänsyn lill arten av den prövning SIV skall företa. Kan avgörandet inle iräffas relativt omgående, föreligger normall anledning lill övertagande av ärendet för materiell prövning i vanlig ordning. Jag förutsätter därvid all polismyndigheterna och SIV på samma sätt som nu för tids vinnande begagnar sig av telefon, telex och andra förekommande tekniska hjälpmedel. Verkels beslut bör meddelas skriftligen genom telegram, telex, lelefax eller annal liknande sätl. Hinder bör inte möta mot all polismyndigheten dessförinnan underrälias om beslutet per telefon. Med ett sä utformat förfarande bör de svårigheter som RPS och SIV har pekat på kunna bemästras, även om en viss fördröjning kan uppkomma av verkställigheten av avvisningsbeslut i uppenbara avvisningsfall. Del är enligl min mening inte önskvärt eller möjligt atl göra undantag från den föreslagna ordningen för avvisning som sker vid en internordisk gräns.

Vad jag nu har sagl för mig över lill frågan om formerna fören utlännings kvarhållande under den lid då SIV:s beslut inväntas. Kommittén föreslår all ullänningen skall få las i förvar under liden, även om de vanliga förutsällningarna för förvarstagande inle föreligger. Någon besvärsräll föreslås inte. Förslaget har mött en omfattande och enligt min mening välgrundad kritik.

Del är självfallet angeläget att SIV:s resurser disponeras så all den fördröjning som uppstår genom SlV;s nu nämnda prövning blir så lilen som möjligt och i allmänhet högst någon eller några timmar. Under väntetiden bör normalt krävas atl ullänningen finns omedelbarl lillgänglig för

Prop. 1979/80: 96 54

verkställighet av avvisningsbeslutel när SIV beslular att inte overia avvisningsärendet. I den mån det är möjligt bör Iråcan om utlänningens uppehällsplats lösas i samförstånd med denne. Inte sällan torde frågan kunna lösas praktiskt på delta säll. Polismyndigheten kan t, ex. föreskriva atl ullänningen skall uppehålla sig på viss plats, exempelvis i transithallen på flygplatsen eller i de lokaler i övrigt där passkontrollen sker. ellei' meddela annan föreskrift som syftur lill atl ha ullänningen under uppsikl. Saknas praktiska möjligheter all ordna uppsikien på delta eller liknande sätt eller är del med hänsyn lill omständigheterna inte tillräckligt med nu beskrivn-a ätgärder. får polismyndigheten tillgripa de övriga Ivångsmedel som anges i Ut IL. Förvar får enligl såväl gällande som föreslagna bestämmelser tillgripas bl.a. när det finns sannolika skäl för avvisning eller när verkställighet av etl avvisningsbeslul är akluell och risk föreligger för atl utlänningen håller sig undan. Jag vill emellertid understryka att förvar inte bör tillgripas om uppsikten över utlänningen tilfredssiällande kan ordnas på annal sätt.

2.5 Bestämmelserna om avlägsnande av utlänningar, m. m.

2.5.1 Inledning

Utlänningskontrollen är uppbyggd enligt två principer, dels som en individuell kontroll, dels som en generell kontroll.

Den individuella kontrollen avser att förhindra att en icke önskvärd utlänning vislas i landet. Han kan antingen avvisas, utvisas eller förvisas enligt bestämmelser i UtlL.

Den generella utlänningskontrollen avser alt reglera tillströmningen av invandrare. Sedan länge har vi i vårt land en reglerad arbetskraftsinvandring. Det hänger samman med att vi efleslrävar atl bereda den som accepteras för invandring så goda arbels- och levnadsförhållanden som möjligt i vårt land och att ge honom eller henne skydd mol alt sändas iväg när de ekonomiska förhållandena i landet försämras. De strävanden, som avser att stärka invandrarnas situation i vårt land, sätler med nödvändighet en gräns för våra möjligheler att la emol utlänningar som inle är flyktingar eller i övrigl har ell berättigat krav på all få slanna här, t.ex. en make/ maka eller minderåriga barn.

Regleringen av tillströmningen av invandrare åstadkoms genom atl regeringen, enligl bemyndigande i UllL, har rält att förordna atl en utlänning inle utan tillstånd fär resa in, uppehålla sig eller arbeta i landel. En utlänning kan avvisas om han inte har erforderligl pass och tillstånd atl resa in i landet. Han kan förpassas om han vistas här utan tillstånd, Förpassningsinstitutet kan ses som den negativa sidan av lillståndssyste-met. Redogörelse för gällande bestämmelser finns i betänkandet (SOU 1977:28). Korlare väntetider i ullänningsärenden (s. 50-52) saml i belänkandet (SOU 1979: 64) Ny utlänningslag (s. 73-84).

Prop. 1979/80:96 55

En utlänning kan dessulom i vissa fall bli föremål för hemsändning. Enligt 718 försia stycket UtlL får regeringen meddela bestämmelser om hemsändande av en utlänning som uppbär socialhjälp eller som har omhändertagils enligt barnavårdslagen (1960:97), lagen om beredande av sluten psykiatrisk värd i vissa fall (1966: 293) eller 35 8 lagen (1967: 940) angående omsorgerom vissa psykiskt ulvecklingsstörda.

Utlänningslagkommitlén har ingående granskat gällande bestämmelser om avlägsnande av utlänningar och tillämpningen av dessa (belänkandet s. 97-104). 1 betänkandet föreslås belydelsefulla ändringar av gällande ordning.

2.5.2 Avvisning

1 betänkandet erinrar kommittén om att den grundläggande principen alt endast svenska medborgare har en ovillkoriig rätl all vistas i vårt land får särskild belydelse när fråga uppkommer om avvisning. Däremot får samma princip mindre styrka när det är fråga om utlänningar som har fått vistas en viss tid i vårl land. Sveriges ansvar genlemot den som har accepterats som invandrare träder då alltmer i förgrunden.

Avvisningsbeslämmelsernas ulformning är inle endasi etl svenskt inlresse. På grund av det gemensamma nordiska passkonlrollområdei har del varit nödvändigt att i möjligasle mån samordna avvisningsbeslämmelserna i de nordiska länderna. Kommilién har också i sill arbele beaktat förslagen i den nordiska kommilléns betänkande Ullänningspolilik och utlänningslagstiftning i Norden (NU 16/70).

I fråga om förutsättningarna för avvisning enligt 18 8 UllL. dvs. avvisning p-d formella grunder, föreslår kommittén endast smärre sakliga ändringar. De häriger samman med kommitténs förslag all UT skall vara ordnat före inresan. I konsekvens härmed föreslås att den som saknar föreskrivet UT vid inresan skall kunna avvisas. Undantag skall som tidigare har berörts gälla för flyktingar, nära anhöriga och vissa andra grupper.

Somjag redan lidigare har berörl i samband med frågan om införande av krav på UT före inresan i Sverige ansluler jag mig till kommitténs förslag. De övriga ändringar i fråga om avvisning på formella grunder som kommittén har föreslagit är av formell natur och jag återkommer lill dem i samband med specialmotiveringen.

Avvisning på materiella grunder får ske enligt 19 8 UtlL. Det är bl.a. fallel när ullänningen saknar medel för vislelsen här och hemresan (/9$ /). Kommittén anser att bestämmelsen bör finnas kvar men lar samtidigt upp en fråga som har vållal osäkerhet vid tillämpningen. Frågan gäller huruvida avvisning kan ske av en person som under den lillslåndsfria liden söker AT men har så mycket pengar att han klarar sig under denna tid. Genoin all söka AT visar han emellertid atl han länker slanna kvar efler utgången av den lillslåndsfria liden men atl han behöver arbela för att försörja sig under sin tänkta vistelselid i Sverige. Enligl kommilléns uppfattning bör avvis-

Prop. 1979/80: 96 56

ning kunna ske i en sådan situation. De remissinstanser som har berörl Irågan delar kommitténs uppfattning. I flera yttranden framhålls viklen av ett klarläggande på denna punkl. Även jag anser alt avvisning enligt del nämnda lagrummel skall kunna ske också i fall då del efter inresan, men under den tremånadersperiod då avvisning får ske, framkommer omständigheter som gör det antagligt, att ullänningen avser all slanna kvar ulöver den uppehållslillslåndsfria tiden och saknar medel för sin avsedda vislelse här. Så torde inle sällan vara fallet när ullänningen ansöker om AT. En bedömning av utlänningens avsikter måste givetvis ske i varje särskilt fall. Enligt 19 2 UllL kan en utlänning avvisas om han länker söka silt uppehälle här eller i etl annat nordiskt land och det skäligen kan antas alt han inte kommer alt ärligen försörja sig. Detsamma gäller enligt 79 S 3 samma lag belräffande en utlänning som under de närmasl föregående två åren har ägnat sig ål viss angiven asocialitet eller brottslighet. Dessa avvisningsgrunder har använls myckel sällan. Enligt kommittén saknas anledning att i avvisningssilualionen avstå från möjligheten atl hindra en utlänning som bedriver sådan verksamhet som avses i 19 8 3 (otukt, koppleri och olovlig införsel eller utförsel) alt komma in i landet. Dessa omständigheter ryms emellertid inom den i 19 8 2 angivna avvisningsgrunden och utgör specialfall av denna. Kommittén föreslår därför atl 19 8 3 UllL ulgår. Den omständigheten att en utlänning, som vill resa in i Sverige, under de senasl förflutna två åren har yrkesmässigl ägnal sig åt prostitution, koppleri eller olovlig införsel eller utförsel ulgör ell starkt indicium på alt utlänningen inte kommer att här försörja sig på ell ärligt sätt. Är sådana omständigheter kända för polismyndigheten, kan sålunda avvisning ske enligl 19 8 2 UllL. Det finns emellertid också åtskilliga andra omständigheter som kan medföra samma bedömning. Jag delar därför kommitténs uppfattning alt del är bättre atl behålla endast den vidare avvisningsgrunden i punkten 2. nämligen att avvisning får ske när det skäligen kan antas alt utlänningen inte kommer alt försörja sig på elt ärligt sätl.

I fråga om avvisningsgrunden i 19 § 4, vilken avser den som lidigare har dömts till frihelsstraff och skäligen kan befaras fortsätta brottslig verksamhet, föreslår kommittén en mindre ändring i anslutning till ell förslag av den nordiska kommittén. Den förordar all beslämmelsen kompletteras med en möjlighel all avvisa en ullänning, som på grund av annat särskilt förhällande än att han tidigare har dömts till slraff, kan anlas komma att begå broll i landet. Jag ansluter mig till förslagel.

Belräffande övriga avvisningsgrunder föreslår kommittén inga ändringar.

I anslutning lill beslämmelsen i 19 8 sista slyckel om all avvisning inte får ske av den som har visering eller UT framhåller kommittén att det enligt dess uppfattning inte bör anses föreligga något hinder alt avvisa den som har haft visering men vars visering har löpt ut, när avvisningsfrågan prövas. Bland de tillämpande myndighelerna råder olika uppfattningarom

Prop. 1979/80:96 57

bestämmelsens innebörd. Vid remissbehandlingen har kommitténs uppfaUning välkomnats och önskemål framslällls om etl uttalande i propositionen av denna innebörd. Enligt min mening står kommitténs upjjfattning i god överensslämmelse med den nämnda bestämmelsen. Med hänsyn till alt skilda uppfattningar har förekommil, föreslår jag atl beslämmelsen förtydligas så alt del framgår all undanlaget endast avser den som vid avvisningstillfället har ännu gällande visering eller UT.

Ett avvisningsbeslut kan i dag inle förses med förbud för utlänningen att under viss tid återvända till Sverige. Kommittén föreslår alt en sådan möjlighet skall införas eftersom det enligl kommittén har visat sig finnas behov av detla. Avvisningsbeslulet är nämligen i annal fall i sin helhet konsumerat när utlänningen har lämnat riket. Detta har hittills medfört alt etl nytt avvisningsförfarande har fåll inledas, om ullänningen återvänder hit. Förenas avvisningsbeslut däremot med ett ålerreseförbud under viss lid. kan avvisningsbeslulet under denna period verkställas på nytt när ullänningen försöker la sig in i Sverige.

Ett återreseförbud bör enligl kommittén inte ges när ullänningen avvisas därior all han har glömt sitl pass, saknar visering eller i övrigt när han bör ha möjligheten att inom kort återvända till Sverige. I allmänhet bör möjlighelen atl förena avvisningen med ett återreseförbud begränsas t.ex. till sådana fall då utlänningens skäl att stanna i landel tidigare har prövals i flera instanser och det finns anledning atl anla alt han ändå avser all försöka la sig in illegalt i Sverige. 1 normalfallet föreslås längre tids ålerreseförbud än tre månader inte böra förekomma.

Förslaget har tillstyrkts främst av RPS och etl antal polismyndigheter. JK har ställt sig iveksam lill bestämmelsen medan socialstyrelsen och SIV, på olika grunder, har avvisat förslagel. Socialslyrelsen befarar alt möjligheten atl meddela ålerreseförbud i vissa fall kan leda till allvarliga rättsförluster för asylsökande, som därigenom riskerar all avskäras från att få sin sak prövad på nytt fastän nytillkomna omständigheter skulle ha medfört asyl. SIV pekar på atl informalion lill polismyndigheterna om ålerreseför-budel knappast kan hinnas med på den korla tid - tre månader - som förbudet normall gäller och på alt antalet fall där ett ålerreseförbud är moliverat torde vara få.

Jag delar uppfattningen atl värdet av en möjlighet alt ge ålerreseförbud i samband med avvisning är begränsal. Jag vill erinra om att kommittén framhåller, atl elt ålerreseförbud knappast kan komma ifråga annal än i vissa speciella situationer, då för övrigt avlägsnande vanligen sker på annal sätl än genom avvisning. Risken för rättsförluster för skyddsbehövande utlänningar eller för bona fide turister kan man inle heller borise från. En möjlighel för polismyndigheten att i samband med avvisning förbjuda återinresa inom viss lid lorde vidare få förenas med en rält för samma myndighet att upphäva förbudei. I stället för den vanliga avvis-ningsprövningen kommer polismyndigheten då i många fall alt, på anförda

Prop. 1979/80:96 58

skäl. fä pröva även frågan om upphävande av återreseförbiidet. Jag är därtöj- inte beredd att föreslå alt möjligheten till återreseförbud vid avvisning införs i UllL.

I det föregående harjag angett att avvisning kan ske på formella och på materiella grunder. Avvisning på Joniiell grund skall i dag ske vid utlänningens ankomst lill riket eller inom en vecka därefter. Om ullänningen inte har inresebehandlats får avvisning på sådan grund ske när ulliinningen försia gången uppsöker eller anträffas av en polismyndighet. Avvisning lår dock aldrig ske senare än ire månader från inresan. Avvisning pä malerieU grund skall ske när utlänningen ankommer till rikel eller inom tie mänader från ankomslen.

RPS. SIV och ett antal polismyndigheter har i sina yttranden begärt alt den nuvarande tremånadersgränsen avskaffas. Man framhåller att tidsbe-griinsningen i praktiken har medfört att många utlänningar håller sig dolda under den första tremånadersperioden för atl undgå risken för avvisning. Däi efter måsle avlägsnande ske genom förpassning, vilkel i allmänhet innebär atl en evenluell verkställighet ligger långl fram i tiden. En polis-mynilighet menar alt ett slopande av tidsbegränsningen kan leda till att utlänningar som nu håller sig dolda kommer alt anmäla sig lill polisen tidigare.

De nuvarande bestämmelserna om tidsfristen för avvisning på formell grund infördes är 1977 med verkan fr, o.m. den I juli samma år (prop. 1976/77; 132). Dessförinnan kunde avvisning på formella grunder ske endast vid ankomsten eller "omedelbart därefler". Ändringen föranleddes av en framställning frän SIV. I denna framhöll verkel att utlänningar som kom till Sverige ulan UAT och som ville stanna här unilvek att la kontakt med polisen under de första tio dagarna efler inresan. Syftet med reformen var atl genom en ulsträckning av tiden för avvisning av formella skäl molverka den av SIV nämnda lendensen. Atl döma av RPS" yllrande i delta ärende har ändamålei med 1977 års ändringar inle uppnåtts.

De förhållanden som RPS pekar på är självfallet inte önskvärda. Jag är emellertid inte beredd all gå med på elt slopande av den nyligen införda Iremånadersgränsen, Del ligger i avvisningsinstitutets natur att beslul skall träffas inom rimlig lid frän inresan. Del torde ocksä vara fallet i de flesta stater och gäller i de övriga nordiska länderna. Uppkommer frågan om avlägsnande av en ullänning, som har varit i landel under en längre tid, bör avlägsnandet beslutas av den centrala utlänningsmyndighelen och ske i form av förpassning (uivisning enligt terminologin i den nya UllL). Della hör enligt min mening gälla även när ullänningen har hållit sig gömd.

1 ett hänseende har kommittén föreslagit en viktig förändring av avvis-ningsäreiidenas handläggning. Befogenheten för polismyndigheterna att intill tre månader från ankomsten avvisa en utlänning på maleriella grunder, även om han har passerat genom passkontrollen, föreslås avskaffad. Beslut i dessa fall föreslås i stället få meddelas av SIV som utvisningsbe-

Prop. 1979/80:96 59

slut. Tanken bakom förslagel är den jag förul nämnde, nämligen att lill avvisning bör hänföras endast avlägsnanden som sker i anslulning lill inresan. Därtill kommer avvisning som sker när en icke inresebehandlad utlänning försl anträffas, om della sker inom iremånadersperioden.

Såväl RPS och SIV som en rad polismyndigheter har tagit avslånd fiån förslaget. Enligt deras mening fungerar den nuvarande ordningen att polismyndighet beslutar i dessa fall lillfredsslällande. I de flesta fall är det fråga om utlänningar som saknar medel för sitt uppehälle och som accepterar att resa tillbaka. De niijdförklarar sig i betydande utsträckning, varefter verkställighet kan ske. Med den föreslagna ordningen skulle avlägsnandeären-dena onödigtvis komma att dra ut på tiden genom att ärendei efler polisutredningen skall prövas av SIV. I många fall skulle det bli nödvändigt alt ta utlänningar i förvar i väntan på SIV:s beslul.

Jag har från principiella ulgångspunkler sympatier för den ordning som kommittén har föreslagil. Avgörande bör emellertid vara vad som ulgör den mest prakliska lösningen. De synpunkter som remissinslanserna har anfört väger enligl min mening tungt. Jag finner därior inle skäl att föreslå någon ändring på denna punkl i förhållande lill vad som gäller nu. Polis-myndighelerna bör därför också i forlsältningen få besluta om avvisning på materiell grund under de första tre månaderna från inresan.

Mot kommitténs förslag att en polismyndighet i vissa begränsade fall skall få möjlighet atl upphäva sitt avvisningsbeslut harjag ingen invändning. Jag föreslår alltså atl delta fär ske. om efter beslutel nya omständigheter inträffar eller blir kända, som medför att beslutet uppenbarligen inle längre bör gälla,

2.5.3 Förpassning

I fräga om förpassningsbestämmelserna har nyligen genomförts ändringar. Dessa trädde i kraft den I juli 1978 (prop. 1977/78:90). Ändringarna innebär att SIV samtidigt med att verket lämnar en ansökan om UT utan bifall skall meddela beslut om förpassning. Endast när synnerliga skäl föreligger skall verkel underiåta all i det sammanhanget meddela förpassningsbeslui.

Kommittén erinrar om alt förpassningsärendena kommer all ändra karaktär om dess förslag om krav på UT före inresan genomförs. Avsikten är att prövningen i ett förpassningsärende i fortsättningen i huvudsak skall vara av formell art. Därigenom bör enligl kommittén väntetiderna kunna förkortas ytterligare.

I ett avseende föreslår kommittén en ändring i själva förpassningsbestämmelserna. Ell förpassningsbeslui bör i framtiden innehålla förbud för ullänningen all under viss lid, minst elt halvt år, återvända lill Sverige ulan tillstånd av SIV. Endast om del föreligger särskilda skäl skall förbud inle ges. 1 dag är ordningen i slällel den atl ålerreseförbud skall ges endast när det föreligger särskilda skäl.

Prop. 1979/80:96 60

Förslaget har i allmänhel lämnats utan erinran. I etl yttrande förordas atl nuvarande ordning bibehålls medan i ett annat förbudstiden foreslås normalt vara etl år. För egen den ansluter jag mig till kommitléförslagel.

2.5.4 Förvisning

En utlänning kan enligl 26 och 27 88 UllL förvisas om han har begiill brotl av viss svårhetsgrad. En ytterligare förutsättning är i allmänhet all risk föreligger för fortsatt brottslighet. När domstolen bedömer om förvisning skall ske skall den ta hänsyn till utlänningens levnads- och familjeförhållanden och längden av hans vistelse här. Den som har haft permanent uppehållstillstånd (PUT) sedan minst elt år eller bolt här i minst fem år får förvisas bara om det finns synnerliga skäl. När domstolen bestämmer straffet skall den ta hänsyn till det men som utlänningen lider av förvisningen.

Kritik har under årens lopp riktals mot gällande förvisningsbestämmelser. Kommittén redovisar kritiken och exemplifierar bestämmelsens tillämpning på s. 139-144 i betänkandet. I korthet kan invändningarna sägas ta sikte pä följande förhållanden. Beaktandet av menet leder till orättvisa genlemot andra dömda när det visar sig att förvisningen inle kan verkställas på grund av politiskt verkställighetshinder. Eftersom nordbor inte kan få PUT dröjer del i deras fall lång lid innan den begränsning inlräder som ligger i kravet på synnerliga skäl. Ell förvisningsbeslul som inte kan verkställas blir ändå bestående under myckel lång tid innan del upphävs. DeUa medför slora olägenheter för den förvisade. Dessutom har det ibland gjorts gällande att domstolarnas praxis varit oenhetlig och onödigt slräng.

Kommittén erinrar om atl ulländska medborgare som bor i Sverige som en följd av de senare årens reformarbete i allt flera hänseenden jämslälls med svenska medborgare. Den anser del därför naturligt att överväga inskränkningar i möjlighelen all avlägsna invandrare ur landet. Medborgare i ett annat nordiskt land har i högre grad än andra utlänningar fåll samma rälligheler som tillkommer svenska medborgare. Beträffande nordborna bör därför enligt kommittén övervägas inskränkningar i förvisningsmöjligheten utöver vad som kan komma att gälla för övriga utlänningar. Det bör dock inle komma i fråga alt upphäva beslämmelserna om förvisning när det gäller invandrare. Om en ulländsk medborgare, som är bosall här, gör sig skyldig till allvariig brottslighet här. bör samhällel enligl kommitténs mening ha möjlighet alt reagera med - föruiom brottspåföljd - ett beslut om avlägsnande av utlänningen från landet. Det finns enligt kommitténs uppfattning inte heller på detta område anledning atl överge den princip som ligger lill grund för vår nuvarande utlänningslag, nämligen den atl del endasi är svenska medborgare som har en ovillkorlig räll alt vislas här. Inte ens beträffande nordbor - som i så hög grad i övrigt jämställs med svenska medborgare - finns tillräcklig anledning alt helt frångå den principen.

Prop. 1979/80: 96 61

De allmänna värderingar som kommittén sålunda ultalar har mött gillande hos majoriteten bland remissinstanserna, LO framhåller sålunda atl förslaget hiir ses som en konsekvens av den under senare tid förda invandringspolitiken, Förslagel sägs ge en ökad trygghet för de invandrare och invandrarbarn som har föredragit att bibehålla medborgarskapet i sitt ursprungsland. Några remissinsianser vill gå längre än kommittén. Svenska flyktingrådet anser alt förvisningen är ett inhumant straff som inte hor hemma i etl demokratiskt rättssystem. Några remissinstanser föreslår atl nordiska medborgare undantas frän möjlighelen till förvisning, A andra sidan menar några åklagar- och polismyndigheter atl nuvarande bestämmelser är uttryck för en riklig avvägning mellan medborgarnas och utlänningarnas inlresse och motsätter sig därför ändring.

Även jag delar det synsätt som kommittén har gett ultryck för och del slora flertalet remissinstanser har anslutit sig till. Förvisningsmöjligheter måsle finnas kvar men del är angeläget att som etl led i invandrarpolitiken begränsa dess användning på utlänningar som har rolat sig i vårt land. Den nära samhörigheten mellan de nordiska länderna och den omständigheten atl Norden ulgör elt gemensamt passkontrollområde talar för att nordbor i större utsträckning än andra utlänningar undantas från möjlighelen lill förvisning. Att helt utesluta den möjligheten bör dock inle komma i fråga, I det följande avser jag atl närmare gä in på förutsättningarna för att en ullänning skall kunna förvisas. Dessförinnan villjag nämna att jag, liksom en enig remissopinion, delar kommitténs uppfattning alt allmän domstol liksom hittills skall lätta beslut i fråga om avlägsnande på grund av broll. Jag vill i denna del i övrigl hänvisa till vad kommittén anför på s, 192- 194 i belänkandet.

I fråga om avgränsningen av den hrollslighel som skall kunna föranleda förvisning lår jag hänvisa till de överväganden som kommittén redovisar på s. 145 i betänkandet. Kommittén kommer fram till alt nuvarande ordning, enligl vilken förvisningmöjligheien knyts till den påföljd som kan följa på brottet, har sådana fördelar framför andra meloder atl den bör behållas. För närvarande krävs för förvisning att fängelse i mer än ett är kan följa på brottet. Kommittén förordar alt den regeln behålls. Jag anser den bedömningen vara riktig. Skulle gränsen i stället sättas vid två års fängelse, skulle nämligen möjligheterna bortfalla alt förvisa en ullänning som vid tillfälligt besök här gör sig skyldig till stöld eller misshandel. Liksom hittills bör, som också kommittén föreslagit, normalt krävas att brottet i del särskilda fallel skall vara allvarligt.

Jag delar också kommitténs uppfattning att det nuvarande kravel på alt risk skall föreligga för fortsalt brottslighet bör finnas kvar. Vid främsl särskilt allvarliga våldsbrott bör emellertid förvisning liksom hittills kunna ske oberoende av sådan risk.

De frågor som slår i centrum för kommilléns överväganden avser hän-synsiagandel lill ullänningens levnads- och fämiljeförhållaiiden och den

Prop. 1979/80: 96 62

//(/ ullänningen har vislals här. Kommittén understryker starkt de svårigheter som iörvisningen medför för en utlänning som har hunnit etablera sig här. Familjen drabbas ofta hårt och frågan om förvisning bör därför prövas mot den skada och olägenhet som kan vållas den förvisades familj. Hänsyn bör enligt kommittén också tas till utlänningens sociala silualion i övrigl. Även om han inte har familj här är det enligt kommitténs mening rimligt alt hänsyn tas lill om han i övrigt levt under ordnade förhållanden i Sverige. Hans arbets- och bostadstörhållanden bör därför beaklas. Om han är arbetslös och delta beror på omständigheter som han inle råder över, skall del förhällandet inle läggas honom lill lasl vid bedömningen av frägan om förvisning.

Redan enligl nu gällande bestämmelser skall hänsyn tas till de förhållanden som kommittén framhåller. Jag anser del ändå angeläget all understryka vikten av atl största möjliga hänsyn tas till utlänningens och hans familjs sociala situation. De synpunkter som kommittén anför kan jag fullt ut ansluta mig till.

Detsamma gäller kommitténs bedömning av längden av den vistelsetid, efler vilken förvisning endasi får ske om det föreligger synnerliga skäl. Det slarkare skydd som nu inträder efter fem år bör sålunda i fortsättningen inlräda redan efter tre års vistelse här. Den nuvarande begränsningen i fråga om den som har PUT bör vidare behållas. Närmare besläml bör synnerliga skäl krävas för alt förvisning skall få ske av den som när åtalet väcktes sedan minst ell år hade PU T eller som då lagligen hade vislats här i minst tre är. En sådan begränsning sammanfaller, som kommittén och RÅ påpekar, med villkoren lör kommunal rösträtt och valbarhet i kommunalval.

När det gäller invandrare från ett annal nordiskt land föreslår kommittén att det inle föreskrivs någon minsta lid för vistelsen här, innan den begränsning inträder som ligger i kravel på att "synnerliga skäl" skall föreligga för alt domslolen skall kunna döma lill förvisning. Det avgörande för bedömningen av om en noi dbo är all betrakta som invandrare skall i stället anses vara om han har kommit hit för bosättning och etablerat sig här. t. ex fåll arbete och bostad, tagit hit sin familj och låtit barnen börja skolan. Kommittén anser emellertid all del nu framförda förslagel även bör prövas mol bakgrund av vad som kan komma alt gälla för svenska medborgare i Danmark, Finland och Norge efter den översyn av respektive lands utlänningslagstiftning som nu pågår i dessa länder.

Kriminalvårdsslyrelsen menar alt förvisningsmöjlighelen borde kunna avskaffas när det gäller nordbor. RÅ ger uttryck för samma synpunkt men anser sig ändå, i frånvaro av en samordnad nordisk invandringspolitik och en enhetlig kriminalpolitik, inte kunna förorda en sådan ordning. De åklagare och polismyndigheter som har yttrat sig i frågan har i allmänhet den motsatta inslällningen och anser förslagel alllför långlgående.

För närvarande är en nordbo sämre slälld än andra uilänningar i förvis-

Prop. 1979/80:96 63

ningssammanhang. Eflersom han inte behöver och därför inte heller lår PUT. måsle han vara bosatt här i fem år innan hans ställning stärks i förvisningssammanhang. Delta är självlailet inte rimligl, fJcl framstår som särskilt olillfredsslällande mol bakgnind av den nära samhörighel som råder mellan våra länder oeh som har tagit sig ultryck i hl. a. en gemensam nordisk arbetsmarknad. Ä andra sidan anser jag tlel inte nödvändigt eller önskvärt alt cå så långt som kommittén har föreslagit, särskilt moi bakgrund av alt någon motsvarande ordning inle övervägs for svenska medborgare i de övriga nordiska länderna. Jag föreslår i stället att kravel pä förekomsten av synnerliga skäl i fråga om nordbor skall inträda först eller någon tids bosättning i Sverige. En lämplig begränsning erhålls enligt min mening med ett krav pä två års bosättning här. Tiden kommer därvid alt motsvara tiden för elt ärs innehav av PUT. Den sammanfaller även med den vistelslid som krävs för naturalisering av en nordbo i Sverige.

Kommittén lar särskill upp frågan om förvisning skall kunna tillgripas beträffande en invandrare som har kommit hil som barn eller myckel ung och har fått större delen av silt liv präglat av förhållandena i Sverige. Det skulle enligt kommitténs uppfattning vara synnerligen stötande att avlägsna honom härifrån, även om han gjort sig skyldig till allvarlig brotlslighel. Jag delar den åsikten, i likhet med kommittén anser jag att sådana invandrare över huvud tagel inte bör avlägsnas härifrån på grund av begånget brotl.

1 belänkandet går kommittén närmare in på Innebörden av an synnerliga skäl skall föreligga för atl förvisning skall få ske. Ett sådant skäl anges vara atl brottsligheten är särskill allvarlig. Kommittén län-inar också på s. 149 och 150 i betänkandel sina synpunkter på värderingen i bl.a. förvisningssammanhang av olika slags kriminella handlingar. Sammanfattningsvis anför kommittén alt brott mot person, såsom mord och dråp saml svåra integritelskränkningar, självfallet utgör en även i detta sammanhang ytterst allvarlig brotlslighel. Organiserad brottslighet, där gärningsmännen systematiskt med olika meloder skaffar sig själva en ekonomisk vinning på enskildas eller på samhällets bekoslnad, bör enligl kommittén också höra hil. Kommittén syftar på bl, a. ekonomiska brolt såsom skatte- och gäldenärsbrott av allvarligare art. Åven brottslighet som medför stora skadeef-fekler, t.ex grovt narkotikabrott oeh grov varusmuggling av narkotika, räknas in i samma kalegori. Dessa allmänna bedömningar.som har lämnats oemotsagda av remissinstanser, framslår för mig i princip som välgrundade. Givel är dock alt omständigheterna i det särskilda fallel alltid måste beaklas.

För närvarande dömer domstolarna inte sällan till förvisning trols invändning om poliliskl flyklingskap. Del kan få till följd alt förvisningsbeslutet inte kan verkställas. Denna domstolspraxis hänger bl.a. samman med svårigheter för domstolarna all göra självständiga flyklingskapshe-dömningar. Som kommittén visar (s. 151 i betänkandet) inträffar det emel-

Prop. 1979/80:96 64

lertid i praktiken sällan all en förvisningsdom föranleder prövning i verkställighetsärendet och i ytterst få fall all verkslällighelshinder vid en sådan prövning visar sig föreligga.

Genom del förslag lill en flyklingförklaring somjag i det föregående har redogjort för kommer emellertid saken i etl nytt läge. Jag får i denna del även hänvisa lill kommillébelänkandel s. 152-154. Enligt kommitténs förslag, som jag ansluter mig lill, skall den som har fåll en flyktingförklaring, dvs. den som av SIV eller regeringen har tillåtits att slanna därför att han är flykting, och vars flyktingstatus inle har upphön inle dömas till förvisning. Därigenom undgår man att frågan om politiskt verkställighetshinder uppkommer i dessa fall. De förhållanden som sålunda skall beaklas i rättegången framgår av ullänningens personakt och kan läll konstateras av SIV på begäran av åklagaren och domstolen. I de fall däremot då utlänningen saknar flyklingförklaring - vilket bl. a. gäller för dem som har kommil före de nya bestämmelsernas ikraftträdande - bör, som kommittén har föreslagil, domstolarna liksom nu döma lill förvisning när det finns skäl till delta. Eventuellt verkställighetshinder får i slällel på samma sätt som nu prövas när verkslällighelen är akluell. Jag anser dock i likhet med kommittén atl domstolen bör kunna underlåta förvisning i silualioner då del för domstolen framstår som uppenbart all den åtalade är flykting och att förvisningen därför inle kommer att kunna verkställas.

Den ordning som jag nu har beskrivit är försedd med etl undantag. En flykting som har gjort sig skyldig lill synnerligen grov brottslighet och som därigenom har visal alt hans fortsatta vistelse här skulle innebära en allvarlig fara för ordning och säkerhel har enligt 54 8 UtlL förverkat asylrätten. Enligt paragrafens försia stycke kan förvisningsbeslutet verkställas om den dömde genom synnerligen grov brottslighet har visal att hans forlsalla vistelse här skulle innebära en allvarlig fara för allmän ordning och säkerhel. Verkställighet får emellertid inte ske om den förföljelse som hotar honom innebär fara för hans liv eller på annal sätl är av särskill svår beskaffenhel. Enligt 54 8 andra slyckel UtlL gäller alt en flykting som genom sin verksamhel är farlig för rikels säkerhet alllid kan avlägsnas härifrån. Flyktingens intresse av alt blir kvar här och åtnjuta skydd underordnas således rikets säkerhel. När del är fråga om sådan brottslighet som anges i 54 8 UllL bör därför domslolen normalt döma till förvisning när detta är motiverat utan hinder av att utlänningen är flykting och har fått en flyktingförklaring. 1 verkställighetsärendet får senare prövas om förvisningsbeslutet kan verkställas. I detta fall är det regeringen som fattar beslut i verkställighetsärendet. Står det för domstolen klart alt flyktingen riskerar dödsstraff i hemlandel, bör dock någon förvisningsdom inte meddelas.

Före lillkomslen av nuvarande UtlL var det länsstyrelserna som beslulade om utvisning med anledning av brott. I samband med atl beslutanderätten fördes över till domstol föreskrevs att det men utlänningen lider genom

Prop. 1979/80:96 65

avlägsnandet skall beaktas när övriga påföljder besläms. Beslämmelsen innebär atl ullänningen i allmänhel får korlare straff än han annars skulle ha fåll, om domslolen finner att han lider men av förvisningen. Mol bakgrund av att det med nuvarande ordning uppkommer orättvisor mellan personer som döms för samma eller likartade broll och alt man vid andra former av avlägsnande inle beaklar det men utlänningen lider om han avlägsnas härifrån anser kommittén att beslämmelsen i dess nuvarande utformning bör utgå. Kommittén pekar också på all de som i fortsättningen skall kunna avlägsnas från Sverige i första hand är tillfälliga besökare. Man kan enligt kommittén inte generellt påstå aU dessa lider skada av någon större betydelse genom förvisningsbeslutet. Åven om sålunda hänsyn inte längre borde tas vid straffmätningen till det men en ullänning lider av förvisningen, bör della enligl kommittén inte hindra all domslolen låler valel av påföljd påverkas av atl ullänningen också döms lill förvisning.

I denna fråga har krilik från flera håll framförts under remissbehandlingen. Flertalel av de remissinstanser som har yllral sig har framhållit att förvisningen ulgör en påtaglig börda för den dömde. Man har därvid pekat inte bara på del förhållandel atl utlänningen Ivingas lämna landet och inle på lång lid får återvända hit ulan också på att en förvisad under slraffav-tjänandet är sämre ställd än andra inlagna i fråga om bl.a. placering i öppen anstalt och rätt lill permissioner. Några remissinsianser framhåller vidare all den orättvisa, som kan uppkomma när en utvisad med hänsyn till förvisningen döms till ett lägre straff än en annan person som har begåtl samma slags brolt och förvisningen senare inte verkställs, får minskad belydelse om flyktingar inte längre får dömas till förvisning.

Den undersökning som kommittén har gjort ger enligl min mening klart vid handen, alt den praktiska belydelsen av del nämnda rättviseproblemel har betydligt överskattats. Med hänsyn härtill och till de förslag jag har lagt fram om beaktandet av flyktingstatus i samband med brottmål i vilka en ullänning är åtalad anser jag inte alt del finns anledning all la bort den nuvarande bestämmelsen om beaklande av förvisningsmenel. Om detla inle fick beaklas skulle utlänningarna onödigtvis komma alt bli sämre slällda i påföljdshänseende än andra dömda. Inle heller finner jag anledning all överväga en ordning för omprövning av brottspåföljden när förvisningen inle har kunnal verkställas, som en remissinstans har föreslagil.

På s. 156-158 i betänkandet utvecklar kommittén närmare;?« vilket sätt förvisning bör kunna förenas med olika brottspåföljder. De överväganden som kommittén därvid har gjort har i allt väsenlligl lämnats utan erinran av remissinslanserna. Åven för egen del kan jag anslula mig lill kommitténs synpunkler ulom så till vida atl jag anser all förvisningsmenel skall beaktas vid bestämmandet av broltspåföljden.

Slulligen vill jag ta upp frågan omförbudet för en.förvisad utlänning att återinresa i Sverige. Enligt 28 § UtlL skall domen eller beslutel om förvisning innehålla förbud för utlänningen att återvända till rikel. Förbudei får 5 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 96

Prop. 1979/80:96 66

av domstolen begränsas till att gälla viss tid. Huvudregeln är alltså att förbudet atl återvända saknar lidsbegränsning. Kommilléns undersökning visar emellertid all domstolarna i varje fall under senare år har kommil att i stor utsträckning använda sig av möjligheten all tidsbegränsa förbudei, Mol den bakgrunden föreslår kommittén alt beslämmelsen ändras så. att återreseförbudet enligl huvudregeln blir tidsbegränsat. Normalt bör del gälla i fem år. Förbud med myckel korla tidsgränser, 1. ex mindre än ivå år, bör enligl kommitténs mening inle förekomma. Avgörande för förbudstidens längd bör enligl kommittén vara ullänningens samhällsfarlighel och risken för återfall.

Förslaget har vunnit allmänt gillande av remissinstanserna. En av dem föreslår emellertid att minimitiden sätts lill fem år. Jag anser kommitténs förslag att låta ett tidsbegränsat ålerreseförbud bli del normala synnerligen välmotiverat. Nuvarande bestämmelse framstår som i hög grad otidsenlig, vilket också visar sig i domstolarnas ändrade praxis. Möjlighel bör även enligl min mening finnas alt begränsa återreseförbudet till att avse två år i ringa fall.

2.5.5 Utvisning

Utvisning kan enligt 29 8 första stycket 1-4 UtlL komma ifråga nären utlänning hänger sig åt asocial livsföring av det slag som där närmare anges eller när utlänningen ulomlands har dömts lill frihetsstraff och kan befaras fortsätta brottslig verksamhet här. Dessutom kan utvisning ske av en presumtiv terrorist (29 8 första slycket 5) saml i fall då hänsyn lill rikels säkerhet påkallar det (34 8). Från de båda senare situationerna bortser jag i del följande.

Utlänningslagkommittén nämner inledningsvis att möjligheten lill utvisning utnyttjas mycket sällan. Detta hänger enligt kommittén troligen samman med att utvisningsbestämmelserna ger en möjlighet att avlägsna en icke önskvärd utlänning, fastän denne enligt de invandringsrätlsliga regierna har fått rätl att vislas här. Kommittén pekar på alt synen på invandrare i Sverige har förändrats sedan den första utlänningslagen kom till och att det numera anses att utländska medborgare som bor i Sverige så längt som möjligt bör likställas med svenska medborgare. Till skillnad frän vad som gäller om förvisning är vidare grunderna för utvisning - med etl undantag - inte brott ulan ett asocialt beteende från utlänningens sida. Även i fråga om uppfattningen av ett sådant beteende anges den allmänna inställningen i samhället ha förändrats sedan nuvarande utlänningslag kom till. Man är numera främst inställd på au finna orsakerna till individens problem för alt därigenom komma till rätta med dem. Repression har i ökande utsträckning ersatts med åtgärder som lar hänsyn till den enskildes integritet och självbestämmanderätt. Kommittén framhåller att utvisningsbestämmelserna står i strid mot denna utveckling.

Prop. 1979/80: 96 67

Kommiuén granskar på s. 161-164 i belänkandet de skilda utvisningsgrunderna och tillämpningen av dem. De överväganden kommittén gör innebär i sina huvuddrag följande. I fråga om utvisning av den Som bedriver otukt eller annars underiäter atl försörja sig artigt (29 fi försia slyckel 1) anför kommilién alt direktiven till prostilutionsutredningen (S 1977:01) ulgår från atl pioslitulionen skall molverkas med hjälp av sociala insatser. Del framstår därtör som främmande all samhällel - om den prostituerade är en invandrare - skulle reagera med utvisning. Kommittén påpekar vidare all det i de fall då prostitutionen förekommer i samband med brott av viss svårhetsgrad finns möjligheter all inom ullänningslagens ram reagera med förvisning på grund av brottsligheten. 1 de få fall då den nämnda ulvisningsgrunden enligt kommitténs undersökning har använts har det varit fråga om prostitution. I den mån rekvisitet "icke ärligen försörja sig" tar sikle på brottslighet anser kommittén atl förvisningsreglerna bör vara tillräckliga som medel för samhällets reaktion. På de nu nämnda grunderna anser kommittén att denna ulvisningsgrund bör upphävas.

Utvisning av den som är hemfallen åt alkohol- eller narkotikamissbruk och därior bedöms vara fariig för annans personliga säkerhel eller föra ell grovt störande levnadssätt kan ske enligl 29 § Jörsla styckel 2 UtlL. Under åren 1977 och 1978 utvisades enligl kommittén endasi ett fålal personer enligl denna grund, vilkel anlas hänga ihop med den ökade tolerans för berusade personers uppträdande som bl. a. fyllerislraffets avskaffande har ansetts vara etl uttryck för. Kommittén anser sig vid sina överväganden inte kunna bortse från all samhällels syn på alkoholmissbrukare och på nykterhetsvården har förändrats successivt sedan utlänningslagen kom lill. Man framhåller alt behandlingen av invandrare inte i dessa hänseenden kan skilja sig markanl från vad som i övrigl gäller i samhällel. 1 belänkandet hänvisas också lill prop. (1979/80: II om socialljänslen i vilken föreslås slarka begränsningar av tvångsanvändningen mot missbrukare. Kommittén finner all uivisning av alkoholmissbrukare strider mol den nu redovisade målsättningen för nyklerhetsvården liksom för invandrarpolitiken. Med hänsyn härtill och lill alt utvisning redan nu används myckel sällan i dessa fall anser kommittén atl även den nu nämnda ulvisningsgrunden bör upphävas. Kommittén påminner samtidigt om alt förvisningsreglerna kan bli lillämpliga i den mån en missbrukare gör sig skyldig till brolt av viss svårhetsgrad.

Enligl 29 § första stycket 3 § UllL kan en ullänning utvisas om han av Iredska eller uppenbar vårdslöshet gång efter annan undandrar sig all uppfylla sina förpliktelser mot det allmänna eller mol enskild person. Beslämmelsen har enligt kommittén nästan aldrig använts och aldrig annat än i förening med en annan ulvisningsgrund. Enligt kommilléns mening bör de medel samhället i övrigt har mot den som inte uppfyller sina förpliktelser vara lillräckliga. Genom utvisning minskar dessutom möjlighelerna all kräva uppfyllelse av förpliktelserna. Kommittén föreslår därför alt även den utvisningsgrunden upphävs.

Prop. 1979/80:96 68

En ullänning kan enligt 29§ Jörsta styckel 4 UtlL utvisas om han under loppet av de senasl förflutna fem åren utom rikel genom dom som äger laga kraft har blivit dömd lill frihelsstraff för broll, för vilket utlämning får ske enligt svensk lag, eller har undergått etl honom omedelbart ådömt frihelsstraff för sådanl broll och del på grund av gärningens beskaffenhel och övriga omständigheter kan befaras att han kommer alt fortsätta brottslig verksamhet här i riket. Även denna ulvisningsgrund har använls ytterst sällan. Kommittén pekar på all det ofta är en slump som avgör om den tidigare brottsligheten blir känd. Möjlighet finns dessutom all beakta den i samband med prövning av frågan om avvisning och - när det gäller en icke-nordisk medborgare - vid vandelsprövningen i samband med beslut om UAT. Sådana omständigheter som avses i punkt 4 anges vidare i vissa fall kunna leda lill upphävande av etl UT, om uppgiften har svikligen förtigits. I fråga om en nordbo kommer det däremot enligl kommittén knappast alt finnas någon möjlighel till avlägsnande pä grund av brott i utlandet, om den nämnda beslämmelsen upphävs. Avvisning är nämligen inle något effektivi medel när det gäller nordbor eflersom del inle finns någon regelrätt gränskontroll mellan de nordiska länderna. Kommittén anser emellertid alt man när det gäller nordbor kan acceptera alt risken för fortsatt brollslighet konkretiseras lill ett broll i Sverige för all anledning fill avlägsnande skall föreligga. Möjlighet finns i sådant fall till förvisning.

Sammanfattningsvis föreslås alltså i betänkandel all beslämmelserna om uivisning i 29 8 försia slycket 1-4 UllL upphävs. Kommittén anser det emellertid inte rimligt atl en stal helt avslår från möjligheten atl vid synnerligen grov asocialitet avlägsna en utlänning ur landet. Man hänvisar vidare till att det i direktiven för kommitténs arbete uttalas, att möjligheten till utvisning bör finnas kvar, även om den krafligl begränsas. En bestämmelse om uivisning på grund av asocialitet bör emellertid enligt kommitténs mening ha karakiären av en undanlagsbestämmelse. Den bör avse silualioner av ytterst allvarlig asocialitel som ändå inte är kriminaliserad. Kommittén har inte ansett del nödvändigt all nu närmare precisera vilka omständigheter som skall kunna medföra ell avlägsnande enligl den föreslagna beslämmelsen. För att underslryka paragrafens undanlagskaraktär har beslutanderätten i förslaget lagts hos regeringen.

Kommitténs förslag har i allmänhet lämnats ulan erinran eller kommentar. Ett antal remissinstanser, bland dem JK, kammarrätlen i Stockholm och Svenska Röda Korset har uttryckligen tillstyrkt förslaget. SIV har lämnat det ulan erinran. Flera remissinsianser har emellertid starkt motsatt sig slopandet av de nuvarande möjligheterna att utvisa utlänningar som ägnar sig åt prostitution eller är alkohol- eller narkotiamissbrukare. Man menar alt kommittén har sett alllför optimistiskt på möjlighelerna atl komma lill rälla med sådana situationer genom stödjande och tillrältaförande åtgärder. Utvisning på dessa grunder används enligt en länsstyrelse i inte så få fall och i allmänhet nöjdförklarar sig den utvisade. Polisstyrelsen

Prop. 1979/80:96 69

i Malmö polisdistrikt fiamhäller alt prostitutionen ulgör ell led i den ekonomiska brottsligheten och oflasl är förenad med narkotikamissbruk. Den bör därför motarbetas med alla lillgängliga medel. Enligt polisstyrelsen utgör ulvisningsinslilutet elt verksamt medel för att förhindra utländska medborgare all ägna sig ål prostitution. Man bör därior inle frånhända sig utvisningsmöjlighelen. Polisstyrelsen i Göteborgs polisdistrikl underslryker de risker och skadeverkningar som den nämnda asocialilelen för med sig och vill på det bestämdaste avstyrka att beslämmelserna om utvisning på grund av prostitution och alkohol- eller narkotikamissbruk tas bort. Svenska kommunförbundet pekar på narkotikans betydelse för uppkomsten av nedbrytande livsmiljöer för bl. a. barn och ungdom. Förbundet motsätter sig att samhället avhänder sig möjlighelerna att avlägsna utlänningar som genom en sådan destruktiv livsföring kan dra andra med sig till undergång. Även prostitutionsutredningen (S 1977:01) vill av de nämnda skälen behålla nuvarande bestämmelser. Utredningen anser att dessa ulgör etl verksami medel att minska prostitutionen och därmed även den brottsliga verksamhel som hänger samman med denna. Flerlalel sakkunniga inom utredningen har dock i ell särskill yttrande tillslyrkl kommittéförslaget.

Jag vill för egen del först säga att jag hyser stor sympati för den grundsyn som föranlett kommittén all föreslå elt avskaffande av de nuvarande utvisningsbestämmelserna. Åven om det är en ullänning som hänger sig ät den sorlens asociala verksamhet som det här är fråga om, borde motåtgärderna, där det inle är fråga om brott, bestå i sociala insalser av samma slag som när del gäller svenska medborgare. Till förmån för kommitténs förslag talar också atl utvisning på grund av prostitution och alkohol- eller narkotikamissbruk har förekommit i ringa utsträckning.

Å andra sidan har ett antal remissinstanser, främst sådana med slor erfarenhet frän verksamhet för att bekämpa sådan asocialitet bestämt motsatt sig alt samhället avhänder sig utvisningsmöjligheten i dessa fall. Man har gett ullryck för all beslämmelserna behövs i den svåra kampen mot dessa nedbrytande föreleelser och den brottslighet som följer i dess släptåg.

Mot den bakgrunden måste jag göra den bedömningen all det även i forlsältningen finns ett reellt behov av nuvarande möjligheter att utvisa utlänningar för prostitution och alkohol- eller drogmissbruk. 1 vissa fall kan, som påpekas av en remissinstans, utvisningen vara lill gagn för den utvisade som därigenom skils från en miljö som hotar alt förstöra utlänningen. I andra fall kan utvisningen medverka lill att rädda andra från alt gå under. Jag finner mig därför inte kunna biträda kommittéförslaget på denna punkt ulan föreslår att de nuvarande beslämmelserna i 29 8 försia slycket I och 2 behålls. Däremot bör de i 29 8 försia styckel 3 och 4 uppiagna utvisningsgrunderna ulgå. Vad gäller uivisning på grund av prostitution vill jag emellertid erinra om, alt bestämmelserna endast avser

Prop. 1979/80:96 70

dem som yrkesmässigt ägnar sig ål sådan verksamhet. Jag vill vidare understryka vikten av atl i första hand slödjande och tillrättaförande åtgärder kommer till användning när det gäller att komma till rätta med det sociala missförhållande som prostitutionen utgör.

I likhet med vad som nu gäller bör möjlighelen att utvisa på grund av asocialitel begränsas när ullänningen har vislats här en längre lid. Synnerliga skäl bör krävas för utvisning när ullänningen har PUT sedan minst elt år eller är bosalt här sedan minsl tre år. För nordbor bör vistelsetiden sättas lill två år. Begränsningsbestämmelsen kommer därigenom atl molsvara den som gäller vid förvisning på grund av brotl, vilket också är fallel i dag. Jag vill i delta sammanhang nämna att polisslyrelsen i Göteborgs polisdistrikl framhåller alt mänga av dem som ägnar sig åt sådan asocialitet som det här gäller erfarenhetsmässigt saknar fastare anknytning tiil Sverige och i många fall för en ambulerande tillvaro mellan huvudstäderna i Norden,

Behålls sålunda vissa av de nuvarande utvisningsbestämmelserna, bör ärendena handläggas i samma ordning som nu, dvs. av länsrätl i försia instans. I fråga om handläggningen hos länsrätl eller annan förvaltningsdomstol bör nuvarande ordning även fortsättningsvis gälla. I etl hänseende föreslår jag dock ändring. Enligt gällande bestämmelser skall frågan om flyklingskap prövas försl i verkställighetsärendet. I forlsältningen bör emellertid som en konsekvens av nyktingförklaringsinstilutel gälla, alt förvaltningsdomstolen på samma sätl som allmän domstol beaktar om ullänningen har tillerkänts status som flykting (flyklingförklaring) eller annars uppenbart är flykting och har behov av fristad i Sverige. I sådant fall bör uivisning inle beslutas.

2.5.6 Avlägsnandeformernas benämning

Somjag tidigare har angett används i UtlL fyra olika benämningar för en utlännings avlägsnande ur landet, nämligen avvisning, förpassning, förvisning och utvisning. Av praktiska skäl harjag hittills använt mig av dessa benämningar.

I ullänningslagkommilténs uppdrag har emellertid även ingåll all se över UtlL:s lerminologi. Kommittén konstaterar alt de nuvarande benämningarna knappast har nått uianför experternas krels. Enligl allmänt språkbruk används termen avvisning om en ullänning inte får komma in i landel och termen utvisning om han redan befinner sig inne i landet och inle får vara kvar här. I enlighet med detta språkbruk har kommittén funnil det prakliskl och ändamålsenligl att i framtiden bara ha två lermer för avlägsnande-formerna, nämligen avvisning och utvisning. Vid sidan härav ger UllL i vissa fall möjlighet till s. k. hemsändning. Jag älerkommer lill denna fråga.

Förslaget har tillstyrkts av en så gott som enhällig remissopinion. 1 några yttranden förordas emellertid atl termen förvisning behålls för domstols avlägsnandebeslut.

Prop. 1979/80:96 71

För egen del anser jag kommitténs förslag välbefogal. Begreppen avvisning och uivisning har förankring i vanligl språkbruk och begränsningen lill tvä avlägsnandebegrepp underlättar allmänhetens förståelse äv lagen.

2.5.7. Hemsändning

Lagstödet för beslämmelserna om hemsändning finns 1718 första stycket UllL. 1 den paragrafen anges all regeringen meddelar bestämmelser om hemsändande av en utlänning, som erhåller socialhjälp eller omhändertas enligl barnavårdslagen, lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) eller 35 8 lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskl ulvecklingsstörda (omsorgslagen) och som inle är politisk flykting. Själva de maleriella reglema finns emellertid i olika av regeringen beslulade kungörelser, som hör till socialdepartementets område. Jag får i denna del hänvisa lill den redogörelse som lämnas på s, 85-88 i belänkandet. Eflersom själva lagstödet finns i utlänningslagen har kommittén emellertid ansell sig böra ge sin syn på behovet av hem-sändningsreglerna samt ange vissa synpunkter på reglernas maleriella innehåll i de fall kommittén har ansett all hemsändningsregeln bör behållas.

Kommittén erinrar om all hemsändning av socialhjälpstagare inle har förekommil under senare år och att Sverige gentemot invandrare självfallet har etl ansvar som utesluter användandet av hemsändningsinslitulet i dessa fall. All i övrigt sända hem en person som har fått rätt all vistas här, enbarl på den grund alt han är i behov av socialhjälp, framslår enligt kommittén som ultryck för ell förlegal synsätt. Den bestämmelsen föreslås därför avskaffad. Den föreslagna ändringen bör ses som ell utlryck för alt Sverige för sin del inle avser all längre lillämpa hemsändningsreglerna i berörda konventioner. Jag finner förslagel välmotiverat. Det har också tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Kommittén påvisar att inle heller reglerna om hemsändning av barn som har omhändertagits enligt barnavårdslagen (1960:97) har använls under senare år. Kommiuén framhåller alt behovel av bestämmelsema bör övervägas i samband med del pågående lagstiftningsarbetet på socialtjänstens område. Enligl kommitténs mening bör det inle förekomma att hemsändning av unga sker för alt skydda samhällets intressen eller av t. ex. ekonomiska hänsyn. Däremot får övervägas om man genom hemsändningsreglerna kan få etl slörre spelrum vid val av lämplig miljö för den unge. Atl konlakt las med hemlandets myndigheler och alt ett tillfredsställande omhänderlagande ordnas bör alllid vara en förutsättning för hemsändning i dessa fall. Åven i denna del ansluler jag mig, i likhel med remissinslanserna, lill vad kommittén har anförl. Jag föreslår alltså all den nuvarande bestämmelsen i UllL om hemsändning av barn som har omhändertagils enligl barnavårdslagen behålls tills vidare och atl den lillämpas på det sätt kommittén har angell.

Prop. 1979/80:96 72

1 fråga om hemsändning av den som har omhändertagils enligl LSPV eller enligl omsorgslagen anför kommittén bl.a. följande. Hemsändning kan i dag även ske ulan samiycke av den som berörs. Enligl kommilién bör sådan hemsändning inle få ske av ekonomiska eller liknande skäl. Om del emellertid i undantagsfall visar sig all exempelvis språksvårigheter lägger hinder i vägen för en fortsatt meningsfull vård i Sverige bör enligl kommilléns mening hemsändning kunna övervägas, om förutsättningarna därför i övrigl är uppfyllda. En hemsändning i ett sådanl läge kan då närmast ses som en ålgärd för all lillgodose ell vårdbehov. Självfallet bör de resurser som finns, t.ex. tillgång lill tolkeller ivåspråkig vårdpersonal, i försia hand utnyttjas. När politiska skäl föreligger mot hemsändning bör denna liksom hittills endast få ske om SIV medger det. Förslaget har i allmänhel godtagils av remissinslanserna. Socialstyrelsen anser emellertid att möjligheten till tvångsvis hemsändning inte bör finnas kvar. Den möjlighelen har enligt slyrelsen inle begagnats under senare år. Socialstyrelsen anser det dessutom märkligt att en viss vårdform har lagts till grund för hemsändning av utlänningar. För den som bereds frivillig vård enligt sjukvårdslagen (1962: 242) finns sålunda ingen hemsändningsmöjlighel. Dessutom bör det vara SIV och inte socialslyrelsen som gör en helhetsbedömning och som beslutar i dessa ärenden.

Enligt min mening är del av vikl alt understryka atl beslämmelserna om hemsändning har en annan karaklär än avvisnings- och utvisningsbestämmelserna (förpassning, förvisning och utvisning). Dessa senare syftar lill alt förhindra inresa eller alt avlägsna en utlänning som inte anses ha rätl alt vislas i vårl land. Avgörande är alltså statens intresse av all kunna beslämma vilka utlänningar som skall få vislas i vårl land. Hemsändningsreglerna, och jag bortser då från hemsändning av socialhjälpstagare, får anses ha till syfle atl låla de behövliga barnavårdande eller sjukvårdande insalserna komma till stånd i hemlandet. De sociala och medicinska inslagen är därvid framlrädande. Åtgärderna grundar sig i vissa fall ytterst på konventioner mellan Sverige och andra stater.

UllL:s bestämmelser berör inte närmare frågan om tvångsanvändning vid hemsändning. Bestämmelser om detla finns i slällel i kungörelsen (1966:585) angående tillämpningen av LSPV och i stadgan (1968:146) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Som socialstyrelsen påpekar i sitt remissyttrande förekommer numera i praktiken inte tvångsvis hemsändande av utlänningar som har omhändertagils för vård enligl LSPV eller omsorgslagen. Jag anser att delta är en riktig utveckling. Jag vill emellertid framhålla att frågan om författningsändringar i syfte atl utesluta möjligheten till tvångsvis hemsändning hänger nära samman med det lagstiftningsarbete som pågår bl.a. i samband med socialtjänslreformen och bör övervägas i del sammanhanget. Någon ändring i detla hänseende bör därför inte göras redan nu. Det är emellertid önskvärt alt den inledda ulvecklingen mot alt undvika hemsändning utan utlänningens sam-

Prop. 1979/80:96 73

tycke fortsätter. Jag delar kommitténs uppfattning atl de möjligheler som finns till lolkhjälp och tvåspråkig personal i första hand bör utnyttjas för all möjliggöra en meningsfull vård i Sverige. Med hänsyn härtill och till att sociala och medicinska bedömningar bör vara avgörande för om hemsändning skall ske bör vidare socialstyrelsen liksom hittills beslula i dessa ärenden.

Kommittén tar därefter upp den konflikt som i vissa fall uppkommer mellan elt utvisningsbeslut och inlagning enligt LSPV. Utgångspunkten när det gäller avvisning och utvisning på grund av avsaknad av pass eller tillstånd bör enligl kommittén vara, att utlänningens rätl att vistas i Sverige har prövats i avlägsnandeärendet. Vid prövningen kan patientens sjukdom ha åberopats som skäl för att få stanna här. Del finns i det sammanhanget möjlighet atl ge elt UT om humanitära skäl föreligger, t.ex. på grund av allvarlig sjukdom. Om slarka humaniiära skäl äberopas. avses det även efler genomförandet av en ordning med krav på UT före inresan bli möjligt alt pröva ansökningen medan ullänningen är i Sverige. Om en domstol dömer lill överlämnande till sluten psykiatrisk vård jämte utvisning (förvisning) innebär del enligl kommittén alt domstolen har funnit all utlänningen inte får vistas i Sverige. När väl ett avlägsnandebeslut har fattats, är det enligt kommittén inte rimligt att en intagning enligl LSPV helt skulle hindra verkställigheten av beslutet. Å andra sidan måsle patienten självfallet vara i ett sådanl tillstånd att han klarar resan hem. Detta gäller vid all verkställighet och avser hinder av såväl psykisk som somatisk art.

Kommittén föreslår därför all verkställighet av elt avlägsnandebeslut i princip skall kunna bryla vård enligl LSPV. En annan ordning skulle nämligen innebära all verkställighet inte kan ske förrän patienten skriviis ul slutligt. Eftersom vården syftar lill att anpassa patienten till det svenska samhällel, bl.a. med hjälp av försöksutskrivningar, uppkommer lätt en anknytning hit som sedan kan omöjliggöra verkställigheten av avlägsnandebeslutel. Frågan när verkställighet skall ske får enligl kommittén avgöras mot bakgrund av när sjukdomsbilden tillåter verkställighet.

Förslagel har lämnats ulan erinran. Socialstyrelsen tillstyrker uttryckligen förslagel och framhåller atl de av kommittén föreslagna ändringarna i LSPV i denna del innebär alt flera prakliska problem löses. Det gäller bl. a. beträffande den som skall utvisas och som lillfälligl har omhänderlagils enligt LSPV.

Även för egen del kan jag ansluta mig till förslagel. Vad kommittén har anfört om betydelsen av ett beslut om uivisning på grund av avsaknad av pass eller tillstånd eller på grund av broll har självfallel tillämpning också på uivisning på grund av t. ex. asocialitel. Jag återkommer lill de särskilda beslämmelserna i samband med specialmoliveringen.

I de frågor som rör hemsändningen har jag samrått med chefen för socialdepartementet och med statsrådet Holm.

Prop. 1979/80:96 74

2.6 Återbrylning av lagakraftvunna avlägsnandebeslut

2.6.1 AUmänna synpunkter

Bestämmelser om rätl för regeringen atl återbryta, dvs. upphäva, lagakraftvunna avlägsnandebeslut har funniis i utlänningslagstiftningen sedan år 1937. Beslämmelserna har sedan dess undergått förändringar vid skilda tillfällen. När bestämmelser om preskription av avvisnings-, förpassnings-och utvisningsbeslut samt om en generell besvärsräll i avvisnings- och förpassningsärenden infördes år 1976 övervägdes frågan om ålerbrylnings-bestämmelserna borde upphävas. Ålerbrytningsrällen hade nämligen dittills i praktiken tjänat som en ersättning för frånvaron av preskription och full besvärsrätt. Ålerbrytningsbeslämmelserna kom emellertid atl bibehållas.

Åven om behovet av återbrylning kunde komma alt påtagligt minska på grund av preskriptionsreglerna skulle nämligen elt slopande av återbryl-ningsmöjligheterna leda lill atl de ärenden i vilka tidigare inle prövade omständigheter kom fram efter ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut i allmänhet inle längre kunde tas upp till förnyad behandling. Sådana omständigheter kunde avse politiskt flyklingskap eller utgöras av andra väsentliga humanitära skäl som, om de hade åberopats, skulle ha lelt till all beslul om avlägsnande inte hade fattals. Genom den vidgade besvärsrätten bedömde statsmakterna alt det i allmänhet skulle bli möjligt alt lillgodose iniressel av att alla omständigheter av vikt kom med i bedömningen innan avlägsnändebesluten fattades. Om däremol nya relevanla omständigheter framkom efler del beslutet hade vunnit laga krafl, ansågs emellertid möjlighel böra finnas till återbrylning (prop 1975/76: 18 s. 125). Vissa ändringar i bestämmelserna genomfördes emellertid.

Bestämmelserna 1518 UtlL om återbrylning innebär alt regeringen får upphäva ell beslul om förvisning, aniingen helt och hållet eller till viss del, om beslutet inle kan verkställas eller om del annars finns skäl all det inle längre skall gälla. Beslutet kan upphävas antingen del har verkställts eller ej. I slällel för atl upphäva beslutet helt eller till viss del kan regeringen medge alt utlänningen får vislas i landel trots förvisningsbesluiel. Detsamma gäller i fråga om beslul om avvisning, förpassning eller uivisning, om det framkommer någon omständighet som inle har prövals tidigare. Om avlägsnandebeslutel upphävs eller ullänningen får rält att vistas här trots förbudet, får regeringen föreskriva inskränkningar eller villkor i fråga om utlänningens vistelseort, byte av bostad och arbetsanställning samt anmälningsplikt. När en fråga om återbrylning uppkommer, får del statsråd som ansvarar för utlänningsärendena beslula att verkställighet inte skall ske innan regeringen har fattat slulligl beslul i ärendet. Även SIV får meddela inhibitionsbeslut (51 a 8).

Utlänningslagkommittén konstaterar all den beskrivna ordningen har medförl betydande olägenheler och atl den har försvårat en ändamålsenlig

Prop. 1979/80:96 75

handläggning av utlänningsärendena i regeringskansliel och hos verkställande myndigheter. Kommittén finner del uppenbart atl återbrytningsmöj-lighelerna i slor omfattning missbrukas i syfte atl fördröja och förhindra verkställigheten av regeringens lagakraftvunna beslul. På s, 173 i belänkandet redovisar kommittén resultatet av en kartläggning av ålerhryt-ningsinstitutets tillämpning under senare tid. Den visar att framställningar om återbrylning görs i stor utsträckning och att antalet ansökningar ökar. Särskill vanligl är atl utlänningen åberopar anknylning till personer i Sverige som skäl för upphävande.

Enligt kommitténs mening framslår den nuvarande ordningen som oacceplabel. I regeringskansliet medför den atl mycken lid går ål för att ompröva av regeringen nyligen lättade beslul. Även om prövningen begränsas lill vad situationen kräver, medför handläggningen av det slora antalet återbrylningsärenden atl prövningen av besvärsärenden inte kan ske i rimlig takt och all ärendebalanserna ökar. Man pekar vidare på att Ullänningen ofta i samband med återbrylning begär inhibition av verkställigheten. Inhibitionsfrågor prövas av det ansvariga statsrådet, som nu dagligen har att ta slällning i dessa frågor.

Mot den bakgrunden föreslår kommittén all den nuvarande möjligheten till återbrylning av avvisnings- och förpassningsbeslui avskaffas. Utlänningen får enligl kommittén anses tillgodosedd genom besvärsrätten till regeringen. 1 fråga om förvisningsbesluten anses däremol alt nuvarande regler kan behållas. Enligt vad kommittén närmare ulvecklar på s. 175 i belänkandel är del iroligen inle tillräckligl alt de nuvarande beslämmelserna upphävs. Regeringen lorde nämligen även ulan slöd av uttryckliga bestämmelser ha möjlighel all upphäva eller all i övrigl i mildrande riklning ändra sina avlägsnandebeslut. Därmed föreligger också en skyldighet atl pröva ärendei i sak, om detla begärs av utlänningen. Kommittén ifrågasätter därför om ell upphävande av gällande äterbrylningsbestäm-melser skulle leda lill någon mera avsevärd minskning av ålerbrylnings-ärendena. Enligt kommittén släller sig emellertid saken annorlunda om man i utlänningslagen genom uttryckliga bestämmelser begränsar omfattningen av återbrytningsrätten. Den anser del angeläget att ålerbrytningsbeslämmelserna såvill gäller avvisning och förpassning ulformas på elt sådanl säll, att utrymmet för omprövning och tillflödet av ålerbrytningsan-sökningar effektivi begränsas. Samtidigt hänvisar kommittén lill de möjligheter som SIV och regeringen har all med slöd av underställningsbestämmelserna ingripa för atl förhindra verkställighet när detla är uppenbari påkallat. Dessa möjligheler föreslås utbyggda.

1 det slora flertalet remissyttranden lämnas förslaget utan erinran. Några remissinstanser uttrycker sin uppskattning och understryker nödvändigheten av all den nuvarande ordningen ändras. Kammarrätten i Slockholm anser sålunda att ändringsförslaget måste belraklas som elt av de mesl väsenlliga för atl fä till stånd rimliga handläggningstider utan att ge avkall

Prop. 1979/80:96 76

på rältssäkerhetskravel. Beslämmelserna om prövning av eventuella nya skäl i verkställighelsärendel anses väl avvägda och uppfyller enligl kammarrätten tillräckliga rätlssäkerhelskrav. Åven SIV delar i allt väsentligt kommitténs uppfattning. Verket anför all tungt vägande skäl tveklöst lalar föratt återbrytningsreglerna i dess nuvarande form upphävs. Enligt verket lorde del knappasi finnas några andra lyper av förvaltningsärenden i vilka del är möjligt atl inom loppet av några veckor få inhibiiions- och ålerbryt-ningsansökningar upprepade gånger prövade av regeringen.

Stockholms socialförvaltning och polisstyrelsen i Slockholms polisdistrikt ställer sig emellertid avvisande av del skälet, all man menar all den föreslagna ändringen kommer atl medföra ytterligare omgång och längre handläggningstider. Åven några ideella organisationer med anknytning till flykting- eller invandrarfrågor motsätter sig förslaget. Det gäller bl. a. Svenska Röda Korsel som menar all möjligheten all få lill stånd en ändring av ett avlägsnandebeslut kommer atl bli illusorisk. Svenska flyklingrådel framhåller att regeringen inte sällan har ansett sig böra upphäva avlägsnandebeslut därför atl nya omständigheter har framkommil, bl. a. på grund av de långa handläggningstiderna. Avgörandet av om den prövningen skall ske bör inte läggas på polisen. En remissinslans anser att ansökan om återbrylning bör få ske en gång.

För egen del vill jag anföra följande. I avvisnings- och förpassningsärenden föreligger besvärsräU till regeringen. De nuvarande utvisningsärendena kan överklagas till kammarräll och regeringsrätten. Vidare gäller atl beslul som inte har verkställts inom två år preskriberas. Ullänningen har under prövningsförfarandet räll lill offentligt biträde. Genom beslämmelserna i förvaltningslagen (1971:290), vars regler i allt väsenlligl lillämpas även vid regeringens prövning, ges garantier för en rättssaker behandling av avvisnings- och förpassningsärendena. Vad gäller de nuvarande ulvis-ningsärendena handläggs dessa i förvaltningsdomstol. Till detla kommer alt frågan om politiskt eller annat verkställighetshinder kan prövas i särskild ordning i samband med verkställigheten. Jag kan mot den bakgrunden inle se annat än att gällande ordning i besvärsförfarandel ger goda möjligheter till och garanlier för en omsorgsfull och uttömmande behandling av ärenden rörande en utlännings avlägsnande från Sverige.

Frågan är då om del är önskvärl eller rimligl att utöver besvärsmöjligheten ha kvar en ordning, enligt vilken utlänningen omedelbart efler ett avslagsbeslut av regeringen skall kunna hos regeringen få till stånd inhibition av verkställigheten och omprövning av beslutet, och delta inle endasi en utan upprepade gånger. Jag anser i likhet med kommittén att en ullänning inte kan anses ha något befogal krav på en sådan ordning, även om avlägsnandeärendena ofta är av djupt ingripande natur. Detla gäller så mycket mer som en sådan ordning försvårar eller omöjliggör för regeringen att i rimlig tid hinna pröva besvärsärendena. Som kommittén har antytt har de nuvarande bestämmelserna lelt lill en situation i regeringskansliel som

enligl min mening inte kan accepteras. Jag vill tillägga atl anlalel återbrylningsärenden beträffande avvisnings- och förpassningsbeslui fortsätter atl stiga och aU de i slulel av år 1979 uppgick lill 23 % av hela antalet ärenden i regeringskansliel avseende avvisning och förpassning. I slor utsträckning åberopas i huvudsak samma skäl som redan prövals. Inte deslo mindre måsle beslut fattas, först i inhibilionsfrågan av del ansvariga statsrådet, och därefter i återbrytningsärendel av regeringen.

Det finns vidare anledning atl peka på atl nuvarande bestämmelser ofta leder till att utlänningen först efter mycket lång lid slutligen avlägsnas ur landet. Svårigheterna för honom att acceptera att han inle får slanna kvar blir självfallet då större, eftersom han under väntetiden har hunnit få slarkare anknylning lill Sverige. Jag vill samtidigt framhålla att del allmänt selt inle kan anses tillfredsställande, all en utlänning lill slut anses böra få tillstånd atl stanna på grund av den långvariga handläggningsliden och den anknytning han därigenom har hunnit få till Sverige. I särskild grad gäller detta när krav införs på UT före inresan.

Mol bakgrund av de skäl som jag nu har redovisai ansluler jag mig till kommilléns förslag all upphäva de nuvarande ålerbrytningsbeslämmelserna utom vad gäller förvisning och utvisning. Även om återbrytningsin-stitutel upphävs i dess nuvarande utformning i fråga om avvisning och förpassning, kan emellertid inte bortses från att det i undantagsfall är angeläget aU kunna ändra del lagakraftvunna beslutet. Det gäller t. ex. fall då de politiska förhållandena i hemlandet plötsligt har ändrats så, all verkställighet inte längre är möjlig. Detsamma kan gälla vid inträffad allvarlig sjukdom som inte är av övergående natur. Även om återbrytnings-möjlighelen i övrigt las bort, måste öppningar lämnas för dessa och liknande situationer. I del följande avser jag alt närmare redovisa hur ålerbrytningsrällen skall kunna begränsas lill de situationer som nyss nämnts. Jag använder därvid begreppen avvisning och uivisning.

2.6.2 Aterhiylning av avvisnings- och utvisningsbeslut utom vad gäller uivisning på grund av broll eller asocialitet

När det gäller ulformningen av bestämmelser som syftar lill atl avskära återbrytningsrätten i dessa ärenden knyler kommittén an lill gällande bestämmelser om skyldighet för verkställighetsmyndigheten atl vid uppkommet verkslällighelshinder underslälla SIV ärendei. Delta skall till en början ske när utlänningen åberopar politiskt verkställighetshinder (58 8 UtlL). Över SIV:s beslut i verkställighetsfrågan kan utlänningen anföra besvär hos regeringen (59 8 UtlL), varvid regeringen i förekommande fall kan återbryta avlägsnandebeslutel. Kommittén föreslår atl undersläll-ningsskyldigheten behålls liksom den nu nämnda ordningen för upphävande eller ändring av etl avlägsnandebeslut. Den föreslår emellertid all inle bara regeringen utan även SIV skall kunna upphäva avlägsnandebeslutel.

Prop. 1979/80:96 78

Kommitténs förslag innebär emellertid samlidigl. som jag tidigare har nämnt, alt det inte längre skall finnas möjlighet för utlänningen själv atl hos regeringen utverka upphävande av ett avvisningsbeslut eller ett sådant ulvisningsbeslul som nu avses. Regeringen frånias rätlen att pröva en ansökan om återbrylning som görs direkt hos denna. Någon skyldighet eller ens möjlighel all pröva ett inhibilionsyrkande i sådant sammanhang kommer följaktligen inte längre att finnas.

Även i andra Jäll än närjörjöljelse åberopas kan del visa sig omöjligt att verkställa etl avlägsnandebeslut. Utlänningen ansöker i dessa fall vanligen om återbrylning. Det slår enligl kommilién klart att en möjlighet till upphävande måste finnas också i framtiden när hindrel är av verkligt allvarlig nalur, t. ex. allvarlig sjukdom.

Redan enligl gällande bestämmelser kan emellertid frågan om ändring av avlägsnandebeslutel komma under regeringens prövning utan en ansökan om återbrylning. Enligt 60 8 UllL skall nämligen ärendet underslällas SIV. om svårighel möter vid verkställighet. Verkel kan enligt 47 8 UtlL i ett sådant fall underställa regeringen ärendet, om det finns särskilda skäl till della, och därmed göra det möjligt för regeringen att upphäva beslutet. Kommittén nämner all denna omväg ytterst sällan används, eftersom möjlighel finns för utlänningen att ansöka om återbrylning direkt hos regeringen.

Inte heller beträffande de nu senast nämnda verkställighetshindren är det enligt kommilléns mening möjligt all behålla en rätt för ullänningen att vända sig direkl lill regeringen. Hur snävt en beslämmelse om delta än formuleras skulle det nämligen i praktiken bli omöjligt atl begränsa strömmen av återbrytningsansökningar och antalet inhibilionsärenden. En rimlig begränsning kan däremot åsladkommas om skäl av allvarlig nalur, som inle har kunnat beaklas redan vid besvärsprövningen, prövas efter underställning i samband med verkställigheten av beslutet. Kommittén föreslår att SIV i förekommande fall skall kunna upphäva avlägsnandebeslutel. Där frågan är Iveksam bör verket i slällel överlämna ärendet lill regeringen.

1 fråga om andra fall i vilka utlänningar nu begär återbrylning bör enligt kommitténs uppfattning någon omprövning inte ske i framtiden, varken efter ansökan hos regeringen eller efter underställning av verkställighetsärendet. Det gäller t.ex. vid påstådd anknytning till riket i form av äktenskap eller sammanboende med en svensk medborgare eller när utlänningen åberopar olika omständigheter som kan sammanfallas under beteckningen humanitära skäl, t.ex. all sökanden är barn och går i skola här. Sedan regeringen har pröval besvärsärendet bör saken enligl kommitténs mening vara definitivt avgjord. Ålerbrytningsmöjligheten framstår enligl kommittén i särskild grad som oacceptabel, om kommitténs förslag om skyldighel att söka UT före inresan genomförs.

Jag delar kommitténs uppfattning, atl den möjlighet som måste finnas alt i vissa undanlagssilualioner upphäva etl lagakraftvunnet avlägsnandebe-

Prop. 1979/80:96 79

slut tillgodoses genom att verkställighelsärendel underställs eller, enligl den lerminologi jag föredrar, överlämnas lill högre myndighel. Som jag nyss har föreslagit bör det däremot inte finnas möjlighet att få till stånd någon sakprövning på grund av en ansökan direkt lill regeringen. Ärendet bör liksom nu överlämnas till SIV när utlänningen åberopar risk för förföljelse eller annan sädan omständighet som föranleder överlämnande av ell avvisningsärende. Om påslåendet är uppenbari ogrundat eller, när förföljelse eller krigsvägran inle påslås, de åberopade omsländighelerna kan lämnas ulan avseende, skall polismyndigheien inle överlämna ärendei lill SIV utan verkställa beslutet. Delsamma gäller när påståendet redan har prövals i avlägsnandeärendet. Vad gäller sådana invändningar mol verkställigheten som är av icke-polilisk nalur bör någol överlämnande i allmänhet inte komma i fråga. Skulle emellertid vid verkställigheten föreligga eller uppkomma svårigheier av allvarlig natur som rimligen måsle las i beaklande, bör det ankomma på SIV alt avgöra om. hur och när verkställigheten skall genomföras. SIV bör som kommittén har föreslagit få tillbaka den befogenhet verket hade före år 1976 atl upphäva avlägsnandebeslutel, när del föreligger särskilda skäl lill della. Det bör gälla även regeringens beslut. Liksom hittills bör SlV:s beslut i ett verkslällighelsärende som överiämnats pä grund av påstått politiskt verkställighetshinder få överklagas till regeringen. I övrigl bör SIV liksom hittills ha möjlighet alt överlämna ell verkställighetsärende lill regeringen, om verket anser all del föreligger särskilda skäl därtill.

I likhet med bl.a. kommittén och kammarrätten i Slockholm anser jag alt den ordning jag nu har redogjort för tillgodoser berättigade rätlssäkerhelskrav. Den bör samtidigt medverka lill all utlänningsärendena kan handläggas med större skyndsamhel än för närvarande, något som jag anser vara synnerligen angelägel. Jag vill slutligen tillägga att jag i likhet med kommittén anser det vikligl alt omfattande utbildnings- och informationsinsatser rörande bl.a. de föreslagna beslämmelserna om överlämnande kommer lill stånd för den polispersonal som har hand om ullänningsärenden.

2.6.3 Återbiytning av beslut om utvisning på grund av broll eller asocialitet

Somjag redan har nämnt föreslår kommittén inte någon begränsning av ullänningens möjligheler all hos regeringen begära återbrylning av beslut om uivisning på grund av broll. 1 stället föreslår man alt möjlighelerna lill upphävande i vissa avseenden vidgas.

När del gäller upphävande av lagakraftvunna beslut om avlägsnande på grund av brott har man hittills i praxis noga skill på skäl av politisk nalur och andra skäl. De förra prövas i verkställighetsärendet medan t.ex. anknytningsskäl eller humanitära skäl prövas i återbrytningsärendel. Detla hänger samman med alt 58 8 UtlL erbjuder en särskild ordning för prov-

Prop. 1979/80; 96 80

ningen av invändning om politiskt verkställighetshinder. Detla har lell lill att beslul om avlägsnande på grund av broll, som av politiska skäl inle kan verkställas, blir bestående under mycket lång lid. Kommittén föreslår all denna ordning överges och atl även politiska skäl skall kunna åberopas i etl återbrylningsärende. När sålunda SIV i ett verkslällighelsärende finner att del föreligger ett varaktigl politiskt verkställighetshinder skall SIV med eget yttrande underställa regeringen ärendei. Regeringen har då möjlighel all upphäva beslutel. I annat fall skall SIV besluta alt verkställighet skall ske. I det senare fallel föreligger bevärsräli hos regeringen.

En Ullänning som anser sig ha flyktingskäl men som har förvisats bör vidare enligl kommittén själv kunna åberopa dessa i en ansökan hos regeringen om återbrylning. Del bör kunna ske så snarl domen har vunnit laga kraft. Med hänsyn till kommitténs förslag alt den som har fått en flyklingförklaring inte skall dömas lill förvisning, antar kommittén att sådana situationer efler hand kommer alt bli förhållandevis sällsynla.

För alt undvika att en prövning av flyklingskapet sker samtidigt hos regeringen och hos verkställighetsmyndigheten förordar kommittén alt regeringen avvaktar resultatet av en evenluelll pågående prövning hos verkslällighelsmyndigheten, innan den lar ställning till utlänningens ansökan om upphävande av utvisningsbeslutet.

Skulle det inlräffa att den som har fått utvisningsbeslulet upphävt därför atl han bedömls som flykting senare förlorar sin flyktingstatus, får enligt kommittén den omständigheten beaktas när ansökan om UT prövas efter frigivningen.

Jag finner de framlagda förslagen välmotiverade. De har också lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Jag ansluler mig sålunda till förslagen. Enligl min mening bör samma ordning gälla i fråga om uivisning på grund av asocialitet. Båda dessa slag av utvisningsbeslut omfattas av beslämmelserna i 11 kap. 13 8 regeringsformen om nåd.

Del är enligt min mening angeläget atl sådana utvisningsbeslut som ändå inte kommer atl kunna verkställas upphävs i ett så lidigl skede som möjligt. Detla har betydelse bl. a. när det gäller formerna för verkställigheten av brottspåföljden. Självfallel har det också belydelse för utlänningens känsla av trygghet mot att sändas till hemlandet.

2.7 Tvångsmedel

I samband med de förslag som rör skyddet för flyktingar och vissa andra grupper (2.4) har jag kommenterat utlänningslagkommitténs förslag om förvarstagande i samband med SlV:s överprövning av polismyndigheternas avvisningsbeslul i vissa fall. Jag tar därför inte upp den frågan i detta sammanhang.

Kommittén har inle företagit någon allmän översyn av bestämmelserna om tvångsåtgärder i ullänningsärenden. I några hänseenden föreslås emellertid ändringar.

Prop. 1979/80:96 81

Det gäller till en början beträffande tvångsmedel mol den som har doniis lill förvisning (utvisning pä grund av brott). Kommittén erinrar om att del enligt gällande rätt är osäkert om en utlänning som har f()rvisats kan tas i förvar i avvaktan på att domen i den delen vinner laga kraft och kan verkställas, 1 fråga om bakgrunden och orsaken lill detta får jag hänvisa till vad kommittén anför på s. 181 och 182 i betänkandel. Kommittén anser för sin del behov föreligga av en sådan möjlighet och har därför föreslagil en sådan komplettering av gällande bestämmelser, att ullänningen vid behov skall kunna hällas i förvar tills avlägsnandebeslutel har vunnit laga kraft.

En sådan ändring kan enligt kommittén göras antingen i UllL eller i rättegångsbalken (RB). För en ändring i UllL lalar att man där finner bestämmelserna om tvångsmedel vid avlägsnande enligt den lagen. Det är också där man finner bestämmelserna om avlägsnande på grund av brott. Ä andra sidan är det de allmänna domstolarna som dömer lill förvisning och vid fullföljd överprövar sådana beslul. Ell beslut om tvångsåtgärd skall fattas samtidigt med att utlänningen döms till förvisning. Det får då enligl kommilléns mening anses opraktiskt att en annan myndighet skall ha hand om förvarsfrågan. Åven den frågan bör avgöras av domstolen. Från dessa utgångspunkter föreslår kommittén att bestämmelsen i 24 kap. 21 8 RB kompletteras på sådant sätl, att den som kan befaras undandra sig förvisningsdomen skall kuna hållas häktad i samma utsträckning som den som kan befaras undandra sig ådömt slraff. Förslagel har genomgående lämnals utan erinran. Det har uttryckligen välkomnats av flera remissinstanser, som betonar den osäkerhet och de olägenheter som frånvaron av en ullrycklig beslämmelse för närvarande ger upphov lill.

Jag vill för egen del hänvisa till alt riksdagen med hänvisning till jusli-lieutskottets belänkande (JuU 1973:28) har hemställt om en översyn av denna fråga (rskr 1973: 277). Skälet lill detta är atl del enligt gällande rätl föreligger osäkerhet belräffande möjlighelen att vid behov hälla en utlänning häktad lill dess förvisningen kan verksiällas. Genom den nu föreslagna ändringen i RB klarläggs all så får ske. Jag tillstyrker för egen del den föreslagna beslämmelsen. 1 fråga om den närmare innebörden återkommer jag i specialmotiveringen.

Vidare föreslås i ullänningslagkommilténs belänkande vissa begränsade ändringar i UllL:s Ivångsmedelsbeslämmelser. Sålunda föreslås ett förtydligande av 35 8 UtlL så all del av denna klart framgår alt den handläggande myndigheten, när förulsäliningarna för tvångsåtgärder föreligger, får omhänderta utlänningens pass eller därmed jämställd legilimationshandling.

Även della förslag välkomnas av flera remissinsianser. Några av dem anför dock synpunkler på själva utformningen av beslämmelsen.

Nuvarande bestämmelser om särskilda tvångåtgärder i utlänningsärenden ger den handläggande myndigheteten räll all föreskriva sådana villkor som behövs för atl hålla ullänningen under uppsikl. Del slår enligl min

mening klarl atl myndigheten redan nu kan föreskriva att ullänningen 6 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 96

Prop. 1979/80: 96 82

lämnar ifrån sig sitt pass. Jag delar emellertid kommitténs uppfattning att det är önskvärl att det i UtlL klargörs att den handläggande myndighelen har en sådan befogenhet, Enligl min mening bör emellertid beslämmelsen ges en annan utformning. Till denna fråga återkommer jag i specialmotiveringen.

Det finns i detla sammanhang anledning atl framhålla, all en ullänning som söker asyl och förklaras som flykting normalt bör vara skyldig alt lämna ifrän sig sitt hemlandspass till SIV. Han har i stället möjlighet alt fä ett resedokument enligt 1951 ärs flyklingskonvenlion. Den omständigheten alt utlänningen kräver att få behålla hemlandspassel ulgör i många fall elt indicium på all han inle är flykting.

Slutligen har kommittén uppmärksammat cn fråga som avser möjligheten för SIV alt vid behov besluta om tvångsåtgärd sedan verket har skilt sig från etl ärende men innan besvär har anförls eller beslutet har vunnit laga kraft. Under den tiden finns ingen handläggande myndighel och därmed heller ingen myndighet som beslutar i frågor om tvångsåtgärder. Kommittén anser därtör att en beslämmelse bör införas i utlänningslagen som ger SIV befogenhet att även i den situationen beslula om förvar eller annan särskild tvångsåtgärd. Sådana tillfälliga beslut av polismyndighet som skall underställas handläggande myndighet föreslås under denna tid underställas SIV.

Beslämmelsen har av flera remissinstanser bedömts som angelägen. Jag delar den uppfattningen och tillstyrker förslaget.

Avslulningsvis vill jag nämna, att regeringens beslut om förvarstagande enligt en uttrycklig bestämmelse i UllL inle kan överklagas (48a 8). Frågan om bestämmelsens förenlighet med Europarådskonvenlionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna var föremål för behandling i samband med att beslämmelserna om särskilda tvångsåtgärder reformerades år 1975 (prop. 1975/76: 18). Riksdagen godtog då den nämnda bestämmelsen, Mol den bakgrunden avser jag inte alt i detta lagstiftningsärende ta upp lill behandling frågan om införande av en besvärsmöjlighet i dessa fall. Milt ställningstagande motiveras också av, atl yllerligare överväganden är nödvändiga med hänsyn lill de belydande svårigheier som föreligger när det gäller att finna lämpliga former för en besvärsrätt i fråga om förvarsbeslul i utlänningsärenden som handläggs hos regeringen. Jag har emellertid för avsikt alt senare återkomma i frågan sedan den har blivil föremål för ytterligare överväganden.

2.8 Olovlig vistelse

En utlänning som har förvisats eller utvisats härifrån kan enligt 66 8 UllL straffas om han vistas här olovligen. Enligt den statistik som kommittén har inhämtat från rättsväsendets informationssystem har under åren 1972- 1976 sammanlagt 981 personer dömts för olovlig vislelse. Av dessa

Prop. 1979/80: 96 83

var 852 nordbor. Antalet domar under samma period var I 942 varav I 759 gällde nordbor. Detla innebär alt samma person dömts flera gånger för olovlig vistelse.

All straffbestämmelsen för olovlig vistelse så ofta kommer till användning hänger enligl kommilién bl. a. samman med. atl det för brolt som hör under allmänt ålal sedan gammalt i vårl land gäller en absolut åtalsplikt. Allmän åklagare skall åtala för sådant brolt, om inte annat är föreskrivel. Detta leder i sin lur lill all förundersökning måste ske i fall av olovlig vislelse. Tvångsmedel, t. ex. häktning, kan och skall tillgripas om delta är nödvändigt för alt säkerslälla det rättsliga förfarandet.

Den nuvarande ordningen är enligt kommitténs mening otillfredsställande. Delta gäller i särskild grad i fråga om finländare, som är bosalla nära den svensk-finska gränsen. Ofla ålervänder dessa efter förvisning eller utvisning vid upprepade tillfällen lill Sverige. Gång på gång åtalas de och döms enligl 66 8 UllL. Till en del är det fråga om gränsbor med stark anknytning lill Sverige genom släkt och vänner. Enligl kommittén är emellertid de som döms för olovlig vislelse i stor ulsträckning sjuka eller socialt nedgångna människor, som i slällel borde bli föremål för social omvårdnad.

Atl hell avslå från en sanklionsbestämmelse för de fall då en förvisad person olovligen återvänder och slår sig ner i värt land kan enligt kommitténs mening inte komma i fråga. Behovet av en sanklionsregel förstärks, om förvisning endasi fär användas i mer kvalificerade fall än nu. Utan en straftbeslämmelse är del omöjligi alt upprätthålla respeklen för dessa förvisningsbeslul. Kommittén anser emellertid atl en förbättring av den nuvarande silualionen kan åsladkommas genom alt man gör undanlag frän åklagares generella åtalsplikt. Eftersom något målsägarintresse inle förekommer i della sammanhang föreslår kommittén att åtalet görs beroende endast av om lagföring är påkallad från allmän synpunkt. Som huvudregel avses gälla all ålal skall ske, men åklagaren skall ha frihet alt underlåta åtal i de fall där åtalet inte fyller n-ågot rimligt syfte. 1 dessa fall sker då vanligen inget annat än alt avlägsnandebeslutel verkställs på nyll.

I belänkandel lämnas några exempel på situationer då lagföring bör kunna underlålas. Ålal bör sålunda i viss ulslräckning kunna underiålas i fråga om nordbor med hänsyn lill alt någon gränskontroll inte förekommer mellan de nordiska länderna. Särskill bör delta gälla belräffande de alkoholiserade eller i övrigl socialt handikappade personer, som nu gång på gäng döms för olovlig vistelse, faslän de i stället borde bli föremål för social omvårdnad. Etl annal exempel som kommittén ger på en situation då åtalsunderlåtelse kan vara motiverad är då en person lillfälligt har rest in för alt besöka en sjuk anhörig eller bekant eller i övrigl har haft ett vägande skäl för ell tillfälligt besök här, men har underiåtit atl försl söka lillslånd. Om en förvisad person av t.ex. ekonomiska skäl har funnit sig tvingad alt resa över svenskt territorium för att la sig till Iredje land bör likaså åtal kunna utebli.

Prop. 1979/80:96 84

Det stora flertalel remissinstanser ställer sig bakom förslaget atl mcijlig-göra åtalsunderlålelse i vissa fall vid olovlig vislelse i Sverige, Till dessa hör länsstyrelsen i Norrbottens län. I huvudsak lämnas kommitténs allmänna bedömningar ulan erinran. Svea hovrätt vill dock atl begränsningen skall göras snävare. Från flera håll betonas vikten av alt olovlig vislelse beivras. En remissinslans anser atl del bör vara domslolarna och inle åklagarmyndigheterna som tar slällning till om den olovliga vistelsen skall medföra påföljd.

I likhel med kommittén och en praktiskt tagel enig remissopinion anser jag del angelägel att en möjlighet öppnas för åklagarna att i vissa fall underlåta att beivra olovlig vistelse. De nuvarande bestämmelserna får i många fall olämpliga konsekvenser. Särskill gäller detla i fråga om finländare som är bosatta nära den svensk-finska gränsen. Bestämmelserna ger, som även understryks av länsslyrelsen i Norrbollens län. inle tillräckliga möjligheter atl beakta humanitära och sociala synpunkter. I vissa av de situationer då en socialt nedgången utlänning, som påträffas här efter utvisning med ålerreseförbud. mer eller mindre automatiskt anhålls, häktas och döms till etl kortare ovillkorligt slraff. bör det i fortsättningen bli möjligt atl underlåta åtal. Även i övrigt ansluler jag mig lill vad kommittén anför om de silualioner då det är motiverat att inte väcka åtal. Det bör i övrigt överlåtas åt de rättstillämpande myndighelerna alt närmare ange i vilken omfattning åtal bör underlålas.

Jag vill emellertid i delta sammanhang understryka vikten av all lagföring kommer lill stånd i alla de fall då brottet inle kan anses som ringa. Straffbestämmelsen utgör ett nödvändigt komplement till det återreseförbud som alltid skall gälla vid utvisning på grund av broll eller asocialitet och i allmänhet även vid uivisning av annan orsak. Som kommittén framhåller kan respeklen för domstolarnas och SIV:s beslut inle upprätthållas ulan att överträdelse av återreseförbuden beivras. Den möjlighet all underlåta all beivra överträdelsen som jag sålunda föreslår bör ses som ett undantag endasi för de fall då brottet med hänsyn lill omsländighelerna är atl anse som ringa. Någon allmän begränsning av ansvaret för olovlig vislelse är sålunda inte avsedd.

Under remissbehandlingen har vidare framförts vissa synpunkter på själva ulformningen av bestämmelserna. JK, RÅ och några åklagarmyndigheter föreslår sålunda all dessa utformats annoriunda. Oavsell om möjlighet öppnas för åtalsunderiåtelse enligt 20 kap. 7 8 RB eller för s. k. särskild ätalsprövning (jfr exempelvis 9 kap. 12 8 BrB) bör enligl flera av dessa remissinsianser böter införas i straffskalan för ringa brotl. Därigenom kommer åtalsbegränsningsbeslämmelsen att stå i bätlre överensslämmelse med de principer som annars gäller för allmän åklagares rätt att avstå från atl beivra broll. Meningarna går däremol isär beträffande valet mellan endasi att lila till möjligheten för allmän åklagare att med tillämpning av 20 kap. 7 8 I RB besluta alt inte åtala, när endast ett bötesstraff kan

Prop. 1979/80:96 85

väntas, eller att införa en bestämmelse om särskild åtalsprövning i UtlL. Flertalel av de nu nämnda remissinstanserna förordar dock den senare lösningen.

Även för egen del anser jag del vara rikligt att föreskriva lindrigare straff än fängelse för ringa överträdelse. Del måste anses som en nalurlig följd av att sådana förtäranden skall kunna i del enskilda fallel undantas från beivrande. Därigenom markeras också atl övriga fall av olovlig vistelse utgör allvarliga överträdelser. Jag föreslår därför att böter införs vid ringa brott.

När det gäller valel av metod för att åstadkomma ett undanlag från ålalsplikten anser jag det lämpligl atl en särskild åtalsprövningsregel tas in i UtlL. Därigenom kommer de relevanta bestämmelserna all åteifinnas i ett sammanhang. Bestämmelsen bör innebära att ålal i ringa fall inte skall väckas annal än om det är påkallat från allmän synpunkt.

2.9 Ansvarsbestämmelserna

Som jag tidigare har nämnt har kommittén inle i detta skede företagit någon allmän översyn av ansvarsbestämmelserna. Dessa ses över under kommitténs nu pågående fortsatta arbele. 1 etl hänseende har dock ändring föreslagils. Det gäller ansvaret för olovlig vistelse efter ålagl ålerreseförbud. Den frågan harjag behandlal i föregående avsnill.

Flera remissinsianser, bland dem RPS. SIV och flera polismyndigheter, har emellertid tagit upp frågan om ändringar av gällande straftbesläm-melser i UtlL. RPS beklagar sålunda atl någon fullständig översyn av ansvarsbestämmelserna inle har företagits nu. Pä grund av bland annal den av allt all döma organiserade och ökande illegala invandringen till landet anser RPS del angeläget att sådana ansvarsbestämmelser införs att denna invandring kan stävjas. De kriliska remissinstanserna föreslår därvid i första hand att slraff införs för den som hjälper en utlänning i dennes försök atl illegalt ta sig in i landel. även när försöket misslyckas. Vidare föreslås slraff bl. a. för den som hjälper en utlänning som enligt etl ulvisningsbeslul skall avlägsnas från Sverige all hålla sig dold för all undgå verksiällighei. LO underslryker vidare behovel av effektiva straffpåföljder vid illegal anställning.

Föregen del vill jag framhålla all jag har slor förståelse för kraven på ett skyndsaml införande av mera effektiva påföljdsbeslämmelser vid framför allt organiserade brolt mot UllL. Den nuvarande situationen är olillfredsslällande. Å andra sidan är del vikligl att hela detta komplex blir föremål för en omsorgsfull översyn av utlänningslagkommitlén och sedvanlig remissbehandling innan mer omfaltande ändringar genomförs. Jag är därior inle nu beredd att föreslå ändringar i alla de avseenden som remissinslanserna berör.

På en punkl anser jag dock all en ändring bör genomföras nu. Det gäller

Prop. 1979/80: 96 86

frågan om ansvar för försök alt hjälpa en utlänning alt illegalt ta sig in i landet. Jag anser det vara synnerligen otillfredsställande att medhjälp till illegal inresa inte nu kan beivras, ens om den bedrivs organiserat och i vinningssyfte, annal än då ullänningen faktiskt kommer in. Del är olillfredsslällande säväl från allmänna rättsliga ulgångspunkter som med hänsyn till att en icke obetydlig människosmuggling in i vårt land för närvarande pågår, med de olägenheler detla för med sig för samhällel. Silualionen är nu sådan att en ändring av straffbestämmelserna enligl min mening inte kan anstå till dess kommittén har lämnat sitl belänkande.

1 fråga om bestämmelsens närmare ulformning får jag anföra följande. Enligt 64 8 UtlL straffas den som hjälper en ullänning att komma in i riket i strid mol föreskrift i lagen eller i föriattning som har utfärdats med stöd av lagen. Straffet är satt till böler eller, när omsländighelerna är försvårande, tiil fängelse i högsl sex månader. År det fråga om en presumtiv terrorist är maximistraffet fängelse i etl år. Försvårande omständigheter torde i praxis anses föreligga när verksamheten bedrivs i organiserad form eller i övrigt vid upprepade tillfällen. Av ordalydelsen får somjag redan nämnl anses framgå, atl det för fullbordat brott och därmed straffansvar krävs att utlänningen har kommil in i landel. Av 23 kap. I 8 BrB framgår all den som har påbörjal utförandel av visst brott utan all della har kommit lill fullbordan skall dömas för försök till brottet i de fall då särskilt sladgande har getts om della. Som ylterligare förutsättningar gäller alt det förelåg fara för att handlingen skulle leda till brottets fullbordan eller alt sådan fara var utesluten endasi på grund av tillfälliga omständigheter. Straffel skall bestämmas tiil högst vad som gäller för brottet.

För alt åstadkomma all även försök lill sädani brotl som avses i 64 8 UllL blir kriminaliserat bör i samma bestämmelse införas en ullrycklig beslämmelse om att försök är straffbart enligl 23 kap. BrB.

Del kunde i och för sig övervägas alt i della sammanhang även skärpa straffsatsen. Jag anser emellertid atl denna fråga först bör övervägas i samband med den helhelsbedömning som kommiuén har all göra. Somjag redan har nämnl lorde försvårande omständigheter ofta vara för handen i dessa fall. varför slrängare påföljd än böter bör komma i fråga. Vid påföljdsbedömningen bör enligt min mening de allmänpreventiva skälen ges betydande tyngd. Fängelse bör sålunda i allmänhet ådömas när försvårande omständigheter föreligger.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartementet upprättats förslag till

1. utlänningslag.

2. lag om ändring i rättegångsbalken.

Prop. 1979/80:96 87

3. lag om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

4. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).

Förslagen bör fogas lill rcgeringsprotokollet i detla ärende som bilaga 5.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till ny utlänningslag

Den nu gällande utlänningslagen (UllL) kom till år 1954. Den har sedan dess varil föremål för elt flertal sakliga ändringar, senast åren 1976. 1977 och 1978. Någon överarbetning av lagen i språkligt hänseende eller i fråga om disposilionen har emellertid inle skett. Lagen framstår därför numera som svåröverskådlig och svårläst, vilket är olillfredsslällande eflersom det gäller en cenlral lagstiftning som reglerar ett slort antal enskilda människors fundamentala rättigheter i förhållande till vårl land och del vidare är fråga om en lag som skall lillämpas av ett belydande anlal myndigheter.

Mot den bakgrunden har utlänningslagkommitlén ansett det angeläget att i samband med de omfattande ändringar som kommittén föreslår företa en språklig överarbetning av samlliga bestämmelser i UtlL och föreslå en ny UtlL. Kommitténs lagförslag har nästan genomgående fått etl gott betyg av remissinslanserna i fråga om språkbehandling och överskädlighet. Del gäller inle minst från de myndigheler som dagligen har atl lillämpa bestämmelserna i UtlL. Under författningsarbetet inom regeringskansliet har skett en ytterligare sådan översyn.

Jag vill i detta sammanhang la upp vissa jämslälldhelsaspekier på den språkliga utformningen. Lagutskottet (LU 1979/80: 10) har nyligen uttalat sig för att t. ex. del personliga pronomenet "han" och dess böjningsformer inle i onödan utnyttjas på ell sådanl sätt atl lagtexlen, när båda könen åsyftas, kommer att slå i mindre god samklang med jämslälldhetsslrävan-dena. Annan lagsliflning som har utarbetats inom arbetsmarknadsdepartementet, t. ex. jämslälldhetslagen, har också kunnal skrivas hell könsneutral. Tyvärr har detta inte varit möjligt med utlänningslagen. 1 många fall skulle del ha letl till störande upprepningar om både maskulina och feminina pronomen hade använls. Därför har, liksom i äldre lagtext, genomgående använts ordet "han" som ersättningsord för substantiv (t.ex. utlänning, flykting osv.), vilka belecknar både män och kvinnor.

Del förslag till ny UllL som jag nu lägger fram följer i huvuddragen samma disposition som den nuvarande lagen. Vissa omdisponeringar har dock blivit nödvändiga. För alt göra lagtexten mera överskådlig har de skilda större avsnitten försetts med kursiverade underrubriker.

I det följande kommenterar jag närmare endast de paragrafer som har ändrals annat än i språkligt hänseende.

Prop. 1979/80: 96 88

Inledande bestämmelser

1—2 88 Här har lagits in vissa inledande bestämmelser av generell nalur. De motsvarar i huvudsak 1 och 3 88 i gällande UtlL.

Rätt till asyl m. m.

Under denna rubrik återfinns beslämmelserna om en flyktings rätl till fristad i vårt land (3 8). om de omständigheter som gör atl ell flyklingskap upphör (4 8) saml bestämmelser om skydd för krigsvägrare (5 8) och för utlänningar som, fastän de inle är flyktingar, har tungt vägande invändningar av politisk art mol att återvända till hemlandet (6 8).

3 8 Paragrafen molsvarar nuvarande 2 8 första och andra styckena UllL. Asylregeln \ första slyckel är i sakligt hänseende oförändrad. Genomgående används i den nya lagen begreppet flykting i stället för politisk flykting. Det hänger samman med all flyktingbeslämmelserna har anpassats till 1951 års Genévekonvention angående flyktingars rättsliga ställning (flyktingkonventionen). I denna används begreppet "refugee".

När den asylsökandes påslåenden om förföljelse framstår som rimliga men de faktiska förhållandena inle kan klarläggas bör, liksom hittills, den asylsökandes uppgifler läggas lill grund för bedömningen. Denne bör ål-njuta "the benefit of the doubt".

Ett uttryck för den anpassningen lill flyktingkonventionen ulgör andra styckets definilion av en flykting. Denna motsvarar den definilion som finns i artikel I A 2 första stycket i konventionen, så som definitionen har reviderats genom 1967 års prolokoll angående flyktingars rättsliga slällning. Prolokollet, som har ratificerats av Sverige och som trädde i krafl den 4 oklober 1967, innebar bl.a. elt upphävande av den ursprungliga begränsningen av flyktingbegreppet. Den begränsningen innebar all endasi personer som kunde åberopa förföljelse "till följd av händelser, som inträffat före den 1 januari 1951", betraktades som flyktingar.

I fråga om skälen för att ersätta definitionen av en "politisk flykting" i 2 8 andra styckel UtlL med konventionens flyklingdefinilion får jag hänvisa till den allmänna motiveringen (2.4.1). Här skall endast nämnas följande. Vid utfärdande av resedokument för flyktingar enligl artikel 28 i konventionen tillämpas redan nu konventionsbeslämmelserna. Jag har föreslagil (2.4.2) en rätt för en flykting att i tillståndsbeslutet med anledning av en förslagångsansökan få klargjort, om hans begäran om flyktingstatus har bifallils. Besvärsrätt föreslås mot beslut varigenom en sådan begäran om flyktingförklaring har ogillats. Såväl elt resedokument som en flyktingförklaring har betydelse för andra staters behandling av flyktingar, s. k. exlraterriloriella verkningar. Med hänsyn härtill och till den cenirala funktion som flyktingkonventionen har för flyklingskapsbedömningen i de

Prop. 1979/80: 96 89

stater som anslutit sig lill konventionen harjag bedömt det önskvärt atl konventionslexten på denna punkl integreras i utlänningslagen. Av praktiska skäl har begreppet "politisk förföljelse" behållits. Begreppet, som alltså innefattar förföljelse på gmnd av ras, nationalitet, tillhörighet lill viss samhällsgrupp eller religiös eller politisk uppfattning, återkommer på andra ställen i lagen (33 och 85 8§).

Ändringen av definitionen innebär som jag lidigare har nämnl att den som kan åläggas allvarligt slraff "på grund av politiskt broU", inte längre automatiskt skyddas, ulan endast i den mån han faller under flyktingdefinitionen eller anses böra få skydd av polifisk-humanitära skäl. 1 övrigt avses varje person som är att anse som "politisk flykting" enligt utlänningslagen bli bedömd som flykting även i fortsättningen (2.4.1). En fördel, utöver dem som tidigare har nämnts, med den nya definitionen är att det subjektiva elementet (välgrundad fruklan) i själva lagtexten ges en mer framlrädande plals än lidigare.

Flyktingkonventionen betraktar som flyktingar också dem som enligt vissa lidigare konventioner har fått sådan status, s. k. slatutflyktingar. Jag har inle funnil anledning att ta in bestämmelser om denna, numera krafligl begränsade gmpp. På grund av Sveriges anslutning till flyktingkonventionen bedöms de självfallel som flyktingar även i vårt land.

I tredje stycket har lagils in den bestämmelse i nuvarande 2 8 andra slyckel som anger graden av den förföljelse som konstituerar flyklingskap. Av bestämmelsen följer att trakasserier från myndigheternas sida som är av mindre ingripande nalur inle leder till flyktingstatus. Så har inte heller hittills varit fallet enligt den praxis som har utbildats vid vår tillämpning av UllL eller flyktingkonventionen (resedokument enligt art. 28). Del är å andra sidan angeläget atl beslämmelsen tillämpas i en generös anda. Den som ändå inte kan anses vara flykting kan vara att hänföra till 6 8.

4 § Paragrafen, som är ny, motsvarar i sak artikel I C i flyktingkonventionen. Som en konsekvens av all konventionens flyktingdefinition har tagils in i lagen bör också de konventionsbestämmelser enligl vilka en flykting upphör att vara flykting få sin plats där.

Med den uppläggning flyktingbestämmelserna nu får framgår klart all flyktingstatus som har tillerkänts en utlänning har permanent karaktär och kan konstateras ha upphört, endast om någon omständighet som anges i 4 8 har inträffat efter det atl utlänningen bedömdes som flykting. Det innebär från myndigheternas utgångspunkt den lättnaden, all när en utlänning väl har fåll status som flykting så behöver därefter någon allmän prövning inte ske av samtliga de förhållanden som har lett till att han har fått flyktingstatus. Somjag har anförl i den allmänna moiiveringen (2.4.2) bör frågan om en utlänning fortfarande är flykting las upp endasi när anledning förekommer till delta. Detta är fallet när fråga uppkommer om utvisning på grund av brott eller asocialitet eller om verkställighet av ell

Prop. 1979/80:96 90

utvisningsbeslut. Detsamma gäller när flyktingen ansöker om inlernationellt resedokument eller när annars avgörande skall iräffas i en fråga och del därvid har betydelse om utlänningen fortfarande är flykting. Vid prövning av en ansökning om föriängt UT eller om PUT saknas normall anledning att undersöka om en upphörandegrund har inträffat.

Belräffande frågan om återkallelse av en flyktingförklaring får jag vidare hänvisa lill 17 och 65 88.

Av betydelse för en utlännings rätl till flyktingstatus är vidare de s.k. uteslutandegmnderna, främst den som avses i art. I F i flyktingkonventionen. Enligt den bestämmelsen är konventionen inle lillämplig ("shall nol apply") på den beträffande vilken del finns allvariiga skäl att anla att han har begått brotl mol freden, krigsförbrytelse eller brotl mot mänskligheten. Delsamma gäller belräffande grovt icke-politiskt broll som begåtts uianför tillflyktslandet innan utlänningen mottogs som flykting där eller gärningar som strider mot Förenta Nationernas syften och grundsatser (se belänkandet (SOU 1972: 84) FlykUngskap s. 96-98). När SIV eller regeringen prövar frågan om en ullänning har flyktingstatus enligl konventionen skall även beaktas frågan om utlänningen på grund av sådana handlingar som jag nu har nämnl är utesluten från skydd enligl konvenfionen. Motsvarande bör gälla vid bedömningen av om flyklingskap föreligger enligl UtlL. Med den utformning beslämmelserna om asyl nu har fått bör nämligen i princip ingen skillnad föreligga mellan tillämpningen av konventionen och UtlL. I likhet med kommittén anser jag det emellertid inte nödvändigt all ta in uteslutandegmnderna i lagen. Om en utlänning har begått sådana handlingar som faller under undantagsbestämmelsen, kan delta anses utgöra etl synneriigt skäl atl vägra honom fristad enligt 3 8 försia slyckel. Jag vill också hänvisa lill att enligl 78 8 den omsländigheten under vissa ylterligare förutsätlningar genombryter de s. k. politiska verkställighetshindren.

5 och 6 88 Hit har förts beslämmelserna i 2 8 Iredje slycket i den nuvarande lagen. Bestämmelserna har förtydligats genom att del uttryckligen har angells, att rätlen atl slanna i Sverige fömtsätter att utlänningen har behov av della. 1 fråga om de båda gmpper av skyddsbehövande som här avses får jag i övrigl hänvisa till prop. 1975/76: 18 s. 107-110.

Pass och anmälningsskyldighet

7—9 §8 I detta avsnitt återfinns bl. a. nu gällande bestämmelser om bl. a. skyldighet för en utlänning att visa upp en godlagbar passhandling samt atl på kallelse inställa sig hos polismyndighet och lämna de upplysningar som begärs (jfr 4-6 88 i nuvarande lag).

I 8 8 har med anledning av påpekanden under remissbehandlingen införts en uttrycklig bestämmelse om rätt för polismyndigheten atl hämta en

Prop. 1979/80:96 91

utlänning som inle åtlyder en kallelse. Vidare har i elt tredje slycke införts en bestämmelse om rätt all vid behov kvarhålla utlänningen kortare lid för ulredningsändamål. Sådant kvarhållande får inle avse längre tid än som är nödvändigl för all polismyndigheten skall få de uppgifler den behöver. En yttersta gräns har salts vid sex timmar. Behöver polismyndigheten ha ullänningen omedelbart lillgänglig längre lid och motsätter sig utlänningen detla, måste beslut meddelas om förvarstagande enligt 50 eller 52 8. För att detta skall få ske krävs emellertid att det föreligger sannolika skäl för avvisning enligt 28 eller 29 8 eller uivisning enligt 38, 43, 47 eller 48 8 eller atl fråga har uppkommit om verkställighet av ett avlägsnandebeslut. År detla inle fallel skall utlänningen släppas. 1 fråga om presumliva terrorister gäller andra bestämmelser (se 52 8 andra slyckel).

På grund av den nordiska passkontrollöverenskommelsen är medborgare i etl annal nordiskt land vid inresa i Sverige direkl från elt sådant land befriad från skyldighet all ha pass. En sådan person är emellertid skyldig all visa all passfrihel föreligger för honom (2 och 3 88 UtlK). Det kan när passkontroll anordnas vid en inler-nordisk gräns i undanlagsfall visa sig nödvändigl atl kvarhålla även en sådan ullänning för alt få klarlagt atl del är fråga om en nordisk medborgare. Molsvarande lorde för övrigl gälla den som är svensk medborgare men som polismyndigheten antar vara en utlänning. Jag vill emellertid understryka viklen av all beslämmelserna om kvarhällande, och särskill beslämmelserna om tvångsåtgärder (50 och 52 8§), lillämpas på sådanl säll alt den som inle behöver pass för sin inresa inle onödigtvis utsätts för obehag eller hinder.

Tillstånd till inresa och uppehåll i Sverige

Efler inledande bestämmelser behandlas i della avsnill under särskilda mbriker visering, UT, ålerkallelse av UT eller flyklingförklaring och beslulande myndigheler m. m.

10 och II 88 Paragraferna motsvarar nuvarande 7 och 8 88 i gällande UllL och har endasi ändrats i språkligt hänseende.

Enligl II 8 kan visering ålerkallas när del föreligger särskilda skäl. 1 likhel med kommittén (betänkandel s. 136) anser jag all skäl lill ålerkallelse kan föreligga i fall då ullänningen redan i samband med inresan visar sig sakna medel för sitl uppehälle här. I särskild grad gäller delta om han inte vidtagit några åtgärder för all klara sitt uppehälle. SIV får med hänsyn till omständigheterna avgöra om skäl föreligger lill ålerkallelse i dessa fall.

12 8 Första stycket motsvarar i sak 9 8 i nuvarande UtlL och anger vilka typer av UT som förekommer i lagen.

1 andra stycket har angelts att UT inte får vägras en ullänning på grund av dennes vandel i andra fall än som avses i 29 8 försia styckel 2—4 och

43 8.

Prop. 1979/80: 96 92

Rälten att vägra en utlänning UT på grund av dennes vandel har utvecklats i praxis. Frågan om införande av ett förbud mol att vägra en utlänning uppehållstillslånd på grund av hans vandel diskuterades i prop. 1968: 158 (s. 61 f). En sådan förbudsbeslämmelse hade föreslagits av utlänningsutredningen. Föredraganden kunde emellertid för sin del inte ansluta sig till förslagel. 1 den nämnda propositionen framhålls vidare (s. 77) alt en utlännings personliga förhållanden inte bör prövas i ärende om uppehållstillstånd annal än inom ramen för avvisnings- och utvisningsbestämmelserna. 1 prop. 1977/78:90 (s. 81) berördes frågan på nytt. Föredraganden ansåg att de hittillsvarande möjlighelerna alt inom ramen för avvisnings-och utvisningsbestämmelserna vägra utlänning uppehållstillslånd på grund av hans vandel borde behållas. Jag delar min företrädares uppfattning. Samtidigt anser jag det angeläget alt en bestämmelse i frågan tas in i UllL. Med den nya lagen inlräder en ytterligare begränsning av möjlighelerna alt vägra UT av vandelsskäl lill följd av atl vissa av ulvisningsgrunderna utgår.

Kommittén har på s. 116 i belänkandet närmare utvecklat vilken vikl vandelsprövningen bör lillmälas vid prövningen av UT. Resonemanget, vilket jag ansluter mig till, går ul på att vandelsprövningen allmänt selt bör tillmätas en jämförelsevis större betydelse när utlänningen har vistals här kort tid. Vid senare förlängningsansökningar liksom vid ansökningar om PUT bör vandeln tillmätas allt mindre betydelse, medan större vikt läggs vid vistelsetidens längd och övrig anknytning hil. Beträffande dem som enligt vad jag har förordat skall söka UT före inresan (2.2) kan det dock antas all vandelsprövningen vid det tillfället inte blir särskilt ingående. Den verkliga prövningen kan därför behöva vänta lill dess den första förlängningstiden ges in.

13 8 Paragrafen, som anger innebörden av ell tidsbegränsat UT, molsvarar i sak nuvarande 10 8 första styckel.

14 § Enligl denna paragraf får etl UT med lerriloriell begränsning avse högst ett år. Beslämmelsen molsvarar i sak 12 8 i gällande UtlL.

15 § Paragrafen, som behandlar permanenta UT, motsvarar i sak nuvarande 10 8 andra stycket. Bestämmelsen i sistnämnda stycke om återkallelse av PUT har emellertid brutits ut (se 17 8).

16 § Denna paragraf är ny. Beträffande de närmare övervägandena får jag hänvisa lill den allmänna motiveringen (2.4.2). Bestämmelsen har utformats på sådanl säll att ett särskilt beslut i frågan om flyktingstatus kan påfordras endast när UT söks första gången i landel. Först då kan ärendet utredas tillräckligt. 1 den mån UT beviljas före inresan vid överföring av flyktingar hit, utfärdas sålunda inle vid det tillfället någon flykfingför-

Prop. 1979/80:96 93

klaring. En yllerligare förulsällning är alt utlänningen vid ansökningen om UT kan anses åberopa att han är flykting enligt 3 8. Självfallet är del av underordnad betydelse vilken formulering ullänningen använder. Vidare gäller atl en flyklingförklaring endast ges en flykting som har behov av fristad i vårl land. En flykting som redan har fått asyl i ett annal land eller som annars kan få skydd där, men som ges etl UT i Sverige med hänsyn till exempelvis en familjeanknylning här har sålunda inle nägon rätt till en flyktingförklaring.

Elt beslul att inle ge flyklingförklaring kan överklagas enligt 65 8. En utlänning som har ett gällande UT eller som söker föriängning av sitt tillstånd och som önskar ett beslul om sin evenluella flyktingstatus är hänvisad till atl ansöka om internationellt resedokument för flyktingar.

Flyktingförklaringen kan tas in i tillståndsbeslutet eller utfärdas som en särskild handling.

17 § I första stycket ålerfinns beslämmelserna om återkallelse av UT i 50 8 gällande UtlL.

Med anledning av ell önskemål från SIV under remissbehandlingen har i andra styckel angelts all ett UT för en ullänning som inle har rest in i landel även annars får återkallas, om del föreligger särskilda skäl. Så kan vara fallel om det visar sig atl förutsättningarna för tillståndet inte längre föreligger. Möjlighelen bör användas med försiktighet. Om SIV avser att i ett visst fall begagna sig av möjlighelen att återkalla tillståndet, bör del ske på sådant säll att utlänningen får del av återkallelsen innan han påbörjar eventuell resa hil.

Tredje stycket molsvarar nuvarande 10 8 andra styckel andra meningen UllL.

1 ett fjärde stycke klargörs att en flyktingförklaring får ålerkallas när ullänningen enligt 4 8 har upphört all vara flykting. Avsikten är inle all återkallelse skall ske så snart detta inträffar. I stället bör, som lidigare nämnts, frågan om evenluell återkallelse tas upp när särskild anledning föreligger lill detta. Så kan vara fallel när fråga uppkommer om uivisning på grund av brott eller asocialitel eller om verkställighet av etl ulvisningsbeslul. Statusfrågan får också aktualitet vid ansökan om resedokument. Anledning kan vidare föreligga all la upp frågan om ålerkallelse av flyktingförklaringen, om SIV får kännedom om all utlänningen ansöker om och får nytt hemlandspass. Däremol saknas i allmänhel anledning all la upp frågan endasi därför alt utlänningen ansöker om förlängl UT eller om PUT.

Har utlänningen fått en flyktingförklaring genom att mol bältre velande lämna oriktiga uppgifter eller svikligen förtiga vissa omständigheter får förklaringen likaså återkallas. En förutsättning är självfallet atl han enligl de korrekta uppgifter som har framkommit inte är att anse som flykting.

Prop. 1979/80: 96 94

18 och 19 88 1 gällande utlänningslag finns beslämmelserna om vilka myndigheter som får besluta om och återkalla visering och UT i 11 och 50 88. I syfte att göra reglerna mer överskådliga har beslutsrätten i fråga om visering resp. UT fördelats på skilda paragrafer, 18 8 reglerar visering och 19 8 UT, Paragraferna har disponerats så att försia stycket i vardera paragrafen anger vilken myndighel som får meddela tillståndet och andra slyckel vilken myndighet som fär ålerkalla del. Någon saklig ändring har inte gjorls. bortsett från att flyktingförklaringen har lagils in i 19 8.

Arbetstillstånd och anställningstillstånd

Beslämmelserna om arbels- och anslällningstillstånd har disponerats på i huvudsak samma sätt som beslämmelserna om lillslånd lill inresa och uppehåll i Sverige. Efler en inledande fullmaklsbestämmelse har de närmare reglerna lagils upp under rubriken arbetstillstånd, anslällningstillstånd, återkallelse och beslutande myndigheler m. m. Någon materiell ändring av gällande rält har inle skelt.

20 8 Paragrafen molsvarar nuvarande 15 8 och är i sak oförändrad.

21 8 Paragrafen reglerar villkoren för AT och motsvarar i sak 16 8 första styckel försia och andra meningarna.

22 § Denna paragraf anger villkoren för anslällningstillstånd och motsvarar i sak 16 a 8 första slyckel, försia och andra meningarna.

23 8 I denna paragraf anges i vilka fall arbels- och anslällningstillstånd får återkallas. Bestämmelserna har i gällande utlänningslag sin motsvarighel i försia slycket sista meningen av 16 resp. 16 a 8 samt i 50 8. Såtillvida föreligger för närvarande en bristande överensstämmelse mellan arbets-och anslällningstillstånd, atl endast del försia är särskilt omnämnt i 50 8. Eftersom anslällningstillstånd utan särskilda begränsningar kan ålerkallas när det finns särskilda skäl och del fall som avses i 50 8 måste anses ulgöra etl sådant skäl, får dock ålerkallelsemöjligheterna i dag anses vara desamma för båda slagen av tillstånd.

I den föreslagna 23 8 anges därför atl ålerkallelse får ske när utlänningen mol bättre vetande har lämnat orikliga uppgifter eller svikligen förtigit vissa omständigheter (jfr 50 8 i gällande utlänningslag) eller om del finns andra särskilda skäl (jfr 16 8 första stycket resp. 16 a 8 första slyckel i gällande utlänningslag).

I fråga om innebörden av "särskilda skäl" får jag hänvisa till prop. 1975/ 76:18s. 141.

Prop. 1979/80: 96 95

24 8 1 paragrafens första stycke, som motsvarar 16 8 andra styckel i
gällande lag, anges vilka myndigheter som får beslula om AT. Möjlighel
har införts även för arbetsmarknadsstyrelsen atl meddela AT i dén omfall
ning som föreskrivs av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
av SIV.

Andra styckel motsvarar i sak 16 8 tredje slyckel i gällande utlänningslag.

25 8 Paragrafen motsvarar i sak 16 a 8 andra stycket i gällande utlän
ningslag.

Vissa för uppehålls- och arbetstillstånd gemensamma bestämmelser

Till della avsnill har förls bestämmelser om rätl för regeringen atl föreskriva skyldighel alt ordna behövliga tillstånd före inresan i Sverige (26 8) saml bestämmelser om inskränkning i vissa fall av utlänningars rält all uppehålla sig inom vissl omiåde eller atl ha anställning i vissl eller visst slags företag (27 8).

26 8 Bestämmelserna har sin motsvarighet i 13 8 i gällande lag. Denna
avser emellertid endast AT. Som framgår av den allmänna motiveringen
(2.2) föreslår jag emellertid en ordning som innefattar skyldighet för utlän
ningen alt även ordna med UT före inresan. Genom 26 8 bemyndigas
regeringen all föreskriva en sådan ordning. De materiella bestämmelserna
har sin plals i en utlänningsförordning. Där får även anges i vad mån
undantag skall gälla från kravet på att ha UT ordnat i förväg. De principer
som därvid bör gälla har närmare berörts i den allmänna motiveringen
(2.2).

I den mån regeringen med stöd av 26 8 föreskriver krav på UT före inresan, kommer avsaknaden av sådant tillstånd att utgöra ell formellt inresehinder och därmed grund för avvisning enligl 28 8.

27 § 1 denna paragraf har sammanförts bestämmelserna i nuvarande 14

och 17 88.

Avvisning

Bestämmelserna om avvisning har grupperats på följande sätt under särskilda mellanrubriker. Först anges på vilka grunder avvisning får ske. Därefter följer beslämmelserna om tidsfrister för besluten och behörig myndighel. Slulligen kommer de bestämmelser som reglerar polismyndighetens skyldighet att överlämna avvisningsfrågan lill SIV samt att till SIV anmäla vissa avvisningsbeslut.

Prop. 1979/80:96 96

28 8 Paragrafen behandlar de formella avvisningsgrunderna och molsvarar 18 8 i gällande utlänningslag. Vissa smärre ändringar har föreslagils i förhållande lill den paragrafen. Beslämmelsen i 18 8 1) har i praxis ansetts medge avvisning så snart aniingen pass eller tillstånd saknas. Avvisning bör även i fortsättningen kunna ske i båda fallen oberoende av varandra. En ändring i enlighel med praxis är motiverad. Åven i 18 § 2) har ordet "och" ansetts böra ersällas av "eller". Enligl 18 8 3) kan avvisning i visst fall ske av den som vid inresan "lämnar" en oriktig uppgift. Det kan emellertid inlräffa atl de vid inresan lämnade uppgifterna först efter några dagar visar sig vara orikliga. Avvisning skall då kunna ske. Tempusformen "har lämnat" bör därför användas i stället för presens.

Av större betydelse är att i 28 § 1 uttryckligen har angelts alt avsaknaden av UT eller AT utgör grund för avvisning när sådanl tillstånd fordras för inresa i Sverige. Delta gäller redan nu i fråga om AT, även om AT inte uttryckligen nämns i 18 8 1 UUL ("pass och tillstånd atl inresa"). 1 den mån regeringen föreskriver krav på att även UT skall ha ordnats innan inresa får ske (se 2.2), kommer utlänningar som omfattas av denna ordning all kunna avvisas enligt 28 8 I, om de vid inresan saknar UT. Atl avvisningsärendet skall överlämnas till SIV bl. a. när utlänningen åberopar politisk förföljelse framgår av 33 8. Självfallet får avvisning på grund av avsaknad av UT eller AT endast ske, om det kan antagas all utlänningen har för avsikt att bosätta sig eller slanna ulöver den uppehållsfillståndsfria liden i Sverige - eller annat nordiskt land - respektive här la anslällning som kräver arbetstillstånd.

29 § Denna paragraf behandlar de maleriella avvisningsgmnderna. Den motsvarar i huvudsak 19 8 i nuvarande utlänningslag. Av den allmänna motiveringen (2.5.2) framgår all avvisning enligl 29 8 I kan ske även när del försl efler inresan inträffar omständigheter som ger anledning atl anla, all utlänningen inte har medel för sin försörjning under den lid han avser all slanna här. Om en utlänning som har kommil hit som turist ansöker om AT, torde förhållandet inle sällan vara det atl han har för avsikt att slanna kvar. Är delta fallet föreligger förutsätlningar för avvisning, även om han har tillräckligt med pengar för alt klara sig under den fillslåndsfria liden. Självfallet blir omständigheterna i det särskilda fallet avgörande.

Slopandet av tredje punkten i nuvarande 19 § avses inte medföra någon mera väsentlig saklig ändring. Den omständigheten att utlänningen under senare tid har yrkesmässigt bedrivit prostitution, koppleri eller olovlig införsel eller utförsel medför normalt att det skäligen kan antas att utlänningen även i forlsältningen kommer att underlåta att försörja sig på ett ärligt säll. Avvisning kan därför ske enligt 29 § 2 (jfr 43 8 I). Den avvisningsgrunden är i övrigt lillämplig på den som bedriver yrkesmässigt hasardspel eller som annars försörjer sig genom brottslig verksamhet. Som kommittén har framhållit bör avvisning enligt 29 8 2 kunna ske av en

Prop. 1979/80:96 97

utlänning som skäligen kan antas komma att försörja sig genom att arbela ulan föreskrivel AT (jfr 95 8 första styckel 2). Fjärde punklen i den nuvarande lagen har ulvidgals på säll som framgår av den allmänna motiveringen (2.5.2). Även "andra särskilda omständigheter" än tidigare ådömt fängelsestraff får läggas till grund för bedömningen av om ullänningen kan antas komma alt begå brotl här. I övrigl har någon ändring beträffande avvisningsgrunderna inte gjorts förutom i språkligt hänseende.

I sista slyckel har för tydlighels skull angetts atl endasi den som har vid prövningstillfället fortfarande gällande visering eller ännu giltigt UT är undantagen från avvisningsbeslämmelserna i första och andra styckena.

30 8 Paragrafen behandlar avvisning av en presumtiv terrorist. Den molsvarar 20 8 i gällande ullänningslag och innefatlar ingen ändring i sak.

31 8 Till förevarande paragraf har förts bl. a. beslämmelserna om den lid inom vilken avvisning får ske (första slyckel) och beslutande myndighet (andra stycket).

Första stycket motsvarar jämle andra slycket i sak 21 8 försia slyckel i gällande UtlL. Polismyndigheterna har alltså kvar handläggningen av vad som brukar kallas långa awisningar. Beslämmelserna fick sin nuvarande utformning genom prop. 1976/77: 132. Beslutet om avvisning skall i varje särskill fall meddelas inom de angivna lidsfristerna. Det räcker inle all frågan har lagits upp lill prövning inom den liden (prop. 1976/77: 132 s. 14f). Veckofristen har belydelse för möjlighelen alt verkställa avvisningsbeslutel ulan hinder av anförda besvär (jfr 83 8).

I andra stycket anges alt del liksom nu är polismyndigheten som beslular om avvisning när skyldighet inle föreligger alt överlämna ärendet lill SIV.

I ell tredje stycke har införls en ny bestämmelse som avser självrättelse. I prop. 1971:30 med förslag till lag om allmänna förvaltningsdomstolar m. m. (s. 506) uttalade föredraganden följande i anslulning lill 19 8 förvaltningslagen.

Några remissinstanser har erinrat om atl förvaltningsmyndighet i viss utsträckning anses kunna ompröva sina beslut och atl självrältelse sålunda i praxis förekommer i vidare utsträckning än vad som följer av de aktuella beslämmelserna i förvallningslagen. Med anledning härav villjag framhålla atl förvallningslagens bestämmelser på förevarande punkt liksom i övrigt ger utlryck för en minimistandard i fråga om handläggningen av förvaltningsärenden. Lagen innefattar som jag påpekat tidigare i olika sammanhang inte någol ställningstagande till vad som skall anses gälla i sådana förvaltningsrättsliga frågor som visserligen har anknylning lill enskilda regler i lagen men inle uttryckligen regleras i denna. Frågan om förvaltningsmyndighets befogenhel att ompröva sina beslut tillhör denna kategori av spörsmål. Jag vill också erinra om all lagen inle innebär någon ändring i sådana särskilda bestämmelser om rättelse av beslut som kan ha meddelats i specialförfattning.

7 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 96

Prop. 1979/80: 96 98

Flera skäl lalar för en möjlighel till omprövning av avvisningsbeslut i vissa fall. Det är ofta fräga om situationer där beslut måste fallas under slor tidspress. Vissa avvisningsbeslul kan och skall verkställas ulan hinder av anförda besvär. Om en ny omständighet upptäcks som skulle kunna föranleda upphävande av avvisningsbeslulet, kan visserligen polismyndigheten se till atl beslutet överklagas. Om inte SIV omedelbart inhiberar verkställigheten kan emellertid beslutet redan vara verkställt när besvären väl prövas. Jag har därför anslutit mig till kommilléns förslag alt införa en sådan möjlighet (2.5.2). Samtidigt villjag betona att möjligheten till rätlelse bör användas med återhållsamhet.

Behovet av att kunna ändra ett beslul framslår som angeläget främst när nya omständigheter av icke-polilisk nalur har tillkommit i ärendet. En ekonomisk garant kan länkas träda fram efter del att avvisningsbeslulet har fallats. 1 ell sådant fall skulle det, som kommittén framhåller, framstå som byråkratiskt att behöva anföra besvär över avvisningsbeslulet. Har likväl besvär anförts eller har beslutet vunnil laga krafl, upphör möjligheten för polismyndigheten atl rätta beslutet. Jag vill i detta sammanhang erinra om att ärendet normall skall överlämnas till SIV (85 och 86 S§) när det i samband med verkställigheten åberopas nya politiska skäl.

Den möjlighet till självrältelse som jag föreslår avser endast ett upphävande av avvisningsbeslulet, dvs. en rättelse lill förmån för utlänningen. En fömtsäUning för upphävande är som framgått att nya omständigheter har tillkommit som visar att beslutet inte längre bör gälla.

32 8 Paragrafen reglerar förfarandet vid avvisning av en presumtiv ter
rorist. Den motsvarar i sak 21 8 andra stycket i gällande lag.

Ibland finns möjlighet till avvisning både enligt andra styckel av denna paragraf och enligt 29 8 första stycket 4. Avvisning bör i ett sådant fall ske med stöd av 29 8 första stycket 4 och alltså beslutas av polismyndighet. Det förutsätter atl utlänningen ifråga inte finns med på förteckningen över presumtiva terrorister och att ullänningen saknar gällande visering eller UT.

33 § 1 denna paragraf ålerfinns bestämmelserna om skyldighet för polis
myndighet att till SIV överlämna etl avvisningsärende, när utlänningen
åberopar risk för politisk förföljelse, risk att sändas till krigsskådeplats
eller risk att straffas för desertering eller annan vägran att fullgöra krigs
tjänslgöring. Motsvarande bestämmelser finns nu i 21 a 8 första stycket
UtlL. Den ordning för överlämnande som föreslås behandlas närmare i den
allmänna moiiveringen (2.4.4). Huvudregeln är liksom hittills att ett påstå
ende om risk för förföljelse m. m. i det land som utlänningen skall sändas
til) skall föranleda överiämnande av ärendet i praktiskt taget alla fall.
Endast om det är uppenbart att påståendet är orikligt, fär polisen i dessa
fall besluta om avvisning. Detsamma gäller om utlänningen påstår att han i

Prop. 1979/80: 96 99

del land lill vilkel han skall sändas inle är skyddad mot att sändas vidare lill förföljelselandel. Motsvarande regler gäller när påsläendel görs i samband med verkställighet (se 85 8).

Enligt 37 8 skall polismyndigheten vidare till SIV anmäla sådana avvisningsbeslut som myndighelen har meddelat, däri"ör atl den har bedöml ullänningens påstående som uppenbart oriktigt. Om SIV gör en annan bedömning, kan verket med anledning av anmälningen beslula alt överta ärendet (37 8).

34 § Åven denna paragraf är hämtad från 21 a 8 första slyckel UtlL. Av praktiska och pedagogiska skäl har beslämmelsen förts till en annan paragraf än den som avser flyktingar. Samtidigt har bestämmelsen förtydligats.

Paragrafen reglerar skyldigheten att överlämna ett avvisningsärende till SIV, när en utlänning visserligen inle åberopar förföljelse men ändå med hänsyn lill de politiska förhållandena i hemlandel inte vill återvända dil. Om de omständigheter som ullänningen åberopar till slöd för sin hållning är sådana att de inte kan lämnas utan avseende, skall ärendet liksom hittills överlämnas lill SIV. Som framgår av den allmänna moiiveringen, kan en åberopad omsiändighel lämnas utan avseende, inle endast därför atl påståendet är uppenbart oriktigt ulan också på den grunden, atl den enligt av regeringen fastlagd praxis saknar relevans för ullänningens rätt atl få slanna här enligl 34 8.

Hänvisningen till 33 8 avses medföra alt överiämnande skall ske även i fall då utlänningen kommer från eller annars skall sändas till Iredje land men påstår atl han där inle är skyddad från alt sändas vidare till hemlandet. Etl påstående om risk för vidaresändning saknar givelvis belydelse i de fall då de åberopade omständigheterna enligt vad nyss sagts kan lämnas utan avseende. I andra fall gäller emellertid, all avvisningsbeslul får meddelas endast under fömtsättning att påståendet är uppenbari oriktigt. Det skall sålunda vara uppenbart, atl ullänningen efler avvisningen är skyddad mot all sändas lill hemlandet. Annars skall ärendei överlämnas till SIV.

35 och 36 §8 Paragraferna molsvarar i sak 21 a 8 andra och tredje slyckena i gällande ullänningslag.

37 8 Bestämmelsen är ny. Den har utföriigt behandlats i den allmänna moiiveringen (2.4.4). Som framgår av andra stycket skall ärendet alltid överläs av SIV, om utlänningens påstående inle är uppenbart oriktigt, eller, i fall som avses i 34 8, de åberopade omständigheterna inle kan lämnas ulan avseende. Även i andra fall får SIV överta ärendei, om verkel önskar del. Anledning lill della kan bl. a. förekomma när ömmande skäl av icke-polilisk nalur åberopas. Övertar SIV ärendet, förfaller enligl iredje stycket polismyndighetens avvisningsbeslul. I fjärde stycket erinras om utlänningens möjlighet all nöjdförklara sig.

Prop. 1979/80:96 100

Gör han del, bortfaller anmälningsplikten och beslutet kan verkställas. Samtidigt förlorar ullänningen möjligheten atl anföra besvär. Del är självfallet viktigi att en ullänning, som säger sig vilja avge nöjdförklaring, erinras om vad denna innebär i fråga om förlusl av rätlen till en omgående prövning av SIV enligl 37 8 och rätten till besvär.

Utvisning

Under den gemensamma beteckningen utvisning har samlats de nuvarande avlägsnandeformerna förpassning, förvisning och uivisning.

De olika formerna av utvisning har fått särskilda rubriker. Beträffande var och en anges dessulom förutsättningarna för avlägsnandet, beslulande myndighet samt de övriga bestämmelser som skall gälla.

38 8 I paragrafen regleras utvisning på grund av att utlänningen saknar pass eller lillslånd alt vistas i Sverige när detta krävs. Den motsvarar med en viss redakfionell ändring 22 och 23 8§ i nuvarande utlänningslag. Beslutet meddelas av SIV. Liksom nu skall avlägsnandebeslut meddelas samtidigt med atl en ansökan om UT avslås, om del inte föreligger synnerliga skäl mot detla.

39 8 Enligt paragrafen, som närmasl molsvarar 24 8 i gällande lag, skall utvisningsbeslulet innehålla ell ålerreseförbud. Beslämmelsen har emellertid skärpls genom alt meddelandet av elt ålerreseförbud gjorts till huvudregel. Tiden under vilken utlänningen inte får återvända har bestämls lill minst sex månader. Återreseförbudet kan emellertid när det föreligger särskilda skäl ulelämnas. Om det står klart atl utlänningen kommer all iaktta gällande bestämmelser angående rälien lill inresa eller uppehåll, bör någol återreseförbud inte meddelas. Tillstånd alt återvända lill Sverige trots återreseförbudet kan ges av SIV t. ex. i form av ell UT och i förekommande fall visering. Om UT beviljas medför delta all ålerreseförbudet upphör alt gälla. Della gäller dock inte beträffande lillslånd enligt 76 8 till kort besök i rikel.

40—42 §§ I dessa paragrafer finns bestämmelser om uivisning på grund av brolt, dvs. vad som nu kallas förvisning och regleras i 26-28 88 i gällande utlänningslag. Beträffande innehållet i 40-42 8§ får jag i första hand hänvisa till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (2.5.4). Allmän domstol skall liksom hittills beslula om utvisning på grund av brotl. Allmänt selt innebär de föreslagna ändringarna att möjligheten lill utvisning på grund av brott begränsas (41 8). I fråga om den som när åtalet väcktes hade ett PUT sedan minst ett år eller som då var bosatt i Sverige sedan minst tre år krävs synnerliga skäl för att uivisning skall få ske. Treårstiden motsvaras i dag av fem år. I fråga om nordbor inträder kravet

Prop. 1979/80:96 101

på synneriiga skäl efter två års bosättning här. Den som på grund av flyktingförklaring eller i övrigt uppenbart är att anse som flykting får utvisas endast om han har begått sådana handlingar som avses i 78 8. Därmed avses både synneriigen grovt brott enligt 78 8 första styckel och verksamhet som innebär fara för rikels säkerhel enligt 78 8 andra stycket.

Har en utlänning fått en flyklingförklaring och har denna inte återkallats, får enligl min mening antas all även domstolen bedömer utlänningen som flykting. Detsamma gäller i fråga om den som har fått elt av svensk myndighel utfärdat internalionellt resedokument enligl flyktingkonven-tionen. I övriga fall bör domstolen beakta en invändning om flyktingstatus endast om det för domstolen framstår som uppenbart atl den åtalade är flykting och i behov av fristad här. Är della inle fallel, bör liksom hittills invändningar om flyklingskap prövas i samband med verkslällighelen eller i övrigt sedan domen har vunnil laga krafl. Jag får hänvisa till 71 8 som behandlar frågan om upphävande av utvisningsbeslut och till avsnitt 2.6.3 i den allmänna motiveringen.

Återreseförbud skall som huvudregel tidsbegränsas. Enligt 42 8 får ålerreseförbudet inle avse kortare lid än två år. Tidsbegränsade förbud bör i normalfallet bestämmas till fem år. Återfallsrisken och utlänningens samhällsfarlighel bör, som kommittén anför, tillmätas avgörande betydelse när liden bestäms. Förbudet får också ges utan tidsbegränsning. Den möjligheten är emellertid avsedd atl tillgripas i andra hand. I allmänhet torde tidsobegränsade återreseförbud böra meddelas endast i samband med en dom avseende särskilt allvarlig brotlslighel eller i fråga om utlänningar som tidigare har begålt myckel allvarlig brottslighet.

I 42 8 föreskrivs vidare att upplysning skall lämnas i domen eller beslutet om påföljd för överträdelse av förbudei och om den dag då förbudet upphör att gälla.

43 8 Paragrafen behandlar frågan om uivisning på grund av asocialitet. Den motsvarar 29 8 första slycket I och 2 saml 30 8 försia stycket första meningen i gällande UtlL. Bestämmelsen har närmare behandlats i den allmänna motiveringen (2.5.5).

44—46 88 I dessa paragrafer har lagits in bestämmelserna i 29 8 andra styckel, 31 8 första och andra styckena samt 32 8 i nuvarande UtlL. Enligt 30 8 första stycket i gällande lag skall påstående om flyklingskap prövas först i samband med verkställigheten. Som framgår av den föreslagna 44 8 skall i fortsättningen denna fråga beaktas i viss utsträckning redan i uivisningsärendei (jfr 41 8).

I sakligt hänseende har ändring skelt dels genom all 44 8 första slycket anpassats till 41 8, dels genom att återreseförbuden som huvudregel har gjorts tidsbegränsade (46 8). Det torde endast i undanlagsfall böra förekomma att ett tidsobegränsat återreseförbud meddelas med stöd av 46 8.

Prop. 1979/80:96 102

47 8 Denna och följande paragraf har sammanförts under rubriken sär
skilda utvisningsgrunder. Paragraferna upptar två utvisningsgrunder av
exceptionell karaktär, nämligen utvisning av den som är presumtiv terro
rist och utvisning av hänsyn till rikets säkerhel. Gemensaml för dem är att
besluten fattas av regeringen.

Förevarande paragraf molsvarar i sak de nuvarande bestämmelserna om uivisning av en presumtiv terrorist i 29 8 första slyckel 5, 30 8 andra styckel och 31 8 tredje slyckel i gällande utlänningslag.

48 § I paragrafen har ulan ändring i sak tagits in bestämmelserna i nuvarande 34 8 UllL om s. k. politisk uivisning.

49 § Paragrafen motsvarar närmasl 32 8 i gällande utlänningslag. Liksom när det gäller återreseförbud vid uivisning på grund av brott eller pä grund av asocialitet (42 8) görs återreseförbuden i dessa fall normalt tidsbegränsade.

Särskilda tvångsåtgärder

Bestämmelserna om särskilda tvångsåtgärder i gällande utlänningslag (35-37 88) har i huvudsak oförändrade förls över i den nya lagen. Några förtydligande tillägg och ändringar har dock gjorls, samlidigl som beslämmelserna förnyats i språkligt och redaktionellt hänseende. Det kan vidare erinras om förslaget till ändring i 24 kap. 21 8 RB, varigenom del blir möjligt aU vid behov hålla en utlänning, som har utvisats på grund av brotl, i häkte i avvaklan på att utvisningsbeslulet vinner laga kraft.

50 § Denna paragraf anger förutsättningarna för rätten att tillgripa sär
skilda tvångsåtgärder. Den motsvarar i sak 35 8 andra stycket i nuvarande
utlänningslag. Beslutet fallas enligl .första stycket av den myndighel som
handlägger ärendet. Därmed avses inte endast myndighet som är behörig
atl avgöra ärendei. Polismyndighet är sålunda all anse som handläggande
myndighet, inle bara i avvisningsärenden ulan även när den företar ulred
ning med anledning av en uppkommen fråga om uivisning innan ärendet
ännu har överiämnats till SlV:s prövning.

I andra stycket har nu uttryckligen angetts alt myndigheten, när det är tillräckligt, kan föreskriva som villkor att utlänningen lämnar från sig sitt pass eller därmed jämställd legitimationshandling. Vidare har understrukils att samma förutsättningar som angetts i försia stycket måste vara uppfyllda för att de ålgärder som anges i andra stycket skall kunna tillgripas. Jag får vidare hänvisa till beslämmelsen om kvarhållande i 8 8 tredje stycket.

51 § Denna paragraf är ny. Genom beslämmelsen klargörs atl SIV kan
besluta om tvångsåtgärder även efter det att verkel har skilt sig från etl

Prop. 1979/80: 96 103

ärende och sålunda inle längre är handläggande myndighet men innan besvär har anhängiggjorls hos regeringen eller beslutel har vunnit laga kraft. Anmälan av polismyndighet vid tillfälligl omhändertagande enligt 52 8 skall i sådant fall ske lill SIV.

52 8 Beslämmelsen i första slyckel motsvarar i sak 35 8 iredje styckel
försia meningen i nuvarande utlänningslag.

Till andra slyckel har förts bestämmelserna i 35 8 första slycket och tredje slycket i gällande utlänningslag om tvångsåtgärder i fråga om den som är presumtiv terrorist.

Enligt Iredje styckel skall polismyndigheten efter ett tillfälligt beslut om tvångsåtgärd skyndsamt anmäla åigärden hos den handläggande myndighelen som därefter omedelbart prövar åtgärden. Bestämmelsen är till skillnad från nu tillämplig även på fall då del är obligatoriskt för polismyndighet atl ta en presumtiv terrorist i förvar. Den överensstämmer pä denna punkl med vad som gällde enligt den s. k. terroristlagen (1973: 162),

53 och 54 88 Paragraferna reglerar rätten att hälla kvar en utlänning i
förvar och molsvarar i huvudsak 35 8 Ijärde stycket. 36 och 37 88 i nuva
rande utlänningslag, I 53 8 har införts en bestämmelse enligt vilken ett
uppsiktsbeslut gäller för högsl sex månader varje gång. Beslämmelsen är
avsedd som en garanti mot atl uppsiktsbeslut kvarslår under mycket lång
tid (jfr även 54 8). 1 54 8 andra styckel har tillagts en bestämmelse om alt
SIV och regeringen vid beslut om verkställighet skall ta ställning till
tidigare beslutad tvångsåtgärd.

55 8 I fråga om denna paragraf får jag hänvisa till den av riksdagen nyligen anlagna prop. 1978/79:215 med förslag till lagstiftning om gränsövervakning (JuU 1979/80:4. rskr 1979/80: 10. SFS 1979: 1090). Med anledning av propositionen beslöt riksdagen bl. a,, att som en ny 38 8 införa en bestämmelse om befogenhet för tulltjänsteman och särskilt förordnade passkontrollanler som medverkar vid utlänningskontroll all tillfälligt omhänderla en utlänning. Beslämmelserna har utan någon ändring i sak överförts lill 55 8.

Förhandling i utlänningsärenden

Onder denna rubrik har samlats de nuvarande bestämmelserna om förhör i 39-43 8§ UllL. För atl underslryka alt förhör i etl ärende är avsett att tillvarata både ullänningens och myndighetens intresse har ordet "förhör" bytts ut mot begreppet "förhandling".

Möjligheten all hålla förhör vid allmän domstol infördes år 1943. Del ansågs vara särskilt betydelsefullt genom atl möjlighet därigenom öppnades att höra vittnen på ed. Eftersom det numera även finns möjlighet atl

Prop. 1979/80:96 104

hålla vittnesförhör under cd hos länsrälterna fann kommittén ingen anledning alt behålla de allmänna domslolarna som förhörsmyndigheler. Någon bestämmelse motsvarande 43 8 UllL logs därior inle in i kommitléförslagel, vilkel pä denna punkl har lämnats ulan erinran vid remissbehandlingen. Jag delar kommilléns uppfaUning och föreslår sålunda atl de allmänna domslolarna upphör som förhörsmyndigheler enligt UtlL.

56—62 88 56-61 88 motsvarar i huvudsak 39 8-42 a 8 första-tredje slyckena.

I 60 8 har genom hänvisning till 14 8 förvaltningslagen (1972: 290) överensslämmelse uppnåtts med denna i sekrelesshänseende.

I 62 8, som motsvaras av 42 a 8 tjärde styckel, anges all regeringen meddelar närmare föreskrifter om ersättning och förskott till bl.a. tolk. Föreskrifterna fanns lidigare 18 8 3 vittnesersällningskungörelsen (1973:262). Enligl den beslämmelsen fick ersällning lill lolk vid förhör enligl utlänningslagen ulgå med belopp som i varje särskill fall prövades skäligl. Bestämmelsen har den I juli 1979 ulgått och ersatts med förordningen (1979:291) om lolktaxa. Enligl förordningen utgår ersättning till tolk enligt en taxa som fastställs av domslolsverket. Denna förordning är emellertid endasi lillämplig när lolkar anlitas av domstol och vissa domstolsliknande nämnder samt åklagarmyndighet, polismyndighet och kronofogdemyndighet. När en tolk anlitas vid förhandling i utlänningsärende hos t.ex. SIV får emellertid ersättning även ulan föreskrifi anses böra ulgå enligt tolktaxan, eftersom denna får anses ge ultryck för vad som är skälig ersättning.

Klagan över beslut m. m.

I detta avsnitt har samlats beslämmelserna i gällande lag om fullföljd av lalan m. m. Flertalet av bestämmelserna är i sakligt hänseende oförändrade. 1 några fall har del skell sakliga ändringar.

Paragraferna har inordnals under rubrikerna klagan över beslut om avvisning eller utvisning m. m., klagan över beslul om förvar, begränsning av rätten att överklaga beslut, överlämnande av ärende till regeringen samt nöjdförklaring.

63—66 88 Paragraferna reglerar fullfoljdsrälten mol avvisnings- och ulvisningsbeslul. De motsvarar i sak 44 § första-fjärde slyckena saml 46 och 46 a 88. En nyhet är dock bestämmelsen i 65 8 andra meningen om rält för ullänningen alt överklaga SIV:s beslul att inte ge flyklingförklaring eller att återkalla en sådan förklaring. Beslämmelsen hänger samman med rätten enligt 16 till flyktingförklaring i vissa fall.

67 8 Bestämmelserna i denna paragraf om klagan över beslut om förvar har sin motsvarighet i 48 a 8 i gällande ullänningslag.

Prop. 1979/80:96 105

68 8 Bestämmelser motsvarande försia styckei finns i 49 8 i gällande
ullänningslag. Delsamma gäller bestämmelserna i andra slyckel om klago
rält över beslul atl avvisa ombud eller biträde samt beslut i en jävsfråga.

Enligt denna paragrafs /iir.v/r/ stycke får beslut i etl ärende enligl utlänningslagen överklagas endasi i de fall som anges i de nyss behandlade 63-67 88 saml i 90 8. Enligt den sistnämnda paragrafen får utlänningen överklaga SIV:s beslul i en verkställighetsfråga som har underställts SIV enligt 85 eller 86 8. Av detla stycke följer alt besvärsräll inle föreligger beträffande SlV:s beslut enligt 37 8 alt inte överta ett avvisningsärende.

Tredje styckel saknar motsvarighet i nuvarande utlänningslag. Bestämmelserna avser sådana fall då SIV vägrat alt tills vidare inställa verkställigheten av ell avvisningsbeslul. I delta slycke har tagits in en ullrycklig beslämmelse som avskär klagorätten.

69 8 Paragrafen behandlar SlV:s rätt all överlämna ärende till regeringens avgörande. Den överensslämmer med nuvarande 47 8 UtlL.

70 8 I denna paragraf har tagils in gällande bestämmelser om nöjdförklaring (jfr 48 8 nuvarande ullänningslag).

Upphävande av beslut m. m.

1 detta avsnitt har under särskilda rubriker sammanförts bestämmelser i följande hänseenden. De inledande paragraferna behandlar upphävande av beslut om utvisning på grund av brotl eller asocialitel respektive beslut om avvisning eller utvisning i övrigl. Därefler följer etl bemyndigande för regeringen atl utfärda föreskrifter för en utlänning i vissa fall, bestämmelser om rätl för statsråd att besluta om inhibition samt bestämmelser om tillstånd för en utlänning med ålerreseförbud atl göra elt kort besök i Sverige.

De frågor som rör regeringens - och SlV:s - möjligheter alt upphäva eller mildra elt lagakraftvunnet avlägsnandebeslut har ingående behandlats i den allmänna motiveringen (2.6). Som där anges bör gällande bestämmelser i huvudsak behållas i fråga om uivisning på grund av brott eller asocialitet, utvisning av presumtiv terrorist och politisk uivisning. I övrigl harjag däremol föreslagit långlgående inskränkningar i regeringens åler-brytningsräll.

71 8 Första stycket ger regeringen räll all i angivna fall upphäva eller
mildra ell beslul om uivisning på grund av brotl eller asocialitet. Bestäm
melserna molsvaras, såvitt gäller utvisning på grund av brolt, av 51 8
försia slycket i gällande ullänningslag.

Som påpekats i den allmänna motiveringen bör en ullänning som har dömts lill utvisning på grund av brotl eller asocialitet dessulom, lill skill-

Prop. 1979/80:96 106

nad mot nu gällande praxis, ha möjlighel all efler del domen har vunnil laga kraft ansöka om upphävande av utvisningen på den grunden atl han har politiska skäl atl anföra mot att återsändas till hemlandet. En sådan ansökan görs hos regeringen.

Bestämmelsen i andra stycket är ny. Den bör ses i sammanhang med reglerna om underställning i 85. 86 och 89 88. Frågan om verkställighet av ett beslul om uivisning p;i grund av brott eller asocialitet kan komma att överlämnas lill SIV i samband med verkställighclsförfarandel. När verkel bedömer atl verkställighetshinder föreligger men anser att ett ansiånd med verkställigheten inle är tillräckligl ulan alt utvisningsbeslulet bör upphävas, skall verket underställa regeringen ärendet. Av 90 8 framgår atl besvärsräll finns till regeringen mol beslul genom vilkel ullänningens påstående om politiskt verkställighetshinder underkänts.

72 8 När det gäller lagakraftvunna beslut om avvisning enligt 28 eller
29 8 eller om uivisning enligl 38 8 blir del inle längre möjligt för utlänning
en atl genom hänvändelse till regeringen Iå beslutet upphävt eller mildrat.
De nuvarande beslämmelserna 151 8 andra styckel UtlL saknar sålunda
motsvarighet i den föreslagna lagen.

1 stället gäller enligl förevarande paragraf att SIV får upphäva elt sådanl beslul eller medge anstånd med verkställigheten om verkställighetsfrågan har överiämnats till SIV och verket anser att verkställighet inle bör ske. Ell ansiånd bör inte ges om verkslällighetshindrel förvänlas kvarstå under längre tid. 1 det fallel bör beslutet i stället upphävas.

Enligt en utlrycklig regel kan regeringen inte pröva en upphävandefråga i andra fall än då SIV enligl 69 § har överlämnat frågan till regeringen eller SIV:s beslul har överklagats enligt 90 8.

Som en följd av att regeringen inle längre fär pröva återbrytningsansökningar. kan regeringen inle heller pröva framställningar om inhibition av verkställigheten.

Avslutningsvis villjag nämna, atl bestämmelserna i II kap. 13 8 regeringsformen om nåd inle är tillämpliga i fråga om avvisning eller utvisning i de fall som avses i denna paragraf.

73 8 Paragrafen molsvarar 51 8 tredje stycket UtlL och avser anstånd
med verkställigheten av avlägsnandebeslut beträffande bl.a. terrorister. I
sakligt hänseende skiljer den sig från lidigare bestämmelser endasi på det
sättet all s.k. politisk uivisning (34 8), som idag omfallas av 51 8 andra
stycket UtlL, regleras på samma sätt som beslut om utvisning av en
terrorist.

74 8 Bestämmelserna om bemyndigande för regeringen alt ulfärda före
skrifter för utlänningen, när verkställighet underlåts enligt 71-73 88, över
ensstämmer i sak med 51 8 Ijärde och femte styckena i gällande lag. Någon

Prop. 1979/80: 96 107

motsvarande befogenhel har inle tillagts SIV. SIV har emellertid möjlighet all överlämna verkställighelsärendel, om verket anser att föreskrifter bör meddelas.

75 8 Paragrafens ,/r>r.s7(( slycke motsvarar i sak 51 a S i gällande utlän
ningslag.

1 andra slycket anges alt statsrådet även i livrigl får rätt att besluta om inhibition i ärende enligl utlänningslagen som prövas av regeringen. Det kan gälla besvär över avvisning som överlämnals till regeringen av SIV.

76 8 Enligt paragrafen, som närmasl motsvarar nuvarande 52 8 UllL,
kan SIV ge en utlänning som blivit utvisad härifrån med förbud att åter
vända lillslånd all tillfälligt återvända hil. Sådanl beslut får däremot inle
längre meddelas av regeringen. Etl tillstånd enligl 76 8 all göra korl besök i
rikel innebär emellertid inte att del till avvisnings- eller utvisningsbeslulet
knutna ålerreseförbudet upphör att gälla. Om utlänningen efter tillstånd till
sådant kort besök inle frivilligt lämnar landet skall han därför föras ur
rikel.

Liksom det inte finns klagorält över SI V:s beslul att vägra visering eller UT har det inte heller ansetts böra finnas besvärsräll om SIV avslår en ansökan om all göra kort besök i rikel.

Verkställighet av avvisning eller utvisning

1 della avsnitt regleras ell slort anlal frågor som har samband med verkställigheten av avlägsnandebeslut. Flertalel av paragraferna överensslämmer i sak med nuvarande bestämmelser. 1 några fall föreslås dock sakliga ändringar.

Bestämmelserna har inordnals under följande rubriker: politiskt verkställighetshinder m. m.. land lill vilket avvisning eller uivisning skall ske m. m., tidpunklen för verkställighet och beslulande myndighet, skyldighel att överlämna verkställighelsärenden till slalens invandrarverk, anvisningar om verkställigheten m. m., frivillig verkställighet samt preskription, ny verkställighet m. m.

77-80 88 I dessa paragrafer finns bestämmelserna om s.k. politiskt verkställighetshinder. Paragraferna överensstämmer i sak med 53 och 54 88 samt 54 a 8 i nuvarande ullänningslag.

81 8 I paragrafen anges till vilket land verkställighet skall ske. Beslämmelserna överensstämmer i sak med 55 8 i den nuvarande utlänningslagen. Möjlighelen enligt andra stycket att när särskilda skäl föreligger välja annat land än som anges i första stycket kan användas bl.a. när del föreligger risk alt ullänningen vid avvisning till del det land han kom ifrån inom korl skulle komma atl återvända hil.

Prop. 1979/80: 96 108

82 8 Paragrafen överensstämmer i sak med 56 8 och 60 8 andra stycket i gällande ullänningslag.

83 8 1 paragrafen anges när verkställighet skall resp. får ske faslän avlägsnandebeslutel inle har vunnit laga kraft. Beslämmelserna motsvaras i sak av 57 8 i nuvarande utlänningslag. Med anledning av beslämmelsen i 37 8 om skyldighet för polismyndighet att i vissa fall anmäla avvisningsbeslut lill SIV. har \ försia sivckel uttryckligen angetts. att avvisningsbeslulet i sådant fall inle får verkställas förrän SIV har förklarat atl verket inle överlar ärendet (se vidare 2.4.4). Undanlag gäller när ullänningen har avgelt nöjdförklaring.

84 8 Denna paragraf motsvarar närmast 58 8 första stycket i nuvarande utlänningslag.

Liksom hittills beslutar polismyndighet om verkställighet av avvisning och uivisning enligt 38 8 medan länsstyrelse beslutar om verkställighet av annal utvisningsbeslut. Regeringens möjlighel att beslula om en annan ordning har utvidgats och gäller beträffande verkställighet av avvisning enligt 30 8 och utvisning enligl 47 och 48 88. För närvarande avser den endasi beslul om utvisning av terrorist.

85—87 8§ Dessa paragrafer behandlar den viktiga frågan i vilka fall verkställande myndighet skall överlämna etl verkslällighelsärende till SIV, när utlänningen åberopar politiskt verkställighetshinder. Bestämmelserna har sin motsvarighet i nuvarande 58 8 andra-fjärde slyckena.

85 och 86 88 är i allt väsentligl uppbyggda pä samma sätt som 33 och 34 88. som avser överlämnandeskyldighel i samband med polismyndighets prövning av en avvisningsfråga. Del hänvisas därför till vad som har anförls under 33 och 34 88. 1 elt verkställighetsärende kan överlämnande underlåtas också i fall då invändningen har prövats redan i avlägsnandeärendet. I ärenden om utvisning pä grund av brolt eller asocialitet prövas emellertid politiska invändningar endasi i viss utsträckning, nämligen för alt klarlägga om utlänningen har fåll flyklingförklaring eller annars uppenbart är flykting.

I förhållande till nuvarande 58 8 har i 85 8 ändring skett så till vida. att bestämmelsen om obligatoriskt förhör (förhandling) har utgått. I den mån förhandling behövs för alt utredningen skall bli fullständig, får förulsällas alt SIV beslular därom.

Av 84 8 framgår vilka myndigheler som har att iaktta föreskrifterna i 85-

87 88.

87 8 har utvidgats tiil att avse även 48 8.

88 8 Paragrafen överensslämmer i sak med 58 8 sista slyckel i nuvarande
utlänningslag.

Prop. 1979/80:96 109

89 8 Paragrafens ändrade innehåll har samband med de ändrade åler-brytningsbestämmelserna, Rälien alt hos regeringen ansöka om återbrylning har beskurits, I stället har i förevarande paragraf öppnats möjlighet att få skiil. som kan föranleda återbrylning av avvisnings- eller förpassningsbeslui, prövade i verkställighelsärendel. När den verkställande myndigheten konslalerar all det föreligger sådana skäl som enligt vad jag tidigare har anfört (2.6.2) kan anlas medföra återbrylning skall underställning ske. I övrigl överensslämmer paragrafen med nuvarande 60 8 första styckel första meningen UllL.

90 8 Enligt denna paragraf, som i sak överensstämmer med 59 8 i nuvarande ullänningslag, fär utlänningen överklaga SlV:s beslut i ett verkställighetsärende som har överlämnats till verket enligt 85 eller 86 8.

91 8 Genom./(>r,vf(( slyckel åläggs SIV i dess egenskap av central myndighet för utlänningsärenden, atl lämna de närmare anvisningar som behövs för verkställigheten. För närvarande gäller delta endast när verkel självt meddelar avlägsnandebeslutel (jfr 60 8 första stycket andra meningen UtlL). Åven regeringen bör. i de fall då denna meddelar avlägsnandebeslut, få lämna anvisningar för verkställigheten. Detta sker för närvarande.

I andra styckel erinras om möjligheten atl i vissa fall få ett avvisnings-eller ulvisningsbeslul upphävt, när det inle kan verkställas.

92 8 1 denna paragraf har tagits in beslämmelserna om frivillig verkstäl
lighet och om preskription i nuvarande 60a8 UllL. Bestämmelsen har
emellertid förtydligats i vissa hänseenden. Sålunda anges att avvisnings
beslulet skall anses verkställt endast om beslutel hade vunnit laga kraft
innan ullänningen lämnade rikel eller vinner laga kraft medan han vistas
utanför Sverige. 1 dessa fall kan sålunda någon verkställighet genom myn
dighets försorg inle ske, om ullänningen därefter återkommer till Sverige.
Avvisningsbeslutel är konsumerat. Vid behov får nyll avvisnings- eller
utvisningsförfarande inledas.

Skulle däremot ullänningen återvända hit innan beslutet, exempelvis efter fullföljd, har vunnit laga kraft, anses verkställighet inle ha skelt enligt första stycket. Besvärsmyndighelens beslul kan därför verkställas.

Beslämmelsen i andra slycket har tillkommit för alt förskona utlänningen från att under mycket lång tid behöva leva under hol om avlägsnande på grund av ett beslut som av någon anledning inte har kunnat verkställas (prop. 1975/76:18 s. 120). Om förhållandet är det all verkställigheten har omöjliggjorts genom att utlänningen har hållit sig gömd, inlräder visserligen ändå preskription efter två år. Enligt min mening bör det emellertid i ett sådant fall inte vara uteslutet alt på nytt ta upp frågan om hans avlägsnande ur landet och meddela etl nytt utvisningsbeslut.

93 och 94 88 Paragraferna överensstämmer i sak med 61 och 62 88 Ut IL.

Prop. 1979/80:96 110

Ansvar m. m.

95—99 88 Paragraferna motsvaras av 63-67 88 i gällande utlänningslag. De ändringar som har skett är i allt väsentligl av språklig och redaktionell att. Vissa sakliga ändringar har gjorts.

I 96 8 har politisk utvisning jämställts med utvisning av teriorisl. Vidare har försök alt hjälpa en utlänning att olagligen komma in i Sverige gjorts straffbart. Möjlighel har införts att underlåta lagföring vid ringa fall av olovlig inresa.

98 8 har, som närmare behandlas i den allmänna moiiveringen (2.8) ändrals i tvä hänseenden. Dels har böter införls som påföljd för ringa brotl, dels har tillkommit en regel om särskild åtalsprövning i dessa fall. Ålal skall i ringa fall inte väckas annat än om det är påkallat från allmän synpunkl.

Särskilda bestämmelser

100—104 88 Även belräffande dessa bestämmelser, som motsvarar 68-71 88 i den nuvarande utlänningslagen, har ändringarna i huvudsak begränsats till att avse språkel i beslämmelserna. 103 8 har ansetts böra förtydligas så atl det klart framgår, alt bemyndigandet gäller även utlänningens resa ul ur rikel.

1 104 8 har skell den ändringen i förhållande lill nuvarande 71 8 UllL, all bestämmelserna om hemsändning av ullänning som uppbär socialhjälp fått ulgå (2.5.7).

Nuvarande 72 8, som avser verkslällighetsföreskrifter, har utgått.

Övergångsbestämmelserna

Enligl övergångsbeslämmelserna skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om ärenden, som har anhängiggjorts hos polismyndighet, SIV eller regeringen före lagens ikraftträdande. Undantag görs för de bestämmelser som avser flyklingförklaring. Den nya lagens bestämmelser om uivisning på grund av brotl eller asocialitet blir följaktligen omedelbart tillämpliga. Vidare anges i övergångsbestämmelserna att de äldre benämningarna förpassning och förvisning, i den mån de förekommer i annan lagstiftning, skall avse utvisning enligl 38 respektive 40 8 UtlL.

Genom den nya lagen begränsas möjlighelerna alt utvisa en ullänning på grund av brott (41 8). Del sker dels genom alt kravet på synnerliga skäl inträder tidigare än nu, dels genom att den som på grund av flyklingförklaring eller annars uppenbari är att anse som flykting får utvisas, endast om han har begått sådana handlingar som anges i 78 8. Det synsäll, som ligger bakom den föreslagna begränsningen av möjligheten all utvisa en utlänning i samband med brott, bör enligt min mening komma till ullryck även när

Prop. 1979/80:96 111

regeringen enligt 71 8 har att pröva frågor om upphävande eller mildring av ulvisningsbeslul. som har meddelats före ikraftträdandet.

4.2 Förslaget till ändring i rättegångsbalken

Iden allmänna motiveringen (2.7) har närmare diskulerals behovet och innebörden av en bestämmelse om ivångsmedel i samband med förvisningsdom. Jag har föreslagil atl del lill 24 kap. 218 RB bör fogas en beslämmelse, som gör det möjligt för domstolen att besluta om kvarhållande i häkte av en utlänning som döms lill uivisning (förvisning) och som skäligen kan befaras undandra sig utvisningen.

Behov av häktning för alt säkra verkställigheten av en utvisning föreligger först när den misstänkte har dömts för brottet. Av det skälet har kompletteringen skelt i 24 kap. 21 8 RB. Den föreslagna bestämmelsen har lill enda syfte all vid prövningen av frågan om Ivångsmedel i samband med domen jämställa utvisning med slraff (brottspåföljd). En allmänt hållen bestämmelse om rätt atl häkta vid dom på uivisning i kombination med flyklfara skulle föra för långt. Genom den valda lösningen blir däremot t. ex. beslämmelserna om brottets svårhetsgrad (24 kap. I och 2 88 RB) och begränsningar i häklningsrätten med hänsyn till den misstänktes ungdom eller sjukdom eller pågående graviditet (24 kap. 3 8 RB) direkt tillämpliga.

Om rätlen bedömer att flyklfara föreligger med hänsyn lill eventuellt frihetsstraff eller till utvisningen eller till bådadera kan alltså rätlen beslula om kvarhållande i häkte tills domen vinner laga kraft. Den kan också häkta den som är på fri fot. Beslutet kan ändras av högre rätt efler fullföljd. Någon lidsfrist finns inte föreskriven belräffande besvären (52 kap. 1 8 RB). Om underinstansens beslut inte överprövas eller ändras, står beslutet kvar ända tills domen i alla delar har vunnil laga kraft. Därefter har verkslällighelsmyndigheten (länsstyrelse) att pröva behovet av förvar enligl utlänningslagen.

Det som sagts nu gäller lill en början när den misslänkle har dömts till uivisning och villkoriig dom, en påföljdskombination som i praxis ofta har visal sig lämplig. Motsvarande gäller när skyddslillsyn förenas med utvisning, något som kan förekomma dels belräffande nordiska medborgare, dels med stöd av lagen (1978:801) om internalionelll samarbete rörande kriminalvård i frihet.

Den föreslagna bestämmelsen får emellertid betydelse också vid dom på 1. ex. kortvarigt frihetsstraff jämle uivisning. Om den dömde nöjdförklarar sig med frihetsstraffet och avtjänar det men fullföljer talan beträffande utvisningen, får elt beslut om häktning i avbidan på laga kraft till följd, all han skall hållas häktad även efter den period då han avtjänar straffel.

Skulle underinslansen ogilla häktningsyrkandet, kan åklagaren överklaga beslutet. Infil! dess överinstansen har förordnat om häktning anses

Prop. 1979/80:96 112

emellertid åklagaren inte pä nytt få anhålla den utvisade på samma grunder som ogillats av den förra domstolen.

Åven om häktning inle har aklualiserals i försia instans, kan frågan komma upp senare i överrälten i samband med målets behandling där. Det ankommer på åklagaren alt bevaka behovet av tvångsmedel så länge målet är föremål för prövning i hovrätt eller HD.

Avslulningsvis villjag erinra om atl enligt 25 kap. 7 8 sista stycket RB reseförbud kan användas i stället för häktning, om etl frihetsberövande skulle framstå som alltför ingripande.

4.3 Furslaget till ändring I LSPV

/6.' andra styckel och 18 § Iredje slyckel

Som framgår av den allmänna moiiveringen (2.5,7) bör elt avlägsnandebeslut kunna bryta vård enligl LSPV. Palienlens sjukdom och behov av vård i Sverige kan i och för sig ulgöra elt humanitärt skäl att få stanna i Sverige, men om etl avlägsnandebeslut är fatlal - under hänsynslagande lill samlliga omständigheter - bör en inlagning enligt LSPV inle hindra verkställigheten av avlägsnandebeslutel.

Verkslällighelsmyndigheten skall höra överläkaren eller i förekommande fall ulskrivningsnämnden om utskrivning kan ske. Med anledning därav förestås att ell nytt stycke tas in i 16 8 LSPV. Enligt den föreslagna bestämmelsen skall den som beslutar om utskrivning av en utlänning, som enligl ett verkställbart beslul skall avlägsnas ur landel, kunna göra detta om patientens tillstånd medger förflyttning. Som regel bör verkställighelsärendel underställas SIV med hänsyn till de svårigheter som kan förutses vid verkställigheten. Förekomsten av lillfredsslällande vård i hemlandel är inle avgörande för om verkställighet skall ske. Det kan emellertid som nämnts vara en omsiändighel som har belydelse vid prövningen av om UT kan ges.

Den ordning som sålunda föreslås i fråga om verkställighet av avlägsnan-deärenden enligl Ul IL bör gälla även i fråga om utlämningsärenden.

21 §Jörsta styckel, 22 § försia .slyckel och 24 §

Besvärsräll skall inle finnas över det utskrivningsbeslut som fattas enligt 16 8 andra styckel i kommilléns förslag. Forden enskilde finns besvärsräU i förekommande fall i avlägsnandeärendet.

4.4 Förslaget tili ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Ändringarna innebär endasi en anpassning lill den nya terminologin i UllL.

Prop. 1979/80:96 114

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanlräde 1980-02-21

Närvarande: justitierådet Holmberg, regeringsrådet Hellner, justitierådet Persson.

Enligt lagrådet den 5 februari 1980 tillhandakommet utdrag av prolokoll vid regeringssammanträde den 29 januari 1980 har regeringen på hemställan av statsrådet Andersson beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. utlänningslag,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

4. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Gerhard Wikrén.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Del förslag till ny utlänningslag som remitterats till lagrådel innefallar i flera avseenden ändringar av vad som nu gäller. Mera genomgripande förändring av gällande lagstiftning föreslås emellertid inte. Den nya lagen är uppbyggd efter samma mönster som nuvarande utlänningslag. Några överväganden av möjligheten att efter andra linjer vinna en överskådligare och enklare reglering av utlänningars rätt att vistas här i riket har inle redovisats. Inom den ram som sålunda uppdragils har skett en bearbelning av bestämmelserna i syfte att göra lagen mera överskådlig och bestämmelserna mera lättillgängliga. Materians beskaffenhet är emellertid sådan atl regelsystemet blir invecklat. Ett tillägnande av lagens innehåll synes dock ha kunnat underlättas ytterligare, om de särskilda bestämmelser som gäller s. k. presumtiva terrorister hade samlats i en avdelning för sig och inte upptagits i de skilda avsnitten bland de bestämmelser som är tillämpliga för det alldeles övervägande antalet ärenden angående utlänningar.

För avlägsnande av en utlänning som inte får vistas här tillhandahåller den gällande utlänningslagen - fömtom s. k. politisk utvisning och hemsändning - tre insfitut: förpassning, förvisning och utvisning. De olika avlägsnandeinstiluten har olika förutsättningar och rättsverkningar och de fyller olika uppgifter. Besluten träffas också av olika myndigheter.

I den nu föreslagna lagen återfinns de tre avlägsnandeformerna med från varandra skilda förutsättningar, rättsverkningar och funktioner. Beslutskompetensen är likaledes fördelad på tre olika myndigheter. Men skillna-

Prop. 1979/80:96 115

derna lill trots har förslagel en och samma benämning på de tre avlägsnandeformerna: utvisning. I remissprotokollel anges att allmänhelens förståelse av lagen underlättas härigenom. Denna slutsats kan diskuleras.

Valel av benämningen utvisning för tre olika avlägsnandeinstitul leder lill all lagen i ålskilliga paragrafer måsle närmare ange vilken ulvisnings-form som åsyftas. Delta behov av specificering tillgodoses ibland genom särskilda ullryck såsom "utvisning på grund av brott" men oftare genom hänvisning till den paragraf, där det åsyftade avlägsnandefallel regleras. Förståelsen av lagen underlättas knappast härigenom; däremot blir del klart mödosammare all lillgodogöra sig en paragrafs innehåll när man når det försl genom all läsa en eller flera andra paragrafer.

Del kan vidare antas all i del prakliska rättslivet vissa arbelsbenäm-ningar kommer alt utkristallisera sig av typen "38-paragrafsutvisning", "länsrätlsulvisning" elc. Sådana benämningar underiättar kommunikationen mellan dem som redan är insatta i ämnet men släller den oinvigde ännu mera uianför.

Det är visserligen riktigt att varken massmedia eller allmänhet synes göra någon ålskillnad mellan förpassning, förvisning och utvisning. Men del är mindre sannolikl all distinktionen mellan de olika avlägsnandeformerna inte slår klar för dem vilkas personliga silualion beror av myndigheternas beslul inom utlänningslagstiftningens ram eller för dem som i egenskap av ombud eller handläggare har all arbela med enskilda fall. Om användningen av en och samma benämning för olika avlägsnandeformer försvårar förståelsen av lagen för de närmasl berörda eller ökar risken för att de skall missuppfatta enskilda besluts innebörd synes införandel av den nya terminologien vara en tvivelaktig reform. Det saknas emellertid material för all bedöma denna fråga. Lagrådet vill därför inle föreslå någon ändring av förslaget i denna del.

Mot de sakliga ändringar av utlänningslagstiftningen som de remitterade förslagen innebär har lagrådet i huvudsak ingen erinran. Såsom framgår av del följande förordar lagrådet emellertid i åtskilliga fall ändringar av de föreslagna bestämmelserna.

Förslaget till utlänningslag

10 §

Enligt förevarande paragraf ges tillstånd till inresa, när sådant är föreskrivel, som visering eller uppehållstillstånd. Emellertid framgår av 268 i förslaget att för rätt lill inresa kan krävas att arbetstillstånd givits före inresan. Att arbetstillstånd beviljats kan alltså utgöra villkor för inresa. Om avsikten inte är att uppehållstillstånd alltid skall föreligga jämle arbelstill-sländ, och alltså krav på arbetstillstånd kan uppställas även i fall då en utlänning inte behöver inneha uppehållstillstånd, innebär en föreskrift

Prop. 1979/80: 96 116

enligt 26 8 alt fråga är om ytterligare en form av tillstånd för inresa vid sidan av visering och uppehållstillslånd. Med hänsyn härtill synes del lämpligl atl i 10 8 upptages en erinran om atl av 26 8 följer alt även annal villkor kan ställas för räll till inresa.

16 §

Enligt 16 8 i det remillerade förslaget skall en utlännings status av flykting som är i behov av fristad här i rikel faslslällas i samband med alt han får uppehållstillstånd försia gången efler inresan. En förutsältning för flyktingförklaringen är att han grundal sin ansökan om uppehållstillslånd på det förhållandet att han är flykting. Däremol förutsälls inte alt han begär flyktingförklaringen. Med hänsyn till flyktingarnas behov av trygg-hel lorde del regelmässigt vara så alt de önskar få sin flyktingstatus uttryckligen bekräftad i en flyktingförklaring. Men det kan inle uteslutas att flyktingar ibland vill undgå att få sin flyktingstatus officiellt fastslagen, exempelvis därt'ör all del kan medföra svårigheier för anhöriga i hemlandel. Flyktingförklaring bör därför inle meddelas utan ullrycklig begäran av flyktingen.

Enligl den föreslagna ordningen kan flyktingförklaring meddelas endast när utlänningen första gången efter inresan får uppehållstillslånd. Blir utlänningen - till följd av politiska förändringar i hemlandet eller av annan orsak — flykting medan han vistas här med uppehållstillslånd står enligl förslaget möjligheten till flyktingförklaring sålunda inte till buds. Han kan emellertid också i det läget få sin flyktingstatus prövad genom alt begära resedokument enligt flyktingkonventionen. Det ter sig mot den bakgrunden mindre rationellt alt koppla möjligheten att få flyklingförklaring endast till det första uppehållstillståndet efter inresan. Med hänsyn också till atl iniressel av alt få sin flyktingstatus uttryckligen erkänd torde vara lika starkt hos flyktingar som under en längre tid förl en osäker flyktinglillvaro som hos dem som är nyanlända synes - på utlänningens begäran -prövning om han är flykting böra kunna ske och föranleda flyklingförklaring även i samband med all uppehållstillstånd förnyas.

Bestämmelserna om flykfingförklaring synes i enlighel med det sagda böra innehålla att på begäran av flykting som är i behov av fristad här i riket skall, när uppehållstillstånd meddelas honom efter inresan, i beslutet eller i särskild handling anges att han är flykting i behov av fristad i Sverige (flyktingförklaring).

17§

1 denna paragraf har sammanförts bestämmelser om återkallelse av uppehållstillslånd och flyktingförklaringar. Beslämmelserna har utformats så, all de ger en möjlighet att återkalla: återkallelse "får" ske under angivna förutsäitningar. När det gäller de silualioner som avses i försia och andra styckena synes det inte vara något atl erinra mot en sådan

Prop. 1979/80:96 117

uppläggning. Åven om etl uppehållstillslånd har getts på grund av medvetet orikliga uppgifter från utlänningens sida, kan omständigheterna tänkas i undantagsfall vara sådana - t. ex. om nya ömmande förhållanden inträtl -atl det skulle framstå som alltför hårt att återkalla tillståndet.

Belräffande del fallel atl en ullänning som fått permanent uppehållstillslånd inle längre är bosatt här är läget etl annal. Genom atl bosättningen upphört har en avgörande förutsältning för tillståndet fallit bort (12 8 första slycket andra meningen). 1 en sådan situation synes det inte finnas något uirymme för en diskrelionär prövning, utan den ordningen bör då gälla att tillståndet "skall" ålerkallas. Della belyder inle att invandrarverket, som enligl den föreslagna 19 8 beslutar om återkallelse, har atl fortlöpande efterforska om utlänningar med permanenl uppehållstillstånd också bor kvar här. Det måste anses tillräckligt att verkel agerar när det i andra sammanhang får kännedom om all ullänningens bosättning har upphört.

Om Iredje slycket ändras i enlighet med det nu anförda, dvs. alt "får" utbyts mot "skall", måste den inskjulna salsen med hänvisning lill första stycket utgå. Även om den i remissprotokollel föreslagna lydelsen behålls synes denna hänvisning böra utgå såsom överflödig.

Fjärde slycket innebär att en flyklingförklaring kan återkallas dels om utlänningen har fått förklaringen genom all mol bättre vetande lämna oriktiga uppifter, dels om det inlräffal någon sådan omständighet som enligl 4 8 gör att utlänningens flyktingstatus upphör. Del första fallel avser synbariigen den situationen all förutsättningar för att utlänningen skulle anses som flykting egentligen inte förelåg, när flyktingförklaringen utfärdades, men att utlänningen lyckades dupera invandrarverket i detta hänseende. Del kan emellertid ifrågasällas om inle detta innebär en för snäv avgränsning. Om flyktingförklaringen aldrig borde ha utfärdats därför att del i själva verket inte förelåg någon flyktingstatus eller något behov av fristad i Sverige, synes det riktigast all återkallelse alltid sker, oberoende av om ullänningen förfarit svikligt eller inte. Detta får dock anses förutsätta att det inte efler det oriktiga utfärdandet av flyktingförklaringen inträffat något som botar den ursprungliga bristen; situationen kan ju ändras så all flyktingstatus eller behov av asyl uppkommer.

I del andra fallel som fjärde slycket omfatlar synes del också riktigast alt ålerkallelse alllid sker, när det efler flyktingförklaringens utfärdande inträffar någon omständighet som innebär atl utlänningen inte längre är all anse som flykting (4 8) eller inle längre har behov av fristad här i landel. En återkallelse som sker av det sistnämnda skälet medför självfallet inte alt utlänningen förlorar sin flyktingstatus. Det synes lämpligt atl det av beslutet framgår att återkallelsen har denna innebörd.

Fjärde stycket synes böra ges del innehållet, all en flyklingförklaring skall återkallas om det framkommer alt ullänningen inle är att anse som flykting i behov av fristad i Sverige.

Den omständigheten att bestämmelsen utformas så, all återkallelse

Prop. 1979/80: 96 118

"skall" ske, innebär inte alt invandrarverket alltid måsle efterforska om förutsättningar föreligger för att låta ulfärdade flyklingförklaringar beslå (jfr vad ovan sagts i anslutning till den särskilda beslämmelsen om ålerkallelse av permanent uppehåilslillsiånd). Såsom närmare utvecklats i remissprotokollel dels i den allmänna moiiveringen (2.4.2) och dels i specialmoliveringen till 17 8 bör frågan om återkallelse las upp när del finns särskild anledning till detta.

26 §

Enligt remissprotokollet åsyftas atl införa en ordning som innebär all, i de fall då uppehållstillstånd krävs för vislelse här, såsom huvudregel skall gälla alt lillslånd är meddelat innan utlänningen tillätes resa in i rikel. På regeringen skall ankomma att föreskriva i vilka fall etl sådanl villkor skall ställas för inresa. Förslaget innebär en ändring av vad som för närvarande tillämpas i fråga om uppehållstillslånd. Förebild är den ordning som gäller för de utlänningar beträffande vilka slälls krav på arbetslillslånd.

Elt sladgande med bemyndigande för regeringen alt meddela bestämmelser i det hänseende som nu angivits föreslås upptaget i förevarande paragraf. Enligl sladgandel kan föreskrivas atl en ullänning, som behöver uppehållstillstånd, inte får resa in i Sverige förrän han fått tillståndet. Del synes emellertid inte vara erforderligt atl i lagen upplages en särskild bestämmelse med della innehåll. 1 förslagels 10 8 stadgas, alt regeringen får föreskriva atl utlänningar inle utan tillstånd får resa in i Sverige. Tillstånd ges enligt paragrafen bl.a. som uppehållstillslånd. Med den avfattning stadgandet erhållil måste del anses ge utrymme för regeringen att föreskriva all uppehållstillstånd skall vara meddelat innan inresa medges, lika väl som så kan ske när del gäller visering. Om regeringen enligt i remissprotokollel angivna rikllinjer vill meddela bestämmelser i förevarande avseende, kan del alltså ske med stöd av del bemyndigande 10 8 ger.

Lagrådet vill därför föreslå att vad i 26 8 sägs angående uppehålisfillstånd får utgå.

Det förhållandet att föreskrifter meddelas med stöd av bemyndigandet i 10 8 och inte med slöd av en särskild bestämmelse medför inte någon inskränkning av möjligheterna alt besluta avvisning i fall som avses i förslagets 28 8.

Godtages vad lagrådet föreslagit, bör den för 26 och 27 88 i förslaget gemensamma rubriken jämkas och förslagsvis ges följande lydelse: Vissa särskilda bestämmelser för inresa, uppehåll och arbete.

29 §

I remissprotokollel uttalas att den under 29 8 2. upptagna avvisningsgrunden bör kunna tillämpas när en utlänning skäligen kan antas komma att försörja sig genom att arbeta utan föreskrivet arbetstillstånd. Uttalandet utgår från att det är liktydigt med atl inle ärligen försörja sig alt bedriva

Prop. 1979/80:96 119

förvärvsverksamhet ulan arbetstillstånd, när sådanl krävs. Delta synsätt torde emellertid knappasi vara förankrat i vad som i allmänhet förstås med att inte äriigen försörja sig, nämligen att ägna sig åt näringsfång som i sig är brottsligt eller förkastligt eller bygger på brottsliga eller förkastliga handlingar. Om avvisning skall kunna ske redan på den grund atl utlänningen skäligen kan anlas komma atl åsidosätta krav på arbetstillstånd, oavsett vilket anseende arbetet i och för sig åtnjuter, bör delta anges som särskild

avvisningsanledning. Till punkten 2. bör följaktligen fogas tillägget "

eller kommer alt bedriva verksamhel som kräver arbetstillstånd ulan att ha sådant tillstånd".

31 §

I den föreslagna paragrafens tredje stycke har upplagils en bestämmelse i syfle att ge polismyndigheten rättslig grund för ändring av sill beslut i elt avvisningsärende, när nya omständigheter inträffar eller blir kända. Åndring, dvs. upphävande, av det ursprungliga beslutet avses dock få förekomma endast om det är uppenbari all detla ej längre bör gälla och beslutet inte överklagats eller vunnit laga krafl.

Ell avvisningsbeslul torde vara all se som elt beslut om avslag på en framställning av ullänningen om tillstånd till inresa i riket; utlänningar har ju ingen ovillkorlig rätt atl resa in. Enligl allmänna förvaltningsrättsliga principer har ett beslut, varigenom en ansökan lämnats ulan bifall, inte någon som helst rättskraft, vare sig positiv så atl beslutet skall läggas till grund för andra avgöranden eller negaliv så att det ulgör hinder för ny prövning av samma fråga. Ett avvisningsbeslut har såtillvida positiv rättskraft atl del ulgör grunden för verkställighet genom myndighets försorg om inle ullänningen självmant lämnar landel. Det står honom emellertid fritt all när som helst förnya sin framslällning om alt få resa in. Det sagda gäller vare sig ullänningen åberopar nya omständigheter eller enbart de tidigare anförda men hävdar all polismyndigheten bedömt dem orikligl, förbisett något förhållande eller slannal i en olämplig avvägning mellan motstående intressen; även om avvisningsanledning föreligger är myndigheten oförhindrad all tillåta inresa, om inle verkstäUighetsföreskrift av regeringen binder myndighetens handlande.

Av de återgivna förvaltningsrättsliga principerna följer att något behov inte finns av alt i lagen ta in elt bemyndigande för polismyndigheten att upphäva sitt tidigare avvisningsbeslut. Genom att i lagen ange särskilda förutsäitningar för etl sådanl upphävande åstadkommer man inte en vidgad handlingsfrihet för polismyndigheten utan tvärtom en begränsning däri.

Lagrådet hemsläller i enlighet med det sagda atl del föreslagna tredje stycket ulgår.

Prop. 1979/80:96 120

34 §

Avsiklen med delta stadgande är alt bereda en utlänning som inle vill återvända lill silt hemland på grund av de politiska förhållandena där ett visst skydd mot avvisning. Del är alltså här fråga om den kategori av utlänningar som avses i 6 8 i förslaget. Av motiveringen till 34 8 framgår att man med bestämmelsen tänkt sig atl åstadkomma följande ordning. Om utlänningen uppger att han inte vill återvända fill hemlandel på grund av de politiska förhållandena där skall polismyndigheten lämna över ärendet till invandrarverket. Polismyndigheten behöver dock inte lämna över ärendet om de omständigheter som utlänningen åberopar till stöd för sin avvisande inställning till alt sändas hem kan lämnas utan avseende. Vad utlänningen anför skall kunna lämnas utan avseende om det är helt klart atl hans uppgifler om förhållandena i hemlandet är oriktiga. Vidare skall man kunna bortse från hans inväitdnitigar, om det är helt klart att de omständigheter som han åberopar enligt fast praxis av regeringen saknar betydelse för rälten att vistas här i landet. Om situationen är den atl ullänningen skall sändas fill ett annat land än hemlandet men han gör gällande att han inte då är skyddad mot att sändas vidare dit, är det ändå polismyndigheten som beslutar om avvisning, om de skäl som utlänningen åberopar för att inte vilja återvända fill hemlandet kan - såsom nyss nämnts - lämnas utan avseende eller om hans påstående om risken för att sändas vidare är uppenbari oriktigt.

Den nu angivna innebörden av sladgandel kommer inte med önskvärd tydlighet till uttryck i lagtexten. För att man skall kunna förstå stadgandet utan hjälp av motivuttalanden krävs en omformulering. Lagrådet föreslår alt stadgandet får följande lydelse:

"Vad som i 33 § sägs om överlämnande av ärende gäller även, när utlänningen förklarar att han inte vill återvända till hemlandet på grund av de politiska förhållandena där.

Ärendet skall inte överlämnas, om de skäl som utlänningen åberopar för att inte vilja återvända till hemlandet kan lämnas utan avseende, eller, när utlänningen skall sändas till ett annat land än hemlandet, om det är uppenbart att han inte löper risk att sändas vidare till hemlandet." Om lagrådets förslag godtas bör 86 8 omformuleras på motsvarande sätl.

36 §

Stadgandets innebörd synes komma till tydligare uttryck, om bisatsen i första meningen formuleras på följande sätt: "om omständigheterna är sådana som enligt 33 eller 34 § föranleder att ärende som där avses överlämnas till statens invandrarverk." Jämför också vad lagrådet anför under 87 8.

39 §

Lagrådet föreslår vid 42 8 att vad som stadgas om en minsta tid för förbud att återvända till riket vid utvisning i där avsett fall får utgå. De skäl

Prop. 1979/80:96 121

som där anförs kan i huvudsak åberopas även mol atl föreskriva en minsta lid för återreseförbud vid utvisning enligt 38 8. Godlages lagrådets förslag under 42 8, lorde därför även ur förevarande paragraf böra utgå vad som föreskrivs om en minsla tid för förbud att återvända till riket.

40 §

Fjärde slyckel i denna paragraf aktualiserar en fråga som närmast ärav terminologisk art men som har visal sig ha en icke ringa prakiisk betydelse. Enligt första meningen i styckel skall det men som en utlänning åsamkas genom utvisningen beaktas när påföljden "i övrigl" för brottet bestäms. De citerade orden måste anses innebära att uivisning på grund av brolt beiraktas som en form av brottspåföljd. Detla synsätt överensslämmer med vad som gäller enligt den nuvarande utlänningslagen. I det stadgande (268), som motsvarar 40 8 i del remitterade förslaget, heter det i första meningen i tredje slyckel all, om utlänning förvisas, det men han därigenom lider skall beaktas vid bestämmande av "annan påföljd för brottet".

1 förarbelena lill förvisningsbestämmelserna i den nuvarande utlänningslagen diskuterades frågan huruvida förvisning var att anse som en ansvarspåföljd eller inte. Både lagrådet och departementschefen uttalade sig för att förvisningen processuellt sett var atl anse som en ansvarspåföljd (prop. 1954:41 s, 145 foch 158).

Genom brollsbalkens tillkomst har den nu berörda terminologiska frågan kommil i ett annal läge. 1 kap. 3 8 brottsbalken innehåller en definition av begreppel "påföljd för brolt". Där stadgas all med påföljd för brotl förstås i balken de allmänna straffen böter och fängelse, disciplinstraff för krigsmän saml villkorlig dom, skyddstillsyn, internering och överlämnande till särskild vård. Enligt I kap. 8 8 kan brott, enligl vad därom är stadgat, förutom påföljd föranleda förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan samt medföra skyldighet att gälda skadestånd. Vad som avses med "annan särskild rättsverkan" har inte närmare angetts i balken. I Beckmans m. fl. kommenlar till brottsbalken har som exempel på "annan särskild rättsverkan" nämnts förvisning enligt utlänningslagen (BroUsbalken I, 4. uppl., s. 72, och III, 2. uppl., s. 374 f). Detta betraktelsesätt har också tillämpats i senare lagstiftningsärenden (se t.ex. prop. 1968: 79 s. 77 foch 80).

Den diskussion om förvisningens nalur som fördes i förarbelena till förvisningsreglerna i utlänningslagen skall ses mot bakgrund av bl.a. frågan huruvida överrätt har att pröva ansvarsfrågan i hela dess vidd, såvill angår den gärning varom talan fullföljts, om fullföljd sketl endasi i viss del, t.ex. rörande ett förvisningsbeslut. Denna fråga besvarades jakande och den linjen har följts även efter del alt brottsbalkens terminologi slagil igenom i tillämpningen (se Högsta domslolens beslul den 26 juli 1979, SÖ 1400, och i samband därmed gjorda hänvisningar till tidigare rättsfall).

Att i den nya utlänningslagen behålla den gamla lagens terminologi på

Prop. 1979/80:96 122

denna punkl skulle mol bakgrund av del anförda närmasl vara ägnal alt skapa förvirring (jfr JuU 1973:28 s. 12). En anpassning bör nu ske lill brottsbalkens terminologi och enklast synes detta kunna åstadkommas genom all orden "i övrigt" i försia meningen i paragrafens Qärde stycke får ulgå. Lagrådel vill förorda alt så sker.

Det förtjänar påpekas att, som en konsekvens av att utvisning på grund av brott behandlas som särskild rättsverkan i brottsbalkens mening, 36 kap. 8 8 brottsbalken torde bli tillämplig vid sidan av utlänningslagen. Av detta sladgande följer exempelvis att om en ullänning begålt brott under inflytande av sinnessjukdom eller därmed jämställd rubbning och döms till särskild vård eller annan påföljd som kan komma i fråga, uivisning på grund av brottet får beslutas endasi om det med hänsyn Ull hans sinnesart, gämingens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

41 §

1 den allmänna motiveringen uttalas att en utlänning, som har fått en flyktingförklaring och vars flyktingstatus inte har upphört, inle skall dömas lill utvisning på grund av brott. Saknas flyklingförklaring bör, enligt föredragande statsrådet, domstolen döma lill uivisning när det finns skäl lill detta; hinder mot verkstäUighet får då prövas när verkställigheten blir akluell. Domstolen bör dock, sägs del, kunna underiåta att utvisa en utlänning i situationer då det för domstolen framslår som uppenbart att han är flykting och alt utvisningen därför inte kommer alt verkställas.

Den bestämmelse, som reglerar de frågor som nu berörts, har utformats så, alt den innebär ett förbud för domstol att besluta uivisning om det är uppenbart alt utlänningen är att anse som flykting och har behov av fristad i Sverige (om inle fråga är om viss grövre brottslighet). Någon begränsning av möjligheten att i andra fall laga hänsyn till flyklingskap föreskrivs ej, lika litel som för närvarande är fallel beträffande förvisning. Bestämmelsen medför all domstolen har alt pröva frågan om flyklingskap när anledning förekommer att förbudet mot beslul om utvisning kan vara tillämpligt, genom invändning av ullänningen eller av annal skäl. Vid sin prövning kan domstolen hämta ledning av material som invandrarverket fillhandahåller och bedömningar som verket gjort.

När del gäller utlänning som innehar flyktingförklaring synes avfattning
en av förevarande bestämmelse, "på grund av flyktingförklaring

uppenbart är atl anse elc", inle ge något utrymme för domstolen att pröva grundema för att invandrarverket funnit ullänningen vara flykting. Prövningen lorde vara inskränkt till att avse fråga om förklaringen innehåller elt uttalande om atl utlänningen är flykting i behov av fristad här och om förklaringen alltjämt gäller. Denna innebörd av stadgandet överensstämmer med vad som åsyftas enligl det återgivna uttalandet i motiveringen; ett uttalande i specialmotiveringen antyder emellertid att domstolens prövning skall innefatta en bedömning av om ullänningen är flykting i lagens mening och om han har behov av fristad här.

Prop. 1979/80:96 123

Lagrådet, som inte finner anledning till erinran mol all en flyklingförklaring lillägges sådan belydelse som nu angivils, föreslår att i lagtexlen klarl utsägs all den som innehar en flyklingförklaring inte får utvisas på grund av brotl i annat fall än i de undantagsfall paragrafen anger, förslagsvis så alt sisla meningen i paragrafen ges lydelsen: "Den som har en flyklingförklaring eller den som annars uppenbart etc ..." Denna avfattning anger att tillämpningen av stadgandet lorulsäller alt flyktingförklaringen inle återkallats.

Enligt förevarande sladgande skall återreseförbud, som domstolen meddelar vid uivisning, vara tidsbegränsade eller utan lidsbegränsning. I motiven sägs atl förbud som huvudregel skall tidsbegränsas och all förbudsliden i normalfallen bör beslämmas lill fem år. Om tillämpningen skall ske enligl vad sålunda uttalats, bör del komma lill ullryck i laglexlen. Enligl lagrådels mening synes det emellertid ej vara påkallat atl på sådant sätl binda utvecklingen; bl.a. lorde den begränsning av tillämpningen av utvisning som stadgandet 1418 syflar lill leda lill all nu inle kan förutses vilka fall som blir atl bedöma som "normalfall".

För tidsbegränsade förbud föreslås en minsla lid av två år. Behovel av denna minimigräns har inte belysts och några särskilda moliv för beslämmelsen har inle framförts. Bestämmelsen torde kunna undvaras.

Lagrådel får vidare anföra följande. Förslagel synes ulgå från att förbudsliden skall bestämmas så all domslolen anger elt vissl antal år (evenluelll också månader) som förbudei gäller. Från vilken lidpunki en sådan lidsperiod skall räknas har inle angivils. Om den inle räknas från domens eller beslulels dag - vilkel knappast torde komma i fråga - utan från domens eller beslutets lagakraftvinnande eller från verkställighetens början, saknar domslolen möjlighel alt, såsom föreskrivs, i domen eller beslutel ge upplysning om den dag förbudet upphör. Enligl lagrådets mening är en lämpligare ordning, alt domstolen - såsom för närvarande ofla lorde ske - i domen eller beslutet direkl anger den dag lill vilken förbudet gäller, dvs. faslsläller att ullänningen inle får återvända före viss bestämd dag. Tillämpningen av en sådan ordning blir knappast möjlig om en minsla tid -som inte räknas från domens eller beslutets meddelande - föreskrivs i lagen.

Vad lagrådet förordat i fråga om förevarande paragraf får, med hänsyn till den hänvisning som görs till paragrafen, belydelse även för de fall som avses i 46 och 49 88.

43 §

Av remissprotokollel framgår att första stycket i denna paragraf i sak skall helt motsvara nuvarande 29 8 I och 2. Detta syfle synes emellertid inte ha nåtts belräffande punkten 2. Framför allt har uttrycket "på grund

Prop. 1979/80:96 124

av missbruk av alkohol eller narkotika" i den föreslagna texten en något annan innebörd än "hemfallen åt alkoholmissbruk eller narkotikamissbruk" som det nu står. För atl få full saklig överensstämmelse mellan den gällande och den nya lydelsen föreslår lagrådet att punklen 2 avfallas på följande sätt, varvid också en viss redaktionell jämkning gjorls: "om ullänningen är missbrukare av alkohol eller narkolika och befinns med anledning härav vara farlig för någon annans personliga säkerhet eller leva på etl grovt slörande sätt."

44 §

Vad lagrådet vid 41 8 anfört angående betydelsen av en flyktingförklaring äger tillämpning även när fråga är om övervägande av om utvisning bör ske enligl 43 8. Sista meningen i förevarande paragraf torde därför i denna del böra ges en lydelse molsvarande vad lagrådel förordat beträffande 41 8.

50 §

1 förevarande paragraf upptas bestämmelser om handläggande myndighets rätt att ta en utlänning i förvar. Bestämmelserna motsvarar 35 8 andra styckel utlänningslagen. Någon saklig ändring har inte åsyftats. Stadgandets utformning medför emellertid en inskränkning i förhållande till vad nu får anses gälla så fill vida att möjlighet inte givits myndighelen all beslula om förvar i de fall av avvisning som avses i 30 8 i förslagel (20 8 utlänningslagen). Lagrådel föreslår därför att i första meningen i försia stycket anges att förvarstagande får ske om det föreligger sannolika skäl för avvisning; hänvisningen lill 28 och 29 88 bör ulgå. Denna avfallning av stadgandet kommer atl inbegripa även avvisning i de fall som avses i 52 8 andra slyckel försia meningen i förslagel (35 8 försia slyckel utlänningslagen). Någon olägenhel lorde emellertid inte uppkomma härav. Med den av lagrådet föreslagna lydelsen blir del tydligt alt - såsom för närvarande gäller - förvarstagande kan ske i alla fall av verkställighet av avvisning.

54 §

1 53 8 andra och tredje styckena i det remitterade förslaget föreskrivs vissa maximitider för giltigheten av beslut om förvar och beslut om uppsikt. Ett beslut om förvar gäller för varje gång inte längre än två veckor eller, när avvisning eller utvisning beslutats, två månader från besluisdagen. Och ett beslut att ställa en utlänning under uppsikt gäller högsl sex månader för varje gång.

Andra stycket i 548 anknyler delvis Ull de nu nämnda stadgandena. Detta stycke innebär att, om del inte inom de tider som anges i 53 8 fattas beslut om att hålla en utlänning kvar i förvar eller under uppsikt eller om det inte längre finns skäl att hålla utlänningen i förvar eller under uppsikt, så skall åtgärden omedelbart hävas.

Prop. 1979/80:96 125

Eftersom av 53 8 andra och tredje styckena följer att etl förvars- eller uppsiktsbeslul automatiskt upphör att gälla, så snart de angivna maximitiderna löpt ut utan all något nytt beslut har fatlats, finns det för dessa fall inle något behov av en regel om upphävande av åtgärderna. Första ledet i 54 8 andra styckel bör därtör utgå, så all slycket kommer all omfaUa endasi del fallel all del inte längre finns skäl atl hålla ullänningen i förvar eller under uppsikt.

60 §

Enligt 60 8 i del remitterade förslaget skall vid förhandling i utlänningsärende noga utredas de omständigheter som kan inverka på ärendels avgörande. En i paragrafen intagen hänvisning till 14 8 förvaltningslagen, vari parissekretessen regleras, anges vara en begränsning i ulredningsplik-len, och i specialmotiveringen uttalas att överensslämmelse härigenom nåtts med förvaltningslagen i sekretesshänseende. Emellertid torde hänvisningen till förvallningslagen kunna avvaras utan alt några sekretess-intressen träds för nära. Bestämmelsen om utredningsplikten kan nämligen knappast sägas vara en sådan från förvaltningslagens sekrelessregler avvikande beslämmelse som enligt I 8 andra stycket nämnda lag skall gälla i stället för dennas regler. Förvaltningslagens sekrelessordning blir därför omedelbart tillämplig även om reservationen i 60 8 i förslaget till utlänningslag utgår. Lagrådel föreslår alt så sker.

64 §

Innebörden av försia slyckel i denna paragraf är alt utlänningen kan överklaga ell beslut om uivisning på grund av asocialitet (43 8), vilket meddelats av länsräll eller kammarrätt, och att förvaltningsprocesslagens regler om besvärsförfarandet därvid är tillämpliga. Dessulom finns en regel om kammarrätts sammansältning i dessa mål. Om detla slycke sammanställs med den föreslagna 68 6 synes den slutsatsen kunna dras, att endast beslutet om utvisningen samt i målel meddelade beslul om alt avvisa ombud eller biträde eller beslut i jävsfråga är överklagbara. Av 66 och 67 88 framgår därjämle alt ersättnings- och förvarsbeslut av förvaltningsdomstol kan överklagas.

I ell ulvisningsmål hos länsrätt eller kammarräti kan det emellertid förekomma beslut också i andra lill rätiegången hörande frågor än de som angetts i 66 och 67 88 samt 68 8 andra slyckel. I 34 8 förvallningsprocesslagen finns bl. a. regler om i vilka fall lalan mol beslul under rättegången får föras särskilt. Belräffande övriga sådana beslut gäller all lalan får föras i samband med talan mot beslut i själva målet. Det kan inte antas vara avsikten alt i fråga om utvisningsmålen begränsa de besvärsmöjligheter som finns enligt förvallningsprocesslagen. Ett praktiskt fall, som skulle komma att falla utanför besvärsrällen, om det remitterade förslaget följs, är att förvaltningsdomstolen i målet avvisat av utlänningen begärd bevis-

Prop. 1979/80:96 126

ning. Etl sådant beslut bör rimligen kunna föras under överinstansens prövning i samband med atl avgörandel i utvisningsfrågan överklagas.

Del enklaste sättet atl få överensstämmelse med förvaltningsprocesslagens besvärsregler synes vara all låta bestämmelserna i 68 8 avse endast förvaltningsmyndigheters beslut och all jämka lydelsen av 64 8 försia styckel så att därav framgår dels alt stycket omfattar såväl beslut i själva sakfrågan som beslul under rättegången, dels alt förvaltningsprocesslagens regler om besvärsräll, överklagbara beslul och besvärsordning blir lilllämpliga.

Den särskilda regel om besvär i ersättningsfrågor som föreslagits i 66 8 bör med hänsyn lill punkl 7 i 34 8 försia slycket förvaltningsprocesslagen inte gälla i utvisningsmål hos förvaltningsdomstol. Belräffande övriga punkter i del sistnämnda lagrummet är det Iveksamt om samtliga kan fä tillämpning i dessa mål. Någon anledning atl begränsa den hänvisning, som görs lill förvaltningsprocesslagen, till vissa av punkterna synes dock inte föreligga.

I enlighet med det nu anförda bör 64 8 första styckel kunna avfattas på följande sätt: "En förvaltningsdomstols beslul i elt mål om utvisning får överklagas av utlänningen enligt beslämmelserna i förvallningsprocesslagen (1971: 291). När ell mål om uivisning handläggs i kammarrätten, skall nämndemän ingå i rälien."

66 §

Om detta stadgande, i enlighet med vad lagrådet anfört under 64 8, skall gälla endast besvär över beslut av förvaltningsmyndigheter, bör andra meningen i den föreslagna lagtexlen utgå. Frågan om besvär över kammarrätlens beslut regleras i förvallningsprocesslagen; någol påpekande härom i lagtexlen behövs inte.

68 §

Såsom lagrådel utvecklat under 64 8 bör förevarande paragraf gälla endasi beslut av förvaltningsmyndighet. Innebörden av paragrafen skulle då bli, att i ärenden som handläggs av förvaltningsmyndigheter endast sådana beslut som anges i 63, 65, 66 och 67 SS, 68 S andra styckel och 90 8 är överklagbara. Härav följer att beslut som avses i tredje stycket i förslaget inte kan överklagas. Detta stycke bör därför ulgå. Lagrådel föreslår alt 68 8 får följande lydelse:

"Beslut av förvaltningsmyndigheter i ärenden enligt denna lag får överklagas endast i de fall som anges i 63, 65, 66, 67 och 90 88.

Klagan får föras även över en förvaltningsmyndighets beslut att avvisa ombud eller biträde och beslut ijävsfråga. Sådan klagan får föras särskilt."

70 §

1 denna paragraf regleras nöjdförklaring i avlägsnandeärenden. Det anges i specialmotiveringen att i paragrafen tagits in gällande bestämmel-

Prop. 1979/80: 96 127

ser om nöjdförklaring. Härtill må anmärkas all överensstämmelsen med gällande lag brister eller kan sältas i fråga i några hänseenden.

Enligl gällande lag innefattar nöjdförklaring all utlänningen avger förklaring att han avstår från talan mot beslut om avvisning, förpassning eller uivisning och medger all "åigärden må verkställas". Nöjdförklaring enligl den föreslagna 70 8 innebär likaså alt ullänningen avstår från atl överklaga överklagbart beslul men han medger aU "det", dvs. beslutet i stället för åigärden, verkslälls. Enligt förslagel skall nöjdförklaring ocksä kunna avse överklagbart beslul om verkställighet, något som saknar motsvarighet i gällande lag. I paragrafens första slycke anges som överklagbara sådana ulvisningsbeslul som meddelas av regeringen enligt 47 och 48 SS i förslaget. Uppenbarligen saknar dessa paragrafer aktualitet i sammanhanget. Slulligen saknar paragrafen motsvarighet till nuvarande 48 8 i vad denna paragraf reglerar nöjdförklaring inför länsrätt och kammarrätt. Sådan motsvarighet bör inlagas i paragrafen.

Redan i nuvarande lag framslår det som oklart vad som är innebörden av en nöjdförklaring i vad den innefattar medgivande till verkställighet av en beslutad avlägsnandeåtgärd vid sidan av ullänningens förklaring all han avslår från talan mot det överklagbara beslutet. Oklarheten förstärks i def remillerade förslaget när där införs nöjdförklaring belräffande beslut om verkställighet. Utlänningen skulle alltså medge verkställighet av elt beslul om verkställighet. I den mån särskilda beslul om verkställighet förekommer enligl den föreslagna utlänningslagens regelsystem är de inle överklagbara. Endast när under verkställighet av etl avlägsnandebeslut fråga enligt 85 eller 86 S uppkommer om hinder mot verkslällighelen och invandrarverket fattar beslul i frågan föreligger ett överklagbart beslut om verkställighet (90 8). Del synes knappast påkallat atl öppna möjlighet till nöjdförklaring i denna situation, där ett enligt huvudregeln - efler utlöpt besvärslid eller efler nöjdförklaring — verkställbart avlägsnandebeslut redan finns.

Den berörda oklarheten med gällande ordning hänför sig till alt utlänningen trots alt nöjdförklaringen anges innefalta medgivande lill verkställighet av beslutat avlägsnande kan i samband med verkställigheten framtvinga omprövning av frågan om avlägsnande skall ske genom att påstå bl. a. atl han löper risk för att bli politiskt förföljd eller sänd till krigsskådeplats. Medgivandet av verkställighet är sålunda inle bindande. I den nya lagen bör den nu berörda vilseledande uppgiften om nöjdförklaringens innebörd inte behållas. Lagrådel förordar atl nöjdförklaringens innebörd begränsas till att vara ett avstående från lalan mol ett meddelat överklagbart beslut.

I enlighet med del anförda föreslår lagrådet att 70 8 försia och andra slyckena får följande lydelse:

"En utlänning som har rätt all överklaga elt beslut om avvisning eller ett beslut om utvisning enligt 38 eller 43 8 kan förklara att han avstår från all överklaga beslutet (nöjdförklaring).

Prop. 1979/80: 96 128

Nöjdförklaring avges inför länsstyrelse eller, i vittnes närvaro, inför polismyndighet eller styresmannen vid en kriminalvårdsanstall eller föreståndaren för ell häkte eller den som tjänstgör i slällel för styresmannen eller föreståndaren. Nöjdförklaring som avser uivisning enligt 43 8 kan avges även inför länsräll eller kammarräll. Nöjdförklaringen får dock avges inför annan myndighet än den som har meddelat beslutet endast om den som tar emot förklaringen har tillgång lill en utskrift av beslutet eller etl bevis om vad det innehåller."

72 iS:

Vissa principiella synpunkter, anförda vid 31 och 85 88, har anknylning till innehållet i förevarande paragraf. Dennas lydelse föranleder ingen

83 §

Den utformning som i förslaget givits paragrafens andra slycke medger inle alt dom eller beslut om uivisning till följd av avsaknad av pass eller uppehållstillstånd (38 8) eller till följd av asocialitet (43 8) verkställs redan efter nöjdförklaring. I molsats lill vad som är fallel vid nöjdförklaring beträffande dom eller beslut om utvisning på gmnd av brott måsle verkställigheten avvakta besvärstidens utgång trots nöjdförklaring. Samma verkan bör vara förenad med nöjdförktaring oavsett på vilken grund utvisningen beslutats. Paragrafens andra stycke bör därför innehålla att dom eller beslut om utvisning får verkställas fastän domen eller beslutet inte har vunnit laga kraft, om utlänningen avgell nöjdförklaring.

85 §

I paragrafens första slycke regleras förfarandel när vid verkställighet av vissa avlägsnandebeslut ullänningen påstår att förhållanden är för handen som i regel ulgör verkställighetshinder. Ärendet skall då överiämnas till invandrarverket. Enligl andra slycket skall överlämnande inte ske, förutom när utlänningens påstående är uppenbari oriktigt, när påståendet enligt avvisningsbeslutel eller ulvisningsbeslul enligl 38 8 har prövats i avvisnings- resp. utvisningsärendet.

Den föreslagna lydelsen av andra stycket aktualiserar frågan, såvitt avser regleringen av invandringen genom uppehållstillslåndstvång, vilken prövning som sker av utlänningens förhållanden i ärenden om uivisning enligt 38 8. Utlänningslagen är så uppbyggd att uivisning enligt 38 8 -förpassning i nuvarande lag - i nu avsedda fall skall vara en konsekvens av det tidigare beslut, varigenom uppehåll i riket vägrats ullänningen i form av avslag på en begäran om uppehållstillstånd. Avslaget är då grundal främst på skäl som sammanhänger med de intressen som den generella utlänningskontrollen skall tillgodose, dvs. det svenska samhällets behov av och förmåga att la emot invandrare. Rätten att överklaga avslag på ansökan om

Prop. 1979/80: 96 129

uppehållstillstånd har avskurils. Det är givet all vid uppehållstillstånds-prövningen hänsyn mäste tas också till styrkan i ullänningens intresse av all få uppehålla sig här och all. när fråga är om flyktingar eller andra utlänningar som har en av statsmaklerna fastlagd förmånsställning, denna måste respekleras. Om uppehållstillslåndssyslemel tillämpas i enlighel med sitl syfle skall den allsidiga prövningen av utlänningens önskan all slanna i landel följaktligen ske i samband med all hans ansökan om uppehållstillstånd behandlas och inle i etl eventuellt efterioljande ärende om hans avlägsnande. Elt avslag på ansökningen om uppehållstillstånd betyder att utlänningen inte får och inte heller skall vistas i riket. Beslutet atl avlägsna honom om han inte frivilligt reser härifrån innefatlar i princip inte någon självsländig prövning av hans rält lill uppehåll i rikel ulan speglar endasi del vägrade uppehållstillståndet.

Av vad nu sagts lorde framgå att med utlänningslagens tillstånds- och avlägsnandesystem prövningen av rätlen alt uppehålla sig här i nu avsedda fall skall knytas lill ställningstagandet i uppehållslillståndsfrågan och inte till avlägsnandeförfarandel. Vad i den föreslagna 85 8:n5 andra slycke upplagils om all utlänningens påslående om risk för politisk förföljelse etc. enligl ulvisningsbeslul enligt 38 8 kan ha prövats i ärendei om uivisning träffar inle normalfallet, när påståendet har framförts och prövningen sketl i ell uppehållstillståndsärende. Eflersom någol överlämnande till invandrarverket inle bör ske om påslåendet prövats i ell sådant ärende bör paragrafens andra stycke förslagsvis innehålla alt ärendei inle skall överlämnas lill invandrarverket, om utlänningens påslående är uppenbart orikligl eller om del har prövals i ärendet om avvisning eller i samband med ulvisningsbeslul enligl 38 8.

86 §

Såsom lagrådet anfört under 34 8 bör förevarande paragraf formuleras om på molsvarande sätt som 34 8 för atl innebörden av stadgandet skall komma lill tydligare ullryck. De båda paragraferna avviker emellertid från varandra i det hänseendel alt enligl 86 8 någol överlämnande inle heller skall ske när ullänningens invändningar mot verkställigheten redan har prövats i avvisnings- eller utvisningsärendet. Med beaktande härav föreslår lagrådet atl 86 8 får följande lydelse:

"Vad som i 85 8 sägs om överlämnande av ärende gäller även, när utlänningen förklarar alt han inte vill återvända fill hemlandet på grund av de politiska förhållandena där.

Ärendet skall inle överiämnas, om de skäl som ullänningen åberopar för all inte vilja återvända till hemlandet kan lämnas utan avseende, eller, när utlänningen skall sändas till etl annat land än hemlandel, om det är uppenbart atl han inte löper risk atl sändas vidare till hemlandel eller om ullänningens invändningar mol verkslällighelen redan har prövals i ärendet om avvisning eller i samband med ulvisningsbeslul enligl 38 8." 9 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 96

Prop. 1979/80:96 130

87 §

Av motiveringen till denna paragraf framgår alt den skall ha i huvudsak följande innebörd. Verkställighelsärendel skall hänskjutas lill invandrarverket - för atl av verket överlämnas till regeringens avgörande - om ullänningen åberopar alt han löper sådan risk som avses i 85 eller 86 8 saml vad han anför inte är uppenbart oriktigt resp. inte kan lämnas utan avseende och inte heller redan har prövals i avvisnings- eller uivisningsärendei.

Enligt lagrådets mening kommer denna innebörd knappasi lill tillräckligt tydligt uttryck i den föreslagna lagtexten. Paragrafen synes kunna vinna i klarhet, om första meningen formuleras om i överensstämmelse med vad lagrådel förordal beträffande 36 8, som i viss utsträckning ulgör en parallell till förevarande stadgande. Med bibehållande av andra och tredje meningarna oförändrade skulle första meningen således lämpligen kunna ges följande lydelse: "Ärenden om verkställighet av avvisning enligt 30 8 eller av uivisning enligl 47 eller 48 8 skall hänskjutas till statens invandrarverk, om omständigheterna är sådana som enligl 85 eller 86 8 föranleder alt ärende som där avses överlämnas lill slalens invandrarverk."

Övergångsbestämmelser

Hänvisningar lill utlänningslagen (1954:193) eller bestämmelser i lagen förekommer även i annan lagstiftning än den som nu föreslås ändrad. Så är fallet t. ex. i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner och lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall. För det fall all ändring nu inle vidtas direkt i de lagar och andra författningar där sådan hänvisning förekommer, bör till de föreslagna övergångsbestämmelserna fogas ell stadgande som anger all, om i lag eller annan författning förekommer hänvisning till föreskrift som ersatts genom beslämmelse i den nu föreslagna lagen, den nya beslämmelsen i stället skall tillämpas.

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

Lagrådet har ingen erinran mot förslaget. Anledning föreligger emellertid att uppmärksamma de konsekvenser förslagel kan få i fråga om bestämmelserna om tillgodoräknande av häklningstid vid verkställighet av straff.

Enligl 33 kap. 5 8 brottsbalken skall domstol då den dömer lill vissa angivna påföljder förordna alt häktningstid skall anses som tid under vilken påföljden verkställts i anslall. Om någon som dömts till fängelse och utvisning av lingsräit i enlighet med det nu föreslagna stadgandet hålles häktad i avbidan på atl domen vinner laga krafl, kommer hovrätt, om den när talan fullföljts meddelar dom som även avser påföljden, att ha atl förordna om tillgodoräknande av häklningstid, också i del fall all verkställighet av fängelse börjal (enligl beslämmelserna i 2, 3 och 98S lagen om beräkning av strafftid m. m.). Då i denna situation knappasi kan anses atl fråga är om verkställighet av dom i annal mål, leder stadgandet i 33 kap. 5 8

Prop. 1979/80:96 131

brottsbalken till all förordnandet att lid skall anses som verkslällighetstid kommer alt omfatta även den tid då verkställighet faktiskt skelt. Ell förordnande av delta slag kan dock inte medföra att samma tid vid slraff-lidsberäkningen räknas mer än en gång.

Enligt 19 8 andra slycket lagen om beräkning av strafftid m. m. räknas lid, under vilken den dömde hållils i häkte i mälet efler det atl slutlig dom meddelats, som tid under vilken straffet verkställts. Med sluilig dom torde få anses den dom varigenom påföljden slutligt bestämts. Den som hålles häktad med tillämpning av det nu föreslagna stadgandet i avbidan på atl förordnande om utvisning skall vinna laga kraft, kan - sedan domen såvitt gäller påföljden vunnil laga kraft - inte få räkna häklningstiden som verkslällighetstid. Detta kan vara av belydelse, om han alltjämt skulle vara häktad när frågan om villkorlig frigivning från fängelsestraffet blir akluell.

Förslaget till lag om ändring i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

Med nu gällande ordning torde del inle vara möjligt att verkslälla ell avlägsnandebeslut belräffande en ullänning, som är intagen för sluten psykiatrisk vård, förrän han har blivit slulligen ulskriven. Del framgår av remissprotokollel att detta kan innebära vissa olägenheler. Den nu föreslagna ordningen all verkställighet av etl avlägsnandebeslut i princip skall kunna bryla vård enligl LSPV får därför godtas. Likaså lorde del få godtas att vad sålunda föreslås skall gälla även i fråga om utlämningsbeslul.

Enligl lagrådels mening kan del ifrågasättas om den lagtekniska lösning som valls är den lämpligasle. Eftersom den utskrivningsgrund som införs genom förslagel är mycket speciell synes det ligga närmare lill hands all reglera frågan i en särskild paragraf, som lämpligen kan placeras sisl -med beleckningen 20a 8 - i avsniitet med rubriken "Uiskrivning". Av sladgandel bör framgå såväl de formella som de maleriella förutsällningarna för utskrivning. När det gäller de formella förutsättningarna torde det inte böra krävas mera än all ansökan om uiskrivning görs av den myndighel som skall verkslälla avlägsnandebeslutel. Det remitterade förslagel synes innebära att läkaren eller ulskrivningsnämnden också skall kontrollera alt avlägsnandebeslutel är verkställbart, vilket inle kan vara en rimlig ordning. Det får förutsättas, utan att del behöver uttryckligen föreskrivas, all den verkslällande myndighelen inte begär uiskrivning förrän avlägsnandebeslutel är verkställbart.

Lagrådet får med hänsyn lill del anförda föreslå all som ny 20 a 8 intas en beslämmelse av följande lydelse:

"Har beträffande någon som är patient enligt denna lag beslut meddelals om avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen (1980:000) eller utlämning enligl lagen (1957: 668) om utlämning för broll eller lagen (1959: 254) om utlämning för brott lill Danmark, Finland, Island och Norge eller lagen

Prop. 1979/80:96 132

(1970:375) om utlämning lill Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslul om vård eller behandling, skall han utskrivas, om det begärs av den myndighel som skall verkställa beslutet och hans tillstånd tillåter sådan verkställighet.

Beträffande utskrivning som nu sagts gäller 17 8."

Om lagrådels förslag godlas bortfaller behovet av ändringar i 16, 18 och 24 88. De i remissprotokollel föreslagna hänvisningarna i 21 och 22 88 till 16 8 första slycket skall då i stället avse 16 8. Ingressen till lagförslaget får jämväl jämkas.

Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen

I den mån utlänningsärenden handläggs enligt nu gällande utlänningslag även efter den nya lagstiftningens ikraftträdande - i enlighet med övergångsbestämmelserna lill den föreslagna utlänningslagen - bör rällshjälp enligl den äldre lydelsen av 41 8 rällshjälpslagen alltjämt kunna lämnas. Detta lorde böra anges i en övergångsbestämmelse till den föreslagna lagändringen.

Prop. 1979/80:96 133

Uldrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-02-28

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Andersson

Proposition med förslag till ny utlänningslag, m. m.

1 Lagförslagen

Föredraganden anmäler lagrådets yllrande över förslagen lill

1. utlänningslag,

2. lag om ändring i rättegångsbalken.

3. lag om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluien psykialrisk vård i vissa fall,

4. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429).

Föredraganden redogör för lagrådets yllrande och anför.

Förslaget till utlänningslag

I anslutning lill beslämmelserna i 16 och 17 88 om meddelande och återkallelse av flyktingförklaring föreslår lagrådet vissa ändringar. Enligt lagrådets mening bör en flyklingförklaring ges endast om den asylsökande begär det, eftersom del inte kan uleslulas all flyktingar ibland vill undvika atl få sin flyklingstatus officiellt fastslagen. Vidare framhåller lagrådet att inlresset av en flyktingförklaring ofta lorde vara lika slarkl hos flyktingar, som har vistats i Sverige under viss tid utan all ha fått flyklingskapet fastställt, som hos den som är nyanländ. Slutligen anser lagrådet att det av 17 8 bör framgå all ålerkallelse av en flyktingförklaring skall ske när det framkommer, t.ex. i samband med ell brottmål, atl utlänningen inle aren flykting som har behov av fristad i Sverige.

För egen del vill jag framhålla följande. För dem som enligl förslaget är berättigade till en flyktingförklaring lorde denna i del alldeles övervägande antalet fall framstå som önskvärd och angelägen. Å andra sidan kan inle bortses ifrån att det, som lagrådet framhåller, undantagsvis kan förhålla sig så att utlänningen har ett befogat intresse av all inte få någon flyklingförklaring. Jag godlar därför lagrådels förslag atl göra flyktingförklaringen beroende av en begäran från utlänningens sida. Jag vill samtidigt under-

Prop. 1979/80: 96 134

slryka vikten av atl beslämmelsen lillämpas på sådant sätt atl ingen flykting går miste om flyktingförklaringen på grund av brislande kännedom om gällande bestämmelser.

Jag anser vidare alt förslaget att knyta en rätt till flyklingförklaring. inte endast till flyktingens första uppehållstillständ (UT) efter inresan utan även till beslut om föriängning av tillståndet, har visst fog för sig. En sådan beslämmele får belydelse för dem som på grund äv händelser i hemlandet blir flyktingar under vislelsen här. Den blir vidare tillämplig på den som har kommil hit före den nya lagens ikraftträdande och som redan från början har fått stanna här därför att han var flykting och hade behov av fristad i Sverige. Samtidigt åstadkommer man en viss spridning av besluten om flyklingförklaring genom anknytningen lill den silualionen då utlänningens UT föriängs, antingen med ett nyll tidsbegränsat UT eller med etl permanent uppehållstillstånd (PUT). Jag godtar således lagrådets förslag på denna punkt. Självfallet är det SIV som beslular om flyklingförklaring även i dessa fall. En på detta sätt ulformad beslämmelse medför all de utlänningar som redan har fått PUT inte blir berälligade lill flyklingförklaring.

Jag anser mig vidare böra godla vad lagrådet har anfört om ålerkallelse av en flyktingförklaring. Att flyktingförklaringen återkallas även i de fall då det framkommer att utlänningen inte längre har behov av fristad i Sverige - faslän utlänningen alltjämt är flykting — aren nödvändig konsekvens av de förutsäitningar för och verkningar av flyktingförklaringen (jfr 41 och 44 88) som gäller enligt förslaget tiil UllL.

Lagrådel anför vidare atl bemyndigandet för regeringen i 10 8 i förslaget all föreskriva, att utlänningar inte utan lillslånd lår resa in i eller uppehålla sig i Sverige, ger den formella kompelensen för regeringen att införa en ordning med krav på UT för inresan. Någon särskild bestämmelse om delta behövs därtör inle i 26 8. Denna bör, som hittills (13 8 i nuvarande UllL), endasi innehålla ett bemyndigande all fordra arbetstillstånd (AT) före inresan. I 10 8 bör enligt lagrådet hänvisas till beslämmelserna i 26 8. Jag delar den uppfattningen. 10 och 26 88 bör utformas i enlighet med lagrådets förslag.

I enlighet med vad lagrådet anför bör i 29 8 som en särskild avvisningsgrund anges, alt ullänningen skäligen kan antas komma atl bedriva verksamhet som kräver arbetstillstånd utan att ha sådant tillstånd.

1 fråga om den i 31 8 tredje slyckel i förslaget intagna beslämmelsen, om rätt för en polismyndighet atl i vissa fall upphäva sill avvisningsbeslut, anför lagrådel invändningar av principiell natur. Enligt vad lagrådel anför är bestämmelsen överflödig eftersom polismyndigheten enligt gällande förvaltningsrättsliga principer ändå har rätt atl i för utlänningen posilivt hänseende ändra ett tidigare avvisningsbeslut. Bestämmelsen skulle i stället inskränka den rätten i vissa hänseenden. Med hänsyn härtill och dådet enligl min mening inle föreligger något behov av att begränsa polismyndigheternas nu nämnda möjlighet atl ändra tidigare beslut på det sätl här är fråga om bör, som lagrådel föreslår, beslämmelsen 1318 Iredje styckel

Prop. 1979/80:96 135

ulgå. En ändring till förmån för utlänningen bör, i förekommande fall. ske på det sättet alt del lidigare avvisningsbeslulet upphävs av polismyndigheten och inte endasi i form av ell medgivande för ullänningen att resa in i Sverige.

En annan fråga som lagrådet lar upp avser de i 39 och 42 88 angivna minimitiderna för giliighelen av återreseförbud. Lagrådet ifrågasätter om del finns någol behov av alt i lagen ange atl ålerreseförbuden skall avse minsl sex månader (39 8) respektive två år (42 8). Man pekar också på atl bestämmelsen i 42 8 (jfr även 46 och 49 88) medför praktiska svårigheier, efteisom lidpunkten för återreseförbudels upphörande skall anges i domen eller beslutet. Jag delar lagrådets uppfattning på denna punkt. Beslämmelserna har haft till syfte att ange, atl helt korla ålerreseförbud inte bör komma i fråga. Även utan att någon minsla lid anges i lagen lorde det finnas anledning att räkna med att återreseförbuden normalt kommer alt ges lika lång varaktighet som eller längre varaktighet än de i förslaget angivna minimitiderna. 1 undanlagsfall kan del för övrigl visa sig önskvärt atl ha en möjlighel att underskrida de i förslaget angivna tiderna. Della torde inte minst gälla återreseförbud enligl 39 8.

Jag godlar den av lagrådet föreslagna justeringen av 40 8 fjärde stycket. Det bör framhållas att beslämmelserna där inle avser all hindra all högre rätt, liksom hittills, prövar ansvarsfrågan i hela dess vidd även om lalan fullföljs endasi mol ett beslut om uivisning.

1 fråga om fullföljdsbeslämmelserna föreslår lagrådet vissa ändringar i syfte atl ylterligare precisera omfattningen av fullföljdsmöjligheterna. Sålunda föreslås bi. a. atl 64 8 ulformas så alt det klart anges all beslämmelserna i förvallningsprocesslagen (1971: 291) om besvär lillämpas i fråga om beslut av förvaltningsdomstol i mål om utvisning. Della gäller således även belräffande beslut under handläggningen. 68 8 föreslås till följd härav avse endast beslul av förvaltningsmyndigheter i ärenden enligl UtlL. Jag godtar förslagen. Som lagrådel anför följer av 68 8 första stycket, atl SIV:s beslut alt vägra inhibition av verkställigheten av elt avvisningsbeslul inte kan överklagas särskilt, varför 68 8 tredje slycket i förslaget bör ulgå.

Lagrådel har i övrigt föreslagil vissa ändringar, huvudsakligen i förlydligande syfte, i 34, 36, 41,43, 44, 50, 54, 60, 66, 70, 83, 85, 86 och 87 88 saml i övergångsbestämmelserna. Jag godtar i allt väsenlligl vad lagrådel har föreslagit i dessa delar. Vidare föreslår jag aU den bestämmelse som från gällande lag har förts över till 100 8 andra meningen i förslagel ulgår, eftersom någol behov av den inle längre föreligger.

Förslaget till ändring i rältegångsbalken

Lagrådel har lämnal förslagel ulan erinran. I samband härmed har lagrådet gjort vissa uttalanden angående konsekvenserna av lagändringen såvitt gäller tillgodoräknande av häklningstid. Vad lagrådel sålunda har ullalat ger mig anledning att, efter samråd med chefen för justitiedepartementet, någol utveckla min mening i fråga om det föreslagna andra slyckel i 24 kap. 21 8 rältegångsbalken.

Prop. 1979/80:96 136

Del nya stycket innebär att domstolen i samband med en dom varigenom den lilllalade utvisas kan förordna att denne skall i häkte avbida atl domen vinner laga kraft såvitt gäller utvisningen. Av vad jag har ullalat i remissprotokollel framgår att regeln får belydelse huvudsakligen i fall då den tilltalade döms till villkorlig dom eller skyddstillsyn jämte utvisning. Bestämmelsen kan emellertid, somjag har nämnt, få betydelse också i bl.a. del fall då domslolen har döml en utlänning till etl konare fängelsestraff och samlidigl förordnat om utvisning. Finner domstolen anledning att i ell sådanl fall förordna om häktning intill dess domen vinner laga kraft ocksä såviit gäller utvisningen, torde det emellertid vara lillfyllesl att utlänningen hålls i häkte dels under liden intill dess domen, såvitt gäller broltspåföljden, befordras lill verkställighet, dels också för liden efter straffavtjänan-det intill dess utvisningsförordnandet vinner laga kraft. Jag föreslår därför alt till del nya andra stycket i 24 kap. 21 8 rättegångsbalken fogas etl tillägg av innebörd, alt förordnandel om häktning inte gäller under tid då den dömde avtjänar en frihetsberövande påföljd som har ådömts honom i målet. Med denna ordning uppkommer inte längre fråga om avräkning av häktningslid som sammanfaller med tid under vilken frihetsstraffet verkställs.

Förslaget lill lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV)

Lagrådel har godtagit förslagel i sak men föreslagil en annorlunda lagleknisk ulformning. Sålunda föreslås att bestämmelserna om utskrivning för verkställighet av avvisning, uivisning eller utlämning tas in i en särskild paragraf, 20a 8. varvid behovel av ändring i 16, 18 och 24 88 LSPV bortfaller. Vissa konsekvensändringar föresläs i 21 och 22 88. Jag ansluter mig i huvudsak lill förslagel. Med hänsyn lill att 20 a 8 har tagits i anspråk i prop. (1979/80: I) om socialtjänsten, vilken för närvarande behandlas i riksdagen, bör dock den nya bestämmelsen las in i en särskild 18a 8. Vidare föreslår jag alt konsekvensändringarna i 21 och 22 88 utformas på sådant sätt, all del direkl anges att besvärsräll föreligger över beslut att vägra uiskrivning i annat fall än som avses i 18 a 8.

Förslaget till ändring I rällshjälpslagen (1972:429)

Förslagel har lämnats utan annan erinran, än alt det i en övergångsbestämmelse bör anges alt äldre bestämmelser lillämpas pä ärenden som alltjämt handläggs enligt 1954 års utlänningslag.

2 Statsfinansiella effekter av förslagen

De slalsfinansiella effekterna av flera av de förslag somjag har förordat i det föregående är svåra all förulse i delalj. Däremol är del möjligt att allmänt beskriva hur vissa av förslagen påverkar behovet av resurser på olika områden.

Prop. 1979/80:96 137

När det gäller förslagel om att införa krav på UT före inresan harjag redan nämnl. all SIV understrukit behovel av personalförslärkning vid verket och flera utlandsmyndigheter saml av ulbildnings- och informationsinsatser. Samtidigt lorde den nya ordningen fullt utbyggd ge inle oväsentliga positiva statsfinansiella effekler. Genom alt kräva UT före inresan kan många utlänningar, som idag söker tillstånd efter inresan, antas i slällel göra det från hemlandet. Färre sökande skulle alltså komma att uppehålla sig här. Behovet av socialt bislånd från samhällels sida skulle därmed minska. Vidare torde handläggningstiden kunna förkortas eftersom ansökningar om UT i många fall kan avslås på formell grund. Jag har emellertid av prakliska skäl förordat alt den nya ordningen genomförs successivt. Fr.o.m. den 1 juli 1980 föreslås den nya ordningen tillämpas endast beträffande gäslsluderande. Denna ändring kan behöva föregås av informationsinsatser och bör enligt min mening kunna genomföras inom ramen för befintliga resurser. I denna fråga harjag samrått med chefen för utrikesdepartementet och chefen för utbildningsdepartementet.

Förslagen om flyklingförklaring, om anmälning av vissa av polisens avvisningsbeslul till SIV och om begränsning av möjligheterna lill ålerbry-lande av lagakraftvunna avlägsnandebeslut kommer alt kräva resurstillskott hos SIV och inom polisväsendet.

I fråga om ytteriigare resurser för SIV villjag framhålla följande. Förslagel om flyklingförklaring innebär en ny arbetsuppgift för verket. Även om arbetet med ärenden om resedokument enligt 1951 års Genévekonvention om flyktingars rättsliga ställning sannolikl kommer all minska i omfattning, räknar jag med all förslagel medför en viss ökad arbetsbelastning för verkel.

Förslagel om att polismyndighet lill SIV skall anmäla vissa avvisningsbeslul förutsätter, somjag lidigare nämnl, en jourverksamhet hos verket. Vidare bedömer jag alt anmälningssystemet medför atl fler avvisningsärenden kommer all handläggas av SIV, antingen efler del alt verkel tagit över anmälda ärenden eller efter överlämnande på sedvanligt sätl. Handläggningen av dessa frågor kan därt"ör beräknas kräva ytteriigare resurser hos verket i form av personal och medel för övertidsersättningar med anledning av jourtjänstgöring samt för viss teknisk ulrustning.

Slulligen kommer förslagel om atl begränsa möjligheten lill åierbrylande av lagakraftvunna avlägsnandebeslut atl för SIV:s del innebära etl merarbete beroende på atl antalet ärenden som rör prövning av verkställighetshinder kan anlas öka någol.

Sammanfattningsvis räknar jag alltså med atl SIV bör tillföras sammanlagt fem nya ijänsler, samtliga vid verkets tillslåndsbyrå. Totalt harjag beräknat atl anslagel D 1. Statens invandrarverk under tolfte huvudtiteln bör tillföras I 009000 kr., varav 45 000 kr. avser engångsanvisningar.

Jag går nu över lill all - i samråd med chefen för justitiedepartementet - behandla del behov av resurstillskoll inom polisväsendet som främsl förslagel om anmälan av vissa avvisningsbeslut ger upphov till. Härtör

Prop. 1979/80:96 138

räknar jag med alt polisväsendet sammanlagt lillförs ålta nya polismanstjänsler. Under andra huvudtitelns anslag B 6. Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader bör därför anvisas yllerligare 917000 kr. För att snabbi kunna sända förhörsberätlelser m. m. lill SIV bör polisen också få tillgång till ytlertigare lelexapparater och annan kontorsutrustning samt någon yllerligare bil för transporter av omhändertagna. Under anslaget B 2. Polisverket: Inköp av motorfordon saml anslagel B 7. Lokala polisorganisationen: Utrustning bör rikspolisstyrelsen därför, som en engångsanvisning, tillföras lolalt 100000 kr. 1 samband med utfärdandet av regleringsbrev för polisväsendet för budgetåret 1980/81 kommer att ges närmare föreskrifier om polismansljänslernas fördelning och placering.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

1. alt anlaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidlagna ändringar,

2. att godkänna de riktlinjer i fråga om prövningen av ansökningar om uppehållstillstånd som jag har förordal i prolokoll vid regeringssammanlräde den 29 januari 1980,

3. alt lill Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader för budgetåret 1980/81 under andra huvudtiteln - utöver i proposition 1979/80: 100, bilaga 5, föreslaget förslagsanslag - anvisa ylleriigare 917 000 kr..

4. atl till Polisverkel: Inköp av motorfordon för budgeiårel 1980/81 under andra huvudtiteln - ulöver i proposition 1979/80: 100, bilaga 5, föreslaget reservationsanslag - anvisa ytterligare 65000 kr.,

5. alt till Lokala polisorganisationen: Utrustning för budgetåret 1980/81 under andra huvudtiteln - utöver i proposition 1979/ 80: 100, bilaga 5, föreslaget reservaiionsanslag - anvisa yllerligare 35000 kr.,

6. att till Statens invandrarverk för budgetåret 1980/81 under tofle huvudtiteln - ulöver i proposition 1979/80: 100, bilaga 15, föreslaget förslagsanslag - anvisa ytteriigare 1 009000 kr.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anlaga de förslag som föredraganden har lagl fram.

Prop. 1979/80:96 139

Bilaga 1

Bilagor till lagrådsremissen Utlänningslagkommitténs sammanfattning av utredningsbetänkandet'

Utlänningslagkommitlén har haft till främsla uppgifl all lägga fram förslag lill en ny utlänningslag som etl bätlre instrumenl än hittills för invandringspolitiken. Kommittén har dessutom strävat efter alt göra den nya lagen överskådlig och lättläst.

Kommitténs uppdrag rör däremol inle invandringspolitikens mål och inriklning. Alltjämt gäller principen atl Sverige inte skall la emot fler invandrare från utomnordiska länder än atl landel kan klara av all uppfylla de mål slatsmaklerna fastställt för invandrarpolitiken - jämlikhel, valfrihet och samverkan. Detla konstaterade kommittén redan i sill försia belänkande (SOU 1977: 28) Kortare väntelider i utlänningsärenden. Politiken på invandrings-, flykting- och invandrarområdel ligger alltså i allt väsenlligl fast.

Huvudprincipen i den nu gällande lagen - atl endasi del egna landels medborgare har en ovillkorlig rätl atl vistas och verka i landel - anser kommittén fortfarande skall vara grunden för den nya utlänningslagen.

En mycket viklig fråga är skyddel för flyktingar både vid gränsen och sedan de väl kommil in i landet. Här lägger kommittén fram flera förslag för att stärka rättssäkerheten.

Kommittén har även sett över avlägsnandeformerna och har försökl fånga upp de förändringar som skell i samhällels inställning till invandrare. När myndighelerna överväger all avlägsna en ullänning från Sverige måste stor vikt läggas vid hans anknylning hit. Om en utlänning ändå skall avlägsnas härifrån har förfarandel gjorls både mer rälissäkerl och enklare.

Slutligen har kommittén i sin översyn tagil lill vara myndigheters och organisationers erfarenheler av hur beslämmelserna fungerar och vad som enligt deras uppfattning skulle kunna göras bätlre.

Flyktingar

Definitionen av politisk flykting i utlänningslagen bör överensstämma med den i flyktingkonventionen. Kommittén föreslår dessulom en generös bedömning av ansökningar om alt få slanna i Sverige som flykting.

För alt höja flyktingens känsla av trygghet föreslår kommittén att flyk-fingen i tillståndsbeslutet skall få besked om han bedömts som flykting eller ej, en s.k. flyklingförklaring. Om utlänningen får uppehållstillslånd men inle någon flyklingförklaring, skall han kunna överklaga beslutet.

Humanitära skäl av politisk art

År 1976 lagfästes i utlänningslagen den praxis som utbildats beträffande de utlänningar som fått stanna här av i huvudsak poliliskt-humanilära skäl. Därigenom uppstod det s. k. B-flyklingbegreppel. Denna beslämmelse har fått vissa negaliva konsekvenser. Den kan ha lell lill en mer restriktiv hållning, när del gällt atl betrakta en ullänning som politisk flykting. Kort efler det bestämmelsen införts fann regeringen dessutom anledning atl tillämpa den undanlagsklausul som fanns i beslämmelsen. Della skedde i

' SOU 1979:64, s. 15-17.

Prop. 1979/80:96 140

november 1976 genom all regeringen fann särskilda skäl föreligga att vägra att ta emot ytterligare turkiska assyrier. Slulligen har förvirringen varil stor, när del gällt terminologin. Sålunda har uttrycket "B-flykling" kommit att användas om personer, som inte alls är politiska flyktingar, vilkel vållal en hel del missförslånd. Beslämmelsen om de s.k. B-flyklingarna bör därför flyttas från den paragraf som handlar om flyktingar. En ny bestämmelse skall enligt kommilléns förslag reglera i vilka fall uppehållstillstånd kan ges. Del skall t. ex. kunna ges av humaniiära skäl lill sådana som nu orikligt betecknas som "B-flyktingar".

Underställning

Det är angeläget all rättssäkerheten vid gränserna höjs yllerligare. Polisen kan falta elt avvisningsbeslul i fråga om en utlänning om den bedöml att hans ansökan om asyl är uppenbari oriktig. Kommittén föreslår en regel som innebär alt utlänningen får slanna i landet medan SIV avgör om hans asylansökan är uppenbart oriktig. Utlänningen skall i avvaktan på SIV:s beslul hållas i förvar.

Tillståndsprövningen

Kommittén föreslår att tillståndsprövningen i högre grad än hittills skall ske innan ullänningen reser in i Sverige. Självfallet är delta inle möjligt i fråga om enskilt hitresta flyktingar och andra som åberopar skäl av poli-tisk-humanitär art eller när del föreligger mycket starka humanitära skäl. Delsamma gäller de Iradilionella anknylningsfallen, dvs make/maka och barn. Dessa måste kunna få tillstånd trots alt de redan är här.

Ansökningar om uppehållstillslånd från andra utlänningar skall så gotl som undantagslöst avslås om den sökande finns kvar i landet. Statusbyte skall med andra ord inte komma i fråga så länge ullänningen finns kvar här.

Avlägsnandeformerna

För invandrare, som boll här under en viss tid, föreslås alt möjlighelerna begränsas alt avlägsna dem på grund av brott. Bland invandrarna intar nordborna en särställning även i della hänseende. Framföralll har kommittén ansett att skyddet mot avlägsnande härifrån måsle bli slörre ju fastare anknylning man fått hil. Elt absolut skydd mot avlägsnande kan endast det svenska medborgarskapet ge. Däremol anser kommittén atl den som bara lillfälligt vislas här och som begår brott inle bör få något väsentligt ökal skydd jämfört med nuvarande bestämmelser. Detsamma bör enligt kommittén gälla för icke-nordbor som inte bott här någon längre tid.

Kommittén har inte funnit skäl att överflytta besluten om avlägsnande på grund av brolt från de allmänna domslolarna lill någon annan myndighet. Sådana beslut bör därför även i fortsättningen kunna fattas i samband med rättegången i brottmål.

Reglerna om utvisning på gmnd av asocialitet speglar värderingar som är svåra att förena med invandrarpolitikens mål. De har använls mycket litet under de senaste åren. Kommittén föreslår därför alt nuvarande reglerom utvisning på grund av asocialitet utgår. En möjlighet atl avlägsna en ullänning, som på grund av grov asocialitel inte bedöms få slanna kvar här, bör emellertid alltjämt finnas. För alt markera atl beslämmelsen endast skall användas undanlagsvis föreslår kommittén att sådana ärenden prövas av regeringen.

Kommittén finner att reglerna om hemsändning av socialhjälpslagare är

Prop. 1979/80:96 141

förlegade. Däremol bör hemsändningsinslitulet finnas kvar för barn som omhändertagils enligt barnavårdslagen eller för person som omhänderlagils enligt lagen om sluien psykiatrisk vård eller enligt 35 8 lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Hemsändning skall i dessa fall kunna ske endast om del är av hänsyn lill den enskildes bäsla.

Förenkling av avlägsnandetermerna

Kommittén föreslår atl terminologin för avlägsnandeformerna förenklas. Förslagel bygger i princip på atl avvisning skall ske vid gränsen och utvisning när ullänningen väl finns i landet. Därigenom försvinner begreppen förvisning och förpassning.

Upphävande av beslut (återbrylning)

Möjlighelen att ansöka om upphävande av lagakraftvunna avvisnings-och förpassningsbeslui har i många fall använts på ett sådant sätl, alt man kan tala om missbruk av beslämmelserna. Trols alt inga nya skäl funniis har ansökningar om upphävande lämnals in till regeringen. Detla har medfört, att regeringen har behövt sätta lill resurser och tid för onödiga ansökningar. Därigenom har tid tagils från andra viktiga frågor på invandrings- och invandrarpolitikens område.

Kommittén föreslår därför all den enskilde inle längre skall kunna ansöka om upphävande av lagakraftvunna avvisnings- och förpassningsbeslui hos regeringen. I stället föreslås att evenluelll nya skäl i forlsältningen prövas i verkställighelsärendel.

Sammanfattningsvis ger kommitténs förslag i delta betänkande ökad rälissäkerhel för flyktingar och invandrare. Samlidigl ökar möjlighelerna för myndighelerna all effektivt och snabbt kunna möla evenluella försök lill missbmk av våra flykting- och invandringsbeslämmelser.

Prop. 1979/80:96 142

Bilaga 2

Kommittéförslagets lagtext

1 Förslag till Utlänningslag'

Inledande bestämmelser

1 8 (motsvarar I 8)

Denna lag anger på vilka villkor en utlänning får resa in och resa ul ur Sverige saml uppehålla sig och ha en anställning här. En ullänning får inle Ivingas atl lämna Sverige i någol annal fall eller på någol annat sätl än lagen anger.

Lagen skall lillämpas på ell sådanl sätt all ullänningens frihet inle begränsas mer än vad som är nödvändigl i varje särskill fall.

2 8 (molsvarar 3 8)

Slalens invandrarverk har ansvaret för den konlroll över utlänningar som behövs för tillämpningen av denna lag. Arbelsmarknadsslyrelsen har dock ansvaret för konlrollen över utlänningar som Ijänslgör i befattningar på svenska fartyg i utrikes fart.

Rätt till asyl m.m.

3 8 (molsvarar 2 8 försia och andra styckena)

En flykting skall inle ulan synnerliga skäl vägras fristad i Sverige, om han behöver den.

En flykting är enligt denna lag en utlänning som befinner sig uianför del land, i vilket han är medborgare, därför atl han känner en välgrundad fruklan för förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller sin religiösa eller politiska uppfattning och som inte kan eller på grund av sin fruktan inle vill begagna sig av detta lands skydd. Som flykting skall även anses den som är slalslös och som av samma skäl befinner sig utanför den land där han lidigare har hafl sin vanliga vistelseort och som inte kan eller på grund av sin fruklan inle vill återvända dil.

4 8 (ny)

En flykting upphör alt vara flykting om han

1. av fri vilja på nytt använder sig av del lands skydd där han är medborga
re,

2. efler att ha förlorat sitt medborgarskap av fri vilja förvärvar det på nyll,

3. förvärvar medborgarskap i elt nytt land och får det landets skydd,

4. av fri vilja återvänder för alt bosätta sig i det land, som avses i 3 8 andra styckel, eller

5. inte kan fortsätta att vägra använda sig av det lands skydd där han är medborgare eller som slalslös tidigare hade sin vistelseort, på grund av att de omständigheter som medförde atl han blev erkänd som flykting inte längre föreligger.

' För atl få det mera överskådligt har motsvarande bestämmelse i nuvarande utlänningslag angetts vid sidan av föifattningsförslagen.

Prop. 1979/80:96 143

5 8 (molsvarar 2 8 tredje slycket andra meningen)

Den som har övergett en krigsskådeplats eller som har flytt från sill hemland för alt undgå förestående krigstjänslgöring (krigsvägrare) skall inte ulan särskilda skäl vägras rätl atl vistas i Sverige, om han behöver del.

Pass och anmälningsskyldighet

6 8 (motsvarar 4 8)

En ufiänning som kommer lill Sverige eller uppehåller sig här skall ha pass, om regeringen har förordnat om detta. Regeringen föreskriver vilka legitimalionshandlingar som får gälla som pass saml i vilka fall en svensk myndighel fär utfärda pass för flyktingar eller andra utlänningar.

7 8 (motsvarar 5 8)

Vid inresa och utresa skall en ullänning visa upp sitt pass för polismyndigheten, om regeringen inle har föreskrivit annat. En ullänning skall vid inresa och utresa även lämna de upplysningar som begärs av polismyndigheten.

En utlänning som vislas i Sverige är skyldig all efter kallelse av en polismyndighet personligen inställa sig hos myndigheten och lämna upplysningar om sin vistelse här. På begäran skall han även visa upp sitl pass för polismyndigheten eller för en polisman.

8 8 (motsvarar 6 S)

Regeringen får utfärda föreskrifier om skyldighet att anmäla utlänningars vislelse och anställning i rikel.

Tillstånd till inresa och uppehåll i Sverige

9 8 (motsvarar 7 8)

Regeringen får föreskriva att utlänningar inle ulan lillslånd får resa in eller uppehålla sig i Sverige. Tillstånd meddelas som visering eller uppehållstillslånd.

Visering

10 8 (molsvarar 8 8)

Visering ges för inresa och vislelse i rikel under en viss tid. Vid viseringen får göras sådana förbehåll och ges sådana föreskrifier som behövs med hänsyn lill inresans syfle och övriga omständigheter. Viseringen får återkallas när det föreligger särskilda skäl.

UppehåUstillstånd

11 8 (ny)
Uppehållstillstånd får ges

1. om ullänningen är flykting eller krigsvägrare,

2. om det annars är motiverat av humanitära skäl,

3. om utlänningen har fått tillstånd alt arbela här eller hans försörjning här är ordnad på något annat sätl,

4. om ullänningen har familjeanknylning till en person som är bosatl här i rikel, eller

5. om vistelsen avser studier eller besök.

Uppehållstillstånd får vägras en ullänning på grund av hans vandel endasi om förhållandena är sådana som anges i 28 8 försia slyckel 2-4

Prop. 1979/80: 96 144

eller om han grovt har åsidosatt sina förpliktelser mot det allmänna eller mol enskild person.

12 8 (ny)

Begär en utlänning som efter inresan första gången söker uppehållstillstånd att få stanna här därför att han är flykting, skall det i beslutet om uppehållstillstånd anges om han är flykting eller ej.

13 8 (motsvarar 9 8)

Uppehållstillslånd får ges för viss lid. År ullänningen fasl bosalt i riket, får uppehållstillslånd ges ulan lidsbegränsning (permanent uppehållstillslånd).

14 8 (motsvarar 10 8)

Ell tidsbegränsat uppehållstillstånd ger ullänningen räll alt vislas i Sverige under den lid som har angelts i tillståndet. Det medför inte någon rätl till inresa, om inle detta har särskilt angetts i uppehållstillståndet. Tillståndet får begränsas till all gälla uppehåll endasi inom en viss del av rikel. Begränsningen får inte avse en mindre del av rikel än en kommun. Tillståndet får även innehålla föreskrifter om byte av bostad och anställning samt anmälningsskyldighel. Siannar utlänningen kvar i Sverige sedan uppehållstillståndet har upphört att gälla, skall föreskrifterna i tillståndet forlfarande följas tills nya föreskrifier meddelas för utlänningen.

Ett permanent uppehållstillslånd ger utlänningen räll alt resa in och vistas i Sverige utan lidsbegränsning. Den som har ett sådant lillslånd får uppehålla sig här även om han saknar pass.

15 8 (motsvarar 12 8)

Ett uppehållstillstånd som ger utlänningen rätl att vistas endast inom en kommun eller ett polisdistrikl får meddelas för högst etl år. Tillståndet får förlängas, dock högst med ell år varje gång.

.Återkallelse

16 8 (molsvarar 50 8 och 10 8 andra stycket sista meningen)

Har en utlänning fått uppehållstillstånd genom all mol bältre vetande lämna orikliga uppgifler eller förliga vissa omständigheter, får lillslåndel ålerkallas.

Ell permanenl uppehållstillstånd får även återkallas, om utlänningens bosättning här upphör.

Beslutande myndigheter m.m.

17 8 (motsvarar 11 8 första och andra styckena)

Visering ges av statens invandrarverk. Visering får även ges av chefen för utrikesdepartementet samt, i den omfallning regeringen föreskriver, av diplomatiska eller konsulära myndigheter eller av polismyndigheter.

Återkallelse av visering beslutas av den myndighel som har meddelat viseringen. Statens invandrarverk får även återkalla sådana viseringar som andra myndigheter har beslutat, med undanlag av viseringar som har beslutats av chefen för utrikesdepartementet.

18 8 (motsvarar 11 8 första och tredje styckena samt 50 8)
Uppehållstillslånd ges av statens invandrarverk. Tidsbegränsade uppe
hållstillstånd får ges av polismyndigheter i den omfattning regeringen före-

Prop. 1979/80:96 145

skriver. Anser en polismyndighet att en ansökan om uppehållstillstånd inte bör bifallas, skall ärendet underställas statens invandrarverk. Återkallelse av uppehållstillstånd beslutas av statens invandrarverk.

Arbetstillstånd och anställningstillstånd

19 8 (molsvarar 15 8)

Regeringen får föreskriva att en utlänning inle utan tillstånd får

1. ha anställning här i rikel eller annat än som handelsresande arbeta här pä grund av anställning ulomlands (arbetstillstånd), eller

2. ha anställning som avser befattning på svenskt fartyg i utrikes fart (anställningstillstånd).

Skyldighet atl ha arbets- eller anställningstillslånd får inte föreskrivas för utlänningar som har permanent uppehållstillstånd,

Arhetstillstånd

20 8 (molsvarar 16 8 försia styckel)

Arbetstillstånd skall ges för en viss tid. Det får avse elt visst slag av arbele och innehålla de övriga föreskrifier som behövs.

Anställningstillslånd

21 8 (motsvarar 16 a 8 försia slyckel)

Anställningstillslånd ges för anslällning som avser befattning på ett visst fartyg eller vissa farlyg eller på farlyg som tillhör ell vissl rederi. Tillståndet får innehålla de föreskrifter som behövs,

Ålerkallelse

22 8 (motsvarar 16 8 försia slycket och 16 a 8 försia stycket saml 50 8)
Elt arbets- eller anställningstillslånd får ålerkallas om det föreligger

sådana omständigheter som anges i 16 8 försia stycket eller om det finns andra särskilda skäl.

Beslutande myndigheter m.m.

23 8 (motsvarar 16 8 andra och tredje styckena)

Arbetstillstånd ges och ålerkallas av statens invandrarverk. 1 den omfattning som regeringen föreskriver får arbetstillstånd ges av polismyndigheter eller av arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnder. Anser myndigheten alt en ansökan om arbetstillstånd inte bör bifallas, skall ärendei underslällas statens invandrarverk.

Vid handläggning av sådana frågor om arbetstillstånd som har principiell betydelse eller som annars är av större vikt skall berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer få lillfälle all yllra sig.

24 § (motsvarar 16 a 8 andra styckel)

Anställningstillslånd ges och återkallas av arbetsmarknadsstyrelsen. Tillstånd får dessutom ges

1. av de sjömansförmedlingar som besläms av regeringen eller den myndighel som regeringen ulser och

2. av de svenska utlandsmyndigheter som chefen för utrikesdepartementet bestämmer.

10 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 96

Prop. 1979/80: 96 146

Vissa för uppehålls- och arbetslillslånd gemensamma bestämmelser

Tillsiånd jöre inresan

25 8 (motsvarar 13 8: delvis ny)

Regeringen får föreskriva alt en ullänning. som behöver uppehålls- eller arbetstillstånd för sin vistelse här. inte får resa in i Sverige förrän han har fått tillståndet.

Särskilda begränsningar

26 8 (motsvarar 14 och 17 88)

När det krävs av hänsyn lill rikets säkerhet får regeringen inskränka utlänningars rätl alt uppehålla sig inom elt vissl område. Under samma förutsättning får regeringen föreskriva alt utlänningar inte ulan tillstånd av regeringen eller statens invandrarverk får anställas i elt vissl förelag eller i företag av ett visst slag.

Särskilda bestämmelser finns om förbud för utlänningar atl ha vissa anställningar.

Avvisning

Grunderna för avvisning

27 8 (motsvarar 18 8)

En utlänning som kommer till Sverige får avvisas i följande fall:

1. Om han saknar pass. visering, uppehållstillstånd eller arbetslillslånd när detta fordras för inresa i Sverige. Detsamma gäller om han länker besöka någol annat nordiskt land men saknar tillstånd att resa in dit när detta fordras.

2. Om han försöker undandra sig atl vid inresan visa upp sitl pass för polismyndigheten eller lämna begärda upplysningar till denna.

3. Om han vid inresan mol bättre velande antingen har lämnal polismyndigheten oriktig uppgift om någon omständighet som är av betydelse för rätten att resa in eller om han också har förtigit någon sådan omständighet.

28 8 (motsvarar 19 8)

En utlänning får vidare avvisas i följande fall:

1. Om det kan anlas all han kommer alt sakna tillräckliga medel för sin vistelse i Sverige eller i någol annal nordiskt land, som han tänker besöka, saml för sin hemresa.

2. Om han tänker söka sitl uppehälle i Sverige eller i någol annal nordiskt land och det skäligen kan anlas alt han inle kommer att försörja sig på ärligt sätt.

3. Om han på grund av lidigare ådömt frihetsstraff eller andra särskilda omständigheter skäligen kan anlas komma att begå brott i Sverige eller i något annat nordiskt land.

4. Om det med hänsyn till hans föregående verksamhel eller i övrigt kan skäligen befaras all han kommer all bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet i Sverige eller i något annal nordiskt land.

5. Om det med slöd av lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner har föreskrivits alt avvisning skall ske.

En utlänning får även avvisas i andra fall när det har begärts av den cenirala utlänningsmyndigheten i etl annat nordiskt land och det kan antas atl han annars beger sig till det land, som har begärt avvisningen.

Prop. 1979/80: 96 147

Beslämmelserna i första och andra styckena gäller inte den som har visering eller uppehållstillstånd.

29 8 (molsvarar 20 8)

En utlänning som kommer till Sverige skall avvisas, om det finns grundad anledning alt anla att han tillhör eller verkar för en sådan organisation eller grupp som avses i andra stycket och det dessutom med hänsyn till vad som är känl om hans föregående verksamhet eller i övrigl föreligger fara för all han här i riket medverkar lill sådana handlingar som avses i del slycket.

1 första stycket avses en organisation eller en grupp som, med hänsyn till vad som är känt om dess verksamhel, kan befaras utanför sitl hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådan gärning här i riket.

Rikspolisstyrelsen upprättar en förteckning över utlänningar som skall avvisas enligt försia slyckel. Regeringen bestämmer vilka organisationer eller grupper som därvid kommer i fråga.

Tidsfrisler, heslutande myndigheter m, m.

30 8 (molsvarar 21 8 försia slyckel; iredje slyckel nytt)

Avvisning enligl 27 eller 28 8 skall ske när utlänningen kommer till rikel eller inom en vecka efter ankomsten. Har en utlännings rätl alt resa in i Sverige inle prövals vid ankomsten till rikel, får avvisning enligt 27 eller

28 8 ske när han första gången uppsöker eller anträffas av en polismyn
dighet eller inom en vecka därefter, men inte senare än tre månader efter
ankomsten.

Beslut om avvisning enligl 27 eller 28 8 meddelas av polismyndighet, om inte ärendet skall underställas statens invandrarverk enligl 32 eller 33 8.

Polismyndighet kan upphäva sill beslul om avvisning om efler beslutet nya omständigheter inträffar eller blir kända som medför att beslutel uppenbarligen inle längre bör gälla.

31 8 (molsvarar 21 8 andra slyckel)

När en ullänning, som finns i den förteckning som nämns i 29 8 tredje stycket och som inle har visering eller uppehållstillstånd, kommer lill rikel, skall polismyndigheten omedelbart besluta om hans avvisning ulom då ärendet skall underslällas regeringen enligl 34 8.

När del hos polismyndigheten uppkommer fråga om avvisning enligl

29 8 av annan ullänning än som nämns i första styckel, skall ärendet
hänskjutas lill statens invandrarverk som med egel yttrande underställer
regeringen ärendet. 1 ärenden som prövas av regeringen skall förhandling
hållas.

Underslällningsskyldighet

32 8 (motsvarar 21 a 8 försia slycket; delvis ny)

Anser polismyndigheten att det föreligger skäl till avvisning enligl 27 eller 28 8, men påslår ullänningen att han i det land, som han har kommit från eller annars skulle komma all sändas till, löper risk all

1. bli utsatt för politisk förföljelse,

2. bli utsatt för diskriminering av allvarlig art, eller

3. bli sänd till en krigsskådeplats eller straffas för att han har övergett en krigsskådeplats eller annars har vägrat atl fullgöra krigstjänslgöring,

eller påslår sig ullänningen där inle vara skyddad mol all sändas lill ell

Prop. 1979/80:96 148

land där han löper en sädan risk. skall ärendet underställas statens invandrarverk, om inle annat följer av andra stycket eller av föreskrifter enligt Iredje slycket. Verket skall så snart som möjligt besluta i ärendet.

Ärendei skall inte underställas slalens invandrarverk, om utlänningens påstående enligt första styckel är uppenbart oriktigt. Inte heller skall ärendet underställas invandrarverket om en utlänning som åberopar diskriminering enligt försia slyckel 2 skall sändas lill elt annat land än hemlandel och del är uppenbart alt en flykting där är skyddad mot atl sändas till hemlandet.

1 fråga om utlänningar som påstår sig löpa risk för sådan diskriminering som anges i första styckel 2 får regeringen föreskriva all underslällning enligl samma slycke får underlålas även i andra fall.

33 8 (molsvarar 21 a 8 andra slycket)

Ärendet skall underställas statens invandrarverk även när det finns anledning lill avvisning enligt 28 8 andra slyckel saml när polismyndigheten anser det tveksamt om en ullänning, som det finns anledning att avvisa, skall avvisas.

34 8 (molsvarar 21 a 8 tredje slycket)

Ett ärende om avvisning enligt 31 8 första styckel skall hänskjutas lill statens invandrarverk, under de förutsättningar som anges i 32 8 försia och andra slyckena. Invandrarverket skall med eget yttrande underställa regeringen ärendei.

Ålerreseförbud

35 8 (ny)

Om det föreligger särskilda skäl, får etl avvisningsbeslut innehålla förbud för utlänningen att under en viss lid återvända till Sverige utan lillslånd av slalens invandrarverk.

Utvisning

36 8 (ny)

En utlänning får utvisas ur riket under de förutsättningar och på de sätt som anges i 37-46 88.

Utvisning på grund av att ullänningen saknar medel till sin Jörsörjning m. m.

37 8 (ny)

En ullänning får utvisas om sådana omständigheter föreligger som anges 128 8.

Beslutet om utvisning meddelas av statens invandrarverk. Beslutet skall meddelas inom tre månader från inresan.

Beslämmelserna i 35 8 skall lillämpas på beslutel.

Utvisning på grund av alt ullänningen saknar pass eller tillstånd

38 8 (motsvarar 22 och 23 88)

En utlänning får utvisas ur riket, om han uppehåller sig här ulan att ha pass eller tillstånd atl vistas i Sverige trots att detla krävs.

Beslut om utvisning enligt första slycket meddelas av statens invandrarverk. Avslås en ansökan om uppehållstillslånd, skall invandrarverket sam-

Prop. 1979/80: 96 149

tidigt meddela beslul om utvisning, om del inte föreligger synneriiga skäl mol delta.

39 8 (motsvarar 24 8)

Om det inle föreligger särskilda skäl. skall ell utvisningsbeslut innehålla förbud för utlänningen att under en viss lid, minsl sex månader, återvända lill Sverige ulan tillstånd av statens invandrarverk.

Utvisning på grund av brott

40 8 (motsvarar 26 8 första och Iredje slyckena och 27 8)

Döms en ullänning för ell brolt på vilket kan följa fängelse i mer än ett år, eller undanröjs villkorlig dom eller skyddstillsyn för sådant brott, får han utvisas ur riket. Utlänningen får dock endasi utvisas om det på grund av gärningens beskaffenhet och övriga omständigheter kan befaras atl han kommer all fortsätta med brottslig verksamhel här eller om brottet är sådanl alt han inte bör få stanna kvar. Utvisning på grund av brott beslutas av den domstol som dömer i brottmålet.

Försia slyckel är tillämpligt även när en ullänning har begått brolt på vilkel kan följa fängelse enligl denna lag eller enligl förfallningar som har utfärdats med stöd av lagen. Detla gäller dock endasi om omsländighelerna vid brottet är försvårande eller om utlänningen under de senaste två åren före brottet har begåtl broll av samma slag.

När en domstol enligl 34 kap. brottsbalken beslular om förändring av påföljd, som utlänningen har dömls till jämle utvisning, lår domstolen även meddela del beslul belräffande utvisningen, som förändringen av påföljden ger anledning lill.

41 8 (motsvarar 26 8 andra styckel)

När en domstol överväger, om en utlänning bör utvisas, skall den ta hänsyn lill hans levnads- och familjeförhållanden saml till hur länge han har vistals i Sverige. En ullänning, som hade permanenl uppehållstillstånd sedan minst etl år när åtalet väcktes eller som då var bosatt i Sverige sedan minst tre år, får utvisas endast om det föreligger synnerliga skäl. Delsamma skall gälla medborgare i ell annat nordiskt land, som inte bara tillfälligt vistas här. En flykting, som har behov av fristad här i riket, får utvisas endast om han begåtl sådana handlingar som avses i 75 8.

42 8 (motsvarar 28 8)

En dom eller ell beslul om utvisning på grund av broll skall innehålla förbud för utlänningen att återvända lill Sverige under en viss lid, minsl två år, eller utan lidsbegränsning. I domen eller beslutet skall ullänningen upplysas om den påföljd som överträdelse av förbudet kan medföra enligl 93 8.

Särskilda utvisningsgrunder

43 8 (molsvarar 29 8 försia styckel 5, 30 8 andra slyckel och 31 8 tredje
slycket)

En utlänning får utvisas ur rikel, om del föreligger sådana omständigheter som avses i 29 8 första och andra slyckena.

Beslutet meddelas av regeringen. I etl sådanl ärende skall förhandling hållas. Yttrande skall inhämlas från slalens invandrarverk, om hinder inle möter på grund av atl ärendet är synnerligen brådskande.

Prop. 1979/80:96 150

44 8 (molsvarar 34 8)

När det krävs av hänsyn till rikets säkerhet, får regeringen utvisa en utlänning. Regeringen får i stället för all utvisa ullänningen föreskriva inskränkningar och villkor i fråga om ullänningens vistelseort, byle av boslad och anslällning saml anmälningsplikt.

1 ärenden om utvisning enligt denna paragraf skall förhandling hållas.

45 8(ny)

När synnerliga skäl föreligger får regeringen utvisa en utlänning som för elt grovt asocialt liv.

1 ärenden om utvisning enligl denna paragraf skall förhandling hållas.

46 8 (molsvarar 32 8)

Bestämmelserna i 42 8 gäller vid beslut om uivisning enligt 43-45 88.

Särskilda tvångsåtgärder

Förvar och uppsikt m. m.

47 8 (motsvarar 35 8 andra styckel; delvis ny)

En ullänning får las i förvar om det föreligger sannolika skäl för avvis
ning enligt 27 eller 28 8 eller utvisning enligt 37, 38 eller 43-45 88 eller om
det uppkommer fråga om verkställighet av en sådan ålgärd eller av utvis
ning på grund av brotl. Förvar beslutas av den myndighel som handlägger
avlägsnande- eller verkställighelsärendel. Beslul om förvar får dock en
dast fattas om del med hänsyn lill ullänningens personliga förhållanden
eller övriga omständigheter kan skäligen befaras alt han kommer alt hålla
sig undan eller bedriva brottslig verksamhet här eller om ullänningens
identitet är oklar. *

Om det bedöms som lillräckligl, kan myndigheten under samma förulsältningar omhänderla utlänningens pass eller därmed jämslälld legilimationshandling. ålägga ullänningen alt på vissa tider anmäla sig hos polismyndigheten i orten eller föreskriva andra villkor som behövs för alt hålla utlänningen under uppsikl. Om ullänningen inte följer föreskrifierna kan han las i förvar.

Att en utlänning i vissa fall får tas i förvar i samband med alt verkställighet av avvisningsbeslul tillfälligt uppskjuts följer av 80 8 andra slycket.

48 8 (ny)

Har statens invandrarverk beslutat om avvisning eller utvisning av en ullänning eller fatlal beslul om verkställighet, får invandrarverket lill dess besvär anförls eller beslutet har vunnil laga krafl meddela beslut enligl 47 8 försia och andra styckena.

Tillfälliga beslul av polismyndighet

49 8 (molsvarar 35 8 försia och tredje slyckena)

När den handläggande myndighetens beslut om särskild tvångsåtgärd mol en ullänning eller statens invandrarverks beslut enligt 48 S inte hinner avvaklas, får en polismyndighet lillfälligt ta ullänningen i förvar eller ställa honom under uppsikl enligl 47 8 försia och andra styckena.

Skall ell ärende om avvisning enligl 34 8 underställas regeringen, skall polismyndigheten ta utlänningen i förvar. Även om de i 47 8 försia och andra slyckena angivna förulsältningarna inte föreligger, får polismyndig-

Prop. 1979/80:96 151

heten ta en utlänning i förvar eller ställa honom under uppsikt när fråga om avvisning skall underställas regeringen enligl 31 8 andra stycket eller när det uppkommer fråga om alt utvisa honom enligt 43 8.

Anmälan om att utlänningen har lagils i förvar eller slällls under uppsikt enligt första eller andra stycket skall skyndsaml göras hos den myndighel som handlägger ärendet eller i fall som avses i 48 8. hos slalens invandrarverk. Denna myndighet skall därefter omedelbarl pröva om åigärden skall beslå.

Kvarhållande i förvar m.m.

50 8 (molsvarar 35 8 fjärde slycket)

En utlänning får inle hållas i förvar längre lid än två veckor eller, när beslut har meddelats om avvisning eller uivisning, två månader från det han logs i förvar, om det inte föreligger synnerliga skäl.

Elt beslut om att hålla någon kvar i förvar gäller för varje gång inte längre än två veckor från beslutels dag. I de fall då beslut har meddelats om avvisning eller utvisning får beslutet om kvarhållande dock avse en tid av högsl två månader från beslutels dag.

Varje beslul om kvarhållande i förvar utöver den lid som anges i första slycket skall föregås av muntlig förhandling.

51 8 (motsvarar 36 8)

Vid beslut om avvisning eller om utvisning enligt 37, 38 eller 43-45 88 av en ullänning, som hålls i förvar eller står under uppsikt, skall den myndighet som faltar beslutet pröva om utlänningen fortfarande skall hållas i förvar eller stå under uppsikl lill dess verkställighet sker. Detsamma skall gälla beslut som slalens invandrarverk eller regeringen fattar i elt verkslällighelsärende.

52 8 (motsvarar 37 8)

Fallas inle inom den lid som anges i 50 8 beslul om alt hålla kvar ullänningen i förvar eller finns det inte längre skäl all hålla ullänningen i förvar eller under uppsikl, skall åigärden omedelbarl upphävas.

Muntlig förhandling i utlänningsärenden

53 § (motsvarar 39 8)

När förhandling skall äga rum enligt en beslämmelse i denna lag lillämpas 54-59 88. Delsamma gäller när det annars finns anledning att hålla förhandling i elt ärende enligl denna lag hos regeringen, slalens invandrarverk eller länsstyrelse.

Myndighet

54 8 (molsvarar 40 8)

Förhandling skall hållas inför den myndighet som handlägger ärendet. Statens invandrarverk får låla en länsrält eller en länsstyrelse hålla förhandling i ärenden som verket handlägger. 1 ärenden, som handläggs av regeringen, får det statsråd, som ansvarar för ärenden enligt denna lag, eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer, beslula om förhandling och ulse myndighet som skall hålla förhandtingen.

Allmänt ombud

55 8 (motsvarar 41 8)

Prop. 1979/80:96 152

När det behövs får den myndighet som håller förhandlingen uppdra åt en polismyndighet eller åt en särskilt utsedd person all vara allmänl ombud vid förhandlingen.

Förfarandel vid förhandling

56 8 (motsvarar 42 8 försia styckel)

Utlänningen liksom andra personer som skalt höras skall kallas till förhandlingen. Om ullänningen hålls i förvar, skall den myndighet som håller förhandlingen beslula om hans inslällelse. Har kallelse till förhandlingen delgetts den som skall höras minst fyra dagar före förhandlingen och uleblir den kallade utan alt ha anmält laga förfall, får myndigheten beslula om hämtning. Beslut om hämtning av någon annan än ullänningen får dock meddelas endast om det föreligger synnerliga skäl.

57 8 (molsvarar 42 8 andra och tredje styckena)

Vid förhandlingen skall, med de begränsningar som följer av 14 8 förvallningslagen (1971: 290), noga utredas de omständigheter som kan inverka på ärendels avgörande. Utlänningen skall få tillfälle atl ange sin ståndpunkt och uttala sig om de omständigheter som åberopas i ärendet.

Förhandlingen skall vara offenllig. om ullänningen begär del och myndigheten inte anser att omsländighelerna föranleder någol annat.

Ersättning

58 8 (motsvarar 42 a 8 första—iredje slyckena)

För inställelsen vid förhandlingen skall ullänningen få ersättning av allmänna medel för resa och uppehälle, i den mån det bedöms skäligl med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden, den lid han har visals i rikel samt övriga omständigheter. Förskoll får beviljas på ersättningen.

Annan än ullänningen som på kallelse har inställt sig vid förhandlingen har rätt till ersättning av allmänna medel för koslnad och tidsspillan. Förskott får beviljas på ersättning för resa och uppehälle.

Allmänl ombud eller lolk har rätl att av allmänna medel få arvode samt ersättning för kostnad och tidsspillan, om inle uppdragel har fullgjorts i tjänsten.

59 8 (motsvarar 42 a 8 fjärde slycket)

Frågan om ersällning eller förskoll prövas av den myndighet som håller förhandlingen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av regeringen.

Klagan över beslut m. m.

Klagan över beslut om avvisning eller utvisning m. m.

60 8 (motsvarar 44 8 försia och andra styckena)
Polismyndighelens beslut om avvisning får överklagas av utlänningen.

Detta sker genom atl besvär anförs hos statens invandrarverk.

61 8 (motsvarar 44 8 Oärde stycket)

En dom eller ell beslut om utvisning på grund av brott får överklagas enligt vad som i övrigt gäller om klagan över allmän domstols dom eller beslut.

Prop. 1979/80:96 153

62 8 (molsvarar 46 8; delvis ny)

Statens invandrarverks beslul i fråga om avvisning eller utvisning får överklagas av utlänningen. Delsamma gäller sådant beslut om uppehållstillstånd som anges i 15 8 eller elt beslut om uppehållstillslånd i vilket invandrarverket har ogillal ett påstående att utlänningen är flykting.

Klagan över invandrarverkels beslul förs hos regeringen genom besvär.

63 8 (molsvarar 46a 8)

Elt beslul om ersättning enligl 58 8 får överklagas hos kammarrätt genom besvär. Kammarrällens beslul får överklagas enligt beslämmelserna i förvallningsprocesslagen (1971: 291).

Klagan över beslut om förvar

64 8 (molsvarar 48 a 8)

Beslut enligt 47, 48 eller 50 8 om all en ullänning skall las i förvar eller hållas kvar i förvar får överklagas av ullänningen, Detla gäller dock inle beslut som har faltals av regeringen.

Har beslutet fattals av en polismyndighet, överklagas det hos länsrätl. Har beslutet fatlats av statens invandrarverk eller av en länsstyrelse, överklagas det hos kammarräti. Länsrättens eller kammarrällens beslut överklagas enligt bestämmelserna i förvallningsprocesslagen (1971:291).

Klagan får föras särskill och är inle inskränkt lill viss lid.

Begränsning av rätlen att överklaga beslut

65 8 (molsvarar 49 8 försia och andra slyckena; tredje slyckel nytt)
Beslul i ärenden enligl denna lag får överklagas endasi i de fall som

anges i 60-64 88 och 85 8.

Klagan får dock föras även över beslul om avvisande av ombud eller bilräde samt över beslut i en jävsfråga. Sådan klagan får föras särskill.

Slalens invandrarverks beslul all vägra all lills vidare inställa verkslällighelen av ell avvisningsbeslul får inle överklagas särskill.

Överlämnande av ärenden till regeringen

66 8 (molsvarar 47 8)

Statens invandrarverk får överlämna etl ärende till regeringens avgörande, om verket anser alt särskilda skäl motiverar del. Verkel skall då bifoga ett eget ullålande i ärendei.

Nöjdförklaring

67 8 (motsvarar 48 8)

En ullänning som har räll alt överklaga ell beslul om avvisning eller ell beslut om utvisning enligl 37, 38 och 43-45 88 eller elt beslul om verkställighet får förklara all han avstår från atl överklaga beslutet och medger all det verkställs (nöjdförklaring).

En nöjdförklaring avges inför en länsstyrelse eller, i vittnes närvaro, inför en polismyndighet eller styresmannen vid en fångvårdsanstall eller föreståndaren för ell häkte eller den som tjänstgör i slällel för styresmannen eller föreståndaren. Förklaringen får dock avges inför en annan myndighet än den som har meddelat beslutet endast om en utskrift av beslutet eller ell bevis om vad del innehåller om ullänningen finns alt lillgå för den som mottar nöjdförklaringen.

Prop. 1979/80:96 154

En nöjdförklaring får inte alertas. Har utlänningen överklagat beslutet innan nöjdförklaringen avges, skall hans talan anses återkallad genom nöjdförklaringen.

Första-lredje styckena skall tillämpas även beträffande allmän domslols dom eller beslul i den del som avser uivisning på grund av brott. Nöjdförklaring beträffande domen eller beslutel får dessutom avges inför den domstol som har meddelat domen eller beslutet eller i övrigl inför allmän underrätt.

Upphävande av beslut m. m.

Beslut om utvisning på grund av brotl

68 8 (molsvarar 51 8 försia slyckel; andra styckel nytt)

Finner regeringen aU beslut om uivisning på grund av broll inte kan verkställas eller finns det annars skäl för atl beslutet inte längre skall gälla vare sig det har verkställts eller inte, får regeringen upphäva beslutet i dess helhel eller i viss del eller också medge att utlänningen fär vislas i landel trots beslutet.

Har frågan om verkställighet av elt sådant beslul underställts statens invandrarverk och finner invandrarverket all beslutet inle bör verkställas, skall verket med egel yttrande överlämna ärendet till regeringen.

Beslul om avvisning eller om uivisning i övrigl

69 8 (ny)

Har frågan om verkställighet av elt beslut om avvisning enligt 27 eller 28 8 eller utvisning enligl 37, 38 eller 45 8 underställts slalens invandrarverk enligt 81 eller 84 8 och finner invandrarverket att beslutet inte bör verkställas, får verket upphäva beslutet eller medge anstånd med verkställigheten. Regeringen får inte pröva fråga om upphävande av beslut som anges i della slycke eller anstånd med verkslällighelen av beslutet i andra fall än då invandrarverket med slöd av 66 8 har underställt regeringen verkställighetsärendet eller verkets beslul har överklagats enligl 85 8.

70 8 (molsvarar 51 8 tredje slycket)

När regeringen beslular om avvisning enligl 29 8 eller uivisning enligl 43 eller 44 8 men del möler hinder enligl 74-76 88 mot all verkslälla beslutet eller det av annan särskild anledning inte bör verkställas, skall regeringen förordna att verkställighet tills vidare inte får ske. Avvisnings- eller utvisningsbeslutet samt förordnandet att verkställighet tills vidare inle får ske skall omprövas när det finns skäl till della.

Föreskrifter Jör utlänningen

71 8 (motsvarar 51 8 fjärde och femte slyckena)

När regeringen upphäver ett beslut enligt 68 eller 69 8 eller medger utlänningen rätl att vistas här trots avvisnings- eller utvisningsbeslutet, får regeringen samtidigt meddela sådana föreskrifier om inskränkningar och villkor för utlänningens vistelse här i riket som anges i 44 8 försia stycket.

Skall verkställighet inte ske i fall som avses i 70 8, får regeringen meddela sådana föreskrifter som anges i första stycket. Detsamma gäller när i annal fall elt beslut om avvisning eller utvisning inle kan verkställas och det beträffande utlänningen föreligger sådana omständigheter som avses i

Prop. 1979/80: 96 155

29 8 första och andra styckena. I ärenden enligt della slycke skall förhandling hållas.

Behörighel all beslula all verksiällighei lills vidare inle får ske

72 8 (motsvarar 51 a 8; andra stycket nyll)

När fråga om upphävande av ett avlägsnandebeslut eller en annan sådan fräga som avses i 68 8 uppkommer hos regeringen, får det statsråd, som ansvarar för ärenden enligt denna lag. besluta all verkställighet inte skall ske innan regeringen har fatlal slutligt beslut i ärendet. Ell sådanl beslut får även fattas av slalens invandrarverk fastän ärendet i övrigl skall prövas av regeringen. Verket skall då genast underrätta regeringen och anmäla ärendet, om del ännu inle har kommil under regeringens prövning.

Även i andra fäll när ärende enligl denna lag skall prövas av regeringen lår del statsråd som avses i första slyckel besluta all elt avlägsnandebeslut inte får verkställas innan regeringen har avgjort ärendet.

Tillsiånd lill kort besök i rikel

73 8 (molsvarar 52 8)

Statens invandrarverk får ge en ullänning tillstånd all göra elt korl besök för synnerligen vikliga angelägenheler ulan hinder av etl beslul om avvisning eller uivisning med ålerreseförbud.

Verkställighet av avvisning eller utvisning

Politiskt verkslällighelshinder m. m.

74 § (motsvarar 53 8)

Vid verkställighet av avvisning eller utvisning får en ullänning inle sändas till etl land, där han riskerar förföljelse som riklar sig mot hans liv efler frihel eller i övrigl är av svår beskaffenhet på grund av hans ras, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller religiösa eller politiska uppfattning. Inte heller får utlänningen sändas lill ett land där han inte är skyddad mot atl sändas vidare lill elt land där han riskerar sädan förföljelse.

75 8 (molsvarar 54 8)

Beslämmelserna i 74 8 hindrar inte att utlänningen sänds till ett sådant land som anges där, om han inte kan sändas lill något annal land och han genom ell synnerligen grovt brolt har visal, alt det skulle innebära en allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet alt låla honom stanna kvar och den förföljelse som hotar honom i del landel inte innebär fara för hans liv och inle heller i övrigl är av särskill svår beskaffenhel.

Om en utlänning här i riket eller någon annanslans har bedrivit verksamhel som har inneburit fara för rikets säkerhet och del finns anledning atl anla all han skulle fortsälla sådan verksamhel här får han sändas lill sådant land som anges i 74 8, om han inte kan sändas till någol annal land.

76 8 (motsvarar 54 a 8 försia slycket)

Vid verkställighet av avvisning eller utvisning får en krigsvägrare inte sändas lill ell land där han riskerar alt sändas till krigsskådeplats. Inte heller får han sändas lill elt land där han inle är skyddad mot atl sändas vidare till ett land, där han löper en sådan risk.

Om utlänningen inte kan sändas lill någol annal land och del föreligger

Prop. 1979/80: 96 156

särskilda skäl för verkställighet, får han dock sändas lill ell sådanl land som anges i första slycket.

Land llll vilkel verksiällighei skall ske m. m.

77 8 (motsvarar 55 8)

En utlänning som avvisas skall sändas litl det land från vilket han kom hit. En ullänning som utvisas skall sändas till sitl hemland. Kan hemlandet inle fastställas, skall han sändas till det land från vilket han kom hit.

Om beslutet inte kan verkst-ällas på det sätl som anges i första stycket eller om det annars finns särskilda skäl mot detta, får ullänningen sändas lill del land som bedöms lämpligasl.

Första och andra styckena hindrar inle all en ullänning, som har kommil hil från ett annat nordiskt land, sänds lill någol av dem i enlighet med den överenskommelse som regeringen har ingått med det landet.

78 8 (motsvarar 56 8 och 60 8 andra styckel)

Avvisas en utlänning, som har kommil hil med farlyg eller luftfartyg, får han föras tillbaka till fartyget eller luftfartyget, om della skall avgå lill ullandet omedelbart eller inom den närmasle framliden. Han får också sältas ombord på etl annal farlyg eller luftfartyg med samma innehavare. Vägrar fartygets eller luftfartygets befälhavare all ta emot ullänningen, får länsstyrelsen förelägga honom detta och förena föreläggandet med lämpligt vile.

Första styckel gäller även verkställighet av utvisning enligt 37, 38 eller 43-45 88. om utlänningen har underlåtit att vid inresan visa upp silt pass för polismyndighet och utvisningsbeslulet har meddelats inom sex månader efter inresan.

Om fartyget eller luftfartyget skall avgå till sådanl land, till vilkel ullänningen enligl 74-76 88 inle får sändas, gäller inle försia och andra slyckena.

Tidpunkten för verkställighet och beslutande myndighet

79 8 (motsvarar 57 8; iredje stycket nytt)

En polismyndighets beslut om avvisning skall verkställas utan hinder av att beslutet har överklagats.

Dom eller beslul om utvisning på grund av broll får verkställas fastän domen eller beslutel inle har vunnit laga kraft, om utlänningen har avgetl nöjdförklaring.

1 annal fall än som anges i andra slycket får ett beslut om utvisning inte verkställas förrän det har vunnit laga kraft.

80 8 (molsvarar 58 8 första styckel; andra styckel nyll)

Avvisning och uivisning skall verkställas så snart det kan ske med hänsyn till 79 8 och till omständigheterna i övrigt. Verkställigheten av avvisning samt utvisning enligt 37 och 38 88 beslutas av polismyndigheten. Verkställigheten av utvisning i övrigt beslutas av länsstyrelsen. 1 fråga om avvisning enligl 29 8 eller utvisning enligt 43 eller 44 8 får regeringen förordna all verkställigheten skall ske i annan ordning.

Har en polismyndighet beslutat om avvisning i fall som avses i 32 8 andra eller tredje styckel men överklagar utlänningen beslutet i samband med delgivningen skall avvisningsbeslulet inte verkställas förrän statens invandrarverk har beslutat i frågan om verkställigheten lills vidare skall anstå. 1 avvaklan på ett sådanl beslut av invandrarverket får utlänningen

Prop. 1979/80:96 157

hållas i förvar, även om sådana omständigheter inte föreligger som anges i 47 8 försia slycket.

Underslällningsskyldighet m. m.

81 8 (molsvarar 58 8 andra och fjärde styckena; delvis ny)

Om en ullänning, när verkställighet skall ske av avvisning enligt 27 eller 28 8 eller av utvisning enligl 37, 38 eller 40 8, påslår alt han i del land, till vilkel han skulle komma att sändas, löper risk atl

1. bli utsatt för politisk förtoljelse,

2. bli utsatt för diskriminering av allvariig art, eller

3. bli sänd till en krigsskådeplats eller straffad för atl han har övergett en krigsskådeplats eller annars har vägrat all fullgöra krigstjänslgöring

etter påstår sig ullänning där inle vara skyddad mot alt sändas lill elt land där han löper sådan risk, skall ärendei underställas statens invandrarverk, om inte annal följer av andra slyckel eller av föreskrifier enligt tredje styckel. Verket skatt så snart som möjligt besluta i ärendei.

Årendel skall inle underslällas statens invandrarverk, om utlänningens påslående enligt försia slycket är uppenbari orikligt eller om det enligt avvisningsbeslulet eller ulvisningsbeslul enligl 37 eller 38 8 har prövals i det ärendet. Inte heller skall ärendet underslällas invandrarverket om en utlänning som åberopar diskriminering enligl försia stycket 2 skall sändas lill ell annal land än hemlandel och del är uppenbari alt en flykting där är skyddad mol atl sändas till hemlandel.

I fråga om utlänningar som påslår sig löpa risk för sådan diskriminering som anges i första stycket 2 får regeringen föreskriva att underställning enligt samma slycke får underlålas även i andra fall.

Gäller den underställda verkslällighelen utvisning enligl 38 8 skall på ullänningens begäran hållas förhandling om förhandling inle har hållits redan i uivisningsärendei. Statens invandrarverk skall upplysa ullänningen om rätten att begära förhandling.

82 8 (molsvarar 58 8 iredje slycket)

Verkställighet av avvisning enligt 29 8 eller uivisning enligt 43-45 88 skall hänskjutas lill statens invandrarverk, om del föreligger förhållanden som enligl 81 8 föranleder underslällning. Invandrarverket skall med eget yttrande underslälla regeringen ärendet. 1 ärendei hos regeringen skall förhandling hållas.

83 8 (motsvarar 58 8 femte slyckel)

Om slalens invandrarverk anser alt ett avvisnings- eller utvisningsbeslut skall verkställas med stöd av 75 8, skall frågan underslällas regeringen.

84 8 (motsvarar 60 8; delvis ny)

Om det i ett annal fall än som avses i 81 eller 82 8 uppstår hinder eller svårighet atl verkslälla ell beslul om avvisning eller uivisning eller om del är Iveksaml hur del skall verkställas, skall ärendei underslällas statens invandrarverk.

85 8 (motsvarar 59 8)

Statens invandrarverks beslut i en verkställighetsfråga som har underställts verkel enligt 81 8 får överklagas av ullänningen. Klagan förs hos regeringen genom besvär.

Prop. 1979/80:96 158

Anvisningar om verkställigheten m. m.

86 8 (motsvarar 60 8; andra styckel nytt)

När slalens invandrarverk har fattal beslul om avvisning eller uivisning får verkel lämna de närmare anvisningar som behövs för verkställigheten. Delsamma skall även annars gälla när en verkställande myndighet begär sådana anvisningar.

Att ett beslul om avvisning eller utvisning som inle kan verkställas i vissa fall kan upphävas eller ändras följer av 68 och 69 88.

Frivillig verkställighet saml preskription

87 8 (motsvarar 60 a 8; delvis ny)

Etl beslul om avvisning eller utvisning skall anses verkställt, när utlänningen har lämnat riket efter atl ha fått del av beslutel, även om beslutet inte har vunnit laga kraft.

Etl beslut om avvisning enligt 27 eller 28 8 eller uivisning enligl 37, 38 eller 45 8 förfaller, om del inte har verkställts inom två år från del beslutel vann laga kraft. Delta gäller inle om del inte har kunnat verkställas på grund av att utlänningen hållit sig undan.

Om en utlänning inle har ktinnal anträffas för verkställighet av elt sådanl beslut som avses i andra stycket inom den tid som anges där och del ilaiefter uppkommer friiga huruvida beslutel kan verkställas, skall vid den pitwningen antas atl verkställighet har sketl enligt försia styckel inom tväiirstiden. om annat inte visas,

N\ verksiällighei m. m.

88 8 (motsvarar 61 8; delvis ny)

Återvänder en utlänning som har avvisals eller ulvisals och innehåller besluiel förbud för honom att under viss tid återvända till Sverige ulan alt vara betättigad till della. skall avvisnings- eller utvisningsbeslulet verkställas på nyll.

89 8 (molsvarar 62 8)

Om en ullänning enligt föreskrifter som har meddelats med slöd av denna lag. inte får uppehålla sig utanför en viss ort eller kommun eller ett vissl polisdistrikt, men anträffas pä annan plals inom rikel. skall han genoin polismyndighetens försorg föras lill en plats där han får vislas.

Ansvar m.m.

90 8 (motsvarar 63 8)
Till dagsböter döms

1. en utlänning som uppehåller sig i Sverige utan föreskrivet tillstånd och underlåler atl ansöka om elt sådanl tillstånd, eller

2. en utlänning som har anslällning eller bedriver verksamhel som kriiver arbetstillstånd, utan atl han har elt sådanl tillstånd.

Den som har en ullänning i sin tjänst, fastän utlänningen inte har föreskrivet arbels- eller anslällningstillstånd. döms lill dagsböler eller, när omständigheterna är försvårande, till fängelse i högst etl år.

91 8 (molsvarar 64 8)

lill dagsböter eller, när omsländighelerna är försvårande, till fängelse högst sex månader döms I. den som inte gör sådan anmälan som föreskrivs i en författning som har

utlårdats med stöd av denna lag.

Prop. 1979/80: 96 159

2. den som i en sådan anmälan eller i etl ansökningsärende enligl denna lag
eller en sådan författning som har utfärdats med stöd av denna lag mot
bättre vetande lämnar oriklig uppgift eller medvetet underlåter atl tala
om något förhållande av belydelse.

3. den som hjälper en utlänning att komma in i Sverige i strid mot en
IVneskrift i denna lag eller i en författning som har utfärdats med stöd av
lagen,

4. en utlänning som överträder bestämmelserna i denna lag eller vad som har föreskrivits med slöd av lagen i annal hänseende än belräflånde skyldighel alt ha pass. visering. uppehållstillstånd eller arbetstillstånd, eller

5. cn utlänning som försöker hindra verkställighet av beslut om hans avvisning eller utvisning,

I ill fängelse i högst ell år eller, när omständigheterna är mildrande, lill dagsböler döms. ulan hinder av första stycket

1. den som hjälper en ullänning som avses i 29 8 första och andra styckena
att komma in i Sverige, eller

2. en ullänning som försöker hindra verksiällighei av beslut om avvisning
enligt 29 8 eller uivisning enligt 43 eller 44 8.

92 8 (motsvarar 65 8; delvis ny)

■fill fängelse i högsl etl år eller, när omständigheterna är mildrande, till ilagsböler döms

1. en utlänning som överlrilder en med stöd av denna lag meddelad föreskrift atl han inle får uppehålla sig uianför en viss ort eller kommun eller elt visst polisdistrikl. eller

2. en utlänning som överträder en sådan föreskrift som har meddelals enligl 71 8 andra styckel.

93 8 (motsvarar 66 8; delvis ny)

Till fängelse i högst etl är döms en utlänning som uppehåller sig i Sverige, fastän han enligt etl verkställt beslul om uivisning enligl 40 eller 43-45 88 inte har haft rätt att återvända hil. Om utlänningen har flytt hil föl att undgå politisk förföljelse, skall han dock inle dömas för atl han åierväni hil, Ätal lår vidare underlålas. om lagföring inte är påkallad från allmän synpunkl.

94 8 (motsvarar 67 8)

Avvisas eller utvisas en utlänning, är han skyldig all betala kostnaden för sin befordran till den ort. dit han sänds genom myndighets försorg. Detsamma gäller när en ullänning enligl 89 8 genom polismyndighets försorg förs till den plats, där han får vistas.

Om en utlänning enligt 77 8 förs tillbaka till det farlyg eller luftfartyg, med vilket han har kommit till Sverige eller sätts ombord på ett annat lärtyg eller luftfartyg med samma innehavare, är innehavaren skyldig att ulan ersättning av statsverket föra ullänningen ur Sverige.

Om en ullänning. som är anställd ombord på farlyg eller luftfartyg eller som utan tillåtelse har medföljt delta, lämnar fartyget eller luftfar-tygel under dess uppehåll i Sverige, och olovligen reser in i Sverige, är fartygets eller luftlärlygets innehavare skyldig alt svara för de koslnader som uppstår för det allmänna för ullänningens uppehälle i Sverige under de närmasle tre månaderna och för hans ulresa ur Sverige.

I fräga om etl farlyg med ulländsk innehavare är befälhavaren och

Prop. 1979/80: 96 160

den som har anlitats för inklarering av fartyget skykliga all p;j innehavarens vägnar svara för koslnad enligl tredic stycket, om det inte ar uppenbart oskäligt.

Sm skilda besläinmelser

95 8 (molsvarar 68 81

Meil polisniyndighel avses i denna lag den lokala polisnn ndigheten saml länspolischefen. Vad som i lagen sägs om polisniyndighel galler även den. som länsstyrelsen har särskilt förordnal atl fullgöra sädana uppgifler som enligt lagen åligger polismyndighet.

96 8 (motsvarar 69 8)

Beliäffanile diplomatiska och avKinade konsulära ijänslemän som ar anställda av flammande makler i Sverige saml deras familier oeli betiä-ning och belräffande främmande makters kurirer tillämpas denna lac endast i den utsträckning regeringen förordnar om detla.

1 liåga om andra utlänningar som är berättigade lill förmåner enligt lagen (1976:6611 om immunitet och privilegier i vissa fall. iakllas de inskränkningar som följer av 2-5 88 i ilen lagen.

97 8 (motsvarar 69 a 8)

Bestämmelserna i 15 8 förvallningslagen (1971:290) tillämpas i ärenden om visering. tidsbegränsat uppehållstillslånd. arbetslillslånd och ålerkallelse av permanent uppehållstillständ endast nar utlänningen är bosatl eller annars vislas i Sverige.

Bestämmelserna i 17 8 förvaltningslagen tillämpas inte beträlfande beslut om visering och arbetstillstånd och inte heller beträffande beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd i andra läll än som avses i 15 8.

98 8 (motsvarar 70 8)

År Sverige i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga loihållanden sorn är föranledda av krig eller krigsfara som riket har beftinnit sig i. får regeringen ulfärda särskilda föreskrifter om utlänningars inresa och uppehåll i riket, rält till anslällning här. rält atl inneha ofténtligt förlroendeuppdrag här och avlägsnande friin rikel samt om omhänderlagande av utlänningar i anslall eller förläggning.

Har regeringen i andra fall än då Sverige är i krig ulfärdal föreskrifter om verkställighet av avvisning eller utvisning, som avviker fr;in vad som föreskrivs i 74 och 75 88. eller föreskrifter om omhändertagande av utlänningar i anstalt eller forläggning, skall, om inle krig intiäffai. föreskrifierna lör atl inle bli ogiltiga underställas riksdagens prövning inom en månad. Om föreskrifterna inte godkänns av riksdagen inom två månader från del underställningen skedde skall de upphöra all gälla.

99 8 (molsvarar 71 8; delvis ny)

Regeringen utfärdar föreskrifter om hemsändande av ullänning som omhändertas enligt barnavårdslagen (1960:97). lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller 35 8 lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda och som inte är flykting.

Efter avtal med en annan stat om behandling av fripassagerare lår regeiingen föreskriva avvikelser frän bestämmelserna i denna lag samt utlärda de föreskrifter som i tWrigl behövs för fillämpning av avlalel.

Prop. 1979/80:96 161

Om ullämning för broll och om överförande till en annan stal för verkställighet av en här i Sverige ådömd frihelsberövande påföljd eller kriminalvård i frihet samt om utlämning till någol annat nordiskt land för verkställighet av beslut om vård eller behandling finns särskilda bestämmelser.

100 8 (motsvarar 72 8)

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag utfärdas av regeringen.

Övergå ngsbesläni III eiser

Denna lag Iräder i kraft den I juli 1980.

I ärende som före denna lags ikraftträdande har anhängiggjorls hos polismyndighet, statens invandrarverk eller regeringen gäller forlfarande äldre bestämmelser, ulom i fråga om flyklingförklaring enligt 12 8 och rälien atl överklaga invandrarverkets beslul enligl samma paragraf.

I fråga om beslul om uivisning enligt 29 8 I -4 i den äldre utlänningslagen gäller forlfarande äldre bestämmelser.

Förekommer i lag eller annan förtaltning uttrycken förpassning eller förvisning skall därmed avses utvisning enligt 38 resp, 40 8 i denna lag.

11 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 96

Prop. 1979/80:96 162

Bilaga 3

Gällande utlänningslag

Utlänningslagen (1954:193) i dess lydelse enligt SFS 1978:361

Inledande bestämmelser

1 8 Utlänningäger rätl atl, i den ulsträckning och pade villkor denna lag
stadgar, inresa fill riket och utresa ur riket samt här uppehålla sig och
innehava anslällning. Ej må han i annat fall eller i annan ordning än i denna
lag angives tvingas att lämna riket.

Vid tillämpningen av denna lag skall iakttagas all utlänning icke i vidare mån underkastas inskränkning i sin frihet än som i varje särskilt fall finnes vara av nöden.

2 8 Politisk flykting skall ej ulan synnerliga skäl vägras fristad i riket, då
han är i behov därav.

Såsom politisk flykting anses i denna lag utlänning som i sitl hemland löper risk all bliva utsatt för politisk förföljelse. Med politisk förföljelse förslås att någon på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller eljest på grund av politiska förhållanden utsattes för förtoljelse, som riktar sig mol hans liv eller frihet eller eljesl är av svår beskaffenhet, eller ock alt på grund av politiskt brolt allvarligt straff ålägges honom.

Utlänning som, utan atl vara politisk flykting, på grund av de politiska förhållandena i sitl hemland ej vill återvända dit och som kan åberopa lungl vägande omständigheter till slöd härför, skall ej utan särskilda skäl förvägras all vislas i riket. Detsamma skall gälla den som övergivit krigsskådeplats eller som flytt från sitt hemland för att undgå förestående krigstjänslgöring (krigsvägrare).

3 § Den kontroll över utlänningar, som erfordras för tillämpningen av
denna lag skall, om ej annal följer av andra stycket, utövas under ledning
av en central utlänningsmyndighet. Regeringen förordnar, vilken myndig
het som skall vara central utlänningsmyndighet.

1 fråga om utlänningar som avses i 15 8 försia stycket 2 utövas konlroll enligt första stycket under ledning av arbetsmarknadsstyrelsen.

' Prop. 1977/78:90, AU 30. rskr 202.

- Lagen omtryckt 1975: 1358.

Ändringen innebär bl. a. alt andra stycket upphävs.

Prop. 1979/80:96 163

Pass och anmälningsskyldighet

4 8 Ullänning som ankommer till riket eller uppehåller sig här skall, däresi regeringen så förordnat, vara försedd med pass. Regeringen bestämmer, vilka legitimalionshandlingar som må gälla såsom pass, samt föreskriver, i vilka fall svensk myndighet må utfärda pass för politisk flykting eller annan utlänning.

5 8 Vid inresa och utresa skall utlänning, om regeringen ej annorlunda förordnat, uppvisa sitt pass för polismyndighet. Ullänning skall ock vid inresa och utresa på anfordran lämna polismyndighet de upplysningar som begäres.

Ullänning som vistas i riket är skyldig att på kallelse av polismyndighet personligen inställa sig hos myndighelen och lämna upplysningar om sin vislelse i riket. Det åligger honom även all vid anfordran uppvisa silt pass för polismyndighet eller polisman.

6 8 Regeringen äger utfärda bestämmelser om anmälan av utlännings
vistelse och arbetsanställning i riket.

Tillstånd till inresa och uppehåll i riket

7 8 Regeringen äger förordna atl utlänning icke ulan tillstånd må inresa eller uppehålla sig i riket; tillstånd meddelas som visering eller uppehållstillstånd.

8 8 Visering meddelas för inresa och vistelse i riket viss lid. Vid visering må göras de förbehåll och meddelas de föreskrifter, som med hänsyn lill inresans syfte och övriga omständigheter finnas påkallade. Visering må återkallas, om särskilda skäl äro därtill.

9 8 Uppehållstillstånd får meddelas för viss tid eller, i fråga om utlänning som är fast bosalt i riket, utan tidsbegränsning (permanent uppehållstillslånd).

10 §" Tidsbegränsat uppehållstillstånd medför rätl all vislas i riket den
tid som angivits i tillståndet. Det innefattar icke rätl lill inresa, om ej detta
särskill angivits. Tillståndet må begränsas till att avse uppehåll endasi
inom viss del av riket, dock ej mindre del än en kommun, samt förbindas
med de föreskrifier i fråga om byte av bostad och arbetsanställning saml
anmälningsskyldighet som i övrigt bedömas behövliga. Siannar utlänning
kvar i riket efter del alt hans tillstånd upphört att gälla, skall han, intill dess
nya föreskrifter meddelas för honom, alltjämt vara underkaslad de före
skrifter som voro förbundna med tillståndet.

Permanent uppehållstillstånd medför rätt atl inresa och alt vistas i riket ulan lidsbegränsning. Den som innehar sådanl tillstånd får uppehålla sig i rikel, även om han saknar pass. Tillståndet får återkallas, om utlänningens bosättning här upphör.

11 § Visering och uppehållstillstånd meddelas av den centrala utlän
ningsmyndighelen; denna myndighet beslutar även om ålerkallelse av per
manent uppehållstillstånd.

" Ändringen innebär alt andra slycket upphävs.

Prop. 1979/80:96 164

Visering må ock meddelas av chefen för utrikesdepartementet saml, i den omfattning regeringen bestämmer, av diplomatisk eller konsulär myndighet eller polismyndighet. Om ålerkallelse av visering beslular den myndighel, som meddelat viseringen; den centrala utlänningsmyndighelen äger jämväl ålerkalla visering, som annan myndighel meddelat, dock ej sådan som beviljals av chefen för ulrikesdepartementei.

Tidsbegränsat uppehållstillstånd må, i den omfattning regeringen beslämmer, meddelas av polismyndighet; finner polismyndigheten alt ansökan om uppehållstillstånd icke bör bifallas, skall ärendet underställas den centrala utlänningsmyndigheten.

12 8 Uppehållstillstånd, som innebär räll all vislas allenast inom en kommun eller etl polisdistrikt, må meddelas för högst ett år. Tillståndet må förlängas, dock högsl ell år varje gång.

12 a 8*

13 8 Regeringen äger föreskriva att utlänning, som ämnar anlaga sådan anställning eller utöva sådan verksamhel för vilken arbetstillstånd fordras, icke äger inresa förr än arbetstillstånd meddelats.

14 8 Då det av hänsyn till rikels säkerhet finnes påkallal, äger regeringen inskränka utlänningars rätt att uppehålla sig inom visst område.

Arbetstillstånd och anställningstillstånd

15 § Regeringen får förordna att utlänning icke utan tillstånd får

1. innehava anslällning här i rikel eller, i annan egenskap än handelsresande, utöva verksamhet som föranledes av anslällning ulomlands (arbetstillstånd),

2. innehava anställning som avser befallning på svenskl fartyg i ulrikes fart (anställningstillstånd).

Förordnande enligt första stycket skall icke gälla utlänning, som innehar permanent uppehållstillstånd.

16 8 Arbetstillstånd skall meddelas för viss tid. Del må avse visst slag av
arbete och förbindas med de övriga föreskrifter som finnas erforderliga.
Arbetslillslånd må återkallas, om särskilda skäl äro därtill.

Arbetstillstånd meddelas och ålerkallas av den cenirala utlänningsmyndigheten. I den omfattning regeringen bestämmer må arbetstillstånd meddelas av polismyndighet eller länsarbetsnämnd; finner polismyndigheten eller länsarbetsnämnden att ansökan om arbetstillstånd icke bör bifallas, skall ärendet underställas den centrala utlänningsmyndigheten.

Vid handläggning av frågor om arbetstillstånd, vilka äro av principiell betydelse eller eljest av större vikl, skall tillfälle alt uttala sig beredas sammanslutningar av arbetsgivare och arbetstagare inom verksamhetsområdet.

16 a 8 Anställningstillslånd meddelas för anställning som avser befattning på vissl farlyg eller vissa farlyg eller på farlyg som ägas av visst

Ändringen innebär bl. a. alt försia stycket upphävs. Paragrafen upphävd genom 1971: 1186.

Prop. 1979/80:96 165

rederi. Tillståndet får förbindas med de föreskrifter som behövas. Tillstånd får återkallas, om särskilda skäl föreligga.

Anställningstillslånd meddelas och ålerkallas av arbelsmarknadsslyrelsen. Tillstånd får dessutom meddelas

1. av sjömansförmedling som regeringen eller myndighel, som regeringen ulser, beslämmer och

2. av svensk utlandsmyndighet som ministern för utrikes ärendena bestämmer.

17 8 Regeringen äger, då det av hänsyn till rikets säkerhet finnes påkal
lat, förordna aU utlänning icke ulan tillstånd av regeringen eller den cen
trala utlänningsmyndigheten må anställas i visst företag eller i företag av
viss arl.

Angående förbud för utlänning atl innehava vissa anställningar gäller vad särskilt är stadgat.

Avvisning

18 8 Ullänning, som ankommer fill rikel, må avvisas,

1) om han icke, då så fordras, innehar pass och tillstånd atl inresa i rikel
saml, därest han ämnar besöka Danmark, Finland, Island eller Norge,
jämväl tillstånd att inresa dit;

2) om han söker undandraga sig alt vid inresan för polismyndighet uppvisa sitt pass och till denna lämna begärda upplysningar; eller

3) om han vid inresan mol bättre vetande lämnar polismyndighet oriktig uppgift rörande förhållande, som kan inverka på hans rält atl inresa eller om han vid inresan svikligen förtigit sådant förhållande.

19 § Utlänning må ock avvisas,

1) om han kan antagas komma att sakna erforderliga medel för sin vislelse här i rikel eller, därest han ämnar besöka Danmark, Finland, Island eller Norge, för sin vistelse därstädes ävensom för sin hemresa;

2) om han ämnar söka sitt uppehälle här i riket eller i Danmark, Finland, Island eller Norge och det skäligen kan antagas att han icke kommer att ärligen försörja sig;

3) om han, enligt vad känl är, under de senast förflutna två åren yrkesmässigt bedrivit otukt, yrkesmässigt utnyttjat annans oluktiga levnadssätt eller yrkesmässigt bedrivit olovlig införsel eller utförsel;

4) om han tidigare inom eller utom riket blivil dömd till frihetsstraff och del skäligen kan befaras att han kommer atl här i rikel eller i Danmark, Finland, Island eller Norge fortsätta brottslig verksamhet;

5) om del med hänsyn till hans föregående verksamhet eller eljest skäligen kan befaras atl han kommer atl här i rikel eller i Danmark, Finland, Island eller Norge bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet; eller

6) om i lag eller med slöd av lagbestämmelse meddelats därom med anledning av resolution, som antagils av Förenta Nationernas säkerhels-råd.

Ullänning må jämväl, på begäran av den cenirala utlänningsmyndigheten i Danmark, Finland, Island eller Norge, avvisas i annat fall, om det kan antagas att han eljest begiver sig lill del land, som framställt sådan begäran.

Vad i denna paragraf sägs skall icke gälla den som innehar visering eller uppehållstillstånd.

Prop. 1979/80:96 166

20 8 Ullänning som ankommer lill riket skall avvisas, om del finnes
grundad anledning antaga atl han tillhör eller verkar för organisation eller
grupp som avses i andra slycket och del tillika med hänsyn till vad som är
känl om hans föregående verksamhel eller eljesl föreligger fara att han här
i riket medverkar lill handling som avses i nämnda slycke.

I första stycket avses organisation eller grupp som, med hänsyn lill vad som är känt om dess verksamhet, kan befaras uianför sitl hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådan gärning här i riket.

Rikspolisstyrelsen upprättar förteckning över utlänningar som enligl vad i försia styckel sägs skall avvisas. Regeringen beslämmer vilka organisationer eller grupper som därvid komma i fråga.

21 8 Avvisning enligt 18 8 skall ske vid utlännings ankomst lill rikel eller
inom en vecka därefter. Har utlännings rätt att inresa i rikel icke prövals
vid ankomslen, får avvisning enligl 18 8 ske när utlänningen första gången
uppsöker eller anlräffas av polismyndighet eller inom en vecka därefter,
dock ej senare än tre månader efler ankomsten. Avvisning enligt 19 8 skall
ske vid ankomslen lill riket eller inom tre månader därefler. Beslul om
avvisning meddelas av polismyndighet.

När utlänning, vilken upptagils på förteckning som avses i 20 8 tredje slycket och ej innehar visering eller uppehållstillstånd, ankommer lill rikel, skall polismyndigheten omedelbart meddela beslut om hans avvisning, om ej annal följer av 21 a 8 Iredje stycket. Uppkommer hos polismyndigheten fråga om avvisning enligt 20 8 av annan utlänning än som nu nämnls, skall ärendet hänskjutas till den cenirala utlänningsmyndigheten, som med eget yttrande underställer regeringen ärendet. I ärende som prövas av regeringen skall förhör hållas.

21 a 8 Finner polismyndigheten skäl till avvisning föreligga i fall som
avses i 18 eller 19 8 men påstår utlänningen att han i det land, från vilket
han kommit, löper risk att bliva utsatt för politisk förföljelse eller risk all
sändas till krigsskådeplats eller straffas för att han övergivii krigsskåde
plats eller eljest vägrat fullgöra krigstjänstgöring eller ock all han där icke
åtnjuter trygghet mot atl bliva sänd till land, i vilkel han löper sådan risk,
och är påståendet icke uppenbart orikligl, skall ärendet underställas den
cenirala utlänningsmyndighelen. Detsamma skall gälla när ullänning på
står sig icke vilja återvända lill hemlandet på grund av de politiska förhål
landena där och de omständigheter han åberopar lill stöd härför icke kan
lämnas utan avseende. Den centrala utlänningsmyndighelen har att besluta
i ärendet så snart det kan ske.

Vad i första stycket sägs skall ock gälla, då anledning förekommer till avvisning enligt 19 8 andra slycket ävensom då polismyndigheten finner det vara tveksamt, om utlänning, mot vilken avvisningsanledning förekommer, bör avvisas.

I fall som avses 1218 andra stycket första meningen skall ärendei under de förutsättningar som anges i första stycket av förevarande paragraf hänskjutas till den centrala utlänningsmyndigheten, som med eget yttrande underställer regeringen ärendei.

Förpassning

22 § Utlänning, som uppehåller sig i riket utan att, då så fordras, inne
hava pass och tillstånd alt vistas här. må förpassas ur riket.

Prop. 1979/80:96 167

23 8 Beslul i förpassningsärende meddelas av dén cenirala utlänningsmyndigheten. Lämnas ansökan om uppehållstillstånd ulan bifall, skall den centrala utlänningsmyndighelen samtidigt meddela beslul om förpassning, om ej synnerliga skäl föreligga däremot.

24 8 Utlänningen må, när särskilda skäl därtill föreligga, i förpassnings-beslutel förbjudas att under viss tid återvända lill riket ulan tillstånd av den centrala utlänningsmyndighelen.

25 8'

Förvisning

26 8 Finnes utlänning hava begåtl brotl, å vilkel fängelse i mer än ett år
kan följa, eller undanröjes villkorlig dom eller skyddslillsyn som ådömts
utlänning för sådanl brolt, och kan det på grund av gärningens beskaffen
het och övriga omständigheter befaras atl han kommer all här i rikel
fortsätta brottslig verksamhet eller föranleder brottet eljesl att han icke bör
få kvarstanna, må domslolen förvisa honom ur rikel.

Vid bedömande om ullänning bör förvisas skall hänsyn tagas lill utlänningens levnads- och familjeförhållanden samt lill längden av den lid han vislals i rikel. Ullänning, som när åtalet väcktes sedan minsl etl år innehade permanent uppehållstillstånd eller som vid nämnda tidpunkt sedan minst fem år tillbaka var bosall i riket, må förvisas endast om synnerliga skäl äro därtill.

Förvisas ullänning, skall del men han därigenom lider beaklas vid beslämmande av annan påföljd för brottet. Förordnar domstol enligt 34 kap. brottsbalken om förändring av påföljd, som ådömts jämte förvisning, må ock meddelas del beslul i fråga om förvisningen, som därav påkallas.

27 8 Vad i 26 8 sladgas för del fall att ullänning finnes hava begåtl brotl,
vara fängelse i mer än ell år kan följa, skall äga motsvarande tillämpning,
om ullänning finnes hava begått broll, vara enligl denna lag eller enligl
förfaUning, utfärdad med slöd därav, kan följa fängelse, samt omständig
heterna vid gärningens begående äro försvårande eller han under de före
gärningen senasl förflutna två åren funnits skyldig till broll av samma slag.

28 8 Dom eller beslul om förvisning skall innehålla förbud för utlänningen
all återvända till riket. Förbudet må begränsas till att gälla viss tid. 1
domen eller beslutet skall erinras om den påföljd som överträdelse av
förbudet kan medföra enligl 66 8.

Utvisning

29 8 Ullänning må utvisas ur riket,

1) om han yrkesmässigt bedriver otukt eller eljesl underiäter att efler förmåga söka ärligen försörja sig;

2) om han är hemfallen ål alkoholmissbruk eller narkolikamissbmk och finnes i följd därav vara fariig för annans personliga säkerhet eller föra ett grovt slörande levnadssätt;

Paragrafen upphävd genom 1971: 1186.

Prop. 1979/80:96 168

3) om han av iredska eller uppenbar vårdslöshet gång efter annan undandrager sig atl uppfylla sina förpliktelser mol det allmänna eller mot enskild person;

4) om han under loppet av de senasl förflutna fem åren ulom rikel genom dom som äger laga kraft blivit dömd till frihetsstraff för brotl, varför ullämning må ske enligt svensk lag, eller undergått honom omedelbart ådömt frihelsstraff för sådant brotl och det på grund av gärningens beskaffenhel och övriga omständigheter kan befaras att han kommer atl här i rikel fortsätta brottslig verksamhet; eller

5) om sådana omständigheter föreligger som avses i 20 8 första och andra styckena.

Vid bedömande om utlänning bör utvisas enligl första styckel 1-4 skall hänsyn tagas lill utlänningens levnads- och familjeförhållanden samt til! längden av den tid han vislats i riket. Utlänning, som sedan minsl etl år innehar permanent uppehållstillslånd eller som sedan minst fem år tillbaka är bosatl i rikel, må endast om synnerliga skäl föreligga utvisas med stöd av försia slyckel I -4.

30 8 Beslut om utvisning enligl 29 8 första stycket 1-4 meddelas av
länsrätl. Påstående av utlänning att han är politisk flykting prövas enligl
58 8 i samband med verkställigheten av beslutet. Vad nu sagts gäller även
när utlänningen påstår att det föreligger annan sådan omständighet som
anges i 2 8.

Beslul om utvisning enligl 29 8 första slycket 5 meddelas av regeringen. 1 ärendei skall inhämtas yttrande från den centrala utlänningsmyndighelen, om ej hinder möler på grund av att ärendet är synnerligen brådskande.

31 8 1 ärende hos länsrätt angående uivisning skall, om utlänningen
begär det, muntlig förhandling hållas. Det åligger länsrätten alt i god tid
innan beslut om utvisning meddelas underrätta utlänningen om hans rätt
atl påkalla sådan förhandling.

Vid muntlig förhandling hos förvaltningsdomstol i ärende angående utvisning äga 41 8. 42 8 första och andra slyckena samt, såvitt avser allmänt ombud och lolk. 42 a 8 tredje och fjärde styckena motsvarande tilllämpning. Utöver vad som följer av 16 8 förvaltningsprocesslagen (1971:291) äger domstolen förordna att förhandlingen skall hållas inom stängda dörrar, då det påkallas av omständigheterna.

1 ärende hos regeringen om utvisning enligl 29 8 försia slycket 5 skall förhör hållas.

32 8 Beslut om utvisning skall innehålla förbud för utlänningen att åter
vända till riket. Förbudei må begränsas lill alt gälla viss tid. 1 beslutel skall
erinras om den påföljd som överträdelse av förbudei kan medföra enligt

66 8.

33 8".

34 8 När del finnes påkallal av hänsyn lill rikets säkerhet, får regeringen utvisa ullänning och förbjuda honom atl återvända till rikel eller ock föreskriva inskränkningar och villkor i fräga om hans vistelseort, byte av boslad och arbetsanställning saml anmälningsplikt.

1 ärende om uivisning enligt denna paragraf skall förhör hållas.

" Paragrafen upphävd genom 1971: 1186.

Prop. 1979/80:96 169

Särskilda tvångsåtgärder

35 8 Skall enligl 21 a 8 tredje slyckel ärende om avvisning underställas regeringen, skall polismyndigheten taga utlänningen i förvar.

Föreligger i annat fall än som avses i försia stycket sannolika skäl för avvisning, förpassning eller utvisning eller uppkommer fråga om verkställighet av sådan åtgärd eller av förvisning och kan del med hänsyn lill ullänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter skäligen befaras att han kommer atl hålla sig undan eller här bedriva brottslig verksamhel eller är hans identitet oklar, äger den myndighel som handlägger ärendet förordna atl han skall lagas i förvar. Om del befinnes tillräckligl, kan myndighelen i slällel ålägga honom atl på vissa lider anmäla sig hos polismyndighet i orten eller föreskriva annal villkor som erfordras för att hålla honom under uppsikt. Fullgör utlänning icke vad som sålunda ålagts honom, kan han tagas i förvar.

Är fara i dröjsmål lår åtgärd enligt andra styckel vidtagas av polismyndighet, även om ärendei handlägges av annan myndighet. Skall enligt 21 8 andra styckel andra meningen ärende om avvisning iiiKlcrstallas regeringen eller uppkommer fråga om utvisning enligt 29 8 första stycket 5. tår polismyndighet även i annal fall taga utlänningen i förvar eller ställa honom under uppsikt. Anmälan om åtgärden skall skyndsamt göras hos den myndighet som handlägger ärendei, och del åligger denna myndighel alt omedelbart pröva om åtgärden skall bestå.

Ullänning får icke kvarhållas längre lid än två veckor eller, när beslul meddelals om avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning, två månader från del han logs i förvar, om icke synnerliga skäl föreligga därtill. Innan beslut härom meddelas skall hållas förhör eller, om förvallningsdomslol handlägger ärendei. muntlig förhandling. Beslul om kvarhållande i förvar gäller för varje gång icke längre lid än Ivå veckor eller, när beslut meddelals om avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning, två månader från beslutets dag.

36 8 Då beslut meddelas om avvisning, förpassning eller uivisning av utlänning, som hålles i förvar eller står under uppsikt, skall den myndighel som meddelar beslutet pröva om utlänningen, lill dess verkställighet sker, alltjämt skall hållas i förvar eller under uppsikt.

37 8 Meddelas icke inom tid som i 35 8 fjärde slycket anges beslut om kvarhållande i förvar eller förekommer annars ej längre skäl alt hålla utlänningen i förvar eller under uppsikt, skall åtgärden omedelbart upphävas.

38 8'

Förhör

39 8'" Då enligt föreskrift i denna lag förhör skall hållas eller då det i
ärende enligl denna lag hos regeringen, den cenirala utlänningsmyndighe
ten eller länsstyrelse eljesl förekommer anledning all hålla förhör, skall
vad i 40—42 a 88 sägs äga tillämpning.

'' Paragrafen upphävd genom 1975: 1358. '" Senaste lydelse 1977:48..

Prop. 1979/80:96 170

40 8" Förhör skall hållas av den myndighet som handlägger ärendet. Den cenirala utlänningsmyndighelen äger dock i ärende, som myndigheten handlägger, överlämna åt länsrätl eller länsstyrelse att hålla förhör. I ärende, som handlägges av regeringen, lår del slatsråd. som ansvarar för iirenden enligl denna lag, eller ijänslemän som statsrådet beslämmer. besluta om förhör och utse förhörsmyndighel.

41 8 Förhörsmyndighel äger. då del finnes ertorderligl, uppdraga åt polismyndighet eller särskilt utsedd person alt vid förhöret vara allmänl ombud.

42 8 Ullänningen så ock annan person, som skall höras, skola kallas till förhöret. Hålles utlänningen i förvar, skall förhörsmyndigheten förordna om hans inställande. Har kallelse delgivits minst fyra dagar före förhöret och utebliver den kallade utan anmält laga förtäll. må Ibrhörsmyndighelen förordna om hans hämtande; förordnande om hämlning av annan än utlänningen må dock icke meddelas med mindre synnerliga skäl äro därtill.

Vid förhöret skola de omständigheter som kunna inverka pä ärendets avgörande noga utredas. Tillfälle skall beredas utlänningen alt angiva sin ståndpunkt och uttala sig om åberopade omständigheter.

Vid förhöret skola förhandlingarna vara offentliga, om ullänningen begär del och förhörsmyndigheten icke finner omsländighelerna föranleda lill annal.

42 a 8 Hålles förhör med ullänningen får denne tillerkännas ersäUning av
allmänna medel för koslnad för resa och uppehälle, i den mån del med
hänsyn lill hans ekonomiska förhållanden, den tid han vistats i riket saml
omständigheterna i övrigl finnes skäligl. Förskott på ersättningen får bevil
jas.

Har annan än ullänningen på förhörsmyndighelens kallelse inställt sig för all höras, har han räll lill ersällning av allmänna medel för kostnad för sin inställelse. På ersättning för kostnad för resa och uppehälle får förskott beviljas.

Allmänt ombud eller tolk äger av allmänna medel erhålla arvode saml goltgörelse för kostnad och tidsspillan, om ej uppdraget fullgjorts i tjänsten.

Fråga om ersättning eller förskott prövas av förhörsmyndigheten. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av regeringen.

43 8 Finnes i ärende enligt denna lag atl ulredning vid domstol erfordras
rörande omsiändighel av betydelse för ärendets avgörande, äger regering
en förordna, att förhör härom skall hållas vid allmän underrätt.

Vid förhöret skall lämplig person, som den cenirala utUinningsmyndig-heien förordnar, vara lillslädes såsom allmänl ombud. Rälten skall kalla ullänningen till förhöret, om han är på fri fot. och eljest ombesörja all han inställes vid rätten. Hörsammar icke ullänning som är på fri fot kallelse all inställa sig, må rätten förordna alt han skall hämtas.

Rälten äger, då det påkallas av omständigheterna, förordna att förhöret skall hållas inom slängda dörrar. Om ersättning till utlänningen och annan för inställelse till förhöret saml om ersällning till allmänt ombud och tolk äga bestämmelserna i 42 a 8 motsvarande tillämpning. I övrigl skall med

'' Senaste lydelse 1977; 483, Ändringen innebär bl. a. att andra slyckel upphävs.

Prop. 1979/80:96 171

de begränsningar som angivas i 14 8 förvaltningslagen (1971:290). beträffande förhöret i lillämpliga delar gälla vad om rättegång i brottmål är stadgat; förhöret skall anses som bevisupptagning utom huvudförhandling.

Fullföljd av talan m. m.

44 8 Polismyndighets beslul om avvisning må överklagas av utlänningen.
Klagan föres hos den centrala utlänningsmyndighelen genom besvär.
Förvaltningsdomstols beslul om utvisning må överklagas av utlänning
en. Klagan föres enligl beslämmelserna i förvallningsprocesslagen
(1971:291). Vid handläggning i kammarrätt av mäl om utvisning skall
nämndemän ingå i rätlen.

Om klagan rörande förvisning gäller vad eljesl är stadgat om klagan över allmän domslols dom eller beslul.

45 8'

46 S'"' Över den cenirala ullänningsmyndighetens beslut om avvisning eller förpassning eller dess beslul i fräga som avses i 12 8 må klagan föras av ullänningen. Klagan föres hos regeringen genom besvär.

46 a 8 Talan mot beslut om ersällning enligl 42 a 8 föres hos kammarrätlen genom besvär. Talan mol kammarrättens beslul föres enligl bestämmelserna i förvallningsprocesslagen (1971:291).

47 8 Den centrala utlänningsmyndighelen äger, om den finner särskilda skäl föreligga därfill. överlämna ärende lill regeringens avgörande.

Överlämnas ärende lill regeringens avgörande, skall den cenirala utlänningsmyndigheten bifoga eget utlåtande.

48 8 Utlänning som äger klaga över beslul om avvisning, förpassning
eller uivisning må avgiva förklaring alt han avstår från talan mot beslutet
och medgiver att åigärden må verkställas (nöjdförklaring). Sådan förkla
ring avgives inför länsstyrelse eller, i vittnes närvaro, inför polismyndighet
eller styresman vid fångvårdsanstall eller föreståndare för häkte eller den
som är i styresmannens eller föreståndarens ställe. Såvitt avser beslut om
uivisning må nöjdförklaring avgivas även inför länsrätl eller kammarräll.
Förklaring inför annan myndighet än den som meddelat beslutel må dock
avgivas endasi om utskrift av beslutet eller bevis om dess innehåll såvill
angår ullänningen finnes att lillgå för den som mottager förklaringen.

Nöjdförklaring må ej återtagas. Har utlänningen, innan förklaringen avgives, fullföljt talan mol beslutet, skall denna lalan anses återkallad genom förklaringen.

Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om dom eller beslul. såvill däri meddelats förordnande om förvisning. Nöjdförklaring beträffande domen eller beslutet må avgivas, förutom inför myndighet som angives i försia styckel. jämväl inför den domstol som meddelat domen eller beslutet eller eljest inför allmän underrätt.

48 a 8 Beslul enligt 35 8 andra eller fjärde styckel om lagande eller

'" Paragrafen upphävd genom denna lag,

'' Ändringen innebär bl. a. alt andra stycket upphävs.

Prop. 1979/80:96 172

kvarhållande i förvar får överklagas av ullänningen. Vad nu sagts gäller ej beslut som meddelats av regeringen. Har beslutet meddelals av polismyndighet, föres klagan hos länsrätl. Har beslutel meddelats av den cenirala utlänningsmyndighelen eller av länsstyrelse, föres klagan hos kammarrätt. Över förvaltningsdomslols beslut föres klagan enligt beslämmelserna i förvallningsprocesslagen (1971: 291).

Klagan enligt försia slyckel får föras särskill och är ej inskränkl lill viss lid.

49 8 Klagan över beslut i ärende enligt denna lag må endasi föras i fall
som anges i 44, 46, 46a, 48a och 59 88.

Ulan hinder av vad i första slyckel sägs må klagan föras över beslut om avvisande av ombud eller bilräde saml belul ijävsfråga. Sädan klagan må föras särskill.

Återbrytände av beslut m. m.

50 8 Har ullänning i ärende om uppehållstillslånd eller arbetstillstånd mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller svikligen förtigit visst förhållande och har han därigenom föranlett alt tillståndet beviljats honom, äger den centrala utlänningsmyndigheten förordna atl tillståndet skall upphöra atl gälla.

51 § Kan beslut om förvisning icke verkställas eller föreligger eljesl, vare sig beslutet verkställts eller icke, skäl atl beslutet icke längre skall lända till efterrättelse, äger regeringen upphäva beslutet i dess helhel eller i viss del eller ock medge att utlänningen utan hinder av beslutel får vislas i riket.

Första styckel äger, med det undantag som anges i tredje slycket, motsvarande tillämpning i fråga om beslut om avvisning, förpassning eller utvisning, som på grund av omsiändighel som icke tidigare prövals finnes icke längre böra lända till efterrättelse.

Meddelar regeringen beslut om avvisning enligt 20 8 eller utvisning enligt 29 8 första styckel 5 men möler på grund av vad i 53-54a 88 sägs hinder mot verkställighet av beslutet eller föreligger annars särskild anledning att verkställighet ej bör äga mm, skall förordnas att verkställighet tills vidare ej får ske. Beslut om avvisning eller utvisning som nu avses eller förordnande atl verkställighet av sådant beslut ej får ske skall omprövas när anledning förekommer därtill.

Upphäves beslut enligl försia eller andra stycket eller medges utlänningen rält att utan hinder av beslutet vistas här i riket får regeringen i samband därmed meddela sådana föreskrifter om inskränkningar och villkor för utlänningens vistelse i riket som anges i 34 8.

Skall verkställighet icke ske i fall som avses i tredje stycket eller har i annat fall meddelats beslut om avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning som ej kan verkställas och föreligger beträffande utlänningen sådana omständigheter som avses i 20 8 första och andra styckena, får regeringen meddela föreskrifier som avses i fjärde styckel. I ärende som nu nämnts skall förhör hållas.

51 a § Uppkommer fråga som avses i 51 8 får det statsråd, som ansvarar för ärenden enligt denna lag, besluta att verkställighet ej skall ske innan regeringen meddelat slutligt beslut i ärendet. Sådant beslut får även meddelas av den centrala utlänningsmyndigheten. Det åligger därvid den cen-

Prop. 1979/80: 96 173

trala utlänningsmyndigheten atl genast underrätta regeringen om den vidlagna åigärden och, om ärendei ännu icke kommit under regeringens prövning, anmäla ärendet.

52 8 Tillstånd för utlänning att utan hinder av förvisning eller uivisning
göra korl besök i riket för angelägenhet av synnerlig vikl må meddelas av
regeringen eller den cenirala utlänningsmyndighelen.

Verkställighet

53 8 Ullänning må icke vid verkställighet av avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning befordras till land, där han löper risk att bliva utsatt för politisk förtoljelse, och ej heller fill land, där han icke åtnjuter irygghel mot att bliva sänd till land, i vilket han löper sådan risk.

54 8 Utan hinder av vad i 53 8 stadgas må utlänningen kunna befordras till land som där sägs, om han genom synnerligen grov brollslighet ådagalagt, att hans kvarblivande här skulle innebära en allvariig fara för allmän ordning och säkerhet, och den förföljelse som hotar honom i sådanl land icke innebär fara för hans liv och ej heller eljesl är av särskilt svår beskaffenhel saml han icke kan befordras lill annan land.

Har ullänning här eller annorstädes bedrivii verksamhet, som inneburit fara för rikels säkerhet, och finnes anledning antaga att han här skulle fortsätta dylik verksamhel, må han befordras litl land, som i 53 8 sägs, såframt han icke kan befordras till annal land.

54 a 8 Krigsvägrare må icke vid verkställighet av avvisning, förpassning,
förvisning eller utvisning befordras till land där han löper risk att sändas till
krigsskådeplats och ej heller till land där han icke åtnjuter trygghet mol alt
bliva sänd lill land, i vilkel han löper sådan risk. Befordran lill sådanl land
får dock ske om han icke kan befordras till annal land och särskilda skäl för
verkställighet föreligga.

Anför i annat fall utlänning som avses i 2 8 Iredje styckel synnerliga skäl för att han icke skall sändas till sitt hemland, må han icke vid verkställighet befordras dil eller till land, i vilket han löper risk alt bliva sänd till sitt hemland.

55 8 Utlänning som avvisas bör befordras till land, varifrån han ankom
mit hit, och utlänning som förpassas, förvisas eller utvisas bör befordras
till silt hemland eller, om detta icke kan utrönas, till land, från vilket han
ankommit hil. Möler hinder mot verkställighet som nu sagts eller föreligga
eljesl särskilda skäl däremot, må utlänningen befordras till det land som
finnes lämpligast.

Vad i första styckel sägs utgör icke hinder för att utlänning, som ankommit till riket från Danmark, Finland, Island eller Norge, i enlighet med överenskommelse, som regeringen träffat med sagda länder, befordras till något av dem.

56 § Avvisas utlänning, som ankommit hil med fartyg eller luftfartyg, må
han återföras till fartyget eller luftfartyget, om delta omedelbart eller inom
den närmaste framtiden skall avgå till ullandet; han må ock sättas ombord
på annat fartyg eller luftfartyg med samme innehavare. Vad nu sagts skall
även gälla verkställighet av förpassning eller utvisning, såframt utlänning-

Prop. 1979/80:96 174

en underlåtit atl vid inresan uppvisa sitt pass för polismyndighet och beslut om åtgärden meddelats inom sex månader efter inresan.

Vad i första slyckel sägs skall ej gälla, om fartyget eller luftfartyget skall avgå lill land, till vilket ullänningen med tillämpning av 53-54a88 ej må befordras.

57 8 Beslul om avvisning, som meddelals av polismyndighet vid ullän
ningens ankomst lill riket eller inom en vecka därefler, skall gå i verkstäl
lighet ulan hinder av anförda besvär. Vad nu sagts skall också gälla beslul
som meddelats när utlänning, vars rätl all inresa i riket icke prövats vid
ankomsten, första gången har uppsökt eller anträffats av polismyndighet
eller inom en vecka därefter.

Dom eller beslut om förvisning må, ehuru domen eller beslutet ej vunnit laga kraft, verkställas om utlänningen avgivit nöjdförklaring.

58 8 Avvisning och förpassning skall så snarl del kan ske verkställas av
polismyndighet. Verkställighet av förvisning och uivisning ankommer på
länsstyrelse. I fall som avses i 20 8 eller 29 8 första stycket 5 äger regering
en förordna annorlunda.

Påstår ullänningen att han i del land, lill vilkel han skulle befordras, löper risk atl bliva utsatt för politisk förföljelse eller risk atl sändas lill krigsskådeplats eller straffas för alt han övergivii krigsskådeplats eller eljesl vägrat fullgöra krigstjänstgöring eller ock att han där icke åtnjuter trygghet mot all bliva sänd till land, i vilket han löper sådan risk, och är påståendet icke uppenbart oriktigt, skall, utom i fall som avses i 20 8 och 29 8 första styckel 5, ärendei underställas den centrala utlänningsmyndigheten. Delsamma skall gälla när utlänning påstår sig ej vilja återvända till hemlandet på grund av de politiska förhållandena där och de omständigheter han åberopar lill stöd härför icke kan lämnas utan avseende. Underställning skall dock ej ske, om påståendet enligt det beslut som förekommer lill verkställighet redan är prövat. Den centrala utlänningsmyndigheten har att besluta i ärendet så snart det kan ske.

Framställer ullänningen i fall som avses i 20 8 eller 29 8 första styckel 5 sådanl påslående som avses i andra stycket av förevarande paragraf, skall ärendet hänskjutas till den centrala utlänningsmyndigheten, som med egel yttrande underställer regeringen ärendet. Vad nu sagts skall dock ej gälla i ärende om verkställighet av beslul varigenom påståendet redan prövals.

Avser verkställighet, som enligt andra styckel underställts den cenirala utlänningsmyndighelen, förpassning och har förhör icke hållits i förpass-ningsärendel, skall, om utlänningen begär det, förhör hållas. Det åligger den centrala utlänningsmyndigheten att, innan ärendet avgöres, underrätta utlänningen om hans rätt att påkalla förhör. I ärende som enligt tredje stycket prövas av regeringen skall förhör hållas.

Finner den centrala utlänningsmyndigheten anledning till verkställighet enligt 54 8, skall frågan härom underställas regeringen.

59 8 Har fråga om verkställighet enligt 58 8 andra stycket underställts
den centrala utlänningsmyndigheten, äger utlänningen föra klagan över
myndighetens beslut.

Klagan föres hos regeringen genom besvär.

60 § Möter svårighet vid verkställighet eller är det tvivelaktigt huru
verkställighet skall ske, skall ärendet underställas den centrala utlännings-

Prop. 1979/80:96 175

myndigheten. Har den cenirala utlänningsmyndighelen meddelat beslul om avvisning eller förpassning, äger myndighelen lämna närmare anvisningar för verkställigheten.

Vägrar fartygs eller luftfartygs befälhavare i fall som avses i 56 8 all mottaga ullänningen, äger länsslyrelsen förelägga lämpligl vile.

60 a 8 Beslul om avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning anses
verkställt när ullänningen, sedan han fått del av beslutet, lämnal rikel.

Beslut om avvisning, förpassning eller uivisning förfaller, om del icke har verkställts inom två år från det beslutet vann laga kraft. Vad nu sagts gäller ej beslul om avvisning enligt 208 eller uivisning enligl 29 8 första stycket 5.

Har utlänning ej kunnat anträffas för verkställighet av beslut som avses i andra slyckel första meningen inom tid som där anges och uppkommer därefler fråga huruvida beslutet kan verkställas, skall vid den prövningen anlagas all inom angivna tid skell verkställighet enligl första slyckel, om annat ej visas.

61 § Återvänder utlänning, som blivit förvisad eller utvisad ur riket, utan alt vara berättigad därtill, skall beslutet om förvisning eller utvisning på nytt verkställas. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i fråga om förpassning, då beslutet därom innehåller förbud för ullänningen att under viss lid återvända till rikel.

62 8 Därest utlänning, som enligt en med stöd av denna lag meddelad föreskrifi icke äger uppehålla sig uianför viss ort, viss kommun eller visst polisdistrikl, anträffas på annan plats, skall han genom polismyndighetens försorg föras till plats, där han äger vislas.

Straff och ersättningsskyldighet

63 8 Underiäter ullänning, som utan erforderiigt lillslånd uppehåller sig i
riket, atl göra ansökan om tillstånd; eller

innehar utlänning sådan anställning eller ulövar han sådan verksamhet, för vilken arbetstillstånd fordras, utan att hava sådant lillslånd,

dömes till dagsböter.

Den som har utlänning i sin tjänst, ehuru denne icke, då så erfordras, har arbetstillstånd eller anställningstillslånd, dömes till dagsböter eller, där omständigheterna äro försvårande, till fängelse i högsl ell år.

64 8 Den som icke gör anmälan, vilken är föreskriven i författning,
utfärdad med stöd av denna lag, eller som i sådan anmälan eller i ansök
ningsärende enligt denna lag eller sådan författning mol bältre vetande
lämnar oriktig uppgift eller svikligen förtiger förhållande av betydelse;

den som hjälper utlänning att inkomma i riket i strid mot föreskrift i denna lag eller i författning, utfärdad med stöd därav;

utlänning som, i annat avseende än belräffande skyldighel alt hava pass, tillstånd att inresa, tillstånd att vistas i riket eller arbetstillstånd, överträder bestämmelserna i denna lag eller vad med stöd av lagen blivit föreskrivet; samt

utlänning som försöker hindra verkställighet av beslul om hans avvisning, förpassning, förvisning eller utvisning,

dömes till dagsböter eller, där omständigheterna äro försvårande, lill fängelse i högst sex månader.

Prop. 1979/80: 96 176

Till fängelse i högst ell år eller, där omständigheterna äro mildrande, till dagsböter dömes, utan hinder av första slyckel,

den som hjälper sådan ullänning atl inkomma i rikel beträffande vilken föreligga omständigheter som avses i 20 8 försia och andra slyckena samt

ullänning som försöker hindra verkställighet av beslut om avvisning enligt 20 8 eller utvisning enligl 29 8 försia slycket 5.

65 8 Överträder ullänning föreskrifi, meddelad med stöd av denna lag, atl han icke må uppehålla sig utanför viss ort, viss kommun eller visst polisdistrikt, eller överträder ullänning föreskrifi som meddelats enligt 51 8 femte styckel, dömes till fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna äro mildrande, lill dagsböter.

66 8 Uppehåller sig ullänning i rikel, ehuru han enligt verkställt beslul om förvisning eller utvisning icke ägl återvända, dömes till fängelse i högst elt år. Till ansvar skail dock ej dömas, om utlänningen flytt hit för atl undgå politisk förföljelse.

67 8 Avvisas, förpassas, förvisas eller utvisas utlänning, är han skyldig all gälda kostnaden för sin befordran till den ort, dil han sändes genom myndighets försorg. Vad nu sagts skall ock gälla, då utlänning enligt 62 8 genom polismyndighets försorg föres till plats, där han äger vistas.

Ålerföres i fall som avses i 56 8 utlänning till fartyg eller luftfartyg, med vilkel han hit ankommit, eller sättes han ombord på annal fartyg eller luftfartyg enligl vad där sägs, är dess innehavare skyldig att utan ersättning av statsverket föra utlänningen ur riket.

Därest ullänning, som är anställd ombord å fartyg eller luftfartyg eller som utan tillåtelse medföljt detla, lämnar fartyget eller luftfartyget under dess uppehåll här i riket och olovligen inreser i riket, är fartygets eller luftfartygets innehavare skyldig att svara för de kostnader som åsamkas det allmänna för utlänningens uppehälle här i riket under de närmaste tre månaderna och för hans befordran ur rikel.

1 fråga om fartyg som har utländsk innehavare äro befälhavaren och den som anlitats för inklarering av fartyget pliktiga att, om det ej är uppenbart obilligt, på innehavarens vägnar svara för kostnad som i tredje styckel sägs.

Särskilda bestämmelser

68 § Med polismyndighet avses i denna lag jämväl länspolischefen. Vad i lagen sägs om polismyndighet gäller även den, som länsstyrelsen särskilt förordnat att fullgöra vad enligt lagen åligger polismyndighet.

69 § Beträffande främmande makters i Sverige anställda diplomatiska och avlönade konsulära tjänstemän samt deras familjer och betjäning och beträffande främmande makters kurirer tillämpas denna lag endast i den mån regeringen förordnar.

I fråga om annan ufiänning som är berättigad till förmåner enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, iakttagas de inskränkningar som följa av 2-5 SS nämnda lag.

69 a § Bestämmelserna i 15 8 förvaltningslagen (1971:290) äga tilllämpning i ärende om visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd, arbetstill-

Prop. 1979/80: 96 177

slånd och återkallelse av permanent uppehållstillstånd endast om utlänningen är bosatl eller eljesl vistas inom riket.

Bestämmelserna i 17 8 förvaltningslagen (1971:290) äga icke tillämpning beträffande beslul angående visering och arbetstillstånd och ej heller belräffande beslut angående tidsbegränsat uppehällslillstånd i annat fall än som avses i 12 8.

70 8 Är riket i krig eller krigsfara eller råda sådana utomordentliga för
hållanden som äro föranledda av krig eller av krigsfara vari rikel har
befunnit sig, äger regeringen utfärda särskilda föreskrifter om utlännings
inresa och uppehåll i rikel, rätl lill anslällning här, rätl alt inneha offentligt
förlroendeuppdrag här och avlägsnande härifrån saml om utlännings om
händertagande i anslall eller föriäggning.

Har regeringen i annat fall än då riket är i krig meddelat bestämmelser om verkställighet av avvisning, förpassning, förvisning eller uivisning. vilka avvika från vad som stadgas i 53 och 54 88. eller ock bestämmelser om utlännings omhändertagande i anslall eller förläggning, skola, såvida icke krig inträffar, beslämmelserna, vid äventyr all de eljesl bliva ogiltiga, inom en månad underslällas riksdagens prövning. Varda bestämmelserna icke inom två månader från det underställningen skett av riksdagens gillade, skola de upphöra att gälla.

71 8 Regeringen meddelar bestämmelser om hemsändande av ullänning,
som erhåller socialhjälp eller omhänderlages jämlikt barnavårdslagen, la
gen om beredande av sluten psykialrisk vård i vissa fall eller 35 8 lagen
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda och som icke är
politisk flykting.

Efler avlal med främmande stat om behandling av fripassagerare äger regeringen stadga avvikelser från bestämmelserna i denna lag ävensom meddela de föreskrifier som i övrigt eribrdras för tillämpning av avtalet.

Om ullämning för broll och om överförande lill främmande stat för verkställighet av här i riket ådömd frihetsberövande påföljd saml om ullämning lill Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling är särskill stadgat.

72 8 De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna lag ulfärdas av regeringen.

Övergångsbestämmelser

Denna lag'" Iräder i kraft den 1 juli 1954; dock skall utlänningslagen den 15 juni 1945 (nr 315) alltjämt äga tillämpning dels i ärende om avvisning, förpassning eller utvisning, vilkel är anhängigt hos myndighet, då nya lagen Iräder i krafl, dels ock i fråga om uivisning på grund av broll, såvida underrätts dom rörande brottet meddelals före den I juli 1954. Verkställighet av avvisning, förpassning och uivisning skall ske enligl nya lagen, såvida icke beslul om verkställigheten meddelals före den I juli 1954.

1 fråga om ullänning, som med slöd av äldre lag erhållit visering eller uppehållstillstånd, må beslul om utvisning enligl 29 8 nya lagen ej grundas på omsiändighel, som inlräffal före nya lagens ikraftträdande, därest ej denna omständighet även enligl den äldre lagen utgör grund för utvisning.

'" 1954: 193.

12 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 96

Prop. 1979/80:96 178

Denna lag' Iräder i kraft den 1 juli 1973.

1 ärende som anhängiggjorts före denna lags ikraftträdande och beträffande talan mot beslul som meddelals dessförinnan, gäller fortfarande äldre bestämmelser.

Denna lag"" träder i krafl den I januari 1976,

1 fråga om bosällningstillstånd gäller äldre bestämmelser intill dess beslul meddelats om permanent uppehållstillstånd för ullänningen.

Vad i lag eller annan förtaltning föreskrives i fråga om den som innehar bosätlningslillslånd skall i stället gälla, intill utgången av år 1977 den som är bosatt här i riket sedan minst tvä år och innehar permanent uppehållstillstånd och för tiden därefter den som sedan minst etl år innehar permanent uppehållstillslånd.

Denna lag''' iräder i krafl den I januari 1977.

1 mål som i kammarräll förelagils lill avgörande före ikraftlrädandet gäller äldre bestämmelser.

Denna lag"* träder i kraft den I juli 1978.

Har före ikraftträdandet beslut om förpassning överlämnals lill länsstyrelse för verkställighet, gäller beträffande verkställigheten äldre bestämmelser.

" 1973:123. "• 1975: 1358. ''' 1976:563. '" 1978:361.

Prop. 1979/80: 96 179

Bilaga 4

Sammanställning av remissyttrandena

Efler remiss har yttranden över betänkandel avgelts av justiliekanslern (JK), riksåklagaren (RÄ). Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, kammarrätlen i Slockholm. domstolsverket, rikspolisstyrelsen (RPS). kriminalvårdsstyrelsen, överbefälhavaren (ÖB), civilförsvarsslyrelsen. socialstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), skolöverstyrelsen (SÖ), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk (SIV), länsslyrelserna i Slockholms, Malmöhus. Göteborgs och Bohus. Östergötlands. Uppsala och Norrbotlens län. länsslyrelsernas organisationsnämnd, proslilulionsutredningen (S 1977:01). gäslsluderandeutredningen (U 1978:03), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges advokaisamfund, Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges polischefer. Svenska Röda Korset. Svenska flyklingrådel, Chile-kommittén. Svenska sektionen av Amnesty Inlernational, Riksförbundel för personal vid invandrarbyråer (RIB). Kroatiska riksförbundel. Spanska riksförbundel och Riksförbundet internationella föreningar för invandrarkvinnor,

Yllranden har överlämnats av RÄ frän överåklagarna i Stockholms. Göteborgs och Malmö åklagardistrikt saml från cheferna för länsåklagarmyndigheterna i Malmöhus. Värmlands och Norrbottens län, av länsstyrelsen i Stockholms län från polisslyrelsen i Slockholms polisdistrikl, av länsstyrelsen i Malmöhus län från polisstyrelserna i Helsingborgs. Lunds, Malmö och Trelleborgs polisdistrikt, av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län från polisstyrelsen i Göieborgs polisdistrikt, av länsslyrelsen i Östergötlands län från polisstyrelserna i Norrköpings, Linköpings, Motala och Mjölby polisdistrikt, av länsstyrelsen i Uppsala län från polisstyrelsen i Uppsala polisdistrikt samt av LO frän Hotell- och reslauranganställdas förbund och Svenska sjöfolksförbundet.

Yttranden över belänkandel har dessulom avgetis av Slockholms socialförvaltning, Malmö kommunslyrelse, Sveriges Förenade Studentkårer, riksförbundet för sexuellt likaberättigande och docenten i internationell rätl vid Lunds universilel Göran Melander.

Allmänt

Del övervägande antalet remissinstanser ställer sig positiva lill kommitténs förslag lill ny ullänningslag och anser förslaget vara väl ägnat atl läggas till grund för lagstiftning. Etl återkommande omdöme - inle minst från de myndighelers sida som skall lillämpa lagsliflningen - är alt språket är klarl och lättillgängligt och atl lagen är redigt disponerad. Dessa remissinstanser framhåller att huvuddelen av reformförslagen medför en förenklad och mer effektiv handläggning av ullänningsärenden i förening med ett förstärkt skydd för bl.a. flyktingar. Ätskilliga remissinsianser understryker kravel pä att invandringen också för framliden regleras i möjlig mån och att Sverige till följd därav kan upprätthålla de mål vi har satt upp för vår invandringspolitik. Samtidigt bör stora ansträngningar göras för att komma till rälla med den illegala invandringen. 1 det slora flertalet yttran-

Prop. 1979/80:96 180

den konstateras att de föreslagna begränsningarna av möjlighelerna att avlägsna invandiare från vårt land slår i god överensstämmelse med den förbältring av invandrarnas ställning som i övrigt ägt rum.

JK anför sålunda att utlänningslagkommitlén även i sitl fortsatta utredningsarbele har inriktat sig på att modernisera och effektivisera utlänningslagstiftningen. En viktig målsättning har också varit att öka rättssäkerheten för dem som berörs av lagstiftningen. De förslag som kommittén lägger fram i detta belänkande är enligl JK väl ägnade att tillgodose de eftersträvade målen, AMS påpekar atl den omsländigheten atl den spontana invandringen under senare år har kommil all hell dominera över den reglerade, baserad på arbeiskraftseflerfrågan, har inneburit växande svårigheter all garantera invandrarna jämlikhel på arbetsmarknaden och i samhället i övrigl. Enligl styrelsen är det därför nödvändigt att i högre grad söka styra invandringen ulan atl ge avkall på de humanitära hänsynen. 1 förslagel lill ny utlänningslag finns denna strävan. Förslaget syftar samtidigt lill ett ökat skydd för i Sverige redan bosalla utlänningar, vilkel AMS finner tillfredsställande. LO erinrar om alt Sverige sedan flera år tillbaka har varit ett i förhållande lill sin sloriek stort invandrarland och att det sannolikl kommer atl förbli detla under överskådlig framlid. LO finner del därtör ytterst angeläget atl del finns en effektiv lagstiftning för all leda den framtida invandringen i acceptabla former och som ger invandrare en lillfredsslällande rättstrygghet. LO anser att det föreliggande förslaget lill ny utlänningslag ulgör en bra grund för en sådan hanlering, samtidigt som del utgör etl försiärki skydd för våra invandrare.

SIV understryker behovel av att gällande riktlinjer för invandringspolitiken snarasl blir föremål för en översyn.

Åven om sålunda majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget i stort finns det samtidigt en grupp remissinsianser som är kriliska. Socialstyrelsen anser mot bakgrund av den praxis som nu gäller och innehållet i kommitténs förslag att det inte finns tillräckliga garanlier för att den av kommittén föreslagna generösa bedömningen av vilka som är flyktingar kommer atl genomföras i verklighelen. Diskriminering av allvarlig art skall enligt förslagel inte rubriceras som politisk förföljelse. Styrelsen framhåller att man redan nu kan tolka flyktingbegreppet generösl. Detla görs emellertid inte, vilket också medges av kommittén. Socialstyrelsen anser därför inle att förslagel medför någon egenllig förbättring från rättssäkerhetssynpunkt. Samma inställning har Svenska Röda Korsel. som anseratt slor vikl har lagts vid iniressel av slörre effektivitet och snabbhet i myndighelernas tillämpning av utlänningskontrollen. Organisationen har fåll det intryckel all effekiiviteisintressena har fått dominera och alt förhållandena för vissa flyktinggrupper - bl.a. de s.k. spontanflyktingarna - närmasl försvåras genom kommitténs förslag. ChUc-kommiiién ställer sig myckel kritisk mol kommitténs belänkande i allmänhet. Förslaget genomsyras enligt kommittén av misstanken atl utlänningarna har för avsikt alt "missbruka" den svenska lagsliftningen. Den misstänksamheten borde inte höra hemma i ett land som berömmer sig för att värna om "jämlikhet, valfrihet och samverkan" i förhållande till sina utländska invånare. Även vissa andra ideella organisationer med invandrar- och flyktinganknytning intar en övervägande negativ inslällning till betänkandel.

Frågan om skyldighel att ansöka om uppehållstillstånd före inre.san

Flerlalel remissinsianser ställer sig positiva lill förslaget att UT skall ha

Prop. 1979/80: 96 181

ordnats före inresan. 1 sin motivering anför styrelsen för Svenska kommunförbundel följande:

Den nuvarande formen för prövning av ansökan om uppehållstillståncl är enligt styrelsens mening vare sig humanitär eller ändamålsenlig. Den sökande hamnar ofta i vad man kan kalla ett socialt vacuum. Det faktum alt han inle själv får ansvara för sin försörjning utan blir hänvisad till vänner och anhöriga och ibland även till samhället för att klara sig ekonomiskl begränsar möjlighelen att själv ansvara för ett tillgodoseende av grundläggande behov. En lång och utdragen prövningsprocess innebär också svåra psykiska påfrestningar. Hotel om att vara tvungen att lämna landet trols atl man acklimatiserat sig till del svenska samhällel och hoppas få slanna här kan i många fall få förödande personliga konsekvenser. Kommunförbundets styrelse vill med vad som ovan sagts ultala atl kommitténs överväganden och slutsatser är väl ägnade alt ge utlänningarna bättre förutsätlningar lill etl fullvärdigl liv som invandrare i Sverige samlidigl som det svenska samhällets möjligheter att genom en medveten planering trygga förutsättningarna för en meningsfull tillvaro för invandrarna ökar.

AMS menar alt förslaget kan medföra en önskvärd åtstramning av den oplanerade invandringen, Polisslyrelsen i Göteborgs polisdistrikl betraktar förslaget som en hörnpelare och menar alt undantagen bör vara så fä som möjligt. För att förslaget skall få avsedd verkan bör SIV få förordna om omedelbar verkställighet av ulvisningsbeslulel. Delsamma bör gälla sådana utvisningsbeslut som motsvarar de s.k. långa avvisningarna. 5/V' anser övervägande skäl tala för att kravet på UT före inresan blir huvudregel. Övergången bör vara mjuk. En polisstyrelse lillägger att beslämmelsen efler en övergångsperiod bör tillämpas strikt.

Mänga av de remissinstanser som tillstyrker förslaget uttalar samlidigl Ivekan när del gäller möjlighelen alt verkligen åstadkomma någon avgörande förändring. RA säger således atl effekten under nuvarande förhållanden lorde bli relativt begränsad, med lanke på att flyktinginvandringen har blivit allt mer dominerande och att arbetskraftsinvandringen är relativt liten. RRV vill i detla sammanhang peka pä all - även om det aren formell prövning som kommer att göras — denna prövning ocksä kan komma att ge upphov till ulvisningsbeslul som ter sig stötande i allmänhetens ögon, även om ullänningen saknar uppehållstillslånd. Detta kan enligt verket särskilt bli fallet om ullänningen har uppehållit sig i Sverige under viss tid innan frågan prövas. 1 dessa fall skulle del innebära en fördel om tillståndsprövningen kunde göras direkl vid inresan. För alt minska antalet fall då en utlänning, som har uppehållit sig i landet illegalt under en längre tid. kommer att utvisas kan övervägas atl införa en bättre gränskontroll. Inte minst de psykiska påfrestningar som utlänningar, i synnerhet barn, drabbas av när de uppehåller sig illegalt i landet talar enligt RRV för alt del är bättre att de stoppas vid gränsen.

I sitt yttrande erinrar LO om att en grundförutsättning för att nyanlända invandiare skall få en god och trygg start i Sverige är alt flyttningen hit kan ske i planerad och organiserad form. Under senare år har det emellertid blivil allt vanligare att ansökningar om uppehålls- och arbetstillstånd på grund av giftermål eller sammanboende med en i Sverige bosatl person inlämnas av utlänningar som redan befinner sig i landet. Övervägande delen av dessa ansökningar inlämnas av personer som inrest till Sverige som turister och här fått en anknytning. LO anser det sannolikt att vissa

Prop. 1979/80:96 182

anknytningar kommer till stånd för atl kringgå gällande lag om invandring. I andra fall kan denna ordning leda lill oplanerad flytlning från hemlandel med anpassningssvårigheter som följd. Mot den b:ikgrunden finner LO kommitténs förslag ytterst angeläget. De i betänkandel angivna möjligheterna lill undantag från kravel på UT före inresan bör enligl LO användas ytterst restriktivt, om förslagel skall Iå önskad effekt, TCO anser att kommitténs avsikt är god men vill framföra en viss iveksamhel beträffande möjligheterna att nå det väntade resultatet, eftersom de föreslagna undaniagen är mänga och gränsdragningen kan bli svår. Förslagel lorde enligl TCO för att bli framgångsrikt möjligen på sikt komma atl behöva kompletteras med en mer långtgående gränskontroll än dagens med passkontroll. En annan möjlighet vore atl starkt begränsa undantagen, RIB är tvärtom angeläget om alt undantagen inte blir för snäva. Man pekar pä fall där sökanden riskerar all inte få resa ur sitl land igen om han eller hon ålervänder hem eller där man av vissa skäl inle kan lämna in ansökan i sitt eget land. .S7V nämner som ytterligare undantag utländska barn som tas hit för adoption. Advokaisamfiindei är också tveksamt och menar att den nuvarande ordningen med s. k. uppskjuten invandrarstalus är tillräcklig för att bemöta försöken att via anknytningar kringgå den reglerade arbetskraftsinvandringen.

UHÅ. gäslsluderandeutiedningen (U 1978:03) och Sveriges Förenade Siiidenikårer tillstyrker att krav på UT före inresan införs beträffande gäststuderande. Man underslryker behovel av riklig och lidig information. UHÄ erinrar om alt myndigheten i skrivelse till regeringen har förespråkat en ordning som innebär, all på kort sikt ullänningens behörighet för högskolestudier prövas frislående i förhållande lill uppehållstillständspröv-ningen, UHÅ har emellertid samtidigt pekal på atl en prövning av behörigheten för högskolestudier och av en ansökan om uppehållstillstånd inom ramen för elt samordnat förtärande ulgör den på längre sikl bäsla lösningen.

Avvisande till förslagel är bl.a. Svenska Röda Korsel. som ifrågasäller om fördelarna med reformen är så stora, med tanke pä all avvisnings- och utvisningsbeslulen måsle föregås av i slorl selt samma procedurer som för närvarande. Myndigheterna här kommer säledes även framledes alt få befatta sig med många av dessa ärenden för att avgöra om "synnerliga skäl" föreligger. Att då inte samtidigt pröva frågan om UT förefaller organisalionen irrationellt. Röda Korset anför vidare:

När nu kravel på UT före inresan görs nära nog absolut för stora grupper potentiella invandrare och flyktingar, finns uppenbart risken alt anhöriga - som vid en senare prövning får lillslånd all komma hil — åsamkas onödigl lidande och ekonomiska uppoffringar genom alt de tvingas återvända lill hemlandet igen för att söka tillstånd därifrån. Svenska Röda Korsels erfarenhel är atl del ofla rör sig om familjer som lever under mycket knappa omständigheter och atl de därtbr har svårt att klara dubbla reskostnader. Väntan kan därtbr bli mycket lång innan dessa personer kan ålertorenas med flyktingar i Sverige. Belräffande önskemålet alt nedbringa väntetiderna och därigenom undvika säväl psykiska påfrestningar för den enskilde som kostnader för samhället för utgiven socialhjälp under väntetiden kunde, som ett alternativ till UT före inresa, ett lillfälligl arbetstillstånd övervägas.

Spanska rik.iföihundet tror att förslaget att kräva UT före inresan kommer att i flera fall leda till icke godiagbara konsekvenser, Del nuvarande

Prop. 1979/80:96 183

systemet med uppskjuten invandrarstalus anses fulll tillräckligt som remedium mol "skenanknylningar". Melander betraktar regeln som elt utslag av ell juridiskt formalistiskt länkande och atl den knappast lorde innebära någon fördel för ullänningsmyndigheterna. Däremol kommer regeln all mötas av oförståelse och irritation av personer som drabbas av den.

I de båda sistnämnda remissyttrandena underslryks vidare att de närmare bestämmelserna om UT före inresan bör tas in i lagen saml att besvärsräll måste införas för den som före inresan har sökt men vägrats lillslånd.

SIV framhåller alt förslaget medför krav på förstärkning vid minst ett tiotal utlandsmyndigheter.

I sammanhang med förslagel lill prövning av UT före inresan erinrar TCO om, att bl. a. frågorom föriängt tillstånd prövas medan utlänningen är i landet. ICO förordar inrättandet av regionala lekmannanämnder för prövning av bl. a. dessa tillståndsfrågor. AMS framför liknande åsikter.

Uppehållstillstånd för vissa anhöriga

Kommitténs förslag till lättnader i fråga om möjligheterna lill familjeåterförening här har tillstyrkts eller lämnals utan erinran. Socialstyrelsen förordar alt den ulvidgning av möjlighelen atl ta hit släktingar som föreslås i fräga om flyktingar skall gälla också beträffande dem som får stanna här av politisk-humanitära skäl. Styrelsen säger sig inle kunna hålla med om alt dessa senare har samma möjligheter som invandrare atl hålla konlakt med anhöriga i hemlandet. Sålunda är nuvarande viseringspraxis ibland myckel restriktiv i fråga om besök av anhöriga till utlänningar som har fått slanna av politisk-humanitära skäl. Svenska Röda Korset finner det positivl alt kommittén mjukat upp det nuvarande familjebegreppet såvill gäller anhöriga till politiska flyktingar. Samtidigt beklagar man all del vidgade familjebegreppet inle har fått gälla även den polilisk-humanitära gruppen. Liknande synpunkler framför Amnesty Inlernational.

Melander föreslår alt en utlrycklig regel om familjeåterförening las in i utlänningslagen.

Förslaget att slopa försörjningsvillkorel i samband med UT för anhöriga tillstyrks eller lämnas ulan erinran. Delsamma gäller kommitténs förslag beträffande vandelsprövning.

Skyddet åt flyktingar och vissa andra grupper

Kommilléns förslag belräffande skyddet för flyktingar och närstående grupper har föranlett omfattande kommentarer under remissbehandlingen. Särskill de föreslagna underställningsreglerna och därmed sammanhängande bestämmelser har gell upphov lill en livlig remissopinion. Inslällningen bland remissinslanserna är aniingen posiliv (myndigheler, arbelsmarknadens organisationer) eller starkt krilisk (vissa ideella organisationer).

Flyklingdefinitionen

Kommilléns förslag atl ersätta den hittillsvarande flyktingdefinitionen med den som finns i 1951 års flyktingkonvention har tillstyrkts av praktiskt taget alla remissinsianser. RÅ och 5/V anser del riktigt alt den svenska utlänningslagstiftningen så långt som möjligt anpassas till flyktingkonventionen. Enligt 5/V är det viktigt att det slås fasl atl de som riskerar strängt straff på grund av olovlig utresa faller in under den nya flyklingdefinitionen. Kriminalvårdsstyrelsen anför atl den nuvarande definitionen är

Prop. 1979/80:96 184

mera generös och atl det därför är med viss ivekan man accepteral' förslaget. AMS liksom LO betonar att nyklingskapsbcdömningen måste göras generösl, Enligl lutvokaisainjioulei kan förslagel accepteras som en väg ut ur nuvarande förvirrande situation. Samfundet framhåller samtidigt att utlänningar som får stanna av politisk-humanitära skäl bör ha rätt till samma förmåner som flyktingar.

Även Svenska Röda Korsel. Aiunesly Inlernalional och Spanska riksförbundel förklarar sig positiva lill att konventionens definilion introduceras i lagen. .Amnesly Inernalioiial säger sig därvid lörutsätta. att den som riskerar dödsstraff för politiskt brott har cn ovillkorlig räll till skydd här.

Svenska Jlykiingiådei motsätter sig däremol den föreslagna ändringen. Nuvarande flyklingbegrepp är generösare, och en förutsätlning för en generös flyktingpolitik är en generös flyklingdefinilion. Kommitténs förslag innebär ett steg i riktning mot en konservativ och inskränkt flyktingpolitik. Stannar man för kommitténs definition bör bestämmelsen kompletteras med följande: "Som flykting anses jämväl utlänning som eljesl på grund av politiska förhållanden utsätts för förföljelse eller ock på grund av poliliskl brotl allvailigl straff ålägges honom",

Flyklingförklaring

Förslagel att införa en flyktingförklaring välkomnas genomgående av remissinstanserna. RÅ betonar att det för flyktingen måsle framstå som angeläget att få klarhel beträffande sin status eftersom denna har slor belydelse för hans framtida möjligheter all fä slanna i landet. En flyklingförklaring kommer också att ha avgörande betydelse för såväl åklagare som domstol vid handläggning av mål, där fråga om uivisning på grund av brotl kan uppkomma. Förslagel innebäratt domslolarna i de allra flesta fall kommer atl kunna bedöma om förvisning kan verkställas eller ej. De av kommittén påtalade orättvisor, som i påföljdshänseende kan uppkomma vid tillämpning av nu gällande lag, kommer enligt RÄ därmed alt försvinna. AMS säger att det skulle vara av stort värde för den enskilde flyktingen alt fä ett dokument, där hans status är klarlagd. En formell flyktingförklaring kan verksamt bidra till atl dämpa den oro och osäkerhet, som nyanlända flyktingar ofta känner, och på så säll underlätta deras vistelse i landet. Liknande uttalanden görs även i andra remissyttranden. RRV-anför däremot att flyktingförklaringen inle ger flyktingen något ökat rättsligt skydd i Sverige men alt den har "etl visst internalionelll värde". Några remissinsianser. bl.a. domslolsverkel. pekar på den belydelse som flyk-lingförklaringen får i samband med alt fråga uppkommer om avlägsnande pä grund av brott. I likhel med flera andra remissinstanser framhåller domstolsverket, att en domstol inte bör åläggas att göra någon flykiing-skapsprövning. Den bör endast konslalera om den ålalade har förklarals som flykting och om flyktingförklaringen ännu gäller. Belräffande åtalade som inte hunnit få flyklingskapet prövat, bör det dock enligt verket vara möjligt all i uppenbara flyklingsiluationer underiåla alt döma till förvisning. Svenska flyklingrådel vill framhålla atl rälten till flyklingförklaring i viss män är en garanti för att en generös flyktingpolitik upprätthålls. Genom rätl till flyklingförklaring och besvärsrätt till regeringen uppnås möjlighet all kontrollera invandrarverkels praxis och regeringen får i sista hand möjlighet atl avgöra vilka utlänningar som bör beiraktas som flyktingar.

Åtskilliga remissinsianser anser förslagel vara alltför snävt utformat. Rätt till flyktingförklaring bör finnas, inte bara i samband med försia

Prop. 1979/80:96 185

ansökningen om UT utan även när flyktingstatus senare uppkommer. Den uppfallningen framförs av bl.a. 5/V. advokaisamfiindei. Svenska Röda Korsel och Svenska flyklingrådel. SIV avser dä sådana uilänningar som ännu inte har accepterats som invandrare, t.ex, gäslsluderande. Verket antar att antalet ärenden i vilka politiska skäl anförs efter det första lillsländsbeslutet blir förhållandevis få. Melander föreslår atl bestämmelsen blir tillämplig även på flyktingar som vid ikraftträdandet finns här i landet.

5/V betonar all flyktingförklaring bör återkallas av SIV när innehavaren har upphört alt vara flykting. Beslutel bör få överklagas till regeringen,

Nägra åklagarmyndigheter har framfört synpunkter beträlfande föreslagna åtgärder för att i samband med ett brottmål fastställa om den ålalade är flykfing. Överåklagaren i Slockholms åklagardisiriki säger atl den föreslagna ordningen innebär, atl hela ulredningen om den misstänktes status i delta hänseende normall läggs på åklagaren innan åtal väcks. Enligt hans mening bör åklagarens undersökning begränsas till att inhämta uppgift huruvida den misstänkte har flyktingstatus eller till en liknande begränsad utredning. Det bör däremot ankomma på domstolen atl fullsländiga utredningen såsom ett led i den personutredning som domstolen skall föranstalta om. Överåklagaren i Malmö åklagardisiriki framhåller att invändningar om flyklingskap och evenluell dokumentation i den frågan regelmässigt kommer in i elt senl sladium av rättegången. Det är därför både betungande och föga meningsfullt all åklagaren före rätiegången inhämlar material som med säkerhet inte kommer alt stå oemotsagt om det går den tilltalade emot. Om detta material skall behandlas vid domstolsförhandling mäste det vara betydligl mera ändamålsenligl atl domstolen - som har atl besluta i ulvisningsfrågan - inhämlar. tar del av och evenluellt kompletterar en akt från SIV.

Skyddet för utlänning sinn åberopar polilisk-liiimanllära skäl

Kommitténs förslag atl låla bestämmelsen i 2 8 tredje slyckel Ull L om s, k. B-flyklingar utgå och atl i stället i en särskild paragraf ange att UT kan ges av "humaniiära skäl" har av de flesta myndigheler lämnats utan kommentar. Några remissinsianser, bland dem kammarrätten i Slockholm. 5/V och LO tillstyrker förslaget. Kriminalvårdsstyrelsen anför emellertid att en fördel med nuvarande reglering är att den beskriver begrepp och förulsättningar i berörl avseende på ell tydligare sätl än vad som skulle bli fallet efler de föreslagna ändringarna. Del lorde enligt styrelsen kunna hävdas, alt "humaniiära skäl" är ell vidsträckt begrepp, vilket kan vara positivl i den meningen atl det medger en generös lolkning men all det också är ganska vagt. Det vore enligt styrelsens mening värdefulll om den föreslagna beslämmelsen 11 8 kunde närmare preciseras. Även Svenska Röda Korsel efterlyser en precisering av begreppet "humaniiära skäl".

Ätskilliga av remissinstanserna ställer sig ullalat kritiska till förslagel. Det gäller bl.a. Svenska Röda Korsel. Svenska flyklingrådel. Spanska riksförbundet. Amnesty International. Enligl dessa remissinsianser innebär förslagel en klar försämring för den ifrågavarande gruppen. Man fäsler heller ingen större förhoppning vid uttalandena om en mera generös flyk-lingskapsbedömning i framtiden. Flyktingrådet tror således inte att många av de nuvarande s.k. B-flyktingarna kommer all klassificeras som flyktingar. Det finns tvärtom risk för att flyktingar hänförs lill den "politiskhumanitära gruppen". De kritiska remissinstanserna begär all den nuvarande beslämmelsen om s. k. B-flyktingar behålls och tas in som en sär-

Prop. 1979/80:96 186

skild paragraf. Vid remissbehandlingen har ocksä påpekats att förslaget slår i slrid mol den utveckling i riktning mol att ge lagligt skydd ål de facto-flyklingar. som försiggår i andra länder, samt atl risken för bestämmelsens negativa inverkan på flyktingskapsbedömningar torde ha undanröjts när nu SIV har förklarat sig vara medvetet om den faran.

Underslällnlngsreglerna och invaiidrarverkels prövning av polismyndlghei s (ivvisningshesliil

De centrala frågorna om skydd för främsl asylsökande vid gränsen har mer än andra frågor engagerat remissinslanserna. Kommilléns förslag innebär i dessa hänseenden att polismyndighet skall underslälla SIV ärendet, om ullänningens uppgifler inle är "uppenbari oriktiga". 1 fråga om utlänningar som inte åberopar föriöljelse men väl åberopar "diskriminering av allvarlig art" och som inte kommer direkt från hemlandet, föreslås all polismyndighet skall kunna avvisa dem tillbaka lill inreselandet, om den som är flykting uppenbart har skydd där. I de fall då en polismyndighet har bedömt en utlännings påståenden som uppenbart oriktiga och därför avvisat honom, skall han ha möjlighet att underställa den bedömningen SlV:s prövning före verkställigheten för atl SIV skall kunna inhibera denna. I allmänhet skall utlänningen under tiden hållas i förvar.

Förslaget att polisen liksom hittills skall kunna underlåta underställning när påståenden om förföljelse är uppenbart oriktigt lämnas ulan uttrycklig erinran av flertalet remissinstanser. RPS framhåller emellertid alt de svårigheter som redan i dag föreligger för polismyndigheten alt avgöra om underställning skall ske kommer all bestå. Det gäller inte i första hand svårighelen atl avgöra vad som är "uppenbart orikligl" i fråga om politiskt flyklingskap ulan vad som är att anse som "politiska förhållanden" och vilka omständigheter som är av sådan beskaffenhet att de kan "lämnas utan avseende". Begreppel "diskriminering av allvarlig arl" i 32 8 lagförslagel innehåller samma subjektiva kriterier och kan därför komma all vålla lolkningssvärigheter. Det är därför enligt RPS önskvärl atl ett uttalande görs i propositionen om vad som är alt anse som diskriminering och vad som fordras för att diskrimineringen skall anses vara av "allvarlig art". Advokatsamjundet säger sig i avsaknad av bältre förslag dela kommitténs uppfattning att polisen får besluta om avvisning vid helt ogrundade asylanspråk, LO tillstyrker de av kommittén föreslagna underställningsreglerna vid avvisningssiluationer. Förslaget sägs innebära etl förstärkt skydd för flykting mol att bli avvisad. Den senare tidens ifrågasättanden av polismyndighetens handläggning av flyktingärenden vid gränsen börenligi LO härigenom kunna undanröjas. Enligt RRV.s mening finns det emellertid en uppenbar risk för att del föreslagna besvärsförfarandet kommer att ulnylljas av alla som känner till den svenska utlänningslagstiftningen. Del sakskäl som kommittén anför mol absolut underslällningsplikt, nämligen all den skulle kunna missbrukas, kan enligl RRV:s uppfattning också anföras mol del förenklade besvärsförfarande som kommittén föreslår. 1 praktiken torde detta leda till etl förhållande som liknar absolul underställningsplikt. Mot den bakgrunden bör enligt RRV:s mening andra lösningar övervägas. En sådan lösning skulle kunna vara all SIV placerar viss personal som ulreder alla avvisningsärenden vid de mera frekventerade gränsstationerna. Åven bland de remissinsianser som godlar all polisen får avvisa i den nämnda siluationen höjs dock kritiska röster mol kommitténs anvisningar om hur underställningsregeln praktiskt skall tillämpas.

Åtskilliga remissinstanser tar emellertid avslånd frän tanken atl polis-

Prop. 1979/80:96 187

myndighel någonsin skall få underlåta att underslälla SIV cn asylansökan eller en ansökan all få slanna på grund av politisk-humanitära skal, fCO anser sålunda från principiella utgångspunkter att SIV alltid bor fatta beslut när politiska skäl åberopas. Organisationen tillägger att nu)jligheten alt begära SlV:s överprövning av polisens bedömning kommer alt utnyttjas i sådan utsträckning atl det redan av del skälet är befogat atl ha en absolut underslällningsregel.

.Av TCO:s yttrande framgår atl även Poli.sförhiindei ställer sig negativt till att polisen liksom hittills skall ha någon beslutsfunktion i samband med asylansökningar.

De ideella organisationer med anknytning till flykting- och invandrarfrågor som har yttrat sig anser genomgående, atl cn strikt underställningsregel bör införas. Del gäller bl.a. Svenska Röda Korsel. SvenskaJlyklingrå-dei och Chilekonimitlén. En bidragande orsak till deras ståndpunkt är att de finner kommitténs bedömning av begreppet "uppenbart oriktigt" oacceplabel (se betänkandet s. 128 och 129). Man menar att förslaget lägger i polisens hand atl göra svåra bedömningar om förhållandena i den asylsökandes hemland och därmed sädana flyktingskapsbedömningar som enbart ankommer på SIV. Amnesty International säger exempelvis atl begreppet "uppenbart orikligl" hargells en ny och ur språkligt juridisk synpunkl och rättssäkerhetssynpunkt oacceplabel innebörd. Om polismyndigheterna ges möjlighel att tolka "uppenbart orikligl" på detta sätt betyder del atl en belydligl större del av flyktingskapsprövningen läggs på polismyndigheterna. Dessa ges dä räll alt mot bakgrund av tillslåndspraxis göra en preliminär bedömning av de asylsökandes möjligheter att få stanna i landel och ulifrän denna falla avvisningsbeslut.

Svenska Röda Korsel framhåller att det med de ofta snabba och genomgripande politiska förändringar som sker i världen idag är tveksamt, om polismyndigheten besitter sådana kunskaper om förhållandena i respektive land atl en sådan bedömning är möjlig. Kommitténs indelning i "länder där det är känl alt del förekommer förtbljelse" respektive "länder där det såvill är känt ingen förföljelse förekommer" ger föga ledning, då sådan kunskap snabbt kan vara föråldrad. Svenska flyktingrådet anför all man med en generell underslällningsregel uppnår, att polisens prövning av frågan om ullänningens skäl är uppenbart oriktiga bortfaller. Utlänningen får räll lill juridiskt biträde och den utredning som ligger till grund för beslutel blir fullständig. Enligt flyktingrådet kan inte nog understrykas viklen av all lagen utformas så att risken lör felaktiga avvisningsbeslul i politiska ärenden begränsas i siörsta mån. Etl felaktigt beslul om avvisning kan få synnerligen allvarliga följder för utlänningen. Mot en sådan ordning har invänts, all den kommer atl missbrukas av elt stort anlal utlänningar och på så sätt väsenlligl öka myndigheternas arbetsbörda. Flyktingrådet anser att dessa farhågor är ogrundade och anser all de olägenheler som kan uppstå kommer all bli av ringa omfattning och av övergående nalur. En fördel med flyklingrådels förslag anges vara alt invandrarverkets handläggning av inhibilionsärenden bortfaller och alt någon jourtjänst inte behöver inrällas. Åven polisens arbetsbörda underlättas. Elt allernalivl men mindre ingripande förslag skulle vara alt införa en generell skyldighet för SIV att pröva polisens avvisningsbeslut innan verkställighet får ske.

Kommilléns förslag att polismyndigheten skall underiåla underställning när en ullänning åberopar polilisk-humanitära skäl och kommer från etl tredje land som skyddar flyktingar, har även del hårt kritiserats av främst samma remissinstanser, medan de myndigheler som hörts i allmänhet

Prop. 1979/80:96 188

hininar forslaget utan erinran. Detsamma gäller förslagel atl regeringen i fräga oin tienna grupp lår föreskriva atl underställning inle skall ske. De kritiska remissinslanserna framhåller bl.a. det orättvisa i att de som har råd att resa direkt till Sverige tår en förmånligare behandling. Soeialslvrel-seii anf()i exempelvis följande: De utlänningar, som har politiska och ekonomiska niiViligheier alt flyga direkt lill Sverige, konimer pä detta sätl att piioiitcras, vilket ocksä innebär att slumpen kan avgöra vilka som kommer atl få etl reellt skydd vid gränsen. Det viktiga är ju inle alt någon grupp inte lär en större rätl än någon annan alt stanna i Sverige utan all alla får samma rätt till skydd mot att återsändas till silt hemland. Socialslyrelsen anser därför atl såväl flyktingar som personer vilka åberopar poliliskt-humanilära skäl endasi skall få sändas tillbaka till iredje land om det finns garantier för atl de inle sänds vidare till ett land där de löper risk för politisk förföljelse eller annan allvarlig diskriminering, Elt sladgande härom bör föras in i lagtexten eller i varje fall klart framgå av molivutlalandena. Diirutöver bör sägas all även om en flykting kan sändas tillbaka till Iredje land bör så inte ske om han har familje- eller annan stark anknytning till Sverige. I sådana fall bör bedömning av flyklingskapet göras i Sverige. Spanska riksjörbundet menar atl nuvarande underslällningsregler, rätl tillämpade, erbjuder ett gotl skydd för den politisk-humanitära gruppen.

I della sammanhang finns anledning att hänvisa till följande uttalande av 5/V,

Om en utlänning i dag kommer hil från ell konventionsland och anför politiska skäl mot all återvända till hemlandet, företar polismyndighet utiedning. Finner polismyndigheten att 2 8 andra styckel UllL är tilllämplig avvisas utlänningen till det land varifrån han anlänt. Bedömer myndigheten å andra sidan att skälen är sådana som sägs i samma paragrafs iredje slycke kan omedelbar avvisning inle ske, eflersom en så kallad B-flykling inte är garanlerad skydd mol vidaresändning till hemlandel. Polismyndigheten har här försatts i en svär - och inte avsedd -situation. Den tvingas ta slällning i sak, vilkel den saknar kompetens lör. För att få en snabb och rationell handläggning av fall som dessa skulle del krävas en lokal organisation av kvalificerade ulredare under SIV. någol som inle finns i dag.

ULK:s förslag innebär alt direktavvisning skall kunna ske till konventionsland, oavsett om utlänningen är flykting eller endast har humaniiära skäl av polifisk arl. Den senare kaiegorin får således elt försvagal skydd. Della skall ses mol bakgrund av att regeringen redan i dag kan undanröja skyddel beträffande s.k. B-flyktingar och dessutom har använt sig av denna möjlighet. Om man skulle vilja ha kvar ett oförändrat skydd för denna grupp och samtidigt följa UL.K:s förslag, krävs den ovan angivna lokala organisalionen.

SIV har inget att erinra mot att nämnda kategori får etl oförändral skydd till den kostnad en starkt utbyggd organisation skulle medtora. Avgörande är emellertid vilket ansvar Sverige är bereti att ta för den som anländer hit av orsaker med politisk bakgrund utan att vara flykting. Detla har ULK inte hafl mandal all behandla. Verkel har i del föregående fiamhållil att det gärna ser atl en utredning för översyn av riktlinjerna lör invandringspolitiken kommer lill stånd. 1968 års riktlinjer hänför sig lill en hell annan invandringssituation än den vi har idag.

I avvaktan på alt en sådan utredning kommer till stånd godlar SIV ULK:s förslag i denna dei. Av del som sagts om direktavvisning till konvenlionsland lorde följa

Prop. 1979/80:96 189

alt SIV, om förslaget genomförs, regelmässigt kommer alt avslå inhibi-tionsansökningar rörande avvisningsbeslut fattade t.ex. i Skånehamnarna. Awisningar därifrån sker normall lill konvenlionsland. Om inte SIV:s resurser skall tas i anspråk i långl större omfattning än vad ULK har förmodat, så är det önskvärl att regeringen ges möjlighet atl föreskriva särskilda undantag från möjligheten att begära inhibition av verkslällighelen.

Melander pekar på all svårighelen atl lösa underställningsfrågan belräflånde den polilisk-humanitära gruppen hänger samman med all B-flyktingde-finilionen har tagits borl. Om en klar försämring skall undvikas, fär man välja mellan all underslälla alla fall eller all återinföra den nuvarande definitionen i 2 8 tredje slyckel UllL, Underställningsregeln bör enligt hans mening vara absolut.

Som nämnts inledningsvis har kommitténs förslag, atl SIV skall kunna omgående överpröva polismyndighets avvisningsbeslut, fäll etl mycket positivl motlagande av remissinslanserna. Del gäller inle minsl flykting-organisationerna. Del framhålls i flera yllranden att den nykonslruktionen innebär en ökad rättssäkerhet för den som söker asyl.

Kammarrätten i Stockholm finner förslagel väl avvägl och tillstyrker det. RPS. som i princip ansluler sig till förslaget, ifrågasätter dock starkt om den föreslagna ordningen bör gälla vid avvisning till annat nordiskt land. RPS anför:

På grund av den relativt slora frekvensen av avvisningsbeslut i samband med stickprovskontrollen kan elt utbrett missbruk av undersläll-ningsgrunderna i 32 8 komma att utvecklas som i sin tur kan leda till slora praktiska problem i samband med det mer eller mindre obligatoriska förvaret - i synnerhet när barn är inblandade. Vidare skulle behov uppstå av mera resurskrävande ulredningar för alt ligga lill grund för SIVs beslul i besvärsärendet. RPS anser att besvärsreglerna i 80 8 andra slyckel inte skall gälla vid verkställighet till annal nordiskt land.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och polisslyrelsen i Malmö polisdistrikt framhåller all del inle kan accepleras alt en ullänning med återreseförbud, som kommer från ett västeuropeiskt land och som uppenbarligen inte är flykting, inte skall kunna avvisas direkt tillbaka ulan någon prövning av SIV, Länsstyrelsen i Slockholms län antar atl förslaget, om det genomförs, inle får någon slörre praktisk betydelse. Atl kunna hävda alt en ansökan om asyl är uppenbart oriklig måsle nämligen vara i del närmaste ogörligl för andra myndigheter än sådana som är insatta i olika länders politiska förhållanden.

Flera remissinsianser. däribland advokatsamfundet, underslryker vikten av atl SIV:s prövning klart begränsas lill frågan om ullänningens påstående är uppenbari oriktigt. Någon materiell prövning får inle ske i della skede. Denna skall i förekommande fall ske under normala förhållanden sedan verkställigheten har stoppals,

Melander framhåller att del här är fråga om ett särskilt besvärsförfarande vid sidan av ordinarie besvär. Delta bör klart framgå. Det bör övervägas atl låla länsräll i stället för SIV överpröva beslutel.

Svenska Röda Korset och Svenska Jlyklingrådel föreslår all utlänningar även i den nu berörda siluationen skall ha rätl lill offentligt bilräde.

Om sålunda prövningsförfarandei tillstyrks, gäller motsatsen ifråga om förslagel alt ullänningen skall hållas i förvar under väntetiden ulan rätl alt

Prop. 1979/80:96 190

klaga över förvarsbeslutet. Några remissinsianser godlar förslaget. Det gäller bl.a. länsstyrelsen i Slockholm. SIV och kriminalvårdsslyrelsen. SIV anser dock all besvär skall kunna föras.

Andra reagerar starkt emot förslaget. Bl.a. kammarrällen i Stockholm understryker alt besvärsrätt måsle införas. Advokaisamfiindei. Aninesiv Inlernational och Melander framhåller alt förslaget står i strid mot bl.a. Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Spanska rik.sförbundel menar att bestämmelsen är "absurd" och sirider mol västerländska räits-principer. Flyklingrådel säger sig finna skäl lill allvarlig kritik redan mot nuvarande förvarspraxis. Även Svenska Röda Korsei motsätter sig förslaget och anser att förvar bör begränsas lill vad som är absolut nödvändigt, Slulligen bör nämnas alt några remissinsianser argumenterar för en liberalare hållning fiån svensk sida vid tillämpning av principen om "försia asylland". Svenska Röda Kinsel anför sålunda:

I den inlernalioneHa diskussionen har principen om försia asylland kommil att framstå som just motsatsen lill vad den en gång var tänkt. Från alt ha tillkommit som cn skyldighet för det första asyllandel att ta emot en flykting och pröva hans sak, har det alltmer kommil att bli etl verksamt instrument för del 3:e landel atl neka en prövning av flyklingskapet, oberoende av om flyktingen har särskilda skäl - t.ex, anknytning till det landet. De olika ländernas divergerande tolkning av tlyktingdefinilioner har starkt bidragit till alt skapa detta lillslånd. För Sveriges vidkommande borde del vara självklart att gå före och finna lösningar som tillgodoser önskemålet om en uppmjukning av första asyllandsprincipen. Värt geografiska läge, klimat och allmänna kulturmönster gör att en massiv utomeuropeisk invandring inte framstår som särskilt sannolik. Erfarenheterna av 1970-talets flyktinginvandring tyder på all del främsl är grupper som inte erbjuds skydd i den egna kulturkretsen, respektive de som redan har nägon relation, t.ex. anhörig i Sverige, som söker sig hil.

Advokaisamfiindei menar likaså atl den enda lösningen för vär del är alt Sverige tar initiativet och mjukar upp praxis.

Formerna för avlägsnande av en utlänning

Avvisning

Proslilulionsutredningen tar upp förslaget atl låta avvisningsgrunden i 19 8 första slycket 3 UtlL ulgå, eftersom avvisning på grund av prostitution kan ske även med slöd av ulvisningsgrund 2 (ullänning, som kan anlas inte försörja sig ärligt). Utredningen anför:

Proslilulionsutredningen delar kommitténs mening all avvisning även i fortsättningen bör kunna ske då förhållanden jämlikl 19 8 2) och 3) föreligger. Ulredningen vill däremot uttrycka tvivel om lämplighelen av att ändra lagtexlen dä nägon ändring i sak inte åsyftas. Att ta bort en lagbestämmelse samtidigt som del i moliven sägs alt den sakligt selt skall vara kvar kan ge upphov lill missförstånd och främjar inte enkelhet och klarhet. Vad som avses bör liksom hittills klart framgå av lagen. Mycket talar också för den uppfattning som de norska sakkunniga i den nordiska kommittén framfört beträffande en liknande särbestämmelse i norsk lag, nämligen all den kan ha en självsländig betydelse och atl den därför inle utan vidaie bör slopas.

Prop. 1979/80:96 191

Flertalel sakkunniga inom prostilutionsutredningen tillstyrker där-

mot ullänningslagkommilténs förslag till avvisningsgrunder.

Av kommitténs förslag är del i övrigl i huvudsak två som berörs av remissinstanserna. Del ena är förslaget att under benämningen utvisning llyila över de s. k. limga avvisningarna till SIV. Del andra är förslagel om ålerreseförbud.

SIV avstyrker förslaget atl de långa avvisningarna förs över på invandrarverket. Verket anser att detta skulle medföra en onödig fördröjning av dessa ärendens handläggning och förordar att nuvarande system bibehålls. SIV kan inle förstå annat än att förslaget skulle innebära en i många fall längre handläggningstid och därmed ökade samhällskostnader. Nuvarande system innehåller inte sämre rättssäkerhet än förslagels, eftersom avvis-ningsbeslulen kan överklagas hos verket. Om dessa anvisningar skulle läggas över på SIV. skulle det medföra en viss ökad belaslning på verket. Samma inställning intar flera polismyndigheter. De framhåller alt utlänningar som avvisas under tremånadersperioden är förhållandevis många och alt de i slor utsträckning avger nöjdförklaring. Handläggningen går därtör smidigt. Förslaget skulle få lill följd längre väntetider och större omgång. Fiirvar skulle ofta aklualiseras. RPS har samma uppfattning. Slyrelsen säger i delta sammanhang bl. a. atl antalet förvarsfall kommer att öka i dessa ärenden där polismyndigheten inle är beslulande myndighel. Det är därtör angeläget atl uttalande görs i lagpropositionen om vem som är "handläggande myndighet", såvida inte lagtexten kan ulformas så all klarhet erhålls på denna punkt. Polisslyrelsen I Göteborgs polisdistrikt föreslår att SIV vid beslul om avvisning eller sådan utvisning som enligl förslaget träder i stället för avvisning eller förpassning skall få förordna om omedelbar verkställighet. Del bör inte få ske när utlänningen åberopar förföljelse eller diskriminering. Förslaget sägs ligga i linje med att UT i framtiden skall sökas före inresan.

I fråga om möjligheten atl förena ett avvisningsbeslut med etl återreseförbud anför JK. atl konstruktionen med förbud att återvända hit ter sig något egendomlig, eflersom avvisning syflar lill all hindra ullänningen atl över huvud tagel komma in i landet. Han ställer sig för övrigt tveksam till behovel av bestämmelsen. Även Melander anser att motivet för möjligheten till ålerreseförbud är svagt. Införs en sådan möjlighet bör polismyndighet ges rätt alt upphäva förbudet, eftersom myndigheten ju föreslås fä rätta ell felakligl beslul. 5/V anser att det inle bör finnas möjlighet atl koppla ett ålerreseförbud till ett avvisningsbeslul. Ell sådant återreseförbud skulle avse en tremånadersperiod. Verket menar all det med hänsyn till den korta tiden skulle uppstå svårigheier att hinna få ut information om förbudet, vilket sker i tillägg lill den s. k. U-boken. Verkel är dessulom av den meningen att antalet fall där ett ålerreseförbud skulle vara motiverat är myckel få. Socialstyrelsen anför all ålerreseförbudet får speciella konsekvenser för "spontanflyktingarna". En person kan ha avvisats från Sverige lill Iredje land och därifrån återsänts till hemlandel. Om han återvänder lill Sverige, föreligger risk för alt någon ny prövning inte kommer lill slånd av frågan huruvida han har räll alt stanna i landel. Genom förbudet om återresa lill Sverige kan iredje land också komma atl vägra personen all få resa tiil Sverige i slällel för till hemlandet, trots att Sverige vid en förnyad prövning kanske skulle betrakta honom som flykting.

Bl.a. RPS och några polismyndigheter tillstyrker förslaget. En polismyndighet anser att prakliska skäl talar för, att till elt avvisningsbeslut

Prop. 1979/80:96 192

automatiskt knyts etl förbud all inom en viss lid, minsl sex månader, återvända till Sverige, Del är enligt myndigheten inle ovanligt alt en avvisad utlänning försöker ta sig in i Sverige kort lid efler ett avvisningsbeslul. Om särskilda skäl föreligger bör förbudet kunna slopas. En annan anser att bestämmelsen kan antas verka återhållande på den som avseratt ta sig till vårt land för all bosätla sig där. RPS framhåller all det finns risk för en alltför skiftande praxis belräffande förbudslidens längd. Det är därför angeläget att en övre tidsgräns - förslagsvis sex månader - anges i paragrafen. Länsåklagaren i Norrbollens län pekar på alt överträdelse av förbudet inle har straffsanktionerats. Några polismyndigheter förordar all återreseförbud skall få meddelas även utan att "särskilda skäl" föreligger, //'5. SIV och några polismyndigheter föreslår i detta sammanhang atl en utlänning som inte har inresebehandlats skall kunna avvisas i samband med alt han påträffas, även om detta sker senare än tre månader från inresan. RPS anför i detla hänseende:

Erfarenheterna av de ändringar av 21 och 57 88 UtlL som trädde i tillämpning den I juli 1977 är inle enbart goda. I praktiken har ändringarna fåll lill följd att elt storl antal utlänningar vall alt hålla sig undan längre tid än tre månader i stället för tidigare etl tiotal dagar. Det är orimligt atl en utlänning som vistats i landet illegalt under en längre tid skall kunna tvinga fram tids- och kostnadskrävande utredningar samt besluts- och besvärsomgångar i ell ärende som i annat fall skulle ha kunnal slulföras på kort lid. RPS har därtör den beslämda uppfattningen att den i 30 8 angivna lidsgränsen "tre månader efter ankomsten" skall slopas. Det är möjligt atl en sådan ordning kan leda lill att vissa grupper av utlänningar i ökande omfattning kommer att "lappa" sina passhandlingar och därigenom i förekommande fall försvåra eller omöjliggöra verkställighet av avlägsnandebeslut. Eftersom "förlusl" av passhandling redan nu utgör ell problem är det nödvändigt all överväga införandel av särskilda regler i det fall en ullänning uppger sig ha "tappat" passet men uppgiften framstår som mindre trovärdig.

Polisstyrelsen i Malmö polisdistrikt tror atl etl slopande av lidsbegränsningen skulle leda lill att anmälan till polisen sker vid en tidigare lidpunkt än nu. Några remissinsianser föreslår en förlängning av perioden till sex månader resp. ell eller tre år.

Den föreslagna möjligheten för en polismyndighet alt själv rätta etl avvisningsbeslul har hälsats med tillfredsställelse av några remissinstanser, bl.a. polisstyrelserna i Malmö. Motala och Trelleborgs poUsdisirikt. Kritik kommer från några flyktingorganisationer, som ser en fara i alt polisen får rätta beslut som visar sig felakligl. Däiigenom kommer beslutel inte under högre myndighels prövning.

Förpassning

Remissinslanserna har i allmänhet lämnal förslagen ulan kommenlar. Melander argumenterar för alt förpassning bör beslutas vid vägrat tillstånd, endast när synnerliga skäl föreligger. Återreseförbud skall liksom nu ges bara när det föreligger särskilda skäl. En polismyndighet föreslär att förbudstiden normalt blir ett är.

Skolöverstyrelsen vill understryka alt tillbörlig hänsyn vid förpassning måste tas till siluationen för barn som går i skolan.

Prop. 1979/80:96 193

Förvisning

Kommitténs förslag att låta allmän domstol även i fortsättningen besluta om avlägsnande på grund av brotl har vunnil allmänl gillande.

De föreslagna begränsningarna av möjlighelen till förvisning av invandrare har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. RA säger sig finna den föreslagna tidsgränsen på tre är för ullänning som inte är nordisk medborgare och som inte har permanent uppehållstillstånd sedan minst etl år vara lämplig. Den överensstämmer med tidsgränsen för kommunal rösträtt och valbarhel i kommunalval. Eftersom invandrare i della hänseende jämställs med svenska medborgare efter tre års vistelse här, anser han det otillfredsställande alt man kan utvisa en ullänning som har vistats här längre än tre år, även om det inte föreligger synnerliga skäl. Kriminalvårdsstyrelsen ser positivt på att skyddet för invandrarna stärks. LO hälsar förslaget med tillfredsställelse. Förslagel bör enligt LO ses som en konsekvens av den under senare år förda politiken. Förslagel ger en ökad trygghet för de invandrare och invandrarbarn som väljer atl bibehålla medborgarskap i silt ursprungsland. LO vill dock underslryka, i likhet med kommittén, atl någol förstärkt rättsskydd för utlänningar som begår broll under lillfälligt besök i landet icke är önskvärt. Flyktingrådet säger sig vilja gå ännu längre när del gäller att inskränka förvisningsmöjligheten. Man anser att förvisningen är ett inhumant straff som inte hör hemma i ell demokraliskl rättssyslem. Vad gäller nordiska medborgare menar kriminalvårdsslyrelsen, all förvisningsmöjlighelen borde kunna avskaffas. RÅ tycker all del i och för sig vore önskvärt att hell avskaffa möjlighelen all utvisa nordiska medborgare på grund av brotl med hänsyn till den nordiska gemenskapen och frånvaron av gränskontroll mellan de nordiska länderna. Det förutsätter emellertid inte bara en samordnad invandringspolitik utan även en enhetlig kriminalpolitik.Eftersom dessa förutsättningar saknas anser han sig böra bilräda kommilléns förslag.

Några remissinsianser motsätter sig emellertid förslagel. Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt framhåller atl Sverige är attraktivt för många brottslingar och anser det därför tveksamt om förvisningsmöjligheterna bör inskränkas som skelt. Han anför vidare:

För den utlänning som visat sådan skölsamhet atl han erhållit permanent uppehållstillstånd inlräder sålunda förstärkt skydd mot förvisning förhållandevis snabbt. Förslagel kommer då all omfalta den kategori som ej inom femårsgränsen kan åberopa permanenl uppehållstillstånd sedan minst etl år, vilket bl. a. kan bero på all de bedömts som brotlsbenägna och därför vägrats sådant tillstånd. Myndighelerna har alltså beträffande dessa utlänningar ansett att de inte utan förbehåll kan accepleras här i landel. Jag kan med bakgrund mol detla ej anse alt det är befogat atl - som föreslagils - sänka gränsen för synneriiga skäl från fem till tre år. Delta även om man vill framkalla en attitydförändring i samhället. Den som ständigt gör sig skyldig lill brotl av lypen stöld, misshandel och narkotikabrott bör enligt min mening inte skyddas redan efter tre år, särskilt inle när möjligheterna lill avlägsnande på grund av asocialitet kraftigt begränsas enligt förslagel.

1 fråga om nordbor föreslår länsåklagaren atl en tidsgräns införs som är korlare än för icke-nordbor. Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt anser inte au det finns anledning att behandla nordbor förmånligare än andra. En negativ hållning intas även av några andra åklagarmyndigheter. 13 Riksdagen 1979/80. I .saml. Nr 96

Prop. 1979/80: 96 194

Polisslyrelsen i Norrkiipings poUsdisirikt anser nuvarande avvägning mellan utlänningens oeh medborgarnas intressen riktig och motsätter sig en ändring. Polisstyrelsen i Helsingborgs polisdistrikt menar alt en nordbo som genom upprepad brottslighet visat all han inte vill anpassa sig till Sverige skall kunna förvisas.

I frågan om domslolen skall beakla del men som förvisningen innebär går meningarna isär. En viss osäkerhet råder också i frågan om inte menet även enligt kommitténs förslag kominer att beaktas "bakvägen". RÅ anser atl kommitténs förslag alt avskaffa bestämmelsen om all domslolarna skall beakta det men som kan uppstå vid utvisningen har mindre betydelse. Domstolarna skall även ulan denna särskilda regel besluta om en samlad reaktion på den aktuella brottsligheten i del enskilda fallel och torde enligt RÅ därvid även böra väga in utvisningen. Genom kommitténs förslag om flyklingförklaring kommer de allra flesta beslut om utvisning på grund av broll all kunna verkställas. På grund härav anser RÅ att det inte föreligger behov av någon omprövningsregel avseende påföljden i de få fall då utvisning inte kan verkställas.

Av de remissinstanser som i övrigt har yttrat sig förordar etl stort antal, all hänsyn även i fortsättningen tas till menet. Man framhåller i likhet med RÅ att beslut om utvisning pä grund av brolt i framtiden endasi aktualiseras beträffande den som inte har förklarals som flykting och alt de silualioner där elt hänsynstagande till menet kan leda till orättvisor genom att verkställighet inte kan ske kommer alt bli få. De nämnda remissinstanserna har den åsikten alt förvisningen i allmänhet utgör etl belydande men för ullänningen. En ytterligare aspekt framför kriminalvårdsstyrelen:

Åven i fråga om straffverkställigheten som sådan blir den utvisade sämre ställd än en i övrigt jämförbar svensk inlagen. Hänsyn måsle under verkställigheten las lill den föreslående utvisningen. Permissioner och andra vistelser utanför anstalten som eljest ingår som normalt led i verkställigheten, kan oftast inte medges, ej heller placering i öppen anstalt, när så eljest skulle kunna ske. För den kalegori som skulle komma ifråga, om förslagel genomförs, innebär det en försämring jämfört med nuvarande förhållanden. Andra strävanden på slraffrättsområ-det går för närvarande i motsatt riktning. De olägenheter ur rättvisesynpunkt som anförts som etl skäl för ändrad ordning lorde vidare med de föreslagna ändringarna i övrigt minska fortsättningsvis. I förbigående kan nämnas, all styrelsen inle har någol allmänt iniryck av all de svenska inlagna upplever del som orättvist, om en förvisningsdömd "konimer undan" med korlare straff och i verkslällighetsskedet slipper iörvisningen. Tvärtom visar många svenska intagna en solidaritel med de ulländska och protesterar stundom mot vad som uppfattas som en negaliv särbehandling av dessa.

Sveriges domareförbund tar upp frågan hur man bör förtåra när förvisning som beaktats vid bestämmande av annan påföljd inte kan verkställas. Den bästa lösningen är enligt domareförbundets uppfattning att åklagare får möjlighel all vid domstol yrka omprövning av påföljden. Detta bör dock kunna ske endast i flagranta fall, såsom t.ex. då villkoriig dom har meddelats den som skulle ha ådömts ett inte helt korlvarigl fängelsestraff, om han ej vore ullänning.

Flera remissinstanser anser det vara en fördel att frågan om evenluelll verkställighetshinder genom den föreslagna ordningen kan avgöras lidigare än nu.

Prop. 1979/80:96 195

Förslagel till bestämmelse om ålerreseförbud tillstyrks. En remissinstans anför att det tydligare bör framgå atl ell tidsbegränsat förbud skall vara huvudregel. Hovrällen för Västra Sverige föreslår att tre år blir minsta tid medan länsåklagaren I Värmlands län anser all fem år bör gälla som minsla lid.

I huvudsak godlas kommitténs överväganden angående kombinationen av avlägsnandebeslut om brottspåföljd.

Uivisning

Förslaget att låla bestämmelsema om utvisning på grund av asocialitet i 29 8 första styckel t-4 ulgä och i slällel införa en reslriklivl utformad utvisningsmöjlighet för fall av grov asocialitet tillstyrks av bl.a, 5/V, länsstyrelsen i Slockholms län och Svenska Röda Korsel. Två tjänstemän hos SIV har anfört avvikande mening. JK och kaniinurrätten i Stockholm önskar all innebörden av uttrycket "grovt asocial" klarläggs.

Åtskilliga remissinsianser molsälier sig förslaget och menar atl kommilién har sell alllför oplimisliskl på möjlighelerna att komma till rätta med asociala beteenden genom positiva åtgärder. Man vill att utvisning på grund av bl. a prostitution samt sprit- och drogmissbruk skall få ske också i fortsättningen. Det gäller bl.a. länsstyrelserna i Malmöhus och i Göie-hin-gs och Bohus län. Den senare länsstyrelsen säger att länsrätten under åren 1972-79 avgjorde 42 utvisningsmål enligt 29 8 första stycket 2 (alkoholmissbruk) och att nöjdförklaring avgavs i 39 fall. Polisstyrelsen i Malmö polisdistrikt redovisar de omfattande insatser man har gjorl för att "röja upp i porrlräsket och stävja prostitutionen". Polisslyrelsen säger avslulningsvis alt eftersom prostitutionen utgör etl led i den organiserade ekonomiska brottsligheten och oflasl är förenad med narkotikamissbruk, börden motarbetas med alla tillgängliga resurser. Ulvisningsinslilutet i dess nuvarande form är enligt polisstyrelsen ell verksami medel för atl förhindra att utländska medborgare ägnar sig åt prostitution. För sutenören torde föriusten av sin inkomstkälla innebära en väl så kännbar påföljd som ell straff. Om uivisning inte hade kunnal ske, skulle måhända den brottsliga verksamhet som är förenad med prostitutionen öka i omfaUning. Slyrelsen betraktar det nuvarande ulvisningsinslilutet som elt både humanitärt och broltsförebyggande instrumenl som ej bör frånhändas de myndigheler som i dag har möjligheter atl använda sig av detla. Polisstyrelsen i Göteborgs polisdistrikl säger all den begränsade användningen av uivisning beror på personalbrist. Man anför vidare:

Vad därefler angår frågan huruvida ell asocialt beteende från en utlännings sida bör medföra uivisning vill polisslyrelsen på en punkl företräda en annan uppfattning än kommittén. 1 varje fall de personer som avses med utvisningsgrunderna I och 2 kan inle anses ha erhållit vad man kan kalla invandrarstalus; de har ingen fastare anknylning till riket. 1 fråga om de prostituerade gäller atl de allra flesla ägnal sig åt den sorlens verksamhet redan före ankomsten till riket. Många ambulerar också mellan de stora städerna i Norden. De berörda alkohol- och narkotikamissbrukarna kan ej heller i normalfallet anses ha någon fasiare anknytning lill landet. 1 den mån de inle redan har problem vid ankomsten till landel hemfaller de ganska snart till missbruk och lever i en hell oordnad lillvaro.

Polisslyrelsen redovisar i det följande de risker och de skadeverkningar som den akluella asocialilelen för med sig. På grund av de brislande

Prop. 1979/80:96 1%

resurserna inom socialvården förekommer enligl slyrelsen i dag ingen nyklerhelsvård som kan sägas uppfylla ens blygsamma anspråk pä sädan vård. I nuvarande finansiella läge torde situationen ej komma att förändras inom en mera närliggande framtid. Polisstyrelsen vill därtör pä del bestämdaste avstyrka, att bestämmelserna om utvisning jämlikt 29 8 försia slycket I och 2 UllL upphävs.

Åven några andra remissinstanser, bland dem länsåklagareii i Värmlands län. motsätter sig alt 29 8 förslå slycket 1 och 2 utgår. Svenska kommunförbundet anser att i första hand narkotikamissbrukets betydelse som alslrare av destruktiva livsmiljöer är av slor betydelse, bl, a. lör barn och ungdom. Samhället bör mot bakgrunden av detla inte avhända sig möjligheten att utvisa dem som genom en sådan destruktiv livsföring kan dra andra med sig till undergång. Även proslilulionsutredningen vill av i huvudsak de skäl som har nämnls att uivisning skall kunna ske pä de grunder som anges i 29 8 första styckel I. Bestämmelsen sägs utgöra ett verksamt medel att minska prostitutionen i Sverige och därigenom nedbringa den brottsliga verksamhet som förekommer i det sammanhanget. Flertalel sakkunniga i ulredningen tillstyrker dock i ett särskill yllrande ullänningslagkommilténs förslag.

SIV och RRV anser del olämpligt atl beslulanderällen läggs hos regeringen. SIV förordaratt länsrätl liksom nu beslular. RRV förslår SIV som beslulsmyndighet.

Terminologin

Länsslyrelsen i Östergötlands län, några åklagarmyndigheter och Sveriges domareförbund ifrågasätter del lämpliga i alt avföra termen "förvisning", som har funniis i 25 år och är väl inarbetad. Lagstiftningen skulle förenklas om begreppet förvisning behölls. I övrigl har förslaget alt i fortsättningen använda endast "avvisning" och "utvisning" vunnil remissinstansernas gillande. I olika ordalag framhålls att de föreslagna termerna har förankring i normalt språkbruk och att förslagel innebär en förenkling och en förbättring.

Hemsändning

Förslaget har allmänt tillstyrkts. Länsslyrelsen i Norrhollens län anser det särskill värdefulll all hemsändningsinslitulet för socialhjälpstagare har utmönstrats ur lagstiftningen. Länsstyrelsen har redan under många år vägrat hemsändning trots atl olika sociala centralnämnder i ett flertal ärenden föreslagit detla. RRV anser att beslut om hemsändning bör fattas av SIV. Åven socialslyrelsen menar att SIV är den myndighel som bör göra en helhetsbedömning och besluta i dessa ärenden. Socialstyrelsen anser vidare att möjlighet till tvångsvis hemsändning inte bör finnas kvar. Den möjlighelen har enligt styrelsen inle begagnals under senare år. Slulligen framhålls i styrelsens yttrande, all de föreslagna ändringarna i LSPV innebär all flera prakliska problem får sin lösning.

Återbrylning

De flesta remissinstanserna lämnar förslagel utan erinran. Många tillstyrker uttryckligen förslagel. Dit hör kammarrätten i Stockholm, SIV, länsstyrelsen i Stockholms län och några polismyndigheter. Kammarrätten anför:

Prop. 1979/80: 96 197

Kommitténs förslag om avskaffantle av möjligheten för den enskilde ullänningen att hos regeringen ansöka om upphävande av lagakraftvunna avvisnings- och förpassningsbeslui tillstyrkes. Förslagel att eventuellt nya skäl i sådana ärenden skall prövas i verkställighelsärendel synes väl avvägt och uppfyller tillräckliga rättssäkerhetskrav. Förslaget mäste betraktas som ell av de mesl väsenlliga i den nya lagen för alt få lill slånd rimliga handläggningstider utan att ge avkall pä rätlssäker-hetskravet.

5/V'' delar i allt väsentligl kommitténs uppfattning om återbrylning. Tveklöst talar tungt vägande skäl för att äierbrylningsreglerna i dess nuvarande form - utom vad avser förvisning - upphävs. Del lär enligt verkel knappast finnas något annat slag av ärenden inom slatsförvallningen. i vilka det är möjligt att inom loppet av några veckor upprepade gånger få inhibiiions- och återbrytningsansökningar prövade hos regeringen.

Länsslyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om del finns anledning att ha kvar besvärsräll beträffande SIV:s beslut i underställda verkställighetsärenden. Rällssäkerhetskravet är även utan en sädan fullföljdsrätt tillräckligl beaktat.

Ett par remissinstanser, polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt samt Slockholms socialjöivultning. släller sig avvisande av det skälet, alt de menar atl den föreslagna ordningen kommer all medföra större omgång och längre handläggning än vad som nu är fallel.

Svenska Röda Korset anser all talet om missbruk av ålerbrytningsmöjligheten är överdrivel och avslyrker förslaget. Man säger vidare atl en förflyttning av äterbrylningsinslilutet lill verkslällighetssladiel gör hela återbrytningsrätten illusorisk. Alt en underslälld myndighel skall ta ställning till nya skäl mol bakgrund av alt överordnade myndigheter redan har avgjort ärendena förefaller enligt Röda Korset mindre välbetänkt med lanke på den lyngd som de nya skälen då måste uppväga. Även vissa andra ideella organisationer ställer sig avvisande och vill all regeringen som hittills skall kunna upphäva lagakraftvunna avlägsnandebeslut. Svenska flyktingrådet hänvisar lill all regeringen i många fall har upphävt tidigare avlägsnandebeslut. Nya omständigheter har framkommit bi. a. på grund av de långa handläggningsliderna. Ett starkt behov föreligger således att kunna ompröva ett avlägsnandebeslut. Del är enligt Flyktingrådet inte lämpligt atl denna prövning överflyttas lill den verkställande myndighelen som oftast är polismyndigheten. Chilekonimitlén anser förslaget vara ""ett smart drag" för atl regeringen skall undgå opinionsslormar. Kroatiska rik.sförbundel föreslår atl återbrylning skall vara möjlig en gång.

Tvångsmedel

Frågan om förvar i en viss situation har behandlals under rubriken "Skydd ål flyktingar och vissa andra grupper"".

Vad kommittén i övrigt har föreslagit godtas i huvudsak. RÅ ställer sig av offenlligrättsliga skäl iveksam till utredningens förslag i 47 8 att myndighet under vissa angivna förhållanden skall kunna omhänderta utlännings pass eller därmed jämställd legitimationshandling. Bestämmelsen bör enligt RÅ i likhel med 35 8 i nu gällande ullänningslag och 25 kap. 2 8 rättegångsbalken angående reseförbud i stället utformas så, all myndigheten som villkor kan föreskriva att utlänningen överlämnar sill pass. Länsåklagaren i Malmöhus län beklagar all kommittén inle har diskuierat mera

Prop. 1979/80:96 198

generella frågor som rör Ivångsmedel, t.ex. de skillnader från rällssäkerhelssynpunkl som föreligger mellan ä ena sidan administrativa frihetsberövanden, t.ex. enligt utlänningslagen, och å andra sidan de personella tvångsingripandena enligl rättegångsbalken. Han avser då möjligheten till juridiskt biträde, tider för omhändertagande, krav på domstolsprövning m, m. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vill förorda att besvär över polismyndighets förvarsbeslul förs hos SIV och inle hos länsrätl, som ofla inte hinner pröva ärendet innan SIV har fattat beslul.

Ålskilliga remissinsianser. främsl polismyndigheter, efterlyser uttryckliga bestämmelser om rätt all medföra eller hämla ullänning till förhör saml om rätl lill tvångsåtgärder vid efterspaning av ullänning. Polisstyrelsen I Trelleborgs polisdistrikl anför i della sammanhang följande:

Enligl lagförslaget måsle samma rekvisit föreligga för all slälla en ullänning under uppsikl eller omhänderta hans legilimationshandling som för alt ta honom i förvar: tvångsåtgärden får vidtagas endasi då det kan ""skäligen befaras"" att utlänningen eljesl håller sig undan elc, Polisslyrelsen ifrågasätter lämplighelen av denna reglering. Obestridligen är det elt betydligt allvarligare ingrepp i den personliga inlegrilelen all las i förvar och placeras i en polisarrest än atl slällas under uppsikt med anmälningsplikt eller alt få lämna ifrån sig sitt pass. Enligl polisstyrelsens mening borde det åligga polismyndigheten alt alllid omhänderla ullänningens pass lills beslul om inresa fattals eller avvisningsbeslul verkställts. För ställande under uppsikt med anmälningsplikt föreslår polisslyrelsen en regel av ungefär följande lydelse: — Anmälningsplikt får åläggas en utlänning, om myndighelen finner anmälningsplikt erforderlig föravvisningsärendets behöriga handläggning. 1 övrigl ifrågasätter polisslyrelsen om förvarstagandeinstitutet verkligen måsle tillgripas även vid myckel korlvarigl kvarhållande i avvisningsärende, exempelvis i väntan på återvändande transportlägenhet. Praxis lorde vara vacklande i delta hänseende, delvis beroende på de konsekvenser ett förvarstagande medför. Bl.a. skall - enligl kungörelsen om fingeravtryck m. m. — fingeravtryck och fotografi las av ullänning, som tagils i förvar för eventuell avvisning. 1 praktiken lär elt korlare kvarhållande ibland motiveras med atl utlänningen skall slanna kvar för förhör (jfr RB 23:9). Förvarsbeslut meddelas då ej. Ell lagsladgande som ger polismyndigheten befogenhet atl kvarhålla en utlänning tills avvisning kan ske med vändande eller näslpåföljande iransporllägenhet, dock högst 6 limmar, skulle vara prakliskl värdefullt ulan atl träda ullänningens räll förnär.

Liknande synpunkter framför polisslyrelsen i Göteborgs polisdistrikt.

Advokatsamfundet vill allmänt ultala att förvar av utlänningar är en utomordentligt allvarlig ålgärd med tanke på att det är fråga om personer som inte misslänks för brolt. Samfundet säger sig reagera mot nuvarande praxis. Även "flyktingorganisationerna"' protesterar mot nuvarande förvarspraxis, vilken man anser vara alllför hård. Svenska Röda Korsel förordar att förvarslagande, när detta är nödvändigt, ordnas i civil miljö i samarbele med sociala myndigheter.

Olovlig vistelse

Det stora flertalet remissinstanser ställer sig bakom förslaget att möjliggöra åtalsunderlåtelse i vissa fall vid olovlig vistelse här. Länsstyrelsen i Norrbollens län anser kommitténs förslag om inskränkningar i möjligheten

Prop. 1979/80:96 199

till förvisning och då särskilt för nordbor vara välgrundat från bl, a. sociala och humanitära aspekter. Det förstärker ocksä den helhetssyn pä den gemensamma nordiska arbelsmarknaden som länsstyrelsen under liing tid drivii bl.a. i nordkalollsamarbelel. I några yllranden efterlyses en klarare markering av att ätal skall vara huvudregel. Samlidigl betonas atl straffbestämmelsen fyller en viktig funktion. Svea hovräu vill ha en snävare begränsning av möjlighelen alt underlåta ålal.

Några remissinsianser anser atl en nordisk medborgare inte bör åtalas respektive dömas för olovlig vislelse.

När det gäller bestämmelsens närmare utformning för att man skall uppnå åtalsbegränsning framförs viss kritik och synpunkter som är av specifik teknisk art.

Överåklagaren i Malmöhus län framför tanken alt domsiol och inte åklagare skall avgöra om samhället skall reagera mot den olovliga vistelsen. Han understryker också atl straftbeslämmelsen för olovlig vistelse är mycket viktig.

Övrigt

Flera remissinsianser, bland dem RPS. SIV och flera polismyndigheter. lar upp frågan om ändring av gällande straffbestämmelser i UllL, RPS beklagar sålunda att någon fullständig översyn av ansvarsbestämmelserna inte nu har företagits. På grund av bland annat den lill synes organiserade och ökande illegala invandringen till landet anser RPS del angeläget, att ansvarsbestämmelser tillskapas så att denna invandring kan stävjas. De kritiska remissinstanserna föreslår därvid i försia hand all slraff införs ftir den som hjälper en ullänning i dennes försök atl illegalt ta sig in i landel, även när försöket misslyckas. Vidare föreslås straff för den som hjälper en förpassad utlänning att hålla sig dold för att undgå verkställighet. LO och några av de nämnda remissinslanserna efterlyser effektivare åtgärder mol illegal anslällning.

Övriga lagförslag

Förslagen har i sina huvuddrag lillstyrkts eller lämnals ulan erinran av remissinstanserna.

Prop. 1979/80:96 200

Bilaga 5

De remitterade lagförslagen

1 Förslag till Utlänningslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 8 1 denna lag anges på vilka villkor utlänningar får resa in i och ut ur
Sverige samt uppehålla sig och ha anställning här.

Ingen utlänning får tvingas alt lämna Sverige i någol annal fall eller på någol annal sätt än lagen anger. Lagen skall tillämpas på etl sådant sätt all utlänningars frihel inle begränsas mer än vad som är nödvändigl i varje särskill fall.

2 8 Den konlroll över utlänningar som behövs för tillämpningen av den
na lag utövas under ledning av slalens invandrarverk. Konlrollen över
utlänningar, som har anställningar som avser befallning på svenska farlyg i
utrikes fart, ulövas dock under ledning av arbelsmarknadsstyrelsen.

Rätt till asyl m. m.

3 8 En flykting skall inle ulan synnerliga skäl vägras fristad i Sverige, om
han behöver sådant skydd.

Med flykting avses en utlänning som befinner sig uianför del land, i vilkel han är medborgare, därför att han känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning och som inte kan eller på grund av sin fruklan inte vill begagna sig av delta lands skydd. Som flykting skall även anses den som är slalslös och som av samma skäl befinner sig uianför det land där han lidigare har haft sin vanliga vistelseort och som inte kan eller på grund av sin fruklan inte vill återvända dil.

Med förföljelse avses sådan i andra stycket angiven förföljelse som riktar sig mot utlänningens liv eller frihet eller som annars är av svår beskaffenhet (politisk förföljelse).

4 8 En flykting upphör atl vara flykting, om han

1. av fri vilja på nytt använder sig av det lands skydd där han är medborgare,

2. efter att ha förlorat sitt medborgarskap av fri vilja förvärvar det på nytt,

3. förvärvar medborgarskap i ell nytt land och får del landels skydd,

4. av fri vilja återvänder för att bosätta sig i det land, som avses i 3 8 andra stycket, eller

5. inle kan fortsätla att vägra använda sig av det lands skydd, där han är medborgare eller där han som statslös tidigare hade sin vistelseort, på grund av att de omständigheter, som medförde atl han enligt 3 8 var att anse som flykting, inte längre föreligger.

Prop. 1979/80:96 201

5 8 Den som har övergett en krigsskådeplats eller som har flytt från silt hemland för att undgå förestående krigstjänstgöring (krigsvägrare) skall inle utan särskilda skäl vägras rätl att vislas i Sverige, om han behöver skydd här.

6 8 En utlänning som inle är flykting men som ändå på grund av de politiska förhållandena i sitt hemland inte vill återvända dit och som kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd för delta, skall inte utan särskilda skäl vägras rätl att vislas i Sverige, om han behöver skydd här.

Pass och anmälningsskyldighet m. m.

7 8 Utlänningar som kommer till Sverige eller uppehåller sig här skall ha pass, om regeringen har förordnat om della. Regeringen föreskriver vilka legitimalionshandlingar som får gälla som pass saml i vilka fall svenska myndigheter får utfärda pass för flyktingar eller andra utlänningar.

8 8 Vid inresa eller utresa skall en ullänning visa upp sitl pass för polismyndigheten, om inle regeringen har föreskrivii annal. En utlänning skall vid inresa eller ulresa även lämna de upplysningar som begärs av polismyndigheten.

En utlänning som vistas i Sverige är skyldig alt efter kallelse av polismyndighet personligen inställa sig hos myndigheten och lämna upplysningar om sin vistelse här. Om han inte efterkommer kallelsen, får han hämtas. På begäran skall utlänningen även visa upp sitt pass för polismyndighet eller polisman.

För utredning i samband med inresa eller ulresa eller kallelse enligt andra stycket får utlänningen kvarhållas, dock inte längre än som är nödvändigt och inle i någol fall längre än sex timmar, om inte beslul har meddelats om förvar enligt 50 eller 52 8.

9 8 Regeringen får utfärda föreskrifter om skyldighel aft anmäla utlän
ningars vistelse och anställning i riket.

Tillstånd till inresa och uppehåll i Sverige

10 8 Regeringen får föreskriva att utlänningar inte utan tillstånd får resa
in i eller uppehålla sig i Sverige. Tillstånd ges som visering eller uppehålls
tillslånd.

Visering

11 8 Visering avser inresa och vislelse i riket under en viss tid. Visering
en får förenas med sådana förbehåll och föreskrifter som behövs med
hänsyn lill inresans syfte och övriga omständigheter. Viseringen får åler
kallas, om ufiänningen mot bätlre vetande har lämnat oriktiga uppgifter
eller svikligen förtigit vissa omständigheter eller det i övrigl föreligger
särskilda skäl.

UppehåUstiUstånd

12 8 Uppehålisfillstånd får ges för viss tid. År utlänningen fast bosatt här
i riket, får uppehållstillstånd ges utan tidsbegränsning (permanent uppe
hållstillstånd).

Uppehållstillstånd får vägras en utlänning på grund av hans vandel

Prop. 1979/80:96 202

endast om förhållandena är sådana som anges i 29 8 försia slycket 2-4 eller 43 8.

13 8 Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ger utlänningen räll att vistas i Sverige under den lid som har angells i lillslåndel. Det medför däremol inte någon rätt till inresa, om inte detta har angetts särskilt i uppehållstillståndet. Tillståndet får begränsas lill atl gälla uppehåll endast inom en viss del av riket. Begränsningen får dock inte avse en mindre del av riket än en kommun. Tillståndet fär även innehålla föreskrifter om byte av bostad och anställning samt om anmälningsskyldighet. Siannar utlänningen kvar i Sverige sedan uppehållstillståndet har upphört att gälla, skall föreskrifterna i tillståndet fortfarande följas tills nya föreskrifter meddelas lör ullänningen.

14 8 Ett uppehållstillstånd, som ger en ullänning rätt att vistas inom endast en kommun, får avse högst ett år. Tillståndet får förlängas, dock högst med etl år varje gång.

15 8 Ett permanent uppehållstillstånd ger ullänningen räll alt resa in i och vislas i Sverige ulan tidsbegränsning. Den som har ett sådant tillstånd får uppehålla sig här även om han saknar pass.

16 8 Om en ullänning, som efter inresan försia gången söker uppehålls
tillstånd, begär atl få stanna här i rikel därför att han är flykting, skall del.
om uppehållstillstånd meddelas, i beslutel eller i en särskild handling anges
om han är flykting och har behov av fristad i Sverige (flyklingförklaring).

Återkallelse av uppehållstillstånd eller flyklingförklaring

17 8 Har en utlänning fått tippehållstillslånd genom att mot bättre vetan
de lämna orikliga uppgifter eller svikligen förtiga vissa omständigheter, får
lillslåndel återkallas.

Har utlänningen ännu inle rest in i Sverige, får lillslåndel ålerkallas även om det finns andra särskilda skäl.

Ett permanenl uppehållstillständ får återkallas, föruiom i de fall som anges i första stycket, om utlänningens bosättning här i riket upphör.

En flyktingförklaring får återkallas, om del föreligger sådana omständigheter som anges i 4 8 eller i första slycket av denna paragraf.

Beslutande myndigheter m. m.

18 8 Visering ges av statens invandrarverk. Visering får ges även av
chefen för utrikesdepartementet saml. i den omfattning regeringen före
skriver, av diplomatiska eller konsulära myndigheler eller av polismyn
digheter.

Visering ålerkallas av den myndighel som har givit viseringen. Statens invandrarverk fär återkalla även sådana viseringar som andra myndigheter har givit, med undantag av viseringar som har givits av chefen för utrikesdepartementet.

19 8 Uppehållstillstånd och flyktingförklaringar utfärdas av statens in
vandrarverk. Tidsbegränsat uppehållstillstånd får ges även av polismyn
digheter i den omfattning som regeringen föreskriver. Anser en polismyn
dighet att en ansökan om uppehållstillstånd inte bör bifallas, skall ärendet
överlämnas till statens invandrarverk.

Prop. 1979/80:96 203

Uppehällslillständ och flyklingförklaringar återkallas av slalens invandrarverk.

Arbetstillslånd och anställningstillstånd

20 8 Regeringen får föreskriva alt en utlänning måste ha lillslånd för att

1, ha anställning här i riket eller arbeta här pä grund av anställning
utomlands annat än som handelsresande (arbetslillslånd). eller

2. ha anställning som avser befattning pä svenskt farlyg i utrikes fart
(anslällningstillstånd).

Skyldighet att ha arbets- eller anställningstillstånd får inte föreskrivas för utlänningar som har permanent uppehållstillstånd.

.Arhelstillstånd

21 8 Arbetstillstånd skall ges för viss tid. Det får avse etl visst slag eller
vissa slag av arbele och förenas med de övriga föreskrifter som behövs,

Anslälliiingsiillsiåiid

22 8 Anslällningstillstånd ges för ijänstgöring i en befallning pä ett visst
fartyg eller vissa fartyg eller på farlyg som tillhör ell vissl rederi. Tillstån
det får förenas med de föreskrifier som behövs.

Ålerkallelse

23 8 Ell arbels- eller anställningstillstånd får ålerkallas om utlänningen
mol bältre velande har lämnal orikliga uppgifler eller svikligen har förtigit
vissa omständigheter eller om del i övrigl föreligger särskilda skäl.

Beslutande myndigheler m. in.

24 8 Arbetstillstånd ges och ålerkallas av statens invandrarverk. 1 den
omfattning som föreskrivs av regeringen eller, efler regeringens bemyndi
gande, av statens invandrarverk får arbetstillstånd också ges av arbels
marknadsslyrelsen eller polismyndigheter eller länsarbetsnämnder. Anser
myndighelen alt en ansökan om arbetstillstånd inte bör bifallas, skall
ärendei överlämnas till statens invandrarverk.

Vid handläggning av frågor om arbetstillstånd som har principiell belydelse eller som i övrigl är av större vikl skall berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer få tillfälle all ytlra sig.

25 8 Anställningstillslånd ges och återkallas av arbelsmarknadsstyrel
sen. Tillstånd får dessulom ges

1. av de sjömansförmedlingar, som utses av regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer, och

2. av de svenska utlandsmyndigheter som chefen för utrikesdepartementet bestämmer.

Vissa för uppehålls- och arbetstillstånd gemensamma bestämmelser

Tillstånd Jöre inresan

26 8 Regeringen får föreskriva att en utlänning, som behöver uppehålls-eller arbetstillstånd för sin vistelse här, inte får resa in i Sverige förrän han har fått tillståndet.

Prop. 1979/80:96 204

Särskilda begränsningar

27 8 När det är nödvändigt med hänsyn till rikels säkerhet, fär regeringen inskränka utlänningars läli att uppehålla sig inom vissa områden. Under samma förutsätlning får regeringen föreskriva atl utlänningar inte utan lillslånd av regeringen eller av statens invandrarverk får anställas i ell vissl företag eller i förelag av elt vissl slag.

Särskilda bestämmelser finns om förbud för utlänningar alt ha vissa anställningar.

Avvisning

Grunder för avvisning

28 8 En utlänning som kommer till Sverige får avvisas.

1. om han saknar pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd, när detta fordras för inresa i Sverige.

2. om han länker besöka nägol annat nordiskt land men saknar erforderligl tillstånd atl resa in dit,

3. om han undandrar sig att vid inresan visa upp sitt pass för polismyndigheten eller atl lämna begärda upplysningar lill denna, eller

4. om han vid inresan mot bätlre vetande har lämnal polismyndigheten orikliga uppgifler om nägon omständighet som är av betydelse för rälten att resa in i riket eller svikligen har förtigit någon sådan omständighet.

29 8 En ullänning får dessutom avvisas,

1. om det kan antas atl han kommer all sakna lillräckliga medel för sin vistelse i Sverige eller i något annal nordiskt land. som han länker besöka, samt för sin hemresa,

2. om han länker söka silt uppehälle i Sverige eller i någol annal nordiskt land och det skäligen kan antas att han inle kommer alt ärligen försörja sig,

3. om han på grund av lidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan särskild omständighet skäligen kan anlas komma alt begå brolt i Sverige eller i annal nordiskt land,

4. om det med hänsyn till hans föregående verksamhel eller i övrigt skäligen kan befaras atl han kommer all bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet i Sverige eller i annat nordiskt land. eller

5. om del med stöd av lagen (1971: 176) om vissa internationella sanktioner har föreskrivits att avvisning kan ske.

En utlänning får avvisas även i andra fall när det har begärts av den centrala utlänningsmyndighelen i ett annat nordiskt land och del kan antas att han annars beger sig till det land, som har begärt avvisning.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte den som har visering eller uppehållstillstånd som fortfarande gäller.

30 8 En ullänning som kommer till Sverige skall avvisas, om det finns
grundad anledning att anta att han tillhör eller verkar för en sådan organi
sation eller grupp som avses i andra styckel och om del dessutom med
hänsyn till vad som är känt om hans föregående verksamhet eller i övrigl
föreligger fara för atl han här i riket medverkar till sådana handlingar som
avses i det slyckel.

1 första stycket avses en organisation eller grupp som. med hänsyn till vad som är känt om dess verksamhet, kan befaras uianför sitt hemland

Prop. 1979/80:96 205

använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådana gärningar här i rikel,

Rikspolisslyrelsen upprättar en förteckning över utlänningar som skall avvisas enligt försia slycket. Regeringen bestämmer vilka organisationer eller grupper som därvid kommer i fråga.

Tid.sfrister. beslutande inyndigheler m. m.

31 8 Avvisning enligt 28 8 skall ske när utlänningen kommer till Sverige
eller inom en vecka efler ankomsten. Har en utlännings rätt alt resa in i
Sverige inte prövals vid ankomsten lill rikel. fär avvisning enligt 28 8 ske
när han första gången uppsöker eller anträffas av en polismyndighet eller
inom en vecka därefter, men inle senare än tre månader frän ankomsten.
Avvisning enligt 29 8 skall ske när utlänningen kommer till Sverige eller
inom tre mänader från ankomsten.

Beslut om avvisning enligt 28 eller 29 8 meddelas av polismyndighet, om inte ärendet skall överlämnas till slalens invandrarverk enligt 33-35 88.

Polismyndigheten kan upphäva sitl beslut om avvisning, om efter beslutet nya omständigheter inträffar eller blir kända som gör det uppenbari alt beslutet inle längre bör gälla och beslutet ännu inte har överklagats eller vunnit laga kraft.

32 8 När en ullänning, som finns i den förteckning som anges i 30 8 tredje
stycket och som saknar visering eller uppehållstillstånd, kommer lill riket,
skall polismyndigheten omedelbart besluta om avvisning av honom utom i
de fall då ärendet skall överlämnas till regeringen enligt 36 8.

När det hos JDolismyndigheten uppkommer fråga om avvisning enligl 30 8 av annan utlänning än som avses i första stycket, skall ärendei hänskjutas till statens invandrarverk som med eget yttrande överlämnar ärendet till regeringen. 1 ärenden som prövas av regeringen skall förhandling hållas.

33 8 Anser en polismyndighet att det föreligger skäl lill avvisning enligl
28 eller 29 8, men påstår utlänningen all han i del land, som han skulle
komma alt sändas till, löper risk att

1. bli utsatt för politisk förföljelse eller

2. bli sänd lill en krigsskådeplats eller straffad för att han har övergett en
krigsskådeplats eller annars ha vägrat att fullgöra krigstjänslgöring,

skall ärendei överlämnas lill statens invandrarverk som så snarl som möjligt skall besluta i ärendet. Delsamma skall gälla, om utlänningen påslår att han i del landet inle är skyddad mol all sändas lill ett land där han löper denna risk.

Ärendet skall inte överlämnas lill invandrarverket, om utlänningens påstående är uppenbart oriktigt.

34 8 Vad som i 33 8 sägs om den, som påslår all han riskerar politisk
förföljelse eller riskerar att sändas vidare till ett land där han löper en
sådan risk, gäller även i fråga om en utlänning, som påslår sig inle vilja
återvända lill hemlandel på grund av de politiska förhållandena där.

Årendel skall inte överlämnas till statens invandrarverk, om de omständigheter utlänningen åberopar lill slöd för sitl påstående kan lämnas ulan avseende.

35 8 Avvisningsärenden skall överlämnas lill statens invandrarverk även
när del finns anledning lill avvisning enligt 29 8 andra styckel. Delsamma

Prop. 1979/80: 96 206

gäller när en polismyndighet i andra fall än som anges i 33 eller 34 8 anser det tveksamt om en ullänning. mot vilken del finns grund för avvisning, skall avvisas.

36 8 Ärenden om avvisning enligl 32 8 första stycket skall hänskjutas lill statens invandrarverk, om det föreligger sådana förhållanden som enligl 33 eller 34 8 föranleder överlämnande. Invandrarverkel skall med eget yUrande överlämna sädana ärenden lill regeringen.

Skyldighet all anmäla avvisniiigshesliil lill slalens invandrarverk

31 8 Har en polismyndlghei avvisal en ullänning i fall som avses i 33 eller

34 8. skall beslutet skyndsamt anmälas till statens invandrarverk.

Invandrarverkel skall därvid genasi besluta om verkel skall överta ärendet eller inte. Ärendet skall övertas. om ullänningens påstående inle är uppenbari orikligt, eller, i fall som avses i 34 8, de åberopade omständigheterna inte kan lämnas utan avseende. Invandrarverket får även i annat fall överta ärendet, om del finns skäl till detta.

Övertar invandrarverket ärendet, förfaller polismyndighelens avvisningsbeslut.

.Anmälan enligt försia stycket skall inte ske, om utlänningen avger nöjdförklaring enligt 70 8.

Utvisning

Uivisning på grund av atl en utlänning saknar pass eller lillslånd

38 8 En utlänning får utvisas ur rikel, om han uppehåller sig här ulan atl
ha ertorderiigt pass eller tillstånd att uppehålla sig i Sverige.

Beslut om utvisning enligt första stycket meddelas av stålens invandrarverk. .Avslås en ansökan om uppehällslillstånd. skall invandrarverkel samlidigl beslula om uivisning ulom i de fall då det föreligger synnerliga skäl mot detta.

39 8 Om del inte föreligger särskilda skäl, skall utvisningsbeslulet för
enas med förbud för ullänningen att under en viss tid, minsl sex månader,
återvända till Sverige ulan tillstånd av slalens invandrarverk.

Uivisning på grund av broll

40 8 En ullänning får utvisas ur riket,

1. om utlänningen döms för ett brolt, på vilkel kan följa fängelse i mer än ett år, eller om domstol undanröjer en villkorlig dom eller skyddslillsyn som ullänningen har dömts till för ell sådant brotl, eller

2. om ullänningen har begått etl brotl. på vilket kan följa fängelse enligt denna lag eller enligt författningar som har utfärdals med slöd av lagen, saml omständigheterna vid brottet är försvårande eller ullänningen under de senasle två åren före brottet har begåtl brolt av samma slag.

Ullänningen får dock utvisas endast om det på grund av gärningens beskaffenhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer alt fortsätta med brottslig verksamhet här i riket eller om brottet är sådanl alt han inte bör få stanna kvar.

Utvisning på grund av biolt beslutas av den domstol som handlägger brottmålet.

Utvisas en utlänning, skall det men som han därigenom åsamkas beaktas när påföljden i övrigl för brollel besläms. När en domsiol enligl 34 kap.

Prop. 1979/80:96 207

brottsbalken beslutar att förändra en påföljd, som en ullänning har dömls till jämte utvisning, får domstolen även meddela det beslul beträffande utvisningen, som förändringen av påföljd ger anledning till.

41 8 När en domstol överväger om en utlänning bör utvisas enligt 40 8. skall den ta hänsyn lill utlänningens levnads- och familjeförhållanden samt lill hur länge han har vistats i Sverige. En ullänning, som hade permanent uppehållstillstånd sedan minst ell år när åtalet väcktes eller som då var bosatl i Sverige sedan minsl ire år eller, i fråga om medborgare i annal nordiskt land, sedan minst två år, får utvisas endast om del föreligger synnerliga skäl. Den som på grund av flyklingförklaring enligl 16 8 eller annars uppenbart är att anse som flykting och har behov av fristad i Sverige får utvisas endasi om han har begått sådana handlingar som anges i 78 8.

42 8 En dom eller ell beslut om utvisning på grund av broll skall innehålla förbud för utlänningen atl återvända lill Sverige under en viss lid. minst två år. eller utan tidsbegränsning. I domen eller beslutet skall utlänningen upplysas om vilken dag som förbudei upphör all gälla och om den påföljd som överträdelse av förbudei kan medföra enligt 98 8.

Uivisning på grund av asocialitel

43 8 En ullänning får ulvisas ur rikel,

1. om ullänningen yrkesmässigt bedriver olukl eller i övrigt underlåler att ärligen försörja sig, eller

2. om utlänningen på grund av missbruk av alkohol eller narkotika bedöms vara farlig för någon annans personliga säkerhet eller föra ell grovt slörande levnadssätt.

Beslul om utvisning enligt första stycket meddelas av länsrätten.

44 8 När en förvaltningsdomstol överväger om en utlänning bör ulvisas enligl 43 8. skall den ta hänsyn till ullänningens levnads- och familjeförhållanden saml lill hur länge han har vislals i Sverige. En ullänning, som hade permanent uppehållstillstånd sedan minsl ett år när utvisningsärendet anhängiggjordes vid länsrätten eller som dä var bosatl i Sverige sedan minst tre år eller, i fråga om medborgare i annat nordiskt land, sedan minst två år. får ulvisas endasi om del föreligger synnerliga skäl. Den som på grund av flyklingförklaring enligt 16 8 eller annars uppenbart är atl anse som flykting och har behov av fristad i Sverige får inte ulvisas.

45 8 I ärenden hos länsrällen om uivisning enligt 43 8 skall hållas muntlig förhandling som avses i 9 8 förvallningsprocesslagen (1971:291), om utlänningen begärdet. Länsrätten skall i god tid innan den beslular om utvisning underrätta utlänningen om hans rätt all begära muntlig förhandling.

Vid muntlig förhandling hos en förvallningsdomslol i ulvisningsärenden tillämpas bestämmelserna om allmänl ombud och förfarandel i 58 och 59 88 saml 60 8 försia stycket. 1 fråga om ersättning lill allmänl ombud och lolk lillämpas bestämmelserna i 618 tredje slyckel och 62 8. Domslolen får besluta atl förhandlingen skall hållas inom stängda dörrar, även om della inle följer av 16 8 förvaltningsprocesslagen (1971:291).

46 8 Beslut om utvisning enligl 43 8 skall förenas med förbud för utlän
ningen alt återvända till Sverige, Därvid lillämpas beslämmelserna i 42 8.

Prop. 1979/80: 96 208

Särskilda iiivisningsgriinder

47 8 En ullänning får ulvisas ur rikel. om det föreligger sådana omstän
digheter som anges i 30 8 första och andra styckena.

Beslut om utvisning enligt första slycket meddelas av regeringen. I sädana ärenden skall förhandling hållas. Yttrande skall inhämlas från statens invandrarverk, om hinder inte möter på grund av alt ärendet är synnerligen brådskande,

48 8 När det behövs av hänsyn lill rikets säkerhel får regeringen utvisa
en ullänning eller föreskriva inskränkningar och villkor i fråga om ullän
ningens vistelseort, byle av bostad och anställning samt anmälningsplikt.

I ärenden om uivisning enligt försia stycket skall förhandling hållas.

49 8 Beslut om utvisning enligt 47 eller 48 8 skall förenas med förbud för
ullänningen all återvända lill Sverige. Därvid tillämpas bestämmelserna i

42 8.

Särskilda tvångsåtgärder

Förvar och uppsikt m. m.

50 8 En utlänning fär tas i förvar om del föreligger sannolika skäl för
avvisning enligl 28 eller 29 8 eller för utvisning enligl 38. 43, 47 eller 48 §
eller om det uppkommer fråga om verkställighet av en sådan åtgärd eller av
uivisning på grund av brotl. Förvar beslutas av den myndighel som hand
lägger avvisnings- eller uivisningsärendei eller verkställighetsärendet. Be
slul om förvar får dock meddelas endast om det med hänsyn till utlänning
ens personliga förhållanden eller övriga omständigheter skäligen kan be
faras att han kommer atl hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet
här eller om utlänningens idenlilet är oklar.

Om det bedöms tillräckligt, kan myndigheten under de förutsäitningar som anges i första stycket i stället för att ta utlänningen i förvar ålägga ullänningen att på vissa tider anmäla sig hos polismyndigheten i orten eller föreskriva, att utlänningen skall lämna ifrån sig pass eller därmed jämställd legilimationshandling, eller föreskriva de andra villkor som behövs för alt hålla ullänningen under uppsikt. Om utlänningen inte följer sådana föreskrifter, kan han tas i förvar.

51 8 När statens invandrarverk har beslutat om avvisning eller utvisning
av en ullänning eller har fattat beslul om verkställighet, får invandrarver
kel till dess besvär anförts eller beslutet har vunnil laga kraft meddela
beslut enligt 50 8.

Tillfälliga beslut av polismyndighet

52 8 När det inte finns tid att avvakta den handläggande myndighetens
beslut om särskilda tvångsåtgärder mol en utlänning eller statens invand
rarverks beslut enligt 51 8, får en polismyndighet tillfälligt ta ullänningen i
förvar eller ställa honom under uppsikl enligl 50 8.

Skall etl ärende om avvisning enligl 36 8 överiämnas till regeringen, skall polismyndigheten ta utlänningen i förvar. Även om de i 50 8 angivna förutsättningarna inte föreligger, får polismyndigheten la en utlänning i förvar eller ställa honom under uppsikt när frågan om avvisning skall överiämnas till regeringen enligt 32 8 andra stycket eller när det uppkommer fråga om atl utvisa honom enligt 47 8.

Prop. 1979/80:96 209

Anmälan om att en utlänning har lagils i förvar eller ställts under uppsikt enligt första eller andra stycket skall skyndsamt göras hos den myndighet som handlägger ärendei eller, i fall som anges 1518. hos statens invandrarverk. Denna myndighet skall därefter omedelbart pröva om åigärden skall bestå.

Kvarhållande i.förvar m. in.

53 8 En utlänning får inte ulan synnerliga skäl hållas kvar i förvar längre
lid än två veckor eller, när beslut har meddelats om avvisning eller utvis
ning, två mänader frän det atl han togs i förvar.

Elt beslut att hålla en utlänning kvar i förvar gäller för varje gång inte längre än två veckor från beslutels dag eller, i de fall då beslut har meddelats om avvisning eller uivisning, två månader från beslutets dag. Varje beslul om kvarhållande i förvar utöver den tid som anges i första stycket skall föregås av förhandling.

Elt beslul atl slälla en ullänning under uppsikl gäller för varje gång högsl sex månader.

54 8 Beslutas avvisning eller utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 S av en
utlänning, som hålls i förvar eller slår under uppsikt, skall den myndighet
som fattar beslutet pröva om ullänningen fortfarande skall hållas i förvar
eller stå under uppsikt. Detsamma skall gälla när regeringen eller slalens
invandrarverk faltar beslut i verkställighelsärenden.

Fattas inte inom den lid som anges i 53 8 beslut om alt hålla en utlänning kvar i förvar eller under uppsikl, eller finns del inle längre skäl att hålla utlänningen i förvar eller under uppsikt, skall åtgärden omedelbart upphävas.

Befogenheter för personal som medverkar vid utlänningskontroll

55 8 Alt en polisman i vissa fall som avses i 50 och 52 88 får omhänderta
en utlänning i avvaktan på beslut av polismyndighet följer av 1 8 lagen
(1973: 558) om lillfälligl omhändertagande.

1 den mån utlänningskontroll sker under medverkan av tullmyndighet eller med biträde av särskilt förordnad passkontrollant, skall tulltjänstemannen eller passkonlrollanten ha motsvarande befogenhet atl lillfälligt omhänderta en ullänning. Han är dock skyldig alt så skyndsaml som möjligt anmäla åtgärden till en polisman för prövning av om omhänderlagandel skall beslå.

Förhandling i utlänningsärenden

56 8 När förhandling skall hållas enligl en beslämmelse i denna lag tillämpas 57-62 88. Detsamma gäller när del annars finns anledning alt hålla förhandling i elt ärende enligl denna lag hos regeringen, slalens invandrarverk eller länsstyrelse.

57 8 Förhandling skall hållas inför den myndighet som handlägger ärendet. Slalens invandrarverk får dock besluta att en länsräll eller länsstyrelse skall hålla förhandling i ärende som verket handlägger. 1 ärende, som handläggs av regeringen, får det slatsråd, som ansvarar för ärenden enligt denna lag eller den tjänsteman som statsrådet beslämmer, beslula om förhandling och utse myndighet som skall hålla förhandlingen.

14 Riksdagen I979I80. 1 saml. Nr 96

Prop. 1979/80: 96 210

Allmänt ombud

58 8 När det behövs fär den myndighet som håller förhandlingen uppdra
ål en polismyndighet eller åt en särskill utsedd person atl vara allmänl
ombud vid förhandlingen.

Förfarandet vid förhandling

59 8 Utlänningen och andra personer, som skall höras, skall kallas lill förhandlingen. Om utlänningen hålls i förvar, skall den myndighel som håller förhandlingen besluta om hans inställelse. Har kallelse fill förhandlingen delgetts den som skall höras minsl fyra dagar före förhandlingen och uteblir den kallade utan alt ha anmält laga förfall, får myndigheten beslula om hämlning. Hämlning av någon annan än utlänningen får dock ske endast om del föreligger synnerliga skäl.

60 8 Vid förhandlingen skall, med de begränsningar som följer av 14 8 förvallningslagen (1971:290), noga utredas de omständigheter som kan inverka på ärendets avgörande. Utlänningen skall få tillfälle atl ange sin slåndpunkl och att uttala sig om de omständigheter som åberopas i ärendet.

Förhandlingen skall vara offentlig, om ullänningen begär det och myndighelen inte anser att omsländighelerna föranleder någol annal.

Ersättning

61 8 För inställelsen vid förhandlingen skall utlänningen få ersättning av
allmänna medel för resa och uppehälle, om det bedöms skäligt med hänsyn
lill hans ekonomiska förhållanden, den tid han har vislals i riket saml
övriga omständigheter. Förskott får beviljas på ersättningen.

Andra personer som på kallelse har inställt sig vid förhandlingen har räll till ersättning av allmänna medel för kostnad och tidsspillan med anledning av inställelsen. Förskott får beviljas på ersättning för resa och uppehälle.

Den som är allmänl ombud eller lolk har räll alt av allmänna medel få arvode samt ersättning för kostnader och tidsspillan, om inle uppdraget har fullgjorts i Ijänslen.

62 8 Frågan om ersättning eller förskott prövas av den myndighel som
håller förhandlingen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott
meddelas av regeringen.

Klagan över beslut m. m.

Klagan över beslut om avvisning eller utvisning m. m.

63 8 En polismyndighets beslut om avvisning får överklagas av utlänningen. Detta sker genom att besvär anförs hos statens invandrarverk.

64 8 En förvaltningsdomstols beslut om utvisning får överklagas av ullänningen. Beslutet överklagas enligl beslämmelserna i förvallningsprocesslagen (1971: 291). När ett mål om utvisning handläggs i kammarrätten, skall nämndemän ingå i rätlen.

En dom eller ett beslut om utvisning på grund av brott får överklagas enligt vad som gäller om klagan över allmän domstols dom eller beslut i brottmål.

Prop. 1979/80: 96 211

65 8 Statens invandrarverks beslut i fräga om avvisning eller utvisning
får överklagas av ullänningen. Detsamma gäller ett sådant beslut om
uppehålisfillstånd som anges i 14 8 och invandrarverkels beslul alt inte ge
flyklingförklaring eller all återkalla en sådan förklaring.

Klagan över invandrarverkets beslul som avses i första stycket förs hos legeringen genom besvär.

66 8 En förvaltningsmyndighets beslut om ersättning enligt 61 8 får
överklagas hos kammarrällen genom besvär. Länsrätls eller kammarrätts
beslut överklagas enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen
(1971:291),

Klagan över beslul om förvar

67 8 Beslul enligl 50, 51 eller 53 8 om atl en utlänning skall tas i förvar
eller hållas kvar i förvar får överklagas av utlänningen ulom då beslutet har
meddelats av regeringen.

Har beslutet fattats av en polismyndighet, överklagas del hos länsrälten. Har beslutel fatlals av statens invandrarverk eller av en länsstyrelse, överklagas del hos kammarrätten. Länsrättens eller kammarrättens beslul överklagas enligt bestämmelserna i förvallningsprocesslagen (1971: 291).

Klagan får föras särskilt och är inle inskränkl till viss tid.

Begränsning av rälien att överklaga beslul

68 8 Beslul i ärenden enligl denna lag får överklagas endasi i de fall som
anges i 63-67 och 90 88.

Klagan får dock föras även över beslut om avvisande av ombud eller biträde samt över beslut i en jävsfråga. Sådan klagan får föras särskilt.

Slalens invandrarverks beslul atl vägra alt tills vidare inställa verkställigheten av ett avvisningsbeslul får inte överklagas särskill.

Överlämnande «r ärenden till regeringen

69 8 Statens invandrarverk får överlämna ett ärende till regeringens av
görande, om verkel anser alt särskilda skäl motiverar det. Invandrarverkel
skall då bifoga eget yttrande i ärendet.

.Nöjdförklaring

70 8 En utlänning som har rält att överklaga ell beslul om avvisning eller
ell beslul om utvisning enligt 38. 43, 47 eller 48 8 eller etl beslut om
verksiällighei får förklara alt han avstår från atl överklaga beslutet och alt
han medger att del verkställs (nöjdförklaring).

Nöjdförklaring avges inför länsstyrelse eller, i vittnes närvaro, inför polismyndighet eller styresmannen vid en kriminalvårdsanslall eller föreståndaren för ell häkte eller den som Ijänslgör i stället för styresmannen eller föreståndaren. Nöjdförklaringen får dock avges inför en annan myndighet än den som har meddelat beslutet endast om den som tar emot nöjdförklaringen har tillgång lill en utskrift av beslutel eller ett bevis om vad del innehåller.

En nöjdförklaring kan inte återtas. Har utlänningen överklagat beslutet innan nöjdförklaringen avges, skall hans talan anses återkallad genom nöjdförklaringen.

Första-tredje slyckena lillämpas även belräffande allmän domstols dom eller beslut i den del som avser uivisning på grund av brolt. Nöjdförklaring belräffande domen eller beslutet får dessulom avges inför den

Prop. 1979/80:96 212

domstol som har meddelat domen eller beslutet eller eljest inför allmän underrätt.

Upphävande av beslut m. m.

Beslut om uivisning på grund av hroll eller asoelalilel

71 8 Finner regeringen atl ett beslul om uivisning enligl 40 eller 43 8 inte
kan verkställas eller finns det annars skäl för att beslutet inle längre skall
gälla vare sig det har verkställts eller inte, får regeringen upphäva besluiel
helt eller delvis eller också medge alt utlänningen får uppehålla sig här i
rikel trots beslutet.

Har frågan om verkställighet av elt beslut om utvisning enligt 40 eller 43 8 överlämnals lill statens invandrarverk och finner invandrarverket alt beslutet inle bör verkställas, skall verket med eget yttrande överlämna ärendet lill regeringen.

Beslul om avvisning eller om utvisning i iivrigt

72 8 Har frågan om verkställighet av etl beslut om avvisning enligt 28 eller 29 8 eller uivisning enligt 38 8 överlämnals till statens invandrarverk enligt 85, 86 eller 89 8 och finner invandrarverket alt beslutet inle bör verkställas, får verkel upphäva beslutet eller besluta anstånd med verkställigheten. Frågor om upphävande av beslut som anges i denna paragraf eller anstånd med verkställigheten av etl sådant beslut kan prövas av regeringen endast då invandrarverkel med slöd av 69 8 har överiämnal verkställighelsärendel lill regeringen eller då verkets beslut har överklagats enligt 90 8.

73 8 När regeringen har beslutat om avvisning enligt 30 8 eller utvisning enligt 47 eller 48 8 men det möler hinder enligt 77-80 88 mot att verkslälla beslutet eller beslutel av annan särskild anledning inte bör verkställas, skall regeringen förordna att verkställighet tills vidare inte lår ske. Avvisnings- eller utvisningsbeslulet samt förordnandet att verkställighet tills vidare inte får ske skall omprövas när det finns skäl lill delta.

Föreskrifier för ullänningen

74 8 När regeringen upphäver etl beslut enligt 71 eller 72 8 eller medger
en utlänning rält att uppehålla sig här i riket trots ett ulvisningsbeslul. får
regeringen samtidigt meddela sådana föreskrifter om inskränkningar och
villkor för ullänningens vislelse här i riket som anges i 48 8 första styckel.

När verkställighet inle skall ske i fall som avses i 73 8, fär regeringen meddela sådana föreskrifter som anges i försia stycket. Detsamma gäller när etl beslul om avvisning eller utvisning i andra fall inte kan verkställas och del belräffande utlänningen föreligger sådana omständigheter som anges i 30 8 första och andra styckena. I ärenden enligt detta stycke skall förhandling hällas.

Behörighet att meddela inlerimisliskl beslul

75 8 När fråga uppkommer om upphävande av elt ulvisningsbeslul enligl
71 8 eller annan åtgärd som avses i 71 eller 73 8. får det statsråd som
ansvarar för ärenden enligt denna lag beslula atl verkställighet inte skall
ske innan regeringen avgjort ärendet. Ett sådant heslut får även fattas av
statens invandrarverk. Verket skall då genast underrätta regeringen och
anmäla ärendet, om det ännu inte har kommit under regeringens prövning.

Prop. 1979/80: 96 213

Även i andra fall när ärenden enligl denna lag skall prövas av regeringen får del slatsråd som avses i första slyckel beslula atl ett avlägsnandebeslut inle får verkställas innan regeringen har avgjort ell sådanl ärende.

Tillsiånd lill korl besök i rikel

76 8 Statens invandrarverk får ge en utlänning tillstånd att göra ett kort besök i riket för synnerligen viktiga angelägenheter även om han har ulvisals med ålerreseförbud.

Verkställighet av avvisning eller utvisning

Poliliskl verkslällighelshinder m. m.

11 8 När avvisning eller uivisning skall verkställas får en ullänning inle sändas till ett land, där utlänningen riskerar politisk förföljelse. Inle heller får utlänningen sändas till ett land där han inte är skyddad mot att sändas vidare lill etl land där han riskerar sådan förföljelse.

78 8 Bestämmelserna i 77 8 hindrar inte atl en utlänning sänds till ett
sådanl land som anges där, om ullänningen inle kan sändas till något annat
land och om han genom ett synnerligen grovt broll har visat all del skulle
innebära en allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet all låta honom
stanna kvar här i riket och om den förtoljelse som hotar honom i del landet
inte innebär fara för hans liv och inle heller i övrigl är av särskilt svår
beskaffenhet.

Om en utlänning i eller utom riket har bedrivii verksamhel som har inneburil fara för rikels säkerhel och det finns anledning alt anta att han skulle fortsätta sådan verksamhel här. får han sändas lill ett sådant land som anges i 77 8, om han inte kan sändas lill något annat land.

79 8 Vid verkställighet av avvisning eller utvisning får en krigsvägrare
inte sändas lill elt land där han riskerar alt sändas lill en krigsskådeplats.
Inte heller får han sändas lill etl land där han inle är skyddad mot alt
sändas vidare lill ett land. där han löper denna risk.

Om utlänningen inte kan sändas lill någol annal land och del föreligger särskilda skäl för verkställighet, får han dock sändas lill elt sådanl land som anges i försia stycket.

80 8 En utlänning, som avses i 6 8 och som anför synnerliga skäl för alt
han inle skall sändas till sill hemland, får inle vid verkställighet sändas dil
eller lill etl land där han riskerar alt bli sänd till sill hemland.

Land lill vilket avvisning eller uivisning skall ske in. m.

81 8 En ullänning som avvisas skall sändas lill del land från vilket han
har kommit hit till riket. En utlänning som utvisas skall sändas lill sitl
hemland. Kan hemlandel inte fastställas, skall han sändas till det land från
vilket han kom hit.

Om beslutel inle kan verkställas på det sätt som anges i försia stycket eller om det annars finns särskilda skäl mot detta, får utlänningen sändas till det land som bedöms lämpligast.

Första och andra styckena hindrar inte att en utlänning, som har kommit hit från någol av de andra nordiska länderna, sänds lill något av dem i enlighet med en överenskommelse som regeringen har ingått med dessa länder.

Prop. 1979/80:96 214

82 8 Avvisas en utlänning, som har kommit hit till riket med fartyg eller
luftfartyg, får han föras tillbaka till fartyget eller luftfartyget, om detta skall
avgå till ullandel omedelbart eller inom den närmaste tiden. Han får också
sällas ombord på annat farlyg eller luftfartyg med samma innehavare.
Vägrar fartygets eller luftfartygets befälhavare att la emol utlänningen, lår
länsstyrelsen förelägga honom lämpligt vite.

Första styckel gäller även verkställighet av utvisning enligt 38. 43, 47 eller 48 8, om utlänningen har underlåtit att vid inresan visa upp sitt pass för polismyndigheten och utvisningsbeslutet har meddelats inom sex månader efter inresan.

Första och andra slyckena gäller inle om fartyget eller luftfartyget skall avgå lill etl land dit ullänningen enligl 77-80 88 inte får sändas.

Tidpunklen för verkställighet. Beslutande myndighel

83 8 Beslul om avvisning, som har meddelals av en polismyndighet vid
utlänningens ankomst hit till rikel eller inom en vecka därefter, skall
verkställas utan hinder av alt beslutel har överklagats. Detsamma gäller
avvisningsbeslut som har meddelals när en utlänning, vars rätl all resa in i
Sverige inle har prövals vid ankomsten, försia gången har uppsökt eller
anträffats av en polismyndighet eller inom en vecka därefter. Vad som nu
har sagts gäller dock inte avvisningsbeslut som skall anmälas till statens
invandrarverk enligt 37 8. Ett sådant beslut får, om inte ullänningen har
avgett nöjdförklaring, verkställas först när invandrarverket har förklarat
atl verket inte övertar ärendet.

Dom eller beslut om uivisning på grund av broll får verkställas faslän domen eller beslutet inte har vunnil laga krafl. om utlänningen har avgell nöjdförklaring.

84 8 Beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas så snart del kan ske. Verkslällighelen av avvisning samt uivisning enligt 38 8 ankommer på polismyndighet. Verkställigheten av uivisning i övrigl ankommer på länsstyrelse. I fråga om avvisning enligt 30 8 eller uivisning enligt 47 eller 48 8 får regeringen förordna att verkslällighelen skall ske genom annan myndighets försorg.

85 8 Om en ullänning, när verkställighet skall ske av avvisning enligt 28 eller 29 8 eller av utvisning enligt 38, 40 eller 43 8, påstår atl han i det land, lill vilkel han skulle komma alt sändas, löper risk alt

1. bli utsatt för politisk förföljelse eller

2. bli sänd lill en krigsskådeplats eller straffad för atl han har övergett en
krigsskådeplats eller annars har vägrat atl fullgöra krigstjänslgöring,

skall ärendei överlämnas till statens invandrarverk som så snart som möjligt skall besluta i ärendet. Detsamma skall gälla, om utlänningen påstår att han i det landet inte är skyddad mot att sändas till ett land där han löper denna risk.

Ärendet skall inle överlämnas till invandrarverket, om utlänningens påstående är uppenbart oriktigt eller om påståendet enligl avvisningsbeslulet eller utvisningsbeslut enligt 38 8 har prövats i det ärendet.

86 § Vad som i 85 S sägs om den, som påslår att han riskerar politisk
förtbljelse eller riskerar att sändas vidare till elt land där han löper en
sådan risk, gäller även i fråga om en ullänning som påstår sig inte vilja
återvända lill hemlandet på grund av de polifiska förhållandena där.

Prop. 1979/80:96 215

Ärendet skall inte överlämnas lill statens invandrarverk, om de omständigheter utlänningen åberopar till slöd för silt påstående kan lämnas utan avseende.

87 8 Ärenden om verkställighet av avvisning enligt 30 8 eller utvisning enligt 47 eller 48 8 skall hänskjutas lill statens invandrarverk, om det föreligger sådana förhållanden som enligl 85 eller 86 8 föranleder överlämnande. Invandrarverkel skall med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen. I ärendet hos regeringen skall förhandling hållas.

88 8 Om statens invandrarverk anser atl ett avvisnings- eller ulvisningsbeslul skall verkställas med stöd av 78 8, skall frågan överlämnas lill regeringen,

89 8 Om det i ell annal fall än som avses i 85-87 88 uppslår hinder eller svårighet all verkslälla elt beslut om avvisning eller uivisning eller om det är tveksamt om eller hur beslutel skall verkställas, skall ärendet överlämnas till statens invandrarverk.

90 8 Stålens invandrarverks beslut i en verkställighetsfråga, vilken har överlämnats till verket enligt 85 eller 86 8, får överklagas av utlänningen. Klagan förs hos regeringen genom besvär.

Anvisningar om verkställigheten m.m.

91 8 När statens invandrarverk eller regeringen har fattal beslul om
avvisning eller utvisning får invandrarverket respektive regeringen lämna
de närmare anvisningar som behövs för verkställigheten. Sådana anvis
ningar skall invandrarverket även annars lämna, när en verkställande
myndighet begär del.

Atl ett beslut om avvisning eller utvisning, som inle kan verkställas, i vissa fall kan upphävas eller ändras följer av 71 och 72 88.

Frivillig verkstäUighet samt preskription

92 8 Ett beslut om avvisning eller utvisning skall anses verkställt, när
ullänningen har lämnat rikel sedan beslutet har vunnil laga krafl och han
har fält del av beslutet. Detsamma gäller, om beslutel inle hade vunnit laga
kraft när utlänningen lämnade rikel men vinner laga kraft medan han
uppehåller sig utom riket.

Ett beslul om avvisning enligt 28 eller 29 8 eller utvisning enligl 38 eller 43 8 förfaller, om del inte har verkställts inom två år från det att beslutel vann laga krafl.

Om en ullänning inte har kunnal anlräffas för verkställighet av etl sådant beslut som avses i andra slycket inom den lid som anges där och det därefter uppkommer fråga huruvida beslutet kan verkställas, skall vid den prövningen antas att verkställighet har sketl enligl försia slycket inom Ivåårsliden, om annal inle visas.

Ny verkställighet m. m.

93 8 Om en ullänning, som har utvisats med förbud för honom all under viss tid återvända fill Sverige, återvänder utan att vara berättigad till detla, skall ulvisningsbeslulel verkställas på nytt.

94 8 Om en utlänning, enligt föreskrifter som har meddelals med stöd av

Prop. 1979/80:96 216

denna lag, inte får uppehålla sig utanför en viss ort eller kommun eller etl vissl polisdistrikl men anlräffas på annan plals inom rikel, skall han genom polismyndighelens försorg föras lill en plats där han får vistas.

Ansvar m. m.

95 8 Till böter döms

1. en utlänning som uppehåller sig i Sverige ulan föreskrivel tillstånd och underlåter att ansöka om elt sådant tillstånd, eller

2. en utlänning som har anslällning eller bedriver verksamhel, som kräver arbetstillstånd, utan att han har eU sådanl lillslånd.

Den som har en ullänning i sin Ijänsl, faslän ullänningen inle har föreskrivet arbets- eller anställningstillstånd, döms lill böter eller, när omständigheterna är försvårande, till fängelse i högsl ell år.

96 8 Till böter eller, när omsländighelerna är försvårande, lill fängelse
högst sex månader döms

1. den som inle gör en sådan anmälan som föreskrivs i en förtaltning som har utfärdals med slöd av denna lag,

2. den som i en sådan anmälan eller i ett ansökningsärende enligt denna lag eller enligt en författning, som har utfärdats med stöd av denna lag. mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift eller medvetet underlåter all tala om något förhållande av belydelse,

3. den som hjälper en ullänning atl komma in i Sverige i slrid mot föreskrifter i denna lag eller i en författning som har utfärdats med slöd av lagen,

4. en utlänning som, i annat hänseende än belräffande skyldighel atl ha pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd, överträder bestämmelserna i denna lag eller vad som har föreskrivits med slöd av lagen, eller

5. en utlänning som försöker hindra verkställighet av beslut om hans avvisning eller utvisning.

Till fängelse i högsl ell år eller, när omsländighelerna är mildrande, till böter döms, utan hinder av första stycket,

1. den som hjälper en sådan ullänning som avses i 30 8 första och andra
styckena att komma in i Sverige, eller

2. en utlänning som försöker hindra verkställighet av beslul om avvis
ning enligl 30 8 eller utvisning enligl 47 eller 48 8.

För försök lill brolt som avses i försia slycket 3 eller andra styckel I döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

97 8 Till fängelse i högst etl år eller, när omständigheterna är mildrande,
till böler döms

1. en utlänning som överträder föreskrifter som har meddelats med slöd
av denna lag och som innehåller förbud för utlänningen att uppehålla sig
utanför en viss ort eller kommun eller elt visst polisdistrikt, eller

2. en utlänning som överträder en sådan föreskrifi som har meddelals
enligt 74 8 andra stycket.

98 8 Till fängelse i högst elt år eller, om brottet är ringa, till böter döms
en utlänning som uppehåller sig i Sverige, faslän han enligt elt verkställt
beslut om utvisning enligt 40, 43, 47 eller 48 8 inte har haft rätt att åter
vända hit. DeUa gäller dock inte utlänningar som har flytt hit för alt undgå
politisk förföljelse.

Prop. 1979/80: 96 217

I ringa fall skall ätal för brott enligl denna paragraf inle väckas annat än om det är påkallal frän allmän synpunkl.

99 8 Avvisas eller utvisas en utlänning, är han skyldig all betala kostnaden för resan lill den ort. dit han sänds genom myndighets försorg. Delsamma gäller när en utlänning enligl 94 8 genom polismyndighets försorg förs till en plats, där han får vistas.

Om en ullänning enligt 82 8 förs tillbaka till del farlyg eller luftfartyg med vilket han har kommil till Sverige eller sätts ombord pä ell annal farlyg eller luftfartyg med samma innehavare, är innehavaren skyldig att utan ersättning av slaten föra utlänningen ut ur Sverige,

Om en ullänning. som är anställd ombord pä ett farlyg eller elt luftfartyg eller som ulan tillåtelse har följl med detta, lämnar fartyget eller luftfartyget under dess uppehåll i Sverige, och olovligen reser in i Sverige, är fartygets eller luftfartygets innehavare skyldig att svara lör de kostnader som uppstår för det allmänna för utlänningens uppehälle i Sverige under de närmaste tre månaderna och för hans utresa ur Sverige.

I fråga om elt fartyg med utländsk innehavare är befälhavaren och den som har anlitats för inklarering av fartyget skyldiga atl på innehavarens vägnar svara för kostnader enligl tredje stycket, om det inte är uppenbari oskäligt.

Särskilda bestämmelser

100 8 Med polismyndighet avses i denna lag även länspolischefen. Vad
som sägs om polismyndighet gäller även den som länsstyrelsen har särskill
förordnal att fullgöra sådana uppgifter som enligl lagen åligger polismyn
digheter.

101 8 Belräffande diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära
tjänstemän som är anslällda av främmande makter i Sverige saml deras
familjer och betjäning liksom främmande makters kurirer lillämpas denna
lag endast i den ulsträckning som regeringen förordnar om detta.

1 fråga om andra utlänningar, vilka är berättigade till förmåner enligl lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. iakltas de inskränkningar som följer av 2 — 5 88 i den lagen.

102 8 Beslämmelserna i 15 8 förvallningslagen (1971:290) tillämpas i
ärenden om visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd, arbetstillslånd och
ålerkallelse av permanent uppehällslillstånd endasi när ullänningen är
bosall eller annars vistas i Sverige.

Beslämmelserna i 17 8 förvallningslagen lillämpas inle belräffande beslut om visering och arbetstillstånd och inte heller beträffande beslul om lidsbegränsat uppehåilslillsiånd i andra fall än som avses i 14 8,

103 8 Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som riket har befun
nit sig i. får regeringen ulfärda särskilda föreskrifier om utlänningars inresa
och uppehåll i riket, utresa ur rikel, rält alt ha anställning eller offentligt
förlroendeuppdrag här, avlägsnande från rikel samt om omhändertagande
av utlänningar i anstalt eller förläggning.

Har regeringen i andra fall än då Sverige är i krig utfärdat föreskrifter om verkställighet av avvisning eller utvisning, vilka avviker från vad som

Prop. 1979/80: 96 218

föreskrivs i 77 och 78 88. eller föreskrifter om omhändertagande av utlänningar i anstalt eller förläggning, skall föreskrifterna, om riket inte kommer i krig, underslällas riksdagens prövning inom en månad efler utfärdandet. Annars förlorar de sin verkan. Om föreskrifterna inle godkänns av riksdagen inom två månader frän det alt de underställdes, upphör de atl gälla.

104 8 Regeringen utfärdar föreskrifier om hemsändande av utlänningar, som har tagils om hand enligt barnavårdslagen (1960: 97). lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykialrisk vård i vissa fall eller 35 8 lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda och som inte är flyktingar.

Efter avtal med annat land om behandling av fripassagerare får regeringen föreskriva avvikelser från bestämmelserna i denna lag saml utfärda de föreskrifter i övrigt som behövs för tillämpning av avlalel.

Om utlämning för brotl och om överförande till annal land för verkställighet av en här i riket ådömd frihetsberövande påföljd samt om utlämning till annat nordiskt land för verkställighet av beslut om vård eller behandling finns särskilda bestämmelser.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980, då utlänningslagen (1954: 193) upphör att gälla.

Om elt ärende har anhängiggjorts hos polismyndighet, statens invandrarverk eller regeringen innan denna lag har trätt i krafl, tillämpas fortfarande äldre bestämmelser. Nya lagens bestämmelser om flyklingförklaring tillämpas dock även i sådana ärenden.

Förekommer i lag eller annan förfaUning ullrycken förpassning eller förvisning, skall därmed avses uivisning enligl 38 respektive 40 8 i denna lag.

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs alt 24 kap. 21 8 rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Dömes den misstänkte för brottet och är han häktad, pröve rätlen enligl de i detta kapitel angivna grunderna, huruvida han skall i häkte avbida, atl domen vinner laga kraft; är den misstänkte å fri fot, må rätten förordna, att han skall häktas.

Vid tdlämpning av första stycket skall bestämmelserna i detta kapitel om häktning av den, som skäligen kan befaras undandraga sig straff, gälla även i fråga om den som skäligen kan befaras undandraga sig utvisning.

Denna lag tråder i kraft den 1 juli 1980.

Prop. 1979/80:96 219

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

Härigenom föreskrivs atl 16, 18, 21, 22 och 24 88 lagen (1966:293) om beredande av sluien psykialrisk vård i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 8 Den som berelts vård med stöd av beslul enligt 9 8 andra stycket eller pä grund av domstols förordnande skall ofördröjligen utskrivas, om förulsättningar enligt 1 8 för alt bereda honom värd icke längre föreligga. Omständighet som avses i I 8 försia stycket e) fär icke ulgöra grund för kvarhållande i annal fall än då patienten berells värd pä grund av domstols förordnande.

Utskrivning skall även kunna ske. om avvisnings-, utvisnings- eller utlämningsbeslul, som jäliais i fråga om paiienlen, är verkställbart och patientens tillstånd lillålcr , sådan verkställighet.

Frägan om uiskrivning skall prö- Frågan om uiskrivning enligi för-

vas fortlöpande. sia slyckel skall prövas fortlö-

pande.

18 8

Patienlen eller hans make, om makarna sammanbodde vid liden för intagningen, eller annan, som då stadigvarande sammanbodde med honom, eller hans barn, fader, moder, syskon, förmyndare eller gode man får göra ansökan om uiskrivning.

Ansökan hos ulskrivningsnämnden göres skriftligen. Om patient som avses i 17 8 andra styckel ger till känna atl han icke vill vara inlagen på sjukhusel, skall han genom överläkarens försorg underrättas om sin möjlighet att ansöka om uiskrivning och lillfälle beredas honom att upprälla erforderliga handlingar.

/ fall som avses i 16 § andra stycket får ansökan om utskrivning endast göras av myndighet som får verkställa beslutet om avvisning, uivisning eller ullämning,

Ulskrivningsnämnden är icke skyldig all pröva ansökan om uiskrivning, förrän tre månader förflutit från prövningen av tidigare ansökan.

218

Talan får föras mot läkares beslul Talan får föras mol läkares beslul

enligt denna lag, om läkaren enligt denna lag, om läkaren

intagit någon på sjukhus eller en- intagit någon på sjukhus eller en-

ligl 9 8 andra slyckel beslutat all ligt 9 8 andra slycket beslulal alt

Nuvarande lydelse

patient alltjämt skall vara intagen på sjukhus,

lämnal begäran om tillstånd all vistas pä egen hand ulom sjukhusområdel hell eller delvis ulan bifall eller ålerkallal sådanl tillstånd.

avslagit ansökan om uiskrivning ellerom utskrivning på försök.

i samband med utskrivning på försök ålagt patient att iakllaga särskilda föreskrifier eller slälll honom under tillsyn eller

återintagit palienl under utskrivning på försök.

höreslagcn lydelse

patienl alltjämt skall vara inlagen pä sjukhus.

lämnal begäran om tillstånd all vislas pä egen hand utom sjukhusområdel helt eller delvis utan bifall eller återkallat sådanl tillstånd.

avslagit ansökan om utskrivning enligt 16 § Jörsla slyckel eller om utskrivning pä försök,

i samband med utskrivning pä försök ålagt patient alt iakttaga särskilda föreskrifter eller ställt honom under tillsyn eller

återintagit patienl under utskrivning pä försök.

Talan får föras mot ulskrivningsnämnds beslut, om nämnden

ogillat besvär över beslut om intagning eller beslul enligt 9 8 andra stycket,

avslagit ansökan om utskrivning eller om utskrivning på försök eller ogillal besvär över läkates beslut om avslag på sådan ansökan eller

i samband med utskrivning pä försök ålagt patienl alt iakttaga särskilda föreskrifter eller ställt honom under tillsyn eller lämnat besvär över läkares beslul i sådana frågor hell eller delvis ulan bifall.

Talan får föras mol utskrivningsnämnds beslul, om nämnden

ogillal besvär över beslut om inlagning eller beslul enligt 9 8 andra styckel,

avslagit ansökan om uiskrivning enligl 16 § första slyckel eller om utskrivning på försök eller ogillat besvär över läkares beslut om avslag på sådan ansökan eller

i samband med utskrivning på försök ålagt palienl att iakttaga särskilda föreskrifter eller ställt honom under tillsyn eller lämnal besvär över läkares beslut i sådana frågor hell eller delvis ulan bifall.

I övrigl får talan mot utskrivningsnämnds beslut enligt denna lag föras endast i fall som avses i 26 8. Talan föres hos psykiatriska nämnden genom besvär.

24 8-

Rältshjälp genom oflentligl biträde lämnas i mål eller ärende

1. hos utskrivningsnämnd eller
psykiatriska nämnden angående in
tagning enligt 8 eller 9 8 eller ut
skrivning enligt 16 eller 19 8 lagen
(1966: 293) om beredande av sluien
psykiatrisk vård i vissa fall,

2. hos beslulsnämnd eller psykia
triska nämnden angående inskriv
ning i eller uiskrivning från vård
hem eller specialsjukhus enligl la
gen (1967:940) angående omsorger
om vissa psykiskl utvecklings
störda eller placering av särskol
elev enligt 28 8 samma lag.

3. hos förvaltningsdomstol angående tvångsinlagning i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare enligt 18 eller 55 8 lagen (1954; 579) om nykterhetsvård eller kvarhållande enligt 45 8 samma lag,

4. angående omhänderlagande för samhällsvård enligt 29 8 barnavårdslagen (1960:97) eller utredning enligt 30 8 samma lag eller angående sådan samhällsvårds slulliga upphörande enligl 42 8 samma lag,

5. hos förvaltningsdomstol angående intagning i eller uiskrivning från ungdomsvårdsskola enligl barnavårdslagen (1960: 97),

6. angående förpassning eller utvisning enligl utlänningslagen (1954:193) samt vid utredning hos polismyndighet när fråga har uppkommit om förpassning eller utvisning.

7. angående avvisning enligl ut
länningslagen, dock ej hos polis-

Rättshjälp genom offentligt biträde lämnas i mål eller ärende

1. hos utskrivningsnämnd eller
psykiatriska nämnden angående in
lagning enligt 8 eller 9 8 eller ut
skrivning enligt 16 eller 19 8 lagen
(1966: 293) om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall.

2. hos beslulsnämnd eller psykia
triska nämnden angående inskriv
ning i eller uiskrivning från vård
hem eller specialsjukhus enligt la
gen (1967:940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklings
störda eller placering av särskol
elev enligt 28 8 samma lag.

3. hos förvaltningsdomstol angående tvångsintagning i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare enligt 18 eller 55 8 lagen (1954: 579) om nyklerhetsvård eller kvarhållande enligt 45 8 samma lag,

4. angående omhänderlagande för samhällsvård enligt 29 8 barnavårdslagen (1960:97) eller utredning enligt 30 8 samma lag eller angående sådan samhällsvårds slutliga upphörande enligt 42 8 samma lag,

5. hos förvaltningsdomstol angående inlagning i eller uiskrivning från ungdomsvårdsskola enligt barnavårdslagen (1960:97),

6. angående utvisning enligl 38. 43, 47 eller 48 § utlänningslagen (1980:000) saml vid ulredning hos polismyndlghei när fråga har uppkommit om utvisning enligt angivna lagrum,

1. angående avvisning enligl utlänningslagen, dock ej hos polis-

Prop. 1979/80: 96

Nuvarande lydelse

myndighel, såvida icke anledning föreligger atl underslälla ärendei den cenirala iillänningsmyndighe-ten eller ullänningen enligl 35§ samma lag hållils i förvar längre än en vecka,

8. angående verkställighet enligt
utlänningslagen, om anledning före
ligger att underslälla ärendei den
centrala utlänningsmyndighelen
med stöd av 58 § andra slycket sam
ma lag eller hänskjula ärendet dil
med stöd av 58 § Iredje slyckel sam
ma lag eller om utlänningen enligl
35 § samma lag hållils i förvar
längre än en vecka,

9. angående föreskrifter som
meddelals enligl 10 §, 34 § eller 51 S
femte slyckel utlänningslagen.

10. angående hemsändande av
ullänning med slöd av 71 § första
styckel utlänningslagen,

11. angående förverkande av vill
korligt medgiven frihel enligt 26
kap. brottsbalken.

12. angående ålerinlagning i an
stalt enligl 30 kap. brottsbalken.

13. angående verkställighet ulomlands av frihelsberövande påföljd enligt lagen (1963:193) om samarbele med Danmark, Finland. Island och Norge angående verksiällighei av slraff m. m. eller lagen (1972:260) om internationellt samarbele rörande verksiällighei av brotlmålsdom,

14. angående ullämning enligt lagen (1970:375) om utlämning lill Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,

15. angående kastrering enligt lagen (1944: 133) om kastrering, om gilligt samtycke lill åtgärden ej lämnats.

16. hos regeringen enligl I 8 andra stycket lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfle i vissafall.

222

Föreslagen lydelse

myndighet, såvida icke anledning föreligger all överlämna ärendei lill slalens invandrarverk eller utlänningen enligt 50 eller 52 § samma lag hållils i förvar längre än en vecka,

8. angående verkställighet enligt
utlänningslagen, om anledning före
ligger att överlämna ärendet till sta
tens Invandrarverk med stöd av 85
eller 86 § samma lag eller hänskjula
ärendet dit med stöd av 87 § samma
lag eller om ullänningen enligt 50
eller 52 § samma lag hållits i förvar
längre än en vecka,

9. angående föreskrifier som
meddelats enligt 13 8'. 48 .*' eller 74 H
andra styckel utlänningslagen,

10. angående hemsändande av
utlänning med stöd av 104 § första
slyckel utlänningslagen.

11. angående förverkande av vill
korligt medgiven frihet enligt 26
kap. brottsbalken,

12. angående ålerinlagning i an
stalt enligt 30 kap. brottsbalken,

13. angående verkställighet ul
omlands av frihetsberövande på
följd enligt lagen (1963:193) om
samarbete med Danmark, Finland,
Island och Norge angående verk
ställighet av slraff m. m. eller lagen
(1972:260) om internalionelll sam
arbete rörande verkställighet av
brotlmålsdom,

14. angående utlämning enligt lagen (1970:375) om ullämning lill Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,

15. angående kastrering enligt iagen (1944: 133) om kastrering, om giltigt samtycke till ätgärden ej lämnats,

16. hos regeringen enligt I 8 andra stycket lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall.

Prop. 1979/80: 96 223

Innehåll

Proposition .................................................................... I

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ ...... I

Propositionens lagförslag .............................................. 3

1. Förslag till ullänningslag ............................................... 3

2. Förslag till lag om ändring i rätlegångsbalken .............. ... 21

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluien psykiatrisk vård i vissa fall 22

4. Förslag till lagom ändring i rättshjälpslagen (1972:429) 23

Utdrag av prolokoll vid regeringssammanlräde den 29 januari 1980 ., 26

1 Inledning .................................................................... 26

2 Allmän motivering........................................................... 27

2.1 Inledning ................................................................ ... 27

2.2 Skyldighet att ansöka om uppehållstillstånd före inresan .... 29

2.3 Vissa andra tillståndsfrågor ................................... 37

2.4 Skyddel ål flyktingar och vissa andra grupper ........ ... 39

2.4.1 Flyktingbegreppet m.m..................................... ... 39

2.4.2 Flyktingförklaring ............................................ ... 43

2.4.3 Skyddet åt vissa andra grupper....................... 45

2.4.4 Skyldighel att överlämna avvisningsärende till SIV m. m. 48

2.5 Bestämmelserna om avlägsnande av utlänningar, m. m 54

2.5.1 Inledning ...................................................... ... 54

2.5.2 Avvisning ........................................................ 55

2.5.3 Förpassning ................................................... 59

2.5.4 Förvisning......................................................... 60

2.5.5 Utvisning ........................................................ 66

2.5.6 Avlägsnandeformernas benämning ................ 70

2.5.7 Hemsändning ................................................ ... 71

2.6 Återbrylning av lagakraftvunna avlägsnandebeslut 74

2.6.1 Allmänna synpunkler ...................................... 74

2.6.2 Återbrylning av avvisnings- och ulvisningsbeslul ulom

vad gäller uivisning på grund av brolt eller asocialitel 77

2.6.3 Återbrylning av beslul om uivisning på grund av brolt

eller asocialitel ................................................. ... 79

2.7 Tvångsmedel ............................................................ 80

2.8 Olovlig vislelse ....................................................... 82

2.9 Ansvarsbestämmelserna ....................................... 85

3 Upprättade lagförslag ................................................. 86

4 Specialmotivering ......................................................... 87

5 Hemställan ................................................................... 113

6 Beslul .......................................................................... 113

Uldrag av lagrådets prolokoll den 21 februari 1980.......... 114

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 28 februari 1980

med beslut om proposition ............................................. 133

1 Lagförslagen ................................................................. 133

2 Statsfinansiella effekter av förslagen ......................... 136

3 Hemställan .................................................................. 138

4 Beslul ........................................................................... 138