Prop. 1979/80:35

Regeringens proposition

1979/80:35

om ändring av anståndsförfarandet enligt uppbördslagen (1953:272),

m. m.

beslulad den 25 oktober 1979,

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt vårl uppbördssyslem gäller som en allmän regel att en skattskyldig i vanlig tid och ordning skall betala det skattebelopp, som har debiterats på grund av taxeringen, även om han har överklagat denna. Under vissa förutsättningar kan dock den lokala skattemyndigheten eller länsstyrelsen medge anstånd med inbetalningen.

För alt den lokala skallemyndigheten skall kunna ge ansiånd krävs i princip att taxeringsiniendenten har förklarat sig ämna helt eller delvis tillstyrka den skaltskyldiges besvär. Yttrande från taxeringsiniendenten måste därför inhämtas. I propositionen föreslås en sådan uppmjukning av bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) atl del i fortsättningen blir möjligt fbr den lokala skattemyndigheten att meddela anstånd i avvaktan på länsrällens beslut utan att alllid försl behöva inhämla yttrande från taxeringsiniendenten. Den lokala skattemyndigheten Hr även möjlighel att ge anstånd om länsrätten enligt 116 d § taxeringslagen (1956:623) skall pröva fråga om undanröjande eller nedsättning av skattetillägg.

I propositionen föreslås också vissa tillägg till beslämmelserna i 37 § 1 mom. taxeringslagen om kontrolluppgifter. Enligl det nya uppbördsförfarande, som skall tillämpas fr. o. m. år 1980, skall innehållen preliminär A-skatt kredileras arbetstagarna på grundval av dessa uppgifter. I propositionen föreslås därför atl det nu uttryckligen anges all kontrolluppgifter skall avlämnas inte bara som f n. till ledning för inkomsttaxering utan också lill ledning för regislrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag. Vidare föreslås att sådant tillägg görs, att det alltid kommeratt föreligga skyldighel alt avlämna kontrolluppgift om avdrag har gjorts för preliminär A-skatt.

1 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 35

49 §

1 m o m. Skallskyldig må av lokal skattemyndighet erhålla anstånd med inbetalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta,

l)om taxeringsiniendenten anfört besvär över taxering med yrkande om ändring till den skaltskyldiges förmån: till belopp som betingas av taxeringsintendentens yrkande.

2) om den skattskyldige anfört besvär över taxering och taxeringsintendenten, helt eller delvis, tillstyrkt besvären eller, om besvären avser taxeringsnämnds beslut, tillstyrkt ansökan om anstånd: till belopp som beungas av taxeringsintendenlens yttrande,

3) om taxering blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbari förbiseende: till belopp som betingas av förbiseendet,

1 m o m. Skattskyldig/ar av den lokala skattemyndigheten beviljas anstånd med inbetalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta,

1) om taxeringsiniendenten har anfört besvär över taxeringen med yrkande om ändring lill den skattskyldiges förmån: lill det belopp som betingas av taxeringsintendenlens yrkande,

2) om den skattskyldige har anförl besvär över taxeringsnämndens beslut om taxering och taxeringsiniendenten helt eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan om anstånd eller det -utan att yttrande har inhämtats från taxerlngsintendenien - kan med skäl antas att besvären kommer atl bifallas heh eller delvis: till det belopp som betingas härav,

3) om den skatlskyldige har anfört besvär över länsrätts eller kammarrätts beslut om taxering och taxeringsintendenten har tillstyrkt besvären helt eller delvis: lill det belopp som betingas av taxeringsintendentens yttrande,

4) om taxeringen har blivit oriklig på grund av felräkning, felskrivning eller annal uppenbari förbiseende: till det belopp som betingas av förbiseendet.

Nuvarande lydelse

4) om den skattskyldige taxerats på mer än en ori för samma inkomst, garanlibelopp för fastighet eller förmögenhet: till belopp, molsvarande ettdera av eller båda de skattebelopp som påförts /■ anledning av taxeringen,

5) om avgiftsunderlag enligt lagi?n (1962:381)om allmän försäkring eller enWgl 4 § lagen (1968:419) om allmän arbeisgivaravgifi bestämts till för högl belopp: till belopp som betingas av felaktigheten.

6) om skall påförts obehörigen
eller med för högl belopp på grund av
fel vid debitering: till belopp som
betingas av felaktigheten i debile
ringen,

7) om preliminär skatt, som enligt
27 § 2 mom. skall gottskrivas den
skattskyldige, kan beräknas översli
ga motsvarande slutliga skatt och
bliva avkortad enligl 65 § samt den
skatlskyldige icke erhållit jämkning
enligt bestämmelserna i 45 § 1 mom.
sisla stycket: till så slor del av skatten
som kan antagas bliva avkortad.

3 m o m.' Anstånd fhr, utom i fall som avses i 1 mom. vid 7), meddelas att gälla längst intill dess tre månader har förflutit från dagen för beslut med anledning av ansökningen eller besvären. Meddelat anstånd fiir omedelbart återkallas, när skäl föreligger.

5 m o m."* Bestämmelserna i 1-4 mom. gälla i lillämpliga delar beträff-

3 Senaste lydelse 1979:489. "* Senaste lydelse 1978:201.

Föreslagen lydelse

5) om den skattskyldige hur taxerats på mer än en ort för samma inkomst, garantibelopp för fastighet eller förmögenhei: lill del belopp, som svarar mot ettdera av eller båda de skattebelopp som har påförts med anledning av taxeringen,

6) om avgifisunderlag,/6>> egenavgift som avses I anvisningarna lill 41 b § kommunalskallelagen (1928:370) eller avgiftsunderlag for avgifl enligl 17 § lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifler enligt lagen om allmän försäkring, m. m., har bestämls till

för högt belopp: till det belopp som betingas av felaktigheten,

7jom skatt har påförts obehörigen eller med för högt belopp på grund av fel vid debiteringen: till det belopp som betingas av felaktigheten i debiteringen,

8) om preliminär skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas den skattskyldige, kan beräknas överstiga motsvarande slutliga skalt och bli avkortad enligl 65 § samt den skatlskyldige inte har erhållil jämkning enligl bestämmelserna i 45 § I mom. sista stycket: till så stor del av skatten som kan antas bil avkortad.

3 mom. Anstånd för, utom i sådana fall som avses i 1 mom. punkts, meddelas alt gälla längst intill dess tre månader har förflutit från dagen för beslul med anledning av ansökningen eller besvären. Ett meddelat anstånd flr omedelbart återkallas, när skäl föreligger.

5 m o m. Bestämmelserna i 1-4 mom. gäller i tillämpliga delar beträf-

Anvisningar

lill 49 §

1. När särskilda skäl föreligga må lokal skaltemyndighet begära yttrande av taxeringsintendenten eller riksförsäkringsverket över ansökan om ansiånd.

2. I fall som avses i 49 § I mom. vid 4) bör anståndet avse skatten enligt den taxering, som kan beräknas skola undanröjas. Har preliminär skatt avräknats å slutlig skatt enligt nämnda taxering, /ca« ansiånd beviljas även med betalning av så stor del av skatten på grund av den d rätl ort påförda taxeringen, som motsvaras av nämnda preliminära skatt.

1. När skäl föreligger får den lokala
skattemyndigheten begära yttrande
av taxeringsiniendenten eller riks
försäkringsverket över ansökan om
anstånd.

Skall ansökan om anstånd prövas på grund av atl den skallskyldige har anfört besvär över den lokala skattemyndighetens beslut om skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623), skall beslämmelsen 1 49 § 1 mom. punkl 3 tillämpas. Vad som har sagts nu gäller dock Inte om besvären bara avser sådanl förbiseende som anges i punkt 4 samma moment.

2. I sådana fall som avses i 49 §
1 mom. punkt 5 bör anståndet avse
skatten enligt den taxering, som kan
beräknas bli undanröjd. Har prelimi
när skall avräknats på sluilig skatt
enligl nämnda taxering,/dr anstånd
beviljas även med belalning av så
slor del av skallen på grund av den
på rält Ort påförda taxeringen, som
motsvaras av den preliminära skat
ten.

Prop. 1979/80:35 6

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs ait 37 § 1 mom. och 129 § 1 mom. taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

37 § Nuvarande lydelse 1 m o m. Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning uppgifter (kontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår avlämnas på sätl.framgår av följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften
skallavse skallavse

Föreslagen lydelse I mom. Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär A -skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år ulan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften
skallavse skallavse

8. Den som har gjort Den på vilkens ersätt- Utgiven ersällning.

avdragför preliminär A- ning skatteavdrag har skall och inte enligt worls. annan beslämmelse detta momenl är skyldig all lämna kontrolluppgift om den ersättning på vilken skatteavdraget har g/orts.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

129 §
1 mom. Av statsmedel beta- 1 mom . ErsäUning f///ordföran-

las: dena i taxeringsnämnderna och ui-

1) ersättning åt ordförandena i gifter för taxeringen enligl 3 eller 5
taxeringsnämnderna, mom. ito//betalas av statsmedel.

2) bidrag llll kostnader, som kom
mun har åtagit sigför särskilda åtgär-

' Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773. 2 Senaste lydelse 1978:945. 'Senaste lydelse 1979:490.

Prop. 1979/80:35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

der för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av tjänstemän enligt 13 § eller på annat sätl, om dessa åtgärder bedöms ha särskilt värde för det allmänna, samt

3) utgifter för taxeringen, som anges t 3 och 5 mom.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling och lillämpas såvitt gäller 37 § 1 mom. första gången i fråga om kontrolluppgift som skall avlämnas till ledning vid 1981 års taxering. Äldre bestämmelser i 129 § 1 mom. gäller fortfarande i fråga om bidrag som avser kostnad för granskning på grund av 1979 års taxering.

Prop. 1979/80:35 i

Uldrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1979-10-25

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Winén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om ändring av ainståndsförfarandet enligt uppbördslagen (1953:272), m. m.

1 Inledning

En skatlskyldig som anför besvär över taxeringen kan under vissa förulsättningar fä anstånd med inbetalning av skatt som skall betalas i enlighet med den överklagade taxeringen. Anstånd meddelas av den lokala skattemyndigheten eller länsstyrelsen. Bestämmelserna härom finns i 49 § 1 och 2 mom. uppbördslagen (1953:272, UBL).

Den lokala skattemyndigheten inhämtar vid sin prövning av den skaltskyldiges anståndsansökan regelmässigt yttrande från taxeringsiniendenten. Myndigheten får nämligen i princip meddela ansiånd bara i den ulsträckning som taxeringsintendenten förklarar sig tillstyrka besvären eller anståndsansökan.

Riksskalleverket (RSV) har i skrivelse till regeringen den 28 juni 1978 framhållit att denna bundenhet till taxeringsintendenlens slällningstagande i laxeringsfrågan medför problem för de skattskyldiga och taxeringsorganisalionen. Enligt RSV:s mening bör bestämmelserna därför ändras i enlighet med ett av verket utarbetat förslag. Även jag anser att bestämmelserna på denna punkt bör ses över.

Till protokollet i detla ärende bör fogas en redogörelse för gällande ansiåndsbestämmelsersomMagfl' / och en sammanfattning av RSV:s förslag som bilaga 2.

RSV:s förslag har remissbehandlats.

Yttranden över förslaget har avgetts av kammarrätten i Sundsvall, länsslyrelserna i Slockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro och Västernorrlands län, de lokala skattemyndigheterna i

Prop. 1979/80:35 9

Slockholms, Linköpings, Malmö, Göteborgs, Örebros och Härnösands fögderier samt kronofogdemyndigheterna i Slockholms, Malmö och Östersunds distrikl. Länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bifogat yttranden från några lokala skallemyndigheter i länel.

En redogörelse för yttrandena bör fogas till prolokollel i detta ärende som bilaga 3.

Jag avser alt i detla sammanhang också lägga fram förslag lill ulvidgning av möjlighelerna alt ge anstånd i fråga om egenavgifter och skattetillägg samt lill vissa ändringar av bestämmelserna i 37 § 1 mom. och 129 § 1 mom. taxeringslagen (1956:623, TL). Ändringarna i taxeringslagen sammanhänger med det nya uppbördssyslem som skall lillämpas fr, o. m. år 1980 och ett av riksdagen lidigare fallal beslul om atl slalsbidrag i fortsättningen inte skall utgå för ersältningarna till tjänstemän som förordnas av kommunerna att granska deklarationer.

2 Föredragandens överväganden

2,1 Anstånd med inbetalning av skatt vid taxeringsbesvär m. m.

Inledning

Som framgår av redogörelsen för gällande anslåndsbestämmelser bygger vårt uppbördssystem på grundprincipen att skatt, som har påförts i enlighet med taxeringen, skall betalas i vanlig tid och ordning även om den skatlskyldige har överklagat laxeringen.

Denna princip har gällt sedan lång lid tillbaka. Den uppmjukning av principen som del innebar all möjligheler öppnades att 11 ansiånd av lokal skattemyndighet i den mån taxeringsiniendenten tillstyrker besvären, gjordes försl vid införandet av nuvarande uppbördslag.

Möjlighelerna alt vid besvär över laxeringen fl ansiånd av länsstyrelsen om betalningen av skatten skulle medföra betydande skadeverkningar eller annars framstå som obillig infördes år 1967 (prop. 1967:130, BevU 1967:53, rskr 1967:336).

Det förslag som RSV nu har lagl fram avser all ge lokal skaltemyndighet möjlighet alt i viss ulslräckning pröva och besluta i ansiåndsärenden, som sammanhänger med laxeringsbesvär, ulan all försl höra taxeringsiniendenten. Grunden för förslagel är de problem och slörningar som de lokala skallemyndigheternas bundenhet till taxeringsintendenlens ställningstagande i laxeringsfrågan har visal sig medföra för skattskyldiga och i taxeringsarbetet.

Den nuvarande ordningen gör det sålunda svårt att hinna meddela anstånd innan arbetstagarna flr vidkännas skatteavdrag för belopp med vilka anstånd begärs eller innan skattebeloppen senast skall betalas. Kravet på att taxeringsintendenterna alltid skall yttra sig för vidare med sig svårigheteratt planlägga arbetet med taxeringsmålen på ett rationellt sätt och gör det därmed

Prop. 1979/80:35 10

också besvärligare att hålla antalet oavgjorda laxeringsmål på en godtagbar nivå.

Jag skall i det följande redovisa mina synpunkler på förslagets olika delar. Jag vill då till en början ta ställning till en fråga som är av principiell nalur.

De bestämmelser enligl vilka lokal skattemyndighet f n. kan meddela anstånd i samband med taxeringsbesvär bygger på atl ansiånd bara bör meddelas om del med relativt stor säkerhet kan förväntas atl taxeringen kommer att sällas ned. Så är regelmässigt fallet om det allmännas företrädare i skalteprocessen - dvs. taxeringsintendenten - helt eller delvis tillstyrker besvären eller om den lokala skaltemyndigheten själv finner att taxeringen har blivil oriktig på grund av felräkning, skrivfel eller annat uppenbart förbiseende eller att den skatlskyldige har taxerats på mer än en ort för samma inkomst.

Jag anser all förutsättningen för att den lokala skattemyndigheten skall kunna meddela anstånd på grund av att skatlskyldig har överklagat sin taxering också i fortsättningen bör vara att taxeringen enligt en välgrundad bedömning kan förväntas bli nedsatt. Vad del här närmast gälleratt avgöra är om det finns något hinder mot att ge lokal skattemyndighet möjlighet att göra denna bedömning också när taxeringsfrågan avser annal än uppenbara förbiseenden eller dubbeltaxering. RSV:s förslag innebär enligt en remissinstans uppfattning ett sådanl ingrepp i anståndsinstilutets nuvarande ulformning att det med hänsyn härtill int e bör genomföras utan en mer övergripande utredning.

När man lar ställning till denna fråga får man hålla i minnel att de nuvarande beslämmelserna utformades under en tid då de lokala skaiiemyn-dighelerna inte i tillräcklig omfattning hade kvalificerad personal för prövning av fråga om anstånd med hänsyn lill den förväntade utgången i taxeringsprocessen. Förhållandena är emellertid inte längre desamma. Numera får de lokala skattemyndigheterna anses ha sådan sakkunskap och erfarenhet att de bör kunna anförtros att bevilja anstånd i ell betydligt större antal fall än som gällande ordning medger. Som RSV har framhållit kommer de lokala skattemyndigheterna också i fortsättningen att förstärkas med taxeringskunniga handläggare på olika nivåer för den åriiga deklarationsgranskningen.

Det är också att märka att den utvidgning som RSV föreslår bara avser anstånd i avvaktan på länsrättens beslut i taxeringsfrågan. Anstånd på grund av besvär över länsrätts eller kammarrätts beslut skall sålunda även i fortsättningen endast kunna meddelas i enlighet med taxeringsintendentens ställningstagande till taxeringsfrågan. RSV:s förslag innebär vidare inte att den lokala skattemyndigheten vid besvär över taxeringsnämnds beslut alllid skall överta bedömningen i anståndsärendena. Den lokala skattemyndigheten skall också i fortsättningen höra taxeringsintendenten om den är osäker om hur taxeringsfrågan skall bedömas.

Prop. 1979/80:35 H

Det finns därför enligt min mening goda förutsätlningar för atl begränsa laxeringsintendenlernas medverkan i anslåndsärendena genom atl nu ändra beslämmelserna så att de lokala skattemyndigheterna får möjlighel att pröva frågor om anstånd vid besvär över taxeringsnämnds beslul ulan att alltid först höra taxeringsiniendenten. Att en sådan reform behövs med lanke på de problem som den nuvarande ordningen för med sig för de skattskyldiga och för skatteadministrationen har remissinstanserna allmänt omvittnat.

Förulsällningen för att meddela anstånd

Enligt RSV:s förslag skall den lokala skattemyndigheten göra en sannolikhetsbedömning av vilken utgången i laxeringsmålel kan bli i länsrätten. För denna bedömning skall myndigheten ha tillgång till den skattskyldiges deklaration och besvärsskrivelsen. Den som söker anstånd bör uppmanas atl lämna kopior av dessa handlingar.

Mot denna ordning vänder sig åtskilliga remissinstanser som anser atl anståndsärendena inte bör handläggas på elt så summariskt sätt som RSV föreslår.

Jag delar denna uppfattning. Som jag har framhållil förut bör förutsättningen föratt anstånd skall meddelas vara att taxeringen enligt en välgrundad bedömning kan förväntas bli nedsatt. För en sådan bedömning bör del i etl stort antal fall vara tillräckligl att den lokala skattemyndigheten har tillgång till den ingivna deklarationen med därtill hörande handlingar och besvärsskrivelsen. Den skaltskyldiges kopior kan däremot knappast utgöra ell lillfredsslällande underiag för myndighelens prövning. I många fall kommer det självfallet att bli nödvändigt att myndighelen får tillgång till besvärsakten eller inhämtar yttrande frän taxeringsintendenten. Förhållandet kan också vara sådant atl ett direkt överlämnande av anståndsansökningen till taxeringsintendenten för yttrande medför en snabbare handläggning av ärendet än om myndigheten själv skulle ta slällning till taxeringsfrågan.

Man kan därför enligt min mening inte ange någon generell linje som de lokala skattemyndigheterna skall följa vid behandlingen av anståndsärendena. Vad som kan sägas är att de lokala skattemyndigheterna inte bör vägra anstånd ulan att noggrant ha satt sig in i laxeringsfrågan eller inhämtat taxeringsintendentens yttrande. Om den lokala skattemyndigheten vid en bedömning av taxeringsbesvären själv finner alt det med hänsyn till omständigheterna kan antas att taxeringen kommer all sättas ned bör den ulan alt yttrande inhämtas kunna meddela anstånd med det skattebelopp, som pä grund därav kan beräknas bli avkortat. Hur detta bör komma till utlryck i lagtexten återkommer jag till i det följande.

Enligt min mening bör nuvarande ordning gälla i de fall där lokal skattemyndighet har inhämtat taxeringsintendenlens yttrande. Om taxeringsintendenten i begärt yttrande har sagt sig helt eller delvis tillstyrka besvären bör den lokala skattemyndigheten sålunda få meddela anstånd bara

Prop. 1979/80:35 12

till det belopp som betingas av taxeringsintendenlens tillstyrkan. Har taxeringsiniendenten förklaral alt han inle kan tillstyrka besvären bör den lokala skattemyndigheten på molsvarande sätt vara skyldig att vägra ansiånd. Vad jag har sagt nu bör också gälla när taxeringsiniendenten bara yttrar sig i fråga om själva ansökan om anstånd. Jag anser nämligen atl taxeringsiniendenten om han så önskar också i fortsättningen bör ha möjlighet att ge ullryck för sin uppfattning i laxeringsfrågan genom att bara redovisa i vilken ulsträckning anstånd enligl hans mening bör meddelas.

En utformning av bestämmelserna i enlighet med vad jag har sagl nu sisl torde inle innebära någon större skillnad i förhållande till RSV:s förslag. RSV synes nämligen ha förutsatt att de lokala skattemyndighelerna i praktiken skall följa taxeringsintendentens yllrande när delta har inhämtats.

RSV har i sitt förslag ansett sig böra begränsa de lokala skattemyndigheternas rätt all beslula i anståndsärenden utan taxeringsintendenlens hörande till fall i vilka anståndsbeloppet inle uppgår till den s. k. basenheten. Denna är vid 1979 års taxering 5 000 kr. och vid 1980 ärs taxering 5 400 kr. RSV har som skäl för denna beloppsgräns angett att de anståndsansökningar som avser större belopp än 5 000 kr. ofta torde sammanhänga med taxeringsmål av mer komplicerad natur. Jag anser emellertid i likhel med fiera remissinsianser att en sådan gränsdragning inle bör göras. Taxeringsfrågans svårighetsgrad lorde nämligen sällan avspeglas i anståndsbeloppets - dvs. regelmässigt den kvarstående skattens - storlek. En beloppsgräns skulle vidare utan tvekan medföra lillämpningssvårigheter Del lorde ä andra sidan inte sällan komma alt finnas anledning för de lokala skattemyndigheterna all beakla anstånds-beloppets storlek. Om det belopp för vilket ansiånd begärs måste anses stort med hänsyn lill sökandens ekonomiska situation kan detla naturiigtvis ge skäl till alt yttrande inhämtas frän taxeringsiniendenten.

Jag föreslår i enlighet med de av mig här redovisade synpunkterna all bestämmelserna i 49 § I mom. UBL ändras så atl skattskyldig, som har anförl besvär över taxeringsnämnds beslut, kan fl anstånd av den lokala skattemyndigheten i enlighet med taxeringsintendenlens yttrande eller om det -utan alt yllrande har inhämlals från intendenten - med skäl kan anlas alt besvären kommer att bifallas helt eller delvis. Ändringen föruisäller att nuvarande punkt 2 delas upp i två punkter, punkt 2 och punkt 3.1 samband med de föreslagna ändringarna bör också nuvarande punkt 5 i 49 § omformuleras så att den blir tillämplig på alla egenavgifter och på arbetsgivaravgift som ingär i slutlig skatt.

Det återstår härmed några frågor som rörjävssituationersom i vissa fall kan länkas uppkomma vid anståndsprövningen.

Nuvarande bestämmelser om anstånd gäller enligt 49 § 5 mom. UBL i tillämpliga delar beträffande de lokala skattemyndigheternas beslut om skattetillägg eller förseningsavgift enligt TL. Om lokal skattemyndighets rätt atl besluta i anståndsärenden ulvidgas på det sätt som jag har föreslagil skulle detta - om inte undanlag görs ~ 11 till följd all frågan om ansiånd blev

Prop. 1979/80:35 13

beroende av hur myndigheten bedömde riktigheten av sina egna beslut om dessa avgifter. Jag föreslår därför att i punkl 1 av anvisningarna lill 49 § också tas in en bestämmelse av innebörd att nuvarande ordning skall gälla om anståndsansökan skall prövas på grund av att den sskatlskyldige har överklagat lokal skattemyndighets beslut om skattetillägg eller förseningsavgift. Denna undantagsbestämmelse bör dock inte gälla fall i vilka nedsättning skall ske på grund av aU sådan avgift har blivit oriktig på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende. Jag vill framhålla au om den skatlskyldige samtidigt har överklagat taxeringen finns det självfallel inle något hinder mot att den lokala skattemyndigheten prövar frågan om ansiånd med hänsyn till taxeringsbesvären och därvid ulan taxeringsintendenlens hörande också ger ansiånd med det avgiftsbelopp som bortfaller på grund av den förväntade nedsättningen av taxeringen.

Några remissinstanser har också berörl de jävsproblem som kan uppkomma på grund av att tjänstemännen hos de lokala skattemyndigheterna biträder taxeririgsnämnderna med deklarationsgranskning och är föredragande i nämnderna. Det är givetvis olämpligt att en tjänsteman som har tagit befattning med ell ärende i taxeringsnämnden senare prövar ansiåndsfrågan. Som framhållits i remissyllrandena bör del emellertid inte föreligga några svårigheter all fördela anståndsärendena så alt jävssituaiioner undviks.

Jag vill i detla sammanhang också föreslå atl 49 § 5 mom. UBL förses med ett tillägg som klargör att den lokala skattemyndigheten flr meddela anstånd med inbetalning av skattetillägg i avvaktan på atl länsrällen beslutar om undanröjande eller nedsättning enligl 116d § TL.

Jag flr lill sist framhålla alt det kan behövas vissa anvisningar för tillämpningen av de nya beslämmelserna. Del lorde också vara önskvärt atl nya formulär snarast möjligt fastställs till de ansökningsblanketter som de skattskyldiga använder sig av. Erforderiiga anvisningar och formulär kan RSV utfärda enligt 67 § uppbördskungörelsen (1967:626).

Förslag lill ändring av 49 § UBL och anvisningarna till denna paragraf har utarbetats i enlighel med vad jag har föreslagil nu. Omnumreringen av punkterna i paragrafen föranleder vissa följdändringar.

I fråga om ikraftträdandet får jag anföra följande. Ansökningarna om anstånd kommer till helt övervägande del in lill de lokala skattemyndigheterna under en relalivi korl period. På grund av att liden för överklagande av taxering numera är utsträckt från den 15 augusli laxeringsåret till uigången av februari månad det följande året får man vidare räkna med alt taxeringsbesvär i myckel stor utsträckning kommer all anföras i samband med alt de skattskyldiga får sina skattsedlar under december månad. Detla leder med all sannolikhet också till en anhopning av anståndsansökningar under denna månad. Del är därför angeläget atl den nya ordningen kan lillämpas snarasl möjligt. Jag föreslår med hänsyn härtill all ikraftträdandet skall ske dagen efter den då uppgift om lagändringen har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 1979/80:35 14

2.2 Kontrolluppgifterna som underlag för kreditering av preliminär A-
skatt, m. m. i»

Jag vill också ta upp etl par frågor som gäller bestämmelserna i 37 § 1 mom. TL om kontrolluppgifter.

Enligt det nya uppbördsförfarande som kommer att tillämpas fr. o. m. år 1980 (prop. 1978/79:161, SkU 1978/79:50, rskr 1978/79:379) skall preliminär A-skatt krediteras arbetslagarna på grundval av de uppgifter om innehållna skattebelopp, som arbets- och uppdragsgivare är skyldiga alt ange på kontrolluppgifterna.

Bestämmelserna om skyldighel aU lämna kontrolluppgift är emellertid f n. försedda med en del undantag. Dessa medför alt kontrolluppgift i vissa fall inte behöver lämnas fastän skatteavdrag har gjorls i enlighel med UBL:s bestämmelser eller ulan atl skyldighet har förelegat till det.

Behovet av att 37 § 1 mom. TL vid införandet av det nya uppbördsförfarandet kompletteras med en bestämmelse om generell skyldighet att lämna kontrolluppgift när avdrag har gjorts för preliminär A-skatt framhölls av den s. k. RS-utredningen i dess delrapport 1977:4:1.

Som jag redan har nämnt är det nya uppbördsförfarandet utformat bl. a. med hänsyn lill alt innehållen preliminär A-skatt skall krediteras arbetslagarna med ledning av kontrolluppgifterna. Del nya uppbördsförfarandet skall börja lillämpas fr. o. m. år 1980. 37 § 1 mom. första stycket TL bör därför nu kompletteras på sädani sätt att det framgår atl kontrolluppgifter skall lämnas inte bara som f n. lill ledning för inkomsttaxering ulan också till ledning för kreditering av innehållen preliminär A-skalt.

En förutsätlning föratt det nya uppbörds- och kredileringsförfarandet skall fungera på ell tillföriitligi sätt är vidare, atl kontrolluppgift lämnas om varje ersäUning på vilken avdrag för preliininär A-skatt har gjorts och om storleken av det avdragna skattebeloppet. I 37 § 1 mom. TL görs emellertid undanlag som skulle medföra att uppgifl om innehållen preliminär A-skatl inte kom att lämnas i vissa fall. Beslämmelserna behöver därför nu också kompletteras sä atl det vid kredileringen finns uppgift för varje skattskyldig om de preliminära skattebelopp som har innehållits för hans räkning. Härför krävs en tilläggsbestämmelse av innebörd att kontrolluppgift alllid skall lämnas, om avdrag för preliminär A-skalt har gjorts på utbetald ersäUning. All kontrolluppgiften skall ange det avdragna skattebeloppet framgår av beslämmelsen i 37 § 2 mom. sjunde styckel TL.

Jag föreslåratt 37 § 1 mom. TL kompletteras med bestämmelser i enlighet med vad jag har anförl här. Beslämmelsen om att kontrolluppgift alltid skall lämnas när avdrag har gjorts för preliminär A-skatt bör lämpligen las in i en ny punkt, betecknad punkt 8. Förslag till dessa tillägg har utarbetats. Bestämmelserna bör tillämpas försia gången i fråga om de kontrolluppgifter som skall lämnas till ledning vid 1981 års taxering.

Jag vill till sisl föreslå en ändring i TL som föranleds av ett av riksdagen

Prop. 1979/80:35 15

tidigare fattat beslut. Riksdagen har sålunda efter förslag i prop. 1978/79:95 om den kommunala ekonomin (bil. 3 s. 7) godkänl att slatsbidrag inle skall förekomma fr. o. m. 1980 års taxering lill kommunernas koslnader för sådana tjänstemän som kommunerna enligt bestämmelse i 13 § TL kan förordna atl granska deklarationer och andra handlingar (FiU 1978/79:35, rskr 1978/ 79:335).

Kommunernas hittillsvarande bidragsrätt finns föreskriven i 129 § 1 mom. punkt 2 TL. Jag föreslår atl beslämmelsen upphävs. Nuvarande bestämmelse bör dock fortfarande gälla i fråga om bidrag som avser granskning på gmnd av 1979 års taxering. Jag föreslår också några mindre redaktionella ändringar av momentet. Slopandet av bestämmelsen föranleder också viss ändring i taxeringskungörelsen (1957:513). Jag kommer senare alt föreslå regeringen de erforderliga författningsändringarna i denna kungörelse.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anförl hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen alt antaga inom budgetdepartemenlet upprättade förslag lill

1. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1979/80:35 16

Bilaga I

Gällande anståndsbestämmelser

Enligt 87 § uppbördslagen (1953:272, UBL) gäller som en allmän regel alt skatlskyldig i vanlig lid och ordning skall belala den skalt som har debiterats på grund av hans taxering även om han har överklagat denna. Denna regel är dock modifierad genom vissa bestämmelser om anstånd.

Skattskyldig som har överklagat taxeringen kan sålunda enligl 49 § 1 mom. punkt 2 UBL få anstånd av lokal skattemyndighet med inbetalning av skalt, kvarskatteavgift eller ränta om taxeringsiniendenten helt eller delvis har tillstyrkt hans taxeringsbesvär. Om den skaltskyldiges besvär gäller taxeringsnämnds beslut räcker del dock med att taxeringsiniendenten helt eller delvis har tillstyrkt själva ansökan om anstånd. Anstånd får meddelas till belopp som betingas av taxeringsintendenlens tillstyrkan.

För atl skatlskyldig på gmnd av taxeringsbesvär skall kunna få anstånd av lokal skattemyndighet förutsälls alltså atl taxeringsiniendenten i yllrande till den lokala skattemyndigheten förklarar sig ämna hell eller delvis lillslyrka besvären eller, när det gäller taxeringsnämnds beslul, hell eller delvis tillstyrker den skattskyldiges anslåndsansökan. Lokal skattemyndighet kan dock i vissa fall beslula i anståndsfrågan utan atl höra taxeringsiniendenten. Så kan ske om taxeringen har blivil oriktig på gmnd av felräkning, misskrivning eller annal uppenbart förbiseende eller om den skattskyldige har taxerats på mer än en ort för samma inkomsl. Detta följer av bestämmelsen i 49 § I mom. punklema 3 och 4.

Skattskyldig som har överklagat sin taxering kan vidare under vissa förutsäitningar få anstånd av länsstyrelsen oberoende av hur taxeringsiniendenten ställer sig lill hans laxeringsbesvär. Länsslyrelsen kan nämligen enligl 49 § 2 mom. punkl 1 UBL meddela anstånd, om betalning enligt den inte lagakraftvunna laxeringen skulle medföra betydande skadeverkningar för den skatlskyldige eller annars framstå som obillig. Som allmän förutsältning gäller vidare att den skallskyldige skall ställa nöjaktig säkerhet för anståndsbeloppet. Länsstyrelsen kan dock avslå från säkerhet om det med hänsyn till anslåndslidens varaktighet, den skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigl kan anlas alt anståndsbeloppel ändå kommer att betalas i rätt tid tor del fall atl taxeringsbesvären skulle avslås. Anstånd får av länsstyrelsen meddelas till belopp som betingas av den skallskyldiges yrkande i fräga om taxeringen.

Både lokal skattemyndighets och länsstyrelses anståndsbeslut får meddelas alt gälla längst intill dess tre månader har förflutit från dagen för skaitedomslolens beslut i taxeringsfrågan.

Beslämmelserna om anstånd i samband med taxeringsbesvär skall enligt 49 § 5 mom. UBL också tillämpas vid besvär över beslul om skattetillägg eller förseningsavgift enligl taxeringslagen (1956:623, TL).

Lokal skaltemyndighets beslut om ansiånd får överklagas hos länsslyrelsen. Mot länsstyrelsens beslut om anstånd får talan inle föras.

Prop. 1979/80:35 I"?

Bilugu 2

RSV:s förslag

RSV pekar i sitt förslag lill en början på de mindre önskvärda konsekvenser som vid besvär av skaUskyldig över taxeringsnämnds beslul har visat sig vara förenade med att lokal skattemyndighet vid anståndsprövningen är bunden av taxeringsintendenlens ställningslagande lill laxeringsbesvären eller anståndsansökan.

Denna ordning medför att yUranden varje år måsle inhämtas från taxeringsiniendenterna i ca 35 000 anståndsärenden. Lokal skallemyndighets prövning av dessa ärenden skall vidare lill hell övervägande del ske under en kort period, under december taxeringsåret lill mars påföljande år. Taxeringsintendenterna har därför slora svårigheter att hinna med atl la slällning till taxeringsbesvären så snabbi som krävs för att lokal skattemyndighet på gmndval av yttrandena skall kunna meddela anstånd innan avdrag börjar göras för anståndssökandenas kvarstående skatter eller innan dessa senasl skall betalas.

Nuvarande ordning medför emellertid inte bara försening av de lokala skallemyndigheternas anståndsbeslul och därmed följande svårigheter för de skattskyldiga. Den för också med sig olägenheler för taxeringsiniendenterna. Anståndsärendena gör del nämligen svårl all planlägga arbelet med taxeringsmålen på ett ralionelll sätl och bidrar därigenom till anhopning av taxeringsmål.

Ölägenheterna är enligt RSV:s mening så slora all anståndsförfarandel bör ändras. RSV framhåller att nuvarande ordning bygger på taxeringsintendentens roll i taxeringsprocessen och den sakkunskap som denne har i taxerings-och besvärsfrågor. Bland tjänstemännen hos de lokala skattemyndigheterna finns emellertid personal med samma sakkunskap och denna kommer alt förstärkas genom de taxeringskunniga tjänstemän hos myndigheterna som i enlighel med den nya taxeringsorganisalionen skall biträda taxeringsnämnderna med deklaralionsgranskning och vara föredragande i nämnderna. De lokala skattemyndigheterna har därför enligt RSV:s mening tillgång lill en i skatte- och laxeringsfrågor så välutbildad personal all de kan göra en bedömning av den troliga utgången i de vanligast förekommande besvärsmålen. RSV anseratt detta gördel möjligt att låta lokal skattemyndighet i viss utsträckning handlägga de anståndsärenden, som sammanhänger med besvär över taxeringsnämndernas beslut, utan laxeingsinlendenlens medverkan.

RSV föreslår med hänvisning till de här redovisade förhållandena atl de lokala skattemyndigheterna skall kunna göra en sannolikhetsbedömning av uigången i de taxeringsmål som ligger till gmnd för de skattskyldigas ansökningar om anstånd i avvaktan på länsrätternas beslut. Om det framstår som iroligl all laxeringsbesvären kommer atl bifallas skall den lokala skattemyndigheten kunna medge anstånd med del belopp som skatten

Prop. 1979/80:35 18

beräknas bli nedsatt med. 1 motsatt fall skall ansökan avslås.

Som har antytts förut anser RSV att del finns anledning till viss begränsning av de lokala skaltemyndigheternas möjlighet att beslula ulan laxeringsintendenlernas medverkan. RSV föreslär sålunda alt nuvarande ordning i princip skall gälla också i fortsäUningen om anståndsbeloppet uppgår till minsl den basenhet som varje år fastställs enligt lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om slallig inkomstskatt. Denna basenhet är vid 1979 års taxering 5 000 kr. och vid 1980 års taxering 5 400 kr. Som gmnd för en sådan gränsdragning anger RSV att de ansökningar, som avser anstånd med skattebelopp- regelmässigt kvarstående skatt - som överstiger 5 000 kr., ofta torde sammanhänga med taxeringsmål av mer komplicerad natur. RSV framhåller härvid också all gjorda undersökningar har gett vid handen att huvuddelen av anståndsansökning-arna gäller kvarstående skatter på mindre belopp än basenheten.

RSV ger också synpunkter på anståndsärendenas handläggning hos de lokala skattemyndigheterna. Enligt RSV:s mening får man räkna med att många skattskyldiga kommeratt överklaga taxeringsnämndernas beslut först i samband med att de i december under taxeringsåret anhåller om anstånd med betalning av den kvarstående skatten. För all de lokala skattemyndigheterna skall kunna behandla anståndsansökningarna inom rimlig tid torde därför få förutsättas alt de lokala skattemyndigheterna beslutar i flertalet ansiåndsärenden utan att avvakta yttrande från taxeringsiniendenten. Tid för alt lokal skattemyndighet skall få tillgång till besvärsakten kommer ofta inte heller att föreligga. De som söker ansiånd bör med hänsyn härtill uppmanas att lämna alla uppgifler av betydelse, såsom kopia av deklaration och besvärsskrivelse.

Prop. 1979/80:35 19

Bilagu 3 Remissyttrandena

Samlliga remissinsianser vitsordar att nuvarande ordning för meddelande av anstånd vid besvär över taxeringsnämnds beslul medför olägenheter av det slag som RSV har pekat pä och alt beslämmelserna behöver ändras.

Tre remissinstanser anser sig inte kunna tillstyrka atl RSV:s förslag läggs lill grund för en reform,

Kammarrätten i Sundsvall erinrar sålunda om all de nuvarande bestämmelserna i UBL innebär att anstånd under pågående taxeringsprocess kan beviljas om och i den mån taxeringsfrågan inte är tvistig och bara lill belopp som betingas av taxeringsintendenlens yttrande. RSV:s förslag innebär att denna ordning frångås eftersom den lokala skattemyndigheten skall göra en bedömning av tvistefrågan och meddela beslut i anståndsfrågan med hänsyn till den väntade utgången i taxeringsprocessen. Kammarrätlen anser del från principiella synpunkter vara klarl otillfredsställande, atl lokal skattemyndighet på detta sätt kan tvingas att mer eller mindre uttalat ta ställning i en tvist som är föremål för domslolsprövning. Kammarrätten anser sig också böra framhålla atl den bedömning, som enligt förslaget läggs på lokal skattemyndighet, i sina grunddrag blir atl jämställa med den prövning som sker när fråga om inhibition väcks i mål eller ärende och som enligt förvallningslagen (1971:290) och förvaltningsprocesslagen (1971:291) ankommer på den domstol eller förvaltningsmyndighet som har all avgöra målel eller ärendet.

Den föreslagna ändringen innebär enligt kammarrättens mening ett sådant ingrepp i anståndsinstitutets nuvarande utformning att den inte bör genomföras utan en utredning som är mer övergripande än den som nu föreligger. Till denna bedömning kommer enligt kammarrättens mening all det finns anledning sätta i fråga om de lokala skattemyndigheterna har eller kommer att kunna tillföras resurser som gör dem ägnade atl svara för så kvalificerade uppgifter som förslaget lägger pä dem. Kammarrätten avslyrker därför att RSV:s förslag läggs till grund för lagstiftning.

Länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller till en början de svårigheter som taxeringsintendenterna nu har alt på kort tid sammankoppla anslåndsansökningarna med motsvarande taxeringsbesvär. En sådan koppling är en förutsättning för att taxeringsiniendenten skall kunna ytlra sig i ansiåndsfrågan. Del är enligl länsstyrelsens uppfattning inle sannolikl atl de lokala skallemyndigheterna kan räkna med att anståndsansökningarna i nägon större utsträckning kommer att vara så fullsländiga att de utan vidare kan läggas till grund för anståndsbeslul. De lokala skattemyndigheterna torde därför i många fall tvingas låna besvärsakten för alt kunna bedöma anståndsärendet och får därvid i vart fall inte mindre "sammankopplingsproblem" än som nu finns hos länsslyrelserna. I sådana fall uppnås inte nägon kortare handläggningslid. RSV:s förslag innebär dock atl man får en minskad arbetsbelastning för länsstyrelsen. Bätlre möjlighet till en snabb handlägg-

Prop. 1979/80:35 20

ning medför förslagel däremol i de fall då laxeringsbesvär anförs så sent atl de deklarationer, som förvaras hos den lokala skattemyndigheten, inle hunnil översändas för att fogas lill besvären.

Länsslyrelsen är emellertid inte beredd alt bilräda det förfarande som RSV föreslär. Länsstyrelsen förordar i stället ylterligare ulredning med syfte att uppnå administrativa förenklingar för såväl länsstyrelserna som de lokala skattemyndigheterna.

Kronofogdemyndigheten i Östersunds kronofogdedislrikt betonar att handläggningen av anståndsärendena bör ändras. Beslämmelserna framstår f n. som onödigt komplicerade och medför ibland oskälig tidsutdräkt. RSV:s förslag kan dock enligt myndighetens uppfattning inle anlas leda till några nämnvärda tidsvinster. Med tanke på taxeringsintendenlens ställning i taxeringsprocessen kan det förutses att de lokala skattemyndigheterna regelmässigt kommer all inhämla taxeringsintendenlens mening innan beslul meddelas i anståndsfrågan. Myndighelen anseratt det inte heller finns särskilt slarka skäl alt förmoda, att de skattskyldiga kommer atl tillhandahålla de lokala skallemyndigheterna tillräckligt underiag för beslut i anståndsfrågan. De lokala skattemyndigheterna kommer därför ofta att behöva rekvirera besvärsakterna, något som erfarenhetsmässigt är omständligt och stör arbetet i besvärsprocessen. Myndigheten förordar i slällel aU taxeringsiniendenten ensam får besluta om ansiånd i samlliga de fall då ansökan grundas på alt besvär har anförts.

Övriga remissinsianser tillstyrker eller har inle något alt erinra mot atl RSV:s förslag läggs till grund fören ändring av nuvarande anståndsförfarande. Många anser dock att det finn:? skäl atl på olika punkter välja en annan ulformning än som RSV har föreslagil.

RSV:s förslag all en beloppsgräns - basenheten - skall gälla i fråga om lokal skattemyndighets räll att besluta i anslåndsfrågor utan hörande av taxeringsintendenten berörs av flera remissinstanser.

Länsstyrelsen I Mulmöhus län anser att beloppsgränsen är obehövlig. Taxeringsbesvärens svårighetsgrad är enligt länsstyrelsens mening inte i nägon större utsträckning beroende av anståndsbeloppens storlek. De anståndsärenden som avser höga ansiåndsbelopp är inte sällan hänförliga tiil tämligen enkla laxeringsbesvär. Som exempel vill länsslyrelsen nämna skönstaxering med åtföljande skattetillägg, där deklaration har getts in i samband med taxeringsbesvären. Svåra ekonomiska konsekvenser kan bli följden för den skattskyldige och hans familj om inte anstånd med den kvarstående skallen i dessa fall lämnas skyndsaml.

Liknande synpunkter framförs av länsslyrelsen i Väslernorrlands län, lokala skaliemyndigheien i Malmö fögderi och kronofogdemyndigheten i Malmö kronofogdedislrikt.

Åtskilliga remissinsianser ger synpunkler som sammanhänger med RSV:s uttalande alt lokal skattemyndighets beslut skall grundas på en sannolikhetsbedömning av utgången i laxeringsmålel.

Prop. 1979/80:35 21

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar inledningsvis atl den lokala skallemyndigheten alltid bör inhämta yttrande från taxeringsintendenten när taxeringsmålet framstår som komplicerat för myndigheten. Anståndsärendena bör vidare inte handläggas på del summariska sätt som RSV har tänkt sig. All avgöra anståndsärenden, där yttrande från taxeringsiniendenten saknas, enbart pä grundval av de handlingar, som sökanden har insänt i samband med anslåndsansökan, kan i många fall fl obilliga och för allmänheten svårförståeliga följder. En summarisk handläggning medför vidare risk för atl antalet besvär över de lokala, skattemyndigheternas anståndsbeslut ökar väsentligt. Vid handläggningen av anståndsärendena måste den lokala skallemyndigheten regelmässigt ha tillgång till besvärsakten eller de handlingar som ingär i denna, såvida inte ett yttrande från taxeringsiniendenten finns. För atl taxeringsiniendenterna inte onödigtvis skall besväras bör del vara möjligt för lokal skaltemyndighet att kpmmu-nicera med sökandena och företa enklare utredningar, såsom all begära in beslämda handlingar, som har avgörande betydelse i taxeringsfrågan och därmed också i anståndsärendet.

Länsstyrelsen framhåller sammanfattningsvis att en gmndfömtsättning vid handläggningen av anståndsärendena måste vara att de lokala skattemyndigheternas anståndsbeslut är så väl underbyggda och riktiga som möjligt. Kan detta inte ske utan hörande av taxeringsintendenten bör yttrande inhämtas från denne. Det avgivna yttrandet bör vidare läggas till gmnd forden lokala skattemyndighetens beslut. Genom att på detta sätt låsa fast myndighetens anståndsbeslul till laxeringsintendenls ställningstagande i de fall dennes yttrande har begärts, bordet enligt länsstyrelsens mening inte bli någon skillnad i handläggningen av dessa ärenden vid besvär mot vad som gäller i dag.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller också besvärsaktens betydelse för de lokala skattemyndigheternas anståndsprövning. Enligt länsstyrelsens mening bör man sträva efter att utarbeta sådana mtiner atl de lokala skattemyndigheterna flr tillgäng till samma material som besvärsenheterna nu har vid sina bedömningar av anståndsfrägoma. Underlaget för myndigheternas anståndsbeslut skulle nämligen med all säkerhet bli betydligt osäkrare om motsvarande uppgifter måste infordras av den skatlskyldige. Ett sådanl förfarande skulle dessutom bli onödigt betungande för den skattskyldige.

De lokala skattemyndigheternas behov av alt ha tillgång till besvärsakten framhålls också av de lokala skattemyndigheterna i Uddevalla, Linköpings, Malmö, Örebro och Härnösands fögderier.

Den lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi anser det inte vara realistiskt att den lokala skattemyndigheten rekvirerar besvärsakten från länsstyrelsen med hänsyn till det stora antalet besvärsärenden i länet. Om myndigheten inte kan besluta i anståndsfrågan med ledning av tillgängligt material (självdeklaration eller kopia av denna, underrättelse om avvikelse

Prop. 1979/80:35 22

och besvärsskrivelse) bör yttrande inhämtas frän taxeringsintendenten.

Några remissinstanser pekat också pä de jävssituationer som kan uppstå genom att tjänstemännen hos de lokala skattemyndigheterna biträder taxeringsnämnderna med deklarationsgranskning och är föredragande i nämnderna.

Länsslyrelsen t Malmöhus län finner det inte vara lämpligt att beslutsfattaren i anständsärendet som föredragande eller medlem i taxeringsnämnd har hafl att göra med det taxeringsbeslut som sökanden överklagat. Länsstyrelsen anser dock alt det inte kan vara några större svårigheter för tjänstemannen att i dessa fall överlämna beslutsfattandet till annan hos den lokala skattemyndigheten. Det kan nämligen fömtsättas att åtminstone två olika personer kan vara beslutsfattare i anslåndsärendena pä varje lokal skattemyndighet.

Liknande synpunkter anförs också av de lokala skattemyndigheterna i Stockholms och Härnösands fögderier.