Prop. 1979/80:72 Regeringens proposition

1979/80:72

om bostadsanvisningslag, m, m.;

beslutad den 6 december 1979.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

BIRGIT FRIGGEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en bostadsanvisningslag. Lagen är avsedd att vara ett medel för kommunerna att genom förmedling av lediga bostadslägenheter skapa ökade förulsältningar för en allsidig befolkningssammansättning i kommunemas bostadsområden.

Med stöd av bostadsanvisningslagen fär en kommun rätt att besluta att ett eller flera bostadsområden i kommunen skall vara bostadsanvisningsområde och att alla eller en del av bostadslägenheterna inom området - med vissa undantag - skall upplåtas enligt bestämmelsema i bostadsanvisningslagen.

Ett beslut om bostadsanvisningsområde medför skyldighet för husägarna i området att underrätta kommunen så snart nägon lägenhet, som omfattas av beslutet, blir ledig. Om kommunen vill förmedla en ledig lägenhet, kan kommunen antingen föreslå att lägenheten skall upplåtas till en viss bostadssökande eller bestämma att upplåtelsen skall ske till kommunen. Husägaren kan vägra upplåtelse till en bostadssökande men är skyldig att upplåta lägenheten till kommunen om den begär det. Sker upplåtelsen till kommunen, kan kommunen upplåta lägenheten i andra hand utan att något medgivande från husägaren behövs.

Lagförslaget innehåller ocksä regler om villkoren för de upplåtelser som sker med stöd av lagen och om ersättning i vissa fall för utebliven hyra m. m.

I propositionen föreslås ocksä ändringar i bl.a. 12 kap. jordabalken (hyreslagen) och i bostadsrättslagen (1971:479).

De nya bestämmelsema föreslås träda i kraft den 1 juli 1980.

Enligt lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter -den s. k. bristortlagen - är det förbjudet att utan tillstånd av hyresnämnden hyra ut bostadslägenheter för väsentligen annat ändamäl. I propositionen föreslås att lagen snarast ändras så att lägenheter får tas i anspråk för utbyggnad av bamomsorgen utan att tillstånd behöver inhämtas frän hyresnämnden.

1 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 72

Prop. 1979/80:72

1 Förslag till Bostadsanvisningslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Om det behövs för bostadsförsörjningen inom en kommun eller inom ett
område i vilket kommunen ingår och som kan anses utgöra en enhet i
bostadsförsörjningshänseende, fär ett eller flera bostadsområden i kommu
nen förklaras vara bostadsanvisningsområde.

Inom bostadsanvisningsområde är denna lag tillämplig på samtliga bostadslägenheter, såvida ej fråga är om lägenhet, som utgör en del av husägarens egen bostad, eller lägenhet i ett enfamiljshus, som inte är avsett att upplåtas varaktigt, eller i ett tvåfamiljshus eller beslutats att i övrigt endast lägenheter av visst slag inom området skall omfattas av lagen.

2 § Beslut i fråga om bostadsanvisningsområde skall fattas av kommunstyrelsen. Beslut i andra frågor om bostadsanvisning enligt denna lag skall fattas av den nämnd kommunfullmäktige bestämmer.

3 § Innan kommunstyrelsen avgör ett ärende om bostadsanvisningsområde, skall de husägare och hyresgästorganisationer som kan beröras av beslutet lämnas tillfälle att yttra sig, om det ej är uppenbart obehövligt. Detta fär ske genom delgivning.

Som ägare av hus anses, när omständigheterna föranleder det, annan som innehar huset. Om ett hus omfattas av beslut om tvångsförvaltning enligt bostadsförvaltningslagen (1977:792) skall vad som sägs om husägaren i stället avse förvaltaren.

Med organisation av hyresgäster avses i denna lag organisation som har avtal om förhandlingsordning för huset eller, om förhandlingsordning ej gäller, riksorganisation eller förening, som är ansluten till sådan organisation och inom vars verksamhetsområde huset är beläget.

4§ Kommunstyrelsens beslut i fråga om bostadsanvisningsområde skall delges de husägare och hyresgästorganisationer som berörs av beslutet.

Delgivningen fär ske genom kungörelse enligt 17 § delgivningslagen (1970:428) även i annat fall än som anges i 15 och 16 §§ nämnda lag. I sädant fall skall ett meddelande om beslutet sändas med posten till var och en av husägarna.

5 § När ett beslut i fråga om bostadsanvisningsområde har vunnit laga kraft skall genom kommunens försorg underrättelse om beslutet och om att det har vunnit laga kraft delges de husägare som berörs av beslutet. I samband därmed skall husägaren erhålla besked om de inskränkningar i rätten att

Prop, 1979/80:72 3

upplåta hyresrätt eller bostadsrätt eller medverka till överlåtelse eller upplåtelse av hyresrätt som gäller enligt denna lag. Även de berörda hyresgästorganisationerna skall underrättas om beslutet och om att det har vunnit laga kraft.

Förbud att upplåta lägenheter m. m.

6 § När en husägare har delgetts en underrättelse enligt 5 §, fär han inte
upplåta en lägenhet, som omfattas av beslutet, med hyresrätt eller bostadsrätt
till nägon annan än en bostadssökande, som kommunen anvisar, eller
kommunen. Han fär inte heller medverka till att hyresrätten till en sådan
lägenhet överiåts eller lägenheten upplåts i andra hand utom när förhållan
dena är sådana att de i 12 kap. 34 och 34 a §§, 35 § första stycket och 40 §
jordabalken med avseende på hyresgästen angivna förutsättningarna för
tillstånd föreligger.

Förbudet enligt första stycket gäller inte sedan kommunen underrättat husägaren om att kommunen inte önskar anvisa nägon bostadssökande eller fä lägenheten upplåten till sig. Förbudet gäller inte heller om upplåtelse av lägenheten beror av anställning hos husägaren och lägenheten även tidigare var upplåten till följd av sådan anställning eller om lägenheten upplåts enligt bestämmelserna i 12 kap. 46 § tredje stycket jordabalken.

Meddelande om upplåtelse

7 § När en lägenhet som omfattas av förbud enligt 6 § skall upplåtas med
hyresrätt eller bostadsrätt, skall husägaren snarast möjligt meddela kommu
nen detta. Meddelandet skall vara skriftligt och innehålla uppgift om
lägenhetens adress, storiek och belägenhet i huset, villkoren för upplåtelsen
och tillträdesdagen.

Upplåtelsen och villkoren för den m. m.

8 § Om kommunen inte anvisar någon bostadssökande eller om husägaren
inte godtar den bostadssökande som kommunen anvisar eller inte kan träffa
avtal med denne, är husägaren skyldig upplåta lägenheten till kommunen,
om kommunen begär det.

Om annat inte avtalas, skall upplåtelse lill kommunen anses ha skett vid den tidpunkt då kommunens begäran enligt första stycket kommit husägaren till hända och på de villkor som angetts i meddelandet enligt 7 §. Avser upplåtelsen bostadsrätt, skall den dock inte anses ha skett innan de i 3 och 5 §§ bostadsrättslagen (1971:479) angivna förutsättningarna är uppfyllda.

9 § Om en lägenhet enligt 8 § andra stycket skall anses ha upplåtits till
kommunen med hyresrätt eller bostadsrätt och lägenheten på grund av

Prop. 1979/80:72 4

dröjsmål från husägarens sida inte kan tillträdas den dag som angetts i meddelandet enligt 7 §, fär hyresnämnden på ansökan av kommunen föreskriva att upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt. Avser upplåtelsen en hyreslägenhet, får hyresnämnden föreskriva att för upplåtelsen skall även i övrigt gälla andra villkor än de som har angetts i meddelandet. Ansökan om hyresnämndens prövning skall göras inom två mänader från den dag då upplåtelsen skall anses ha skett.

Vid prövning av hyresvillkoren tillämpas 12 kap. 48 § första-tredje styckena jordabalken. Om hyra för lägenheten har bestämts i förhandlings-överenskommelse enligt hyresförhandlingslagen (1978:304), skall dock den hyran gälla. Om hyresnämnden nedsätter hyran, skall den lägre hyran gälla frän och med den dag då hyresförhållandet började.

Föreskriver hyresnämnden att upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt eller att hyran skall utgä med ett lägre belopp än som har angetts i meddelandet enligt 7 §, skall husägaren samtidigt åläggas att till kommunen betala tillbaka vad han till följd därav har uppburit för mycket jämte ränta. Räntan skall beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från dagen dä husägaren mottog beloppet till dess att beslutet har vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

Ersättning för skada

10 § Kan husägaren, i fall dä han fär förfoga över lägenheten, på grund av
förfarandet enligt denna lag inte träffa avtal om upplåtelse för tiden från och
med den i meddelandet enligt 7 § angivna tillträdesdagen och har han gjort
vad som skäligen kan fordras av honom för att fä lägenheten upplåten, har
han rätt till ersättning av kommunen för skada som han lider genom
dröjsmålet med upplåtelsen.

Fråga om skyldighet att betala sådan ersättning prövas av hyresnämnden. För att kunna prövas skall ansökan ha kommit in till hyresnämnden inom en månad frän den dag då avtal om upplåtelse av lägenheten träffades.

Övriga bestämmelser

11 § Om förfarandet vid hyresnämnden finns bestämmelser i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

12 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 6 § döms till böter. Gämingen fär åtalas endast efter anmälan av kommunen.

13 § Kommunstyrelsens beslut i fräga om bostadsanvisningsområde kan överklagas hos länsstyrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut kan överklagas hos regeringen genom besvär.

Prop. 1979/80:72 6

2 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken'

dels att 12 kap. 1, 32, 37, 39 och 70 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i balken skall införas en ny paragraf, 12 kap. 34a§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§ Detta kapitel avser avtal, varigenom hus eller del av hus upplåtes till nyttjande mot vederlag. Detta gäller även om lägenheten upplåtils genom tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sädant avtal.

Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas i förening med lägenheten, äger detta kapitel tillämpning på avtalet, om jorden skall användas för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annat ändamål än jordbruk. Förenas tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, äger kapitlet tillämpning, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen av jorden. Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt eller till icke oväsentlig del användas som bostad.

Förbehåll som strider mot bestämmelse i detta kapitel är utan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej annat anges.

Om upplåtelse i vissa.fallav bostadslägenheter ftnns bestämmelser i bostadsanvisningslagen (1980:000).

32 § Hyresgästen fär icke överlåta hyresrätten utan hyresvärdens samtycke, om ej annat följer av 34-36 §§.

Vägras samtycke utan skälig anledning eller lämnar hyresvärden ej besked inom tre veckor efter det att samtycke begärdes, fär hyresgästen uppsäga hyresavtalet.

Om.förbud i vissa fall for hyresvärden au medverka Ull överlåtelse av hyresräuen Ull en bostadslägenhet finns bestämmelser 16 § bostadsanvisningslagen (1980:000).

I 12 kap. omtryckt 1979:252

Prop. 1979/80:72 8

3 Förslag till

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 6, 11, 30 och 33 §§ bostadsrättslagen (1971:479) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§ Upplåtelse av hus eller del av hus till nyttjande mot vederlag utan begränsning till tiden sker enligt bestämmelsema i denna lag.

Om upplåtelse i vissa fall av bostadslägenheter finns bestämmelser 1 bostadsanvisningslagen (1980:000).

2§ Nyttjanderätt enligt 1 § fär upplåtas endast av bostadsrättsförening. Upplåtelse fär icke ske till annan än medlem i föreningen. Medlems rätt i föreningen på gmnd av upplåtelse kallas bostadsrätt.

En kommun till vilken bostadsrätt skall anses upplåten enligt bostadsanvisningslagen (1980:000) .förvärvar medlemskap i föreningen genom upplåtelsen. Med bostadslägenhet avses lägenhet som är avsedd att helt eller till icke oväsentlig del användas som bostad.

6§
Bostadsrätt upplåtes skriftligen. I Bostadsrätt upplåtes skriftligen,
upplätelsehandlingen skall anges om Inte annat följer av bostadsanvis-
parternas namn, den lägenhet upplå- ningslagen (1980:000). 1 upplåtelse-
telsen avser samt de belopp varmed handlingen skall anges partemas
gmndavgift och årsavgift skall utgå. namn, den lägenhet upplåtelsen
Om särskild avgift för upplåtelse av avser samt de belopp varmed grund
bostadsrätt (upplåtelseavgift) skall avgift och årsavgift skall utgä. Om
uttagas, skall även den anges. särskild avgift för upplåtelse av bo-

stadsrätt (upplåtelseavgift) skall uttagas, skall även den anges.

Prop. 1979/80:72 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

havare. Den som förvärvat bostads- havare. En kommun som har förvärvat
rätt vid exekutiv försäljning eller vid bostadsräu till en bostadslägenhet får
offentlig auktion enligt 10, 12 eller ej vägras medlemskap. Ej heller får
37 § får dock ej vägras medlemskap den som förvärvat bostadsrätt vid
på den gmnd att ersättning för exekutiv försäljning eller vid ofFent-
bostadsrätten icke beräknats enligt lig auktion enligt 10, 12 eller 37 §
grunder som anges i stadgama. vägras medlemskap på den gmnd att

ersättning för bostadsrätten icke

beräknats enligt gmnder som anges i

stadgarna.

Har bostadsrätt övergått till bostadsrättshavarens make, lär inträde i

föreningen vägras maken endast om hinder möter på grund av bestämmelse i

stadgarna att medlem skall tillhöra viss sammanslutning eller uppfylla

liknande villkor och det skäligen kan fordras att maken uppfyller villkoret.

Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning, om bostadsrätt till

bostadslägenhet övergått till bostadsrättshavaren närstående som varaktigt

sammanbodde med honom.

I fräga om andel i bostadsrätt äger första och andra styckena tillämpning endast om bostadsrätten efter förvärvet innehas av makar. Vad som sagts nu gäller ej, om annat bestämts i stadgarna.

30 §
Bostadsrättshavaren fär ej utan Bostadsrättshavaren fär ej utan
styrelsens samtycke i andra hand styrelsens samtycke i andra hand
upplåta lägenheten i dess helhet till upplåta lägenheten i dess helhet till
annan än medlem utom i fall som annan än medlem utom i fall som
avses i andra stycket. avses i andra eller tredje styckel.

Bostadsrättshavare, som under viss tid ej är i tillfälle att använda sin bostadslägenhet, fär upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand, om hyresnämnden lämnar tillstånd till upplåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas, om bostadsrättshavaren har beaktansvärda skäl för upplåtelsen och föreningen ej har befogad anledning att vägra samtycke. Tillstånd kan begränsas till viss tid och förenas med villkor.

Har en kommun bostadsrätt Ull en bostadslägenhet, får kommunen upplåta lägenheten I dess helhet i andra hand till annan än medlem. Styrelsen skall genast underrättas om upplåtelsen.

33 § Nyttjanderätten till lägenhet som innehas med bostadsrätt och som tillträtts är förverkad och föreningen således berättigad att uppsäga bostads-

Prop. 1979/80:72 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rättshavaren till avflyttning,

1. om bostadsrättshavaren dröjer med betalning av grundavgift eller upplåtelseavgift utöver två veckor eller den längre tid som kan vara bestämd i stadgarna från det att föreningen efter förfallodagen anmanat honom att fullgöra sin betalningsskyldighet eller om bostadsrättshavaren dröjer med betalning av årsavgift utöver två vardagar efter förfallodagen,

2. orn bostadsrättshavaren utan behövligt samtycke eller tillstånd upplåter lägenheten i andra hand,

3. om lägenheten användes i strid med 25 eller 31 §,

4. om bostadsrättshavaren eller den, till vilken lägenheten upplåtits i andra hand, genom vårdslöshet är vållande till att ohyra förekommer i lägenheten elierom bostadsrättshavaren genom underiåtenhet att utan oskäligt dröjsmål underrätta styrelsen om förekomst av ohyra i lägenheten bidrager till att ohyran sprides i fastigheten,

5. om lägenheten på annat sätt vanvårdas eller om bostadsrättshavaren eller den, till vilken lägenheten upplåtits i andra hand, åsidosätter något av vad som enligt 28 § skall iakttagas vid lägenhetens begagnande eller brister i den tillsyn som enligt nämnda paragraf åligger bostadsrättshavare,

6. om i strid med 29 § tillträde till lägenheten vägras och bostadsrättshavaren ej kan visa giltig ursäkt,

7. om bostadsrättshavaren åsidosätter skyldighet, som går utöver hans åligganden enligt denna lag, och det mäste anses vara av synneriig vikt för föreningen att skyldigheten fullgöres; dock kan skyldighet för bostadsrättshavaren att inneha anställning i visst företag eller liknande skyldighet ej åberopas som grund för förverkande.

Nyttjanderätten är icke förverkad, Nyttjanderätten är icke förverkad,
om det som ligger bostadsrättshava- omi det som ligger bostadsrättshava
ren till last är av ringa betydelse. ren till last är av ringa betydelse. Inte

heller är nyttjanderätten till en bostadslägenhet förverkad på grund av au en skyldighet som avses i första stycket 7 åsidosätts, om bostadsrättshavaren är en kommun och skyldigheten inte kan fullgöras av en kommun. Uppsägning pä grund av förhållande som avses i första stycket 2,3 eller 5-7 fär ske endast om bostadsrättshavaren underiäter att pä tillsägelse vidtaga rättelse utan dröjsmål.

Uppsäges bostadsrättshavaren till avflyttning, har föreningen rätt till ersättning för skada.

Denna lag träder i kraft den I juli 1980.

Prop. 1979/80:72 11

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och

hyresnämnder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:188) om arrendenämnder och

hyresnämnder' dels att nuvarande 16 d § skall betecknas 16 e §, dels att rubriken närmast före 16 d § skall sättas närmast före 16 e §, dels att 4, 22, 23 och 32 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 16 d §, och närmast före 16 d §

en ny mbrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Af Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken har till uppgift att

1. medla i hyres- eller bostadsrättstvist,

2. pröva tvist om reparationsföreläggande enligt 12 kap. 16 g andra stycket, skadestånd enligt 12 kap. 24 a §, överiåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 34-36 §§, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §, föriängning av hyresavtal eller villkor för sådan föriängning enligt 12 kap. 49 §, hyresvillkor enligt 12 kap. 55 § eller uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 §, allt jordabalken,

2 a. pröva tvist om hyresvillkor enligt 22-24 §§ hyresförhandlingslagen (1978:304) eller om återbetalningsskyldighet enligt 23 § samma lag,

3. pröva tvist om hyresvillkor enligt 7 § sista stycket, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 30 § andra stycket eller medlemskap enligt 52 §, allt bostadsrättslagen (1971:479),

4. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i 12 kap. 45 eller 56 § jordabalken eller av beslut som avses i 60 § första stycket 1 bostadsrättslagen,

5. vara skiljenämnd i hyres- eller bostadsrättstvist,

5 a. pröva tvist mellan hyresvärd och hyresgästorganisation enligt hyresförhandlingslagen,

6. pröva frågor enligt bostadssaneringslagen (1973:531) och bostadsförvaltningslagen (1977:792),

7. pröva frågor enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.,

' Lagen omtryckt 1974:1090. 2 Senaste lydelse 1978:306.

Prop. 1979/80:72 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8. pröva frågor enligt bostadsanvisningslagen (1980:000). Ärende upptages av den hyresnämnd inom vars område fastigheten är belägen. Ärende som avses i 9,17 eller 18 § lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. upptages dock av hyresnämnden i den ort där bolagets styrelse har sitt säte eller, i fråga om handelsbolag, där förvaltningen föres.

Ärende angående bostadsanvisning m. m.

16 d§

Ansökan i enfråga som avses i 4 § första slycket 8 skall vara skriftlig. Den skall innehålla uppgift om det berörda huset och dess ägare samt sökandens yrkande och grunderna för detta.

Bestämmelserna i 8 § andra-femte styckena skall tillämpas ifråga om en sådan ansökan.

Förhandling skall hållas inför nämnden, om det inte är uppenbart au någon förhandling inte behövs. Om en part skall Inställa sig personligen får nämnden förelägga vite. Om sökanden har kallats men inte kommer Ull förhandlingen, avskrivs ärendet. Att motparten uteblir hindrar inte att ärendet avgörs.

22 §3

Beslut av nämnd äger, sedan tid Beslut av nämnd äger, sedan tid

för klander eller besvär utgått när för klander eller besvär utgått när

talan fär föras mot beslutet, talan fär föras mot beslutet,

rättskraft, såvitt därigenom avgjorts rättskraft, såvitt därigenom avgjorts

fråga som avses i 1 § första stycket 2 fråga som avses i 1 § första stycket 2

eller 4 § första stycket 2,2 a, 3,5 a, 6 eller 4 § första stycket 2,2 a, 3,5a, 6,

eller 1. Vad som sagts nu gäller dock 7 eller 8. Vad som sagts nu gäller

ej beslut, varigenom ansökan om dock ej beslut, varigenom ansökan

reparationsföreläggande enligt 12 om reparationsföreläggande enligt

kap. 16 § andra stycket eller tillstånd 12 kap. 16 § andra stycket eller till-

3 Senaste lydelse 1978:306.

Om fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut i ärende enligt 12 kap. jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ärende angående bostadsrätt, bostadssanering eller särskild förvaltning eller i ärende enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. eller enligt bostadsanvisningslagen (1980:000) finns bestämmelser i 12 kap. 70 § jordabalken, 31 § hyresförhandlingslagen, 76 § bostadsrättslagen (1971: 479), 21 § bostadssaneringslagen (1973:530,34 § bostadsförvaltningslagen (1977:792), 25 § lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. samt

23 §" Om fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut i ärende enligt 12 kap. jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ärende angående bostadsrätt, bostadssanering eller särskild förvaltning eller i ärende enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. finns bestämmelser i 12 kap. 70 § jordabalken, 31 § hyresförhandlingslagen, 76 § bostadsrättslagen (1971:479), 21 § bostadssaneringslagen (1973: 531), 34 § bostadsförvaltningslagen (1977:792) samt 25 § lagen om förvärv av hyresfastighet m. m.

Mot beslut av hyresnämnd fär talan föras särskilt, om nämnden

1. avvisat ansökan som avses i 8, 11, 14-16, 16 a W/e/-16 c §,

2. avskrivit ärende enligt 8-10, 15 a, 16,16 a eller 16 c §, dock ej när ärendet kan åtempptagas,

3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,

4. utdömt vite eller annan påföljd

14 § bostadsanvisningslagen. Mot hyresnämnds yttrande enligt 12 a § fär talan ej föras.

Mot beslut av hyresnämnd fär talan föras särskilt, om nämnden

1. avvisat ansökan som avses i 8, 11,14-16,16 a, 16 c e//er 76 rf #,

2. avskrivit ärende enligt 8-10, 15 a, 16,16 a, 16 c eller 16 d §, dockej när ärendet kan åtempptagas,

3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,

4. utdömt vite eller annan påföljd

■» Senaste lydelse 1979:253.

Nuvarande lydelse

för underiåtenhet att iakttaga föreläggande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet,

5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 i fråga som gäller allmän rättshjälp.

Föreslagen lydelse

för underiåtenhet'att iakttaga föreläggande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet,

5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 i fräga som gäller allmän rättshjälp.

Särskild talan föres genom besvär hos bostadsdomstolen inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall inges till domstolen.

32 §5

Föres ej talan mot nämnds beslut enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap. 24 a § jordabalken, 22, 23, 26 eller 27 § hyresförhandlingslagen (1978:304), 13 a § denna lag eller 13 eller 15 § eller 25 § första stycket bostadsförvaltningslagen (1977:792), fär beslutet verkställas såsom lagakraftägande dom.

Föres ej talan mot nämnds beslut enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap. 24 a § jordabalken, 22, 23, 26 eller 27 § hyresförhandlingslagen (1978:304), 13 a § denna lag eller 13 eller 15 § eller 25 § första stycket bostadsförvaltningslagen (1977:792) eller 9 eller 10 § bostadsanvisningslagen (1980:000), fär beslutet verkställas

såsom lagakraftägande dom. Har hyresnämnd med stöd av 31 § första stycket bostadsförvaltningslagen förordnat att beslut enligt 13 eller 15 § eller 25 § första stycket nämnda lag skall lända till efterrättelse genast, fär även sädant beslut,om bostadsdomstolen ej förordnat annat, verkställas såsom lagakraftägande dom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

5 Senasle lydelse 1978:306.

Prop, 1979/80:72 16

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser

för vissa orter

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§' Bostadslägenhet eller lägenhet, som är avsedd att helt eller till ej oväsentlig del nyttjas för hotell- eller pensionatrörelse, fär ej utan hyresnämndens tillstånd uthyras eller tagas i bruk av ägaren för väsentligen annat ändamål"-. det avsedda.

Första stycket gäller ej lägenhet som Första stycket gäller ej lägenhet som tages 1 anspråk.för ändamål som angl- las i anspråk

ves i 82 a $ första stycket byggnads- l..för ändamål som anges i 82 a §

stadgan (1959:612). .forsla stycket byggnadsstadgan

(1959:612) eller

2..for utbyggnad av barnomsorgen enligt lagen (1976:381) om barnomsorg.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Senaste lydelse 1977:1178.

Prop, 1979/80:72 17

Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-05-31

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén,Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande: statsrådet Friggebo

Lagrådsremiss med försiag till bostadsanvisningslag m. m.

1 Inledning

Boendeutredningen' tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 november 1970 för att utreda bostadsbyggandets omfattning och inriktning m. m.

Bostadsfinansieringsutredningen tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 augusti 1972 för att göra en översyn av bostadsfinansieringen.

De båda utredningama, som har haft ett nära samarbete, har gemensamt utarbetat ett slutbetänkande (SOU 1975:51 och 52) Bostadsförsörjning och bostadsbidrag, vilket avlämnades i augusti 1975. Där behandlar utredningarna bostadsförsörjningen inför 1980-talet, ökat hyresgästinflytande och förbättrade bostadsbidrag. Delar av utredningarnas förslag har tidigare föranlett förslag till riksdagen, senast genom prop. 1977/78:93 angående riktlinjer för ansvarsfördelningen inom bostadsförsörjningen m. m.

Yttrande över betänkandet har efter remiss avgetts av justitiekanslern (JK), bostadsdomstolen, Svea hovrätt, domstolsverket, hyresnämnderna i Stockholm och Göteborg, datainspektionen, socialstyrelsen, statens handikappråd, riksförsäkringsverket, statskontoret, statistiska centralbyrån, riksrevisions-

1 Riksdagsledamoten Per Pergman, ordförande, riksdagsledamoten Alvar Andersson,
direktören Sten Källenius, direktören Gunnar Leo, direktören Olle Lindström,
riksdagsledamoten Ivar Nordberg, länsrädet Maj-Britt Sandlund, förbundsordföranden
Erik Svensson, riksdagsledamoten Bo Turesson och numera statsministern Ola
Ullsten.

2 Riksdagsledamoten Per Pergman, ordförande, riksdagsledamoten Birgitta Dahl, f. d.
riksdagsledamoten Einar Henningsson, riksdagsledamöterna Kjell Mattsson och Ivar
Nordberg, direktören Arne Näverfell, förbundsordföranden Erik Svensson, riksdags
ledamoten Bo Turesson och numera slatsministem Ola Ullsten.

2 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 72

Prop, 1979/80:72 18

verket, riksskatteverket, konjunkturinstitutet, skolöverstyrelsen, statens ungdomsråd, statens råd för samhällsforskning, centrala studiestödsnämnden, konsumentverket, arbetsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk, bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västerbottens och Norrbottens län, socialutredningen (S 1974:29), barnmiljöutredningen (S 1973:08), pensionärsundersökningen (S 1974:06), kommunalekonomiska utredningen, 1972 ärs skatteutredning (Fi 1972:02), bostadssociala delegationen, decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01), fullmäktige i riksbanken. Svenska kommunförbundet. Försäkringskasseförbundet, Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling (KSB), LO, TCO, SACO/SR, Konungariket Sveriges Sladshypotekskassa, Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Svenska byggnadsarbetareförbundet. Hyresgästernas riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund. Svenska riksbyggen, HSB:s riksförbund, Stockholms kooperativa bostadsförening ek. för. (SKB), Näringslivets byggnadsdelegation, Kommun-Data AB, Pensionärernas riksorganisation. Föreningen Sveriges kronofogdar, Sveriges villaägareförbund, Stockholms, Norrköpings, Jönköpings, Kristianstads, Malmö, Halmstads, Göteborgs, Ulricehamns, Örebro, Gävle, Sundsvalls, Skellefteå, Gällivare och Luleå kommuner.

Bostadsstyrelsen har bifogat yttranden från vissa länsbostadsnämnder. Vid länsstyrelsernas remissyttranden har fogats yttranden från kommuner och vissa länsorgan m. m.

Vissa kommuner har bifogat yttranden från kommunala nämnder och förvaltningar.

SAF och Svenska bankföreningen har hänvisat till remissyttrandet från Näringslivets byggnadsdelegation.

Vidare har yttranden inkommit från kriminalvårdsstyrelsen, MS-förbun-det. Handikappförbundens centralkommitté. De handikappades riksförbund, Stockholms bostadsföreningars centralförening ek. för.. Grupp 8 Stockholm, Ensamståendes intresseorganisation och Föreningen Familj och rätt.

I det följande tas upp utredningarnas förslag om anvisnings- och företrädesrätt för kommunen till bostäder(avsnitt 6.7). Till protokollet i detta ärende bör fogas en redogörelse för nuvarande ordning som bilaga I samt en redogörelse för utredningsförslaget och utredningarnas lagförslag som bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 3.

Bl. a. bostadssociala delegationen och KSB har gett in framställningar till regeringen, vilka barett nära samband med utredningarnas förslag i den nu berörda delen. Dessa framställningar har inte remissbehandlats. En redogörelse för framställningarna från bostadssociala delegationen och KSB lämnas i bilaga 2 (avsnitt 2).

Prop, 1979/80:72 19

2 Allmän motivering 2.1 Inledning

Svensk bostadspolitik har sedan länge gmndats på uppfattningen att invånarna skall erbjudas en god och tillräckligt rymlig bostad i en god miljö. Inom ramen för de bostadspolitiska åtgärderna har man genom bostadssociala åtgärder sökt stärka de svagare gruppernas ställning. Att öka förutsättningarna för en allsidig sammansättning av hushållen i bostadsområdena är alltjämt en mycket angelägen uppgift. Människor i olika yrken och inkomstgrupper skall kunna bo i samma bostadsområde, och barn från olika grupper skall kunna gå i samma barnstugor och skolor. Bostadsområdena bör planeras för olika lägenhets- och hustyper och för olika upplåtelseformer.

I syfte att motverka segregerade bostadsområden föreslogs i motioner till 1970 års riksdag en översyn av anvisningsnormerna för kommunal bostadsförmedling och prövning av frågan om återkrav av statliga bostadslån från låntagare som utan skälig anledning vägrar acceptera bostadssökande som anvisas av den kommunala bostadsförmedlingen. Enligt riksdagens mening (SU 1970:50, rskr 152) borde en översyn göras av de krav om bostadsförmedling som staten ställer som villkor för statliga lån. Även möjligheterna att som lånevillkor eller eljest kunna stadga påföljd enligt motionäremas intentioner borde prövas. Boendeutredningen fick i uppdrag att göra denna översyn.

I sitt slutbetänkande (SOU 1975:51) Bostadsförsörjning och bostadsbidrag tar boendeutredningen och bostadsfinansieringsutredningen upp olika aspekter pä bostadsförsörjningen inför 1980-talet. Som har nämnts i det föregående har delar av utredningarnas förslag tidigare föranlett förslag till riksdagen. Det gäller t. ex. frågorna om förbättrade bostadsbidrag, bostadssociala inventeringar, kommunala bostadsförsörjningsprogram och skydd mot vräkning. Jag vill också erinra om möjligheten att fä lån och om den ändring av villkoren för bidrag till förbättring av boendemiljön som infördes den 1 juli 1977 resp. den 1 juli 1978 och som har lett till projekt framför allt i bostadsområden med sociala problem och uthyrningssvårigheter. Jag vill nu ta upp utredningarnas förslag om anvisnings- och företrädesrätt för kommunen till bostäder (betänkandet avsnitt 6.7).

Bostadssegregation innebär enligt utredningarna att det finns påtagliga skillnader mellan olika bostadsområden i fråga om befolkningens sammansältning. Segregation i form av en stor andel resurssvaga hushåll i vissa bostadsområden ger upphov till sociala störningar samt kvantitativt och kvalitativt försämrad service. Dessa hushåll har inte haft någon frihet vid bosladsvalet - en effekt som förstärkts av all de som upplåter bostäder ställer villkor när del blir fråga om vem som skall erbjudas en bostad. Om t. ex. invandrarkoncentrationen är stor i sådana områden, förstärks de sociala konflikterna, framhåller ulredningarna. 1 bostadsområden med bra lägenhe-

Prop. 1979/80:72 20

ter, rimlig lägenhelsfördelning och i övrigl acceptabla förutsätlningar uppkommer ofla isolering och vandalisering. Kontakten människor emellan uteblir och de som kan flyttar därifrån. Området blir än mer instabilt. En ond cirkel är etl faktum, om inle ålgärder sätts in som förbättrar den fysiska och sociala miljön och som ger upphov till verksamheler av olika slag.

1 likhel med utredningarna anser jag atl man med bostadspolitiska åtgärder inte kan skapa någon garanti för att segregation inte uppkommer. Sådana åtgärder kan emellertid öka förutsättningarna för en allsidig hushållssam-mansätlning i olika bostadsområden. Jag tänker inle bara på ålgärder av del slag jag nyss nämnde, t. ex. sådana som rör pris- och kostnadsförutsättningar samt kvalitetsförbättringar i vissa bostadsområden, utan också på åtgärder som ger hushållen möjligheter alt få tillgång lill goda bostäder. De förslag som jag nu tar upp avser åtgärder av det sisl nämnda slagel.

Som utredningama framhåller är möjlighelerna atl motverka bostadssegregation i samband med förmedling av bostäder begränsade. Förmedling är emellertid ett av de medel som kan och bör användas. Kommunen skall medverka aktivt för att tillfredsställa bostadsbehovet och ge förulsällningar fören allsidig hushållssammansätlning. Kommunen måste därför ha formella och prakliska möjligheter att anvisa bostadslägenheter åt hushåll som har svårt att lösa sin bostadsfråga. Vissa möjligheter finns redan i dag, t. ex. i 12 kap. jordabalken (hyreslagen), som jag strax skall återkomma lill. Del är givetvis angeläget att kommunen använder sig av dessa möjligheter för att få förmedlingsrätt till lediga lägenheter. Även möjligheterna alt iräffa avlal med fastighetsägarna om förmedlingsräil bör naturiigtvis utnyttjas liksom möjligheterna alt förvärva bostadsrätter och småhus.

Det kan emellertid konstateras alt bostadsförmedlingarna, särskill i de större kommunerna, i dag många gånger har svårt alt skaffa bostäder åt vissa bostadssökande. Del gäller dem som saknar förvärvsarbele, som har fått betalningsanmärkningar, som har sociala problem eller som tillhör vissa invandrargrupper. Det kan också vara problematiskt att skaffa lämpliga bostäder åt dem som måsle flytta inför en rivning eller en ombyggnad. Även för ungdomar som vill flylta lill en egen lägenhet och för slora familjer kan det vara svårt att lösa bostadsfrågan. Ofta är det ekonomiska faklorer som orsakar atl hyresgäster som bosladsförmedlingen anvisar inle godlas av hyresvärdarna. Att hyresgästen kan få bostadsbidrag påverkar många gånger inte värdarnas bedömning. I en del fall har placeringen av s. k. sociala förturer lelt till att vissa bostadskvarter eller t. o. m. vissa hus har ett stort antal hyresgäster med sociala eller ekonomiska problem.

Det är mot den nu angivna bakgrunden som förslagen i det följande skall ses.

Prop, 1979/80:72 21

2.2 Behovet av lagstiftning

Ansvarsfördelningen mellan slalen och kommunerna när det gäller bostadsförsörjningen innebär för kommunernas del att de har det lokala ansvarel. En kommun skall verka för alt dess invånare och de som skall bosätta sig inom kommunen får tillgång lill rymliga, väl utmstade och ändamålsenliga bostäder och en i övrigt god bosladsmiljö. I denna skyldighet ligger bl. a. att kommunerna skall verka för att sammansättningen av olika hushållstyper i kommunens bostadsområden blir så allsidig som möjligt. Kommunens samlade handlingsprogram pä delta område kommer till utlryck i det bostadsförsörjningsprogram som skall upprättas varje år.

Lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m. (omtryckt 1975:131, ändrad senasl 1978:379) - bostadsförsörjningslagen-ger kommunen befogenhet alt som villkor för förmedling av bostäder kräva all bostadssökanden medverkar till att den boslad, som han hyr eller innehar med bostadsrätt och som han lämnar i samband med inflyttningen i den nya bostaden, överiåts på en bostadssökande som kommunen anvisar (5 §). Dessa bestämmelser kompletteras av regler i 35 § hyreslagen som innebär att kommunen fär ansöka hos hyresnämnden om tillstånd till överiåtelse av hyresrätten till en bostadslägenhet, om kommunen har medverkat till atl hyresgästen fär en annan boslad genom att anvisa eller förmedla bostaden. Om hyresvärden inte godtar den hyresgäst som kommunen anvisar, kan kommunen således fä frågan om överiåtelse prövad av hyresnämnden.

Av större betydelse för kommunens möjligheler alt förmedla lägenheter är emellertid beslämmelserna om kommunal anvisningsrätt som villkor för statliga bostadslån. Beslämmelserna infördes i 1967 års bostadslånekungörelse (1967:552) på förslag i prop. 1967:100 angående rikllinjer för bostadspolitiken m. m. och har oförändrade förts över lill den nu gällande bosiadsfinansieringsförordningen (1974:946, omlrycki 1976:788, ändrad senast 1979:30). Enligt 64 § första stycket förordningen kan länsbostadsnämnden på framslällning av kommunen beslula atl bostadslån för hus med hyres- eller bostadsrätlslägenheler kommer att beviljas och fä övertas endasi om lånesökanden tillförsäkrar kommunen rält alt förmedla upplåtelse av lägenheterna. Om denna förmedlingsräil skall utnyttjas, krävs att kommunen senast två månader före beräknad inflyttningsdag anvisar innehavare som skäligen bör godtas. Har inle kommunen inom den föreskrivna tiden anvisal nägon som låntagaren - dvs. hyresvärden eller bostadsrättsföreningen - kan godta, fär denne själv förfoga över lägenheten (66 §).

Det förekommer också atl kommunen tillförsäkras förmedlingsrätten till bosladslägenheler genom avlal med fastighetsägaren, t. ex. i samband med tomträttsupplåtelser eiler när kommunen hjälper fastighetsägaren i samband med evakuering av hus som skall rivas eller byggas om.

Som jag nyss nämnde biföll riksdagen är 1970 elt motionsyrkande om

Prop. 1979/80:72 22

översyn av bl. a. anvisningsnormerna för kommunal bosladsförmedling. Frågan har därefter återkommit i riksdagen vid flera tillfällen. Bl. a. föreslogs i motionen 1971:451 riksdagen beslula om obligatorisk kommunal bosladsförmedling. Civilulskottet (CU 1971:12) framhöll atl liknande förslag hade behandlals vid tidigare riksdagar och därvid avstyrkts under hänvisning bl. a. till att en sådan förmedling skulle kräva en omfattande lagstiftning. Tillämpningen skulle bli tungrodd och fömtsatta en omfattande konlrollapparat för att bli effektiv. Enligl utskottets mening borde andra medel tillgripas. Bl. a. hänvisades till kommunernas ökade möjligheter att tillförsäkra sig anvisningsrätt. I enlighet med utskottets förslag avslogs motionen av riksdagen (rskr 1971:92). Motioner om bostadsförmedlingsverksamheten har väckts i riksdagen även under senare år. De har avslagits med hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete.

Den nuvarande situationen på bostadsmarknaden avviker i många avseenden frän den som rådde långl fram under 1960-talet och som låg till grund för överväganden om generell eller obligatorisk bostadsförmedling. Efterfrågan på bostäder översleg dä avsevärt tillgängen, och det gällde att finna en lämplig form för fördelning av bostäder till de bostadssökande. Tillgången på bostäder har visserligen ökat under senare tid. Det har under vissa perioder även förekommil atl ett stort antal bostadslägenheter har stått tomma på gmnd av att ingen har efterfrågat dem. Under samma perioder har del emellertid varit brist på vissa typer av bostäder. Förändringarna har medfört bl. a. att bostadsförmedlingarna har haft svårigheter atl förse värdarna med tillräckligl antal anvisningar med intresserade bostadssökande inom den lid som anges i bostadsfinansieringsförordnir.gen, dvs. senasl två mänader före beräknad inflyttningsdag. Värdarna har därför i många fall successivt övertagit arbetet med att skaffa hyresgäster till nyproducerade bostadslägenheter. I fråga om äldre lägenheter slår i allmänhet endasi elt begränsat anlal till förfogande för bostadsförmedlingama alt erbjuda de bostadssökande.

Inte ens i de fall då kommunen utnyttjar sin förmedlingsräil till nybyggda bostadslägenheter enligl bostadsfinansieringsförordningens regler fungerar det alltid sä att alla hushåll kan beredas lämpliga bostäder. Det beror till en del på att det inte finns nägra sanktioner som kan tillgripas i de fall då fastighetsägaren inte vill godta den hyresgäst som kommunen anvisar. De formella och praktiska möjligheterna till kommunal påverkan av flyttningarna inom det äldre bostadsbeståndet är ännu mer begränsade. Det är en följd bl. a. av den i sig värdefulla bytesrätten.

Utredningarna anser atl nuvarande bestämmelser om kommunens möjligheter att anvisa bostäder behövs och åsyftar då 5 § bostadsförsörjningslagen, 35 § hyreslagen och 64-66 §§ bostadsfinansieringsförordningen. Vissa positiva effekter kan åstadkommas med hjälp av dessa, men ulredningarna finner bestämmelserna otillräckliga och föreslår en lag om upplåtelse av bostadslägenhet i vissa fall, som ger kommunen möjlighet att i begränsad omfattning tilldela bostad åt ett visst hushåll i ett visst hus.

Prop. 1979/80:72 23

Flertalet av de remissinsianser som yllrar sig över utredningsförslaget i denna del tillstyrker lagstiftning. Av de instanser som har en negativ inställning till förslaget anser några att det inle finns något behov av lagstiftning, eflersom kommunernas nuvarande befogenheler är tillräckliga. Andra framhåller all del inte har redovisats något behov av en så ingripande lagstiftning som förslaget innebär.

Som jag nyss anförde är det i dag många gånger svårt för kommunerna att ordna lämpliga bostäder åt en del hushåll. Enligl en utredning som har gjorts inom KSB (bilaga 2, avsnitt 2) släller i allmänhet de privala värdarna slörre krav på bostadssökandena än de allmännyttiga bolagen. Variationer förekommer dock inom de olika värdkalegorierna. Enligl samma utredning finner man naturiigt nog de mest restriktiva allmännyttiga bolagen bland dem, i vars bostadsområden redan bor en betydande andel problemhushåll och där kommunens serviceapparal - social service, skolor m. m. - är överbelastad.

Om kommunen på elt tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra de uppgifter som är förenade med ansvarel för bostadsförsörjningen, måste kommunen som jag tidigare har framhållit ha formella och praktiska möjligheter att anvisa bostäder åt vissa hushåll. I likhet med flertalet remissinstanser ansluter jag mig till utredningarnas uppfattning atl nuvarande möjligheter är otillräckliga. Del beror till en del på atl kommunerna i allmänhel har tillgång endast till ett litet antal av de lägenheter som blir lediga i de äldre bostadshusen. Men det beror också på att det - bortsett från de fall som avses i 35 § hyreslagen - är husägaren ensam som bestämmer om den bostadssökande som kommunen anvisar skall godtas eller inle. Kommunens ställning på detta område behöver således stärkas så alt kommunen i större utsträckning än i dag kan fä tillgång till lediga lägenheler och förmedla upplåtelsen av dessa. I likhet med utredningama anser jag att de bestämmelser som behövs för detta bör meddelas i en särskild lag. Den bör benämnas bostadsanvisningslagen.

2.3 Lagens tillämpningsområde

Utredningarna har inte funnit anledning att förorda att en generell bostadsförmedlingsskyldighet införs för kommunen eller atl en obligatorisk förmedling av bostäder skall genomföras. Skälen mot så genomgripande åtgärder är mycket starka. Åtgärder av detta slag torde enligt utredningarna inte heller behövas för att de åsyftade förbättringarna skall kunna åstadkommas.

Utredningarna avvisar också tanken att införa skärpta bestämmelser enbart för de bostäder som har byggts eller byggts om med statliga bostadslän, eftersom en sådan lösning inle skulle ge kommunen tillgång lill vare sig äldre slatsbelänade bostäder eller bostäder i hus som inte är statligt belånade. I stället föreslår utredningarna en lag som ger kommunen möjlighet att besluta atl en viss lägenhel, en viss typ av lägenheter eller lägenheterna inom en viss

Prop. 1979/80:72 24

del av kommunen skall upplåtas lill kommunen om den begär det.

Lagen skall i princip vara tillämplig på lägenheter soni husägaren regelmässigt hyr ut för annal ändamål än fritidsändamål. Vissa undanlag har dock föreslagils. För bostadsrättslägenheter skall lagen gälla endast upplåtelsen. Överlåtelse av bostadsrätt skall vara undantagen.

För egen del vill jag till att börja med helt ansluta mig lill utredningarnas ställningstagande att avvisa en lösning som innebär generell bostadsförmedlingsskyldighet eller obligalorisk bostadsförmedling. I likhel med utredningarna anser jag att det av bl. a. principiella och praktiska skäl är vikligl alt kommunerna lämnas stor frihet all själva bestämma verksamhetens omfattning och innehåll. Jag ansluler mig också till utredningarnas uppfattning all lagen - med vissa undantag - bör vara tillämplig på alla bostadslägenheter. En begränsning t. ex. till statsbelånade lägenheler skulle som utredningarna påpekar vara en otillräcklig lösning.

Bostadsanvisningslagen skall ge kommunerna ökade möjligheter att förmedla upplåtelser av lediga lägenheter. Beträffande de lägenheter som kommeratt omfattas av lagen bör därför gälla ett förbud mot upplåtelse innan kommunen har haft tillfälle att utnyttja de möjligheter som lagen erbjuder. Jag återkommer strax till frågan om vilka befogenheter kommunen bör ha i detta avseende.

Att lagen skall omfatta hyreslägenheter har utsatts för krilik endast av remissinstanser som helt motsätter sig att förslaget genomförs. När del gäller lägenheter som upplåts med bostadsrätt är meningarna delade även bland dem som tillstyrker förslaget i övrigt. Bostadsslyrelsen anser att det skulle strida mot den grundläggande bostadsrättsidén att införa bestämmelser som ger kommunen absolut rätt att förvärva bostadsrätt och fä medlemskap i en bostadsrättsförening. Liknande synpunkter anförs av bl. a. Svea hovrätt och bostadsdomstolen. Svenska riksbyggen däremol anser alt varken bostadsrättsföreningar eller andra fastighetsägare bör ha rätt all undandra silt bostadsutbud, som ofta har tillkommit med samhällels finansiella stöd, från kommunala åtgärder som syftar till att uppnå en allsidig hushållssammansättning i bostadsbeståndets olika delar. Även HSB godtar utredningsförslaget i denna del. SABO anser att förslaget inte fär nägon reell betydelse om det inte gär all finna en form för att anvisningsräiien skall gälla även vid överiåtelse av bostadsrätt. SKB finner att utredningsförslaget innebär sä allvariiga ingrepp i bostadskooperationens verksamhet att det inte kan tolereras. Om förslaget genomförs fömtsätter SKB att samma regler införs för SKB:s lägenheter som för bostadsrättslägenheter.

Att lagen bör omfatta hyreslägenheter har framgått av vad jag förut har anfört. När det gäller bostadsrättslägenhetema vill jag särskilt peka på alt 64 § bostadsfinansieringsförordningen inte gör något undantag för dessa lägenheter. Förmedlingsvillkor kan alltså knytas ocksä till bostadslån som avser hus med bostadsrättslägenheter. Kommunen kan m. a. o. redan i dag ställa anspråk pä att fä förmedla upplåtelse av sådana lägenheter. En annan sak är

Prop. 1979/80:72 25

alt kommunerna, t. ex. då lägenheterna är avsedda atl enligl särskild turordning tilldelas medlemmar i en kooperativ förening, i rimlig ulsträckning torde ta hänsyn till detla liksom lill de regler som gäller i fräga om lägenheler som förvaltas av SKB. Man kan enligl min mening utgå från alt samma hänsynstaganden sker när hyreslägenheter omvandlas till bostadsrättslägenheter och bostadsrätten upplåts till de fömtvarande hyresgästerna. Med hänsyn bl. a. lill det nu anförda anser jag att man inte behöver hysa några betänkligheter mot att låta också upplåtelse av bostadsrätt omfattas av lagen. Inte heller behövs några särregler av det slag som SKB föreslår. 1 likhel med utredningarna anser jag atl överlåtelse av bostadsrätt bör undanlas. Om kommunen önskar överta en bostadsrätt är det naturiigtvis ingel som hindrar atl kommunen förvärvar bostadsrätten på vanligt sätt.

Utredningarnas lagförslag är utformat sä att lagen skall vara lillämplig på bostadslägenheter som husägaren regelmässigt hyr ut för annat ändamål än fritidsändamål och som inte utgör del av hans egen bostad. Alt den också skall tillämpas på upplåtelser av bostadsrättslägenheter harjag nyss nämnt. Uttryckligen undantagna från lagen är lägenheler i hus som ägs av staten eller kommun, lägenheler som skall upplåtas ål anställda och lägenheter som utgör möblerat rum. I denna del har utredningsförslaget fått krilik endasi i detaljfrågor.

Jag kan i allt väsentligt anslula mig till förslaget att upplåtelser av detta slag bör vara undantagna. Med den uppläggning av lagförslaget somjag föreslår kommer undantagsreglerna emellertid att få en annari utformning. Jag återkommer till den frågan i specialmotiveringen. I etl avseende föreslår jag avsteg från ulredningsförslagel. Enligt min mening finns del nämligen inle anledning att särskill undanla lägenheter i hus som tillhör staten eller kommuner.

I detta sammanhang vill jag la upp en annan fråga med anknylning lill lagens tillämpningsområde, nämligen hur man bör se pä lägenhetsbyten m. m. Enligt utredningsförslaget skall lagen inte vara tillämplig när en hyresrätt överläts eller när en lägenhet upplåts i andra hand. För egen del anser jag atl man knappast kan ha sådana undanlag, om lagen skall fä avsedd effekt.

Bestämmelser om överiåtelse av hyresrätt finns i bl. a. 32-35 §§ hyreslagen. Som huvudregel gäller enligl 32 § att hyresgästen fär överiåta hyresrätten endast om fastighetsägaren samtycker till det. Enligt 33 § får dock hyresgästens make under vissa förutsätlningar träda i hyresgästens eller, i händelse av dennes död, i dödsboets ställe. Motsvarande gäller när någon har övertagit en hyresräll enligt lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma boslad. Om fastighetsägaren inle går med på en överiåtelse, kan hyresgästen i vissa situationer fä tillstånd till överiåtelsen av hyresnämnden. Det gäller t. ex. då hyresgästen vill överiåta hyresrätten till någon som varaktigt bor lillsammans med honom och - del utan tvekan vanligaste fallet - då det är fråga om byle av bostad. Hyresnämnden skall i dessa fall lämna

Prop. 1979/80:72 26

tillstånd lill överiåtelsen, i det försia fallel om hyresvärden skäligen kan nöjas med förändringen och i bytesfallet om hyresgästen har beaktansvärda skäl för bylel och det kan ske ulan påtaglig olägenhel för hyresvärden (34 och 35 §§). När det gäller upplåtelse av en lägenhel i andra hand finns bestämmelser i 39 och 40 §§ hyreslagen. För att en hyresgäst skall fä upplåta sin bostadslägenhet krävs antingen samtycke av hyresvärden eller tillstånd av hyresnämnden. 1 likhet med ulredningarna anser jag alt lagen inte bör omfatta de nu nämnda övertagande- och överiåtelsefallen i 33-35 §§ eller upplåtelse i andra hand enligt 40 §. Däremot måste enligl min mening bestämmelser meddelas som förhindrar att hyresvärden och hyresgästen i andra fall träffar en överenskommelse om överiåtelse av hyresrätten eller om upplåtelse av lägenheten i andra hand. Effeklen av lagen kan annars bli försvagad i en alltför stor utsträckning. På grund härav bör i lagen föreskrivas förbud för husägaren, inte bara atl hyra ut en lägenhet, som omfattas av lagen, utan också att i dessa fall medverka till överiåtelse av hyresrätten till en sådan lägenhet eller medverka till alt den upplåts i andra hand. Del medför atl husägaren, när en hyresgäst t. ex. begär att fä överiåta hyresrätten lill sin lägenhet, måste undersöka om det är fråga om ett sådant fall som avses i 34 eller 35 § hyreslagen eller inte. Om någon av dessa paragrafer är tillämpliga, kan husägaren medge överiåtelsen. I motsatt fall fär han däremot inle medverka lill att hyresrätten överiåts. Det kan emellertid enligt min mening inle krävas att husägaren skall ha någon mera omfattande kontrollskyldighel. Det bör vara lillräckligl alt han företar den undersökning som han i allmänhel gör i sädana fall redan i dag.

2.4 Kommunens befogenheter enligt lagen

2.4.1 Beslutel om bostadsanvisningsområde m. m.

Enligt utredningsförslaget skall kommunen kunna besluta i fråga om en viss lägenhet, en viss typ av lägenheter eller lägenheterna inom en viss del av kommunen att husägaren skall underrätta kommunen när en lägenhet är ledig. Av denna skyldighet skall enligt utredningarna följa atl husägaren inte fär leckna avtal om upplåtelse med någon annan än kommunen förrän det är klarl att kommunen inte önskar disponera lägenheten. Om kommunen vill fä tillgång till en ledig lägenhet och meddelar husägaren detta, skall avlal om upplåtelse av lägenheten anses ha träffals mellan denne och kommunen. Därefter skall kommunen från fall till fall kunna avgöra om hyres- eller bostadsrätten skall överlåtas till en viss bosiadssökande eller om lägenhelen skall upplåtas i andra hand. Nägot samiycke frän husägaren till detla skall inte behövas.

Utredningarna fömtsätter att det principiellt viktiga beslutel - för vilka fasligheter och vilka lägenheter kommunen skall utöva sin rätt - skall fallas av kommunens styrelse. Enligt utredningarna bör emellertid fullmäktige kunna besluta att ett annat organ än kommunstyrelsen skall utöva dessa befogenheter. För den efterföljande handläggningen kan exempelvis social-

Prop. 1979/80:72 27

nämnden eller bostadsförmedlingen svara. Kommunens tillämpning av lagen skall stå i överensslämmelse med intentionerna all skapa förutsättningar för en allsidig hushållssammansätlning. Utredningarna förutsätter därför atl anlalel fall i vilka kommunen utövar sin rätt kommer att bli litet i varje enskild fastighet och att någol ensidigt utnyttjande av vissa förelag eller förelagskategorier inte kommer i fråga.

Av de remissinsianser som tillstyrker förslaget anser några atl lagen bör lillämpas med återhållsamhet medan andra förordaren tillämpning i relativt stor omfattning. Om företrädesrätten utnyttjas endast i begränsad omfattning för att lösa bostadsfrågan för elt litet antal svårplacerade hushåll, finns det enligt bosladssociala delegationen risk för att de bostäder som anvisas kommer all stämplas som en form av "socialbostäder". Delegationen anser att denna nya möjlighet i stället bör utnyttjas för att tillsammans med andra medel långsiktigt förändra slmkturen på hela bostadsmarknaden i kommunen och därigenom molverka segregationen.

Flera av de remissinstanser som motsätter sig förslagel framhåller att del innebär ett långlgående ingrepp i den avtalsfrihet som nu råder på områdel. Vissa remissinsianser karakteriserar förslaget som en sorts förfogandelag-sliftning. Om elt förslag av denna innebörd genomförs, måste det enligl dessa instanser öppnas en möjlighet till överprövning av kommunens anvisningsbeslut. Krav på överprövning förs fram även av sådana remissinstanser som tillstyrker eller lämnar förslagel i stort utan erinran.

Inledningsvis framhöll jag som angeläget att kommunen aklivi verkar för atl få förmedlingsrätt till lediga lägenheter bl. a. genom att utnyttja de möjligheter som hyreslagen erbjuder och genom avtal med fastighetsägarna. Bostadsanvisningslagen är avsedd atl utgöra ett komplement till de möjligheter kommunerna nu har på detta omräde. Det är bl. a. på grund härav nödvändigt atl kommunerna själva kan bestämma i vilken utsträckning lagen skall utnyttjas. Bestämmelserna bör därför utformas så att kommunen fär rätt men inle skyldighet all i den omfattning som behövs föratt förverkliga de bostadspolitiska målen bestämma att upplåtelse av lediga lägenheter skall ske enligt bostadsanvisningslagens bestämmelser.

Enligt utredningsförslaget skall kommunens beslut i detta avseende kunna vara begränsat till en viss bestämd lägenhet. En sådan ordning anser jag vara mindre lämplig. Del kommunala beslutet bör inte kunna avse enstaka lägenheter eller lägenheterna i ett visst hus. Något praktiskt behov av en sådan möjlighel torde f. ö. inte heller finnas. Kommunens beslut bör enligt min mening omfatta ett eller flera slörre områden (bostadsanvisningsområ-den). Däremot bör det inte krävas alt beslutel skall avse alla bosläder i områdena. Del bör t. ex. vara möjligt alt bestämma all ett vissl område i kommunen skall vara bostadsanvisningsområde men atl begränsa beslutel till att avse bostäder av en viss storlek inom området. Av vad jag förut har anfört framgår atl lagen inte är avsedd all användas som etl medel att införa en obligatorisk bosladsförmedling.

Prop. 1979/80:72 28

Beslämmande för den avgränsning som görs i beslutet skall vara bostadsförsörjningens behov. I kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen ligger som jag förut nämnde bl. a. en skyldighet alt verka föratt sammansättningen av olika slags hushåll blir så allsidig som möjligt i kommunens bosladsområden. Bostadsförsörjningsprogrammet kommer alt ulgöra en viktig del i beslutsunderlaget när bosladsanvisningsområden skall beslämmas. Jag återkommer lill avgränsningsfrågan i specialmoliveringen.

Enligl min mening är del vikligl all kommunens beslut om bostads-anvisningsområden är väl förankrat i den lokala politiska debatten och atl frågan behandlas i sådan ordning atl de som berörs av besluten fär möjlighel till insyn och påverkan av beslutsprocessen. På grund härav anser jag alt det i lagen bör föreskrivas atl husägare och hyresgäster skall ges lillfälle att framföra sina synpunkter innan beslutet fattas. Hyresgästerna bör i detla sammanhang företrädas av hyresgästorganisationer som har sin verksamhel inom det aktuella området. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

Med hänsyn lill del nyss nämnda kravet på förankring i den lokala politiska debatten anser jag all kommunens beslul bör fattas av kommunslyrelsen. Någon möjlighet att anförtro etl annat kommunalt organ denna uppgifl bör alltså inle finnas. Däremot bör, som utredningarna har föreslagit, handläggningen av enskilda anvisningsärenden kunna handhas av annal kommunall organ. Det bör ankomma på kommunerna själva alt anordna denna verksamhel på etl lämpligt sätt.

Ulredningsförslagel innehåller inte några särskilda bestämmelser om överklagande av kommunens beslut. Reglerna om kommunalbesvär enligt kommunallagen (1977:179) blir följaktligen lillämpliga. Detla innebär, något förenklat, alt det är lagligheien och inte lämpligheten hos beslutel som prövas.

Förslagel i denna del har som jag lidigare har angett utsatts för kritik av flera remissinstanser. Inte heller jag anser att den föreslagna ordningen är godtagbar från rättssäkerhetssynpunkt. Det bör enligl min mening införas bestämmelser som gör det möjligt att genom en prövning av någol opartiskt organ fä till stånd en avvägning mellan kommunens och berörda enskildas inlressen. Det bör ankomma på länsslyrelsen och i sista hand regeringen att efter besvär göra denna avvägning. Kommunens beslul om bostadsanvisningsområde bör kunna överklagas av berörda husägare och hyresgästorganisationer. Om länsstyrelsen ändrar beslutet, bör kommunen givetvis ha besvärsräll. Jag återkommer lill frågan om besvärsreglemas utformning i specialmotiveringen.

Det är enligt min mening knappasi möjligt atl nu ange vilken lyngd husägarnas och hyresgästernas intressen bör lillmälas. Förhållandena i olika fall är alllför skiftande för att delta skall kunna ske. Den frågan får därför överiämnas åt rättstillämpningen.

Som framgår av vad jag tidigare har föreslagit skall en bostadslägenhet som

Prop. 1979/80:72 29

omfattas av kommunens beslut i princip inte få upplåtas innan kommunen har besläml om den skall utnyttja sina befogenheler enligl iagen eller inte. För alt detta upplåtelseförbud skail börja gälla måste det krävas atl husägaren har fåu del av kommunens beslul. Lagen bör därför som utredningarna har föreslagil innehålla en föreskrift om att beslutet skall delges ägare av hus där det finns en lägenhet som omfattas av beslutet.

Hyresnämnden i Göteborg har i silt remissyttrande pekat på atl utredningarnas förslag kan ge anledning till tveksamhet om vem som skall delges det kommunala beslutel. Nämnden ifrågasätter om det är tillräckligt att delgivningen sker med den lagfarne ägaren eller om kommunen skall vara skyldig att undersöka vem som verkligen äger huset. Nämnden finner vidare att det är oklart om kommunens beslul efler en överiåtelse av huset måsle delges den nye ägaren för alt bli gällande mot denne. JK påpekar atl del inle finns något som hindrar en husägare, som vill kringgå lagen, att överlåta fastighelen lill t. ex. en anhörig. Förvärvaren blir då inte bunden av lagen förrän han själv har fått underrättelse om kommunens beslut.

För egen del anser jag att det bör krävas att beslutet delges den faktiske ägaren. Någon bestämmelse som ger kommunen rätl atl alltid vända sig till den lagfarne ägaren bör således inte tas in i lagen.

Jag anser inte heller att lagen bör innehålla någon bestämmelse om att kommunens beslut utan delgivning skall gälla mot en ny ägare av huset. En sädan bestämmelse torde förutsätta alt beslutet anlecknas i faslighelsboken eller lomlrätlsboken så atl en köpare med säkerhet fär informalion om beslutet. Detta skulle föra alltför längt. Man bör enligt min mening sträva efler en rimlig avvägning mellan effekten av bestämmelserna och del byråkratiska förfarande som dessa medför. Visserligen kan det finnas risk för att en del husägare kommer att försöka kringgå lagen. Jag bedömer emellertid inte risken för detla som särskilt stor. Skulle del visa sig atl del uppslår olägenheter, fär frågan då tas upp till förnyat övervägande. Detta innebär alltså att kommunen blir tvungen att underrätta en ny ägare om beslutet för att det skall bli gällande gentemot denne. På grund av föreskrifter i bl. a. förköpslagen får kommunen underrättelser om fastighetsöverlåtelser. Det bör därför normalt inte uppstå några svårigheier alt fä beslutet gällande mot den nye ägaren.

2.4.2 Kommunens befogenheter i övrigt

När det härefter gäller kommunens befogenheter i övrigt framför som jag nyss nämnde en del remissinsianser kritik mol förslaget. JK anser att det innebär etl långlgående ingrepp på avtalsfrihetens område även i fall då kommunen inte på något sätt medverkar vid finansieringen av ny- eller ombyggnad av fastigheten i fråga. Med hänsyn till lagstiftningens karaklär måsle lagen enligt JK kompletteras med någon regel om materiell överprövning av ett kommunalt beslut om att ta en lägenhet i anspråk. JK anser att det

Prop. 1979/80:72 30

måste vara möjligt att i något organ få till slånd en avvägning mellan kommunens önskemål och fastighetsägarens önskemål att få hyra ut en lägenhet, exempelvis till en nära anhörig. Liknande synpunkter anför bosladsdomslolen.

En husägares möjligheter alt förfoga över lägenheterna i sill hus är redan i dag i viss utsträckning begränsade, bl. a. till följd av reglerna i 35 iJ hyreslagen som ger kommunen rätl atl i vissa fall få hyresnämndens tillstånd atl överlåla en hyresrätt. Utredningsförslaget innebär emellertid en begränsning som är betydligt mera långtgående. Jag har därför en viss förslåelse för remisskritiken. Samtidigt vill jag emellertid framhålla att en husägare måste anses skyldig atl tåla elt vissl inlrång om det är nödvändigt för atl bostadsförsörjningens intressen skall kunna tillgodoses. Jag anser emellertid att syftet med förslaget kan nås på ett mindre ingripande sätt än del som utredningarna föreslår.

En tänkbar lösning är att införa en reglering som innebär att husägaren i princip skall vara skyldig att som lägenhelsinnehavare godta den bostadssökande som kommunen anvisar, men att det samtidigt öppnas möjlighet för husägaren alt i varje enskilt fall påkalla hyresnämndens prövning av denna skyldighet. - Givetvis skulle skyldigheten gälla bara i fråga om sådana lägenheter som omfattas av beslutet om bostadsanvisningsområde. - Därmed skulle del krav på överprövning som flera remissinstanser har väckt bli tillgodosett. För egen del anser jag emellertid att en sådan lösning är mindre lämplig. Som utredningarna påpekar är det nödvändigt att kommunen har möjlighet att handla snabbt. Det gäller t. ex. när bostäder måste anskaffas lill följd av evakuering för en ombyggnad eller en rivning. Om husägaren i en sådan situation har möjlighet att påkalla prövning hos hyresnämnden kan det dra långt ul på liden innan det är avgjort om lägenheten skall upplåtas till den anvisade bosladssökanden eller inte. Även för den bostadssökande måste en sådan lösning vara otillfredsställande.

Det bör enligl min mening vara en utgångspunkl för kommunen alt de lägenheter som förmedlas med slöd av bostadsanvisningslagen upplåts till de bostadssökande. Det bör m. a. o. vara bostadssökanden som fär kontraktet på lägenheten. Om husägaren inte vill godta den lägenhetsinnehavare som kommunen föreslår, bordet emellertid finnas en möjlighet för kommunen att trots detta kunna disponera över lägenheten. Jag vill därför förorda en lösning som mnebär att kommunen kan antingen föreslå att den lediga lägenheten skall upplåtas lill en viss bostadssökande eller bestämma att upplåtelsen skall ske till kommunen. Husägaren skall alltid vara skyldig att godta kommunen som lägenhelsinnehavare men kunna vägra upplåtelse lill den anvisade bostadssökanden. I de fall då kommunen är lägenhetsinnehavare, bör husägaren inte kunna hindra atl kommunen upplåter lägenheten i andra hand. Denna lösning, som nära ansluler till utredningsförslaget, innebär alltså alt husägaren alltid måste godta kommunen som lägenhetsinnehavare och att han idessa fall inte hellerfärbestämma vem som skall bo i lägenheten.

Prop. 1979/80:72 31

Även om man beaktar att bestämmelserna sannolikl inte kommer atl behöva tillgripas i särskilt mänga fall, medför denna lösning jämfört med dagens regler på området ett ingrepp i husägarens slällning. Samtidigt måste man hålla i minnel att det i dessa fall är kommunen som i förhållande lill husägaren svarar för alla förpliktelser som följer med upplåtelsen. Ekonomiskt måsle detta normall innebära alt husägarens slällning blir bältre än när han upplåter en lägenhet till en privatperson.

Utredningsförslaget innebär att husägaren inte heller skall kunna hindra att kommunen överiäter hyresrätten eller bostadsrätten till någcn annan. På denna punkt är förslaget enligt min mening onödigt långtgående. Jag föreslår i slällel att del visseriigen skall vara möjligt för kommunen atl överiåta rälten till lägenheten men bara i sådana fall då husägaren medger del eller hyresnämnden lämnar tillstånd till överiåtelsen. Tillstånd bör lämnas, om förändringen inte innebär någon pålaglig olägenhet för hyresvärden. När det gäller överlåtelse av en bostadsrätt måsle förvärvaren dessutom uppfylla de villkor för medlemskap som föreskrivs i bostadsrättsföreningens stadgar. Hyresnämndens prövning av den blivande hyresgästens lämplighet bör i allt väsentligt vara densamma som nämnden i dag gör i bytesärenden enligt 35 § hyreslagen. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

Den avvägning som i lagstiftningsärenden av detta slag måsle göras mellan allmänna och enskilda intressen ger enligt min mening till resultat atl de inskränkningar i husägarens förfoganderätt som, lillsammans med de rådande, kan uppkomma med den angivna lösningen inte är slörre än att de utan tvekan ligger inom ramen för vad husägaren är skyldig atl låla. Något hinder mot förslaget med hänsyn härtill finns således inte enligt min mening.

2.5 Förfarandet när en lägenhet blir ledig

Det är givetvis nödvändigt atl kommunen lär underrättelse från husägaren när en lägenhel, som omfattas av ett beslul om bostadsanvisningsområde, är ledig och skall upplåtas. Som utredningarna har föreslagit bör underrättelsen vara skriftlig och innehålla uppgift om lägenhetens adress, dess storlek och läge i huset, hyresvillkoren och tillträdesdagen. Är det fråga om en bostadsrättslägenhet, bör underrättelsen innehålla uppgift också om storieken av grundavgift, årsavgift och upplätelseavgift.

Det kan ifrågasällas om i lagen bör anges någon tidsfrist för husägarens underrättelse. När lägenheter i slatsbelänade ny- eller ombyggda hus, som omfattas av villkor om kommunal förmedlingsräil, skall upplåtas för första gången skall enligt bostadsstyrelsens föreskrifter till bostadsfinansieringsför-ordningen uppgift om beräknad inflyttningsdag lämnas till kommunen senast fyra månder före den dagen. För förslagångsuppläielser borde det därför i och för sig vara möjligt att ha en tidsfrist på fyra månader i lagen.

När en lägenhel i annat fall blir ledig för uthyrning är det emellertid inte

Prop. 1979/80:72 32

möjligt alt beslämma en för alla fall lämplig tidpunkt när husägaren senast skall underrätta kommunen. Uppsägningstiden för hyresavtal är vanligtvis tre månader, men den kan ocksä vara kortare eller längre. 1 vissa fall upphör hyresavtalet att gälla genast efler uppsägningen. En del avtal kan upphöra utan uppsägning.

Jag kommer i det följande att föreslå regler om ansvar för hyresförluster m. m. när en lägenhel inte kan tillträdas vid den tidpunkt då den blir ledig. Dessa regler bör utformas så atl både husägaren och kommunen fär ett direkt intresse av alt nödvändiga underrättelser lämnas ulan dröjsmål. Någon annan föreskrift än alt underrättelserna skall lämnas snarast möjligt behövs därför inte.

I lagen bör också meddelas bestämmelser om kommunens svar på husägarens underrällelse. Som jag lidigare har föreslagit skall husägaren alltid vara skyldig all godla kommunen som lägenhelsinnehavare. Om kommunen själv vill hyra den lediga lägenheten eller förvärva bostadsrätten, skall husägaren underrättas om detta. Föreslår kommunen all upplåtelsen skall ske till en viss bostadssökande, bör underrättelsen innehålla tillräckliga uppgifter om denne för att husägaren skall kunna bedöma om han skall upplåta lägenheten till den bostadssökande eller inte. Tillsammans med dessa uppgifter måste också lämnas en förklaring av sökanden att han samtycker till att lägenheten upplåts lill honom och godtar de villkor som husägaren eller-som jag strax kommer att föreslå - hyresnämnden beslämmer.

Om husägaren går med på att upplåta lägenheten till bosladssökanden iräffas upplålelseavtalel mellan dem. Kommunens roll upphör därmed. Godtar inte husägaren den föreslagna bostadssökanden, skall kommunen i enlighet med förslaget i del föregående kunna kräva att lägenhelen upplåts lill kommunen. Det gör det nödvändigt all husägaren ocksä i denna situation underrättar kommunen. Oavsett om kommunen utnyttjar sin rätt lill upplåtelse eller inte, måsle kommunen därefter informera husägaren om sitt ställningstagande. Först då vet husägaren om han själv får utse lägenhets-innehavaren eller om lägenheten skall upplåtas till kommunen. Inte heller för dessa underrällelser behövs någon särskild tidsfrist. En föreskrift att de skall lämnas snarasl möjligt bör vara lillräcklig.

2.6 Upplåtelsen och villkoren för den m. m.

Om kommunen vill ta en lägenhet i anspråk och meddelar husägaren delta skall enligt utredningarna avtal om upplåtelse av lägenhelen anses ha träffats mellan husägaren och kommunen på de villkor som husägaren har ställt. Hyresvillkoren kan på kommunens begäran prövas av hyresnämnden, som vid en sådan prövning skall tillämpa hyreslagens regler om hyra och andra villkor vid föriängning av hyresavtal.

I likhet med utredningarna anser jag att det bör föreskrivas att avtal om upplåtelse av lägenhelen skall anses ha träffats i och med att antingen

Prop. 1979/80:72 33

husägaren förklarar alt han godtar den bostadssökande som kommunen har föreslagil eller kommunen har förklarat att den vill hyra eller förvärva bostadsrätten till lägenhelen. Avtalet uppkommer således i och med att dessa förklaringar avges. Om del är fråga om ett hyresavtal skall delta enligt 2 § hyreslagen ges skriftlig form om någon av parterna begärdet. 1 bostadsrättslagen (1971:479, ändrad senast 1978:309)siällsemellertid krav på skriftlig form när en bostadsrätt upplåts. En viss jämkning mäsle därför ske av dessa regler. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

För upplåtelsen bör gälla de villkor som husägaren har angett i underrättelsen till kommunen, om inte parterna kommer överens om andra villkor. Det är emellertid av flera skäl nödvändigt att komplettera en sådan regel. I likhet med utredningama anser jag nämligen att det bör finnas möjlighet alt få den s. k. förstagångshyran prövad. Enligt utredningsförslaget skall kommunen inom en månad frän det hyresförhållandet började kunna begära atl hyresnämnden prövar de hyresvillkor som hyresvärden uppställt. Skälet till detta är att hyresvärden annars skulle kunna ställa sådana villkor för upplåtelsen, exempelvis om hyrans storlek, atl kommunens rätt i praktiken inte kan utövas. Jag ansluter mig alltså till utredningamas bedömning i denna fråga och föreslär att i lagen tas in bestämmelser som ger möjlighet att påkalla hyresnämndens prövning av villkoren för upplåtelsen. Vid denna prövning bör hyreslagens regler om hyra och andra hyresvillkor vid föriängning av hyresavtal tillämpas. Om hyran har bestämts i förhandlingsöverenskommelse enligl hyresförhandlingslagen (1978:304) bör dock den hyran gälla även vid upplåtelser enligt bostadsanvisningslagen. Lagen bör också innehålla en bestämmelse om äterbetalningsskyldighet för husägaren, om hyresnämnden sätter ned hyran.

I en del fall kan del ocksä vara befogat att bestämma en annan tillträdesdag än den som husägaren har angett. Jag tänker på fall då husägaren dröjer med alt skicka underrällelse till kommunen så länge att del inte finns tid atl lösa upplåtelsefrågan före den angivna tillträdesdagen. Om parterna inte kan komma överens om alt Hytta fram tillträdesdagen, bör det finnas möjlighel för hyresgästen eller bostadsrättshavaren att ansöka hos hyresnämnden om förordnande atl upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt än den som husägaren har angett i sin underrättelse till kommunen. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

2.7 Ansvaret för hyresförluster m. m.

Utredningsförslaget innebär för det helt övervägande antalet fall att frågan om kommunen skall ta en lägenhet i anspråk hinner klaras av i god tid innan uppsägningstiden löper ut. Tillträdet kan då ske när det löpande hyresavtalet upphör att gälla, och några kostnader i form av uteblivna hyresintäkter m.m. behöver inte uppstå. Det förekommer emellertid fall där uppsägningstiden är mycket kort eller där hyresavtalet skall upphöra att gälla genast efter

3 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 72

Prop. 1979/80:72 34

uppsägning, t. ex. när hyresrätten i vissa fall är förverkad. I sådana silualioner kan det naturligtvis dröja någon tid efter lilllrädesdagen innan det blir klargjort om kommunen eller någon annan skall disponera lägenheten. Del framgår inte av förslagel vem som skall svara för den hyresföriusi som uppstår i sädana fall. Ulredningarna utgär emellertid från au den föreslagna ordningen inte fär medföra all husägaren åsamkas föriuster. Elt par remissinsianser har framhållit vikten av atl frågan får en tillfredsställande lösning.

Också med den utformning av lagen somjag har föreslagit kommer upplä-telsefrågan i flertalet fall att hinna klaras av så att lägenheten inte behöver stå tom i avvaklan på au det blir klariagt vem innehavaren blir. Avtal skall som jag nyss anförde normalt anses ha träffats pä de villkor som husägaren har angett i sitt meddelande lill kommunen. Pä grund av den nyss föreslagna regeln om möjlighet för hyresnämnden att i vissa fall bestämma att upplåtelsen skall börja löpa från en senare tidpunkt än husägaren har angett kommerdet att ligga i husägarens intresse all se till alt upplåtelsen klaras av så snart som möjligt. Det kan emellertid uppkomma situationer då det är befogat all husägaren fär ersättning för uteblivna intäkter på grund av atl lägenheten inte har kunnal upplåtas vid avsedd tidpunkt. Jag länker närmast på det fallel att kommunen meddelar all den inte har inlresse av atl föreslå någon innehavare till en ledig lägenhet och att tillträdesdagen vid denna tidpunkt redan är förbi eller ligger sä nära i liden alt husägaren till dess inle hinner skaffa någon ny innehavare. Undantagsvis kan samma situation tänkas inträffa om kommunen dröjer med atl lämna svar på husägarens underrättelse. Jag föreslår därför att i lagen skall tas in bestämmelser som tillförsäkrar husägaren ersättning av kommunen i fall av delta slag. Med sådana bestämmelser bör det ligga också i kommunens intresse att upplålel-sefrägan klaras av så snart som möjligt. Del bör lämpligen ankomma på hyresnämnden alt pröva dessa ersättningsfrågor.

2.8 Påföljdsfrågan

Enligt utredningsförslaget kan husägaren dömas till böler om han inte underrättar kommunen om en ledig lägenhel, om en underrällelse inte innehåller föreskrivna uppgifler eller om husägaren i strid mot kommunens beslut upplåter en lägenhet till någon annan än kommunen innan den föreskrivna tidsfristen har gått till ända.

Jag delar utredningarnas uppfattning att husägaren skall kunna dömas till böter vid överträdelser. Jag anser emellertid inle att det finns anledning att ha straffsanktion för andra fall än när husägaren antingen överträder förbudei att upplåta en lägenhet utan att kommunen har beretts tillfälle att utnyttja sina befogenheter enligt lagen eller i strid mot förbudet medverkar lill överlåtelse av en hyresrätt eller till en upplåtelse i andra hand. Intresset av att underrättelsen är fullständig och avlämnas så snart som möjligt torde enligt

Prop. 1979/80:72 35

min mening i tillräcklig utsträckning bli tillgodosett genom den nyss berörda regeln om atl hyresnämnden kan flytta fram tillträdesdagen. Jag föreslär alltså atl straffljestämmelserna skall avse enbart fall då de nämnda förbuden överträds.

2.9 Överprövning, ikraftträdande m. m.

Som jag fömt har anfört bör kommunens beslut alt utse bostadsanvisningsområde kunna överklagas av husägare och hyresgästorganisationer som berörs av beslutet. Detta bör gälla även i fräga om beslul, varigenom kommunen ändrar elt beslut om bostadsanvisningsområde. En husägare, som av någon anledning själv vill förfoga över lägenheterna i sitt hus, kan begära att kommunen ändrar silt beslut om bostadsanvisningsområde så att lägenheterna blir undantagna. Även etl beslut i sådant ärende bör kunna överklagas. Besvär över kommunens beslut skall som jag förut har föreslagit kunna anföras hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut bör kunna överklagas till regeringen. Mina förslag innebär vidare att det skall ankomma på hyresnämnden att pröva bl. a. upplåtelsevillkoren i vissa fall och frågor om skyldighet atl svara för hyresföriuster. Nämndens avgöranden i dessa frågor bör kunna överklagas lill bostadsdomstolen.

Vad härefter gäller ikraftträdandet 'år det enligl min mening angelägel att lagen kan börja tillämpas så snart som möjligt. Jag föreslår därför alt ikraftträdandet bestäms till den I januari 1980.

Som redan har framgått medför lagförslaget behov av ändring i annan lagstiftning. Det gäller jordabalken, bostadsrättslagen, lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder (omlrycki 1974:1090, ändrad senasl 1979:373)ochlagen(1979:1082)om bostadsdomstol (ändrad senast 1978:307). Jag återkommer lill dessa ändringar i specialmotiveringen.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom bostadsdepartementet upprättats förslag till

1. bostadsanvisningslag,

2. lag om ändring i jordabalken,

3. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),

4. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

5. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol.
Förslagen bör fogas till regeringsprolokollel i detla ärende som bilaga 4.

Prop. 1979/80:72 36

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till bostadsanvisningslag

Inledande bestämmelser

1§

Om det behövs för bostadsförsörjningen inom kommunen eller inom område i vilket kommunen ingår och som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende, fär e« eller flera bosladsområden i kommunen förklaras vara bostadsanvisningsområde. Om inte något annat beslutas med stöd av 2 §, skall samlliga bostadslägenheter inom ett bostadsanvisningsområde omfattas av denna lag.

I överensstämmelse med vad jag har föreslagit i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.1) skall kommunen enligt 1 § kunna besluta atl ett eller flera bostadsområden skall vara bostadsanvisningsområde. EU sädant beslut fär meddelas om del behövs för alt främja bosiadsförsörjningen inle bara inom kommunen utan också inom bostadsförsörjningsomräde i vilkel kommunen ingår. Att kommunens beslut om bostadsförsörjning kan avse även förhållanden utanför kommunens eget område framgårav 1 § bostadsförsörjningslagen. Däremol kan beslutet om bostadsanvisningsområde enligt denna lag givetvis inte avse andra bostadsområden än de som finns i kommunen.

Kommunens beslut att förklara ett visst bostadsområde för bostadsanvisningsområde innebär i princip att alla bosladslägenhetema inom området kommer aU omfattas av de särskilda bestämmelserna om upplåtelse m. m. i lagen. Som jag har föreslagit i den allmänna motiveringen, bör det emellertid vara möjligt alt begränsa lagens tillämpning till lägenheler av e« visst slag inom området, t. ex. alla tre- och fyrarumslägenheter. I 1 § har denna möjlighet kommit lill uttryck genom en hänvisning till 2 §.

Eu bostadsanvisningsområde skall inte kunna omfatta enbart ett eller eU fätal hus. Inte heller är det avsett att lagen skall göra det möjligt att införa en obligatorisk bosladsförmedling i kommunen. Detta torde tillräckligt tydligt framgå av 1 §, där det föreskrivs att elt eller flera bostadsområden kan förklaras för bostadsanvisningsområde. Alt ange en minimigräns för ett sådant område är vanskligt med tanke på de skiftande förhållanden som råder i landets kommuner. Denna fråga måste bedömas mot bakgmnd av omständigheterna i varje särskilt fall.

Med bostadslägenheter avses sådana lägenheter som är avsedda att helt eller till inte oväsentlig del användas som bostad.

2§

Beslut i fräga om bostadsanvisningsområde skall fattas av kommunstyrelsen. När ett omräde förklaras vara bostadsanvisningsområde kan i beslutet

Prop. 1979/80:72 37

bestämmas att endasi bostadslägenheter av ett visst slag inom området skall omfattas av denna lag.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.1) redovisat skälen för att beslut att utse bostadsanvisningsområden bör faUas av kommunstyrelsen. Denna befogenhel för styrelsen framgår av bestämmelsen i 2 första stycket. Av bestämmelsen följer bl. a. att även sådana ärenden om bostadsanvisningsområden som väcks av enskilda, t.ex. en husägare eller en hyresgästorganisation, skall prövas av kommunslyrelsen. Som framgår av 7 § fär däremot kommunfullmäktige ge ett annat kommunalt organ i uppdrag att handlägga enskilda anvisningsärenden, dvs. att föreslå innehavare till de lägenheter som blir lediga inom bostadsanvisningsområdet m. m.

I 2 § andra stycket har tagits in den fömt berörda bestämmelsen som ger kommunstyrelsen möjlighet aU föreskriva all endast lägenheter av ett visst slag inom bostadsanvisningsområdet skall omfattas av lagen. Om inte nägon sådan begränsning tas in i kommunstyrelsens beslut, kommer på grund av 1 § samtliga lägenheter att omfattas.

Genom ett beslut om bostadsanvisningsområde enligt 1 och 2 §§ avgränsas de lägenheter som skall omfattas av lagen. Vilka konsekvenser beslutet fär för husägaren anges i 6 § och de därefter följande paragrafema.

3§

Innan kommunstyrelsen avgör ett ärende om bostadsanvisningsområde skall de husägare och hyresgästorganisationer som kan beröras av detta lämnas tillfälle all yttra sig.

Som ägare av hus anses, när omständigheterna föranleder del, annan som innehar huset.

Om etl hus omfattas av beslul om tvångsförvaltning enligl bostadsförvaltningslagen (1977:792) skall vad som sägs om husägaren i slällel avse förvaltaren.

första stycket föreskrivs skyldighet för kommunen att inhämta synpunkter från berörda husägare och hyresgästorganisationer innan ell ärende om bostadsanvisningsområde avgörs. Jag har i den allmänna moiiveringen (avsnitt 2.4.1) föreslagit att kommunens beslut bör kunna överklagas hos länsstyrelsen och i sista hand hos regeringen. Denna ordning innebär att förvaltningslagen (1971:209) blir lillämplig på dessa ärenden och att både husägarna och hyresgästemas organisationer är parter.

Varje ägare av hus som ärendei kan angå skall givelvis lämnas tillfälle atl yttra sig. När det däremot gäller hyresgästorganisationer kan det i vissa fall vara svårt för kommunen atl avgöra vilka organisationer som kan vara berörda. Kommunen bör dock alltid vara skyldig att inhämla yttrande från föreningar som är anslutna lill Hyresgästernas riksförbund och inom vars verksamhelsområde det finns lägenheter som kan bli berörda. Om kommunen känner till eller under eu ärendes beredning fär kännedom om att det

Prop. 1979/80:72 38

finns nägon annan organisation som har förhandlingsordning för de berörda lägenheterna, skall även den organisalionen ges tillfälle alt yttra sig.

I andra stycket har tagits in en bestämmelse om all som ägare av hus skall anses - när omständighetema föranleder det - annan som innehar huset. Sådana förhållanden kan föreligga exempelvis beträffande den som på grund av ell testamente lyfter husets avkastning rned skyldighet att ombesörja skötsel och underhäll. Bestämmelsen har utformats efter förebild i bl. a. 1 § andra stycket bostadsförvaltningslagen.

I tredje stycket ges bestämmelser för det fallet att en lägenhet omfattas av beslut om tvångsförvaltning enligt bostadsförvaltningslagen. Ägaren är dä fräntagen befattningen med förvallningen. Pä gmnd härav har föreskrivits att vad som sägs om husets ägare i sådant fall skall avse förvaltaren.

4§

Kommunstyrelsens beslul i fråga om bostadsanvisningsområde skall delges de husägare och hyresgästorganisationer som berörs av beslutel.

Delgivningen fär ske genom kungörefse enligl 17 § delgivningslagen (1970:428). I sådant fall skall ett meddelande om beslutet sändas med posten till husägarna.

5§

När ett beslul i fråga om bostadsanvisningsområde har vunnit laga kraft, skall en underrättelse om detta delges de husägare som berörs av beslutet. Även de berörda hyresgästorganisationerna skall underrättas.

14 och 5 §§ ges bestämmelser om vad som skall iakltas när kommunen har fattat beslut i en fråga om bostadsanvisningsområde. Delgivningen enligl 4 § innebär att liden för överklagande av beslutet börjar löpa. Eftersom beslutet vanligtvis lorde komma att angå många husägare har i 4 § andra slycket föreskrivils all kungörelsedelgivning fär användas. Delgivningen skall i sådanl fall ske enligt 17 § delgivningslagen. Besvärstiden beräknas med utgångspunkt från den dag då enligl 19 § delgivningslagen delgivning skall anses ha skett. Om förfarandet med kungörelsedelgivning används, skall de berörda husägarna även underrättas om beslutel genom att ett meddelande sänds med posten i vanligl brev lill var och en av dem.

15 § föreskrivs att husägare och hyresgästorganisationer skall underrättas även när ett beslul i fråga om bostadsanvisningsområde har vunnit laga kraft. Underrättelsen till de berörda husägarna skall ske genom delgivning. Först därigenom fär beslutet den effeklen aU husägaren blir skyldig aU, beträffande de lägenheler som omfattas av beslutet, iaktta bestämmelserna i bostadsanvisningslagen om upplåtelse m. m.

Prop. 1979/80:72 39

Förbud att upplåta lägenheter m. m. 6§

När en husägare hardelgetls en underrättelse enligl 5 §, fär han inle upplåla en lägenhel, som omfattas av beslutel, med hyresrätt eller bostadsrätt i annan ordning än som föreskrivs i denna lag. Han fär inte heller medverka till aU hyresrätten till en sådan lägenhet överiåts i annat fall än som avses i 12 kap. 34 och 34 a §§ samt 35 § första slycket jordabalken elleratt lägenheten upplåts i andra hand i annat fall än som avses i 12 kap. 40 § samma balk.

Första styckel gäller inte om

1. lägenheten utgör en del av husägarens egen bostad,

2. lägenhelen är belägen i ett enfamiljshus, som inle är avsett att upplåtas varaktigt, eller i ett tvåfamiljshus,

3. upplåtelsen avser en lägenhet för fritidsändamål,

4. lägenheten används för upplåtelse ål någon som är anställd hos husägaren,

5. huset har undergått en slörre ombyggnad och lägenhelen enligl beslämmelserna i 12 kap. 46 § tredje stycket jordabalken upplåts till någon som före ombyggnaden hyrde en lägenhet i huset.

I överensstämmelse med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen har i 6 första stycket lagits in bestämmelser om upplåtelseförbud. Förbudei träder i kraft sä snart husägaren har delgetts ett lagakraflvunnet beslut i fräga om bostadsanvisningsområde. Som jag nämnde i anslutning till 1 § kan beslutet gälla bl. a. lägenheter av en viss sloriek, t. ex. tre- eller fyrarumslägen-heler. Förbudei behöver därför inte avse alla lägenheter i huset. Finns där ocksä lägenheter av annan storiek, omfattas de således inte av förbudet utan fär upplåtas på vanligt sätl.

Förbudet innebär att husägaren inle fär upplåta lediga lägenheter i annan ordning än som föreskrivs i denna lag. Först när det står klart att kommunen inle vill föreslå någon innehavare till en ledig lägenhet eller själv iräffa avtal om upplåtelse, fär husägaren förfoga över lägenheten och upplåta den lill vem han vill. I 8 och 9 §§ anges när denna räll uppkommer.

Förbudet riktar sig således mot husägaren och gäller upplåtelser av bostadslägenheter. När en bostadsrättshavare överiäter sin bostadsrätt eller hyr ut lägenhelen gäller således inte förbudet. Vill däremot bostadsrättsföreningen i egenskap av husägare hyra ul en lägenhet eller upplåta den med bostadsrätt, gäller förbudei. Upplåter husägaren en lägenhet i möblerat skick, träffas också en sädan upplåtelse av förbudet. Det finns emellertid anledning atl föreskriva undanlag för bl. a. en del av dessa upplåtelser. Jag återkommer strax till den frägan.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) framhållit att det är nödvändigt att i lagen föreskriva inte bara upplåtelseförbud utan även förbud i vissa fall att medverka dels till överlåtelse av hyresrätten till en lägenhet som omfattas av beslutet om bostadsanvisningsområde och dels till att en sådan lägenhet upplåts i andra hand. Förbudet att medverka i dessa fall har tagits in i 6 § första stycket.

Prop. 1979/80:72 40

Uttryckligt undantagna från förbudei atl medverka till överlåtelse av hyresrätten är dels sådana fall sorn regleras i 34 § och 35 § försia stycket hyreslagen, dels fall då kommunen är hyresgäst, vilka kommer aU regleras i en ny paragraf i hyreslagen, 34 a §. Elt gemensamt drag för de undantagna överiåtelsefallen är all hyresnämnden mot hyresvärdens vilja kan ge tillstånd till överlåtelsen. Om en hyresgäst vill överiåta hyresrätten till sin lägenhet därför att han inle avser att använda den under den återstående hyrestiden, ulgör alltså det nu föreslagna förbudet i 6 § försia slycket inte något hinder för hyresvärden alt med stöd av 34 § hyreslagen samtycka till aU hyresrätten överiåts till en närslående som varaktigt bor tillsammans med hyresgästen.

Från förbudei skall ocksä vara undantagna sådana former av överiåtelse som avhandlas i 33 § andra-fjärde styckena hyreslagen, dvs. när en hyresrätt har tillagts en make genom bodelning m. m. eller när någon har övertagit hyresrätten enligt lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad. Nägon bestämmelse om detta har inte föreslagits, eftersom medverkan från hyresvärdens sida inte behövs i dessa fall. Hyresrätten övergår här direkt på gmnd av föreskriftema i 33 §.

Inte heller lorde del vara nödvändigt att uttryckligt undanta de fall som regleras i 47 och 47 a §§ hyreslagen. Där ges föreskrifter angående förlängning av hyresavtalet bl. a. när en lägenhet har hyrts av flera gemensaml men en av hyresgästema till följd av uppsägning eller annan anledning saknar rätt till föriängning. Under vissa fömtsättningar har då medhyresgästen rätt att fä hyresavtalet föriängt. Sädan rätt har också make och ogift samboende även om han eller hon inte har del i hyresrätten.

När det gäller upplåtelse av en lägenhet i andra hand har på motsvarande sätt som i överiåtelsefallen tagits in ett uttryckligt undantag för upplåtelser, till vilka hyresnämnden kan lämna tillstånd enligt 40 § hyreslagen. Detta innebär atl husägaren fär medverka till en andrahandsupplåtelse om en hyresgäst, som under en viss tid inte är i tillfälle att begagna sin lägenhel, har beaktansvärda skäl för all vilja hyra ut lägenheten i andra hand.

Husägaren skall alltså vara förhindrad att medverka till överiåtelse eller upplåtelse i andra hand i de fall som omfattas av förbudet. De föreslagna bestämmelserna innebär vidare, om husägaren t. ex. anser sig kunna gå med på en överlåtelse enligt en paragraf i hyreslagen, atl han måste kontrollera att de objektiva förutsättningarna för överiåtelse enligt paragrafen föreligger. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) bör det därvid vara tillräckligt att husägaren företar undersökning i den omfattning som han i dag normalt gör i fall av detta slag.

16 § andra stycket har tagits in bestämmelser om undantag från förbuden i första stycket. Även om en lägenhet omfattas av kommunens beslut, gäller inte dessa förbud om något av de i punkterna 1-5 angivna förhållandena råder.

I punkt 1 har undantagits lägenhet som utgör del av husägarens egen

Prop. 1979/80:72 41

boslad. En motsvarighet till denna punkt finns bl. a. i 35 § andra slycket 2 hyreslagen, där det föreskrivs att hyresgästs bytesrält inle gäller när lägenheten ulgör del av upplåtarens bostad. Jag framhöll nyss att det finns anledning att undanta en del möblerade lägenheter frän upplåtelseförbudet i försia stycket. Den nu föreslagna beslämmelsen i punkl 1 är tillämplig även på en möblerad lägenhet som utgör del av husägarens egen boslad. Därmed bör behovet av undanlag för möblerade lägenheter bli tillräckligt tillgodosett. När husägaren upplåter andra lägenheter i möblerat skick, bör således några andra undantagsregler inte gälla än de som anges i punkterna 2-5.

Även när det gäller 6 § andra stycket 2 och 3 finns motsvarigheter i bl. a. 35 § andra stycket hyreslagen (punkterna 3 och 5). I 6 § andra stycket 4 har föreslagits undantag för lägenheler som används för upplåtelse åt anställda. Undantaget gäller lägenhet som innan den blev ledig nyttjades som tjänstebostad. Tänker husägaren upplåta lägenheten ät någon som inte är anställd hos honom, är undantagsregeln inte tillämplig.

De föreslagna undantagen i punkterna 1, 3 och 4 kan sägas ha sin motsvarighet i utredningamas lagförslag (1 §). Vid remissbehandlingen ifrågasatte hyresnämnden i Göteborg bl. a. om det inte finns skäl atl begränsa kommunens anvisningsrätt, t. ex. efter en omfattande ombyggnad, när en hyresgäst på grund av 46 § tredje stycket hyreslagen har rätt att flytta tillbaka till en likvärdig lägenhet 1 huset. Jag delar hyresnämndens uppfattning. Som ett ytteriigare undantag från förbuden i första stycket har därför i punkten 5 angetts dessa s. k. ålerflyttningsfall.

Meddelande om upplåtelse m. m.

7§

När en lägenhet skall upplåtas med hyres-eller bostadsrätt, skall husägaren snarast möjligt lämna meddelande om detla till den kommunala nämnd som enligl kommunfullmäktiges beslut prövar frågor som avses i 8 och 9 §§. Meddelandet skall vara skriftligt och innehålla uppgift om lägenhetens adress, dess storiek och belägenhet i huset, villkoren för upplåtelsen saml tillträdesdagen.

Medan det principielll viktiga beslutet om bostadsanvisningsområde skall fattas av kommunslyrelsen bör, som jag föreslog i den allmänna motiveringen (avsniu 2.4.1), handläggningen av enskilda anvisningsärenden kunna skötas av något annat kommunalt organ. Det bör, som jag också föreslog, ankomma på kommunerna själva att anordna anvisningsverksamheten på lämpligt sätt.

1 paragrafen åläggs därför husägaren att till den kommunala nämnd som enligl kommunfullmäktiges beslut skall pröva anvisningsärenden meddela när en lägenhel blir ledig för upplåtelse. Denna skyldighet gäller givetvis inte sådana upplåtelser som enligt 6 § andra slycket är undanlagna från upplåtelseförbudet.

De uppgifler som meddelandet enligt 7 § skall innehålla torde vara

Prop. 1979/80:72 42

tillräckliga för att nämnden skall kunna bedöma om den skall utnyttja sin anvisningsrätt eller inle. Som jag anfiirde i den allmänna moiiveringen (avsnitt 2.5) bör meddelandet, om lägenhelen skall upplåtas med bostadsrätt, innehålla uppgift om storieken av sådana avgifler som anges i 6 § bostadsrätlslagen, dvs. grundavgift, årsavgift och upplätelseavgift.

I den allmänna moiiveringen (avsnitt 2.5) har jag även redovisai min inslällning till behovel av tidsfrisler för de underrättelser som nämnden och husägaren måste lämna varandra. Jag framhöll då att sådana frister kan undvaras med hänsyn lill de kompensationsregler som kan bli tillämpliga om kommunen eller husägaren inte lämnar sina underrättelser tillräckligt skyndsamt. I paragrafen föreskrivs därför endast atl husägarens meddelande skall lämnas snarasl möjligt. När kommunen skall förmedla förslagångsuppläielser av lägenheler i hus med statligt bostadslån skall husägaren - som jag förul anmärkte - lämna uppgift om beräknad inflyttningsdag senasl fyra månader före den dagen. Kommunen å sin sida skall då anvisa innehavare lill lägenhelen senasl tvä mänader före den beräknade inflyttningsdagen. Dessa tidsfrister kan enligt min mening tjäna som riklmärke vid tillämpningen av de nu föreslagna 7 och 8 §§ på förslagångsuppläielser. I andra fall kan förhållandena vara så skiftande alt det enligt min mening inte kan anges något annal riktmärke än att upplåtelsefrågan bör vara avgjord vid den tidpunkt då lägenhelen skall tillträdas. Husägaren och nämnden fär alltså med hänsyn till detta från fall till fall bedöma hur snabbi underrättelserna bör lämnas.

Jag återkommer till kompensationsfrågan i anslulning till 12 och 14 §§.

8§

Anser den nämnd som avses i 7 § att lägenheten skall upplåtas lill en viss bostadssökande eller att upplåtelsen skall ske till kommunen, skall nämnden snarast möjligt lämna husägaren en skriftlig underrättelse om detta. Om lägenheten skall upplåtas lill en bostadssökande, skall underrättelsen innehålla dels de uppgifter om denne som behövs för att husägaren skall kunna ta ställning till upplåtelsen, dels en förklaring av bostadssökanden att han samtycker till all lägenheten upplåts till honom på de villkor som husägaren har angett eller som kan komma att fastslällas enligl 12 §.

Om nämnden inte begär att lägenheten upplåts till en viss bostadssökande eller till kommunen, skall en skriftlig underrättelse snarast möjligt lämnas om detta. En sådan underrättelse innebär att förbudet i 6 § inle längre hindrar husägaren atl upplåta lägenheten.

Enligt denna paragraf har nämnden skyldighel alt skriftligt underrätta husägaren inte bara när nämnden vill utnyttja sin företrädesrätt till lägenheten utan också när man avstår från atl utnyttja den möjlighelen. Om nämnden anser att lägenheten skall upplåtas till en bostadssökande, skall underrättelsen enligtyörs/a stycket innehålla nödvändiga uppgifter om denne. I underrättelsen bör anges den bostadssökandes namn och adress, hans ålder.

Prop. 1979/80:72 43

hans betalningsförmåga, hushållels storlek samt övriga förhållanden som kan vara av betydelse för att husägaren skall kunna bedöma om sökanden kan godtas som lägenhetens innehavare eller inte. Det torde redan nu finnas en fast praxis på hyresmarknaden angående innehållet i och omfattningen av sådana uppgifter.

Del är emellertid inte tillräckligt att uppgifter lämnas om den bostadssökande. För husägaren måsle det vara nödvändigt att fä bekräftelse pä att bostadssökanden godtar de villkor för upplåtelsen som har angetts i meddelandet lill nämnden eller som på grund av bestämmelserna i 12 § kan fastställas av hyresnämnden eller bostadsdomstolen. En sädan bekräftelse torde vara nödvändig också för den lösning som har valts i 11 och 12 §§, nämligen att hyresavtalet uppkommer formlöst och på de villkor som husägaren har angett i sitl meddelande enligt 7 §. Bestämmelsen om sädan bekräftelse har tagits in i 8 § första slycket. Den gäller inte om upplåtelsen skall ske till kommunen. Kravet på bekräftelse fär här anses uppfyllt i och med förklaringen att upplåtelsen skall ske till kommunen.

Enligl andra stycket skall nämnden lämna husägaren en underrättelse också i de fall då man från kommunens sida inle har några anspråk på lägenheten. En sådan underrättelse innebär atl fastighetsägaren fär förfoga över lägenheten och upplåta den till vem han vill.

9§

Om den kommunala nämnden begär det, skall lägenheten upplåtas till kom.munen.

Har nämnden i underrättelsen enligt 8 § föreslagit att lägenheten skall upplåtas till en viss bostadssökande, skall husägaren snarast möjligt meddela nämnden om han godlar förslagel eller inle.

Vill husägaren inte upplåta lägenheten till bostadssökanden, skall nämnden snarast möjligt underräua husägaren om lägenheten skall upplåtas till kommunen eller inte. Begär nämnden inte upplåtelse, skall förbudei i 6 § inte längre hindra husägaren atl upplåla lägenheten.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.2) föreslagit att nämnden skall kunna välja mellan all föreslå en bostadssökande som innehavare av lägenheten eller att bestämma att upplåtelsen skall ske direkt till kommunen. Jag framhöll därvid också att nämnden bör ha som utgångspunkt att upplåtelsen skall ske till bostadssökanden. Om nämnden väljer det senare alternativet, skall husägaren vara skyldig att upplåta lägenheten. En föreskrift om detta ges i första stycket.

Däremot skall husägaren, som jag också föreslog, kunna vägra atl upplåta lägenheten till den bostadssökande som nämnden föreslär. Vid en sådan vägran skall emellertid nämnden kunna fordra atl lägenhelen upplåts lill kommunen. Denna ordning fömlsäller bestämmelser om information mellan husägaren och nämnden. I andra stycket har därför föreskrivits alt husägaren så snarl som möjligt skall underrätta nämnden om han godtar alt

Prop. 1979/80:72 44

lägenhelen upplåts till bostadssökanden eller inle. En molsvarande skyldighel för nämnden har föreskrivils i iredje slyckel.

Beslämmelserna innebär alllsä för husägarens del att han inte kan upplåla lägenheten lill någon annan än den bosiadssökande som nämnden har föreslagit eller till kommunen, förrän nämnden har meddelat att den inle önskar disponera lägenheten. Om nämnden lämnar ell sådanl meddelande ulgör förbudet i 6 § inte längre något hinder för husägaren aU själv förfoga över lägenheten. Detta framgår av sista meningen i tredje styckel.

När det gäller föreskriften all underrättelserna skall lämnas snarast möjligt hänvisar jag lill vad jag lidigare har anförl i den allmänna moiiveringen (avsnitt 2.5) och i anslutning lill 7 §.

Det bör i detta sammanhang anmärkas atl den kommunala nämndens beslut givelvis kan överklagas genom kommunalbesvär enligl kommunallagen.

10 §

Om etl meddelande enligt 7 eller 9 § är avsänt i rekommenderat brev under motiagarens vanliga adress, skall husägaren anses ha fullgjort vad som ankommer på honom. Delsamma gäller i fråga om en underrättelse enligt 8 eller 9 § frän den kommunala nämnden till husägaren.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8) föreslagit alt husägaren inle skall kunna straffas om han underiäter alt fullgöra sin underrättelseskyldighet, utan bara om han överträder nägol av förbuden i 6 §. Fullgör han inle underrättelseskyldigheten tillräckligl snabbt, kan han drabbas av kostnader om upplåtelsefrågan inte är avgjord pä tillträdesdagen. Samma effekt kan uppkomma för kommunen om nämnden har varit försumlig. I vissa situationer kan det därför vara av värde för nämnden och husägaren att kunna styrka när en underrättelse har lämnals. Mol denna bakgmnd har i 10 § lagils in bestämmelser om hur informationsskyldigheten enligt 7-9 §§ kan fullgöras. Paragrafen har ulformals efter förebild a v 63 § hyreslagen, som reglerar vissa meddelanden mellan hyresvärd och hyresgäst. Det kan ifrågasällas om inte krav på delgivning bör slällas. Det skulle innebära all informationsskyldigheten anses fullgjord endast om föreskrifierna i delgivningslagen iakttas. Ett sådant krav skulle emellertid mänga gånger kunna medföra onödig omgång och besvär. Det enklare förfarande som har föreskrivits i 10 § bör vara tillräckligl.

Upplåtelsen och villkoren för den m. m.

11 §

Om husägaren godtar alt lägenheten upplåts till bostadssökanden eller om den kommunala nämnden begär att upplåtelsen skall ske lill kommunen, skall avlal om upplåtelsen därmed anses ha träffats. Avser upplåtelsen

Prop. 1979/80:72 45

bostadsrätt skall den dock inte anses ha skett innan de i 3 och 5 §§ bostadsrättslagen (1971:479) angivna förutsättningarna är uppfyllda.

Om husägaren meddelar atl han inle har nägot att invända mot atl lägenheten upplåts till den av nämnden föreslagne bosladssökanden eller om nämnden har begärt upplåtelse till kommunen, skall upplåtelseavtalet därmed normalt anses träffats. En sådan bestämmelse måsle emellertid modifieras nägot på grund av vissa regler i bostadsrättslagen. Enligt 3 § första stycket i den lagen gäller nämligen att ekonomisk plan för föreningens verksamhet skall ha upprättats av föreningens styrelse och godkänts av länsstyrelsen innan bostadsrätt upplåts. Inträffar det sedan den ekonomiska planen har upprättats nägot förhållande som är av väsentlig betydelse för bedömandet av föreningens verksamhet, får enligl iredje slycket samma paragraf bostadsrätt inte vidare upplåtas förrän en ny ekonomisk plan har upprättats och godkänts. Vidare gäller enligt 5 § förbud att utan tillstånd av länsstyrelsen upplåta bostadsrätt innan den slutliga kostnaden för anskaffandet av föreningens hus har redovisats i en godkänd ekonomisk plan eller på en föreningsstämma. På gmnd härav har i förevarande paragraf föreskrivits att upplåtelse av bostadsrätt inte skall anses ha skett förrän de i 3 och 5 §§ bostadsrättslagen angivna förutsättningarna har uppfyllts. " Bostadsrätt skall enligt 6 § bostadsrättslagen upplåtas skriftligt. En upplåtelse som sker i strid mot denna bestämmelse är ogiltig (7 §). Jag kommer i det följande alt föreslå en ändring i bestämmelsen, så att något hinder inte kommer att föreligga mot att upplåtelse av bostadsrätt i de nu avsedda fallen sker formlöst.

Jag har i den allmänna moiiveringen (avsnitt 2.4.2) föreslagit alt kommunen, när den är hyresgäst, skall ha rält att ulan krav på samiycke av husägaren hyra ut lägenheten i andra hand och att överlåta hyresrätten efter tillstånd av hyresnämnden. Jag har förordat en liknande ordning när bostadsrätt upplåts till kommunen. De bestämmelser som detta föranleder har tagits in i hyreslagen och i bostadsrättslagen. Jag återkommer i del följande till dessa frågor.

12 §

Om inte någon annan överenskommelse träffas, skall för upplåtelsen gälla de villkor som husägaren har angett i meddelandet enligt 7 §. Hyresnämnden fär dock efter ansökan av hyresgästen eller bostadsrättshavaren föreskriva att upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt. I fråga om en hyreslägenhet fär nämnden också föreskriva att för upplåtelsen skall gälla andra villkor än de som har angetts i meddelandet. Ansökan om hyresnämndens prövning skall göras inom tvä månader från den i meddelandet enligl 7 § angivna lilllrädesdagen.

Vid prövning av hyresvillkoren tillämpas 12 kap. 48 § första-tredje styckena jordabalken. Om hyran har bestämts i förhandlingsöverkommelse

Prop. 1979/80:72 46

enligl hyresförhandlingslagen (1978:304) skall dock den hyran gälla. Om hyresnämnden nedsätter hyran, skall den lägre hyran gälla från och med den dag dä hyresförhållandet började.

Föreskriver hyresnämnden all upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt eller all hyran skall ulgå med ett lägre belopp än som har angetts i meddelandet enligt 7 §, skall husägaren samtidigt åläggas att till hyresgästen eller bostadsrättshavaren betala tillbaka vad han till följd därav har uppburit för mycket jämte ränta. Räntan skall beräknas enligl 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från dagen då husägaren mottog beloppet lill dess atl beslutet har vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

I flertalet fall torde avtalet om upplåtelsen inte vålla några problem. Det är emellertid nödvändigl att ha regler som anger vad som skall gälla om inle parterna kommer överens. I första stycket har därför föreskrivils att för upplåtelsen skall gälla de villkor som husägaren har angett i sitt meddelande till kommunen, om inle någon annan överenskommelse träffas.

I överensslämmelse med vad jag har anförl i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6) har i första slyckel dessutom föreskrivils atl hyresnämnden fär bestämma att upplåtelsen skall gälla från en senare lidpunkt än den som har angetts i husägarens meddelande enligl 7 §. Bestämmelsen är avsedd för sädana fall då lägenhelen inte kan tillträdas på den angivna lilllrädesdagen och della beror på dröjsmål från husägarens sida med alt lämna meddelande enligl 7 eller 9 §.

Ansökan om hyresnämndsprövning fär göras av den till vilken upplåtelsen har skett. En sådan ansökan bör givetvis göras så snart som möjligt. I dessa fall är det dock nödvändigl att ange en tidsfrist inom vilken ansökan skall göras. Det torde vara lämpligast aU tidsfristen räknas från den dag dä lägenheten enligt husägarens meddelande skall tillträdas. 1 en del fall, t. ex. när en lägenhet blir ledig genast efter en uppsägning, kan det hända att upplåtelseavtalet inte iräffas förrän nägon tid efter den angivna tillträdesdagen. För att det också i sådana fall skall finnas möjlighet att fä en hyresnämndsprövning har tidsfristen bestämts till två månader från nämnda dag.

Mitt förslag om prövning hos hyresnämnden innebär som jag fömt har påpekal (avsnitt 2.6) att den s. k. förstagängsprövningen av hyran införs pä nytt. I 12 § andra stycket finns bestämmelser för hyresnämndens prövning, vilka innebär att 48 § första-tredje slyckena hyreslagen blir tillämpliga, dvs. samma regler som gäller för prövning i förlängningsärenden. Om hyran har bestämts i en förhandlingsöverenskommelse enligt hyresförhandlingslagen, skall dock den hyran gälla. Pågår det förhandlingar enligt hyresförhandlingslagen när upplåtelseavtalet träffas, har hyresgästen rält att - när en förhandlingsöverenskommelse sedermera träffas - enligt 22 § nämnda lag ansöka om ändring av överenskommelsen i den del den avser honom.

Finner hyresnämnden eller bostadsdomstolen att hyran skall sänkas, skall den lägre hyran gälla från och med den dag då hyresförhållandet började.

Det kan således visa sig aU hyresgästen under en viss tid har betalat för

Prop. 1979/80:72 47

mycket i hyra. Del kan inlräffa också i sädana fall dä beslul fattas om framflyttning av den tidpunkt dä upplålelseavtalel skall börja löpa. Husägaren blir då återbetalningsskyldig enligt bestämmelserna i 12 § tred.ie stycket, vilka har utformats med 22 § tredje slyckel hyresförhandlingslagen som förebild.

13 §

Avser upplåtelsen en bostadsrätt, fär hyresnämnden pä begäran av bostadsrättshavaren förelägga bostadsrättsföreningen all inom viss tid utfärda en sädan upplätelsehandling som avses i 6§ bostadsrättslagen (1971:479). Föreläggandel fär förenas med vile.

Fråga om utdömande av vilet upptas självmant av hyresnämnden. Vitet fär inte förvandlas.

Enllglförsta slyckel får hyresnämnden förelägga bostadsrättsföreningen att utfärda en sädan upplåtelsehandling som avses i 6 § bostadsrättslagen. Handlingen skall innehålla uppgift om parternas namn, den lägenhet upplåtelsen avser samt storieken av gmndavgift, årsavgift och i förekommande fall upplåtelseavgift. Som jag anmärkte i anslutning till 11 § kommer jag i det följande att föreslå en ändring i 6 § bostadsrättslagen så att kravel på skriftlig form inte skall gälla upplåtelser som sker enligt bostadsanvisningslagen. Även om en sådan ändring görs, anser jag att bostadsrättshavaren bör ha möjlighet att få en skriftlig upplåtelse. Enligt 13 § första styckel kan han således begära att hyresnämnden förelägger bostadsrättsföreningen vid vite att utfärda en upplåtelsehandling.

Enligt andra stycket tar hyresnämnden självmant upp frågan om utdömande av vite. Del innebär inte nägon skyldighel för hyresnämnden att efterforska om bostadsrättsföreningen har uppfyllt föreläggandet. Man bör enligt min mening kunna räkna med atl bostadsrättshavaren normalt kommer all underrätta hyresnämnden om handlingen inle utfärdas. Skulle nämnden på annat sätt fä kännedom om att föreläggandet inte har uppfyllts, kan nämnden på grund av andra slycket ulan någon anmälan ta upp frägan om utdömandet av vitet.

14 §

Fär husägaren förfoga över lägenheten har han rätt till skälig ersättning av kommunen för skada, när avtal om upplåtelse inle kan träffas för tiden frän och med den i meddelandet enligl 7 § angivna lilllrädesdagen och husägaren har gjort vad som ankommer på honom.

Fräga om skyldighet atl betala sådan ersättning prövas av hyresnämnden. För att kunna tas upp till behandling skall ansökan ha kommil in till hyresnämnden inom en månad från den dag då avtal om upplåtelse av lägenhelen träffades.

Bestämmelserna Iförsta stycket har utformats i överensstämmelse med vad

Prop. 1979/80:72 48

jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnill 2.7). De är avsedda för sådana fall dä husägaren fär förfoga över lägenhelen - dvs. de fall som anges i 8 § andra stycket och 9 § tredje stycket - men den kommunala nämndens besked lämnas efter eller strax före den angivna tillträdesdagen. Det kan bero på alt nämnden av någon anledning har dröjt för länge med atl lämna underrättelse lill husägaren. För all rält lill ersällning skall uppkomma behöver det dock inle vara fräga om någon försummelse. Att nämnden lämnar sin underrättelse kort före eller t. o. m. efter den angivna lilllrädesdagen kan bero pä att lägenhelen har blivit ledig med så korl varsel att nämnden inle har haft möjlighet all lämna underrättelsen tidigare. I dessa fall skall alltså kommunen i princip vara skyldig att betala skälig ersättning för den skada husägaren lider pä grund av atl han inte kan iräffa avtal som gäller från den enligt 7 § angivna tillträdesdagen. Eftersom lagen inte gäller i fräga om överiåtelse av bostadsrätter, torde 14 § bli lillämplig enbart på hyreslägenheter.

Ersättningen skall täcka det inkomstbortfall som orsakas av all husägaren inte fär träffa någol avtal om upplåtelse förrän den kommunala nämnden har meddelat all den inte har några anspråk på lägenhelen. Del innebär emellertid inle alt husägaren under alla förhållanden är berättigad till ersättning för den tid lägenhelen står oulhyrd. Om det t. ex. tidigare har visat sig vara svårl att fä lägenheterna inom ell visst omräde upplåtna så snart de blir lediga, kan del vara skäligt atl husägaren i etl sädant fall själv bär skadan eller en del av den. Ersättningen bör bestämmas med utgångspunkl i den hyra som normalt utgår för lägenhelen. Vanligtvis torde hyran ha bestämls genom en förhandlingsöverenskommelse enligt hyresförhandlingslagen.

Som ytteriigare förutsättning för ersättning gäller att husägaren skall ha gjort vad som ankommer pä honom för atl fä lägenhelen uthyrd. Han skall m. a. o. ha lagt ner så stora ansträngningar som han normall gör när han vill ha en ledig lägenhet uthyrd.

Som jag har föreslagit i den allmänna moiiveringen skall prövningen av ersättningsanspråk ankomma på hyresnämnden. Bestämmelserna om delta ha tagits in i andra styckel. Den tid inom vilken ansökan skall göras har bestämts till en månad från den dag då avtalet om upplåtelse av lägenheten träffades.

Övriga bestämmelser

15 §

Om förfarandet vid hyresnämnden finns bestämmelser i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

Paragrafen innehåller en hänvisning lill lagen om arrendenämnder och hyresnämnder. Jag kommer i del följande alt la upp de ändringar som bör göras i den lagen.

Prop. 1979/80:72 49

16 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 6 § döms till böter. Gämingen fär åtalas endast efter anmälan av den nämnd som avses i 7 §.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8) harjag föreslagit att en husägare, som bryter mot förbuden i 6 § försia stycket, skall kunna dömas till böter. Straffbestämmelsen i 16 § innebär att böter kan utdömas både om överträdelsen sker med uppsåt och om den begås av oaktsamhet. Det är emellertid enligt min mening lämpligt att gämingen fär åtalas endast om vederbörande kommunala nämnd gör anmälan.

17 §

Kommunstyrelsens beslut ifråga om bostadsanvisningsområde kan överklagas hos länsstyrelsen genom besvär. Länsstyrelsens beslut kan överklagas hos regeringen genom besvär.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1) föreslagit att kommunstyrelsens beslut om bostadsanvisningsområde skall kunna prövas av länsstyrelsen och i sista hand av regeringen. Som tidigare har nämnts är förvaltningslagen tillämplig på dessa ärenden. Några särskilda regler för förfarandet i besvärsärenden behövs därför inte. Att hyresgästerna genom sina organisationer skall anses som parter framgår av vad jag har anfört i anslutning till 3 §.

18 §

Beslut i fråga som enligt denna lag skall prövas av hyresnämnden kan överklagas hos bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall ges in till domstolen.

Paragrafen innehåller regler om överprövning av hyresnämndens beslut. Med beslut avses nämndens avgörande av det ärende som det är fråga om. Frågan om andra beslut av nämnden kan överklagas fär prövas med tillämpning av 23 § andra stycket lagen om arrendenämnder och hyresnämnder.

När det gäller rättegångskostnader hos hyresnämnden bör - liksom i andra ärenden som prövas av nämnden - vardera parten bära sina kostnader.

19 §

I mål enligt 12 § första stycket om villkoren för upplåtelsen och i mål om utdömande av vite enligt 13 § andra stycket skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i bostadsdomstolen, i den mån inte annat följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

Paragrafen, som innehåller en speciell regel om rättegångskostnader i 4 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 72

Prop. 1979/80:72 50

bostadsdomstolen, överensslämmer med vad som i molsvarande typ av tvister gäller enligl 73 § hyreslagen. Med mål om villkoren för upplåtelsen avses både mål om lidpunkten för upplåtelsen och mål om hyresvillkoren.

Belräffande kostnaderna i bostadsdomstolen i andra fall finner jag del naturiigt att de vanliga reglerna om rättegångskostnader i 18 kap. rättegångsbalken skall tillämpas. I 17 § första stycket lagen (1974:1082) om bostadsdomstol finns, förutom en hänvisning till vissa bestämmelser i 52 kap. rättegångsbalken om besvär i hovrätt, en hänvisning till vad som i balken är föreskrivet om tvistemål i den mån annat inte följer av lagen om bostadsdomstol eller annan författning. Genom denna hänvisning gäller även för bostadsdomstolen vissa allmänna bestämmelser om förfarandel vid allmän domstol i tvistemål i tillämpliga delar, däribland 18 kap. om rättegångskostnad (jfr prop. 1974:151, s. 119 0. Någon ytteriigare beslämmelse om rättegångskostnad i lagen behövs därför inte.

Ikraftträdandebestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Som jag har föreslagit i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9) bör lagen träda i kraft den 1 januari 1980. För den enskilde husägaren fär lagen verkan först genom att kommunstyrelsen fattar beslut om bostadsanvisningsområde och detta beslut delges husägaren när det har vunnit laga kraft. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs därför inte.

4.2 Förslaget till lag om ändring i jordabalken

.12 kap. 1 §

Della kapitel avser avtal, varigenom hus eller del av hus upplåtes lill nyttjande mot vederlag. Detla gäller även om lägenheten upplåtils genom tjänsteavtal eller avtal i anslutning lill sådanl avtal.

Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas i förening med lägenheten, äger detta kapitel tillämpning på avtalet, om jorden skall användas för trädgårdsodling i mindre omfallning eller för annat ändamäl än jordbruk. Förenas tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, äger kapitlet tillämpning, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt eller till icke oväsentlig del användas som bostad.

Förbehåll som strider mot bestämmelse i detta kapitel är utan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej annat anges.

Om upplåtelse av vissa bostadslägenheter flnns bestämmelser i bostadsanvisningslagen (1979:000).

Som ett nyll femte stycke har i 1 § tagits in en erinran om atl upplåtelse av

Prop. 1979/80:72 51

bostadslägenheter i vissa fall kan ske enligt bestämmelsema i bostadsanvisningslagen.

12 kap. 32 §

Hyresgästen fär icke överlåta hyresrätten utan hyresvärdens samtycke, om ej annat följer av 34-36 §§.

Vägras samtycke utan skälig anledning eller lämnar hyresvärden ej besked inom tre veckor efter det att samtycke begärdes, fär hyresgästen uppsäga hyresavtalet.

Om .förbudför hyresvärden att i vissa falt medverka till överlåtelse av hyresrätten till en bostadslägenhet .flnns bestämmelser i 6 bostadsanvisningslagen (1979:000).

I ett nytt tredje stycke har tagits in en erinran om den inskränkning i avtalsfriheten när det gäller överiåtelse av hyresrätten som följer av den föreslagna 6 § bostadsanvisningslagen. Jag har tidigare behandlat denna fråga i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) och specialmotiveringen till 6 §.

12 kap. 34 a §

Har en bostadslägenhet upplåtits till en kommun, fär kommunen överiåta hyresrätten till lägenheten, om hyresnämnden lämnar tillstånd till överiåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas, om överiåtelsen kan ske utan påtaglig olägenhet för hyresvärden.

Paragrafen är ny. Den innehåller de regler som bör gälla då kommunen är hyresgäst och vill överlåta hyresrätten till en bostadssökande. Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.2) föreslagit att hyresvärden inte skall vara skyldig att sluta avtal med någon annan än kommunen om upplåtelse av en lägenhet. Kommunen skall emellertid ha rätt att ulan samtycke av värden upplåta lägenheten i andra hand. Jag återkommer till detta i anslutning till 39 §. Det skall också finnas en möjlighet för kommunen att överiåta hyresrätten. Det vanligaste torde bli att hyresrätten överiåts till den som hyr lägenheten i andra hand av kommunen och som alltså faktiskt bor i lägenheten. Om hyresvärden motsätter sig det, skall hyresnämnden kunna ge tillstånd till överiåtelsen. Som förutsättning för tillstånd bör gälla att överiåtelsen kan ske ulan påtaglig olägenhet för hyresvärden. Hyresnämndens avgörande skall kunna överklagas till bostadsdomstolen. Någon särskild kvalifikationstid som villkor för överiåtelse bör inte ställas upp, utan överiåtelsen bör kunna aktualiseras när kommunen finner det lämpligt. Inte heller bör det ställas något krav på att kommunen skall ha fatt hyresrätten till lägenheten med stöd av bostadsanvisningslagen.

Till skillnad mot reglerna om t. ex. lägenhetsbyte i 35 § hyreslagen, enligt vilka en avvägning skall göras mellan hyresgästens och hyresvärdens intressen, skall den här aktuella prövningen avse enbart frägan om hyresvärdens intressen träds för när om hyresrätten överiåts. Hyresnämnden skall således

Prop. 1979/80:72 52

inte gå in på nägon prövning av kommunens inlresse av all överiåtelsen kommer till ständ.

Jag har i den allmänna motiveringen utlalal att hyresnämndens prövning av den blivande lägenhetsinnehavarens lämplighet i dessa fall i allt väsentligt bör vara densamma som nämnden i dag gör i bytesärenden enligt 35 § hyreslagen. En redovisning av hyresnämndernas praxis i ärenden om lägen-hetsbyle och andrahandsuthyrning har gjorts som ett gmpparbete till en konferens under år 1978 för hyres- och arrendenämnderna. I redovisningen behandlas bl. a. frågan om vad som skall anses innebära påtaglig olägenhet för hyresvärden i samband med lägenhelsbyte. När del gäller invändningar av hyresvärden mol byteskontraheniens ekonomi framhålls att värdens intressen kan tillgodoses genom villkor om borgen för hyran. Invändningar om påtaglig olägenhet har godtagits om byteskontrahenten fält upprepade påminnelser att betala hyran. Invändningar om aU det innebär en påtaglig olägenhet för hyresvärden att inte kunna förfoga över lägenheten efter egen önskan eller efter givna riktlinjer för uthyrningen har i allmänhet inte godtagits. Den invändningen att ett byte medför slitage och krav pä upprustning och därför medför pålaglig olägenhel har lämnats utan avseende i etl fall. Inte heller har det ansetts vara påtaglig olägenhet att lägenheten är i dåligt skick och skall repareras. När hyresvärden är en bosladsstiftelse, kommunalt bostadsföretag eller liknande har ibland åberopats att särskilda fördelningsgmnder gäller och att ett åsidosättande av dessa genom byte skulle innebära påtaglig olägenhet. Sådana invändningar har i allmänhel inte godtagits. Inte heller har den turordnirig som gäller inom SKB:s bostadsförvaltning ansetts hindra sådana byten som har medförl att turordningen har satts ur spel.

Redovisningen omfattar visseriigen ett förhållandevis litet anlal fall men ger enligt min mening ändå en bild i stort av hyresnämndernas syn på rekvisitet påtaglig olägenhet.

Ett viktigt inslag i den prövning som skall göras enligt den nu föreslagna 34 a § är givetvis den tilltänkta hyresgästens ekonomi och skötsamhet när det gäller betalningar. Här bör prövningen ske med hänsyn tagen till förändringar i betalningsförmågan och till orsaken till eventuella lidigare försummelser. Hänsyn bör tas också till sociala förmåner i form av t. ex. bostadsbidrag och arbetsmarknadsstöd.

Även när det gäller risken att fastighetsägaren vållas ekonomisk skada på gmnd av onormalt slitage måste den bostadssökandes tidigare skötsamhet i detta avseende påverka bedömningen. Hushållets storlek kan också ha en viss betydelse. Jag utgår emellertid från att kommunen när den vill överlåta hyresrätten till en lägenhet ser till att den är lämplig med hänsyn till hushållets storlek. Enligt 25 § hyreslagen är en hyresgäst skyldig att vid lägenhetens begagnande iaktta allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten. Husägaren bör inte vara skyldig att godta en hyresgäst som inte har rättat sig efter dessa krav. Tidigare försummelser

Prop. 1979/80:72 53

bör dock inte ha någon avgörande betydelse,om de ligger förhållandevis långt tillbaka i tiden och hyresgästen numera kan antas sköta sig.

Hyresnämndens prövning måste ges en objektiv innebörd i den meningen att vissa hushållstyper eller kategorier av bostadssökande inte fär betraktas som särskilda riskgmpper för husägaren. Det fär alltså inte förekomma att hushåll med mänga barn eller bostadssökande som tillhör en viss folkgmpp inte godtas som hyresgäster enbart på den grunden att en upplåtelse till dem påstås medföra större risker för ekonomisk skada vid fastighetsförvaltningen än upplåtelser till andra. Ett motsatt synsätt står i direkt strid med de allmänna bostadspolitiska överväganden som utgör grund för lagstiftningen.

I allmänhet torde en överiåtelse av hyresrätten i de nu avsedda fallen bli utan betydelse för hyresvärden. Förändringen blir ofta rent formell. Ibland kan det emellertid vara skäligt alt kommunen lills vidare kvarstår som ansvarig för de ekonomiska förpliktelsema enligt avtalet eller att någon annan säkerhet ställs för avtalels fullgörande. Sådana villkor kan enligt 37 § hyreslagen förenas med ett tillstånd till överlåtelse. Detta bör gälla även då en överiåtelse sker enligt de nu föreslagna bestämmelserna.

12 kap. 37 §

Tillstånd som avses i 34, 34 a, 35 eller 36 § kan förenas med villkor.

Paragrafen har i enlighet med vad jag nyss anförde ändrats så att den även omfattar tillstånd till överiåtelse av hyresrätten enligt den nya 34 a §.

12 kap. 39 §

Hyresgästen fär ej utan hyresvärdens samtycke i andra hand upplåta lägenheten i dess helhet utom i fall som avses i andra stycket eller i 40 §.

Har en bostadslägenhet upplåtits till en kommun får kommunen upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand. Hyresvärden skall dock genast underrättas om upplåtelsen.

Omförbud för hyresvärden att i vissa fall medverka Ull au en bostadslägenhet upplåts i andra hand finns bestämmelser i 6§ bostadsanvisningslagen (1979:000).

1 ett nytt andra stycke har tagits in bestämmelser som ger kommunen rätt att upplåta en lägenhet i andra hand ulan krav på samtycke av hyresvärden. Motiven till detta har jag redovisat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.2). Även om något samtycke frän värden inte skall behövas, är det givetvis nödvändigt att han fär kännedom om dessa upplåtelser. I andra stycket föreskrivs därför att hyresvärden genast skall underrättas. I likhet med vad som föreslås gälla för överiåtelser enligt 34 a § saknar det betydelse om kommunen har fatt hyresrätten till lägenheten med stöd av bostadsanvisningslagen eller på något annat sätt. Med anledning av det nya andra stycket

Prop. 1979/80:72 54

har gjorts ell tillägg \ första stycket första meningen.

I etl nytt tredje stycke har på samma sätt som i 32 § tagits in en erinran om förbudet i 6 § bostadsanvisningslagen att medverka till andrahandsuppiåtelser.

Mol den föreslagna ordningen kan anföras atl den ger kommunen möjlighel alt även om hyresrätten har förverkats på grund av andrahandshyresgästens handlande med stöd av bostadsanvisningslagen fä lägenheten upplåten till sig på nyll och därefter återigen upplåta lägenheten i andra hand till samma hyresgäst osv. Risken att en kommun skulle utnyttja bestämmelserna på detta sätt fär emellertid betraktas som enbart teoretisk.

12 kap. 70 §

Talan mot hyresnämnds beslut i fråga som avses i 16 § andra stycket, 24 a §, 34,34 a, 36,49,52, 55 eller 62 § föres genom besvär inom tre veckor frän den dag beslutet meddelades.

Mot hyresnämnds beslut i fråga som avses i 35,40,45,56 eller 59 § fär talan ej föras.

I överensstämmelse med vad som gäller i fråga om överlåtelse av hyresrätt i sådana fall som avses i 34 § bör part som är missnöjd med hyresnämndens beslut i fräga om tillstånd till överiåtelse enligt den nya 34 a § kunna fä frågan överprövad. Paragrafens första stycke har jämkats i enlighet härmed. Besvären skall anföras hos bostadsdomstolen (71 §).

Ikrqftlrädandebestämmelser

Denna lag träder i kraft den I januari 1980.

I likhel med bostadsanvisningslagen bör ändringen i jordabalken träda i kraft den 1 januari 1980. De nya bestämmelsema i 34 a §, 37 § och 39 § andra stycket bör gälla oavsett om kommunen har fält hyresrätten med stöd av bostadsanvisningslagen eller inte. Det finns enligt min mening inte heller anledning att begränsa paragrafernas tillämpning till hyresförhållanden som uppkommer efter ikraftträdandet. Några särskilda övergångsbestämmelser torde inte behövas.

4.3 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

1§

Upplåtelse av hus eller del av hus till nyttjande mot vederiag utan begränsning lill tiden sker enligt bestämmelsema i denna lag.

Om upplåtelse av vissa bostadslägenheter finns bestämmelser i bostadsanvisningslagen (1979:000).

Som ett nytt andra stycke har i 1 § tagits in en erinran om att upplåtelse av

Prop. 1979/80:72 55

bostadslägenheter i vissa fall kan ske enligt bestämmelserna i bostadsanvisningslagen.

6§

Bostadsrätt upplåtes skriftligen, om inte annat.följer av bostadsanvisningslagen (1979:000). I upplåtelsehandlingen skall anges parternas namn, den lägenhel upplåtelsen avser samt de belopp varmed gmndavgift och årsavgift skall utgå. Om särskild avgift för upplåtelse av bostadsrätt (upplätelseavgift) skall uttagas, skall även den anges.

Enligt paragrafen krävs f n. skriftlig form för upplåtelse av bostadsrätt. I överensstämmelse med vad jag har anfört i anslutning till 11 § förslaget till bostadsanvisningslag har i 6 § bostadsrättslagen gjorts ett tillägg, som innebär att kravet pä skriftlig form inte gäller upplåtelser som sker på gmnd av bostadsanvisningslagen.

11 §

Den till vilken bostadsrätt övergått fär ej vägras inträde i föreningen, om han uppfyller de villkor för medlemskap som föreskrives i stadgarna och föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrättshavare. En kommun som har förvärvat bostadsrätt Ull en bostadslägenhet får ej vägras medlemskap. Ej heller får den som förvärvat bostadsrätt vid exekutiv försäljning eller vid offentlig auktion enligt 10,12 eller 37 § vägras medlemskap på den gmnd att ersättning för bostadsrätten icke beräknats enligt gmnder som anges i stadgarna.

Har bostadsrätt övergått till bostadsrättshavarens make, fär inträde i föreningen vägras maken endast om hinder möter på grund av bestämmelse i stadgarna att medlem skall tillhöra viss sammanslutning eller uppfylla likande villkor och det skäligen kan fordras atl maken uppfyller villkoret. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning, om bostadsrätt till bostadslägenhet övergått till bostadsrättshavaren närstående som varaktigt sammanbodde med honom.

I fråga om andel i bostadsrätt äger första och andra styckena tillämpning endast om bostadsrätten efter förvärvet innehas av makar. Vad som sagts nu gäller ej, om annat bestämts i stadgarna.

Enligt 2 § första stycket bostadsrättslagen får upplåtelse av en bostadsrätt inte ske till någon annan än en medlem i bostadsrättsföreningen. Fråga om antagande av medlem i en bostadsrättsförening avgörs enligt 51 § i princip av föreningens styrelse. När bostadsrätt har övergått till en ny innehavare, fär denne enligt 10 § första slycket utöva bostadsrätten endast om han är eller antas som medlem. Föratt inle syftet med förslaget till bostadsanvisningslag skall omintetgöras genom atl en kommun som har förvärvat bostadsrätt vägras medlemskap i en bostadsrättsförening har i 11 första stycket införts etl tillägg som innebär att en kommun som har förvärval bostadsrätt till en bostadslägenhet inte fär vägras medlemskap i bostadsrättsföreningen. 1 likhet med vad jag har föreslagit tidigare (avsnitt 4.2 och i anslutning till bl. a. 34 a §

Prop, 1979/80:72 56

hyreslagen) bör denna bestämmelse gälla oavsett om kommunen förvärvar bostadsrätten med stöd av den föreslagna bostadsanvisningslagen eller på något annat sätt. Om kommunen vill överlåta bostadsrätten, bör däremot de vanliga reglema om överlåtelse tillämpas. Jag föreslär därför inte nägra särskilda bestämmelser för detta fall.

30 §

Bostadsrättshavaren fär ej utan styrelsens samiycke i andra hand upplåta lägenheten i dess helhet till annan än medlem utom i fall som avses i andra eller tredje stycket.

Bostadsrättshavare, som under viss tid ej är i tillfälle all använda sin bostadslägenhet, fär upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand, om hyresnämnden lämnar tillstånd till upplåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas, om bostadsrättshavaren har beaktansvärda skäl för upplåtelsen och föreningen ej har befogad anledning att vägra samtycke. Tillstånd kan begränsas till viss tid och förenas med villkor.

Har en kommun bostadsrätt till en bostadslägenhet, får kommunen upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand till annan än medlem. Styrelsen skall dock genast underrättas om en sådan upplåtelse.

Till paragrafen har fogats ett nytt tredje stycke som innebär alt kommunen utan samtycke av bostadsrättsföreningens styrelse fär upplåta en bostadslägenhet i andra hand. Dessutom har första stycket kompletterats med en hänvisning till tredje stycket. Jag har i den allmänna motiveringen (avsniu 2.4) och i anslutning till 39 § hyreslagen redovisat skälen till ändringarna. Även när det gäller bostadsrättslägenheter bör kommunen ha rätt att upplåta lägenheten oavsett om bostadsrätten har förvärvats med stöd av bostadsanvisningslagen eller inte.

33 §

Nyttjanderätten till lägenhet som innehas med bostadsrätt och som tillträtts är förverkad och föreningen således berättigad atl uppsäga bostadsrättshavaren till avflyttning,

1. om bostadsrättshavaren dröjer med betalning av gmndavgift eller upplätelseavgift utöver tvä veckor eller den längre tid som kan vara bestämd i stadgarna från det att föreningen efter förfallodagen anmanat honom att fullgöra sin betalningsskyldighet eller om bostadsrättshavaren dröjer med betalning av årsavgift utöver tvä vardagar efter förfallodagen,

2. om bostadsrättshavaren utan behövligt samtycke eller tillstånd upplåter lägenheten i andra hand,

3. om lägenheten användes i strid med 25 eller 31 §,

4. om bostadsrättshavaren eller den, till vilken lägenheten upplåtits i andra hand, genom vårdslöshet är vållande till att ohyra förekommer i lägenheten eller om bostadsrättshavaren genom underiåtenhet att utan oskäligt dröjsmål underrätta styrelsen om förekomst av ohyra i lägenheten bidrager till att ohyran sprides i fastigheten,

5. om lägenheten på annat sätt vanvårdas eller om bostadsrättshavaren

Prop. 1979/80:72 57

eller den, till vilken lägenheten upplåtits i andra hand, åsidosätter något av vad som enligt 28 § skall iakttagas vid lägenhetens begagnande eller brisier i den tillsyn som enligt nämnda paragraf åligger bostadsrättshavare,

6. om i strid med 29 § tillträde till lägenheten vägras och bostadsrättshava-" ren ej kan visa giltig ursäkt,

7. om bostastadsrätlshavaren åsidosätter skyldighel, som går utöver hans åligganden enligt denna lag, och det måste anses vara av synneriig vikt för föreningen att skyldigheten fullgöres; dock kan skyldighel för bostadsrättshavaren att inneha anställning i visst företag eller liknande skyldighet ej åberopas som gmnd för förverkande.

Nyttjanderätten är icke förverkad, om del som ligger bostadsrättshavaren till last är av ringa betydelsen. Inte heller är nyttjanderätten Ull en bostadslägenhet förverkad på grund av au en skyldighet som avses i första stycket 7 åsidosätts, om bostadsrättshavaren är en kommun och skyldigheten inte kan fullgöras av en kommun.

Uppsägning på gmnd av förhållande som avses i första slycket 2,3 eller 5-7 (är ske endast om bostadsrättshavaren underiäter att på tillsägelse vidtaga rättelse utan dröjsmål.

Uppsäges bostadsrättshavaren till avflyttning, har föreningen rätt till ersättning för skada.

När en kommun blir medlem i en bostadsrättsförening kan problem uppkomma till följd av att föreningens stadgar föreskriver att medlemskapet är förenat med vissa skyldigheler, t. ex. krav på medlemskap i någon annan organisation. Om dessa villkor inte uppfylls, kan enligt försia styckel 7 bostadsrätten förverkas och bostadsrättshavaren sägas upp lill avflyttning.

Föratt fråga om förverkande av bostadsrätten till en bostadslägenhet inte skall uppkomma i sädana fall där stadgarna föreskriver villkor som en kommun inle kan uppfylla, har i paragrafens tredje stycke gjorts ett tillägg som klargör detta. Även denna bestämmelse har generell giltighet. I likhet med 11 och 30 §§ gäller den således inte bara när bostadsrätten har förvärvats på gmnd av bestämmelserna i bostadsanvisningslagen.

IkrafUrädandebestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

I likhet med ändringen i jordabalken bör ändringen i bostadsrättslagen träda i kraft samtidigt som bostadsanvisningslagen. Jag hänvisar här till vad jag anförde i anslutning till ikraftträdandebestämmelserna till ändringen i jordabalken.

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

4§

Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken har till uppgift att 1. medla i hyres- eller bosladsrättsivisl.

Prop. 1979/80:72 58

2. pröva tvist om reparationsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra slycket,
skadestånd enligt 12 kap. 24 a §, överiåtelse av hyresrätt enligl 12 kap. 34-36
§§, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligl 12 kap. 40 §, föriängning av
hyresavtal eller villkor för sådan föriängning enligt 12 kap. 49 §, hyresvillkor
enligt 12 kap. 55 § eller uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 §, allt
jordabalken,

2 a. pröva tvist om hyresvillkor enligt 22-24 §§ hyresförhandlingslagen (1978:304) eller om återbetalningsskyldighet enligt 23 § samma lag,

3. pröva tvist om hyresvillkor enligl 7 § sista slycket, upplåtelse av lägenhel i andra hand enligl 30 § andra stycket eller medlemskap enligt 52 §, allt bostadsrättslagen (1971:479),

4. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i 12 kap. 45 eller 56 § jordabalken eller av beslut som avses i 60 § första stycket 1 bostadsrättslagen,

5. vara skiljenämnd i hyres- eller bosladsrättsivisl,

5 a. pröva tvist mellan hyresvärd och hyresgästorganisation enligt hyresförhandlingslagen,

6. pröva frågor enligl bostadssaneringslagen (1973:531) och bostads-förvaltningslagen (1977:792),

7. pröva frägor enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.,

8. pröva frågor enligt bostadsanvisningslagen (1979:000).

Ärende upptages av den hyresnämnd inom vars omräde fastigheten är belägen. Ärende som avses i 9, 17 eller 18 § lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. upptages dock av hyresnämnden i den ort där bolagels slyrelse har sitt säte eller, i fråga om handelsbolag, där förvaltningen föres.

Bland de uppgifter som erxhglförsta stycket ankommer på hyresnämnden har som en ny punkt upptagits skyldigheten att pröva frågor enligt bostadsanvisningslagen. Hit hör t. ex. tvister om villkoren för upplåtelsen (12 §), om föreläggande att utfärda upplåtelsehandling beträffande bostadsrättslägenhet (13 §) och om ersättning för utebliven hyra m. m. (14 §).

Ärende angående bostadsanvisning m. m. 16 d§

Ansökan i en fråga som avses i 4 § första stycket 8 skall vara skriftlig. Den skall innehålla uppgift om det berörda huset och dess ägare saml sökandens yrkande och grunderna för detta.

Bestämmelserna i 8 § andra-femte styckena skall tillämpas i fråga om en sädan ansökan.

Förhandling skall hällas inför nämnden, om det inte är uppenbart att någon förhandling inte behövs. Om en part skall inställa sig personligen fär nämnden förelägga vite. Om sökanden har kallats men inte kommer till förhandlingen, avskrivs ärendet. Att motparten uleblir, hindrar inte atl ärendei avgörs.

Paragrafen är ny. Den nuvarande 16 d § föreslås bli betecknad 16 e §. Den nya paragrafen, som innehåller bestämmelser om ansökan i ärenden enligt

Prop, 1979/80:72 59

bostadsanvisningslagen och om hyresnämndens handläggning av sådana ärenden, har utformats med nuvarande handläggningsbestämmelser som förebild. Paragrafen föregås av en ny rubrik.

22 §

Beslut av nämnd äger, sedan tid för klander eller besvär utgått när talan fär föras mot beslutet, rättskraft, såvitt därigenom avgjorts fråga som avses i 1 § första stycket 2 eller 4 § första styckel 2,2 a, 3,5 a, 6, 7 eller 8. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om reparationsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 34-36 eller 40 § jordabalken eller 30 § andra stycket bostadsrättslagen (1971:479) eller ansökan om uppskov enligt 12 kap. 59 § jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande som avses i 2 a § bostadssaneringslagen (1973:531)eller yrkande om rätt till förhandlingsordning enligt 9 § hyresförhandlingslagen (1978:304) lämnats ulan bifall.

Paragrafen innehåller bestämmelser om rättskraft hos vissa beslut av hyresnämnd. Den närmare innebörden av paragrafen har klargjorts i prop. 1973:23 s. 205. De ärenden hyresnämnden fär att pröva enligt bostadsanvisningslagen är sådana att nämndens avgörande bör äga rättskraft, om beslutet inte överklagas, dvs. tilläggas samma verkan som domstols lagakraftvunna dom. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

Detta bör emellertid inte gälla beslut varigenom hyresnämnden lämnar utan bifall en ansökan om överlåtelse av hyresrätt enligt den föreslagna 34 a § hyreslagen. Ett sådant beslut bör inte utgöra hinder för kommunen att fä lill stånd en ny prövning av överiåtelsefrågan. På gmnd av paragrafens nuvarande utformning behöver nägon ändring i lagtexten inle göras för att detta skall gälla.

23 §

Om fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut i ärende enligt 12 kap. jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ärende angående bostadsrätt, bostadssanering eller särskild förvaltning eller i ärende enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. eller enligt bostadsanvisningslagen (1979:000) finns bestämmelser i 12 kap. 70 § jordabalken, 31 § hyresförhandlingslagen, 76 § bostadsrättslagen (1971:479), 21 § bostadssaneringslagen (1973:531), 34 § bostadsförvaltningslagen (1977:792), 25 § lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. samt 18 fi bostadsanvisningslagen.

Mot hyresnämnds yttrande enligt 12 a § fär lalan ej föras.

Mot beslut av hyresnämnd fär talan föras särskilt, om nämnden

1. avvisat ansökan som avses i 8,11, 14-16, 16 a, 16 c eller 16 d §,

2. avskrivit ärende enligl 8-10, 15 a, 16, 16 a, 16 c eller 16 d, dock ej när ärendei kan återupptagas,

3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,

4. utdömt vite eller annan påföljd för underiåtenhet att iakttaga föreläggande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet.

Prop, 1979/80:72 60

5. utlätil sig i annat fall än som avses i 3 i fråga som gäller allmän rättshjälp.

Särskild lalan föres genom besvär hos bostadsdomstolen inom tre veckor frän den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall inges till domstolen.

Uppräkningen i första stycket av hänvisningar till den lagstiftning som innehåller bestämmelser om talan mot hyresnämnds beslut har kompletterats med en hänvisning till bostadsanvisningslagen. Även tredje stycket har kompletterats så atl det gäller ärenden enligt den nya lagen.

32 §

Föres ej talan mot nämnds beslut enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap. 24 a § jordabalken, 22, 23, 26 eller 27 § hyresförhandlingslagen (1978:304), 13 a § denna lag eller 13 eller 15 § eller 25 § första stycket bostadsförvaltningslagen (1977:792) eller 12 eller 14 § bostadsanvisningslagen (1979:000), fär beslutet verkställas såsom lagakraftägande dom.

Har hyresnämnd med stöd av 31 § första stycket bostadsförvaltningslagen förordnat att beslut enligt 13 eller 15 § eller 25 § första stycket nämnda lag skall lända till efterrättelse genast, fär även sädant beslut, om bostadsdomstolen ej förordnal annat, verkställas såsom lagakraftägande dom.

1 paragrafen finns bestämmelser om att vissa beslut av nämnden, som innebär alt någon skall ulge ett visst belopp eller avflytta frän en lägenhet, kan verkställas i likhet med vad som gäller i fråga om domstols avgörande. Som en förutsättning gäller att lalan inte förs mot beslutet. Verkställigheten följer reglerna om verkställighet av lagakraftägande dom.

Enligt bostadsanvisningslagen kan nämnden beslula om bl. a. återbetalning av för myckel uppburen hyra (12 §) och om ersättning för kostnader i form av utebliven hyra m. m. (14 §). Beslämmelsen i 32 § bör omfatta också sådana beslut. Paragrafens första stycke har därför ändrats i enlighel härmed.

Ikraftträdandebestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Lagen bör träda i kraft samtidigt som bostadsanvisningslagen. Några övergångsbeslämmelser behövs inte.

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol

28 §

Beslut av bostadsdomstolen äger rättskraft, såviit därigenom avgjorts fråga som avses i 4 § 2,2 a, 3,5 a, 6, 7 ellerS lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om reparationsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 34,34 a eller 36 § jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande som avses i 2 a § bostadssaneringslagen (1973:531) eller

Prop. 1979/80:72 61

yrkande om rätt till förhandlingsordning enligt 9 § hyresförhandlingslagen (1978:304) lämnats utan bifall.

Paragrafen har på samma sätt som 22 § lagen om arrendenämnder och hyresnämnder kompletterats med en hänvisning till 4 § 8 nämnda lag. I paragrafen har dessutom tagits in en hänvisning till den föreslagna 34 a § hyreslagen, sä att avslagsbeslut i dessa ärenden undanlas frän rättskraftsregeln.

Ikrqftträdandebestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Lagen bör träda i kraft samtidigt som bostadsanvisningslagen. Några övergångsbestämmelser behövs inle.

5 HemstäUan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen lill

1. bostadsanvisningslag,

2. lag om ändring i jordabalken,

3. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),

4. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder,

5. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1979/80:72 62

Bilaga I

Nuvarande orilning 1 Bostadsförsörjningslagen

Grunderna för den nuvarande uppgiftsfördelningen och organisalionen inom bostadspolitiken saml plan- och byggnadsväsendet fastlades i princip redan i mitlen och slutet av 1940-talet. Enligt dessa ligger ansvaret för planering och produktionsinitiativ saml ett ändamålsenligt byggande och en ändamålsenlig förvaltning på kommunerna, medan staten i huvudsak står för de finansiella insatser som behövs för att förverkliga de bostadspolitiska målen.

De centrala bestämmelsema om kommunernas befogenheter och skyldigheter i fråga om bostadsförsörjningen finns i lagen (1947:523)om kommunala åtgärder lill bostadsförsörjningens främjande m.m. (omtryckt 1975:131, ändrad senast 1978:379) (bosladsförsörjningslagen).

Lagen kan sägas innehålla fem huvudpunkter:

- Kommunen är berättigad att ställa medel till förfogande för åtgärder i syfte att nedbringa den enskildes koslnader för all anskaffa eller inneha en fullvärdig bostad.

- Kommunen är skyldig att förmedla län och bidrag som staten ställer till förfogande i syfte att främja bostadsförsörjningen samt i övrigt biträda vid handhavandet av låne- och bidragsverksamheten.

- Kommunen är skyldig att samla in uppgifter om bostadsförsörjningen i kommunen samt förmedla sådana uppgifter.

- Kommunen är skyldig alt upprätta bostadsförsörjningsprogram.

- Kommunen är skyldig alt anordna avgiftsfri bostadsförmedling i erforderiig omfallning.

Dessutom har en kommun eller ett kommunalförbund rätt att besluta alt anvisning eller förmedling av bostäder genom den kommunala bostadsförmedlingen skall ske under villkor att den bostadssökande medverkar lill all den boslad, som han hyr eller innehar med bostadsrätt och som han lämnar i samband med inflyttningen i den nya bostaden, överiåts på den bostadssökande som kommunen eller kommunalförbundet anvisar.

Vari denna medverkan skall bestå anges inte i lagen. Enligt uppgift brukar i fråga om hyreslägenheter den ordningen tillämpas att förmedlingen i samband med att anvisning lämnas på den nya bostaden avkräver hyresgästen en fullmakt för förmedlingen att överiåta hyresrätten till den lägenhet som hyresgästen lämnar till någon som förmedlingen finner lämplig. Hyresgästens medverkan kan också bestå i att han själv skaffar en s. k. värdförbindelse från hyresvärden, dvs. en skriftlig utfästelse från värdens sida att hyra ut den ledigblivna lägenheten lill någon som anvisas av bostadsförmedlingen och som värden kan godta som hyresgäst.

Prop. 1979/80:72 63

Bostadsförsörjningslagen ger således visst stöd för kommunen att öva inflytande på fördelningen av hyres- och bostadsrättslägenheter. Kommunens möjligheter i detta avseende begränsas emellertid genom bestämmelserna om hyra i 12 kap. jordabalken (hyreslagen) och om bostadsrätt i bostadsrättslagen (1971:479, ändrad senast 1978:309). Både hyreslagen och bostadsrättslagen bygger pä principen alt det är hyresvärden resp. bostadsrättsföreningen som avgör vem som skall godlas som hyresgäst eller bostadsrättshavare. Som kommer atl framgå i det följande finns emellertid undanlag från denna princip.

2 Hyreslagen

De centrala bestämmelserna om hyra finns i 12 kap. jordabalken (hyreslagen). Hyreslagen bygger pä att villkoren för förhyrning bestäms av hyresvärden och hyresgästen genom hyresavtalet. Denna huvudregel har emellertid undantag. Dels kan ett avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende enligt 36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen), om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Dels har hyresnämnderna enligl 51 och 55 §§ hyreslagen befogenhet att i en föriängnings- eller villkorstvist, som har hänskjutits till nämnden, fastställa villkoren för den fortsatta förhyrningen.

I princip innebär hyreslagen alt avtalsfrihet råder i fråga om hyrans storiek. Hyran för en bostadslägenhet skall emellertid enligt 19 a § första styckel hyreslagen vara till beloppet bestämd i avlalel eller, om avlalel innehåller en förhandlingsklausul enligt hyresförhandlingslagen (1978:304), i en förhandlingsöverenskommelse. Undantag görs för ersättning för kostnader som hänför sig till lägenhetens uppvärmning m. m.

Hyreslagen innehåller bestämmelser om lägenhetens skick och om hyresgästens skyldigheter vid nyttjandet av lägenheten. Enligt 9 § skall hyresvärden tillhandahälla lägenheten på tillträdesdagen i ett sådant skick alt den enligt den allmänna uppfattningen i orten är fullt brukbar för det avsedda ändamålet. En motsvarande skyldighet åligger hyresvärden under hela hyrestiden (15 § första stycket). Enligl 15 § andra stycket skall hyresvärden med skäliga tidsmellanmm ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer med anledning av lägenhetens försämring genom ålder och bmk. Föratt hyresvärdens reparationsskyldighet enligt beslämmelsen skall aktualiseras krävs att det föreligger behov av reparation och atl en rimlig tid har förflutit sedan motsvarande arbeten företogs i lägenheten.

Hyresgästen är ä sin sida skyldig dels atl inte använda lägenheten för något annat ändamål än det som har avsetts (23 §), dels alt väl vårda den under hyrestiden (24 § första stycket). I hyresgästens vårdnadsplikt ligger att han är skyldig att ersätta atl skada som han eller någon som hör lill hans husfolk

Prop. 1979/80:72 64

m. fl. har vållat. Om en hyresgäst åsidosätter sin vårdnadsplikt kan hyresrätten förklaras förverkad enligl 42 § hyreslagen.

En hyresgäst befrias inte från silt värdnadsansvar för lägenheten om han ulan erforderiigt samiycke eller tillstånd har överiåtil hyresrätten till någon annan eller upplåtit lägenhelen i andra hand (24 § fjärde stycket). Hyresgästen kan alllsä dä bli ersättningsskyldig även om han inte själv varit vårdslös eller försumlig beträffande lägenhetens skötsel.

Om en överlåtelse av hyresrätten däremol sker med hyresvärdens samtycke eller efter tillstånd av hyresnämnden, är den avträdande hyresgästen enligt 38 § fri från sina förpliktelser enligt hyresavtalet för tiden efter överiåtelsen, om inte annal har avtalats eller bestämts. Vid andrahandsuthyrning ligger vårdnadsskyldigheten på förstahandshyresgästen liksom ansvaret för övriga kontraktsförpliktelser, oavsett om nägot samtycke eller tillstånd till upplåtelsen har lämnats eller inle.

Enligt 24 a § har en bosladshyresgäsl rält atl på egen bekostnad utföra vissa reparaiioner och andra arbeten i lägenheten. Om de åtgärder, som hyresgästen har vidtagit, medför atl lägenhetens bmksvärde minskar blir hyresgästen emellertid skadeståndsskyldig genlemot hyresvärden. Hyresnämnden prövar ersättningsskyldighet enligt 24 a §, medan ersättningsfrågor enligt 24 § prövas av allmän domstol. Nämndens beslut kan överklagas till bostadsdomstolen.

Enligt 25 § är hyresgästen skyldig atl iaktta allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten. Liksom när det gäller vårdnadspliklen ansvarar hyresgästen även för sitl husfolk m. fl. Om hyresgästen åsidosätter sina förpliktelser enligt 25 §, kan hyresrätten förverkas enligt 42 §.

I hyreslagen har bostadshyresgäster tillförsäkrats etl direkt besittningsskydd. Det innebär alt hyresgästen i princip har rätt att vid hyrestidens utgång fä hyresavtalet förlängl. Bestämmelserna om bosladshyresgästers rält till föriängning av hyresavtal finns i 45-53 §§ hyreslagen. Något besittningsskydd föreligger emellertid inle om hyresrätten är förverkad. Enligt 42 § hyreslagen inträffar detta om hyresgästen inte uppfyller sina skyldigheler, t. ex. aU betala hyra i rätt tid eller aU vårda lägenhelen.

För atl besittningsskyddet inte skall sättas ur spel genom att hyresvärden uppställer oskäliga hyreskrav eller andra obilliga hyresvillkor har skyddet förenats med normer för hyressättningen, de s. k. bmksvärdereglerna,och för andra hyresvillkor. Bestämmelserna om villkoren för den fortsatta förhyrningen av bostadslägenheter finns i 48 § hyreslagen.

Enligt 48 § första stycket utgår vid föriängning av hyresavtal hyran med skäligl belopp. Den hyra som hyresvärden fordrar skall godlas, om den inte är oskälig. Den fordrade hy ran är att anse som oskälig, om den är påtagligt högre än hyran för lägenheter som med hänsyn till bmksvärdel är likvärdiga. Härvid skall bortses från lägenheter vars hyra inte är rimlig med hänsyn till det allmänna hyresläget i orten för närmast jämföriiga lägenheter i nybyggda

Prop, 1979/80:72 65

bostadshus. Vid bruksvärdeprövningen skall enligl 48 § andra stycket främst beaktas hyran för lägenheter i hus som ägs och förvaltas av allmännyttiga Dosladsföretag. Enligt 48 § tredje stycket skall andra av hyresvärden uppställda villkor gälla, om de inte strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilliga.

Vissa inskränkningar i besittningsskyddet finns emellertid. Hyresgästens intresse av att få bo kvar i lägenheten anses nämligen böra vägas mot hyresvärdens behov i vissa fall av att kunna disponera över lägenhelen pä annat sätt. Bestämmelser som närmare reglerar inskränkningarna i besittningsskyddet finns i 45 och 46 §§. 145 § anges vissa generella begränsningar i besittningsskyddet medan 46 § reglerar under vilka omständigheter besittningsskyddet bryts i det enskilda fallet.

Enligt 45 § undantas från besittningsskyddet bl. a. upplåtelse av lägenhet som utgör del av upplåtarens egen bostad samt hyresförhållande som upphör på den gmnd all hyresrätten är förverkad.

Bestämmelserna i 46 § innebär att hyresgästen har rätt till förlängning av avtalet, om inte nägon viss i paragrafen angiven situation föreligger. De besittningsskyddsbrytande grunderna tas upp i särskilda punkter. De innebär bl. a. alt besittningsskyddet bryts om hyresgästen har förverkal hyresrätten eller i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan män att hyresavtalet skäligen inte bör föriängas. Detsamma gäller om huset skall rivas, om det skall undergå större ombyggnad och det inte är uppenbart att hyresgästen kan bo kvar utan nämnvärd olägenhet för genomförandet av ombyggnaden samt om lägenhelen inle vidare skall användas för bostadsändamål, allt dock under förutsättning alt det inle är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör. Hyresgästen har inte heller rätt till förlängning av hyresavtalet, om detla avser en lägenhet i en- eller tvåfamiljshus och upplåtaren har sådant inlresse av att förfoga över lägenheten att hyresgästen skäligen bör flytta. Även när en bostad har upplåtils i anslutning till anslällning kan besittningsskyddet i vissa fall brytas. Uppräkningen i 46 § av de besittningsskyddsbrytande grunderna avslutas med etl allmänl hållet sladgande av innebörd alt förlängning kan vägras, om det inte strider mol god sed i hyresförhållanden eller på annat sätt är obilligt mot hyresgästen alt hyresförhållandet upphör. Om hyresgästen avträder lägenheten eller en del av lägenheten med anledning av att huset skall undergå större ombyggnad, skall enligt 46 § tredje slycket hyresgästen om möjligt beredas tillfälle att efter ombyggnaden hyra en likvärdig lägenhet i huset. Bestämmelsen skall tjäna som ledning vid den billighetsprövning som skall ske när genomgripande ombyggnad äberopas som gmnd för upplösning av etl hyresförhållande (prop. 1974:150, s. 495

fl).

Tvist om föriängning av hyresavtal prövas av hyresnämnd.

Av intresse i detta sammanhang är också hyreslagens bestämmelser om överiåtelse av hyresräll till bostadslägenheter (32-35 och 37 §§) och om upplåtelse av bostadslägenheter i andra hand (39 och 40 §§).

5 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 72

Prop, 1979/80:72 66

Enligt 32 § gäller som huvudregel atl hyresgästen inte utan hyresvärdens samiycke fär överiåta hyresrätten. Hyresgästens make fär dock under vissa förutsäitningar träda i hyresgästens eller, i händelse av dennes död, i dödsboels ställe. Motsvarande gäller när någon har övertagit hyresrätt enligl lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad (33 §). Dessutom kan i vissa situationer, som närmare regleras i 34 och 35 §§, hyresvärdens samtycke ersällas av hyresnämndens tillstånd lill överiåtelse.

Om hyresgästen inle skall använda lägenheten för återstående hyrestid, får h m sålunda enligt 34 § första stycket överlåta hyresrätten till närstående som varaktigt sammanbor med honom, om hyresnämnden lämnar lillslånd till överiåtelsen. Tillstånd skall lämnas, om hyresvärden skäligen kan nöjas med förändringen. Dessa bestämmelser skall enligt paragrafens andra stycke äga motsvarande tillämpning, om hyresgästen avlider under hyrestiden och dödsboet vill överiåta hyresrätten till sådan dödsbodelägare eller annan hyresgästen närslående som varaktigt sammanbodde med honom.

I 35 § (ändrad senast 1978:305) finns bestämmelser för det fall att hyresgästen vill överlåta hyresrätten i syfte att genom byte fä en annan bostad. Om hyresvärden inte samtycker till överiåtelsen, kan hyresnämnden enligt paragrafens första stycke lämna tillstånd lill den. Lägenhetsbyte i lagens mening föreligger så snart hyresgästen avstår från sin hyresrätt i syfle att erhålla en annan bostad. Det förutsätts alt överiåtelsen är etl villkor för all han skall fä den nya bostaden. Tillstånd till byte skall lämnas, om hyresgästen har beaktansvärda skäl för bytet och det kan ske utan påtaglig olägenhet för hyresvärden. Har hyresgästen fält lägenheten genom byle och innehaft den mindre än tre år, fär tillstånd lämnas bara om det föreligger synneriiga skäl. Bestämmelserna om bytesrätt gäller enligt paragrafens andra stycke inte om lägenheten är förhyrd i andra hand, om den ulgör del av upplätarens boslad, om den är belägen i enfamiljshus som inte är avsett att uthy ras-varaktigt eller i tvåfamiljshus, om lägenheten har upplåtits av någon som innehade den med bostadsrätt och lägenheten alltjämt innehas med sådan rätt eller om hyresavtalet avser möblerat mm eller lägenhel för fritidsändamål och hyresförhållandet inte varat längre än nio månader i fölid.

I syfte atl stärka bostadsförmedlingarnas ställning infördes år 1973 ett tredje stycke i 35 § med bestämmelser som ger kommunen rätl all ansöka om tillstånd till lägenhetsbyte i de fall kommunen medverkar till att hyresgästen fär en annan bostad (se prop. 1973:23 s. 132). För alt kommunen skall ha talerätt fömtsätts att kommunen medverkar till att hyresgästen fär en annan bostad genom alt anvisa eller förmedla den. Byten som sker direkt mellan hyresgäster utan kommunens medverkan omfattas alltså inle av dessa bestämmelser.

Tillstånd enligt 34 eller 35 § kan förenas med villkor (37 §).

Enligt 70 § andra stycket fär talan inte föras mol hyresnämndens beslut i fräga som avses i 35 §.

Prop, 1979/80:72 67

Bestämmelserna i 35 § första och andra styckena grundades på ell förslag av hyreslagstiftningssakkunniga i betänkandet (SOU 1966:14) Ny hyreslagstiftning (s. 355-363). Såvitt gäller förutsättningarna för byte stämmer 35 § överens med de sakkunnigas förslag utom pä en punkl. Enligt förslaget krävdes nämligen att bytet skulle kunna äga rum utan påtaglig olägenhet inle bara för hyresvärden ulan också för annan hyresgäst.

I kravet att bytet inte fär medföra påtaglig olägenhet för hyresvärden skulle enligt de sakkunniga ligga bl. a. att den som hyresgästen vill sätta i sitt ställe skäligen skall kunna godtas som hyresgäst. Därvid skall hänsyn tas till den nya hyresgästens förmåga att fullgöra sina skyldigheler som hyresgäst säväl med avseende på hyresbelalningen som belräffande vårdnadspliklen och iakttagandet i övrigt av ordning och skick i fastigheten.

Som nyss anmärktes gällde som fömtsättning för byte enligt de sakkunnigas förslag att bytet skulle kunna ske utan olägenhet inte bara för hyresvärden utan också för annan hyresgäst. Även om en person i och för sig skäligen kan godlas som hyresgäst kunde det enligt de sakkunniga likväl finnas befogad anledning för hyresvärden att motsätta sig bytet, nämligen om detta kunde anlas vålla påtaglig olägenhet för hyresvärden eller för annan hyresgäst i huset. Som exempel anförde de sakkunniga att en i huset boende har fält hyresvärdens utfästelse atl vid närmaste tillfälle fä flytta till ledigbliven lägenhet.

I prop. 1968:91 angående ny hyreslagstiftning anslöt sig departementschefen i allt väsentligt till de sakkunnigas förslag (prop. 1968:91 s. 56 och 57, 80-82 samt Bihang A s. 193). I ett avseende förordade dock departementschefen avsteg från förslagel. Enligt hans mening borde nämligen intresseavvägningen i bylesfallen inte ske under hänsynstagande även till önskemål från annan hyresgäst som bor i huset att fä byta till sig den omtvistade lägenheten. Någol krav att bytet skall kunna ske utan olägenhet för annan hyresgäst uppställdes därför inte (prop. 1968:91 Bihang A s. 220 och 221).

För upplåtelse av en bostadslägenhet i dess helhet i andra hand gäller som huvudregel att sådan upplåtelse inte fär ske utan hyresvärdens samiycke (39 §). Om en hyresgäst under en viss tid inte är i tillfälle att utnyttja sin lägenhet kan hyresnämnden enligt 40 § lämna tillstånd till upplåtelsen. Sädant tillstånd skall lämnas om hyresgästen har beaktansvärda skäl för upplåtelsen och hyresvärden inle har någon befogad anledning att vägra samtycke. Enligt paragrafens andra stycke kan tillståndet begränsas till viss tid och förenas med villkor. Mot hyresnämndens beslut enligt 40 § fär lalan inte föras (70 § andra stycket).

Förbudet för hyresgäst att upplåta hela lägenheten i andra hand avser endast det fallet att hyresgästen ät tredje man upplåter en självsländig rätt att nyttja lägenhelen. Hyresgästens husfolk och gäster omfattas alltså inte av förbudei.

Det nyss nämnda kravet för tillstånd till upplåtelse - alt hyresvärden skall sakna befogad anledning att motsätta sig denna - innebär att den föreslagna

Prop, 1979/80:72 68

andrahandshyresgästen skäligen skall kunna godtas som faktisk utövare av nyttjanderätten. Hans förmåga att betala hyra saknar däremot i allmänhel belydelse i detta sammanhang, eftersom upplåtaren inle utträder ur rättsförhållandet med hyresvärden utan kvarstår som ansvarig för avtalets ekonomiska förpliktelser, om inte hyresvärden befriat honom frän det. Enligt uttalanden i förarbetena (prop. 1968:91, Bihang A s. 226) bör hyresgästen inle ha rält att upplåla lägenheten utan hyresvärdens samtycke, om sådana förhållanden föreligger som enligl 35 § andra slyckel utgör hinder för hyresgästen att överiåta hyresrätten utan samtycke.

3 Bostadsrättslagen

Upplåtelse av hus eller del av hus till nyttjande mol vederiag ulan begränsning till tiden sker enligt bestämmelserna i bostadsrättslagen (1971:479, ändrad senast 1978:309) (1 §). Sädan nyttjanderätt får upplåtas endast av en bostadsrättsförening till någon som är medlem i föreningen (2 §).

Bostadsrätt kan upplåtas även för annat ändamål än bostad. I detta sammanhang är endast de regler som gäller bostadslägenheter av intresse och då främst de som gäller för upplåtelse och medlemskap i bostadsrättsförening.

Innan bostadsrätt upplåts, skall ekonomisk plan för föreningens verksamhet ha godkänts av länsstyrelsen (3 §). Upplåtelsen skall vara skriftlig och innehålla uppgift om parternas namn, den lägenhet som avses samt vilka belopp som skall eriäggas som gmndavgifl (insats), årsavgift och eventuell särskild upplätelseavgift (6 §). Uppfylls inle formkravet är upplåtelsen ogiltig (7§) och bostadsrättsföreningen kan bli skadeständsskyldig. Detsamma gäller om upplåtelsen har skett innan ekonomisk plan har upprättats.

Bestämmelserna om bostadsrättshavarens rättigheter och skyldigheter har utformats med motsvarande regler i hyreslagen som förebild (se avsnitt 2.2) och stämmer i allt väsentligl överens med dessa. I fråga om bostadsrättslägenheter finns dock inte något förbud alt upplåta lägenhelen i dess helhel i andra hand, om upplåtelsen sker till någon som är medlem i bostadsrättsföreningen.

Den som har övertagit en bostadsrätt fär - med visst undantag - utöva den endast om han är eller antas till medlem i föreningen (10 §). Han fär inte vägras inträde om han uppfyller de villkor för medlemskap som föreskrivs i stadgarna och föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrättshavare. Särskilda regler gäller då bostadsrätt har övergått till bostadsrättshavarens make (11 §). Fråga om antagande av medlem avgörs av föreningens styrelse (51 §). Vägras förvärvaren inträde, kan han inom en månad efter det atl han fick del av beslutet hänskjula tvisten till hyresnämnden (52 §). Mot hyresnämndens beslut kan talan föras hos bostadsdomstolen (76 §).

Prop, 1979/80:72 69

Om den som har förvärval bostadsrätten inte blir anlagen som medlem, är överiåtelsen ogiltig. Detta gäller dock inte om förvärvet har skett vid exekutiv försäljning eller offentlig auktion. Antas förvärvaren i sädant fall inte till medlem, är föreningen skyldig att lösa bostadsrätten mot skälig ersättning (13§).

4 Bostadsflnansieringsförordningen m, m.

Bestämmelser om statliga bostadslån finns i bostadsfinansieringsförordningen (1974:946, omtryckt 1976:788, ändrad senast 1979:30). Förordningen trädde med vissa undanlag i kraft den I januari 1975 och ersatte dä bostadslånekungörelsen (1967:552) som hade gällt sedan den 1 januari 1968. Övergängsregleringen innebär i allt väsentligt atl några nya lån inte fär beviljas med stöd av kungörelsen och att denna efter utgången av år 1974 skall tillämpas i huvudsak endast på dessförinnan beviljade lån.

Enligt 2 § bostadsfinansieringsförordningen kan bostadslån utgå för ny-eller ombyggnad av hus till den del del i färdigt skick innehåller utrymmen för bostadsändamål eller vissa i 24 § närmare angivna utrymmen för annat ändamäl (lokaler). Bostadslån ulgår i särskilda fall också för förvärv av hus som har uppförts eller byggts om med stöd av sådant lån.

En- och tvåfamiljshus - friliggande eller sammanbyggda till radhus eller kedjehus - kallas i förordningen småhus. Övriga hus kallas flerfamiljshus (4§).

Bestämmelserna om kommunal bostadsförmedling

Bedriver kommun förmedling av bosläder i flerfamiljshus eller i småhus som inle skall bebos av låntagaren, kan länsbostadsnämnden enligt 64 § första stycket på kommunens begäran besluta atl bostadslån för sädant hus kommer att beviljas och fär övertas endasi om sökanden tillförsäkrar kommunen rätt att förmedla upplåtelse av lägenheterna. Stadgandet är likalydande med 51 § första stycket bostadslånekungörelsen och är gmndat pä beslut av riksdagen (prop. 1967:100, SU:100, rskr 265).

Enligt 64 § andra stycket förordningen kan länsbostadsnämnden på begäran av kommun besluta att lån för småhus, som skall bebos av låntagaren, kommer alt beviljas endast om han medverkar till att kommunen fär rätt att förmedla upplåtelse av den bostad som han hyr eller innehar med bostadsrätt och som han lämnar i samband med inflyttningen i huset. Om låntagaren hyr sin bostad och om han medverkar till att kommunen fär förmedlingsrätt, kan kommunen med stöd av den fömt nämnda bestämmelsen i 35 § Iredje slycket hyreslagen föra talan om tillstånd till lägenhetsbyte. Någon molsvarande talerätt för kommunen finns inte i fråga om bostadsrättslägenheter.

Enligt 66 § första stycket förordningen fär låntagaren utan hinder av villkor

Prop, 1979/80:72 70

som avses i 64 § förfoga över bosläder, till vilka kommunen inte senast två månader före den beräknade inflyttningsdagen har anvisal innehavare som skäligen bör godlas.

Någon möjlighet att pröva låntagarens beslut om vem som bör godlas som innehavare av bostaden finns inte. Låntagaren kan alltså ensam bestämma om en bostadssökande är godlagbar som hyresgäst eller inte.

Som har framgåll av det föregående fär länsbostadsnämnden besluta om kommunal bostadsförmedlingsrätt som villkor för statliga bostadslän endast om kommunen bedriver bostadsförmedling. Enligt 65 § krävs dessutom att den kommunala bostadsförmedlingen omfatlar i princip samlliga hus som uppförs med stöd av statliga bostadslån. Kommunen kan dock undanta vissa bosläder från den kommunala förmedlingen utan att detta medför hinder att uppställa förmedlingsrätt som villkor för län. Ytteriigare en fömtsättning för beslul om villkor enligl 64 § är att bosladsförmedlingen bedrivs på visst i 65 § andra styckel närmare angivet sätt.

Bedriver kommunen bostadsförmedling i strid mot de regler som uppställs i 65 §, skall länsbostadsnämnden återkalla beslut som har meddelals enligt 64 § (66 § andra styckel).

Länsbostadsnämnds beslut kan överklagas till bostadsslyrelsen genom besvär. Talan mot bostadsstyrelsens beslut förs hos regeringen.

Bakgrunden till bestämmelserna om kommunal bostadsförmedling

Som redan har nämnls tillkom bestämmelserna om kommunal bosladsförmedling på förslag i prop. 1967:100 angående riktlinjer för bostadspolitiken m. m. I propositionen (s. 252) anförde föredraganden, chefen för dåvarande inrikesdepartementet, bl. a. att det är en väsentlig förutsättning att staten ger byggherrarna finansiellt stöd för atl kommunerna skall kunna fullgöra sina uppgifter all tillförsäkra medborgarna goda bosläder till rimliga kostnader. Del ligger även i statens intresse att de bostäder som tillkommer med sädant stöd blir fördelade inom kommunen så rättvist som möjligt. Det samspel som råder mellan staten och kommunerna på bostadsförsörjningens område var enligt departementschefens mening tillräcklig motivering för atl staten på kommunens begäran skall ställa förmedlingsrätt som lånevillkor om det är lämpligt från bostadsförsörjningssynpunkt. Departementschefen föreslog därför att bestämmelserna om de statliga bostadslänen kompletterades pä sä sätt att de långivande organen på framställning av kommunen skall ställa sådant villkor för beslut om lån, som tillförsäkrar kommunen förmedlingsrätten till de bostäder som med stöd av statliga lån tillkommer i flerfamiljshus och småhus som inle skall bebos av låntagaren. Vid lån till småhus som skall bebos av låntagaren borde kunna fästas villkoret att han medverkar till atl bostadsförmedlingen fär förmedlingsrätt till den bostad han lämnar. Tillämpningen av lånevillkoret innebär enligl departementschefen ett vissl ingrepp i byggherramas och bostadsupplåtarnas verksamhel. Staten måste

Prop. 1979/80:72 71

därför ha möjlighel atl se lill atl den kommunala förmedlingsverksamhet som länevillkorel avser bedrivs på etl sätt som är förenligt med allmänna bostadsförsörjningssynpunkter. Departementschefen ansåg det därför nödvändigt att förena villkoret med vissa minimikrav som kommunerna skall iaktta vid tillämpningen. I vissa hänseenden måste säledes anvisningsnormer knytas till villkoret.

Kommun, som har förmedlingsrätt på grundval av lånevillkoret, borde enligt departementschefen inte åläggas det ekonomiska ansvaret för hyra om bostaden inte blir uthyrd till inflyttningsdagen. Däremot borde staten trygga byggherrens rätt genom att förena länevillkoret med en föreskrift om alt denne fär disponera bostäderna för att själv anvisa dem ät bostadssökande, om den kommunala bostadsförmedlingen inte har anvisat en godtagbar hyresgäst en viss tid före inflyttningen. Med en godtagbar hyresgäst borde enligt departementschefen avses den som vid en objektiv prövning bör godtas med hänsyn till sin förmåga att betala hyran, skötsamhet och familjens storiek i förhällande till bostaden. Departementschefen framhöll vidare atl den tid inom vilken en godtagbar hyresgäst skall anvisas inte bör sältas alltför kort. Det är en fördel för alla parter om förmedlingen och byggherren pä ett tidigt stadium måste bestämma hyresgästerna. Enligt departementschefen borde korlare tid än två mänader inle förekomma.

Om låntagaren-byggherren underiäter att lämna lediga bostäder lill kommunens bostadsförmedling, borde påföljden enligt departementschefen inle bli att länet sägs upp, eftersom en sädan ålgärd drabbar de boende. Departementschefen påpekade emellertid att en illojal byggherre äventyrar sina möjligheter all få framlida låneansökningar tillstyrkta av kommunen och att det därför i allmänhet inte torde bli nödvändigt alt använda den av bostadsförmedlingsutredningen (SOU 1967:1) förordade utvägen alt förbinda byggherrarnas åtagande att tillhandahålla kommunen förmedlingsrätlen med en vitesbestämmelse.

Departementschefen framhöll vidare att förslaget innebäratt staten skall se till att kommunens förmedlingsverksamhet är förenlig med allmänna bostadsförsörjningssynpunkter. Tillsynen borde anförtros de statliga lånemyndigheterna, dvs. länsbostadsnämnderna och bostadsstyrelsen och omfalla de anvisningsnormer som departementschefen lidigare hade förordat som vägledande. Om kommunen bedriver bostadsförmedlingsverksamhet i strid mot normerna, uppfylls inte förutsättningarna för den med långivningen förenade förmedlingsrätten och påföljden borde enligt departementschefen dä bli atl villkoret om lägenhetsanvisning genom kommunal förmedling inte längre skall gälla i fråga om lån inom kommunen.

Prop. 1979/80:72 72

5 De kommunala bostadsförmedlingarnas roll m. m.

Enligt boende- och bosladsfinansieringsutredningarnas slutbetänkande finns förutom i storstadsområdena kommunala bostadsförmedlingar i 100 kommuner, varav 39 med mer än 30 000 invånare. Svenska kommunförbundet har på olika sätt följt bostadsförmedlingsverksamheten och har bl. a. i två PM den 4 maj 1970 resp. den 30 augusti 1974 rekommenderat kommunerna att beakta vissa riktlinjer (betänkandet s. 250 och 251).

11970 ärs PM anförs i fråga om målsättningen för bostadsförmedlingen alt den skall vara ett serviceorgan för både den bostadssökande allmänheten och för fastighetsägarna. Den skall lämna en allsidig information samt beakta behovet av en jämn befolkningsstruktur i nya och gamla bostadsområden. Särskild omsorg bör ägnas sädana sökande som saknar bostad eller eljest har svåra bostadsförhållanden. Förmediingsarbetet bör bedrivas aktivt och anpassas till marknadsläget. För att få tillgång till lägenheter föresläs kommunerna utnyttja möjligheten till förmedlingsrätt för bostäder som finansieras med statliga län och iräffa avtal med fastighetsägare eller organisationer av fastighetsägare om förmedling av bäde nybyggda lägenheter och s. k. successionslägenheter, dvs. ledigblivna lägenheter i det äldre beståndet.

Det förändrade läget på bostadsmarknaden har medfört att inriktningen av bostadsförmedlingens verksamhet diskuteras i många kommuner. 1974 års PM skall ses bl. a. mot den bakgmnden. Den är avsedd att utgöra ett diskussionsunderiag vid förändringar av förmedlingsverksamheten i kommunerna. Inledningsvis anförs att den under 1960-talet rådande bristsituationen har medfört att verksamheten hittills i hög utsträckning inriktats pä att registrera bostadssökande och i turordning förmedla det knappa utbudet av lägenheter. Arbetet att aktivt medverka till att förverkliga kommunens sociala målsättning har därmed kommit i andra hand. Den förändrade situationen borde enligt promemorian skapa förutsättningar för en högre grad av måluppfyllelse vad gäller den sociala inriktningen. Registrering anses kunna upphöra, åtminstone i kommuner med ett belydande lägenhelsöver-skott. Bostadsförmedlingsverksamhelen bör i ökande utsträckning kunna inriktas på information om det aktuella och planerade bostadsbyggandet samt om möjlighetema att erhålla etl eget hem eller en lägenhet i olika delar av kommunen. Det kan ske genom t. ex. en permanent bostadsulställning. Vidare bör upplysningar lämnas om var lediga lägenheter finns och om vem som svarar för uthyrningen.

1 promemorian anges alt särskilda insalser krävs för vissa grupper av bostadssökande. För speciellt svårplacerade fall kan kommunen skaffa bostäder för att hyra ut i andra hand. Det kan gälla säväl hyreslägenheter som bostadsrättslägenheter och småhus. Många byggherrar, såväl privata som allmännyttiga, ställer ofta krav på en viss inkomst för att den bostadssökande skall godkännas som hyresgäst. Detta förhällande försvårar en jämn

Prop. 1979/80:72 73

befolkningssammansättning i bostadsområdena och måsle motverkas pä olika sätt. Genom sitl ägarinflytande i de allmännyttiga bostadsföretagen har kommunerna goda möjligheter alt tillförsäkra sig förmedlingsrätlen till lägenheter i dessa företag. De allmännyttiga företagen bör i likhet med bostadsförmedlingen ses som elt medel att genomföra kommunens sociala målsättning för bostadsförsörjningen. Det starka sambandet mellan kommunen och företagen bör sålunda enligt promemorian kunna utgöra en gmndval för ett närmare samarbete vid anvisning av lägenheter.

1 början av år 1977 genomförde bostadsstyrelsen en enkät till kommunerna beträffande förekomsten av bostadsförmedling. Uppgifterna avser förhållandena vid årsskiftet 1976/77. Enligt enkätsvaren fanns kommunala bostadsförmedlingar i 79 kommuner, förutom i storstadsområdena. Det är emellertid vanskligt atl jämföra dessa uppgifter med dem som utredningarna har lämnal. Uppfattningen om vilka kommuner som ingår i storsladsområdena kan ha ändrats. Inle heller är det klart när man kan säga atl del finns en kommunal bostadsförmedling. Uppenbart är emellertid all några kommuner på senare tid har lagt ner sin bostadsförmedling och att nya har tillkommit. Ett par tidigare nedlagda har också åtempptagits. Bostadsförmedlingsverksam-hel förekommer även i kommuner som inte uppger att de har kommunal bostadsförmedling. 80 kommuner hänvisar till att kommunalt bostadsföretag bedriver förmedlingsverksamhet. 37 kommuner uppger att bostadsförmedling bedrivs av kommunstyrelsen, fastighetsnämnden eller annat kommunalt organ.

Bostadsstyrelsen har infordrat uppgifler från länsbostadsnämnderna angående beslut om förmedlingsräil enligt 64-66 §§ bostadsfinansieringsförordningen (tidigare 51-53 §§ bostadslånekungörelsen). Av följande tabell framgår vilka kommuner som har erhållit sådanl beslut t. o. m. år 1975 samt det antal lägenheter som har färdigställts fr. o. m. året efter beslutel och t. o. m. år 1977.

	Beslut år	Antal lägenheler färdigställda i
	Beslut år	Allmän-	Kooperativa Flerfamiljshus
		nyttiga bo-	bostads- med privata
		stadsföretag	förelag byggherrar
Stor-Slockholm	1968	66 620	18 490 16 880
Linköping	1968	6 020	1 680 2 750
Nässjö	1969	240	210 30
Visby	1968'	1 560	530 60
Malmö	1969	4 600	7 070 7 200
Helsingborg	1968	3 180	3 050 1 460
Trelleborg	1968	790	710 180
Lund	1969	1700	850 1080
Kävlinge	1969	930	-
Göteborg	1972/73	4 490	3 030 3 650
Huskvarna/Jönköping	1968	3190	900 560
Borås	1968	1850	10 1800
Sunne	1970	200	-
Sundsvall	1975	190	180
Skellefteå	1970	1420	1 270 140
Summa	1970	96 980	37 980 35 790
Hela anlalel lägenheter			170 750

' Beslutet upphörde all tillämpas år 1971 i samband med au Gotlands kommun bildades. Ny ansökan från Gotlands kommun väntas.

I hela riket färdigställdes under motsvarande tid, dvs. under åren 1969 t.o.m. 1977, 798 116 lägenheter. Förmedlingsrätt gäller således endast beträffande 21 % av lägenheterna. Under år 1977 har beslul om förmedlingsrätt meddelats för Eskilstuna kommun.

Förbehåll om förmedlingsräil till säväl nyproducerade som ledigblivna lägenheter brukar också las in i lomträltsavial och i avtal som träffas i samband med att kommunen bilräder enskilda fastighetsägare med evakuering av rivnings- eller ombyggnadshus.

KSB förmedlade år 1976 ca 14 000 lägenheter. Av dessa var 19 96 nyproducerade medan 81 % utgjordes av successionslägenheter. I Göteborg förmedlades 6 392 lägenheler varav I 031(16 %))varnyproducerade. IMalmö förmedlades ca 6 000 lägenheter varav ca 1 500 (25 %) var nyproducerade.

Beträffande successionslägenhelerna har KSB uppgett atl ca 3 000 lägenheter (21 % av samlliga förmedlade) hade friställts genom någon kommunal förmedlingsåtgärd. Av dessa var drygt 2 600 inbyteslägenheter efter sökande som hade fält lägenhet genom bosladsförmedlingen och lägenheter till vilka förmedlingen hade fått förmedlingsrätt genom tomträttsavtal. Av de resterande lägenhetema hade det slora flertalel erhållits från pensionärer som hade fält pensionärslägenhet eller lägenhet i pensionärshotell eller intagits på ålderdomshem eller vårdhem.

Ca 8 000 successionslägenheter (56 % av samUiga förmedlade) hade blivil disponibla för förmedlingen till följd av bestämmelsema om förmedlingsrätt i

Prop. 1979/80:72 75

bosladslänekungörelsen eller bostadsfinansieringsförordningen. Det var i huvudsak ledigblivna lägenheter i fasligheter som har uppförts med statliga lån efter år 1967 och - till en mindre del - lägenheter som hade bebotls av hushåll som tilldelats småhus med statlig belåning.

När det gäller omfattningen av kommunernas förhyrning eller förvärv av bostäder för vidareulhyrning till speciellt svårplacerade bostadssökande är det statistiska materialet ännu mera bristfälligt. Inom statens institut för byggnadsforskning har emellertid genomförts intervjuer i fem kommuner om svaga grupper pä bostadsmarknaden (statens institut för byggnadsforskning meddelande/bulletin M 77:11). I samtliga av dessa fem kommuner, som är i storleksordningen 100 000 invånare, finns någon form av försöks- eller övergångslägenheter. Socialförvaltningen är då hyresgäst och hyr i sin tur ut lägenheterna i andra hand. Inom kriminalvården finns ocksä övergångslägenheter. En del kommuner har lägenheter, i vilka personer som har avvisats på bostadsmarknaden, fär bo "på prov". Om de klarar provperioden är avsikten att de skall flytta vidare till egna lägenheter. I andra kommuner överiåts övergängslägenhetema på hyresgästen, om provperioden anses ha varit tillfredsställande. I en av de undersökta kommunerna hade socialförvaltningen 174 bostadsrättslägenheter och 57 hyreslägenheter (handikapp-och pensionärslägenheter ej medräknade). I två kommuner fanns 10 fasta övergångslägenheter för ensamstående. I den fjärde kommunen hade kommunen tillgäng till 20 hyreslägenheter som successivi överläts pä hyresgästerna efler en provperiod, varefter kommunen hyrde nya övergängs-lägenheter. I den femte kommunen hade socialförvaltningen tillgång till 6 å 7 övergångslägenheler.

Prop. 1979/80:72 76

Bilaga 2

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas förslag m. m.

1 Sammanfattning av utredningarnas förslag

1.1 Inledning

I sin behandling av bosiadsförsörjningen inför 1980-lalet lar utredningarna upp bl. a. frågan om bostadssegregationen. Enligl utredningarna innebär bostadssegregation au del finns pålagliga skillnader mellan olika bostadsområden i fråga om befolkningens sammansättning. Utredningarna skiljer mellan olika lyper av segregation, nämligen ålderssegregalion, socio-ekonomisk segregation (efter exempelvis inkomst och utbildning) samt etnisk segregation (som följd av invandrarnas bosättningsmönster). De olika typerna av segregation är enligt utredningarna dock inte oberoende av varandra.

Det är en angelägen bostadspolitisk uppgift att avlägsna hinder mot och öka förutsättningarna för en allsidig hushållssammansätlning inom olika bostadsområden, vilket enligt utredningarna till en del kan åstadkommas med bostadspolitiska ätgärder. Sådana åtgärder kan dock inte skapa någon garanti för att segregation inte uppkommer och inte heller ensamma bidra till en attitydförändring. Förståelse mellan olika grupper kan inte åstadkommas om inte levnadsvillkoren samtidigt blir mer lika. För detta krävs genomgripande ätgärder. Åtgärder inom bosladspolitiken som kan bidra till en allsidig befolkningssammansättning kan enligt utredningarna avse bl. a. pris- och bostadskostnadsförutsättningar, kvalitetsförbättringar i vissa bostadsområden, ändrad lägenhelssammansäitning samt ekonomiska och formella möjligheter för hushällen att fä tillgång till goda bostäder. Utredningarna lägger fram ett flertal förslag med detta syfte. Som har framhållits tidigare tas nu upp endast ett förslag om anvisningsrätt för kommunerna i fråga om hyres- och bostadsrättslägenheter.

1.2 Några frägor vid anvisning av bostad

Utredningarna erinrar inledningsvis bl. a. om atl kommunerna i förhållandevis liten utsträckning har utnyttjat möjligheterna atl kräva anvisningsrätt till bostadslägenheter som villkor för statliga lån. Enligt utredningarna tillämpades denna anvisningsrätt vid tiden för betänkandet i färre än tio kommuner, storstadsområdena oräknade.

Den nuvarande bosiadsmarknadssitualionen avviker i många avseenden från den som rådde långt fram under 1960-talet. Förändringarna på marknaden har enligt ulredningarna medfört bl. a. att bostadsförmedlingarna har haft svårigheter att förse värdarna med tillräckligt antal intresserade

Prop. 1979/80:72 77

bostadssökande två månader före inflyttningen till nybyggda lägenheter, dvs. den tidsgräns som anges i bostadsfinansieringsförordningen. Fastighetsägarna har därför i många fall successivt övertagit arbetet med alt skaffa hyresgäster till nyproducerade bostadslägenheter. Detta gäller oavselt om kommunen har skaffat förmedlingsrätt enligt bostadsfinansieringsförordningen eller träffat frivilliga avtal med hyresvärdarna.

Bostadsförmedlingarna har i allmänhet endast liten tillgäng till äldre lägenheler atl anvisa bosiadssökande. Detta kan enligt utredningarna förklara varför i vissa fall placeringen av s. k. sociala förturer i bostadsförmedlingarnas regi har bidragit till att vissa bostadskvarter eller t. o. m. vissa hus har fått ta emot ett slort antal familjer med sociala eller ekonomiska problem.

Vad utredningarna särskilt vill uppmärksamma är svårigheterna alt anvisa bostad till vissa hushåll. Det kan gälla hushåll som av fastighetsägarna bedöms ha för svag ekonomi eller som inle anses vara önskvärda av andra skäl. Det kan emellertid även gälla hushåll utan dessa svårigheter. Ibland kan det vara svårt att finna lämpliga bostäder för dem som måsle flytta inför en rivning eller ombyggnad. Rör det sig exempelvis om elt pensionärshushåll som under lång tid har bott i en och samma lägenhet är skälen ofta starka för att bereda hushållet bostad i samma eller angränsande omräde.

Direkt uthyrning av bostadslägenheter, dvs. ulan atl kommunen/ bostadsförmedlingen har varil inkopplad, innebär ofta att själva uthyrningen kan bedrivas mer effektivt. Förfarandet blir enligt utredningarna sannolikt ofta smidigare bäde för bostadssökande och hyresvärdar. Det ökar emellertid värdarnas möjligheter alt gallra bland sökande som anmält silt inlresse. Det finns då uppenbara risker för att t. ex. mångbarnsfamiljer, personer som i någon form har haft ekonomiska problem - inte nödvändigtvis med hyran -och vissa invandrargrupper blir diskriminerade.

Utredningarna framhåller att det inte ens i de fall då kommunen utnyttjar sin förmedlingsrätt till nybyggda bostadslägenheter enligt bostadsfinansieringsförordningens regler alltid fungerar så att alla hushåll kan beredas en lämplig bostad. Del beror på atl del inte finns några sanktionsmöjligheter som kommunen eller statliga myndigheter kan tillgripa i de fall då fastighetsägare inle godtar den som anvisas av kommunen.

De formella och prakliska möjligheterna till kommunal påverkan av flyttningarna inom det äldre bostadsbeståndet är enligt utredningarna ännu mer begränsade. Bl. a. är en naturiig följd av den i sig värdefulla lagstadgade bytesrätten att kommunerna och i viss mån även värdarna undandras möjlighet att påverka till vem en lägenhet hyrs ut i samband med byte.

Prop. 1979/80:72 78

1.3 Inriktning av åtgärder

Flera undersökningar bekräftar atl del är de som har den minsta valfriheten på bostadsmarknaden som utgör en slor del av bostadsförmedlingarnas kundkrets. De kan inte av egen kraft ordna sin bostadsfråga. Utredningarna framhåller att möjlighelerna atl i samband med anvisning av bostad molverka bostadssegregation givetvis är begränsade. Bostadssegregationen är etl resullal av mångåriga processer inom näringslivet och i samhällel och av den ojämna resursfördelningen mellan hushållen. Anvisning av bostäder är emellertid ett av de medel som kan och enligt utredningarnas uppfattning bör användas.

Kommunen skall enligt utredningarna medverka aktivt för att tillfredsställa bostadsbehovet och ge förutsättningar fören allsidig hushållssammansätlning. Kommunen måste därför ha en formell och prakiisk möjlighet atl anvisa lägenheter äl de hushåll som har svårt all lösa sin bostadsfråga. Ulredningarna avser därmed i första hand de hushåll som har svårt att bli accepterade av bostadsupplåtarna, t. ex. som följd av svag ekonomi eller tidigare betalningsförsummelser, men ocksä hushåll som av sociala skäl, t. ex. till följd av evakuering för ombyggnad eller rivning, bör beredas boslad av ett vissl slag eller i ett vissl område. I dessa fall måste kommunen kunna agera med viss snabbhet för atl nå rimliga lösningar för hushällen.

Utredningarna finner inte anledning förorda att en generell bostadsförmedlingsskyldighet införs för kommunen eller att obligatorisk förmedling av bostäder skall äga mm genom något kommunalt organ. Utredningarna avvisar också utvägen att genom påföljdsbestämmelser i bosladsfinansie-ringsförordningen minska fastighetsägarnas möjligheter att undandra sig ansvaret för att ta emot hushåll av alla slag. Med en sådan lösning tillgodoses inle behovel att fä tillgång till äldre slatsbelänade bostäder och till lägenheter som inte är statligt belånade.

Ulredningarna anser att de nuvarande legala bestämmelserna om kommunens möjlighet att anvisa bostad behövs. Ulredningarna avser därvid 5 § bostadsförsörjningslagen, 35 § hyreslagen och 64-66 §§ bostadsfinansieringsförordningen. Med dessa bestämmelser kan vissa positiva effekter nås. Reglerna är emellertid otillräckliga, och utredningarna föreslår därför att en kommun i begränsad omfattning skall ges möjlighet att tilldela bostad ät visst hushåll i visst hus. Det bör i sådana fall ankomma på kommunen ensam att ha avgörandet över vem som skall tilldelas bostad. Väsentligt är enligl utredningarna att kommunens rätt skall kunna utövas oberoende av om kommunen bedriver bostadsförmedling eller inte.

1.4 Utredningarnas lagförslag

Utredningarnas lagförslag innebär att kommunen ges möjlighet att, när det är påkallat med hänsyn till bostadsförhållandena på orten och omständighe-

Prop. 1979/80:72 79

terna i det enskilda fallet, tilldela bostad som upplåts med hyres- eller bostadsrätt ål ett vissl hushåll. Ulredningarna framhåller alt kommunens handlande i dessa avseenden skall stå i överensstämmelse med intentionerna att förutsättningar skall skapas för allsidig hushållssammansättning och förutsäller därför att antalet fall i vilka kommunen ulövar sin rätt kommer att bli litet i varje enskild faslighet och alt nägot ensidigt utnyttjande av vissa företag eller företagskategorier inte kommer i fråga. Huvuddragen i lagförslagen är följande.

Förslaget till lag om upplåtelse av bostadslägenhet I vissa.fäll

Lagen skall enligt 1 § vara tillämplig dels på bostadslägenhet som husägaren regelmässigt hyr ut för annat ändamål än fritidsändamål och som inte ulgör del av hans egen bostad, dels på bostadslägenhet som upplåts med bostadsrätt. Undanlagna från lagens tillämpning är lägenheter i hus som ägs av staten eller kommun, lägenhet som upplåtaren behöver förfoga över för upplåtelse åt anställd samt lägenhet som ulgör möblerat rum.

Kommunen fär enligt 2 § besluta i fråga om viss lägenhet eller viss eller vissa kategorier av lägenheter eller lägenheterna inom viss eller vissa delar av kommunen att husägaren skall underrätta kommunen när en lägenhel är ledig. Av denna skyldighet följeratt husägaren inle får teckna hyresavtal med någon annan än kommunen, förrän kommunen har klargjort att den inte önskar disponera lägenheten.

Om kommunen vill ta en viss ledigbliven lägenhet i anspråk och meddelar upplåtaren della, skall hyresavtal belräffande lägenheten anses ha träffats mellan husägaren och kommunen på de villkor som husägaren uppställt i sin underrättelse. Villkoren för upplåtelsen skall på kommunens begäran kunna prövas av hyresnämnden. Vid sådan prövning skall hyreslagens regler om hyra och andra villkor vid förlängning av hyresavtal äga motsvarande tillämpning. Förslaget i denna del innebär alltså ett återinförande av möjligheterna att fä den s. k. förstagångshyran prövad.

Bestämmelserna om hyreslägenhet skall äga molsvarande tillämpning i fräga om lägenhet som upplåts med bostadsrätt. Villkoren vid en sådan upplåtelse skall på begäran av kommunen kunna jämkas av hyresnämnden om de inte är skäliga. Lagen skall däremol inte vara tillämplig på överiåtelse av en redan upplåten bostadsrätt. Frågan om vem som skall få överta en bostadsrätt är oftast beroende pä det pris en förvärvare är beredd att betala. Om kommunen önskar överta en bostadsrätt, bör den enligl utredningarna vara hänvisad att konkurrera med andra spekulanter.

Sedan kommunen fält dispositionsrätten till en lägenhet skall kommunen från fall till fall kunna beslämma dels vilken bostadssökande som skall tilldelas lägenheten, dels avgöra i vilken form den bostadssökande skall få disponera lägenheten. Antingen kan hyres- eller bostadsrätten överiåtas eller också kan lägenheten upplåtas i andra hand. Kommunen skall inte behöva

Prop. 1979/80:72 80

husägarens tillstånd för atl överlåta eller hyra ut lägenheten i andra hand.

Om husägaren inle fullgör sin underrättelseskyldighet, om underrättelsen inte innehåller föreskrivna uppgifter samt om husägaren i strid mol kommunens beslut upplåter en lägenhel skall han kunna ådömas böler.

Kommunens befogenheter enligt lagförslaget bör enligl utredningarna tillkomma kommunens styrelse. Fullmäktige bör kunna besluta atl ett annal organ än kommunstyrelsen skall utöva dess befogenheter. Utredningarna förutsätter dock att det principiellt viktiga beslutel - för vilka fastigheter och vilka lägenheter kommunen vill utöva sin rätl - fattas av kommunens styrelse. För den handläggning som därefter erfordras torde ett annal organ, exempelvis socialnämnd eller bostadsförmedling, eller en befullmäktigad tjänsteman kunna svara.

En ordning som innebär att kommunen fär bestämma åt vem en lägenhet skall upplåtas får inte medföra att husägaren åsamkas förlust till följd av uteblivna hyresintäkter eller avgifter genom att upplåtelse av en lägenhet inte kan ske i avvaktan pä all kommunen anvisar hyresgäst eller bostadsrättshavare. Utredningarna anser därför atl, när den lägenhet som kommunen vill disponera blir ledig, kommunen i första hand skall bära ansvarel för de ekonomiska förpliktelser som ett ianspråktagande av lägenhelen medför.

Utredningarnas förslag innebär att den nu rådande avtalsfriheten pä området inskränks. Inskränkningarna kan emellertid enligt ulredningarna inte anses vara så betydande att de fär ulgöra hinder mol den föreslagna lagstiftningen. För de grupper som utredningarna främst velal värna om kan avtalsfriheten vara av ringa värde även i ett läge då det råder god tillgäng på lägenheter. Utredningarna anser del därför moliverat atl för särskilda fall göra ett så långlgående ingrepp i avtalsfriheten som har föreslagits.

När det gäller bostadsrättslägenheter fömtsätter utredningarna atl kommunen utövar sin rätt till upplåtelse i förhållandevis begränsad omfattning i varje särskild bostadsrättsförening. Bostadsrätten gmndas pä att de boende är medlemmar i föreningen och tar etl bäde individuellt och kollektivt ansvar för föreningens ekonomi och praktiska förvaltning. Utredningarna pekar också pä att ett slorl antal bostadsrättsföreningar organiseras och kommer till stånd inom ramen för en kooperativ organisation och att bostadsrätterna därvid upplåts till medlemmarna i turordning efler den tid de inträtt i föreningen och uppfyllt vissa villkor för anvisning till bostadsrättslägenhet. Det ligger enligt utredningarna i sakens natur att kommunen för varje särskild bostadsrättsförening bör utöva sin rält så att tilldelning av lägenheter kan ske till medlemmarna i rimlig utsträckning.

Förslagen till ändring i hyreslagen och bostadsrättslagen

Som fömt har anmärkts innebär utredningsförslaget att kommunen, sedan den har förvärvat hyresrätt eller bostadsrätt till en lägenhet, skall kunna

Prop. 1979/80:72 81

överiåta hyres- eller bostadsrätten till en bostadssökande. I fråga om hyresräll krävs enligt 32 § hyreslagen hyresvärdens samtycke till överiåtelse. För att kommunen inte skall kunna hindras att överlåta hyresrätten föreslår ulredningarna att i paragrafen tas in ett undantag i fråga om bostadshyresgäst som är kommun.

Om det i nägot fall inte är lämpligt eller möjligt att överlåta hyresrätten eller bostadsrätten till bostadssökande, skall kommunen kunna upplåta lägenheten i andra hand. Enligt 39 § hyreslagen och 30 S första stycket bostadsrättslagen krävs husägarens samtycke till sådan upplåtelse. Även i dessa paragrafer bör enligt utredningarna införas ett generellt undantag i fråga om bostadshyresgäst eller bostadsrättshavare som är kommun.

Enligt 2 § första slyckel bostadsrättslagen får upplåtelse av bostadsrätt inte ske till annan än medlem i bostadsrättsförening. När bostadsrätt har övergått till ny innehavare, fär denne enligt 10 § försia stycket utöva bostadsrätten endast om han är eller antas till medlem. För att inte syftet med den föreslagna ordningen skall omintetgöras genom att kommunen eller den som har förvärvat bostadsrätt av kommunen vägras medlemskap i bostadsrättsföreningen, föreslår utredningarna att i 52 § bostadsrättslagen införs bestämmelser om att kommun, till vilken har upplätits bostadsrätt till en bostadslägenhet, anses genom upplåtelsen förvärva medlemskap i föreningen och att den som har förvärvat bostadsrätt av kommunen inte fär vägras medlemskap. Även vissa ytteriigare ändringar föreslås i bostadsrättslagen.

1.5 Reservation

Tre ledamöter har reserverat sig mot de anförda förslagen.

Reservanterna vänder sig till att börja med mot den av majoriteten föreslagna kommunala rätten atl överta lägenheter som skall upplåtas med bostadsrätt och framhåller därvid bl. a. all bostadsrätten grundas på förutsättningen att de boende är medlemmar i föreningen och tar ett både individuellt och kollektivt ansvar för föreningens ekonomi och praktiska förvaltning. Ett i varje särskild bostadsrättsförening mera omfattande kommunall innehav av bostadsrätter upplåtna till uthyming eller anvisade till icke medlemmar skulle kunna innebära minskat inlresse från bostadsrättshavarnas sida att engagera sig i föreningens angelägenheler. Vidare rubbas själva grundförutsättningen för bostadsrätten - del kooperativa ägandet. Till detta kommer enligt reservanterna att majoritetens förslag inte kan väntas fä nägon reell betydelse för kommunens möjligheler att tillgodose bostadsbehovet för särskilda hushåll.

Vad gäller hyreslägenheter framhåller reservanlerna att den marknadsbalans som finns pä hyreshussidan gör att kommunerna har möjlighet att erhålla lägenheter i tillräcklig omfattning.

Om förslaget genomförs medför det risk för godtycke vid behandling av olika fastighetsägare. En sådan möjlighet skulle ytterligare försvåra

6 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 72

Prop. 1979/80:72 82

konkurrensneutralitet mellan kommunala och enskilda förvaltare.

Reservanterna anser att förslaget är otillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Redan kommunens beslut om anvisningsrält till lägenheter enligl 2 § i lagförslagel får vittgående rättsverkningar. Fastighetsägaren får dä inte längre disponera över lägenheten och hyra ut den lill någon annan än kommunen. Del kommunala beslutet har med andra ord samma karaktär som en rekvisitions- eller förfogandelagsliflning. Det ter sig enligl reservanterna därför anmärkningsvärt, att ingen särskild prövningsordning har anvisals, sä alt dessa förfoganden kan underkastas rältslig prövning.

Kommunens anspråk riklas för övrigt inte bara mot den berörde fastighetsägaren utan också mot hyressökande som efterfrågar den bostad som kommunen kräver att fä förmedla. I praktiken kan det ofta bli så, atl kommunens anspråk kommer atl gå före någon annan bostadssökande, vars inlresse rimligtvis också borde bli föremål för hänsynslagande. Denna inlresseavvägning mellan olika enskilda hushåll bör knappast behandlas i politisk ordning av den kommunala förvaltningen utan borde bli föremål för en rättslig bedömning.

Enligl reservanterna är det vidare uppenbart att kommunens rekvisitionsvis begärda förfogande medför problem vid upplåtelsen, som avviker frän normala hyresförhållanden. Också dessa frågor förtjänar särskild rättslig bedömning. Genom kommunens förfogande kan hyresföriuster uppstä. Skadegörelse kan inträffa liksom vanvård och ökal slitage av lägenheten. Reservanterna anser det rimligt att enskilda, som pä antytt sätt kan lida inträng genom samhällets bostadsrekvisilioner, kan fä sina intressen lillgodosedda. Kommunens ersättningsskyldighet i dylika fall borde kunna utkrävas på ett snabbt och effektivt sätt efter utlåtande av fastighetsskötare eller annan besiktningsman, om vanvård eller skadegörelse uppkommer.

Självfallet måste också hyreslagens normala regler om förverkande av hyresräll och kontrakt kunna göras gällande mot kommunen och de personer som nyttjar kommunens rekvirerade lägenheter. Detta visar enligt reservanterna yllerligare hur det är ogörligt att lösa problemen för mera allvariigt missanpassade personer inom den reguljära hyresmarknadens ram, eftersom kommunens rekvisitioner inte rimligtvis kan göras gällande i lägen där förhållandena helt urartar. Samhällets sociala omsorgsvärd måste ges huvudansvaret för att återanpassa personer med sä utpräglade samlevnadsproblem att övriga boende blir starkt störda i sina hem.

2 Bostadssociala delegationen och KSB

Bosladssociala delegationen anför i sin framställning att det i dag skapas många problem i bostadsområdena pä grund av att befolkningssammansättningen är onaturiig. En stor andel invandrare med olika hemspråk gör situationen inom skolan svårbemästrad. En stor andel barnfamiljer överbelastat barnomsorgen och andra sociala institutioner. En jämn befolknings-

Prop. 1979/80:72 83

sammansältning ger bältre möjligheler för myndigheterna atl planera social service och verka förebyggande. Det blir lättare att möta förändrade och nya behov.

Delegationen fram!:äller att kommunen skall sörja för atl den enskilde får en lämplig bostad som i största möjliga utsträckning svarar mot hans behov och önskemål. Kommunen bör siräva efter att skapa en allsidig sammansättning av befolkningen i ell område och förebygga sociala problem. Detta kräver att kommunen ser förmediingsarbetet som en del av det övriga sociala arbetet i kommunen. Elt sådant förebyggande, integrerande arbete förutsätter enligt delegationen en övergripande kommunal boendeplanering och ett verkslällande organ, en bosladsförmedling, med undanlag för de mindre kommunerna. För ett efteklivt förmedlingsarbele krävs tillgång åtminstone till samlliga lediga lägenheler i det statsbelånade bostadsbeståndet.

En aktiv bostadsförmedling bör enligt delegationen beakta sin förhands rätt till lägenheter även om det råder överskott av lägenheter på marknaden. Om man inskränker kommunens förmedlingsarbete till att fungera endast i bristsituationer, vilket händer i vissa kommuner, innebär del dels att integrationssträvanden motverkas och dels all planeringen inte kan följas upp. Den svagare som inte själv kan ordna sin bostadsfråga hamnar då i del minst attraktiva bostadsområdet med de problem som följer. Om balansen pä marknaden ändras har kommunen ingen beredskap för att möta t. ex. en ökad efterfrågan pä bostäder och molverka att en sådan blir kraftigt segregerande.

En aktiv bostadsförmedling bör ha regelbunden kontakt med skolor, AMS-föriäggningar och andra organ som förorsakar plötsliga förändringar i efterfrågan på bosläder.

En kommunal boendeplanering förutsätter emellertid inte bara ett aktivt förmedlingsarbete. Kommunen bör enligt delegationen t. ex. skapa ekonomiska möjligheter att erbjuda bostadssökande bostad i småhus och bostadsrättslägenheter. Kommunen kan också ställa sig som garant för hyran för betalningssvaga kommuninvånare.

Mol bakgrund av de erfarenheter delegationen har gjort under sitt arbete hemställer delegationen att regeringen lägger fram förslag i enlighet med det nu anförda.

Inom KSB har gjorts en ulredning angående bostadsförmedlingens problem alt i vissa fall bereda de sökande bostad. Ulredningen har överlämnats till bostadsdepartementet med hemställan om ätgärder.

I utredningen konstateras sammanfattningsvis att bosladsförmedlingen i mänga fall har svårl att ordna bostäder åt de bostadssökande, främst åt dem som saknar förvärvsarbete, som har fält betalningsanmärkningar, som har sociala problem eller som tillhör vissa invandrargrupper. Under år 1976 har svårigheterna ökat markant för den sistnämnda kategorin.

Enligt utredningen måste, generellt selt, de privala värdarna anses ställa större krav på de sökande än de allmännyttiga bolagen. Detta gäller även med

Prop. 1979/80:72 84

beaklande av all de allmännyttiga bolagen på senare tid har blivit mer restriktiva mol nyinkomna invandrargrupper. Toleransnivån inom resp. värdkalegori varierar dock. För de allmännyttiga bolagens del är naturiigt nog de bolag mesl strikta i vars bostadsområden redan bor en belydande andel problemhushåll och/eller invandrarfamiljer och där kommunens serviceapparat (social service, skolor m. m.) är överbelastad. Hyresvärdarnas mer eller mindre restriktiva bedömning av de bostadssökande är enligl ulredningen uppenbarligen grundad på rädsla för att följdproblem (ökad hyresgäst-omsättning, ökad förslitning, hyresföriuster elc.) skall uppstå om de godtar reella/misstänkta problemhushåll eller nyanlända invandrarfamiljer som hyresgäster.

I utredningen framhålls alt en organisationskommitté, lillsall av kommunalförbundets bostadsförmedlingsnämnd, har faslslälll rikllinjer för den framtida bostadsförmedlingsverksamhelen i Stor-Stockholm med innebord alt förmedlingen i fortsättningen skall fä en betydligt mer social inriktning än lidigare och koncentreras till sådana sökande som av skilda skäl är mer eller mindre utslagna från den normala bostadsmarknaden och därför behöver råd, stöd och hjälp att skaffa bostad. I riktlinjerna förutsätts även att förmedlingen i sin verksamhet motverkar segregalionstendenser. I utredningen framhålls att dessa båda målsättningar är intimt förknippade med de problem som behandlats. En väsentlig målsättning när det gäller att motverka bostadssegregation är alt förmedlingen i sin verksamhet inte skall behöva anpassa sig efter värdarnas normer utan enbart beakta de sökandes behov och önskemål samt den sociala målsättningen för resp. bostadsområde.

Om bosladsförmedlingen skall lyckas förverkliga de angivna målen behövs vissa förändringar. De hyresvärdar som i dag intar en restriktiv hållning utan att en sädan kan anses motiverad måsle bli avsevärt mer generösa i sin bedömning av de sökande. I princip bör varje sökande godtas som bostadsförmedlingen anvisar. En sådan attitydförändring skulle enligt ulredningen kunna underiättas pä flera säll. Socialvärdande myndigheter skulle kunna ställa sig som garanter för hyresbelalningen. Hyresvärden bör emellertid enligt utredningen fä viss möjlighet att inverka på de föreslagna hyresgästernas placering i en viss fastighet eller ett visst område, förutsatt att det inte innebär någon förskjutning av tidpunkten för deras inflyttning.

I ulredningen konstateras dock att del inte finns någon garanti för atl en frivillig linje kommer att ge lillräckligl resultat och att del därför är nödvändigt att ocksä beakta det förslag till lagstiftning som har lagts fram i boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas slutbetänkande (SOU 1975:51 och 52). En sådan lagstiftning jämte en attitydförändring hos hyresvärdarna är enligt utredningen etl minimikrav för att bostadsförmedlingen skall kunna bedriva en mer socialt inriktad förmedlingsverksamhet och motverka segregationstendenser. Det är emellertid Iveksamt om de angivna åtgärderna räcker lill för atl klara problemen. Huvuddelen av de lägenheter som KSB förmedlar - under 1976 över 80 proceni - återfinns

Prop. 1979/80:72 86

3 Utredningarnas lagförslag

3.1 Förslag till

Lag om upplåtelse av bostadslägenhet i vissa fall

Härigenom förordnas följande.

1 § Denna lag äger tillämpning på bostadslägenhet som husägaren regelmäs
sigt hyr ut för annat ändamål än fritidsändamål och som ej ulgör del av hans
egen bostad samt på bostadslägenhet som upplåtes med bostadsrätt. Lagen
gäller ej bostadslägenhet i hus som ägs av staten eller kommun.

Lagen äger ej heller tillämpning, om

1. del är nödvändigt för upplåtaren att förfoga över lägenhelen för upplåtelse ät anställd,

2. lägenheten utgör möblerat rum.

2 § Kommunen fär i fräga om viss lägenhet eller viss eller vissa kategorier av
lägenheter eller lägenheterna inom viss eller vissa delar av kommunens
område beslula alt husägaren skall underrätta kommun om atl lägenheten är
ledig för uthyrning. Sädant beslut skall delges husägare som beslutet
angår.

Husägare fär ej ulom i fall som anges i 4 § andra stycket hyra ut lägenhet som avses med beslut enligt första stycket till annan än kommunen, om lägenheten blir ledig för uthyrning efter det att husägaren fält del av kommunens beslut.

3 § Underrättelse som avses i 2 § första slyckel skall vara skriftlig och innehålla uppgift om lägenhetens storlek och belägenhet i huset, tillträdesdagen och de hyresvillkor som husägaren önskar.

4 § Meddelar kommunen husägaren skriftligen inom tre veckor efter det att denne fullgjort vad som ålagls honom med slöd av 2 § försia styckel atl kommunen gör anspråk på lägenheten, anses hyresavtal beträffande lägenhelen ha träffats mellan husägaren och kommunen på de villkor som husägaren har uppställt i sin underrättelse till kommunen.

Iakttages ej liden enligt försia slyckel, får husägaren hyra ul lägenheten ät annan.

5 § Kommunen fär begära att hyresnämnden prövar de hyresvillkor som
enligt 4 § första stycket gäller för upplåtelsen. Vid prövningen äger 12 kap.
48 § första-tredje styckena jordabalken molsvarande tillämpning. Nedsättes
hyra, skall den lägre hyran gälla från och med den dag hyresförhållandet
började.

Begäres ej prövning av hyresvillkoren inom en månad från det att hyresförhållandet enligl 4 § första stycket började, är rälten till sådan prövning föriorad.

Prop. 1979/80:72 87

6 § Beslämmelserna i 2-4 §§ äger molsvarande tillämpning i fråga om
lägenhel som upplåtes med bostadsrätt.

Villkor för upplåtelse av bostadsrätt ål kommun som ej kan anses skäliga får jämkas av hyresnämnden på begäran av kommunen. Sådan begäran skall framställas inom tid som anges i 5 § andra stycket.

Om rätl för kommun som förvärval bostadsrätt till lägenhel atl erhålla medlemskap i bostadsrättsförening finns bestämmelser i bostadsrättslagen (1971:479).

7 § Hyresnämnden fär på ansökan av kommunen förelägga bostadsrättsför
ening att utfärda sådan upplåtelsehandling som avses i 6 § bostadsrättslagen
(1971:479). I föreläggandet, som fär förenas med vile, skall beslämmas viss tid
inom vilken handlingen skall ha utfärdats.

Hyresnämnden fär självmant upptaga fråga om utdömande av vite som avses i försia stycket.

8 § Är sådan underrällelse som avses i 3 § eller meddelande som avses i 4 § första stycket avsänt i rekommenderat brev under moUagarens vanliga adress, skall avsändaren anses ha fullgjort vad som ankommer på honom.

9 § Husägare som underiäter att fullgöra vad som ålagts honom med stöd av 2 § första stycket eller som bryter mot föreskrifterna i 2 § andra stycket dömes till böter. Gärningen fär icke åtalas av åklagare, om ej åtal finnes påkallat frän allmän synpunkt.

10 § I fråga om förfarandet vid hyresnämnden i ärenden enligl denna lag finnes bestämmelser i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

11 § Talan mot hyresnämnds beslut i fräga som avses i 5 § första slycket, 6 § andra stycket och 7 § föres hos bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor frän den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall inges till domstolen.

12 § I tvist som avses i 5 § försia slycket och 6 § andra styckel skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i bostadsdomstolen, i den mån annat ej följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft

Prop. 1979/80:72 89

3.3 Förslag till

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Härigenom förordnas ifräga om bostadsrättslagen (1971:479) dels atl 11, 30 och 52 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 53 a §, av nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §
Den till vilken bostadsrätt över- Den till vilken bostadsrätt över
gått fär ej vägras inträde i föreningen, gått färej vägras inträde i föreningen,
om han uppfyller de villkor för om han uppfyller de villkor för
medlemskap som föreskrives i stad- medlemskap som föreskrives i stad
garna och föreningen skäligen kan garna och föreningen skäligen kan
nöjas med honom som bostadsrätts- nöjas med honom som bostadsrätts
havare. Den som förvärvat bostads- havare. Kommun som förvärvat bo-
rätt vid exekutiv försäljning eller vid stadsrätt eller den som förvärvat bo-
offenllig auktion enligt 10, 12 eller stadsrätt av kommun får ej vägras
37 §§ fär dock ej vägras medlemskap medlemskap. Ej heller får den som
pä den gmnd alt ersättning för förvärvat bostadsrätt vid exekutiv
bostadsrätten icke beräknals enligt försäljning eller vid offentlig auktion
gmnder som anges i stadgama. enligt 10, 12 eller 37 §§ vägras med-

lemskap pä den grund att ersättning för bostadsrätten icke beräknats enligt gmnder som anges i stadgarna. Har bostadsrätt övergått till bostadsrättshavarens make, får inträde i föreningen vägras maken endast om hinder möter på grund av bestämmelser i stadgarna att medlem skall tillhöra viss sammanslutning eller uppfylla liknande villkor och det skäligen kan fordras att maken uppfyller villkoret. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning, om bostadsrätt till bostadslägenhet övergått till bostadsrättshavaren närstående som sammanbodde med honom.

I fråga om andel i bostadsrätt äger första och andra stycket tillämpning endast om bostadsrätten efter förvärvet innehas av makar. Vad som sagts nu gäller ej, om annat bestämts i stadgarna.

30 §
Bostadsrättshavaren fär ej utan Bostadsrättshavaren fär ej utan
styrelsens samtycke i andra hand styrelsens samtycke i andra hand
upplåla lägenheten i dess helhet lill uppläta lägenhelen i dess helhel till
annan än medlem utom i fall som annan än medlem utom i fall som
avses i andra styckel. avses i andra och tredje slyckena.

Prop, 1979/80:72 90

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bostadsrätlshavare, som under viss tid ej är i tillfälle atl använda sin bostadslägenhet, fär upplåta lägenhelen i dess helhel i andra hand, om hyresnämnden lämnar tillstånd lill upplåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas, om bostadsrättshavaren har beaktansvärda skäl för upplåtelsen och föreningen ej har befogad anledning att vägra samtycke. Tillstånd kan begränsas till tid och förenas med villkor.

Komniun som är bosiadsrällshava-re får upplåta bostadslägenhet I dess helhet I andra hand.

52 §

Kommun till vilken upplåtits bostadsrätt till bostadslägenhet anses genom upplåtelsen fönmrva medlemskap I föreningen. Förvärvare av bostadsrätt, som vägrats inlräde i föreningen, kan inom en månad från det han fick del av beslutet härom hänskjula Ivisten till hyresnämnden.

53 a §

Föreskrift i bostadsrättsföreningens stadgar som icke kan uppfyllas av envar äger ej tillämpning på kommun som föiyärval bostadsrätt Ull bostadslägenhet eller på den till vilken kommun överlåter sådan bostadsrätt.

Denna lag träder i kraft

Prop, 1979/80:72 91

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena över boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas förslag

Boende- och bosladsfinansieringsulredningarnas förslag att i lag ge kommunen rätt att anvisa bostad tillstyrks av ett flertal remissinstanser. Barnmiljöutredningen och bosladssociala delegationen anser att utredningarnas förslag kommer atl underlätta för kommunen att motverka bostadssegregationen. Delegationen underslryker emellertid att lagstiftningen kommer att ställa stora krav på en akliv och långsiktig bostadssocial planering från kommunernas sida. Om företrädesrätten utnyttjas endast i begränsad omfattning för att lösa bostadsfrågan för ett litet antal svårplacerade hushåll, finns risken atl de bostäder som anvisas genom förtursrätten kommer atl stämplas som en form av "socialbostäder". Delegationen anser att denna nya möjlighet i stället bör utnyttjas för att tillsammans med andra medel långsiktigt förändra slmkturen pä hela bostadsmarknaden i kommunen och därigenom motverka segregationen. En aktiv bostadsförmedling har här en given roll. Att den allmänna bristsituationen pä bostadsmarknaden nu har hävts medför enligt delegationen inte att behovet av en kommunal bosladsförmedling har upphört. Kriminalvårdsstyrelsen anser, mot bakgrund av sina erfarenheter från verksamheten med att skaffa bostäder åt kriminalvårdens klienter, att utredningsförslaget är ytterst viktigt.

Enligt KSB är den föreslagna lagstiftningen väl motiverad. Fömtsatt att den lillämpas i någoriunda stor utsträckning skulle den komma alt förbättra bostadsförmedlingarnas möjligheter all hjälpa dem som har svårast atl hävda sig på bostadsmarknaden och att motverka bostadssegregation. KSB framhåller emellertid atl en metodik måste utvecklas som gör det möjligt för kommunen att snabbt och på ett enkelt sätt fä reda på när lägenheter man har sagt sig vilja disponera över blir lediga och att man således inte blir hell beroende av att hyresvärden fullgör sin skyldighet. Likaså är det angeläget att kommunen fär möjlighel alt utan någon större kontrollapparat avgöra om byten m. m. gäll regelrätt lill eller om de varit fingerade i syfle att undandra kommunen dess dispositionsrätt. KSB framhåller också alt påföljden för husägaresomunderiåteratt underrätta kommunenellerhyrul lägenheten till nägon annan än kommunen måste göras kännbar.

SABO stöder förslaget och utgår frän att den kommunala anvisningsrätten när det gäller allmännyttiga bostadsföretag kommer all avse bostadsområden och inte enskilda lägenheler. Om del inle går alt finna en form för att anvisningsräiien skall gälla även vid överlåtelse av bostadsrättslägenhet, kommer förslaget i denna del enligt SABO inte alt fä nägon reell betydelse, eftersom antalet nyproducerade bostadsrättslägenheter är mycket litet i förhållande lill beståndet av sädana lägenheter. Den typ av segregation, som består i att vissa hushållsgrupper koncentreras på ell i förhållande till hela bostadsbeståndet alltför begränsat bestånd, kommer dä i slort sett alt bestå

Prop. 1979/80:72 92

trots i och för sig lovvärda salsningar i fråga om etl allsidigare lägenhelsbe-ständ. Del säger sig självt, anför SABO, att kommunal anvisningsrält vid överiåtelse av bostadsrätt måsle följas av en kommunal vilja atl använda medel för inköp, om det anvisade hushållet saknar medel.

Enligt//5fi innebär anvisningsräiien till bostadsrättslägenheter ell ingrepp i gmnderna för en bostadsrättsförenings verksamhet som emellertid fär accepteras i den begränsade omfattning som förslaget innebär. HSB framhåller emellertid att kommuner, som utövar anvisningsrätten, också bör la ansvar för de eventuella ekonomiska konsekvenser som kan uppkomma för fastighetsförvaltningen. Föreskrifterna om anvisningsrätt bör enligl HSB kompletteras med en uttrycklig föreskrift om kommunens ekonomiska ansvar. Svenska riksbyggen anser att varken bostadsrättsföreningar eller andra fastighetsägare bör ha möjlighet alt undandra sitt bostadsutbud - ofta tillkommet med samhällels finansiella stöd - från kommunala åtgärder i syfte att uppnå en allsidig hushållssammansätlning i bostadsbeståndets olika delar. Frän principiell bostadskooperaliv synpunkt kan man hysa betänkligheter mot de föreslagna ändringarna i bostadsrättslagen. Svenska riksbyggen anser dock att de kan accepteras, om den praktiska tillämpningen av beslämmelserna bidrar till en allsidigare hushållssammansättning i olika bosladsområden och minskar riskerna för en segregering. Det finns dock skäl som talar för att andrahandsuthyrning av bostadsrättslägenheter i själva verkel kan skapa risker för en inle önskvärd social segregering. Om de föreslagna åtgärderna skall fylla sitl syfte, mäste tillämpningen ske i nära samförstånd mellan kommunen och bostadsrättsföreningens slyrelse. Fömtsättningarna för att uppnå syftet skulle dessutom väsentligt förbättras om kommunen genom län till det berörda hushållet eller på annat sätt ställde sig som garant för grundavgiften till bostadsrättsföreningen och hushållet självt kunde bli medlem och delta i föreningen pä samma villkor som övriga boende. Svenska riksbyggen tillstyrker utredningsförslaget med den ändringen all bostadsrättsföreningens styrelse skall ha samma möjlighet som hittills att anta medlemmar i föreningen utom i de fall dä kommunen vill anvisa bostadsrättshavare och som garant i nägon form medverkar till förvärv av bostadsrätt. Innebörden är att den som med kommunens medverkan förvärvat bostadsrätt inle skall kunna nekas medlemskap i bostadsrättsförening. Samma synpunkter anför Svenska byggnadsarbetareförbundet.

Till de remissinstanser som tillstyrker utredningsförslaget hör ocksä socialstyrelsen, statens invandrarverk, länsstyrelsen 1 Stockholms län. Svenska kommunförbundet (majoriteten). LO, TCO, Hyresgästernas riksförbund och några kommuner. Länsstyrelsen i Slockholms län anser dock alt kommunerna måste iaktta stor återhållsamhet vid tillämpningen av den föreslagna anvisningsrätten. Hyresgästernas riksförbund betraktar utredningsförslaget som en nödvändig reform och menar att erfarenheterna av den föreslagna lagstiftningen fär utvisa om det finns behov av att gå vidare mol en obligalorisk kommunal förmedlingsräil.

Prop. 1979/80:72 93

Länsstyrelsen i Norrbottens län och länsbostadsnämnden i Örebro län anser atl förslagel fär en alllför begränsad effekt och ifrågasätter om inte en obligatorisk bostadsförmedling i stället borde övervägas.

Länsbostadsnämnden i Väslmanlands län upplyser att prakliskl taget all bostadsproduktion i länet sker på kommunägd mark och att förmedlingsrätlen pä ett smidigare sätt kan tillförsäkras kommunen i samband med markupplåtelsen. Enligt nämnden kan emellertid den föreslagna anvisningsrätten bli av värde. Länsbostadsnämnden i Jönköpings län anser att överenskommelser i första hand bör eftersträvas. Även länsbostadsnämnden I Västernorrlands län ifrågasätter behovet av lagstiftning.

Några remissinstanser, däribland bostadsstyielsen, tillstyrker förslaget vad gäller lägenheter som upplåts med hyresrätt men anser att det skulle strida mot den grundläggande bosladsrätlsidén alt införa en beslämmelse som ger kommunen absolut rätl att förvärva bostadsrätt och erhålla medlemskap. Bostadsrätten är en form av kooperativt ägande där de boende gemensamt handhar fastighetsförvaltningen. Bostadsrättslagstiftningen ger garantier för att föreningen genom beslul av dess styrelse eller föreningsstämma skall kunna förvalta en bostadsfastighet på ell sätt som tillgodoser medlemmarnas gemensamma bäsla. Hit hör bl. a. föreskriften om att medlem skall antas av föreningen, framhåller styrelsen. Om utredningsförslaget genomförs kan det uppkomma situationer där den boende såsom hyresgäst inte kan antas ha den samhörighetskänsla i fräga om fastighetsförvaltningen som bör fömtsättas hos boende med bostadsrätt. Om kommunen anvisar bostadsrättshavare måste enligt bostadsstyrelsen alltjämt förutsättas alt föreningen kan anta denna som medlem. Vid uthyrning av bostadsrättslägenheter bör dock samma regler gälla som för hyreslägenheter.

JK anser att utredningsförslaget innebär ett långtgående ingrepp pä avtalsfrihetens omräde även i fall dä kommunen inte pä något sätl medverkar vid finansieringen av ny- eller ombyggnad av fastigheten i fråga. Om förslaget, trots de betänkligheter som frän olika synpunkter kan anföras mot detsamma, anses böra genomföras, mäste del enligt JK bli föremål för en gmndlig juridisk bearbetning. Beträffande förslagel såvitt gäller bostadsrättslägenheter anser JK att såväl kommunen som den som har förvärvat bostadsrätt av kommunen mäste uppfylla de krav som stadgarna uppställer för medlemskap. För kommun måste dock gälla undantag i fräga om villkor i stadgarna som är av sådan art att de endast kan uppfyllas av fysisk person. Med hänsyn lill den föreslagna lagstiftningens karaktär måste lagen enligt JK kompletteras med någon regel om materiell överprövning av elt kommunalt beslut om att ta en lägenhel i anspråk. Det måsle vara möjligt alt i någol organ fä till stånd en avvägning mellan kommunens önskemål och fastighetsägarens önskemål om atl få hyra ut en ledig lägenhet till exempelvis en nära anhörig. Även bostadsstyrelsen anser att det bör finnas möjlighet till överprövning.

Bostadsdomstolen anser att i betänkandet inte har redovisais att behov

Prop. 1979/80:72 94

föreligger av så genomgripande förändringar som utredningarna har föreslagit. Vad gäller förslaget som sädant anser bosladsdomslolen alt åtskilliga belänkligheler kan anföras. I likhet med JK anser domslolen sålunda all del måsle finnas möjlighel lill prövning av kommunens beslul. Denna prövning bör kunna ske vid hyresnämnd. Bosladsrältsupplålelser bör enligt domstolen hell undanlas från lagens tillämpningsområde. Varie inbrytning i en bostadsrättsförening av nägon som står uianför föreningen och som inle delar eller känner solidaritet med bostadsrättshavarnas gemensamma intressen kan ävenlyra syftet med bostadsrätlsformen och bostadsrättshavarnas gemensamma strävanden. Domstolen anser vidare bl. a. alt lagförslaget bör kompletteras med bestämmelser som reglerar ansvarel för hyresföriuster och andra förvaltningskostnader, som kan anses ha uppkommil på grund av att kommunen utövar sin anvisningsrätt.

Även hyresnämnden I Göteborg ifrågasätter om det är nödvändigt atl införa en sä genomgripande lagstiftning som den föreslagna. Nämnden inslämmer i utredningarnas rekommendation om ett bättre ulnyltjande av de regler som f n. ger del allmänna möjlighet atl påverka fördelningen av lägenheter mellan bostadssökande. Enligt hyresnämndens uppfattning har utredningarna emellertid inle tillräckligt ingående diskuterat andra former för inflytande över bostadsupplåtelserna, vilka ansluter sig lill nu gällande syslem för bosladsanvisning och för lägenhetsupplåtelse. En tänkbar form, som bör utredas närmare, är alt kommunen ges en omfattande rätt alt anvisa hyresgäst till en lägenhet, som blivit ledig för uthyrning, utan att husägaren helt föriorar sina möjligheter alt få anvisningen prövad. Hyresnämnden, som framför åtskilliga synpunkter pä lagförslagen, ifrågasätter dock bl. a. om det inle finns skäl att i vissa fall begränsa kommunens anvisningsrält, t. ex. vid tillämpning av bestämmelsen i 46 § sista stycket hyreslagen om rätt för en hyresgäst atl vid omfaltande ombyggnad återflytta lill en likvärdig lägenhel i huset.

Helt negaliva till utredningsförslaget är Svea hovrätt, hyresnämnden i Stockholm, SACO/SR, Sveriges fastighetsägareförbund. Näringslivets byggnadsdelegallon och några kommuner. Svea hovrätt framhåller all förslagel innebär en avsevärd inskränkning i den nu rådande avtalsfriheten pä området. Redan av denna anledning bör enligt hovrätten starka skäl krävas för att regleringen skall godtas. Härtill kommer att förslagel har karaktär av rekvisitions- eller förfogandelagstiftning, mol vilken inga effektiva rättsmedel anvisas. Slutligen införs, konstaterar hovrälten, moment i bostadsrätlslagen, som är främmande för bostadsrätten som boendeform. Den omständigheten att bristen på lediga bostäder i stort sett har upphört i förening med att samhället redan nu disponerar ålskilliga andra medel mot segregation - främst den styrning som kan ske beträffande statligt finansierade hus - leder hovrätten lill slutsatsen att en lagstiftning, som så kraftigt inskränker avtalsfriheten och innehåller så principiellt betänkliga inslag som den föreslagna, inte bör genomföras. Hyresnämnden i Stockholm anför i allt

Prop. 1979/80:72 95

väsentligt samma synpunkter som bostadsdomstolen och Svea hovrätt. Sveriges.fästigheisägaie.fÖibund konstaterar i likhet med bl. a. Svea hovrätt att den föreslagna lagen innebär ett radikalt ingrepp i den avtalsfrihet som principielll råder inom hyres- och bostadsrällsseklorn och i hyresvärdens principiella rätt att avgöra vem som skall få hyra ledigblivna lägenheter. För den enskilde hyresvärden skulle lagen enligt förbundets uppfattning få närmast konfiskatoriska konsekvenser om den skulle komma att utnyttjas i större omfattning. Ges kommunen möjlighet all ta ifrån hyresvärden hans rätl att själv beslämma över vem som skall bo i huset, urholkas äganderätten ytteriigare på ett för hyresvärden diskriminerande sätt. Enligt förbundel bör en sädan befogenhelsinskränkning inte tillåtas annal än under krig eller särskilda krisförhållanden. Förbundel anser vidare bl. a. att förslaget i vissa avseenden kommeratt molverka även hyresgästernas intressen. Boendetriv-seln är i hög grad avhängig av hyresgästerna själva och förhällandel dem emellan. Varje ansvarsmedveten fastighetsförvaltning vinnlägger sig därför också om en grannlaga prövning av nya hyresgäster- inte sällan i samräd med de gamla hyresgästerna. Urvalel sker regelmässigt med avgörande hänsyn till kraven på ordning och trevnad inom fastigheten. Hyresvärdens möjligheter att på detta sätt lillgodose de boendes egna inlressen i delta viktiga hänseende och alt vidareutveckla samräd och boendeinflytande härvidlag kan enligt förbundet bli helt imaginära, om lagförslagel genomförs. Förbundet, som från principiella synpunkter helt tar avstånd från utredningsförslaget, riktar kritik även mol förslagets utformning i flera avseenden. Bl. a. anser förbundet alt fränvaron av regler för överprövning av kommunens beslut innebär risk för godtycke och rättsosäkerhet. Näringslivets byggnadsdelegation anser att förslaget, bortseU frän utpräglade krissituationer på bostadsmarknaden är helt obehövligt. Kommunernas befogenheler i olika hänseenden är så omfattande att de föreslagna reglerna inte kan få någon positiv effekt. Delegationen anför härulöver i allt väsenlligl samma synpunkter som Sveriges fastighetsägareförbund och reservanterna i ulredningen.

SKB framhåller att redan den anvisningsrält som kommun med stöd av bostadsfinansieringsförordningen har möjlighet atl skaffa sig är svårförenlig med de principer som gäller för SKB:s hyresbostadskooperation. Att låta kommunen bestämma att kooperativt ägda lägenheter skall upplåtas till den som kommunen anvisar är ett sä allvarligt ingrepp i bostadskooperationens verksamhet atl det inte kan tolereras. Sädan lagstiftning hade varit mer förståelig för några decennier sedan då av kommunen direkt eller indirekt ägda bostadslägenheter förekom i ytleriigl ringa utsträckning, men i dag är antalet lägenheter i kommunägda allmännyttiga bostadsföretag så stort atl ifrågavarande slag av problem måste kunna lösas pä annal sätt än genom tvångsmässigl ianspråktagande av hyres- och bostadsrättslägenheter. Om förslaget genomförs, förutsätter SKB att kommunen beträffande SKB-

Prop. 1979/80:72 97

Bilaga 4

De remitterade lagförslagen

1 Förslag till Bostadsanvisningslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Om det behövs för bostadsförsörjningen inom kommunen eller inom omräde i vilket kommunen ingår och som kan anses ulgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende, fär ett eller flera bostadsområden i kommunen förklaras vara bostadsanvisningsområde. Om inte något annat beslutas med stöd av 2 §, skall samtliga bostadslägenheter inom ett bostadsanvisningsområde omfattas av denna lag.

2 § Beslul i fråga om bostadsanvisningsområde skall fattas av kommunstyrelsen.

När ett område förklaras vara bostadsanvisningsområde kan i beslutet bestämmas att endast bostadslägenheter av ett visst slag inom området skall omfattas av denna lag.

3 § Innan kommunstyrelsen avgör ett ärende om bostadsanvisningsområde
skall de husägare och hyresgästorganisationer som kan beröras av detta läm
nas tillfälle att yttra sig.

Som ägare av hus anses, när omständighetema föranleder det, annan som innehar huset.

Om etl hus omfattas av beslut om tvängsförvallning enligt bostadsförvaltningslagen (1977:792) skall vad som sägs om husägaren i stället avse förvaltaren.

4§ Kommunstyrelsens beslut i fråga om bostadsanvisningsområde skall delges de husägare och hyresgästorganisationer som berörs av beslutet.

Delgivningen fär ske genom kungörelse enligt 17 § delgivningslagen (1970:428). I sådant fall skall ett meddelande om beslutet sändas med posten till husägarna.

5 § När ett beslut i fräga om bostadsanvisningsområde har vunnil laga kraft, skall en underrättelse om detta delges de husägare som berörs av beslutet. Även de berörda hyresgästorganisationerna skall underrättas.

7 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 72

Prop. 1979/80:72 98

Förbud att upplåta lägenheter m. m.

6§ När en husägare har delgetts en underrättelse enligt 5 §, fär han inte uppiäta en lägenhel, som omfattas av beslutet, med hyresrätt eller bostadsrätt i annan ordning än som föreskrivs i denna lag. Han fär inte heller medverka till att hyresrätten till en sådan lägenhet överiåts i annat fall än som avses i 12 kap. 34 och 34 a §§ samt 35 § första stycket jordabalken eller att lägenheten upplåts i andra hand i annat fall än som avses i 12 kap. 40 § samma balk. Första stycket gäller inte om

1. lägenheten utgör en del av husägarens egen bostad,

2. lägenheten är belägen i ett enfamiljshus, som inie är avsett att upplåtas varaktigt, eller i ett tvåfamiljshus,

3. upplåtelsen avser en lägenhet för fritidsändamål,

4. lägenhelen används för upplåtelse åt någon som är anställd hos husägaren,

5. huset har undergått en större ombyggnad och lägenheten enligt bestämmelserna i 12 kap. 46 § tredje stycket jordabalken upplåts till någon som före ombyggnaden hyrde en lägenhet i huset.

Meddelande om upplåtelse m. m.

7§ När en lägenhel skall upplåtas med hyres- eller bostadsräu, skall husägaren snarast möjligt lämna meddelande om detta till den kommunala nämnd som enligt kommunfullmäktiges beslul prövar frågor som avses i 8 och 9 §§. Meddelandet skall vara skriftligt och innehålla uppgift om lägenhetens adress, dess storiek och belägenhet i huset, villkoren för upplåtelsen samt tillträdesdagen.

8 § Anser den nämnd som avses i 7 § att lägenheten skall upplåtas till en viss
bosiadssökande eller att upplåtelsen skall ske till kommunen, skall nämnden
snarast möjligt lämna husägaren en skriftlig underrättelse om detta. Om
lägenhelen skall upplåtas till en bostadssökande, skall underrättelsen inne
hålla dels de uppgifter om denne som behövs för atl husägaren skall kunna ta
slällning lill upplåtelsen, dels en förklaring av bosladssökanden atl han
samtycker lill att lägenheten upplåts till honom på de villkor som husägaren
har angett eller som kan komma atl fastställas enligl 12 §.

Om nämnden inte begär att lägenheten upplåts till en viss bostadssökande eller till kommunen, skall en skriftlig underrättelse snarast möjligt lämnas om della. En sådan underrättelse innebär att förbudet i 6 § inte längre hindrar husägaren alt upplåta lägenheten.

9 § Om den kommunala nämnden begär det, skall lägenheten upplåtas till
kommunen.

Har nämnden i underrättelsen enligt 8 § föreslagit att lägenheten skall upplåtas till en viss bosiadssökande, skall husägaren snarast möjligt meddela

Prop, 1979/80:72 99

nämnden om han godtar förslaget eller inte.

Vill husägaren inte upplåta lägenheten till bostadssökanden, skall nämnden snarast möjligt underrätta husägaren om lägenheten skall upplåtas lill kommunen eller inte. Begär nämnden inte upplåtelse skall förbudet i 6 § inte längre hindra husägaren att upplåta lägenhelen.

10 § Om ett meddelande enligt 7 eller 9 § är avsänt i rekommenderat brev
under mottagarens vanliga adress, skall husägaren anses ha fullgjort vad som
ankommer på honom. Detsamma gäller i fråga om en underrättelse enligt 8
eller 9 § från den kommunala nämnden till husägaren.

Upplåtelsen och villkoren för den m, m.

11 § Om husägaren godtar atl lägenhelen upplåts till bosladssökanden eller om den kommunala nämnden begär att upplåtelsen skall ske till kommunen, skall avtal om upplåtelsen därmed anses ha träffats. Avser upplåtelsen bostadsrätt skall den dock inte anses ha skett innan de i 3 och 5 §§ bostadsrättslagen (1971:479) angivna förutsättningarna är uppfyllda.

12 § Om inte nägon annan överenskommelse träffas, skall för upplåtelsen gälla de villkor som husägaren har angett i meddelandet enligl 7 §. Hyresnämnden fär dock efter ansökan av hyresgästen eller bostadsrättshavaren föreskriva att upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt. 1 fräga om en hyreslägenhet fär nämnden ocksä föreskriva alt för upplåtelsen skall gälla andra villkor än de som har angelts i meddelandet. Ansökan om hyresnämndens prövning skall göras inom två mänader från den i meddelandet enligt 7 § angivna tillträdesdagen.

Vid prövning av hyresvillkoren tillämpas 12 kap. 48 § första-tredje styckena jordabalken. Om hyran har bestämts i förhandlingsöverenskommelse enligt hyresförhandlingslagen (1978:304) skall dock den hyran gälla. Om hyresnämnden nedsätter hyran, skall den lägre hyran gälla från och med den dag då hyresförhållandet började.

Föreskriver hyresnämnden alt upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt eller att hyran skall ulgå med elt lägre belopp än som har angells i meddelandet enligt 7 §, skall husägaren samtidigt åläggas atl till hyresgästen eller bostadsrättshavaren belala tillbaka vad han lill följd därav har uppburit för myckel jämte ränta. Räntan skall beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för liden från dagen då husägaren mottog beloppel till dess att beslutet har vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

13 § Avser upplåtelsen en bostadsrätt, fär hyresnämnden pä begäran av bostadsrättshavaren förelägga bostadsrättsföreningen alt inom viss lid utfärda en sådan upplätelsehandling som avses i 6 § bostadsrätlslagen (1971:479).

Prop. 1979/80:72 '

Föreläggandet fär förenas med vile.

Fråga om utdömande av vitet upptas självmant av hyresnämnden. Vitet fär inte förvandlas.

14 § Får husägaren förföga över lägenheterf, har han rätt till skälig ersättning av kommunen för skada, när avlal om upplåtelse inle kan träffas för tiden från och med den i meddelandet enligl 7 § angivna tillträdesdagen och husägaren har gjort vad som ankommer på honom.

Fråga om skyldighet att betala sådan ersättning prövas av hyresnämnden. För att kunna las upp till behandling skall ansökan ha kommil in till hyresnämnden inom en månad från den dag dä avtal om upplåtelse av lägenheten träffades.

Övriga bestämmelser

15 § Om förfarandet vid hyresnämnden finns bestämmelser i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

16 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 6 § döms till böter. Gämingen fär åtalas endast efter anmälan av den nämnd som avses i 7 §.

17 § Kommunstyrelsens beslut i fråga om bostadsanvisningsområde kan överklagas hos länsstyrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut kan överklagas hos regeringen genom besvär.

18 § Beslut i fråga som enligt denna lag skall prövas av hyresnämnden kan överklagas hos bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall ges in lill domstolen.

19 § I mål enligt 12 § första stycket om villkoren för upplåtelsen och i mål om utdömande av vite enligt 13 § andra stycket skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i bostadsdomstolen, i den mån inte annat följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Prop, 1979/80:72 101

2 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken'

dels atl 12 kap. 1, 32, 37, 39 och 70 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i balken skall införas en ny paragraf, 12 kap. 34 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§ Detta kapitel avser avtal, varigenom hus eller del av hus upplåtes till nyttjande mot vederiag. Detta gäller även om lägenheten upplåtils genom tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avlal.

Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas i förening med lägenheten, äger detta kapitel tillämpning pä avtalet, om jorden skall användas för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annat ändamål än jordbruk. Förenas tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med upplåtelse av säväl lägenhet för bostadsändamål som jord, äger kapitlet tillämpning, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen av jorden. Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att hell eller till icke oväsentlig del användas som bostad.

Förbehåll som strider mot bestämmelse i detta kapitel är utan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej annat anges.

Om upplåtelse av vissa bostadslä-genheterfinns bestämmelser i bostadsanvisningslagen (1979:000).

32 § Hyresgästen fär icke överlåta hyresrätten utan hyresvärdens samtycke, om ej annat följer av 34-36 §§.

Vägras samtycke utan skälig anledning eller lämnar hyresvärden ej besked inom tre veckor efter det att samtycke begärdes, får hyresgästen uppsäga hyresavtalet.

Om förbud för hyresvärden att i vissa fall medverka Ull överlåtelse av hyresrätten Ull en bostadslägenhet finns bestämmelser i 6 § bostadsanvisningslagen (1979:000).

1 12 kap. omtryckt 1979:252

Prop, 1979/80:72 104

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har bostadsrätt övergått till bostadsrättshavarens make, fär inträde i föreningen vägras maken endast om hinder möler på grund av bestämmelse i stadgarna atl medlem skall tillhöra viss sammanslutning eller uppfylla liknande villkor och det skäligen kan fordras atl maken uppfyller villkoret. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning, om bostadsrätt till bostadslägenhet övergått till bostadsrättshavaren närstående som varaktigl sammanbodde med honom.

30 §
Bostadsrättshavaren fär ej utan Bostadsrättshavaren fär ej utan
styrelsens samtycke i andra hand slyrelsens samiycke i andra hand
upplåta lägenheten i dess helhet till upplåta lägenheten i dess helhet till
annan än medlem utom i fall som annan än medlem utom i fal! som
avses i andra stycket. avses i andra eller tredje styckel.

Bostadsrättshavare, som under viss tid ej är i tillfälle att använda sin bostadslägenhet, fär upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand, om hyresnämnden lämnar tillstånd till upplåtelsen. Sädant tillstånd skall lämnas, om bostadsrättshavaren har beaktansvärda skäl för upplåtelsen och föreningen ej har befogad anledning aU vägra samtycke. Tillstånd kan begränsas till viss tid och förenas med villkor.

33 § Nyttjanderätten till lägenhet som innehas med bostadsrätt och som tillträtts är förverkad och föreningen således berättigad att uppsäga bostadsrättshavaren till avflyttning,

1. om bostadsrättshavaren dröjer med betalning av gmndavgift eller upplätelseavgift utöver två veckor eller den längre tid som kan vara bestämd i stadgarna från det atl föreningen efter förfallodagen anmanat honom att fullgöra sin betalningsskyldighet eller om bostadsrättshavaren dröjer med betalning av årsavgift utöver två vardagar efter förfallodagen,

2. om bostadsrättshavaren utan behövligt samtycke eller tillstånd upplåter lägenhelen i andra hand,

3. om lägenheten användes i strid med 25 eller 31 §,

Prop. 1979/80:72 105

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. om bostadsrättshavaren eller den, till vilken lägenheten upplåtits i andra hand, genom vårdslöshet är vållande till att ohyra förekommer i lägenheten ellerom bostadsrättshavaren genom underlåtenhet att utan oskäligt dröjsmål underrätta styrelsen om förekomst av ohyra i lägenheten bidrager till att ohyran sprides i fastigheten,

5. om lägenheten på annat sätt vanvårdas eller om bostadsrättshavaren eller den, till vilken lägenheten upplåtils i andra hand, åsidosätter något av vad som enligt 28 § skall iakttagas vid lägenhetens begagnande eller brister i den tillsyn som enligt nämnda paragraf åligger bostadsrättshavare,

6. om i strid med 29 § tillträde till lägenheten vägras och bostadsrättshavaren ej kan visa giltig ursäkt,

7. om bostadsrättshavaren åsidosätter skyldighet, som gär ulöver hans åligganden enligl denna lag, och det måste anses vara av synneriig vikt för föreningen att skyldighelen fullgöres; dock kan skyldighet för bostadsrättshavaren att inneha anslällning i vissl företag eller liknande skyldighet ej åberopas som gmnd för förverkande.

Nyttjanderätten är icke förverkad, Nyttjanderätten är icke förverkad,
om det som ligger bostadsrättshava- om det som ligger bostadsrättshava
ren till last är av ringa betydelse. ren till last är av ringa betydelse. Inte

heller är nyttjanderätten till en bostadslägenhet förverkad på grund av att en skyldighet som avses i första stycket 7 åsidosätts, om bostadsrättshavaren är en kommun och skyldigheten inte kan fullgöras av en kommun. Uppsägning på grund av förhällande som avses i första stycket 2,3 eller 5-7 fär ske endast om bostadsrättshavaren underiäter atl på tillsägelse vidtaga rättelse utan dröjsmål.

Uppsäges bostadsrättshavaren lill avflyttning, har föreningen rätt till ersättning för skada.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1980.

Prop. 1979/80:72 106

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och

hyresnämnder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:188) om arrendenämnder och

hyresnämnder' dels au nuvarande löd § skall betecknas 16e §, dels att rubriken närmast före 16 d § skall sättas närmasl före 16 e §, dels att 4, 22, 23 och 32 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 16 d §, och närmast före 16 d §

en ny mbrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2

Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken har till uppgift aU

1. medla i hyres- eller bostadsrältstvist,

2. pröva tvist om reparationsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket, skadestånd enligt 12 kap. 24a§, överiåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 34-36 §§, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §, förlängning av hyresavtal eller villkor för sådan föriängning enligl 12 kap. 49 §, hyresvillkor enligt 12 kap. 55 § eller uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 §, allt jordabalken,

2 a. pröva tvist om hyresvillkor enligl 22-24 §§ hyresförhandlingslagen (1978:304) eller om äterbetalningsskyldighet enligl 23 § samma lag,

3. pröva tvist om hyresvillkor enligl 7 § sista stycket, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 30 § andra stycket eller medlemskap enligt 52 §, allt bostadsrättslagen (1971:479),

4. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i 12 kap. 45 eller 56 § jordabalken eller av beslul som avses i 60 § första stycket 1 bostadsrättslagen,

5. vara skiljenämnd i hyres- eller bostadsrältstvist,

5 a. pröva tvist mellan hyresvärd och hyresgästorganisation enligl hyresförhandlingslagen,

6. pröva frågor enligt bostadssaneringslagen (1973:531) och bostads-förvaltningslagen (1977:792),

7. pröva frägor enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m..

' Lagen omlrycki 1974:1090. 2 Senaste lydelse 1978:306.

Prop. 1979/80:72 107

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8. pröva frågor enligt bostadsanvisningslagen (1979:000). Ärende upptages av den hyresnämnd inom vars område fastighelen är belägen. Ärende som avses i 9,17 eller 18 § lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. upplages dock av hyresnämnden i den ort där bolagets styrelse har sitt säte eller, i fråga om handelsbolag, där förvallningen föres.

Ärende angående bostadsanvisning m. m.

16d§

Ansökan i enfråga som avses i 4 § första stycket 8 skall vara skriftlig. Den skall innehålla uppgift om det berörda huset och dess ägare samt sökandens yrkande och grunderna för delta.

Bestämmelserna i 8 § andra-femte styckena skall tillämpas ifråga om en sådan ansökan.

Förhandling skall hållas inför nämnden, om det inte är uppenbart att någon förhandling inte behövs. Om en part skall inställa sig personligen får nämnden förelägga vite. Om sökanden har kallats men inte kommer till förhandlingen, avskrivs ärendet. Att motparten uteblir hindrar inte au ärendet avgörs.

22 §

Beslul av nämnd äger, sedan lid Beslul av nämnd äger, sedan lid

för klander eller besvär ulgålt när för klander eller besvär ulgålt när

lalan fär föras mot beslutet, talan fär föras mol beslutet,

rättskraft, såvitt därigenom avgjorts rättskraft, såviit därigenom avgjorts

fråga som avses i 1 § första stycket 2 fråga som avses i 1 § försia slycket 2

eller 4 8 första slycket 2,2 a, 3,5 a, 6 eller 4 § försiastycket 2,2a,3,5 a,6,

Wfer 7. Vad som sagts nu gäller dock 7 eller 8. Vad som sagts nu gäller

ej beslut, varigenom ansökan om dock ej beslut, varigenom ansökan

reparationsföreläggande enligt 12 om reparalionsföreläggande enligt

kap. 16 § andra stycket eller tillstånd 12 kap. 16 § andra stycket eller lill-

3 Senaste lydelse 1978:306.

Om fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut i ärende enligt 12 kap. jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ärende angående bostadsrätt, bostadssanering eller särskild förvaltning eller i ärende enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. finns bestämmelser i 12 kap. 70 § jordabalken, 31 § hyresförhandlingslagen, 76 § bostadsrättslagen (1971:479), 21 § bostadssaneringslagen (1973: 531), 34 § bostadsförvaltningslagen (1977:792) samt 25 § lagen om förvärv av hyresfastighet m. m.

Mot hyresnämnds yttrande enligt Mot beslut av hyresnämnd fär lalan föras särskilt, om nämnden

1. avvisat ansökan som avses i 8, 11,14-16,16 a e/fer 16 c §,

2. avskrivit ärende enligl 8-10, 15 a, 16,16 a eller 16 c §, dock ej när ärendet kan återupptagas.

3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendei,

4. utdömt vite eller annan påföljd

23 §

Om fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut i ärende enligl 12 kap. jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ärende angående bostadsrätt,bostadssanering eller särskild förvaltning eller i ärende enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. eller enligt bostadsanvisningslagen (1979:000) finns bestämmelser i 12 kap. 70 § jordabalken, 31 § hyresförhandlingslagen, 76 § bostadsrättslagen (1971: 479), 21 § bostadssaneringslagen (1973:531), 34 § bostadsförvaltningslagen (1977:792), 25 § lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. samt 18 § bostadsanvisningslagen. 12 a § fär talan ej föras.

Mot beslut av hyresnämnd fär lalan föras särskilt, om nämnden

1. avvisat ansökan som avses i 8, 11,14-16,16 a, 16 c e//er 76 (/*■,

2. avskrivit ärende enligt 8-10, 15 a, 16,16 a, 16 celler 16 d§. dockej när ärendet kan åtempptagas,

3. förordnal angående ersättning för någons medverkan i ärendet,

4. utdömt vite eller annan påföljd

Särskild talan föres genom besvär hos bosladsdomslolen inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall inges till domslolen.

32 §5

såsom lagakraftägande dom. Har hyresnämnd med stöd av 31 § första stycket bostadsförvaltningslagen förordnat att beslut enligt 13 eller 15 § eller 25 § första slycket nämnda lag skall lända lill efterrättelse genast, fär även sådant beslut, om bostadsdomstolen ej förordnat annat, verkställas såsom lagakraftägande dom.

för underiåtenhet att iakttaga föreläggande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet,

5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 i fråga som gäller allmän rättshjälp.

Föres ej talan mot nämnds beslut enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap. 24 a § jordabalken, 22, 23, 26 eller 27 § hyresförhandlingslagen (1978:304), 13 a § denna lag eller 13 eller 15 § eller 25 § första stycket bostads-förvaltningslagen (1977:792), fär beslutet verkställas såsom lagakraftägande dom.

för underiåtenhet att iakttaga föreläggande eller ådömt slraff för förseelse i förfarandet,

5. utlåtit sig i annal fall än som avses i 3 i fräga som gäller allmän rättshjälp.

Föres ej talan mot nämnds beslut enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap. 24 a § jordabalken, 22, 23, 26 eller 27 § hyresförhandlingslagen (1978:304), 13 a § denna lag eller 13 eller 15 § eller 25 § första stycket bostads-förvaltningslagen (1977:792) eller 12 eller 14 § bostadsanvisningslagen (1979: 000). fär beslutet verkställas

28 §'

Nuvarande lydelse

Beslut av bostadsdomstolen äger rättskraft, såvitt därigenom avgjorts fräga som avses i 4 § 2, 2 a, 3, 5 a, 6 eller 7 lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om reparations-föreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 34 eller 36 § jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande som avses i 2 a § bostadssaneringslagen (1973:531) eller yrkande om rätt till förhandlingsordning enligt 9 § hyresförhandlingslagen (1978:304) lämnats utan bifall.

Föreslagen lydelse

Beslut av bostadsdomstolen äger rättskraft, såvitt därigenom avgjorts fräga som avses i 4 § 2,2 a, 3,5 a, 6,7 eller 8 lagen (1973:188) om an-ende-nämnder och hyresnämnder. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om reparationsföreläggande enligl 12 kap. 16 § andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 34, 34 a eller 36 § jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande som avses i 2 a § bostadssaneringslagen (1973:531) eller yrkande om räu till förhandlingsordning enligt 9 § hyresförhandlingslagen (1978:304) lämnats utan bifall.

Prop. 1979/80:72 111

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanlräde 1979-11-19

Närvarande: justitierådet Holmberg, regeringsrådet Hellner, justitierådet Persson, justitierådet Vängby.

Enligt lagrådet den 6 augusti 1979 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 31 maj 1979 har regeringen pä hemställan av statsrådet Friggebo beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

bostadsanvisningslag,

lag om ändring i jordabalken,

lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),

lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementssekreteraren Kerstin Kåks.

Förslagen föranleder följande yttranden inom lagrådet.

Lagrådet:

Det framlagda förslagel till bostadsanvisningslag syftar till att ge kommunema större möjligheter än för närvarande alt till fullgörande av vad deras ansvar för bostadsförsörjningen kräver verka för att befolkningssammansättningen i bostadsområdena blir sä allsidig som möjligt. Lagen skall komplettera de möjligheter kommunerna nu har att förmedla upplåtelser av bostadslägenheter.

Lagrådet kan inte bedöma huruvida den föreslagna lagen i nämnvärd mån kommer att medverka till att det uppställda mälet nås. Mot den valda metoden alt tillskapa en särskild lag vari kommunemas befogenheter att ingripa med förmedling direkt anges har lagrådet emellertid ingen erinran.

Lagstiftningen innebär en begränsning av avtalsfriheten på förevarande område och medför att upplåtelser av hyresrätt och bostadsrätt underkaslas ökad reglering. Vissa lösningar i de framlagda förslagen kan diskuteras från principiell ulgångspunkt. Sålunda utgör en kommuns absoluta rätt till upplåtelse av bostadsrätt och medlemskap i bostadsrättsförening ett avsteg från de gmnder på vilka bostadsrättslagen bygger. De synpunkter som nu anförts föranleder emellertid inte att lagrådet finner hinder föreligga mot att de framlagda förslagen godlages.

Lagrådet föreslår likväl en i några avseenden förenklad reglering av förfarandet vid upplåtelse av lägenhet inom bostadsanvisningsområde, i syfte

Prop, 1979/80:72 112

bland annat atl begränsa avstegen från vad som eljesl gäller vid slutande av avlal. Även i vissa andra avseenden föreslår lagrådet jämkningar av förslagen.

Förslaget till bostadsanvisningslag

I och 2 §§

Holmberg, Persson och Vängby:

Såsom föredragande statsrådet framhållit i remissen är det viktigi att kommunens beslut om bostadsanvisningsområde är väl förankrat i den lokala politiska debatten och atl frägan behandlas i sädan ordning att de som berörs av besluten fär möjlighet till insyn och påverkan av beslutsprocessen. Delta talar för alt uppgiften att fatta beslut om bostadsanvisningsområde snarare skulle läggas på kommunfullmäktige än säsom enligt förslaget pä kommunstyrelsen. En sädan ordning skulle också bältre överensstämma med grunderna för den kommunala organisalionen och befogenhetsfördelningen.

Den lösning som det remitterade förslaget innehåller har valts med beaktande av rättssäkerhetssynpunkter. Det har befunnits påkallal att beslut om bostadsanvisningsområde skall kunna överprövas efter förvaltningsbesvär, varigenom det blir möjligt atl fä till sländ en avvägning mellan kommunens och berörda enskildas intressen. En sådan avvägning nås inte om överklagande skall ske genom kommunalbesvär, som är den enda besvärsform som kan komma i fråga beträffande ett beslut av kommunfullmäktige. När det gäller beslut av det slag som här är i fräga torde visseriigen kontrollen över kommunens handlande inte bli avsevärt mycket effektivare genom att förvaltningsbesvär kan anlitas än om talan endasi kan föras efter kommunalbesvär. De fördelar frän rättssäkerhetssynpunkt som härigenom likväl vinnes gör all den ordning det remitterade förslagel upptar, trots de invändningar som kan resas från principiell synpunkt, bör godtas.

Etl beslut av kommunslyrelsen om bostadsanvisningsområde kan inte tillämpas i praktiken utan att del flnns en organisation och medel för tillämpningen. I vart fall mäsle finnas en bosladsförmedling, oavsett vilket kommunalt organ som handhar den, för att anvisa bostadssökande. Kommunfullmäktige kan genom sina beslul styra säväl organisationen som medelstilldelningen. Det fär därför betraktas som uteslutet att kommunstyrelsen beslutar om bostadsanvisningsområde utan att del finns politisk förankring för ätgärden i fullmäktige. 1 samband med atl kommunfullmäktige fattar beslut om organisation och medel kan fullmäktige också ta ställning till mål och inriklning för verksamheten, och den önskade offentliga debatten kan på så sätt komma till stånd.

När det gäller frågan vilket eller vilka organ som skall handha tillämpningen av lagen sedan ett beslut om bostadsanvisningsområde har vunnit

Prop, 1979/80:72 113

laga kraft bör det lämnas åt kommunerna att fritt bestämma inom den ram som kommunallagen ger. Härvid synes det lämpligl att ge lagen en sådan utformning att kommunerna får möjlighet atl lägga avgöranden av olika räckvidd för kommunen på skilda organ. Det kan exempelvis befinnas rationellt från samordningssynpunkt eller nödvändigt för hushållningen med de kommunala resurserna att fastighetsnämnden fär besluta huruvida kommunen skall själv inträda som hyresgäst eller bostadsrättshavare i enskilda anvisningsfall medan någol mera socialt i nrikiat organ får handha de uppgiftersom hänför sig till bosladsförmedling i mera traditionell bemärkelse.

Från systematisk synpunkt bör de regler som behövs i kompetens- och organisationsfrågor finnas samlade i en paragraf, lämpligen 2 §. När det i lagens fortsättning föreskrivs att åtgärd skall vidtagas eller beslut fattas på kommunens sida behöver då inte särskilt anges vilket kommunall organ som avses utan det blir tillfyllest all endast ange kommunen.

Iförslagets 1 § stadgas att, om inte annal beslutas med stöd av 2 §,samtliga bostadslägenheter inom bostadsanvisningsområde skall omfattas av lagen. Vad här utsägs framstår i någon mån som missvisande. Av vad som föreslås i andra stycket av 6 § framgår nämligen, att lagens centrala bestämmelser om förbud alt upplåta eller överiåta lägenheter inte skall gälla i fråga om ålskilliga lägenheler inom bostadsanvisningsområdet.

Den avfattning 1 § erhållit medför att bestämmelserna i 3-5 §§ har avseende på sådana lägenheter som nämns i 6 § andra slyckel. När del gäller lägenheter som avses i punkterna 1 och 2 i nämnda stycke synes anledning knappast finnas att de skall dras in i förfarandel vid bildande av bostadsanvisningsområde. Dessa lägenheter bör lämpligen lämnas helt utanför lagens tillämpningsområde. Stadgande härom bör upptagas i 1 §.

Godtages vad nu föreslagits bör i 1 § upptagas även den i förslagets 2 § intagna bestämmelsen angående begränsning av lagens tillämplighet till att gälla endast bostadslägenheter av visst slag.

I enlighet med vad nu anförts föresläs att 1 § ges det innehållet, i ett första stycke, att om det behövs för bostadsförsörjningen inom en kommun eller inom ett område i vilkel kommunen ingär och som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende, får ell eller flera bostadsområden i kommunen förklaras vara bostadsanvisningsområde, samt, i ett andra stycke, att inom bostadsanvisningsområde är denna lag lillämplig på samUiga bostadslägenheter, såvida ej fråga är om lägenhet, som utgör en del av husägarens egen bostad, eller lägenhet i ett enfamiljshus, som inte är avsett att upplåtas varaktigl, eller i ett tvåfamiljshus eller beslutats att i övrigt endast lägenheter av vissl slag inom området skall omfattas av lagen. 12 § bör stadgas, att beslut i fråga om bostadsanvisningsområde skall fattas av kommunstyrelsen och att beslut i andra frägor om bostadsanvisning enligt denna lag skall fattas av den nämnd kommunfullmäktige beslämmer.

8 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 72

Prop, 1979/80:72 114

Hellner:

Den föreslagna lagstiftningens inpassning i rättssystemet påkallar frän förvaltningssynpunkt uppmärksamhel särskill i tvä hänseenden, nämligen dels hur anvisningssystemet skall förhälla sig till de förvaltningsuppgifter som kommunerna redan har inom bostadsförsörjningen, dels hur beslutsbefogenheterna i anvisningssystemet skall fördelas för att ansluta till organisationen av kommunal förvaltning i övrigl.

Bostadsförmedling åt allmänheten är en uppgift som faller inom den kommunala kompetensen enligl 1 kap. 4 § kommunallagen. Kommunerna kan därför bedriva bostadsförmedling som en frivillig, av staten oreglerad verksamhel efter normer och i former som varje kommun kan fritt bestämma inom kommunallagens ram. Om det emellertid behövs för bostadsförsörjningens främjande inom kommunen eller inom område, som kan anses Ulgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende och vari kommunen ingär, är kommunen enligt 4 § lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m. skyldig att anordna bostadsförmedling. Sådan obligalorisk bostadsförmedling är då en av staten specialreglerad kommunal verksamhet, låt vara att de slatliga reglerna är fä. Om en kommun inle fullgör sin skyldighet all anordna bostadsförmedling som behövs för bostadsförsörjningens främjande kan regeringen ingripa med ett åläggande för kommunen att iaktta skyldigheten.

I de hänseenden där statliga regler saknas för den obligaloriska förmedlingen, exempelvis i fråga om grunderna för verksamheten eller i fråga om kommunernas organisation av denna, får kommunerna själva beslämma pä samma sätt som när de bedriver bostadsförmedlingen som ell frivilligt åtagande. Olika organisatoriska lösningar förekommer. I vissa fall har kommunfullmäktige beslutat utse en särskild nämnd eller slyrelse för att handha verksamhelen, i andra fall har verksamheten inordnats under någon redan befintlig kommunal förvaltning, exempelvis lagts under fastighets-nämndens ansvarsområde.

Den nu aktuella lagsliftningen avser att tillhandahälla kommunerna ett medel atl bereda de av kommunen utsedda bostadssökandena bostad i fall, då husägarna annars skulle ha upplåtit bostaden ät nägon annan. En förutsättning för att en kommun skall kunna göra bruk av delta instrument är enligt det remitterade förslaget att det behövs för bostadsförsörjningen inom kommunen eller område som kan anses som en enhel i bostadsförsörjningshänseende. Denna fömtsättning är praktiskt sett densamma som angivits som förutsättning i 4 § bostadsförsörjningslagen för att en kommun skall vara skyldig alt anordna bostadsförmedling.

Man kan inte gärna tänka sig att bostadsförsörjningsläget i en kommun skulle påkalla en möjlighet att mot husägarnas vilja åstadkomma vissa bostadsuppläielser, om själva förmedlingen av bostäder inte behövs för bostadsförsörjningens främjande, dvs. inte är en obligatorisk kommunal verksamhet utan är en frivilligt anordnad service. En grundläggande

Prop, 1979/80:72 115

förutsättning för alt de föreslagna ingreppen i avtalsfriheten skall få ske bör därför vara att skyldighet inträtt för kommunen enligt bostadsförsörjningslagen atl anordna bostadsförmedling. Först när denna skyldighet föreligger bör frågan kunna aktualiseras om kommunen behöver ha tillgäng lill ett anvisningssystem med ivångsinslag för att kunna fullgöra sin bostadsförmedling.

Beslut om anordnande av bostadsförmedling enligt 4 § bostadsförsörjningslagen fattas av kommunens beslulande organ, fullmäktige, som i anslutning till sådant beslut måste lägga fast behövliga riktlinjer för verksamhelen, fastställa organisationen för dess handhavande och anvisa medel för verksamhetens finansiering. Det remitterade förslaget anger kommunstyrelsen som den kommunala myndighet som har att besluta om att kommunen skall göra bruk av möjligheten att tillhandahålla bostadssökande bostad även om husägaren motsätter sig upplåtelsen. Lagförslagel förutsätter inte atl kommunfullmäktige beslutat om att kommunen överhuvudtaget skall anordna bosladsförmedling, än mindre faslslällt riktlinjer för verksamheten, beslutat om organisationen och anvisat erforderiiga medel. En ordning där kommunstyrelsen, som är ett förvaltande och verkställande organ, tilläggs befogenhet att träffa ett avgörande som rör mål och inriklning för kommunens verksamhet och etablerar konkurrens om kommunens resurser, strider mot gmnderna för den kommunala organisationen och befogenhetsfördelningen. En förutsättning för att kommunslyrelsen skall fä besluta om tillämpning av bostadsanvisningslagen bör därför vara att kommunens beslutande organ, fullmäktige, beslutat att kommunen skall anordna bostadsförmedling. Så blir alllid fallet om anvisningslagen kan komma i tillämpning försl om skyldighel inlrätl för kommunen alt anordna bostadsförmedling.

Anpassningen av det föreslagna anvisningssyslemet såväl till kommunens nuvarande uppgifter i fråga om bostadsförmedling som till den kommunala organisalionen och befogenhelsfördelningen kan lagtekniskt åsladkommas genom att det i I § anges som en fömtsättning för lagens tillämpning att dess anvisningssystem behövs för bostadsförmedling som kommunen bedriver till fullgörande av sin skyldighet enligt 4 § bostadsförsörjningslagen. Bedriver kommunen ingen bostadsförmedling blir dä tillämpning av bostadsanvisningslagen utesluten, och bedriver kommunen bostadsförmedling, men behövs inte denna för bostadsförsörjningens främjande utan är alt anse som en frivillig service kan bostadsanvisningslagen inte heller komma till användning. Är ä andra sidan kommunen skyldig att anordna bostadsförmedling är det enligt vanliga regler fullmäktige som har att besluta om att denna skyldighet skall fullgöras och hur det skall ske, varefter det fär ankomma på kommunstyrelsen att pröva om bosladsförmedlingen kan lösa sina uppgifter ulan att ha tillgång till bostadsanvisningslagens särskilda instmment eller ej. Finner styrelsen att dessa instrument behövs kan den besluta om bostadsanvisningsområde. Vid besvär över styrelsens beslut

Prop. 1979/80:72 116

kommer den slulliga prövningen all ligga hos regeringen, som ocksä är den instans vilken i bostadsförsörjningslagen tillagts befojgenhet all ålägga kommun alt anordna bostadsförmedling.

I fräga om ulformningen av etl andra stycke i 1 § har jag ingen annan mening än lagrådets övriga ledamöter.

Av vad som anförts i det föregående framgår att någon invändning inte kan riktas mot atl beslut om bostadsanvisningsområde fattas av kommunstyrelsen, när fullmäktige väl träffat det grundläggande avgörandet om att kommunen skall anordna bostadsförmedling. Det skulle visseriigen i och för sig kunna övervägas alt - i enlighet med tanken all kommunema skall ha största möjliga frihet atl själva besluta om formerna för sin verksamhet -lämna öppet vilkel förvallande och verkställande organ i kommunen som befogenheten skall tillkomma. I detta fall är det emellertid fräga om en kommunal verksamhet med sådana återverkningar pä enskildas rällsförhällanden att skäl finns alt i specialregleringen utse det organ som skall handha avgörandet huruvida bostadsanvisningslagen skall komma till användning i kommunen eller ej. Att därvid välja kommunens främsta förvaltande och verkställande organ synes välgrundat. 1 övrigt ansluter jag mig till vad lagrådets övriga ledamöler anfört angående 2 §.

Gemensam kommunal bostadsförmedling inom område som omfattar flera kommuner kan ombesörjas av kommunalförbund, vare sig bostadsförmedlingen är obligalorisk eller frivillig. Är den obligatorisk och har den anordnats efter åläggande av regeringen för kommunen att fullgöra sin skyldighet enligl 4 § bosladsförsörjningslagen skall de deltagande kommunerna handha förmedlingen i kommunalförbund. Handhar kommunalförbund angelägenhet som det enligt särskild författning åligger kommun att vårda gäller författningens bestämmelser om kommun i stället förbundet enligt 2 § lagen (1957:281) om kommunalförbund.

Om i enlighet med vad som förordals i det föregående bostadsanvisningslagen skall kunna komma till användning endast när kommunen är skyldig alt anordna bostadsförmedling kommer, i fall då förmedlingen lagts på ett kommunalförbund, lagens bestämmelser om kommun att utan vidare vara lillämpliga pä kommunalförbundet enligt 2 § kommunalförbundslagen. Kommunstyrelsens befogenheler att besluta i frågor om bostadsanvisningsområde tillkommer följaktligen då förbundsstyrelsen, och kommunfullmäktiges uppgift att utse organ för handhavandet av olika frägor i de särskilda anvisningsärendena åvilar förbundsfullmäktige.

Förvaltningsuppgift som ligger pä kommunalförbund faller uianför förbundsmedlemmarnas kompetens. Nägon konkurrens mellan kommunalförbund och kommun behöver därför inte befaras, när bostadsförmedlingen i ett omräde i sin helhel överförts på ett kommunalförbund. Men om förmedling inom förbundels verksamhetsområde till viss del ligger kvar hos medlemskommunerna - nägot som kan tänkas som en frivilligt vald lösning av organisationen, när nägol regeringsäläggande inte föregått anordnandet av

Prop. 1979/80:72 117

den gemensamma bostadsförmedlingen - måste en samordning ske sä att inte bäde förbundsstyrelsen och kommunstyrelserna i medlemskommunerna förklarar samma omräde för bostadsanvisningsområde. Att genom en särskild lagbestämmelse säkra en sådan samordning synes emellertid inte nödvändigt.

3§ Lagrådet:

Enligt första stycket av 3 § i det remitterade förslaget skall, innan kommunslyrelsen avgör ett ärende om bostadsanvisningsområde, de husägare och hyresgästorganisationer som kan beröras av delta lämnas tillfälle att ytlra sig. En motsvarande bestämmelse finns i 15 § förvaltningslagen, som föreskriver att ärende ej fär avgöras innan klagande, sökande eller annan part underrättats om det som tillförts ärendet av annan än honom själv och tillfälle beretts honom att ytlra sig över det. Förslaget har ulformals i syfte att under beredningen av fräga om bostadsanvisningsområde en mera allmän debatt i frägan skall komma lill ständ. Detta kan motivera alt en särskild bestämmelse om kommunikation under beredningen upptas i den föreslagna lagen. Som följer av 1 § andra styckel förvaltningslagen ersätter en sådan bestämmelse vad som i motsvarande hänseende föreskrivs i nämnda lag. Därvid bör emellertid hithörande frägor regleras fullständigt i den föreslagna lagen.

I 15 § förvaltningslagen föreskrivs alt underrällelse som avses där fär ske genom delgivning. Detta bör gälla också vid tillämpning av den nu föreslagna bestämmelsen. Delgivning bör med tillämpning av 16 § delgivningslagen kunna ske genom kungörelse. Genom sådan kungörelse kan antas atl ocksä övriga inlresserade fär kännedom om frägan och den åsyftade allmänna debatten sälunda främjas.

Av de i 15 § första slycket förvaltningslagen uppiagna undantagen frän skyldighelen alt underrätta part om underlaget för avgörandet och att bereda honom tillfälle all ytlra sig bör i den föreslagna lagen upptas motsvarighel till bestämmelsen att ärendet fär avgöras utan sådan kommunikation, om åtgärderna är uppenbart obehövliga. Av specialmotiveringen till 2 § i den föreslagna lagen framgår, all ärenden om bostadsanvisningsområde kan väckas av enskilda, bl. a. husägare. När del exempelvis gäller framställning som gjorts av enskild husägare om upphävande av redan inrättat bostadsanvisningsområde, lorde det ej sällan framstå som uppenbart att framställningen inie kan vinna bifall. Det kan då inte begäras att kommunen skall sälta i gång det omfattande beredningsförfarande som följer av förevarande bestämmelse. Framställningen bör omedelbart kunna avslås. I andra fall kan en underrällelse före beslutel framstå som överflödig, t. ex. om det gäller att underrätta enskilda husägare när fräga är om ändring av elt tidigare beslut om bostadsanvisningsområde och del nya beslutet innebär att området inte vidare skall omfalla deras hus. Det lorde dä vara tillräckligl att de underrättas

Prop. 1979/80:72 118

om beslutet och dess lagakraftvinnande, så att de därigenom fär kännedom om atl de inle vidare behöver lämna meddelande till kommunen om lediga lägenheter.

Första stycket bör därför, med viss ytteriigare redaktionell jämkning, kunna innehålla att innan kommunstyrelsen avgör ett ärende om bostadsanvisningsområde, skall de husägare och hyresgästorganisationer som kan beröras av beslutet lämnas tillfälle att yttra sig, om det ej är uppenbart obehövligt, och atl detta fär ske genom delgivning.

Specialmotiveringen synes ge vid handen, all med hyresgästorganisation i det remitterade förslaget åsyftas - utom föreningar som är anslutna till Hyresgästernas riksförbund och inom vars verksamhelsområde finns lägenheter som kan bli berörda - annan organisation som har förhandlingsordning för berörda lägenheler. Vilka hyresgästorganisationer som avses i den föreslagna lagen har betydelse främst när del gäller fullfoljdsrälten. Om meningen är atl göra en begränsning till organisationer som har förhandlingsordning, måste denna begränsning komma till uttryck i lagtexten, förslagsvis efter mönster av 1 § tredje stycket bostadssaneringslagen.

4§ Lagrådet:

Innebörden av det föreslagna stadgandet i andra stycket lorde vara alt delgivning genom kungörelse fär ske även dä de förutsättningar som anges i 15 och 16 §§ delgivningslagen inte är uppfyllda. Detta torde böra komma till uttryck i lagtexten genom att i första meningen lillägges "även i annal fall än som sägs i 15 och 16 §§ nämnda lag".

När delgivning sker genom kungörelse med tillämpning av den föreslagna bestämmelsen skall meddelande om beslutet sändas med posten till husägarna. Lagtexten torde böra förtydligas så alt det klart framgår all meddelande skall sändas till var och en av husägarna.

5§ Lagrådet:

Enligt det föreslagna stadgandet skall alla husägare som berörs av beslutet underrättas, när beslutet har vunnit laga krafl. Det framgår ej klarl vad underrättelsen skall avse. Enligt lagrådets mening torde underrättelsen böra avse såväl beslutet - vilket slutligen kan ha annat innehåll än det av kommunstyrelsen fattade - som besked om att det har vunnit laga kraft. Delgivningen, som det bör ankomma på kommunslyrelsen att svara för, skall ske enligt delgivningslagen. Tillämpning av 16 § delgivningslagen synes i detta fall knappast kunna komma i fråga.

Delgivningen av underrättelsen har till följd alt förbud att förfoga över

Prop. 1979/80:72 119

lägenheten m. m. i annan ordning än lagen föreskriver gäller för husägaren. Enligt lagrådets mening är det lämpligt all husägaren, i samband med underrättelsen om beslutet, fär besked härom.

I enlighel med vad nu anförts kan stadgandet ges del innehållet, i en första punkt, all när elt beslut i fråga om bostadsanvisningsområde har vunnit laga kraft skall genom kommunens försorg underrättelse om beslutet och om att det har vunnil laga kraft delges de husägare som berörs av beslutel, samt, i en andra punkt, att i samband därmed husägaren skall erhålla besked om de inskränkningar i rätten att upplåta hyresrätt eller bostadsrätt eller medverka till överiåtelse eller upplåtelse av hyresrätt som gäller enligt lagen. Som en tredje punkt upptas att även de berörda hyresgästorganisationerna skall underrättas om beslutet och om att det har vunnit laga krafl.

6-14 §§ Lagrådet:

Sedan ett bostadsanvisningsområde slutgiltigt bildats och de berörda husägarna delgetts besked härom inträder enligt 6 § i det remitterade förslaget som primär rättsverkan av beslutet ett förbud för husägarna att upplåla lägenheter, som omfattas av beslutet, i annan ordning än som föreskrivs i den föreslagna lagen. Vad denna ordning innebär framgår främsl av 7-10 §§. Föreskrifierna i dessa paragrafer bildar ett formbundet system av skriftliga underrättelser mellan husägare och den kommunala nämnd som svarar för anvisningsverksamheten. Husägaren skall sålunda underrätta nämnden om att en lägenhet är ledig för upplåtelse och skall därvid lämna uppgifter om lägenheten och om villkoren för upplåtelsen. Vill nämnden anvisa en bostadssökande skall nämnden i sin lur underrätta husägaren och lämna erforderliga uppgifterom bostadssökanden jämle en förklaring från denne att han godtar de av husägaren angivna villkoren. Husägaren skall svara humvida han godtar den föreslagna bostadssökanden eller inte. Nämnden kan också kräva alt lägenheten skall upplåtas till kommunen och detta anspråk kan husägaren inte motsätta sig. Om husägaren godtagit en anvisad bostadssökande eller om nämnden begärt att lägenheten skall upplåtas till kommunen, skall avtal om upplåtelse därmed anses ha skett. Därvid krävs emellertid inte att det besked som konstituerar upplåtelsen kommit motparten tillhanda. Del räcker enligt 10 § i förslaget med atl beskedet avsänts i rekommenderat brev.

För atl en illojal husägare inte skall kunna omintetgöra en upplåtelse genom att fördröja förfarandet eller uppställa oacceplabla villkor föreslås i 12 § regler som innebär att hyresnämnden skall kunna flytta fram upplåtel-selidpunkien samt sänka hyran eller eljest ändra hyresvillkor. Husägaren å sin sida bereds ett skydd mot föriuster pä gmnd av förseningar genom atl han enligt 14 § tillförsäkras viss rätt till skadestånd av kommunen.

Mot den föreslagna ordningen kan kritik riktas pä vissa väsentliga punkter.

Prop. 1979/80:72 120

Del är oklart vad en avvikelse frän del reglerade förfarandet fär för konsekvenser. Varje avvikelse av någon betydelse synes formellt sett vara ett åsidosättande av lagen, eftersom den grundläggande rättsverkan av etl beslut om bostadsanvisningsområde är att upplåtelse inte fär ske "i annan ordning" än den föreskrivna. Förslagel att ett upplålelseavial skulle komma till stånd redan genom avsändande av ett acceplerande besked är oförenligt med allmänna avtalsrättsliga principer. Detta kan ocksä medföra ekonomiska risker inte minst för den enskilde bostadssökanden.

Enligt lagrådets mening bör syftel med den föreslagna lagen kunna näs med en lagtekniskt enklare lösning ulan att man behöver ändra på de grundläggande principer som utgör hörnpelarna i förslaget, nämligen att husägaren inte får fritt förfoga över en ledig lägenhet, förrän det blivit klart atl kommunen inte önskar anvisa någon bostadssökande eller fä lägenheten upplåten lill sig, all husägaren skall kunna vägra att godta en anvisad bostadssökande men vara skyldig all uppläta till kommunen, att viss kontroll av upplätelsevillkoren skall kunna ulövas av hyresnämnden och att husägaren skall hällas skadeslös om ulan hans förskyllan upplåtelse fördröjs på grund av anvisningsförfarandet. Genom att utnyttja de incitament lill en snar lösning av upplåtelsefrågan som ligger inbyggda i dessa principer bör man kunna åstadkomma elt i och för sig effektivi förfarande utan någon tyngande "pappersexercis". En tänkbar modell från dessa utgångspunkter är följande.

1 6 § fastsläs i försia slycket som den grundläggande rättsverkan av ett lagakraftvunnet beslut om bostadsanvisningsområde att husägaren, när han delgetts underrättelse om beslutet, inte får upplåta en lägenhel, som omfattas av beslutet, med hyresrätt eller bostadsrätt till någon annan än bostadssökande, som kommunen anvisar, eller kommunen. Stycket bör också innehålla de i del remitterade förslaget intagna förbuden mot medverkan till vissa överiåtelser och upplåtelser med vissa modifikationer som anges i det följande. I andra stycket intas, förutom undantagen beträffande vissa slag av upplåtelser, en regel om att upplåtelse- och medverkansförbuden inte gäller sedan kommunen underrättat husägaren om att kommunen inte önskar anvisa någon bostadssökande eller fä lägenheten upplåten till sig. Detta betyder att husägaren efter att ha fält en sädan underrättelse kan fritt förfoga över lägenheten. Någon anledning att föreskriva viss form för underrättelsen finns inle. Upplåtelseförbudet och den härtill kopplade straffbestämmelsen medför att det ligger i husägarens intresse att bevaka att kommunen lämnar besked. 1 samma riktning verkar det förhållandet att - säsom nedan närmare berörs - möjligheterna till skadestånd för husägaren är beroende av att han inte själv fördröjer förfarandet. Risken för förhalning från kommunens sida mäste bedömas som liten, eftersom hela anvisningsförfarandet fär fömtsättas ha tillkommit i kommunens intresse för att råda bot pä akuta bosladsan-skaffningssvårigheter. Kommunen har dessutom den press på sig som ligger i den föreslagna skadeståndsskyldigheten. Vad som sagts nu om partemas

Prop. 1979/80:72 121

intresse av att åstadkomma en snabb lösning har naturligtvis tillämpning på alla moment i förfarandet fram lill dess en uppgörelse föreligger eller skall anses ha kommit lill stånd.

För atl kommunen skall fä besked om aktuella lägenhetsupplätelser krävs en underrättelse från husägaren av det slag som avses i 7 § i det remitterade förslaget. Eftersom denna underrättelse är av grundläggande betydelse för det fortsatta förfarandet bör skriftlig form krävas. Det kan antas att standardiserade formulär för dessa underrättelser kommer att ställas till husägarnas Förfogande.

I praktiken torde förfarandet, sedan kommunen fått besked om att en lägenhet är ledig, bli det att kommunen anvisar husägaren en eller flera bostadssökande som kommunen önskar få placerade. Det kan säkeriigen förutsättas att kommunen i regel inte själv träder in som hyresgäst eller bostadsrättshavare förrän man misslyckats med att placera de enskilda bostadssökandena. Husägarens skyldighet atl upplåta lill kommunen -vilken föreligger oavsett om kommunen först anvisat en bostadssökande eller direkt kräver att få lägenheten upplåten till sig- bör komma till uttryck i 8 §. 1 och för sig skulle paragrafen inte behöva innehålla mera för att det molsättningsvis skulle framgå atl husägaren inte har någon upplålelseskyl-d ighet när det gäller en anvisad bosiadssökande. Med hänsyn till avfattningen av 6 § och till den betydelse man i det remitterade förslagel tillmätt husägarens obundenhet gentemot den som anvisats, synes det lämpligt all avfatta 8 § så att därav kan utläsas att husägaren har full frihet alt vägra godta en bosiadssökande.

Den nu föreslagna ordningen innebär alltså att, när det gäller en anvisad bostadssökande, husägaren kan på vanligl sätt förhandla och teckna avlal med denne. Kommunen har, bl. a. mol bakgrund av den föreslagna skadeståndsregeln, ett intresse av att sådana förhandlingar inte drar ut på tiden. Detta kan antas i många fall leda lill att kommunen biträder den bostadssökande eller föredrar att med stöd av fullmakt från den bostadssökande förhandla för dennes räkning. Incitamenten lill elt sådant engagemang från kommunens sida - något som enbart lorde vara till fördel för alla inblandade intressenter - är starkare i det nu föreslagna systemet med fria förhandlingar mellan parterna än i det remitterade förslagets mera formaliserade system.

Även när kommunen begär att få lägenheten upplåten till sig - utan föregående anvisning eller sedan en anvisning skell men inle lett till uppgörelse - kan det antas att villkoren för upplåtelsen i regel kommer att bestämmas genom överenskommelse. För de fall då sä inte sker mäste, liksom enligt det remitterade förslaget, regler finnas som fastslår från vilken tidpunkt och på vilka villkor den upplåtelse som kommunen krävt skall anses ha skett. Dessa regler kan lämpligen tas in i ett andra stycke av 8 §. Där bör föreskrivas alt upplåtelsen skall anses ha sketl vid den tidpunkt, då kommunens begäran om att lägenhelen skall upplåtas lill kommunen

9 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 72

Prop. 1979/80:72 122

kommil husägaren lill banda, saml på de villkor som angetts i meddelandet enligt 7 §. Här föreligger en avvikelse frän del remillerade förslagel, vilket innebär atl redan avsändandet av kommunens krav skulle konstituera en upplåtelse. Uttrycket "kommil till hända" har valls för all få överensstämmelse med avtalslagens terminologi (se 2 och 7 §§ avtalslagen). Att ett meddelande kommit någon lill hända innebär alt meddelandet kommil fram till adressaten på sådant sätl atl han är i tillfälle att omedelbart ta del av del (se prop 1975:102 s. 203).

Även med den ordning som nu föreslås behövs en motsvarighet lill 12 § i del remitterade förslaget. Stadgandet - här som 9 § - bör avse det fallet att kommunen själv trätt in som part saml, i brist pä överenskommelse, upplåtelse skall anses ha sketl vid den i den nu föreslagna 8 § angivna tidpunkten och på de villkor som husägaren angett i sitt meddelande enligl

7 §. 1 konsekvens med den ordning som här föreslagits kommer stadgandet
inte att gälla upplåtelser lill enskilda. Hyresnämnden skall på kommunens
ansökan kunna bestämma en senare upplåtelsetidpunkt och, i hyresfallen,
jämka andra villkor för upplåtelsen, främst naturiigtvis hyresbeloppet. Det
lorde kunna förutsättas att bestämmelsen fär sin främsta betydelse därige
nom atl blotta vetskapen om den verkar avhållande pä oskäliga hyresvill
kor.

Nägon motsvarighet till 13 § i det remitterade förslaget behövs knappast med den nu föreslagna ordningen. I de fall bostadsrätt upplåts lill en anvisad bostadssökande blir bostadsrättslagens nuvarande regler lillämpliga. När bostadsrätt skall anses ha upplåtits till kommunen enligt den nu föreslagna

8 § torde kommunen knappast ha något behov av att ivångsvis fä en
upplåtelsehandling.

Såsom i det föregående påpekats innebär skadeståndsregeln i 14 § i det remillerade förslaget ett viktigi incitament för kommunen atl undvika en förhalning av anvisningsförfarandet. Skadeståndsregeln behövs därför -kanske med än större fog - i del nu föreslagna förenklade systemet. Stadgandet behöver dock kompletteras så atl därav framgår dels alt endast dröjsmål som orsakas av det särskilda förfarandet skall beaktas och dels all husägaren mäste ha gjort vad som skäligen kan krävas av honom för att undviKa dröjsmål. I kravet pä husägaren ligger både att han skall undvika förhalning när det gäller förfarandet enligt bostadsanvisningslagen och att han, när han fritt fär förfoga över lägenheten, skall lägga ned så stora ansträngningar som normalt görs när en husägare vill ha en ledig lägenhet upplåten.

Utöver vad nu sagts fär lagrådet beträffande 6 och 12 §§ i det remitterade förslaget anföra följande.

Svårigheter föreligger att ge begränsningarna av förbuden i 6 § första stycket för husägare att medverka till alt hyresgäst överlåter hyresrätten till lägenheten eller upplåter lägenheten i andra hand en lämplig utformning i sådana fall när hyresvärdens medverkan kan ersättas av tillstånd av

Prop. 1979/80:72 123

hyresnämnden. Självfallet skall såsom förutsätts i remissen hyresvärden inte behöva framtvinga en prövning i hyresnämnden för att undgå ansvar. Enligl remissen bör det vara tillräckligl att hyresvärden företar undersökning i den omfattning som han i dag normalt gör i fall av detta slag. Såvitt tillåtligheten av överlåtelsen eller upplåtelsen beror av hyresvärdens egen inställning lill den nye hyresgästen resp. andrahandshyresgästen eller till att han inle själv kan disponera över lägenhelen bör det aldrig kunna läggas honom till last att han med bortseende från egna intressen samtycker till överlåtelsen eller upplåtelsen. Vad nu sagts gäller exempelvis vid tillämpning av 12 kap. 35 § jordabalken frägan om byte kan äga rum utan påtaglig olägenhet för hyresvärden eller vid tillämpning av 40 § samma kapitel frågan om hyresvärden har befogad anledning att vägra samtycke till upplåtelse i andra hand. Vad som kan begäras av hyresvärden är all han gör en objektiv bedömning av de förhållanden på hyresgästens sida som lalar för eller emot den tilltänkta åtgärden, t. ex. om hyresgästen enligt nyssnämnda 35 § har beaktansvärda skäl för byle av lägenhelen eller enligt 40 § har beaktansvärda skäl för upplåtelse i andra hand av en lägenhet som han under viss tid ej är i tillfälle att använda. Det sagda bör komma lill tydligare uttryck i lagtexten.

Det mäste understrykas alt den bedömning det här är fråga om många gånger kan ställa sig svår för hyresvärden. En felaktig bedömning av de faktiska omsländighelerna eller vad som krävs för att beaktansvärda skäl för den ena eller andra åtgärden skall anses föreligga torde ofla ej kunna läggas hyresvärden lill lasl såsom sådan oaktsamhet som kan föranleda ansvar enligt den föreslagna 16 §. Även med en sädan tillämpning lorde nu behandlade förbud kunna göra nytta som ett medel att komma ät åtgärder som framstår som elt kringgående av upplåtelseförbudet enligt 6 §.

I andra slyckel 3 av 6 § görs undanlag från upplåtelseförbudet enligt första stycket, när upplåtelsen avser en lägenhel för fritidsändamål. Eftersom situationen här är en annan än när lägenheter för fritidsändamål särbehandlas enligt 12 kap. jordabalken eller bostadssaneringslagen - där undantag görs från vissa bestämmelser vilka har till syfle att skydda bosladshyresgäster- är del svårt alt äsladkomma en rationell avgränsning av det föreslagna undantaget. En lägenhet som är inrättad för permanenlboende och ligger inom ett omräde med andra sädana lägenheter torde inle böra undantas från upplåtelseförbudet enbart därför att det finns någon som vill nyttja den för fritidsändamål, t. ex. för tillfälliga uppehåll i en storstad för nöje och rekreation. A andra sidan torde det inle finnas anledning alt över huvud inrätta bostadsanvisningsområde, när bebyggelsen huvudsakligen är av fritidskaraktär. Skulle slulligen lägenheter som typiskt sett är avsedda för fritidsändamål finnas insprängda bland permanentbebyggelse i ett bostadsanvisningsområde, kan det inte medföra någon större omgång för husägaren att lämna meddelande om upplåtelse lill kommunen, som i sä fall självfallet avböjer upplåtelse. Undanlaget framstår därför som obehövligt och kan lämpligen utgå.

Prop. 1979/80:72 124

Enligt andra stycket 4 görs undantag från upplåtelseförbudet i första stycket för del fall att lägenheten används för upplåtelse åt någon som är anställd hos husägaren. Anknytningen mellan anställningsförhållandet och upplåtelsen framgår ej av lagtexlen. I specialmotiveringen till sladgandel talas på etl ställe om tjänstebostad. Att fråga skall vara om tjänstebostad i egenllig mening synes ej vara avsett. Å andra sidan torde det ej vara motiverat atl göra undantag om en person av en ren händelse bor i en faslighet som ägs av hans arbetsgivare. En lämplig avgränsning torde kunna göras efter mönsler av regleringen i 12 kap. 46 § 7-9 jordabalken, sä atl undantaget får gälla när upplåtelsen beror av anställning hos husägaren. Detta lorde innebära alt lägenheten upplåts i anslutning lill anställningen, vanligen på villkor att personen i fråga avflyttar från lägenheten om anställningen upphör. Till denna typ av s. k. kopplade avtal hör ofla industrins upplåtelser av bostäder till de anställda.

Avsikten med förslagel torde vara atl undantag, för att kringgående skall hindras, skall gälla bara om lägenhelen bäde varit och skall vara upplåten till anställd hos husägaren.

Del kunde ifrågasättas att införa ett undantag också för det fall att lidigare upplåtelse till kommunen har upphört. Frägan har nägol berörts i specialmotiveringen till ändringen av 12 kap. 39 § jordabalken. Om kommunen har uppsagt hyresavtal till upphörande, torde emellertid utan särskild bestämmelse fä anses klart, att kommunen avböjer vidare upplåtelse, och husägaren behöver då inte lämna nytt meddelande till kommunen. Om husägaren säger upp kommunen och denna påkallar förlängning, torde det mera sällan komma i fråga att vägra förlängning för andra fall än när huset skall rivas eller byggas om. I sä fall är ny upplåtelse inte aktuell, i vart fall inte innan ombyggnad har ägl rum och upplåtelseförbudet äter bör gälla. Vad angår generalklausulen i 12 kap. 46 § lOjordabalken tordedet inte komma i fråga all vägra kommunen förlängning på grund av en inlresseavvägning lill förmån för hyresvärden, när av den föreslagna lagen följer all en sådan avvägning inte skall göras vid upplåtelse. Övriga mera disparata fall torde också kunna lämnas oreglerade. Ett undantag av ifrågasatt art bör därför inte upptagas.

Enligt 12 § första slycket i det remitterade förslaget - som i lagrådets förslag motsvaras av 9 § första stycket-skall hyresnämnden kunna jämka villkor för upplåtelsen som husägaren uppställt. Ansökan om hyresnämndens prövning skall göras inom två månader från den i meddelandet i 7 § angivna tillträdesdagen. En lämpligare ordning synes vara alt tvåmånaderstiden räknas från den dag dä upplåtelsen skall anses ha skett. Därigenom skulle bl. a. förebyggas att tiden utlöper innan nägot hyresförhållande ännu uppkommit. Att med en sådan bestämmelse prövningen av villkoren stundom kan komma atl fä ske innan tillträdesdagen inträffat torde inte behöva vålla nägon olägenhel.

1 enlighet med vad nu anförts och med beaktande av vad som förordats

Prop. 1979/80:72 125

beträffande avfattningen av 1 § andra stycket föreslår lagrådet att 6-14 §§idet remitterade förslaget, sedan även vissa redaktionella jämkningar företagits, ersätts med följande bestämmelser under nedan angivna mbriker:

Förbud alt upplåta lägenheter m. m. 6§

När en husägare hardelgetls en underrättelse enligt 5 §, får han inte upplåta en lägenhet, som omfattas av beslutet, med hyresrätt eller bostadsrätt till någon annan än en bosiadssökande, som kommunen anvisar, eller kommunen. Han får inte heller medverka till att hyresrätten till en sådan lägenhet överiåts eller lägenheten upplåts i andra hand utom när förhållandena är sådana all de i 12 kap. 34 och 34 a §§, 35 § första stycket och 40 § jordabalken med avseende på hyresgästen angivna förutsättningarna för tillstånd föreligger.

Förbudet enligt första stycket gäller inte sedan kommunen underrättat husägaren om att kommunen inle önskar anvisa någon bostadssökande eller fä lägenheten upplåten till sig. Förbudet gäller inte heller om upplåtelse av lägenheten beror av anställning hos husägaren och lägenheten även tidigare var upplåten lill följd av sådan anställning eller om lägenhelen upplåts enligt betämmelserna i 12 kap. 46 § iredje stycket jordabalken.

Meddelande om upplåtelse

7§

När en lägenhet som omfattas av förbud enligl 6 § skall upplåtas med hyresrätt eller bostadsrätt, skall husägaren snarast möjligt meddela kommunen detta. Meddelandet skall vara skriftligt och innehålla uppgifl om lägenhetens adress, storlek och belägenhet i huset, villkoren för upplåtelsen och tillträdesdagen.

Upplåtelsen och villkoren för den m. m. 8§

Om kommunen inte anvisar någon bostadssökande eller om husägaren inte godtar den bostadssökande som kommunen anvisar eller inte kan träffa avtal med denne, är husägaren skyldig upplåta lägenhelen till kommunen, om kommunen begär det.

Om annat inte avtalas, skall upplåtelse till kommunen anses ha skett vid den tidpunkt då kommunens begäran enligl försia stycket kommit husägaren till banda och pä de villkor som angetts i meddelandet enligt 7 §. Avser upplåtelsen bostadsrätt, skall den dock inte anses ha skett innan de i 3 och 5 §§ bostadsrättslagen (1971:479) angivna fömtsättningarna är uppfyllda.

9§

Om en lägenhet enligt 8 § andra stycket skall anses ha upplätits till kommunen med hyresrätt eller bostadsrätt och lägenheten på grund av

Prop. 1979/80:72 126

dröjsmål från husägarens sida inte kan tillträdas den dag som angetts i meddelandet enligt 7 §, fär hyresnämnden på ansökan av kommunen föreskriva att upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt. Avser upplåtelsen en hyreslägenhet, får hyresnämnden föreskriva all för upplåtelsen skall även i övrigt gälla andra villkor än de som har angetts i meddelandet. Ansökan om hyresnämndens prövning skall göras inom tvä månader frän den dag då upplåtelsen skall anses ha skett.

Vid prövning av hyresvillkoren tillämpas 12 kap. 48 § första-tredje styckena jordabalken. Om hyra för lägenheten har bestämts i förhandlingsöverenskommelse enligt hyresförhandlingslagen (1978:304), skall dock den hyran gälla. Om hyresnämnden nedsätter hyran, skall den lägre hyran gälla från och med den dag då hyresförhållandet började.

Föreskriver hyresnämnden att upplåtelsen skall gälla frän en senare lidpunkt eller att hyran skall ulgä med ett lägre belopp än som har angelts i meddelandet enligl 7 §, skall husägaren samtidigt åläggas att till kommunen betala tillbaka vad han till följd därav har uppburit för myckel jämte ränta. Räntan skall beräknas enligl 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från dagen dä husägaren mottog beloppet till dess att beslutet har vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

ErsäUning för skada 10 §

Kan husägaren, i fall då han får förfoga över lägenheten, på grund av förfarandet enligt denna lag inte iräffa avtal om upplåtelse för tiden från och med den i meddelandet enligt 7 § angivna tillträdesdagen och har han gjort vad som skäligen kan fordras av honom för att fä lägenheten upplåten, har han räll till ersättning av kommunen för skada som han lider genom dröjsmålet med upplåtelsen.

Fråga om skyldighet att belala sådan ersättning prövas av hyresnämnden. För alt kunna prövas skall ansökan ha kommit in lill hyresnämnden inom en månad från den dag då avtal om upplåtelse av lägenheten träffades.

Om den reglering av förfarandet vid upplåtelse av lägenheter som lagrådet nu föreslagit inte skulle godtagas, fär lagrädel anföra följande beträffande de i del remitterade förslaget uppiagna bestämmelserna.

Vad i lagrådets förslag i det föregående upptagits beträffande 6 § första stycket andra punkten och andra stycket andra punkten gäller även i det fall att den reglering av förfarandet det remitterade förslaget upptar bibehålles.

Om vad lagrådet föreslagit i fråga om 2 § godtages, bör i 7,8,9,10 och 11 §§ inte anges någon kommunal nämnd. Vad som sägs om nämnden bör gälla kommunen utan angivande av kommunalt organ. 17 § torde böra utsägas att fråga är om lägenhet som omfattas av förbud enligt 6 §.

1 12 § försia stycket lorde sista punkten ges den lydelse som föreslagits belräffande 9 § försia stycket sista punklen i lagrådets förslag.

Den i 14 § försia stycket upptagna ersättningsbestämmelsen torde kunna erhålla den lydelse som föreslagits i 10 § första styckel i lagrådets förslag.

Prop. 1979/80:72 127

15-19 §§ Lagrådet:

Godtages lagrådets förslag att ersätta remissens 6-14 §§ med bestämmelser upptagna under 6-10 §§, bör 15-19 §§ i del remitterade förslagel få beteckningen 11-15 §§ samt i det därvid såsom 15 § upptagna stadgandet vad som sägs om mål om utdömande av vite utgå och "12 §" ändras lill "9 §".

I det nu säsom 12 § (det remitterade förslagets 16 §) upptagna sladgandel bör anges att anmälan om ätal göres av kommunen.

Om vad som förordats under 6-14 §§ ej godtages, fär lagrådet anföra följande beträffande den i 16 § upptagna straftbestämmelsen. Enligt vad föredragande statsrådet uttalat, är avsikten med stadgandet att straff skall kunna drabba den som överträder förbudet atl upplåta en lägenhet utan att kommunen fält tillfälle att utnyttja sina befogenheter enligt lagen eller medverkar lill överlåtelse eller upplåtelse i andra hand. Däremot skall straff inte kunna följa om husägaren inte iakttager allt vad som föreskrivs i fråga om innehållet i meddelanden och själva gängen av förfarandet. Denna begränsning av straObestämmelsens tillämplighet framgår ej klart genom hänvisningen till 6 §, i vilken sladgas förbud bl. a. mot alt upplåla lägenhel "i annan ordning än som föreskrivs i denna lag". Paragrafen torde därför böra underkastas någon jämkning. Om första stycket första punkten i 6 § avfattas så som lagrådet förordat i det föregäende, föreligger emellertid inte detta behov att ändra avfattningen av 16 §.

Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Lagrädel lämnar förslaget utan erinran.

Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

11 § Lagrådet:

1 avsikt alt förebygga att syftet med förslaget till bostadsanvisningslag såvitt gäller bostadsrätter omintetgöres har i ett tillägg till första stycket av förevarande paragraf föreslagits en bestämmelse om att en kommun som förvärvat bostadsrätt lill en bostadslägenhet ej fär vägras medlemskap i bostadsrättsföreningen. Vad som eftersträvas torde emellertid inte uppnäs med den föreslagna bestämmelsen. Genom dess placering i en paragraf och en avdelning av lagen som behandlar frågor om övergång av bostadsrätt lorde bestämmelsen kunna ges endast den innebörden att den avser kommuns förvärv av bostadsrätt i andra fall än dä bostadsrätten upplåts ål kommunen på säll anges i bostadsanvisningslagen.

Lagrådet fär vidare framhålla följande. En gmndtanke i bostadsrättslagen

Prop. 1979/80:72 128

är att annan än medlem i bostadsrättsföreningen inte skall vara innehavare av bostadsrätt (se t. ex. 2 och 13 §§). En kommun, till vilken bostadsrätt upplåts enligt bostadsanvisningslagen, bör därför inte ha möjlighet att slä utanför föreningen genom att ej söka medlemskap. För att förebygga detla och samtidigt tillgodose förslagets syfte kan föreskrivas, att en kommun i fall som här avses automatiskt blir medlem i föreningen i och med att upplåtelsen kommil till stånd.

Lagrådet föreslår, att en bestämmelse härom upptages i bostadsrättslagen, lämpligen säsom ett nytt andra stycke i 2 §, med det innehållet, att en kommun till vilken bostadsrätt skall anses upplåten enligl bostadsanvisningslagen förvärvar medlemskap i föreningen genom upplåtelsen.

Lagrådets förslag föranleder, om det godtages, en jämkning av ingressen till lagförslaget.

Förslaget nödvändiggör inte någon ändring av det tillägg i förevarande paragraf som upptas i del remitterade förslaget. Detta blir, såsom framgår av vad fömt sagts, tillämpligt i de fall då bostadsrätt överiåtits till en kommun.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

23 och 32 §§

Lagrådet:

Godtages vad lagrådet föreslagit beträffande förslaget lill bostadsanvisningslag bör hänvisningen till bestämmelser i bostadsanvisningslagen ändras sä att den i 23 § första styckel avser 14 § och i 32 § avser 9 och 10 §§.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Prop. 1979/80:72 129

Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-12-06

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Friggebo Proposition om bostadsanvisningslag, m. m.

1 Anmälan om lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag lill

1. bostadsanvisningslag,

2. lag om ändring i jordabalken,

3. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),

4. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

5. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget till bostadsanvisningslag

Lagrådet har i allt väsentligt godtagit det framlagda förslaget. I en del avseenden har lagrådet dock framfört erinringar mot förslagets utformning.

Om det behövs för bostadsförsörjningen får enligt det remitterade förslaget en kommun förklara att ett eller flera bostadsområden i kommunen skall vara bostadsanvisningsområde. De ingrepp i avtalsfriheten som lagförslaget innebär börenligi en av lagrådets ledamöter få ske endast under fömtsättning att skyldighet enligt bostadsförsörjningslagen att anordna bostadsförmedling har inträtt för kommunen. Först när denna skyldighet föreligger bör frågan kunna aktualiseras om kommunen behöver ha tillgång till ett anvisningssystem med tvångsinslag för att kunna fullgöra sin bostadsförmedling. En förutsätlning för att kommunstyrelsen skall få besluta om tillämpning av bostadsanvisningslagen bör enligt denna ledamot vara att kommunens 'Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 31 maj 1979.

Prop, 1979/80:72 130

beslulande organ, fullmäktige, beslutat alt kommunen skall anordna bostadsförmedling. Eftersom det ankommer pä fullmäktige atl besluta om anordnande av bostadsförmedling enligt 4 § bosladsförsörjningslagen skulle denna förutsättning alltid vara uppfylld om anvisningslagen kan komma i tillämpning försl om skyldighet inträtl för kommunen atl anordna bostadsförmedling. En anpassning till kommunens nuvarande uppgifter i fråga om bosladsförmedling och till den kommunala organisationen och befogenhetsfördelningen kan enligt ledamolen ske genom att det i I § anges som en förutsättning för lagens tillämpning att dess anvisningssysiem behövs för bostadsförmedling som kommunen bedriver till fullgörande av sin skyldighet enligt 4 § bostadsförsörjningslagen.

För egen del kan jag inte finna att en sådan ordning skulle innebära några fördelar vare sig från kommunaldemokratisk synpunkt eller för kommunen eller de enskilda husägarna. I praktiken skulle denna ordning inte innebära något annat än det som föreslås i remissen. När möjligheten att besluta om bostadsanvisningsområde behöver tas i anspråk, torde nämligen förhållandena undantagslöst vara sådana att kommunen är skyldig att anordna bostadsförmedling. Jag ansluter mig till vad lagrådets majoritet har anfört i denna fråga och vidhåller således den i remissen föreslagna ordningen.

Lagrådet har föreslagit vissa ändringar i 1-5 §§. Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört i anslutning till dessa paragrafer och tillstyrker alltså de föreslagna ändringarna.

1 ärenden enligl bostadsanvisningslagen bör, i likhet med vad som f. n. gäller enligt 1 § tredje slycket bostadssaneringslagen (1973:531), hyresgästerna företrädas av sådan organisation som har avlal om förhandlingsordning för huset eller, om förhandlingsordning saknas, av riksorganisation av hyresgäster eller av förening, som är ansluten till sådan organisation och inom vars verksamhetsområde huset är beläget. Som lagrådet påpekar mäste denna begränsning komma till uttryck i laglexlen. Jag föreslår därför att en bestämmelse om delta las in som ett nytt tredje stycke i 3 §.

Jag ansluter mig till vad lagrådet har förordat beträffande 6-14 §§ i det remitterade förslaget och föreslår alt dessa bestämmelser ersätts med de av lagrådet föreslagna 6-10 §§ och atl mbrikerna ändras enligl lagrådets förslag.

Jag ansluler mig ocksä till vad lagrådet har anfört i anslutning till 15-19 §§ i det remitterade förslaget.

Bostadsanvisningslagen skall enligt det remitterade förslaget träda i kraft den 1 januari 1980. Eftersom riksdagsbehandling av förslaget sannolikt inte kan ske före utgången av år 1979, föreslår jag nu att ikraftträdandet bestäms till den 1 juli 1980.

Prop, 1979/80:72 131

Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Redaktionella ändringar bör dock göras i 12 kap. 1,32,39 och 70 §§. Ändringarna i jordabalken bör träda i kraft samtidigt som bostadsanvisningslagen, dvs. den 1 juli 1980.

Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört vid 11 § och förordar att en beslämmelse med det innehåll som lagrådet har föreslagit tas in bostadsrätlslagen som ett nytt andra slycke i 2 §. Ingressen till lagförslaget bör på grund härav jämkas. Jag föreslår också vissa redaktionella ändringar i 1, 6och 30 §§. Även de föreslagna ändringarna i bostadsrättslagen bör träda i kraft den 1 juli 1980.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

De förslag till ändringar och tillägg beträffande bostadsanvisningslagen som jag i det föregående har biträtt innebär att paragrafindelningen i lagen avviker frän den i det remitterade förslaget. Som lagrådet har förordat bör därför de hänvisningar till lagen som har föreslagits i 23 § första stycket och 32 § lagen om arrendenämnder och hyresnämnder ändras till att avse 14 resp. 9 och 10§§. Även ändringarna i denna lag bör träda i kraft den 1 juli 1980.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Ändringen bör träda i kraft den

1 juli 1980.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda
hyresbestämmelser för vissa orter

I detta sammanhang vill jag ta upp en fråga som rör de s. k. kontorise-ringsärendena enligt lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter (ändrad senast 1978:308), bristortlagen.

Enligt bristortlagen är det förbjudet atl ulan lillslånd av hyresnämnden hyra ut en bostadslägenhet för väsentligen annal ändamål, t. ex. som kontor, butik eller lager. Inte heller hotell- och pensionatslägenheter fär utan nämndens lillständ ändras till kontor eller liknande.

Huvudregeln om atl användningssättet inte får ändras utan hyresnämndens tillstånd är försedd med etl undantag. Om en lägenhet behöver tas i anspråk för att ställa i ordning sopmm eller iransportleder för avfallslransport

Prop. 1979/80:72 132

inom byggnaden i enlighet med föreskrifterna i byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1972:776, ändrad senast 1979:902), behöver hyresnämndens tillstånd till ändringen inte inhämtas (prop. 1977/78:50 s. 21 och 22).

Vid tillståndsprövningen har hyresnämnden bl. a. att beakta i vad mån en ändrad användning av lägenheten kan anses försvariig med hänsyn till bostadssituationen i orten. Vidare bör avseende fastas vid det tillämnade nya ändamålets betydelse, lägenhetens storlek och beskaffenhet m. m.

Stockholms kommun har i en skrivelse till regeringen den 21 mars 1979 hemställt atl bristortlagen ändras så att bostadslägenheter kan las i anspråk för att anordna barnstugor utan att tillstånd behöver inhämtas från hyresnämnden. Enligt kommunens uppfattning är byggnadsnämnden fullt kompetent att bedöma de konflikler som kan uppkomma mellan önskemålet att snabbt tillskapa barnstugor i innerstaden och önskemålet att säkerställa lägenheters användning som bostäder. Kommunen framhåller vidare att de fastighetsägare som snabbi vill komma igång med en sanering av en fastighet kan komma att dra sig för att inrätta barnstugor på grund av det krångel och den tidsfördröjning som kan bli följden av en hyresnämndsprövning. Mot denna bakgrund anser kommunen att den dubbla prövning som nu sker i dessa ärenden bör upphöra och atl byggnadsnämnden ensam bör få pröva frågan.

För egen del vill jag erinra om att del av statsmakterna antagna utbyggnadsprogrammet för barnomsorgen omfattar bl. a. 100 000 nya daghemsplatser och 50 000 nya platser i fritidshem under femårsperioden 1976-1980 (prop. 1975/76:92, SoU 1975/76:28, rskr 1975/76:219). Genom lagen (1976:381) om barnomsorg har barnomsorgen gjorts till en lagfäst kommunal uppgift med skyldighet för kommunerna alt svara för en planmässig ulbyggnad. I kommunen skall finnas en av kommunfullmäktige anlagen plan för barnomsorgen. I planen skall redovisas behovet av förskolor, familjedaghem, fritidshem och annan förskole- och fritidsverksamhet inom kommunen samt på vilket sätt behovel skall tillgodoses. Planen skall avse en period av minst fem år.

Enligt min mening fär den angelägna utbyggnaden av bl. a. daghem och fritidshem självfallet inle fördröjas genom onödig byråkrati. I de fall som del här är fråga om fyller en hyresnämndsprövning enligt bristortlagen inte samma viktiga funktion som när det rör sig om konlorisering i egentlig mening. En väl fungerande barnomsorg är i stället etl viktigt och värdefullt bostadskomplement. De bosladsförsörjningsmässiga aspekterna bör i dessa fall kunna beaktas av de kommunala organen själva, bl. a. i samband med byggnadslovsprövningen. Jag förordar därför att bristortlagen ändras sä att lägenheter som omfattas av lagen får tas i anspråk för utbyggnad av barnomsorgen utan att tillstånd behöver inhämtas frän hyresnämnden. Ändringen bör träda i kraft så snart det kan ske och bli tillämplig också på tillständsärenden som är föremål för prövning vid lidpunkten för ikraftträ-

Prop. 1979/80:72 134

Innehåll

Propositionen.................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll...................... I

Lagförslag........................................................ 2

1. Bostadsanvisningslag.............................. 2

2. Lag om ändring i jordabalken.................... 6

3. Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479) 8

4. Lag om ändring i lagen (1973:188)om arrendenämnder och hyresnämnder 11

5. Lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol. 15

6. Lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter 16

Uldrag av regeringsprotokollet den 31 maj 1979....... 17

1 Inledning..................................................... 17

2 Allmän molivering.......................................... 19

2.1 Inledning.............................................. 19

2.2 Behovet av lagstiftning............................ 21

2.3 Lagens tillämpningsområde....................... 23

2.4 Kommunens befogenheter enligt lagen....... 26

2.4.1 Beslutet om bostadsanvisningsområde m. m 26

2.4.2 Kommunens befogenheter i övrigt..... 29

2.5 Förfarandet när en lägenhel blir ledig......... 31

2.6 Upplåtelsen och villkoren för den m. m....... 32

2.7 Ansvaret för hyresföriuster m. m............... 33

2.8 Påföljdsfrågan....................................... 34

2.9 Överprövning, ikraftträdande m. m............ 35

3 Upprättade lagförslag.................................... 35

4 Specialmolivering.......................................... 36

4.1 Förslaget till bostadsanvisningslag............. 36

4.2 Förslaget till lag om ändring i jordabalken.... 50

4.3 Förslaget till lag om ändring i bostadsrätlslagen (1971:479) 54

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder 57

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol 60

5 Hemställan.................................................. 61

6 Beslut........................................................ 61

Bilaga 1 Nuvarande ordning.................................. 62

1 Bostadsförsörjningslagen............................. 62

Prop. 1979/80:72 135

2 Hyreslagen.................................................. 63

3 Bostadsrättslagen......................................... 68

4 Bostadsfinansieringsförordningen m. m.............. 69

5 De kommunala bostadsförmedlingarnas roll m.m... 72

Bilaga 2 Boende- och bosladsfinansieringsutredningarnas förslag

m. m...................................................... ... 76

1 Sammanfattning av utredningarnas förslag......... ... 76

1.1 Inledning.............................................. 76

1.2 Nägra frågor vid anvisning av bostad......... 76

1.3 Inriktning av åtgärder............................. 78

1.4 Utredningarnas lagförslag........................ 78

1.5 Reservation.......................................... 81

2 Bostadssociala delegationen och KSB................ 82

3 Utredningarnas lagförslag................................ ... 86

3.1 Förslag till lag om upplåtelse av bostadslägenhet i vissa

fall...................................................... ... 86

3.2 Förslag lill lag om ändring i jordabalken....... 88

3.3 Förslag till lag om ändring i bostadsrätlslagen (1971:479) 89 Bilaga 3 Sammanställning av remissyttrandena över boende- och

bosiadsfinansieringsutredningarnas förslag..... 91

Bilaga 4 De remitterade lagförslagen...................... 97

Utdrag av lagrådets protokoll den 19 november 1979 .. 111

Utdrag av regeringsprotokollet den 6 december 1979 129

1 Anmälan om lagrådsyttrande........................... ... '29

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter ................................................................ '31

3 Hemställan.................................................. ... 133

4 Beslut......................................................... ... 133