Prop. 1979/80:19 Regeringens proposition

1979/80:19

om ändring i religionsfrihetslagen (1951:680);

beslulad den 13 september 1979.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade uldrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

1979 års allmänna kyrkomöte har för sin del antagit ett lagförslag som innebäratt möjlighet öppnas förutländsk medborgare, bosatt utanförSvenge, att tillhöra svenska kyrkan.

I propositionen föreslås att riksdagen antar lagförslaget.

Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 19

Prop. 1979/80:19 2

Förslag till

Lag om ändring i religionsfrihetslagen (1951:680)

Härigenom föreskrivs all 6 § religionsfrihetslagen (1951:680) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Endast svensk medborgare eller här i riket bosatt utlänning må vara medlem av svenska kyrkan.

Regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer må dock medgiva atl även annan person antages som medlem.

Denna lag iräder i krafl den dag regeringen beslämmer.

Prop. 1979/80:19 3

Uldrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-09-13

Närvarande: stalsminislern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winlher, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondeslam

Föredragande: stalsrådel Sven Romanus

Proposition om ändring i religionsfrihetslagen (1951:680)

Enligt 6§ religionsfrihetslagen (1951:680) flr bara svenska medborgare eller här i landet bosatta utlänningar vara medlemmar av svenska kyrkan. I anledning av en motion, nr 62, till 1975 års allmänna kyrkomöte beslöt kyrkomötet att till ulredningsnämnd uppdra att utreda frågan om rätt för utländska medborgare bosatta utanför Sverige att tillhöra svenska kyrkan och till nästkommande kyrkomöte lägga fram del förslag som utredningen kunde föranleda.

I belänkande den 8 september 1976 föreslog utredningsnämnden att kyrkomötet skulle hos regeringen hemställa atl reglerna om medlemskap i svenska kyrkan ändras så att medlemskap efter särskild prövning kan medges också utomlands bosatta ulländska medborgare. 1979 års allmänna kyrkomöte har med bifall till utredningsnämndens betänkande i skrivelse till regeringen anmält att kyrkomötet för sin del har antagit en av kyrkolagsut-skoltet föreslagen ändring i 6 § religionsfrihetslagen (KLU 1979:2, kskr 1979:2). Kyrkomötets skrivelse och kyrkolagsuiskottets betänkande bör bifogas protokollet som bilaga 1. Utredningsnämdens betänkande bör fogas till protokollet som bilaga 2.

Den av kyrkomötet antagna ändringen i 6 § religionsfrihetslagen innebär att också andra än svenska medborgare eller här i landet bosatta utlänningar efter särskild prövning kan anlas som medlemmar i svenska kyrkan. Prövningen skall ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. I fråga om motiveringen till den föreslagna ändringen hänvisas i första hand till utredningsnämndens betänkande.

Ulredningsnämnden anför att gällande bestämmelser om svenskl medborgarskap eller bosättning i Sverige som villkor för medlemskap synes lämpliga såsomen huvudregel, eflersom svenska kyrkan inle generellt torde kunna la

Prop. 1979/80:19 4

på sig ett längre gående ansvar i sin verksamhet utom landets gränser. Enligt utredningsnämnden ger dock en undantagslös regel i ett mindre antal fall ett otillfredsställande resultat. Del är främst följande tre situationer som ulredningsnämnden har pekal på.

En kvinna som i samband med giftermål utomlands har erhållit makens nationalitet och därvid har fäll avstå från sitl svenska medborgarskap, kan känna elt starkt behov av bibehållen anknytning till svenska kyrkan. En invandrare till Sverige som har vänt åter till silt hemland eller utvandrat vidare till ell iredje land kan under sin tid i Sverige ha Utt en särskild anknylning lill svensk kyrkogemenskap. En utländsk medborgare kan pä annat sätt ha kommil i nära kontakt med svenska kyrkans verksamhet Ulomlands, kanske som medlem i en svensk utlandsförsamling.

Enligl ulredningsnämndens mening är det önskvärt att man genom en dispensmöjlighet öppnar en utväg atl lösa sådana individuella problem som här har angells. Utredningsnämnden framhåller att en sådan dispensmöjlighet inie bör vara bunden vid formella krav på viss tids vistelse i Sverige, dop i svenska kyrkans ordning eller liknande.

Ulredningsnämnden anför beträffande prövningen av ansökningar om medlemskap i svenska kyrkan att denna lorde böra anförtros chefsmyndigheten, dvs. Uppsala domkapitel, i fråga om de sju utlandsförsamlingarna och styrelsen för svenska kyrkan i utlandet i andra fall.

För egen del kan jag ansluta mig till dessa överväganden och föreslår, efler samråd med chefen för kommundepartementet, att den aktuella lagändringen genomförs. Tilläggas bör dock att styrelsen för svenska kyrkan i utlandet inte torde vara au anse som en myndighet. Till styrelsen kan därför inte överlämnas att pröva ansökningar om medlemskap i svenska kyrkan med stöd av den av kyrkomötet förestagna bestämmelsen. Denna uppgifl bör i stället i samtliga fall anförtros ät domkapitlet i Uppsala.

1 övergångsbestämmelsen lill den av kyrkomötet antagna lagändringen har det överlåtits ål regeringen atl bestämma när lagen skall träda i kraft. Jag kommer därför att föreslå regeringen att i en särskild förordning besluta om ikraftträdande av lagen. En lämplig tidpunkt härför anser jag vara den 1 januari 1980.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen au anta del av kyrkomötet anlagna lagförslaget.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutaratt genom proposition föreslå riksdagen au anlaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1979/80:19 5

Bilaga 1

KYRKOMÖTETS SKRIVELSE

nr 2 1979-02-09

REGERINGEN

Kyrkolagsutskottets betänkande 1979:2 med anledning av 1975 års kyrkomötes utredningsnämnds betänkande om rätt för utomlands bosatt utländsk medborgare att tillhöra svenska kyrkan.

Med överlämnande av nämnda betänkande får jag anmäla att kyrkomötet den 8 februari 1979 har bifallit vad utskottet hemställt.

OLOF SUNDBY

/Bengt TörneU

Prop. 1979/80:19 6

Kyrkolagsutskottets betänkande

1979:2

med anledning av 1975 års kyrkomötes utredningsnämnds betänkande om rätt för utomlands bosatt utländsk medborgare att tillhöra svenska kyrkan

1975 års kyrkomöte beslöt i anledning av en väckt motion, nr 62 av Kari-Erik Johansson i Visby m.fl., alt lill utredningsnämnd, utsedd enligl 14 § kyrkomötesförordningen, uppdraga att utreda frågan om rätl för utländsk medborgare, bosatt utanför Sverige, att tillhöra svenska kyrkan samt att till nästkommande kyrkomöte framlägga av utredningen föranledda förslag.

Utredningsnämnden hemställde i belänkande, daglecknal den 8 seplember 1976,

1. att kyrkomötet i skrivelse till regeringen hemställer om sådan ändring av
6 § religionsfrihetslagen, att medlemskap i svenska kyrkan efter särskild
prövning kan medges även ulomlands bosatt utländsk medborgare;

2. att kyrkomötet i skrivelse till regeringen hemställer, alt slyrelsen för
svenska kyrkan i utlandet erhåller uppdrag att utreda och framlägga förslag
om frivillig registrering hos slyrelsen av sådana ulomlands bosatta
medlemmar av svenska kyrkan, som inte tillhör någon av de särskilda
utlandsförsamlingarna.

I fråga om motiveringen för utskottet hänvisa till utredningsnämndens betänkande.

Utskottet

Utskottet delar utredningsnämndens uppfattning alt nuvarande lydelse av 6 § religionsfrihetslagen är en lämplig huvudregel men all en dispensmöjlighet för sådana fall som utredningsnämnden påvisat är önskvärd. Enligt utskottets mening är det lämpligt att kyrkomötet för sin del antager förslag till ny lydelse av 6 § religionsfrihetslagen, eftersom regeringen då vid bifall till framställningen kan föranstalta om lagändring utan atl behöva avvakta nytt kyrkomöte.

Även i fråga om önskvärdheten av ett frivilligt registreringsförfarande belräffande utomlands bosatta medlemmar av svenska kyrkan delar utskottet utredningsnämndens uppfattning. Utskottet hemställer därför

att kyrkomötet, med bifall till utredningsnämndens betänkande 1. i skrivelse till regeringen anmäler, att kyrkomötet för sin del antagit den i bilaga lill detta belänkande föreslagna nya lydelsen av 6 § religionsfrihetslagen.

Prop. 1979/80:19 7

2. i skrivelse lill regeringen hemställer, au styrelsen för svenska kyrkan i uilandei erhåller uppdrag atl ulreda och framlägga förslag om frivillig registrering hos styrelsen av sådana ulomlands bosalla medlemmar av svenska kyrkan, som inte tillhör någon av de särskilda utlandsförsamlingarna.

Slockholm den 1 februari 1979

På kyrkolagsuiskottets vägnar SIGVARD BALTER

/ detla ärendes slutbehandling inom ulskollel har dellagil: Sigvard Balter, Carl Strandberg, Olof Ericsson, biskop Helge Bratlgård, Kari-Erik Johansson i Visby, biskop Sven Lindegård, Christina Odenberg, Bertil Ericsson, Iwan Eskel, Ruth Henriksson, Eskil Jinnegård, Gunnar Johansson, Alvar Lundqvisl och Anders Svärd.

Prop. 1979/80:19 9

Bilaga 2

1975 år kyrkomötes utredningsnämnds betänkande

Utredningsnämndens betänkande med anledning av väckt motion om rätt för utomlands bosatt utländsk medborgare att tillhöra svenska kyrkan

1 en vid 1975 års kyrkomöte väckt motion, nr 62 av hen Johansson, m.fl., föreslogs atl kyrkomötet i skrivelse lill regeringen måtte anhålla om sådan ändring av religionsfrihetslagens 6 §, all uianför Sveriges gränser bosatl utländsk medborgare, som blivil döpt och/eller konfirmerad i svenska kyrkans ordning, fick möjlighel all tillhöra svenska kyrkan, förslagsvis därigenom all han efler ansökan upptogs lill medlem i svensk utlandsförsamling, och alt detla skulle gälla även för sådan ulländsk medborgare, som, oaklal han blivit döpt och/eller konfirmerad i annan ordning, lidigare varil bosall i Sverige och därvid haft medlemskap i svenska kyrkan under en tid av minst tre år.

Motionen hänvisades lill kyrkolagsutskotiet, som föreslog att kyrkomötet måtte till utredningsnämnd, utsedd enligl 14 § kyrkomötesförordningen, uppdraga att ulreda frågan om rätl för ulländsk medborgare, som var bosatl utanför Sverige, atl tillhöra svenska kyrkan saml till nästkommande kyrkomöte framlägga av utredningen föranledda förslag. Utskottets hemställan bifölls av kyrkomötet.

Gällande rätt och nuvarande organisation

Medlemskap i kyrkan

Reglerna om medlemskap i svenska kyrkan återfinns i 6-12 §§ religionsfrihetslagen (1951:680). Enligl 6§ religionsfrihetslagen må endast svensk medborgare eller här i rikel bosatt ullänning vara medlem av svenska kyrkan. Inträde sker, enligl närmare regler i 7-10 §§, vid födelsen eller vid förvärv av svenskt medborgarskap eller också genom anmälan eller ansökan. Inträde efter ansökan avgöres av pastor i den församling där sökanden är kyrkobokförd. Visar sökanden, att han är döpt i svenska kyrkans ordning eller att han tillhörannatevangeliskt-lutherskt trossamfund,skall han upptagas i kyrkan. Detsamma skall gälla om sökanden erhållil den undervisning i kyrkans lära, som med hänsyn till hans ålder och övriga omständigheter bör fordras, och inför pastor avgiver munllig försäkran atl ansökningen är grundad på allvariiga religiösa skäl. Formuleringen lorde innebära, atl det åligger pastor atl pröva vilken undervisning som bör fordras men däremol icke uppriktigheten i den muntliga försäkringen. Utträde ur svenska kyrkan sker genom anmälan, som skall göras personligen eller ock enskilt i egenhändigt

Prop. 1979/80:19 10

undertecknad, av ivå personer beviiinad handling. På grund av behörigheis-villkorei i 6 i; förlorar ulländsk medborgare, som ulflyitar ur riket, automatiskt sitl medlemskap i svenska kyrkan. Detsamma gäller ulomlands bosall svensk medborgare, som föriorar siu svenska medborgarskap.

Forsa ml ingstillhörighel

Regler om de lerriioriella församlingarna i rikei återfinns främst i lagen (1961:436) om församlingsslyrelse. Begreppel "medlem av församling" användes inle i denna lag, som i slällel talar om församling med vissl anlal invånare (5 och 8 §!;), anger atl rösträtt lillkommer "envar inom församlingen kyrkobokförd person, som är medlem i svenska kyrkan och som uppnåll aderton års ålder senasl på valdagen" och all besvärsräll lillkommer "envar, som är kyrkoskriven inom församlingen, ävensom var och en, vilken, ulan all vara kyrkoskriven inom församlingen, har au till denna enligl taxering lill kommunal inkomstskatt utgöra församlingsskatt" (89 ij). All församlingsslyrelselagen sålunda - i motsats lill kommunal- och landsiingslagarna -undviker alt arbela med någol medlemsbegrepp är ganska lällförklarligl. Medlem av borgeriig kommun är den som har besvärsräll. Sådan räll lillkommer i församling inie bara medlemmar av svenska kyrkan utan även personer, som ulträll ur denna men betalar (reducerad) kyrkoskatt, och skallskyldiga juridiska personer, som ju inie kan vara medlemmar i kyrkan.

Inom Sverige är medlemskap i svenska kyrkan enligt församlingsslyrelselagen och folkbokföringsfdrfallningarna förenal med lillhörighei lill viss församling, inom vilken medlemmen är skriven och regelmässigi har rösträtt och möjligheler all dellaga i församlingens verksamhel. Flytlning från en församling lill en annan är en folkbokföringsfråga och inverkar ime i någol avseende på lillhörigheien lill svenska kyrkan. För den som ulflyitar ur riket ligger saken någol annorlunda lill. En svensk medborgare kvarslår visseriigen, om han inie vidlar särskilda ålgärder, som medlem i svenska kyrkan, men eflersom han avföres ur den löpande folkbokföringen försvinner möjlighelerna au dokumenlera sådana kyrkliga förrättningar som dop, konfirmalion och vigsel, och del är icke ens möjligi för den lidigare hemförsamlingen au konstatera, om den utflyttade utirätt ur kyrkan eller avlidil. Belräffande barn, som föils av svenska föräldrar ulomlands och vid födseln blivil medlem i kyrkan, kan t.o. m. vederbörandes existens vara omöjlig atl dokumenlera.

Kyrkans verksamhet i utlandel

Svenska kyrkans verksamhet ulom rikel kan såväl historiskt som funk-lionellt sägas innefalia ire skilda grenar. Den försia är missionsverksamheten och hjälpverksamheten, som ligger uianför det område som utredningsupp-

Prop. 1979/80:19 11

draget avser. Den andra är den verksamhet bland ulomlands bosatta svenskar, som fåll ullryck i särskilda församlingsbildningar med av regeringen (Kungl. Maj:t) godkända kyrkoordningar. Den iredje innefatlar den kyrkliga verksamhel bland sjömännen, som efler hand alllmera utvidgats även lill andra - tillfälligtvis eller mera stadigvarande - ulomlands befinlliga landsmän. Denna utveckling har nyligen bekräftats genom den ändring i stadgarna för svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, som givit denna namnet styrelsen för svenska kyrkan i utlandet.

Svenska kyrkans utlandsförsamlingar med egna, av regeringen (Kungl. Maj:t) fastställda kyrkoordningar är lill antalet sju: Beriin, Buenos Aires, Helsingfors, Köpenhamn, London, Oslo och Paris. Dessa kyrkoordningar, som alla är äldre än religionsfrihetslagen, använder i molsals till församlingsslyrelselagen genomgående begreppel medlem av församling. 1 samband med religionsfrihelslagens promulgalion utfärdades elt cirkulär lill de sju församlingarna, vari Kungl. Maj:t erinrade om att 6§ religionsfrihetslagen icke innefattade någon ändring av vad kyrkoordningarna innehöll om medlemskap i församlingarna. Cirkuläret torde innefatta den tolkningen alt medlemskap i församlingarna kan föreligga utan hinder av atl någon icke är medlem i svenska kyrkan. Samtliga kyrkoordningar tillåter nämligen - med mindre variationer i ordvalet - personer utan svenskt medborgarskap att vara medlemmar i församlingen.

Den verksamhel som sorterar under svenska kyrkan i ullandel är betydligt rörligare och mera flexibel än de sju utlandsförsamlingarnas. Vid 1975 års kyrkomöte framlades av dåvarande sjömansvårdsslyrelsen en ulredning, som bl. a. resulterade i den ovan anmärkta stadgeändringen. I utredningen betonades starkt vikten av att verksamheten anpassades efter behovens växlingar.

Bland utredningens förslag kan nämnas alt även verksamheten inom utlandsförsamlingarna borde föras under styrelsen för svenska kyrkan i ullandet saml att en regional organisation för alt täcka slörre områden borde utbyggas. Kyrkomötet biträdde utredningens förslag, som emellertid i dessa avseenden ännu ej föranlett någon regeringens åtgärd.

Avslutningsvis bör anmärkas, alt del bland svenskarna i Schweiz bedrives en kyrklig verksamhet, som inte regleras i någon fastställd kyrkoordning. Anknytningen till svenska kyrkan får sitt utlryck i all vissa kyrkofondsbidrag utgår samt att enligt de interna stadgarna ärkebiskopen och hans utrikesad-junkt är ordförande respektive vice ordförande i det regionala kyrkoråd, som svarar för verksamheten. För rösträtt vid kyrkostämma kräves "svensk anknytning". Enligt förslag till nya stadgar bibehålles möjligheten alt som medlem upplaga ulländsk medborgare, som fyller för svenska medborgare angivna behörigheiskrav (bosälining inom regionen, luthersk trosbekännelse och myndig ålder). Medlemskapsfrågan skall enligt förslagel prövas av kyrkorådet i respektive församling.

Prop. 1979/80:19 12

Inhänilade uppgifter

Ulredningsnämnden har ansell del väsenlligl för sill uppdrag alt försöka få belysl vilken prakiisk belydelse reglerna om medlemskap för ulländsk medborgare i de svenska uilandsförsamlingarna hafl. Ulredningsnämnden har därför lill kyrkoherdarna i de .sju uilandsförsamlingarna per brev ställt följande frågor:

1. Hur många medlemmar av församlingen saknar svenskt medborgarskap?

2. Ungefär hur många inträdesansökningar per år från sådana personer har förekommit under den lid Ni kan överblicka (ange tidsperioden)?

3. Vilka kategorier av personer är del som huvudsakligen begärt inlräde ulan au vara svenska medborgare?

4. Har det förekommil all ansökan om inlräde avslagits? I så fall på vilken grund?

5. Aktualiseras i samband med inlrädesansökan om vederbörande är döpi och evenluelll konfirmerad? Har del förekommil att dop ställts som villkor för inlräde?

6. Har församlingen haft några särskilda erfarenheter av intresse för bedömningen av värdet av här diskuterat medlemskap?

Ulredningen har vidare via sjömansvårdsslyrelsen slälll följande frågor lill sjömansprästerna i Melbourne, New York och Rotterdam:

1. I vilken omfallning förekommer verksamhel bland på platsen bosaiia personer?

2. 1 vilken ulslräckning förekommer dop och konfirmalion? Hur aviseras vederbörande hemförsamling härom?

3. Hur många personer ulan svenskl medborgarskap är knuina lill verksamhelen?

4. Kan dev bland sådana personer förmodas föreligga någol imresse för någon form av anknylning till svenska kyrkan?

Svar har inkommil från samlliga uilandsförsamlingar. Av svaren framgår, all del lill alldeles övervägande del är svenskfödda eller svenskäiiade personer, som söker sig lill församlingsgemenskapen. Från Buenos Aires uppges, all ansökningar främsl kommil från personer, som ingåii äktenskap med svensk medborgare - församlingsmedlem. Hur många som saknar svenskl medborgarskap kan för flertalet församlingar icke exakt anges, men siffran torde ligga väsenlligl högre för Helsingfors, Oslo och Köpenhamn än för de utomnordiska församlingarna. Antalet inträdesansökningar från personer som ej är svenska medborgare är lågi; de högsta siffror som uppges är från Köpenhamn med ca 10 per år och från Helsingfors med omkring 4 per år. Avslag har ytterst sällan förekommit.

Möjlighelen atl bevilja även ulländska medborgare medlemskap bedömes övervägande positivt. Kyrkoherden i Oslo framhåller, att flera av församlingens mesl inlresserade och aktiva medlemmar har norskt medborgarskap

Prop. 1979/80:19 13

och ull församlingen skulle lida avsevärd förlust på dei personliga planel, om icke möjlighelen stod öppen för della slag av medlemskap. Enligl kyrkoherden i Köpenhamn önskar kyrkorådei att familjer som helhet beredes inlräde i församlingen i fall där endasi ena parlen av makarna resp. föräldrarna är svensk medborgare. Kyrkoherden i Paris-däranialei ickc-svcnska medborgare visserligen uppges vara endasi fem - anser möjlighelen lill sådanl medlemskap rent principielll böra bibehållas. Från församlingen i Berlin framhålles emellertid all en viss åierhållsamhet iakiuigiis, eflersom "ulomslående" personer i en viss politisk silualion kan bli en belaslning för församlingen. Kyrkoherden i London upplyser au endasi personer av svenskl ursprung kan erhålla rösiräll vid kyrkostämma, vilkel stadgats föratt slå vakt om församlingens svenska karaklär.

Svaren från sjömanskyrkorna bekräftar alt verksamhelen i alli större utsträckning omfattar även på platsen bosatta personer. Verksamhelen har en öppen karaklär; särskill i Melbourne uppfattar sig alla skandinaviska lutheraner som knutna lill svenska kyrkan. Dop och konfirmalion förekommer några gånger per år. I New York och Rotterdam är det ej sällan fråga om i Sverige kyrkoskrivna personer, och då aviseras hemförsamlingarna i vanlig ordning.

Innebörden av medlemskap i svenska kyrkan

Vad nu upptagits om svenska kyrkans organisation och verksamhet leder till slutsatsen atl en eventuell ändring av medlemskapsreglerna skulle få ganska begränsad effekt. Rösträtt och valbarhet inom församlingarna i riket ärenligt församlingsslyrelselagen inskränkl lill personer, som är medlemmar av svenska kyrkan. Eflersom eu ytterligare villkor är kyrkoskrivning inom församlingen, skulle emellertid en ändrad medlemskapsregel inte ändra situationen för utomlands boende. Skuiiskyldigheien är likaledes knulen till folkbokföringen, och medlemskapet har endasi belydelse såtillvida atl icke-medlem betalar reducerad kyrkoskatt. Även bland ulomlands boende kan givelvis någon form av kyrkoavgifi förekomma; en frivillig sådan betalas t. ex. enligt vad utredningsnämnden inhämtat av omkring 200 svenskar i New York till verksamheten där (s. k. understödjande medlemskap).

Tillgång till kyrkliga ijänsler av olika slag - dop, konfirmation, vigsel och jordlastning - ävensom lill gudsijänsigemenskap är varken inom eller utom riket ovillkorligt knuten till medlemskap i svenska kyrkan. Däremol är det otvivelaktigt så, att svenska kyrkan genlemol sina medlenmiar uppfanas ha ell särskilt ansvar, en skyldighel alt sörja för au sådana möjligheler står till deras förfogande. Detta ansvar markeras inom rikets gränser bl. a. genom kyrkofonden och församlingsorganisationen och samma tanke ligger bakom den verksamhet, som nu sammanfattas under begreppel svenska kyrkan i utliindei. För den som varaktigt bosall sig ulomlands torde emellertid ofta den naturliga utvecklingen vara all växa in i den gemenskap som en k> rka i

Prop. 1979/80:19 14

del nya hemlandel kan erbjuda, ålminstone om denna har en med svenska kyrkan likartad bekiinncise. För svenska kyrkans del finns del i sådana silualioner ingen anledning alt försöka bibehålla och åtaga sig ansvar för medicnimar, vilket också betonades av den inom sjömansvårdsslyrelsen verkslällda ulredningen om svenska kyrkan i utlandet. Tvärtom bör en integrering i del nya hcmiandeis kyrkogemenskap uppmunlras och underiällas.

Moiiveringen för del särskilda ansvaret är inle del formella medlemskapet i och för sig ulan snarare del förhållandel, atl del gäller personer som tillhört svenska kyrkans församlingsgemenskap. Även en icke-medlem, som döpts och konfirmerats inom svenska kyrkan och deltagit i sin församlings gudstjänstliv, kan ha goda skäl för en önskan om fortsall kontakt. Skälen torde emellertid vara av skiftande slag och kan svårligen fångas av sådana formella kriterier som t. ex. längden av vislelse i Sverige.

Ulredningsnämndens förslag

Del nu sagda innebär att bestämmelsen om svenskt medborgarskap eller bosättning i Sverige såsom villkor för medlemskap synes lämplig såsom huvudregel, eflersom svenska kyrkan inie generelll lorde kunna påtaga sig eu längre gående ansvar i sin verksamhet utom rikets griinser.

I etl mindre antal fall ger dock en undantagslös regel otillfredsställande resultat. Del är främsl tre silualioner som belysts i för ulredningsnämnden tillgiingligi malerial. En kvinna, som i samband med giftermål utomlands erhållit makens nationalitet och därvid fåu avslå från siu svenska medborgarskap, kan känna elt slarkl behov av bibehållen anknylning till svenska kyrkan. En invandrare lill Sverige som åierväni till sill hemland eller utvandrat vidare till ett tredje land kan under sin tid i Sverige ha fått en särskild anknylning lill svensk kyrkogemenskap. Och en ulländsk medborgare kan på annal säll ha kommit i nära konlakl med svenska kyrkans verksamhet utomlands, kanske som medlem i svensk utlandsförsamling.

Enligt ulredningsnämndens mening är det önskvärl att man genom en dispensmöjlighel öppnar en uiväg au lösa sådana individuella problem som här angivits. En sådan dispensmöjlighel bör inte vara bunden vid formella krav på viss tids vistelse i Sverige, dop i svenska kyrkans ordning eller dylikt. Dispensmöjlighet kan införas genom en ändring av 6 S religionsfrihetslagen till förslagsvis följande lydelse:

Endasi svensk medborgare eller här i rikel bosalt utlänning må vara medlem av svenska kyrkan. Regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer må dock medgiva att även annan person antages som medlem.

Inom ramen för nuvarande organisation lorde prövningen av ansökningar om medlemskap böra anförtros chefsmyndigheten, dvs. Uppsala domkapitel i fråga om de sju utlandsförsamlingarna och styrelsen för svenska kyrkan i utlandet i andra fall.

Prop. 1979/80:19 15

Såsom ovan anmärkts under rubriken Församlingstillhörighci saknas lör många ulom rikel bosalla medlemmar av svenska kyrkan motsvarighel lill församlingsregistreringcn. Diplomater och SIDA-personal är registrerade i Storkyrkoförsamlingcn i Stockholm, och de sju utlandslbrsamlingarna har egen regislrering, men de som saknar egen hemförsamling får svårigheter all dokumentera såväl sitl medlemskap som olika händelser av dci slag som registreras i kyrkobokföringen. Särskill om ullandsverksamhelen i enlighel med del förul omnämnda ulredningsförslagel görs mcr;i Hcxibel och permanenl lokal regislrering därigenom försvåras synes del moliveral au väcka frågan om en frivillig cenlral registrering, förslagsvis hos styrelsen för svenska kyrkan i utlandet. Till ett sådant register kan kyrklig;i (orriitiningar aviseras, giftermål och födslar anmälas. Vid besök på avliigsna orter kan sjömanspriislcr och andra represenlanler för svenska kyrkan få uppgifl om personer som kan önska konliiklcr, och kyrkans ansvar för utom riket boende medlcmniiir kan över huvud uigct få ell mera reellt innehåll. Registreringen skulle vara en nalurlig ulbyggnad av den dispensmöjlighel som utredningsnämnden förordar men kan självfallel också vara av intresse för personer som redan nu är medlemmar av svenska kyrkan men bosatia ulrikes uianför de sju ullandsförsamlingarnas verksamhelsomräden.

Till skillnad från den i folkbokföringsförfallningarna reglerade församlingsregistreringen skulle ett register av här ifrågasatt slag vara en renl kyrklig angelägenhet, och några ändringar i lag eller förordning lorde inle vara erforderliga för tankens genomförande. Både av kostnadsskäl och med hänsyn till del tillstånd som erfordras, om ADB-teknik skulle användas, krävs däremol ett utredningsarbete beträffande ett sådant registers uppbyggnad, som inte kan anses ligga inom ramen för ulredningsnämndens uppdrag.

Utrednlngsnäninden föreslår

1. att kyrkomötet i skrivelse lill regeringen hcmsiiiller om sådan ändring av 6 S religionsfrihetslagen, alt medlemskap i svenska kyrkan efter siirskild prövning kan medges även utomlands bosatt utländsk medborgare;

2. au kyrkomötet i skrivelse till regeringen hemställer, att styrelsen för svenska kyrkan i utlandel erhåller uppdrag att utreda och framlägga förslag

Prop. 1979/80:19 16

om frivillig regislrering hos styrelsen av sådana utomlands bosalla medlemmar av svenska kyrkan, som inte tillhör någon av de särskilda utlandsförsamlingarna.

Lund den 8 september 1976

Pä utredningsnänmdcns vägnar: K.-G. LINDELÖW

Vid ärendets slutbehandling inom ulredningsnämnden har närvarii: herrar Lindelöw, Sirandberg, Ahrén, Carlzon, fru Johansson saml herrar Löfgren oeh Yiterbrink.

GOTAB Stockholm 1979 60926