Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1979/80:74 Regeringens proposition

1979/80:74

om upplåtelsevillkor m. m. för kronotorp;

beslutad den 13 december 1979.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag ur regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

NILS G. ÅSLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att gällande avtalsvillkor för kronotorp m. m. skall få ändras i vissa avseenden. De ändrade villkoren innebär ekono­miskt gynnsammare avträdesersällningar för innehavare av kronotorp.

Vidare innebar förslaget att kronolorpare skall erhålla vidgade möjlighe­ter att förvärva kronotorp. Sålunda skall kronolorpare fä räll att förvärva del av kronotorp för bostadsändamål om hinder inte möter från fastighets­bildningssynpunkt. Kronolorpare skall även fä rätt atl förvärva hela kro­notorp när tillstånd enligt jordförvärvslagen kan erhållas.

1   Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 74

 

Prop. 1979/80:74                                                      2

UTDRAG
INDUSTRIDEPARTEMENTET              PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-12-13

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och stalsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Sö­der, Krönmark, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adel­sohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Åsling

Proposition om upplåtelsevillkor m. m. for kronotorpen

1    Inledning

Sveriges kronolorpare- och kolonislförbund (SKKF) begärde år 1973 i skrivelse till Kungl. Maj:l all en opartisk utredning skulle göras om vissa frågor rörande ersättning då kronotorp avträds. SKKF har sedermera i skrivelse den 3 april 1976 till regeringen anhållit om alt nuvarande ersätt­ningsregler ändras i vissa avseenden. Vidare har del sedan gammall funnits ett starkt önskemål från flera kronolorpare att med äganderätt förvärva de av staten upplåtna lägenheterna. Mot denna bakgmnd uppdrog regeringen den 9 december 1976 åt domänverket atl i samråd med SKKF inkomma med förslag till dels sådana ändringar av nuvarande regler för bestämman­de av ersättning vid avträde av kronotorp alt de tillgodoser skäliga önske­mål från kronotorpama, dels åtgärder som avser att underlätta för krono­lorpare att med äganderätt förvärva lägenhet eller del därav.

Domänverkel har i skrivelse den 5 december 1978 inkommil med förslag i ärendei. Till skrivelsen bifogadcL -n särskild utredningsrapport. Skrivel­sen och rapporten bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efler remiss har yttranden över domänverkets förslag avgetts av kam­markollegiet, riksrevisionsverket, lantbmksstyrelsen - efter hörande av lantbmksnämnderna i Västerbottens och Norrbottens län -, länsslyrelsen i Västerbottens län - efter hörande av Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) i Västerbotten samt Vilhelmina kommun -, länsstyrelsen i Norrbottens län - efter hörande av lantbmksnämnden i länet -, utredningen (Jo 1976:09) om fjällägenheter samt SKKF. En sammanställning av remissyUrandena bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 2.

 

Prop, 1979/80:74                                                                 3

2   Föredragandens överväganden 2.1 Bakgnind

Från slutet av 1800-talet fram till i vissa fall mitten av 1900-talet har kronomark nedanför odlingsgränsema, främst i Norrland, upplåtils för uppodling och bebyggande. Främsta syftet härför var urspmngligen att främja uppkomst av mindre jordbmk och egna hem. Upplålelseformerna har skiftat till namn och innehåll, även om beteckningen kronotorp har kommit att användas som sammanfattande benämning på de upplåtna enhetema.

Äldst är de s. k. skogstorpen, som upplåts enligl bestämmelser frän åren 1891 och 1904. Dessa bestämmelser upphävdes år 1909. Samtidigt angavs gmnder för upplåtelse av s. k. odlingslägenheter och bestämmelser om bättre villkor för skogstorpen. Villkoren för skogstorpen och odlingslägen-helema förbättrades från år 1918 resp. år 1920.

Upplåtelseformen kronotorp (kronotorp/29) infördes år 1929. I samband därmed föreskrevs att nya upplåtelser av odlingslägenheter inte fick ske. Vidare meddelades bestämmelser som innebar att befintliga skogstorp och odlingslägenheter i fråga om upplåtelsevillkor kom alt uppnå ungefärlig likställdhet med kronotorpen.

Jämsides med skogstorp, odlingslägenheter och kronolorp/29 har även upplåtits s. k. kolonat. Upplätelsevillkoren för de olika typema av lägen­heter - upplåtelsetid, vissa avgiftsfria år, byggnads- och odlingsskyl­dighet, bidrag, fritl virke, m. m. - varierade men inom förhållandevis snäva gränser.

Nya bestämmelser om upplåtelse av kronotorp (kronotorp/43) medde­lades år 1943, varvid samtidigt föreskrevs att upplåtelse av kronotorp/29 och kolonat inle längre fick ske. Såväl bakgmnden till upplålelseformen som bestämmelsema om upplåtelsevillkor för kronotorp/43 avvek på ett markanl sätt från vad som hade gällt för tidigare upplåtelseformer. Det främsta motivet för upplåtelse blev att säkerställa skogsbmkets behov av arbetskraft. Bestämmelser om skyldigheter och rätt till arbete på krono-skogama kopplades till upplåtelsen. Vidare hade slaten i huvudsak alt svara för iordningställande av mark och byggnader. Tidigare upplålelsefor­mer kunde omföras lill kronotorp/43.

År 1950 gavs bestämmelser för sådana skogstorp, odlingslägenheter, kronotorp/29 och kolonat, vilka inte omförts lill kronotorp/43, om ändrade villkor för bestående upplåtelser och om möjlighet till omföring till upplå­telse som kronolägenhet (kronol£enhet/50). Bestämmelserna medförde viss förbättnng av upplåtelsevillkoren såväl för äldre bestående upplå­telser som för dem som omfördes till ny upplåtelse.

Tidigt kom skogstorp och odlingslägenheter att upplåtas på kronomark även ovan odlingsgränsen i Västerbotlens och Norrbottens läns lapp­marker. Från år 1915 kunde, efler beslul av Kungl. Maj:l, på sådan mark

 

Prop, 1979/80:74                                                                4

upplåtas lägenheter som benämndes fjällägenheter och ställdes under läns­styrelsernas tillsyn. Redan upplåtna skogstorp och odlingslägenheter ovan odlingsgränsen omfördes lill Qällägenheier. Upplätelsevillkoren för fjällä­genheterna förändrades efter hand. Genom nu gällande bestämmelser från år 1947 angående norrländska fjällägenheter har dessa villkor kommit all nära anslula lill dem som gällde för kronolorp/43. Fjällägenheterna förval­las numera i regel av lantbruksnämnderna. Ett mindre antal förvallas dock av domänverket. Dessa av domänverkel förvaltade fjällägenheter omfattas inle av domänverkels förutnämnda utredningsförslag angående kronotor­pen och inte heller av de förslag somjag nu avser att förelägga regeringen belräffande kronolorpen. Frågan om fjällägenhelema inom renskötselom­rådel uireds f. n. av utredningen (Jo 1976:09) om fjällägenheter m. m.

De tidigare upplåtelserna av kronomark hade som jag anfört tidigare främsl lill syfle att främja uppkomslen av mindre jordbmk och egna hem. Kronotorpen underlättade även kronoparkernas vård och bevakning. Se­nare upplåtelser syftade främsl lill all säkra det slatliga skogsbmkets behov av arbetskraft. Som mesl uppgick antalet kronotorp till knappl 3 000 omkring år 1925. Nya kronotorp tillkom fram till 1950-talet men i takt med jord- och skogsbmkets rationalisering och samhällets utveckling i övrigt har kronolorpens belydelse avtagit. En successiv nedläggning av torpen har skett och f. n. finns lolall drygl 500 kronotorp kvar, varav det övervä­gande antalet är belägna i Norrbottens och Västerbottens län. Aktivt jordbmk bedrivs vid knappt en tredjedel av torpen.

2.2 Gällande ordning

Tidigare bestämmelser avseende upplåtelse av kronotorp och äldre kronolägenheter återfanns i ett antal kungörelser, varav de på senare tid mest tillämpade var kungörelsen (1943:532) angående upplåtelse av krono­torp och kungörelsen (1950:339) med vissa bestämmelser rörande äldre kronolägenheter. Vidare gällde reglema om arrendeupplåtelse i lagen (1907:36 s. I) om nyttjandrätt till fasl egendom. Enligt nämnda kungörelser har domänverket hafl alt utfärda erforderliga lillämpningsföreskrifter.

I upplålelsekontraklen mellan domänverket och resp. kronolorpare har inlagils vissa bestämmelser hämtade direkt från kungörelserna. Dessutom hänvisas i kontrakten dels lill kungörelserna, dels lill lagen om nyttjande­rätt till fasl egendom. Så länge kontraktstiden varar gäller sålunda för resp. upplåtelse, ulöver kontraktets bestämmelser, även bestämmelsema i åbe­ropade kungörelser och åberopad lag.

Lagen om nyttjanderätt till fast egendom har numera ersatts av nya jordabalken och lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken, vilka trädde i kraft den 1 januari 1972.1 samband härmed upphävdes de tidigare nämnda kungörelsema och ersattes av kungörelsen (1971:1152) om upplå­telse av publika jordbmksarrenden. I de fall lidigare gällande kontrakt

 

Prop. 1979/80:74                                                      5

mellan domänverket och resp. kronolorpare utlöper och ersätts med nya kontrakt enligt sist nämnda kungörelse sker numera hänvisning till arrendebeslämmelserna i jordabalken.

I jordabalken och 1971 års kungörelse regleras allmänna arrendevillkor, såsom avtalstid, regler för laga syn etc. Vad gäller ekonomiska rättigheter för kronolorpare föreskrev regeringen i regleringsbrev för budgetåret 1972/ 73 under anslaget för Odlings- och byggnadshjälp till innehavare av vissa kronolägenheler m. m. att innehavare av i de upphävda bestämmelserna angående kronotorp m. m. avsedda lägenheterna skulle behålla sina lidi­gare rättigheter. Domänverket har i enlighet härmed fortsatt att tillämpa tidigare praxis i frågan om avlrädesersältning, ekonomiskt stöd och bidrag m. m.

Tidigare bestämmelser avseende upplåtelse av kronotorp innehöll inga regler för beräkning av avlrädesersältning, när kronolorpare lämna­de torpen. Viss praxis kom emellertid att utvecklas efler år 1939 när Kungl. Maj:t, efler prövning i varje enskilt fall, började utbetala ersättning då nedläggning av kronotorp ansågs lämpligt. Det var först genom 1948 års kronotorpsutredning som frågan om beräkning av avlrädesersältning blev närmare behandlad. Riktlinjer för beräkning av avlrädesersältning godkän­des därefter av riksdagen år 1950 (prop. 1950:129, JoU 1950: 53, rskr 1950: 334) och reglerades i den numera upphävda 1950 års kungörelse om äldre kronolägenheter. Dessa riktlinjer gäller på gmnd av bestämmelser härom i de enskilda upplåtelseavtalen alltjämt för sådana lägenheler som inte omförts till jordabalkens bestämmelser. I enlighel härmed är berörda kronolorpare, om kronolorpet avträds, berättigad till ersättning för för­bättringsåtgärder som vidtagits med avseende på torpets jord eller sådana byggnader, till vilka kronotorpen ägt erhålla fritt virke men själv låtit uppföra. För ersättningens bestämmande reduceras den sammanlagda ar­bets- och materialkostnaden för förbättringsåtgärderna med dels värdet på material som tillhandahållits av kronan, dels erhållna statsbidrag och där­med jämförliga län som lämnats i syfle atl underlätta odlings- eller jordför­bättrings- resp. byggnadsaktiviteter.

Vid domänverkets tillämpning av nämnda beräkningsregler väljs i regel som utgångspunkt för beräkning av avträdesersättningen summan av kro-notorparens kostnader från tidpunkten för byggnademas uppförande fram lill avräkningstillfället. Detta värde nedskrivs med hänsyn till den tid som förflutit sedan åtgärderna verkställts saml reduceras för evenluella brisier. I undantagsfall sker vid beräkning av avträdesersäitningens storlek en uppskattning av byggnademas värde i befintligt skick. Odlingarna värderas efter beräknad odlingskostnad, sådan den angivits i upprättad odlingsplan eller eljest beräknats.

Det sammanlagda byggnads- och odlingsarbetets värde reduceras med värdet på rot av det till byggnadema utlämnade virket och värdet av fritt tillhandahållen cement samt utbetalade statsbidrag. De väsentligaste stats-

 

Prop. 1979/80:74                                                      6

bidragen är odlingshjälp, tilläggsbidrag, odlingsbidrag, byggnadsbidrag och byggnadshjälp och framgår av den till detta prolokoll fogade bilaga 1, underbilaga 14. Erhållna bosladsförbätlringslån och stödlån omfattas inte av bestämmelserna om avräkning från avträdesersättningen.

Regler om inlösen eller förvärv av kronotorp tillkom först för kolonalen år 1925. En kolonist skulle i regel vara berättigad atl inlösa kolonatet sedan odlings- och byggnadsskyldighet samt övriga åligganden hade blivit fullgjorda. För kronolorp/29 gällde rält för kronotorparen aU sedan odlings- och byggnadsskyldighet fullgjorts inlösa torpet jämte erfor­derlig skogsmark, såvida området utan olägenhet kunde avskiljas från kronoparken. För skogstorp och odlingslägenheter gällde från början ingen rätt till inlösen. Samtidigt med införandet av upplåtelseformen kronotorp/ 29 erhöll emellertid innehavare av skogstorp eller odlingslägenhel viss rätt lill inlösen i princip motsvarande den som gällde för innehavare av krono­lorp/29. För innehavare av kronotorp/43 saml tidigare upplålelseformer, som omförts till kronotorp/43, gällde enligt 1943 års kungörelse om krono­torp i princip rätl att inlösa torpet om domänverket inte behövde del som bostad e. d. ål arbetare och torpet kunde avskiljas från kronoparken utan olägenheter för skogsskötseln. Omföring av kolonat, skogstorp, odlingslä­genhel eller kronolorp/29 fill kronolägenhet/50 inverkade inte på den rätt till inlösen som förelåg före omföringen enligl 1950 års kungörelse om äldre kronolägenheler.

Nämnda regler avseende inlösen har tillämpats vid förvärv av hela kronotorp. Reglema gäller på gmnd av bestämmelser härom i de enskilda upplåtelseavlalen fortfarande för sådana lägenheler som ej omförts till jordabalkens bestämmelser. I de fall fråga är om förvärv av del av krono­torp, t.ex. bostadshus med tomt, tillämpas förordningen (1971:727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom, m. m. Denna förordning tilläm­pas även vid fråga om förvärv av kronotorp eller del därav i de fall arrendekontrakt tecknats utan hänvisning till bestämmelsema i äldre kun­görelser om upplåtelse av kronotorp m.m. Genom förordningen om för­säljning av staten tillhörig fast egendom, m. m. regleras bl. a. myndigheters rätt till försäljning av sådan egendom. Härvid framgår bl.a. att statlig egendom i princip får säljas endast om egendomen ej längre behövs för vederbörande myndighets behov eller för annat statligt ändamål. Någon rätt lill förvärv av kronotorp föreligger inte enligl förordningen.

Genom alt kronotorpen inte utgör särskilda fastigheter utan är en del av den större kronoparken gäller vid förvärv av kronotorp eller del därav att detta är beroende av om fastighetsbildning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) kan genomföras.

Vid inlösen av kolonat, skogstorp, odlingslägenheter, kronotorp/29 och kronolägenhet/50 tillämpas numera enhetliga bestämmelser för hur köpe­skillingen skall beräknas. Därvid gäller att markvärdet och byggnadsvärdet bestäms med utgångspunkt i vissa angivna värderingsregler. Värdet av

 

Prop, 1979/80:74                                                       7

växande skog besläms med ledning av gällande virkespriser. I fråga om köpeskillingens erläggande gäller att den kan delas upp i en amorteringsdel med en amorteringstid på ca 25 år och en stående del som skall vara erlagd inom fem år från sista inbetalningen på amorteringsdelen.

För försäljning av kronotorp/43 saml försäljning av kronotorpets bygg­nader med tomt gäller inga andra regler än de som generellt gäller enligl förordningen om försäljning av staten tillhörig fast egendom, m. m., dvs. köpeskillingen beäknas till marknadsvärdet. Köpeskillingen kan i dessa fall erläggas genom avbetalningar varvid en femtedel betalas kontant vid tillträdet och resterande del genom lika stora avbetalningar under lio år.

2.3 Beräkning av avträdesersättning

SKKF har sedan länge krävt bl.a. att äldre bidrag som kronolorpare erhållit för iordningställande av byggnader och odlingar på lägenhetema och som hittills dragits av vid beräkning av avträdesersättning skall efter­skänkas. Vidare har påtalats det förhållandet att ersättning liU kronolor­pare för förbättringsåtgärder på jord och byggnader som regel har bestämts efter värdet vid tidpunkten för arbelets utförande. Allteftersom penning­värdet har undergått en försämring har från kronotorpama ställts krav på en indexberäkning av beloppet. Vidare har vissa invändningar rests mol att domänverket har tillämpat en schablonmetod för bestämning av värde­minskningen på de uppmstnings- och nybyggnadsarbeten som kronolor­pare utfört.

Domänverkets förslag innebär att statsbidrag och därmed jämsläUda lån som har erhållils för uppodling av mark eller för anläggande av kreatursbe­ten inte längre skall dras av vid beräkning av avträdesersättning, liksom inte heller sådana bidrag och lån som har erhållils före den 1 juli 1950 för uppmstning och utbyggnad av bostadshus och ekonomibyggnader. Vidare föreslås att arrendenedsättning som kronolorpare i vissa fall har erhållit inte längre skall dras av från avträdesersättningen. Domänverket föreslår även all ersättningsbelopp för förbättrings- och nybyggnadsarbelen på byggnader uppräknas med index enligt vissa angivna regler. Därvid skall riksskatteverkets indexserie för framräkning av realisationsvinst på fastig­heter vara en utgångspunkt. Schablonberäkningen av värdeminskning på byggnader och anläggningar föreslås bli ersatt av en värdering baserad på faktisk värdeminskning. Dessulom föreslås atl om vid laga syn, eller besiktning som ersätter sådan, markens hävd är i enlighet med ortens sed, så skall brist inte anses föreligga i detta hänseende.

Storleken på hittills utbetalade avträdesersällningar har självfallet varil beroende av hur slor insats kronotorparen har gjort på lägenheten. Så gäller exempelvis för lägenheter, där kronan har ansvaret för större under­håll och investeringar, alt avträdesersättningen i allmänhet blir mindre än för lägenheter som i huvudsak har byggts upp och underhållits av krono-

 

Prop, 1979/80:74                                                      8

lorparen själv. En annan omständighet av betydelse är all om del i enlighet med jordabalkens bestämmelser skett en avräkning så leder denna givetvis lill att den återstående ersättningen till kronotorparen blir lägre än i de fall någon reglering av mellanhavandena mellan domänverket och denne inte har ägt mm. Variationerna är stora. Medeltalet för de under senare år utbetalda avlrädesersällningarna uppgår emellertid lill ca 15 000 kr. De nu föreslagna reglema innebär ekonomiskl gynnsammare bestämmelser. En­ligl domänverkel skulle, om de föreslagna reglema hade tillämpats vid tidigare avirädelser, ersättningens storlek i dessa fall ha kommit alt öka med mellan 20 och 150%.

De föreslagna reglema för beräkning av avträdesersättning avses kom­ma att lillämpas oberoende av om kronotorparen väljer att flytta från torpet eller atl förvärva detsamma. Jag återkommer i det följande till frågan om förvärv av kronotorp. Förslaget ger därmed önskvärd valfrihet åt innehavaren. Domänverket konstaterar att i vissa fall kommer en avträdesersättning beräknad enligl de föreslagna reglema att överstiga en beräknad köpeskilling för torpet. Domänverket föreslår mot denna bak­gmnd att vid förvärv av torp avträdesersättningen för den del av torpet som köpet avser inte får överskrida överenskommen köpeskilling.

Samtliga remissinstanser finner förslaget till nya regler för beräkning av avträdesersättning ändamålsenligt. Även jag bedömer att de föreslagna förändringama är väl avpassade och tillgodoser skäliga önskemål från kronotorpama. Nu gällande upplåtelsevillkor för kronotorp m.m. bör såle­des vad gäller beräkning av avlrädesersältning ändras i överensstämmelse med domänverkels förslag. Jag förordar därför atl regeringen inhämtar riksdagens godkännande av att gällande upplålelsevillkor ändras i enlighet med vad jag anfört. Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare föreskrifter om ändring av villkoren för avträdesersättning.

2.4 Förvärv av kronotorp

Frågan om kronotorpares rätt att inköpa tidigare arrenderad mark är gammal, nära nog lika gammal som koloniseringen av den norrländska kronomarken. Alt förvärva torpen med full äganderätt har varit ell åter­kommande önskemål, som har framförts av arrendatorerna ända sedan detta sekels början. Endast för vissa av de olika upplålelseformerna kan emellertid, som tidigare nämnts, hävdas en förbehållslös rätt atl förvärva torpet. För flertalet kronolorpsupplåtelser gäller att den till upplåtelsen knutna rätten till förvärv är förbunden med förbehåll av olika slag.

Framställningar från kronolorpare avseende förvärv har i dominerande utsträckning avsett förvärv av endast del av kronolorpet för bostadsända­mål. Gällande avtalsvillkor om förvärv av kronotorp avser emellertid förvärv av hela kronotorpet för bildande av jordbmksfastighet.

I de fall framställningar om förvärv av torp för bostadsändamål har

 

Prop. 1979/80:74                                                      9

avslagils, har motivet i regel varit atl förvärvet har bedömts medföra olägenheter vid förvallningen av kronoparken. Torpets läge inom krono­parken och i förhållande till vägnätet har vanligtvis varit väsentliga fakto­rer vid dessa bedömningar. Domänverket har sålunda inte ansett sig kunna acceptera olämpliga enklavbildningar i kronoparkema med åtföljande pro­blem vid olika skogsbmksåtgärder saml väghållning och bevakning.

När det varit fråga om förvärv av hela kronotorp för jordbmksändamål har yttranden inhämtats från lantbmksnämndema och fastighetsbildnings-myndigheterna. 1 några fall har förvärv av kronotorpet genomförts i sam­råd med vederbörande lantbruksnämnd. Därefter har fastighetsbildnings-förrättning ägt mm. I etl flertal fall har emellertid såväl lantbmksnämn­dema som faslighetsbildningsmyndighetema avstyrkt förvärv. Motivet har varit att den tilltänkta fastigheten inte har bedömts bärkraftig och varaktigt lämpad för jordbruksändamål. I dessa fall har domänverket avslagit fram­ställningama om förvärv med hänvisning till vad nämnda myndigheler har anfört. Regeringen har pröval vissa av dessa fall utan alt ändra verkets beslut.

Enligt domänverkets bedömningar äger tidigare gjorda invändningar mot förvärv av kronotorp för bostadsändamål inte längre samma bärkraft. Ölägenheterna för kronoparkens förvaltning bedöms numera vara begrän­sade. Domänverket anser därför att innehavare av kronotorp, som är bebyggt med tjänligt bostadshus, bör fä en generell och förbehållslös rätt all för bostadsändamål förvärva kronotorpets byggnader med tomt.

Vad gäller förvärv av hela kronotorp bör enligt domänverket fömtsätt­ningar skapas som möjliggör detta, om torpet i sin helhet kan väntas med någon varaktighet bli aktivt utnyttjat för jordbmk eller likvärdigt ändamål. Kan sådant utnyttjande väntas komma alt ske endast för del av kronotor­pet bör förvärvet inskränkas i motsvarande grad. Del är emellertid enligt domänverket väsentligt att en fortsatt samordning med den statliga jord-och skogsbmkspolitiken sker vid prövning av ärenden om förvärv av kronotorp för jordbruksändamål. Sålunda fömtsätts även fortsättningsvis att yttranden i sådana ärenden inhämtas från lantbmksnämndema och fastighetsbildningsmyndighetema.

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt utredningens förslag vad gäller förändrad praxis vid förvärv av del av kronotorp för bostadsändamål. Lantbruksstyrelsen och länsstyrelsen i Västerbotlens län fömtsätter dock att sedvanlig lämplighetsprövning sker i samband med fastighetsbildningsförrättning.

Remissinstanserna är i stort eniga i sin tillstyrkan även av utredningens förslag om förvärv av kronotorp för jordbruksändamål. Lantbrukssty­relsen konstaterar att eftersom huvuddelen av kronotorpen är belägna i sådana områden där stöd till lantbmksföretag i glesbygder kan utgå, torde lantbmksnämndema fortsättningsvis i ökad utsträckning kunna tillstyrka framställningar om förvärv av torp. Styrelsen anger härvid att det numera

 

Prop. 1979/80:74                                                     10

inle synes nödvändigl, vare sig från slöd- eller fastighetsbildningssyn-punkl, atl den nybildade fastigheten alllid skall ge sin bmkare full syssel­sättning och kunna byggas ut lill ell rationellt lantbruksföretag. Enligt SKKF bör kronolorpare ges en förbehållslös rält att förvärva även hela kronotorp. Undanlag från denna regel bör förekomma endasi om synnerli­gen slarka skäl föreligger. Sådana skäl är enligl SKKF i slort sell endast atl elt förvärv skulle förhindra elt effektivt omhändertagande av befintlig åkermark. Förbundet understrykeratt kronotorpen sedan länge i praktiken har brtikats som frislående enheter. En formell registrering av enheten som egen fastighet i samband med en fastighetsbildningsförrättning bekräftar enligt förbundet endasi dessa förhållanden, varför förrättningen och den därmed förknippade prövningen inte får lägga hinder i vägen för en fortsatt drift av torpet.

För egen del delar jag utredningens uppfattning att kronolorpare bör kunna ges en i princip generell rätt atl för bostadsändamål förvärva torpets byggnader och tomt. Härigenom tillgodoses ett sedan länge ställt krav från kronotorpamas sida. Dämlöver kan framhållas atl kronolorpen ofta är belägna i sådana områden att de har betydelse från regionalpolitisk syn­punkl. Om förvärvet leder lill att torpen bebos också i fortsättningen torde detta i många fall vara positivt. Några större olägenheter för kronoparker­nas fortsalla förvallning eller för övrigt synes inte heller uppkomma.

Frågan om förvärv av kronotorp för jordbmksändamål bör ses mol bakgmnd av gällande rikllinjer för jordbmks- och regionalpolitiken. Enligt min mening bör nuvarande innehavare av kronotorp, om de så önskar, ges möjlighet atl förvärva sina torp. Förvärvels lämplighet från jordbmkspoli-tisk och regionalpolilisk synpunkt prövas av lantbmksnämndema i enlig­hel med nya jordförvärvslagen (1979:230), som trädde i krafl den 1 juli 1979 och som innebär att även förvärv från domänverket skall prövas.

Förvärv av kronotorp som inte redan utgör särskild fastighet fömlsälter för sin giltighet i vanlig ordning även prövning enligl faslighetsbildningsla­gen.

Av utredningen framgår atl del vid behandlingen av ärenden rörande förvärv av kronotorp i vissa fall har framförts att domänverket borde tillskjuta erforderlig skogsmark för alt åstadkomma bärkraftiga bmknings-enheter. Sådana propåer har aniingen kommil från kronolorpare eller från lantbmksnämnderna och fastighetsbildningsmyndighetema, i de senare fallen under åberopande av bestämmelserna i fastighetsbildningslagen om alt fastighet som nybildas skall vara bärkraftig. Domänverket har ställt sig helt avvisande lill sådana förslag, såvida de inle har avsett endasi mindre arealer för alt möjliggöra en rationell avgränsning av den nybildade fastig­heten eller del av annan anledning har varil förenligt med verkets intres­sen. Av remissinstansema framhåller lantbruksslyrelsen och läns­styrelsen i Västerbottens län atl förvärv av skogsmark i lämplig omfattning bör kunna medges om detta är lämpligt bl. a. med hänsyn till

 

Prop. 1979/80:74                                                     11

köparens behov av sysselsättning saml kronoparkens och kronotorpels storlek, belägenhet och arrondering. Något generelll ställningstagande i frågan rekommenderas emellertid inte ulan frågan bör enligt dessa inslan­ser avgöras i varje enskilt fall.

Enligt min mening bör skogskompleltering i samband med förvärv av kronotorp kunna komma till stånd om behov av sådan komplettering föreligger enligt lantbmksnämndernas bedömning. Härigenom kan syssel­sättningsmöjligheterna för kronotorpama förbättras. Domänverket bör så­lunda medverka till all vid förvärv av kronotorp för jordbmksändamål komplettering kan ske med skogsmark i den omfattning lantbruksnämnd finner lämplig och kronotorparen har möjlighet härtill.

Domänverket har föreslagit att vid förvärv av kronotorp fortsättningsvis som värderingsnorm bör gälla att köpeskillingen fastställs efler förhandling med kronotorparen i varje enskilt fall, varvid hittillsvarande prisnivå vid genomförda förvärv ulgör en utgångspunkl. Vad gäller erläggande av kö­peskillingen föreslås att detta bestäms i samband med nämnda förhandling, varvid fömtsätts atl domänverket erbjuder kredit för en del av köpe­skillingen samt på de villkor som har gällt hittills och som är likformiga med de regler som domänverket generellt tillämpar vid markförsäljning.

Remissinstanserna har inte hafl några erinringar mot domänverkets för­slag till normer för värdering av kronolorpet vid förvärv och till regler för erläggande av köpeskillingen. Även jag finner dessa förslag ändamålsenli­ga och förordar alt de bör tillämpas. Det bör ankomma på regeringen att i av mig här berörda frågor ulfärda anvisningar härför.

Nu gällande upplåtelse villkor för kronotorp m.m. bör vad gäller rätlen till förvärv av torpen ändras i överensslämmelse med vad jag här anfört. Jag förordar att regeringen inhämtar riksdagens godkännade av att så sker.

2.5 Tidpunkt för tillämpning av de förordade riktlinjerna

Vad gäller tidpunkten från vilken de av mig förordade riktlinjema bör gälla vill jag först erinra om att avräkning med kronolorpare för deras insatser enligt tidigare bestämmelser skedde först när torpen avträddes. Nya jordabalken föreskriver emellertid att avräkning av avträdesersättning till arrendator numera alltid skall ske vid kontraktstidens utgång om mer än nio år förflutit från tillträdet eller från närmast föregående avräkning. Domänverket har av den anledningen fr. o. m. den 1 januari 1972, då nya jordabalken trädde i kraft, gjort avräkning med kronolorpare, vars kon­trakt utlöpt. I de flesta av dessa fall har därefter nya kontrakt tecknats. I avvaktan på resultatet av den nu aktuella ulredningen har domänverket emellertid medgivit att avräkningar som skulle ha sketl under utredningsti­den har uppskjutits.

Domänverket har föreslagit att de nya riktlinjema om beräkning av avträdesersättning skall tillämpas med retroaktiv verkan fr.o.m. den 14

 

Prop. 1979/80:74                                                     12

mars 1977, som är den första allmänna fardagen efter det att utrednings­uppdraget gavs domänverket. Redan gjorda avräkningar före denna lid­punkt föreslås sålunda inte bli omfattade av de nya reglema.

Av remissinslanserna framhåller SKKF alt en retroaklivitet avseende beräkning av avträdesersättning bör gälla fr. o. m. år 1972 eller i vissa fall ännu lidigare. Skälet till delta är bl.a. atl nya jordabalkens regler Ivingar arrendatorer att övergå till nya kontraktsformer med regelbundna avräk­ningar allteftersom de äldre kontrakten löper ut. Enligt förbundet bör inte de kronolorpare som redan övergått till nya kontrakt försättas i sämre läge än de kronolorpare som erhåller dessa kontrakt efter den 13 mars 1977. Vidare anför SKKF atl rält till förvärv av kronotorp bör gälla även före detta kronolorpare som genom hyreskontrakt haft en obmten förbindelse med de tidigare arrenderade torpen. Enligt länsstyrelsen i Väster­bottens län finns det för alt und vika alllför stora orättvisor i fråga om avträdesersättning skäl alt beakta vad SKKF har framfört. Merparten av de övriga remissinstansema stöder domänverkets förslag. Länsstyrel­sen i Norrbollens län menar dock att styrelsen inte har någol alt erinra om relroaktivilelen vad gäller beräkning av avträdesersättningen utsträcks längre bakåt i liden än vad domänverket föreslagit. Lant­bruksstyrelsen föreslår att kronolorpare med avräkning enligt de äldre reglema i viss mån skulle kunna kompenseras genom en något försiktigare värdering i samband med eventuella förvärv.

För egen del vill jag framhålla att del vid utarbetandet av nya bestäm­melser av nu aktuellt slag ofta uppstår svårigheter vid en sammanvägning av olika intressen. De nya reglema för beräkning av avträdesersättning ger otvetydigt ett betydligt bältre ekonomiskt utfall för kronotorpama än tidi­gare. Jag finner emellertid att domänverkets förslag angående lidpunkten för de nya bestämmelsemas ikraftträdande är väl underbyggt och förordar all de nya riktlinjerna om beräkning av avträdesersättning tillämpas med verkan fr. o. m. den 14 mars 1977.

2.6 Kostnader

Kosinadema för kronotorpen i fråga om underhåll, investeringar, avträ­desersällningar och flyttningsbidrag har hittills bestridits från anslaget Odlings- och byggnadshjälp ål innehavare av vissa kronolägenheter m. m. under tionde huvudtiteln. De i det föregående förordade reglema för be­räkning av avträdesersättning kommer att medföra viss ökning av kosina­dema. Anslag för kosinadema för kronotorp har jag tagit upp i samband med min anmälan till budgetpropositionen för budgetåret 1980/81.

 

Prop, 1979/80:74                                                                13

3   Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen atl godkänna atl nu gällande upplåtelsevillkor för kronotorp m. m. ändras i överensstämmelse med vad jag förordat.

4   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag föredraganden lagt fram.

 

 

 

Prop, 1979/80:74                                                      15

DOMÄNVERKET

Bilaga 1

Till

Regeringen

Industridepartementet

Uppdrag att göra viss utredning rörande kronotorpen (Dnr 639/73; 574/76; 1368/76)

Regeringen har uppdragit åt domänverket att - efter samråd med Sveri­ges kronolorpare och kolonistförbund (SKKF) - inkomma med förslag dels avseende sådana ändringar av nuvarande regler för bestämmande av ersättning vid avträde av kronotorp m. m. alt de tillgodoser skäliga önske­mål från kronotorpama, dels till åtgärder som avser att underlätta för kronolorpare all med äganderätt förvärva lägenhet eller del därav.

Domänverkel och SKKF har i samråd tillsatt en arbetsgrupp md två representanter från vardera domänverket och SKKF för att utföra utred­ningsuppdraget. Arbetsgmppen har redovisat sitt arbete i bifogade utred­ning, som härmed överlämnas. Verket har ingen erinran mot de framlagda förslagen i slort men vill framföra följande synpunkter.

Domänverket tillstyrker all de ändrade reglema för beräkning av avträ­desersäitningens storlek får retroaktiv verkan från 1977-03-14. Likså delar verkel utredningens förslag atl byggnader med tomt skall kunna försäljas till innehavaren utan inskränkning.

Någon generell rätt att friköpa hela torpet, dvs. byggnader och inägor, bör inte införas. Domänverket är emeUertid i princip bereti medge friköp av jord som bmkas av lorparen. Domänverket fömtsätter att lantbmks­nämnderna bevakar möjligheterna att till verket återföra friköpl jord när bmkningen upphört.

Domänverket utgår från att berörda myndigheter kommer att inta en generös inslällning till frågan om friköp av torp med jord under bmkning.

Domänverkel motsätter sig bestämt annan tilldelning av skog vid friköp av torp än som erfordras för en rationell avgränsning. Verkets inställning motiveras av ansvaret för de anställdas sysselsättning saml en hög och jämn tillförsel av virke till skogsindustrin. För den skog som eventuellt kan komma alt ingå i försäljningen skall liksom nu fullt marknadspris betalas.

Fastighetsbildning vid friköp av mark utöver tomt för byggnader bör kunna medges enligl undantagsbestämmelsen i 3 kap. 10 § fastighetsbild­ningslagen.

Vad gäller de synpunkter som SKKF framfört i särskill yttrande (under kap. 12 i utredningen) rörande sambandet mellan utbetalning av pension och avflyttning från torpet vill domänverket i detta sammanhang framföra följande.

 

Prop, 1979/80:74                                                      16

Domänverket betraktade, under den tidsperiod som SKKF avser i siU yttrande, innehav av kronotorp som anställning och enligt gällande be­stämmelser kunde då inte pension utbetalas så länge innehavaren bodde kvar på torpet. Verkets tillämpning av beslämmelserna var föremål för prövning vid flera tillfällen, bl.a. i motion 410/1954 i andra kammaren. Motionären hemställde då att riksdagen måtte vidtaga erforderiiga åtgärder så all utbetalning av arbetarpension inle skulle påverkas av om torparen bodde kvar på lägenhelen. Riksdagen beslutade i enlighet med statsutskot­tets utlåtande atl motionen inte skulle föranleda någon åtgärd.

Bestämmelsema rörande utbetalning av pension ändrades sedermera och från omkring 1960 utgjorde ett kvarboende på torpet inget hinder för att få pensionen utbetald.

Domänverket hemställer, att verkel får i uppdrag alt genomföra utred­ningens förslag med beaktande av de synpunkter som ovan anförts.

Folke Rydbo

 

Prop. 1979/80:74                                              17

KRONOTORP/77 Utredning angående avträ­desersättning till innehavare av torp och friköp av torp eller del därav

2   Riksdagen 1979/80. / saml. Nr 74

 

 

 

Prop. 1979/80:74                                                               19
Innehållsförteckning

1   Sammanfattning ..............................................    20

2   Utredningsuppdraget och utredningens genomförande            22

3   Tillbakablick .................................................... .. 23

4   Olika upplåtelseformer........................................ .. 24

5   Nuläge - statistisk beskrivning av kronotorpen   ..... .. 31

6   Avlrädesersältning............................................. .. 34

a Bestämmelser enligt författningar...................... .. 34

b Tillämpning av bestämmelsema om avträdesersättning        35

c Problembeskrivning......................................... .. 36

d Förslag till nya bestämmelser............................    36

e Utfall jämfört med tidigare tillämpning.................    39

f Avträdesersäitningens sloriek i relation till torpets värde                 39

7 Friköpsfrågan  .................................................    40

a Bestämmelser för olika upplåtelseformer.............. .. 40

b Tillämpning av inlösenbestämmelsema ................    41

c Problembeskrivning.........................................    42

d Förslag till åtgärder i fråga om friköp..................    43

8 Tidpunkt för de nya bestämmelsemas ikraftträdande .....        46

9 Koslnads- och anslagsfrågor...............................    46

10   Samråd med lantbmksstyrelsen............................    47

11   Genomförande..................................................    47

12   Särskilt yttrande...............................................    48

Bilagor:

1   Ulredningsuppdragel från industridepartementet.......   53

2   Skrivelse från domänverket 1977-04-15 om uflöpande avlal               54

3   Torpförfaun ingar ..............................................   55

4-13 Statistik rörande torpen.................................   57

14  Förteckning över olika former av statsbidrag för torpen         67

15  Riksskatteverkets indexserie ..............................   69

16  Tesl av de nya beräkningsgmnderna för avträdesersättning              70

17  Förslag till tillägg till nyttjanderättsavtal ...............   75

 

Prop, 1979/80:74                                                               20

1    Sammanfattning

Efter uppdrag från industridepartementet har domänverkel lillsammans med Sveriges Kronolorpare och Kolonislförbund (SKKF) tillsalt en ar­belsgmpp för all göra viss utredning rörande kronotorpen. Enligl uppdra­gel skall utredningen föreslå dels sådana ändringar av nuvarande regler för bestämmande av ersättning vid avträde av kronotorp m. m., att det tillgo­doser skäliga önskemål från kronotorpama, dels åtgärder som avser att underlätta för kronolorpare all med äganderätt förvärva lägenhel eller del därav.

Arbelsgmppen har hafl följande sammansättning, från SKKF Sven Vi-siröm, Mellansel och Carl Eichwurzel, Naisheden, Lansån och från do­mänverket Gunnar Vikman och Harald Jansson.

Gruppen är i huvudsak enig om de redovisade förslagen. Skiljaktiga meningar har dock inle kunnal undvikas i ett par frågor. I dessa frågor har SKKF:s representanler avgivit särskilt yttrande som bifogas betänkandel.

I ulredningsuppdragel anges all förslagel skall lillgodose skäliga önske­mål från kronotorpama. Arbetsgmppen lolkar uppdraget så atl förmånli­gare regler för lorpare bör införas vid bestämmande av avträdesersält-ningamas storlek samt ålgärder vidtagas som underlättar för torparna atl förvärva lägenhel eller del därav.

Därvid har arbetsgmppen enals om all de ekonomiska förbättringama helt bör avse gynnsammare bestämmelser för beräkning av avträdeser­sättning.

Därigenom ges lorparen samma ersättning oberoende om han väljer att avflytta från torpet eller alt köpa detsamma. Detta ger valfrihet åt inneha­varen och har bedömls som en rättvisefråga. Reglerna för friköp bör ändras så atl lorparen får ökade möjligheter att bli ägare lill sin bostad och till jordbmksmark och anläggningar, om han driver jordbmk.

Vid början av år 1977 fanns sammanlagt 532 torp. På 128 (27%) av torpen driver innehavaren aktivt jordbruk. Dessa kronotorp omfattar lotalt 929 ha varav 416 ha åker molsvarande 7,26 resp. 3,25 ha per torp.

A vträdesersättning

Belräffande avirädesersättningama föreslår arbelsgmppen i huvudsak följande ändringar jämfört med tidigare.

Bidrag:

Tidigare har äldre slatsbidrag och därmed jämnställda lån avdragits från den ersättning lorparen erhållit vid avräkning med jordägaren. Dessa bi­drag och lån som erhållils för uppodling av mark och anläggning av krea­tursbeten skall inle längre avdragas. Bidrag och lån som erhållits för upp­rustning och nybyggnad av bostadshus och ekonomibyggnader före 1 juli 1950 skall inte längre avdragas från avträdesersättningen. Efter 1 juli 1950 kunde innehavare av äldre kronolägenhet få byggnadshjälp med 80 eller 90% av godkänd byggnadskoslnad. Arbetsgmppen är enig om alt erhållen byggnadshjälp, som ofta uppgår till ansenliga belopp, inte bör efterskän­kas.

Arrendenedsättning:

Den arrendenedsättning som lorpare i vissa fall erhållil skall inte längre avdragas från avträdesersättningen. Avdragets storlek ligger i allmänhet mellan 500 och 1000 kr. per torp.

 

Prop. 1979/80:74                                                     21

Indexuppräkning:

Torparna har under senare år krävt att de vid avräkning skall kompen­seras för den penningvärdesförsämring som skett. Eftersom ersättningsbe­loppen vid avräkningstillfället gmndar sig på kostnaden vid tidpunkten för åtgärdemas utförande har ersättningarna alltmer urholkats av den fortlö­pande inflationen.

Arbetsgruppen föreslår nu att de tillerkända ersältningsbeloppen för förbättrings- och nybyggnadsarbeten på byggnader uppräknas med index enligt särskilt angivna regler. Ersättningar för odlings- och tomtarbeten indexuppräknas inte. För dessa åtgärder utgår ersättning med den verkliga kostnaden utan avdrag för värdeminskning och erhållna bidrag. 1 allmän­het överstiger denna ersättning aktuella marknadsvärden för åker i dessa områden.

Bristbelopp:

Arbelsgmppen föreslår alt odlingarna skall anses bristfria om hävden är i enlighet med ortens sed. Detta krav blir i praktiken lägre än på jord-bmksarrende i allmänhet.

Arbetsgmppen har testat här föreslagna regler för bestämning av ersätt­ningen till torparen på ett tiotai redan avträdda torp. Resultatet visar alt avlrädesersättningarnas storiek i dessa fall ökar med mellan 19 och 143 %.

Friköp

Beträffande möjlighetema att friköpa torpet föreslår arbetsgmppen i huvudsak följande ändringar jämfört med lidigare:

-    ändrad policy vid bedömning av framställningar om förvärv av krono­
torpets byggnader med tomt.

Ändringen består i alt innehavare av kronotorp som är bebyggt med tjänligt bostadshus i fortsättningen skall vara oförbehållsamt berättigad att friköpa kronotorpels byggnader med tomt

-    ändrad policy vid bedömning av framställningar om förvärv av hela
torpet.

Ändringen består i att domänverket för sin del medger att innehavare av kronotorp utöver byggnader med tomt skall vara berättigad atl helt eller delvis friköpa även resterande del av kronolorpet på sätt som tillstyrkes av lantbmks- och fastighetsbildningsmyndighetema.

På denna punkt har SKKF:s representanter deklarerat avvikande me­ning. De hävdar all torparna skall ha en oförbehållsam rält att friköpa hela torpet.

- ändrade värderingsnormer.

Ändringen består i att de gamla reglerna för bestämning av köpeskilling­en vid friköp av hela torpet inte längre kommer till användning. Köpeskil­lingen faslställes i fortsättningen efter förhandling med torparen. Vid fri­köp bibehålles köpeskillingen på nuvarande låga nivå. Endast rimliga justeringar med anledning av penningvärdets förändringar och utveckling­en på fastighetsmarknaden för jämförbara fall skall vidtagas.

- ändrade betalningsprinciper.

Ändringen består i att de gamla reglerna för köpeskillingens erläggande vid friköp av hela torpet inte längre skall tillämpas.

Sättet för köpeskillingens erläggande anpassas till domänverkets nor­mala mtiner.

En konsekvens av utredningens resultat blir att finansieringen av frikö­pet underlättas genom höjningen av avträdesersättningen.

 

Prop. 1979/80:74                                                     22

Tidpunkt för de nya bestämmelsernas ikraftträdande

Domänverkels representanter i ulredningen föreslår att de nya bestäm­melserna får retroaktiv verkan från 1977-03-14. Skälet härför är att utred­ningen startade vid denna tidpunkt och det blev känt bland torparna, att en översyn av reglerna skulle ske.

SKKF:s representanter vill ha retroaktiviiel till 1972 eller i vissa fall ännu längre. Skälet till detta är att etl stort antal avräkningar har skett mellan 1972 då nya jordabalken trädde i kraft och 1977-03-14. För de lorpare som avträtt torpet men fortfarande hyr manbyggnaden som året-runt- eller fritidsbostad bör avträdesersättningen omräknas efter de nya reglema fram lill avträdestidpunkten anser SKKF.

Kostnads- och anslagsfrågor

För vardera av budgetåren 1977/78 och 1978/79 har domänverket erhållit 1800000 kr. för underhåll och investeringar på torpen och för avträdeser­sällningar och flyttningsbidrag till torparna. Detla förslagsanslag har inte täckt kostnaderna för 1977/78 trots att avräkning med ett antal lorpare har framflyttats i avvaktan på nya regler för beräkning av avträdesersäitning­ens storlek. Tilläggsanslag har begärts på sammanlagt 435602 kr. för budgetåret 1977/78.

Om kostnaderna för underhålls- och investeringsätgärder på torpen hålls ungefär oförändrade och avlrädesersällningarna ökar väsentligt beräknas belastningen på anslaget under de närmaste åren för statens del bli mellan tre och fyra miljoner kronor per år.

2   Utredningsuppdraget och utredningens genomförande

Industridepartementet har genom beslut 1976-12-09 uppdragit åt domän­verket atl göra viss utredning rörande kronotorpen (bilaga 1). Enligt beslu­tet uppdrar regeringen åt domänverket att - efter samråd med Sveriges Kronolorpare och Kolonistförbund (SKKF) - inkomma med förslag dels avseende sådana ändnngar av nuvarande regler för bestämmande av er­sättning vid avträde av kronotorp m. m., all det tillgodoser skäliga önske­mål från kronotorpama, dels till åtgärder som avser att underlätta för kronolorpare atl med äganderätt förvärva lägenhel eller del därav. I för­värvsfrågan skall verket samråda med lantbruksstyrelsen.

Med anledning av utredningsuppdraget kallade domänverket till sam­manlräde med representanter för SKKF i Örnsköldsvik 1977-02-17. Därvid föreslog domänverket bildandet av en arbelsgmpp med två representanter från vardera SKKF och domänverket samt med sekretariat från domän­verket. Denna uppläggning accepterades av representanterna från SKKF.

Vid sammanträdet tillsattes följande arbelsgmpp, från SKKF Sven Vi-slröm, Mellansel och Carl Eichwurzel, Naisheden, Lansån och för domän­verket Gunnar Vikman och Harald Jansson med Gunnar Vikman som sammankallande.

I avvaktan på utredningens resultat överenskoms att kronotorpjue vars kontrakt löper ut 1977-03-14 eller senare skulle erbjudas möjlighet till förlängning av nuvarande avtal med ett eller två år (bilaga 2).

Ulredningen, som antagit arbetsnamnet "Kronotorp 77", har för att närmare ta del av förhållandena och problemen för olika typer av krono­torp företagit en resa i Västerbotten och Norrbotten under dagarna 1977-09-19-20.

 

Prop. 1979/80:74                                                      23

Sammanträde har ägt mm med fjällägenhetsutredningen 1978-03-06 och med lantbruksstyrelsen, lantbmksnämnderna och lantmäterimyndighe-tema i Västerbottens och Norrbotlens län 1978-03-17.

LRF har genom skrivelse 1977-12-14 begärt all få utse en kontaktman att följa utredningens arbete och föreslagit lantbmkare Torsten Gavelin, Mal-govik. Han har i slutskedet av utredningsarbetet tagit del av detsamma.

Under domänverkets förvaltning ligger ett mindre antal Qällägenheler belägna ovanför odlingsgränsen. Fjällägenhetsutredningen har regeringens uppdrag att föreslå riktlinjer för den fortsatta förvaltningen av dessa lägen­heter.

Utredningsuppdraget är begränsat till två huvudfrågor inom kronolorps-förvaltningen, nämligen frågan om avträdesersättning och frågan om vill­kor och möjligheter vid önskemål om friköp av kronolorpen. Bägge frå­goma aktualiseras oftast i samband med nedläggning av kronotorpen, en process som har pågått sedan 1950-talet.

Runl de redovisade förslagen råder i huvudsak enighet inom arbetsgmp­pen. Skiljaktiga meningar har dock inte kunnat undvikas i ett par frågor. Därvid har domänverkets representanters inställning redovisais i betän­kandet medan SKKF:s representanter i dessa frågor har avgivit särskilt yttrande som bifogas betänkandet.

De motiv som under olika epoker har funnits för bildande av nya krono­torp saknar numera aktualilet, varför några nya kronotorp inte längre tillskapas.

I utredningsuppdraget anges att förslaget skall lillgodose skäliga önske­mål från kronotorpama. Arbelsgmppen tolkar uppdraget så att förmånli­gare regler för lorpare bör införas vid bestämmande av avträdesersättning-amas storlek saml åtgärder vidtagas som underlättar för torpama att förvärva lägenhet eller del därav.

Därvid har arbelsgmppen enats om all de ekonomiska förbättringama helt bör avse gynnsammare bestämmelser för beräkning av avlrädeser­sältning. Därigenom ges torparen samma ersättning oberoende om han väljer att avflytta från torpet eller atl köpa detsamma. Detta ger valfrihet åt innehavaren och har bedömts som en rättvisefråga. Reglema för friköp bör ändras så alt torparen får ökade möjligheter atl bli ägare till sin boslad och lill jordbmksmark och anläggningar, om han bedriver aktivt jordbmk på torpet.

3   Tillbakablick

Kolonisationsverksamheten på statens mark under reglerade former tog sin böljan i slutet av 1800-talet. Verksamheten har sedan med jämna mellanmm, ungefär vart tionde år, varit föremål för översyn och ulredning med därpå föjande bestämmelser i fråga om upplålelsevillkor och bidrag till uppbyggnaden. Gemensamt för alla tidigare utredningar har varil alt se över bestämmelsema för att vidmakthålla kronotorpen och underlätta för dess innehavare att utveckla torpen i takt med samhällets krav och föränd­ringar i övrigl. Förteckning över författningar som reglerat torpverksamhe­ten redovisas i bilaga 3.

Motiven för och inriktningen av kronotorps verksamhelen har varieral. Vid sekelskiftet ansågs en inre kolonisation angelägen. I lider med dålig lönsamhet i industrin och därmed dålig efterfrågan på arbetskraft har kolonisation ansetts kunna ge möjligheler lill sysselsättning och försöij-

 

Prop, 1979/80:74

24

ning. Dessutom har det vid olika tidpunkter ansetts angelägel all främja uppkomsten av mindre jordbmk och egnahem. Under 1930-talet kan där­vid kolonisationen på statens mark jämställas med bildandet av egnahem och mindre jordbmk med äganderätt på privat mark.

Kolonisationen har även ansetts nödvändig för att tillgodose skogsbm­ket med behövlig arbetskraft. Dessutom har det tidigare ansetts angeläget med en bosättning inne i kronoparkema i norra Sverige för vård och bevakning av markema.

Enligt tillgänglig statistik ökade antalet lägenheter fram till år 1926 och uppgick då till 2 757 st. Därefter har nybildandet av kronotorp varit mindre än nedläggningen av desamma. Nya kronotorp tillkom fram lill 1950-talet medan liden därefter kännetecknas av en successiv nedläggning. Vid in­gången av år 1977 fanns i landet totalt 532 kronotorp, varav 87 % är belägna inom Norrbottens och Västerbottens län.

Sammanställning över kolonisationens utveckling under 1900-talet

1940

Tidpunkt/ Upplåtelseform

Skogstorp och od­lingslägenheter K/29 Kolonat K/43 K/50 K/72'

Summa antal

Areal (ha) Totalt ca

1900

225

225

1910

955

955

1920

1887 351

1930

2232

457

1950

1960

1970       1977

 

2156

1160

 

 

 

 

 

227

56

32

441

210

 

 

 

 

814

865

432

128

 

 

360

241

64 308

2597

2184

1452

729

532

8200

16800

12100

5485

3700

' Avser torp, vars avtal förnyats efter 1972, då nya jordabalken trädde i kraft.

4   Olika upplåtelseformer

Skogstorp

Genom Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse den 29 maj 1891 uppdrogs åt dåvarande domänstyrelse att på kronoparker i Norrbottens län uppläta jord lill odling och bebyggande. Därmed bildades de första skogstorpen och villkoren var i korthet följande

alt lägenheterna skulle noggrant beskrivas och på marken avgränsas,

all lorparen skulle erhålla fritt virke för torpets byggnader och hägnader och övrigt husbehov,

all under första upplåtelseriden skulle ingen avgäld utgå för torpet. I gengäld var torparen skyldig att utöva viss tillsyn och bevakning inom kronoparken samt om vederbörande skogstjänsteman det krävde utföra vissa arbeten inom kronoparken mot skälig ersättning,

att när föreskriven bygnadsskyldighet var utförd ägde torparen av stats­medel uppbära ett kontant belopp av 500 kronor,

att längsla upplåtelsetid var 20 år,

att om torparen av en eller annan anledning blev skild från torpet skulle han avstå detsamma utan anspråk på ersättning.

Dessutom fanns i denna första författning bestämmelser om att den som skulle bli lorpare skall vara känd för att äga god frejd och vara fullt

 

Prop, 1979/80:74                                                     25

arbetsför samt i övrigl vara lämplig. Om han som lorpare blev dömd för svårare brott eller gjorde sig skyldig till skogsåverkan eller ovarsamt handhavande av eld eller i övrigl inte rätta sig efler givna föreskrifter så riskerade han uppsägning för avflyttning ifrån torpet.

Från och med 1904 utvidgades möjlighelerna atl lägga ut skogstorp till atl gälla även Västerbottens län. Samtidigt tillsattes en utredning med uppgift atl utvidga det geografiska området för kronotorpsverksamheten saml alt se över bestämmelserna enligt 1891 års författning.

Odlingslägenheter

Utredningenresulterade i en ny författning år 1909. Därmed utökades verksamheten till atl gälla upplåtande av odlingslägenheter på kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen. I författningen kan urskil­jas tre särskilda motiv för kolonisation nämligen

att den skulle vara till gagn för skogens vård och bevakning,

att den jord som upplåts var belägen i närheten av odlad bygd eller kommunikationsled och ej mötte hinder från skogsvårdens synpunkt,

att verksamheten skulle vara förbehållen mindre bemedlade eller obe­medlade personer som ©ofde sig kända för arbetsamhet och hederiig vandel och hade fömtsättningar att driva etl mindre jordbmk.

Utöver lidigare bestämmelser fanns föreskrivet bl. a. följande

att inom aktuellt område fanns tillräckligl med för odling lämplig mark,

att till varje lägenhel fick inte läggas mer mark än som kunde bmkas ulan lejd arbetskraft,

att odlingslägenheten skulle upplåtas på 50 år med optionsrätt,

alt innehavaren skulle vara befriad från avgifter och skatter de första 15 åren av upplåtelsetiden,

att avgiften därefter skulle sättas ull 3,6% av det kapitalvärde lägenhe­ten anses ha ouppodlad och obebyggd,

atl innehavaren skulle hålla lägenheten och byggnader brandförsäkrade,

att innehavaren, för föreskriven byggnadsskyldighet och uppodling, skulle uppbära ell bidrag av 750 kronor,

att innehavaren vid eventuellt avträde skulle lämna ifrån sig lägenheten med byggnader och odlingar i fullgott skick.

I och med att denna författning trädde i kraft upphörde tidigare bestäm­melse och de nya bestämmelserna gällde även för skogstorpen.

1909 års kungörelse gällde med vissa ändringar fram till 1929. Bland annat ändrades sättet för avgiftens beslämmande genom att kapitalvärdet för skogstorpet inte fick sättas högre än 20 kronor per ha för produktiv mark samt att avgiften skulle beräknas till 3,6% av summan av kapitalvär­det samt utbetalda odlingsbidrag. Detta innebar att avgiften för ett krono­torp maximalt kunde uppgå till cirka 75 kronor per år efter de 15 första frihetsåren.

På gmnd av ökade kostnader under krigstiden utgick lilläggsbidrag för byggnadsarbeten med högst 1 250 kronor.

Med hänsyn till nomadlappamas inlressen beslöts 1915 att 1909 års kungörelse inte skulle äga tillämpning ovan odlingsgränsen inom Väster­bottens och Norrbottens län.

Kronotorp 29

Med 1929 års kungörelse om upplåtande av kronotorp infördes inga större ändringar vad det gäller principema för kolonisationen. Motiven och kraven var desamma på vem som kunde bli kronolorpare, på upplåtelseti-

 

Prop. 1979/80:74                                                     26

den och sättet för avgifisbestämningen samt kravel på all torpet vid av­träde lill kronan skulle avlämnas ulan ersättning och i fullgott skick. Dock lades större vikt vid undersökningen av odlingsmarken varvid jordbmks-konsulent eller annan person som var kompetent skulle bedöma om mar­ken var känslig för odling. Dessulom föreskrivs all denne jordbmkssak-kunnige skulle upprätta odlingsplan som omfattade minst 3 ha av marken.

Av andra förändringar genlemol tidigare beslämmelse kan noteras

atl torpet skulle omfatta mellan 5 och 8 ha och i vissa fall högsl 10 ha samt om all mark var uppodlad skulle lägenheten kunna utökas till 15 ha odlingsmark,

att bidrag lill byggnader utökades till 2000 kronor och i undantagsfall 3 000 kronor och som tidigare fritt virke på rot till byggnader, hägnader och vedbrand,

att odlingsbidrag ulan återbelalningsskyldighet fick utgä med ett belopp upp till 750 kronor,

all innehavaren hade jakträtt på torpet ulom älgjakt samt rätt att utan avgift jaga och fiska på angränsande kronopark,

att innehavaren ålades en viss underhållsplikt i vad det gäller avloppsdi­ken och utfartsväg från torpet,

att fr. o. m. 16:e året skulle avgifl ulgå med 3,6% på uppburet byggnads­bidrag som översteg 1 250 kronor samt på odlingsmarkens värde beräknat till högst 50 kronor per ha. Enligt tidigare bestämmelse var markvärdet 20 kronor per ha.

Den största förändringen genlemol lidigare bestämmelser var att sedan kronotorparen fullgjort sina odlings- och byggnadsskyldigheter ägde han rätt att på vissa villkor med äganderätt inlösa kronolorpet jämte erforderlig skogsmark. Denna rätt gällde om torpet med dylikt skogsmarksområde kunde avskiljas frän kronoparken utan olägenhet.

Köpeskillingen skulle bestämmas med hänsyn till värdet på jord och skog samt uppburet byggnadsbidrag. Odlingsmarken skulle sättas lill sam­ma belopp som vid beräknandet av arrendeavgiften dvs. 50 kronor per ha samt annan mark och växande skog skulle åsättas skäligt värde.

Köpeskillingen för kronotorpet kunde delas upp i två lika stora delar, en amorteringsdel och stående del, den förra med annuitet av 6% och den slående delen med en ränta på 3,6%.

Ägaren av kronotorpet skulle, om behov fanns, tillerkännas rätl att på kronoparken efter anvisning få rätt till husbehovsvirke och bränsle samt för husbehov ta gms, sand och lera.

Kronan skulle ombesörja och bekosta avstyckning samt även ombesörja ansökan om lagfart och inteckning på köparens bekostnad.

Innehavaren av skogstorp och odlingslägenheter gavs möjligheter i 1929 års kungörelse till utvidgning av respektive torp enligl samma bestämmel­ser som gäller kronotorp 29. De erhöll också samma förmåner vad det gäller odlingsbidrag och byggnadshjälp. Även bestämmelserna om inlösen enligt författningen skulle i tillämpliga delar gälla för skogstorp och od-lingslägenheler.

I och med att 1929 års kungörelse trädde i kraft upphörde 1909 års kungörelse alt gälla.

Kolonat

Jämsides med upplåtelser av odlingslägenheter och kronotorp pågick bildandet av s.k. kolonat. Under perioden 1918-1924 skedde kolonisa-lionsförsök i Norrland och Dalarna. Enligt beslut av 1925 års riksdag

 

Prop, 1979/80:74                                                     27

utökades och permanentades denna verksamhet och pågick sedan lill 1943.

Kolonatverksamheten handlades lill en början av särskilda kolonisa­tionsnämnder. Tillsynen över kolonisationsnämndemas verksamhel ut­övades fram till 1928 av jordbruksdepartementet men därefter av statens egnahemsstyrelse. Från och med 1944, då nybildandet av kolonat upphört, överflyttades handläggningen av kolonalen till domänstyrelsen.

Till skillnad från tidigare behandlade upplåtelseformer var huvudsyftet med upplåtandet av kolonat att befrämja uppkomst av jordbmk och egna­hem. Samtidigt betonades att kolonalen skulle utläggas i sädana områden där tillgång till annat arbete fanns så alt familjen skulle kunna erhålla tillräcklig bärgning. Med kolonalen följde också en slark räll till inlösen efter det att kolonisten fullgjort sin odlings- och byggnadsskyldighet. Ko­lonatverksamheten kan sägas vara en direkt motsvarighet till den kolonisa­tion som egnahems verksamheten innebar på 1930-talet på privat mark.

För kolonatverksamheten gällde bland annat följande

att arealen odlingsmark borde ligga mellan 8 och 17 ha,

att utöver odlingsmark borde kolonatet tilldelas så stor areal skogsmark som motsvarade en årlig virkesavkastning på 15-25 m fast mått,

att kolonatet skulle upplåtas med nyttjanderätt under en lid av 15 år med inlösensrätt,

att de första 5 åren skulle avgiftsfrihet råda,

att som odlingshjälp skulle kunna ulgå 750 kronor utan återbetalnings­skyldighet samt som byggnadshjälp 3 500 kronor i vissa fall 4 500 kronor,

att staten skulle tillhandahålla byggnadsvirke i sågat skick samt annat byggnadsmaterial till självkostnadspris,

atl kolonisten skulle svara för byggnademas underhåll och brandförsäk­ring,

att om kolonat avträddes till kronan var innehavaren berättigad till ersättning för av honom uppförda byggnader och andra förbättringar på kolonatet.

I övrigl gäller för kolonalen ungefar samma bestämmelser som för fömt omtalade lägenheter. I likhet med dessa hade kolonisten rätt till fritl virke för husbehov och vedbrand och även rätt lill bete på kronoparken.

I fråga om värderingsgmndema vid friköp av kolonat gällde samma regler som för kronotorp/29 belräffande jord och skog samt sättet för köpeskillingens erläggande. Köpeskillingen för byggnadema var fastställd lill 3 500 kronor, men med rätt för vederbörande myndighel atl medge nedsättning till lägst 3 000 kronor och för Norrbottens och Västerbottens län till lägst 2000 kronor.

Om kolonisten inte under upplätelseliden (15 år) hade inlöst kolonatet ägde han rätt till förlängning pä ytterligare 15 år med optionsrätt för framtiden.

Som tidigare nämnls var kolonalen avgiftsfria första 5 åren. Dessa s. k. frihetsår förlängdes undan för undan fram lill 1950.

Kronotorpl43

Kungl. Maj:t uppdrog 1939 åt egnahemsstyrelsen och domänstyrelsen att fullfölja den utredning som tidigare ålegat 1936 års egnahemsutredning att avge förslag rörande kolonisationsverksamheten i Norrland och Dalar­na. Detta uppdrag resulterade i bestämmelser om upplåtelse av kronotorp antagna av riksdagen 1943. Denna upplåtelseform benämndes kronotorp/ 43 (K 43).

De under 1920- och 30-talen allmänna motiven för en kolonisation av

 

Prop, 1979/80:74                                                     28

Norrland och Dalarna började mer och mer avta i betydelse. Strävandena atl bebygga och befolka dessa landsdelar hade i vissa fall lett till misslyc­kande. Delta berodde bl.a. på atl kolonisationen i vissa fall skedde på näringsfaltiga myr- och moränmarker samt i isolerade lägen som inte medgav tillräckliga försörjningsmöjligheter men även på vikande intresse och stöd från statsmakternas sida.

Moliven för kronotorp/43 var i stället alt irygga behovel av arbetskraft i skogen samt att underlätta bosättningen för denna arbetskraft. Många av de gamla torpen hade bristfälliga bostäder och var i slort behov av repara­tion. Den behövliga uppmstningen orkade innehavarna i allmänhet inte med. Det började bli alltmer vanligt att domänverket och skogsbolagen gick in för helårssysselsältning av arbetskraften inom skogsbmket. Det ansågs angeläget alt ordna bostadsfrågan för de i skogen sysselsalla på ett tillfredsställande sätt och med samma standard som gällde för lantarbetare-bosläder och för bostäder åt industrins arbetare. När inte åtgärder vidtogs i denna riktning riskerades en avflyttning från skogsbygderna och en uttun­ning av bosättningen med de sociala konsekvenser detta kunde medföra.

För kronotorp/43 gällde i huvudsak följande bestämmelser.

Kronotorp fick tillskapas endast i den omfattning som krävdes för att lillgodose behovet av arbetskraft i kronoparkema.

Vid upplåtelsen skulle överenskommas mellan domänverket och krono­torparen om ömsesidig arbetsgaranti som regel minst 75 arbetsdagar per år. Domänverket å sin sida åtog sig att tillhandahålla arbele motsvarande tid.

Kronolorpet skulle upplåtas för en tid av 30 år, men med möjlighet till kortare tid om detta motiverades av torparens ålder, hälsotillstånd m. m.

Kronan var skyldig att förse torpet med boningshus och nödvändiga ekonomibyggnader och anläggningar för jordbmkets drift. Vidare var kro­nan skyldig alt iordningställa odlingsmark så all två kor kunde födas på torpet och potatis odlas till husbehov.

Del ålåg torparen alt svara för det mindre underhållet medan kronan skulle svara för atl torpet bibehölls i bmkbart skick.

Kronotorparen var skyldig att brandförsäkra torpets byggnader för kro­nans räkning.

För vissa åtgärder, exempelvis uppodling av åker utöver kronans od­lingsskyldighet samt till förbättring och andra åtgärder i markanläggningar skulle kronotorparen utan återbetalningsskyldighet kunna beviljas bidrag efter samma principer som gällde vid förstärkning av ofullständiga jord­bmk.

I samband med upplåtelsen av kronotorp kunde lorparen erhålla ell ränlefritt inventarielån på högst 1 500 kr. för inköp av djur, maskiner och gödningsämnen. Under fömtsättning att kronotorparen fullgjort sina skyl­digheter kunde en tredjedel av detla inventarielån avskrivas.

Kronotorparen hade rätt till virke och vedbrand för husbehov.

Kronotorparen kunde avgiftsfritt beredas rält lill jakt och fiske på vissa bestämda områden.

Efter det att kronan fullgjort sina byggnads- och odlingsskyldigheter skulle den årliga avgiften utgå med belopp som var skäligt med hänsyn till torpets beskaffenhet. Om överenskommelsen om ömsesidig arbetsgaranti av någon anledning inte längre gällde skulle avgiften bestämmas med hänsyn lill de kostnader som kronan hade haft för iordningställandet.

Det kunde även vara möjligt för kronotorparen atl köpa kronotorpet om inte torpet ansågs behövligt som bostad eller stödjordbmk åt arbetare i

 

Prop, 1979/80:74                                                     29

kronans skogar eller om området kunde avskiljas ulan olägenhet med hänsyn till skogsskölseln. Köpeskillingen skulle bestämmas med hänsyn lill torpets värde vid tiden för försäljningen, varvid avdrag skulle ske med värdet av sådana förbättringar som utförts och bekostats av krono­torparen.

De som redan innahade kolonat, skogstorp, odlingslägenhet eller krono­lorp/29 skulle ges möjlighet att få lägenheten upplåten enligt de nya be­stämmelsema och på samma villkor. Om dessa kronolorpare utfört och bekostat förbättringar på kronotorpet som medförde lägre kostnader för kronans skyldigheter så skulle kommande årsavgift nedsältas med skäligt belopp.

Samtidigt med att kungörelsen om kronolorp/43 trädde ikraft fick inga nya upplåtelser ske enligl kungörelsen om kolonat från 1925 och kungörel­sen om kronotorp/29.

Man kan konstatera att kungörelsen om kronotorp/43 inle innehåller några bestämmelser om avlrädesersältning i de fall torparen lämnar torpet. Vidare har rälien till inlösen begränsats i förhållande till tidigare upplåtel­seformer och några detaljerade bestämmelser för beräkning av köpe­skilling och arrendeavgift finns inte i författningen.

Nybildandet av kronotorp enligt 1943 års kungörelse skedde i mycket liten utsträckning. Däremot överfördes ett stort antal gamla upplåtelser till den nya upplåtelseformen. Byggnadsbeståndet fick genom domänverkets försorg en avsevärd uppmstning.

Kronolägenheterl50

Erfarenhetema av 1943 års kungörelse med vissa ändringar 1945 visade snart att många lägenhetsinnehavare med äldre upplåtelsekonlrakl ställdes utanför de förbättringar kronotorpskungörelsen innebar. Kungl. Maj:l be­myndigade därför den 30 juni 1948 chefen för jordbruksdepartementet atl tillkalla sakkunniga för att ulreda och angiva förslag till bestämmelser för upplåtelse av kronolägenheter (1948 års kronotorpsutredning). Denna ut­redning kom att lill slor del ägna sig åt byggnadshjälp för islåndsältning av lägenheler varpå 1943 års kronolorpskungörelse ej var tillämplig. Dessut­om behandlades för första gången ingående frågan om avträdesersättning och flyttningsbidrag för de som ville lämna torpen.

Utredningen resulterade dels i ändring av bestämmelserna för Krono­torp/43 och dels i nya bestämmelser för äldre kronolägenheter som helt ersalte de äldre beslämmelserna som gällde för dessa upplålelseformer. De nya bestämmelserna trädde i kraft 1 juli 1950. I och med detta samord­nades villkoren för alla kronotorp i fråga om reglerna för brandförsäkring, flyllningsbidrag, jakt, fiske, vägar och skatt, samt möjlighetema till upp­sägning i förtid, rätt till förnyad upplåtelse och rätt för änka eller anhörig atl övertaga arrendet om innehavaren avlider innan arrendetiden ulgått.

För kronotorp/43 innebar de nya bestämmelsema bl. a.

alt kronan skulle uppta avloppsdiken om torvmark ingick i odlings­planen,

atl invenlarielän kunde utökas från 1 500 kr. till 3000 kr.,

att flyttningsersältning kunde utgå med högst 4000 kr. eller högst 2 (XX) kr. om samtidig avträdesersättning utgick med mer än 2 0(X) kronor,

all torparen när torpet avträddes var berättigad till skälig ersättning för gjorda förbättringar,

all skyldigheten atl hålla brandförsäkring upphörde. I stället skulle tor­paren betala brandriskersättning motsvarande halva normala försäkrings­premien.

 

Prop, 1979/80:74                                                     30

För äldre lägenheter gällde beträffande flyttningsersättning och skyldig­het att hålla brandförsäkring samma bestämmelser som för K/43.

I övrigt förbättrades för äldre lägenheter villkoren för avträdesersättning vilken skulle beräknas särskilt för jord och särskilt för byggnader enligl följande förfaringssält.

Från sammanlagda arbets- och materialkostnader för förbällringsåtgär-dema skulle dras dels värdet av material som tillhandahållits av kronan, dels det statsbidrag som lämnals till lägenheten.

Om förbättringsåtgärderna inte ökat lägenhetens värde vid avlrädet med samma belopp som kostnaden för åtgärderna så skulle den beräknade avträdesersättningen reduceras med skillnaden.

Ersättningen skulle också reduceras med ev. brister i hävd och under­håll.

Inlöses äldre lägenhet med äganderätt, skulle köpeskillingen beslämmas med hänsyn till lägenhetens värde vid tiden för inlösen enligt följande gmnder.

1  Värdet av odlingsmarken sätts till samma värde som vid bestämmande av arrendeavgiften, dock högst 20 kr. per ha.

2  Skogsmark åsätls skäligt värde, dock högst 5 kr. per ha.

3  Annan mark än odlingsmark och skogsmark åsättas ett värde av 1 kr. per ha, dock skall för sjöar och berg ej beräknas något värde.

4  Värdel av växande skog bestämmes med ledning av de virkespriser som gäller vid tiden för inlösningen.

5  Byggnadema äsätts det värde de ha efter botande av sådana brisier, som uppstått p. g. a. försumlighet ifråga om underhåll eller på annal sätt orsakats av lägenhetsinnehavaren. Från detla värde skall göras avdrag med den avträdesersättning som kan utgå, beräknat på samma sätt som ovan beskriviis. Dock skall beträffande erhållna statsbidrag inte avdrag göras för sådana bidrag som kunnat utgå om lägenheten innehafts med äganderätt.

Vid inlösen kunde innehavaren för underlättande av betalning av köpe­skillingen eller för iståndsättande av byggnader, beviljas ett statsbidrag med högst 40(X) kronor.

Reglema för inlösen är desamma som gäller för kronotorp/29.

Beträffande rätten till inlösen och köpeskillingens erläggande gäller den urspmngliga upplåtelsens villkor.

Äldre lägenhet som övergick till ny upplåtelse som K/50 kunde upplåtas för den tid som återstod enligl det fömt gällande avtalet eller för innehava­rens livslid. Årsavgiften för kolonat skulle utgöra 60 kronor per år och för övriga lägenheter den avgift som utgått enligt föregående avtal arrendeåret närmast före 1 juli 1950. Till detta gmndbelopp skulle läggas halv normal brandförsäkringspremie. Vid övergång till ny upplåtelse enl. K/50 kunde innehavaren beviljas byggnadshjälp med 80 % eller om särskilda skäl före­låg 90% av den godkända byggnadskostnaden. I denna kostnad inräknades inte värdet av virke eller annat material, som kronan kostnadsfritt tillhan­dahöll. Om byggnadshjälp utgick så skulle årsavgiften höjas med ca 1 % av beloppet. Avgiften skulle dock inle sältas högre än den som utgick för likvärdiga kronotorp enligl K/43. Den 1-procentiga höjningen motiverades med atl gällande bestämmelser om egnahemslån, förbättringslån och bi­drag till ekonomibyggnader ger för självägande en väsentlig kapitalsubven­tion.

I skrivelse till lantbmksstyrelsen 1971-12-30 med bestämmelser för an­slaget till odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av vissa kronolägen-

 

Prop, 1979/80:74                                                     31

heter m.m. föreskrev därför Kungl. Maj:l att ifrågavarande arrendatorer fr.o.m. 1972-01-01 skall åtnjuta ekonomiskt slöd i enlighet med tidigare gällande bestämmelser och praxis. Kungl. Maj:t uppdrog vidare åt lant­bmksstyrelsen att i samråd med domänverket göra en översyn av de bestämmelser, som gäller för anslaget och inkomma med förslag i ärendet till jordbruksdepartementet.

Efter samråd med domänverket angav lantbmksstyrelsen 1972-05-02 begärt förslag vilket i stort innebar:

-      att man skulle eftersträva gemensamma bestämmelser för samlliga lyper av lägenheter,

-      atl alla inläkter och kostnader skulle redovisas på anslaget till odlings-och byggnadshjälp,

-      att lägenhetema i fortsättningen skulle uppdelas i bestående respektive nya upplåtelser.

Med bestående upplåtelser avsågs lägenheter som 1972-01-01 alltjämt har avtal som gäller, dels upplåtelser till person som nämnda dag eller tidigare varit innehavare av lägenhelen.

Alla andra upplåtelser betraktades som nya upplåtelser. Nya upplåtelser har endast tillkommit i enstaka fall då någon nära anhörig som bolt pä torpet fält överta arrendet.

1 regleringsbrevet för budgetåret 1972/73 intogs under anslaget för odlings- och byggnadshjälp i huvudsak de av lantbmksstyrelsen föreslagna bestämmelsema.

Med anledning härav utfärdade domänverkel — efter samråd med lant­bmksstyrelsen och efter information till Sveriges Kronolorpare och kolo­nistförbund - anvisningar för den fortsatta verksamheten.

Anvisningama innehåller vissa ändringar ifråga om behovel av arbets­garanti för innehavare av Krt/43 sedan deras uppgift att trygga arbetskraft­behovet till skogen minskat. Vidare innebär upplåtelse av gammal lägenhet till ny innehavare (nyupplåtelse) all upplåtelsen i princip skall ske enligt nya jordabalken. I övrigt innebär anvisningama inga större förändringar mot fidigare praxis.

5   Nuläge — statistisk beskrivning av kronotorpen

I del föregående har redogjorts för de olika typer av kronolorpsupplå­telser, som är akluella i detta sammanhang. I den fortsatta framställningen kommer skogstorp, odlingslägenheter, kolonat, kronotorp/29 och till do­mänverket överförda fjällägenheter att sammanfattas under beteckningen kronolägenhet/äldre (K/ä). Kronotorp/43 (K/43) och kronolägenhet/50 (K/ 50) redovisas däremol var för sig.

Från ingången av år 1972 (jordabalkens ikraftträdande) har torpavlal som löpt ut ersatts med avlal om jordbmksarrende enligt jordabalken såvida inte annan disposition aktualiserats (försäljning, hyresupplåtelse el. dyl.). Genom sådan upplåtelse - kronolorp/72 (K/72) - har det lidigare torpavlalet upphört atl gälla och reglering skett partema emellan bl.a. ifråga om avträdesersättning. Domänverkel anser att innehavare av K/72 har samma ställning när del gäller inlösen som före övergången till det nya avtalsförhållandet. Även i övriga avseenden (retroaktiviiel i fråga om avlrädesersältning m.m.) skall K/72 enligt domänverkels mening i detta sammanhang behandlas som om det tidigare avtalet var gällande. I text och tabeller behandlas därför inte K/72 som en särskild gmpp utan ingår

 

Prop, 1979/80:74                                                                    32

ospecificerade i de tre gmppema K/ä, K/43 och K/50.

Uppgifter om kronotorpen har insamlats och sammanställts i bilaga 4-13.

Antalet kronotorp uppgick vid ingången av är 1977 till 532 (bilaga 4), varav 332 K/43 (63%), 161 K/50 (30%) och 39 K/ä (7%). De flesla krono­torpen låg i AC län (225; 48 %) och BD län (206; 39%). Fömtom i dessa län fanns kronotorp i W, X, Y och Z län (sammanlagt 71; 13%). Ser man till kommunerna var antalet kronotorp störst i Pajala kommun i BD län (60). Även i Åsele, Lycksele och Vilhelmina kommuner i AC län fanns många kronotorp (52, 51 resp. 44).

Under år 1977 har 54 kronotorp försålts och 8 nedlagts (bilaga 5). De flesta försäljningarna har skelt i BD län (44) och därinom huvudsakligen i Pajala kommun (25). Vid ingången av år 1978 är 56 kronotorp under försäljning. I den fortsatta framställningen behandlas inte de försålda och nedlagda kronotorpen.

Resterande kronotorp är lill antalet 470, varav 299 K/43 (64 %), 139 K/50 (29%) och 32 K/ä (7%) (bilaga 6). Sammanlagda arealen uppgår till 3 262 ha, varav 1 270 ha åker motsvarande 6,94 ha resp. 2,70 ha per torp. I denna redovisning ingår K/72 (se ovan) till etl antal av 308.

På 128 (27%) av kronotorpen driver innehavaren aktivt jordbmk (bilaga 7). Dessa kronotorp omfattar totalt 929 ha varav 416 ha åker motsvarande 7,26 resp. 3,25 ha per torp. Annan än innehavaren driver aktivt jordbmk på 15 kronotorp, som omfatlar totalt 98 ha varav 40 ha åker. Av den samman­lagda åkerarealen till kronotorpen I 270 ha utnyttjas således 465 ha (36%) för aktivt jordbmk - 91 % brukas av innehavaren och 9% av annan än innehavaren.

Åldersfördelningen bland kronotorpens innehavare har ansetts vara av intresse (bilaga 8). För 444 kronotorp har uppgift om innehavarens ålder varit tillgänglig, vilket ger följande fördelning i åldersgrupper:

Åldersgrupp        Antal innehavare       %

 

40-49

56

13

50-59

133

30

60-69

173

39

70-79

73

16

80-

9

2

Summa              444                    100

Siffrorna visar att 57% av lorpinnehavama är över 60 år. Bland de innehavare som driver aktivt jordbruk är åldersfördelningen någol annor­lunda (åldersuppgifl finns för 123 av de 128 innehavare som driver aktivt jordbruk):

Åldersgrupp       Antal innehavare       %

 

40-49

24

20

50-59

47

38

60-69

36

29

70-79

15

12

80-

1

1

Summa              123                    100

För K/43 utgör andelen torpinnehavare som är över 60 år 54 %, för K/50 59%. och för K/ä 79%.

 

Prop. 1979/80:74                                                                    33

Upplåtelseavtalen för kronolorpen gäller i regel för viss tid (95 %) men elt mindre antal livstidsupplålelser förekommer (5 %) (bilaga 9). De tids­bestämda avtalen utlöper under perioden fram till 1999 med en anhopning under åren 1978-82(64%).

Uppgifter har inhämtats om kronolorpens byggnader som ifråga om skicket bedömts i förhållande till genomsnittet för trakten. Ett kronotorp (K/ä) saknar både boningshus och ekonomibyggnader, nio kronotorp (3 K/ 43,4 K/50, 2 K/ä) saknar ekonomibyggnader. Bedömningen av boningshu­sens skick (bilaga 10) har utfallit på det sättet att 52 % hänförts till gmpp 1 (över genomsnittet för trakten), 38 % till grupp II (motsvarande genomsnit­tet för trakten) och 10% till gmpp III (under genomsnittet för trakten). För de olika lorptypema är fördelningen följande:

K/43               K/50              K/ä

%                  %                  %

Grupp I                      66                  27                 26

Grupp II                     32                  56                  16

Gmpp ni                       2                   17                 58

Ekonomibyggnademas skick (bilaga 11) har redovisats på molsvarande sätt vilket givit resultatet alt 35% hänförts till gmpp I, 43% till gmpp II och 22% till gmpp III. För de olika lorptypema är fördelningen följande:

K/43              K/50              K/ä

%                  %                  %

Grupp 1                      48                  14

Grupp H                      46                  40                  17

Grupp II!                     6                  46                 83

Kronotorpens läge i förhållande till det allmänna vägnätet har ansetts vara av intresse och har därför undersökts (bilaga 12). Därvid har fram­kommit att 144 kronotorp (31 %) ligger vid allmän väg, 266 (56%) vid väg tillhörig domänverket och 60 (13%) vid väg tillhörig vägsamfällighet. Elt kronotorp uppges sakna utfartsväg och etl kronotorp nyttjar både domän-verksväg och vägsamfållighelsväg för utfart. Av de 266 kronotorp som ligger vid domänverksväg nyttjar 152 (57%) en vägsträcka av 0,1-0,5 km, (38%) en vägsträcka av 0,6-5,0 km och 13 (5%) en vägsträcka längre än 5,0 km. Nyttjad sträcka domänverksväg är som längsl 13,0 km för ett kronotorp i Vilhelmina kommun och 11,0 km för tre kronotorp i Ström­sunds kommun. Av de 60 kronolorpen vid samfällighetsväg använder 8 (13%) en vägsträcka av 0,1-0,5 km, 47 (79%) en vägsträcka av 0,6-5,0 km och 5 (8%) en vägsträcka längre än 5,0 km. Det har särskilt undersökts om kronotorp med lång ulfartsväg har avvikit från genomsnittet när det gäller byggnademas skick. Någon sådan lendens har icke kunnat konstate­ras.

En undersökning har gjorts av domänverkets torpförsäljningar åren 1972-77. Undersökningen redovisas dels i en sammanställning (bilaga 13) som visar antalet försäljningar fördelade på år, län och kommun, dels i en lill sammanställningen hörande förteckning över försäljningarna (97 st). Endast de lorpförsäljningar redovisas som sketl antingen i direkt samband med att torpet avlrätts ellergenom inlösenförfarande. Sådant inlösenförfa­rande har förekommit i fem fall. I två fall har inlösen omfattat byggnader 3   Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 74

 

Prop, 1979/80:74                                                     34

med inägor och i tre fall byggnader med inägor och skogsmark. Vid inlösenförfarande utgår icke någon avträdesersättning.

Vid försäljning av byggnader med tomt (92 st) har tomtarealen varierat mellan 0,13 och 1,80 ha och medeltal varil 0,60 ha enligl nedanstående uppställning.

År       Lägst—högst, ha     Medeltal, ha

 

1972

0,34-0,86

0,61

1973

0,30-1,28

0,66

1974

0,13-0,75

0,39

1975

0,39-0,67

0,51

1976

0,40-1,00

0,64

1977

0,18-1,80

0,62

Köpeskillingarna har i dessa fall varieral mellan 14000 och 900(X) kronor och i medeltal varit 32974 enligt nedanstående uppställning.

Är       Lägsl-högsl, kr        Medeltal, kr

 

1972

16000-22000

18500

1973

14000-34000

23662

1974

15000-40000

25714

1975

25000-61000

35833

1976

16240-61000

38068

1977

10000-90000

36706

Avirädesersättningama har för K/50 och K/ä varierat mellan 9478 och 38691 saml för K/43 mellan 885 och 21 152 kr med medeltalen 19530 kr för K/50 och K/ä och 10314 kr för K/43.

6   Avträdesersättning

a Bestämmelser enligt författningar

Samlliga författningar om kronotorp och kronolägenheter är upphävda i samband med införandet av nya jordabalken. Bestämmelsema i författning­arna äger likväl tillämpning i den utsträckning de återges eller åberopas i gällande kontrakt.

I författningarna om torp fanns följande regler inskrivna om avträdeser­säitningens bestämmande.

För skogstorp gällde, att torparen, om han av någon anledning blev skild från torpet, skulle avstå detsamma utan anspråk på ersättning för nedlagt arbete.

För odlingslägenheter enligt 1909 års kungörelse och för kronotorp enligt 1929 års kungörelse gällde att lägenhetsinnehavare, om lägenhet avträddes till kronan, skulle lämna lägenhelen med åbyggnader och odlingar till föreskriven omfattning i fullgott skick eller ersälla bristen. Hade kronotor­paren vidtagit jordförbättringar utöver vad som ålåg honom enligt upplåtel­seavtalet eller verkställt överbyggnad, vartill han varil berättigad erhålla fritt virke, skulle han vid avlrädet åtnuta ersättning av kronan.

I 1943 års kronolorpskungörelse fanns inga särskilda bestämmelser om avlrädessyn eller om lägenhelshavares rält till ersättning för förbättring av lägenhelen. Däremot infördes senare en hänvisning till stadganden i allmän lag.

 

Prop, 1979/80:74                                                     35

1948 års kronolägenhelsuiredning gjorde följande uttalande om avträ­desersäitningens storlek. "Enligt vår mening bör en lägenhelshavares behöriga inlresse anses bli tillräckligt tillgodosett, om han vid avflyttning får ersättning för vad han i form av kapital och arbete nedlagt för lägenhe­tens förbättring."

Försl i 1950 års kungörelse om äldre kronolägenheter reglerades mera ingående hur avträdesersättningen skulle beräknas. Tredje paragrafen har följande lydelse:

"Avträdes äldre kronolägenhet till kronan, skall lägenhetshavåren vara berättigad till ersättning för förbättringsåtgärder som efter senaste rill-trädessyn vidtagits med avseende å lägenhetens jord eller sädana byggna­der, lill vilka lägenhetshavaren ägt erhålla fritt virke. Sådan avträdeser­sättning beräknas särskilt för jord och särskilt för byggnader.

För ersättningens bestämmande skall från sammanlagda arbets- och materialkostnaden för förbättringsåtgärderna i fråga dragas dels värdel å material som tillhandahållits av kronan, dels ock beloppet av statsbidrag och därmed jämförliga lån som lämnats i syfte att underltäta odlings- eller jordförbättrings- respektive byggnadsföretag ä lägenhelen. Därest del öka­de värde, som jorden respektive byggnaderna kunna — frånsett brist, varom i tredje stycket sägs - anses till följd av förbättringsåtgärderna äga vid avlrädet, icke uppgår lill fulla beloppet av den sammanlagda kostnaden för ätgärdema, skall det pä nyss angivet sätt beräkande ersättningsbelop­pet nedsättas i proportionellt motsvarande omfattning.

Föreligger vid avlrädet brist som är att tillskriva försumlighet i fråga om hävd eller underhåll eller som eljest vållats av lägenhetshavaren, skall avträdesersättningen minskas med beloppet av den kostnad, vartill bris­tens botande uppskattas vid avlrädessyn."

b Tillämpning

Avräkning med innehavare av lägenhet skedde före år 1972 endast i samband med att arrendeförhållandet upphörde.

Efter nya jordabalkens ikraftträdande har avräkning skett med kronotor­pama, när avtalen löpt ut. Under 1977 och 1978 har dock vissa utlöpande avtal förlängts på ett eller två år utan avräkning i avvaktan på beslul om eventuella förändringar med anledning av denna översyn. I de fall där avräkning har skett efter 1977-03-14 har utlovats, atl avräkningarna skall justeras i efterhand enligt de nya regler som kan komma att fastställas (se bilaga 2).

Efter hand har bestämmelsema i 1950 års kungörelse kommit att lilläm­pas för samtliga torptyper vid avräkning med torpama och framräkning av ersättning för vad han i form av kapital och arbete nedlagt för lägenhetens förbättring.

Av uttalanden i förarbetena till kungörelsen om publika jordbmksarren­den framgår att avsikten var att innehavarna, av de i de upphävda kungö­relsema avsedda lägenheterna, skulle i huvudsak bibehållas vid sina tidi­gare rättigheter.

I regleringsbrevet för budgetåret 1972/73 har regeringen angivit följande riktlinje för förvaltningen av torpupplålelsema.

"I fråga om bestående upplåtelser skall ersättning, ekonomiskt stöd och bidrag utgå lill arrendatom enligt hittillsvarande bestämmelser och praxis."

I regel har som utgångspunkt för avträdesersättningen valts summan av kronotorparens kostnader i form av material och eget arbele från tidpunk-

 

Prop. 1979/80:74                                                     36

ten för byggnademas uppförande fram till avräkningstillfället. Della värde har sedan nedskrivils med hänsyn till den tid som förflutit sedan åtgärder­na verkställts saml reducerats med ev. brister.

I undantagsfall har vid beräkning av avträdesersäitningens storlek upp­skattats åbyggnadernas värde i befintlig skick. Därvid har erhållna bo­stadsförbätlringsbidrag eller slödlån medverkel lill etl förhöjt värde på lägenhelen.

Odlingama har värderats efler den beräknade odlingskostnaden, sådan den angivits i upprättad odlingsplan eller eljesl beräknats.

Från sammanlagda byggnads- och odlingsarbetets värde har därefter avdragits värdel på rot av del lill byggnadema utlämnade virket saml värdet av frill tillhandahållen cement och utbetalade statsbidrag. De vä­senfiigaste statsbidragen är: odlingshjälp, tilläggsbidrag, odlingsbidrag, byggnadsbidrag och byggnadshjälp (se vidare bilaga 14). Erhållna bostads­förbättringslån och slödlån har inte omfattats av beslämmelsen om avräk­ning från avträdesersättningen.

c Problembeskrivning

SKKF har vid etl flertal tillfällen krävt att äldre bidrag som lorparen erhållit för iordningsställande av byggnader och odlingar på lägenhetema skall efterskänkas. Enligl nu gällande regler skall statsbidrag och därmed jämnställda lån med undanlag för bosladsförbätlringslån och stödlån av­dragas från den avträdesersättning som torparen är berättigad atl utfå vid den slutliga avräkningen. Detta har av torpama upplevts som orättvist eflersom vissa liknande bidrag kunnat erhållas av andra än lorpare ulan återbetalningsskyldighet.

Elt annat problem som rör avträdesersäitningens storlek än den på­gående inflationen. Ersättning lill torparen för förbättringsåtgärder på jord och byggnader har som regel bestämts som elt omkostnadsvärde vid tidpunkten för arbetets utförande. Allt eflersom penningvärdet försämrats har SKKF:s krav på indexuppräkning av ersätlningsbeloppen förstärkts.

Vidare har vissa invändningar gjorts mot att domänverket använi en schablonmetod för bestämning av värdeminskningen på de uppmstnings-och nybyggnadsarbeten som lorparen utfört. Även om den använda värde­minskningsprocenten varit låg, så har synpunkter framförts på att i stället för procentavdrag uppskatta den faktiska värdeminskningen med hänsyn till ålder, utförande och skick.

d Förslag till nya bestämmelser

Bidrag:

Inom arbetsgmppen har ingående diskuterats hur man vid beräkning av avträdesersättningen skal behandla äldre slatsbidrag och därmed jämn­ställda lån. Gmppen har därvid kunnat enas om följande regler:

-      slatsbidrag och därmed jämnställda lån som erhållits för uppodling av mark och anläggning av kreatursbeten skall inte avdragas

-      statsbidrag och därmed jämnställda lån som erhållits för uppmstning och nybyggnad av bostadshus och ekonomibyggnader före 1 juli 1950 skall inte avdragas.

Tidpunkten I juli 1950 sammanfaller med ikraftträdandet av 1950 års kungörelse om äldre kronolägeheter. Lägenhetsinnehavaren kunde enligt denna kungörelse tillerkännas bidrag (byggnadshjälp) av statsmedel för att sätta byggnaderna i slånd eller uppföra nya. Byggnadshjälpen motsvarade högst 80 procent eller, om särskilda skäl föranledde därtill, högst 90 pro-

 

Prop, 1979/80:74                                                     37

cent av den godkända byggnadskostnaden exklusive värde på virke eller annat material, som kostnadsfritt tillhandahållits av kronan. Arbetsgmp­pen är enig om att erhållen byggnadshjälp, som ofla uppgår till ansenliga belopp, inte bör efterskänkas. För atl få en så enkel handläggning av bidragsfrågoma som möjligt har föreslagits atl generellt för byggnader sätta en tidsgräns per 1 juli 1950. Andra former av lån och bidrag till byggnader efler 1950 är av ringa omfattning.

Fritt virke:

På samma sätl som byggnadshjälpens sloriek framräknats exklusive värdel på erhållet virke beräknades i allmänhet arrendalorns insats vid lidpunkten för åtgärdens utförande exklusive virkets rotvärde. Arbets­gmppen konstaterar, att något avdrag för virkets rotvärde i regel inte blir aktuellt vid avräkning med torparen.

Arrendenedsättning:

Enligl 1942 års kungörelse om kronotorp kan domänverket medgiva skälig nedsättning av årsavgiften för kronotorpet. Detta skedde om tor­paren innan beslmmelsema i kungörelsen blivil ullämpliga hade utfört eller bekostat förbättringar på torpets byggnader eller hade avstått från att uttaga statsbidrag lill uppförande av byggnader, vartill han varit berätti­gad. När torparen sålunda vid avräkningen tillgodogjorts kvarvarande värde på förbättringen har det ansetts motiverat att kompensera kronan för den nedsättning av arrendeavgiften som arrendatom erhållit. För åkem har innehavare av kronotorp/43 inte betalat något arrende. Vid avräkningen har arrendatom istället fält vidkännas ett avdrag med 20 kr. per ha och år. Avdragens totala storlek ligger i allmänhet mellan 5(X) och 1000 kr. per torp.

Arbetsgruppen föreslår, att dessa avdrag från avträdesersättningen inte längre skall lillämpas.

Indexuppräkning:

Som tidigare nämnts har SKKF under senare år krävt att torparen vid avräkningen skall kompenseras för den penningvärdesförsämring som skelt. Eftersom ersättningsbeloppen vid avräkningstillfället gmndar sig på kostnaden vid tidpunkten för åtgärdemas utförande har ersättningama alllmer urholkals av den fortlöpande inflationen.

Arbetsgmppen är överens om atl beräkningen av avträdesersäitningens storlek även i fortsättningen bör ulgå från elt omkostnadsvärde vid tid­punklen för arbetets utförande. Uppgifter om kostnader finns i allmänhet dokumenterade för varje torp. Mot bakgmnd av pågående inflation anser gmppen, att det är motiverat med någon form av kompensation för den penningsvärdesförsämring som skett.

Arbetsgmppen har övervägt olika alternativ för indexuppräkning av arrendalorns ersätnling. Efter ingående diskussioner har gmppen enats om att föreslå följande teknik vid indexuppräkning:

För förbättrings- och nybyggnadsarbeten på byggnader uppräknas er­sättningsbeloppen med indextal enligl riksskatteverkets indexserie för framräkning av realisationsvinst på fasfigheter med 1952 som begynnel-seår. Indexserien gmndas på konsumtprisindex. Utgångspunkten för be­räkningen, för arbeten utförda 1952 eller senare, blir alltså respektive års indexlal (bilaga 15).

 

Prop, 1979/80:74                                                     38

Del vid syneperiodens början gällande indextalel gäller hela perioden, således även vid syn efter årsskiftet.

För arbeten utförda före år 1952 lillämpas generella uppräkningstal enligt nedansiående tabell för framräkning av värdet fram till 1952.

Tidsperiod       %

 

1911

 

-(-50

1912-

-1921

-1-40

1922-

-1931

-1-30

1932-

-1941

4-20

1942-

-1951

-1-10

För tiden från 1952 lillkommer uppräkning med riksskatteverkets index­serie.

Ersätlningar för odlings- och tomtarbeten indexuppräknas inte. För dessa åtgärder ulgår ersättning med den verkliga kostnaden ulan avdrag för värdeminskning och erhållna bidrag. I allmänhet överstiger denna ersättning aktuella marknadsvärden för åker i dessa områden.

Värdeminskning:

Byggnader och anläggningar - förslits eller försämras beroende på ålder och användning - så behöver ex. en yltre målning på ett hus förnyas efter ett anlal år och en elektrisk spis bytas efter 15-20 år. Domänverket har vid beräkning av avträdesersättning beaktat dylik värdeminskning vanligtvis genom nedskrivning av värdet med olika procentsatser beroende på vilken investering eller utrustningsdetalj det varil fråga om.

Här nedan lämnas ett antal exempel på vanligen använda årliga ned­skrivningsprocent för beräkning av byggnaders eller byggnadsdelars vär­deminskning.

,5-2%

1%

,5-2%

2,5%

5%

4%

3%

1,7%

Boningshus i sin helhel (äldre)

Stomme till boningshus

Golv, inre vägg- och takbeklädnad, yttre brädfodring,

murstock

Fönster, spisar, köksutrustning

El.spisar

Värme- och sanitärinstallation

Plåttak

Ladugård med väggar av cementsten

Arbetsgruppen har diskuterat fördelar och nackdelar med tiUämpad metodik. Från kronotorpama har kritik framförts mot detla tillvägagångs­sätt. De har föreslagit att den faktiska värdeminskningen skall vara avgö­rande för avdragels storlek och inte en schablon uppbyggd på procentav­drag lika för alla och oberoende av konstaterat skick. Utvecklingen inom byggnadsbranschen har medfört stor variation i fråga om byggnadsmaterial och utmstningsstandard vilket påverkar den tekniska och ekonomiska livslängden på olika byggnadselement. Detta talar för en differentierad värdeminskning.

Arbetsgmppen rekommenderar därför all värdet på arrendalorns insats i byggnader och anläggningar i fortsättningen fastställes utifrån konstaterad värdeminskning beroende på ålder, utförande och skick. Gmppen anser emellertid, atl de tidigare tillämpade avskrivningstiderna sådana de kom­mil lill ultryck i värdeminskningsprocenl är realistiska i della samman­hang. Av denna anledning kan visst stöd erhållas från använd melodik vid övergång till bedömning av faktisk värdeminskning i det enskilda fallet.

 

Prop. 1979/80:74                                                      39

Bristbelopp:

Vid laga syn eller besiktning ersättande laga syn antecknas bristerna och kostnaderna för botande av dessa. Bedömning av brisier på byggnader skall ske efter samma gmnder som vid jordbmksarrende i allmänhet. Härvid skall dock beaktas alt torparen i vissa fall endast har ansvaret för det mindre underhållet - vad som avses med mindre underhåll regleras i torpkonlraktet.

Arbetsgmppen föreslår alt odlingarna skall anses bristfria om hävden är i enlighet med ortens sed. Detta krav blir i praktiken lägre än på jordbmks­arrende i allmänhet.

e Utfall jämfört med tidigare gällande regler för bestämmande av avträ­desersäitningens storlek

Arbetsgmppen har testat här föreslagna regler för bestämning av ersätt­ningen till torparen på ett tiotal redan avträdda torp. Resultatet visar att avlrädesersättningarnas storlek i dessa exempel ökade med mellan 19 och 143%. (bilaga 16)

f Avträdesersättningens storlek i relation till torpets värde

Torpels marknadsvärde beror på många faktorer, bl. a. läge i förhållande till tätort och annan bebyggelse, kommunikationer och annan service, läge i förhållande Ull vatten, berg, skog m. m. samt skicket på i första hand byggnadema.

Prisema vid försäljningar av torp (hela eller del därav) under åren 1972 t.o.m. 1977 har som tidigare framgått varierat mellan 14000 och 90000 kronor. Medeltalet för köpeskillingarna blir 32 974 kronor.

Avträdesersäitningens storlek beror på hur stor insats torparen har i lägenheten. Så gäller exempelvis för kronolorp/43, där kronan har ansva­ret för det större underhållet och investeringar, alt avträdesersättningen i allmänhet blir mindre än på lägenheter som i huvudsak uppbyggts och underhållits av torparen. En annan omständighet av betydelse är om avräkning skett tidigare vilket givelvis leder till att den återstående ersätt­ningen till arrendatom blir lägre än i de fall där reglering av mellanhavan­dena mellan jordägare och arrendalor inte ägt mm. Variationerna är stora. Vid en granskning av de försäljningar som sketl åren 1972 t.o.m. 1977 famgår att avirädesersättningama för kronolägenhet/50 (K/50) och krono­lägenhet/äldre (K/ä) har varierat mellan 9478 och 38691 kronor samt för kronotorp/43 (K/43) mellan 885 och 21 152 kronor. Medeltalet för K/50 och K/ä blir 19530 kronor och för K/43 10314 kronor.

Det kan konstaleras att i vissa fall kommer den indexuppräknade avträ­desersättningen alt överstiga köpeskillingen för torpet.

I redovisningen ovan ingår avträdesersättning för odlingar och markan­läggningar medan friköpen i allmänhel avser endast byggnader med tomt.

Arbetsgmppen har efler ingående diskussioner enals om att framlägga följande förslag.

Vid friköp av torpet får inle avträdesersättningen för den del köpet avser överstiga överenskommen köpeskilling. Gmppen anser det inte rimligt att värdet av torparens insats översliger torpets värde eller att kronans insats - av skiftande storlek för varje torp utöver marken - skall sakna värde.

Arbetsgmppen är överens om alt torparen får anses kompenserad för sin insats om avträdesersättningen sälls lika med försäljningspriset i de fall där den framräknade ersättningen blir högre än detla. Det är ingen ovanlig föreleelse - speciellt i glesbygden - atl priset vid en fastighetsförsäljning inte ger full ersättning för nedlagda kostnader.

 

Prop. 1979/80:74                                                               40

7   Friköpsfrågan

a Inlösen, bestämmelser för olika upplåtelseformer

Regler om inlösen först för kolonalen. Dessa upplåts under nyttjanderätt med rält för kolonist atl med äganderätt inlösa kolonatet under villkor atl odlings- och byggnasskyldigheten samt övriga åligganden som kolonist blivit fullgjorda. Kungl. Maj:l kunde besluta om kolonatupplåtelse utan inlösenrätl. Köpeskillingen för kolonatet skulle bestämmas med hänsyn till värdel på jord och skog saml byggnadshjälp. Upplätelsehandlingen skulle innehålla bestämmelse om sättet för köpeskillingens beräknande. Efter åtskilliga ändringar kan nu sägas gälla att markvärdet (värdet på jord) bestämmes med utgång från värdena 20 kr/ha för odlingsmark. 5 kr./ha för skogsmark, 1 kr./ha för övrig mark (berg och vatten åsatts inget värde), att värdet av växande skog bestämmes med ledning av vid överlåtelsetillfällel gällande virkespriser samt att byggnadsvärdet (byggnadshjälpen) be­stämmes till 3 500 kr. (i särskilda fall 3000 eller 2000 kr.). I fråga om köpeskillingens erläggande gäller alt - om kolonisten så önskar - densam­ma uppdelas i en amorteringsdel och en slående del, till beloppen lika. Amorteringsdelen gäldas med annuiteter om 6% varav 3,6% ränta innebä­rande en amorteringslid på ca 25 år. På den stående delen, som skall vara erlagd senast inom fem år från sista inbetalningen på amorteringsdelen (alltså efter ca 30 år), utgår under hela riden 3,6% ränta.

För kronortorp/29 gällde rätt för kronotorparen att - sedan odlings- och byggnadsskyldigheten fullgjorts — inlösa kronotorpet jämte erforderlig skogsmark såvitt kronolorpet med dylikt skogsmarksområde utan olägen­het kunde avskiljas från kronoparken. Köpeskillingen skulle bestämmas med hänsyn till värdet å jord och skog samt uppburet byggnadsbidrag utöver 1250 kr. Värdet på odlingsmarken skulle sältas till samma belopp som vid arrendeavgiftens bestämmande. Annan mark och växande skog skulle åsättas skäligt värde.

För köpeskillingens bestämmande kan numera sägas gälla att markvär­det (värdet på jord) bestämmes med utgång från värdet 50 kr/ha för odlingsmark eller del lägre värde, som kan ha legat lill gmnd för arrendet, samt annan mark till skäligt värde, att värdet av växande skog bestämmes med ledning av vid överlåtelsetillfållet gällande virkespriser samt att bygg­nadsvärdet (byggnadsbidraget) bestämmes till 2000 kr. (i särskilda fall 3000kr.). I fråga om köpeskillingens erläggande gäller bestämmelser iden­tiska med de som ovan beskriviis för kolonalen.

För skogstorp och odlingslägenheter förlag från början ingen rätt till inlösen. Samtidigt med införandet av upplåtelseformen krontorp/29 tiU-lades emellertid innehavare av skogstorp eller odlingslägenhet om rätt till inlösen motsvarande den som gällde för kronotorp/29. Fömtsättningen var atl skogstorpet eller odlingslägenheten i befintligt skick eller efter ulvid­gning ansågs lämplig för jordbruksändamål samt att avskiljande kunde ske utan olägenhet för kronoparken. Vid beräkningen av köpeskillingen skulle hänsyn tas till dels uppburet statsbidrag dels värdet av jord och skog samt kronan tillhöriga byggnader. För köpeskillingens bestämmande kan nume­ra sägas gälla all markvärdet (värdet av jord) bestämmes med utgång från värdet 20 kr/ha för oldingsmark eller det lägre värde, som kan ha legat till gmnd för arrendet, skäligt värde dock högst 5 kr./ha för skogsmark, 1 kr./ ha för övrig mark (berg och vatten åsätls inget värde), atl värdet av växande skog bestämmas med ledning av vid överlåtelsetillfället gällande

 

Prop. 1979/80:74                                                     41

virkespriser saml alt byggnadsvärdet (statsbidraget) bestämmes lill 750 (500)-2250 kr. (i särskilda fall 3 250 kr.). I fråga om köpeskillingens erläggande gäller bestämmelser idenUska med de som ovan beskrivits för kolonalen.

För innehavare av kronotorp/43 samt kolonat, skogstorp, oldingslägen-heler och kronolorp/29, som omförts till kronolorp/43, gäller i princip rätt att inlösa kronotorpet om domänverket icke behöver torpet som bostad eller dylikt åt arbetare och torpet kan avskiljas från kronoparken utan olägenhet för skogsskötseln. Köpeskillingen skall bestämmas med hänsyn lill kronotorpets värde vid tiden för försäljningen. I praktiken tillämpas vid försäljning av kronotorp/43 inga andra regler än de som generelll gäller enligt förodningen 1971-06-18 om försäljning av staten tillhörig fast egen­dom m.m. (SFS 1971:727). Vid förhandlingar med kronotorparen efter­strävas uppgörelse om köpeskilling och köpevillkor. För köpeskillingen kan marknadsvärdet sägas utgöra riktpunkten. Köpeskillingen kan erläg­gas genom avbetalningar varvid en femtedel betalas kontant vid fiUträdet och resterande del genom lika stora avbetalningar under 10 år mot mark­nadsmässig ränta.

Omföring av kolonat, skogstorp, odlingslägenhet eller kronotorp/29 fill kronolägenhet/50 har ej inverkat på den rätl till inlösen som förelåg före omföringen. För samtliga dessa upplåtelseformer (kolonat, skogstorp, od­lingslägenheter, kronolorp/29 och kronoIägenhel/50) gäller numera enhet­liga bestämmelser för hur köpeskillingen skall beräknas. Därvid gäller att markvärdet bestämmes med utgång från värdet 20 kr./ha för odlingsmark eller det lägre värde, som kan ha legal till grand för arrendet, skäligt värde dock högst 5 kr./ha för skogsmark samt 1 kr/ha för övrig mark (berg och vatten åsätls inget värde), att värdet av växande skog bestämmes med ledning av vid överlåtelsetillfållet gällande virkespriser samt att byggnads­värdet bestämmes enligt en värderingsregel som har följande lydelse:

Byggnadema åsättas det värde de kunna anses äga efter botande av sådana brister som äro atl tillskriva försumlighet ifråga om underhåll eller som eljesl vållats av lägenhetsinnehavaren. Från delta värde skall i före­kommande fall göras avdrag med belopp, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan sammanlagda arbets- och materialkostnaden för förbättringsåt­gärder som verkställts efter senasle tillträdessyn och å andra sidan den del av erhållen statshjälp till dessa åtgärder som överstiger vad som kunnat utgå, om lägenheten innehafts med äganderätt. Därest det ökade värde, som byggnaderna kunna - frånsett brister varom nyss sagts - anses tiU följd av förbättringsåtgärderna äga vid tiden för inlösningen, icke uppgår till fulla beloppet av den sammanlagda kostnaden för ätgärdema, skall dock avdraget minskas i proportionell motsvarande omfattning.

Dessa bestämmelser för beräkning av köpeskillingen skall dock tilläm­pas endast om resultatet blir gynnsammare än vid beräkning enligt äldre regler. Ifråga om köpeskillingens erläggande gjordes ingen ändring av den tidigare betalningsmodellen som ovan beskrivits för kolonalen. En möjlig­het till statsbidrag för att underlätta betalningen av köpeskillingen eller islåndsätla byggnadema tillkom i samband med införandet av angivna enhetliga regler för inlösen av äldre kronolägenheler.

För Qällägenheter finns som tidigare påpekats inga regler om inlösen.

b Tillämpning av inlösenbestämmelserna

Inlösen enligt kronotorpsförfattningamas bestämmelser - här åsyftas främsl K/ä och K/50 — har kommit att tillämpas endast i ett begränsat antal

 

Prop. 1979/80:74                                                     42

fall. Orsakema härtill har skiftat från tid till annan. Under 1950- och 60-talen kan den statliga jordbmks- och bostadspolitiken närmast sägas ha varil inriktad på en successiv avveckling av sådana småjordbmk och glesbygdsbosättningar som kronotorpen. Under senare år har många i småjordbmket selt en möjlighet till irygghel och tillskott i försörjningen när arbetsmarknaden i övrigt sviktat. Dessa förhållanden lorde i vart fall delvis förklara det under senare år tilltagande intresset bland kronotor­pama att förvärva kronotorpet för bostads- och i vissa fall jordbmksända­mål.

Ansökningama om förvärv av kronotorpet för bostadsändamål har do-mineral. Fastighet för bostadsändamål får i princip endast omfatta byggna­der med tomt för att bli godkänd vid fastighetsbildning. Situationen har i dessa fall varit en annan än den som fömtsattes för inlösen. Bestämmelser­na därom är - såsom framgår av tidigare beskrivning - konstmerade för syftet att bilda en jordbmksfastighet. IstäUet för författningsenlig inlösen har domänverket då - om avyttring ansetts kunna ske utan olägenheter för verket - valt formen att försälja kronotorpels byggnader med tomt och samtidigt avveckla kronolorpsupplåtelsen mot utgivande av avträdeser­sättning. Köpeskillingen har bestämts efler värdering av domänverket och förhandlingar mellan verket och kronotorparen. Avträdesersättningen har beräknats för sig och i regel innehållits av domänverket som dellikvid av köpeskillingen. Under sexårsperioden 1972-77 har 92 sådana kronolorps-försäljningar genomförts. Som jämförelse kan nämnas att författningsenlig inlösen under samma period kom all tillämpas i fem fall, två av fallen avsåg inlösen av byggnader och inägor, tre av fallen avsåg byggnader, inägor och skogsmark.

Inlösen -friköp

I debatten om kronotorpen förekommer utan åtskillnad begreppen inlö­sen och friköp såsom uttryck för den åtgärd varigenom äganderätten lill torpet avses förverkligad. I den fortsatta framställningen här kommer begreppet inlösen endasi att användas för det detaljreglerade förfarandel enligt författningarna för K/ä och K/50. Begreppel friköp kommer att reserveras för övriga former som leder till att kronotorparen blir ägare till torpet eller del därav. Härvid tillämpas författningen rörande K/43 och förordningen 1971-06-18 om försäljning av staten tillhörig fast egendom m. m. (SFS 1971:727) parallellt.

c Problembeskrivning

Kronotorpama har kritiserat domänverkels sätt att behandla framställ­ningar om inlösen-friköp. Kritiken har huvudsakligen riktats mol ett antal beslut av domänverkel varigenom friköp av byggnader med tomt vägrats med åberopande av olägenheter för verket. Även domänverkels prispolilik vid friköp har föranlett missnöje. I ett mindre anlal fall har domänverket avslagit framställning om inlösen-friköp av hela kronolorpet med hänsyn lill avslyrkanden från lantbmks- och fastighetsbildningsmyndighetema. Några av dessa fall har ulan ändring prövats av regeringen.

Av vad tidigare framförts under avsnittet "Inlösen, ..." framgår alt endast bestående kolonat och kolonat omförda till K/50 kan sägas vara upplåtna med en förbehållslös rätt lill inlösen. Inlösen och friköp är likväl alltid beroende av all fastighetsbildningen kan genomföras. För alla övriga kronolorpsupplåtelser gäller att den till upplåtelsen knuina rälien till inlö­sen är förbunden med förbehåll av varierande innehåll - olägenhet för

 

Prop. 1979/80:74                                                     43

kronoparken (K/ä, K/50), behov av bostaden (K/43) m. m. Detta har varit den formella utgångspunkten vid domänverkets prövning av framställning­ar om inlösen-friköp.

I de fall domänverket avslagit framställningar om friköp av kronotorpels byggnader med tomt har motivet i regel varit att friköpet bedömls medföra olägenheter vid förvallningen av kronoparken. Lägel inom kronoparken och i förhållande till vägnätet har vägt tungt vid bedömningen. Domänver­ket har inte ansett sig kunna acceptera olämpliga enklavbildningar i de stora kronoparkema med åtföljande problem vid skogliga åtgärder (av­verkning, gödsling m. m.) och bevakning.

Domänverket har därför varil restriktivt när det gällt bifall till framställ­ningar om friköp av byggnader med tomt i de fall kronolorpet för utfart lill allmän väg nyttjat domänverkets väg på en längre sträcka. Bakom denna ståndpunkt har legat farhågor för framlida kostnader för väghållning ut­över behovet för skogsdriften. Om vägen har hafl karaktär av större genomfartsled har naturligtvis ölägenheterna bedömts mindre allvarliga än om vägen huvudsakligen tjänat som utfartsväg för ett eller flera torp. Byggnademas skick och bosättningens fömtsättningar att bestå på sikt har också inverkat på bedömningen.

När fråga varit om inlösen eller friköp av hela kronolorpet har domän­verket inhämtat yttranden från lantbruks- och fastighetsbildningsmyndig-helerna. I några fall har såsom ovan nämnts inlösen eller friköp av krono­torpet (med eller utan skog) genomförts i samråd med vederbörande lant­bmksnämnd och godkänls vid fastighetsbildningsförrätlning. I ett flertal fall har emellertid såväl lantbruks- som faslighelsbildningsmyndighelen avstyrkt inlösen eller friköp av kronotorjjet. Motivet har varit att den tilltänkta fastigheten inte bedömts bli bärkraftig och varaktigl lämplig för jordbruksändamål. 1 dessa fall har domänverket avsleigit fi-amslällningen om inlösen eller friköp med hänvisning till vad nämnda myndigheter an­fört.

I några fall har lantbmks- och faslighelsbildningsmyndighelen sagt sig kunna tillstyrka inlösen under fömtsättning av förstärkning med erforder­lig skogsmark. En sådan lösning har domänverkel icke ansett sig kunna medverka lill med hänsyn till konsekvensema för verkels arbetskraft och förväntningama hos skogsindustrin om en trygg råvamförsörjning.

Inlösen eller friköp har endast i rena undantagsfall omöjliggjorts av oförenliga ståndpunkter om kronotorpets värde. Anledningen härtill torde vara att domänverkel vid inlösen-friköp tillämpar en prisnivå som - relate­rad till fastighetsmarknader i övrigt - måste anses som förmånlig. Något egentligt marknadspris kan inte identifieras för en så speciell typ av objekt som kronotorpen ulgör. I regel är de avsides belägna - i gmpp eller enskilt - och möjlighetema till prisjämförelse med likvärdiga objekt på fastighets­marknaden därför sällsynta. En prisnivå har emellertid utvecklats ur över­enskomna köpeskillingar vid genomförda friköp av byggnader med tomt. Den på detta sätt tillkomna och sedan flera år tillbaka tillämpade prisnivån ligger under den nivå som skulle ha utbildats om kronotorpen kunnat utbjudas i allmänna marknaden och långt under den nivå som gäller för enfamiljsvillor med motsvarande standard och skick i närbelägna tätorter. Den prisvariation som förekommer har sin förklaring i olikheler ifråga om läge, slandard, skick m. m.

d Förslag till åtgärder ifråga om friköp

Utredningsuppdraget skall utmynna i förslag lill ålgärder som avser atl underlätta för kronolorpare alt med äganderätt förvärva kronolorpet eller

 

Prop. 1979/80:74                                                     44

del därav. Arbetsgmppen har i detta syfte utifrån den genomförda under­sökningen av gällande bestämmelser och deras tillämpning försökt utvär­dera vilka ålgärder som kan vidtagas med rimliga eftergifter från verkets sida. Följande åtgärder har diskuterats

-    ändrad policy vid bedömningen av framställningar om förvärv av krono­torpets byggnader med tomt

-    ändrad policy vid bedömningen av framställningar om förvärv av hela kronotorpet

-     ändrade värderingsnormer

-     ändrade betalningsprinciper

Försämrad arrondering genom enklavbildning och minskade möjligheter att styra väghållningen har såsom tidigare nämnts varit de avgörande moliven för domänverkets restriktiva inställning till friköp av kronotorp, när torpet varit beläget vid domänverksväg djupt inne i etl kronoparks-komplex. Problem identiska med de som förknippas med enklaver existe­rar även för avsides belägna hyres- eller arrendelägenheter på kronopar­kerna. Möjligheterna all bemästra dessa problem har ansetts större, när ett nyttjanderättsförhållande förelegat. Utvecklingen synes emellertid delvis ha mbbal gmnden för en sådan uppfattning, bl. a. har nyttjanderätten stärkts så atl skillnadema i rättslig status mellan ägande och nyttjande minskat. Arronderingsmotivet har därför inte samma realitet soni lidigare och domänverkets intresse att väma om kronoparkemas arrondering bör kunna stå tillbaka för kronotorpamas intresse alt friköpa torpets byggna­der med tomt. Etl analogt synsätt på väghållningsfrågan är försvarligt. Härvidlag kan dessutom pekas på resultatet av undersökningen om krono­torpens vägförhållanden. Endast 10% av kronotorpen nyttjar domänver­kets väg pä en sträcka över 2 km (3% över 5 km). Della visar, atl väghällningsproblem lill följd av friköp av kronotorp inte kan uteslutas. Det finns ej anledning att befara påtagliga olägenheter för domänverkel annat än i enstaka fall. Arbelsgmppen anser därför att innehavare av kronotorp, som är bebyggt med tjänligt bostadshus, bör få en generell och oförbehållsam rätt att friköpa kronotorpets byggnader med tomt.

I ärenden avseende friköp av hela kronolorpet (byggnader med upplåten areal enligl torpkontraktet) har domänverket inhämtat yttranden fr-ån lant­bmks- och faslighelsbildningsmyndighetema. Den mening som dessa myn­digheler framfört har varil avgörande för domänverkets beslut. Detta system för ärendenas prövning och samordning med den statliga jord- och skogsbmkspolitiken bör bibehållas. Det ger bl.a. fördelen av ett tidigt besked om tillåtligheten av den fastighetsbildning som utgör en fömtsätt­ning för friköpets genomförande och alltid erfordras, eflersom friköpel avser del av fastighet. Eftersträvas vidgade möjligheter till friköp av hela eller större del av kronotorpet bör därför i första hand avges riktlinjer för lantbruks- och faslighelsbildningsmyndighetemas bedömning. När det gäl­ler tillåtlighet av fastighetsbildning lorde hänvisning kunna ske till bestäm­melsema i 3 kap. 10 § faslighetsbildningslagen, som ger slöd för avsteg från de allmänt gällande villkoren. De speciella förhållandena när del gäller kronotorpen bör kunna motivera sådana avsteg.

Enligl arbetsgmppens mening bör skapas fömtsättningar för friköp av hela kronotorpet, om detta i sin helhet kan förväntas bli med någon varaktighet aktivt utnyttjat för jordbruk eller likvärdigt ändamål. Kan sådant utnyttjande förvänlas endast för del av kronotorpet bör friköpet inskränkas i motsvarande grad. Här åsyftas ej alt från friköpet skall undan­tagas mindre insprängda områden av skogsmark eller impediment. Där-

 

Prop. 1979/80:74                                                     45

emol bör exempelvis kunna övervägas att utesluta en större nedlagd myr­odling. Detta innebär all kronolorpare som driver jordbmk normalt kom­mer att få friköpa hela kronotorpet, i varje fall den del som ulnylljas i jordbruksdriften.

Införande av en generell rätt för kronolorpare atl friköpa hela kronotor­pet kan domänverket däremol inte understödja. Följden av en sådan åtgärd blir sannolikl en ulökning av det passiva ägandet. Detta skulle vidare resultera i att kronoparkemas arrondering blev påtagligt försämrad utan någon fördel för jord- och skogsbmksnäringen i övrigt.

1 ärenden rörande friköp av kronotorp har ibland framförts propåer om att domänverket skall tillskjuta erforderlig skogsmark för att åstadkomma en bärkraftig brakningsenhet. Propåerna har anfingen kommit från krono­torparen - med åberopande av bestämmelsema om inlösen - eller från lantbruks- och fastighetsbildningsmyndighelema - med åberopande av bestämmelsema i fastighetsbildningslagen alt faslighet som nybildas skall vara bärkraftig. Domänverket har ställt sig hell avvisande till dylika förslag såvida de icke avsett endast mindre arealer för rationell avgränsning eller av annan anledning varit förenliga med verkels egna inlressen. Denna ståndpunkt ligger fasl och motiveras med domänverkets ansvar för de anställdas sysselsällning och verkets ambifion alt sörja för en hög och jämn tillförsel av råvara till skogsindustrin.

I elt tidigare avsnitt har redogjorts för hur köpeskillingen bestämts vid friköp av kronotorp under senare år. Ur köpeskillingarna vid genomförda friköp har utbildats och uppbyggts successivt en prisnivå som utgör ut­gångspunkt vid efterkommande värderingar och förhandlingar om friköp. Denna prisnivå utgör resultatet av elt stort antal frivilliga uppgörelser mellan domänverket och kronolorpare där motsättningarna enligl verkets erfarenhet inte varil svåra att överbrygga. Arbetsgrappen anser att denna prisnivå vid friköp bör bibehållas med rimliga jusleringar med anledning av penningvärdets förändringar och utvecklingen på fastighetsmarknaden för jämförbara fall. Liksom tidigare skall givelvis det enskilda kronotorpels läge, slandard, skick m. m. beaklas vid värdebestämningen. Genom den föreslagna höjningen av avträdesersättningen underlättas indirekt krono­torpamas möjligheter att finansiera friköpet.

För inlösen av K/ä och K/50 gäller bestämmelser om sättet för köpeskil­lingens erläggande varom redogörelse lämnats i elt tidigare avsnitt. Det amorteringsförfarande som inlösenförfatlningama föreskriver är otidsen­ligt och betungande för domänverket och bör inte rimligtvis komma ifråga för tillämpning vid kommande friköp. Under senare år har vid friköp av kronotorp frågan om sättet för köpeskillingens erläggande aktualiserats och gjorts upp vid förhandlingama mellan domänverkel och kronotor­paren. I regel har uppgörelsen inneburit att den kronotorparen tillerkända avträdesersättningen avräknats som dellikvid av köpeskillingen, resteran­de del av köpeskillingen har antingen erlagts konlant eller genom lika stora årliga avbetalningar under lio år mol räntesats, som följt diskontot och överstigit detta med fyra procent. Domänverket anser att sättet för köpe­skillingens erläggande vid friköp av kronotorp bör vara en förhandlings­fråga och att anledning saknas all detaljreglera förfarandet. Liksom hittills fömtsattes att domänverket kommer att erbjuda kredit för del av köpeskil­lingen samt på villkor överensstämmande med de som har angivils och som för övrigl är likformiga med de som generellt tillämpas av domänver­ket vid markförsäljningar.

Domänverkets representanter i arbetsgrappen föreslår därför

 

Prop, 1979/80:74                                                     46

att innehavare av kronotorp, som är bebyggt med tjänligt bostadshus, oförbehållsamt skall vara berättigad atl friköpa kronotorpets byggnader med tomt,

att innehaviue av kronotorp utöver byggnader med tomt skall vara berättigad alt hell eller delvis friköpa även resterande del av kronotorpet på sätt som tillstyrkes av lantbruks- och fastighetsbildningsmyndighelema,

att köpeskillingen och sättet för dess erläggande görs upp vid förhand­lingar på basis av vad ovan sagts,

att lantbraks- och fastighelsbildningsmyndighelerna anvisas erforderliga riktlinjer för en enhetlig och mera generös rillämpning enligt ovan, saml

att vad som nu gäller om friköp enligt avtal eller författningar bringas att upphöra.

SKFF:s representant har deklarerat avvikande mening beträffande and­ra att-satsen. Se särskilt yttrande.

Förslaget innebär

att rätlen till friköp av kronotorp lotalt sett utvidgas väsentligt,

alt köpeskillingen vid friköp bibehålles på nuvarande nivå,

att finansiering av friköpet undertättas genom höjning av avträdesersätt­ningen,

att sättet för köpeskillingens erläggande anpassas till domänverkets nor­mala rutiner, saml

alt kronolorpare inle med slöd av äldre författning kan kräva lillskott av skogsmark vid friköp av kronotorp.

8 Tidpunkt för de nya bestämmelsernas ikraftträdande

Domänverkets representanter i utredningen föreslår, alt de nya bestäm­melsema får retroaktiv verkan från 1977-03-14. Jfr även utfästelsen i beslut 1977-04-15 från domänverket (bilaga 2).

SKKF:s representanter har anmält avvikande mening i denna fråga och utvecklar sin åsikt i särskilt yttrande.

Vid utarbetande och införande av nya bestämmelser uppstår ofta svårig­heter vid beaktande av rätlvisekrav mellan berörda intressenter. Detta problem uppstår oavsett vilken tidpunkt som väljs för ikraftträdande av nya bestämmelser.

Nya jordabalken föreskriver att avräkning skall ske om mer än nio år förflutit från tillträdet eller från närmast föregående avräkning. Domänver­ket har bl. a. av denna anledning fr. o. m. 1972-01-01 gjort avräkning med de lorpare, vars kontrakt utlöpt. Arrendatorerna har varit positiva till att deras innestående ersättning utbetalls. Tidigare skedde inle avräkning förrän torparen avträdde lägenhelen. Fr. o. m. 1972 t. o. m. 1976 har avräk­ning skelt med 460 innehavare av torp, varav 308 fått nya kontrakt. % har avflyttat eller hyr torpet som bostad och 56 har friköpl detsamma.

Domänverkets representanter anser, att det finns skäl för retroaktiviiel från den lidpunkt, då utredningen startades och det blev känt bland lor­pare, alt en översyn av reglerna skulle ske. Däremot kan verkets represen­tanter inte gå med pä retroaktiviiel längre tillbaka i liden, lill 1972 eller ännu längre som SKKF:s representanter föreslår. Normalt synes flera års retroaktiviiel vid införande av nya bestämmelser i samhällslivet i övrigt inte förekomma.

9 Kostnads- och anslagsfrågor

För vardera av budgetåren 1977/78 och 1978/79 har domänverket erhållil I8000{K) kronor för underhåll och  investeringar på torpen och för

 

Prop, 1979/80:74                                                     47

avträdesersällningar och flyttningsbidrag till torparna. Förslagsanslaget har för 1977/78 inle läckt kostnaderna. Tilläggsanslag har begärts på sam­manlagt 435000 kronor för budgetåret 1977/78. Enligl tidigare åberopat beslul 1977-04-15 (bilaga 2) har i många fall kontrakten förlängts på två respektive ett år i avvaktan på nya regler för fastställande av avträdeser­säitningens storlek. Genom detla förfarande ökar belastningen under kom­mande år på riksslalsanslaget. De gynnsammare reglema för beräkning av avträdesersäitningens storlek torde också leda till att många lorpare i förtid avträder torpet med temporär ökning av medelsbehovet.

Om kostnaderna för underhälls- och investeringsåtgärder på torpen hålls ungefär oförändrade och avirädesersättningama ökar väsentligl beräknas belastningen på anslaget under de närmaste åren för statens del bli mellan tre och fyra miljoner kronor per år.

Försäljningen av torp antas fortgå i oförändrad eller något ökad takt. Delta påverkar underhålls- och investeringskostnaderna men minskar emellertid inle underskollen annal än marginellt de närmaste åren.

10       Samråd med lantbruksstyrelsen

I utredningsuppdraget har föreskrivits att verket i förvärvsfrågan skall samråda med lantbmksstyrelsen. Från samråd 1978-03-17 noteras syn­punkterna

att torparens möjligheter att friköpa byggnader med tomt bör utökas,

att lorpare som bedriver aktivt jordbruk bör få köpa även torpets inägo-mark om detta är lämpligl från jordpolitisk synpunkt,

atl frågan om förstärkning av torpets ekonomiska bärkraft genom tillägg av skogsmark inle bör behandlas av denna utredning.

Från fastighelsbildningsmyndighetemas sida har påpekats att i dessa ärenden (jfr andra att-satsen ovan) bör kunna åberopas undanlagsbestäm­melsen i 3 kap. 10 § fastighetsbildningslagen som lyder: "Om fastighets­bildning är till övervägande nytta från allmän synpunkl, får åtgärden äga mm även om den strider mol vad som ovan föreskrivits till skydd för jordbruksnäringen eller skogsbmket".

11       Genomförande

Arbetsgmppen har diskuterat olika sätt att genomföra förslagen till dels ändringar av nuvarande regler för bestämmande av ersättning vid avträde av kronotorp m. m., dels ätgärder som avser all underlätta för kronolor­pare att med äganderätt förvärva lägenhet eller del därav.

Mellan domänverket och arrendatorema finns för närvarande nyttjan-derättskontrakt, som reglerar förhållandel partema emellan. Elt prakUskt sätl atl ändra villkoren skulle vara att med varje lorpare träffa ett tilläggs­avtal med de nya villkoren. Detta har dessutom den fördelen att kronotor­pama får information om vad som gäller för framtiden. Arbetsgmppen har utarbetat ett sådant avtal (bilaga 17). Grappen föreslår, alt domänverkel får i uppdrag att träffa tilläggsavtal med varje arrendator om de nya villkoren. Bestämmelsema om avlrädesersältning bör gälla vid avräkning senast vid utgången av innevarande avtalsperiod.

Det bör observeras att försäljning av hela torpet med odlad jord torde förutsätta att fastighetsbildningsmyndigheten med åberopande av 3 kap. 10 § fastighetsbildningslagen kan medverka till fastighetsbildning av torp med inägojord.

 

Prop. 1979/80:74                                                               48

12 Särskilt yttrande av SKKF:s representanter i utredningen

I anslulning riil ulredningen har representanterna för SKKF i vissa frågor avgivit särskilt yttrande.

Stockholm den 25 oklober 1978

Gunnar Vikman                                            Sven Vislröm

Harald Jansson                                         Cari Eichwurzel

 

Prop. 1979/80:74                                              49

Sveriges kronotorpare- och kolonistförbunds (SKKF) yttrande och förslag i frågan om kronotorpares rätt att friköpa tidigare arrende­rad mark,

Slatsmaktemas intentioner för koloniseringen av de norrländska krono­parkema har bland annat varil atl "bereda befolkningen i Norrland ökat tillfälle alt skapa egnahem." (Riksdagens Skrifvelse nr 49 1888).

Erbjudandet atl bli arrendatorer/nybyggare på de norrländska kronopar­kema riktade sig till mark- och medellösa, vilka "ägde föratsättningar för drifvande af ett mindre jordbruk." (Svensk författningssamling 1909 nr 69).

Att förvärva dessa jordbruk med full äganderätt har varit ett återkom­mande önskemål, som framförts av arrendalorema/nybyggama ända se­dan detta sekels början. (Prolokoll och skrivelse från Skogstorparemötet i Älvsbyn den 10 dec. 1905 etc).

Först under 1920-talet fastslogs, att nyodlama kunde erhålla äganderätt till den jord de odlat upp och de hem de byggt på kronoparkema. (SFS 1925 nr 291, 1929 nr 170).

Friköpsrätten gällde även, då de små jordbmken på kronoparkema senare överfördes till andra upplålelseformer - kronotorp 43 respektive kronolägenhet 50. Nya regler tillkom för bestämmande av köpeskillingen. (SFS 1943 nr 532, 1950 nr 339).

Möjlighet till friköp var icke ekonomiskt genomförbart för majoriteten av kronotorpare och kolonister under de första årtiondena efter bestäm­melsernas tillkomst 1925 respektive 1929. 1 1929 ärs författning tillkom reservationen, atl friköp av kronotorp kunde ske, om detta "utan olägen­hel" kunde avskiljas från kronoparken. (SFS 1929 nr 170, s. 302). Detta avgjordes av revirförvaltaren. Bristen på startkapital och på arbete - som kunde ge en tillräcklig kontantinkomst — med därav följande fattigdom medförde alt arrendatorerna helt fick inrikta sig på att skaffa bröd för dagen. Brist på medbestämmande i kombinalion med en svag ekonomi omöjliggjorde friköpsförverkligandet. Kolonistema kunde fill exempel inte ens klara av de blygsamma arrenden, vilka de enligt kontraktet skulle betala efter fem år. Friåren för arrendeavgälden förlängdes därför — först till 10 sedan till 15 år. Förhållandena för kronotorpama var liknande, även om de hade andra typer av kontrakt. Orsaken till den bristande förmågan atl betala arrendet var det otillräckliga stöd kronotorpare och kolonister erhöll från statsmaklerna. "Grova missar" gjordes vidare i planeringen av kolonisationsverksamheten. Arbetsmarknadspolitiken var så gott som obefintlig.

Kronotorpares och kolonisters intresse för äganderätt är däremot väl dokumenterad - inte bara enligt munfiig utsago - utan även i det offent­liga källmaterialet.

Av offentliga dokument på domänverkets arkiv framgår att äganderätten prioriterats enligl opinionen på ett stort antal möten, där hundratals krono­torpare medverkat enligt bilagda namnlistor - med början i Älvsbyn år 1905. Under åren 1925/26 protokollfördes 15 sammanträden med kronotor­pare på olika orter i Ångermanland, Väster- och Norrbottens län. Av protokollen framgår, all kronotorpama ej ansåg den dåvarande besitt­ningsrätten vara lillfredsslällande utan föredrog äganderätt, om denna ställde sig ekonomiskl genomförbar. Även enligl protokollen från SKKFs kongresser under 1930-talet framgår alt äganderätten framhålles som det mest lockande alternafivet men ej ansågs vara realistisk.

4   Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 74

Prop, 1979/80:74                                                     50

-  atl del försl nu föreligger ekonomiska möjligheter att förverkliga den
gamla friköpsdrömmen — om prisema inte blir för höga.

Det har anförts all friköp - enligt ovan nämnda bestämmelser - icke är genomförbart - enligt gällande praxis - då det skulle vara frågan om nya fastighetsbildningar. Vi medger, all del juridiskt selt gäller nya fastighets­bildningar men vidhåller, att det är jordbmksenheter, vilka fungerat själv­ständigt under relativt lång tid - i genomsnitt sextio år. Förhållandena kring kronotorpen i Norrland och Dalarna är unika och kommer knappast all upprepas. Beslut om friköpsrätt för innehavarna kan inte komma att användas som prejudikat i andra sammanhang.

SKKF nolerar tacksamt domänverkels förslag om ändrad policy vid framställning om förvärv av kronotorp saml ändrade värderingsnormer och betalningsprinciper. Formuleringen "generell och oförbehållsam rält för innehavare av kronotorp, som är bebyggt med tjänligt bostadshus all friköpa byggnader med tomt" ser vi som ett betydelsefullt medgivande. Däremot släller vi oss frågande, om del skulle vara så stor skillnad, om det i några fall kom alt gälla arealer på åtta fill tio heklar. Del gäller mark vilken inte domänverket hafl någon användning av sedan kronolorpen och kolonalen upplåts och uppodlades.

Det är vikligl alt lantbmks- och fastighetsbildningsmyndigheler ingåen­de informeras om de speciella förhållandena kring de norrländska krono­lorpen, det vill säga, att de fungerat som fristående fastigheter utan att formelh vara sådana.

Vi anser att huvudregeln skall vara, att kronotorpsinnehavaren skall ha rätt att friköpa hela den arrrenderade arealen. Det bör finnas synnerligen starka skäl, om avsteg skall göras från denna regel. Skäl för vissa begräns­ningar kan finnas i samband med den allmänna jordbmkspolitiken, del vill säga samhällets intresse av effektivast möjliga användning av skogs- och åkermark.

Utgångspunkt för SKKF är atl samhället skall ta till vara de värden kronotorpare skapat i form av odlat jord och öppen bygd. Kronolorpens åkemiark bör därför föras samman till så effektiva enheter som möjligt. 1

-  all det först nu föreligger ekonomiska möjligheter alt förverkliga den
gamla friköpsdrömmen — om prisema inle blir för höga.

Del har anförts att friköp - enligl ovan nämnda bestämmelser - icke är genomförbart - enligt gällande praxis - då det skulle vara frågan om nya fastighetsbildningar. Vi medger, aU det juridiskt seU gäller nya faslighets-bildningar men vidhåller, att del är jordbruksenheter, vilka fungerat själv­ständigt under relativt lång lid - i genomsnitt sexfio år. Förhållandena kring kronolorpen i Norrland och Dalarna är unika och kommer knappast all upprepas. Beslul om friköpsrätt för innehavarna kan inle komma att användas som prejudikat i andra sammanhang.

SKKF nolerar tacksamt domänverkets förslag om ändrad policy vid framslällning om förvärv av kronotorp samt ändrade värderingsnormer och betalningsprinciper. Formuleringen "generell och oförbehållsam rätt för innehavare av kronotorp, som är bebyggt med tjänligt bostadshus att friköpa byggnader med tomt" ser vi som ett betydelsefullt medgivande. Däremol ställer vi oss frågande, om det skulle vara så stor skillnad, om det i några fall kom att gälla arealer på åtta till tio heklar. Det gäller mark vilken inte domänverket hafl någon användning av sedan kronotorpen och kolonalen uppläts och uppodlades.

Det är viktigt atl lantbmks- och fastighetsbildningsmyndigheter ingåen­de informeras om de speciella förhållandena kring de norrländska krono-

 

Prop. 1979/80:74                                                                   51

torpen, det vill säga, att de fungerat som fristående fasligheter utan att formellt vara sådana.

Vi anser atl huvudregeln skall vara, alt kronotorpsinnehavaren skall ha rätt att friköpa hela den arrrenderade arealen. Det bör finnas synnerligen slarka skäl, om avsleg skall göras från denna regel. Skäl för vissa begräns­ningar kan finnas i samband med den allmänna jordbrukspolitiken, del vill säga samhällels intresse av effektivast möjliga användning av skogs- och åkermark.

Utgångspunkt för SKKF är att samhället skall ta till vara de värden kronotorpare skapat i form av odlat jord och öppen bygd. Kronolorpens åkermark bör därför föras samman till så effektiva enheter som möjligt. I första hand skall åkermarken försäljas eller utartenderas till kronotorpare som bedriver aktivt jordbruk. 1 andra hand lill övriga kategorier av jord-brakare.

Vad skogsvården beträffar kan en sådan även bedrivas på mindre arealer. Man kan också föratsälla, alt samhället skärper övervakningen på detta område.

Det är som sagt långt ifrån troligt, att alla kronotorpare kommer att begära friköp av hela arealen. Flertalet har hittills nöjt sig med friköp av byggnader med tomt. Möjligheten att förverkliga ett friköp av hela arealen har dröjt för länge. Många har därför blivit för gamla för alt ha inlresse av den uppodlade arealen. De som nu vill utnyttja möjligheten till friköp av hela arealen torde ha intresse och kunskaper att sköta sin mark. Därför konmer det inte att uppstå en sådan mängd med enklaver, alt de väsentligl försämrar domänverkets möjligheter till effektiv skogsvård. SKKF har icke framfört krav på skogsmark ulöver de arealer som kronotorpen omfat­tar. Däremot bör domänverket kunna avstä mindre områden - även av skogsmark — för atl en rationell avgränsning av bmkningsenheterna skall erhållas. Särskild hänsyn bör i dessa fall tagas till kronotorpamas intres­sen.

Vi vill slulligen betona vikten av, att förbundet ges möjlighel till medbe­stämmande och insyn, då de nya bestämmelserna skall Ullämpas. Delta innebär, att vi kontinuerligt informeras om de avträdesersällningar och friköp, vilka blir aktuella.

Vidare att representanter från SKKF medverkar i etl kommande sam­manhang beträffande ovan nämnda angelägenheler lillsammans med repre­sentanler från domänverket, lantbmks- och fastighetsbildningsmyndig­heler.

SKKF réreslår:

Kronotorparen skall i princip ha rätt att friköpa hela den areal han tidigare arrenderat.

Åkermark kan undant£as, om arrendatom icke bmkar den själv och läget är sådant atl annan bmkare — i försia hand en kronotorpare — kan braka jorden.

Domänverket bör aktivt verka för. att användbar åkermark tages i bmk för jord bruksändamål.

Domänverket bör kunna avstå från mindre arealer - även av annan skogsmark - om delta är av värde för att nå en rationell avgränsning av bmkningsenheterna.

 

Prop. 1979/80:74                                                               52

Yttrande från SKKF angående retroaktiviteten för de av utrednings­gruppen föreslagna åtgärderna.

Vid sammanträdet den 10 maj 1977 beslöt ulredningsgmppen, atl arbetet preliminärt skulle begränsas till all gälla kronotorp, vars kontrakt förfallit den 14 mars 1977 eller senare.

SKKFs representanler godtog delta som en utgångspunkl för utredning­en. Däremol ansåg vi del inte vara en definitiv avgränsning för de krono­lorpare, vilka skulle beröras av ulredningen.

En sådan snäv avgränsning som domänverkels representanter föreslog skulle vara orättvis och olycklig. Detla har bekräftats under utredningen, då vi kommil i kontakt med kronotorpare som har olika former av kontrakt på sina hem.

Antalet kronotorpare som ulredningen gäller uppgick till 533 i januari 1977. Det finns ingen rimlig anledning, atl de 142 av dessa som redan automatiskt övergått till kontrakt av typ kronotorp 72 skulle försältas i ett sämre läge, än de kronotorpare som erhåller dessa kontrakt efter den 14 mars 1977.

SKKF har konsekvent hävdat, att arrendatorema antingen har rätt att inneha kronolorpen under hela kontraktsfiden eller friköpsrätt. I slutet av 1950-talet och under 1960-talet ansåg domänverket att kronotorpen när­mast kunde beiraktas som "tjänstebostäder". En fömtsättning för att kronotorparen skulle utfå sin arbetarpension var därför, att han flyttade från sitl hem på kronoparken. SKKF anser att detta förfarande stred mol slatsmaktemas intentioner med kolonisationsverksamheten - eller vad som en gång förespeglades - att mark- och medellösa skulle få skapa sig egna hem. Att förfarandet vidare inte var hell odiskutabelt framgår av en motion i Andra Kammaren 1954, där del yrkas, att den lagenliga rätten aU erhålla arbetarpensionen icke skulle päverkas av om innehavaren "kvar­bor å kronolägenheten som upplåtits till honom". (MAK 1954 nr 410).

De före detla kronotorpare som tvingats lämna sina hem på dessa villkor bör få rätt att friköpa sina gamla hem på kronparkema. Detta gäller den kalegori, som visat sådant intresse, atl de försökt trygga sin närvaro på kronotorpen genom någon form av kontrakt, aniingen som hyres- eller fritidsbosläder.

SKKF föreslår:

Samtliga kronotorpare, vilka innehar kontrakt av typ kronotorp 72 bör fä avträdesersättningen omräknad enligt de normer, vilka föreslagits av ul­redningen.

Före detta kronotorpare som haft en obruten förbindelse med sina gamla hem på kronoparkerna - genom kontrakt som hyres- eller fritidsbostäder - bör få räll att friköpa dessa.

Friköp bör i dessa fall underlättas genom alt man i samband med köpet omräknar deras avträdesersättning till det värde som skulle gällt om man använt sig av de i ulredningen föreslagna normema. Rätl till retroaklivitet enligt denna regel bör gälla från och med år 1967.

 

Prop. 1979/80:74                                                     53

Bilaga 1 Underbilaga 1 INDUSTRIDEPARTEMENTET   BESLUT

1976-12-09        639/73,574/76,1368/76

Uppdrag att göra viss utredning rörande kronotorpen

Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund (SKKF) har i skrivelse den 12 september 1973 ställt vissa frågor rörande ersätlningar då kronotorp avträdes och funnil det angeläget att en opartisk ulredning i dessa frågor kommer till stånd.

Domänverket har den 2 oklober 1973 avgivit yttrande i ärendet, varefter SKKF den 26 november 1973 inkommit med påminnelser.

Vid avträde av kronotorp åligger det domänverket att vid framräkning av avträdesersättning draga av bl. a. slalsbidrag och därmed jämförliga lån som lämnats för byggnadsarbeten och jordförbättring.

I skrivelse den 3 april 1976 har SKKF anhållit att odlingsbidrag inte skall dragas av vid framräkning av ersättning vid avträde av kronotorp.

Domänverket har den 29 seplember 1976 avgivit yttrande över denna framställning.

I ärendet har skrivelser inkommit från Bo Malmberg, Enköping.

Regeringen uppdrar åt domänverkel att - efter samråd med SKKF -inkomma med förslag dels avseende sådana ändringar av nuvarande regler för bestämmande av ersättning vid avträde av kronotorp m.m. att de tillgodoser skäliga önskemål frän kronotorpama, dels till ålgärder som avser att underlätta för kronotorpare att med äganderätt förvärva lägenhet eller del därav. I förvärvsfrågan skall verket samråda med lantbruksstyrel­sen.

På regeringens vägnar Nils G. Åsling

Lennart Hansson

 

Prop, 1979/80:74                                                     54

DOMÄNVERKET

Bilaga 1 Underbilaga 2

1977-04-15       PAN 47/77 Up 14.10

RL, RU, RF och Östersundsförvallningen Samtliga revir inom RL och RU saml fill Säma, Älvdalen och Hamra revir.

Kronotorp, arrendetid vid förlängning i avvaktan på syn.

Vid sammanträde den 17 febmari 1977 i Örnsköldsvik med Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund (SKKF) framfördes från SKKF önske­mål om att några avirädessyner inle skulle göras under pågående ulredning om bland annat avträdesersällningar till kronotorpama. Man framförde även önskemål om att de kontrakt, som utlöper den 14 mars 1977 eller senare skulle förnyas eller förlängas till och med 14 mars 1979, då beslut över pågående ulredning kan beräknas föreligga.

Beslämmelserna i nya jordabalken 9:2 föreskriver alt arrendetiden skall utgöra minst fem år, i de fall arrendet omfattar bostad för arrendatorn.

Vid förlängning av avlal kan dock överenskommelse träffas om korlare upplålelselid än fem år.

Domänverket accepterar därför i avvaktan på utredningens resultat kronotorpamas förslag om en förlängning på oförändrade villkor av utlö­pande avtal infill den 14 mars 1979.

Detla medgivande avser endast kronotorpare med kontrakt, som ännu ej förlängts och där arrendatorn samtycker lill en kortare upplålelselid än 5 år. Redan tecknade kontrakt från och med den 14 mars 1977 skall fortsätta atl gälla arrendetiden ut.

Domänverket avser alt på alla syner, som hänföra sig till kontrakt, som utlöper den 14 mars 1977 eller senare och om arrendatom så önskar, tillämpa eventuellt kommande ändringar i reglerna för avträde av krono­torp. Redan godkända syner per den 14 mars 1977 komma därvid att behandlas enligt de nya reglema och evenluella tillägg atl utbetalas re­troaktivt.

Pågående utredning kommer därför inte att ulgöra någol hinder för att verkställa syner på torp med kontrakt som utlöper under den tid utredning­en pågår.

Under den tid utredningen pågår bör dock fortsättningsvis i varje särskill fall överenskommelse träffas med arrendatorn om han önskar syn vid arrendetidens ulgång eller om han önskar uppskjuta synen atl gälla avträde den 14 mars 1979.

Försäljningar som avslulas innan utredningen slutförts och regeringens beslut föreligger slår fast i fråga om köpeskilling och köpevillkor. Beträf­fande avträdesersättning gäller dock vad som tidigare sagts om retroaktivt fillägg.

Önskar kronotorpare uppskjuta friköpel i avvaktan på utredningens resultat skall någon försäljning inte ske.

Innehållet i denna skrivelse har godkänls av ledamötema i kronotorpar-utredningen.

Gunnar Vikman

 

Prop. 1979/80:74

55

Bilaga 1 Underbilaga 3 som har

SAMMANSTÄLLNING över författningar, kungörelser m.m reglerat kronotorpsverksamheten.

 

Skogstorp

 

SFS 1891

29

1904

21

1913

254

1914

335

Odimgslä

genheter

SFS 1909

69

1913

253

1914

334

1915

169

1918

448

1920

260

1932

294

1932

295

1938

301

1942

458

1942

Riksdagens skrivelse nr 386

1943

533

Kronotorp

ol29

SFS 1929

170

1931

3

1932

295

1938

278

1950

341

Kolonat

1914: riksdagens skrivelse 1914-09-18 nr 273 om aU Kungl. Maj:t måtte låta undersöka för kolonisation tjänliga markområden i de sex nordligaste länen.

1916:    Kungl. Maj:ts förordnande 1916-05-02 om inventering av od­lingsmark på kronomark i Norrland och Dalarna 1918:    riksdagens skrivelse 1918-05-02 om medgivande att upplå­telser skulle få ske enligl kolonisationskommittens förslag 1919-1924   riksdagama beslutade om ytterligare kolonisationsför­sök efter 1918 års grunder

 

1920

265

1922

1922-05-31 kolonisationskommittens betänkande

1925

291

1925

292

1925

486

1926

511

1926

515

1928

220

1928

221

1929

Kungl. Maj:ts brev den 27 juni

1932

Kungl. Maj:ts brev den 17 juni

 

Prop. 1979/80:74

1934:    409

1937

616

1938

Kungl. Maj:ts brev den 17 juni

1950

340

Kronotorpj43

SFS 1943

532

1945

653

1945

654

1950

336

1958

536

1962

151

56

Kronolägenhet 150 SFS 1950: 339 1958: 537

Kungl. Maj:ts kungörelse om upplåtelse av publika jordbruksarrenden. SFS 1971:  1152

En del författningar berör flera olika upplåtelseformer. Sålunda behand­lar K K 1950:339 förutom Kronolägenheter/50 även skogstorp, odlingslä­genheter, kolonat och kronotorp.

 

Prop, 1979/80:74                                                                 57

Bilaga 1 Underbilaga 4 Antalet kronotorp vid ingången av år 1977 fördelade på län, kommun och typ.

Län Kommun                           K/43      K/50      K/ä        Summa

)5

3

-

18

2

—

—

2

8

4

-

12

17

I

3

21

2

-

-

2

12

1

2

1

15

1

1

11

9

_

20

16

6

-

22

21

II

3

35

10 1

2 1

3 1

15 3

27

13

4

44

34

10

8

52

41

7

3

51

9

4

-

13

21

13

_

34

-

9

4

13

6

1

-

7

19

6

1

26

4

2

—

6

9

4

—

13

28

31

1

60

5

2

5

12

5

3

1

9

3

10

—

13

5

7

1

13

332

161

39

532

15

3

1

18

2

_

_

2

25

5

3

33

15

2

1

18

170

63

22

255

105

88

13

206

W    Älvdalen X      Ljusdal Y     Sollefteå

Örnsköldsvik Z      Bräcke

Strömsund

Härjedalen AC   Vindeln

Norsjö

Stensele

Sorsele

Vännäs

Vilhelmina

Åsele

Lycksele

Skellefteå BD   Arvidsjaur

Arieplog

Jokkmokk

Överkalix

Kalix

Övertorneå

Pajala

Gällivare

Älvsbyn

Piteå

Boden

S:a W X Y Z

AC BD

S:a                                    332       161       39         532

 

Prop. 1979/80:74                                                     58

Bilaga 1 Underbilaga 5 Antalet under år 1977 försålda (F) och nedlagda (N) kronotorp samt kronotorp under försäljning (UF) vid ingången av år 1978 fördelade pä län, kommuner och typ.

Län Kommun        K/43     K/50            K/Ä             Sia

FN      UF   F      N     UF   F      N      UF   F      N      UF

 

W     Älvdalen

 

 

11

 

 

3

 

 

 

 

14

X      Ljusdal

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

1

Y      Sollefteå

 

1

 

 

 

 

 

 

 

1

 

Z      Strömsund

 

 

2

 

 

 

1

 

1

 

2

Häriedalen

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

1

AC   Vindeln

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

3

Norsjö

2

 

1

 

 

 

 

 

2

 

1

Stensele

 

1

1

 

1

 

 

1

 

2

2

Sorsele

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

1

Vilhelmina

1

 

1

 

 

1

 

2

1

 

4

Åsele

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

2

Lycksele

3

2

 

1

 

 

1

 

5

2

 

Skellefteå

 

 

 

1

 

 

 

 

I

 

 

BD   Arvidsjaur

4

 

1

6

 

2

 

 

10

 

3

Arieplog

 

 

 

 

 

 

 

1

 

1

 

Jokkmokk

1

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

Överkalix

1

 

2

 

 

1

 

 

1

 

3

Kalix

 

 

1

 

 

1

 

 

 

 

2

Övertorneå

2

 

1

 

 

 

 

 

2

 

1

Pajala

13

 

5

11

1

9

1

 

25

1

14

Gällivare

 

 

 

 

 

 

3

 

3

 

 

Älvsbyn

1

 

 

 

 

1

 

 

I

 

1

Piteå

 

 

 

 

1

 

 

 

 

1

 

Boden

1

 

 

 

 

1

 

 

1

 

1

S:a

29

4

31

19

3

22

6

1       3

54

8

56

W

 

 

11

 

 

3

 

 

 

 

14

X

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

1

Y

 

1

 

 

 

 

 

 

 

1

 

Z

 

 

3

 

 

 

1

 

1

 

3

AC

6

3

6

2

1

4

1

3

9

4

13

BD

23

 

10

17

2

15

4

1

44

3

25

S:a

29

4

31

19

3

22

6

1       3

54

8

56

 

Prop, 1979/80:74

59

Bilaga 1 Underbilaga 6

Kronotorpens arealer

 

 

 

Län

Kommun

Antal

Areal ha

 

Medelareal ha

 

åker

lolalt

åker

lolalt

W

Älvdalen

18

38.00

126.00

2.11

7.00

X

Ljusdal

2

4.00

23.00

2.00

11.50

Y

Sollefteå

11

33.81

71.64

3.07

6.51

 

Örnsköldsvik

21

40.67

132.15

1.94

6.29

Z

Bräcke

2

4.41

8.37

•2.21

4.18

 

Strömsund

14

41.85

110.07

2.99

7.86

 

Härjedalen

1

3.30

5.31

3.30

5.31

AC

Vindeln

20

70.30

143.00

3.52

7.15

 

Norsjö

20

64.50

142.50

3.22

7.12

 

Stensele

33

93.90

209.10

2.85

6.34

 

Sorsele

15

40.60

97.70

2.71

6.51

 

Vännäs

3

8.60

13.20

2.87

4.40

 

Vilhelmina

43

127.60

414.50

2.97

9.64

 

Åsele

52

121.10

346.07

2.33

6.66

 

Lycksele

44

107.80

269.50

2.45

6.12

 

Skellefteå

12

48.00

%.00

4.00

8.00

BD

Arvidsjaur

24

62.32

156.60

2.60

6.52

 

Arieplog

12

7.50

44.00

0.62

3.67

 

Jokkmokk

6

17.00

34.00

2.83

5.67

 

Överkalix

25

49.00

170.00

1.%

6.80

 

Kalix

6

12.00

35.00

2.00

5.83

 

Övertorneå

11

32.00

70.00

2.91

6.36

 

Pajala

34

98.00

238.00

2.88

7.00

 

Gällivare

9

23.00

61.00

2.56

6.78

 

Älvsbyn

8

38.92

57.20

4.86

7.15

 

Piteå

12

49.50

117.00

4.12

9.75

 

Boden

12

32.00

71.00

2.67

5.92

 

S:a resp. med.

470

1.269.68

3.261.91

2.70

6.94

W

 

18

38.00

126.00

2.11

7.00

X

 

2

4.00

23.00

2.00

11.50

Y

 

32

74.48

203.79

2.33

6.37

Z

 

17

49.56

123.75

2.92

7.28

AC

 

242

682.40

1.711.57

2.82

7.16

BD

 

159

421.24

1.053.80

2.65

6.63

 

S;a resp. med

470

1.269.68

3.261.91

2.70

6.94

 

Prop. 1979/80:74

60

Bilaga 1 Underbilaga 7

 

Brukningsförhållanden på kronotorpen. Antal brukade

torp och arealer fördelade

på län och

kommuner

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal

 

 

Areal ha

 

 

 

Län Kommun

Totalt

Med aktivt jordbmk

Areal ha

 

 

 

 

 

av inne-

av annan

av innehavaren

av annar

 

 

 

havaren

 

åker

totalt

åker

totalt

W    Älvdalen

18

 

 

 

 

 

 

X     Ljusdal

2

 

 

 

 

 

 

Y     SoUefteå

11

3

 

9.55

23.50

 

 

Örnsköldsvik

21

7

 

14.90

51.60

 

 

Z     Bräcke

2

 

 

 

 

 

 

Strömsund

14

2

 

5.41

17.26

 

 

Härjedalen

1

 

 

 

 

 

 

AC   Vindeln

20

6

1

19.90

41.90

6.70

10.20

Norsjö

20

9

2

33.50

55.00

6.50

11.00

Stensele

33

10

1

31.60

65.70

2.30

6.10

Sorsele

15

6

 

24.00

48.00

 

 

Vännäs

3

1

 

3.20

4.90

 

 

Vilhelmina

43

20

1

68.60

163.60

2.90

8.70

Åsele

52

16

 

38.20

114.10

 

 

Lycksele

44

14

3

35.60

86.90

5.20

15.20

Skellefteå

12

 

1

17.00

31.00

1.00

5.00

BD  Arvidsjaur

24

 

 

18.50

34.50

 

 

Arjeplog

12

 

 

 

 

 

 

Jokkmokk

6

 

 

4.00

7.00

 

 

Överkalix

25

 

2

9.00

34.00

3.00

13.00

Kalix

6

 

 

1.00

6.00

 

 

övertorneå

11

 

 

11.00

21.00

 

 

Pajala

34

 

2

29.00

51.00

5.00

12.00

Gällivare

9

 

 

 

 

 

 

Älvsbyn

8

 

 

19.92

26.20

 

 

Piteå

12

 

2

17.00

36.00

7.50

17.00

Boden

12

 

 

5.00

10.00

 

 

S:a

470

128

15

415.88

929.16

40.10

98.20

W

18

 

 

 

 

 

 

X

2

 

 

 

 

 

 

Y

32

10

 

24.45

75.10

 

 

Z

17

2

 

5.41

17.26

 

 

AC

242

86

9

271.60

611.10

24.60

56.20

BD

159

30

6

114.42

225.70

15.50

42.00

S:a

470

128

15

415.88

929.16

40.10

98.20

 

Prop. 1979/80:74                                                     61

Bilaga I Underbilaga 8

Kronotorpens Innehavare. Antal fördelade på torptyp, innehavarens älder, län och kommun

 

 

 

 

 

Län Kommun

To-

Åld.-

Antal

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

talt

UPPg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

sak-

torplyp och åldersgrupper

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K/43

 

 

 

 

K/50

 

 

 

K/ä

 

 

 

40-

50-

60-

70-

80-

-40-

50-

60-

70-

80-

■ 40- 50-

60-

70-80-

 

 

 

-49

-59

-69

-79

-

-49

-59

-69

-79

-

-49 -59

-69

-79-

W    Älvdalen

18

1

1

4

7

1

1

 

1

 

2

 

 

 

 

X    Ljusdal

2

 

 

 

1

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Y     Sollefteå

11

1

1

2

3

 

 

2

1

1

 

 

 

 

 

Örnsköldsvik

21

 

3

6

7

1

 

1

 

 

 

 

 

2

1

Z     Bräcke

2

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Strömsund

14

1

2

6

3

 

 

 

 

1

 

1

 

 

 

Häriedalen

1

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AC Vindeln

20

 

 

3

8

 

 

1

2

4

1

1

 

 

 

Norsjö

20

 

3

2

7

2

 

1

1

2

2

 

 

 

 

Stensele

33

1

 

6

11

1

1

 

2

3

5

 

1

2

 

Sorsele

15

1

1

3

4

1

 

1

 

 

 

1

1

2

 

Vännäs

3

1

1

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

Vilhelmina

43

3

I

8

11

4

 

1

5

2

4

 

2

1

1

Åsele

52

4

5

9

16

2

 

 

3

5

1

 

1

3

3

Lycksele

44

1

8

12

11

4

 

2

3

1

 

 

1

 

1

Skellefteå

12

 

2

4

2

2

 

 

1

1

 

 

 

 

 

BD Arvidsjaur

24

2

3

4

4

4

1

 

1

2

3

 

 

 

 

Arjeplog

12

1

 

2

1

6

 

 

 

 

 

 

 

2

 

Jokkmokk

6

 

1

1

3

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

Överkalix

25

1

2

11

4

1

 

 

2

1

2

 

 

 

1

Kalix

6

 

 

2

2

 

 

 

1

 

 

1

 

 

 

Övertorneå

11

 

2

1

2

2

 

1

1

1

1

 

 

 

 

Pajala

34

6

2

3

6

3

 

2

3

4

5

 

 

 

 

Gällivare

9

1

 

 

4

1

 

 

1

 

 

 

 

1

1

Älvsbyn

8

 

1

1

2

 

 

 

 

2

1

 

 

 

1

Piteå

12

 

1

 

2

 

 

2

3

4

 

 

 

 

 

Boden

12

1

1

2

1

 

 

 

1

2

3

 

 

1

 

S:a

470

26

41

94

123

36

3

15

33

36

30

4

6

14

7     2

W

18

1

1

4

7

1

1

 

1

 

2

 

 

 

 

X

2

 

 

 

1

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Y

32

1

4

8

10

1

 

3

1

1

 

 

 

2

1

Z

17

1

2

8

4

 

 

 

 

1

 

1

 

 

 

AC

242

11

21

47

70

16

1

6

18

18

13

2

6

8

5

BD

159

12

13

27

31

17

1

6

13

16

15

1

 

4

1      2

S:a

470

26

41

94

123

36

3

15

33

36

30

4

6

14

7      2

 

Prop. 1979/80:74

62

Bilaga 1 Underbilaga 9 Kronotorpsupplåtelsema. Antal fördelade på län, kommuner och tidpunkt (14/3 angivet år) då gällande avtal utlöper.

 

 

Län Kommun

To-

Antal

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

talt

med avtal ui

tlöpande

år

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

90-

Livs-

 

 

76

77

78

79

80

81

82

83

84

85

86

87

88

89

-98

99 tid

W    Älvdalen

18

 

 

3

2

1

 

10

 

2

 

 

 

 

 

 

 

X     Ljusdal

2

 

 

1

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Y     Sollefteå

11

 

 

 

1

3

2

3

 

 

1

 

1

 

 

 

 

Örnsköldsvik

21

 

 

1

2

2

4

7

 

2

 

 

 

2

 

 

1

Z     Bräcke

•    2

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Strömsund

14

 

 

 

2

1

1

1

1

2

2

I

1

1

 

 

1

Häriedalen

1

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AC   Vindeln

20

 

 

1

 

1

6

1

2

 

1

 

 

1

1

 

6

Norsjö

20

 

 

3

2

3

2

3

2

1

 

 

 

2

 

 

2

Stensele

33

 

 

 

4

4

11

5

 

1

1

 

 

 

 

1

6

Sorsele

15

 

 

2

2

4

 

1

1

 

 

2

 

 

 

2

1

Vännäs

3

 

 

 

 

 

1

1

 

 

 

 

 

 

 

 

1

Vilhelmina

43

 

 

2

3

8

8

3

1

 

3

2

2

3

2

1

5

Åsele

52

 

 

2

 

9

7

6

3

2

2

6

5

3

3

1

3

Lycksele

44

 

 

3

7

10

4

5

3

1

5

1

2

2

1

 

 

SkeUefteä

12

 

 

1

1

3

4

1

 

 

 

 

1

1

 

 

 

BD  Arvidsjaur

24

 

 

4

2

5

1

2

2

2

 

2

2

 

 

 

1     1

Aqeplog

12

 

 

1

2

 

 

3

1

4

 

1

 

 

 

 

 

Jokkmokk

6

 

1

1

1

 

1

 

 

 

 

 

1

1

 

 

 

Överkalix

25

 

1

4

1

5

3

3

 

1

 

2

1

1

 

 

3

Kalix

6

 

 

 

 

1

1

 

1

 

 

 

 

 

1

 

2

Övertorneå

11

 

1

2

 

 

4

1

 

1

 

 

 

 

 

 

2

Pajala

34

4

4

2

1

2

9

 

 

 

 

2

1

 

 

 

9

Gällivare

9

 

 

1

 

1

 

3

 

1

2

 

 

1

 

 

 

Älvsbyn

8

 

 

2

4

 

I

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

Piteå

12

 

 

 

2

1

6

 

 

 

 

 

1

1

 

1

 

Boden

12

 

1

 

2

1

5

 

 

 

 

 

1

 

 

 

2

S:a

470

4

8

36

42

65

83

60

17

20

17

19

19

19

9

6

21   25

W

18

 

 

3

2

I

 

10

 

2

 

 

 

 

 

 

 

X

2

 

 

1

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Y

32

 

 

1

3

5

6

10

 

2

1

 

1

2

 

 

1

Z

17

 

 

 

2

1

3

2

1

2

2

1

1

1

 

 

1

AC

242

 

 

14

19

42

43

26

12

5

12

11

10

12

7

5

2   22

BD

159

4

8

17

15

16

31

12

4

9

2

7

7

4

2

1

19     1

S:a

470

4

8

36

42

65

83

60

17

20

17

19

19

19

9

6

2i;25

 

Prop. 1979/80:74

63

Bilaga 1 Underbilaga 10 Kronotorpens byggnader. Boningshusens skick. Över (I), motsvarande (II), under (III) genomsnittet för trakten. Fördelning på län, kommuner och torptyp.

 

 

Län Kommun

To-

tnit

Antal

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ICUL

K/43

 

 

K/50

 

 

K/ä

 

 

 

I

II

III

I

II

III

I

II

III

W     Älvdalen

18

15

 

 

3

 

 

 

 

 

X     Ljusdal

2

2

 

 

 

 

 

 

 

 

Y     Sollefteå

11

4

3

 

1

2

1

 

 

 

Örnsköldsvik

21

16

1

 

1

 

 

 

1

2

Z     Bräcke

2

1

1

 

 

 

 

 

 

 

Strömsund

14

7

5

 

1

 

1

 

 

 

Häoedalen

1

 

1

 

 

 

 

 

 

 

AC   Vindeln

20

11

 

 

6

2

1

 

 

 

Norsjö

20

5

8

1

1

4

1

 

 

 

Stensele'

33

17

3

 

4

3

3

 

1

1

Sorsele

15

10

 

 

1

 

1

2

 

1

Vännäs

3

1

 

 

 

1

 

 

 

I

Vilhelmina

43

24

2

 

5

4

4

 

1

3

Äsele

52

32

1

1

6

2

2

6

1

1

Lycksele

44

35

1

 

4

1

1

 

 

2

Skellefteå

12

9

 

 

1

2

 

 

 

 

BD   Arvidsjaur

24

4

11

2

 

6

1

 

 

 

Arieplog

12

 

 

 

 

7

2

 

 

3

Jokkmokk

6

 

5

 

 

1

 

 

 

 

Överkalix

25

1

17

 

 

5

1

 

 

1

Kalix

6

 

4

 

 

 

2

 

 

 

Övertorneå

11

 

6

1

 

4

 

 

 

 

Pajala

34

 

15

 

 

19

 

 

 

 

Gällivare

9

 

4

I

 

2

 

 

 

2

Älvsbyn

8

 

4

 

1

1

1

 

 

1

Piteå

12

2

1

 

2

7

 

 

 

 

Boden

12

 

4

 

 

5

2

 

1

 

S:a

470

196

97

6

37

78

24

8

5

18

W

18

15

 

 

3

 

 

 

 

 

X

2

2

 

 

 

 

 

 

 

 

Y

32

20

4

 

2

2

1

 

1

2

Z

17

8

7

 

1

 

1

 

 

 

AC

242

144

15

2

28

19

13

8

3

9

BD

159

7

71

4

3

57

9

 

1

7

S:a

470

196

97

6

37

78

24

8

5

18

' 1 K/ä är obebyggd

 

Prop, 1979/80: t4

64

Bilaga 1 Underbilaga 11

Kronotorpens byggnader. Ekonomibyggnadernas skick. Över (I), motsvarande (II), under (III) genomsnittet för trakten. Fördelning på län, kommun och torptyp.

 

 

Län Kommun

To-taJt

Antal

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K/43

 

 

K/50

 

K/ä

 

 

I

II

III

I

II

III       I

II

III

W     Älvdalen

18

 

15

 

 

3

 

 

 

X      Ljusdal

2

 

2

 

 

 

 

 

 

Y      Sollefteå

11

1

6

 

1

3

 

 

 

Örnsköldsvik

21

16

1

 

1

 

 

I

2

Z      Bräcke

2

 

2

 

 

 

 

 

 

Strömsund

14

7

5

 

 

 

2

 

 

Häriedalen

I

 

1

 

 

 

 

 

 

AC   Vindeln

20

11

 

 

2

4

3

 

 

Norsjö

20

3

10

1

 

4

2

 

 

Stensele'

33

15

5

 

4

2

4

 

2

Sorsele»

15

10

 

 

 

1

1

 

1

Vännäs

3

1

 

 

 

 

1

 

1

Vilhelmina'

43

13

10

2

5

3

5

 

4

Äsele

52

21

12

1

1

4

5

3

5

Lycksele

44

34

1

1

4

1

1

1

1

Skellefteå

12

7

2

 

 

3

 

 

 

BD   Arvidsjaur*

24

3

11

2

 

2

5

 

 

Arieplog

12

 

 

 

 

2

7

 

3

Jokkmokk»

6

 

4

1

 

 

 

 

 

Överkalix'

25

 

13

4

 

1

4

 

1

Kalix

6

 

4

 

 

 

2

 

 

Övertorneå

11

 

7

 

1

 

3

 

 

Pajala'

34

 

14

1

 

10

8

 

 

Gällivare

9

 

4

1

 

 

2

 

2

Älvsbyn

8

 

4

 

 

3

 

 

1

Piteå

12

 

3

 

 

7

2

 

 

Boden»

12

 

1

3

 

1

5

 

1

S:a

470

142

137

17

19

54

62

5

24

W

18

 

15

 

 

3

 

 

 

X

2

 

2

 

 

 

 

 

 

Y

32

17

7

 

2

3

 

1

2

Z

17

7

8

 

 

 

2

 

 

AC

242

115

40

5

16

22

22

4

14

BD

159

3

65

12

1

26

38

 

8

S:a

470

142

137

17

19

54

62

5

24

' 1 K/ä är obebyggd

' 2 K/ä saknar ekonomibyggnader

' 1 K/43 saknar ekonomibyggnader

*        1 K/43 saknar ekonomibyggnader
' 1 K/50 saknar ekonomibyggnader

•         1 K/43 och I K/50 saknar ekonomibyggnader
' 1 K/50 saknar ekonomibyggnader

» 1 K/50 saknar ekonomibyggnader

 

Prop. 1979/80:74

65

Bilaga I Underbilaga 12 Kronotorpens läge i förhållande till det allmänna vägnätet (DV-väg = domänverksväg, S-väg = väg-samfällighetsväg).

 

 

Län Kommun

Antal kronotorp

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

To-

Vid

Vid DV-väg;

nyttjad

 

 

VidS-

väg;r

lyttjad

 

 

 

talt

allm. väg

vägsträcka i

km

 

 

vägsträcka i

km

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,1-

0,6-

1,1-

2,1-

5,1-

0,1-

0,6-

-    1,1-

2,1-

5,1-

 

 

 

-0,5

-1,0

-2,0

-5,0

-

-0,5

-1,0    -2,0

-5,0

-

W    Älvdalen

18

6

 

 

1

 

 

1

3

5

2

 

X     Ljusdal

2

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Y     SoUefteå

11

3

4

2

 

 

 

 

 

 

 

2

Örnsköldsvik

21

10

1

5

1

2

 

 

 

2

 

 

Z      Bräcke

2

1

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Strömsund'

14

2

2

2

1

4

3

 

 

 

 

1

Häriedalen

1

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AC   Vindeln

20

9

5

3

2

1

 

 

 

 

 

 

Norsjö

20

10

3

2

 

 

 

3

 

1

1

 

Stensele

33

12

5

2

2

7

3

 

 

1

1

 

Sorsele

15

8

2

2

2

 

1

 

 

 

 

 

Vännäs

3

2

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vilhelmina

43

19

3

6

6

4

2

 

 

 

2

1

Åsele

52

21

8

4

4

7

1

2

 

2

3

 

Lycksele

44

11

12

1

7

4

2

 

2

2

3

 

Skellefteå

12

11

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BD   Arvidsjaur

24

7

5

3

 

2

1

1

2

1

1

1

Arieplog'

12

5

3

 

 

1

 

 

 

 

2

 

Jokkmokk

6

 

5

 

1

 

 

 

 

 

 

 

Överkalix

25

 

24

 

 

1

 

 

 

 

 

 

Kalix

6

 

2

 

I

 

 

 

1

 

2

 

Övertorneå

11

 

7

2

 

 

 

 

 

 

2

 

Pajala

34

 

30

 

1

1

 

 

 

 

2

 

Gällivare

9

 

9

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Älvsbyn

8

 

7

1

 

 

 

 

 

 

 

 

Piteå

12

3

5

 

 

 

 

1

2

t

 

 

Boden

12

1

7

3

 

 

 

 

1

 

 

 

S:a

470

144

152

38

29

34

13

8

11

15

21

5

W

18

6

 

 

1

 

 

1

3

5

2

 

X

2

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Y

32

13

5

7

1

2

 

 

 

2

 

2

Z

17

4

3

2

1

4

3

 

 

 

 

1

AC

242

103

40

20

23

23

9

5

2

6

10

1

BD

159

16

104

9

3

5

1

2

6

2

9

1

S:a

470

144

152

38

29

34

13

8

11

15

21

5

' 1 kronotorp nyttjar for utfart domänverksväg och vägsamfållighelsväg för utfart »1 kronotorp saknar utfartsväg

5   Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 74

 

Prop, 1979/80:74                                                               66

Bilaga 1 Underbilaga 13 Domänverkets torpförsäljningar åren 1972—77, Sammanställning

 

Län Kommun

År

 

 

 

 

 

 

 

1972

1973

1974

1975

1976

1977

S:a

W    Älvdalen

 

3

 

 

 

 

3

Y     Örnsköldsvik

 

1

 

 

 

 

 

Z      Strömsund

 

 

 

 

 

1

 

BC   Vindeln

 

 

 

1

 

 

 

Norsjö

 

 

1

 

 

 

 

Vännäs

 

 

 

1

 

 

 

Vilhelmina

 

 

 

 

 

1

 

Åsele

 

 

1

 

 

 

 

Lycksele

 

1

 

1

2

2

6

Skellefteå

 

I

 

 

 

1

2

BD   Arvidsjaur

 

1

1

 

2

9

13

Jokkmokk

 

 

 

2

 

1

3

Överkalix

 

 

 

 

2

1

3

Kalix

 

 

1

1

 

 

2

övertorneå

1

 

 

2

 

2

5

Pajala

3

10

4

3

6

21

47

Gällivare

1

 

 

 

 

2

3

Älvsbyn

 

1

 

 

1

 

2

Boden

 

1

 

 

1

 

2

 

5

18

8

12

13

41

97

W

 

3

 

 

 

 

3

Y

 

1

 

 

 

 

1

Z

 

 

 

 

 

1

1

AC

 

2

2

3

2

4

13

BD

5

12

6

9

H

36

79

 

5

18

8

12

13

41

97

 

Prop, 1979/80:74

67

Bilaga I Underbilaga 14

 

2 SS2

o

Ii

■S     "O

g   °

o (A o o u .: S . . SP

o 1

I

o

(A

1

i  U  o  "

o

•s g  S

an c o ii.

 ooÄ «       ts ■£

Ää-   -å

ti-i--

c

"S

c

p

■o

E-o

o

c

s

 

Q o o o

5 VI «-i 1/

>/ I- fN r

_   _> I/-1 WI m < " w-i r (N r f

£

e

e

i

I

> 

es I

 

._,  u

> 

g "O

O

o Ic

4>

-3.

x>

w «

u

e(|:A

S

O .M

(£ä

J=CO

U

 

 

 

 

191 109 1913 918

•o

 

22

•JU

£ o

 

OO tn         —

 

"- > — r:

 

t: <cd

 

29/5 1 18/6 1 17/10 20/6

 

26/6 :tbre

14/6 14/6 1

Tf -fl-

 

c

E u

_____ rn 00

>iv

— "ffo o

o o

u

0\ Ot V\ - »M VO CN •*

 

as;::::

gr-

 

.c

u   u   u   fc.

U

fc, . fc- fc.

fc, fc.

O-D   4)

o

C   C   C   C

C

= ■3= "=

c c

■:»

b

coiyjM 1/)

c/3

tfl cco </5

wc/J

Från bem) styre

!§

U.[Jutt.U.

u<

U, =11,11.

U.b.

 

lAVivm

c/3

cnSÄoow

VlVi

"ä

•.ep

iS|:::li

 

m TI

ViVl

2 w

 

o

VO

w-t

OV

Ov

 

 

 

 

w-i

VO

 

-...-

00

(N

 

Ov

,

f*

«/

»»1

 

fc.

fc.

C

c

Vi

V)

te.

U.

c«

(«

 

 

:g

 

 

 

 

 

 

 

 

 

s.

 

 

 

 

 

 

«)  u

 

 

 

 

 

 

O.J2

 

 

 

 

 

u

•a ?

 

 

 

 

 

c

« E

 

 

 

 

 

"c

>   c

 

dsbidrag hjälp hjälp bidrag

B.

»3

B tfi

•a

hjälp bidrag bidrag dsbidrag

rf

.■2-S

.o -o

te- Is

E=5

U   C

it -a

GO

c 1

yggna dlings dlings llläggs

1

tfi  ta  Vi  a 00 00 eo g

.E.S.S M

'a   >,

 

El

BOOOH

PQ

ooom

OCQ

PS

00

■O

'.c

 

 

T3

E

ets utom 1948:

 

jordbruk alisering der (SFS

■o

'.ö tfi

 

 C a

«

= O c

 

Prop, 1979/80:74

68

 

CA

QOin   U C CN .O

tit

i2 fe £

B a =9 Bal

CA J<    S

.g'o:£

CJ

o

= 'C

■o 5

C; u

t   Ul

ol

■  u

(A  :0 "

Doi::i

.So-

c  00.. S

Si c n fl>

o f=o ■

«n S J< .fc?      o

CA    (A    o    rt  CA

X oS .it

o-e

CN c*3

S|

•=" - « C fc, Id -O

CA *...

.E 2 £ "

:ii2

•e u M

o o "C „

'B- SJ 8

3   c :Cd o

bo o.   . JS

XI e o O —

 

£■- V o T3   «> rJ o    *

.7   fc.   ot      fc,

H TJ   c   E.D

 

a>

v

u

00

00

eo

iS

2

:<d

 

 

 

 

 

 

fc.

fc.

u

.ie

j

J

g

g

g

c?

o

o

CN

m

•Tf

 

 

 

(»

CA

CA

00

00

00

:0

:0

:0

K

a

X

 

jt 5

=; ig

Q      CA   w .*)      =.C

e

.o

O   4>

SI

..B

 

E

c

o

u

CA

«

CXi

s

,M

a

 

2 g ■2.S

E ä S| ■a ig

°i

o  ■«

;S      > o

 

v

4>

4>

 

 

 

4>

U

«

JZ

J=

J=

B

C

C

U

u

<L>

00

00

00

:CS

s

:B

 

 

 

"3

o

3

C

c

C

O

o

O

fc.

c

fcl

 

ix!

i<

 

 

o. o

o

':2 c

.ill

xZ

 

 

M  v   Öb:B   U .Q fc.  -O   fc. 73

;S u Cd 2 u ed

 

Hi.

 

00 r>i rj   C H c

I "2      1 "    I "O

o £ o£ o =

00 CA 00 CA 00 M

> o  > o  > o

cd.:<   fl.   a.it

 

3

c

Oo                 r-

2  S!

o —

s:  tf\

£ s

= S

« S

s;        fe

a  ti<

.« t»

2 o

CN

B (/)

O.

tn b, I»

CN            5

B CO

te.

c

V)

tt.

CO

o

 

 

c

e

C

CO

 

CO

te.

CO

 

>-St>:<5>gj<IO

2i««H<.?teJ00

c CA c CA c C 00 c 60 S C C C C :Cd :B *n :rt -n C C i:   C  S   <A

e2 eS5

U  fc.  v   U   c»

x: :o j: :0 o

flj Cm   (rt Cm

äi ä c

[Ti   ™ fri  2 :cd

";    CA ~    CA ~

B o A o B '> (B '> CO ■>

 

Prop. 1979/80:74

69

Bilaga 1 Underbilaga 15

Indexuppräkning

Omräkningstal

Riksskatteverket fastställer för varje år de omräkningstal som skall användas vid det aktuella årets taxering

Tabell 5. Riksskatteverkets omräkningstal vid realisationsvinstbeskattning av fastighet

 

Anskaffningsår

Omräkningstal

AnskafTningsår

Omräkningstal

1952

3,04

1965

2,02

1953

2,99

1966

1,90

1954

2,97

1%7

1,82

1955

2,88

1968

1,78

1956

2,76

1969

1,73

1957

2,64

1970

1,62

1958

2,52

1971

1,51

1959

2,50

1972

1,42

1960

2,41

1973

1,33

1961

2,35

1974

1,21

1%2

2,25

1975

1,10

1%3

2,19

1976

1,00

1964

2,12

 

 

Exempel på indexuppräkning

En fastighet anskaffad år 1958 för 100000 kr. får enligt tabellen uppräk­nas med faktorn 2,52, vilket innebär att 1958 års anskaffningspris i 1976 års värdenivå motsvarar 252000 kr. (100000x2,52).

 

Prop. 1979/80:74

70

 

Krt/50 Markusvinsa nr 11, Pfuala Kommun

Bilaga 1 Underbilaga 16

 

Anläggning   Anläggn.   Anläggn.   Bidrag      Arrenda-

År          kostnad    Kr      torns

Kr                      insats

Värdeminskn. Värde på

----------    arrenda-

%     Kr     torns

insats. Kr

Index- Indexupp-tal        räknad

ersättn. Kr

 

Mangårds-

 

 

 

 

 

 

 

 

byggnad:

1956

53405

42724

10681

46

4913      5768

2,76

15920

uppförd 1956

-57

150

-

150

30

45         105

2,64

277

 

-65

2600

1440

1160

50

580         580

2,02

1172

 

-65

600

-

600

80

480         120

2,02

242

 

-69

1100

—

1100

60

660        440

1,73

761

 

-70

350

-

350

50

175         175

1,62

284

 

-70

600

-

600

25

150        450

1,62

729

 

-75

1050

-

1050

10

105         945

1,10

1039

Vatten och

 

 

 

 

 

 

 

 

avlopp:

1955

5119

4095

1024

40

409        615

2,88

1771

Ekonomi-

 

 

 

 

 

 

 

 

byggnad:

1933

1000

325

675

60

405         270

3,04 +20%

985

uppförd 1920 om

 

 

 

 

 

 

 

 

byggd 1930-35

 

 

 

 

 

 

 

 

och 1956

-56

14500

11600

2900

47

1 363       1 537

2,76

4242

Redskapsbod:

1957

2500

—

2500

40

1000      1500

2,64

3960

uppförd 1957

-74

1500

-

1500

6

90       1410

1,21

1706

Sommar-

 

 

 

 

 

 

 

 

ladugård:

1952

200

-

200

-

200

3,04

608

uppförd 1952

 

 

 

 

 

 

 

 

Odlingar:

 

 

 

 

 

 

 

 

2,5 ha ä 1200

 

 

 

 

 

 

 

 

Odl. före 1945

1945

3000

477

2523

-

-      2523

-

2523

Tomt- och

 

 

 

 

 

 

 

 

Ulfartsväg:

 

1550

-

1550

-

1550

-

1550

El-anslutning:

 

560

—

560

—

560

_

560

 

S:a

89784 S:a

'802 »59859

60661

29123

 

10375     18748

Avgår brister

 

38329 +    802

39131 -  1255

 

 

 

 

 

 

Avträdesersättning

37876

 

 

 

 

 

 

Flyttningsbidrag

+ 3000

Summa

40876

*         Bidrag till odlingar samt bidrag till byggnader beslutade före 1950-07-01.

*        Bidrag pä odlingar samt bidrag till byggnader beslutade efter 1950-07-01.
Tillerkänd avträdesersättning 18 748-1255+3 000 =20493 kr år 1975.

Avträdesersättning enligt nya förslaget 37876 kr, en ökning med (37876   17493) 100 , j 5


 

Prop. 1979/80:74

Krt/43 Furuholm, Kalix kommun, Emil Brännhobn

71

 

Anläggning

Anläggn.

Anläggn.

Bidrag

Arrenda-

Värdeminskn. Värde på

Index-

Indexupp.

 

Ar

kostnad

Kr

toms

 

 

arrenda-

tal

räknad

 

 

Kr

 

insats Kr

%

Kr

toms insats, Kr

 

ersättn. Kr

Mangårds-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

byggnad:

1956

300

—

300

25

75

225

2,76

621

Uppförd       1927

1

 

 

 

 

 

 

 

 

om-

'-56

700

—

700

40

280

420

2,76

1159

byggd 1956

-70

900

-

900

40

360

540

1,62

875

 

-71

600

-

600

35

210

390

1,51

589

 

-73

2500

-

2500

20

500

2000

1,33

2660

 

-74

700

-

700

20

140

560

1,21

678

Ekonomi-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

byggnad:

1937

2000

~~

2000

50

1000

1000

3,04 + 20%

3648

Vauenbrunn:

1937

525

180

345

—

-

345

3,04 + 20%

1259

Vatten- och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

avloppsledning

1956

850

-

850

-

-

850

2,76

2346

Odlingar:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

åker odl. före

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1951, 1,29 ha ä

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1500

1939

1935

575

1360

-

-

1360

-

1360

Tomt

1927

850

-

850

-

-

850

-

850

El-anslutning,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

omkring

1944

320

—

320

—

—

320

—

320

 

S:a

12180

•755

11425

 

2565

8860

 

16365

 

 

 

 

 

 

plus gamla bidrag

 

+    755

 

 

 

 

 

 

Avgår

brister

 

-    520

Summa avlrädesersättn.

16600

' Bidrag till odlingar samt bidrag till byggnader beslutade före 1950-07-01

Tillerkänd ersättning: 8551-520 = 8031 år 1976  nfifinn-smi-ioo     .«, .,

Avträdesersättning enligt nya förslaget 16600 kr., en ökning med '       8031    = m,l%

 

Prop. 1979/80:74

 

 

 

 

 

72

 

 

Krt/29 Norrgård, Lycksele

tommun

 

 

 

 

 

 

 

Anläggning

Anläggn.

Anläggn.

Bidrag

Arrenda-   Värdeminskn. Värde på

Index-

Indexupp.

 

Är

kostnad

Kr

torns

 

 

arrenda-

tal

räknad

 

 

Kr

 

insats Kr

%

Kr

toms insats. Kr

 

ersättn. Kr

Mangårds-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

byggnad:

1935

7655

702+240C

4553

 

592

3%1

3,04

+20%

14449

uppförd        1935

,

 

 

 

 

 

 

 

 

rep.

-57

3248

 

3248'

 

422

2826

2,64

7461

1945,1957 o 1%S

-67

1600

 

1600

•     13

208

1392

1,82

2533

 

-69

4129

 

4129

 

537

3592

1,73

6214

 

-70

965

 

965

 

125

840

1,62

1361

 

-75

700

 

700 J

 

91

609

1,10

670

Ekonomi-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

byggnad:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

uppförd 1929

1939

5142

600+296

4246]

31

1316

2930

3,04

+20%

10688

 

-63

4098

 

4098,

 

1270

2828

2,19

6193

Tvättstuga I:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

uppförd 1949

1949

250

~

250

42

105

145

3,04 + 10%

485

Redskapsbod:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

uppförd 1959

1959

450

-

450

22

99

351

2,50

878

Tvättstuga II:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

uppförd 1973

1973

9800

-

9800

-

-

9800

1,33

13034

Vattenför-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

sörjning:

1946

100

—

1001

10

10

90

3,040 + 10%

301

 

-76

2070

1500

5701

 

57

513

1,00

513

Elektrifiering:

1958

2400

-

2400

20

480

1920

 

1920

Åker:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1934-50, 1,6 ha

1942

4366

205

4161

-

 

4161

 

4161

Tomt:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1934-43

1939

2240

-

2240

-

 

2 240

 

2240

Hägnader:

1942

210

-

210

_

 

210

 

210

 

S:a

49423 S:a

'2901

•2802

5703

43720

 

5312

38408

 

73311

+2901

Bidrag

Summa avträdesersättning   76212

' Bidrag till odlingar samt bidrag till byggnader beslutade före 1950-07-01 • Övriga bidrag (fritt virke+byggn.hj.) Tillerkänd avträdesersättning 38691 kr år 1976

Ökning enligt nya förslaget +97%

 

Prop, 1979/80:74

73

Krt/43 Bemdes, Lycksele kommun

Anläggning    Anläggn.   Anläggn.   Bidrag       Arrenda-           Värdeminskn. Värde på

Är          kostnad     Kr     torns                      arrenda-

Kr                       insats   %     Kr      torns

Kr                           insats. Kr

Index-Indexupp. tal        räknad

ersättn. Kr

 

Mangaras-byggnad: ombyggd av 1954 avDV

 

1976

4075

 

4075

-      -           4075             1,00     4075

Ladugård: uppförd 1950 av DV kronan

1950

 

 

 

 

 

Odlingar: Tomt 1925-54

1940

1240

_

1240

-      -            1240

1240

Äker, 1925-33

 

 

 

 

 

 

fastm. 1,30 ha

1929

2020

497

1523

-      -            1523

1523

torvm. 0,62 ha

1929

521

-

521

-      -              521

521

Hässjevirke (20 år) 28 hässjor å5:-

1966

140

 

140

140

140

Diken:  450  m

ä

 

 

 

 

 

1:-

1929

450

 

450

450

450

 

S:a

8446

M97

7949

7949 Bidrag: Brister: Summa avläggn.ers.

7949 ±  497 -    60 386

' Bidrag till odlingar

Tidigare tillerkänd avträdesersättning: 7031 kr år 1976

På kronotorpet har inte utförts några förbättringar som är föremål för indexuppräk­ning. Enligt nya förslaget slopas avdraget för erhållen arrendenedsättning 858 kro-

Avträdesersättning enligt nya förslaget 8 386 kr en ökning med 703?' '°" = 19,3 %

 

Prop. 1979/80:74

Krl/50 Sjönäs, Omsköldsviks kommun

74

 

Anläggning

Anläggn.   Anläggn.   Bidrag       Arrenda-   Värdeminskn. Värde på     Index-Indexupp.

Är          kostnad     Kr     torns      ----------    arrenda-      tal       räknad

Kr                       insats        %     Kr torns       1977    ersättn. Kr

Kr

insats. Kr    -0,42

 

Mangårds-

 

 

 

 

byggnad

1926

3000

[590

910

2541

 

 

50+1250

 

Uppförd år 1926

-55

36300

31948

4352.

Ladugårds-

 

 

 

 

byggnad:

1927

3000

250+500

2250

5133

 

 

 

 

uppförd 1927

-60

9340

8222

1118

1491

 

 

 

 

Uppförd år 1926

-55

36300

31948

4352

8780

 

 

 

 

Sommar-

 

 

 

 

ladugård:

 

 

 

 

uppförd 1937

1937

150

—

150

236

 

 

 

 

Vattenbrunn:

1927

150

_

150

358

 

 

 

 

 

-58

160

_

160

235

 

 

 

 

Elektrifiering:

1949

210

—

210

210

 

 

 

 

Odlingar:

 

 

 

 

Tomt, 1926-38

1932

596

—

5%

5%

 

 

 

 

Äker, 1926-31

 

 

 

 

0,30ha

-29

355

250

105

105

 

 

 

 

Äker, 1926-38

 

 

 

 

1,33ha

-32

1005

284

721

721

 

 

 

 

Hässjevirke:

 

 

 

 

(20 år)

1%2

50

—

50

50

 

 

 

 

Utfartsväg: 85 m

-70

510

-

510

510

 

 

 

 

Odlingsväg:

 

 

 

 

1500 m

-32

450

—

450

450

 

 

 

 

 

 

55276

' 2284

11732

21416

 

 

M1260

 

+2284

 

 

43544

 

18

33

50

30

 

164

746

2,62 +30%

783

2,46

8780

743

1507

2,62

369

749

+30% 1,99

783

3 569

2,46

75

75

2,62 +20%

45

105

2,62

48

112

+30% 2,10

210

596 105

721

50 510

450 9505

2227

Bidrag

Summa avträdesersättn.            23 700

' Bidrag till odlingar och bidrag till byggnader beslutade för 1950-07-01

» Övriga bidrag (Fritt virke och byggnadshjälp)

Tidigare tillerkänd avträdesersättning 9723 år 1972

Avträdesersättning enligt nya förslaget 23700 kr., en ökning med '  ~'.r'        = 143,8%

 

Prop. 1979/80:74                                                     75

Bilaga I Underbilaga 17 TiUiigg till nyttjanderättsavtal

Arrendator:   ...........................................................

Adress:    ...............................................................

Arrendeställe:    .......................................................

Särskilda villkor

Regeringen har genom beslut bemyndigat domänverket att träffa över­enskommelse med innehavare av torp (kronotorp/43, kronolägenhet/50 och äldre kronolägenheter k/ä) om delvis ändrade och nya arrendevillkor. Med anledning härav träffas följande tilläggsavtal, som i tillämpliga delar ersätter tidigare gäHande bestämmelser.

1

Syn, eller besiktning ersättande laga syn, skall hållas i överensstäm­melse med vad som stadgas i gällande lag. I fråga om brister på odlingar skall dock gälla att de får anses bristfria om hävden följer ortens sed.

2

Vid avräkning fr. o. m. 1977-03-14 skall erhållna statsbidrag och därmed jämförliga lån till odlingar och beten inte fråndragas den ersättning som arrendatom tillerkänns. Äldre statsbidrag och därmed jämförliga lån till byggnader avdrages inte från arrendatoms ersättning om beslut om dessa fattats före 1950-07-01. Om däremot beslutet fattats efter denna tidpunkt sker avdrag på sedvanligt sätt.

3

Vid avräkning fr. o. m. 1977-03-14 skall innehavare av kronotorp/43 inte längre belastas med avdrag för erhållen arrendenedsättning under tiden efter övergång till K/43-bestämmelsema. Arrendenedsättningen berodde på att arrendatom inte helt hade kompenserats for sin insats på torpet före omföringen till kronotorp/43. 4

Vid avräkning skall arrendatoms insats i byggnader efter avdrag för värdeminskning, ev erhållet byggnadsmaterial, brister m.m., indexupp­räknas enligt följande system.

Ersättningsbeloppen omräknas med riksskatteverkets indexserie för framräkning av realisationsvinst på fastigheter med 1952 som begynnel-seår. Indexserien gmndas på konsumentprisindex. Utgångspunkten för beräkningen, för arbeten utförda 1952 eller senare, blir alltså resp. års indextal.

Det vid syneperiodens början gällande indextalet gäller hela perioden, således även vid syn efter årsskiftet.

När arbetet är utfört före år 1952 användes generella uppräkningstal enligt nedanstående tabell för framräkning av värdet fram till 1952.

 

Prop, 1979/80:74                                                     76

Tidsperiod                                      %

-1911                               +50

1912-1921                             +40

1922-1931                             +30

1932-1941                             +20

1942-1951                             +10
För tiden från 1952 gäller riksskatteverkets indexserie.

5

Innehavare av kronotorp med tjänligt bostadshus, skall vara berättigad att friköpa torpets byggnader med tomt. Arrendatom skall utöver byggna­der med tomt vara berättigad att helt eUer delvis friköpa resterande del av torpet på sätt som tillstyrkes av lantbmks- och fastighetsbildningsmyn-dighetema.

Köpeskillingen för torpet bestämmes som ett försiktigt marknadsvärde och efter förhandling med torparen. För den del av köpeskillingen som inte täcks av avträdesersättningen lämnar domänverket vid behov kredit.

6

Nu gällande bestämmelser om inlösen, bl. a. köpeskilling och sättet för dess erläggande, i avtal och författningar skall inte längre äga tillämpning.

Bestämmelsema i punktema 1 t. o. m. 4 gäller vid avräkning senast vid utgången av innevarande avtalsperiod. Rätt till inlösen enligt punkt 5 tillförsäkras arrendatom vid fortsatt upplåtelse.

Detta tillägg till arrendekontrakt har upprättats i två exemplar, av vilka domänverket och arrendatom tagit var sitt.

Domänverket                       Arrendator

 

Prop, 1979/80:74                                                               77

Bilaga 2

Remissammanställning över domänverkets utredning Kronotorp/77 angående avträdesersättning till innehavare av torp och friköp av torp eller del därav

Svar har inkommit från följande remissinstanser.

Kammarkollegiet, riksrevisionsverket (RRV), lantbruksstyrelsen, läns­styrelsen i Västerbottens län, länsstyrelsen i Norrbottens län, utredningen (Jo 1976:09) om fjällägenheter samt Sveriges kronotorpare- och kolonist­förbund (SKKF).

Allmänna synpunkter

Samtliga remissinstanser är positiva till den principiella tankegång som framförs i domänverkets utredning och tillstyrker i stort domänverkets samtliga förslag.

Förslag till regler för beräkning av avträdesersättning

Lantbruksstyrelsen finner att de av utredningen föreslagna förändringar­na beträffande avträdesersättningen synes motiverade. Styrelsen anser att de senaste årens prisutveckling talar för att inflation och faktiskt skick bör beaktas vid beräkning av ersättningens storlek. På samma sätt synes det rimligt att bortse från de oftast mindre bidrag för byggnader som tidigare utgått.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller att de föreslagna reglema ger högre ersättning än de nuvarande och ersättningama kommer i fortsätt­ningen att ligga på en mer skälig nivå än tidigare.

RRV godtar att bidrag till uppodling av mark och anläggning av kreaturs­beten samt äldre bidrag till uppmstning och nybyggnad av bostadshus och ekonomibyggnader inte skall dras av vid beräkning av ersättningsbeloppet med hänsyn till att det i regel synes vara fråga om mindre belopp samt att administrativa fördelar kan uppnås. Verket framhåller emellertid att den hittills tillämpade schablonmetoden för beräkning av värdeminskning torde medge en administrativt enkel handläggning. Detta innebär visserli­gen i många fall avvikelser från vad som kan uppfattas vara de riktiga förhållandena men avvikelsema torde enligt RRV vara så små att de administrativa fördelama överväger. Den föreslagna beräkningsmetoden för värdeminskning på byggnader och anläggningar bör därför utnyttjas endast i de fall en tillämpning av schablonmetoden skulle innebära ett obilligt beräknings värde.

Utredningen om fjällägenheter påtalar att kronotorpsutredningen haft kontakt med denna under arbetets gång. Detta har i sin tur resulterat i att utredningen om fjällägenheter i sitt delbetänkande. Förvaltningen av fjällä­genheter m. m. inom renskötselområdet (Ds Jo 1979: 1), i huvudsak anslu­tit sig till den modell för beräkning av avträdesersättning, som domänver­ket föreslagit.

Förslag till riktlinjer för forvärv av kronotorp

Samtliga remissinstanser tillstyrker att kronotorpare ges en generell och oförbehållsam rätt tiU friköp av byggnader med tomt under förutsättning av

 

Prop. 1979/80:74                                                     78

att kronotorpet är försett med tjänligt bostadshus. Lantbruks styrelsen fömtsätter emellertid att en sedvanlig läiiiplighetsprövning sker i samband med fastighetsbildningsförrättningen. Även länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller att innan förvärv av kronotorp med tomt och byggnad samt fastighetsbildning sker bör det prövas om fastigheten är lämplig som per­manentbostad eller för fritidsändamål.

Domänverkets förslag att kronotorpare som driver aktivt jordbruk nor­malt bör ges rätt till förvärv av hela torpet efter tillstyrkan av lantbmks­nämnd och fastighetsbildningsmyndighet godtas i huvudsak av samtliga remissinstanser.

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner det nödvändigt att såväl lant­bmks- som fastighetsbildningsmyndighetema ges ett inflytande när fråga uppkommer om förvärv av hela kronotorp. Härigenom ges enligt länssty­relsen lantbmksnämnden möjlighet att verka för att åkermarken på de kronotorp där aktivt jordbruk inte längre bedrivs kan tillföras de kronotorp i området som bedöms vara utvecklingsbara jordbmksföretag.

Såväl lantbruksstyrelsen som länsstyrelsen i Västerbottens län fram­håller att huvuddelen av kronotorpen är belägna inom ett område där det s. k. glesbygdsstödet kan utgå till vissa mindre jordbmk fr. o. m. den 1 juli 1978.1 dessa områden skall enligt lantbruksstyrelsen lantbmksnämndema i arbetet med jordbmkets och skogsbrukets rationalisering också ta större regionalpolitisk hänsyn än tidigare. Den jordpolitiska prövningen av fas­tighetema sker härigenom numera efter andra regler och även småjord­bmk som i kombination med annan sysselsättning kan utgöra försörjnings­underlag för en familj betecknas numera som utvecklingsbara och kan få statligt stöd för nyetablering och investeringar. Lantbmksnämndema torde därför enligt lantbmks- och länsstyrelsen få möjlighet att tillstyrka ett betydligt större antal förvärv av kronotorp än tidigare då det inte synes nödvändigt att den nybildade fastigheten ger sin bmkare full sysselsätt­ning. Det är tillräckligt att den utgör ett lämpligt komplement till annan sysselsättning i orten. Att den inte kan byggas ut till ett rationellt lant­bmksföretag får således inte enligt remissinstansema avgörande betydelse varken från stöd- eller fastighetsbildningssynpunkt.

Förslagen rörande forvärvsfrågan utgör enligt RRV en rimlig avvägning mellan å ena sidan en strävan att ge arrendatorema ökade möjligheter att skaffa eget hem och å andra sidan en anpassning till gällande jordbmks-och skogspolitik.

SKKF godtar i huvudsak de förslag angående principer för förvärv av kronotorp som domänverket framljt men framhåller att formeU rätt att få friköpa hela den arrenderade arealen för en överkomlig summa har varit ett representativt önskemål, vilket sedan länge framförts av kronotorpama. De aktuella arealerna på kronotorpen har enligt SKKF varit undantagna från domänverkets produktiva areal under så lång tid att det endast är av formella skäl som de inte ännu registrerats som självständiga enheter. Huvudregeln bör därför vara, att kronotorpsinnehavaren skall ha rätt att friköpa hela den arrenderade arealen. Undantag bör enligt SKKF endast förekomma om synnerligen starka skäl föreligger. Sådana skäl är i stort endast att säkerställa ett effektivt omhändertagande av befintlig åkermark.

Lantbruksstyrelsen konstaterar att det i vissa fall i samband med forvärv av torp med åberopande av främst sysselsättningsskäl kan bli aktuellt att förvärva även skogsmark. Hänsyn bör härvid enligt styrelsen tas till såväl köparens önskemål och sysselsättningsbehov som kronoparkens och kro­notorpets storlek, belägenhet och arrondering. På gmnd av de varierande

 

Prop. 1979/80:74                                                     79

förhållanden som råder i dessa avseenden anser styrelsen det inte vara lämpligt med ett generellt ställningstagande i frågan. Även länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller liknande synpunkter.

Samtliga remissinstanser godtar av domänverket föreslagna normer for värdering av kronotorp vid förvärv samt regler för erläggande av köpeskil­lingen.

Förslag till tidpunkt för ikraftträdande av domänverkets forslag

Domänverket föreslår att de nya reglema beträffande beräkning av avträdesersättning skall tiUämpas retroaktivt fr.o.m. den 14 mars 1977, medan företrädama för SKKF i särskilt yttrande till utredningen fram­håller att de nya reglema under vissa fömtsättningar bör gälla retroaktivt fr. o. m. år 1967. Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller att skillna­den i avträdesersättning kan bli betydande beroende på vilken regel som tillämpas. För att undvika alltför stora orättvisor finns det enligt länsstyrel­sens mening skäl att beakta vad SKKF framfört i sitt yttrande antingen genom att tillämpa de nya reglema retroaktivt fr. o. m. år 1967 eller också genom att för åren 1%7-1977 göra någon form av jämförande skälighets­prövning.

Lantbruksstyrelsen bedömer det svårt att förskjuta tidpunkten för be­stämmelsemas ikraftträdande längre tillbaka i tiden än vad domänverket föreslagit men anför att man är medveten om att de nya reglema oftast ger ett betydligt bättre ekonomiskt utfall för kronotorpama vid beräkning av avträdesersättning än tidigare. Kronotorpare med avräkningar enligt de äldre reglema skulle därför enligt lantbmksstyrelsen i viss mån kunna kompenseras genom en något försiktigare värdering i samband med even­tuella friköp.

Såväl RRV som länsstyrelsen i Norrbottens län finner domänverkets förslag logiskt väl underbyggt. Om det emellertid befinns lämpligt har länsstyrelsen inte något att erinra mot att retroaktiviteten utsträcks ytterli­gare bakåt i tiden.

SKKF anser att de kronotorpare som fortfarande och utan avbrott haft arrendekontrakt men genom automatiken i ändringen av reglema tvingats att övergå till kontrakt enligt nya jordabalken inte skall erhålla sämre villkor än de kronotorpare, vilka lika automatiskt erhåller samma kontrakt efter den 14 mars 1977. Samtliga kronotorpare, vilka innehar kontrakt av den nya typen bör därför enligt SKKF av rättviseskäl få avträdesersätt­ningen omräknad enligt de normer vilka föresljits av domänverket. Vi­dare anförs att även f. d. kronotorpare som haft en obmten kontraktsför­bindelse med sina gamla hem på kronoparkerna bör få rätt att förvärva dessa. Förvärv bör i dessa fall underlättas genom att man i samband med köpet omräknar deras avträdesersättning till det värde, vilket skulle ha gällt, om man använt sig av de i utredningen föreslagna normema. Rätt till retroaktivitet enligt denna regel bör enligt SKKF gälla fr. o. m. år 1%7.

Övriga frågor

Bland de kronotorp som förvaltas av domänverket och som kronotorps­utredningen redovisat under samlingsmbriken K/ä finns vissa belägna ovan odlingsgränsen, s. k. fjällägenheter. Huvuddelen av fjällägenhetema förvaltas emellertid av lantbmksstyrelsen. Riktlinjema för förvaltningen av sistnämnda lägenheter behandlas f. n. av den av regeringen år 1976

 

Prop. 1979/80:74                                                     80

tillsatta utredningen om förvaltning av Qällägenheter m. m. inom rensköt­selområdet, den s.k. fjällägenhetsutredningen (Jo 1976:09). Enligt lant­bruksstyrelsen bör de riktlinjer för förvaltning av fjällägenheter som kan komma att bli följden av nu pågående fjällägenhetsutredning gälla även för av domänverket förvaltade torp ovan odlingsgränsen. I detta instämmer länsstyrelsen i Västerbottens län som anser att samma principer vid fnköp av fjällägenhet skall gälla oavsett upplåtelseform och förvaltningsmyn­dighet.

Kammarkollegiet erinrar om att överlåtelse av sådan kronomark ovan­för odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition samt mark på renbetesfjällen skall med hänsyn till berörda rennäringsintressen avgöras av regeringen.

Utredningen om fjällägenheter framhåller att den allmänt inte har något att erinra mot kronotorpsutredningens förslag så länge det är fråga om friköp nedan odlingsgränsen. Däremot anser man att stor restriktivitet skall iakttas, då det gäller avveckling av fjällägenheter, dvs. sådana lägen­heter som är belägna ovan odlingsgränsen.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980