Regeringens proposition

1979/80:57

om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt, m. m.;

beslutad den 18 oktober 1979,

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll,

Pä regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i lagen (1968:430) om mervärdeskatt på grundval av ett av mervärdeskatteutredningen avlämnat delbetänkande. Ändringarna innebär bl, a, att nya regler införs för den s, k. gränshandeln och för turistförsäljningen i övrigt. Förslaget till nya regler för gränshandeln bygger på en nordisk överenskommelse om beskattning av varor i resandetrafiken och innebär atl enhetliga regler kommer att gälla i Sverige, Danmark, Finland och Norge, Vidare föreslås atl undantaget från skatteplikt för konstverk utvidgas och att reducerad skatt skall utgå på tvättjänster som tillhandahälls åt stal eller kommun. Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 mars 1980 såvitt avser konstverk och tvättjänster och i övrigt den 1 maj 1980,

1 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 57

Prop. 1979/80:57 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1968:430) om mervärdeskatt'

dels att punkt 4 av anvisningarna lill 2 § skall upphöra att gälla,

dds aU 2,8,11,14 och 16 §§ saml anvisningarna lill 1 och 11 §§ skall ha

nedan angivna lydelse, dds att i lagen skall införas en ny paragraf 2 a §, och nya anvisningar,

anvisningar till 2 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lyddse

2§ Skattskyldig är den som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsätter

1) skatlplikiig vara eller tjänsl,

2) vara som anges i 8 § 1-5, tjänsl 2) vara som anges i 8 § 1-5, tjänst som anges i 10 § första stycket och som anges i 10 § försia stycket och avser vara som nu nämnts eller avser vara som nu nämnts eller tjänst som anges i 11 §/, 3,4eller5/ tjänst som anges i 11 §3, 4 eller vad sislnämnda punki avser annonse- 10.

ring eller annan reklam för utländsk uppdragsgivares räkning eller ijänst som anges i 11 § 10.

Skattskyldig är vidare den som i Skattskyldig är vidare den som i yrkesmässig verksamhei omsätter yrkesmässig verksamhet omsätter sådan vara eller ijänst som anges i sådan vara eller tjänst som anges i första slyckel genom utförsel (ex- första stycket genom export, port/

Regeringen kan efter ansökan förordna om skattskyldighet tills vidare för omsättning av annan Ijänst än sådan som anges i 10 § första styckel eller 11§.

Länsstyrelsen kan efter ansökan av fastighetsägare besluta att denne tills vidare skall vara skattskyldig för uthyrning helt eller delvis av sädan byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet enligt denna lag för användning i verksamhet som medför skattskyldighet. Vad nu har sagts tillämpas även i fråga om upplåtelse av bostadsrätt.

När särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen besluta att den som påbörjat verksamhet tills vidare skall vara skattskyldig redan innan skattskyldighet enligt första eller andra siycket föreligger

Om skatt vid införsel föreskrives i 58 och 59 §§.

(Se vidare anvisningarna.)

' Lagen omlrycki 1979:304.

Prop. 1979/80:57

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

2a§

Med export förslås enligt denna lag alt vara levereras eller ijänst tiUhan-dahålls utom landet.

Som export räknas även, om inte annalföljer av anvisningarna, leverans av vara inom landet

l)om direkl utförsel av varan ombesörjs av speditör eller fraktförare,

2) UU utländsk företagare, som
hämtar varan här i landet för direkt
utförsel, om varan är avsedd för verk
samhet som företagaren bedriver i
utiandel,

3) i frihamn om varan ej är avsedd att användas 1 frihamnen,

4) tUl fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik eller för bruk eUer omsättning på sådant fariyg eller luftfartyg,

5) för försäljning i exportbutik enligt
27 § tullagen (1973:670),

6) om varan är personbU eller
motorcykel som vid leveransen är in
förd i exportvagnsförleckning.

Som export räknas även, om inte annalföljer av anvisningarna, tillhandahållande av

1) Ijänst som avser fariyg eller luftfartyg i utrikes trafik eller tjänst som avser utrustning eller annan vara för användning på sådant fariyg,

2) annan ijänst enligt 10 § första stycket I än uthyrning, om tjänsten avser vara, som införts UU landet endast för tjänslepreslationen I fråga jör att därefter utföras ur landet,

3) förmedling av vara åt utländsk uppdragsgivare,

4) transport, som ej utgör personbefordran, direkt Ull eller från utlandet eller förmedUng av sådan Iransport,

5) transport eller annan skattepliktig tjänst inom landet som avser import-

Prop. 1979/80:57

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

vara eller exportvara och som speditör eller fraktförare tUlhandahåller utländsk uppdragsgivare i samband med införseln eller utförseln,

6) kontroU eller analys av vara åt utländsk uppdragsgivare,

7) lagring av vara åt utländsk uppdragsgivare,

8) annonsering eller annan reklam åt utländsk uppdragsgivare,

9) tjänst enligt 10 § första stycket 5 som avser fastighet i annat land,

10) annan ijänsl ål utländsk upp
dragsgivare, när tjänsten kommer
denne UU godo endasl i form av rap-
pori, protokoU eller annan handling el
ler på annal därmed jämförligt sätt.

Åven omsättning av vara eller tjänst på fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik räknas som export. Detsamma gäller reparation och leverans av vara, när tillhandahållandet sker åt utländsk företagare, som ej är skattskyldig, inom ramen för garantiåtagande som gjorts av den ,e.

Som export räknas vidare bärgning och reparation av lastbil eller släpvagn UU lastbU eller leverans av utrustning UU sådant fordon, om fordonet är registrerat eller hemmahörande i annat land och tillhandahållandet sker i anslutning UU fordonels användning för yrkesmässig varutransport här i landet.

Har skattskyldig levererat vara här i landet UU köpare som är bosatt utom landet anses leveransen, om ej annat följer av anvisningarna, ha skett genom export under förutsättning an säljaren i sina räkenskaper har antingen ett intyg, utfärdat av en av länsstyrelsen godkänd intygsgivare, som visar an köparen i nära anslutning

Prop. 1979/80:57

Nuvarande lyddse Föreslagen lyddse

UU leveransen har medfört varan vid utresa ur landet, eller handUng som visar att köparen i nära anslutning UU leveransen har medfört varan vid inresa i annat land.

(Se vidare anvisningarna.)

Från skatteplikt undantages Från skatteplikt undantas

1) skepp för yrkesmässig sjöfart, fartyg för yrkesmässigt fiske eller för bogsering, bärgning eller livräddning, luftfartyg för yrkesmässig person- eller godsbefordran saml del, tillbehör och utrustning till sådant fartyg eller luftfartyg, när varan säljes eller uthyres till den som äger fartyget eller luftfartyget eller den som varaktigt nyttjar detta enligt avtal med ägaren eller när varan införes till landet för ägarens eller nyttjanderättshavarens räkning,

2) krigsmateriel som är underkastad utförselförbud och del lill sådan krigsmateriel, när varan säljes till staten för militärt bruk eller för delta ändamål införes lill landet för statens räkning,

3) läkemedel som utlämnas enligt recept eller säljes lill sjukhus eller införes lill landet i anslutning till sådan utlämning eller försäljning,

4) eleklrisk kraft, värme samt gas och annat bränsle för uppvärmning eller energialsiring, dock icke ved, torv, T-sprit eller annan fotogen än flygfotogen och fotogen för drift av snabbgående dieselmotor,

5) allmän nyhetstidning,

6) periodiskt medlemsblad eller periodisk personaltidning, när varan
tillhandahålles utan vederlag eller till utgivaren, medlem eller anställd eller
införes till landet under molsvarande förutsättningar, annan periodisk
publikation som väsentligen framstår som organ för sammanslutning med
huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt,
miljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda
handikappade eller arbetshindrade medlemmar samt utländsk periodisk
publikation av annat slag när prenumeration pä sådan publikation förmedlas
mellan prenumerant och utländsk utgivare eller när sädan publikation
inkommer direkt till prenumerant,

8) konstverk, som är hänförligt UU %) sådant alster av bildkonst som ägs
tulltaxenummer 99.01-99.03 och som av upphovsmannen eller dennes
äges av upphovsmannen eller den- dödsbo,

nes dödsbo,

9) vatten frän vattenverk,

10) varulager, inventarium och annan tillgäng som tillhör verksamhet, när
överiåtelse sker i samband med överlålelse av verksamheten eller del därav.

fusion eller liknande förfarande,

12) trycksak som är tullfri enligt tulltaxan (1977:975) och framkallad eller
enbart exponerad mikrofilm, när varan införes till landet som gåva eller
annars ulan vederiag, samt spritdryck, vin, starköl, tobaksvara, cigarrettpap
per och cigarretthylsa vid införsel till landet i den ordning som avses i 18 § 4
lagen (1977:293) om handel med drycker eller i 1 § andra stycket lagen
(1961:394) om tobaksskatt,

13) frimärke, dock icke vid omsättning eller införsel i särskild för
butiksförsäljning avsedd förpackning,

14)dentalleknisk produkt, närden tillhandahålles tandläkare, dentaltekni-ker eller den för vilken produkten ar avsedd.

(Se vidare anvisningarna.)

11§

Från skatteplikt undantas

Från skatteplikt undantages

1) tjänst enligt 10 § 1 som avser vara, vdken införes Ull landet endasl för tjänsteprestationen i fråga för an därefter utföras ur landet av den som ombesörjt prestationen,

2) postbefordran av annal än postpaket och gruppkorsband samt resgodsbefordran.

3) transport i samband med renhållning; omhändertagande och förstöring av vara.

3) transport av vara lill eller från utlandet, transport i samband med renhållning sami transport eller annan skattepliktig Uänsi inom landet som avser importvara dier exportvara och som speditör dier fraktförare tillhandahåller utländsk uppdragsgivare i samband med införsdn eller uiföisdn: omhändertagande och förstöring av vara; koniroll, analys eUer lagring av vara för utländsk uppdragsgivares räkning,

4) bärgning av fartyg eller luftfartyg som är undantaget från skatteplikt enligt 8 i) 1 och transport i anslutning lill sådan bärgning,

annons i tryckalster av sådant slag som anges i 8 § 6,

5) införing eller ackvisition av 5) införing eller ackvisition av

annons i tryckalster av sådant slag som anges i 8 § 6 samt annonsering eller annan reklam för utländsk uppdragsgivares räkning med avseende på

Prop. 1979/80:57 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vara eller ijänst som anges i 2 § försia slyckel,

6) visning av kinemalografisk film,

7) obligatorisk konlrollbesiklning av fordon och obligatorisk besiktning av kilometerräknarapparatur hos Aktiebolaget Svensk bilprovning,

8) tjänst som tillhandahålles av veterinär,

9) kontroll eller analys av prov som lagits som elt led i läkarundersökning eller sjukvård,

10) tjänst enligt 10 § 1 som avser skötsel genom samebys försorg av
renar.

(Se vidare anvisningarna.)

14§ Beskattningsvärdet utgör

1) vid omsättning av monteringsfärdigt hus samt vid servering, rumsuthyrning eller sådan uthyming eller upplåtelse som avses i 10 § tredje stycket 60 procent av vederlaget och, vid uttag, 60 procent av saluvärdet,

2) vid omsättning av byggnads- eller anläggningsentreprenad eller annan tjänst som avser fastighet 60 procent av vedertaget och, vid uttag, 60 procent av saluvärdet, om ej annat följer av andra stycket,

3)vid annan omsättning vederla- 3) vid annan omsättning vedertaget och, vid uttag, saluvärdet, om ej get och, vid uttag, saluvärdet, om ej annat följer av tredje stycket, annat följer av iredje eUerf/ärde

siycket. Vid omsättning av tjänst som avses i 10 § första stycket 5 utgör beskattningsvärdet 20 procent av vederlaget och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet. Motsvarande gäller vid omsättning av ijänst som avser

1) yttre ledning för vatten, avlopp, fjärrvärme, gas, olja, elektricitet, teleförbindelse, ånga eller liknande,

2) väg, gata, bro, parkeringsplats,

3) spåranläggning, nygfält, hamn, kanal eller annan faried,

4) mark för idrottsplan, skolgård, lekplats eller liknande anläggning.
Vid omsättning av kopior av ritningar eller motsvarande handlingar, vilka

upprättals genom tjänst enligt 10 § första stycket 5 i samband med planerat eller pågående byggnadsarbete utgör beskattningsvärdet 20 procent av vederiagel och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet.

Vid omsättning av tjänsl enligt 10 § första stycket I, som avser tvätt av textilt gods eller tvätt i förening med uihyrning av sådanl gods, utgör beskattningsvärdet 60 procent av vederiagel. när tjänsten tillhandahålls

Prop. 1979/80:57 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

staten eller kommun.

(Se vidare anvisningarna.)

16§ Skattskyldig skall, om ej annat Skattskyldig skall, om inte annat följer av andra siycket, utfärda faktu- följer av andra eller sjätte stycket, ra eller därmed jämföriig handling utfärda faktura eller därmed jämför-för varje omsättning för vilken skatt lig handling för varje omsättning för utgår. Av handlingen skall framgå vilken skatt utgår. Av handlingen vedertaget, skattens belopp och öv- skall framgå vedertaget, skattens ngt som har betydelse för skatlskyl- belopp och övrigt som har betydelse dighet och avdragsrätt enligt 17 §. för skattskyldighet och avdragsrätt

enligt 17 §. Första stycket gäller icke för detaljhandel eller därmed jämförtig verksamhet och ej heller omsättning, för vilken avräkning mellan köpare och säljare sker enligt avräkningsnota som upprättas av köparen.

På frankeringsmärke eller liknande kvitto behöver skattens belopp icke anges.

Faktura skall, om köparen begär det, utfärdas vid försäljning lill skattskyldig köpare av fastighet, som utgör lagertillgång i byggnadsverksamhet och däri har tillförts skattepliktig tjänst utan att därefter ha tagits i bruk av säljaren. Av fakturan skall framgå utgående skatt som säljaren redovisat eller har att redovisa för gjorda uttag av skattepliktiga tjänster för fastigheten.

Säljer den sörn är skaltskyldig enligt 2 § fjärde stycket fastighet skall han, om köparen begär det, utfärda intyg om storieken av den ingående skatt som han enligt 15 § femte stycket återfört pä grund av fastighetsförsäljningen.

Uppbär skattskyldig, som uiför byggnads- eller anläggningsenlreprenad betalning i förskott eller a conlo får faktura eUer därmed jämförlig handUng utvisande skallens belopp enligt försia styckel ulfärdas försl när redovisningsskyldighet inträder enligt 5 b§ tredje stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 1 §

Vad som enligt denna lag förstås med omsättning anges i punkt 2 av anvisningarna till 2 §.

Mervärdeskatt utgår icke vid ex- Mervärdeskatt utgår inte vid export om regeringen ej särskill förord- port om regeringen ej särskilt förord-

Prop. 1979/80:57 9

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

nat att skatt skall erläggas. Se vidare nat att skatt skall erläggas, punkt 4 av anvisningarna liU 2 §.

UU2a§

Bestämmelserna i tredje stycket 2, 3, 5-8 eller 10 gäller endast när tjänsten avser verksamhei som uppdragsgivaren bedriver i utlandet och som skulle ha medjört skattskyldighet om den utövats här i landet.

Leverans av vara från annat försäljningsställe på flygplats än exportbutik enligi 27 § lullagen (1973:670) anses ha sken inom landet även när varan är avsedd att medföras av köparen vid utresa ur landet.

Bestämmelserna i sjätte siycket Ull-lämpas Inie i de fall när köparen är bosatt i Danmark, Finland eller Norge. Vid leverans till sådan köpare av vara eller grupp av varor som normalt utgör en helhet och med ett försäljningspris, exklusive mervärdeskatt, om minst 1 000 kronor anses dock leveransen ha skett genom export under förutsättning att varan i nära anslutning lill leveransen av köparen har införis till Danmark, Finland eller Norge och an mervärdeskan eller molsvarande aUmän omsättningsskatt har eriagts vid införseln enligt lutlräk-ning eller motsvarande handling.

till 11 §

Med resgodsbefodran avses även transport av personbil eller motorcykel med fartyg i inrikes trafik, när transporten utföres i samband med befordran av fordonets förare med samma transportmedel.

Undantaget under 3 för transporter UU eller från utiandel gäUer direkta sådana iransporier. Sker särskild transport av export- eller import gods helt inom landet, föreligger skattepliktig transporttjänst.

Prop. 1979/80:57 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med transport i samband med renhållning förstås även bortforsling av sopor, avfall eller liknande frän fastighet enligt avtal som icke endast gäller tillfälligt transportuppdrag.

Undantaget under 3 för tjänst för utländsk uppdragsgivares räkning gälle:- endasl när tjänsten har avseende på verksamhet som uppdragsgivaren bedriver och som skulle ha medfört skattskyldighet till mervärdeskaU, om den bedrivits här i landet.

Undantaget under 9 gäller ej när fräga är om djursjukvård.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1980, såvitt avser 8 och 14§§,ochden 1 januari 1981, såvitt avser 16 §, samt i övrigt den 1 maj 1980,

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhällande som hänför sig till liden före ikraftträdandet och i fråga om tillhandahållande före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1979:304) om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt skall dock fortfarande tillämpas.

De äldre bestämmelserna gäller fortfarande vid omsättning av byggnad, som vid utgången av år 1980 utgör lagertillgäng i byggnadsrörelse, samt värde enligt anvisningarna till 9 § som har tillförts mark som vid denna tidpunkt utgör lagertillgång i sådan rörelse, Molsvande gäller för vad som därefter tillförs sädan byggnad eller mark som ett led i färdigställande av vid utgängen av år 1980 pågående arbeten.

De äldre bestämmelserna gäller fortfarande vid omsättning före ingången av år 1981 av byggnad eller av byggnad och mark. Åldre bestämmelser gäller också vid omsättning av byggnad, som vid utgången av år 1980 utgör lagertillgång i byggnadsrörelse, samt värde enligt anvisningarna till 9 § som har tillförts mark som vid denna tidpunkt utgör lagertillgäng i sädan rörelse. Motsvarande gäller för vad som därefter tillförs sädan byggnad eller mark som ett led i färdigställande av vid utgången av år 1980 pågående arbeten.

Prop. 1979/80:57 12

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-10-18

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt, m. m.

1 Inledning

De nordiska finansministrarna beslöt vid ett möte i november 1978 att tillsätta en nordisk ämbetsmannagrupp för utredning av frågan om beskattning av varor i resandetrafiken, Ämbetsmannagruppen avlämnade i maj 1979 sin slutrapport med ell förslag lill nordisk överenskommelse om beskattning av resgods i resandelrafiken mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige samt om skattefri försäljning på fiygplats i dessa länder. Slutrapporten bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 1. I en bilaga till slutrapporten ingår också det slutliga förslaget till nordisk överenskommelse.

Genom beslut den 17 maj 1979 uppdrog regeringen åt mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05) att skyndsamt utarbeta förslag till de författningsändringar som. erfordras för att överenskommelsen skall kunna tillämpas.

Mervärdeskatteutredningen avlämnade i augusti 1979 sitt fjärde delbetänkande (Ds B 1979:2) Översyn av mervärdeskatten del IV Exportbegreppet m.m.' 1 betänkandet har utredningen behandlat förutom det nämnda förslaget till nordisk överenskommelse även andra exportfrågor. Utredningen har också behandlat mervärdeskatten på vissa konstverk och vissa tvätteriljänster.

Genom skriftväxling mellan de nordiska ländernas finansministerier har

' I utredningen ingår som utredningsman fd departementsrådet Hans Fridolin och som experter direktören Sven Crabo, professorn Dag Helmers, departementsrådet Leif Lindstam, byråchefen Lennart Mellbin och, sedan den 1 mars 1978, taxeringsdirektören Bo Norrman.

Prop. 1979/80:57 13

artikel 3 i förslagel till nordisk överenskommelse modifierats något i förhållande till den i betänkandet återgivna lydelsen. Den 23 augusti 1979 beslöt regeringen att överenskommelsen skulle undertecknas.

I fråga om gällande ordning och utredningens förslag torde jag få hänvisa till betänkandet, som bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av kammarrätten I Göteborg, generaltullstyreisen, riksskaneverket (RSV), kommerskollegium, samtliga länsstyrelser, Broströms Handels AB, Delegationen för förelagens uppgiftslämnande (DEFU), Föreningen Handarbetets vänner. Föreningen Svensk Form, Föreningen Svenska Tecknare, Föreningen Sveriges konsthantverkare och indusiriformgivare, försvarets materielverk. Handelns arbetsgivareorganisation, Konstfrämjandets riksförbund. Konstnärernas riksorganisation, Konslnäriiga och litterära yrkesutövares samarbelsnämnd, konsumentverket. Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), luftfartsverket, Scandinavian Airiines System (SAS), statens kulturråd, Stockholms handelskammare. Svensk industriförening, Svenska batikföreningen. Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund. Svenska kommunförbundel, Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund, Sveriges redareförening, Sveriges redovisningskonsulters förbund, Sveriges ivätteriförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Gemensamt yttrande har avgetts dels av Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges indusiriförbund, dels av Sveriges köpmannaförbund och SHIO - Familjeföretagen. LRF har som eget remissyttrande åberopat etl utlätande av Lantbrukarnas skattedeiegation.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Hänvisningar till paragrafer, avser lagen (1968:430) om mervärdeskatt (ML), om inte annat särskilt anges.

2 Föredragandens överväganden 2.1 Export

Mervärdeskallen syftar bl, a. till att endasl konsumtionen inom landet av skattepliktiga varor och tjänster skall beskattas och att exporten skall vara undantagen frän beskattning. Beskattningen av varor som köps i Sverige och importeras i ett annat land skall i princip beskattas endast enligt reglerna i del andra landet.

Det är två faktorer som avgör vilken beskattningseffekt som uppkommer när varor köps i ett land och införs i annat land för konsumtion där. Det är dels inköpslandets bestämmelser om skattefri försäljning till utländska besökare och det är konsumtionslandets bestämmelser om skattefri import. För atl så långt det är möjligt erbjuda lika konkurrensvillkor för företagare i angrän-

Prop. 1979/80:57 14

sande länder bör bestämmelserna pä dessa tvä punkter vara enhetliga. Så är f n. inte fallet med bestämmelserna i Sverige, Danmark, Finland och Norge. Skillnaderna har orsakat svårigheter för företagarna, särskill i gränstrakterna, för konsumenterna och för länsstyrelserna. Dessa förhållanden ledde till att en nordisk ämbetsmannagrupp tillsattes med uppgift att utarbeta en nordisk överenskommelse om varubeskattningen i det fall den som är bosatt i ell nordiskt land köper varor i ett annat nordiskt land och medför varorna till hemlandet som resgods. Överenskommelsen skulle enligt uppdraget även innehålla regler om försäljning av varor på fiygplats. Ämbetsmannagruppen har slutfört sitt uppdrag och lämnai förslag till en sådan nordisk överenskommelse. Regeringen har uppdragit åt mervärdeskatteutredningen atl, på basis av ämbetsmannagruppens slutrapport och förslaget till överenskommelse, utarbeta erforderlig författningstext. Utredningen har i ett Qärde delbetänkande redovisat sitt uppdrag och dessutom gjort en översyn av övriga exportbestämmelser i ML.

Utredningen konstaterar inledningsvis atl nu gällande bestämmelser om vad som skall räknas som export i allt väsentligt ger det resultat vartill skattesystemet syftar, nämligen en beskattning av konsumtionen av skattepliktiga varor och tjänster inom landet och skattebefrielse för vad som tillhandahälls genom export. På några punkter har dock utredningen funnit det befogal att föreslå sakliga ändringar av exportbestämmelserna. 1 övrigt har utredningen gjort en författningsteknisk översyn av dessa bestämmelser.

De nuvarande exporlbestämmelserna finns intagna i olika paragrafer i ML. Uiredningen anser att ML vinner i klarhet och överskådlighet om bestämmelserna förs samman i en ny paragraf, 2 a §, och nya anvisningar till denna. Med export bör enligt utredningen förstås att vara levereras eller ijänst tillhandahålls utom landet. Av en sådan definition följer, enligt utredningen, att svenska företagare blir skattskyldiga för all utom landet bedriven verksamhet, i den mån verksamheten är alt anse såsom yrkesmässig, dvs. om inkomsten av utlandsverksamheten utgör skattepliktig intäkt enligt kommunalskattelagen (1928:370). Härigenom får svenska företag utan tvekan rätt till avdrag även för ingående skatt på sådana varor och tjänster som hänför sig till utlandsverksamheten. Någon utgående skatt påförs ej eftersom det är en exportprestation.

Utredningens förslag till systematisering av exportbestämmelserna och till definition av begreppet export har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av samtliga remissinstanser. Jag anseratt utredningens förslag är välgrundat och bör genomföras.

Enligt nu gällande bestämmelser anses vissa prestationer som tillhandahålls inom landet som exporterade. Enligt den föreslagna definitionen skulle de i fortsättningen anses tillhandahållna inom landet. Utredningen har föreslagit att dessa prestationer, som även framdeles bör anses som export-prestationer, särskilt anges i andra-femle styckena i förslaget till 2 a §. I allt väsentligt motsvaras detta materiellt av nu gällande bestämmelser. Utred-

Prop. 1979/80:57 15

ningen har dock i vissa fall förtydligat nu gällande bestämmelser. Detta gäller bl. a. uthyrning här i landet av en för delta ändamål särskilt införd vara. En sädan transaktion börenligt utredningen inte hänföras till export eftersom det utländska företaget anses bedriva yrkesmässig verksamhet här i landet och följaktligen skall vara skatlskyldigt för uthyrningen. Vidare föreslås att den som här i landet utfört tjänst åt utländsk uppdragsgivare på viss vara inte själv skall behöva ombesöria utförsel av varan efter fullgjord prestation för att export skall anses föreligga. Sä bör vara fallet även när uppdragsgivaren själv eller genom en av honom anlitad fraktförare hämtar varan.

Vidare föreslär utredningen atl som export skall anses en transaktion som innebär att en tjänsl visseriigen fysiskt utförs inom landet men redovisas för utländsk uppdragsgivare endast i form av rapport, protokoll eller liknande.

För flertalet Ijänsteprestalioner som utförs inom landet åt utländsk uppdragsgivare gäller f n. att skatt inte utgår när tjänsten avser en verksamhet som skulle ha medfört skattskyldighet om den utövats här i landet. Utredningen har föreslagit att en bestämmelse av denna innebörd tas in i de nya anvisningarna till 2 a §.

Utredningens förslag lill ny reglering av vad som skall anses som export har i nu behandlade delar i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Enligt min mening bör förslagen i princip godtas. Några remissinstanser har dock pekat pä alt nuvarande bestämmelse om att som export anses även försäljning av vara ombord på fartyg i utrikes trafik inte ingår i utredningens författningsförslag. Förslaget bör kompletteras på denna punkt och bestämmelser härom införas i 2 a § fjärde stycket. Bestämmelsen bör omfatta även ijänsteprestalioner. Vidare har anmärkts att även bestämmelsen i 2 a § tredje siycket 2) om tjänst som utförs i landet åt utländsk uppdragsgivare på särskilt för detta ändamål införd vara bör innehålla villkoret alt uppdragsgivarens verksamhet skulle medföra skattskyldighet här i landet om den hade bedrivits här. Med hänsyn till de svårigheter i tillämpningen som skulle uppstå när det gäller att avgöra t. ex. om ett privatägt fordon införts till Sverige endast för att repareras anserjag att den förordade begränsningen bör göras. I likhet med länsstyrelsen i Stockholms län anserjag att även förmedling av godstransport direkt till eller från utlandet bör räknas som export. RSV har anfört atl punkt 4 av tredje stycket till 2 a § bör utformas sä atl det endast gäller transporter direkt till eller frän utlandet. Därvid kan det föreslagna första slyckel av anvisningarna lill 2 a § utgå. Detta ändringsförslag bör genomföras.

Vid remissbehandlingen har ocksä påpekats att en omotiverad dubbelbeskattning kan uppkomma i det fall en utländsk företagare själv hämtar en vara här. Om företagaren inte är skattskyldig till mervärdeskatt här och inte heller i hemlandet kommer varan i princip atl beskattas både här och i hemlandet. Det bör enligt min mening i dessa fall vara tillräckligt att kräva att varan är avsedd för den utländska företagarens verksamhet i utlandet. 12 a §

Prop. 1979/80:57 16

tredje stycket 10 bör uttryckligen anges att punkten omfattar tjänsteprestationer som kommer den utländske uppdragsgivaren till godo endast som rapport, protokoll eller annan handling eller på annat därmed jämföriigt sätt. Redovisningen kan bestå av förutom rapport eller protokoll även av t. ex. ritningar eller dalalislor.

1 elt sjätte stycke till 2 a § och i fjärde styckel av anvisningarna till 2 a § föreslår utredningen att bestämmelser införs om beskattning av varor som säljs till utländska turister och andra som tillfälligt uppehåller sig här i landet. Utredningen har föreslagit att olika bestämmelser skall gälla vid försäljning till ä ena sidan den som är bosatt i Danmark, Finland och Norge och å andra sidan till den som är bosatt i annat främmande land.

När det gäller resande från de tre nämnda länderna har t tredningen utgått från det förslag till nordisk överenskommelse som den nordiska ämbetsmannagruppen lagt fram. Uiredningen framhåller att förslaget på ett enkelt och i materiellt hänseende tillfredsställande sätt kan förväntas undanröja de svårigheter och den bristande likformighet som sedan länge rått i beskattningen av den nordiska gränshandeln. Utredningen anser det dessutom värdefullt att enighet uppnåtts om att skatten i princip alltid tas ut i säljarlandet och att denna beskattning kan efterges, om varans värde överstiger 1 000 kr. exkl. mervärdeskatt, först när säljaren har fält ett skriftligt bevis om alt varan beskattats i införsellandet. En sådan ordning bör, enligt utredningen, innebära stora fördelar från kontrollsynpunkt. Ett gränsvärde på 1 000 kr. bör, enligt utredningen, leda till avsevärda praktiska fördelar.

För eftergift av skatt krävs enligt överenskommelsen att varan utförts ur landet i omedelbar anslutning till leveransen. Utredningen har av både materiella och praktiska skäl ifrågasatt om en strikt tolkning av begreppet omedelbart kan göras och menat att man i tillämpningen bör kunna acceptera, i vart fall vad avser kapitalvaror med lång livslängd, att någon tid får förflyta mellan inköpet och beskattningen i införsellandet. Utredningen förordar att begreppet omedelbart tolkas sä atl utresan bör ske i nära anslutning till varuleveransen. Gränsvärdet 1 000 kr. exkl. skatt skall ocksä gälla en grupp av varor som normalt utgör en helhet. Uiredningen förordaren generös tolkning av begreppet helhet. Hit bör t. ex. räknas en last med byggnadsmaterial som köparen inköpt samtidigt hos en säljare och som införtullas samtidigt i införsellandet.

Den överenskommelse som tillkommit för att reglera den nordiska gränshandeln och de författningsförslag som mervärdeskatteutredningen utarbetat har i allmänhet hälsats med tillfredsställelse av remissinstanserna. Flertalet påpekar att nuvarande problem och orättvisor i gränshandeln i allt väsentligt upphör. Nägra remissinstanser har dock pekat pä att begreppei "omedelbart" och "helhet" liksom gränsvärdet 1 0(X) kr. kan välla vissa tillämpningsproblem. Med hänsyn till det stora värde som ligger i enhetliga regler i de nordiska ländema bör del föreslagna systemet för beskattningen genomföras. Några remissinstanser har hävdat alt begreppet "omedelbart"

Prop. 1979/80:57 17

inte kan tolkas på del sätt uiredningen förordat. Jag delar denna åsikt och föreslär att det ersätts med begreppet "nära". Den tolkning som utredningen gett begreppei har nämligen accepterats av företrädare för övriga nordiska länder. De påtalade tillämpningssvårighelerna i övrigt är inte av så allvariig beskaffenhet atl de inte går atl lösa i praktiken och bör därför inte omintetgöra överenskommelsen. Jag utgår från att RSV följer utvecklingen på delta område också i de övriga nordiska länderna och utfärdar erfordertiga anvisningar till hjälp för både länsstyrelser och skattskyldiga.

1 artikel 3 i överenskommelsen och i utredningens förslag lill tredje styckel av anvisningarna till 2 a § finns en bestämmelse som innebär att försäljning på flygplats till resande av andra varor än alkoholhaltiga drycker och tobak inte fär behandlas som export om den resande avser att ta med varan vid utresan. Bestämmelsen innebär alt den skattefria försäljning som i dag bedrivs på vissa flygplatser inte längre blir tillåten. Handelns arbetsgivareorganisation, luftfartsverket, SAS och Broströms Handels AB har avstyrkt förslaget på denna punkt. De har hävdat att lönsamheten för berörda företag skulle minska och att det därför skulle bli nödvändigt alt friställa personal. Vidare har hävdats att skattefri försäljning på flygplats tillåts i andra länder och atl denna form av försäljning från kontrollsynpunki är bättre än den som föreslås gälla för försäljning till utländska medborgare från andra försäljningsställen.

Med hänsyn till att elt förbud mol denna försäljning är en del av den värdefulla överenskommelsen om gränshandeln och övrig försäljning inom Norden anser jag alt övervägande skäl talar för att även denna del av överenskommelsen lagfästs.

Försäljningen av varor till utländska turister som inte är bosatta inom Norden omfattas inte av den nordiska överenskommelsen. Mervärdeskatteutredningen föreslår i detla avseende all säljaren i Sverige får behandla en försäljning till utländsk köpare som bor utom landet som export, om varan i omedelbar anslutning lill leveransen förts ul ur Sverige. Som förulsättning härför föreslås gälla att säljaren i sina räkenskaper har någon handling som visar alt varan har medförts vid utresa ur landet eller vid inresa i annat land. Utredningen pekar på att sådan handling kan vara utländsk införseldeklaration, styrmanskviito eller dylikt. RSV bör, enligt uiredningen, följa utvecklingen och lämna anvisningar om den bevisning som skall kunna godtas. Utredningens förslag på denna punkt bygger i stort på ett system som faktiskt lillämpas i några län.

Flera remissinstanser, däribland RSV, har ställt sig tveksamma till denna del av förslaget. Dessa har anfört bl. a. att tillämpnings- och kontrollproblemen skulle öka och att det skulle uppstå stora svårigheter att fastställa vilken dokumentation som skall anses godtagbar. Några menar med hänsyn härtill att tillämpningen av bestämmelsen troligen skulle bli olika i olika län.

Det är enligt min uppfattning väsentligt att mervärdeskattens regler är så enkla och okomplicerade som möjligt. Skatten skall hanteras av många

2 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 57

Prop. 1979/80:57 18

skattskyldiga, som var och en kan slutföra ett stort antal transaktioner vae dag. Del är uppenbari alt försäljningen till utländska besökare är lättast att hantera om några särskilda bestämmelser om skattefri försäljning inte gäller. I så fall skall skatt alltid redovisas i dessa fall om inte säljaren levererar varan till köparen på utländsk ort. En sådan snäv begränsning av exportförsäljningen bör dock inte genomföras. De flesta länder som har infört mervärdeskatt har också på olika sätt åstadkommit skattefrihet för turistförsäljning. I vissa länder får den utländske köparen tillbaka mervärdeskatten vid utresan. I andra länder återbetalas skatten i efterhand när säljaren av köparen eller en myndighet har fått bevis om att varan har utförts ur landet. Även hos oss lillämpas, som redan har berörts, i vissa län ett system för skattefri försäljning till turister.

För egen del har jag gjort följande bedömning. I princip skall mervärdeskatt inte tas ut när varor köps i Sverige för konsumtion i annat land. Av kontrollskäl måste krävas all säljaren kan visa detla förhållande. Det är uppenbart att en handling som visar all köparen i nära anslutning till förvärvet i Sverige har infört varan i annal land kan godtas som bevis om utförsel ur Sverige. I detta fall bör säljaren normall ta ut skatt och återbetala denna när han har beviset för införseln i det andra landet i sin hand. Underlåter han att ta ut mervärdeskatt gör han del på egen risk. Någol krav på atl varan också har beskattats i det andra landet bör inte ställas upp. I delta avseende kommer alla säljare i Sverige att skattemässigt vara likställda i fråga om möjligheterna lill turistförsäljning. Någon skillnad kommer inte heller alt föreligga mellan besökare som reser med buss, tåg, båt, flyg eller egen bil. Denna del av utredningens förslag bör genomföras.

Utredningens förslag om alt även bevis om utförsel ur landet skall kunna godtas när det gäller att bedöma om export föreligger är självfallet i princip hell rikligt. Möjligheterna att åsladkomma en handling som styrker utförseln är dock väsentligt mindre än när del gäller alt tillhandahålla en handling för all styrka införseln i annal land. Med nuvarande personalresurser kan tullmyndigheterna inte medverka lill att bestyrka utförseln. Det ärenligt min mening inte heller befogal all förslärka dessa resurser enbari i syfte all underlätta utländska turisters skattefria inköp här. De handlingar som f n. godtas som bevis om expon i de län som över huvud godtar skattefri försäljning till turister är s. k. styrmanskvitto och bevis om att varan har överiämnats till köparen på flygplats. I sislnämnda fall beslår beviset antingen av en handling upprättad av ett fristående förelag som ombesörjt varutransporten lill flygplatsen eller av elt intyg utfärdat av den chaufför eller annan arbetstagare hos den skattskyldige som fraktat varan till flygplatsen.

Det nu beskrivna systemet i vissa län är inte fullkomligt. Det omfattar inte alla utländska besökare hos oss utan endast sådana som reser med bål eller flyg. Del kan av praktiska skäl knappasl tillämpas av andra skattskyldiga än de som finns i närheten av internationella hamnar eller fiygplatser. Förfaran-

del utesluter inte helt att de varor som levereras enligt de angivna reglerna stannar i Sverige och konsumeras här. Dessa svagheter är dock inte av sädan nalur alt de bör hindra all del av utredningen föreslagna systemet genomförs. Jag anser alltså atl det bör vara möjligt för en skattskyldig aU med stöd av bevis om utförsel underlåta atl redovisa mervärdeskatt. 1 motsats till utredningen anserjag dock alt särskilda krav bör ställas på den som utfärdar etl sådant bevis. Länsstyrelsen bör därför som utförselbevis godta endast en handling som har upprättats av en av länsstyrelsen särskill godkänd intygsgivare. Denna kan självfallet vara en myndighet, t. ex. tullmyndighet, luftfartsmyndighet eller hamnmyndighet. Det bör också kunna vara ett företag, som kan förväntas uppfylla de krav som länsstyrelsen bör ställa pä att vissa praktiska rutiner skall följas vid leverans, m. m. Enligt min uppfattning bör RSV med denna utformning av systemet kunna uifärda sådana anvisningar på området att tillämpningen i olika län blir likformig och tillfredsslällande frän kontrollsynpunkt.

Jag delar utredningens uppfattning alt någol undantag från skatteplikt för framslällning och disiribution av reklammaterial för utländsk uppdragsgivares räkning inte bör införas.

2.2 Mervärdeskatt på konstverk

Det nu gällande undantaget från mervärdeskatt för konstverk som är hänföriiga till tulltaxenr 99.01-99.03 och som ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo har under lång tid kritiserats framför allt av konstnärerna för att vara alltför snävt. Frågan har också aktualiserats genom en skrivelse från Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbelsnämnd (KLYS), vari KLYS hemställt att undantagsomrädet utvidgas. Uiredningen konstaterar att del i första hand ärde textila konstverken man velat fä in under undantaget. Utredningens förslag innebär därför att även verk av textil bildkonst, som är hänföriiga till tulltaxenr 58.03 och som omfattas av upphovsrätt enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrätts-lagen) skall undantas från skatt.

Remissinstansernas uppfattning om förslaget går starkt isär. Frän myndighetshåll befaras tillämpningssvärigheter genom de nya gränsdragningsproblem som uppstår. Konstnärernas organisationer hävdar å andra sidan atl förslaget är alldeles för snävt och att vissa konstformer hamnar helt utanför undantaget. Inte ens den textila bildkonsten i sin helhet inryms i förslaget, än mindre bmkskonsten. Dessa organisationer menar alt den enda avgränsning som bör göras är alt upphovsrättslagen skall vara tillämplig pä konstverket och atl detta ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo.

Frågan om beskattning av olika slags konstverk har diskuterats under en lång följd av år. Det nu gällande undantaget har inte orsakat några egentliga tillämpningsproblem, men dess omfattning kan knappasl sägas vara sakligt motiverad. Jag har funnit att undanlaget bör kunna utvidgas till att omfatta

Prop. 1979/80:57 20

all bildkonst som åtnjuter skydd enligt upphovsrättslagen och som ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo. Undantaget bör även omfatta sådana alster av bildkonst som skapats av utländsk konstnär och som enbart på den gmnden inte åtnjuter skydd enligt upphovsrättslagen.

Jag anser att även en sådan utformning av undantaget i allmänhet kommer att kunna tillämpas utan siörre svårighet. Jag är däremot, med hänsyn framför allt till gränsdragningsproblem när det gäller brukskonst och bruksvaror i övrigt, inte beredd att föreslå en sådan utvidgning att även brukskonsten blir skattefri.

De tillämpningssvårigheter som ändå kan uppstå bör kunna lösas av länsstyrelserna, RSV och tullmyndigheterna. Jag vill också framhålla aU Svensk Forms Opinionsnämnd i tveksamma fall bör kunna yttra sig och ge ledning vid bedömningen. Det bör ocksä beaktas att grundförutsättningen för undanlaget är att konstverket ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo. Det bör inte heller vara alltför stora svårigheter för beskattningsmyndigheterna att undersöka vilka konstnärer som är registrerade som skattskyldiga till mervärdeskatt och som i fortsättningen inte skall vara det.

18 § 8 bör anges att ett alster av bildkonst undantas från skatteplikt om det ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo. Uttrycket alster av bildkonst bör ges samma innebörd som i 1 § upphovsrättslagen. Med den föreslagna formuleringen kommer undantaget att omfatta även sådana alster av bildkonst som enligt 60 § första stycket 1 eller 2 upphovsrättslagen inte omfattas av skydd enligt den lagen, t. ex. av den anledningen att upphovsmannen är utländsk medborgare.

1 enlighet med vad uiredningen och vissa remissinstanser anfört bör Konstfrämjandet inte undantas frän skattskyldighe* för sin utgivning av konst. Konsekvenserna av ett sädant undantag kan svårligen överblickas. Frågan om samhällets stöd till Konstfrämjandet fär bedömas i annan ordning.

2.3 Mervärdeskatt på tvättjänster

För att skapa konkurrensneutralitet mellan å ena sidan statligt och kommunalt ägda tvätterier och ä andra sidan privata tvätterier har utredningen föreslagit att beskattningsvärdet för tvätteriljänster skall reduceras enligt den s. k. 60-procentsregeln när tjänsten tillhandahålls slalen eller kommun. Detsamma föresläs gälla tvätt i förening med uthyming av textilt gods. Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget. Etl fåtal hardock helt avstyrkt förslaget med hänsyn till att det är principiellt felaktigt att skatteutfallet avgörs av kundens status. Ytterligare några remissinstanser, framför alll förelrädare för näringslivet, har förordat i första hand att en ny reduceringsregel på 30 % tillskapas och i andra hand att den s. k. 20-procentsregeln görs tillämplig.

1 likhet med fiertalet remissinstanser har jag funnit att utredningens

Prop. 1979/80:57 21

principförslag på ett enkelt och smidigt sätl förbättrar den bristfälliga konkurrensneutralitet som i dag förekommer inom tvätleribranschen. I likhet med utredningen och några remissinstanser anser jag det inte motiveral att nu införa en ny reduceringsregel. Vid valet mellan de två nu gällande reduceringsreglerna förordar jag liksom utredningen att 60-procentsregeln blir tillämplig eftersom 20-procenlsregeln ger en för hög reducering av beskattningsvärdet för de privata tvälierierna, som härigenom skulle få ett konkurrensmässigt övertag gentemot de offentligt ägda tvätte-rierna. En reducerad beskattning skall självfallel inte lillämpas i de fall tvätteritjänslen tillhandahålls en självständig juridisk person som ägs av stat eller kommun. Utredningens författningsförslag bör vidare förtydligas så att det klart framgår att den tväujänsl som avses endast omfattar textilt gods. Jag anser det inte motiverat alt reducerad skatt skall ulgå även för reparation av tvällgods.

2.4 Övriga frågor

Sveriges redareförening har i siu remissvar anhållit atl också pråmar och liknande redskap, som hänförs lill tulltaxenr 89.03, undantas från mervärdeskatt. Jag har funnit att det är lämpligt att mervärdeskatteutredningen närmare undersöker det nu gällande undantaget för fartyg m. m. Om en sådan undersökning leder till all undantaget bör omprövas förutsätter jag alt utredningen föreslår ändringar i detta avseende.

Under hand har påpekats alt punkt 8 av övergångsbestämmelserna till lagen (1979:304) om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt är oklar i vad avser bl. a. beskattningsvärdet vid omsättning av byggnad under tiden den 1 julil979-den31 december 1980. De nya reglerna på byggnadsområdet, som innebär att beskattningen sker endasl av ijänsl på fastighet, gäller från den 1 januari 1981. Självfallet skall äldre bestämmelser tillämpas vid omsättning av byggnad eller byggnad och mark före sislnämnda tidpunkt. För atl undanröja den tveksamhet som uppstått bör den angivna punklen 8 ändras. Ändringen bör sättas i kraft snarast och dessutom äga tillämpning från och med den Ijuli 1979. Ändringen börgöras i en särskild lagom ändring i lagen (1979:304) om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskaU.

Den nyss nämnda ändringen av ML innebar bl. a. också att den som utför byggnads- och anläggningsentreprenader och som uppbär betalning i förskott eller a conlo kommer att fä redovisa mervärdeskatt på dessa förskottsbetalningar först två månader efter slutbesiktningen. Enligt 16 § första siycket skall skattskyldig utfärda faktura utvisande bl. a. skattens belopp även för förskotts- och aconlolikvider. Med stöd av 17 § försiasiycket har beställaren, om han är skattskyldig, därmed rätt till avdrag för den mervärdeskatt som debiterats på fakturan. Eftekten härav skulle bli att redovisningsskyldigheten för entreprenören i mänga fall inträder långt senare än motsvarande avdragsrält för en skaltskyldig beställare. 1 princip bör emellertid redovis-

Prop. 1979/80:57 22

ningsskyldigheten hos säljaren och motsvarande avdragsrätl hos köparen inträda vid samma tidpunkt. Jag föreslår därför att i 16 § tas in bestämmelser enligt vilka faktura eller därmed jämföriig handling som ulvisar skattens belopp i de fall del är fråga om förskotts- eller a conlolikvider inte fär utfärdas förrän redovisningsskyldighet inträder hos entreprenören. Bestämmelsema i 17 § förstastycket innebär då att beställarens avdragsräu inte inträder förrän vid sistnämnda tidpunkt, dvs. när redovisningsskyldighet inträder hos entreprenören.

2.5 Ikraftträdande

Utredningen har föreslagit att regeringen ges befogenhet alt fastställa när författningsändringarna skall träda i kraft. Jag har dock funnit att tidpunkten för ikraftträdandet bör fastställas av riksdagen. Bestämmelserna om konstverk och tvättjänster bör träda i kraft den 1 mars 1980 och bestämmelserna om export den 1 maj 1980. Ändringen i 16 § bör träda i kraft den 1 januari 1981.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslär riksdagen

att antaga inom budgeldepartemeniei upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

2. lagom ändring i lagen(1979:304)om ändring i lagen(1968:430) om mervärdeskatt.

4 Beslut

Regeringen ansluler sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1979/80:57 23

Bilaga 1

Slutrapport maj 1979

De nordiska finansministrarna tillsatte vid möte i Köpenhamn den 29-30 november 1978 en nordisk ämbetsmannagrupp för utredning av frågan om beskattning av varor i resandetrafiken.

Finansministrarna kom överens om att följande skulle gälla som gruppens mandat,

Ämbetsmannagruppen skall utarbeta etl utkast till en nordisk överenskommelse som gör det möjligt att uppnå sådan harmonisering av beskattningen av varor vid utförsel i resandetrafiken att någon påtaglig konkurrenssnedvridning inte uppstår för företag i de olika nordiska länderna. Därvid bör särskilt beaktas att konsumtionen av varor i ett nordiskt land inte undgår konsumtionsbeskattning endast av det skälet att varorna har förvärvats i annat nordiskt land saml att en och samma vara inte blir föremål för konsumtionsbeskattning i mer än ett nordiskt land. Överenskommelsen bör täcka alla trafikformer, härunder inbegripet också försäljningen på flygplatser.

Ett förslag till överenskommelse bör utarbetas skyndsamt.

Gruppen har haft möten i Helsingfors den 8 februari 1979, i Oslo den 22 mars 1979 och i Stockholm den 3 maj 1979,

Vid export utgår som regel inte mervärdeskatt i Danmark, Norge och Sverige eller omsättningsskatl i Finland, Varuförsäljning inom landet till resande som avser au själv ta med sig varan ut ur landet räknas normalt inte som exportförsäljning. Från denna princip har man emellertid gjort vissa undantag, t, ex, i Danmark, Norge och Sverige när säljaren levererar varan till köparen i avgångshallen på flygplatser med utrikestraflk eller till ansvarig person ombord på fartyg i utrikeslrafik. I Finland kan affärsidkare leverera varan skattefritl vid landgränsen till utländska resande. Del danska regelsystemet förbjuder dock skattefri försäljning till medborgare bosatta i Finland, Norge eller Sverige, såvida varorna medförs som resgods.

På vissa flygplatser i Norden finns butiker i vilka obeskattade tobaksvaror och alkoholdrycker fär säljas lill resande med destination till annat land, s. k. tax-free shops. På Arlanda flygplats i Stockholm och Landvetter flygplats i Göteborg haretablerats butiker som säljer andra varor utan mervärdeskatt till resande bosatta utom Norden.

Ämbetsmannagruppen har i enlighet med sitt mandat endast behandlat försäljning till resande av varor som avses att tullklareras i samband med utresan ur landet, dvs. den resandes handbagage och resgods.

Gruppen konstaterar att problem har uppstått, särskilt i gränshandeln, till följd av alt de nordiska ländema tillämpar olika bestämmelser om skattebefrielse vid försäljning av varor till resande bosatta i annal land och om införsel av skattefri reseutmstning. De skilda regelsystemen har lett lill atl vissa inköp inte belastas med någon konsumtionsskatt vare sig i inköpslandet eller

Prop. 1979/80:57 24

införsellandet. Ett bibehållande av olikheterna skulle kunna leda till au man i gränstrakterna kan få helt skattefria zoner. En sådan utveckling är enligt gmppens mening inte önskvärd. Utgångspunkten för de fortsatta diskussionerna har därför varit att i princip alla varor skall belastas med antingen inköpslandets eller införsellandets konsumtionsskatt och att det inte skall vara möjligt att genom inlernordiska resor undgå denna beskattning.

Ämbetsmannagruppen har mot bakgrund av att skattenivåerna i de nordiska länderna i slort sett är lika funnit att övervägande skäl, inte minst administrativa fördelar, talar för atl denna beskattning i princip bör ske i inköpslandet. Skatt skall därför ulgå vid försäljning av vara till person bosatt i annal nordiskt land såvida köparen avser att själv föra ut varan vid utresan. Självfallet skall detta inte kunna kringgås genom att den inköpta varan av säljaren utförseldeklareras och därefter överlämnas till köparen i omedelbar anslutning lill utresan.

För att undvika dubbelbeskattning har gruppen vidare enats om regler som under vissa förutsättningar tillåter inköpslandet alt avslå från att beskatta en vara som har införts till annal nordiskt land och beskattas där. En sådan dubbelbeskattning kan undanröjas på det sättet att säljaren får behandla försäljning som en exporttransaktion, om han kan förete tullräkning eller annan handling som visar atl varan i omedelbar anslutning till försäljningen har införts till annat nordiskt land och att mervärdeskatt eller motsvarande allmän omsättningsskatt eriagts vid införseln. Ämbetsmannagruppen är enig om atl detla förfarande skall få lillämpas endast om försäljningsvärdet exklusive skatt utgör minst 1 000 kr. eller 1 000 mk per vara, Varie land har dock rätt att fastställa ett högre försäljningsvärde. Med vara bör vidare försläs en grupp av varor som normalt utgör en helhet,

Ämbetsmannagruppen har vidare enats om au bestämmelserna om skatter vid utförsel av varor i resandetrafiken bör harmoniseras endast vad avser försäljningar lill personer bosatta i Norden, Varie land får fritt utforma regler för skaitekonskevenser vid försäljning till personer som är bosatta utom Norden.

Med den nu föreslagna ordningen bör garanlier skapas för att skattereglerna varken stimulerar eller försvårar en gränshandel som redan förekommer och som inte kan anses olämplig. Skatt kommer under alla förhållanden alt utgå för alla förvärv för slutlig konsumtion antingen i inköpslandet eller i konsumtionslandei. Dagligvaror och andra varor av mindre värde beskattas endasl i inköpslandet och varor av större värde i det land där den slutliga konsumtionen sker,

Ämbetsmannagruppen är vidare enig om att det inte skall vara tillätet alt i butik på flygplats sälja andra skattepliktiga varor än tobaksvaror och alkoholdrycker utan atl mervärdeskatt eller annan skatt eller avgift utgår. Denna del av överenskommelsen gäller al! försäljning på flygplats, dvs. även försäljning till icke nordiska medborgare.

Ämbetsmannagruppen överlämnar härmed sin slutrapport innehållande

Prop. 1979/80:57 26

Bilaga 1 UU ämbetsmannagruppens slutrapport

ÖVERENSKOMMELSE

orn beskattning av resgods i resandelrafiken mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige samt om skattefri försäljning pä flygplats i dessa länder. Regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige har

medvetna om att de skilda regelsystemen angående beskattning av varor i resandetrafiken i de nordiska länderna har lett till alt inköp i vissa fall inte belastas med någon konsumtionsskatt, vare sig i inköps- eller införsellandet, och i vissa andra fall belastas med sådan skatt i såväl inköps- som införsellandet,

eniga om principen att resgods skall belastas med antingen inköps- eller införsellandets konsumtionsskatter och alt det inte skall vara möjligt att genom inlernordiska resor undgå denna beskattning samt att dubbelbeskattning i största möjliga utsträckning skall undvikas,

i avsikt att uppnå en sådan harmonisering av beskattningen av varor vid utförsel i resandetrafiken att någon konkurrenssnedvridning därav inte uppstår för företag i de olika nordiska länderna, samt

i syfte att uppnå enhetliga bestämmelser och praxis angående den skattefria försäljningen pä flygplatser,

träffat följande överenskommelse:

Artikel 1

Vara som en person, bosatt i Danmark, Finland, Norge eller Sverige, inköper i nägot annat av dessa länder föratt vid utresa medtagas som resgods skall i inköpslandet påläggas de skatter och avgifter som utgår i samband med tillverkning och försäljning inom landet.

Har varan i omedelbar anslutning till försäljningen av köparen införts i annat av nämnda länder och har mervärdeskatt eller motsvarande allmän omsättningsskatt utgått vid införseln, fär försäljningen anses ha skett genom export. Som fömtsättning härför gäller att säljaren kan styrka att mervärdeskatt eller motsvarande allmän omsättningsskatt har eriagts i införsellandel och att varan har ett inköpspris exklusive skatt om minst 1 000 kr, i Danmark, Norge och Sverige eller 1 0(X) mk i Finland.

Med vara avses i denna överenskommelse även en gmpp av varor, som normalt utgör en helhet.

Prop. 1979/80:57 27

Artikel 2 Vara anses bli medtagen som resgods om den

1) medförs i samma transportmedel med vilket den resande reser ut ur inköpslandet, eller

2) medförs av den resande utan transportmedel, eller

3) genom säljarens försorg transporteras till inköpslandets landgräns för att där utlämnas till resanden, eller

4) levereras pä annat sätt som är jämförligt med dem som avses i punkt 1, 2 eller 3.

ArUkel 3

Pä flygplats fär icke till resande för alt vid utresan medtas som resgods skattefritt säljas andra varor än alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror, oberoende av var den resande är bosatt.

Bestämmelserna i artikel 1 skall icke tillämpas pä alkoholhaltiga drycker eller lobaksvaror som har inköpts skattefritt på flygplats,

ArUkel 4

Denna överenskommelse iräder i kraft en månad efter det alt samtliga fördragsslutande stater meddelat det svenska utrikesdepartementet att de konstitutionella ätgärder som krävs för överenskommelsens ikraftträdande har genomförts. Det svenska utrikesdepartementet underrättar de övriga fördragsslutande staterna om mottagandel av dessa meddelanden,

Artikd 5

Denna överenskommelse skall förbli i kraft utan tidsbegränsning men fördragsslutande stat kan på diplomatisk väg uppsäga överenskommelsen genom underrättelser till envar av de andra fördragsslutande staterna, 1 anledning av sådan uppsägning skall överenskommelsen upphöra att gälla i förhållandet mellan den stat som verkställt uppsägningen och övriga fördragsslutande stater sex mänader efter den tidpunkt då samtliga fördragsslutande stater underrättats om uppsägningen.

Överenskommelsen skall vara deponerad i det svenska utrikesdepartementet och bestyrkta avskrifter skall av det svenska utrikesdepartementet tillställas var och en av de fördragsslulande staternas regeringar.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederböriigen bemyndigade, undertecknat denna överenskommelse.

Prop 1979/80:57 30

Till Statsrådet och chefen för budgetdepartementet

Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05) har i sitt arbete med en teknisk översyn av mervärdeskatten hittills avlämnat tre delbetänkanden, nämligen Del I (Ds Fi 1973:3) Materiella frågor, Del II (Ds Fi 1974:8) Fastighetsbegreppet m.m. och Del III (Ds B 1977:6) Redovisningsskyldighet m.m.

Utredningen överlämnar härmed ett fjärde delbetänkande med benämningen Exportbegreppet m.m. I detta tar utredningen upp vissa frågor som utredningen av skäl som närmare redovisas i betänkandet funnit anledning att behandla särskilt och med förtur .

Stockholm i augusti 1979

Hans R. Fridolin

/Göran Olofsson

I utredningen ingår som utredningsman fd departementsrådet Hans Fridolin, som experter direktören Sven Crabo, professorn Dag Helmers, departementsrådet Leif Lindstam, byråchefen Lennart Mellbin och, sedan den 1 mars 1978, taxeringsdirektören Bo Norrman samt som sekreterare avdelningsdirektören Göran Olofsson och som bitr. sekreterare departementssekreteraren Gunnar Skarell.

Prop 1979/80:57 31

INNEHALL

1 INLEDNING . . . .'.......................................................... .... 1

2 MERVÄRDESKATT VID EXPORT ........................... 3

2.1 Gällande bestämmelser .................................... ... 3

2.2 Tillämpningen av gällande bestämmelser .............. ... 7

2.3 Beskattning av varor i resandetrafik ................... . 11

2.4 Särskilt yrkande ............................................. . 14

2.5 Utredningens överväganden och förslag .............. . 15

3 MERVÄRDESKATT PÄ KONSTVERK ....................... 2 5

3.1 Gällande bestämmelser m.m............................... . 25

3.2 Utländska bestämmelser ................................... . 25

3.3 Framförda yrkanden ........................................ . 27

3.4 Utredningens överväganden och förslag .............. . TI

4 MERVÄRDESKATT PÄ VISSA TVÄTTJÄNSTER ......... 35

4.1 Gällande bestämmelser ..................................... . 35

4.2 Tidigare överväganden m.m............................... 36

4.3 Utredningens överväganden och förslag .............. . 37

5 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG .................................. 4 5

Förkortningar som används i betänkandet KL kommunalskattelagen (1928:370) ML lagen (1968:430) om mervärdeskatt RSN riksskattenämnden RSV riksskatteverket

Prop 1979/80:57 32

1 INLEDNING

Utredningen avlämnade i augusti 1977 sitt tredje delbetänkande (Ds B 1977:6) Översyn av mervärdeskatten. Del III, Redovisningsskyldighet m.m. Däri framlagda förslag har numera behandlats av statsmakterna och i allt väsentligt lett till lagstiftning med ikraftträdande den 1 juli 1979 eller i vissa delar den 1 januari 1981 (prop. 1978/79:141, SkU 1978/79:52, rskr 1978/79:393, SFS 1979:304).

I det nämnda delbetänkandet förutskickade vi att återstående frågor i vår översyn av mervärdeskatten skulle behandlas i ett slutbetänkande som beräknades kunna lämnas före 1979 års utgång. Vi nödgas emellertid konstatera att vi inte kan hålla den tidsplanen. Den främsta anledningen härtill är att vi genora beslut av både riksdagen och regeringen fått i uppdrag att behandla vissa frågor som inte ingått i den tidigare planläggningen av vårt arbete.

Ett sådant nytillkommet uppdrag har sin bakgrund i att de nordiska finansministrarna vid ett möte i november 1978 beslöt att tillsätta en nordisk ämbetsmannagrupp för utredning av frågan om beskattning av varor i cesandetra-fiken. Ämbetsmannagruppen avlämnade i maj 1979 sin slutrapport med ett förslag till överenskommelse om beskattning av resgods i resandetrafiken mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige samt om skattefri försäljning på flygplats i dessa länder. Genom regeringsbeslut den 17 maj 1979 fick vi i uppdrag att skyndsamt utarbeta förslag till de författningsändringar som erfordras för att överenskommelsen skall kunna tillämpas. Vi har ansett oss böra fullgöra detta uppdrag med förtur.

Det nu nämnda uppdraget gäller mervärdeskattens tilllämpning på visst internationellt varuutbyte. Redan tidigare har vi inom utredningen funnit att bättre klarhet och överskådlighet skulle uppnås genom en systemati-

Prop. 1979/80:57 33

sering av de bestämmelser i lagen (1968:430) om mervärdeskatt (ML) som har avseende på exporten av varor och tjänster. Vi har därför funnit det lämpligt att i detta delbetänkande lägga fram förslag till en sådan systematisering av bestämmelserna med de kompletteringar som erfordras för ett genomförande av den nyssnämnda överenskommelsen.

1 våra tidigare delbetänkanden har vi behandlat olika materiella frågor rörande skatteplikt, skattskyldighet m.m. I dessa delar har vi också ansett oss vara i allt väsentligt klara med vår översyn. Några sådana frågor har dock återstått att behandla. Därjämte har några frågor på nytt aktualiserats för oss genom beslut eller uttalanden av statsmakterna. Hit hör bl.a. två frågor som under årens lopp tilldragit sig särskilt intresse och vars nuvarande skattetekniska lösning varit föremål för en omfattande debatt och även viss kritik. De åsyftade frågorna gäller dels undantaget från skatteplikt för konstverk, dels bestämmelserna om undantag från skattskyldighet för viss statlig och kommunal tvätteriverksamhet. Då vårt arbete med dessa frågor hunnit slutföras har vi ansett det lämpligt att i detta sammanhang även redovisa våra överväganden och förslag i dessa delar.

Utöver de frågor som vi tar upp i detta betänkande har vi som redan antytts att behandla ytterligare frågor. Som exempel härpå kan nämnas att vi fått i särskilt uppdrag att behandla frågan om statligt stöd i stället för gällande undantag från skatteplikt för vissa tidskrifter. Skattebefrielse för undervisningsfilm är en annan fråga som vi fått i uppdrag att undersöka. Härtill kommer andra i vår egen planering ingående men ännu inte behandlade frågor. En väsentlig sådan gäller skattekontrollens utformning och inriktning. Vår bedömning är därför att det återstående utredningsarbetet kräver längre tid än vi tidigare kunnat räkna med och dessutom att det kan befinnas lämpligt att avge ytterligare delbetänkanden innan ett slutbetänkande kan lämnas.

Hänvisningar till lagrum i den följande redogörelsen avser ML, om inte annat särskilt anges.

3 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 57

Prop. 1979/80:57 34

2 MERVÄRDESKATT VID EXPORT

2.1 Gällande bestämmelser

Mervärdeskatten är en skatt som riktar sig mot konsumtionen av skattepliktiga varor och tjänster inom landet. Enligt 1 § eriäggs mervärdeskatt vid omsättning inom landet och vid införsel. Härigenom uppnås en likvärdig beskattning av varor som produceras inom landet och varor som införs från utlandet. Däremot skall enligt 1 § och anvisningarna till 1 § skatt inte utgå vid export såvida inte regeringen särskilt förordnat om att skatt skall erläggas. Detta bemyndigande har tillkommit främst i syfte att begränsa skattefri försäljning ombord på fartyg i trafik mellan de nordiska länderna och har också utnyttjats för detta ändamål. Sålunda har med stöd av bemyndigandet utfärdats kungörelsen (1968:591) om erläggande av mervärdeskatt i vissa fall vid utförsel. Enligt denna skall mervärdeskatt erläggas för varor som utförs ur landet för försäljning från kiosk eller liknande försäljningsställe ombord på fartyg i linjetrafk mellan Sverige och Danmark, Finland eller Norge. Skatt utgår dock inte för försäljning till här avsedda fartyg av spritdrycker, vin, starköl, öl, tobaksvaror, cigarrettpapper, cigarretthylsor eller choklad- och konfektyrvaror. Ingående skatt som belöper på sådan utförsel medför inte rätt till avdrag enligt 17 § vid omsättning av varorna på fartyget.

Rent principiellt syftar beskattningstekniken i övrigt till en fullständig skattefrihet för de varor och tjänster som de svenska företagen omsätter genom export. Exportföretagen skall således befrias inte bara från skatt på exportomsättningen utan också från skatt som eriäggs vid förvärv av omsättningsvaror, material, inventarier och andra anläggningstillgångar. Detta

Prop. 1979/80:57 35

uppnås genom att skattskyldighet föreligger för den som i yrkesmässig verksamhet exporterar sådana varor och tjänster som medför skattskyldighet vid yrkesmässig omsättning inom landet (2 § andra stycket). Genom denna tekniska lösning tillförsäkras exportörerna rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt enligt 17 § på alla förvärv för den verksamhet som omfattas av skattskyldigheten således även för den skattefria exportförsäljningen. Genom bestämmelserna i 6 § andra stycket har samma förutsättningar skapats för exportörer, som enligt huvudregeln inte är redovisningsskyldig på grund av liten skattepliktig omsättning inom landet. Denna form av skattskyldighet brukar betecknas som "teknisk skattskyldighet".

ML innehåller ingen definition på begreppet export. I regel torde det knappast råda någon tvekan om när en vara skall anses som omsatt genom export. Så är alltid fallet då varan av säljaren levereras för mottagande i ett annat land. I åtskilliga fall sker dock leveransen på annat sätt trots att varan är avsedd för konsum.tion eller användning utom landet. Detta har också beaktats i lagstiftningen och i punkt 4 av anvisningarna till 2 § anges vissa transaktioner som har likställts med export.

Enligt näranda anvisningar räknas omsättning av vara eller tjänst på fartyg och luftfartyg i utrikes trafik som export liksom omsättniiig som innebär försäljning eller uttag av vara eller tillhandahållande av tjänst till eller för bruk på sådant fartyg eller luftfartyg. Motsvarande gäller i fråga om leverans av vara för försäljning i exportbutik och leverans av vara i frihamn, om varan ej är avsedd att användas i frihamnen.

Som export räknas vidare varuförsäljning inom landet, när direkt utförsel av varan för köparens räkning skall ombesörjas av speditör eller fraktförare som anlitats av säljaren eller köparen. Motsvarande gäller i fråga om varuförsäljning inom landet till utländsk företagare som hämtar varan här i landet för direkt utförsel med eget transport-

Prop. 1979/80:57 36

medel, om varan är avsedd för verksamhet som företagaren bedriver i utlandet. Som export anses även omsättning av personbil eller m.otorcykel som vid leveransen är införd i exportvagnsförteckning. Vidare räknas exempelvis arkitektarbete som avser anläggning utom landet som export. Även reparation och leverans av vara anses som export när tillhandahållandet sker åt utländsk företagare, som ej är skattskyldig, inom ramen för garantiåtagande som gjorts av denne. Förmedling av vara anses som export när tjänsten tillhandahålls utländsk uppdragsgivare som ej är skattskyldig ,

Slutligen gäller enligt punkt 4 av anvisningarna till 2 § att som export anses bärgning och reparation av lastbil eller släpvagn till lastbil eller leverans av utrustning till sådant fordon, om fordonet är registrerat eller hemmahörande i annat land och tillhandahållandet sker i anslutning till fordonets användning för yrkesmässig varutransport här i landet.

Utöver nu återgivna exportbestämmelser finns i 11 § bestämmelser om undantag från skatteplikt för vissa tjänsteprestationer åt främst utländska uppdragsgivare. Sålunda gäller enligt 11 § 1 undantag från skatteplikt för tjänst enligt 10 § första stycket 1, när den utförs på vara som införts till landet endast för tjänsteprestationen i fråga för att därefter utföras ur landet av den som ombesörjt prestationen. Undantag gäller vidare en ligt 11 § 3 för transport av vara till eller från utlandet, för transport eller annan skattepliktig tjänst inom landet som avser importvara eller exportvara och som speditör eller fraktförare tillhandahåller utländsk uppdragsgivare samt för kontroll, analys" eller lagring av vara för utländsk uppdragsgivares räkning.

Enligt 11 § 4 gäller undantag från skatteplikt för bärgning av fartyg eller luftfartyg som är undantaget från skatteplikt enligt 8 § 1 och för transport i anslutning till sådan bärgning. Utforraningen av denna bestämmelse innebär att undan-

Prop. 1979/80:57 37

taget gäller oavsett om tjänsten avser svenskt eller utländskt fartyg i yrkesmässig trafik.

Slutligen gäller enligt 11 § 5 undantag från skatteplikt för annonsering eller annan reklam för utländsk uppdragsgivares räkning med avseende på vara eller tjänst som anges i 2 § första stycket, dvs. sådana varor och tjänster som vid inrikes yrkesmässig omsättning medför skattskyldighet.

I anvisningarna till 11 § görs vissa preciseringar och ställs dessutom upp särskilda villkor för att undantagen skall gälla. Beträffande transporter till eller från utlandet gäller således undantaget endast direkta transporter. Sker särskild transport av import- eller exportgods helt inom landet föreligger en skattepliktig transporttjänst, såvida fråga inte är om viss transport för utländska företagare. För sådana transporter liksom för andra tjänster som anges i 11 § 3 åt utländska uppdragsgivare gäller nämligen skattefriheten endast om tjänsten har avseende på verksamhet som uppdragsgivaren bedriver i utlandet och som skulle ha medfört skattskyldighet om den utövats här i landet.

I fråga ora nu nämnda från skatteplikt undantagna "exporttjänster" gäller att omsättningen därav medför s.k. teknisk skattskyldighet med rätt till avdrag för ingående skatt. Därmed blir dessa tjänster helt skattefria.

I förordningen (1968:615) om skattskyldighet till mervärdeskatt för hamn- och flygplatsverksamhet (omtryckt 1976:674) föreskrivs att omsättning som innefattar tjänst med avseende på fartyg i utrikes trafik skall anses utgöra sådan omsättning genom utförsel för vilken skattskyldighet föreligger enligt 2 § andra stycket. Motsvarande gäller lastning, lossning eller annan tjänst i hamnverksamhet med avseende på vara från eller till utrikes ort samt tjänster som på flygplats tillhandahålls flygplan i utrikes trafik.

Prop. 1979/80:57 38

2.2 Tillämpningen av gällande bestämmelser

RSN och RSV har gjort ett flertal uttalanden om HL:s tillämpning på exporttransaktioner. I flera fall har gjorda uttalanden beaktats i därefter vidtagna lagändringar. I andra fall innehåller anvisningarna endast upplysningar om den dokumentation den skattskyldige skall kunna förete om att viss försäljning har skett genom export. Vi har inte ansett det nödvändigt att i detta sammanhang redogöra för innehållet i sådana uttalanden. I andra uttalanden, anvisningar och förhandsbesked, har bl.a. behandlats följande transaktioner.

I anvisning II 1969:56.5 har RSN bl.a. behandlat mervärdeskattens tillämpning med avseende på varor och tjänster på fartyg i utrikes trafik och härom uttalat följande. Begreppet utrikes trafik bör tolkas på samma sätt som sker vid tillämpning av gällande tullförfattningar. Försäljning av proviant och andra skattepliktiga förbrukningsartiklar bör kunna ske skattefritt när leveransen sker till fartyg som utklarerats för resa till utrikes ort eller där det av omständigheterna klart framgår att fartyget skall avgå i utrikes trafik . Fiske på internationellt vatten är att jämställa med utrikes trafik och i fråga om fiskefartyg för sådant fiske bör det ovan anförda äga motsvarande tillämpning. Fiskeredskap är dock icke fartygstillbehör och omfattas därför inte av det för sådana tillbehör gällande undantaget från skatteplikt (8 § 1). Fiskeredskap kan inte heller anses vara avsedda för bruk på fartyg och kan därför inte levereras skattefritt för fiske på internationellt vatten. Vad gäller tjänster (inkl. tvätt) på fartyg i utrikes trafik bör de enligt RSN,i likhet med vad som gäller motsvarande tjänster på skattefria fartyg, kunna tillhandahållas skattefritt till fartyg som normalt går i utrikes trafik.

Prop. 1979/80:57 39

RSN har i skilda förhandsbesked förklarat (RSN n 1969:99.1) att leverans av is och fisklådor till fiskefartyg i utrikes trafik på sådant sätt att isen eller lådorna direkt levereras ombord i fartyget utgör sådan försäljning sora enligt punkt 4 av anvisningarna till 2 § är att räkna sora export.

1 ärende angående förhandsbesked (RSN ii 1970:10.7) var frågan om skattskyldighet vid försäljning av botten- och flyttrålar för fiske på internationellt vatten. RSN fann att trål inte utgjorde del, tillbehör eller utrustning till fiskefartyg och att sådan försäljning av trål vid vilken trålen levereras inora landet inte kan anses som sådan export som avses i punkt 4 av anvisningarna till

2 §.

I RSN II 1969:82.5 redovisas ett besked som nämnden lämnat beträffande ML:s tillämpning på uthyrning och reparation av sjöcontainers. Enligt beskedet kan containers inte anses utgöra skattefria fartygstillbehör. Försäljning och uthyrning av containers till rederi vars fartyg huvudsakligen går i utrikes trafik liksom försäljning och uthyrning till utländska rederier bör anses som sådant tillhandahållande för bruk på fartyg i utrikes trafik som är att räkna som export. Motsvarande bör gälla för reparation av sådana containers. Skattefriheten bör enligt RSN inte påverkas av att dessa containers i samband med s.k. integrerade transporter mera tillfälligt förs i land för lastning eller lossning. Försäljning, uthyrning eller reparation av containers till annat företag än rederi vars fartyg huvudsakligen går i utrikes trafik bör dock enligt RSN som regel anses som skattepliktig omsättning inom landet och detta även ora den som förvärvar varorna i sin tur avser att försälja dem till rederi för bruk på fartyg i utrikes trafik.

Prop. 1979/80:57 40

Frågan om raervärdeskatt för vissa datatjänster åt utländskt företag har RSN behandlat i RSN II 1970:73.4. Aktiebolaget B anhöll om nämndens utlåtande huruvida skatt skulle debiteras på systerbolaget C i Köpenhamn för vissa datatjänster som utfördes i Sverige av ett dataföretag. Dataföretaget utförde samma slag av tjänster åt bolaget B i Sverige och systerbolaget C i Danmark, De listor som producerades för det danska bolaget levererades av dataföretaget direkt till Köpenhamn. Dataföretaget debiterade bolaget B kostnaderna specificerade på dels det svenska bolaget, dels det danska bolaget. Det svenska bolaget vidaredebiterade kostnaderna för de danska körningarna på det danska bolaget utan något vinstpålägg. Eftersom dataföretaget erhöll materialet från C och efter slutförd databehandling återställer det direkt till C borde enligt punkt 4 av anvisningarna till 2 § datatjänsten enligt RSN vara att anse som export. Mervärdeskatt skulle således inte utgå.

Beträffande uthyrning av bilar från biluthyrningsfirma har RSN (RSN II 1970:74.5) som svar på frågan underrättat sökanden att tillhandahållande av uthyrningsbil utom landet - oberoende av den tillämnade användningen - är att anse som icke skattepliktig tjänst. Tillhandahållande av sådan bil i Sverige anses som skattepliktig omsättning inom landet, för vilken skattskyldighet föreligger även om bilen kommer att användas utomlands.

Barkning av fällt virke har RSV (RSV Im 1973:7) på förfrågan från visst bolag bedömt som skattepliktig enligt 10 § 1 även i det fall uppdragsgivaren var utländsk företagare som efter barkningen förde ut virket ur landet. Ora sarama företag enligt avtal åtar sig att både barka virket och frakta detsamma för tillhandahållande i Norge fick tjänsten i dess helhet anses vara tillhandahållen utom landet och skattefri export föreligga.

Prop. 1979/80:57 41

I fråga om försäljning av motor- och segelbåtar till utländsk köpare har RSV (RSV Im 1974:20) gjort följande uttalande.

Vid försäljning av skattepliktiga båtar till utländsk köpare förekommer det att köparen hämtar båten hos säljaren för att själv föra ut eller låta föra ut båten på egen köl ur landet. Enligt de allraänna bestämmelserna i MF är en sådan transaktion att anse som omsättning inom landet. RSV anser dock att, om det i efterhand kan konstateras att båten verkligen förts ut ur landet, transaktionen bör kunna likställas med export med rätt för säljaren att i efterhand minska sin utgående skatt vid redovisningen för mervärdeskatt med det skattebelopp som han har att redovisa för transaktionen. Som förutsättningar härför gäller följande.

1. Köparen skall vara utländsk medborgare och bosatt i
utlandet.

2. Säljaren skall på utfärdad faktura ange beloppet av den mervärdeskatt som belöper på försäljningen, köparens nationalitet, fullständiga namn och adress i hemlandet samt passnumraer enligt uppvisat pass.

3. Säljaren skall inom sex månader från leveransdagen ha mottagit handling som visar att båten anmälts till utländsk tullmyndighet.

Den mervärdeskatt som redovisats för försäljningen får dras av från den utgående mervärdeskatten för den redovisningsperiod då handling enligt punkt 3 mottagits. Sker detta under sararaa redovisningsperiod sora försäljningen får kvittning ske.

Ett särskilt förfarande har tillämpats för att möjliggöra skattefri försäljning till utomnordiska turister och andra utom Norden bosatta personer som vid tillfällig vistelse i Sverige inköpt varor vilka medförts som resgods vid utresa. Förfarandet har av praktiska skäl fått begränsas till att gälla utresa raed fartyg eller flyg.

För skattefri försäljning till fartygspassagerare gäller följande. Av faktura, paragonnota eller dylikt skall fraragå kundens namn och adress och vilket fartyg vederbörande reser med. Säljaren skall leverera varan ombord på fartyget och ansvarig befälsperson (styrman, intendent eller liknande) skall på fakturan eller notan intyga att han mottagit varan ombord på fartyget och förbinda sig att ej utlärana varan till kunden förrän fartyget lämnat svensk hamn.

Prop. 1979/80:57 42

För skattefri försäljning till flygpassagerare gäller följande. Av faktura, paragonnota eller dylikt skall framgå kundens namn, adress, vilket plan kunden skall resa med (flygbolagets namn, planets avgångsdag och tid). Säljaren skall antingen själv eller genom speditör över-lärana varan till kunden vid utcheckningen på flygplatsen och intyga att så skett. Säljaren bör också om möjligt ha utförselanmälan påstämplad av tullen. Är detta inte möjligt bör i första fallet resan till flygplatsen i förekoraraande fall styrkas med kvitto eller om eget fordon använts, genom bestyrkande av anställd. I andra fallet bestyrks transporten genom speditionsnota.

Vidare kan nämnas att försäljning till personer som skall avflytta till utlandet kan betraktas som export om flyttningen till utlandet sker under medverkan av särskilt företag, t.ex. en speditör. Två alternativa raetoder kan tillärapas. Enligt det ena lämnar säljaren varan till spe-ditören. Denne ger säljaren ett intyg varav skall fraragå säljarens och köparens namn och adress, vilken vara som mottagits samt en försäkran från speditören att varan skall exporteras och överlämnas till köparen först i namngivet land. Speditören skall raed fraktsedel e.d. kunna styrka utförseln ora så påfordras. Enligt det andra alternativet köper speditören varan på uppdrag av kunden, betalar mervärdeskatt och drar av skatten som ingående skatt i sin redovisning. Speditören fakturerar kunden, anger på fakturan vart varan levereras och debiterar ej raervärdeskatt. Speditören skall med fraktsedel eller dylikt kunna styrka att varan exporterats.

2.3 Beskattning av varor i resandetrafik

Mot bakgrund av de särskilda förhållanden sora råder i fråga om gränshandeln inom Norden tillsattes den inledningsvis omnämnda ämbetsm.annagruppen med uppdrag att utreda beskattningen av varor i resandetrafik. Ära-betsraannagruppen har i sin slutrapport anfört bl.a. följande.

Prop. 1979/80:57 43

vid export utgår sora regel inte mervärdeskatt i Danmark, Norge och Sverige eller omsättningsskatt i Finland. Varuförsäljning inom landet till resande som avser att själv ta med sig varan ut ur landet räknas normalt inte som exportförsäljning. Från denna princip har man emellertid gjort vissa undantag, t.ex. i Danraark, Norge och Sverige när säljaren levererar varan till köparen i avgångshallen på flygplatser med utrikestraflk eller till ansvarig person ombord på fartyg i utrikestraflk. I Finland kan affärsidkare leverera varan skattefritt vid landgränsen till utländska resande. Det danska regelsystemet förbjuder dock skattefri försäljning till medborgare bosatta i Finland, Norge eller Sverige, såvida varorna medförs som resgods.

På vissa flygplatser i Norden finns butiker i vilka obeskattade tobaksvaror och alkoholdrycker får säljas till resande raed destination till annat land, s.k. tax-free shops. På Arlanda flygplats i Stockholm och Landvetter flygplats i Göteborg har etablerats butiker som säljer andra varor utan mervärdeskatt till resande bosatta utom Norden.

Ämbetsmannagruppen har i enlighet med sitt raandat endast behandlat försäljning till resande av varor som avses att tullklareras i samband raed utresan ur landet, dvs. den resandes handbagage och resgods.

Gruppen konstaterar att problera har uppstått, särskilt i gränshandeln, till följd av att de nordiska länderna till-lämpar olika bestämmelser om skattebefrielse vid försäljning av varor till resande bosatta i annat land och om införsel av skattefri reseutrustning. De skilda regelsystemen har lett till att vissa inköp inte belastas med någon kon-surationsskatt vare sig i inköpslandet eller införsellandet. Ett bibehållande av olikheterna skulle kunna leda till att raan i gränstrakterna kan få helt skattefria zoner. En sådan utveckling är enligt gruppens raening inte önskvärd. Utgångspunkten för de fortsatta diskussionerna har därför varit att i princip alla varor skall belastas raed antingen inköpslandets eller införsellandets konsumtionsskatt och att det inte skall vara möjligt att genom internordiska resor undgå denna beskattning.

Ämbetsmannagruppen har mot bakgrund av att skattenivåerna i de nordiska länderna i stort sett är lika funnit att övervägande skäl, inte minst administrativa fördelar, talar för att denna beskattning i princip bör ske i inköpslandet. Skatt skall därför utgå vid försäljning av vara till person bosatt i annat nordiskt land såvida köparen avser att själv föra ut varan vid utresan. Självfallet skall detta inte kunna kringgås genom att den inköpta varan av säljaren utförseldeklareras och därefter överlämnas till köparen i omedelbar anslutning till utresan.

För att undvika dubbelbeskattning har gruppen vidare enats om regler sora under vissa förutsättningar tillåter inköpslandet att avstå från att beskatta en vara som har införts till annat nordiskt land och beskattas där. En sådan dubbelbeskattning kan undanröjas på det sättet att säljaren får

Prop. 1979/80:57 44

behandla försäljning som en exporttransaktion, om han kan förete tullräkning eller annan handling som visar att varan i omedelbar anslutning till försäljningen har införts till annat nordiskt land och att mervärdeskatt eller raotsvarande allraän omsättningsskatt eriagts vid införseln. Ämbetsmannagruppen är enig om att detta förfarande skall få tillämpas endast om försäljningsvärdet exklusive skatt utgör minst 1 000 kr. eller 1 000 mk. per vara. Varje land har dock rätt att fastställa ett högre försäljningsvärde. Med vara bör vidare förstås en grupp av varor som normalt utgör en helhet.

Ämbetsmannagruppen har vidare enats om att bestäraraelserna ora skatter vid utförsel av varor i resandetrafiken bör harmoniseras endast vad avser försäljningar till personer bosatta i Norden. Varje land får fritt utforma regler för skattekonsekvenser vid försäljning till personer som är bosatta utom Norden.

Med den nu föreslagna ordningen bör garantier skapas för att skattereglerna varken stimulerar eller försvårar en gränshandel som redan förekommer och som inte kan anses olämplig. Skatt kommer under alla förhållanden att utgå för alla förvärv för slutlig konsumtion antingen i inköpslandet eller i konsumtionslandet. Dagligvaror och andra varor av raindre värde beskattas endast i inköpslandet och varor av större värde i det land där den slutliga konsumtionen sker.

Ämbetsmannagruppen är vidare enig om att det inte skall vara tillåtet att i butik på flygplats sälja andra skattepliktiga varor än tobaksvaror och alkoholdrycker utan att mervärdeskatt eller annan skatt eller avgift utgår. Denna del av överenskoramelsen gäller all försäljning på flygplats, dvs. även försäljning till icke nordiska medborgare •

Till rapporten finns fogad ett förslag till överenskomraelse att gälla för Danraark, Finland, Norge och Sverige. Förslaget till överenskoramelsen har i nu aktuella delar följande lydelse:

Artikel 1

Vara som en person, bosatt i Danraark, Finland, Norge eller Sverige, inköper i något annat av dessa länder för att vid utresa medtagas sora resgods skall i inköpslandet påläggas de skatter och avgifter som utgår i samband med tillverkning och försäljning inom landet. Har varan i oraedelbar anslutning till försäljningen av köparen införts i annat av näranda länder och har mervärdeskatt eller motsvarande allmän omsättningsskatt utgått vid införseln, får försäljningen anses ha skett genom export. Sora förutsättning härför gäller att säljaren kan styrka att mervärdeskatt eller raotsvarande allmän omsättningsskatt har eriagts i införsellandet och att varan har ett inköpspris exklusive skatt om minst

Prop. 1979/80:57 45

1 000 kr. i Danraark, Norge och Sverige eller 1 000 mk. i Finland.

Med vara avses i denna överenskommelse även en grupp av varor, som normalt utgör en helhet.

Artikel 2 Vara anses bli medtagen som resgods om den

1. medförs i samma transportmedel med vilket den resande
reser ut ur inköpslandet, eller

2. medförs av den resande utan transportmedel, eller

3. genom säljarens försorg transporteras till inköpslandets landgräns för att där utlämnas till resanden, eller

4. levereras på annat sätt som är jämförligt med de som avses i punkt 1, 2 eller 3.

Artikel 3

På flygplats får icke till resande skattefritt säljas andra varor än alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror oberoende av var den resande är bosatt.

Bestämmelserna i artikel 1 skall icke tillämpas på alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror sora har inköpts skattefritt på flygplats.

2.4 Särskilt yrkande

I skrivelse till raervärdeskatteutredningen har Grafiska Industriförbundet föreslagit att gällande undantag från skatteplikt för annonsering eller annan reklam för utländsk uppdragsgivares räkning (11 § 5) bör utvidgas till att omfatta framställning och distribution av reklammaterial för sådana uppdragsgivare. Framställningen synes i första hand avse reklamtrycksaker. Förbundet uppger att vissa tryckerier misstolkat bestämmelserna och därför underlåtit att ta ut skatt på fraraställda trycksaker åt utländska kunder.

Prop. 1979/80:57 46

2.5 Utredningens överväganden och förslag

Sora framgår av lämnad redogörelse föreligger särskilda problem i fråga om tillämpningen av exportbestämmelserna för vissa delar av den gränshandel som förekoraraer raellan de nordiska länderna. Detsamma gäller i fråga ora den skattemässiga synen på försäljning av varor till utländska turister och andra privatpersoner vid tillfällig vistelse här i landet, i de fall varorna medförs av köparen vid utresa ur landet. Riktigheten i medgivanden som vissa beskattningsmyndigheter lämnat om skattefri varuförsäljning i transithall på flygplats till utländska resenärer vid utresa har satts i fråga.

Det är mot denna bakgrund som den nordiska ämbetsmannagruppens förslag till överenskommelse för Danmark, Finland, Norge och Sverige skall ses.

Vi anser att det av ämbetsmannagruppen utarbetade för slaget på ett enkelt och i materiellt hänseende tillfredsställande sätt kan förväntas undanröja de svårigheter och den bristande likformighet som sedan länge rått i beskattningen av den nordiska gränshandeln. Den förordade beskattningstekniken bör också kunna förhindra skattefri konsumtion av varor som inköps i gränshandeln. Vi anser det värdefullt att man enats om att skatten i princip alltid skall tas ut i säljarlandet och att denna beskattning kan efterges först när säljaren erhållit skriftligt bevis ora att varan införtullats och i samband därmed beskattats i införsellandet. En sådan ordning bör innebära stora fördelar från kontrollsynpunkt. Även för skattskyldiga som bedriver gränshandel måste överenskommelsen innebära avsevärda lättnader från redovisningssynpunkt. Förslaget om att säljaren skall få behandla viss varuförsäljning som export först när försäljningspriset exkl. skatt överstiger 1 000 kr. bör betyda avsevärda praktiska fördelar. Handeln med dagligvaror, enklare hushållsutrustning samt textil-och konfektionsvaror bör i princip bli problemfri.

Prop. 1979/80:57 47

Detsamma gäller handeln med vanlig utrustning för hobby och fritid. Skatt kommer regelraässigt att utgå i säljarlandet och inköpta varor kommer i regel att kunna tas in i införsellandet utan skatt.

Den prisgräns om 1 000 kr., sora enligt förslaget till överenskoraraelse skall gälla för eftergift av skatt i inköpslandet mot att skatt eriagts vid införseln i hemlandet, förutsätter att utförseln till sistnäranda land sker i omedelbar anslutning till leveransen av varan. En strikt tillämpning av en sådan bestämmelse skulle närmast innebära att återresan till hemlandet måste ske omedelbart efter det transaktionen ägt rum. Vi vill ifrågasätta en sådan innebörd av förslaget i denna punkt av både materiella och praktiska skäl. Avser ett förvärv t.ex. kapitalvaror med lång livslängd bör det kunna accepteras, att någon tid får förflyta mellan det inköpet sker och en beskattning i samband med inresan i hemlandet vidtas. För egen del skulle vi därför vilja tolka förslaget i överenskommelsen så att det bör vara tillfyllest om utresan från inköpslandet sker i nära anslutning till varuleveransen.

Gränsvärdet 1 000 kr. exkl. skatt skall enligt förslaget till överenskoraraelse även gälla en grupp av varor sora normalt utgör en helhet. Något närmare klargörande uttalande om vad som skall avses med en sådan helhet har inte gjorts. Vi anser att med aen målsättning som präglar överenskommelsen begreppet vara som utgör en helhet bör kunna ges en relativt generös tolkning. I enlighet härraed bör enligt vår uppfattning som en helhet kunna betraktas exempelvis byggnadsmaterial som en köpare samtidigt inköpt hos en säljare och därefter med egen bil transporterar i en last för samtidig införtullning i hemlandet. Detsamma bör gälla t.ex. en musikanläggning som består av olika delar, en soffgrupp, badrumsutrustning i form av badkar, tvättställ m.m. och köksutrustning i form av köksskåp, kylskåp, frys, spis och diskmaskin. Som. en helhet bör däremot inte kunna anses exerapelvis olika livsmedelsvaror, olika klädesplagg eller flgra exemplar av en sorts klädesplagg.

Prop. 1979/80:57 48

Artikel 3 i överenskommelsen behandlar varuförsäljning på flygplats. Detta bör enligt vår uppfattning ges den innebörden att försäljning över disk eller motsvarande på flygplats till utländska eller i utlandet bosatta resenärer inte skall kunna ske skattefritt i vidare mån än som följer av bestäraraelserna om försäljning av alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror i exportbutik (s.k. tax free shop). Cm en resenär hos säljare på f].ygplat3 inköper vara för senare leverans på plats inom annat lands tullområde är det fråga om export enligt ML:s allraänna bestämmelser. Detta bör gälla även enligt den föreslagna överenskommelsen och således även om betalningen eriäggs till säljaren på flygplatsen.

Innan vi övergår till att behandla de lagbestämmelser som krävs för ett genomförande av den föreslagna nordiska överenskommelsen vill vi anlägga några principiella synpunkter på det skattemässiga exportbegreppet. I anslutning härtill lägger vi fram förslag ora ändringar i den rent lagtekniska beskrivningen av vad sora i mervärdeskattehänseende skall räknas som export.

I allt väsentligt synes nu gällande bestämmelser ora vad som skall räknas som export ge det resultat vartill skattesystemet syftar, nämligen en beskattning av a].l konsumtion av skattepliktiga varor och tjänster inom landet och en fullständig skattebefrielse för vad som tillhandahålls genom export. Vi vill särskilt framhålla att man inom den europeiska gemenskapen (EG) i det sjätte direktivet av den 17 maj 1977 enats om beskattningsregler hos medlemsstaterna där sarama principer upprätthålls. Rent tekniskt ges dock medlemsstaterna möjligheter att efter eget val medge utländska köpare restitution av erlagd skatt i stället för skattefrihet för mottagna leveranser. En sådan ordning har vi inte funnit anledning att ta upp till diskussion vad gäller den svenska mervärdeskatten. Vi anser att principen om teknisk skattskyldighet för vad som omsätts genom export ger såväl berörda skatt-

Prop. 1979/80:57 49

skyldiga som beskattningsmyndigheter minsta möjliga adrainistrativa olägenheter utan att man för den skull behöver eftersätta skattekontrollen.

Vi har emellertid funnit att ML i några speciella fall i sin nuvarande utformning kan leda till att prestationer som tillhandahålls utländska köpare eller uppdragsgivare träffas av svensk skatt trots att, ora raotsvarande förvärv gjorts av skattskyldig köpare, rätt till avdrag för ingående skatt skulle ha förelegat. Beskattningsreglerna kan därför i åsyftade fall sägas ge upphov till kumulativa effekter och bristande neutralitet. Prestationer som förvärvats för utländsk konsumtion skall i princip inte belastas raed svensk raervärdeskatt.

Vi anser också att gällande bestämmelser inte på ett helt entydigt sätt beskriver hur den verksamhet svenska företagare bedriver i utlandet i vissa fall skall behandlas i mervärdeskattehänseende.

Som framgår av den tidigare redogörelsen för gällande bestämraelser anges i punkt 4 av anvisningarna till 2 § vad som skall anses som omsättning genom export. I 11 § järate anvisningarna till denna paragraf undantas från skatteplikt vissa tjänster åt utländsk uppdragsgivare. Vi anser att raan med fördel bör kunna ersätta dessa undantagsbestämmelser raed bestämmelser som hänför transaktionerna till skattefri export. Med ett sådant synsätt bör lagen rent systematiskt vinna på att samtliga exportbestämmelser sammanförs i en ny paragraf. Vi föreslår att detta sker i en ny 2 a §.

Som en allmän huvudregel bör i första stycket av denna nya paragraf anges att med export förstås att vara levereras eller att tjänst tillhandahålls utom landet. Av en sådan bestämmelse följer att svenska företagare blir skattskyldiga även för all utom landet bedriven verksamhet i den mån verksamheten enligt 2 § och punkt 1 av anvisningarna till 2 § är att anse som yrkesmässig, dvs. om

4 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 57

Prop. 1979/80:57 50

inkomsten av utlandsverksamheten utgör skattepliktig intäkt enligt KL. Den föreslagna huvudregeln innebär en inte oväsentlig utvidgning av den tekniska skattskyldigheten i förhållande till vad som nu gäller. Enligt ett av RSN meddelat förhandsbesked (RSN 1969:49.2) har försäljning av utom landet inköpta varor vilka försålts innan de införtullats inte ansetts utgöra sådan omsättning för vilken skattskyldighet föreligger. Enligt vårt förslag kommer skattskyldighet att föreligga för alla varuleveranser som sker utom landet i den mån försäljningen sker i yrkesmässig verksamhet som bedrivs av företag här i landet. Företagets avdragsrätt kommer därigenom att bli obegränsad och omfatta även ingående (svensk) mervärdeskatt som är att hänföra till transaktioner som faller helt utom Sverige, t.ex. leveranser från en utländsk ort till annan sådan ort. Försäljning av varor under utrikes transport, s.k. flytande last, kommer också att likställas med export.

Enligt de föreslagna bestämmelserna i första stycket av den nya 2 a § kommer vidare alla transporter som svenska rederier utför av gods mellan utrikes hamnar och de svenska flyg företagens varutransporter mellan utrikes flygplatser att omfattas av den tekniska skattskyldigheten. Det kan heller inte råda någon tvekan om att av svenska företagare utomlands bedriven byggnads- och anläggningsverksamhet skall räknas som export. Motsvarande gäller montagearbeten eller annan tjänst på maskiner eller annan lös egendom som utförs utomlands hos uppdragsgivaren. I den mån svenska företagare utför avverkning, virkestransporter o. dyl. utomlands medför även sådan verksamhet teknisk skattskyldighet med obeskuren rätt till avdrag för skatt på inom landet gjorda förvärv för verksamheten .

Liksom nu bör även vissa varuleveranser som görs inom landet kunna likställas med export. Bestämmelserna, som nu finns intagna i punkt 4 av anvisningarna till 2 §, bör överföras till andra stycket

Prop. 1979/80:57 51

av den nya 2 a §. För tydlighetens skull har de varuleveranser som skall anses likställda med export där räknats upp i sex särskilda punkter.

Även tjänster som utförs inom landet för utländsk uppdragsgivares räkning kan i raånga fall vara direkt avsedda för konsumtion utomlands. Det har ansetts principiellt felaktigt att sådana tjänster belastas med svensk mervärdeskatt. Rent lagtekniskt har detta tillgodosetts på så sätt att vissa tjänster enligt punkt 4 av anvisningarna till 2 § räknas som export raedan andra enligt 11 § undantagits från skatteplikt raed de begränsningar och förtydliganden som framgår av anvisningarna till 11 §.

Vi har i vårt förslag sammanfört dessa tjänster i tredje stycket av den nya 2 a § och där i tio särskilda punkter angett de tjänster sora skall anses omsatta genom export.

Enligt nu gällande lydelse av 11 § 1 undantas från skatteplikt sådan tjänst enligt 10 § första stycket 1 sora avser vara vilken införs till landet endast för tjänsteprestationen i fråga för att därefter utföras ur landet av den som ombesörjt prestationen. Det har gjorts gällande att bestämmelsen skulle kunna ges den tolkningen att uthyrningstjänst skulle vara skattefri om den tillhandahålls av utländskt leasingföretag som låter införa varan till landet enbart för uthyrning för att därefter åter utföra varan ur landet. Det kan dock hävdas att det i sådana fall är fråga orn en av det utländska företaget inora landet bedriven verksamhet som enligt punkt 1 första stycket av anvisningarna till 2 § skall anses som yrkesmässig och som därför skall medföra skattskyldighet. I förtydligande syfte föreslår vi därför att det klart anges, att uthyrning här i landet av en för detta ändamål införd

Prop. 1979/80:57 52

vara inte kan hänföras till export (2 a § tredje stycket 2 i vårt författningsförslag).

Som framgår av den återgivna lydelsen av 11 § 1 gäller undantaget från skatteplikt endast i det fall den som utfört tjänst på vara själv ombesörjer utförseln av varan efter fullgjord prestation. Detta särskilda villkor för skattefriheten har i många fall vållat komplikationer för exempelvis svenska legotillverkare eller för företag som utför reparationer av inventarier och annat då uppdragsgivaren är utländsk företagare. Enligt lagtexten blir undantaget inte tillämpligt i de fall uppdragsgivaren själv hämtar varan hos uppdragstagaren med eget transportmedel eller med av honom anlitad fraktförare. Även i dylika fall bör tjänsten givetvis kunna utföras skattefritt. Ändring i enlighet härmed har därför gjorts i vårt förslag. I övrigt överensstämmer tredje stycket 1-9 i vårt förslag till 2 a § med nuvarande bestämraelser.

I tredje stycket 10 föreslår vi en ny bestämmelse som innebär att även annan tjänst än sådan som anges i 1-9 skall kunna anses tillhandahållen genora export. Av lagförslaget framgår att det gäller såjan tjänst som visserligen utförs inom landet men där resultatet av tjänsten redovisas för utländsk uppdragsgivare endast i form av rapport, protokoll eller liknande. En sådan bestämmelse bör även kunna täcka in exempelvis alla datatjänster som utförs i Sverige för utländsk uppdragsgivares räkning, men där resultatet av datatjänsten tillhandahålls beställaren i utlandet endast i form av utskrivna produkter. RSN har också i ett förhandsbesked funnit att redan nu gällande bestämmelser medger att sådana tillhandahållanden skall anses omsatta genom export (RSN II 1970:73.4).

Prop. 1979/80:57 53

Som en allmän princip för nu gällande undantag från skatteplikt för tjänst åt utländsk uppdragsgivare gäller att tjänsten skall avse verksamhet som uppdragsgivaren bedriver i utlandet och som skulle ha medfört skattskyldighet om den utövats här i landet. Bakgrunden härtill är att det endast torde vara i sådana fall sora svensk beskattning av den tillhandahållna tjänsten skulle kunna innebära en faktisk dubbelbeskattning för beställaren. Någon beskattning i beställarens hemland av den i Sveriges utförda tjänsten skulle i regel knappast kunna komma i-fråga. Däremot saknar den utländske företagaren avdragsrätt vid skatteredovisningen i sitt hemland för svensk raervärdeskatt. Det är därför endast i dessa fall som skattefrihet för den i Sverige utförda prestationen måste skapas med syfte enbart att av neutralitetsskäl undanröja en kumulativ beskattningseffekt. Bestämmelser härom föreslås införda i anvisningarna till 2 a §.

1 ett fjärde stycke till den föreslagna 2 a § har intagits de bestäraraelser i punkt 4 av anvisningarna till

2 § som avser varuleverans eller reparation som tillhandahålls utländsk företagare, sora inte är skattskyldig, inora raraen för ett av denne gjort garantiåtagande.

1 ett femte stycke i den nya 2 a § har enligt vårt förslag intagits de bestämmelser i punkt 4 av anvisningarna till

2 § som behandlar reparation av utländska lastbilar och släpvagnar i anslutning till fordonens användning

för yrkesmässiga transporter här i landet.

Genom föreslagna bestämraelser i ett sjätte stycke jämte anvisningar godtas en sedan länge på raånga håll tillärapad praxis, frärast vad gäller varuförsäljning till utländska turister sora själva raedför vara vid utresa ur landet. Enligt förslaget skall sådana försäljningar kunna på vissa villkor anses sora export, dock med ett generellt undantag för försäljning av vara på flygplats och särskilda regler

Prop. 1979/80:57 54

för försäljning till personer bosatta i Danmark, Finland eller Norge. Förslaget går ut på att säljaren i efterhand får som export räkna sådan varuförsäljning vid vilken varan av köparen medförts vid utresa ur landet eller inresa till annat land under förutsättning att köparen är stadigvarande bosatt i annat land, att varan i omedelbar anslutning till leveransen skall ha utförts ur landet och att säljaren i sina räkenskaper har handling som styrker förhållandet. En av utländsk tullrayndighet styrkt tulldeklaration, om införsel i annat land, bör utan vidare kunna godtas som bevis. Detsamma bör gälla om styrmanskvitto enligt vilket vara avlämnats ombord på fartyg i utrikes fart för passagerares eller besättningsmedlems räkning. Även andra former av intyg eller bevis ora utförsel bör kunna godtas. Någon detaljreglering i lagen synes därför inte vara lämplig. Det bör i stället kunna få ankomma på RSV att följa utvecklingen och lärana anvisningar om den bevisning som skall kunna godtagas.

Vi föreslår vidare att det i anvisningarna till 2 a § i ett tredje stycke tas in de bestämmelser som i enlighet med den föreslagna nordiska överenskommelsen förhindrar skattefri försäljning på flygplats till utländska resenärer från annat försäljningsställe än exportbutik enligt 27 § tullagen (1973:670).

I ett fjärde stycke av anvisningarna föreslår vi slutligen att de särskilda begränsningar tas in som enligt den föreslagna överenskommelsen skall gälla i fråga om möjligheterna för skattefrihet för varor som köpare bosatta i Danmark, Finland eller Norge raedfört vid utresa från Sverige.

Avslutningsvis vill vi ta upp det yrkande som Grafiska Industriförbundet fört fram i den tidigare ovannämnda skrivelsen till utredningen (se avsnitt 2.4).

Prop. 1979/80:57 55

Enligt vår uppfattning går den svenska mervärdeskattelagstiftningen de utländska företagens och därmed deras svenska leverantörers och uppdragstagares intressen långt till mötes i fråga om skattefrihet för prestationer som förvärvas för i utlandet bedriven verksamhet.

När det gäller sådan skattefrihet för varor skall det dock regelmässigt vara fråga ora sådana som förs ut ur landet för utrikes konsumtion. Vi kan inte finna det motiverat att utvidga skattefriheten till att gälla en så svårprociserad varugrupp som reklammaterial och alla de olika former för reklamdistribution sora kan tänkas förekomma. Man torde inte heller kunna bortse från att skilda regler om vad sora skall förstås raed reklamvaror kan föreligga i svensk och utländsk skatterätt. Vi håller det också för sannolikt att utländska företagare som inte är skattskyldiga för här i landet bedriven verksamhet knappast torde distribuera reklamraaterial i någon större utsträckning, om man inte företräds av generalagent eller återförsäljare. Vi föreslår därför inte några ändringar i ML med anledning av det framförda yrkandet.

De nu föreslagna ändringarna i raervärdeskattelagen om export bör träda i kraft så snart som möjligt. Med hänsyn till att reglerna om mervärdeskatt i den nordiska gränshandeln bör träda i kraft samtidigt i de nordiska länderna bör det få ankoraraa på regeringen att besluta om ikraftträdandet. I. likhet raed vad som gällt vid tidigare ändringar bör äldre bestämmelser gälla i fråga ora förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet och i fråga om tillhandahållanden före ikraftträdandet. Vidare bör särskilt föreskrivas att punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1979:304) om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt skall ha fortsatt giltighet.

Prop. 1979/80:57 56

3 MERVÄRDESKATT PA KONSTVERK

3.1 Gällande bestämmelser m.ra.

När mervärdeskatten infördes och avlöste den allmänna varuskatten bibehölls oförändrat ett särskilt undantag från skatteplikt för konstverk, hänförliga till tulltaxenummer 99.01 - 99.03, dvs. målningar, etsningar, litografier och andra konstgrafiska blad samt skulpturer. Undantaget omfattade endast konstnärernas försäljningar av egna sådana verk på annat sätt än butiksmässigt eller i samband med utställning. I överensstämmelse med förslag som vi lade fram i vårt första delbetänkande (Ds Fi 1973:3) ändrades undantagsbestämmelserna fr.o.m. den 1 januari 1974 till att gälla konstverk av angivna slag som ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo (Prop. 1973:163, SkU 1973:62, rskr 1973:350, SFS 1973:928). Genora dessa nya bestämmelser, som alltjämt gäller, infördes ett generellt undantag för konstnärernas försäljningar av egna verk i form av målningar, konstgrafiska blad och skulpturer, i princip gällande även vid försäljningar för upphovsmannens räkning. I praktiken innebär detta att någon skattskyldighet enligt ML inte föreligger för dessa konstnärer.

Vår behandling av frågan i 1973 års delbetänkande kan ses mot bakgrund av att det förekommit en livlig debatt i äranet, inte minst i riksdagen. Denna hade också gett uttryck för en positiv inställning till ett utvidgat undantag. Vårt förslag innebar också en inte oväsentlig utvidgning, främst därigenom att även försäljningar i samband med utställningar undantogs från beskattning. Vårt förslag var dock motiverat av skattetekniska skäl och siktade till att undanröja de svårigheter i den praktiska tillämpningen som de då gällande bestämmelserna gett upphov till.

Vare sig vårt förslag eller regeringens proposition tog sikte på någon utvidgning av det undantagna varuområdet.

Prop. 1979/80:57 57

Denna fråga berördes dock i propositionen i anledning av att Föreningen Sveriges konsthantverkare och industriformgivare fört fram krav på en utvidgad skattefrihet. Föredragande departementschefen avvisade detta yrkande och uttalade därvid att påtalade gränsdragningsproblem säkerligen inte skulle minska utan tvärtom bli andra och svårare om exempelvis textila och keramiska alster inrymdes under skattefriheten.

Under den tid som gått efter den ändring, som genomfördes med verkan från ingången av år 1974, har förnyade krav framförts om en utvidgning av undantaget för konstverk. Motionsyrkanden härom i riksdagen har dock avvisats. Även i andra sammanhang har frågan tagits upp. För oss har frågan aktualiserats genom att statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet för vårt beaktande överlämnat en skrivelse från Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS) med hemställan om åtgärder för ett generellare undantag för konst. Vid skrivelsen var fogat ett uttalande av Centralstyrelsen för konstnärernas riksförbund (KRO) av sararaa innebörd.

I detta sammanhang kan också nämnas att Konstfrämjandets riksförbund till utredningen inkommit med en skrivelse med begäran att vi skall behandla frågan om skattefrihet för förbundets försäljningar av konst.

3.2 Utländska bestämmelser

Bestämraelser om undantag för konstverk är into något unikt för den svenska raervärdeskatten. Sådana undantag förekommer genomgående i utländska mervärdeskatter. Vad våra grannländer beträffar kan konstateras att den danska mervärdeskatten har samma undantag som den svenska. Det gäller således konstnärers försäljning av ©gna verk i form av målningar, konstgrafiska blad och skulpturer, hänförliga till tulltaxenummer 99.01 -99.03.

Den norska raervärdeskatten har ett vidsträcktare undantag. Från början omfattade det endast konstmålares och bildhuggares försäljningar av egna verk. Genom lagändring i februari

Prop. 1979/80:57 58

1972 ändrades undantaget till att omfatta konstnärs försäljning av egna verk, som är att hänföra till tull-taxenumme.r 99.01 - 99.03, dvs. målningar, konstgrafiska blad och skulpturer, eller sora utgör sådan bildväv som nämns i anmärkningarna till tulltaxenuraraer 58.03. Undantaget gäller även vid försäljning av mellanhand för kcstnärens räkning. Vidare äger bestämmelserna motsvarande tillämpning vid import. Tulltaxenummer 58.03 orafattar handvävda tapisserier av typerna Gobelins, Flandern, Aubusson, Beauvais och liknande särat hand-broderade tapisserier (t.ex. raed petit points eller korsstygn), även i konfektionerade stycken.

3.3 Framförda yrkanden

De krav som i olika sammanhang framförts har i första hand gällt att de textila kostverken måtte inrymmas under undantaget från skatteplikt för konstverk. Den tidigare omnämnda och till utredningen överlämnade skrivelsen från KLYS innehåller krav på ett mera långtgående undantag och även ett konkret förslag till utformning av undantaget.

KLYS uttalar inledningsvis i sin skrivelse att den gällande avgränsningen av undantaget för konstverk är både obegriplig och orättraätig och att en utvidgning av undantaget därför är motiverad. Som en bakgrund härför erinrar KLYS om att ett motionsyrkande vid 1974 års riksmöte om undantag även för textila konstverk avvisades av följande av skatteutskottet uttalade skäl (SkU 1974:62).

Beträffande vissa av de textila konstverken finner utskottet att de nu framförda undantagskraven är fullt förståeliga mot bakgrund av redan medgivna undantag för konst. Det synes emellertid inte finnas någon nu känd definition sora skulle göra det möjligt att på ett godtagbart sätt avgränsa textilkonsten från liknande konsthantverksprodukter. Undantag av denna art skulle alltså leda till subtila gränsdrag-ningsproblera, som man enligt utskottets raening såvitt möjligt bör undvika i all skattelagstiftning.

Prop. 1979/80:57 59

Av detta uttalande skulle raan, framhåller KLYS, eventuellt kunna dra den slutsatsen att det inte skulle finnas något skäl för att raotsätta sig en utvidgad skattefrihet, om en användbar definition för textilkonsten kunde åstadkommas. Detta kan dock enligt KLYS inte ske med den tillämpade tekniken att utnyttja tulltaxans varuklassificering. En anknytning av ett undantag för textilkonst till tulltaxenuraraer 58.03 avvisas bl.a. för att det skulle bli för snävt. Efter mönster från den teknik sora tillämpats i fråga om undantaget för läkeraedel enligt 8 § 3 ML för KLYS i stället fram möjligheten att få till stånd en lämplig avgränsning av undantaget raed stöd av den definition på konstverk som finns i 1 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

I nämnda paragraf anges att den som skapat ett litterärt och konstnärligt verk har upphovsrätt till verket, vare sig det utgör skönlitterär eller beskrivande framställning, skrift eller tal, rausikaliskt eller sceniskt verk, filraverk eller alster av bildkonst, byggnadskonst eller brukskonst eller kommit till uttryck på annat sätt. Till litterärt verk hänförs även karta, liksom annat i teckning, grafik eller i plastisk form utfört verk av beskrivande art.

Enligt dessa bestämmelser måste, poängterar KLYS, en produkt vara ett verk för att åtnjuta skydd och ensamrätt för upphovsmannen att ekonomiskt exploatera det. För att vara ett verk fordras dessutora viss originalitet, s.k. verkshöjd. Såväl rättspraxis sora den juridiska litteraturen på området torde, enligt KLYS, ge tillräckligt besked för att definitionen skall kunna användas även i mervärdeskattehänseende. Undantaget i 8 § 8 ML skulle då kunna utformas att gälla sådant alster av bildkonst och brukskonst, som avses i 1 § lagen ora upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, när konstverket äges av upphovsmannen eller dennes dödsbo. Utanför undantaget skulle därmed falla alla produkter som i dag är hänvisade till skydd efter registrering enligt

Prop. 1979/80:57 60

1970 års mönsterlag, dvs. förebilder för varors utseende.

Genom att även medtaga brukskonst skulle, påpekar KLYS, vissa produkter som har en praktisk användning orafattas av undantaget. Detta betyder dock inte att massproducerade eller industriellt tillverkade varor skulle bli skattefria. Sådan tillverkning sker normalt inte genom konstnärens försorg och varorna är därmed inte i konstnärens ägo. KLYS framhåller dessutom att, om tveksamhet skulle uppstå beträffande en produkts egenskap av upphovsrätts-ligt verk, det finns ett lämpligt sakkunnigorgan att vända sig till, nämligen Svensk Forms Opinionsnämnd, tidigare Svenska Slöjdföreningens Opinionsnämnd. Här finns en lång erfarenhet om bedömningar av upphovsrätt.

KLYS menar att ett på nu angivet sätt utformat undantag skulle innebära ett minimum av tiUämpningssvårigheter. Skulle man emellertid känna tveksamhet inför ett undantag för föremål som åtminstone delvis är avsedda för praktiskt bruk kan undantaget begränsas till endast bildkonst. Som vägledning för den gränsdragning sora i så fall måste göras mellan bildkonst och brukskonst hänvisar KLYS till vad sora anförts bl.a. i förarbetena till raönsterskyddslagen (SOU 1965:61) och upphovsrättslagen (SOU 1956:25). Med hänsyn till kravet att konstnären för skattefrihet skall äga verket, torde enligt KLYS tveksamhet kunna uppstå i så få fall;..att det administrativa arbete och den juridiska prövning, som därvid skulle uppkomma, torde kunna accepteras.

KLYS skrivelse utmynnar i en hem.ställan att regeringen förelägger riksdagen förslag till ändring av undantagsbestämmelserna för konst i enlighet med vad som framförts i skrivelsen med ett andrahandsyrkande om ett till verk av biJdkonst begränsat undantag. - Det vid skrivelsen fogade uttalandet av KRO:s centralstyrelse innehåller kritiska synpunkter på den nu gällande avgränsningen och utmynnar i krav på undantag för alla slag av bildkonst enligt upphovsrättslagens definition.

Prop. 1979/80:57 61

Konstfrämjandets riksförbund framhåller i den till utredningen ingivna skrivelsen att förbundet, som bland sina medlemmar har fackliga och andra centrala organisationer, tillkom för att främja intresset för bildkonst, bl.a. genom utgivning av god konst till låga priser. Härför anlitas av en särskild urvalsnämnd utsedda konstnärer, sora mot arvode enligt fastställd taxa utför serier av litografier, träsnitt, etsningar e.d. Konstnärerna arbetar fram provtryck och färdiga tryckformar, varefter upplagorna på förbundets bekostnad trycks i samarbete raed konstnärerna på särskilda verkstäder. Förutora arvode betalar förbundet sociala kostnader. Härigenom knyts konstnärerna till förbundet på ett sätt som kan anses jämförbart med anställning .

Förbundet framhåller vidare att verksamheten inte drivs av försäljningsintresse utan av bildnings- och kulturpolitiska motiv. Statliga bidrag utgår men försäljningsintäkter krävs för att verksamheten skall finansieras. Försäljningen är belagd med mervärdeskatt och detta har, konstaterar förbundet, raedfört inte endast en hård belastning på priserna utan också en besvärlig konkurrenssituation. De konstnärer som anlitas kan själva sälja sina verk utan mervärdeskatt och detta gäller även vid försäljning i kommission för konstnärens räkning i den privata konsthandeln. Vidare är auktionsförsäljningar fria från mervärdeskatt.

Förbundet anger att för verksarahetsåret 1977/78 redovisades utgående raervärdeskatt med 1 574 068 kr. och ingående skatt med 908 480 kr. Till staten inlevererades således 665 588 kr. För samma år utgick statsbidrag raed 3 050 000 kr.

För att kunna arbeta under lika kostnadsmässiga villkor bör, raenar förbundet, dess försäljning av konst undantas från mervärdeskatt. Som skäl härför åberopas också, att verksamheten bedrivs som ideell förening utan vinstintresse och att den är kulturpolitiskt motiverad och att av denna anledning bidrag erhålls från det allmänna. Skrivelsen utmynnar i en hemställan att utredningen tar upp frågan om undantag

Prop. 1979/80:57 62

från mervärdeskatt för förbundets försäljning av konst.

3.4 Utredningens överväganden och förslag

Genom den utformning som undantaget från skatteplikt för konstverk fick genom 1973 års författningsändring undanröjdes olika tidigare konstaterade tillärapningssvårigheter och vad vi kunnat finna har några nya skattetekniska problem inte uppkommit. Undantaget innebär ju också i realiteten att konstnärer, sora framställer målningar, konstgrafiska blad och skulpturer, helt ställts utanför ML:s bestämmelser om skattskyldighet och redovisningsskyldighet.

Vid tillkomsten av de nämnda och ännu gällande bestämmelserna avvisades krav på en utvidgning av undantagets omfattning. Skälen härför var skattetekniska. Man befarade att undantag även för t.ex. textila konstverk skulle leda till nya och besvärliga gränsdragningsproblera och tillämpningssvårigheter. Vi har tidigare i olika sararaanhang anfört sådana arguraent raot att föreslå åtgärder som innebär avsteg från de allmänna reglerna, eftersom särregleringar erfarenhetsmässigt leder till praktiska problem i tillämpningen.

Skattetekniska skäl kan inte åberopas för en utvidgning av undantaget för konstverk. Mot detta står eraellertid att det med fog kan hävdas att den gällande avgränsningen av undantaget inte är sakligt motiverad. Av detta skäl har vi sett det som vår uppgift att söka finna en lösning som utan alltför besvärande tillämpningsproblem erbjuder en bättre likställighet i beskattningen.

Av den lämnade redogörelsen framgår att det föreligger en betydande uniformitet på denna punkt i de nordiska mer-värdeskattesysteraen. Skillnaden består egentligen endast däri, att den norska lagen innehåller undantag för bild-väv, sora omfattas av tulltaxenummer 58.03, utöver de undan-t?.g som i övrigt samfällt gäller för målningar, grafik och skulpturer, hänförliga till tulltaxenummer 99.01-99.03. KIYS avvisar som tidigare redovisats en anknytning av ett undantag för

Prop. 1979/80:57 63

textila konstverk till tulltaxenuraraer 58.03 bl.a. av det skälet att vissa alster, sora riraligen borde orafattas av ett utvidgat undantag, hänförs till andra tulltaxenuraraer. Därför föreslår KLYS i stället att undantaget i dess helhet knyts till upphovsrättslagens definition av konstverk i förra av såväl bildkonst sora brukskonst. I andra hand föreslås ett till bildkonst begränsat undantag.

Av olika skäl anser vi oss inte kunna ansluta oss till en sådan ändrad utformning av undantagsbestämmelserna. Första-handsyrkandet ora undantag för både bildkonst och brukskonst går enligt vår mening för långt både materiellt sett och utifrån en rent skattemässig bedöraning. Även om brukskonst omfattas av upphovsrätten rör det sig om alster som utformats för att kunna användas praktiskt. Härmed har man att räkna med att det finns andra produkter som har samma praktiska funktion och scm är skattepliktiga enligt ML. Redan detta förhållande talar mot att undanta brukskonst från skatteplikt. Härtill kommer att gränsdragningsproblemen liksom kravet eller behovet av individuella prövningar av skattepliksfrågan med all sannolikhet blir av betydligt större omfattning än om endast alster av bildkonst omfattas av undantaget. Vi anser därför att ett undantag från skatteplikt i princip inte bör omfatta annat än vad som kan in-ryraraas under begreppet bildkonst. En primär sådan gränsdragning överensstämmer med KLYS andrahandsyrkande liksora raed vad som yrkats i uttalandet från KRO:s centralstyrelse.

Det gällande undantaget för målningar, grafik och skulpturer har alltsedan det infördes under den allraänna varuskattens tid varit knutet till tulltaxenummer 99.01 -99.03. Som tidigare framhållits har undantaget efter 1973 års lagändring inte föranlett några särskilda praktiska problem enligt vad vi har erfarit. Vi anser att detta är väsentligt och ett bärande skäl mot att ersätta de bestämmelser som reglerar nu gällande undantag med andra som är mindre precisa och därraed ägnade att skapa nya problem i fråga om den praktiska tillämpningen av redan gällande undantag. Därför anser vi att utformningen av detta undan-

Prop. 1979/80:57 64

tag bör bibehållas och en eventuell utvidgning ges formen av ett kompletterande tillägg.

Av frågans tidigare behandling framgår att det är de textila konstverken som man velat få in under undantaget från skatteplikt. Det längre gående undantaget i den norska mervärdeskatten gäller också endast textilkonst (bildväv) som är att hänföra till tulltaxenummer 58.03. KLYS motsätter sig en sådan avgränsning av ett utvidgat undantag, främst av den anledningen att avgränsningen blir för snäv och utesluter vissa alster från ett berättigat undantag. Trots detta har vi ansett oss böra stanna vid att förorda att en utvidning av undantaget begränsas till sådana textila konstverk, som är hänförlig till tulltaxenuraraer 58.03 och som dessutom utgör verk av bildkonst som omfattas av upphovsrätt enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Även i fråga om denna utvidgning bör undantaget gälla verk sora ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo, dvs. i överensstämmelse med vad som gäller för det nuvarande undantaget. Vår uppfattning är att denna utformning av ett utvidgat undantag nöjaktigt uppfyller de krav på precisering som erfordras för den praktiska tillämpningen.

Vad därefter gäller yrkandet om skattefrihet från Konstfrämjandets riksförbund har sora skäl för en sådan åtgärd anförts bl.a. konkurrensmässiga nackdelar. Förbundet anför att dess försäljningsverksamhet missgynnas av det förhållandet att konstnärer, som förbundet själv anlitar, kan sälja egna verk skattefritt, även genom förmedling. Vidare påpekas att auktionsförsäljningar av konst är skattefri. Hänsyn bör enligt förbundet också tas till att det föreligger vad sora kan anses som ett anställningsförhållande mellan förbundet och konstnärerna. Det är dessutom fråga om ideell och inte komraersiell verksarahet.

Förbundets försäljningsverksamhet bedrivs onekligen på sätt som i flera hänseenden skiljer sig från annan rent kommersiellt bedriven försäljningsverksamhet. Det sär-

Prop. 1979/80:57 65

skilda undantaget från skatteplikt för konstverk torde också ha konsekvenser av det slag sora framhållits. Förbundets situation kan dock knappast anses skilja sig från den som föreligger för konsthandlare som säljer inköpta verk av nu levande konstnärer. Det torde också vara ofrånkomligt att ett undantag av den konstruktion sora gäller för konstverk får konkurrensverkningar av påtalat slag. För att undanröja detta skulle krävas ett i princip generellt och obegränsat undantag. Att stanna vid en ändring som endast skulle gälla en viss bestämd försäljningsverksamhet anser vi inte vara riktig. Konsekvenserna av en sådan ändring kan inte överblickas. Som vi framhållit tidigare i olika sammanhang visar erfarenheterna att undantagsbestämmelser lätt drar med sig krav på ytterligare undantag, som om de skulle accepteras allvarligt skulle kunna inverka på skattens generella karaktär. Vi har även noterat att förbundet åtnjuter ett förhållandevis betydande statsbidrag. Enligt vår uppfattning bör hela det stöd som verksamheten bedöms böra få utgå i form av statsbidrag och inte i form av skattelättnader.

Under hänvisning till det anförda lägger vi inte fram något förslag om undantag från skattskyldighet till mervärdeskatt för Konstfrämjandet.

Den föreslagna ändringen beträffande textil konst kräver ett tillägg i 8 § 8. Ändringen föreslås träda i kraft vid sararaa tidpunkt sora ändringarna av exportbestäraraelserna.

5 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 57

Prop. 1979/80:57 66

4 MERVÄRDESKATT PA VISSA TVÄTTJÄNSTER

4.1 Gällande bestäraraelser

Tvätt av skattepliktig vara utgör enligt 10 § 1 skattepliktig tjänst och beskattas således när den utförs i yrkesmässig verksamhet. Från denna i princip generella beskattning av tvättjänster gäller ett speciellt undantag sora följer av följande bestämmelser i punkt 1 sjätte och sjunde styckena av anvisningarna till 2 §.

Verksamhet som staten eller koramun bedriver för att uteslutande tillgodose eget behov räknas som yrkesmässig endast när den drives i bolagsform eller liknande. Detta gäller även vid ekonoraiskt saragående mellan staten och kommun eller mellan kommuner för verksamhet som avser visst gemensamt ändamål. Med komraun förstås även landstingskoraraun .

Bedriver staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt verksamhet som icke uteslutande tillgodoser egna behov, räknas verksamheten, när den ej drives i bolagsform eller liknande, som yrkesmässig till den del den avser annat än egna behov.

Dessa bestämmelser, som i stort sett likalydande fanns i mervärdeskattens föregångare, den allmänna varuskatten, torde ha fått sin största betydelse för den tvätteriverksamhet, som redan tidigt bedrivits i samverkan mellan staten och koramuner för att tillgodose behovet av tvätt inom den offentliga sektorn, t.ex- för försvaret och för landstingens sjukvårdsinrättningar. Bestäraraelserna medför att skattebelastningen på tvätten till de samverkande intressenterna begränsas till den ingående skatten på inköpen av skattepliktiga varor och tjänster för den verksamheten .

Prop. 1979/80:57 67

Denna särställning i mervärdeskattehänseende för "offentliga" tvätterier ändrades i princip inte, när staten år 1977 avvecklade sina engagemang och överlät huvudmannaskapet helt på de kommunala intressenterna. Även om detta skedde genora kommunala bolagsbildningar skulle undantagsbestämmelserna alltjämt gälla för tvätt för de kvarstående intressenternas egna behov. Dock medförde omläggningen i princip att tvätt åt staten i de nu komraunägda anläggningarna är att anse som yrkesraässig och därmed skattepliktig.

4.2 Tidigare överväganden ra.m.

Redan under den allmänna varuskattens tid riktades från branschhåll kritik mot de samverkande "offentliga" tvätteriernas särställning i mervärdeskattehänseende. Man menade att undantagsbestämmelserna verkade diskriminerande för andra tvätterier och i praktiken utestängde dessa från att konkurrera på den offentliga sektorn. Upprepade krav har under årens lopp förts fram ora åtgärder för att få till stånd en neutralare beskattning. Dessa krav har dock tidigare avvisats, närraast under raotivering att det här är fråga om en naturlig samverkan i syfte att tillgodose det allmännas gemensararaa behov.

I vårt delbetänkande Ds Fi 1973:3 tog vi upp frågan ora undantagsbestämmelsernas utformning. Vi framhöll att uttrycket ekonomiskt samgående inte var entydigt och därför svårbedömbart. En närmare precisering var önskvärd och vi föreslog ett förtydligande av undantagsbestämmelserna. Vi menade att med ekonoraiskt samgående borde avses att två eller flera träffar avtal om att tills vidare eller för viss tid geraensarat svara för kostnaderna för anskaffningar och drift av verksamhet som avser gemensamt ändamål. Det väsentliga borde därvid vara att parterna gemensamt ansvarar för verksamheten.

vårt förslag till vad som kunde ses som viss skärpning av förutsättningarna för undantagsbestämmelsernas tillämpning ledde inte till någon ändring i ML. Frågan har emellertid

Prop. 1979/80:57 68

aktualiserats på nytt genora riksdagsmotioner och enligt riksdagsbeslut har vi fått i uppdrag att föreslå åtgärder för att uppnå bättre konkurrensneutralitet i beskattningen på tvättområdet.

4 . 3 Utredningens överväganden och förslag

I ett mervärdeskattesystem är det naturligt att tvätttjänsterna beskattas. Den för oss aktuella frågan är därför begränsad till att finna en lösning som på ett godtagbart sätt undanröjer den påtalade bristande konkurrensneutralitet som föranleds av de "offentliga" tvätteriernas särställning i fråga ora tvätt för eget behov. Beträffande annan tvätt, dvs. till utomstående, föreligger ingen bristande konkurrensneutralitet. För sådan tvätt föreligger skattskyldighet enligt de allmänna reglerna för både offentliga och andra tvätterier.

Den anförda kritiken har sin grund i det förhållandet att de "offentliga" tvätterierna för tvätt åt intressenterna belastas endast raed ingående skatt på inköpen för denna verksamhet, medan andra tvätterier, dvs. de presumtiva konkurrenterna, får redovisa full skatt på omsättningen, givetvis med rätt till avdrag för ingående skatt. Detta innebär att de förra till skillnad mot de senare inte behöver räkna med någon skatt på mervärdet i tvätteriverksamheten. Då, som belyses närmare i det följande, tvätteriverksamhet har ett förhållandevis högt mervärde, rör det sig ora en inte o-väsentlig skillnad i skatteeffekt.

Det ligger nära till hands att ställa frågan om inte problemet skulle lösas genora ett slopande av undantagsbe-stämmelserna , eftersom det är dessa som utgör grunden för den påtalade bristande konkurrensneutraliteten. För att åstadkomraa likhet i beskattningen raåste då krävas att tvätten för eget behov beskattas fullt ut som uttag ur rörelsen av skattepliktig tjänst. I så fall skulle likhet i beskattningen skapas inte endast mellan offent-ligtägda och andra tvätterier utan också raellan kommuner

Prop. 1979/80:57 69

som har egna tvätterier och koramuner som anlitar utomstående tvätterier. En uttagsbeskattning av tvättjänster står också i nära överensstäraraelse raed den uttagsbeskattning av tjänster som vi föreslog i vårt senaste betänkande och sora numera också införts.

Nu diskuterad lösning skulle medföra viss ökning av skatteintäkterna för staten på grund av en saratidig ökad skattebelastning för i första hand landstingen och kommunerna. Med hänsyn till de sistnämnda skatteeffekterna och att ändringen i fråga om huvudraannaskapet för de offentligtägda tvätterierna skedde på villkor ora i princip oförändrade skatteförhållanden för de kvarstående intressenterna har vi ansett oss böra avvisa denna lösning och därför inte heller granskat den närraare.

En annan lösning av frågan skulle vara att från skatteplikt generallt undanta tvätt sora utförs åt staten, landstingen och kommunerna raed tillhörande verk, institutioner m.m. Om en sådan åtgärd förenas med avskuren rätt till avdrag för ingående skatt skulle neutralitet i beskattningen skapas med den lägre skattebelastning sora nuvarande undantagsbestäraraelser ger de offentligt-ägda tvätterierna i fråga om tvätt till intressenterna. Följden skulle dock bli en väsentlig utvidgning av den lägre skattebelastningen, eftersom de offentligtägda tvätterierna trots allt svarar för endast en del av det allmännas tvättbehov. För den tvätt som ombesörjs av utomstående tvätterier skulle det i fråga ora tvätt till staten och koraraunerna likaledes bli en till den ingående skatten reducerad skattebelastning, men detta drar med sig speciella praktiska problem.

Man har att räkna med att verksamheten vid de fristående tvätterierna endast till en del kan koraraa att bestå av tvätt till den statliga sektorn. Även offentliga tvätterier kan ha eller få kunder utanför denna sektor. Dessa företag skulle därraed få både skattepliktig och skattefri omsättning med rätt till avdrag för ingående skatt en-

'6 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 57

Prop. 1979/80:57 70

dast för den skattepliktiga delen.

Erfarenhetsmässigt raedför sådan partiell skattskyldighet både redovisnings- och kontrollproblem. Vi ställer oss därför i princip avvisande till åtgärder som ger upphov till sådana problem.

Till en betydande del skulle problemen undgås om ett s.k. kvalificerat undantag gjordes för tvätt till den offentliga sektorn. I så fall skulle oinskränkt avdragsrätt för ingående skatt föreligga och endast i omsättningshänseende skulle det krävas en uppdelning på skattepliktiga och skattefria tjänster. Detta alternativ skulle undanröja även den begränsade skattebelastning, som de offentliga tvätterierna nu har i form av icke avdragsgill ingående skatt och innebära fullständig befrielse från mervärdeskatt för tvätt till den offentliga sektorn. Därmed skulle följden bli ett ännu större skattebortfall för staten. Vi har därför inte ansett oss böra förorda en så långt gående lösning för att klara ett trots allt begränsat konkurrensproblem.

I det föregående har vi pekat på att problemen raed avvikelser från de allmännna reglerna för raervärdeskatten norraalt blir mindre besvärande om de härför erforderliga bestämmelserna kan begränsas till omsättningssidan. En lösning som härvid står till buds för att åstadkomma neutralitet med en för de offentliga tvätterierna oförändrad skattebelastning är att begagna det systera med reduceringsregler som redan tillämpas. Detta system innebär att en differentierad beskattning åstadkoras inte genom differentierade skattesatser utan genom reducering av beskattningsvärdet inkl. skatt enligt gällande skattesats. F.n. gäller två sådana reduceringsregler, enligt vilka skatten reduceras till 60 % eller 20 % av full skatt.

Prop. 1979/80:57 71

De näranda redijseringsreglema tillgreps för att undvika en skärpt beskattning på vissa områden vid övergången från allmän varuskatt till rtHrvärxieskatt men också i syfte att uppnå bättre konkurrensneutralitet i beskattningen. De har ingalunda varit problemfria i den praktiska tilläitpiingen. Vi har också i andra samranhang ställt oss tveksamma till en utvidgad användning av reduceringsregler, speciellt i fråga om en utökning av antalet reduceringstal. När vi likväl i detta sammanhang för in reduceringsreglerna som ett tänkbart raedel för att åstadkomma neutralitet i beskattningen av tvättjänster är det mot bakgrund av att det här är fråga om ett område, som bör kunna klart avgränsas och som berör ett relativt begränsat antal skattskyldiga. Detta är enligt vår uppfattning primära förutsättningar för att över huvud taget ifrågasätta en utvidgad tillämpning av reduceringsreglerna. En lika väsentlig förutsättning är enligt vår mening att åtgärden kan knytas till någon av de redan gällande reduceringsreglerna.

För att få ett underlag för en bedömning av möjligheterna att åstadkomma en lösning genom en reducerad beskattning har vi genora kontakter raed Sveriges Hantverks- och Industriorganisation (SHIO) och Sveriges Tvätteriförbund fått tillgång till raaterial som belyser raervärdeförhåll-andena hos ett antal enskilda tvätteriföretag. Vidare har vi fått tillgång till statistiska uppgifter sora visar mervärdeförhållandena enligt mervärdeskatteredovisningen från skattskyldiga tvätterier i Stockholras län.

Det statistiska raaterialet orafattar totalt 329 tvätteri-företag, varav 300 fördelar sig jämnt på sådana som utför kemtvätt och sådana med enbart annan tvättverksamhet. Återstoden utgörs av företag med båda slagen av tvättverksamhet. Av totala antalet hade 10 % en skattepliktig årsomsättning över 600 000 kr. och de svarade för ca 55 % av totala omsättningen. Två tredjedelar eller 66 % av företagen hade en årsomsättning under 200 000 kr. med ett genomsnitt klart under 100 000 kr. Dessa företag svarade för ca 17 % av den sammanlagda omsättningen. Resterande 24 % av företagen raed en årsorasättning mellan 200 000 kr. och

Prop. 1979/80:57 72

600 000 kr. svarade för ca 28 % av den totala orasätt-ningen. Materialet ger en antydan ora att branschen antalsmässigt domineras av småföretag. Det är eraellertid endast de större företagen som kan vara av intresse i detta sammanhang eller med andra ord företag raed så stor kapacitet att de kan ta hand om de tvättmängder som det här är fråga om.

I mervärdehänseende visar det statistiska raaterialet stor samstämraighet såväl beträffande företag med olika inriktning (kemtvätt eller annan tvätt) som i fråga om företag av olika storlek. Även om i och för sig betydande avvikelser noteras för enstaka företag utvisar genomsnittstalen endast smärre differenser. Dessa tal bör också bättre återspegla de faktiska mervärdeförhållandena genora att effekten av raera extrema förhållanden hos enskilda företag reduceras.

Det genomsnittliga mervärdet utgjorde för samtliga i det statistiska raaterialet ingående företagen 67 % av totala omsättningen exkl. mervärdeskatt. Spridningen av genomsnittstalen för företag med olika inriktnincr och inom de olika storleksklasserna ligger inora - 3 procentenheter, dvs. en spännvidd mellan ca 64 och 70 % i mervärde .

Det genom branschorganisationernas medverkan erhållna materialet avser 7 tvätterier med en sammanlagd omsättning inkl. mervärdeskatt ora ca 184 milj. kr. Det rör sig således ora företag med en kapacitet att ta hand om betydande mängder tvättgods och som därför är av särskilt intresse i detta sammanhang.

Det av företagen tillhandahållna materialet avser uppgifter för åren 1976, 1977 och 1978 om nettoomsättningen, fördelad på olika slag av tvättjänster, samt beloppen av utgående och ingående raervärdeskatt. Av uppgifterna framgår att ett av företagen under de nämnda åren uteslutande sysslat raed s.k.

Prop. 1979/80:57 73

uthyrningstvätt och att 5 av de övriga företagen bedrivit sådan verksamhet i varierande omfattning i förening med tvätt av mottaget gods. Ett företag utförde endast tvätt av raot-taget gods.

I raervärdehänseende visar raaterialet från företagen en nära sarastäraraighet med det tidigare redovisade statistiska materialet. Vissa skillnader kan noteras företagen emellan liksom mellan åren för enskilda företag. Det saramanvägda genomsnittet ger dock en bild beträffande mervärdet sora föga avviker från vad det statistiska raaterialet utvisar. Det genora-snittliga vägda mervärdet för de sju företagen uppgick således för de tre åren till resp. 65,6 %, 66,7 % och 65,1 % av den sammanlagda nettoomsättningen mot 67 % för det statistiska materialet. Båda beräkningarna ger således i det närmaste samma bild av mervärdeskatteförhållandet och denna samstämmighet utgör enligt vår mening en väsentlig förutsättning för en lösning av frågan i form av reducerad beskattning.

Förutom samstämraigheten i mervärdehänseende visar materialet att mervärdet som sådant är förhållandevis högt. Mervärdet 67 % enligt det statistiska materialet betyder att den ingåenda skatten är endast en tredjedel av den utgående skatten på omsättningen. Detta kan sägas innebära att mervärdeskatten på tvättjänster medför att ett fristående tvätteriföretag måste ta ut ett ca 13 % högre pris än det som ett inte skatt-skyldigt "offentligt" tvätteri kan kalkylera med, under i övrigt lika förutsättningar och vid skattesatsen 17,1 %. Det nämnda procenttalet, som kan betraktas som representativt även för materialet från de sju företagen, kan sägas utgöra måttet på den bristande konkurrensneutraliteten.

De gällande reduceringsreglerna medför neutralitet mellan den som själv utför en prestation och en utomstående när medvär-det utgör 40 % resp. 80 %. Ingen av dessa regler ger därför någon skattemässig utjämning vid det för tvättjänster framkomna mervärdet om ca 67 %. Resultatet blir alltså antingen under- eller överkompensation i neutralitetshänseende.

Prop. 1979/80:57 74

Vi har tidigare ställt oss avvisande till en utvidgning av antalet reduceringsregler. De två som nu gäller utgör grova schabloner. De täcker båda områden med betydande skillnader i mervärdehänseende.

Att mot denna bakgrund tillskapa en ny reduceringsregel som mera exakt återspeglar ett nuläge för en trots allt begränsad del av tvätteriverksamheten synes inte rimligt. Vi ifrågasätter också om en sådan åtgärd kan eller bör vidtas utan en mera genoragripande oraprövning av de båda nu gällande reglernas tillärapningsområden. Vi vill erinra ora att krav i olika sararaanhang fraraförts ora att t.ex. tjänst sora nu orafattas av 60-procentsregeln, borde med hänsyn till mervärde- och konkurrensförhållandena hänföras till 20-procentsregelns tillärapningsoraråde.

Under hänvisning härtill är vår uppfattning att någon ny reduceringsregel inte bör tillskapas. Ett tillgodoseende av kravet på en större likhet i beskattningen bör stanna vid att göra någon av nu gällande reduceringsregler tilläraplig på yrkesmässigt utförd tvätt åt staten, landstingen och kommunerna. Valet står därmed raellan 60-procentsregeln, sora ger underkompensation och 20-procentsregeln, som ger överkompensation enligt tillgängligt material. I tillämpningshänseende är valet närmast ointressant, även om 20-procentsregeln kan medföra en ökning av antalet restitutioner av överskjutande ingående skatt. Detta förhållande samt att en tilllämpning av 20-procentsregeln allmänt sett skulle kunna

sägas innebära en form av subvention talar enligt vår mening för att en skattenedsättning enligt 60-procentsregeln bör väljas.

Av skäl som tidigare anförts förordar vi, att den reducerade beskattningen får gälla all slags tvätt åt statliga och kommunala kunder och även gälla s.k. uthyrningstvätt, dvs. för transaktion som innefattar

Prop. 1979/80:57 76

5 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) ora mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1968:430) om raervärdeskatt

dels att punkt 4 av anvisningarna till 2 § skall upphöra att gälla,

dels att 2, 8, 11 och 14 §§ samt anvisningarna till 1 och 11 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, och nya anvisningar, anvisningar till 2 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 § Skattskyldig är den som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsätter

1) skattepliktig vara eller tjänst,

2) vara som anges i 2) vara som anges i

8 § 1-5, tjänst sora anges i                    8 § 1-5, tjänst som anges i
10 § första stycket och av-                     10 § första stycket och av
ser vara som nu nämnts eller                 ser vara som nu nämnts eller
tjänst som anges i 11 § j_,                     tjänst sora anges i 11 § 3,
3, 4 eller 5 i vad sistnämn-                     4 eller 10.
da punkt avser annonsering

eller	annan	reklara	för	ut-
länds	k uppd	ragsgivares		räk-
ning	eller	tjänst	som	anges

i 1 1 § 10.

Skattskyldig är vidare den sora i yrkesraässig verksamhet omsätter sådan vara eller tjänst som anges i första stycket genom utförsel (export).

Regeringen kan efter ansökan förordna om skattskyldighet tills vidare för omsättning av annan tjänst än sådan som anges i 10 § första stycket eller 11 §.

Länsstyrelsen kan efter ansökan av fastighetsägare be-

Lagen omtryckt 1979:304.

Prop. 1979/80:57 77

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sluta att denne tills vidare skall vara skattskyldig för uthyrning helt eller delvis av sådan byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet enligt denna lag för användning i verksarahet sora raedför skattskyldighet. Vad nu har sagts tillämpas även i fråga ora upplåtelse av bostadsrätt.

Om skatt vid införsel föreskrives i 58 och 59 §§.

(Se vidare anvisningarna.)

2 a §

Med export förstås enligt denna lag att vara levereras eller att tjänst tillhandahålls utom landet.

Som export räknas även, om ej annat följer av anvisningarna, leverans av vara inom landet

1) ora direkt utförsel av varan ombesörjs av speditör eller fraktförare,

2) till utländsk företagare, som hämtar varan här i landet för direkt utförsel,

3) i frihamn ora varan ej är avsedd att användas i frihamnen ,

4) till eller för bruk

på fartyg eller luftfartyg_______ i

utrikes trafik,

5) för försäljning i
exportbutik,

7 Riksdagen 1979J80. 1 saml. Nr 57

6) om varan är personbil eller motorcykel sora vid leveransen är införd i exportvagns förteckning.

Sora export räknas även, ora ej annat följer av anvisningarna, tillhandahållande av

1) tjänst som avser fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik eller tjänst på utrustning eller annan vara för användning på sådant fartyg,

2) annan tjänst enligt 10 § första stycket 1 än uthyrning, ora tjänsten avser vara, sora införts till landet endast för tjänsteprestationen i fråga för att därefter utföras ur landet,

3) förmedling av vara åt utländsk uppdragsgivare,

4) transport, som ej utgör personbefordran, till eller från utlandet,

5) transport eller annan skattepliktig tjänst inora landet

sora avser	■ importvara eller ex-
portvara	och sora speditör	eller
fraktförare tillhandahåller
utländsk	uppdragsgivare i	sam-
band med	införseln eller ut-

förseln ,

6) kontroll eller analys av vara åt utländsk uppdragsgivare ,

7) lagring av vara åt utländsk uppdragsgivare.

8) annonsering eller annan reklam åt utländsk uppdragsgivare ,

9) tjänst enligt 10 § första stycket 5 sora avser fastighet i annat land,

10) annan tjänst åt ut
ländsk uppdragsgivare när resul
tatet av tjänsten redovisas
till denne i form av rapport,
protokoll eller liknande.

Även reparation och leverans av vara anses som export när tillhandahållandet sker åt utländsk företagare, som ej är skattskyldig, inora raraen for garantiåtagande som gjorts av denne.

Som export räknas vidare bärgning och reparation av last-

bil	eller	släpvagn t	ill lastbil
eller leverans av ut			rustning
till	sådär	it fordon.	om fordo-
net	är rec	listrerat e	ller hemma-
hörande i		annat land	och till-
hand	ahållandet sker		i anslut-
ning	till	fordonets	användning
för	yrkesmässig varu		transport

här i landet.

Har skattskyldig sålt vara till köpare som är bo-

satt utom	landet	och framgår
av handlini	g i sal	jarens räken-
skaper att	köparen i omedelbar
anslutning	till 1	everansen har
medfört varan vid		utresa ur
landet ell	er vid	inresa i

Prop. 1979/80:57 80

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

annat land anses leveransen,
om ej annat	följer	av anvis-
ningarna, ha skett		genom
export. (Se vidare	anvisn ingarna.)

8 §
Från skatteplikt undan- Från skatteplikt undan-

tages tas

1) skepp för yrkesmässig sjöfart, fartyg för yrkesmässigt fiske eller för bogsering, bärgning eller livräddning luftfartyg för yrkesmässig person- eller godsbefordran samt del, tillbehör och utrustning till sådant fartyg eller luftfartyg, när varan säljes eller uthyres till den som äger fartyget eller luftfartyget eller den som varaktigt nyttjar detta enligt avtal med ägaren eller när varan införes till landet för ägarens eller nyttjanderättshavarens räkning,

2) krigsmateriel som är underkastad utförselförbud och del till sådan krigsmateriel, när varan säljes till staten för militärt bruk eller för detta ändamål införes till landet för statens räkning,

j) läkemedel som utlämnas ealigt recept eller säljes till sjukhus eller införes till landet i anslutning till sådan utlämning eller försäljning,

4) elektrisk kraft, värme samt gas och annat bränsle för uppvärmning eller energialstring, dock icke ved, torv, T-sprit eller annan fotogen än flygfotogen och fotogen för drift av snabbgående dieselmotor,

5) allmän nyhetstidning,

Prop. 1979/80:57 81

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

arbetshindrade medlemmar samt utländsk periodisk publikation av annat slag när prenumeration på sådan publikation förraedlas raellan prenuraerant och utländsk utgivare eller när sådan publikation inkommer direkt till prenumerant,

8)                 konstverk, som är hän-      8) konstverk, som är
förligt till tulltaxenummer    hänförligt till tulltaxe-
99.01 - 99.03 och scm äges av upp- nummer 99.01 - 99.03 och sora
hovsraannen eller dennes döds-   ägs av upphovsmannen eller
bo                dennes dödsbo; verk av tex
til bildkonst, hänförligt
till tulltaxenummer 58.03 och
som orafattas av upphovsrätt
enligt lagen (1960:729) ora
upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk, om ver
ket ägs av upphovsmannen
eller dennes dödsbo,

9) vatten från vattenverk,

10) varulager, inventariura och annan tillgång som
tillhör verksamhet, när överlåtelse sker i samband med över
låtelse av verksamheten eller del därav, fusion eller lik
nande förfarande,

12) trycksak som är tullfri enligt tulltaxan
(1977:975) och framkallad eller enbart exponerad mikrofilm,

när varan införes till landet som gåva eller annars utan vederlag, samt spritdryck, vin, starköl, tobaksvara, cigarrettpapper och cigarretthylsa vid införsel till landet i den ordning som avses i 18 § 4 lagen (1977:293) om. handel med drycker eller i 1 § andra stycket lagen (1961:394) om tobaksskatt,

13) frimärke, dock icke vid omsättning eller införsel i särskild för butiksförsäljning avsedd förpackning,

14) dentalteknisk produkt, när den tillhandahålles tandläkare, dentaltekniker eller den för vilken produkten är avsedd.

(Se vidare anvisningarna.)

Prop. 1979/80:57 82

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

Från skatteplikt Från skatteplikt

undantages undantas

1) tjänst enligt 10 § 1 som avser vara, vilken in-föres till landet endast för

tjänste	prestation	en i fråga
för att	därefter	utföras	ur
landet	av den som	ombe-

sörjt prestationen,

2) postbefordran av annat än postpaket och gruppkorsband samt resgodsbefordran,

3) transport av vara 3) transport i sam-till eller från utlandet, band med renhållning; om-transport i samband med händertagande och förstöring renhållning samt transport av vara,

eller annan skattepliktig tjänst inom landet som avser importvara eller exportvara och som speditör eller fraktförare tillhandahåller utländsk uppdragsgivare i saraband med inför-seln eller utförseln; omhändertagande och förstöring av vara; kontroll, analys eller lagring av vara för utländsk uppdragsgivares räkning,

4) bärgning av fartyg eller luftfartyg som är undantaget från skatteplikt enligt 8 § 1 och transport i anslutning till sådan bärgning,

5) införing eller ack- 5) införing eller ackvisition av annons i tryck- visition av annons i tryckalster av sådant slag som alster av sådant slag som anges i 8 § 6 samt annonse- anges i 8 § 6,

ring eller annan reklam för utländsk uppdragsgivares räkning med avseende på vara eller tjänst som anges i 2 § första stycket.

Prop. 1979/80:57 83

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6) visning av kinematografisk film,

7) obligatorisk kontrollbesiktning av fordon och obligatorisk besiktning av kilometerräknarapparatur hos Aktiebolaget Svensk bilprovning,

8) tjänst som tillhandahålles av veterinär,

9) kontroll eller analys av prov som tagits som ett led i läkarundersökning eller sjukvård,

10) tjänst enligt 10 § 1 som avser skötsel genom
samebys försorg av renar.

(Se vidare anvisningarna.)

14 § Beskattningsvärdet utgör

1) vid omsättning av monteringsfärdigt hus samt vid servering, rumsuthyrning eller sådan uthyrning eller upplåtelse som avses i 10 § tredje stycket 60 procent av vederlaget och, vid uttag, 60 procent av saluvärdet,

2) vid omsättning av byggnads- eller anläggningsentreprenad eller annan tjänst sora avser fastighet 60 procent av vederlaget och, vid uttag, 60 procent av saluvärdet, om ej annat följer av andra stycket,

3)                vid annan omsättning                      3) vid annan omsättning
vederlaget och, vid uttag, sa- vederlaget och, vid uttag, sa
luvärdet, om ej annat följer    luvärdet, ora ej annat följer
av tredje stycket.              av tredje eller fjärde styck
et.

Vid om.sättning av tjänst som avses i 10 § första stycket 5 utgör beskattningsvärdet 20 procent av vederlaget och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet. Motsvarande gäller vid omsättning av tjänst som avser

1) yttre ledning för vatten, avlopp, fjärrvärme, gas, olja, elektricitet, teleförbindelse, ånga eller liknande,

2) väg, gata, bro, parkeringsplats,

3) spåranläggning, flygfält, hamn, kanal eller annan farled,

4) mark för idrottsplan, skolgård, lekplats eller liknande anläggning.

Prop. 1979/80:57 84

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid omsättning av kopior av ritningar eller motsvarande handlingar, vilka upprättats genom tjänst enligt 10 § första stycket 5 i samband med planerat eller pågående byggnadsarbete utgör beskattningsvärdet 20 procent av vederlaget och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet.

Vid omsättning av tjänst enligt 10 § första stycket 1, som av-ser tvätt eller tvätt i

förening med uthyrning av textilt gods utgör beskattningsvärdet 60 procent av vederlaget, när tjänsten tillhandahålls staten eller kommun. (Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar till 1 §

Vad som enligt denna lag förstås med omsättning anges i punkt 2 av anvisningarna till 2 §.

Mervärdeskatt utgår Mervärdeskatt utgår

icke vid export om regering- inte vid export om regeringen ej särskilt förordnat att en ej särskilt förordnat att skatt skall erläggas. Se vida- skatt skall erläggas. re punkt 4 av anvisningarna till 2 §.

till 2 a §

Bestämmel;	sen 1	tredje
stycket 4 gälli	er end	ast direk-
ta transporter	till	eller från
utlandet. Sker	särsk	ild tran-
sport av impor	t- ell	er export-
gods helt inom	lande	t, före-
ligger skattepliktig		tran-

sporttjänst.

Bestämmelserna i andra stycket 2 eller tredje stycket 3, 5-8 eller 10 gäller endast när varan eller tjänsten avser verksamhet sora uppdragsgivaren bedriver i utlandet och sora skulle ha medfört skattskyldighet om den utövats här i landet.

Leverans av vara från annat försäljningsställe på flygplats än exportbutik enligt 27 § tulllagen (1973:670) anses ha skett inom landet även när varan är avsedd att medföras av köparen vid

utresa ur landet.

Bestämmelserna i sjätte

stycket tillämpas ej i de fall

köparen är bosatt i Danmark,

Finland eller Norge. Vid leve-

rans till sådan köpare av

vara eller grupp av varor som

normalt utgör en helhet och

med ett lägsta försäljnings-

pris, exklusive mervärdeskatt.

om minst 1 000 kronor anses

dock leveransen ha skett ge-

nom export under förutsätt-

ning att varan i omedelbar

anslutning till leveransen

av köparen har införts till

Danmark, Finland eller Norge

och att mervärdeskatt eller

motsvarande allmän omsätt-

ningsskatt har eriagts vid

införseln enligt tullräk-

ning eller motsvarande hand-

ling .

Prop. 1979/80:57 86

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 11 §

Med resgodsbefordran avses även transport av personbil eller motorcykel med fartyg i inrikes trafik, när transporten utföres i samband raed befordran av fordonets förare med samma transportmedel.

Undantaget under 3 för transporter till eller från

utlan	det gä.	lier direkta
sådana transporter. Sker
särsk	ild transport av ex-
port-	eller	importgods he	It
inom	landet	, föreligger
skatt	eplikt	ig transport-

tjänst.

Med transport i samband med renhållning förstås även bortforsling av sopor, avfall eller liknande från fastighet enligt avtal sora icke endast gäller tillfälligt transportuppdrag.

Undantaget under 3 för tjänst för utländsk uppdrags-

givares räkning gäller endast

när tjänsten har avseende på

verksarahet som uppdragsgiva-

ren bedriver och som skulle

ha raedfört skattskyldighet

till mervärdeskatt, om den be-

drivits här i landet.

Undantaget under 9 gäller ej när fråga är om djursjukvård .

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållande som hänför sig till tiden före ikraftträdandet och i fråga om tillhandahållande före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1979:304) om ändring i lagen (1958:430) om mervärdeskatt skall dock fortfarande äga tillämpning.

Prop. 1979/80:57 87

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena över mervärdesltatteutred-ningens betänkande (Ds B 1979:2) Översyn av mervärdeskatten Dei IV Exportbegreppet m. m.

1 Export

Utredningens förslag om att sammanföra alla nu gällande bestämmelser som har avseende på export i en ny 2 a § tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Åtskilliga av dessa framhåller att författningen härigenom vinner i klarhet och överskådlighet samtidigt som tillämpningen av bestämmelserna underlättas hos både skattskyldiga och myndigheter.

Utredningens definition av begreppet export (2 a § första stycket) innebär att inte endast utförsel ur landet utan också skattskyldigs verksamhet utom landet räknas som export. Förslaget i denna del biträds i princip av samtliga remissinstanser.

Utredningen har foreslagit att vissa varuleveranser inom landet skall likställas med export (2 a § andra stycket). Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak förslaget. Kammarrätten i Göteborg. RSV samt länsstyrelserna i Slockholms och Blekinge län påpekar dock att även omsättning av vara eller tjänst på fartyg i utrikes trafik, i likhet med vad som nu gäller, bör likställas med export.

Länsslyrelserna i Kronobergs. Kristianstads och Alvsborgs län framhåller atl även försäljning av vara till svensk företagare bör jämställas med export i de fal! köparen utan att omhänderta varan redan vidaresålt den till utlandet. Detsamma bör, enligt länsslyrelsen i Kronobergs län, gälla leveranser till utrikesdepartementets kurirexpedition.

Under hänvisning till befarade tillämpnings- och kontrollsvårigheter föreslär länsstyrelsen i Jämllands län att bestämmelserna i 2 a § andra stycket punkt 2 utgår. Den utländska företagaren kan, enligt länsstyrelsen, undvika dubbelbeskattning med tillämpning av de föreslagna bestämmelserna om beskattning av varor i resandelrafiken.

Utredningens förslag att vissa tjänster som fysiskt tillhandahålls inom landet ändå skall anses tillhandahållna genom export (2 a § iredje stycket) tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Några remissinstanser befarar att beslämmelsen i punkt 2 om ijänst på vara som införs till landet endast för viss tjänsteprestation för att därefter utföras ur landet kan leda till problem. 1 motsats till vissa andra tjänsteprestationer skulle i detta fall även tjänsten åt privatpersoner omfattas av bestämmelsen. Detta skulle t. ex. gälla reparation av bilar m. m. Svårigheter skulle härvid uppstå, menar dessa remissinstanser, all på etl rikligt sätt tolka villkoret "endast för tjänslepreslationen i fråga". Några länsstyrelser föreslår atl andra stycket av anvisningarna till 2 a § görs tillämpligt även på dessa tjänster.

Prop. 1979/80:57 88

Härigenom skulle bestämmelsen endast avse ijänsteprestalioner som utförs åt uppdragsgivare med sådan verksamhei i utlandet som skulle ha medfört skattskyldighet om den utövats här i landet. RSV framhåller att det från kontrollsynpunkt är angeläget att den dokumentation som skall krävas av säljaren uttryckligen lagregleras. Med undantag av kravet på att skatt eriagts i hemlandet synes, enligt RSV, en lämplig lösning vara att de föreslagna bestämmelserna om beskattning av varor i resandetrafiken i sisla siycket av anvisningarna till 2 a § görs lillämpliga även i detla fall. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län. Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår att export i dessa fall skall anses föreligga först när den som ombesörjt prestationen erhållit skriftligt bevis om att varan införtullats i det land varifrån den ursprungligen kom.

Länsslyrelsen i Slockholms län föreslår att i 2 a § tredje stycket punkt 4 bör intas en regel om atl även förmedUng av viss transport anses som export.

De föreslagna särskilda beslämmelserna om försäljning av varor lill den som är bosalt i Danmark, Finland eller Norge(fjärde stycket av anvisningarna till 2a§) tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Flera remissinstanser, både myndigheter och företrädare för näringslivet, hälsar med tillfredsställelse alt gränshandelsfrågan härigenom får en likartad lösning i de nordiska länderna. Förslaget som innebär att skatt i princip tas ut i inköpslandet men med möjlighel till eftergift under vissa särskilt angivna förutsättningar kritiseras endasl vad avser tolkningen av vissa begrepp.

Generallullstyrdsen liksom /?51och några länsstyrelser menar att begreppet "i omedelbar anslutning" inte kan tolkas på det sätt uiredningen föreslagit. Generaltullstyreisen liksom några länsstyrelser anser att uttrycket bör bytas ut mot "i nära anslutning" i författningsförslaget för alt uppnå åsyftad effekt. Även kammarrätten i Göteborg förordar en författningsändring på denna punkt. Enligt vissa remissinstanser ger utredningen begreppet "grupp av varor som utgör en helhet" en alllför vid innebörd.

Vidare har några remissinstanser också ifrågasatt den föreslagna värdegränsen på 1 000 kr. Generallullstyrdsen förordar att värdegränsen sänks till 600 kr. som gäller för resandeiullfrihet enligt 4 § kungörelsen (1966:400) om rätt för resande m. fl. atl införa varor tull- och avgiftsfritt. Härigenom skulle, enligt generaltullstyreisen, risken föratt vissa varor undandras tullkontroll i hemlandet motverkas, Kammarränen I Göteborg menar att gränsen för tullfri resandeinförsel bör höjas till 1 000 kr.

Utredningens förslag lill andra och liberalare regler för alt försäljning lill utomnordiska medborgare skall betraktas som export (2 a § sjätte stycket) kritiseras av flera remissinstanser. RSV pekar på risker för en ännu siörre ojämnhet i tillämpningen än enligt nu gällande förhållanden. RSV menar all syftet med en skattefri försäljning närmast är att undvika dubbelbeskattning och förordar att den lösning som föreslagits för de nordiska länderna bör gälla även för andra utländska turister. En sådan lösning är också att föredra från kontrollsynpunkt. Härigenom skulle, menar RSV, också de skattskyldiga få

Prop. 1979/80:57 89

klara och enhetliga regler alt tillämpa. Del är vidare en fördel om alla köpare behandlas efler samma regler oavsett hemland. Även länsstyrelsen i Gotlands län förordar nämnd lösning medan länsstyrelserna i Skaraborgs samt Göieborgs och Bohus län ställer sig tveksamma till de föreslagna skilda reglerna för olika utlänningar. Om utredningsförslaget ändå genomförs pekar RSV på de svårigheter som uppslår alt på ett från kontrollsynpunkt tillfredsställande sätt ange den bevisning som skall kunna godias för att export skall anses föreligga, om inte tullmyndighets eller annan offentlig myndighets, t. ex. hamnmyndighets direkta medverkan kan erhållas för alt styrka utförseln. Endast under förutsättning att garantier för en sådan medverkan kan tillskapas anser sig RSV kunna tillstyrka utredningsförslaget i denna del. En medverkan från tullmyndighetens sida anses önskvärd även av länsstyrelserna i Södermanlands, Blekinge saml Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelserna i Malmöhus och Gävleborgs län menar all entydiga regler till förhindrande av olika tillämpning bör tillskapas. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser dessutom att endasl av utländsk tullmyndighet styrkt tulldeklaration bör accepteras som godtagbar exportdokumentation. Erfarenheterna visar, menar länsstyrelsen, all styrmanskvitto och liknande handling inte ulgör någon garanti för att varan vare sig lämnat landet eller införts i annat land. Även andra länsstyrelser ställer sig tveksamma till vilken dokumentation som skall anses acceptabel.

Sveriges köpmannaförbund och SHIO-Familjeföretagen samt Slockholms handelskammare framhåller att det är av mycket stort värde om ell enda regelsystem gäller för beskattningen av varor i all resandetrafik. Reglerna bör bygga på principen att varor och tjänster som skall konsumeras utom landet inte träffas av mervärdeskatt här. Handelskammaren förordar att en kommitté tillsätts med uppgifl att skyndsamt utarbeta författningsförslag, förslag till erforderliga formulär och tillämpningsanvisningar.

Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om inte en generell värdegräns vid 1 000 kr. skall gälla. Några remissinstanser pekar på att uttrycket "bosalt utomlands" kan leda till problem med hänsyn till del ökade antalet gästarbetare.

I en särskild artikel i den nordiska överenskommelsen och utredningens förslag till tredje stycket av anvisningarna till 2 a § behandlas frågan om skattefri försäljning av varor till resande på flygplats. Förslaget innebär atl all försäljning på flygplats utom den som sker i s. k. exporlbuliker skall betraktas som försäljning inom landet, om köparen avser att medföra varan ur landet såsom resgods. Förslaget lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller dock att samma regler bör gälla för försäljning från butik på flygplats och från butik belägen på annal ställe. Liknande synpunkter framförs av luftfartsverket, SAS, Handelns arbetsgivareorganisation och Broströms Handel AB. Dessa, som vill behålla det nuvarande systemet, pekar på att en skattefri butik har etablerats på Arlanda och fyra butiker på Landvetters flygplats. Genomförs förslaget innebär detta

Prop. 1979/80:57 90

ett slort avbräck för berörda förelag, som sannolikt därmed blir tvungna alt friställa anställda. Lufifarisverket och SAS framhåller vidare atl liknande skattefria butiker finns på åtskilliga andra flygplatser i världen och att ett förbud mot dessa i Sverige skulle leda lill sämre service för utländska resenärer. Vidare framhålls alt denna försäljningsform från kontrollsynpunkt är bättre än den som föreslås gälla för försäljning från annat försäljningsställe till icke nordiska medborgare.

1 betänkandet har utredningen också behandlat en skrivelse från Grafiska industriförbundet vari förbundet yrkat atl även framställning och distribution av reklammaterial för utländsk uppdragsgivares räkning undantas från skatteplikt. Uiredningen har avstyrkt framställningen. Endasl SAF och Sveriges indusiriförbund kommenterar detta avsniti av betänkandet särskilt. De framhåller all en utvidgning av nu gällande undantag snarast skulle underlätta kontrollen och i övrigt inte heller vålla några svårigheter.

2 Mervärdeskatt på konstverk

Uiredningen har föreslagit alt nu gällande undantag från skatteplikt för vissa konstverk utvidgas till att omfatta även textila konstverk som är hänförliga till tulltaxenr 58.03 och som omfattas av upphovsrätt enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Förslaget har vid remissbehandlingen fått ett blandat mottagande. Visserligen tillstyrks förslaget av flertalet myndigheter som särskilt behandlat det men de pekar på de lillämpningssvårigheler som skulle uppstå om det genomfördes. Generaltullstyreisen och länsstyrelsen i Gollands län avstyrker med hänsyn lill dessa svårigheter helt förslaget. RSV, som inte vill motsätta sig förslaget, förordar att det utvidgade undantaget anknyts endast till tulltaxan. Generallullstyrdsen har vidare pekat på att upphovsrättslagen endast är tillämplig på svenska verk och att det i ML särskilt måste anges om undantaget även skall avse utländska verk. Föreningen Svensk form. Föreningen Svenska tecknare. Föreningen Sveriges konsthantverkare och industri-formgivare, Konstnärernas riksorganisation och Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), dvs. konstnärernas organisationer, liksom kulturrådet åberopar å andra sidan att förslaget är alldeles för snävt och att vissa konstformer fortfarande skulle drabbas av mervärdeskatt. Hit hör t. ex. sådana tekniker som batik, applikationer och andra arbeten i tyg samt hela brukskonsten. Organisationerna vidhåller del av KLYS tidigare framförda kravet på atl undantaget skall vara knutet till upphovsrättslagens verksbegrepp och inte till tulltaxan. Liknande synpunkter anförs även av LRF. Kulturrådet har dessutom åberopat all också teckningar bör undantas från skatteplikt. Föreningen Svensk form utgår från all i vart fall all textil bildkonst oavsett teknik kommer atl undantas, om inte all brukskonst inom upphovsrätlslagens tillämpningsområde undantas. Länsstyrelsen i Malmöhus län förordar att också baiikalster undantas till den del dessa inte utgör

Prop. 1979/80:57 91

brukskonst. Svenska batikföreningen finner del djupt orättvist atl dess medlemmar skall vara sämre ställda än andra konstnärer i fråga om skyldighet att erlägga mervärdeskatt. Batikkonsl bör därför jämställas med andra konstarter.

Konstnärernas organisationer framhåller all utredningens förslag tillslyrks om valet står mellan detta och nuvarande regler.

Mervärdeskatteutredningen har i betänkandet avvisat elt förslag från Konstfrämjandets riksförbund om att dess försäljning av konst skall undantas från mervärdeskatt. Utredningen har därvid åberopat all om stöd bör ulgå till viss verksamhet, detta bör lämnas i form av statsbidrag och inte i form av skattelättnader. Utredningens ställningstagande lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Kulturrådet anser att det från kulturpolitisk synpunkt ter sig fulll rimligl att Konstfrämjandets grafikutgivning undantas från mervärdeskatt. Effekten av mervärdeskatten kan dock, enligt rådet, molverkas bl. a. genom statsbidragsgivningen. LO har förståelse för utredningens synpunkl att det inte vore riktigt att införa en särbestämmelse om en bestämd försäljningsform men anser del dock möjligt att ange sådana kriterier för etl undantag från mervärdeskatt att den nu aktuella kullurpolitiskl betingade verksamheten blir momsbefriad. TCO menar att de statliga bidragen bör ges i sådan omfattning alt Konstfrämjandet ges bättre kostnadstäckning.

Föreningen Svenska tecknare menar alt Konstfrämjandets ogynnsamma konkurrensläge synes ha uppstått snarare därför atl Konstfrämjandet betalar sociala avgifter till konstnärerna än på grund av mervärdeskallen. Föreningen föreslår att samtliga statsunderstödda försäljningsorganisationer får statligt stöd för att betala de sociala avgifterna till konstnären. Om delta inte genomförs anser föreningen atl Konstfrämjandets förslag bör genomföras.

3 Mervärdeskatt på vissa tvättjänster

Utredningens förslag att tillämpa 60 procentsregeln på tvätt som utförs åt statliga och kommunala kunder tillslyrks eller lämnas utan erinran av i det närmaste samtliga remissinstanser. Endast länsstyrelserna i Stockholms och Kronobergs län avslyrker förslaget under hänvisning till att den föreslagna lagstiftningen kan väntas ge upphov till liknande krav frän andra håll.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Jämtlands län saml Sveriges ivätteriförbund framhåller alt problemet med den bristande konkurrensneutraliteten på tvättområdet lättast kan förbättras genom att skatt tas ut även på den offenlliga tvätten.

Några näringslivsorganisationer förordar att 20-procentsregeln görs tilllämplig på de aktuella tvältjänsterna eller utt en ny 30-procentsregel införs för dem.

RS V påpekar alt förslaget inte synes beakta att viss kommunal verksamhet bedrivs i bolagsform, vilket kan kräva ett förtydligande i lagstiftningen.

Prop. 1979/80:57 92

Länsstyrelsen I Kalmar län framför liknande synpunkler.

Försvarets materielverk framhåller att även reparation av ivättgods bör behandlas som tvättjänst eftersom reparationskostnaden ingår som en integrerad del i ivättpriset i de samarbetsavtal som materielverken ingått med berörda tväiterihuvudmän.

4 Övriga frågor

Sveriges redareförening föreslår i sitt remissvar att 8 § ändras så att också pråmar och andra liknande redskap med tulltaxenr 89.03 undantas från mervärdeskatt. Härigenom skulle i likhet med vad som gäller i Norge enhetliga bestämmelser gälla för den som tillverkar fartyg, pråmar och andra liknande redskap.

GOT .AB Slockholm 1979