Prop. 1979/80:180 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tiden för anförande av besvär över beslutet skall räknas jrån den dag då kungörandet har sketl.

29 S** 2 mom. Ulövar delägare i allmänning eller annan samfällighet,
varom sägs i 4 8, å området Jakt. som strider mot vad enligt första stycket
av nämnda paragraf är tillåtet eller mol beslul som avses i andra stycket
första punklen av samma paragraf straffes med dagsböter.

Överträder ägare av mark. som ingår i jaktvårdsområde, eller a sådant område eljest jaktberätUgad person de angående jakten å området gällande reglerna, straffes med dagsböter.

30 §' Begår någon brott som avses i 28 eller 29 8 skall villebråd som han
olovligt dödat, fångat eller tillägnat sig eller fallvilt som han tUlvaralagil, i
den mån sådant byte ej fråntagits honom enligt 31 8 försia styckel, förkla
ras förverkat, om del ej är uppenbari obilligl.

1 stället för villebrådet eller fallviltel kan dess värde förklaras förverkat.

Var det annat villebråd än som År det Jråga om annat villebråd

avses i 18 8 I mom. och skedde jak- än som avses i 18 8 I mom. och har

ten å annat område än i 5 8 2 mom. jakten sken på annat område än

sägs samt med användande av tiXX- som anges 158 2 mom., lillfaller

låtet jakt- eUer fångstredskap och förverkat vUlehråd jakträttsinneha-

under tid, då jakt efter sådant vide- våren eller, i fall som avses i 29 8 2

bråd är tillåten, eller tillkommer mom., övriga delägare i allmän-

fallviltet jakträttsinnehavaren, lill- ningen eller samfälligheten, om Ja'-

faller det förverkade denne eller, i ten skett med tillåtet Jakt- eller

fall varom förmäles i 298 2 mom. fångstredskap och under tid då jakt

första stycket, övriga delägare i all- efter villebrådet år tillåten. Vad nu

männingen eller samfälligheten sagts om jakträttsinnehavares och

och, i fad varom sägs i samma mo- delägares rätt tid förverkat ville-

ments andra stycke, övriga inom bråd gäller också sådant fallvilt

jaktvårdsområdet jaktberättigade som tillkommer Jakträltsinneha-

personer. våren.

Med förverkat villebråd, som avses i 18 8 I mom. eller som dödals eller fångals medelst annal Jakt- eller fångstredskap eller under annan lid än i tredje stycket sägs, ävensom med annat än där omförmält förverkat fallvili förfares på sätt stadgas i 368. Lag samma vare beträffande förverkat villebråd, som dödats eller fångats å område som sägs 15 8 2 mom.

Vapen, ammunition, annat jaktredskap, hund, motorfordon, annat motordrivet fortskaffningsmedel och släpfordon som använts eller medförts som hjälpmedel vid brott som avses i 28 8 eller 29 8 I mom. få förklaras förverkade, om del är påkallat till förebyggande av broll eller eljest särskilda skäl föreligga.

1 stället för hjälpmedel kan dess värde förklaras förverkat.

" Senasie lydelse 195): 29(). ■ Senaste lydelse 1973:299.

Prop. 1979/80: 180 9

Nuvarande lydelse Forrshigcn lyddse

34 S" Allmän åklagare äge föra talan i fråga om olovlig jakl ;i område som avses 15 8 2 mom. så ock å brott varom förmäles i 33 8 Ijärde stycket denna lag.

Sker intrång i kronans, menighets eller allmän inrättnings rält eller överträdelse av de angående jaktkort meddelade föreskrifterna, äge allmän åklagare alt föra lalan därom: och skall i fråga om mark som slår under domänverkels förvaltning rätt alt föra tala om sädant intrång tillkomma jämväl reviriörvallare vid detta verk.

1 övrigi får broll mot denna lag åtalas av allmän åklagare endasl om målsägande angiver brottet till åtal eller åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Såsom målsägande enligt denna Såsom målsägande enligt denna

lag skall jämväl anses ägaren av lag skall jämväl anses ägaren av marken eller innehavare som avses marken eller innehavare som avses i 7 S eller brukare vilken enligt sam- i 7 8 eller brukare vilken enligt samma lagrum äger jakträtt, ändå att ma lagrum äger jakträtt, ändå att Jakträlten av honom upplåtits åt an- Jakträtten av honom upplåtits åt annan, så ock, i fråga om allmänning nan. så ock. i fräga om allmänning eller samfällighet, varom förmäles i eller samfällighet. varom förmäles i 4S. delägare i allmänningen eller 4 8. delägare i allmänningen eller samfälligheten samt beträffande samfälligheten samt beträffande jaklvårdsområde varom sägs i 10§. Jaklvårdsområde. ägare av i områ-ägare av i området ingående mark det ingående mark eller å områdel eller å områdel eljest jaktberätligad eljest jaklberäitigad person, person.

Innefatta föreskrifter rörande förvaltningen av allmänning, samfällighet eller jaktvårdsområde tillika bestämmelse enligt vilken rätten att beivra inlrång i jakträtten eller överträdelser i fråga om jaklulövningen skall tillkomma viss person, vare sädan bestämmelse gällande.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1981.

2. 1 ärenden om bildande av Jaklvårdsområde som har anhängiggjorts hos länsstyrelsen före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser gälla.

3. För jaklvårdsområde som består vid ikraftlrädandel skall äldre be
stämmelser fortfarande gälla.

Ett jaktvårdsområde som har bildats enligt äldre bestämmelser får ombildas till etl jaktvårdsområde enligt lagen (19X0: 00) om jaktvårdsområden vid sammanträde med fastighetsägarna.

I fråga om kallelse till och omröstning vid sådanl sammanträde skall 10 8 5 mom. lagen (1938:274) om rätt till Jakt lillämpas. Elt beslut om sådan ombildning skall fastställas av länsstyrelsen. För länsstyrelsens faslslällel-seprövning gäller i övrigi vad i lagen (1980:00) om jaktvårdsområden föreskrivs i fråga om beslul om bildande av jaktvårdsområde.

" Senaste lydelse 1970: 192.

Prop. 1979/80: 180 K)

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-03-13

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Ullsten. Mundebo, Wikström, Friggebo, Dahlgren. Åsling. Söder. Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén. Holm, Andersson. Boo. Winberg, Adelsohn. Danell. Petri

Föredragande: stalsrädet Dahlgren

Lagrådsremiss med förslag till lag om jaktvårdsumråden, m. m.

1 Inledning

I december 1974 avlämnade jaktmarksulredningen' betänkandet (SOU 1974:80) Jaktmarker. Betänkandet innehöll bl.a. förslag till lag om jakt-värdsområden.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 tillkallade chefen för jordbruksdepartementet en beredning- med uppdrag att. bl.a. på grundval av jaktmarksuiredningens betänkande och remissyttrandena över detta, se över vissa jakt- och vill vårdsfrågor. Beredningen, som anlog namnet jakt- och villvårdsberedningen (Jo 1977:04). avlämnade i mars 1979 delbetänkandet (SOU 1979: 19) Jaktvårdsområden. Till protokollet i detla ärende bör fogas beredningens sammanfattning av betänkandet som bilaga I och de lagförslag som läggs fram i betänkandet som hilugu 2. Beträffande gällande ordning och beredningens närmare överväganden hänvisas till beredningens betänkande.

Efter remiss har yttranden över Jakt- och viltvårdsberedningens belänkande avgelts av centralnämnden för fastighetsdata, kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, statens lantmäteriverk, domänverket, länsstyrelsernas organisationsnämnd, hovrätten för övre Norrland, kammarrällen i Sundsvall, sliftsnämnderna i Växjö och Göteborg, samtliga länsslyrelser. riksåklagaren, statskontoret, Sveri-

' Verkställande direktören Per Sköld, ordförande, f.d. kommunalrådet Fritiof Boo.

riksdagsledamoten Helge Karlsson, dåvarande riksdagsledamöterna Sigvard Rimås

och Per-Eric Ringaby. lantbrukaren Folke Trana och hemmansägaren Axel Wik-

berg.

- Departementsrädel Sören Ekström, ordförande, byråchefen Jan-Olof Pettersson

och riksjaklvårdskonsulenten Bo Thelander.

Prop. 1979/80: 180 11

ges lantbruksuniversitet. Svenska kommunförbundet. Svenska samernas riksförbund. Svenska jägareförbundet. Lantbrukarnas riksförbund. Sveriges riksidrottsförbund. Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare. Skogsindustriernas samarbetsutskotl. Sveriges länsjaklvårdskonsulenlers förening och Sveriges Jordägareförbund.

Skogsstyrelsen har bifogat yttranden från fem skogsvårdsstyrelser. Flera länsslyrelser har bilagt yttranden från olika länsorgan. Jägareförbundet har inhämtat och bifogat yttranden från samtliga länsjaktvårdsföreningar.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som hiUiga 3.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Genom den ökade bebyggelsen, kommunikationernas utveckling, industrialiseringen och omläggningen av jordbruks- och skogsbruksdriften har livsbetingelserna för del vilda djurlivet förändrats väsentligt. Mot bakgrund härav läggs numera allt större vikt vid viltvården. Viltvården ingår som ett väsentligt moment i naturvården. En god viltvård är dessutom en förulsättning för god Jakt. I lagen (1938:274) om rätt lill jakt (jaktlagen) föreskrivs atl jakträltsinnehavarna skall sörja för ett artrikt och livskraftigt villebrådsbestånd genom en ändamålsenlig och efter tillgängen på vilt lämpad jakt och genom åtgärder för villebrådets skydd och förkovran (jaktvård). Jakten skall alltså inte främst inriktas på etl ekonomiskt utbyte. Den skall anpassas till bl. a. viltstammens storlek, ålders- och könsfördelning, viltets tillgång på föda och övriga förhållanden. De åtgärder till villebrådets skydd och förkovran som avses i lagen är framför allt sådana som ger viltet skydd mot störningar av olika slag och förbättrar dess möjligheteratt överleva.

Jaktvården är givetvis i hög grad beroende av Jaktområdets storlek och beskaffenhet och det vilt som finns där. Jakträtten är knuten till jordäganderätten. På grund av ägosplittringen äremellertid en ägares markinnehav för sig endast undantagsvis så stort att det går att bedriva en ändamålsenlig Jakt och viltvård. För en god jaktvård är del alltså i allmänhet nödvändigl med en samverkan mellan jakträttsinnehavarna. Detta sker ibland genom att intresserade Jägare sluter sig samman och arrenderar tillräckligt stora marker. Viktigare är dock den samverkansform. kallad jaklvårdsområde, som regleras i gällande Jaktlagstiftning. Med jaktvårdsområde menas en i viss ordning bildad sammanslutning av fastigheter med syfte att främja jaktvården. Ell jaklvårdsområde kan bildas antingen efter en frivillig överenskommelse mellan fastighetsägarna eller, om fastighetsägarna inte är ense, efter en förrättning inför en förrällningsman som förordnas av länsstyrelsen. 1 det senare fallet krävs att förrätlningsmannens förslag beträf

Prop, 1979/80:180 12

fande jaktvårdsområdets gränser och grunderna lör jaklulövningen och viltvården inom området godkänns av en på vissl sätt kvalificerad majoritet av fastighetsägarna. Dessutom krävs, vare sig jaktvårdsområdet har bildats genom enhälligt beslut eller vid förrättning, atl beslutet skall fastställas av länsstyrelsen efler prövning i särskild ordning. Ett jaklvårdsområde bildas för viss tid, minst lio och högst ljugofem år. För förlängning av tiden krävs beslut av en viss majoritet bland delägarna. Åven elt förläng-ningsbeslul skall fastställas av länsstyrelsen för att bli giltigt. Nägra regler om hur förvaltningen av jakivårdsomräden skall organiseras finns inte i jaktlagstiftningen. Det vanliga är att delägarna i elt jaklvårdsområde bildar en särskild förening för områdets förvaltning och antar stadgar för föreningen.

Är 1967 tillsattes jaktmarksutredningen med uppgift att bl.a. söka förenkla förfarandel vid bildande av jaktvårdsområden och att föreslä närmare regler för förvaltningen av dessa. Remissutfallet belräffande jaktmarks-utredningens betänkande var splittrat. Med anledning härav uppdrog regeringen åt jakt- och viltvårdsberedningen atl ytlerligare utreda dessa frågor.

Enligt beredningen är del angelägel med en ökad samverkan mellan fastighetsägare i fråga om jakten och viltvården. Beredningen framhåller att jaktvårdsområden är en lämplig form för sådan samverkan. Beredningen lägger med utgångspunkt i jaktmarksuiredningens belänkande fram förslag till ny lagstiftning som främst syftar till att göra det lättare att bilda jaktvårdsområden och ge dessa en fastare organisation. Vidare föreslår beredningen bl.a. bestämmelser som skall göra det lättare alt ombilda jakivårdsomräden genom uppdelning eller sammanslagning av sådana områden.

Remissinstanserna vitsordar all det föreligger ett behov av enklare regler för att lösa de problem som uppkommer vid samverkan i fråga om jakten och viltvärden. Från flera håll framhålls värdel av en samverkan i Jaktvåidsområdets form. Vidare anförs att ett förenklat förfarande vid bildandet av jakivårdsomräden bör stimulera lill bildandet av nya områden.

Jag anser i likhet med beredningen all den samverkan över ägogränserna som sker inom Jakt värdsomrädena är av stor betydelse för en ändamålsenlig jakt och viltvård. Inom jaktvårdsområdena finns bättre möjligheter att bedöma viltbeståndets storlek och sammansättning, all hushålla med vilttillgångarna och att bedriva en aktiv viltvård. Samtidigt kan som beredningen framhåller bildandet av sådana områden antas öka utbudet av jaktupplåtelser. Lagstiftningen fyller således ell angelägel behov.

Jaktvårdsområden har emellertid inte pä långl när bildats i den takt och den omfattning som vore önskvärd. De nuvarande jaktvårdsområdena täcker inte mer än omkring en femtedel av landels totala jaklmarksareal. Bidragande orsaker härtill synes vara det i vissa hänseenden onödigt omständliga förfarandel vid bildande av etl jaklvårdsområde och del relä-

Prop. 1979/80:180 13

tivt långtgående krav på kvalificerad majoritet bland fastighetsägarna som då gäller. Genom den nuvarande ordningen tas också resurser i anspråk för bl. a. prövningen av frågor om föriängning av liden för jaklvårdsområdenas bestånd. Resurserna skulle i stället kunna inriktas på att öka antalet jakivårdsomräden. Jag ansluter mig således till beredningens uppfattning att det är angelägel all söka fä lill stånd ett ökat antal jakivårdsomräden genom ändrade regler i fråga om villkoren och förfarandel för bildande av sådana områden. Vidare behövs regler för deras organisation och förvaltning.

Den av beredningen föreslagna regleringen har bemötts övervägande positivt under remissbehandlingen. Jag anser alt förslaget är väl avvägt och alt det i huvudsak kan läggas till grund för en ny lagstiftning på området. Beträffande den lagtekniska utformningen ansluter Jag mig till beredningens ståndpunkt att erforderliga bestämmelser bör tas upp i en ny fristående lag.

2.2 Bildande av jaktvårdsområde

Enligt gällande bestämmelser tillkommer det fastighetsägarna själva att besluta om bildande av ell jaktvårdsområde. Den myndighetsmedverkan som alltid krävs äratt länsstyrelsen prövar och fastställer del av fastighetsägarna fattade beslutet. När fastighetsägarna inte är överens skall bildandefrågan handläggas vid ell förrättningssammanlräde. Förrätlningsmannen skall då upprätta ell förslag om del tilltänkta jaktvårdsområdels omfattning och de huvudsakliga grunderna för Jakten och viltvården som skall gälla inom områdel. För atl jaktvårdsområdet skall bli bildat måste elt sådanl förslag godkännas av minsl tre Qärdedelar av fastighetsägarna och denna majoritet måsle äga minst tre fjärdedelar av den areal som jaktvårdsområdet skall omfatta. Länsstyrelsen skall vid sin fastställelseprövning bl. a. tillse att fastighetsägarnas beslut har tillkommit i laga ordning och att del är lämpligl för jaktvårdens främjande.

Till kostnaderna för bildande och föriängning av Jaktvårdsområde lämnas bidrag ur Jaklvårdsfonden enligt särskilda bestämmelser. Dessa innebär i huvudsak alt ersällning till förrältningsman och kostnader för kungörelser o. d. alltid betalas ur fonden och atl bidrag lill andra kostnader med anledning av bildande eller förlängning kan lämnas efter prövning av länsslyrelsen.

Beredningen har övervägt frågan om inte kravel på ell beslut av en bestämd majoritet av fastighetsägarna borde ersättas med elt mera allmänt krav på en posiliv inställning hos fastighetsägarna. Beredningen erinrar om all det i modernare samfällighelslagstiftning inte slälls upp något fixerat majorilelskrav som villkor för samfällighelsbildningen. I stället föreskrivs elt opinionsvillkor av innehåll att bildningen inte får ske om sakägarna mera allmänt motsätter sig denna och har beaktansvärda skäl för det.

Pfop. 1979/80:180 14

Beredningen hänvisar lill anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1976:997) om vattenförbund. Beredningen anser emellertid atl övervägande skäl talar för alt behålla ett precist angivet krav på viss majoritet. 1 anslutning till vad jaktmarksulredningen förordat föreslår beredningen däremol att del nuvarande majoritetskravet sänks. Förslaget innebär alt den majoritet som krävs för atl området skall bli bildat skall bestå av minst tvä tredjedelar av antalet fastighetsägare och denna majoritet skall dessulom äga minst hälften av områdets areal. Dessa krav bör emellertid enligt beredningen inte gälla undantagslöst. När del föreligger särskilda skäl. bör länsstyrelsen kunna besluta om bildande även om de angivna kvottalen eller någol av dem inte har uppnåtts fullt ut.

Jag vill understryka att ett väl fungerande Jaktligt samarbete över ägogränserna i stor utsträckning måsle bygga på en positiv inställning hos faslighelsägarna. Till detla bör särskild hänsyn las vid utformningen av reglerna för bildande av Jaklvärdsområden. Den nuvarande jaktlagstiftningen ställer inte upp några bestämda krav i fråga om jaktvården. 1 jaktlagen sägs endasl att jakträltsinnehavarna genom en lämplig och ändamålsenlig Jakl och genom viltvärdsåtgärder bör sörja för att ett artrikt och livskraftigt viltbestånd bevaras. I vilken utsträckning detta stadgande, som har karaktären av en rekommendation, kommer att följas blir även när jakträltsinnehavarna samverkar i ett jaklvårdsområde beroende av deras personliga engagemang och intresse. Bildande av ett jaktvårdsområde skapar visserligen bättre förutsättningar för en aktiv Jaktvård. För att dessa förutsättningar skall tas till vara är del emellertid nödvändigt att en betryggande majoritet av fastighetsägarna redan från början sluter upp bakom tanken på en samverkan och är överens om huvuddragen i verksamhelen. Delta talar enligt min mening för att man bör behålla regeln om en bestämt angiven kvalificerad majoritet som villkor föratt elt jaktvårdsområde skall komma lill stånd. Dessutom lorde en sådan regel vara lättare att tillämpa och följaktligen bättre ägnad atl stimulera till en ökad samverkan än en regel med ett mera allmänt opinionsvillkor. Kravet på viss majoritet bland fastighetsägarna måste emellertid vägas mol intresset av alt underlätta bildandet av jaktvårdsområden.

Genom en lagändring är 1963 (prop. 1963: 136) sänktes majoritetslalet från fyra femtedelar till tre fjärdedelar. Åndringen skedde på grundval av ell förslag av 1949 års Jaktutredning (SOU 1961:67). Med hänvisning bl.a. till vad som gällde i fråga om fiskevårdsområden föreslog utredningen en sänkning av kravet till två tredjedelar. En sådan mildring ansågs emellertid dä utgöra ell alltför stort avsteg från grundtanken atl en klart övervägande majoritet bör vara för en samverkan. Vid Jaktlagens tillkomst förutsattes atl jaktvårdsområdena i regel skulle komma all bildas frivilligt genom enhälliga beslut. Av de uppgifter om jaktvårdsområdesbildningen som har redovisats framgår emellertid att de flesta jaktvårdsområdena bildas efter förrättning. Jaktvårdsområdena har ändå. trots att bildandet således har

Prop. 1979/80:180 15

rymt inslag av tvång, i allmänhet kommit alt uigöra väl fungerande jaktliga enheter. Det har i olika sammanhang framhållits alt fastighetsägare, som till en början har varit negativa lill bildandel, i många läll kommit att ändra uppfattning när jaktvårdsområdet väl har kommil till stånd. Det kan därför vara försvariigl att som beredningen föreslår ytteriigare mildra majoritetskravet. Flertalet remissinstanser godlar förslagel att sänka kvotlalen till två tredjedelar när det gäller antalet fastighetsägare och till hälften i fråga om den markandel som majoriteten skall representeia. Med hänsyn härtill ansluter jag mig till beredningens förslag i den delen. Däremot kan Jag liksom flera remissinstanser inte biträda lörslaget att. om särskilda skäl föreligger, ell jaklvårdsområde skall kunna bildas även om dessa majori-letstal inte är helt uppfyllda. Jag kan där hänvisa till vad jag nyss har anfört som skäl för ell bestämt angivet majorilelskrav.

Länsstyrelsens beslut om bildande av elt jaktvårdsområde skall enligt gällande rätt föregås av en prövning av dels lagenligheten av fastighetsägarnas beslut, dels åtgärdens lämplighet för jaktvårdens främjande. Lämplighetsprövningen avser såväl områdets omfattning och avgränsning som vad beslutet innehåller i fråga om grunderna för jaktutövningen och viltvården. Beredningens förslag innebär i del här hänseendet inte någon ändring i sak. Vad som f. n. betecknas som grundema för jaklulövningen och viltvården skall enligt förslaget komma till uttryck i stadgar som fastställs av länsstyrelsen i samband med bildandebeslutet. Beredningens förslag upptar emellertid ytterligare ett villkor som skall beaktas vid lämplighetsprövningen, nämligen alt ell Jaklvårdsområde skall få bildas bara om framtida områdesbildningar inte kan antas bli försvårade. Beredningen erinrar om alt jaktmarksutredningen har föreslagit att länsstyrelserna skall upprätta översiktliga planer över en lämplig indelning av länen i Jaklvärdsområden och att dessa planer skall ligga till grund för prövningen. Beredningen anser emellertid all någon bundenhet till sådana planer inte kan föreskrivas. Enligt beredningen bör det syfte planerna skulle tjäna lika väl kunna uppnås genom en allmän regel med det föreslagna innehållet.

För egen del vill jag anföra följande. Med hänsyn till alt jakten bedrivs under mycket växlande förhållanden anser jag del inte vara möjligt att mera i detalj försöka ange vilka omständigheter som skall beaktas vid lämplighetsprövningen. Självfallet bör etl jaklvårdsområde inrättas endast i sädana fall då del - med hänsyn till markområdets belägenhet och omfång, viltstammen och förhållandena i övrigt - finns anledning att anta att det av lagen uppställda syftet kommer att förverkligas. Givetvis måste vid denna prövning tas hänsyn lill att det föreslagna markområdet får en lämplig avgränsning inte bara i terrängen utan också i förhållande till andra redan bestående eller planerade jaktvårdsområden. Stor hänsyn måste också tas till den inverkan bildandet kan få på jakt som har samordnats över fastighetsgränserna i annan form än i ett Jaktvårdsområde. Jag avser då framför allt den samordnade älgjakten som f n. bedrivs i större delen av landet (Jfr prop. 1975: 25, JoU 1975: 13, rskr 1975: 211).

Prop. 1979/80:180 16

Jag delar beredningens uppfattning att länsslyrelserna inte bör åläggas att upprätta planer över hur länen bör indelas i jaktvårdsområden. Självfallet föreligger inte någol hinder mot atl länsstyrelserna ända upprättar översiktliga planer för områdesbildningen i den utsträckning de finner det lämpligt. Jag anser del emellertid inte vara lämpligt att i lagen särskilt ange en av de många omständigheter, nämligen områdels inverkan på andra planerade jakivårdsomräden, som skall beaktas vid prövningen.

I överensstämmelse med vad som gäller f. n. bör fastigheter som saknar Jaktlig betydelse inte las in i Jaktvårdsområdena och mark som lämpligen bör bestå som en enhet för sig för jaktvård bör inte få anslutas till ett Jaklvårdsområde utan ägarens medgivande.

De gällande beslämmelserna i fråga om förfarandet vid jaktvårdsområdes bildande innebär atl frågan om bildande alltid skall behandlas vid ell förrättningssammanlräde om fastighetsägarna inte har blivit ense. Enligt jaktmarksulredningen borde ett sådant sammanträde i allmänhet kunna undvaras, under förutsättning att närmare föreskrifter meddelas om det förberedelsearbete som regelmässigt utförs innan ansökan om förordnande av förrättningsman ges in till länsstyrelsen. Därigenom skulle det arbete som är förenat med bildandel kunna förenklas och rationaliseras. Inte heller beredningen anser att förrättning alltid skall behöva vara obligatorisk. I stället bör det överlämnas till länsstyrelsen atl välja den handläggningsordning som i det enskilda fallel framstår som lämpligast. Kan ansökningshandlingarna anses utgöra ett tillräckligt beslutsunderlag, skall länsstyrelsen kunna avgöra frågan utan förrättningssammanlräde även om samtliga fastighetsägare inte är ense. Ä andra sidan bör enligt beredningen förrältningsman kunna förordnas även när enighet råder bland faslighelsägarna men då vissa jämkningar eller kompletteringar behövs i ärendet. Vidare bör bildandefrågan hänskjutas till förrättning om en fastighetsägare begär del och har vägande skäl för sin begäran. Hänskjuts frågan till handläggning av en förrältningsman. skall denne till skillnad från vad som gäller f. n. avge etl ullätande huruvida området bör komma lill stånd eller inte.

De flesta remissinstanserna ansluter sig lill beredningens förslag i denna del. Några remissinstanser, bland dem lantmäteriverket, anser dock atl en helt annan ordning för bildande av jakivårdsomräden är atl föredra. Enligt deras mening borde det i fråga om Jaktvårdsområdena ske en lagteknisk samordning med anläggningslagen (1973:1149) och även med lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Jaktvårdsområdena bör således bildas genom förrättningar som vinner laga kraft. Enligt lantmäteriverket bör del vara fastighetsbildningsmyndigheten som handlägger frågan om bildande av sådana områden och då i samarbete med jaktvårdssakkunniga.

Enligt min mening är det av beredningen föreslagna förfarandet vid bildandet både smidigt och rationellt. Förfarandet överensstämmer i allt väsentligt med det som gäller vid bildande av fiskevårdsområden. Den

Prop. 1979/80:180 17

samfällighetsbildning jaktvårdsområdena ulgör företer markanta särdrag i förhållande till de samfälligheter som bildas med stöd av anläggningslagen. Den avgörande frågan vid bildande av elt Jaklvårdsområde är om del av fastighetsägarna föreslagna markområdet ulgör en lämplig enhet för Jakten och viltvården. Detta gör fastighetsbildningsmyndigheten mindre lämpad som prövningsmyndighel. En annan sak är all en lantmätare många gånger kan vara lämplig som förtättningsman särskilt om fastighetsförhållandena är komplicerade. Till det kommer alt länsslyrelserna sedan gammall prövar frågor om bildande av jakivårdsomräden. I likhet med flertalet remissinstanser ansluter jag mig därför till beredningens förslag.

I elt avseende kan jag emellertid inte biträda beredningens förslag angående förfarandet vid bildandel. Enligt beredningen skall inte bara fastighetsägare ulan även kommunen kunna la initiativ till bildande av etl jaktvårdsområde. I likhet med flera av remissinstanserna ifrågasätter Jag om det finns lillräckliga motiv för en sådan regel. Jag vill på nytt framhålla att samarbetet inom ett Jaklvårdsområde förutsätter att en klar majoritet av fastighetsägarna är positivt inställda till en sådan samverkan. Finns denna positiva inställning hos fastighetsägarna torde det knappast finnas något behov av kommunens medverkan för atl initiativ skall las till en ansökan om bildande av jaktvårdsområde. Jag är alltså inte f. n. beredd alt ge kommunerna den föreslagna initiativrätten.

Liksom hiltUls bör kostnaderna för att bilda jaktvårdsområde betalas med medel ur jaktvårdsfonden. Möjligheten att erhålla sådan kostnadsersättning bör inte vara beroende av alt Jaktvårdsområdet kommer till stånd. Vad Jag nu har anfört bör gälla också koslnader vid ombildning och upplösning av Jaktvårdsområde.

2.3 Organisation och förvaltning

Jaktvårdsområdena är enligt gällande rätl samfälligheter som skall förvaltas av ägarna fill de fastigheler som ingår i områdel - delägarna. I fråga om förvaltningen finns vissa bestämmelser i Jaktlagen. Dit hör föreskriften alt bildandebeslutet skall innehålla de huvudsakliga grunderna i fråga om hur Jakten och viltvården skall bedrivas inom området. Mera direkta förvaltningsregler ges beträffande bl.a. omröstning bland delägarna. Sålunda skall varje delägare ha en röst i frågor som rör Jaktvårdsområdet, om inte annat har bestämts i de nyssnämnda gmnderna. Vidare föreskrivs alt andra än delägare som har jakträtt inom områdel har rält alt närvara vid sammanträde med delägarna och då yttra sig och lämna förslag. Dessutom finns vissa bestämmelser om upplåtelse av Jakträtt inom området. Däremol saknas i lagstiftningen regler för Jaktvårdsområdets organisation. Vid Jaktlagens tillkomst förutsattes att delägarna skulle komma att bilda en särskild förening för förvaltningen av jaktvårdsområdet. Så har också skett i fråga om flertalet Jaktvårdsområden. 2 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 180

Prop. 1979/80:180 18

Enligt min mening bör som också beredningen föreslär i en ny lagstiftning om jaklvärdsområden bättre än i den nuvarande klargöras hur området skall förvaltas och i vilken form denna förvaltning skall ske. Vad först beträffar organisationsfrågan kan den lösas antingen så atl en särskild förening för förvaltningen görs lill etl obligatorium eller så att den samfällighet jaktvårdsområdet ulgör organiseras som juridisk person. Det som närmast talar för den förstnämnda lösningen är att den knyter an lill den förvaltning som hittills har varit vanlig när del gäller jaktvårdsområden. Förvaltning genom en av delägarna i samfälligheten bildad förening är också en av de förvaltningsformer som i Ingen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter anvisas för samfälligheter bildade enligt anläggningslagen (1973:1149) och faslighelsbildningslagen (1970:988). Liksom beredningen anserjag emellertid att det ligger närmare lill hands att efter mönsier av bl. a. lagen (1960:130) om fiskevårdsområden förse Jaktvårdsområdet med förvaltningsorgan, dvs. en styrelse, och därmed göra samfälligheten som sädan till Juridisk person. Fastställande av vissa stadgebestämmelser för förvaltningen bör liksom hillills ingå som en del i beslutet att bilda samfälligheten, eftersom dessa bestämmelser bör anpassas till jaktvårdsområdels beskaffenhet och förhållandena inom områdel. Med hänsyn till detla ter det sig främmande att. i stället lör att komplettera dessa stadgar med nödvändiga organisatoriska regler, föreskriva att fastighetsägarna skall bilda en fristående förening med särskilda stadgar. Vad jag nu har anfört innebär att jag ansluter mig lill beredningens förslag vad gäller principerna för jaklvårdsområdenas organisatoriska uppbyggnad. Jaktvårdsområdet bör följaktligen utgöra en sammanslutning för vilken länsstyrelsen i samband med beslutet om bildande fastställer sladgar. För sammanslutningen bör finnas en styrelse som fullgör vissa förvaltningsuppgifter och företräder jaktvårdsområdet gentemot tredje man.

Beredningens förslag innebär atl de grundläggande besluten i fråga om jaktvårdsområdels förvaltning skall fattas av Jaktvårdsområdets medlemmar på medlemsstämma. Beslutanderätten när det gäller jaktvårdsområdets angelägenheter skall liksom hittills i försia hand tillkomma fastighetsägarna inom området. Sädana fastighetsägare skall därför vara medlemmar. Enligt förslaget skall emellertid också den som har nyttjanderätt lill Jakt inom området kunna bli medlem och få rätt till medbestämmande i vissa frågor. En förutsättning för sådant medlemskap skall vara att upplåtelsetiden för nyttjanderätten omfattar minst ett jaktår. Dessa medlemmar skall endast få delta i beslut i frågor om jaktens bedrivande inom området och om viltvårdsåtgärder som saknar betydelse för en fastighets nyttjande.

Förslaget att även andra an fastighetsägarna skall ges möjlighet att bli medlemmar och därigenom i viss utsträckning få rält all delta i områdets förvaltning har föranlett erinringar och påpekanden i flera av remissyttrandena.

Naturvårdsverket anför atl bildandel av jaklvärdsområden inie lorde

Prop. 1979/80:180 19

främjas av att medlemsantalet på i övrigt lika fasligheter kan komma all variera. Ett par remissinstanser anser att nylljanderällshavarna liksom hittills endast bör ha yttrande- och förslagsrätt. Vissa remissinstanser framför synpunkter på vilka krav som bör ställas i fråga om jakiiipplålel-sens omfattning för att en nyttjanderättshavare skall kunna bli medlem. Det föreslås vidare all nyttjanderällshavares medlemskap bör göras beroende av jaktvårdsområdels prövning och beslul. Från några håll anförs all det behövs en bättre precisering av de frågor som medbestämmandet skall omfatta.

Enligt min mening bör man kunna utgå ifrån att förutsättningarna forell väl fungerande samarbete inom etl jaklvårdsområde ökar om alla de som ulövarjakten och utför viltvårdsarbelel får vara med och. åtminstone i viss utsträckning, besluta hur verksamheten skall bedrivas. Ytterligare etl skäl för att ge nyttjanderättshavare ett sådant inflytande är att de ofta i upplätel-seavtalet åtagit sig ett vissl ansvar för viltvården. Jag anser inie att det finns anledning atl som villkor för medlemskap kräva att upplåtelsen skall omfatta Jakl efter allt slags vilt. Inte heller bör det krävas en längre upplåtelsetid än den beredningen föreslagit. Däremot delar jag den under remissbehandlingen framförda uppfattningen att nyttjanderättshavarens anslutning inte bör utformas som en ovillkorlig rätt till medlemskap. I vissa läll kan det finnas skäl atl inte anla en nyttjanderättshavare som medlem även om han uppfyller kravet vad beträffar upplatelsetiden. Elt sädant skäl kan vara alt samma mark upplåtits till flera jägare och marken är av så begränsad omfattning att det skulle bli en överrepresentation om alla fick bli medlemmar. Ett annat skäl kan vara att nyltjanderätten avser jakt i mycket begränsad omfattning. Det kan exempelvis vara fråga om rätl att jaga kråkfågel på en mindre fastighet.

1 likhet med beredningen och remissinstanserna anserjag all nytljande-rättshavarnas beslutanderätt bör begränsas till vissa frågor. När del gäller jaktulövningen anser jag att det bör vara förbehållet fastighetsägarna att bestämma om de normer som skall gälla för avskjutningen. Ett skäl lill delta är alt viltstammarnas storlek och sammansättning kan få avgörande betydelse för fastigheternas utnyttjande för jord- och skogsbruk. 1 övrigt bör nylljanderällshavarna få delta i beslut om jaktulövningen. Som jag strax återkommer till kan del inom jaktvårdsområdet komma alt beslämmas avgifter både för rätten all utöva Jakt och för det vilt som fälls. Beslut om sådana avgifter bör inte la fattas av andra medlemmar än de som är fastighetsägare. Däremot anserjag del inte vara nödvändigt all föreskriva någon särskild begränsning lör nyiljanderättshavarens rätl all delta i beslul om viltvårdsåtgärder. Beredningen har föreslagit en sådan begränsning genom alt undanta åtgärder som har betydelse för en fastighets nyttjande och därmed bl.a. avsell åtgärder i form av anläggande av vilivaiten och upptagande av villåkrar. Enligt min mening bör generellt gälla all en fastighetsägare inte skall behöva tåla all en viltvårdsåtgärd ullörs på hans

Prop. 1979/80:180 20

mark. om ålgärden medför olägenhet av belydelse för honom. Med en föreskrift om della i lagen kan del inte anses nödvändigl att dessulom inskränka nytljanderällshavarnas beslutanderätt i dessa frågor.

Medlemsslämman, på vilken beslul i viktigare angelägenheter skall fattas, bör enligt beredningen benämnas jaktslämma. Röstningen på jaktslämma föreslås kunna ske efler arealinnehav i sådana frågor där bara fastighetsägarna har beslutanderätt. 1 frågor där alla medlemmar har rösträtt bör enligt förslaget varje medlem ha endast en röst.

Åven om det kan riktas principiella invändningar mol en gradering av röstetalen ärjag beredd att ansluta mig lill beredningens förslag. De riks-normalstadgar för jaklvärdsområden som har utarbetats av Jägareförbundet anvisar som ett alternativ att röstetalen vid omröstning pä jaktslämma beräknas efter fastighetsägarnas arealinnehav inom jaktvårdsomrädet. Att slopa möjligheten all rösta efler arealinnehav skulle, som beredningen påpekat, kunna påverka större markägares vilja att medverka i bildandet av jaklvärdsområden. Jag kan också hänvisa lill att enligt lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter skall, i frågor av ekonomisk betydelse, röstetalen beräknas efter andelstal, om en medlem begär det.

Karaktären och omfattningen av verksamheten inom elt Jaktvårdsområde kommer med beredningens förslag atl liksom hittills bli beroende av vad som bestäms i samband med att områdel bildas och de beslul som senare fattas inom området. Någon närmare reglering i lagstiftningen av hurdet praktiska samarbetet skall bedrivas föreslås inte.

Jag delar uppfattningen att del bör ankomma pä i första hand faslighelsägarna själva att finna former för det samarbete som bäst gynnar jaktvården inom deras område. Självlällel bör de förutsättningar till samverkan som jaktvårdsområdet ger tas till vara i så stor utstr.ickning som möjligt. I likhet med beredningen anserjag alt åtminstone älgjakten och jakten efter annat klövvilt än rådjur bör bedrivas som en gemensam angelägenhet över hela områdel eller i undantagsfall inom sektioner av området. Elt gemensamt utnyttjande av området bör eftersträvas också i fråga om jakl efter annat vilt.

Inom områden där jakträttsinnehavarna utnyttjar området för jakt utan hänsyn till fastighetsgränserna kan fördelningen av Jaklutövningsrällen liksom hittills lämpligen ske med arealinnehavet som fördelningsgmnd. Det sedan länge tillämpade systemet med Jakträttsbevis synes lämpligl och ändamålsenligt. Som villkor för alt fä jaga inom områdel slälls krav på innehav av sådant bevis. Genom att föreskriva viss areal för att erhålla etl Jakträttsbevis får varje fastighetsägare det antal bevis som hans markinnehav berättigar honom lill. Varje fastighetsägare har emellertid alltid rätt lill minst elt jaklrätlsbevis. Är jakten uppdelad på olika slags bevis gäller sistnämnda regel ett bevis av vardera slaget. Det totala antalet bevis och den jakt varje bevis skall berättiga till bör självfallet bestämmas med hänsyn lill områdets jaktliga förutsättningar.

Prop. 1979/80:180 21

Frågor av del slag jag nu har berört bör närmare regleras i jaktvårdsområdels sladgar. Detsamma gäller frågan om i vilken utsträckning och i vilka former upplåtelse av jakträtt skall förekomma inom jakt värdsområdet.

När det gäller jakträttsupplåtelser inom området kan del emellertid finnas ell behov av att i lagstiftningen föreskriva vissa begränsningar. F. n. gäller atl upplåtelse av all Jakt inom etl jaktvårdsområde eller all jakl efter viss viltart kräver samtycke av alla fastighetsägare inom området. Regeln har tillkommit lör att förhindra all någon fastighetsägare går miste om sin jakträtt genom ett majoritetsbeslut i samband med atl området bildas eller senare. I likhet med beredningen anserjag all motsvarande beslämmelse bör finnas också i den nya lagen.

I jaktlagen llnns ytlerligare en bestämmelse tiil skydd för den enskilde fastighetsägaren. En fastighetsägare får inte hindras alt till annan upplåta den Jakträtt han har inom området, om inte upplåtelsen är olämplig med hänsyn till jaktvärden eller är till avsevärd olägenhet för övriga fastighetsägare. Den som får nyttjanderätt till jakten på en faslighel i ett jaklvårdsområde fär samma rätt att Jaga inom området som fastighetsägaren skulle ha haft. Ger stadgarna fastighetsägaren rätt att jaga inom hela områdel får i stället nyttjanderättshavaren den rällen. Skall viss jakt bedrivas gemensamt får nyttjanderättshavaren delta i den jakten i fastighetsägarens ställe.

Som framgår av den nyssnämnda bestämmelsen kan emellertid jaktvårdsområdet under vissa förutsättningar vägra att godkänna en upplåtelse. 1 praxis har det ansetts förenligt med bestämmelsen att i stadgarna föreskriva, atl en upplåtelse måste omfalla viss minsta areal för alt godtas av jaktvårdsområdet.

Enligt beredningens förslag bör den nuvarande bestämmelsen om fastighetsägarnas upplåtelser inom ett jaklvårdsområde behållas i sak oförändrad. Jag har i det föregående framhållit viklen av att de möjligheter lill samverkan som jaktvårdsområdet ger tas lill vata i så stor utsträckning som möjligt. Del är både från allmän och enskild synpunkt önskvärt atl jakträttsinnehavarna far möjlighet att utnyttja hela områdel för jakt och påtar sig ett gemensamt ansvar för viltvården. Genom en sådan samverkan kan jaktvården bli effektivare och därmed ett ökat antal jaktlillfällen skapas. Det förhållandet alt bildandet av jaktvårdsområden kan innebära att etl ökat antal jakttillfällen ställs till föriögande för marklösa jägare bör självfallet inte motverkas genom regler som onödigtvis hindrar upplåtelser. Föratt främja såväl bildandet av jaklvärdsområden som utbudet av jaktmark bör del liksom hittills i princip stå varje fastighetsägare fritt att upplåta jakten på den egna fastighelen även sedan denna tagits in i ett jaklvårdsområde. 1 ett område där jaktmarken utnyttjas gemensamt oberoende av fastighetsgränserna kan emellertid sådana upplåtelser komma alt ske i alltför slor omfattning.

Alt göra en åtskillnad mellan fastighetsägare och nyttjanderätlshavare i fråga om rätlen lill jakt inom ett jaktvårdsområde anser jag inte vara

Prop. 1979/80: 180 22

lämpligt. Har fastighetsägaren räu att Jaga inom hela området, bör upplåtelsen följaktligen innebära atl nyttjanderältshavaren övertar den rätlen. Det innebär emellertid all även fastigheter av mycket mälllig storlek får ctt högt jaktligt värde, vilket i sin tur kan leda till ett stort anlal upplåtelser. Viltbeståndet inom områdel kan komma atl utsällas för ett jakltryck som inte var förutsatt vid områdets bildande och som inte är förenligt med en god Jaktvård. Fastighetsägarnas rätl att avtala om upplåtelser bör därför inte gälla oinskränkt. Jaktvårdsområdet bör som beredningen föreslagit kunna vägra atl godta sådana upplåtelser, om de äi- olämpliga med hänsyn till jaktvården eller på annat sätt är till avsevätd olägenhet för övriga jakträttsinnehavare inom området.

Del kan förutsättas att det liksom hittills blir vanligt att del i jaktvårdsområdels stadgar föreskrivs atl en upplåtelse för att godtas måste omfalla en areal av viss storlek. En sådan stadgebeslämmelse blir självfallel inte nödvändig om fastighetsägarna vid bildandel kan enas om att jaktvårdsområdet skall ombesörja alla upplåtelser.

Jag vill i detta sammanhang även ta upp frågan om vad som bör gälla i fråga om Jakträttsupplåtelser som skett före områdesbildningen.

Jakträtten på en fastighet som tas in i ett jaklvårdsområde kan vara upplåten till annan antingen genom nyttjanderättsavtal som bara avser jakten eller genom avtal om jordbruksarrende. Enligt allmänna principer gäller som huvudregel att ett beslut om bildande av jaklvårdsområde medför all nyttjanderättshavarna blir bundna av de regler lör jaktutövningen som bestäms genom bildandebeslulet och genom de beslut som fastighetsägarna inom området kan komma atl fatta. Områdesbildningen kan innebära både fördelar och nackdelar lör nyttjanderättshavarna. Jaklutövningsrällen kan komma att utsträckas till atl oberoende av fastighetsgränserna gälla hela Jaktvårdsområdet eller en del av delta. Å andra sidan kan inskränkningar komma att beslutas vad gäller exempelvis jakttider och det antal djur som får fällas. De bestämmelser som f n. finns i jaktlagstiftningen innebär atl nyssnämnda huvudregel inte är tillämplig fullt ut i fråga om jordbruksarrendalorer med Jakträtt. För sådana arrendatorer får nämligen Jaktvårdsområdesbildningen inte innebära någon inskränkning i jakträlten i de fall fastighetsägaren frivilligt har anslutit sin fastighet till området. Nägon sådan undantagsregel finns inte för det fall nyltjanderätten bara avser jakten. Nyttjanderättshavaren ges i stället rätt alt omedelbart säga upp avtalet om den fastighet som upplålelsen avser tas in i etl jaklvårdsområde .

Beredningen föreslåratt den särskilda bestämmelsen lör jordbruksarrendalorer slopas. Oavsett om jakten bar upplåtits särskilt eller i samhand med arrende av jordbruksmark skall nyttjanderätlshavaren enligt förslaget alllid ges de rättigheter och vara underkastad de skyldigheler som följer av att ett jaklvårdsområde bildas. Innebär områdesbildningen all nyttjanderätten förändras på etl sätt som är av någon betydelse bör enligt beredning-

Prop. 1979/80: 180 23

en avtalsparterna ges rätt att påkalla jämkning av upplåtelscvillkoren eller under vissa förutsättningar säga upp avtalel. Enligt lörslaget jämställs i del hänseendet bildandet av Jaktvårdsområde med en ändring i fasliphelsin-delningen.

I likhet med remissinstanserna ansluter jag mig till beredningens förslag i denna del.

Några remissinstanser har efterlyst bestämmelser som begtänsar äldre jakträttsupplåtelser, om ell jaktvårdsområde bildas där Jakttättsinneha-varna skall få bedriva Jakt även på annan mark än den egna ellet arrenderade fastighelen. Det man befarar är att områdesbildningen annai s kommer att föregås av en spekulation i jakträttsupplåtelser föranledd av atl till arealen obetydliga fastigheter kan få etl avsevärt Jaktligt värde när området väl är bildat. Remissinstanserna föreslår att elt krav på minimiareal skall kunna ställas i fräga om upplåtelser som skett före områdesbildningen. Sålunda föreslås bl. a. alt en nyttjanderättshavare som inte disponerar en i stadgarna bestämd minsta areal nar området bildas visserligen skall In upplåtarens rätt att jaga inom området men bara under en treårig övergångstid. Vill nyttjanderättshavaren behålla sin rätl inom området får han under övergångstiden försöka arrendera ytterligare mark för att uppfylla kravet på minimiareal.

Enligt min mening skulle de föreslagna ingripandena i bestående upplåtelser föra alltför långl. En sådan reglering skulle säkert i många fall skapa motstånd mot bildandet av ett Jaktvårdsområde. Det förhållandel atl en nyttjanderättshavare för atl få behålla sin Jakträtt, som han kanske innehaft i många år, tvingas avtala om komplelleringsmark torde inte hellei utgöra något bidrag till en sund arrendemarknad. Jag är följaktligen inte beredd alt biträda förslaget.

Jag vill i detta sammanhang erinra om alt beredningen har i uppgift all utreda bl. a. jakträtlsarrendalorernas ställning i allmänhet, prisfrågorna när det gäller sådana arrenden och frågan om kortlidsupplålelser för jakt. Från beredningen har Jag erfarit att förslag i dessa frågor kommer atl redovisas i beredningens huvudbetänkande, vilket beräknas föreligga kring årsskiftet 1981-1982.

Jag har i det föregående framhållit att frågan om hur verksamheten inom jaktvårdsområdet skall bedrivas bör regleras i stadgarna för området. Del gäller också jaktvårdsområdels ekonomiska förhållanden.

Jaktvårdsområdet bör liksom hittills ha rätl att bestämma atl avgifter skall tas ut för Jakten inom området. Genom att var och en som jagar inom området betalar en årlig avgift och eventuellt också avgifter för fällda djur far Jaktvårdsområdet inkomsler som kan användas för att täcka förvaltningskostnader och kostnaderna för gemensamma viltvårdsåtgärder. En mera utvecklad ekonomisk reglering kan dock förutsättas bli vanlig. De av jägareförbundet utarbetade riksnormalstadgarna föreskriver att jaktstain-man årligen skall besluta om avgifter för lösen av Jakträttsbevis och atl

Prop. 1979/80:180 24

stämman också kan besluta om fällavgifter. Avgifterna skall enligt riksnormalstadgarna användas för verksamheten. Jaktstämman kan emellertid besluta atl en del av de avgifter som hänför sig lill ett gemensamt utnyttjande av jaktmarken skall avsättas till en fond. Från fonden utdelas efter beslut av stämman medel lill fastighetsägarna i proportion till deras markinnehav inom området. Det har också förekommit att medel avsatts till en fond från vilken utdelning sketl till sådana fastighetsägare som varken Jagar själva eller upplåter sin jakträtt. Den ekonomiska regleringen kan. som beredningen anför, ocksä utformas så all avgifterna bestäms lill belopp som medger alt fastighetsägarna far skälig ersättning för den mark som gemensamt tas i anspråk.

Hur avgiftssystemet skall utformas, i vilken utsträckning fondering av medel skall ske och hur eventuella fonder skall disponeras bör regleras i jaktvårdsområdels stadgar. Någon reglering i lagen av dessa frågor anser jag varken vara nödvändig eller lämplig.

Till ledning för utformningen av stadgar för jaktvårdsområden som bildas enligt gällande bestämmelser finns, som Jag nyss har nämnt, normalstadgar utarbetade av Jägareförbundet. Såväl della förbund som Jägarnas riksförbund framhåller att dessa stadgar bör omarbetas och anpassas lill den nya lagen. En stadgemall motsvarande de nuvarande normalstadgarna bör enligt min mening högst väsentligt underlätta bildandet av Jaktvårds-områden. Det är därför angelägel att en sådan mall utarbetas och del bör, som förbunden påpekat, ske med medverkan från Jägarorganisationerna.

2.4 Upplösning och ombildning av jaktvårdsområde

Enligt gällande ordning skall ett jaktvårdsområde bildas för elt visst antal år, lägst tio och högsl tjugofem. Giltighetstiden kan emellertid förlängas genom etl särskilt förfarande. Inom ell är före giltighetstidens utgång kan fastighetsägarna besluta att jaktvårdsområdet skall bestå under ytterligare lägst tio och högst ljugofem år. Beslutet skall fattas vid etl s. k. förlängningssammanträde, lill vilket kallelse skall ske enligt särskilda regler. För beslut om föriängning krävs att flertalet röstande biträder beslutet och alt de som röstar nej inte är fler än en fjärdedel av hela antalet fastighetsägare eller företräder mer än en Ijärdedel av områdets mark. För alt bli giltigt skall beslutet fastställas av länsstyrelsen. Innan länsstyrelsen avgör frågan har den som är missnöjd möjlighet att ytlra sig i frågan. För länsstyrelsens prövning gäller samma regler som vid nybildning av ett jaklvårdsområde. Någon möjlighet all formellt upplösa ett Jaktvårdsområde innan giltighetstiden har gått ul finns inte.

Enligt beredningen bör ell jaktvårdsområde i fortsättningen bildas föratt bestå tills vidare men med möjlighet att efter viss tid upplösa områdel. Beredningens förslag överensstämmer i det hänseendet med vad jaktmarksulredningen har förordat. Utredningen har bl.a. hänvisat till etl

Prop. 1979/80:180 25

yttrande av Sveriges länsjaklvårdskonsulenlers förening. Enligt föreningen upptar arbetet med förlängningssarnmanträden en oproportionerligt stor del av jaktvårdstjänstemännens arbetstid till förfång för andra arbetsuppgifter, bl.a. nybildning av jaktvårdsområden. Föreningen hävdar att de allra flesta förlängningssammanträdena är onödiga. Uppgifter visar atl föriängning har sketl av omkring 90% av de Jaktvårdsområden vars be-slåndstid gått ut under senare år.

Förslaget alt slopa tidsbegränsningen föranleder inte några invändningar från remissinstansernas sida.

Beredningens förslag innebär atl länsstyrelsen skall förklara ett jaktvårdsområde upplöst under förulsättning att flertalet röstande fasligheisägare på ordinarie medlemsslämma uttalat sig för en upplösning. Frågan om upplösning skall kunna väckas av var och en som äger en fastighet inom området. Del får dock ske tidigast tio år efter bildandet och därefter bara vart femte år. Länsstyrelsen skall ha möjlighet att föranstalta om ytterligare utredning genom att hänskjuta frågan till förrättning. För sådan förrättning skall gälla samma regler som vid bildandet med den skillnaden att förrättningsmannens utlåtande skall grundas på den mening som företräds av flertalet av de vid förrättningen närvarande fastighetsägarna.

Flera remissinstanser vänder sig mot förslagel att ett beslut alt upplösa området skall grundas pä upptattningen hos en enkel majoritet av de vid medlemsstämma eller förrättning närvarande fastighetsägarna. 1 yttrandena framhålls all majoritetskravet bör utformas så att del bättre överensstämmer med motsvarande krav vid bildande av jaklvårdsområde.

Förslaget att slopa den nuvarande obligatoriska föriängningsprövningen innebär enligt min mening en väsentlig rationaliseringsålgärd och jag biträder lörslaget. Prövningen sker visserligen med långa tidsmellanrum om man ser till det enskilda Jaktvårdsområdet men kräver sammanlaget en betydande arbetsinsats av myndigheter och av Jägarorganisalionernas personal. Jag ansluter mig också i huvudsak till beredningens förslag i fråga om den ordning som bör gälla för upplösning av ett jaklvårdsområde. Den föreslagna tidsgränsen, tio år. för rätt atl få en fråga om upplösning prövad motsvarar den i dag gällande kortaste giltighetstiden. Därigenom lar områdel en stabilitet som gör del möjligt att finna arbetsformer som tillgodoser skilda önskemål. Efter tioårsperiodens utgång bör frågan om områdets upplösning få väckas utan begränsning till vissa tidsmellanrum. När del gäller frågan om vilket krav på anslutning från delägarnas sida som bör fordras för upplösning delar jag vissa remissinstansers uppfattning atl delta krav bör preciseras närmare med utgångspunkt i del majoritetskrav som gäller för bildande av elt Jakt våldsområde. För upplösning bör som beredningen föreslår krävas att flertalet röstande fastighetsägare på en jaktstämma biträder förslagel. Del bör emellertid dessutom krävas all delta flertal antingen utgör minst en tredjedel av samtliga fastighetsägare eller äger minst hälften av marken inom området. Utan dessa ytterligare villkor

Prop. 1979/80: 180 26

kan etl jaktvårdsområde komma atl upplösas trots att en kvalificerad majoritet vill behålla området.

Som några av remissinstanserna har påpekat kan del tänkas all verksamheten i ett Jaklvårdsområde så småningom upphör alt fungera och att områdel kommerati sakna styrelse. Etl sådant "avsomnat"jaktvårdsområde kan utgöra elt hinder för bildande av elt nytt Jaktvårdsområde. Del bör forell sådanl undantagsfall finnas en möjlighet för länsstyrelsen atl på eget initiativ ta upp frågan om upplösning av området. Under förutsättning alt slyrelse saknas och det kan antas atl det inte finns förutsättningar för fortsatt jaktlig samverkan, bör länsslyrelsen kunna förordna förrättningsman atl handlägga frågan om jaktvårdsområdets upplösning. Jag föreslår att bestämmelsen om jaktvårdsområdes upplösning utformas på sådanl sätl att länsstyrelsen ges möjlighel att meddela ett sådant förordnande.

Enligt beredningens förslag bör också frågor om ombildning av jaktvårdsområde försl behandlas vid medlemsslämma och därefter prövas av länsstyrelsen. Den ombildning det kan vara fråga om är atl en fastighet förs över från ett jaktvårdsområde till ett annat, att etl jaktvårdsområde delas upp i flera områden eller atl fiera jaktvårdsområden förs samman till ett område. Enligt förslagel förutsätter länsstyrelsens beslul dels alt fastighetsägarna med enkel majoritet beslutat om ålgärden på medlemsstämma, dels att de ombildade områdena uppfyller de allmänna lämplighetsvillkor som ställs upp för helt nybildade områden. Anser länsstyrelsen att det för prövningen behövs ytterligare utredning kan länsslyrelsen utse förrältningsman atl handlägga frågan.

De föreslagna reglerna vidgar avsevärl möjligheterna all genomföra ändringar av områdesgränserna. En uppdelning eller en sammanföring av jaklvärdsområden kan enligt gällande bestämmelser inte ske i annan ordning an den som gäller lör nybildning av Jaklvårdsområde. Ett sådant förfarande kräver i sin lur att alla fastighetsägarna är överens om att upplösa de bestående områdena eller all giltighetstiden för dessa först får löpa ul.

Enligt min mening finns del anledning atl göra åtskillnad mellan a ena sidan uppdelning och sammanföring av Jakivårdsomräden och å andra sidan en överföring av en fastighet från ett jaklvårdsområde till ett annal. De förstnämnda mera genomgripande åtgärderna kan jämställas med nybildning. Självfallet bör så enkla regler som möjligt eftersträvas också när det gäller sädana ombildningar. Samtidigt måste emellertid bestämmelserna utformas så att det finns förutsättningar för en väl fungerande samverkan i de nya ombildade områdena. Som jag har framhållit i det föregående måste i det hänseendet stor vikt läggas vid atl del finns en positiv inställning hos en bred majoritet av fastighetsägarna inom området. Beredningens förslag innebär inte nägon garanti för en sådan majoritet. Enligt min mening är det inte ens tillräckligt att. som en remissinstans anser, i stället för den enkla majoritet som beredningen föreslagit, kräva samma kvalifice-

Prop. 1979/80: 180 27

rade majoritet som vid nybildning. Även om två tredjedelar av fastighetsägarna som företräder mer än hälften av marken beslular om en uppdelning av ell jaklvårdsområde är del därmed inie givet all della majorilelsförhål-lande kommer att föreligga i de nya områdena. Jag vill för inin del förorda en lösning som innebär atl i huvudsak samma legler som för nybildning skall gälla för sammanföring eller uppdelning av jaklvärdsområden. Det bör alltså för en sådan ombildning bl.a. krävas att den biträds av en kvalificerad majoritet av fastighetsägarna i de tilltänkta ombildade områdena. Faslighelsägarna. liksom länsstyrelsen vid sin prövning, kommer alt ha anledning alt ta ställning till inte bara avgränsningen av det ombildade området utan också till nya eller ändrade sladgar. En ombildning bör endast kunna ske på ansökan av styrelsen för de jaktvårdsområden som berörs. I övrigt bör även i fråga om förfarandet gälla samma regler som för nybildning. Det innebar bl. a. att frågan skall handläggas vid förrättning om beslul inte kan fallas direkt på ansökningshandlingarna.

Närdet gäller överföring av en fastighet från etl jaktvårdsområde till etl annal kanjag inte heller biträda beredningens förslag. Enligt min mening bör för en sådan överföring gälla samma regler som för en anslutning av varje annan fastighet till ell bestående jaktvårdsområde. Vid överföringen bör dock det kravet tillkomma alt del Jaktvårdsområde som lämnar ifrån sig fastighelen skall medge åtgärden. Med hänsyn till alt verksamheten inom ett jaktvårdsområde har en i så hög grad personlig anknytning bör förändringar av det här slaget bara kunna ske om ägaren lill den faslighel det är fråga om lämnar sitt medgivande. Del bör ankomma pa länsslyrelsen att besluta om åtgärden på ansökan av styrelsen för det jaklvårdsområde till vilket fastighelen ansluts.

3 Upprättade lagförslag

I enlighel med vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag lill

1. lag om Jaktvårdsområden,

2. lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakl. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som hilagu 4.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om Jaktvårdsområden

I 8

Enligt denna lag kan för flera fasligheter bildas en sammanslutning (jaktvårdsområde) med ändamål atl främja jaktvården och jakträttsinnehavarnas gemensamma intressen genom en samordning av jakten och viltvården på fastigheterna.

Prop. 1979/80:180 28

Paragrafen motsvarar I 8 i beredningens förslag och 10 8 1 mom. första slyckel jaktlagen.

1 enlighel med vad som f n. gäller skall etl jaktvårdsområde ha till ändamål atl främja jaktvården. Av I 8 andra slyckel jaktlagen framgår atl med Jaktvård avses såväl Jakt som villvårdsåtgärder. Till skillnad från beredningen har jag inte funnit anledning att frångå jaktlagens begreppsanvändning och byta ut ordet jaktvård mot viltvård.

Den lämplighetsprövning som enligt 8 8 skall föregå ett beslut atl bilda ell jaktvårdsområde skall ske med ledning av ändamälsbeskrivningen i förevarande paragraf Beskrivningen skall också vara vägledande för förvaltningen av jaktvårdsområdels angelägenheter. Med hänsyn härtill har Jag ansett all del i lagtexten bör komma till ullryck atl elt jaklvårdsområde också har till syfte att främja Jakträttsinnehavarnas gemensamma intressen.

Jag har inte ansett det nödvändigl att i lagtexten särskilt markera att bildande av elt jaktvårdsområde förutsätter att de fastigheter för vilka området bildas har skilda ägare.

Bestämmelsen hindrar inte att endasl en del av en fastighet ingår i ett jaktvårdsområde. Bestämmelsen bör också kunna ge utrymme för att låta området omfatta en samfällighet som inte är gemensam för andra fastigheter än de för vilka området bildas. Det bör liksom hittills kunna ske utan direkl lillämpning av 4 8 jaktlagen. Enligt den bestämmelsen galler som huvudregel att delägarna bara får ulöva Jakträtten på en samfällighet för eget behov om de inte är ense om annat. Delägarna kan emellertid besluta om avvikelse från den regeln antingen i enlighet med de särskilda föreskrifter som kan finnas för samfällighetens förvaltning eller i enlighet med bestämmelserna i lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter. Däremot bör det inte anses förenligt med den föreslagna bestämmelsen alt i ell jaktvårdsområde ta in en samfällighet i vilken även andra fastigheter än de som avses ingå i området har del.

Från kravet på att elt jaklvårdsområde skall bestå av flera fastigheter görs i gällande bestämmelser undantag för skärgårdsfastigheter. De fastigheter del här gäller bestar av en grupp öar eller grund som ofta är skilda från närmaste fastigheler av stora vattenområden, som utgör allmänt vatten. Fastigheterna är ofta uppdelade på ett flertal ägare. Särbestämmelsen om Jaktvårdsområde i skärgård har tillämpats i ytterst få fall och enligi en inventering som genomfördes av Jaktmarksutredningen fanns ar 1970 endast elt Jaktvårdsområde som bildats med stöd av särbestämmelsen. Med hänsyn bl.a. härtill saknas anledning att i den nya lagen ta upp någon motsvarande bestämmelse.

2 8

Ett Jaktvårdsområde får inte omfatta mark där renskötsel lar bedrivas enligt rennäringslagen (1971:437) vare sig på kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition eller på renbetes-

Prop. 1979/80: 180 29

fjällen. På annan mark dar samerna enligt rennäringslagen har rätt all jaga får någon inskränkning inte ske i denna rätt genom bildande av jaktvårds-områden.

Som lantbruksstyrelsen förordat bör från lagens lillämpning undantas kronomarker ovanför odlingsgränsen samt renbetesfjällen. I övrigt bör galla att bildande av Jaklvårdsområde inte får innebära någon inskränkning i samernas rätt lill Jakt enligt rennäringslagen. Genom en sådan reglering uppnås överensslämmelse med vad som f n. gäller i fråga om bildande av fiskevårdsområde.

3 8

Den som äger mark som ingär i ett jaktvårdsområde skall vara medlem i sammanslutningen.

Den som på grund av upplåtelse har rätt att under minst ett jaktår (den I Juli-den 30 juni) jaga pä mark som ingår i elt jaktvårdsområde skall antas som medlem i sammanslutningen under upplåtelsetiden, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Paragrafen motsvarar 3 8 i beredningens förslag. Förutsättningarna för medlemskap i ett jaklvårdsområde har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3). Jag har inte ansett del nödvändigt att särskilt ange alt del tillkommer jaktvårdsområdet atl avgöra när medlemskap kan beviljas med stöd av bestämmelsen i andra stycket.

4 8

Beslul om bildande av ett jaktvårdsområde meddelas av länsstyrelsen, som i samband därmed skall fastställa sladgar för sammanslutningen.

Paragrafen motsvarar 2 8 och 21 8 andra slyckel i beredningens förslag och 11 8 I mom. första siycket Jaktlagen.

F. n. gäller att beslut om bildande av Jaklvårdsområde fattas av fastighetsägarna. Beslutet måste emellertid lör atl bli giltigt fuslslallas av länsstyrelsen. Det förhållandet att det inte längre skall krävas ett beslut av fastighetsägarna innebär i sakligt hänseende ingen siörre ändring, eftersom länsstyrelsens beslut även i fortsättningen förutsätter samtycke av en kvalificerad majoritet av fastighetsägarna.

5 5

Om värdet av upplåten jakträtt har minskats genom bildande av ett jaktvårdsområde, skall ersättningen lör nytijanderällen nedsättas med skäligt belopp. Vill nyttjanderältshavaren hellre säga upp avtalet, får han göra det. om inte förändringen är av ringa betydelse. Innebär bildandet att nyltjanderältens värde ökas. lar fastighetsägaren säga upp avtalet, om nyttjanderättshavaren inte medger skälig höjning av ersättningen.

Talan om nedsättning av ersättningen skall väckas vid fastighelsdomslol inom två månader från det beslutet om bildande av jaktvårdsområdet vann

Prop. 1979/80:180 30

laga kraft. För uppsägning av avtalet gäller samma lid. Iakttas inte tiden, är rätlen lill lalan eller uppsägning förlorad.

Paragrafen ersätter delvis bestämmelserna i 12 8 2 mom. jaktlagen och motsvarar 22 8 Iredje stycket i beredningens förslag.

Som framgår av vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) blir de regler som bestäms för jaklulövningen inom elt Jaktvårdsområde bindande för en nyttjanderättshavare i samma utsträckning som för en fastighetsägare. I förevarande paragraf, som utformats efter mönster av 7 kap. 30 8 jordabalken, anges under vilka förutsättningar nytljanderätlsha-varen eller faslighelsägaren kan påkalla Jämkning av eller säga upp nyttjan-derällsavtalel.

Enligt 12 8 2 mom. jaktlagen gäller särskilda regler för vissa speciella nylljanderättshavare, exempelvis vissa åbor. De särskilda reglerna gäller också Jaktservitul. Eftersom det är fräga om upplåtelseformer som har avvecklats eller är under avveckling, har Jag inte ansett det nödvändigt atl ta upp motsvarande bestämmelser i den nya lagen.

6 § Beslul enligt denna lag gäller även mol nya medlemmar.

Enligt 12 8 1 mom. jaktlagen gäller beslut om bildande och förlängning av jaktvårdsområdet mol ny fastighetsägare. Enligt 22 8 första siycket i beredningens förslag skall länsstyrelsens beslul tilläggas sådan verkan.

Beslämmelsen har utformats efler mönsier av motsvarande regel i lagen (1960:130) om fiskevårdsområden. Genom alt beslutet att bilda jaktvårdsområde ges en sakrättsUg giltighet får denna samverkansform en stabilitet som en föreningsbildning saknar.

I likhet med flera remissinstanser anser Jag att jaktvårdsområdena bör registreras. Del ankommer på regeringen atl meddela föreskrifter i den frågan.

7 8

Ett Jaklvårdsområde får bildas endast om en majoritet av faslighets-ägarna medger del. Majoriteten skall utgöra minst två tredjedelar av antalet fastighetsägare och dessa skall äga minsl hälften av den mark som det är fråga om.

Paragrafen motsvarar 10 8 3 mom. försia punkten Jaktlagen och 5 8 i beredningens förslag.

De överväganden som ligger till grund för utformningen av det villkor som tagits upp i paragrafen har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2). För den som äger flera fasligheter och för fastigheler som ägs med samäganderätl räknas endast en röst.

8 8

För atl etl Jaklvårdsområde skall få bildas krävs att det är lämpligt med hänsyn till markområdets belägenhet och omfång, viltstammen saml förhållandena i övrigt.

Paragrafen motsvarar 118 1 mom. jaktlagen och 4 8 i beredningens förslag. Den lämplighetsprövning som skall ske enligt förevarande paragraf har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2). Det bör tilläggas att vid lämplighetsprövningen skall såväl själva bildandet som stadgarnas innehåll prövas mot bakgrund av del i 18 angivna ändamålet. Om prövningen av stadgarna finns beslämmelse även i 23 8.

Vad som skall betraktas som lämplig storlek på ett Jaktvårdsområde måste som beredningen anföri avgöras med hänsyn lill omständigheterna i del enskilda fallel. Rör jaktvårdsområdesbildningen marker där älgjaktsområden har registrerats, bör omfattningen liksom avgränsningen i övrigt av jaktvårdsområdet självfallel beslämmas med hänsyn lill de som licensområden registrerade älgjaktsområdena.

9 8

I ett jaklvårdsområde får inte tas in någon fastighet som med hänsyn lill omfång eller användning eller av annan orsak saknar belydelse för jaktvård.

Mark som har samma ägare och som lämpligen bör beslå som en enhet för sig för Jaktvård, får inte anslutas till elt Jaktvårdsområde utan ägarens samtycke.

Paragrafens försia stycke motsvarar 6 8 i beredningens förslag. 1 jaktlagen finns inte någon direkl molsvarande bestämmelse. Av 118 2 mom. andra siycket jaktlagen har emellertid ansetts följa alt fastigheler som huvudsakligen utgör gård eller trädgård eller annars väsentligen saknar betydelse för Jaktvården inte skall las in i ett Jaklvårdsområde. Enligt den nyssnämnda bestämmelsen kan länsslyrelsen besluta atl från ell beslående jaktvårdsområde utesluta sådana fastigheler. Den nu föreslagna bestämmelsen avser fastigheter som inte har någon belydelse vare sig för jakten eller för viltvården.

Andra styckel, som motsvarar 7§ i beredningens förslag, överensstämmer i sak med 10 8 3 mom. andra punklen Jaktlagen. En markägare skall kunna vägra anslutning bara om marken uppfyller krav som motsvarar dem som enligt 8 8 gäller för etl jaklvårdsområde. Lämplighetsprövningen skall emellertid också avse huruvida det med hänsyn lill del tiUlänkta jaktvårdsområdet kan godias all marken lämnas utanför.

10 8

En fastighetsägare får inte vägras atl upplåta Jakträtt som tillkommer honom inom Jaktvårdsområdet, om inte upplåtelsen kan anses olämplig med hänsyn lill Jaktvården eller om den på annal säll är till avsevärd olägenhel för övriga medlemmar.

Prop. 1979/80:180 32

Paragrafen, som motsvarar 13 8 3 mom. andra slyckel Jaktlagen och 11 8 i beredningens förslag, har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3).

11 8

Endast om alla fastighetsägare medger det får jaktvårdsområdet upplåta rätten tiU all jakt eller tiU all Jakl efter viss djurart på mark inom områdel.

Paragrafen har sin motsvarighet i 13 8 3 mom. första stycket Jaktlagen och 10 8 i beredningens förslag.

Som framgår av den allmänna moUveringen (avsnht 2.3) syftar beslämmelsen till alt förhindra atl någon gär miste om sin Jakträtt genom ell beslut av en majoritet av fastighetsägarna.

12 8

Om Jakt inom ett Jaklvårdsområde skall bedrivas gemensamt, skall dock Jakten avlysas på sådana fastigheter vars ägare av ideella skäl motsätter sig Jakt, om fastighetsägaren begär det.

Paragrafen saknar motsvarighet i jaktlagen och beredningens förslag.

Enligt 41 8 jaktstadgan skall länsstyrelsen vid överprövning av fastighetsägarnas bildandebeslul beakta atl beslutet vad gäller grunderna för jaktulövningen inte kränker fastighetsägare med ideella betänkligheter mot Jakl. De av jägareförbundet utarbetade normalstadgarna för jaklvärdsområden upptar en föreskrift om alt Jakten skall avlysas på fastigheter som ägs av någon som av ideella skäl inte vill tåla jakl. 1 beredningens förslag regleras inte frågan på annat sätt än att krav ställs på att Jaktvårdsområdels sladgar skall innehålla föreskrifier om sådan avlysning.

I likhet med någon remissinstans anser jag atl en bestämmelse om skyldigheten att avlysa jakten på ifrågavarande marker bör las upp i den nu föreslagna lagen. Att det ankommer på jaktvårdsområdet alt förordna om avlysning torde inte behöva särskilt utsägas.

13 8

Ett Jaklvårdsområde får bestämma atl särskilda avgifter skall betalas för rätten att Jaga på mark inom området och för villebråd som fälls.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i jaktlagen, överensstämmer med 12 8 första stycket i beredningens förslag. Frågan om avgifter har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3).

Såsom juridisk person svarar jaktvårdsområdet för de eventuella skulder som kan uppkomma i den verksamhet sammanslutningen bedriver. Någon ansvarighet för sådana förbindelser kommer inte alt åvila de enskilda medlemmarna. I likhet med beredningen har Jag förutsatt att de ekonomiska åtagandena i verksamhelen inte kommer att vara av sådan omfallning

Prop. 1979/80:180 33

att det finns behov av andra möjligheter till uttaxering hos medlemmarna än den som sker genom att avgifter bestäms för Jakten.

14 8

En fastighetsägare är skyldig atl tåla att anläggningar som behövs för viltvården utförs på hans mark inom jaktvårdsområdet, om det inte medför olägenhet av betydelse.

Atl ägaren av en fastighet som ingår i etl jaklvårdsområde kan bli skyldig att låla en anläggning för viUvården på sin mark framgår av 10 8 1 mom. andra slyckel jaktlagen. Paragrafen motsvarar 12 8 andra styckel i beredningens förslag.

Genom begränsningen till anläggningar som inte medför olägenhet av belydelse får skyldigheten i huvudsak samma omfattning som den f n. har enligt Jägareförbundets normalstadgar för jaktvårdsområden.

15 8

Ansökan om bildande av ett Jaktvårdsområde får göras av den som äger en fastighel som avses ingå i området. Ansökan skall göras hos länsslyrelsen.

16 8

Ansökningshandlingen skall innehålla

1. uppgifl om vilka fasligheter som avses ingå i området, deras areal och
ägarnas namn och adresser saml karta över områdel,

2. uppgift om de stadgar som avses gälla för området,

3. utredning om fastighetsägarnas inställning till frågan om jaktvårdsområdels bildande.

Föreskrifier om ansökan till länsstyrelsen och ansökningshandlingarnas innehåll finns f n. i 38 8 Jaktstadgan. I beredningens förslag har bestämmelser molsvarande förevarande paragrafer tagits upp i 13 och 14 88.

Flera remissinstanser har ansett att det i lagtexten bör närmare regleras vilka krav som skall kunna ställas på den fastighetsredovisning som skall ingå i ansökningshandlingarna. Det är självfallet av största vikt för både handläggningen av bildandefrågan och den fortsatta verksamhelen inom områdel all ansökan åtföljs av en korrekt fastigheisförteckning. Del får förutsättas att fastighetsägarna i många fall har anledning atl anlita lantmätare eller någon annan i fastighetsrättsliga frågor sakkunnig person för upprättande av förteckningen. Som flera remissinstanser har påpekat bör kartan över området utgöras av den ekonomiska kartan eller annan karta som visar fastighetsgränserna. Jag har emellertid inte ansett det nödvändigt att i dessa hänseenden uppställa några villkor i lagen. I likhet med beredningen har Jag inte heller ansett det påkallat att ge närmare bestämmelser för hur ansökningshandlingarna i övrigt skall vara utformade. För att länsstyrelsen skall anse sig kunna fatta beslut enbart på gmndval av ansökningshandlingarna måste självfallet höga krav ställas på fullstän-3 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 180

Prop. 1979/80:180 34

dighet och noggrannhet inte bara när det gäller fastighetsredovisningen utan också beträffande uiredningen om fastighetsägarnas inställning i bildandefrågan. Del har hillills varit vanligt att som ell led i förberedelsearbetet upprätta s. k. teckningslislor. De fastighetsägare som undertecknar listan har därmed förklarat sig villiga att ansluta sina fastigheler till det tilltänkta Jaktvårdsområdet. Utredningen om fastighetsägarnas inställning kan, i enlighet med vad Jaktmarksulredningen föreslagit, lämpligen ske genom en utvecklad form av sådana listor. Det bör då av dessa skriftliga förklaringar otvetydigt framgå vilka fastighetsägare som är villiga att ansluta sin mark till ell Jaktvårdsområde med en omfattning och de stadgar som anges i förslaget. De fastighetsägare som motsätter sig bildandet bör uppmanas all skriftligen ange skälen för sin ståndpunkt.

Bildande av ell jaktvårdsområde kommer liksom hittills atl kräva ett tämligen omfattande förberedelsearbete. Vanligen har detta arbete utförts med biträde av länensjaklvårdspersonal. Med denna personals medverkan och över huvud taget bistånd från jägarorganisalionernas sida finns det anledning att förutsätta att det kommer att utvecklas väl fungerande mtiner för sammanställningen av länsstyrelsens provningsunderlag.

17 8

Frågan om bildande av etl jaktvårdsområde skall prövas vid en förtättning under ledning av en förtättningsman, om det inte är uppenbart att fömtsättningar för bildandel saknas.

Länsstyrelsen får dock utan föregående förrättning besluta att bilda ett jaktvårdsområde, om alla fastighetsägare är ense om delta eller om förrättning annars inte kan anses nödvändig.

Paragrafen motsvarar 15 8 i beredningens förslag. Förfarandet vid bildandet har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2).

18 8

Förtättningsmännen skall med ledning av ansökningshandlingarna och vad som i övrigt har förekommit göra upp ett förslag lill vilken mark som bör ingå i området och vilka stadgar som bör gälla för området.

Förslagel skall behandlas vid sammanträde inför förrätlningsmannen.

Paragrafen motsvarar 39 8 3 mom. Jaktstadgan och 16 8 i beredningens förslag.

Bildandet av ell jaklvårdsområde kan tänkas beröra intressen som kommunen eller andra myndigheter har att bevaka. Såväl länsstyrelsen som förtättningsmännen skall i sådana fall givelvis samråda med dessa myndigheter.

19 8

Förtättningsmännen skall kalla fastighetsägarna lill sammanträdet. Kallelsen skall innehålla en kort beskrivning av den avsedda områdesbildningen och uppgifl om lid och plals där ansökningshandlingarna finns tillgängliga.

Prop. 1979/80:180 35

Kallelsen skall i god tid före sammanträdel delges fastighetsägarna. Kallelse till fortsatt sammanträde fär ske genom meddelande vid försia sammanträdestillfället.

Paragrafen motsvarar 39 8 2 mom. jaktstadgan och 17 8 i beredningens förslag. 1 likhet med flera remissinstanser har Jag inte ansett att det finns skäl att föreskriva att andra jakträttsinnehavare än fastighetsägarna skall kallas till förrättningen.

20 8

Vid förrättningen skall fömtsättningarna för bildande av jaktvårdsområdet utredas.

Fastighetsägarna skall få tillfälle att yttra sig och förebringa utredning i frågor som är av betydelse för bildandel.

21 8

Förrältningsmannen skall avge elt utlåtande om jaktvårdsområdet bör komma till stånd eller inte. I det förta fallet skall i utlåtandet tas in förslaget till stadgar.

Förtättningen skall avslutas med alt utlåtandet och övriga handlingar rörande områdesbildningen hålls tillgängliga för granskning under en månad.

Efter utgången av denna tid skall förrättningsmannen översända förrättningshandlingarna och de erinringar som kan ha framställts till länsstyrelsen.

Paragraferna har sin motsvarighet i bestämmelserna i 40 8 jaktstadgan och 18-20 88 i beredningens förslag.

Vid bifall till ansökan kan länsstyrelsen självfallet inte i någon mera betydande grad avvika från förrättningsmannens utlåtande. Anser sig länsstyrelsen inte kunna fatta beslul på gmndval av utlåtandet återstår inte annal än att hänskjuta ärendet lill förrätlningsmannen för ny handläggning.

22 8

Stadgarna för ett jaktvårdsområde skall ange

1. det markområde som avses,

2. i vilken utsträckning jakten skall bedrivas gemensamt över fastighetsgränser och grunderna i övrigi för Jaktvården,

3. beräkningsgrunderna för avgifter enligt 13 8,

4. de bestämmelser som behövs för jaktvårdsområdets förvaltning,

5. vilka fonder jaktvårdsområdet skall ha, deras ändamål och hur avsättning Ull dem skall ske.

Paragrafen motsvarar 24 8 i beredningens förslag. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) kommer en viktig del av stadgarna atl utgöras av vad som i jaktlagen och jaktstadgan betecknas som grunderna för Jaktulövningen och viltvården. Med hänsyn till vad som föreslås i fråga om Jaktvårdsområdets organisalion skall stadgarna dessulom innehålla bestämmelser för områdets förvaltning. 1 del hänseendet behövs föreskrif-

Prop. 1979/80:180 36

ter av del slag som vanligen upptas i exempelvis föreningsstadgar. Stadgarna bör följaktligen innehålla uppgifier om bl.a. jaktvårdsområdels namn, styrelsens sammansättning och grunder för dess beslutförhet, var styrelsen skall ha sitt säte, hur räkenskaperna skall föras och hur revision skall ske, hur ofta ordinarie Jaktslämma skall hållas, hur kallelse lill jaktslämma skall ske, hur jaktslämmans beslut angående Jaktens bedrivande skall tillkännages och hur meddelanden skall komma till medlemmarnas kännedom. 1 den mån del är nödvändigl alt ge närmare regler beträffande stadgarnas innehåll bör det ske i en verkställighetsförordning lill lagen. Till ledning vid utformningen av stadgarna bör. som jag har framhållit i den allmänna motiveringen, finnas en sladgemall som motsvarar de nuvarande riksnormalstadgarna för jaktvårdsområden.

23 8

Länsstyrelsen prövar atl stadgarna inte kränker enskild rätl eller innehåller någol som strider mot lag eller författning. Delsamma gäller vid ändring av stadgarna.

Ell beslul om ändring av stadgarna får inte lillämpas innan det har fastställts av länsslyrelsen.

1 förevarande paragraf anges närmare i vilka hänseenden länsslyrelsen skall pröva stadgarnas innehåll vid bildandet av ell jaktvårdsområde eller när stadgarna skall ändras. Beredningen har i sitt förslag inte tagit upp någon särskild bestämmelse om prövningen av stadgarna. Paragrafen svarar delvis mol bestämmelsen i 11 8 1 mom. första styckel Jaktlagen.

1 vad mån en stadgebeslämmelse kan sägas kränka enskild rätl måsle självfallet avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Givet är atl del förhållandel alt Jaklulövningen inom Jaktvårdsområdet kan komma all regleras i olika hänseenden inte ulan vidare kan betraktas som en rättskränkning. Delsamma gäller inskränkningar i en fastighetsägares rält alt upplåta jakträtt när en sådan upplåtelse kan bli till förfång för jaktvården eller övriga jakträttsinnehavare inom området. Däremot kan stadgebestämmelser som innebär omotiverade åtskillnader mellan fastighetsägarna vad beträffar rättigheter och skyldigheter naturiigtvis inte godtas. Självfallet måsle det också betraktas som otillbörligt om exempelvis bestämmelsema om tilldelningen av jaklrätlsbevis utformas så alt någon fastighetsägare utestängs från jakten.

Vad beträffar överensstämmelsen med lag och förfallning vill jag erinra om atl stadgarnas bestämmelser om upplåtelse av jakträtt måste utformas med hänsyn lill 10 och 11 88 i den nu föreslagna lagen.

24 8

För Jaktvårdsområdet skall finnas en styrelse. Innan styrelsen har utsetts kan sammanslutningen inte förvärva rättigheter eller äta sig skyldigheter. Styrelsen företräder jaktvårdsområdet mot iredje man.

Prop. 1979/80:180 37

Frågan om jaktvårdsområdels organisalion har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) och av den framgår atl bestämmelser i det hänseendet saknas i jaktlagstiftningen. Förevarande paragraf överensstämmer med 23 8 första siycket i beredningens förslag.

25 8

Medlemmarnas rätl att delta i handhavandet av jaktvårdsområdels angelägenheter utövas på jaktslämma.

Paragrafen motsvarar 26 8 försia slyckel i beredningens förslag.

26 8

I fråga om rösträtt och beslut på jaktslämma gäller, om inte annat följer av särskild bestämmelse i denna lag,

1. alt varje medlem har en röst i frågor som rör ålgärder för viltvården och de närmare föreskrifterna för jaktulövningen med undanlag för föreskrifter om avskjutningen,

2. alt i övriga frågor rösträtt tillkommer endast medlem som är fastighetsägare, som därvid har en röst, om inte någon sådan medlem begär all röstetalet i stället skall beräknas efler fastigheternas areal,

3. atl ingen får för egen del rösta för mer än en femtedel av del på stämman företrädda röstetalet,

4. alt den mening som har fått del högsla röstetalet gäller som stämmans beslul,

5. att vid lika röstetal val avgörs genom lottning och i andra frågor den mening gäller som biträds av de flesta rösterna eller, om även antalet röster är lika, av stämmans ordförande,

6. all beslul om ändring av stadgarna inte är giltigt, om del inte biträds av en majoritet av fastighetsägarna som skall utgöra minst två tredjedelar av antalet fastighetsägare och äga minsl hälften av den mark som ingår i området.

Frågan om i vilken utsträckning medlemmar som inte är fastighetsägare skall få della i beslut pä jaktslämma har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3). Till övriga frågor enligt punkt 2, i vilka bara faslighelsägarna har rösträtt, hör genom undantaget i punkt 1 föreskrifter om avskjutningen, dvs. regler för hur djurslammarna skall beskattas med avseende på djurantal, kön och ålder. Till dessa frågor hör då också beslut om licensansökningar för exempelvis älgjakt. Även när det gäller bestämmandel av avgifterna för jakten har endasl sådana medlemmar som är fastighetsägare rösträtt.

Beredningen har föreslagit att en bestämmelse om omröstning efter delaktighet skall kunna tas in i Jaktvårdsområdels sladgar. Enligt min mening bör sädan omröstning bara ske om någon fastighetsägare begär del. En bestämmelse härom har lagits in i punklen 2.

De som innehar en faslighet under samäganderätl får, liksom i andra sammanhang där fastighetsinnehavet grundar rätl till medlemskap, endast tillgodoräkna sig ett gemensamt sådanl och därmed också endast en röst när röstning sker efler huvudtal.

Prop. 1979/80:180 38

27 8

Etl Jaktvårdsområde består lills vidare.

28 8

Länsslyrelsen kan besluta atl elt Jaktvårdsområde skall upplösas.

För beslut enligt första stycket fordras att flertalet av de röstande fastighetsägarna på en Jaktstämma uttalat sig för en upplösning och att detta flertal antingen ulgör minst en tredjedel av antalet fastighetsägare eller äger minsl hälften av den mark som ingår i området.

För sådanl beslut krävs också atl minst tio år har förflutit sedan området bildades.

29 8

På ansökan av styrelsen för de jaklvärdsområden som berörs kan länsstyrelsen besluta att

1. föra samman flera jaktvårdsområden till ett jaklvårdsområde,

2. dela upp ett Jaklvårdsområde i flera jaktvårdsområden.

För sådan ombildning gäller villkoren för och förfarandet vid bildande av Jaktvårdsområde.

30 8

På ansökan av Jaktvårdsområdets styrelse får länsstyrelsen besluta att en fastighel skall anslutas lill jaktvårdsområdet. För sådan anslutning fordras medgivande av fastighetens ägare och, om faslighelen ingår i ett Jaktvårdsområde, av Jaktvårdsområdet.

Paragraferna har sin motsvarighet i 31-33 och 35 88 i beredningens förslag. Beträffande de överväganden som ligger till grund för beslämmelserna kan Jag hänvisa till den allmänna motiveringen (avsniti 2.4).

Vid remissbehandlingen har föreslagits atl en fastighetsägare, även i de fall dä hans fastighel inte har förioral sin jaktliga betydelse, bör tillåtas all under vissa förutsättningar lämna ell jaklvårdsområde utan alt hans mark samtidigt ansluts till elt annal Jaktvårdsområde. Som förutsättning skulle gälla att en sådan förändring inträffat att en medlem i områdel fär ett markinnehav som lämpligen kan utgöra en egen enhet för jaktvård. Jag har emellertid inte ansett mig kunna biträda ett sådanl förslag. Elt sådanl utträde skulle säkert i många fall leda till all förutsättningarna för en fortsatt Jaktlig samverkan inom jaktvårdsområdet allvariigt rubbadeseller t. o. m. helt rycktes undan.

31 8

Om en fastighet på grund av ändrad användning eller annars väsentligen saknar betydelse för jaktvården, skall marken anses utesluten ur området, om fastighetsägaren och jaktvårdsområdet är ense om detta. I annat fall skall frågan om uteslutning prövas av länsstyrelsen.

Paragrafen motsvarar närmast 36 och 37 88 i beredningens förslag. Beredningen har föreslagit att när det inom etl Jaktvårdsområde bildas fasligheter för bostads-, industri- eller fritidsändamål skall sådana faslighe-

Prop. 1979/80:180 39

ler automatiskt anses uteslutna ur området. För att en sådan fastighet skall ingå i områdel skall enligt förslagel krävas beslut av länsstyrelsen på ansökan av faslighelens ägare eller Jaktvårdsområdels styrelse.

Förslaget innebär enligt min mening visseriigen en praktisk och rationell lösning på de problem som bl. a. uppkomsten av småläsligheter innebär för verksamhelen inom ett Jaktvårdsområde men är samtidigt förenat med vissa nackdelar. Det lorde i vissa fall vara svårt att avgöra om en faslighet omfattas av den föreslagna regeln och Ivekan kan komma att råda om Jaktvårdsområdels aktuella omfattning. Jag har därför inte ansett mig böra biträda förslaget ulan har i förevarande paragraf tagit upp en bestämmelse som innebär atl uteslutningen görs beroende av en överenskommelse mellan jaktvårdsområdet och fastighetsägaren eller av länsstyrelsens beslut. Bestämmelsen avser inte bara nybildade fastigheler utan också fastigheter som på grund av ändrad användning eller av annan orsak saknar betydelse för Jaktvården.

32 8

Länsstyrelsen får förordna att frågor som avses i 28. 30 eller 31 8 skall prövas vid förrättning innan länsstyrelsen beslular.

För förfarandel vid sådan förrättning gäller 18-21 88.

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4) kan det tänkas fall när länsstyrelsen har anledning att la initiativ lill upplösning av ett Jaktvårdsområde. Åven i andra fall kan del finnas skäl för en förrättning innan beslul fattas om upplösning. Möjligheten att förordna om förrättning bör också stå öppen när det gäller frågor om anslutning eller uteslutning av en fastighet.

33 8

Vid upplösning av ett jaktvårdsområde gäller bestämmelsen i 62 8 lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter.

Paragrafen överensstämmer med 38 8 i beredningens förslag. Hänvisningen innebär all ell jaktvårdsområde inte får upplösas förrän områdets skulder har betalats eller medel som fordras för betalningen har nedsatts hos länsslyrelsen. Överskott av medel skall fördelas mellan medlemmarna enligt de grunder jaktstämman beslular, om del inte i stadgarna härföre-skrivits annat.

34 8

Bryter den som har rätl att Jaga inom ell Jaklvårdsområde mot de regler som enligt stadgarna eller Jaktstämmans beslut gäller för Jakten inom områdel döms lill böler, om inte gärningen är belagd med straff i lagen (1938: 274) om rätl till jakt eller i jaktstadgan (1938:279).

Sådant brott får åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande. Som målsägande anses även jaktvårdsomrädet.

Prop. 1979/80:180 40

Paragrafen motsvarar 29 8 2 mom. andra siycket och 34 8 tredje och fjärde styckena jaktlagen. I beredningens förslag motsvaras paragrafen av 40 8. Av vad som anförts i anslutning till 22 8 framgår alt del i stadgarna för jaktvårdsområdet skall anges hur jaktslämmans beslut angående jaktens bedrivande skall tillkännages.

F.n. gäller enligt 30 8 Jaktlagen all villebråd som dödats, fångats eller tillvaratagits vid broll mot 29 8 2 mom. andra stycket, som alltså motsvarar förevarande paragraf, skall förverkas, om det inte är uppenbart obilligt. Beslämmelsen torde innebära alt del förverkade viltet skall tillfalla övriga jakträttsinnehavare inom jaktvårdsområdet, om överträdelsen inte samtidigt innebär brott mot annan bestämmelse i jaktlagen eller jaktstadgan. En sådan förverkanderegel fär antas ha en myckel begränsad betydelse. Övriga jakträttsinnehavares intressen kan dessulom alltid tillgodoses genom en skadeståndstalan. Jag har därför ansett att beslämmelsen kan undvaras.

35 8

Anser den vars rätt berörs av beslut på Jaktslämma eller beslut av jaktvårdsområdels styrelse atl beslutet inte har tillkommit i behörig ordning eller atl det strider mol denna lag eller annan författning eller mot stadgarna eller kränker hans enskilda rätt, får han överklaga beslulel hos länsstyrelsen genom besvär.

Besvärshandlingen skall ha inkommit till länsstyrelsen inom två månader från dagen för beslutet. I fråga om besvär mot styrelsens beslul räknas dock besvärsliden från den dag klaganden fick del av beslutet.

Jaktslämmans eller styrelsens beslut skall gälla ulan hinder av att det har överklagats, om inte länsstyrelsen förordnar annal.

Paragrafen motsvarar 13 8 4 mom. Jaktlagen och 44 8 i beredningens förslag.

Den föreslagna besvärsbestämmelsen innebär i likhet med den nu gällande atl länsstyrelsens prövning inte skall avse del överklagade beslutels lämplighet ulan bara dess laglighel. Länsslyrelsen ges därmed inte heller befogenhet atl ersätta det överklagade beslutet med ett annal. Jag är medveten om alt denna begränsning i undanlagsfall kan innebära problem för en klagande. En mera vidsträckt prövningsrätt skulle emellertid enligt min mening innebära en alltför långtgående inskränkning i medlemmarnas bestämmanderätt när det gäller jaktvårdsområdets angelägenheter.

Den föreslagna besvärstiden överensstämmer med vad som gäller enligt annan, molsvarande lagstiftning.

36 8

Länsstyrelsens beslut fär överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Då beslut som länsslyrelsen eller kammarrätten meddelar enligt denna lag angår sä många atl avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillslällas envar av dem, skall meddelande om beslutet las in i ortstidning. Tiden för överklagande skall räknas från den dag då kungörandet har skett.

Prop. 1979/80:180 41

Länsstyrelsens beslul skall gälla ulan hinder av att del har överklagats, om inte kammarrätten förordnar annat.

Paragrafen motsvarar 27 8 andra styckel jaktlagen samt 43 och 45 SS i beredningens förslag.

1 samband med förvaltningsreformen år 1971 fördes målen om jaktvårdsområden lill adminislraliv domslol. Jag har inte ansett att del föreligger några skäl för att på nytt ändra besvärsordningen.

Beredningen har framhållit alt problem kan uppstå om verksamhelen i ett jaktvårdsområde påbörjas innan bildandefrågan slutligt har avgjorts. Enligt min mening bör risken för sådana komplikationer vara liten om prövningsmyndigheten ges möjlighet att förordna om inhibition.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt

Åndringarna är en följd av att bestämmelserna om jaktvårdsområden i Jaktlagen flyttats över till den nya lagen.

Att låta den nya lagen bli tillämplig på redan anhängiggjorda ärenden om bildande av Jaktvårdsområde skulle, som en remissinstans påpekat, kunna innebära att ett redan utfört, omfattande förberedelsearbete måste göras om. En sådan ordning skulle också kunna få tillbakaverkande effekler som inte är önskvärda. Jag avser bl. a. det fallet att fastighetsägarna begärt att länsslyrelsen skall fastställa deras enhälliga beslut att bilda jaklvårdsområde.

Beredningen har föreslagit en beslämmelse som innebär alt den nya lagen görs tillämplig på alla bestående jaktvårdsområden efter en tioårig övergångstid. Jag har ansett att del bör ankomma på fastighetsägarna själva att besluta om en sådan övergång. Olägenheterna med skilda regel-syslem för äldre och nyare jaktvårdsområden får anses vara begränsade. Den i punkt 3 föreslagna regeln utesluter inte heller att fastighetsägarna i stället för att ombilda Jaktvårdsområdet beslutar atl förlänga dess giltighetslid enligt äldre bestämmelser. Med hänsyn lill de fördelar den nya lagen innebär får det emellertid fömtsättas all sådana beslul blir ovanliga.

5 Hemställan

Jag hemställer alt lagrådels yttrande inhämtas över förslagen lill

1. lag om jaktvårdsområden,

2. lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt lill jakt.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1979/80:180 42

Bilada 1 Sammanfattning av beredningens förslag

Till grund för beredningens överväganden ligger främst det förslag till lagstiftning om Jaktvårdsområden som jaktmarksutredningen lagt fram i betänkandet (SOU 1974: 80) Jaktmarker, och remissyttrandena över betänkandet.

En samverkan i ökad utsträckning fastighetsägare emellan när det gäller Jakt och övrig viltvård är enligt beredningens mening angelägen. Jaktvårdsområde ulgör en lämplig form för sådan samverkan. Beredningens förslag syftar främst lill att göra del lättare alt bilda Jaktvårdsområden och atl ge jaktvårdsområdena en fastare organisalion.

Enligt förslagel skall bildande av jaklvårdsområde även i fortsättningen grundas på fastighetsägarnas medverkan. Beredningen har i likhet med Jaktmarksutredningen avstått frän att föreslå en obligatorisk områdesbildning.

Frågan om bildande av Jaktvårdsområde skall enligt förslaget prövas av länsslyrelsen på ansökan av fastighetsägare eller, undanlagsvis, kommun. Vad beträffar förfarandet vid bildandet föreslås länsslyrelsen få möjlighet atl välja den i det enskilda fallet lämpligaste handläggningsformen. Beslut skall kunna fallas omedelbart på grundval av ansökningshandlingarna. Utgör dessa inte tillräckligt beslutsunderlag skall bildandefrågan handläggas vid förrättningssammanlräde. Oenighet bland fastighetsägarna kan, men behöver inte föranleda förrättning. Även om förrättning hållits skall länsstyrelsen fatta det slutliga avgörandet om bildande av jaktvårdsområdet.

Som villkor för atl jaktvårdsområde skall bildas föreslås i huvudsak följande gälla. Ändamålet med jaktvårdsområdet skall vara alt för flera fastigheter samordna jaktulövningen och andra ålgärder som kan främja viltvården. Området skall ha en sådan avgränsning atl det inte kan anlas försvåra framtida områdesbildning för angränsande marker. Vidare skall det bland fastighetsägarna föreligga en posiliv inställning lill bildandet. Beredningen föreslår, efter alt ha övervägt också andra alternativ, atl del liksom hittills skall krävas en viss bestämd majoritet för områdesbildningen. Majorilelskravel föreslås dock sänkt i förhållande till vad som f. n. gäller. Del skall vara tillräckligt att minsl två tredjedelar av hela antalet fastighetsägare är positiva till områdesbildningen om dessa fastighetsägare företräder minsl hälften av områdets areal. I begränsad utsträckning skall avsteg från dessa krav på majoritet i fråga om anlal och areal kunna göras i vissa särskilda fall.

Ell beslul om bildande av jaklvårdsområde föreslås alltid få gillighet för såväl jordbruksarrendalorer som har jakträtt som för vanliga Jaktarrenda-torer. De får alltså underkasta sig de regler som kommer att gälla för Jaktutövningen inom området. Arrendatorerna ges rätt alt säga upp eller begära jämkning av arrendeavtalet om områdesbildningen medför att värdet av nyttjanderätten minskal.

För ombildning av jaktvårdsområde, dvs. överföring av mark från ett område lill etl annal och uppdelning eller sammanslagning av Jaklvårdsområde föreslås förenklade regler.

Jaklvårdsområde skall enligt förslaget inte längre bildas för viss tid utan skall bestå Ulls vidare. Upplösning av området skall kunna ske tidigast Uo år efter bildandet.

Prop. 1979/80:180 43

Enligt förslagel skall någon särskild förening inte finnas för förvaltningen av jaktvårdsområdels angelägenheter. 1 stället föreslås organisalions-och förvallningsbeslämmelser för den samfällighet jaktvårdsområdet utgör. Fastighetsägarna skall vara medlemmar i jaktvårdsområdet och arrendatorer med arrenden för längre tid än elt är får möjlighel alt bli medlemmar. För områdel skall stadgar fastställas och styrelse utses. Medlemmarnas beslutanderätt utövas på Jaktslämma. Andra medlemmar än fastighetsägarna får bara beslutanderätt i frågor som rör Jaktulövningen och vissa andra viltvårdsfrågor.

Beredningen har med hänsyn till sitt uppdrag ansett det nödvändigl all behålla möjligheten atl i Jaktvårdsområdes stadgar bestämma röstetal graderade efter arealinnehav. Elt slopande av denna möjlighet skulle nämligen enligt beredningens uppfattning verka hämmande på områdesbildningen. I frågor som rör Jaktulövningen inom områdel och vissa andra frågor rörande viltvården skall dock varje medlem ha endast en röst.

Beredningen föreslår inte några detaljerade bestämmelser för den ekonomiska förvaltningen ulan berör endasl allmänt efler vilka modeller denna kan länkas ordnad. Väljer jaktvårdsområdet att utforma förvaltningen så all det ankommer på delägarna själva all lill utomstående upplåta Jakträtt på den egna fastigheten skall krav kunna ställas på all Jaktarrenda-torn disponerar viss minimiareal för att få rätt att Jaga inom området.

Länsstyrelsens beslut i fråga om bildande, förändring av Jaktvårdsområdels omfattning och ändring av stadgarna föreslås kunna överklagas lill regeringen.

Bestämmelserna för jaklvårdsområde skall enligt förslaget samlas i en särskild lag som föreslås träda i krafl den I Januari 1980. Under en tioårsperiod efler ikraftträdandet skall äldre Jaktvårdsområden efler beslul av delägarna kunna ombildas till jaktvårdsområden enligt den nya lagen. Belräffande äldre områden inom vilka sådana beslut inte fallas skall den nya lagen lillämpas när den angivna tioårsperioden löpt ul.

Prop. 1979/80:180 44

Bilaga 2

Beredningens lagförslag

1 Förslag till

Lag om jaktvårdsområden

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 8 Enligt denna lag kan för flera fasligheter eller delar därav bildas
sammanslutning (Jaktvårdsområde) med uppgifl all samordna jakten och
andra ålgärder lill främjande av viltvården.

Om särskilda skäl föreligger, får ett Jaktvårdsområde bildas för en enda faslighel.

2 8 Fråga om bildande av jaklvårdsområde prövas av länsslyrelsen.

Medlemskretsen

3 8 Den som äger en fastighel som ingår i ett jaktvårdsområde skall vara
medlem i området. Sådan medlem är också delägare i Jaktvårdsområdet.

Den som på grund av upplåtelse har rätl att Jaga på en fasUghet som ingår i Jaklvårdsområde skall på begäran antas som medlem i områdel, om upplatelsetiden omfattar minsl etl jaktår.

Villkor för bildande

4 8 Ett jaklvårdsområde får bildas endast om

1. områdel med hänsyn till storlek, läge och övriga förutsättningar är varaktigt lämpat för sitl ändamål,

2. enskild rätt inte kränks,

3. framlida områdesbildningar inte kan antas bli försvårade.

5 § Etl jaklvårdsområde får bildas endasl om en majoritet av fastighetsägarna är villiga att bilda området. Majoriteten skall utgöra minst två tredjedelar av fastighetsägarna och dessa skall äga sammanlagt minsl hälften av områdels areal. Föreligger särskilda skäl får områdel bildas även om dessa majoritetskrav inte är hell uppfyllda.

6 8 En fastighet får ingå i ett Jaklvårdsområde endast om del medhänsyn lill faslighelens beskaffenhet och användning är förenligt med del syfle för vilket området bildas.

7 8 En faslighel som med hänsyn lill storiek, läge och övriga förulsältningar lämpligen kan utgöra elt särskilt område för jakt och viltvård får inte tas in i ett jaktvårdsområde utan ägarens samtycke.

Verksamhet, m. m.

8 8 Etl jaklvårdsområde får inte bedriva verksamhei som är främmande
för dess ändamål.

9 8 Ett Jaktvårdsområde kan förvärva rättigheter och åta sig skyldigheler
när anmälan enligt 23 8 andra slyckel gjorts.

10 § 1 elt Jaklvårdsområde får rätten till all Jakl inom området inte upplåtas till annan, om inte samtliga delägare är överens om detta. Delsamma gäller all Jakl efter en viss djurart.

11 8 Ägaren lill en fastighel som ingår i ett Jaklvårdsområde får upplåta jakträtt till annan, om inte upplåtelsen kan anses olämplig med hänsyn till viltvården eller jaktutövningen eller på annal säll är lill avsevärd olägenhet för övriga delägare.

12 § Ett Jaktvårdsområde får bestämma alt särskilda avgifter skall betalas för rätten all jaga inom området och för villebråd som fälls inom detla.

En delägare är skyldig all på sin faslighel i skälig omfattning låla anläggning för viltvård.

Förfarandet vid bildande av ett jaktvårdsområdc

13 § Ansökan om bildande av etl jaklvårdsområde får göras av den som
äger en fastighel som kan ingå i områdel eller av en kommun.

Ansökan skall göras hos länsstyrelsen i det län lill vilket hela områdel eller större delen av det hör.

14 8 Ansökningshandlingen skall innehålla

1. förslag lill vilka fasligheter eller delar därav som bör ingå i områdel, uppgifl om deras areal och ägarnas namn och adresser saml karla över området,

2. förslag till namn på området,

3. förteckning över de personer som enligt 3 8 andra stycket får bli medlemmar i området,

4. förslag till sladgar för områdel,

5. utredning om fastighetsägarnas inställning lill frågan om områdets bildande.

15 § Sedan ansökan har gjorts skall länsslyrelsen förordna en lämplig
person till förrältningsman all handlägga frågan om jaktvårdsområdels
bildande, om det inte är uppenbari alt förutsättningar härför saknas.

Länsstyrelsen får dock omedelbart pröva frågan, om samtliga fastighetsägare är överens om atl områdel skall bildas eller omständigheterna annars är sådana att en förrättning inte kan anses nödvändig.

16 § Förrätlningsmannen skall med ledning av ansökningshandlingarna
och vad som i övrigi har förekommit göra upp etl förslag lill vilka fastighe
ter eller fastighelsdelar som bör ingå i området och de sladgar som bör
gälla för området.

Förslaget skall behandlas vid sammanträde inför förrättningsmannen.

17 § Förrätlningsmannen skall kalla den som kan bli medlem i områdel
till sammanträdet. Kallelsen skall innehålla en kort beskrivning av den
avsedda områdesbildningen och uppgift om tid och plals där ansöknings
handlingarna finns tillgängliga.

Prop. 1979/80:180 46

Kallelsen skall i god tid före sammanträdet delges den som kan bli medlem i området. Kallelse till fortsall sammanträde får ske genom meddelande vid försia sammanlrädestillfällel.

18 8 Vid sammanträdet får göras de ändringar och Jämkningar i förslagel
som bedöms nödvändiga.

Råder osäkerhet om storleken på viss mark som skall ingå i områdel, skall marken anses ha den areal som förrätlningsmannen besiämmer sedan de närvarande har fåll yttra sig i frågan.

19 § Sedan förutsällningarna för bildande av Jaktvårdsområde utretts vid sammanträdel, skall förrätlningsmannen i ell skriftligt utlåtande ange om jaktvårdsområdet bör komma till stånd eller inte.

20 § Sammanträdet skall avslutas med tillkännagivande all utlåtandet och övriga handlingar rörande områdesbildningen hålls tillgängliga för granskning under en månad.

Efter utgången av denna lid skall förrätlningsmannen översända förrättningshandlingarna och avgivna erinringar till länsstyrelsen.

21 § Anser sig länsstyrelsen inte kunna fatta beslut på grundval av utlå
tandet och eventuella erinringar får ärendet hänskjutas lill förrätlnings
mannen för ny handläggning.

1 länsstyrelsens beslut om bildande av jaktvårdsområdet skall stadgarna för områdel faslslällas.

Verkan av länsstyrelsens beslut

22 § Länsslyrelsens beslut gäller mol en ny delägare ijaktvårdsområdet.
Har någon Jakträtt på mark som las in i etl jaklvårdsområde, på grund av

avtal om Jordbruksarrende eller jakträttsupplåtelse, får han med de inskränkningar som kan följa av avtalet utöva den jakt som tillkommer markägaren.

Har sådan jakträttsinnehavares rätl undergått förändring av någon belydelse för hans Jaklulövning gäller 7 kap. 30 8 andra och tredje styckena jordabalken. Talan om nedsättning av utgående ersättning skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område fastighelen är belägen.

Jaktvårdsområdets organisation och förvaltning

23 8 För varje Jaktvårdsområde skall finnas en slyrelse. Denna företrä
der jaktvårdsområdet i förhållande lill tredje man.

Anmälan om styrelsens sammansättning skall göras till länsslyrelsen.

24 § Stadgarnaför etl Jaklvårdsområde skall innehålla

1. områdets namn,

2. de huvudsakliga reglerna för viltvården och avlysning av jakt på sådan mark, vars ägare har ideella betänkligheter mol Jakl,

3. grunderna för förvaltningen,

4. hur styrelsen skall vara sammansatt och hur den skall utses samt grunderna för dess beslutsförhet,

5. den ort där styrelsen skall ha sitl säte.

Prop. 1979/80:180 47

6. hur räkenskaperna skall föras och hur revision skall ske,

7. hur ofta ordinarie Jaktslämma skall hållas,

8. hur kallelse till jaktslämma skall ske och hur andra meddelanden skall komma till medlemmarnas kännedom samt när kallelse senast skall ske.

25 8 Ett beslut om ändring av jaktvårdsområdels stadgar skall underställas länsslyrelsen för fastställelse. Åndringen får inte lillämpas innan beslutet har fastställts.

26 8 Medlemmarnas rätl atl delta i jaktvårdsområdels angelägenheter utövas på jaktslämma.

Första Jaktstämma skall hållas snarast efler del området har bildats. På jaktslämma harjakträttsinnehavare inom jaktvårdsområdet som inte är medlemmar rätt all närvara och yttra sig.

27 § De medlemmar som inte är delägare ijaktvårdsområdet har rösträtt
endasl i frågor om

1. Jaktens bedrivande inom området,

2. villvårdsåtgärder som saknar belydelse för en faslighets nyttjande.

28 8 Vid omröstning på jaktstämma har varje medlem en röst. För en
faslighel som ägs med samäganderätt räknas endast en röst utom i de fall
som avses i I § andra siycket.

I områdels stadgar får dock föreskrivas all omröstning skall ske efter delaktighet i andra frågor än som avses i 27 8 1 och 2, 29 8 andra stycket dier 32 och 35 88.

På Jaktslämma får inte någon utöva rösträtt för mer än en fjärdedel av de närvarandes sammanlagda röstetal. Vid omröstning i frågor som avses i 27 8 1 och 2 får bara de medlemmar som är personligen närvarande della.

29 8 Som jaktslämmas beslut gäller den mening som har fått de flesta
rösterna eller vid röstning efter delaktighet det största röstetalet. Vid lika
röstetal avgörs val genom lottning. I andra frågor gäller den mening till
vilken stämmans ordförande ansluter sig.

För beslut om ändring av elt Jaklvårdsområdes sladgar fordras dock minsl två tredjedelar av de avgivna rösterna. Föreskrivs strängare villkor i stadgarna, skall det gälla.

30 6 För varje jaktår skall de villkor fastställas som skall gälla för jakten
inom jaktvårdsområdet. Sådant beslut skall fattas på Jaktstämma.

Jaktvårdsområdets bestånd m. m.

31 8 Ell jaklvårdsområde beslår lills vidare.

32 8 På ansökan av Jaktvårdsområdes styrelse kan länsstyrelsen beslula att

1. upplösa jaktvårdsområdet,

2. föra över en faslighet från ett jaklvårdsområde lill elt annat,

3. föra samman flera jaktvårdsområden till ell Jaklvårdsområde,

4. dela upp ett jaklvårdsområde i flera jaktvårdsområden.

Prop. 1979/80:180 48

33 8 För beslut enligt 32 8 fordras atl delägarna har fattat beslut om
åtgärden på ordinarie jaktslämma i de berörda Jaktvårdsområdena.

Fråga om jaktvårdsområdels upplösning får väckas endast vart femte år och första gången när minst lio år har förflutit sedan området bildades. Som villkor för övriga åtgärder som avses i 32 8 gäller de förutsättningar som anges i 4 8.

34 8 Finner länsstyrelsen atl ytteriigare utredning behövs för prövningen
av sådan fråga som avses i 32 8, får länsslyrelsen beslula alt frågan skall
handläggas av en förrättningsman. För sådan handläggning gäller i lillämp
liga delar bestämmelserna om bildande av ett jaklvårdsområde.

Förrätlningsmannens utiålande skall grundas på den mening som flertalet av de vid förrätlningssammanlrädet röstande delägarna företräder.

35 8 Länsstyrelsen får beslula all en fastighet eller en del av en fastighel som inte ingår i elt jaktvårdsområde skall anslutas lill ett bestående jaklvårdsområde. För sådanl beslul fordras dds alt fastighetsägaren hos Jaktvårdsområdels slyrelse har ansökt om anslutning och att delägarna har fallat beslut om ålgärden på ordinarie jaktslämma, dels att de villkor som anges i 4 8 är uppfyllda.

36 § Bildas inom ett jaktvårdsområde en faslighel för bostads-, industri-eller fritidsändamål, skall del område fasligheten omfattar anses uteslutet ur jaktvårdsområdet. Detta gäller dock inte om länsslyrelsen på ansökan av fastighetens ägare eller av jaktvårdsområdels styrelse förklarar att fastigheten skall ingå i området. Fastighetsägaren skall ges tillfälle att yttra sig över ansökan som gjorts av områdels slyrelse.

37 § Om en fastighel på grund av ändrad användning inte längre bör ingå i jaktvårdsområdet, får länsstyrelsen på ansökan av områdets slyrelse utesluta fastighelen. Fastighetsägaren skall ges lillfälle all yttra sig över en sådan ansökan.

38 8 Vid upplösning av ett Jaktvårdsområde gäller beslämmelsen i 62 8 lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter.

Kostnaderna för bildande av jaktvårdsområde, m. m.

39 § Länsstyrelsen får enligt föreskrifter som meddelas av slalens natur
vårdsverk med medel ur Jaktvårdsfonden betala kosinaderna för bildande
av jaktvårdsområden. ändring av områdens omfattning och upplösning av
områden.

Ansvar, m. m.

40 § Bryter den som har rätt atl Jaga inom ett jaktvårdsområde mol de
för jaktutövningen inom området gällande reglerna döms till böler. om inte
gärningen är belagd med straff i lagen (1938:274) om rätt till Jakl eller i
jaktstadgan (1938: 279).

Av böterna tillfaller hälften jaklvårdsfonden.

41 § Villebråd som dödats, fångats eller tillvaratagils vid sådan gärning

Prop. 1979/80:180 49

som avses i 40 8 eller värdel därav, skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.

42 8 Länsstyrelsens beslul att förordna förrältningsman enligt 15 eller 34 8 får inte överklagas.

43 8 Länsstyrelsens beslut i fråga om bildande av Jaklvårdsområde eller ändring av områdels sladgar och beslut enligt 32 8 om upplösning, överföring, sammanföring eller uppdelning eller enligt 35 8 om anslutning får överklagas inom fyra veckor hos regeringen genom besvär.

Meddelande om länsslyrelsens beslul enligt första siycket skall införas i ortstidning. Tiden för överklagande skall räknas från dagen för sådant meddelande.

44 § Anser den vars rätt berörs av beslut på jaktslämma eller beslut av
jaktvårdsområdets styrelse atl beslutet inte har tillkommit i behörig ord
ning eller alt det strider mot denna lag eller annan författning eller mol
stadgarna eller kränker hans enskilda rätl, får han överklaga beslulel hos
länsslyrelsen genom besvär.

Besvären skall inges till länsslyrelsen inom fyra veckor från dagen för beslutet.

Jaktstämmans eller styrelsens beslut får tillämpas trots att det har överklagats, om inte länsstyrelsen förordnar annat.

45 8 Länsslyrelsens beslul i annat fall än som anges i 42 eller 43 8 får
överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Länsstyrelsens beslut får tillämpas trots alt det har överklagats, om inte kammarrätten förordnar annal.

Denna lag träder i kraft den I Januari 1980.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1938: 274) om rätl lill Jakl dels atl 10-13 §8' skall upphöra att gälla

dels att 7 och 27 88 samt 29 8 2 mom. och 34 8 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 § Boslällshavare, kronohemmans åbo och, inom de sex nordligaste länen, innehavare av kronotorp, skogstorp eller odlingslägenhel å krono-

' Senaste lydelse av

10§ 1974:1069

11§ 1971:566

12§ 1967:616 och

13§ 1971:566.

Senasie lydelse 1963: 606.

4 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 180

Prop. 1979/80:180 50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mark samt den som med nyttjanderätt innehar å sådan mark upplåtet kolonal ävensom innehavare av fjällägenhei ovan odlingsgränsen inom Norrbottens och Västerbottens län äge jakträtt å faslighetens ägor: dock skall den innehavare av kronolorp. skogstorp, odlingslägenhel, kolonal elier fjällägenhei sålunda medgivna jakuätlen icke innefatta rätl till jakt efler älg.

Är eljesl mark för Jordbruk genom arrendeavtal eller annorledes åt någon upplåten, äge brukaren, där ej annal avlalals, nyttja den Jakl som hör till marken.

Innehavare eder brukare av fastighet varom är fråga i denna paragraf må icke utan särskill bemyndigande av ägaren tala för fastigheten i frågor som avses i 10 § och ll § 2 mom.

27 8' Talan mot polismyndighets beslut enligt 23 8 föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mol länsslyrelsens beslut må talan ej föras.

Mot länsstyrelses beslut enligt Mol länsstyrelses beslut rörande

10, 11 eder 13 § eller rörande före- föreläggande eller förordnande med läggande eller förordnande med stöd av 24 8 1 mom. försia stycket stöd av 24 8 I mom. försia stycket föres lalan hos kammarrätten ge-föres talan hos kammarrätten ge- nom besvär, nom besvär. I fall, som avses i II §, skola besvär anföras inom två månader från det klaganden erhöll del av beslutet.

Talan mol annat beslul av länsstyrelse enligt denna lag eller mol beslut enligt 24 8 3 mom. av annan myndighet än regeringen föres hos regeringen genom besvär.

Meddelande om länsstyrelses eller kammarrätts beslut med stöd av 11 § skall införas i ortsUdning. Tiden för anförande av besvär över beslutet skall räknas från den dag då kungörandet har skett.

29 S"* 2 mom. Utövar delägare i allmänning eller annan samfällighet, varom sägs i 4 8, å områdel Jakt, som strider mol vad enligt första siycket av nämnda paragraf är tillåtet eller mot beslul som avses i andra stycket första punklen av samma paragraf straffes med dagsböter.

Överträder ägare av mark. som ingår i jaktvårdsområde, eller å sådant område eljest jaktberätligad person de angående jakten å området gällande reglerna, straffes med dagsböter.

' Senaste lydelse 1977:669. " Senaste lydelse 1951:290.

Prop. 1979/80:180 51

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

34 8' Allmän åklagare äge föra talan i fråga om olovlig jakt å område som avses 15 8 2 mom. så ock å brott varom förmäles i 33 8 Ijärde stycket denna lag.

Sker intrång i kronans, menighets eller allmän inrättnings rätt eller överträdelse av de angående jaktkort meddelade föreskrifterna, äge allmän åklagare all föra talan därom; och skall i fråga om mark som slår under domänverkets förvaltning rätt alt föra talan om sådant inlrång tillkomma jämväl revirförvaltare vid detta verk.

I övrigt lar brott mot denna lag åtalas av allmän åklagare endast om målsägande angiver brollet till åtal eller åtal finnes påkallat ur allmän synpunkl.

Såsom målsägande enligt denna Såsom målsägande enligt denna

lag skall Jämväl anses ägaren av lag skall jämväl anses ägaren av marken eller innehavare som avses marken eller innehavare som avses i 7 8 eller brukare vilken enligi sam- i 7 8 eller brukare vilken enligt samma lagrum äger Jakträtt, ändå all ma lagrum äger jakträtt, ändå all jakträtten av honom upplåtils ål an- jakträtten av honom upplåtits åt annan, så ock, i fråga om allmänning nan, så ock, i fråga om allmänning eller samfällighet, varom förmäles i eller samfällighet, varom förmäles i 4 8, delägare i allmänningen eller 4 8, delägare i allmänningen eller samfälligheten samt, beträffande samfälligheten samt, beträffande jaklvårdsområde varom sägs i 10 §, jaktvårdsområde, ägare av i områ-ägare av i området ingående mark det ingäende mark eller å området eller å områdel eljesl jaktberätligad eljest Jaktberätligad person, person.

Innefatta föreskrifter rörande förvaltning av allmänning, samfällighet eller Jaktvårdsområde tillika beslämmelse enligt vilken rätlen alt beivra inlrång i Jakträtten eller överträdelser i fråga om jaktulövningen skall tillkomma viss person, vare sådan beslämmelse gällande.

1. Denna, lag träder i kraft den 1 januari 1980.

2. För Jaktvårdsområde som beslår vid ikraftträdandet skall äldre bestämmelser gälla under den tid för vilken jaktvårdsområdet har bildats, dock längst lill utgängen av år 1990.

Före utgången av den lid som anges i första stycket får fastighetsägarna
vid sammanträde beslula att bestämmelserna i lagen ( ) om

Jaktvårdsområden skall tillämpas på området. 1 fråga om kallelse till och omröstning vid sådant sammanträde skall 10 8 5 mom. jaktlagen (1938: 274) lillämpas.

Beslut enligt andra siycket skall fastställas av länsstyrelsen, som skall se
lill all beslulel är förenligt med 4, 6 och 7 88 lagen ( ) om Jaktvårds-

områden.

3. Efler utgången av den lid som anges i 2 försia stycket skall lagen
( ) om Jaktvårdsområden tillämpas på de bestående Jakivårdsomrä
den, för vilka beslul enligt 2 andra siycket inte har faltals. För sådant
jaktvårdsområde skall länsstyrelsen fastställa stadgar.

' Senaste lydelse 1970: 192.

Prop. 1979/80:180 53

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena 1 Allmänna synpunkter

1.1 Hovrätten för övre Norrland: Hovrätten kan i allt väsentligt godta beredningens förslag till lösningar i sakfrågorna. Hovrätten har inte heller någon erinran mot huvuddragen av den föreslagna lagstiftningen.

1.2 Riksåklagaren: Det av beredningen framlagda förslagel till lag om jaktvårdsområden tillgodoser enligt min mening på elt väl avvägt sätl de enskilda och allmänna intressen som föreligger i förevarande hänseende. Allmänt kan sägas att förslaget är väl ägnat att läggas lill grund för lagsliftning.

1.3 Länsstyrelsernas organisationsnämnd: LON har inget alt erinra mot utredningens förslag.

1.4 Länsstyrelsen i Stockholms län: Nuvarande lagstiftning om jaktvårdsområden har brister. Länsstyrelsen välkomnar därför utredningens förslag till lag om Jaktvårdsområden. Länsstyrelsen kan i alll väsentligt tillstyrka förslaget. Några påpekanden skall dock göras.

1.5 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen delar beredningens mening att del är angeläget med en samverkan i ökad utsträckning fastighetsägare emellan när det gäller Jakt och övrig viltvård. Samverkan i form av jaktvårdsområden synes därvid lämplig. Åven om andra samarbelsformer förekommer i stor utsträckning, är det angelägel all bildandel av jaktvårdsområden fortskrider.

Reglerna om Jaktvårdsområden föreslås brytas ut ur lagen om rätt lill Jakt och uigöra en särskild lag. Länsstyrelsen anser detta fördelaktigt. Länsslyrelsen ställer sig i slort positiv till den föreslagna lagstiftningen.

1.6 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen tillstyrker beredningens förslag atl som ett led i en påbörjad översyn av jaktlagstiftningen sammanföra reglerna om Jaktvårdsområden lill en lag. Den grundsyn på Jaktvårdsområdes ändamål, bildande och organisation som förslagen vilar på delas av länsstyrelsen.

1.7 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Jakt- och villvårdsberedningen har i alll väsentligt på ett förtjänstfullt sätt redovisat problemen kring institutet Jaktvårdsområde. Den kritik som riktades mol jaktmarksuiredningens förslag synes ha beaktats på ett sådant sätt att del nu framlagda förslagel bör utgöra ell gott underlag för beslut i fråga om bildande av jaktvårdsområden.

1.8 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Som allmänt omdöme får länsslyrelsen uttala att de förslag beredningen framlagt i detta betänkande har belydande förtjänster. De föreslagna författningsändringarna begränsar sig till frågor där nuvarande bestämmelser kan sägas ha medfört påvisbara

Prop. 1979/80:180 54

praktiska nackdelar. Till stöd för ändringsförslagen har beredningen också framfört sakligt avvägda motiveringar.

1.9 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Den föreslagna ändrade lagstiftningen
beträffande bildande av jaklvårdsområde saml om Jaktvårdsområdels or
ganisation och förvaltning synes väl ägnad atl främja jaktvården och skapa
möjligheter lill en posiliv samverkan mellan fastighetsägarna. De förenkla
de reglerna för all bilda Jaklvårdsområde bör leda lill ell ökat anlal jakt
vårdsområden, även om man givelvis inte kan bortse från att det sänkta
majorilelskravel vid bildandel och etl vidgande av medlemskretsen kan i
viss utsträckning bli en negativ faktor.

1.10 Svenska jägareförbundet: Svenska jägareförbundet finner med tillfredsställelse att förslaget om "Lag om jaktvårdsområden" innehåller väsentliga förbättringar gentemot nuvarande bestämmelser om jaktvårdsområden i Jaktlag och jaktstadga, förbättringar som enligt förbundets mening kommer att avsevärt underlätta bildandet av Jaktvårdsområden, vilket är synneriigen angelägel mot bakgrund av att jaktvårdsområdet ger de bästa möjligheterna lill ell effektivt villvårdsarbete och en korrekt Jaklulövning över större arealer inom områden med splittrade ägoförhållanden. Vidare torde del betungande arbetet med "föriängning" av Jaktvårdsområdens bestånd genom förslagel avsevärl komma att underlättas, vilket är angeläget inte minsl då den arbetskraft som nu erfordras för administrativa frågor i dessa sammanhang kan frigöras för andra, för viltvården väsentliga arbetsuppgifter.

1.11 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsslyrelsen delar beredningens principiella inställning om behovet av jaktvårdsområden samt att regelsystemet för jaktvårdsområden bör omarbetas i syfte alt underiätla bildandet av jaktvårdsområden.

Genom beredningens förslag lill lag om jaktvårdsområden sammanförs
alla hithörande bestämmelser till en förfallning, vilket underlättar för all
mänheten alt orientera sig om vad som gäller för jaktvårdsområden.

1.12 Länsstyrelsen i Blekinge län: Det nu föreliggande förslagel som främst syftar till alt göra del lättare att bilda jaktvårdsområden och alt ge jaktvårdsområdena en fastare organisation bygger på Jaktmarksutredningens belänkande (SOU 1974:80) Jaktmarker. Länsstyrelsen finner beredningens förslag vara väl ägnat att utgöra underiag för en ny lagsliftning i fråga om Jaktvårdsområden.

1.13 Länsstyrelsen I Kronobergs län: Utöverde skäl för Jaktvårdsområdes-bildning beredningen redovisat vill vi peka på de fördelar från administrativ synpunkt som skulle erhållas vid ökad områdesbildning. Således skulle antalet Jakttillstånd främst betr. Jakt efter älg minska liksom de omgmppe-ringar av mark mellan Jaktområden som förekommer i icke ringa utsträckning. Härigenom skulle fömtsättningarna för meddelande av jakttillstånd för längre tid än ell år öka vilket skulle medföra belydande tidsvinster såväl för berörda myndigheter som Jaktorganisalioner.

En annan fördel med ökad jaktvårdsområdesbildning lorde vara inte enbart som beredningen framhållit förbättrad möjlighet atl bedriva en biologiskt riktig avskjutning utan även möjligheterna alt bedriva en rationell Jakt särskilt i de fall en viltart förorsakar skador på exempelvis skog

Prop. 1979/80:180 55

och gröda. Nuvarande jaklområdesindelning för exempelvis jakl efter älg ulgör i vissa fall hinder för alt en rationell jakl bedrivs varför en jaktvårdsområdesbildning här skulle kunna skapa fömtsättningar för atl nämnda skador motverkas.

1.14 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen delar beredningens
uppfattning att samverkan i Jaklvårdsområde ger bättre möjligheter lill god
jaktvård i enlighet med föreskriften i I 8 jaktlagen. Samverkan i denna form
mellan fastighetsägare och andra jakträttsberättigade torde bättre tillgodo
göra det samhällsekonomiska värde jakten representerar. Bildande av
Jaktvårdsområden i ökad omfallning är önskvärt ur allmän synpunkl och
även i helt övervägande antalet fall för enskilda. 1 områden med störte
ägosplittring, som råder i flera delar av Skaraborgs län, är bildandet av
Jaktvårdsområde särskilt angelägen för att god Jaktvård skall komma till
stånd. Handhavandet av den samordnade älgjakten underiättas genom
ökad områdesbildning.

Länsstyrelsen anser även att del vore eftersträvansvärt med siörre överensstämmelse mellan förfaranden vid bildande av så likartade subjekt som jaktvårds- och fiskevårdsområden vad gäller exempelvis belräffande kallelse till sammanträde och beslut om bildande.

1.15 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen delar beredningens grundsyn atl det är angeläget med en samverkan i ökad utsträckning mellan fastighetsägare vad avser Jakl- och viltvård. I likhet med vad länsstyrelsen anfört i yttrande över Jaktmarksutredningens belänkande "Jaktmarker" (SOU 1975: 80 och 81) anser länsstyrelsen att en samverkan av Jakt- och viltvården utgör en belydelsefull fömtsättning för etl art- och individrikt viltbestånd. Erfarenheterna av samverkan i form av jaktvårdsområden har hittills varit goda. De nuvarande reglerna för bildandel och förlängning av Jaktvårdsområde är dock komplicerade vilket medfört att områdesbildning inte skell i den omfattning som varit önskvärd. Länsstyrelsen har, vilket även framhållits i yttrande över betänkandet "Jaktmarker", mindre goda erfarenheter av nuvarande förfarande. Det ligger i samhällets inlresse att underiätla och förenkla bildandel av jaktvårdsområden. Beredningens förslag lorde vara etl steg i denna riktning. Länsstyrelsen tillstyrker därför i princip alt beredningens förslag lägges lill grund för ny lagstiftning.-----

1.16 Domänverket: Domänverket instämmer i att del på viltvårdens och jaktens område finns behov av ökad samverkan över ägogränser för att man i landets olika delar på bästa möjliga sätt skall kunna ta tillvara den naturresurs som faunan utgör. Särskill inom områden med splittrat markägande utgör Jaktvårdsområdesbildning en samverkansform som ökar förutsättningarna för atl ändamålsenlig viltvård och jaktutövning skall kunna bedrivas.

1.17 Skogsstyrelsen: "Beredningens förslag syftar främst till att göra del
lättare att bilda Jaktvårdsområden och att ge jaktvårdsområdena en fastare
organisafion." Skogsstyrelsen är posUiv till en areellt mer omfattande och
samtidigt fastare samverkan mellan fastighetsägare i frågor som rör jakl-
och viltvård i enlighet med de förslag som framlagts. Detta förstärker
möjligheterna atl bedriva jakt efter biologiskt rikliga principer. Samtidigt
ökar förutsättningarna atl göra lämpliga avvägningar mellan skogsproduk-

Prop. 1979/80: 180 56

tion och viliproduktion. Mot denna bakgrund tillstyrker skogsstyrelsen

rent allmänt beredningens förslag.

Avslulningsvis vill skogsstyrelsen erinra om att skogsvårdsstyrelsemas personal har en god lokalkännedom både om markägarförhållanden och biologiska förhållanden. Detta bör vara värdefullt och utnyttjas både vid bildande, organisation och förvaltning av Jaktvårdsområden.

1.18 Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen vill framhålla angelägenheten av all den kommande lagsliflningen om jaktvårds- respektive fiskevårdsområden lagtekniskt samordnas i slörsia möjliga utsträckning.

1.19 Skogsindustriernas samarbetsutskott: SISU har med tillfredsställelse konstaterat att beredningens förslag lill "Lag om jaktvårdsområden" medför förbättringar i förhållande lill nuvarande författningar vad avser bildande och förvaltning av Jvo. Jaktmarksutredningens tidigare arbete och därav föranledda remissomgång har konstruktivt utnyttjats. Kvar slår emellertid enligt vår bestämda uppfattning behovel alt på några vikliga punkler modifiera förslaget om syftet skall uppnås att förena markägarna i frivillig och effektiv samverkan. Della gäller i synnerhet röstningsförfarandel vid områdes fortbestånd samt förvaltningsfrågor av betydelse för markanvändningen.

1.20 Lantbruksstyrelsen: Beredningen framhåller att de särskilda Jaktliga förhåUandena inom samernas åretruntmarker har föranlett all dessa marker undantagits från den försöksvisa nyordningen av älgjakten och all resultatet av de diskussioner som pågår i frågan bör avvaktas innan man lar ställning till bildande av jaktvårdsområden på åretruntmarkerna.

Lantbruksstyrelsen delar denna uppfattning men konstaterar all de åretruntmarker som här åsyftas är de som är belägna ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Styrelsen får i sammanhanget peka på atl stora områden nedom odlingsgränsen, dvs. mellan denna gräns och lappmarksgränsen, jämväl är avsatta för renskötseländamål året runt (3 8 1 rennäringslagen, SFS 1971:437). Denna faktiska Jaktutövningsrätt som samerna har inom dessa områden har inte på något sätl berörts i utredningen. Styrelsen vill understryka angelägenheten av atl former skapas som ger samebyarna elt reellt inflytande över jaklfrågorna även inom dessa områden.

1.21 Lantbrukarnas riksförbund: Lantbrukarnas riksförbund anser liksom
beredningen att behov föreligger om ökad samverkan över ägogränserna
för att ernå en bättre viltvård för framliden. Betingelserna för det vilda
djurlivet har förändrats, dels genom ändrade former för skogs- ochjord-
bmksdriften under 1960- och 1970-talel, dels genom den fortgående urbani
seringsprocessen i vårt land. De enskilda Jordbruks- och skogsfaslighe-
tema varierar i olika delar av Sverige starkt bl. a. till storlek och form. Det
kan således föreligga behov av samverkan över ägogränserna för atl kunna
tillskapa lämpliga viltvårdsområden. Förbundet avser med viltvård både
en i traditionell mening bedriven viltvård och Jakt som bedrives på ett
biologiskt riktigt sätt. Den skall alltid bedrivas med hänsyn lill de areella
näringarnas intressen.

Lantbrukarnas riksförbund vill poängtera att syftet med att bilda Jaklvårdsområde är alt främja viltvården och skapa positiv samverkan mellan fastighetsägare.

1.22 Svenska kommunförbundet: Vid utformningen av besiämmelser för att
reglera jakten måste en avstämning ske mellan samhällets synpunkler,
markägarnas iniressen och viltvårdens behov. Det föreliggande förslaget
till regler för bildande av Jaktvårdsområden behandlar bara en del av
problemkomplexet, vilket försvårar en bedömning.

Med hänsyn till önskemålen om en snar lösning av frägan om nya regler för bildande av jaktvårdsområden vill styrelsen dock inte motsätta sig atl den frågan behandlas separat. Styrelsen tillstyrker därför de förslag lill nya bestämmelser som beredningen föreslagit. Styrelsen förutsätter då alt beredningen i sitt fortsatta arbete med prisfrågor och Jaktarrendalorernas ställning prövar om ytteriigare ändringar i bestämmelserna om jaktvårdsområden är motiverade för all ge så många intresserade som möjligt tillfälle att jaga.

1.23-------------------------------------- Kammarrätten i Sundsvall: Del är en allmänt omfattad mening att
samverkan fastighetsägare emellan i jaktligt hänseende är av största värde
såväl från allmän synpunkl som i många fall även i den enskildes intresse.
Erfarenheterna av den verksamhet som bedrivits genom jaktvårdsområden
har visat atl denna form för samverkan är en lämplig form för sådant
samarbete. Det måste därför anses angeläget att möjligheterna alt arbeta i
sådan form underiättas. Nu gällande bestämmelser angående jaktvårdsom
råden är dessutom tämligen knapphändiga och spridda på ett sådanl sätt all
överskådligheten är mindre god. Det är därför väl motiverat atl bestäm
melserna överarbetas och ges en samlad utformning. Kammarrätten anser
att det nu föreliggande förslaget kan las som utgångspunkt för del vidare
arbetet med atl åstadkomma en sådan lagstiftning.

Det torde vara oundvikligt alt i varje fall frågorna om Jaklarrendalors ställning, prisfrågorna när del gäller arrenden och frågan om korttidsupplåtelser för Jakt i viss mån föregrips genom den föreslagna lagstiftningen. Däri ligger etl skäl mot all genomföra denna redan nu. Med hänsyn lill att en fungerande lagstiftning på områdel finns anser kammarrätten det i och för sig tveksamt om inte ny lagstiftning beträffande jaktvårdsområden borde få anstå så all slullig ställning kunde tas lill alla frågor samtidigt. Kammarrätten vill emellertid inte motsätta sig atl den tilltänkta lagstiftningen genomförs, i synnerhet som lagstiftningsarbetet redan varit förenat med betydande tidsutdräkl.

Beredningen har sammanfört alla bestämmelser om jaklvårdsområde i en lag och i samband därmed uttalat att man syftar till all ge lagen ell sådant innehåll och en sådan utformning alt verkställighelsföreskrifter inte skall behövas. Kammarrällen vill ifrågasätta om denna lösning är lämplig.

1.24 Svenska samernas riksförbund: Då den av samerna på civilrätlslig grund ägda Jakträtten omfattar mycket vidsträckta områden, har beredningen ej bort behandla den så kortfattat som skett å s 107 (Jf s 108), där jakträtt pga urminnes hävd ej ens namnes trots den mycket stora betydelsen härav och den slora samstämmigheten mellan JK (för slalen) och samerna i denna fråga. Del oklara förbehåll med hänsyn till samerna som görs å s 107 i betänkandet får ej någol uttryck i den föreslagna lagtexten. Mot bakgrund av det anförda är det oundgängligt att samerna gör anspråk på att samebyn Jämställs med "ägare" enligi den föreslagna 3 8 lagen om Jaktvårdsområden.

Lagen kan ej antagas om della ej sker. Till stöd för denna ståndpunkt

Prop. 1979/80:180 58

åberopas grundlagen och rennäringslagen samt parternas ståndpunkter som de redovisas i domar i Skatlefjällsmålet och vid hållna sammanträden i högsta domstolen, senast den 21 maj 1979. Då staten är part i detta mål, är dessa fakta kända för regeringen och staten.

Samernas Jakträtt i Lappland nedanför åretruntområdena måste även regleras i en ev blivande lag. Här bör samebyn anses som ägare av en tredjedel av Jakträtten på ulmark och ges rätt att som ägare dellaga i Jaktvårdsområde med samma status som andra ägare (3 8 i förslaget till lag om jaktvårdsområden).

Markägandet innefattar enligt högsla domstolen i 1965 års rättsfall ej rätten till renskötsel, vari jakträtten är den äldsta och mest välbefäsla beståndsdelen, men renskölselrällen har en med äganderätten liknande ställning.

Samebyn skall alltså uppfattas och erkännas som jakträttens ägare, medan domänverket och kammarkollegiet som ev "markförvaltare" av ett kronans rent nominella "markägande" intar en helt undanskjuten ställning i fråga om jakträtten, samernas urminnes tillhörighet.

1.25 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Fastighetsindelningen är mycket splittrad inom stora delar av vårt län och utgör enligt länsstyrelsens mening ett allvarligt problem. De negativa konsekvenserna är flera. Som exempel, utöver svårigheterna med jaktvård, kan nämnas försämrade möjligheter till skogsvård och elt rationellt utnyttjande av marken för skogsproduktion saml svårigheter att bygga upp bärkraftiga enheter för jord- och skogsbruk. Som påpekats i vårt yttrande över betänkandet "Jaktmarker" försvåras fastighelsrationaliseringen av bristen på markutbud. Det är av intresse både från allmän och enskild synpunkl att de negativa konsekvenserna av den splittrade fastighetsindelningen minskar. Från allmän synpunkl är en uppbyggnad av bärkraftiga enheter del på lång sikt mest fördelaktiga alternativel. Beredningen anser att älgjakten och Jakten efler annal ktövvilt än rådjur som regel bör bedrivas som en gemensam angelägenhet utan hänsyn till fastighetsgränserna inom Jaktvårdsområdet. 1 vårt län och i de övriga norrlandslänen tillämpas en sådan ordning för den hell övervägande andelen av arealen. Bildandet av ett Jaklvårdsområde medför därigenom utan tvivel en sådan förbättring för den enskilde med lilel markinnehav all i många fall rätten till Jakl av honom uppfattas som det värdefullaste med fastighelen. Markens användning för skogsproduktion blir av sekundär belydelse. Förutsättningarna för alt fasligheten kommer alt bli tillgänglig för fastighetsrationalisering försämras. Beredningens förslag kommer därför med all sannolikhet atl medföra att den från allmän synpunkl angelägna rationaliseringen av faslighetsslmkturen motverkas. Länsstyrelsen anser det därför som angeläget att en sådan ordning tillskapas, atl man i samband med jaktvårdsområdesbildning kan besluta om inlösen av den jakträtt, som är förenad med ur storleks- eller arronderingssynpunkt för Jakl klart olämpliga fastigheter.

Rätten till Jakt är många gånger en faktor som försvårar genomförandel av angelägna rationaliseringar vare sig jaktvårdsområde finns eller ej. Beredningen har inte haft alt diskutera Jakträttens anknytning lill mark-ägandet. Länsstyrelsen vill ändå, som etl alternativ till del ovan nämnda, peka på att om möjlighet tillskapas all i angelägna fall skilja jakträtt från äganderätt till mark skulle rationaliseringsverksamheten underiättas. Den som avstår mark skulle exempelvis kunna behålla Jakträtten under sin livslid.

Prop. 1979/80:180 , 59

1.26 Stiftsnämnden i Göteborgs stift: Sliftsnämnden finner förslagel i sak väl motiverat, men anser atl alllför liten hänsyn lagits lill de förhållanden med jaklupplåtelser som föreligger och som bedöms få än siörre betydelse allteftersom värdel på jaktulövningen sliger.

1.27 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen har förståelse för

önskemålet om en snar lösning av Jaktvårdsområdesfrägan och vill i och för sig inte motsätta sig en delreform. Lämpligheten av att på sätt som skett särbehandla jaktvårdsområdesfrägan kan dock ifrågasättas. Enligt länsslyrelsens bedömning kan nämligen ett genomförande av förslaget i vissa delar komma alt föregripa en senare prövning av de övriga frågor som ingår i beredningens uppdrag.

1.28 Statens lantmäteriverk: Förslagen rörande fiskevårdsområden och
jaktvårdsområden är utformade som fristående lagar, avseende både eta
blering och förvaltning. Någon lagteknisk samordning uppnås alltså i hu
vudsak inte. När del gäller innehållet kan man konstatera atl SFL (lagen
om förvaltning av samfälligheter) i viss grad tjänat som förebild beträffan
de förvaltningsbestämmelserna. På många punkter är emellertid lösningar
na olika. När del gäller reglerna om etablering av fastighetssamverkan är
frånvaron av elt samlat synsätt påtaglig. Detta gäller bl a procedurfrågorna
och sättet att säkerställa behövlig koppling mellan samhällsplaneringen
och besluten om samverkansetablering. Dessa frågor berör LMV något
närmare i det följande.

Samhällsplaneringen har allmänt sett byggts ut väsentligt under senare
år. Denna utveckling fortsätter. Beslut om fastighetssamverkan måste
uppenbariigen kopplas lill ställningstagandena i samhällsplaneringen på etl
effektivt och praktiskt sätt. Det har i många sammanhang när det gäller
markanvändningsfrågor m m visat sig ändamålsenligt atl upprätthålla en
funktionell och organisatorisk åtskillnad mellan planering och genomföran
de. ---

--- Trots atl lagstiftning om Jaktvårdsområden har funnUs i 40 år

täcker jaktvårdsområdena bara 20% av den jaktbara arealen. I betänkandet framhålls all en ökad jaktvårdsområdesbildning är i högsta grad angelägen för all undanröja del hinder ägosplittringen ulgör för Jakten och viltvården i övrigt. I det förra betänkandet om Jaktlagstiftningen diskuterades också tanken på en obligatorisk indelning av landets jaktmark i jaktvårdsområden, en tanke som LMV anslöt sig till mot bakgmnd av vad som framgick om målsättningen med lagstiftningen. Om syftet är att få Ull stånd Jaktvårdsområden i väsentligt högre grad än för närvarande anser LMV det

fortfarande tveksamt om de föreslagna reglerna kommer att kunna

ge åsyftat resultat.

1.29 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Behov av former för samverkan
över fastighetsgränser finns i olika avseenden. Faslighelsbildningsmyn-
dighelerna har stor erfarenhet av samverkansfrågor i skilda sammanhang
genom den roll dessa myndigheter har vid inrättande av gemensamhetsan
läggningar, gemensamhelsskog, vägföreningar och vid bildande av fiske-
ochJaktvårdsområden. Det är vidare värdefullt att lagstiftningen angående
dessa olika lyper av samverkan byggs upp enligt ell enhetligt mönster.

Det torde således vara lämpligt, att utforma beslämmelserna om inrättande av Jaktvårdsområde på likartat sätt som gäller för inrättande av gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen, varigenom fastighets-

Prop. 1979/80:180 60

bildningsmyndighel och inte som hillills länsstyrelse skulle komma alt handlägga dessa ärenden. En förutsättning för en sådan ordning måsle givelvis vara, alt länsstyrelsen i sin egenskap av tillsynsmyndighet över jakl- och viltvård på något sätt deltar i förrältningshandläggningen tex i form av sakkunnigt biträde. Jfr 4 kap 34 8 fastighelsbildningslagen och 19 8 anläggningslagen. Eventuellt kunde föreskrivas atl sådant sakkunnigt biträde alllid skall anlitas vid inrättande av Jaktvårdsområde.

Länsstyrelsen anser, att förutsättningarna för en sådan ordning bör närmare utredas. I överensslämmelse härmed bör vidare övervägas om lagen om förvaltning av samfälligheter kan göras tillämplig även på jaktvårdsområden.

2 Bildande av jaktvårdsområde

2.1 Centralnämnden för fastighetsdata: Förfarandet. Länsstyrelsen och
länsjaktvårdsorgan i Gävleborgs län har genomfört försök med alt använda
ADB-rutiner i förberedelsearbetet och genomförandel av förnyelse av
jaktvårdsområden.-

Inom de koordinatregistrerade områdena finns möjligheter alt förenkla arbetet vid handläggningen av jaktvårdsområdens tillkomst och förnyelse. Detta gäller både vid förberedelserna som görs av markägarna själva och/ eller jaktvårdsorganisationerna samt vid fastställelseprövningen hos länsstyrelsen.

En erfarenhet från den nämnda försöksverksamheten är emellertid att länsstyrelserna endast undantagsvis har medel som kan användas för att utnyttja ADB-mtinerna. CFD anser att del bör skapas möjligheter för länsstyrelserna alt utnyttja de nämnda ADB-rulinerna som visat sig medföra lägre kostnader och kortare handläggningsrutiner.

I 488 fastighetsregislerkungörelsen (SFS 1974; 1059 omtryckt 1979:11) anges all Jaktvårdsområden fär redovisas på registerkartan. - - - Registrering medför fördelar ur främst två synpunkter. För det första erhålls en officiell redovisning på fastighetsnivå. För det andra blir det också möjligt atl på ell enkell och billigt sätt erhålla en förteckning över de delägande fastigheterna för varje jaktvårdsområde.

Uppgifterna i registret måste hållas aktuella sedan jaktvårdsområdet bildats. Detta kan ske genom alt anvisningsvägen reglera så att avisering av förändringar sker till fastighelsregistermyndigheten. Konstruktionen att ändamålet för nybildade fasligheter styr medlemskap i Jaktvårdsområdet gör att omfattningen av aviseringen blir liten.

En redovisning av jaktvårdsområdena i fastighelsregislret kräver en justering av fastighetsregisterkungörelsen. I 25 och 42 88 skall jaktvårdsområden tilläggas.

2.2 Kammarkollegiet: Förfarandet. Beredningen uttalar i betänkandet
(s 106) - med hänvisning lill kammarkollegiets yttrande över Jaktmarks
utredningens förslag - att samfällighet bör kunna ingå i Jaktvårdsområ
de. ---

------ I betänkandet lämnas inga anvisningar beträffande röstetalsbe
räkning för samfällighet.

Enligt 4 8 lagen (1938:274) om rätt till Jakl får delägare i samfällighet endast för egna behov ulöva jakträtt på samfälligheten. För upplåtelse av jakträtten fordras i princip enighet bland delägarna. Möjlighel till upplå-

Prop. 1979/80:180 '

telser genom majoritetsbeslut belräffande samfällighet finns dock vid del-ägareförvallning eller föreningsförvallning enligt lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter (12, 49 och 5i 88). Angivna bestämmelser skulle kunna tala för att man i princip bör beräkna endasl en röst för samfällighet som intas i Jaklvårdsområde. Det är dock tveksamt om en sådan röstetals-beräkning alltid är lämplig. Om samfälligheten är gemensam för alla eller en del av fastigheterna inom Jaktvårdsområdet kan sålunda konflikt uppkomma med den eljest gällande grundsatsen atl den som äger flera fastigheter inom området endast skall ha en röst. Del kan också diskuteras om resultatet av röstetalsberäkningen blir helt tillfredsställande i fråga om fasligheter med gemensam ägovidd men med olika ägare. Frågan börenligt kollegiets mening ytterligare övervägas.

---- Det verkar---- naturiigare att styrelsen utses och stadgarna i

sina detaljer antas vid den försia Jaktstämman inom områdel. Under förbe
redelse- och förrättningsförfarandel bör däremol - liksom för närvarande
— vissa grundläggande regler bl a för jaklulövningen och viltvården be
handlas, varjämte en inlerimsstyrelse bör kunna ulses. Mot försla
gel atl länsstyrelsen skall besluta om bildandet av Jaklvårdsområde bör
intet vara att erinra. Om stadgarnas anlagande finnes böra förbehållas den
första Jaktslämman, bör länsstyrelsens beslul i vart fall innefatta all gmnd-
regler för områdel fastställs.

2.3 Lantbruksstyrelsen: Förfarandet Enligi beredningens mening är

det tillräckligt om vederbörande kommun ges rätt all initiera lill områdesbildning. Lantbruksstyrelsen anser i likhet med lantbruksnämnden i Västerbottens län det - mot bakgmnd av länsstyrelsernas handläggning av Jaktfrågorna — vara mera befogal att ansvaret härför läggs på länsslyrelsen. Kommun och andra officiella organ har därmed möjlighel all lill länsstyrelsen framställa önskemål om officialinitiativ.

2.4 Skogsstyrelsen: Vdlkoren för bildande. Beredningens förslag belräffande majoritetskrav vid bildande av jaklvårdsområde är med hänsyn lill betänkandets huvudsyfte väl avvägt. (5 8).

2.5 Statens naturvårdsverk: Vdlkoren för bildande. Den koppling mellan kränkning av enskild rätt (118 jaktlagen) och fastighetsägare med ideella betänkligheter (41 8 jaktstadgan) som finns i gällande bestämmelser försvinner i föreslagen ny lag. Del förhållande atl huvudsakliga regler för avlysning av jakt las in som en passus i områdels stadgar är enligt verkels förmenande helt otillfredsställande och kan förväntas leda till svårigheter att samla tillräcklig majoritet för bildande av jaktvårdsområde. Del antyder närmare att sådan avlysning ej är fråga om enskild rätt utan en fråga för Jaktstämmas avgörande.

För fastighet som förvärvats för naturvårdsändamål kan det ofta dröja flera år innan förordnande enligt NVL meddelas. Det är därvid nödvändigl alt möjlighet föreligger att om behov av vetenskapliga eller andra skäl föreligger kunna undanta sådan faslighel från Jakl.

Verket har inte något att erinra mol den modifiering av opinionsvillkoret som skett. Dock anser verket att undantaget som får ske när särskilda skäl föreligger är något vagt utformat samt motiverat och föreslår all detta görs avhängigt anvisningar eller kopplas lill etl officialinitiativ (se även 13 8).

Förfarandet. 13 8--- Officialinitiativ tillämpas regelmässigt restrik
tivt och sparsamt. Exempel på fall där del kan länkas utnyttjal är när en

Prop. 1979/80:180 62

ansökan uteblir p.g.a. bristande kunskap, rädsla för personliga insatser
och koslnader eller atl jakten och faunavården genom alltför komplicerade
förhållanden sedan länge förlorat silt värde och nyttan ter sig avlägsen. 1
sådana fall kan jaklvårdsområde med framgång bildas genom etl official
initiativ. Förutom kommun bör även länsstyrelse ges dylik initiativ
rätt. ---

14------ 8.----------------- Punklen I bör utformas så alt förslaget avser området

markerat på karta samt de fastigheter och fastighelsdelar del beslår av. —

-- Beträffande förteckning över medlemmar enligt punkt 3 kan sådan bli

mycket betungande alt upprätta och eventuella brister på formella grunder
äventyra ett genomförande. Dock kan del vara av slorl värde för delägarna
att veta hur många och vilka personer som kan förväntas bli medlemmar
med stöd av 22 8. En rätl att deltaga och yttra sig vid eventuell förtättning
rörande områdesbildning torde eljest kunna bevakas genom delägaren eller
indirekt genom atl efter anmälan av delägare förteckna kända presumtiva
medlemmar.---

15 8. Normalt torde vara att länsstyrelsen först prövar om områdesbild
ning kan ske på basis av ansökningshandlingarna eller efter viss komplette
ring av dessa och därefter tar ställning lill frågan om förordnande av
förrättningsman. De båda styckena bör därför innehållsmässigt byta plals.

2.6 Domänverket: Villkoren för bildande. Domänverket har inget all erinra mot alt majoritetskravet vid bildande av jaktvårdsområde sänks i enlighel med beredningens förslag. Tillsammans med föreslagen avveckling av del obligatoriska förrätlningsförfarande, som nu lillämpas, lorde sänkt majoritetskrav medföra en förenkling som påskyndar och främjar Jaktvårdsområdesbildning.

2.7 Hovrätten för övre Norrland: Villkor för bildande. Den föreslagna lagstiftningen innehåUer en rad bestämmelser, som syftar till alt åstadkomma en rimlig avvägning mellan enskilda intressen och allmänna jaktvårds-intressen. Av 5 8 framgår t. ex. atl en tredjedel av berörda fastighetsägare kan tvingas in ijaktvårdsområdet mot sin vilja. Den föreslagna bestämmelsen i 4 8 2 p kan knappast anses vara i samklang med dessa tankegångar. Över huvud taget är innebörden av den föreslagna bestämmelsen om alt enskild rält inte får kränkas oklar och inte heller ger beredningens överväganden någon ledning för tolkningen. Syflel med molsvarande bestämmelse i nu gällande lagsliftning - 11 8 jaktlagen - uppges bl.a. ha varit alt förhindra att stadgarna för områdel skulle komma atl kränka enskild rält (Jfr Bouveng, Jakträtt och viltvård, 1956, s. 45 fO. Ocksä stadgarna kan emellertid såväl enligt nu gällande lag som enligt lagförslaget komma atl innehålla bestämmelser, som medför alt enskilda iniressen får vika för åstadkommande av en lämplig Jaklulövning och tillfredsställande viltvård. Enligt hovrättens mening borde 4 8 2 p ge uttryck för tanken att stadgarna för områdel inte får strida mot lagen om Jaktvårdsområden eller annan förfallning samt alt inte heller i övrigt tillkomsten av områdel får olillbörligen kränka enskild rätl. Möjligen kunde del vara tillfyllest att - med slopande av 4 8 2 p - intaga en beslämmelse i 24 8 lagförslaget molsvarande 308 andra stycket lagen (1976: 997) om vattenförbund atl stadgarna inte får innehålla föreskrift som strider mot den nu ifrågavarande lagen eller annan författning.

2.8 Kammarrätten i Sundsvall; Vdlkoren för bildande. X likhet med beredningen anser kammarrällen att opinionsvillkoret även i fortsättningen bör

Prop. 1979/80:180 63

innefatta etl precist angivet majorilelskrav och att majoriletsberäkningen
bör ske på samma sätl oberoende av hur bildandefrågan handläggs. Kam
martätten saknar anledning till erinran mot det föreslagna majorilelsvill-
koret eftersom delta allmänt synes ha ansetts tillräckligt för all möjliggöra
praktiskt samarbete i Jaktvårdsområdets form.

Förfarandet. Beredningen har föreslagit atl reglerna om bildande av jaktvårdsområde skall utformas så atl sammanträde inför av länsstyrelsen förordnad förtättningsman skulle bli betydligt vanligare förekommande inslag i förfarandel än vad Jaktmarksutredningen tänkt sig i sitl förslag. Vad beredningen anför i denna del (s 96) vill kammarrällen biträda. När del gäller att åsladkomma en samverkan mellan ett ofta stort antal fastighetsägare, bland vilka viljorna och meningarna kan vara vitt spridda beträffande både väsentliga och mindre väsentliga frågor, bör elt förrätlningsförfarande vara överlägset ett skriftligt förfarande. Vad angår förfarandet i övrigt förefaller beredningens motivering (s 99) till atl fastighetsägarnas beslut på sammanträde, vederbörligen protokollfört av förrättningsmannen, skulle ersättas av ett utlåtande av förrältningsmannen ganska dunkel. Beredningen talar för övrigt (s 100) om fastighetsägarnas beslut och det förhåller sig Ju också så att förrättningsmannens utlåtande i del absolut övervägande antalet fall inte skulle innebära något annat än en registrering av utfallet av omröstningen. Emellertid vill kammartätten inte motsätta sig den föreslagna förändringen främst med hänsyn till att den innebär en anpassning lill vad som nu gäller beträffande förfarandet vid bildande av fiskevårdsområden. Beredningen har vidare föreslagit atl i de fall då länsstyrelsen väljer att fatta beslut om bildande av Jaklvårdsområde utan föregående förtättning något påminnelseförfarande före beslulel inte skall förekomma. Kammarrätten ifrågasätter lämpligheten av denna ordning. Med hänsyn till att länsstyrelsen kan komma att fatta beslut utan förtättning i vissa fall då fullständig enighet inte råder mellan delägarna måste ett förfarande, genom vilket delägarna bereds tillfälle inkomma med sina erinringar, fylla en viktig funktion. Delägarna kan på så säll fä tillfälle att framföra sina synpunkter redan hos länsstyrelsen vilket i sin tur kan motverka onödiga överklaganden. Exempelvis kan föreskrivas all länsstyrelsen har att bereda delägarna tillfälle att inkomma med erinringar mol det inkomna förslaget om del inte framstår som onödigt, vilket torde vara fallel vid fullständig enighet mellan delägarna.

17 8. Vad beredningen anfört (s. l26)omatt en ofullsländighel i ansökan, som medfört att någon nyttjanderättshavare inte blivit kallad lill förrättningen, inte bör betraktas som hinder mot handläggningen synes ändamålsenligt. Föreskrifterna om kallelse och delgivning bör i konsekvens härmed avse alla ägare till mark, som enligt förslaget skall ingå i området, samt i övrigi alla som kan bli medlemmar och som är kända.

Formuleringen "lid och plats där ansökningshandlingarna finns tillgängliga" bör omarbetas. Det bör föreskrivas att ansökningshandlingarna skall hållas tillgängliga på plals och under tid, som förrättningsmannen bestämmer, och atl meddelande om vad som sålunda gäller skall intas i kallelsen.

2.9 Stiftsnämnden i Göteborg: Villkoren för bUdande. Det av uiredningen föreslagna preciserade majoritetskravet synes i sak riktigt. De föreslagna gränserna ger klar favör till ägare av mindre fastigheter, som bör ha mest att vinna på en samverkan, medan jaktbara, men måttligt stora fastigheter löper avgjord risk all komma på mellanhand. Förfarandet. Bildande av Jaklvårdsområde föreslås kunna ske efter an-

Prop. 1979/80:180 64

sökan av fastighetsägare eller kommun. Något starkare motiv för kommuner alt ingripa i dessa frågor lorde inte finnas, och möjligheten bör därför utgå i andra fall än då kommunen själv är fastighetsägare. Risken atl bestämmelsen motverkar huvudsyftet alt åstadkomma en frivillig samverkan mellan fastighetsägare är uppenbar, då den bär drag av hot om myn-dighetsingripande.

Slopandet av förtätlningstvånget ger goda möjligheter lill billig och okomplicerad handläggning av enklare fall, vilket måste hälsas med tillfredsställelse. En utveckling av förslaget till att gälla annan parallell lagstiftning bör undersökas.

2.10------------------------------------------------ Länsstyrelsen i Uppsala län: ViUkorenför bildande. Den mest kontro
versiella frågan i betänkandet torde vara den i förhållande lill nuvarande
lagstiftning - men i överensstämmelse med Jaktmarksutredningens förslag
- föreslagna sänkningen av majorilelskravel vid bildande av Jaktvårdsom
råde. Som framhållits i länsstyrelsens ovannämnda yttrande den 18 decem
ber 1975 bör jaktvårdsområdes tillkomst och bestånd i största möjliga
utsträckning bygga på frivillig samverkan. Ett visst tvång mol markägarna
torde dock vara ofrånkomligt om man vill möjliggöra bildande av Jakt
vårdsområden i önskvärd omfattning. Enligt länsstyrelsens mening får de
av beredningen föreslagna majoriletskraven anses väl avvägda.

Förfarandet. Vid förrättning för bildande av jaktvårdsområde bör det enligt länsstyrelsens uppfattning åligga förrättningsmannen att aktivt medverka till att jaktvårdsområdet blir juridisk person. Såvitt länsstyrelsen kan bedöma bör reglerna om föreningsförvallning i lagen om samfäUighetsför-eningar vara ägnade att ge den erforderiiga regleringen. Härigenom kan jaktvårdsområde också enkell las in i det redan etablerade samfällighets-föreningsregistret hos länsslyrelsen.

2.11 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Villkoren för bildande. Förslaget om sänkning av majorilelskravel från 3/4 Ull 2/3 av antalet delägare och från 3/4 av arealen till 1/2 har utföriigl motiverats i Jaktmarksutredningens betänkande "Jaktmarker" och godtas av länsstyrelsen. Mot bakgrund av de erfarenheter som finns från bestående Jaktvårdsområden och som redovisas i betänkandet bedömer länsslyrelsen den av beredningen föreslagna majoriteten UUräcklig.

2.12 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Villkoren för bildande. Vi anser beredningens förslag om en allmän regel som innebär att en aktueU områdes-bildning inte bör tillåtas om den försvårar framtida områdesbildning bättre än en obligatorisk plan över indelning av länet i jaktvårdsområden. Regeln torde dock medföra att länsstyrelsen på ett överskådligt sätt måste ha överblick över bUdade Jaktvårdsområden. Härför vore lämpligt om bUdade jaktvårdsområden redovisades på den ajourförda fastighetskartan. Ett sådant system skulle också underiätta för jaktvårdsområdet att, såsom föreslagits, följa förändringar i fastighetsindelningen inom Jaktvårdsområdet.

Erfarenhetsmässigt anser vi all en sänkning av majoritetstalen inte bör inge några betänkligheter. Med hänsyn härtiU samt mofiven som redovisats för ökad områdesbildning anser vi att de föreslagna opinionsvillkoren bör genomföras.

Förfarandet. Beredningen har föreslagit att länsstyrelsen bör få möjlighet att antingen ta upp frågan om bUdande av jaktvårdsområde till omedelbar prövning eller förordna förtättningsman för aktuellt ändamål. Vi anser

en sådan beslämmelse välmotiverad och kan härvid nämna all i flera fall har vid nybildning av Jaktvårdsområde endasl en markägare motsatt sig bildandet, varför den kostsamma och tidsödande förrältningsproceduren måst tillgripas innan jaktvårdsområdet kommil lill stånd. En sådan lill synes onödig omgång kan förhindras om länsslyrelsen lillerkännes nämnda valmöjlighet.

------ I sill yttrande över jaktmarksuiredningens belänkande anförde

länsstyrelsen alt det från effektivitetssynpunkt vore fördelaktigt om fastighetsutredning ombesötjdes av eller godkändes av fastighetsbildningsmyndigheten. Med hänsyn till de brister som förelegat vid ny- och ombildning av jaktvårdsområden i de fall faslighelsutredning inte utförts av lantmäteriteknisk personal är vi inte beredda att frångå vårt ställningstagande i denna fråga. Till gmnd för upprättandet av delägarförleckningen måste enligt vår mening ligga den ajourförda ekonomiska kartan samt inskrivningsmyndighetens uppgifter om ägareförhällandena. Uppgifterna som kan erhållas från länsstyrelsens dalaenhet bör i första hand ses som ett komplement till inskrivningsmyndighetens register men lorde även vara vägledande vid avgörandet av frågan om en viss faslighel klassas som jordbruksfastighet eller annan fastighet. Del bör dock påpekas alt i icke koordinatregistrerade län torde användningen av dataenhetens register vara av mindre värde eftersom någon urskiljning av fastigheler inom ett tilltänkt område inte kan ske såvida inte området omfallar en hel församling. Det torde därför i många fall vara enklare all direkl hämta uppgifterna från fastighetstaxeringslängderna.

Om inte en föreskrift meddelas att delägarförteckningen skall vara upprättad eller granskad av lantmäteriteknisk personal kommer detta arbete att åvila länsslyrelsen vid handläggningen av ärendet om bildandet av jaktvårdsområdet. Vi är dock medvetna om all kravel på av lantmäteriteknisk personal upprättad eller granskad delägarförleckning borde kunna frångås om det tilltänkta jaktvårdsområdet skall bestå av endast ett fåtal fastigheter. Vi vill därför föreslå att ansökan om bildande av Jaklvårdsområde skall, såvida länsstyrelsen inte besiämmer annal, vara åtföljd av delägarförteckning som uppgjorts eller granskals av lantmäteriteknisk personal.

2.13 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Förfarandet. Liksom Skånska Jä-garsällskapet ifrågasätter länsstyrelsen nödvändigheten av atl lill ansökan om bildande av jaktvårdsområde behöva foga förteckning över samtliga personer som kan få bli medlemmar i områdel. Bland annat kan det ibland råda viss oklarhet beträffande Jaktarrenden. Vidare bör kallelseförfarandet i fråga om förtätlningssammanträde tydligt framgå av lagtexten. Formuleringen av 17 8 i förslaget till ny lag innebär atl delgivningslagen här skall tillämpas. Emellertid torde det i praktiken bli svårt atl avgöra om man skall kunna använda s. k. kungörelsedelgivning enligt delgivningslagen i stället för personlig delgivning. Hänvisningen till sistnämnda lag bör lämpligen ersättas med etl klart angivande vilka krav på underrättelse om sammanträde som skall ställas. Härvid bör som minimum gälla atl annonsering i ortspressen måste ske i god tid före sammanträdet.

2.14 Länsstyrelsen i Hallands län: Förfarandet. Enligt förslaget skall ansökningshandlingarna bl. a. innehålla en arrendalorförteckning. Denna föreskrift synes onödig med hänsyn till atl endasl markägare föreslås få bestämmanderätt i fråga om områdesbildning. Föreskriften bör enligt länsstyrelsens mening därför kunna utgå.

5 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 180

Prop. 1979/80:180 66

I samband med genomförandet av delreformen bör även övervägas föreskrifier om registreringsförfarande och aktförvaring i likhet med vad som gäller belräffande fiskevärdsområden.

2.15--- Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Villkoren för bildan
de. I betänkandet (sid 106) framhålls att ulöver vanliga fasligheter

bör även samfälligheter kunna ingå i jaktvårdsområde. Länsslyrelsen tillstyrker detta, eftersom mossar och myrar, som kan vara stora och viltrika, ofta ägs av flera fastigheter gemensamt. De problem som är förknippade med atl låta samfälligheter, som nästan aldrig står under särskild förvaltning, ingå i jaktvårdsområden har dock inte berörts av utredningen. Frågor om delägande, kallelse, rösträtt m. m. beträffande samfälligheter bör därför utredas närmare. Därvid är 4 8 Jaktlagen av intresse.

----- De föreslagna ändringarna i majoritetskravet tillstyrkes då därige
nom en samordnad jaktutövning och andra åtgärder som främjar viltvården
kan underiättas. Eftersom fömtsätlningarna för elt väl fungerande samar
bete inom Jaktvårdsområden torde vara mindre Ju lägre majoriletstal som
området bildas med anser länsstyrelsen dock alt det under lagstiftningsar
betet klart bör påpekas att jaktvårdsområden i första hand bör bildas
genom helt frivilliga överenskommelser.

Förfarandet.-- Även om beredningen inte föreslår atl del skall vara

villkor för bildande av jaktvårdsområde att del sker i enlighet med uppgjorda planer, slälls ökade krav på planmässighet då Jaktvårdsområden bildas. Det måste därför betraktas som en brist att förslagel inte innehåUer bestämmelser om att jaktvårdsområdet, sedan beslut därom fattats, skall redovisas på karta, exempelvis den ajourförda fastighetskartan (ekonomiska kartan). Detla bl. a. med hänsyn till atl området skall ha en sådan avgränsning att det inte kan antas försvåra framtida områdesbildning för angränsande marker.

2.16--------------- Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Villkoren för bildande. Enligt länssty
relsens mening kan- den föreslagna undanlagsregeln från majoritets-
kravet leda tiU visst godtycke och minska utsikterna till positivt samarbete
mellan fastighetsägarna. Länsslyrelsen avslyrker därför den föreslagna
undanlagsregeln.

Förfarandet. Erfarenheten visar att delägarförteckning och kartmaterial i ärenden om bildande av jaktvårdsområden ofta är behäftade med felaktigheter. Del är därför av stor vikl all delägarförteckning och karta upprättas av fastighetssakkunnig. 14 8 bör kompletteras i detta hänseende.

2.17 Länsstyrelsen i Skaraborgs lan: Vdlkoren för bildande. X länsstyrel
sens yttrande över jaktmarksutredningens förslag tillstyrktes förslaget om
att upprätta en plan för länens indelning i jaktvårdsområden vilken dock
inte borde vara bindande. Länsstyrelsen vidhåller atl en sådan plan skulle
vara av värde, dels som ledning vid bildande av Jaktvårdsområden, dels
troligen utgöra elt incitament lill områdesbildning.

Beredningen har föreslagit alt även fortsättningsvis skall ställas krav på viss bestämd majoritet bland delägarna för bildande av Jaktvårdsområde. Åven om förslagel skiljer sig från sättet atl reglera samma fråga i liknande lagstiftning, ansluter sig länsstyrelsen till beredningens förslag. Den föreslagna majoritelsregeln utesluter ett moment av subjektiv värdering och torde uppfattas som mera tillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt.

Förfarandel. Länsslyrelsen vill understryka vikten av att en korrekt

Prop. 1979/80:180 67

förteckning över fastigheterna inom ell planerat Jaklvårdsområde tas fram som underiag för arbetet med områdesbildningen. I många fall, särskilt när del gäller mindre områden, kan bildande av jaktvårdsområden ske efler frivillig överenskommelse. Det innebär fördelar ur bl. a. kostnadssynpunkt och bättre möjligheter atl uppnå ell gotl samarbete inom områdel. Della enkla och i många fall lämpliga förfarande förutsätter, mol bakgrund av länsstyrelsens erfarenheter, att fastighetsförteckning och karta tas fram under medverkan av lantmäterisakkunnig personal. Länsstyrelsen anser frågan vara av sådan vikt att föreskrift om detta borde ingå i författningstext.

Förekomsten av samfälligheter och av dödsbon ägda fastigheter kan innebära svårigheter vid områdesbildning och tillämpningsproblem vid områdes förvaltning. Betr. delgivning med och rätt all företräda sådana subjekt torde dock inte vara motiverat med särregler i detla sammanhang. Länsstyrelsen anser det däremol påkallat atl i vart fall i motivuttalande lämna vägledning för behandlingen av samfälligheter vid röstning m. m.

2.18 Länsstyrelsen i Värmlands län: Villkoren för bildande. X likhet med
beredningen anser länsstyrelsen det mest lämpligl att bildande av elt
Jaklvårdsområde görs beroende av alt ell precist angivet majoritetskrav är
uppfyllt. De föreslagna majoritetstalen är härvidlag väl avvägda.

Den möjlighet förslaget ger atl bilda Jaklvårdsområde även om de angivna majoritetstalen inte är uppfyllda om särskilda skäl föreligger bör tiUämpas restriktivt.

Förfarandet. Enligt punkt 3 skall ansökningshandlingarna innehålla förteckning över de personer som enligt 3 § andra stycket får bli medlemmar i området. Av specialmotiveringen till förslaget i denna del framgår atl kraven bör kunna ställas lägre beträffande denna förteckning än när det gäller delägarförteckningen. Länsstyrelsen, som delar den uppfattning som beredningen sålunda gett ullryck för, anser alt författningstexten bör anpassas efter detta förhållande.

2.19 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Vdlkoren för bildande. Länsstyrelsen
är i likhet med beredningen inte beredd all ställa villkor att bildande av
jaktvårdsområden skall ske enligt upprättade planer. Om detta villkor hade
ställts föreligger risk att det hämmat intresset för atl bilda områden. Strä
van bör främst vara atl få en positiv samverkan mellan delägarna inom ell
område saml atl finna en avgränsning som är naturiig inte bara för det
aktuella områdel ulan även också för framtida områden på anslutande
marker.

Länsstyrelsen tillstyrker beredningens förslag om elt i förhållande till vad som f. n. gäller sänkt majorilelskrav.

Förfarandel. Från rättssäkerhetssynpunkt m. m. måste det anses som angeläget att de fastighetsrättsliga frågorna blir tillräckligt genomarbetade i samband med utom annat bildandet av området. Det är härvid av största vikt atl den av länsslyrelsen förordnade förrätlningsmannen besitter lillräckliga kunskaper i fastighetsrätt. Härigenom garanteras kvaliteten i de handlingar som ligger till grund för förrättningen och som senare länsslyrelsen har att grunda si» beslut på. Speciellt viktigt blir detta när länsstyrelsen fattar beslut ulan föregående förrättning. Kravet bör här vara att nödvändig faslighelsutredning för områdesbildningen verkställs av person med tillfyllest insikt i fastighelsrältsliga frågor. Della kompetenskrav bör enligt länsstyrelsens mening tas in i den föreslagna lagen, om förslaget i

Prop. 1979/80:180 68

denna del accepteras. Det av uiredningen framförda förslaget lill datamaskinen framtagning av fasligheisförleckningar kan i dagsläget aldrig ersätta den nödvändiga faslighelsutredning som måste ske av expertis.

Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid om någon siörre fördel erhålles genom den ökade möjligheten att undvara förrättning. Erfarenhetsmässigt har kunnat konstateras vid handläggningen av förrättningar för bildande av Jaktvårdsområden atl fastighetsägare som varit emot bildandel i regel inte hafl samma möjlighet som Ja-sägarna att på elt tidigt stadium informera sig om planerna för områdesbildningen. Förrättningssammanträdet är många gånger det första tillfället som dessa erhåller en djupare kunskap om förslaget lill jaklvårdsområde. Dessulom har förrätlningssammanlrädet även en belydelsefull informaliv uppgift för samtliga berörda fastighetsägare. Länsstyrelsen förordar därför i försia hand att gällande bestämmelser i denna del bibehålls.

2.20 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Villkoren för bådande. 1 länsslyrel
sens yttrande över jaktmarksuiredningens betänkande SOU 1974: 80 ansåg
länsslyrelsen det vara angelägel all få till stånd en indelning av mark av
jaktlig betydelse i ändamålsenliga och tillräckligt slora enheter som med
gav atl en meningsfylld jakl- och viltvård kunde bedrivas på enheterna.
Bakgrunden för länsstyrelsens uppfattning var den äganderätlsstruktur
som råder inom vissa delar av länel. Genom landsbygdens avfolkning
kommer markägare antingen de ensamma äger en fastighet eller är dödsbo
delägare att fjärmas från den direkta kontakten med Jakt- och viltvård.
Farhågor att gå miste om den personliga ägande- och bestämmanderätten
över marken kan då verka hämmande på viljan alt medverka lill bildande
av Jaktvårdsområden på en avlägsen fäderneort. Mot bakgrund härav är
beredningens förslag om sänkt majorilelskrav vid bildande av jaktvårds
områden etl viktigt steg i strävandena atl komma till rätta med den ägo
splittring som nu är rådande. Länsslyrelsen tillstyrker därför de föreslagna
majoriletskraven.

Förfarandet.--- All ansöka om bildande av etl jaktvårdsområde

kommer därför att kräva etl betydande mått av arbete från fastighetsägarnas sida. Det torde inte så sällan komma all medföra svårigheter på grund av oenighet inom området, bristande administrativ rutin m.m. för fastighetsägarna att åstadkomma godtagbara ansökningar. Länsstyrelsen vill därför ifrågasätta om inte en möjlighet bör ges i lagen all få en förrättningsman förordnad att handlägga frågan om bildande av jaktvårdsområde utan att samtidigt behöva inge de föreslagna ansökningshandlingarna.

---- Enligt de nuvarande reglerna ska förrältningsmannen visa alt

kallelse har avsänts till berörda personer i rekommenderat brev. Därutöver ska annonsering ske i ortspressen. Länsstyrelsen har inte upplevt all någon rättsförlust eller nackdel i övrigt uppkommit genom de nuvarande kallelsereglerna. Länsstyrelsen föreslår därför att de nuvarande kallelsereglerna behålles.

2.21 Riksåklagaren: Villkoren för bildande. X lagstiftning angående andra
samfälligheter - anläggningslagen (1973: 1149) och lagen (1976:997) om
vattenförbund - har i stället för etl preciserat majorilelskrav föreskrivas
ett opinionsvillkor, varvid bildningen inte får ske om sakägarna mera
allmänt motsätter sig åtgärden. Fiskevattensulredningen har även föresla
git etl allmänt opinionsvillkor i sill förslag lill lag om fiskevårdsområden.
Det kan ifrågasättas om beredningen i sitl förslag anfört bärande skäl för

Prop. 1979/80:180 69

alt i detla avseende särskilja bildandet av Jaktvårdsområden från bildandet av andra likartade samfälligheter. Jakträtten är emellertid en integrerande del av äganderätten lUI fast egendom. Sambandet mellan äganderätt och jakträtt har en stark historisk förankring. Det har därför fallit sig naturiigt all ställa höga majorilelskrav för bildande av jaktvårdsområden. På grund härav kan jag biträda beredningens förslag alt i stället för all införa ett allmänt opinionsvillkor sänka majorilelskravel till det nu föreslagna för att underlätta bildandet av jaktvårdsområden. Del lorde emellertid kunna förutsättas att en framtida lagstiftning på områdel kommer alt utformas i enlighet med de principer som gäller för bildandet av lidigare berörda samfälligheter.

2.22 Statskontoret: Villkoren för bildande. 4 8 punkt I bör lyda: ... områ
det med hänsyn till det allmänna naturvårdsintressel är varaktigt lämpat
för sitt ändamål.

Motivering: Att Jaktvårdsinlresset bör vara inordnat i det allmänna naturvårdsintresset bör klart framgå på en framträdande plals i lagtexten. Statskontoret vill i detta sammanhang erinra om jaktmarksuiredningens uttalande (SOU 1974: 80 sid 65): "Vården av viltstammarna är i grunden en för alla medborgare gemensam naturvårdsuppgifl som skall vara samordnad med övrig naturvård. Jakten skall så långl möjligt formas till elt verksamt medel i vården av viltstammarna och inordnas i den allmänna naturvården."

Förfarandet. 18 8 2:a slyckel bör lyda: Råder osäkerhet om avgränsningen av viss mark som skall ingå i området, skall marken ha den avgränsning som förrättningsmannen bestämmer sedan de närvarande har fått yttra sig i frågan.

Motivering: Det är inte bara själva arealen av området som är av betydelse utan hela avgränsningslinjen mellan en del av en fastighel som t. ex. är bevuxen med skog (och skall ingå i jaktvårdsområdet) och en del av fastigheten som t. ex. är bebyggd (och inte skall ingå i della område). Så snart avgränsningslinjen är beslutad, är arealen inte en bedömningssak utan ett faktum. Arealen bör inte bestämmas efter ett antal personers skattning, utan den bör, med för ändamålet avpassad noggrannhet, mätas på karta.

2.23 Svenska jägareförbundet: Villkoren för bildande. 5 8. Svenska Jägare
förbundet tillstyrker sänkningen av majoriletskraven och finner att de
majoritetskrav som föreslagits kommer all innebära en ökad jaktvårdsom
rådesbildning, vilket som ovan anförts är önskvärt ur alla synvinklar.

Vad avser undantagsbestämmelsen i sista meningen, innebärande all Jaktvårdsområde, om särskilda skäl föreligger, får bildas även om de föreslagna majoritetskraven inte är hell uppfyllda, finner jägareförbundet denna äventyrlig. Av motiveringen framgår emellertid att bestämmelsen skall tillämpas endast i verkliga undantagsfall och endast om vissa särskilt angivna omständigheter föreligger. Bildande av Jaklvårdsområde utan att de föreslagna majoriletskraven är uppfyllda skulle således vara myckel sällan förekommande. Svenska Jägareförbundet finner dock mot bakgrund av - dels att majoriletskraven sänkts, dels den osäkerhet som del kan komma att innebära med en beslämmelse om atl majoriletskraven i vissa fall kan ytterligare underskridas, dels det fåtal fall där detta kan bli akluel t och meningsfullt, dels de problem som läll torde kunna uppstå inom d ; Jaktvårdsområden söm fastställts med myckel liten majoritet - att sisti meningen i 5 8 bör utgå.

Prop. 1979/80:180 70

7 8. Skrivningen "En faslighel som " är enligt jägareförbundets

mening olycklig, då del ofta lorde vara fråga om flera fastigheter som tillsammans utgör en sådan enhet alt den "lämpligen kan uigöra ett särskill område för jakl och viltvård". Svenska jägareförbundet föreslår därför alt uttrycket "En fastighel" bytes mot "Mark".

Förfarandet. 14 8 1. Enligt Jägareförbundels mening bör anges vilken typ av karta som skall ingå i ansökningshandlingarna. I tämligen många fall har man vid ansökningar om bildande av Jaklvårdsområde på vanliga topografiska kartor ungefärligen sökt lägga in Jaktvårdsområdels gränser, vilket inte är tillfredsställande. Uttrycket "samt karta över området" bör därför bytas mot "saml ekonomisk eller annan karta, som visar faslighets-gränserna, med jaktvårdsområdels ytiergränser inlagda".

Då värdet även av en ajourförd förteckning över Jaklrällsarrendatorer inom ett planerat Jaktvårdsområde enligt Svenska Jägareförbundels mening starkt kan ifrågasättas - jfr förbundets synpunkter vad beträffar 17 8 - finner Jägareförbundet atl 14 8 3 bör utgå.

17 8. Svenska Jägareförbundet finner för sin det all endast mark
ägarna inom det tilltänkta jaktvårdsområdet bör kallas till förrättningssam
manträde. --

23 8. Svenska jägareförbundet finner att bestämmelsen i 23 8

andra slyckel bör utformas sä all det klart framgår att anmälan om Jakt-vårdsomrädets styrelses sammansättning i initialskedet skall göras till länsslyrelsen men all det därefter åligger länsjaktvårdsföreningen att ajourhälla förteckning över styrelserna i länets jaktvårdsområden.

2.24 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Villkoren för bildande. X lagförslaget (4 8 2.) anges bl.a. som villkor för att område skall få bildas att enskild rätt inte kränks. Detta är en central punkt i bolagens förhållande lill jaktvårdsområdet som samverkansform. En förutsättning för bolagens positiva medverkan i bildande och administration av jvo är alt viltvården och Jaktutövningen kan förenas med markägarens markanvändning i övrigi -främst ett rationellt skogsbruk. Jakten skall därvid betraktas som en ekonomisk faktor alt samman vägas med markinnehavets övriga värden.

Om enskild rätt uppfattas som inskränkt i dessa avseenden föreligger en uppenbar risk atl bolag och andra markägare med innehav, som med hänsyn till omfattning och övriga förulsältningar kan utgöra egna jakten-heter, föredrar att förvalta dessa utanför jaktvårdsområdes ram. Därmed kan inom stora delar av landet bildning resp. ombildning av Jvo avsevärt komma att motverkas.

SISU delar beredningens uppfattning atl i Jämförelse med en mera allmän utformning av opinionsvillkor talar övervägande skäl för ell precist angivet majorilelskrav vid områdesbildning. Vi kan också acceptera det föreslagna majorilelskravel: 2/3 av fastighetsägarna företrädande sammanlagt minst hälften av områdets areal.

Om särskilda skäl föreligger får, enligt beredningen, områdel bildas även om dessa majorilelskrav inte är hell uppfyllda. Urkopplingen kan ifrågasättas men SISU accepterar förslaget med hänvisning till den restriktiva lillämpning som beredningen fömtsätter i specialmotiveringen.

Förfarandet. 13 8. Ansökan om bildande av Jvo skall enligt förslaget få göras även av en kommun. Denna rätt tillkommer självfallel kommunen som markägare inom ett tiUlänkt område. Enligt vår uppfattning har tillräckliga skäl ej anförts för kommunens rätt atl även i annat fall kunna uppträda som sökande.

Prop. 1979/80:180 • 71

14 8. I mom. 3. föreslås att ansökningshandlingarna skall innehålla för
teckning över de personer som enligt 3 § andra stycket får bli medlemmar i
området. Med hänsyn till arbetet att få fram en sådan förteckning och lill
svårigheten atl hålla denna ä Jour vill vi ifrågasätta behovel av beslämmel
sen.

17 8. I andra stycket föreslås all kallelse till sammanträde avseende områdesbildning skall delges den som kan bli medlem i området. Enligt SISUs uppfattning är i detta skede av områdesbildningen i första hand markägarna berörda, varför kallelsen bör kunna begränsas till denna kategori av blivande medlemmar.

2.25 Sveriges länsjaktvårdskonsulenters förening: Villkoren Jör bildande.
5 8. Erfarenheten talar för att etl sänkt majorilelskrav kan reducera arbets
insatserna vid Jvo-bildning betydligt ulan all ell framtida goll samarbete
inom etl nybildat Jaktvårdsområde riskeras. Samma ändringsförslag fram
fördes av jaktmarksulredningen och mottogs övervägande positivt.

7 8.1 den nya skrivningen har man bytt ut ordel "Jaklvårdsområde" mol "särskill område för jakt och viltvård", men enligi kommentaren (sid. 123) är del inte fråga om någon ändring "i sak". Detta klarläggande är viktigt, då man utan en sådan definition ofta lär komma i tvistemål om hur stora de markområden skall vara, som inte skall kunna "tvingas in" i etl Jvo. Texten: "lämpligen kan fungera i likhet med ell Jaktvårdsområde" är klarare än "särskilt område osv.".

Förfarandet. 14 §. Här bör i p. 1 föreskrivas atl den ekonomiska kartan (svarl-vita utgivningen) skall ligga lill grund för områdesangivningen.

Krav på "arrendalorförteckning" enl. p. 3 kan innebära ett besvärande merarbete i de fall antalet delägare är slort och alla skall tillfrågas om ev. arrendatorer. Sådana uppgifter har aldrig behövts lidigare och torde vara onödiga. Förfrågningar kan väcka inlresse för spekulalionsupplålelser.

Endast de arrendatorer som "kan bli medlemmar" skall beredas lillfälle närvara vid förrättning (17 8). Sådana personer borde i allmänhet stå i så pass goll "förhållande" till resp. upplåtare, all man kan uppdra ål denne alt kalla sin artendalor.

15 8. De båda styckena bör byta plats innehållsmässigt sett.

17 8. (Sid. 125.) Nyheten med ordinär delgivning med kallelse i "ett vanligt brev" är värdefull och bör kunna spara slora belopp, som eljest belastar Jaklvårdsfonden.

21 8. Myckel prakfiskt och lämpligt att länsslyrelsen i silt beslut om bildande av Jvo även fastställer stadgarna.

Vi fömlsätler, att "anmälan om styrelsens sammansättning" gäller själva starten för jvo-arbetet och avser länsslyrelsens Jvo-register. Etl krav om kontinueriiga kompletteringar av adressuppgifter är inte realistisk. Erforderliga matrikeluppgifter finns hos respektive länsjaktvårdsförening.

2.26---------------------- Länsstyrelsen i Kalmar län: Vdlkoren för bildande. I likhet med be
redningen anser länsstyrelsen att den majoritet som önskar samar
beta i jakt- eller viUvårdsfrågor måste vara på vissl sätt kvalificerad. Mot
förslaget att sänka majoritelskravel till två tredjedelar av fastighetsägarnas
antal och atl dessa sammanlagt skall äga minst hälften av områdets areal,
måste dock länsstyrelsen anmäla viss tveksamhet. Om en alltför stor del av
medlemmarna "tvångsrekryteras" är del lätt hänt att samarbetet inom
området försvåras. Om emellertid förslaget i någon mån kan bidraga till ett
ökat bildande av jaktvårdsområden, vill länsstyrelsen dock ej motsätta sig
förslaget på denna punkt.

Prop. 1979/80:180 72

Förfarandet. Förslaget lill kalldseförfarande lill förrättningssammanträde får anses tillfredsställande utformat. Någon egentlig faslighetslängd föreslås dock ej, vilket får anses vara en brist. Höga krav kommer atl ställas på förrätlningsmannens omdöme, då han enligt förslaget vid sammanträdet i vissa fall får bestämma vilken areal en fastighet skall "anses ha" (18 8 andra stycket). Någon form av utredning i frågan om ingående fastighelsareal erfordras enligt länsstyrelsens mening. Med den uiformning förslagel har fått på denna punkt vil! länsslyrelsen ifrågasätta, om inte förtättningsmännen, som Ju enligt beredningens förslag anförtrolls sagda uppgift, skulle få befogenhet att förklara jaktvårdsområdet bildat - under vissa omständigheter. Länsstyrelsens roll skulle då bli att förordna förrättningsman, registrera Jaklvårdsområde och pröva besvär över förrättnings-mannens beslul samt vissa administrativa uppgifier (t. ex. utbetalning av medel för kostnaderna för förrättningen). Här kan Jämförelse ske med 1939 års lag om enskilda vägar och förfarandel vid bildande av vägförening. Länsslyrelsens roll som nu är både fastställande och granskande, registrerande och besvärsprövande samt administrativ skulle på delta sätt i viss mån renodlas.

2.27 Länsstyrelsen i Gotlands län: Villkoren för bildande. Länsslyrelsen har vidare uppfattningen att den majoritet om 2/3 av fastighetsägarna som vill bilda Jaklvårdsområde bör äga siörre andel av arealen än som föreslagits som lägsta gräns, lämpligen 2/3, för atl en klar opinion för bildandet skall vara säkerställd och alt del ej skall riskeras att intressena hos ett fåtal ägare av förhållandevis stora marker far komma att stå åt sidan.

---- Överiantmätaren i länet har bl. a. påpekat all en särskild regel för

samfälld mark bör införas. Länsslyrelsen delar uppfattningen atl en lagregel angående samfälld mark ingående i Jaktvårdsområde kan vara erforderlig-..

Överlantmätaren:-- Vid bildandet av jaktvårdsområden lorde del

enligt den nya lagen lika väl som enligt nuvarande bestämmelser bli praktiskt laget omöjligt alt få full formell täckning för alla berörda frågor utan atl en orimlig arbetsinsats göres. Della gäller bl. a. den vanligen stora mängden marksamfalligheter med olika delägarkretsar. För dessa samfälligheter kvarstår huvudregeln i 4 8 jaktlagen orubbad. De kan alltså i princip inte las in i Jaktvårdsområde utan atl delägarkretsen är utredd och vederbörliga beslul träffade av samfällighelsdelägarna - varav en del kan ha sin enskilda mark utanför jaktvårdsområdet. Av praktiska skäl borde man försöka få fram någon regel med ungefäriigen följande innebörd: "Samfälld mark. Ligger inom jaktvårdsområdels gränser samfälld mark, som vid lantmäteriförtällning avsatts för gemensamt behov, ingår sådan mark ijaktvårdsområdet, däresl ej länsslyrelsen av särskilda skäl förordnar annorlunda. Delägare i sådan samfällighet har alllid rätt att närvara vid sammanträden, som rör jaktvårdsområdets angelägenheter, men är icke i egenskap av delägare i samfällighet också delägare ijaktvårdsområdet. Då beslut skall träffas efter omröstning på grundval av delägares arealinnehav inom Jaktvårdsområde, skall andel i samfällighet ej medräknas, om ej jaktvårdsområdels delägare vid sammanträde enhälligt beslutat annoriunda."

Förfarandet.--- Länsstyrelsens möjligheter all beslula om bildande

av jaktvårdsområde utan föregående förrättningssammanlräde bör inskränkas till de fall då samtliga fastighetsägare är helt överens om atl områdel bör bildas, Elt sammanträde kan förväntas klariägga förutsätt-

Prop. 1979/80:180 ; 73

ningar för och konsekvenser av bildandet, vilket av rättssäkerhetsskäl torde vara högsl väsentligt för både fastighetsägare och länsstyrelse i de fall då full enighet mellan fastighetsägarna ej råder.

2.28 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Förfarandet. Enligt förslag till lag om fiskevårdsområden, som redovisais i betänkandet "Fiska på fritid" (SOU 1978:75), skall sådant område aUlid bildas genom att länsslyrelsen skall utse förrällningsman och meddela direktiv till denne oberoende av om det klart framgår alt det föreligger tillräcklig majoritet för bildandet av området. Det vore därför lämpligl att även jaktvårdsområden alltid bildades genom förrättning. Inom ramen för ell förrättningsinstitut gives goda möjligheter all verkställa erforderliga utredningar, tillhandahålla sakkunskap samt all förhandlingsvägen lösa eventuella motsättningar mellan sakägarna. Del bästa resultatet torde uppnås genom ett frivilligt dellagande. Vidare förefaller del osannolikt att handlingar i ärendet rörande jaktvårdsområden är kompletta, till exempel åtföljs av fullständiga markägarförteck-ningar och kartor, då de inkommer lill länsstyrelsen. Det ankommer då på länsslyrelsen all kontrollera och komplettera handlingarna vilket medför myckel arbete. Länsstyrelsen skulle få salsa en hel del av sina redan knappa resurser. Det måste därför vara en fördel om länsstyrelsen inte behövde la alll för stor del i det grundläggande arbetet med bildandet av Jaktvårdsområden. Då områdesbildningen är utan konflikter blir också förrättningen enkel och därmed föga lids- och kostnadskrävande.

2.29 Länsstyrelsen i Örebro län: Vdlkoren för bildande. Beredningen föreslår däremot inte som villkor för bildande av Jaktvårdsområde alt delta skall ske i enlighet med upprättade planer. Trots delta föreslår beredningen i 4 8 i dess lagförslag att ett jaklvårdsområde får bildas endast om "framlida områdesbildningar inte kan anlas bli försvårade". Det är svårt alt förslå hur denna bestämmelse skall kunna iakttagas, om länsstyrelsen inte har tillgång till en plan. Enligt länsstyrelsens mening är det önskvärt atl en sådan plan upprättas. Det är vidare önskvärt med närmare anvisningar öm hur detta bör gä lill. Länsstyrelsen anser också, atl bestämmelsen i Jaktmarksutredningens förslag är klarare och förordar därför denna.

Förfarandet.-- Enligt länsslyrelsens mening borde beredningen

starkare ha betonat vikten av faslighelsutredning. Det hade också varit önskvärt all författningstexten och motivuttalandena bättre klarlagt hur önskemålet om en tillförlitlig faslighelsutredning bör tillgodoses. 1 fråga om karian bör det anges alt endast faslighelskartan, dvs. den beträffande fastighetsindelningen ajourförda ekonomiska kartan, bör godtagas. Det är inte minsl vikfigt med hänsyn till framlida förhållanden. Eftersom elt Jaklvårdsområde är elt visst område på marken, förändras dess omfallning inte av ändringar i fastighetsindelningen i annan mån än som följer av 35-37 88 i beredningens förslag till lag om Jaktvårdsområden. Med hänsyn lill att ändringar av nämnt slag är vanligt förekommande, blir den ursprungliga faslighelsförteckningen ofta snart inaktuell. Efiersom ett Jaktvårdsområde föreslås i princip bestå utan tidsbegränsningar, kan förhållandena med tiden bli mycket förändrade. Om det inte finns en tillföriiilig karta från böljan, torde det med tiden bli ogöriigl att administrera jaktvårdsområdet.

I fråga om förfarandet vid bildandel av Jaklvårdsområde vore del enligt länsstyrelsens mening lämpligt att det sker på elt likartat sätt som bildandet av fiskevårdsområde. En samordning bör därför ske mellan lagstiftningen om Jaktvårdsområden och om fiskevårdsområden.

Prop. 1979/80:180 74

Enligt förslaget skall länsslyrelsen kunna besluta om bildande av jaktvårdsområden även om inte alla fastighetsägare är eniga. Delta är en nyhet i förhållande till det nu gällande. I betänkandet (sid. 100) anföres bl.a. följande: "Däremot bör något påminnelseförfarande inte vara nödvändigt i de fall länsslyrelsen väljer att fatta beslut om bildande ulan föregående förrättning. Länsstyrelsen får ju då förutsättas ha gjort den bedömningen att ansökningshandlingarna utgör etl tillräckligt beslutsunderlag". Del anförda är missvisande. Även om frågan inte regleras i lagen om Jaktvårdsområden, medför bestämmelsen i 15 8 förvaltningslagen att länsstyrelsen inte kan besluta om "tvångsanslutning" utan att faslighelsägaren beretts tillfälle all yttra sig i ärendet.

Enligt 14 8 skall ansökan bl. a. innehålla förteckning över de personer som får bli medlemmar i området. Enligt 17 8 skall förrätlningsmannen kalla den som kan bli medlem. Del är oklart varför förteckningen inte endast behöver ange fastighetsägarna och varför inte bara dessa skall kallas. Endast fastighetsägarna kan besluta om bildande av Jaktvårdsområde.

Enligt 20 8 första stycket skall utlåtandet och övriga handlingar hållas tillgängliga för granskning. Syftet härmed framgår inte av första stycket men av andra styckel framgår indirekt att erinringar skall få ges in under granskningstiden. Detta bör dock uttryckas klart redan i första stycket i likhet med vad som för närvarande är fallet i 40 8 3 mom. jaktstadgan.

Enligt 21 8 skall i länsstyrelsens beslut om bildande av jaktvårdsområdet stadgarna för området fastställas. Del framgår dock inte av lagtexten, om stadgarna skall ingå i förtättningsmannens utiålande. Det framgår inte heller hur länsstyrelsen skall förfara om stadgarna inte anses kunna fastställas i föreliggande skick.

2.30 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Förfarandet. Jakl- och viltvårdsberedningens förslag grundar sig på jaktmarksuiredningens förslag och avviker från vad länsstyrelsen i sitl yttrande framhöll endast såtillvida all beredningen inte anser det nödvändigl all i lagstiftningen ge särskilda regler för hur förberedelsearbetet skall bedrivas. Länsslyrelsen hade i silt yttrande framhållit vikten av att del av lagstiftningen klart framgick vilka fastigheter som skulle ingå i jaktvårdsområdet och vilka som var delägare i områdel. Länsslyrelsen vidhåller uppfattningen all föreskrifter i detta avseende bör införas i lagen.

2.31 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Villkoren för bildande. Länsstyrelsen anser i likhet med beredningen att minst två tredjedelar av fastighetsägarna skall biträda förslag om bildandel men menar att dessa även skall äga minst två tredjedelar av områdets areal. Något avsteg från denna regel bör inte förekomma.

2.32 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Villkoren för bildande. Enligt förslaget får Jaktvårdsområde bildas även om majoritetskraven inte är helt uppfyllda i de fall särskilda skäl föreligger. På gmnd av de svåra gränsdragnings- och tolkningsproblem som kommer att uppstå för länsstyrelsen och svårigheter med den praktiska förvaltningen som kan uppstå om en majoritet är emot jaktvårdsområdesbildningen är del tveksamt om en undantagsregel skall införas.

Förfarandet. Beredningen har inte ansett det vara nödvändigt att i lagstiftningen ge särskilda regler för hur förberedelsearbetet skall bedrivas.

Prop. 1979/80:180 75

Länsstyrelsen anser dock - i likhet med vad som föreslogs i del lidigare yttrandet - att stora fördelar skulle vinnas med en föreskrift om att delägarförteckning och karla skall upprättas av fastighetskunnig person eller myndighet. Därigenom skulle den formella granskningen av ansökningshandlingarna kunna förenklas liksom behovel av komplettering av ingivna handlingar skulle minska.

Vid förrättning skall omröstning företas angående förslagel ull bildande av Jaklvårdsområde. För tydlighetens skull bör detta framgå av lagtexten.

2.33 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Vdlkoren för bildande. Områdesbildningen fömtsätter självfallet etl planeringstänkande. Framtida bildande av jaktvårdsområden får inte motverkas, inte heller organiserandet av den reglerade älgjakten. Jaktmarksulredningen framförde för sin del förslag om en sorts länsplanering för Jaktmarkerna. Denna plan avsågs ligga tUl gmnd för indelningen i jaktvårdsområden. I sitt remissvar den gången anförde länsstyrelsen.

"Som en målsättning kan förslaget i och för sig godtas. Möjligheterna alt förverkliga planen är emellertid beroende av bl.a. de administrativa resurser man i fortsättningen kan påräkna. Sannolikt får man tills vidare räkna med ett visst mått av improvisation. En plan av översiktlig karaktär, som i huvudsak följer kommungränserna, lorde vara vad som för den närmaste framtiden kan krävas.

Länsstyrelsen vill i detta sammanhang även erinra om att älgjakten -som Ju är det väsentUgaste inslaget i debatten om Jakten - redan 1976 går in i ett prov med förändrad lagstiftning, innebärande en mera allmän övergång till reglerad Jakt. Detla påverkar Jakiregleringen överhuvudtaget och kommer framför allt att få ett stort inflytande på hur Jakten organiseras på del lokala planet.

Av intresse i nu förevarande sammanhang är speciellt indelningen i älgjaktsområden. Den indelningen bör få betydelse för jaklvårdsområdes-problematiken och man bör nu inte binda sig för någol mera specificerat system förrän den reglerade älgjakten gett svar på de praktiska frågor som den kommer att medföra".

Citatet skrevs i inledningsskedet av syslemet med reglerad älgjakt, som nu prövas under ytlerligare tre är. Länsstyrelsens erfarenheier hittills talar närmast för att en mera fullständig samordning av jakten kommer alt bli gällande ordning, när den definitiva lagstiftningen lagils. Försiktigheten bjuder emellertid atl man ändå avvaktar detta skede innan man överväger en organisatorisk förändring i form av elt sorts plankrav som grund för indelningar i jaktvårdsområden.

---- Länsstyrelsen anförde i sitl förta yttrande: "Utredningen föreslår

minst två tredjedelar av hela antalet delägare, som också skall företräda mer än hälften av hela områdets areal. Det är en påtaglig sänkning av nu gällande regler och strider emot den i varje fall tidigare hävdade gmndtanken, att en klart övervägande majoritet måste vara posiliv till frågan om bildande av ett jaktvårdsområde. Arbetet för en ändamålsenlig jaktvård blir svårare att utföra Ju flera de negativt inställda delägarna är. Påståendet i betänkandet alt många fastighetsägare, som inte bilrätt beslutet all bilda jaktvårdsområde, senare ångrar sig och blir positiva till jaktlig samverkan är enligt länsstyrelsens uppfattning tveksamt underbyggt och kan knappast tas som argument för att sänka majoriletsreglerna. Det finns också en obenägenhet att förlänga giltighetstiden, som visar att många fastighetsägare också ändrar sig i motsatt riktning."

Prop. 1979/80:180 76

Länsstyrelsen anser fortfarande alt tillräckliga skäl inte föreligger all
ändra på omröslningsregeln. Det har ju visat sig, i varje fall inom vårt län,
att man lyckats nå ett högt antal områdesbildningar med den majoritetsre
gel som sedan länge gällt.

Förfarandet. Vid okomplicerade fall av områdesbildningar känns förrättningen ibland onödig, utgången är given. Ett enklare förfarande bör då vara möjligt och beredningen har också gett anvisning härpå. Länsstyrelsen har föl sin del intet atl erinra mot att länsstyrelsen i sådana situationer får, såsom föreslagils, la ställning direkt på handlingarna.

En annan rationaliseringsidé framförs i överlantmätarmyndighetens yttrande. Förrättning skulle efter mönster av fastighetsbildning vara självständig och kunna leda till elt beslul som efler lagakrafttiden endast behövde registreras hos länsstyrelsen. Endasl vid överklagad förrättning skulle länsstyrelsen pröva ärendet. Förfarandet innebär en radikal förändring av proceduren och förutsätter atl förrättningen mera noga regleras. -Länsslyrelsen kan inte säkert bedöma konsekvenserna av en sådan omläggning av beslutsansvaret. Sannolikt förutsätter det atl faslighelsbildningsmyndighelen tar över förrättningarna. Mot en sådan lösning talar länsstyrelsens erfarenhet av del nuvarande systemet. För närvarande förordnas i flertalet fall särskild förtättningsman (länsstyrelseanslälld Jurist) och ärendena handläggs både snabbi och till Jämförelsevis låga kostnader.

Till saken hör då också att ansökningar och det förberedande arbete som föregår förrättningarna numera är av högre kvalitet. Den vikliga faslighets-förteckningen är sålunda regelmässigt upprättad på lantmäterimyndigheten. Detta bör för övrigt inskrivas som elt krav i 14 8 1 pkt. i den föreslagna lagen (alt. i anvisningar). Förslaget om datamaskinell förteckning av fastigheterna synes inte acceptabelt enligt vad överlantmälarmyndighelen anfört. Någol som fortfarande kan göras bättre är dokumentationen av det förberedelsearbete som redovisas med ansökan till länsslyrelsen. Åven detta krav bör inarbetas i den ovannämnda paragrafen eller i anvisningar till denna.

2.34 Sveriges lantbruksuniversitet: Villkoren för bildande. Det i nya förslaget 8 5 uppiagna förändrade majoritelskravel är däremot mera tveksamt. Beredningen tar själv upp problemet (sid. 93-94) där det är fråga om obligatorisk indelning av landels jaktmark i jaktvårdsområden. Man slutar med atl konstatera att en obligatorisk områdesbildning i många fall skulle leda till allvariiga motsättningar. Sådana motsättningar kan också uppstå med ell sänkt majorilelskrav.

2.35 Lanbrukarnas riksförbund: Villkoren för bildande. Lantbrukarnas riksförbund anser att etl sänkt majorilelskrav kan underlätta samfällighetsbildning men att del samtidigt kan molverka alt man erhåller en posiliv intressegemenskap inom jaktvårdsområdet. Förbundet vill emellertid tillstyrka ett sänkt majorilelskrav vid förrättning så alt jaktvårdsområde får bildas om minst 2/3 av fastighetsägarna godkänner detta och atl denna majoritet äger minst 2/3 av ingående areal. Förbundet avstyrker alltså beredningens förslag om atl den ingående marken bör vara minst hälften av ingående areal.

Förbundet kan även acceptera att majoritelskravel knytes endast till de fastighetsägare som är närvarande vid förrättning under förutsättning av all förrätlningsmannen ålägges en ordentlig informationsskyldighet till samtliga intressenter om den tillämnade områdesbildningen och att alla

Prop. 1979/80:180 77

upplyses om gällande röstningsregler. Lantbrukarnas riksförbund ansluler sig till beredningens uppfattning att alla fasligheter eller fastighelsdelar som har belydelse förjaklutövningen eller viltvården skall kunna ingå i etl Jaktområde. Förbundet anser ej alt faslighetens taxeringsnalur skall vara vägledande i alltför hög grad.

Förfarandel. Lantbrukarnas riksförbund anser att liksom hittills förrättning alltid skall hållas då samtycke från samtliga berörda markägare ej föreligger.

Förbundel anser även all de meningsyttringar som tillkännages vid förtältningssammanträdet bör vara avgörande. Tidigare avlåtna skriftiiga förklaringar skall således ej behandlas vid förrättningssammanträde.

Utredningen önskar ge förrältningsmannen en starkare ställning genom att en förtättning efter omröstning bör avslutas genom att förrätlningsmannen skall avge etl ullålande. Den slutgiltiga prövningen av frågan om Jaktvårdsområdels bildande skall företas av länsstyrelsen. LRF tillstyrker den föreslagna ändringen.

---- Lantbrukarnas riksförbund avstyrker all kommuner ges rält atl

initiera en områdesbildning. Ofta är kommunerna redan markägare där friluftslivet har sådan belydelse det här kan vara frågan om. En dylik initiativrätt kan även motverka intressebildning hos berörda markägare.

2.36 Statens lantmäteriverk: Förfarandet. En av lantmälerieis

uppgifier är all medverka lill förbättringar av faslighelsslrukluren, främsl genom fastighetsreglering. En annan uppgifl är alt medverka lill atl åstadkomma behövlig faslighelssamverkan bl.a. i form av gemensamma vägföretag samt fiskevårdsområden och jaktvårdsområden. 1 bebyggelseområden uppkommer samverkansfrågor avseende skilda slag av anläggningar. Lantmäteriet har alltså erfarenhet av samverkansfrågor i olika sammanhang.

Lagstiftning om samverkan i fråga om någon viss befogenhet, t. ex. Jakl eller fiske, bör utformas så all man å ena sidan i tillräcklig mån beaktar de speciella fömtsättningama och behoven inom den aktuella sektorn men å andra sidan tar till vara de möjligheter som finns att bygga upp samver-kanslagstiftningen efler elt enhetligt mönster. Flera skäl talar för enhetlighet och likformighet i möjligaste mån. Överblick och orientering i regelsystemet underiättas för sakägarna, myndigheterna och medborgarna. Enhetliga regler får en bättre förankring. Fömtsättningarna för atl utforma en rationell och ändamålsenlig organisalion för tillämpningen ökar.

Bestyren med samverkansbesluten och kontakterna med sakägarna i

samband därmed bör förläggas till elt genomförandeorgan, inrättat

för sådana uppgifier. Del är inte ändamålsenligt all lägga dessa i slor
utsträckning praktiska och rutinberoende göromål på länsstyrelsen. Den
genomförandeinslans som bör komma i fråga är fastighetsbildningsmyn
digheterna, som därvid bör samarbeta med t.ex. fiskevårdsorganisationen
och Jaktvårdssakkunniga, vilket kan ske såväl samrådsvis som på basis av
sådana bestämmelser om biträde av sakkunniga som finns i FBL och AL
och som bör las in också i lagstiftningen om fiskevårdsområden och
jaktvårdsområden.-

Den lösning som föreslås för Jaktvårdsområdena är inte ändamålsenlig, eftersom den lägger för mycket detaljbestyr på länsstyrelsen. Del som där kallas förrättning är egentligen bara en beredning i sammanträdesform.

Prop. 1979/80:180 78

2.37 Länsstyrelsen i Stockholms län: Förfarandet. Den föreslagna lagen
kommer i många avseenden atl likna lagen (1960: 130) om fiskevårdsområ
den (LOFO). För LOFO har i belänkandet SOU 1978: 75 "Fiska på frilid"
föreslagits en del ändringar bl.a. i sättet för hur område skall bildas.
Förtättningsmännen meddelar beslut (19 8) om bildande och fastställer
grundregler för områdel. Beslutet vinner sedan laga kraft om inte besvär
anförs. Det kan ifrågasättas om inte ell sådanl förfaringssätt skulle kunna
tillämpas även beträffande jaktvårdsområden. Som Jämförelse kan nämnas
förrättning för bildande av vägförening och samfällighetsförening och för
rättning enligt anläggningslagen.

Enligt 23 8 skall styrelses sammansättning anmälas lill länsstyrelsen. Bestämmelsen bör kompletteras med etl åläggande för länsstyrelserna alt föra register över Jaktvårdsområdena. Jaklvårdsområdenas anmälningsskyldighet beträffande styrelsens sammansättning föreligger fortlöpande av 23 8 att döma. Kravet på anmälan enligt 9 8 synes dock böra inskränkas till att gälla försia gången elt jaklvårdsområde börjar fungera.

2.38 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Villkoren för bildande. Beredningens
förslag innebär all en viss majoritet skall uppnås för atl Jaklvårdsområde

' skall få bildas. Uppnås ej sådan majoritet får Jaktvårdsområde bildas endast om särskilda skäl föreligger. Den angivna meloden kan i tillämpningen leda till en formell hantering, som inte är i överensstämmelse med förslagets anda. Del bör därför övervägas om inte opinionsvillkoret bör få en mjukare utformning efter förebild i fastighelsbildningslagen och anläggningslagen.

Förfarandet. Beredningens förslag avser inte elt renodlat förrättningsförfarande. Det har inte byggts upp efter modell av det moderna förrättningsförfarande som finns i anläggningslagen ulan bygger i stort på de principer, som finns i 3 kap. lagen om enskilda vägar. Beredningen har inte närmare redovisat motiven för att man inte valt den moderna förrättnings-formen. Della är en brist i utredningen. Frågan bör ytterligare belysas innan den föreslagna modellen antas.

2.39 Länsstyrelsen i Blekinge län: Villkoren för bildande. Av skäl som
anförts ovan får det anses vara ett samhällsintresse atl antalet jaktvårds
områden ökar. Enligt länsstyrelsens uppfattning är emellertid det önskade
samarbetet mellan delägare saml mellan dem och övriga medlemmar i hög
grad beroende av atl det upplevs som frivilligt. Ju fler som har anslutits
mot sin vilja desto sämre kommer sannolikt Jakt- och villvårdssamarbelet
att fungera och etl Jaklvårdsområde där samarbetet går dåligt kan inte vara
något att sträva efter. I sitl yttrande över jaktmarksuiredningens belänkan
de Jaktmarker ansåg länsstyrelsen att nuvarande regler om kvalificerad
majoritet (tre fjärdedelar av antalet berörda fastighetsägare företrädande
lika stor del av områdets areal) borde gälla även i fortsättningen för
bildande av jaktvårdsområde. Med hänsyn till vad nyss anförts vidhåller
länsstyrelsen denna åsikt.

Förfarandet. Förslagel ger------ möjlighet alt avslå från den omfat
tande omgång en förrättning innebär när en sådan inte bedöms kunna
påverka beslutet i fråga om bildandel och även ur andra synpunkter är
obehövlig. Uppenbarligen måste länsstyrelsens prövning härvidlag ulföras
med största omsorg. Den enskildes krav pä rättssäkerhet fillgodoses enligt
länsstyrelsens mening genom atl fastighetsägare som har vägande skäl på
begäran bör få bildandefrägan hänskjulen lill prövning vid förrättning. På
grund av vad som anförts tillstyrker länsslyrelsen förslaget i denna del.

Prop. 1979/80:180 79

Länsslyrelsen tillstyrker förslaget alt kommun, även om den inte är markägare, skall få rätt att ta initiativ till områdesbildning. Det förutsätts att kommunerna kommer att använda sig av denna rätt främsl i tälorlsnära marker där de kommunala intressena är särskill starka.

Vad gäller kraven på förrättningsman vill länsstyrelsen understryka att det med hänsyn till uppgiftens art som regel är lämpligast atl han eller hon är lantmätare eller annars har särskilda fastighetsrättsliga kunskaper.

2.40 Jägarnas Riksförbund-Landsbygdens Jägare: ViUkorenför bildande. Förbundet finner väl fungerande Jaktvårdsområden mycket värdefulla för Jakten och viltvården. Det får anses vara etl allmänt önskemål atl fler sådana områden kan tillskapas. För att ell område skall fungera bra fordras atl del stora flertalet delägare - om möjligt samtliga - har en posiliv inställning tUl områdel och dess verksamhei. Del är därför mycket viktigt att minsta möjliga tvång används vid bildande av jaktvårdsområden. Vissl tvång kan dock stundom befinnas nödvändigl för att kunna uppnå bildande av område där detta är särskilt önskvärt.

Anledning härtill kan bl. a. vara stor ägosplittring. De möjligheter till tvångsförfarande som föreligger med nu gällande författning, anser förbundet täcka ifrågavarande behov. Med anledning härav avstyrker förbundet beredningens förslag i den del som gäller sänkning av majoritetstalet, från nuvarande tre fjärdedelar, till två tredjedels majoritet. Beredningen föreslår vidare att länsstyrelse, efter subjektiv bedömning, skall kunna frångå det fastställda majoritetstalet "om särskilda skäl föreligger". Av såväl praktiska som rättssäkerhetsskäl är det helt orimligt att först i författningen fastställa etl fixerat majoritetstal — och sedan lämna fritt fram att frångå detsamma. Förbundet avstyrker på det bestämdaste detta undantag från fastställt majoritetstal.

Förbundel tillstyrker beredningens förslag i den delen som gäller, att de som biträder bildande av Jaktvårdsområde skall äga minst hälften av områdets areal.

Förbundet finner det vara ett analogt rältvisekrav att samma rätt som tillkommer stora markägare att vägra anslutning till Jaktvårdsområde, Jämväl bör tillkomma markägare som slutit sig samman om jakt och viltvård och som eljesl fyller motsvarande krav.

Förfarandet. Förbundet ifrågasätter behovet och lämpligheten av all kommun allud skall ha initiativrätt för bildande av Jaktvårdsområde. Det bör vara tillfyllest att kommun har denna rätt i egenskap av markägare.

Beredningen föreslår vidare att jaktvårdsområde skall kunna bildas utan att laga förrättning hålles, detta oaktat samtliga sakägare ej gett sitl samtycke därtill, eller till och med motsätter sig områdesbildningen. Delta är oacceptabelt ur rättssäkerhetssynpunkt. Därjämte undandras delägarna möjligheten att vid förrättningstillfället diskutera och gemensamt överenskomma om förvaltningsregler och stadgar för området. Det sistnämnda har mycket stor betydelse för områdels funktion och sakägarnas inställning till samarbete med Jakt och viltvård. Förbundet anser atl nuvarande regler skall gälla ifråga om förtättnings hållande i samtliga sådana fall samtliga delägare ej gett sitt samtycke till områdesbildningen.

3 Verkan av beslut om bildande av jaktvårdsområde

3.1 Hovrätten för övre Norrland: 22 8.1 paragrafens tredje stycke hänvisas lill 7 kap. 30 8 2 och 3 sl jordabalken. Av della lagrum framgår bl. a. all

Prop. 1979/80:180 80

sådan talan som avses i stadgandet skall väckas inom två månader från det fasUghetsbildningsbeslutet vann laga kraft. Ordet "faslighetsbildningsbeslutel" passar inte in på bildandet av ett jaktvårdsområde. För att undvika onödig oklarhet bör därför hanvisningen till jordabalken utgå och ersättas med en beslämmelse som direkt anger vad som avses.

3.2 Stiftsnämnden i Göteborg: Verkan av länsstyrelsens beslut. Enligt 8 22 framgår att förändringar i nyttjanderättens värde skall kunna regleras enligt 7 kap. 30 8 Jordabalken. Del är då angelägel alt i sista meningen uttrycka möjligheten av förändring både lill det bättre och till det sämre. Inte bara nedsättning utan även uppjustering av ersättning kan ju komma ifråga.

3.3 Lantbrukarnas riksförbund: Förbundet noterar atl boslällshavare, vissa åbor och serviiulshavare m.fl. ej omfattas av ändrade regler medan Jaklarrendalorer och jordbruksarrendalorer kommer alt bli bundna av de regler som beslutas för jaktvårdsområde. Arrendatorer kan härvid påkalla ändring av arrendevillkor eller säga upp avlal om förutsättningarna för upplåtelsen mbbats. Fastighetsägare får rätt att säga upp nyltjanderällsav-tal om nyttjanderättens värde ökas genom områdesbildningen.

LRF fömtsätter alt avtalslagen skall äga tillämpning beträffande nyttjanderättsavtal varvid oskäliga villkor och därmed åtföljande uppsägningar kan förhindras. Förbundet efteriyser även regler för när och hur nyttjanderätt skall värderas och vem som prövar Ivist om fastighetsägare och nyttjanderättshavare har olika uppfattning om värdel. Förbundet anseratt fastighetsdomslolen är lämpligl forum.

3.4 Kammarkollegiet: 22 8 andra slyckel beredningens lagförslag ansluter sig lill jaktmarksuiredningens förslag (SOU 1974: 80 s. 24 och 109). Såsom beredningen själv framhållit (betänkandet s. 66) har flera remissinstanser vänt sig mol förslaget. Kollegiet vidhåller sin kritik mot den föreslagna regeln - som avses skola gälla oavsett tiden för upplåtelsen (jfr 3 8 andra stycket lagförslaget) och upplåtelsens omfattning. Kollegiet förordar atl förslagel överarbetas under beaktande av de kritiska synpunkter som framförts.

3.5 Statens naturvårdsverk: Verkel påpekade i anledning av jaktmarksuiredningens förslag olägenheterna bl. a. av all ej kunna reglera Jakttrycket. Många gånger görs inom jaktvårdsområden jakten efter älg lill gemensam angelägenhet medan jakten efter övrigt vilt får ske inom hela eller del av området utan beaktande av fastighetsgränserna. Beredningen påtalar även inledningsvis i sina överväganden (sid. 90) de påtagliga fördelar områdesbildning härvidlag innebär för ägare av små fastigheter. Beredningen har beaktat verkets synpunkter vad som gäller nytillkommande innehavare av jakträttsupplåtelser där vissa krav på minimiareal bör kunna ställas (se sid 116-117). Dock kvarstår olägenheterna för de som innehar eller, och framför allt, de som före områdesbildning lyckas försäkra sig om ett kontrakt om Jakträttsupplåtelse för minst etl år. Problemen är väl kända bl. a. vad gäller små fastigheter med andel i samfälligheter där Jakten gjorts till gemensam angelägenhet och för skärgårdslotler med tillhörande sjöfågeljakt. Främst har då bekymren med spekulation och köpeskillingar belysts.

Verket anser alt en successiv anpassning till kraven på viss minimiareal

Prop. 1979/80:180 81

bör ske. Verkel anser vidare all den spekulativa aspeklen så långl möjligt bör undanröjas. Eventuellt kan dessa önskemal tillgodoses genom alt 22 8 andra stycket begränsas lill att avse personer med Jakl(utövnings)rätl vid denna lags ikraftträdande.

3.6 Svenska jägareförbundet: 22 8 andra siycket. Stadgandet innebär bl. a.
att personer, som före det ell Jaklvårdsområde faslslällls, arrenderat jakt
rätt inom jaktvårdsområdet inte skall vara underkastade de krav pä jakt
områdets minimiareal m. m. som kan komma all gälla för nytillkommande
Jakträttsarrendatorer efter del området fastställts.

Svenska jägareförbundet finner att ell sådant system innebär en avsevärd risk för alt många Jakträtlskontrakt kommer all tecknas för obetydliga arealer inom Jaktvårdsområden under bildande. Detta kan bl.a. på sikt komma att innebära avsevärda olägenheter för delägama i området liksom för Jakten och viltvården. Särskilt besvärande kommer del troligen att bli inom de norta delarna av landet där varje medlem i områdel i regel har rält att utöva all slags jakt inom hela jaktvårdsområdet. Bestämmelserna angående tillämpningen av minimiareal för godkännande av jakträttsupplåtelser är restriktiva. Vidare gäller att jakträtt även pä smärre arealer kan ha varit upplåten långt innan bildandel av jaktvårdsområdet blivit aktuellt och dessa jakträttsarrendatorer bör erhålla möjlighet såväl all fortsätta sin Jaktutövning inom Jaktvårdsområdels ram som atl bli medlemmar i della. Mol bakgmnd härav föreslår Svenska jägareförbundet att för tidigare jakträttsarrendatorer, som inte arrenderar erforderlig areal för atl erhålla jaklrätlsbevis, i de fall minimiareal för arrenderade marker fastlagts i stadgarna, tillämpas en treårig övergångslid från och med den dag jaktvårdsområdet fastställs. Under denna övergångslid skall lidigare jakträttsarrendatorer ha rätt till den Jakt som skulle tillkommit markägaren. Varje sådan Jakträttsarrendator har dock alt under övergångstiden söka erhålla Jaktarrendekonlrakl på ytterligare mark inom jaktvårdsområdet så att den av honom inom jaktvårdsområdet arrenderade marken vid treårsperiodens slut uppgår till den i stadgarna stipulerade minimiarealen.

3.7 Skogsindustriernas samarbetsutskott: 22 8. Paragrafens föreslagna ly
delse torde innebära atl arrenden, som ingåtts före områdels bildande, inte
är underkastade samma restriktioner vad gäller minimiareal som gäller för
medlemmar i övrigt, inkl. nyfillkommande arrendatorer. Vi befarar alt
detta kan leda till en osund spekulation i småarrenden med stor olägenhet
för medlemmarna i övrigt, särskill i Norrland där jaklrätlsbevis ofta gäller
för jakt inom hela områdel. Mol detla slår att ifrågavarande upplåtelser
många gånger är gamla och väl hävdade samt önskemålet all sådana
arrendatorer ej skall utestängas från fortsatt rätt till Jakl i och med att
marken ifråga tillförs etl Jaktvårdsområde.

SISU kan i detta fall ansluta sig till den kompromiss, som vi erfarit har framlagts av Svenska jägareförbundet. Denna innebär all för jakträttsarrendatorer, som inte arrenderar erforderiig areal för att erhålla jakträttsbevis, i det fall minimiareal för arrenderade marker fasUagts i stadgarna, tillämpas en treårig övergångslid. Under denna tid skall han inom ramen för sitt avtal med markägaren ha rätt lill den Jakt som skulle tillkommit denne. Artendatorn har dock all under övergångstiden söka erhålla kontrakt på ytterligare mark inom områdel, så att den av honom arrenderade marken vid treårsperiodens slut uppgår minst till den i stadgarna stipulerade minimiarealen.

6 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 180

Prop. 1979/80:180 82

3.8 Sveriges länsjaktvårdskonsulenters förening: 22 8. Alt minimiarealen inte skulle få tillämpas på arrendeavtal, som tecknats/öff länsstyrelsens beslul om bildande av område, är myckel betänkligt. En sådan beslämmelse kommer att omöjliggöra många jvo-bildningar.

En länkbar lösning kan vara alt införa en kortare övergångstid, under vilken vederbörande arrendator beredes möjlighet att komplettera sill arrende med ytterligare mark så att minimiarealen uppnås.

En annan uppläggning för atl stimulera till jvo-bildning trots ifrågavarande bestämmelse, kan vara en föreskrift om att den arrendator som inte disponerar minimiarealen "får Jaga endast på den mark som han arrenderar". En sådan regel skulle dock även i fortsättningen innebära slora problem, inte minst beträffande älgjakten.

Man har all anledning observera risken för spekulalionsupplålelser.

4 Upplösning och ombildning av jaktvårdsområde

4.1 Statens naturvårdsverk: Verkel anser det riktigt att fastigheler som
under beståndstiden ändras så atl de mister sin Jaktliga betydelse automa
tiskt utesluts. I synnerhet gäller detta då betåndstiden enligt förslagel ej är
tidsbegränsad. Verket anser även alt de fastighetstyper som anges är de
som normalt saknar jaktlig betydelse. En automatisk uteslutning av dessa
föranleder förhåUandevis få undanlag. Dock kan ofta lång tid förflyta från
bildandetidpunkten till överlålelse och nyttjandet för ändamålet. Då bil
dandetidpunkten är en ren formalitet kan det även vara svårt för medlem
marna att hålla sig ajour med Jaktvårdsområdets omfattning och för styrel
sen alt avstyra en icke önskvärd omedelbar uteslutning. Istället för ett
akfivl handlande enligt gäUande bestämmelser vad gäller uteslutning inne
bär förslaget, med viss begränsning av antalet fall agerande dels enligt
36 8, dels enligt 37 8 saml en ständig oro för brott mot lagen om rätt till
Jakt.

Verket finner det svårt att avgöra om fördelarna med förslagel överväger nackdelarna. Ävenledes finner verkel del svårt alt hitta en annan lämpligare tidpunkt för en automatisk uteslutning. Mycket talar för exploaterings-tidpunkten även om vissa problem kan uppstå med nya delägare efler förvärv av t ex fritidstomter.

Verket anser att fråga om uteslutning ej endast bör vara en angelägenhet för områdets styrelse atl väcka ulan även för markägaren. Della är av särskill intresse vid förvärv av fastighet för naturvårds- eller friluftsändamål samt vid säkerställande av nalurvårdsobjekt enligt NVL. Analogi härmed bör såväl styrelse som markägare ges rält all yttra sig över sådan ansökan.

4.2 Kammarrätten i Sundsvall: För bifall till förslag om upplösning av
Jaktvårdsområde bör gälla etl majorilelskrav som, liksom när det gäller
beslul om bildande av jaklvårdsområde, slår i förhållande lill hela antalet
delägare och hela arealen. Man riskerar eljest atl upplösning sker trots att
den opinion som en gång fanns för bildande fortfarande beslår. Villkoret
kunde i konsekvens härmed utformas så att för beslut om upplösning
skulle krävas att flertalet röstande biträder förslaget och att de utgör minsl
1/3 av fastighetsägarna och äger sammanlagt minst hälften av områdets
areal. Även vid sådan ombildning av jaktvårdsområden som avses i 32 8 I,
3 och 4 synes majoriletskraven böra ställas i relation till hela antalet ägare
och arealinnehavet.

Prop. 1979/80:180 .. 83

Vad gäller de föreslagna reglerna för ansluining av mark lill befintligt Jaklvårdsområde och uteslutning av mark från område anser kammarrätten de av beredningen föreslagna opinionskraven och reglerna i övrigi kunna godtagas.

36 8.1 första meningen bör ordel "område" ulgå för alt undvika dubbel-

tydighel. Det bör var tillräckligt att stadga "skall faslighelen anses

utesluten ur jaktvårdsområdet."

4.3 Länsstyrelsen i Stockholms län: Utredningens förslag i 36 8 all fastighet
som bildas inom jaktvårdsområdet för bostads-, industri- eller fritidsända
mål automatiskt utesluts ur jaktvårdsområdet är bra. Det bör dock

klaras ut när uteslutningen skall anses ha skett. Dagen för registre
ringen av fastighelsbildningen föreslås därför av länsstyrelsen få bli avgö
rande.

Jaktvårdsområde föreslås bestå tills vidare. Länsslyrelsen tillstyrker
della. Inför nuvarande förlängningsstämmor har jaktvårdsområdena ibland
fått lägga ner ett intensivt arbete på att följa faslighets- och ägarförändring
ar. --- Lagförslaget synes i flera avseenden bidra till att minska den

administrativa bördan och undanröja oklarheter beträffande lill exempel kallelseförfarandet till stämmor. Likväl finns del områden som inte fungerar bra. Man kan för sådana områden komma lill elt läge där den enda lösningen är att upplösa området. I 32 8 nämns att styrelsen kan ansöka om upplösning av jaktvårdsområdet. I ett tillräckligt misskött område finns kanske ingen behörig styrelse. I stället för atl förordna förrättningsman enligt 34 § för alt pröva frågan om upplösning vore ell smidigare sätt atl, i likhet med vad som gäller enligt 25 8 LOFO, länsstyrelsen på framslällning av någon delägare förordnar styrelse. Det bör för övrigt klarläggas om länsstyrelsen ex officio kan förordna förtättningsman enligt 34 8. Om så ej anses vara fallet måste bestämmelserna kompletteras i något avseende så atl ell i träda liggande område på något sätt kan likvideras. I sammanhanget kan förslagsvis 39 8 ändras dithän att kostnad för (i princip endast en person) av länsstyrelsen förordnad slyrelse betalas med medel ur jaklvårdsfonden i den mån jaktvårdsområdets egna medel inte förslår.

4.4 Länsstyrelsen i Östergötlands län: I sitl yttrande över Jaktmarksuiredningens belänkande påpekade länsslyrelsen att man för alt inte ytlerligare försvaga minoritetsskyddel för de delägare som motsätter sig jaktvårdsområdet bör föreskriva att upplösning skall ske om minst 1/3 av delägarna i området röstar för del. Ett av de skäl utredningen anförde för sill förslag om sänkning av majorilelskravel vid bildandel var alt möjligheterna all upplösa jaklvårdsområde skulle underlättas genom minskning av beståndsperioderna till fem år. Beredningens förslag innebär all fråga om upplösning av Jaktvårdsområde får väckas första gången när lio år förflutit sedan områdel bildades och därefter endast vart femte år. Mol bakgrund härav framstår det därför fortfarande önskvärt att föreskriva att upplösning skall ske om exempelvis 1/3 av delägarna i områdel röstar för del.

4.5 Länsstyrelsen i Kalmar län: Förslaget lill förenklingar vid förändring av Jaktvårdsområden synes välgrundat. Idag är sådana ändringar förhållandevis kostnads- och tidskrävande. Samma sak gäller förslaget att jaklvårdsområde bildas att gälla tills vidare. Förlängningar av Jaktvårdsområden har hillills ofta krävt alltför myckel arbete och kostnader.

Med tillfredsställelse noterar länsstyrelsen vidare alt beredningen före-

Prop. 1979/80:180 84

slår all frågan om områdes upplösning får väckas första gången efler minst
tio år.---

4.6 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen anser i likhet med beredningen alt fastigheler som under beståndsliden bildas för bostads-, industri- och fritidsändamål automatiskt skall vara uteslutna ur jaktvårdsområdet såvida inte länsslyrelsen efler ansökan förklarar all faslighelen skall ingå. Med hänsyn till atl del i vissa fall redan vid bildandebeslulet står klart att det kan dröja en relativt lång tid lill dess all fasligheten tages i bruk för del avsedda ändamålet bör emellertid möjlighel finnas för länsstyrelsen, alt i samband med sådan förklaring ange att fasligheten endast under viss tid skah ingå i området. Härigenom skulle en senare prövning om uteslutning kunna undvikas. Föreskriften bör därför kompletteras i nu angivet avseende.

4.7 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Som utredningen föreslagit bör de fastigheter som bildals inom Jaktvårdsområdet för bostads-, industri- och fritidsändamål automatiskt vara uteslutna ur jaktvårdsområdet, såvida inte länsstyrelsen på ansökan av faslighelens ägare eller av jaktvårdsområdels styrelse förklarat atl fastighelen skall ingå i området. Enligt sista punkten i 36 8 skall fastighetsägaren ges tillfälle ytlra sig i sådant ärende. Föreskriften om skyldighet atl lämna fastighetsägare tillfälle till yttrande lorde vara överflödig med hänsyn till beslämmelserna i 15 8 förvaltningslagen. Det bör påpekas att även Jaktvårdsområdels slyrelse intar partssiällning i ärende som anhängiggjorts av fastighetens ägare, varför styrelsen bör höras i sådanl ärende.

4.8 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Alt slopa nu gällande regler om förlängning av Jaklvårdsområdes beslåndstid är enligt länsslyrelsen en angelägen förenkling, vilken medför inte oväsentlig arbetsbesparing både för Jaktvårdsområdena och länsstyrelsen. Nu gällande regler kan knappast motiveras med rättssäkerhetsskäl eller på annan grund.

Prövning av Jaklvårdsområdes bestånd skall enligt beredningens förslag
kunna ske vart femte år - sedan en första tioårsperiod förflutit - efter
ansökan av jaktvårdsområdets slyrelse och jaklstämmans beslut. Detta
blir en uppmjukning i förhållande lill nu gällande regler med fio år som
minsta beståndsperiod. Förändringen kan möjligen motiveras med det
sänkta majoritelskravel. Länsstyrelsen ifrågasätter dock om föreslagen
regel är tillräckligt motiverad.

4.9 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Enligt beredningens förslag till lag om
jaktvårdsområden (36 8) skaU om inom ett jaktvårdsområde en fastighet
bildas för bostads-, industri- eller fritidsändamål, det område fastigheten
omfattar anses uteslutet ur jaktvårdsområdet.

Vidare föreslås (37 8) att om en fastighet på grund av ändrad användning inte längre bör ingå i Jaktvårdsområdet så får länsstyrelsen på ansökan av områdets styrelse utesluta fasligheten.

Inom många av länets Jaktvårdsområden ingår som delägarfastigheter ett stort anlal fastigheter, som efler områdels bildande tillkommit genom avslyckning för bostadsändamål. IniUativ till uteslutning av dessa fastigheter bmkar tas i anslutning lill föriängningssammanlräde. Del rör sig då ofta om ett avsevärl anlal. Ansökan om uteslutning kräver som regel en omfattande ulredning. De nu föreslagna bestämmelserna synes på grund av sin

Prop. 1979/80:180 85

lydelse ej kunna åberopas för uteslutning i dessa fall. Enligt länsstyrelsens mening bör förslaget kompletteras med bestämmelser som möjliggör uteslutning även av dessa fastigheter. Detla är särskill angeläget där bestånds-tiden utlöper strax efter ikraftträdandet av den föreslagna ändringen i Jaktlagen.

4.10 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: 36 och 37 88. Paragraferna innehåller bestämmelse om uteslutning från Jaktvårdsområdet av fastigheler som bildas för bostads-, industri- eller fritidsändamål samt fastigheler som på gmnd av ändrad användning inte längre bör ingå ijaktvårdsområdet. 1 likhet med vad som nu gäller (118 2 mom. 2 st. JL) bör det finnas möjlighel att på ett enkelt sätt utesluta fastigheler utan jaktlig betydelse som av förbiseende medtagits i etl jaklvårdsområde.

4.11 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsslyrelsen anser förslagen väl övervägda och lämpliga.

4.12 Länsstyrelsen i Norrbottens län: För att upplösa ett Jaklvårdsområde krävs beslul därom på ordinarie jaktslämma. Ålgärden att upplösa ell Jaktvårdsområde torde för berörda fastighetsägare vara lika genomgripande som åtgärden att bilda Jaktvårdsomrädet. Enligt länsstyrelsens uppfattning borde därför samma opinionsvillkor gälla för upplösandet som för bildandet av jaktvårdsområdet. Länsslyrelsen föreslår därför att i lagen intas en med 5 8 analog bestämmelse rörande upplösning av Jaktvårdsområde.

4.13 Statskontoret: 35 8 innehåller beslämmelsen alt länsslyrelsen får besluta att en fastighet eller en del av en faslighel som inte ingår i ell Jaklvårdsområde skall anslutas till etl beslående jaklvårdsområde. Paragrafen stadgar också vilka villkor som skall vara uppfyllda för ell sådant beslul. Enligt statskontorets mening bör det finnas en härmed parallell bestämmelse med motsvarande villkor för del fall atl en fastighel eller en del av en faslighet som ingår i etl jaklvårdsområde skall uteslutas ur detta.

Motivering: Om en ägare av jaktbar mark vill dra sig ur ett jaklvårdsområde blir han, enligt beredningens förslag, tvungen all begära områdels upplösning och är bunden all göra detta vid utgången av löpande femårsperiod. Detla är otillfredsställande.

4.14 Sveriges lantbruksuniversitet: I 8 7 behandlas att en faslighel som med hänsyn till storlek, läge och övriga fömtsättningar lämpligen kan utgöra ell särskill område för jakl och viltvård inte får las in i elt Jaktvårdsområde utan ägarens samtycke. Det är möjligt atl en faslighel under Jaklvårdsområdes beståndstid förändras på ett sådant sätt atl den blir alt betrakta som en fastighet enligt 8 7 och därmed skulle kunna beslå som egel område. Därför borde den rätt, som i 8 37 ges Jaktvårdsområdels styrelse, att ansöka om uteslutning av fastighel också tillkomma markägare.

4.15 Svenska jägareförbundet: 33 8 andra siycket. Enligt bestämmelserna gäller bl.a. att frågan om upplösning av etl Jaktvårdsområde får väckas först efter tio år och därefter vart femte år. Några särbestämmelser angående röstning om etl sådanl viktigt beslul ges ej. Enligt Svenska jägareförbundets mening bör emellertid för etl så viktigt beslut erfordras en röstningsregel enligt följande, vilken skulle kunna inskrivas i styckel efter försia meningen:

Prop. 1979/80:180 86

Vid röstning i denna fråga erfordras för all området skall bestå dels alt mer än hälften av de vid Jaklstämman röstande delägarna röstar för områdels fortsatta bestånd, dels att de som motsätter sig en förlängning inte företräder mer än hälften av områdels areal.

35 8. 1 stadgandet ges bestämmelser om viss anslutning av mark lill
befintligt jaktvårdsområde. Bestämmelserna tar emellertid endasl hänsyn
lill en enstaka faslighel eller fastighetsdel. Inte sällan lorde enligt Svenska
jägareförbundets mening kunna förekomma att flera fastigheter i etl block
lämpligen bör tilläggas etl Jaktvårdsområde. Om någon av fastighetsägarna
i etl sådant block motsätter sig anslutningen bör bestämmelserna om
förrättning kunna tillämpas.

Svenska Jägareförbundet föreslår således alt 35 8 kompletteras med ett andra stycke av denna innebörd.

36 8. Beslämmelserna under denna paragraf reglerar "automatiskt" ute
slutning av vissa fastighetsbildningar som uppstått under Jaktvårdsområ
dets beståndstid.

Svenska Jägareförbundet tillstyrker förslagel men finner atl del bör utökas så att det av lagtexten framgår all i del fall en ägare till i paragrafen omnämnd fastighet ansöker hos länsstyrelsen om att fastigheten fortsättningsvis skall få ingå i Jaktvårdsområdet skall länsstyrelsen hörajaklvårds-områdets slyrelse i ärendet. Tillägget skulle kunna kopplas lill paragrafen som en sista mening enligt följande: Jaktvårdsområdels styrelse skall ges tillfälle yttra sig över ansökan som gjorts av faslighelsägaren.

37 8. Bestämmelsen innebär att en fastighel, som på grund av ändrad
användning inte längre bör ingå i Jaktvårdsområde, efter ansökan av områ
dets slyrelse utan störte omgång av länsslyrelsen kan uteslutas ur områ
del.

Svenska Jägareförbundet finner förslaget praktiskt och ändamålsenligt. Enligt Jägareförbundels mening förekommer emellertid att fastigheter i vissa andra fall än enbart på gmnd av ändrad användning på motsvarande enkla sätl bör kunna uteslutas ur jaktvårdsområde. Så t. ex. kan en fastighel, ulan alt någon egentlig ändrad användning kan anses föreligga, visa sig sakna jakUig belydelse. Vidare kan inträffa att en fastighel, som egentligen borde utelämnats, medtagits i området.

Mot bakgmnd härav föreslår Svenska Jägareförbundet atl 37 8 erhåller följande lydelse: Om en fastighet på grund av ändrad användning eller då del visat sig att den väsentligen saknar jaktlig betydelse eller lämpligen inte borde ha anslutits och därför inte längre bör ingå i Jaktvårdsområdet, får länsslyrelsen på ansökan av områdets styrelse utesluta fasligheten. Fastighetsägaren skall ges tillfälle att yttra sig över en sådan ansökan.

4.16 Jägarnas Riksförbund-Landsbygdens Jägare: 1 fråga om Jaktvårdsområdes bestånd tillstyrker förbundet vad beredningen föreslår, med det undantaget atl vid röstning om föriängning, upplösning eller ombildning samma majoriletsregler skall gälla som för nybildning. Beredningen föreslår för övrigt att stadgeändring skall fordra kvalificerad majoritet. Det framstår som självklart att minst samma krav skall ställas vid förlängning.

4.17 Skogsindustriernas samarbetsutskott: 7 8. En fortsatt strukturrationalisering inom landets skogsbruk är nödvändig och kan förulses. En sådan kommer till uttryck inte minst genom fastighetsbyten inom stor-skogsbmket samt mellan bolag och andra ägarekategorier. Den nya lagen om jaktvårdsområden bör förutse en sådan utveckling och i analogi med

Prop. 1979/80:180 87

föreliggande förslag till skrivning även medge all en markägare skall ha rätl alt kunna lämna ett jaktvårdsområde, om hans innehav har undergått sådan förändring all det lämpligen kan uigöra särskill område för Jakt- och viltvård. 32 8 bör kompletteras i konsekvens härmed.

Beredningen har i betänkandet uttalat alt som villkor för elt områdes upplösning bör gälla enkel majoritet enligt huvudlal bland fastighetsägarna. Den föreslagna, enkla majoriteten kan accepteras, men vårt yrkande på röstningsförfarande enligt arealinnehav kvarstår - inte minsl i en sådan viktig fråga. Dämtöver anser vi atl majoritelsvillkoren för fortbestånd/upplösning bör preciseras i lagen.

Rätten att hos länsslyrelsen få ansöka om uteslutning av faslighel, som på gmnd av ändrad användning inte längre bör ingå i jaklvårdsområde, bör tillkomma även fastighetsägaren.

4.18 Sveriges länsjaktvårdskonsulenters förening: 32 8. Fastighetsbildning kan ske på sådant säll inom elt Jaktvårdsområde eller inom etl område med tillägg av angränsande mark utanför området, atl förhållande varom talas i 7 8 har uppstått (eller redan föreligger). 1 sådana fall bör regler finnas för alt aktuell fastighet på ägarens begäran skall kunna utgå ur området i samband med att fråga om ev. upplösning behandlas.

33 8. För atl få ägare av störte sammanhängande marker alt gå med i Jaktvårdsområden fordras en bestämmelse, som får dem att inte känna sig helt överkörda vid "förlängningstillfällena". Enklast åstadkommes delta genom en föreskrift, atl vid "förlängningsjaktstämma" del för fortsatt verksamhet för jaktvårdsområdet erfordras såväl att majoriteten av delägarna röstar "Ja", som atl eventuella "nejröstande" inte representerar mer än hälften av områdets areal.

35 8. Om ett block av fastigheter lämpligen bör läggas till etl Jvo, men någon av fastighetsägarna i blocket sätter sig emot delta, bör förrättning kunna ske.

36 8. Bildas inom elt Jaklvårdsområde en faslighet för bostads-, induslri-eller fritidsändamål bör del aktuella området anses uteslutet först när det taghs i bmk för silt ändamål. Tiden mellan avslyckning och ianspråktagande för sitt ändamål brukar nämligen vara högst avsevärd.

37 8. I undanlagsfall bör man ha möjlighel att utesluta en faslighel av andra mycket vägande skäl än bara "ändrad användning". (Se även vad som anförts vid 32 8.).

5 Organisation och förvaltning

5.1 Kammarkollegiet: Allmänt. 47 8 Jaktmarksutredningens förslag till lag om Jaktvårdsområden innehöll en bestämmelse om all delägarna skulle vara tillförsäkrade majoritet i styrelsen, om denna bestod av flera ledamöter. Motivet härtill var atl jaktvårdsområdets funktion i grunden var beroende av delägarnas inställning. Kollegiet ifrågasätter, huruvida inte 23 8 beredningens lagförslag bör kompletteras med en motsvarande beslämmelse.

Stadgar. För ändring av fastställd bestämmelse för delaklighelsröslning bör i vart fall samma opinionsvillkor vara uppfyllt som för bildande av jaklvårdsområde.

Prop. 1979/80:180 88

5.2 Skogsstyrelsen: Medlemmar och röstetal. Viltvården kan förorsaka
konflikter inom etl Jaklvårdsområde. Medlemmar som inte är markägare
eller har obetydlig areal kan vid röstning om Jaktens bedrivande förorda en
högre slam av älg, rådjur, hjortar eller annat än vad som kan tolereras från
skogsvårdssynpunkl. Efiersom skogsproduktionen normalt måsle sältas
före viltproduktionen bör de markägande medlemmarna avgöra sådana
frågor i viltvården som påverkar skogsvården. Icke markägande medlem
mar bör därför få della i röstningen endasl i fråga som rör viltvärdsåtgärder
inklusive Jaktens bedrivande som saknar betydelse för en fastighets nytt
jande. (27 8).

Upplåtelse av jakträtt inom jaktvårdsområde. Frågan om upplåtelse av Jakträtt till annan och krav på minimiareal bör klarare preciseras i lagtexten. Både en sund marknad för jaklarrenden och en önskvärd strukturomvandling av små skogsinnehav molverkas om jaktens värde på en liten fastighet bhr orealisfiskt högt p.g.a. anslutning till jaktvårdsområdet. Å andra sidan kan en markägares möjligheter att arrendera ut Jakten onödigt beskäras om övriga delägare i oskälig grad ulnyttjar begreppei "avsevärd olägenhet". (11 8).

5.3 Statens naturvårdsverk: Medlemmar och röstetal. Den som har

rätt till Jakt på fastighet som las in i område och den som får rätt att jaga på fastighet som ingår i området kan antas som medlem. Den som äger fastighet skall vara medlem. Delta innebär all antalet medlemmar även med beaktande av krav på minimiareal på i övrigt lika fastigheter kan variera. Förhållandet torde ej gagna områdesbildning inom hela dess önskvärda vidd.

Beträffande nalurvårdsobjekt - främst nationalpark, naturreservat, naturvårdsområde och område avsatt lill skydd för djurlivet - vill verket erinra om vad som anförts i yttrandet 1976-01-20 rörande naturvårdsförvaltares ställning. Verket finner del vara angelägel att naturvårdsförvaltaren får samma ställning som markägare beträffande dessa objekt med hänsyn lill beaktande av nalurvårdsintresset. Överensstämmelse skall härigenom erhållas med reglerna i anläggningslagen.

Mot bakgrund av vad som lidigare anförts beträffande medlemskap bl. a. då att jakträttsupplåtelse kan ge ytteriigare medlem ler sig en röst per capita enligt huvudregeln och i väsentliga frågor den enda regeln något tveksam. Begränsning lill en röst per fastighel görs Ju endasl för ägare av samäganderätt. Vidare finner verket inskränkningen till personligen närvarande i sista siycket om än många gånger praktisk så något unik. Normall brukar den som av någon anledning är förhindrad närvara kunna göra sin röst hörd genom fullmakt (jfr lagen om förvaltning av samfälligheter 1973:1150, 12 och 49 88).

5.4 Domänverket: Medlemmar och röstetal. Vad gäller reglerna för hur
rösträtten skall utövas på jaktslämma föreslår beredningen atl även med
lemmar som inte är delägare i Jaktvårdsområde skall kunna delta i beslul
om både praktisk jaktutövning och viltvårdsåtgärder, som inte har belydel
se för en fastighets nyttjande.

Av betänkandet framgår inte lydligl om ex. avskjutning av älg är en fråga om praktisk jaktutövning och villvårdsåtgärder eller ej. Enligt domänverkets uppfattning är älgstammens storiek samt köns- och åldersfördelning en angelägenhet även för fastighetsägarna och har avgörande betydelse för deras möjligheter alt bruka sin egendom. Domänverket anser del mol den

Prop. 1979/80:180 , > 89

bakgrunden inte rimligt all sådana frågor skall kunna avgöras genom röstning i vilken även icke delägare deltar.

Den ekonomiska förvaltningen. Vad gäller den ekonomiska förvaltningen förestår Jakt- och viltvårdsberedningen att jaktvårdsområdels delägare och medlemmar även i fortsättningen skall vara befriade från ansvar för skulder som områdel ådrar sig. Beredningen motiverar sill ställningstagande med att en bestämmelse om uttaxering försvårar områdesbildning eftersom detta skulle drabba även icke Jagande delägare. Vidare är det enligt beredningens mening endast i begränsad omfattning som verksamheten i ett jaklvårdsområde ger upphov lill sådan skuldsättning.

Domänverket delar uppfattningen att regler om uttaxering kan negativt påverka icke jagande markägares intresse att ansluta mark till ett Jaktvårdsområde. Enligt verkels mening kan dock även ett bibehållande av nuvarande bestämmelser försvåra områdesbildning. För anslutning av mark som tillhör juridiska personer - som själva inte kan utnyllja jaktvårdsområdels jaklrätlsbevis - kan det nämligen vara av avgörande betydelse att andra vägar kan Ullgripas om jaktvårdsområdet inte kan belala arrendet för den mark som sådana markägare anslutit.

Avsikten med ifrågavarande betänkande är att skapa regler som underlättar och påskyndar jaktvårdsområdesbildning. Denna principiella inriktning bör följas även i uttaxeringsfrågan. Domänverket avvisar alltså beredningens förslag och föreslår att det i lagen om Jaktvårdsområden införs bestämmelser som gör det möjligt alt bland jaktvårdsområdels Jagande medlemmar göra uttaxering för atl täcka områdets skulder för bl. a. Jakl-marksarrenden. Det bör tilläggas atl Jaktvårdsområdet även kan ha arrenderat Jaktmark av markägare som inte är delägare i området.

5.5 Hovrätten för övre Norrland: Allmänt. Förslagel innebär en förenkling såtillvida att man i framtiden endasl har att räkna med ett subjekt — jaktvårdsområdet. Man måste då acceptera att med begreppet Jaklvårdsområde menas inte bara området på marken utan också själva sammanslutningen, den Juridiska personen.

Medlemmar och röstetal. Enligt hovrättens mening bör 3 8 försia

styckel ha följande lydelse: "Den som äger en fastighel som ingår i ett
jaktvårdsområde skall vara medlem i sammanslutningen." Om be
greppet delägare tas bort 13 8, bör detta också föranleda justeringar i andra
paragrafer.--- Måhända bör även de paragrafer, där ordet "delaktig
het" förekommer, omformuleras.

Det framgår inte vilket organ som beslutar om att antaga sådan medlem i jaktvårdsområdet som avses i bestämmelsen. Om avsikten är atl beslutet skall fattas av Jaktstämman, bör detla skrivas ut i lagtexten.

26 8. Här eller på annat lämpligl ställe bör klarare än som nu är fallel i lagförslaget regleras i vilka frågor beslutanderätten tillkommer allenast Jaktstämman (och alltså inte styrelsen).

27 8. Paragrafens inledning bör omformuleras sålunda: "De medlemmar som inte är fastighetsägare inom Jaktvårdsområdet har"etc. (jfr hovrättens kommentar lill 3 8 första stycket).

28 8. På s. 106 n i betänkandet har påpekats att samfällighet kan ingå i jaktvårdsområde. Hovrätten utgår från atl samfällighet endasl äger en röst. Måhända är detta så självklart att det inte behöver utsägas i lagtexten.

Upplåtelse av jakträtt inom jaktvårdsområde. Hovrätten delar uppfattningen att fastighetsägarna även i framliden bör ha rätt ha upplåta sin jakträtt och all jaktvårdsområdet bör ges möjlighet all begränsa olägenhe-

Prop. 1979/80:180 90

terna med sådana upplåtelser. Detta framgår också klart av 11 8 förslaget till lag om Jaktvårdsområden. Beredningens skrivning på s. 116 ö i betänkandet förefaller emellertid något förbryllande då den kan ge intrycket av att beredningen anser det möjligt för ett jaklvårdsområde att - även om fastighetsägarna inte är överens om detla enligt 108 - i stadgarna uppdra åt styrelsen att ombesörja all upplåtelse av jakträtt inom området, vilket skulle medföra alt delägarna miste sin rätl atl själva upplåta jakträtt till annan. Detta skulle i så fall inte slå i överensstämmelse med nyssnämnda föreslagna lagrum.

10 8. Hovrätten föreslår alt paragrafen inleds sålunda: "Rällen till all Jakt inom etl Jaktvårdsområde får inte upplåtas lill annan, om inte samtliga medlemmar som äger fasligheter inom området är överens om della". Jfr kommentaren till 3 8 försia stycket.

5.6 Kammarrätten i Sundsvall: Allmänt. Utan närmare analys utta
lar beredningen atl organisations- och förvaltningsregler bör kunna ges
som har direkt tillämpning på den samfällighet som jaktvårdsområdet
utgör. Beredningen har inte ansett att några egentliga fördelar står atl
vinna med den särskilda föreningsbildning, som jaktmarksutredningen fö
reslagit, och att oiydligheier undviks och förenkling uppnås. Kammarräl
len delar inte denna uppfattning.---- Redan den omständigheten all i

jaktvårdsområdes förvaltning skall delta andra än ägare lill de i områdel
ingående fastigheterna gör emellertid att den av beredningen valda kon
struktionen framstår som mindre lämplig. Den medför nämligen atl man
måste hålla isär delägare och medlemmar som begrepp; . Kammar
rätten anser atl den av jaktmarksulredningen föreslagna ordningen med en
förvaltande särskild förening är att föredra beträffande Jaktvårdsområden,
även om delta skulle komma alt innebära atl Jaktvårdsområden och fiske
vårdsområden får i viss män olikartade regelsystem. Riskerna för

oiydligheier och missförstånd torde vara mindre med den ordningen. Man vinner också den fördelen alt endast ändring av grundstadgarna skulle komma all kräva fastställelse av länsslyrelsen medan ändringar i övrigi av stadgarna får beslutas av föreningen på egen hand.

Medlemmar och röstetal. Vilken konstruktion man än väljer bör enligt kammarrättens mening på sätl beredningen föreslagit möjligheten att ha rösträtten graderad efter arealinnehav bibehållas. Beredningen har föreslagit att sådan gradering skall vara utesluten i vissa fall, nämligen såvitt rör frågor om jaktens bedrivande inom området, villvårdsåtgärder som saknar betydelse för en fastighets nyttjande, ändring av stadgarna för området, upplösning av område, omgruppering av områden samt anslutning av fastighet. Som framgår av det föregående anser kammarrällen belräffande upplösning av Jaklvårdsområde och omgruppering av mark att majoriteten bör beräknas på etl sätt, som innefattar hänsynslagande bl. a. till arealinnehav. Beträffande ändring av stadgar synes det oegenlligt all arealinnehav spelar roll vid antagande av stadgar men ej vid ändring av dem. Exempelvis kan då den situationen uppkomma att en fastighetsägare med slort markinnehav går med på en omrädesbildning under den förutsättningen all röstning efter arealinnehav föreskrives i stadgarna men atl han sedan står utan möjlighet att i samma mån påverka frågan om bestämmelsen skall tas bort ur stadgarna.

Den ekonomiska förvaltningen.- Huruvida utlaxeringsbesläm-

melser är nödvändiga eller ej torde knappast avgöras utifrån hänsynen till tredje man - borgenären. Denne fär, liksom i allmänhet då man avtalar

Prop. 1979/80:180 ;;x , 91

med en juridisk person, ta med i beräkningen att endast den Juridiska personen med sina tillgångar svarar för betalningen av en skuld och, för det fall han anser att föreningens solvens verkar svag, tillse all föreningen ställer erforderiiga säkerheter. Snarare får frågan om uttaxering bedömas utifrån synpunkten huruvida jaktvårdsområdet kan antas vara i behov av att föreia åtgärder, som inte täcks av dess inkomster och eljesl tillgängliga medel, pä sådant sätt alt tillskott bör kunna utkrävas från delägarna. Skulle det utifrån sådana synpunkter anses nödvändigl att införa en möjlighet till uttaxering torde reglerna därom väl kunna utformas så att skälig hänsyn las lill berättigade anspråk från icke Jagande delägare alt undgå uttaxering.

5.7 Stiftsnämnden i Växjö: Medlemmar och röstetal. Paragraf 3 andra
stycket borde dock enligt vårt förmenande ändras till följande:

"Den, som på grund av upplåtelse har rält att jaga på en faslighel som ingär i jaktvårdsområde, skall på egen begäran och efter markägarens hörande kunna anlas som medlem i området, om upplåtelsetiden omfattar minst ett jaktår".

5.8 Stiftsnämnden i Göteborg: Medlemmar och röstetal. Jaktvårdsområ
dels förvaltning har komplicerats genom att man skiljer på delägare och
medlemmar. Detta har fått till följd att man skisserat tre stycken olika
röstningsförfaranden varav åtminstone två kan komma i tillämpning inom
ett och samma sammanträde. Det torde bli helt omöjligt att ute på lokal
planet reda ut vilket röstningsförfarande som skall tillämpas i de olika
frågorna.

Personlig närvaro skall vidare fordras för röstning i frågor som avser 27 8 I och 2 vilket innebär att fastigheter som förvaltas av det allmänna inte normalt kan utnyttja rösträtten för markägare om inte fullmakt kan ulfärdas för artendatorn att föra talan, någol som hittills varit möjligt.

Upplåtelse av jakträtt inom Jaktvårdsområde. Verksamhelen synes inte vara klart utformad för den allt vanligare upplåtelseformen med flera arrendatorer på samma mark, men med begränsad avskjutning. Om antalet jakträttsbevis skall göras avhängigt av arealen måste regler skapas, så att exempelvis Jaktklubbars möjlighel all få fortsätta sin jaklulövning, säkras. Erfarenheten har visat att sådana jaktsällskap ofta sköter viltvården väl så bra som enskilda arrendatorer. Risken atl övriga delägare, enligt S 11 författningsförslaget, hävdar att arrangemanget med flera arrendatorer är till avsevärd olägenhel förefaller slor av psykologiska skäl, vilket kan ge en onödig begränsning av antalet Jägare och viltvårdare till följd.

12 8. I författningsförslaget ger en jaktarrendalor med långtidskonlrakl en mycket osäker kännedom om kostnaden för jaktutövningen eftersom jaktvårdsområdels beslut kan komma alt ges korttidskaraktär. Självfallel återverkar denna osäkerhet på markägarens-delägarens möjlighet att stabilisera sin utarrendering.

5.9 Länsstyrelsen i Stockholms län: Allmänt. Utredningens förslag i

associalionsrättsligt hänseende tillstyrks .

Medlemmar och röstetal. X 28 8 föreslås atl röstning efler delaktighet inte får ske i fräga som avses i bland annat 298 andra stycket, dvs. ändring av stadgarna. Om man t.ex. för all få med en del stora andelsägare har tagit in en klausul om andelsröslning kan, sedan väl området kommil till stånd, andelsröstningen upphävas genom majoritetsbeslut efter huvudlal i frågan. Det är en dålig garanti för andelsröstningen och beslämmelsen kan

Prop. 1979/80:180 92

verka avhållande på tilltänkta medlemmar med stora markinnehav. Hänvisningen till 29 8 andra styckel föreslås därför bli borttagen.

5.10 Länsstyrelsen i Uppsala län: Medlemmar och röstetal. Beredningen har - lill skillnad från jaktmarksulredningen - föreslagit ett bibehållande av möjligheten för medlemmarna all vid omröstning på jaktstämma i vissa fall av betydelse för en fastighets nyttjande, t. ex. anläggande av vilivaiten och viltåkrar, bestämma röstetalet efter arealinnehav. Den har också föreslagils av fiskevattensulredningen i dess förslag till lag om fiskevårdsområden. Länsstyrelsen har i sitt yttrande över fiskevatlensutredningens belänkande inte motsatt sig detla förslag och finner - trots vissa principiella betänkligheter - inte anledning till annal slällningslagande i förevarande fall.

5.11 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Allmänt. I motsats till jaktmarksutredningen föreslår beredningen inte bildande av Jaktomrädesförening. Beredningens förslag att organisalionsbestämmelser i stället meddelas för själva jaktvårdsområdet överensstämmer med vad som gäller för fiskevårdsområde och vattenvårdsförbund. Förslaget tillstyrks på de av beredningen anförda skälen.

Medlemmar och röstetal. Länsstyrelsen har ingen invändning mot den av beredningen föreslagna utformningen av rösträtten.

5.12 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Upplåtelse av jakträtt inom jaktvårdsområde. I anslutning till frågan om upplåtelse av Jakträtt inom jaktvårdsområdet (avsnitt 7.4 och 10 8 i författningsförslaget) aktualiseras frågan om inte en liknande reglering som den föreslagna i fråga om jakträttsupplåtelse bör lillämpas beträffande uppförande av vilthägn inom ell jaklvårdsområde. En enskild markägare kan ju genom etl olämpligt uppfört villhägn äventyra möjligheterna för jaktvårdsområdet att fungera tillfredsställande. Enligt länsslyrelsens mening bör denna fråga ytterligare övervägas.

5.13 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Allmänt. Vi ifrågasätter om inte som föreslagits i jaktmarksutredningens belänkande länsstyrelsen bör få befogenhet alt utse sysslomän som fullgör styrelsens uppgifter intill dess behörig sådan utsetts.

Medlemmar och röstetal. De olika regler beredningen föreslagit för rösträtt vid Jaktstämma anser vi inte realistiska att genomföra. Vi föreslär därför i likhet med jaklvårdsföreningen i länet och Lantbrukarnas länsförbund i Kronoberg all rösträtt vid jaktslämma endasl bör tillkomma delägarna i områdel. Delägare bör få rätt alt i sitt ställe sätta annan person, lämpligen eventuell jakträttsinnehavare, all företräda honom vid stämman.

Upplåtelse av jakträtt inom jaklvårdsområde. Den kanske allvarligaste kritiken mol bestående jaktvårdsområden vilken kommit till vår kännedom är ev. förekommande inskränkning i friheten för markägare att upplåta honom tillkommande jakträtt. En sådan inskränkning görs normalt i stadgarna för området. Enligt nuvarande praxis äger markägare i ett jaklvårdsområde alt alllid oavsett storieken på marken erhålla minsl ett jaklrätlsbevis. Antalet jaklrätlsbevis som utlämnas inom ett område kan därför teoretiskt sett bli samma även om jakträttsinnehavaren i stället för markägaren skulle erhålla sådant bevis oavsett storleken pä marken. Vi är dock medvetna om atl antalet utlämnade bevis med sislnämnda ordning skulle bli störte än med nuvarande system därför all flera markägare som regel inte

Prop. 1979/80: 180 93

utnyttjar möjligheten att erhålla Jakträttsbevis. Ett system med utdelning av minsl ett Jakträttsbevis Ull varje jakträttsinnehavare inom området skulle således kunna medföra ett oönskat jakltryck på området. Jaktvårdsområdet lorde dock ha möjlighet all genom begränsningar av antalet djur som får fällas på fastigheten eller genom avkortning av jakttiden reglera sådana uppkomna ölägenheter. Vi ifrågasätter därför om några inskränkningar i markägares frihei att upplåta jakträtten bör fä ske.

5.14 Länsstyrelsen i Kalmar län: Medlemmar och röstetal. Förslaget atl jaklarrendalorer skall kunna bli medlemmar i jaktvårdsområdet på vissa

villkor hälsas med tillfredsställelse. Som länsstyrelsen framhållit

bördock skriftligt arrendeavtal föreligga för dylikt medlemskap.

5.15 Länsstyrelsen i Gotlands län: Medlemmar och röstetal. Formuleringen av andra styckel i 8 28 kunde göras klarare, t. ex. genom alt ordet "delaktighet" ersätts av "arealinnehav".

5.16 Länsstyrelsen i Blekinge län: Medlemmar och röstetal. För all nå bästa resultat i fråga om Jakl- och viltvård anser länsstyrelsen del viktigt att även Jaktartendatorer och jordbruksarrendalorer med jakträtt aktivt deltar i den samverkan som äger rum i ett jaklvårdsområde. Grundtanken bör därför vara att de så långl det är möjligt bereds medlemskap, rösträtt och yttranderätt i området. I många fall är del så att markägaren inte i någon högre grad ägnar sig ål Jakl- och viltvård utan överlåter detta lill en arrendator. Mot att i ifrågavarande hänseenden jämställa arrendator med delägare i området talar främst atl jakträtten i svensk rättstradition är knuten lill markägandet, att vissa av de ålgärder som brukar vidtas av ett Jaklvårdsområde direkl påverkar utnyttjandet av fastighel samt slutligen atl ell sådanl Jämställande antas hämma tillkomsten av områden genom att fastighetsägare blir mindre benägna all bilda sådana.

Länsstyrelsen anser att beredningen i det beskrivna förslaget har gjort en i allt väsentligt lämplig avvägning av delvis motstående iniressen. Gränsdragningen mellan villvårdsåtgärder som har respektive inte har betydelse för en fastighets nyttjande bör dock ytteriigare klargöras.

Upplåtelse av jakträtt inom jaktvårdsornråde. Länsstyrelsen an
ser all endasl i de fall medlemmarna ges rätt atl bedriva all Jakt eller Jakt
efler vissl slags villebråd över hela området eller delar därav bör Jaktvårds
området ha möjligheter att hindra en ny upplåtelse av Jakträtt om denna vid
en bedömning i det enskilda fallel kan anses olämplig med hänsyn lill
viltvården eller jaktutövningen eller på annal sätt är till avsevärt men för
övriga delägare. Om en sädan begränsning inte görs kan Jaktvårdsområdes
bildningen leda till atl antalet jaktlillfällen för icke markägare minskar i
stället för atl öka. Det förtjänar i detla sammanhang att erinras om all del
ingick i direktiven för Jaktmarksulredningen att finna vägar atl stimulera
till ökad upplåtelse av Jakträtt. Länsslyrelsen anser att del kunde övervä
gas all uifärda en regel med innehåll alt en delägare (markägare) i ell
Jaklvårdsområde alllid skall ha rält all vid jaktulövningen sätta annan i sitt
ställe.

Länsstyrelsen vill framhålla viklen av alt en noggrann uppföljning sker av hur dessa problem behandlas i Jaktvårdsområdena särskilt frägan om Jakträttsupplåtelser.

Prop. 1979/80:180 94

5.17 Länsstyrelsen i Hallands län: Den ekonomiska förvaltningen. Huvuddragen av hur den ekonomiska förvaltningen är tänkt all bedrivas bör enligt förslaget framgå av områdels stadgar. Beredningen har härvid skisserat olika alternativ. Enligt länsstyrelsens mening borde de skattemässiga konsekvenserna av de föreslagna alternativen närmare ha undersökts innan dessa presenterades.

Upplåtelse av jakträtt inom jaklvårdsområde. I länsstyrelsens tidigare nämnda yttrande anfördes belräffande då aktuellt förslag till föreskrifter om Jakträttsinnehavares rätt lill jaktutövning saml omröslningsregler bl. a. följande. "Dessa bestämmelser lorde inom elt jaklvårdsområde beslående av ett flertal små och någon eller några slora fastigheter kunna få icke önskvärda konsekvenser. Sedan väl elt Jaktvårdsområde kommil lill stånd får de mindre fastigheternas ägare och eventuella arrendatorer etl dominerande inflytande över hur Jakten inom områdel skall planläggas. Vid ge-mensamhelsjakt får en arrendator även av en mycket liten faslighel måhända Jakträtt på omfattande arealer. Della kan motivera en hög eller till och med mycket hög arrendeavgift. Av Jakl och viltvård ointresserade markägare kan även tillsammans med arrendatorerna frestas alt genomdriva beslul som ytterst syftar lill ett stort uttag av Jaktbart vill inom området då Ju ett sådant beslut endasl i ringa mån drabbar den egna faslighelen. Utredningen har inte framfört några förslag för att hindra uppkomsten av dylika situationer, vilket torde vara en brist i det föreliggande förslaget."

Nu föreslagna omröstnings- och förvaltningsbestämmelser får anses innebära en minskad risk för uppkomsten av ovan angivna situationer. Således har jaktmarksutredningens förslag om "en man en röst" i vissa delar frångåtts. Vidare pekar beredningen på möjligheten att undgå de problem som kan vara förknippade med all delägare arrenderar ul sin jakträtt inom området genom att låta jaklvårdsområdets slyrelse ombesörja all upplåtelse av Jakträtt inom området. Om delägarna väljer att behålla sin rätt att avtala om jakträttsupplåtelser framhåller beredningen, att del liksom hittills bör i områdets sladgar kunna föreskrivas alt en tillkommande arrendator, för att upplåtelsen skall kunna godkännas, skall disponera viss minimiareal. Beredningen hänvisar således lill möjligheten att genom stadgebestämmelser komma till rätta med sådana problem som länsstyrelsen skisserat i det tidigare yttrandet. Fastställelse av stadgebestämmelser, som inte innehåller de av beredningen föreslagna beslämmelserna, torde emellertid inte kunna vägras. Med hänsyn härtill vill länsslyrelsen ifrågasätta om inte uttryckliga föreskrifter i lag vore en framkomligare väg att förhindra de befarade olägenheterna. En sådan lösning bör bli föremål för närmare överväganden.

5.18 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Medlemmar och röstetal. Den föreslagna inskränkningen i 28 8 tredje styckel lagförslaget betr. rösträtten för vid jaktstämma frånvarande medlemmar i frågor om jaktens bedrivande och viltvårdsfrågor anser länsstyrelsen inte motiverad. Medlemmar som är förhindrade delta i stämma bör kunna låta sig företrädas av ombud.

5.19 Länsstyrelsen i Värmlands län: Medlemmar och röstetal. 3 8. Länsslyrelsen förutsätter här alt för medlemskap enligt andra siycket skall krävas inte bara en upplålelselid för minsl elt Jaktår ulan alt - i förekommande fall - arrendalorn även disponerar för Jaktutövning erforderlig minimiareal.

27-29 88. Förslagel är i denna del med hänsyn till de svårigheter bered-

Prop. 1979/80:180 , 95

ningen uppenbariigen haft att "sy ihop" sinsemellan motsatta intressen skickligt utformat. Med de erfarenheter länsslyrelsen har av jaktvårdsområdenas hantering av procedurfrågor kan emellertid befaras all reglerna är alltför tekniskt komplicerade för dem som har atl tillämpa dessa.

5.20 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Upplåtelse avjakträtl inom jaktvårds
område. Enligt 13 8 3 mom. 2 st. jaktlagen får fastighetsägare inte förväg
ras att upplåta sin jakträtt såvida upplåtelsen inte är olämplig med hänsyn
till jaktvården eller länder övriga delägare i områdel lill avsevärt men.
Ägare till fastighet inom områdel bör således i princip alltid ha rätt all sätta
annan i sitt ställe och bestämmelser i stadgarna kan inte ytteriigare reduce
ra denna rätl för fastighetsägaren.

Föreslagen lydelse av 11 8 lag om Jaktvårdsområden synes inte förutsätta någon sådan principiell rätt för fastighetsägaren då upplålelsen. enligt innebörden i föreslagen text, måste föregås av en bedömning av om vissa villkor uppfylls. Enligt länsstyrelsens mening har något skäl för alt frångå den principiella bindningen mellan fastighelsägandel och upplåtelserätten inte påvisats, varför den nuvarande bestämmelsens uiformning är atl föredra.

Länsstyrelsen instämmer i beredningens uttalande att en eventuell föreskrift i stadgarna om minimiareal måste vara grundad på villvårdshänsyn och inte utformas enbart med syfte att Jakten skall vara förbehållen en viss krets Jägare.

Något lämplighetskrav uppställs inte för alt en markägare skall få deltaga i Jakten inom områdel. Särskilda krav bör då inte heller ställas på en person till vilken markägaren upplåter sin jakträtt. Tillräckligt skydd mol olämplig jaktutövare måste anses vara givet dels i Jaktledarens befogenhet att ingripa mol under pågående Jakt störande person och dels i möjligheten att medelst indragning av vapenlicens hindra notoriskt olämplig jägare atl delta i jakten. Länsstyrelsen anser därför att om någon begränsning i markägares upplåtelserält skall intagas i lagen, bör den inskränkas lill de fall då upplålelsen är uppenbart olämplig.

I enlighet med ovanslående bör enligt länsslyrelsens mening texten i -
11 8 ha nedanstående lydelse.

II 8. Ägare lill fastighet som ingår i ell Jaktvårdsområde får inte förväg
ras upplåta jakträtt till annan, om inte upplåtelsen kan anses uppenbart
olämplig med hänsyn lill viltvården eller jaktulövningen eller på annat säll
är till avsevärd olägenhet för övriga delägare.

5.21 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Medlemmar och röstetal. De
föreslagna omröstningsreglerna är invecklade och lorde vara svåra all
använda vid den praktiska tillämpningen. Olika regler gäller för olika lyper
av frågor. Vid omröstning måsle klargöras om man skall rösta efter delak
tighet eller huvudtal, om andra än delägare ijaktvårdsområdet har rösträtt
eller ej och om personlig närvaro krävs eller om fullmakt gäller. Vidare kan
del vara svårt att bedöma om en villvårdsåtgärd skall anses sakna belydel
se för en faslighels nyttjande eller ej. Detla förhållande påverkar vilken
röstningsregel som är lillämplig. Bestämmelsen om alt markägare och
jaktarrendalor samtidigt får rösta i vissa frågor måste ur rättvisesynpunkt
anses som mindre lämplig. Röstningsreglerna innebär vidare atl sladgar
kan ändras genom annal röslningssätt än del som användes när de tillkom.
En föreskrift i stadgarna alt omröstning i viss fråga skall ske efter delaktig
het (med hänsyn lill delägarnas markinnehav) kan ändras genom omröst-

Prop. 1979/80:180 96

ning efter huvudtal, något som knappast kan anses lämpligl. Enligt länsstyrelsens mening bör omröstningsreglerna ses över med syfte all göra dem lättare att tillämpa i praktiken.

5.22 Länsstyrelsen i Jämtlands län: AUmänl. Del bör vara lill fördel all
lagstiftningen i denna del utformas på ell likartat sätt som för närbesläkta
de samfällighetsbildningar, exempelvis fiskevårdsområden.

Beträffande skyldigheten att anmäla styrelsens sammansättning till länsslyrelsen bör den även innefatta skyldighet att anmäla förändring i sammansättningen (jfr 23 8 förslaget till lag om Jaktvårdsområden).

5.23 Statskontoret: Allmänt. 26 8 2:a styckel bör efter en språklig ändring
lyda: Försia jaktslämman skall hållas snarast efter det alt området har
bildats.

Medlemmar och röstetal. 28 8 3:e siycket bör lyda: På jaktslämma för område med mer än tre medlemmar får inte någon utöva rösträtt för mer än en fjärdedel av de närvarandes sammanlagda röstetal. Vid omröstning i frågor som avses i 27 8 1 och 2 får bara de medlemmar som är personligen närvarande della. Motivering: Lagförslaget beaktar här inte möjligheten atl ett Jaktvårdsområde kan ha färre än fyra medlemmar.

Stadgar. 24 8 punkt 2 bör lyda: ... de huvudsakliga reglerna för viltvården och avlysning av Jakt på sådan mark, vars ägare har principiella betänkligheter mol atl Jakl utövas på hans mark. Motivering: Avlysning bör ske inte bara när ägaren har ideella betänkligheter i egentlig mening mot jakt. Avlysning bör ske också när betänkligheterna inte kan sägas vara ideella men ändå vilar på principiell grund, t. ex. när ägaren sätter ringa värde på förmånen av Jakt men sätter stort värde på förmånen av att alla tider på året ohindrad av pågående eller befarad Jakt fritt kunna röra sig i sina marker, eller l.ex. när ägaren efler en rationell riskbedömning inte själv eller för annan vill tåla riskerna med Jakt. - Det kan vidare ifrågasättas atl i en lag använda hänvisningar, av typen "har ideella betänkligheter", till en persons ideologi. En person skall inte, t. ex. för etl Jaklvårdsområdes medlemmar eller för en länsstyrelse, behöva redovisa sin ideologiska uppfattning på områdel. Det bör räcka om han ulan närmare utläggning deklarerar atl han har principiella betänkligheter mot att Jakt bedrivs på hans mark och om han är känd för att inte själv eller genom annan bedriva Jakt där.

5.24 Sveriges lantbruksuniversitet: Allmänt. I 8 30 ges jaktslämma rätt att
för varje Jaktår fastställa de villkor som skall gälla för Jakten inom Jakt
vårdsområdet. I 8 44 ges besvärsräit i sådana fall där enskild medlem i
jaktvårdsområdet inte är nöjd med beslutet. 1 detta sammanhang måste
påpekas det för den enskilda medlemmen besvärande men icke ovanliga
fallet där beslut inom jaktvårdsområde om inskränkning av jakträtt eller
jakttid helt omöjliggör viss Jakt exempelvis purschjakt på hornbärande
råbock i augusti eller jakten under vissa veckodagar. Man kan ifrågasätta
om det skall ligga inom Jaktvårdsområdets befogenhet all falla sådana
beslut. Det ligger i det allmännas inlresse all skapa så många Jakttillfällen
som möjligt och de jakttider som anges i jakttidsförfattningen bör vara väl
underbyggda. Där jakttiderna inte passar ett Jakt vårdsområde borde vägen
vara den att man går lill länsstyrelsen eller annan myndighei för atl få en
ändring till stånd. Den ovan nämnda besvärsrätten är inte tillfyllest och det
kommer i de flesta fall atl ta för lång lid innan eventuell rättelse erhålls.

Prop. 1979/80:180 97

5.25 Svenska jägareförbundet: Medlemmar och röstetal. Mol bakgrund av bl. a. de synpunkler Svenska Jägareförbundet redovisat angående 11 8 och 22 8 andra styckel måste skrivningen ändras så atl endasl den som av jaktvårdsområdet kan godkännas som jakträttsarrendator skall kunna antas som medlem. Medlemskapet skall vidare inte kunna omfatta längre lid än jakträttsupplåtelsen omfattar. Förlänges denna skall givelvis även medlemskapet föriängas.

Del skall också observeras alt jakträttsupplåtelser förekommer av många slag, såväl skriftliga som muntliga och ibland endasl omfattande jakl efler vissl slags villebråd. Enligt Svenska Jägareförbundets mening bör den jakträttsarrendator som skall kunna ifrågakomma som medlem i jaktvårdsområde ha skriftligt jaktarrendekonlrakl och disponera rätten lill Jakl efter alll slags vilt.

I vissa fall kan förekomma att en godkänd Jaklrältsupplålelse avser upplåtelse till en Jaktklubb eller motsvarande med flera medlemmar - det upplåtna området är så stort att det medger rätt lill flera Jaklrätlsbevis. I sådana fall bör endast en representant för jaktklubben få ingå som medlem. Delta måsle klart framgå.

Slutligen bör redan av 3 8 framgå atl medlemskapet endast berättigar till begränsat medlemskap. Jakträllsarrendalorn skall således enbart ha rätl att rösta i vissa Jaktliga frågor närmare preciserade i 27 8.

Enligt Svenska jägareförbundets uppfattning bör de frågor, i vilka medlemmar i Jaktvårdsområdet, som ej är delägare, har såväl yttrande- och förslags- som rösträtt, ytterligare preciseras. Förbundet finner således att de två samlingsrubriker som angivits bör göras mera "heltäckande" och föreslår följande lydelse:

1. Jaktens åriiga utövning och omfallning.

2. Viltvårdsåtgärder - dock ej sådana som medför ändrad markanvänd
ning, genomgripande biotopförändringar eller beräknas leda till avsevärda
förändringar av viltstammarnas sammansättning eller numerär.

Inom flertalet av de idag befintliga Jaktvårdsområdena torde gälla bestämmelser om omröstning efter delaktighet. Likväl är det sällan att detta tillämpas. Mot bakgrund härav finner Svenskajägareförbundet att röstning efter huvudlal bör kunna ske även om i stadgarna lämnats möjlighet för röstning efler delaktighet. Andra styckel föreslås därför få följande utformning:

I områdels sladgar får dock föreskrivas all omröstning vid begäran skall ske efter delaktighet i andra frågor än som avses i 27 8 I och 2, 29 8 andra stycket eller 32 och 35 88.

Vad avser den påtalade bestämmelsen i tredje stycket finner Jägareförbundet det stötande att en medlem, som kanske är synnerligen intresserad av de Jaktliga frågorna men av någon anledning inte har möjlighel närvara vid Jaklstämman, skulle vara betagen all genom ombudsröstning göra sin mening gällande.

Svenska Jägareförbundet föreslår därför atl andra meningen utgår och ersattes med följande:

I alla frågor får röstning ske genom befullmäktigat ombud. Ingen får dock medelst egen röst och givna fullmakter avge mer än högst tre röster.

Upplåtelse avjakträtl inom jaktvårdsområde. XX 8. Svenska jägareförbundet tillstyrker i princip den föreslagna lydelsen men vill understryka att den tidigare principen med en för varje Jaktvårdsområde fastlagd minimiareal för atl en jakträttsupplåtelse skall kunna godkännas måste kvarstå i enlighel med och av de skäl som redovisas på sid. 116-117 i utredningen. 7 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 180

Prop. 1979/80:180 98

Stadgar. I "riksnormalstadgarna" regleras under 8 6 frågan om "Upplåtelse av jakträtt (jaktutövningsrätt)." Frågan om mer eller mindre tillfälliga upplåtelser av Jakt inom Jaktvårdsområden regleras underpunkt B "Tillfällig upplåtelse". Normalt fungerar denna fråga väl. Emellertid förekommer att möjligheterna lill överlåtelse av jaklrätlsbevis onödigt försvåras även i fall då upplåtelse rimligen borde medgivits. Svenska Jägareförbundet förutsätter att någon form av riksnormalstadgar anpassade till den nya lagstiftningen framtages och finns tillgängliga när lagen träder i kraft. Dessa stadgar måsle ge tämligen detaljerade bestämmelser bl.a. i berört avsnitt. Härigenom skulle de problem som nu undantagsvis förekommer kunna undanröjas. Vid utarbetandet av de nya riksnormalstadgarna bör såväl representanter för Svenska jägareförbundet som för Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare medverka. Framtagandet av stadgarna skulle enligt jägareförbundets mening eventuellt kunna ske under överinseende av statens naturvårdsverk.

Enligt jägareförbundets uppfattning är möjligheten alt för viss fid dra in jakträttsbeviset enligt de regler som anges i 4 8 riksnormalstadgarna ett synnerligen viktigt korrektiv och nödvändigl för en fungerande Jaktledning inom ett jaktvårdsområde. Möjligheten till indragning av jakträttsbevis är emellertid samtidigt en befogenhet som kan drabba den felande hårt.

Mot bakgmnd av vad anförts föreslår jägareförbundet atl 24 8 kompletteras med en punkt som skulle kunna benämnas: Bestämmelser för indragning av jakträttsbevis.

5.26 Lantbrukarnas riksförbund: Medlemmar och röstetal. Jordbmksar-rendatorer med jakträtt och jaklarrendalorer med upplåtelser av längre varaktighet avses få bli medlemmar ijaktvårdsområdet. Dessa medlemmar avses få förslags- och yttranderätt men också rätt alt delta i beslut rörande den praktiska Jaktutövningen och i frågor rörande vissa viltvårdsåtgärder. Beslutanderätten för de olika medlemskategorierna föreslås bli reglerade i stadgarna. Övriga jakträttshavare ges närvaro- och yttranderätt vid jaktstämman.

Lantbmkarnas riksförbund tillstyrker beredningens förslag i medlemsfrågan under fömtsättning att nyttjanderättsavtal för jaktarrendalor är 5 år eller längre.

Förbundet omfattar även principiellt tanken på alt varje delägare i jaktvårdsområdet skall ha en röst. Eftersom denna princip ibland anses utgöra hinder för bildandet av jaktvårdsområden med hänsyn lill jakträttens starka anknytning till markägandet så tillstyrker förbundel även att rösträtt graderad efter arealinnehav får tillämpas om principen intas i stadgarna.

LRF ansluter sig till beredningens förslag lill omröslningsregler med den ändringen all vid alla omröstningar närvarande medlem genom fullmakt får företräda ytterligare en röstberättigad.

Den ekonomiska förvaltningen. Förbundet efteriyser anvisningar för hur man kan söka minska åsiktsskillnader vid bildande av jaktvårdsområden mellan slora och små markägare. LRF anser att möjligheter finns att tillskapa "utjämningsmodeller" där avgifter lill samfälligheten betalas efter huvudlal medan markägarna erhåller ersättning med ledning av upplåten jaktareal.

Lantbrukarnas riksförbund delar beredningens uppfattning att det som villkor för rätt att utöva Jakt inom områdel skall ställas krav på innehav av Jaklrätlsbevis utfärdade av områdets styrelse. Jaktvårdsområdet kan härvid få till stånd en med hänsyn lill viltlillgången inom områdel lämplig dimensionerad jakl.

Prop. 1979/80:180 99

Förbundel delar beredningens uppfattning ifråga om uttaxering att icke Jagande delägare skall tillförsäkras frihet från ekonomiska pålagor.

Stadgar. Del blir genom den nya samfällighelskonslruklionen tillräckligt med ett samlat stadgeförslag vilket medför atl länsstyrelsen även kommer alt pröva stadgeändringar rörande organisationsfrågor. LRF anser att fördelarna hämti överväger olägenheter med uppdelning i jaktvårdsområdes-stadgar och föreningsstadgar.

Innehållet i jaklvårdsområdets stadgar får inte kränka enskild rätt eller stå i strid mot gällande rätt. LRF vill peka på begreppei att enskild rätt inte får kränkas. Denna gränsdragningsproblematik bör utvecklas i kommande förslag till tillämpningsföreskrifter.

5.27 Jägarnas Riksförbund-Landsbygdens Jägare: Medlemmar och röste
tal. Röstning inom Jaklvårdsområde bör alllid genomföras med en röst för
en var delägare. Om avsteg härifrån medges genom angivelse i områdels
stadgar, bör ingen delägare få utnyttja röster efter andelstal som därmed
ger honom röstetal utöver en tiondel av de närvarandes sammanlagda
röstetal.

Upplåtelse avjakträtl inom jaktvårdsområde. En delägare som ej

själv utövar sig tillkommande jakträtt inom etl jaktvårdsområde, bör alllid ha rätt att sälla annan i sitt ställe. Jakttrycket hålls oförändrat oavsell om Jordägaren själv utövar Jakten eller sänder annan person i silt ställe.

Stadgar. I fråga om normalstadgar för Jaktvårdsområden finner förbundet lämpligt att de båda jägarorganisationerna gemensamt utformar sådana med beaktande av tidsutveckling och författningsregler.

5.28 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Medlemmar och röstetal. Enligt
förslagel skall även den som på grund av upplåtelse har rält alt Jaga på en
fastighet, som ingår i Jaktvårdsområdet, på begäran antas som medlem i
området, om upplåtelsetiden omfallar minsl ett Jaktår. Med hänsyn lill alt
upplåtelser förekommer av de mest skilda slag bör paragrafen skärpas,
l.ex. i meningen "... kan på begäran saml efter Jaktvårdsområdels pröv
ning och beslut antas som medlem i området ..." Vid prövningen skall
hänsyn - utöver till upplåtelsetiden - tas lill bl. a. upplåtelsens juridiska
status och antalet Jaktutövare inbegripna.

SISU framför under 27—29 88 synpunkler på rösträltsförfarandel. Redan i 3 8 bör anges begränsningen i rösträtten för här berörd medlemskategori.

II 8. SISU förutsätter att principen med en för varje Jaktvårdsområde fastlagd minimiareal för att jakträttsupplåtelse skall kunna godkännas kvarstår. Se även 22 8.

27-29 88. Enligt den föreslagna lydelsen skulle stadgarna kunna föreskriva röstetal efter arealinnehav för omröstning i andra frågor än om jaktens bedrivande, om villvårdsåtgärder som saknar belydelse för en fastighets utnyttjande saml om stadgeändring, upplösning och förändring av Jaktvårdsområdets omfattning. Av skäl som inledningsvis berörts skulle en sådan inskränkning av markägarens dispositionsrätt i hög grad komma att försvåra nybildning resp. bestånd av Jaktvårdsområden. SISU kvarstår vid det yrkande som framställdes vid yttrandet över Jaktmarksutredningens betänkande, att rösträtt inom Jaklvårdsområde skall utövas i enlighel med nuvarande regler och praxis. Delta innebär att Jaktvårdsområde skall kunna anla sladgar där rösträtten är graderad efter arealinnehav. Om markägare/delägares möjligheter till röstningsförfarande enligt arealinne-

Prop. 1979/80: 180 100

hav klart och entydigt fastlägges i lagen i frågor beträffande Jaktvårdsområdes bildning, ombildning och förvaltning, bör enligt vår uppfattning även det alternativet till stadga kunna erbjudas där röstning får ske efler huvudlal för såväl delägare som övriga medlemmar vad gäller den praktiska jaktutövningen och viltvårdsåtgärder som inte har betydelse för en fastighets nyttjande. Till sådana frågor hör givetvis inte avskjutningen av älg eller annan viltart av direkt belydelse för Jord- och skogsbruk.

5.29 Sveriges länsjaktvårdskonsulenters förening: Medlemmar och röstetal. En ändring av nuvarande rösträttsbeslämmelser vore myckel olycklig dels med hänsyn fill alt det enligt vår mening säkeriigen kommer alt försvåra jvo-bildningar, dels med hänsyn lill svårigheterna för jvo-funklio-närerna alt hålla rätl pä rösträllsreglerna i olika frågor och lägen. Det kan Ju inte heller anses rimligt all som framgår av 28 8 varje medlem (alltså även jaktarrendalor) har en röst, medan delägare i faslighet med samäganderätl inte har någon egen röst alls. Det saknas bärande motiv för att ändra på nuvarande ordning. Åndringen skulle medföra en påtagligt ökad belastning på jakl vårdspersonalen genom förfrågningar telefonledes och krav på dellagande vid stämmorna samt "bädda för" överklagningar.

Stadgarna bör som nu ge möjlighet för delägarna atl välja mellan en röst/ delägare eller i förhållande lill arealinnehav. Övriga medlemmar bör ha yttrande- och förslagsrätt. Dessutom har de möjlighel att uppbära fullmakt och rösta för delägare.

6 Ansvars- och besvärsbestämmelser

6.1 Hovrätten för övre Norrland: 1 beredningens förslag upptas inte någon motsvarighet till det nuvarande sladgandel i 34 8 jaktlagen all överträdelser av de för Jaklulövningen inom jaktvårdsområdet gällande reglerna får åtalas av åklagare endasl under vissa angivna förutsättningar. Beredningens lagförslag innebär alltså att ifrågavarande typer av överträdelser i motsats lill vad som exempelvis gäller i lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden lägges under allmänt åtal. Någon moiivering lämnas inte. Om man vill ha kvar en straffsanktion inom delta specieUa område, finns del enligi hovrättens mening knappasl anledning atl gå ifrån nuvarande fömtsättningar för åtal. Paragrafen bör därför kompletteras med en beslämmelse som säger att brottet får åtalas av allmän åklagare endast om målsäganden anger del lill åtal eller om åtal är påkallat från allmänna synpunkter.

6.2 Kammarrätten i SundsvaU: 43 8. Beredningens förslag innebär alt sådan talan mot vissa beslut av länsstyrelse rörande Jaktvårdsområdes bildande eller bestånd, varom nu stadgas i 27 8 andra stycket jaktlagen, skall föras hos regeringen i stället för hos kammartätten. I samband med förvaltningsrätlsreformen behandlades ulföriigt frågan om besvärsgången för här aktuella mål. Vad som därvid anfördes (prop 1971:30 s 142 ff) torde fortfarande äga giltighet. Enligt kammarrättens mening har nuvarande ordning inte heller varit förenad med några nackdelar. Dessutom framstår det som en fördel att en enhetlig besvärsgång finns i Jaktvårdsområdes-ärenden. Kammarrätten förordar alltså all nuvarande ordning behåUes.

Även mol beslut enligt 37 8 om faslighets uteslutning ur jaktvårdsområde bör lalan kunna föras i den ordning som avses i 43 8- Paragrafen bör ändras i enlighet härmed.

Prop. 1979/80:180 101

6.3 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Vi finner inte skäl föreligga atl som
föreslagits i 43 8 bestämma liden för anförande av besvär lill fyra veckor.
Besvärstiden bör i stället i likhet med vad som gäller för överklagningar av
flertalet andra beslul beslämmas till tre veckor från den dag meddelande
om länsstyrelsens beslut införts i ortstidning.

Däremot anser vi det befogat atl såsom föreslagits i 44 8 ha en något längre besvärstid vid överklagandet av jaktstämmobeslut eftersom utgångspunkten för besvärstidens räknande i dessa fall skall vara dagen för beslutet.

6.4 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Åven beslut enligt 36

och 37 88 lagförslaget innebär avvägningar i lämplighetsfrågor liknande de som görs vid tillämpning av 32 och 35 88. Beslul enligt förstnämnda paragrafer bör därför överklagas till regeringen.

6.5 Länsstyrelsen i Örebro län: Satsen "om inte kammarrällen förordnar annat" synes onödig, eftersom della följer av 28 8 förvaltningsprocesslagen.

6.6 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Beredningen föreslår en besvärstid om fyra veckor. Beredningen har emellertid inte mofiverat varför besvärstiden satts till Just fyra veckor. Om en ändring av nu gällande besvärslid ska ske bör den enligt länsstyrelsens uppfattning sättas till tre veckor för all därigenom komma i överensstämmelse med den i förvaltningslagen angivna besvärsfiden.

6.7 Riksåklagaren: Enligt beredningens förslag till ansvarsbestämmelser faller överträdelse av de för Jaklulövning inom jaklvårdsområde gällande reglerna direkl under allmänt åtal. Av betänkandet framgår inte att beredningen avsett alt göra en materiell ändring i gällande rält. Beredningen har inte föreslagit någon bestämmelse motsvarande 34 8 tredje stycket lagen (1938: 274) om rält till jakt, vari föreskrivs atl allmän åklagare får föra talan endast efter angivelse av målsägande eller om åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt. Det synes från rättssäkerhetssynpunkt vara otillfredsställande all överträdelse av bestämmelser, som beslutals av en samfällighet, utan angivelse eller diskretionär prövning skall falla under allmänt åtal. Jag anser sålunda att överträdelse av dessa regler även fortsättningsvis bör vara etl angivelsebrott i likhet med vad som föresläs i 44 8 fiskevattensutredningens förslag lill lag om fiskevårdsområden (SOU 1978:75). Den diskretionära åtalsprövningsregeln — att åtal skall vara påkallat ur allmän synpunkt, om målsäganden inte anger brottet till åtal - finns inte intagen i 29 8 lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden eller i fiskevatlensutredningens förslag lill ansvarsbestämmelse. Mot denna bakgrund kan del ifrågasättas om en sådan åtalsregel skall införas vad avser överträdelse av för Jaktvårdsområden gällande bestämmelser. I lagen om jaktvårdsområden bör anges vem som är atl anse som målsägande i likhet med vad som föreskrivs i 34 8 fjärde stycket Jaktlagen och i 44 8 förslag fill lag om fiskevårdsområden.

I bestämmelsen om förverkande i 41 8 i förslagel lill lag om jaktvårdsområden bör införas föreskrifter om atl det förverkade i vissa fall skall tillfalla samfälligheten eller övriga inom jaktvårdsområdet jaktberättigade personer i enlighet med vad som föreskrivs i 308 tredje slyckel Jaktlagen.

Prop. 1979/80:180 102

6.8 Svenska jägareförbundet: 418. Stadgandet ger förverkandebestäm
melser vad avser sådant vilt som åtkommils vid jakt som innebär brott mot
Jaktvårdsområdets bestämmelser för Jakten. Enligt 308 tredje siycket jakt
lagen förverkas nu sådant vilt - som ej omfattas av bestämmelserna i 18 8
1 mom Jaktlagen och som åtkommils "med användande av tillåtet Jakl-
eller fångstredskap och under lid, då Jakt efter sådant villebråd är tillåten"
— till "övriga inom Jaktvårdsområdet, jaktberättigade personer". Enligt
Svenska Jägareförbundets mening bördenna ordning alltfort tillämpas. Det
synes obilligl att sådant vilt skall förverkas till kronan.

Svenska jägareförbundet får i detta sammanhang vidare framhålla all beslämmelserna i 30 8 tredje styckel Jaktlagen i samband härmed bör ändras så att förverkandereglerna vad beträffar jaktvårdsområden utgår.

Svenska Jägareförbundet hemställer att 43 8 ges en sådan uiformning atl länsstyrelsens beslul iräder i kraft utan hinder av alt beslutet överklagats.

Vidare finner Svenska Jägareförbundet att den ordning som nu gäller, innebärande att länsstyrelsernas beslut i frågor som rör fastställelse m. m. av jaktvårdsområden skall överklagas till kammarrätten, har fungerat väl och att grundad anledning synes saknas till förslaget om atl sådana länsstyrelsernas beslut som avses i 43 8 skall föras hos regeringen.

6.9 Sveriges länsjaktvårdskonsulenters förening: 43 8. Länsstyrelsens be
slut om bildande m. m. bör träda i kraft oberoende av om del överklagas.
Åtskilliga okynnesöverklagningar skulle förfela sin verkan på del sättet. Vi
har bitter erfarenhet av hur notoriska processmakare kan "tyrannisera"
genom okynnes- och "taktiska" överklagningar på löpande band.

Jaktmarksutredningens förslag härvidlag är därför del bästa. Man kan gott ta den eventuella olägenhet som skulle uppstå i de fåtal fall, där etl bildandebeslut rivs upp. Fördelarna med att få sätta igång direkl är avsevärt större.

I praktiken sätter man nämligen ändå igång med detsamma efler länsstyrelsebeslutet, men anser alla överenskommelser vara "frivilliga" 1. v. -och de få som besvärat sig kan fortsätta att sabotera.

7 Övergångsbestämmelser

7.1 Statens naturvårdsverk: Övergångsbestämmelserna har anpassats i enlighet med vad verkel tidigare anfört rörande jaktmarksuiredningens förslag. Dock bör övervägas om kallelse enligt 10 8 5 mom jaktlagen är nödvändigt (punkt 2 andra styckel).

7.2 Hovrätten för övre Norrland: Punkt 5 i övergångsbestämmelserna. Stadgandet är liksom sin nuvarande motsvarighet i 12 8 2 mom jaktlagen inte alldeles lättolkat. Innebörden torde vara att ifrågavarande jakträttshavare inte skall vidkännas inskränkning i sin rätt om fastighetsägaren biträder förslaget om bildande av Jaktvårdsområdet medan de däremot måste tåla eventuella inskränkningar för det fall fastighetsägaren tvingats in i området mol sin vilja. Enligt hovrättens mening kan det ifrågasättas om inte även detta senare förhållande borde direkt framgå av lagtexten.

7.3 Kammarrätten i Sundsvall: Tveksamhet kan komma alt uppstå om vilket regelsystem som skall tillämpas av besvärsinstans i fråga om besvärsmål, som är anhängiga vid lagens ikraftträdande, exempelvis mål

Prop. 1979/80: 180 103

angående bildande av Jaktvårdsområde. Inte minst uppkommer med den av beredningen föreslagna ordningen frågan huruvida kammarrätten skall i förekommande fall överlämna till regeringen för avgörande vissa mål som förts lill kammartätten genom besvär enligt 27 8 andra siycket jaktlagen. Dessa frågor bör lösas i övergångsbestämmelserna.

7.4 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: I förslag lill lag om ändring av lagen om rätt lill jakt har intagits övergångsbestämmelser för Jaktvårdsområde som består vid ikraftträdandet. Lagen avses träda i kraft den I Januari 1980, samtidigt med lagen om jaktvårdsområden. Ikraftträdandet bör senareläggas för atl de jaktvårdsområden, vars beslåndstid utgår strax efler årsskiftet, skall hinna med att förbereda beslul om övergång till de nya beslämmelserna.

Beredningen har inte berört frågan om hur ärenden om bildande av jaklvårdsområde, vilka underställts länsslyrelsen för fastställelseprövning men som inte av olika skäl kan avgöras före nya lagens ikraftträdande, skall behandlas. En återförvisning för förnyad handläggning enligt de nya bestämmelserna skulle innebära ytterligare koslnader.

Vidare pågår enligt länsstyrelsens förordnande förrättningar för bildande av Jaktvårdsområden, där ett omfattande förberedelsearbete redan ägl mm. I många faU har fullmakter i stor omfattning anskaffats. Dessa fullmakter ansluter sig tiU ett framlagt förslag fill områdets avgränsning och förslag tUl stadgar, innehållande grunderna och föreningsangelägenheter. En fortsatt handläggning enligt de nya bestämmelserna skulle i många fall innebära att ett omfattande arbete måste göras om. Enligt länsstyrelsens mening bör i dessa fall äldre regler få gälla åtminstone då beslut om bildandet fattats före lagens ikraftträdande, men beslut i fastställelsefrågan måste dröja till tid därefter.

Före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna fattade beslut om förlängning av beståndstiden men som inte kunnal fastställas förrän efter ikraftträdandet, torde inte vålla några bekymmer eftersom dessa jaktvårdsområden får anses bestå vid ikraftträdandet.

Enligt 2 andra stycket i de föreslagna övergångsbestämmelserna till jaktlagen skall ifråga om kallelse till och omröstning vid s. k. övergångs-sammanträde 10 8 5 mom Jaktlagen tillämpas. I 41 a 8 andra styckel jaktstadgan sägs beträffande kallelse till sammanträde, som avses i 10 8 5 mom Jaktlagen, att "I fråga om kallelse av ägare till fastighet i Kopparbergs län äger länsstyrelsen, efter bemyndigande av regeringen, meddela särskilda bestämmelser". Sådant bemyndigande har utfärdats den 11 september 1970 och innebär att länsstyrelsen i Kopparbergs län, om fastig-helsförhållandena i jaktvårdsområde föranleder det, äger medge alt kallelse Ull förlängningssammanträde får ske genom alt kallelsen minsl fjorton dagar före sammanträdet med posten tillstäUs varje känd fastighetsägare med känt hemvist samt införes i tidning inom orten. Länsstyrelsen förutsätter att detta bemyndigande avses kvarstå. Under tiden till utgången av år 1990 kommer ett stort antal sammanträden att äga mm där sålunda de nuvarande bestämmelserna i 108 5 mom jaktlagen avses gälla beträffande bl. a. kallelsen till sammanträde.

Länsstyrelsen får även om vissa invändningar kan göras mot en sådan ordning föreslå, att reglerna om kallelse till förrättningssammanträde i 17 8 förslag till lag om jaktvårdsområden får gälla även vid kallelse till de sammanträden där övergångsvis bestämmelserna i 108 5 mom Jaktlagen föreslås gällande.

Prop. 1979/80:180 105

Bilaga 4

De remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag om jaktvårdsområden

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 8 Enligt denna lag kan för flera fastigheter bildas en sammanslutning Oaktvårdsområde) med ändamål alt främja Jaktvården och jaklrättsinnehavamas gemensamma intressen genom en samordning av jakten och viltvården på fastigheterna.

2 § Ett Jaktvårdsområde får inte omfatta mark där renskötsel får bedrivas enligt rennäringslagen (1971:437) vare sig på kronomark ovanför odlingsgränsen som står under siatens omedelbara disposition eller på renbetesfjällen. På annan mark där samerna enligt rennäringslagen har rält att Jaga får någon inskränkning inte ske i denna rält genom bildande av Jaktvårdsområden.

3 8 Den som äger mark som ingår i ett Jaklvårdsområde skall vara medlem i sammanslutningen.

Den som på grund av upplåtelse har rätt alt under minsl ett jaktår (den 1 Juli-den 30 juni) jaga på mark som ingår i ett Jaktvårdsområde skall anlas som medlem i sammanslutningen under upplatelsetiden, om inte särskilda skäl föranleder annat.

4 8 Beslut om bildande av ett Jaklvårdsområde meddelas av länsslyrelsen, som i samband därmed skall fastställa stadgar för sammanslutningen.

5 8 Om värdel av upplåten jakträtt har minskats genom bildande av ett Jaktvårdsområde, skall ersättningen för nyttjanderätten nedsättas med skäligt belopp. Vill nyttjanderättshavaren hellre säga upp avtalet, fär han göra det, om inte förändringen är av ringa belydelse. Innebär bildandel att nylljanderättens värde ökas, får fastighetsägaren säga upp avtalel, om nyttjanderättshavaren inte medger skälig höjning av ersättningen.

Talan om nedsättning av ersättningen skall väckas vid fastighetsdomstol inom två månader från det beslutet om bildande av jaktvårdsområdet vann laga kraft. För uppsägning av avtalet gäller samma tid. Iakttas inte liden, är rällen till lalan eller uppsägning förlorad.

6 8 Beslul enligt denna lag gäller även mol nya medlemmar.

Villkor för bildande

7 8 Ett Jaktvårdsområde får bildas endast om en majoritet av fastighetsägarna medger det. Majoriteten skall uigöra minst två tredjedelar av anla-

Prop. 1979/80:180 106

let fastighetsägare och dessa skall äga minst hälften av den mark som del är fråga om.

8 8 För att ett Jaklvårdsområde skall få bildas krävs att det är lämpligl med hänsyn till markområdets belägenhet och omfång, viltstammen samt förhållandena i övrigi.

9 8 1 ett Jaktvårdsområde får inte tas in någon faslighet som med hänsyn lill omfång eller användning eller av annan orsak saknar betydelse för jaktvård.

Mark som har samma ägare och som lämpligen bör bestå som en enhet för sig för jaktvård, får inte anslutas till ett jaklvårdsområde ulan ägarens samtycke.

Verksamhet

10 8 En fastighetsägare får inte vägras alt upplåta jakträtt som tillkommer honom inom jaktvårdsområdet, om inte upplålelsen kan anses olämplig med hänsyn lill jaktvården eller om den på annat sätl är lill avsevärd olägenhel för övriga medlemmar.

11 8 Endasl om alla fastighetsägare medger det får jaktvårdsområdet upplåta rätten till all Jakt eller till all Jakl efter viss djurart på mark inom området.

12 § Om Jakt inom ett Jaktvårdsområde skall bedrivas gemensamt, skall dock Jakten avlysas på sådana fastigheter vars ägare av ideella skäl motsätter sig Jakt, om fastighetsägaren begär det.

13 8 Ett jaktvårdsområde fär bestämma att särskilda avgifter skall betalas för rätten att jaga på mark inom området och för villebråd som fälls.

14 8 En fastighetsägare är skyldig alt tåla atl anläggningar som behövs för viltvården utförs på hans mark inom jaktvårdsområdet, om det inte medför olägenhet av betydelse.

Förfarandet vid bildande

15 8 Ansökan om bildande av etl jaktvårdsområde får göras av den som äger en fastighel som avses ingå i området. Ansökan skall göras hos länsstyrelsen.

16 8 Ansökningshandlingen skall innehålla

1. uppgift om vilka fastigheler som avses ingå i området, deras areal och ägarnas namn och adresser samt karta över området,

2. uppgift om de stadgar som avses gälla för områdel,

3. utredning om fastighetsägarnas inställning till frågan om jaklvårdsområdets bildande.

17 8 Frågan om bildande av elt Jaklvårdsområde skall prövas vid en
förrättning under ledning av en förrättningsman, om det inte är uppenbart
att förutsättningar för bildandet saknas.

Prop. 1979/80:180 '07

Länsslyrelsen får dock ulan föregående förrättning besluta att bilda etl Jaklvårdsområde, om alla fastighetsägare är ense om delta eller om förrättning annars inte kan anses nödvändig.

18 8 Förrättningsmannen skall med ledning av ansökningshandlingarna
och vad som i övrigt har förekommit göra upp ett förslag till vilken mark
som bör ingå i områdel och vilka sladgar som bör gälla för områdel.

Förslagel skall behandlas vid sammanträde inför förrätlningsmannen.

19 § Förrätlningsmannen skall kalla fastighetsägarna till sammanträdet.
Kallelsen skall innehålla en kort beskrivning av den avsedda områdesbild
ningen och uppgift om lid och plals där ansökningshandlingarna finns
tillgängliga.

Kallelsen skall i god tid före sammanträdel delges fastighetsägarna. Kallelse till fortsatt sammanträde får ske genom meddelande vid första sammanträdeslillfällel.

20 § Vid förrättningen skall förutsällningarna för bildande av jaktvårds
området utredas.

Fastighetsägarna skall få lillfälle all yttra sig och förebringa utredning i frågor som är av belydelse för bildandel.

21 § Förrätlningsmannen skall avge elt utiålande om jaktvårdsområdet
bör komma till stånd eller inte. I det förra fallel skall i utlåtandet tas in
förslagel till sladgar.

Förrättningen skall avslutas med all utlåtandet och övriga handlingar rörande områdesbildningen hålls tillgängliga .för granskning under en månad.

Efter utgången av denna lid skall förrätlningsmannen översända förrättningshandlingarna och de erinringar som kan ha framställts till länsslyrelsen.

Stadgar

22 8 Stadgarna för ett jaktvårdsområde skall ange

1. det markområde som avses,

2. i vilken utsträckningjaklen skall bedrivas gemensamt över faslighels-gränser och grunderna i övrigt för Jaktvården,

3. beräkningsgrunderna för avgifter enligt 13 8,

4. de bestämmelser som behövs för Jaktvårdsområdels förvaltning,

5. vilka fonder Jaktvårdsområdet skall ha, deras ändamål och hur avsättning till dem skall ske.

23 § Länsstyrelsen prövar alt stadgarna inte kränker enskild rätt eller
innehåller någol som strider mot lag eller författning. Detsamma gäller vid
ändring av stadgarna.

Etl beslut om ändring av stadgarna får inte tillämpas innan del har fastställts av länsslyrelsen.

Organisation

24 8 För jaktvårdsområdet skall finnas en slyrelse. Innan styrelsen har

Prop. 1979/80:180 108

utsetts kan sammanslutningen inte förvärva rättigheter eller åta sig skyldigheter. Styrelsen företräder jaktvårdsområdet mot iredje man.

25 8 Medlemmarnas rätt atl delta i handhavandet av jaktvårdsområdels angelägenheter utövas på Jaktslämma.

26 6 I fråga om rösträtt och beslul på jaktslämma gäller, om inte annat följer av särskild beslämmelse i denna lag,

1. atl varje medlem har en röst i frågor som rör åtgärder för viltvården
och de närmare föreskrifterna för Jaktulövningen med undantag för före
skrifter om avskjutningen,

2. alt i övriga frågor rösträtt liUkommer endast medlem som är fastighetsägare, som därvid har en röst, om inte någon sådan medlem begär alt röstetalet i stället skall beräknas efter fastigheternas areal,

3. att ingen får för egen del rösta för mer än en femtedel av det på stämman företrädda röstetalet,

4. att den mening som har fått del högsta röstetalet gäller som stämmans beslut,

5. att vid lika röstetal val avgörs genom lottning och i andra frågor den mening gäller som biträds av de flesta rösterna eller, om även antalet röster är lika, av stämmans ordförande,

6. alt beslut om ändring av stadgarna inte är giltigt, om del inte biträds av en majoritet av fastighetsägarna som skall utgöra minsl två tredjedelar av antalet fastighetsägare och äga minst hälften av den mark som ingår i området.

Jaktvårdsområdets bestånd

27 8 Etl jaktvårdsområde består uUs vidare.

28 8 Länsstyrelsen kan beslula alt ell Jaklvårdsområde skall upplösas. För beslut enligt första stycket fordras att flertalet av de röstande fastighetsägarna på en jaktstämma uttalat sig för en upplösning och atl detta flertal antingen utgör minsl en tredjedel av antalet fastighetsägare eller äger minst hälften av den mark som ingår i områdel.

För sådanl beslut krävs också alt minst lio år har förflutit sedan området bildades.

29 8 På ansökan av styrelsen för de Jaktvårdsområden som berörs kan
länsslyrelsen beslula alt

1. föra samman flera Jaktvårdsområden lill ett Jaktvårdsområde,

2. dela upp ett Jaklvårdsområde i flera Jaktvårdsområden.

För sådan ombildning gäller villkoren för och förfarandel vid bildande av jaklvårdsområde.

30 8 På ansökan av Jaktvårdsområdets slyrelse får länsstyrelsen besluta att en fastighet skall anslutas lill Jaktvårdsområdet. För sådan anslutning fordras medgivande av fastighetens ägare och, om faslighelen ingår i elt Jaktvårdsområde, av jaktvårdsområdet.

31 8 Om en fastighet på grund av ändrad användning eller annars väsentligen saknar betydelse för Jäktvården, skall marken anses utesluten ur

Prop. 1979/80:180 109

områdel, om faslighelsägaren och jaktvårdsområdet är ense om detta. I annat fall skall frågan om uteslutning prövas av länsslyrelsen.

32 8 Länsslyrelsen får förordna all frågor som avses i 28, 30 eller 31 8
skall prövas vid förrättning innan länsstyrelsen beslular.

För förfarandet vid sådan förrättning gäller 18-21 88.

33 8 Vid upplösning av etl Jaktvårdsområde gäller beslämmelsen i 62 8
lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

Ansvar m. m.

34 8 Bryter den som har rätl atl Jaga inom elt Jaklvårdsområde mot de
regler som enligt stadgarna eller Jaktslämmans beslul gäller för jakten inom
området döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff i lagen
(1938: 274) om rätt till Jakl eller i jaktstadgan (1938: 279).

Sådanl brott fär åtalas av åklagare endast efler angivelse av målsägande. Som målsägande anses även Jaktvårdsomrädet.

35 8 Anser den vars rätt berörs av beslul på Jaktstämma eller beslut av
Jaktvårdsområdels slyrelse all beslutet inte har tillkommit i behörig ord
ning eller att det strider mot denna lag eller annan förfallning eller mol
stadgarna eller kränker hans enskilda rätt, får han överklaga beslutet hos
länsslyrelsen genom besvär.

Besvärshandlingen skall ha inkommit lill länsslyrelsen inom två månader från dagen för beslutet. 1 fråga om besvär mol styrelsens beslul räknas dock besvärstiden från den dag klaganden fick del av beslulel.

Jaktslämmans eller styrelsens beslul skall gälla utan hinder av att det har överklagats, om inte länsstyrelsen förordnar annat.

36 8 Länsslyrelsens beslul får överklagas hos kammarrätten genom be
svär.

Då beslul som länsslyrelsen eller kammarrätten meddelar enligt denna lag angår så många atl avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas envar av dem, skall meddelande om beslutet tas in i ortstidning. Tiden för överklagande skall räknas från den dag då kungörandet har skett.

Länsslyrelsens beslul skall gälla utan hinder av all del har överklagats, om inte kammarrällen förordnar annal.

Denna lag träder i krafl den 1 Januari 1981.

Prop. 1979/80:180 110

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt

Härigenom föreskrivs i frågaom lagen (1938:274) om rätt till Jakl dels att 10-1388' skall upphöra atl gälla,

dels att 7 och 27 88 saml 29 8 2 mom., 30 och 34 88 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 8 Boslällshavare, kronohemmans åbo och, inom de sex nordligaste länen, innehavare av kronotorp, skogstorp eller odlingslägenhet å kronomark saml den som med nylljanderält innehar å sådan mark upplåtet kolonal ävensom innehavare av fjällägenhei ovan odlingsgränsen inom Norrbollens och Västerbollens län äge jakträtt å fastighetens ägor; dock skall den innehavare av kronolorp, skogstorp, odlingslägenhel, kolonal eller fjällägenhei sålunda medgivna jakträtten icke innefatta rätl lill jakt efler älg.

Är eljesl mark för jordbruk genom arrendeavtal eller annorledes ål någon upplåten, äge brukaren, där ej annat avtalats, nyttja den Jakt som hör lill marken.

Innehavare eller brukare av fastighet varom är fråga i denna paragraf må icke utan särskUt bemyndigande av ägaren tala för fastigheten i frågor som avses i 10§ och 11 § 2 mom.

27 8' Talan mot polismyndighets beslut enligt 23 8 föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut må lalan ej föras.

Mol länsstyrelses beslut enUgt Mol länsstyrelses beslut rörande

10, 11 eller 13 § eller rörande före- föreläggande eller förordnande med läggande eller förordnande med stöd av 24 8 I mom. första stycket stöd av 24 8 I mom. första slyckel föres talan hos kammarrällen ge-föres lalan hos kammarrällen ge- nom besvär. nom besvär. Ifall, som avses i 11 §, skola besvär anföras inom två månader från det klaganden erhöll del av heslutet.

Talan mot annal beslut av länsstyrelse enligt denna lag eller mol beslut enligt 24 8 3 mom. av annan myndighet än regeringen föres hos regeringen genom besvär.

Meddelande om länsstyrelses eller kammarrällens beslul med stöd av 11 § skall införas i ortstidning.

' Senaste lydelse av

10§ 1974:1069

11§ 1971:566

128 1967:616 och

13§ 1971:566.

' Senasie lydelse 1963:606. •' Senaste lydelse 1977:669.

Prop. 1979/80:180 Hl

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tiden för anförande av besvär över heslutet skall räknas från den dag då kungörandet har skett.

29 8* 2 mom. Ulövar delägare i allmänning eller annan samfällighet,
varom sägs i 4 8, å området Jakl, som strider mot vad enligt första slyckel
av nämnda paragraf är tillåtet eller mot beslut som avses i andra stycket
försia punkten av samma paragraf, straffes med dagsböler.

Överträder ägare av mark, som ingår i jaktvårdsområde. eller å sådant område eljest jaktberätligad person de angående jakten å området gällande reglerna, straffes med dagsböter.

30 §* Begår någon brott som avses i 28 eller 29 8 skall villebråd som han
olovligt dödat, fångat eller tillägnat sig eller fallvili som han tillvaratagit, i
den mån sådant byte ej fråntagils honom enligt 31 8 första siycket, förkla
ras förverkat, om det ej är uppenbart obilligt.

I stället för villebrådet eller fallviltel kan dess värde förklaras förverkat.

Var det annat villebråd än som År det fråga om annat villebråd

avses i 18 8 I mom. och skeddeyak- än som avses 118 8 1 mom. och har

ten å annat område än i 5 8 2 mom. Jakten skett på annat område än

sägs samt med användande av till- som anges 158 2 mom., lillfaller

låtet jakt- eller fångstredskap och förverkat villebråd jakträttsinneha-

under tid, då jakl efter sådant ville- våren eller, i fall som avses i 29 8 2

bråd är tillåten, eller tillkommer mom. försia siycket, övriga deläga-

fallvdtet jakträttsinnehavaren, till- re i allmänningen eller samfällighe-

faller det förverkade denne eller, i len, om jakten skett med tillåtna

fall varom förmäles i 298 2 mom. Jakt- och fångstredskap och under

första stycket, övriga delägare i all- tid då Jakl efter villebrådet är till-

männingen eller samfälligheten låten. Vad nu sagts om jakträttsin-

och, ifall varom sägs i samma mo- nehavares och delägares rält lill

ments andra stycke, övriga inom förverkat villebråd gäller också så-

jaktvårdsområdet jaktberättigade dant fallvdt som tillkommer Jakt-

personer. rättsinnehavaren.

Med förverkat villebråd, som avses 118 8 1 mom. eller som dödals eller fångats medelst annal Jakt- eller fångstredskap eller under annan tid än i tredje slyckel sägs, ävensom med annal än där omförmält förverkat fallvilt förfares på sätt stadgas i 36 8. Lag samma vare beträffande förverkat villebråd, som dödals eller fångals å område som sägs 15 8 2 mom.

Vapen, ammunition, annat jaktredskap, hund, motorfordon, annat motordrivet forlskaffningsmedel och släpfordon som använls eller medförts som hjälpmedel vid broll som avses i 28 8 eller 298 I mom. få förklaras förverkade, om del är påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda skäl föreligga.

I stället för hjälpmedel kan dess värde förklaras förverkat.

' Senaste lydelse 1951:290. ' Senaste lydelse 1973:299.

Prop. 1979/80:180 112

Nuvarande lydelse Föreslagen tydelse

34 8* Allmän åklagare äge föra talan i frågaom olovligjakt åområde som avses 15 8 2 mom. så ock å brott varom förmäles i 33 8 fjärde stycket denna lag.

Sker intrång i kronans, menighels eller allmän inrättnings rätt ellei överträdelse av de angående jaktkort meddelade föreskrifterna, äge allmän åklagare alt föra lalan därom; och skall i fräga om mark som står undci domänverkets förvaltning rätl all föra tala om sådant inlrång lillkomm.i Jämväl revirförvaltare vid della verk.

I övrigi får broll mot denna lag åtalas av allmän åklagare endast om målsägande angiver brottet till åtal eller åtal finnes påkallat ur allmän synpunkl.

Såsom målsägande enligt denna Såsom målsägande enligt denna

lag skall Jämväl anses ägaren av lag skall Jämväl anses ägaren a\ marken eller innehavare som avses marken eller innehavare som avses i 7 8 eller brukare vilken enligt sam- i 7 8 eller brukare vilken enligt sam ma lagrum äger Jakträtt, ändå att ma lagmm äger Jakträtt, ändå all jakträtten av honom upplåtits åt an- jakträtten av honom upplåtits åt annan, så ock, i fråga om allmänning nan. så ock, i fråga om allmänning eller samfällighet, varom förmäles i eller samfällighet, varom förmäles i 4 8, delägare i allmänningen eller 4 8, delägare i allmänningen eller samfälligheten samt beträffande samfälligheten samt beträffande jaklvårdsområde varom sägs i 10 §, Jaktvårdsområde, ägare av i områ-ägare av i området ingående mark det ingående mark eller å området eller å området eljest jaktberätligad eljesl jaktberätligad person, person.

Innefatta föreskrifter rörande förvaltningen av allmänning, samfällighet eller Jaklvårdsområde tillika beslämmelse enligt vilken rätlen att beivra intrång i Jakträtten eller överträdelser i fråga om Jaktutövningen skall tillkomma viss person, vare sådan beslämmelse gällande.

1. Denna lag Iräder i kraft den 1 Januari 1981.

2. I ärenden om bildande av Jaktvårdsområde som har anhängiggjorts hos länsslyrelsen före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser gälla.

3. För Jaklvårdsområde som består vid ikraftträdandet skall äldre bestämmelser fortfarande gälla.

Elt Jaktvårdsområde som har bildats enligt äldre bestämmelser får ombildas lill etl Jaktvårdsområde enligt lagen (1980:00) om jaktvårdsområden vid sammanträde med fastighetsägarna.

I fråga om kallelse till och omröstning vid sådant sammanträde skall 10 8 5 mom. lagen (1938:274) om rätt till jakt tillämpas. Ett beslut om sådan ombildning skall fastställas av länsstyrelsen. För länsstyrelsens fastställelseprövning gäller i övrigt vad i lagen (1980; 00) om jaktvårdsområden föreskrivs i fråga om beslut om bildande av jaklvårdsområde.

' Senaste lydelse 1970: 192.

Prop. 1979/80:180 1'3

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1980-04-21

Närvarande: Justitierådel Holmberg, regeringsrådet Hellner, justitierådet Persson.

Enligt lagrådel den 19 mars 1980 tillhandakommel utdrag av protokoll vid regeringssammaniräde den 13 mars 1980 har regeringen på hemställan av statsrådet Dahlgren beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om jaktvårdsområden,

2. lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till Jakl.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Hans Petterson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagråder-Förslaget till lag om jaktvårdsområden

Bestämmelser om jaktvårdsområden finns nu huvudsakligen i 10-13 88 jaktlagen och 38-42 SS jaktstadgan. När i dessa bestämmelser talas om "Jaktvårdsområde" avses därmed ett markområde, bildal av vissa fastigheler eller delar av fastigheter för att främja jaktvården där. Uttrycket har alltså en territoriell innebörd. Vid lagsiiftningens tillkomst förutsattes i förarbetena all delägarna i ell sådant område skulle konstituera sig som en förening och anta stadgar för denna (prop. 1938: 46 s. 27). I lagen infördes inte några bestämmelser med associalionsrättsligt innehåll. Senare ändringar i laglexten synes utgå från att det skall finnas en föreningsrällslig bildning för handhavande av verksamheten (t.ex. 13 8 Jaktlagen). Det har också regelmässigt varit så all i samband med tillkomsten av jaktvårdsområden delägarna bildal föreningsrältsliga sammanslutningar, varvid av Svenska Jägareförbundet utarbetade "Riksnormalstadgar" tjänat lill ledning.

Det remitterade förslaget till lag om Jaktvårdsområden har en bredare uppläggning än gällande lagstiftning och reglerar inte bara de frågor som har territoriell anknytning ulan också frågor av föreningsrällslig art. I förslagel återkommer, som rubriken anger, lermen "Jaklvårdsområde" men här har den fåll en dubbel innebörd. I 1 8 reserveras visserligen beteckningen "jaktvårdsområde" för den associationsrällsliga sammanslutning, som kan bildas enligt lagen, och i vissa paragrafer används den också på etl sätt som inte kan ges annan innebörd än denna (t.ex. 13 S, 22 8 5, 24 och 31 88 saml 34 8 andra stycket). I andra paragrafer används 8 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 180

Prop. 1979/80:180 114

termen emellertid för atl ange del markområde som avses (t. ex. 2, 3, 10. 12 och 14 88 saml 34 8 försia siycket). Beträffande vissa paragrafer kan det vara tveksamt huruvida med "jaktvårdsområde" avses den föreningsrältsliga bildningen eller områdel på marken. Särskilt gäller detta de stadganden där del talas om "bildande av elt jaklvårdsområde", "områdesbildning" o. d. När en och samma paragraf syftar på både markområdet och den föreningsrältsliga bildningen (t. ex. 3 8) har del terminologiska dilemmat lösts så all "jaktvårdsområdet" används i den territoriella betydelsen och atl som beteckning för medlemsföreningen används "sammanslutningen".

Den dubbla användningen av uttrycket "Jaktvårdsområde" är inte bara svår all förena med den grundläggande definitionen i 1 8 i förslagel. Den leder också till tvekan om innebörden av åtskilliga paragrafer och är överhuvudtaget ägnad alt skapa förvirring vid läsningen av lagtexten, alldeles bortsett från det från språklig synpunkl anmärkningsvärda begagnandet av "område" som beteckning för en förening. Det är visserligen svårt att bilda sig någon uppfattning huruvida den tillämpade tekniken kan komma att vålla rättsosäkerhet eller misslag vid lagens tillämpning. Det kan dock nämnas alt Jägareförbundet i en kommentar lill riksnormalstadgarna angett ett praktiskt exempel när den dubbla innebörden av termen "Jaktvårdsområde" vållat olägenhet i samband med frågan om att försätta ett jaklvårdsområde i konkurs. Oavsett hur det förhåller sig med risken för misslag vid tillämpningen kan det inte anses förenligt med en god lagstiftningsteknik atl laborera med en dubbeltydig terminologi.

Av remissprotokollet framgår atl lagen om fiskevårdsområden, som är från 1960, i belydande omfattning tjänat som förebild vid utarbetandet av förslaget. I terminologiskt hänseende är all märka att uttrycket "fiskevårdsområde" i 1960 års lag har dubbel syftning. Med delta uttryck avses i första hand den sammanslutning som enligt lagen kan bildas av fiskeräitsägare. I vissa stadganden syftar ullrycket emellertid på del fiske som omfattas av sammanslutningens verksamhei. Vid granskningen av lagförslagel anmärkte lagrådet på lerminologin och föreslog all den nya organisationen skulle benämnas fiskevårdssamfällighet i stället för fiske-värdsområde. I propositionen vidhölls emellertid det remitterade förslaget, bl. a. under hänvisning till atl ullrycket "Jaklvårdsområde" allmänt begagnades inte bloll i den belydelse ordet har i jaktlagen utan också för alt beteckna sammanslutningen av delägare (prop. 1960: 50 s. 12 ff).

Beträffande jämförelsen med lagen om fiskevårdsområden vill lagrådet anmärka att den dubbla innebörden av termen "fiskevärdsområde" i den lagen inte alls är lika framträdande och ägnad att vålla förvirring som den dubbla innebörden av "Jaktvårdsområde" i det föreliggande förslaget. Som enda alternativ till "fiskevårdsområde" framfördes "fiskevårdssamfällighet" och mol detta invändes inte utan fog att också del uttrycket begagnas i olika betydelser i lagstiftningen. Del framstår enligt lagrådets

Prop. 1979/80:180 115

mening som mindre ändamålsenligt att utnyttja en så pass gammal förebild som lagen om fiskevårdsområden, särskilt som den i sin tur i terminologiskt hänseende bygger på lagstiftningen om Jaktvårdsområden. Del ligger närmare till hands atl söka förebilder i modernare lagstiftning, t. ex. lagen om förvaltning av samfälligheter och lagen om vallenförbund. I dessa lagar skiljer man klart på sammanslutningen såsom Juridisk person och de anordningar eller mark- och vattenområden som omfattas av dess verksamhet.

Lagrådet anser all den föreslagna lagen skulle vinna betydligt i reda och klarhet om termen "Jaktvårdsområde" förbehålls som beteckning för det territoriella område som de anslutna faslighelerna och faslighelsdelarna bildar och själva sammanslutningen får en annan benämning. När det gäller denna benämning kan i och för sig tre alternativ övervägas, nämligen Jaktvårdssamfällighet, Jaktvårdsförening och jaktvårdsområdesförening. Del förstnämnda alternativet synes vara del minst lämpade av det skäl som enligt ovan anfördes mot förslaget om atl använda uttrycket "fiskevårdssamfällighet". Mot "Jaktvårdsförening" kan invändas alt detla är en benämning som används på vissa frivilliga sammanslutningar för Jaktvård utan direkt anknytning lill lagsliflningen om jaktvårdsområden. Sådana föreningar är rätl vanliga och det kan därför vara risk för missförstånd och feltolkningar om samma uttryck används för de sammanslutningar som regleras i den föreslagna lagen. Beteckningen "Jaktvårdsområdesförening" är något ohanterlig genom sin längd. Den har dock den fördelen att den upplyser om sammanslutningens anknytning lill ett jaktvårdsområde. Del är också av intresse alt konstatera all Jaktmarksutredningen i sitt förslag till lag om jaktvårdsområden (SOU 1974:80) använde uttrycket "jaktvårdsområdesförening" för sammanslutningen av medlemmar i etl Jaklvårdsområde. Uiredningen anförde därvid all den anslöt sig lill en rekommendation av den kommitté som utarbetat förslagel till de av jägareförbundet sedermera fastställda riksnormalstadgarna; kommittén hade rekommenderat all beteckningen "jaklvårdsområde" skulle avse området på marken, medan beteckningen "jaktvårdsområdesförening" skulle avse den för samfällighetens förvaltning bildade intresseföreningen (bet. s. 147; se också Nordell-Weinberg, Jakten, jägaren och lagen, 1978, s. 101 0.

Lagrådet vill alltså föreslå att sammanslutningen av delägarna i ell Jaktvårdsområde benämns Jaktvårdsområdesförening och att lagtexten omarbetas i enlighel härmed. I många paragrafer blir det därvid endasl fråga om att utbyta "jaktvårdsområde" mol "Jaktvårdsområdesförening". Endast beträffande I 8, som innehåller de grundläggande definitionerna, blir del fråga om en något mer ingripande omformulering.

Beträffande de bestämmelser, som i det följande föreslås omformulerade i andra hänseenden, beaktar lagrådel den ändring av terminologien som nu behandlats. 1 en särskild uppställning anges därefter de ändringar som

Prop. 1979/80:180 116

lagrådels förslag föranleder i övriga bestämmelser i del remitterade lagförslagel.

1 8

Under hänvisning till vad lagrådel anföri under rubriken lill lagförslaget föreslås att förevarande paragraf får följande lydelse: "I syfle alt främja jaktvården och jakträtlsinnehavarnas gemensamma iniressen genom en samordning av jakten och viltvården kan enligt denna lag två eller flera fasligheter eller delar av fastigheter sammanföras till ett Jaktvårdsområde och jakträttsinnehavare inom detla bilda en jaktvårdsområdesförening."

2 8

Innebörden av delta stadgande framstår inte som hell klar om man bara ser till laglexten. Syftet med den föreslagna regleringen är synbarligen att skydda samernas på rennäringslagen grundade jakträtt (se 25 8 rennäringslagen) mot inträng genom bildande av Jaktvårdsområden. Vissa marker, där samerna har Jakträtt, skall sålunda inte alls kunna omfattas av Jaktvårdsområden och beträffande övriga marker får någon inskränkning inte ske i samernas jakträtt genom bildande av jaktvårdsområden.

De marker som inte får omfattas av Jaktvårdsområden anges i stadgan-del som "kronomark ovanför odlingsgränsen som slår under statens omedelbara disposition" och "renbetesfjällen". Dessa beteckningar motsvarar vad som i 1 8 Iredje slyckel lagen om fiskevärdsområden angetts som "område som blivit anvisat till lapparnas uteslutande begagnande" (se punkt 2 i övergångsbestämmelserna till rennäringslagen). Härigenom nås överensslämmelse mellan den föreslagna regleringen i lagen om jaktvårdsområden och lagen om fiskevårdsområden.

Enligt 26 8 rennäringslagen kan regeringen under vissa förutsättningar upphäva renskölselrällen för ell vissl område. Görs ingen begränsning i upphävandebeslulel omfattar delta alla i renskölseträlten ingående befogenheter, således också jakträtten. I ett sådanl fall lorde det nu föreslagna stadgandet inte hindra atl marken las in i etl Jaklvårdsområde. Upphävandet kan emellertid också begränsas lill vissa av de befogenheter som ingår i renskölselrällen. I och för sig är det alltså tänkbart alt endasl betesrätten upphävs och all Jakträlten lämnas okränkt. Om så sker bör hinder föreligga mol atl ett Jaklvårdsområde får omfatta ifrågavarande mark.

Enligt lagrådets mening skulle stadgandets innebörd komma lill klarare uttryck om det formuleras på förslagsvis följande sätl: "Ett Jaktvårdsområde får inte omfatta mark, där samerna har rätt till jakt enligt rennäringslagen (1971:437), såviti fråga är om kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition eller mark på renbetesfjällen. Beträffande annan mark, där samerna har rält till Jakt enligt rennäringslagen, får någon inskränkning inte ske i denna rätt genom bildande av Jaktvårdsområden."

Prop. 1979/80:180 117

4 8

Av skäl som närmare utvecklas under 22 8 bör länsstyrelsens fastslällelse av jaktvärdsområdesföreningens sladgar inte avse andra delar än sådana som är specifika med hänsyn lill föreningens ändamål och karaktär av tvångssammanslutning och som inte bara är en överföring till stadgarna av regler som gäller redan på grund av lagen.

Lagrådel föreslår att 4 8 ges följande lydelse:

"Beslut om bildande av elt Jaklvårdsområde meddelas av länsslyrelsen, som i samband därmed skall fastställa sladgar för jaktvårdsområdesföreningen i de hänseenden som anges i 22 8."

5 8

I förevarande paragraf upptas bestämmelser angående Jämkning av viUkor för upplåtelse avjakträtl och om uppsägning av upplålelseavtal i fall då värdel av den upplåtna jakträtten minskas eller ökas genom bildandet av ell jaklvårdsområde. Bedömningen av om jakträttens värde ökas eller minskas får ske med ledning av beslutet om bildandet och innehållet i de fastställda stadgarna. I vad mån någon ändring av värdet skell lorde emellertid inte alltid kunna avgöras redan vid liden för bildandet av jaktvårdsområdet. Värdet kan komma all påverkas av omständigheter som då inte går alt överblicka. Beslul som Jaktslämman eller sammanslutningens styrelse meddelar angående Jaktulövningen, t. ex. i fråga om jakttider och antal djur som får skjutas, kan innebära väsentliga inskränkningar av en nyttjanderätlshavares möjlighel all utnyttja jakträtten. Beslut av detla slag torde i allmänhet inte kunna anses innebära sådan kränkning av nyttjanderättshavarens rätt alt han kan få beslutet upphävt efter klagan enligt förslagels 35 8. Den ovisshet som kan föreligga angående hur Jakträtten påverkas av bildandet av jaktvårdsområdet synes motivera att en nyttjanderättshavare, som inte kan visa att värdel av jakträtten minskas genom bildandel men som inte vill utsätta sig för risken alt värdet minskas genom senare beslul, får rätt att omedelbart uppsäga avtalet. Lagrådet föreslår all den i försia styckel angivna begränsningen av nyttjanderätlshavares rätt atl uppsäga avtalet får ulgå.

För talan om nedsättning av ersättning för nyttjanderätten och för uppsägning av avtalet skall enligt andra slyckel av paragrafen gälla en preklu-sionstid av två månader. Tiden skall räknas från det beslutet om bildande av jaktvårdsområdet vann laga kraft. Lämpligheten av denna utgångspunkt för lidsberäkningen kan ifrågasättas.

Stadgandet är utformat efter förebild av vad som föreskrivs i 7 kap. 308 tredje stycket Jordabalken för fall då faslighel undergått förändring genom fastighetsreglering. När del gäller fastighetsreglering har emellertid meddelats bestämmelser som syftar lill alt nylljanderättshavare skall få kännedom om förrättningen och om beslut som fallas (se t. ex. 5 kap. 34 8 saml 4

Prop. 1979/80:180 118

kap. 11, 17, 18 och 29 88 fastighetsbildningslagen). Någon föreskrift om Ulredning angående vilka som är nyttjanderättshavare är inte föreslagen när det gäller bildande av Jaktvårdsområde; inte heller föreskrivs all beslutet om bildande, som kan fattas utan föregående förrättning, skall tillkännages så att del kan beräknas komma lill nyttjanderältshavares kännedom. Anledning all föreslå bestämmelser i dessa avseenden föreligger enligt lagrådets mening inte. För atl en nylljanderättshavare skall kunna utnyttja rätlen att väcka talan eller uppsäga avtalel lorde det emellertid vara påkallat alt den föreslagna tvåmånaderstiden räknas, inte från beslutets lagakraftvinnande, utan från det nyttjanderättshavaren fick kännedom om det lagakraftvunna beslutet. Någon olägenhet av att prövningen av förevarande frågor, som enbart rör förhållandet mellan fastighetsägaren och nyltjanderättshavaren, pä grund av en sådan regel kan komma alt fördröjas torde knappast uppkomma. Vill faslighelsägaren, som kan förutsättas alllid vara underkunnig om beslutet, få mellanhavandet med nyttjanderättshavaren uppklarat så snart som möjligt, får han se lill alt denne får del av beslutet.

Någon närmare motivering lill den föreslagna beslämmelsen att talan om nedsättning i förevarande fall skall väckas vid fastighetsdomstol har inte lämnats. För tvist angående frågan om grund för uppsägning föreligger har inte föreslagils särskild forumregel. Enligt lagrådets mening är det inte påkallat atl - i motsats lill vad som skett beträffande fall som avses i 7 kap. 30 8 Jordabalken - meddela särskild föreskrift om atl mål av förevarande slag skall upplagas av fastighetsdomstol.

Med hänsyn till vad nu anförts kan paragrafen förslagsvis ges följande lydelse:

"Om värdet av upplåten jakträtt minskas genom bildandet av elt jaktvårdsområde, skall ersättningen för nyttjanderätten nedsättas med skäligt belopp. Vill nyttjanderättshavaren säga upp avtalet med anledning av bildandet, får han göra del. Innebär bildandel av jaktvårdsområdet all nyttjanderättens värde ökas, får fastighetsägaren säga upp avtalet, om nyttjanderättshavaren inte medger skälig höjning av ersättningen. Talan om nedsättning av ersättningen skall väckas inom två månader frän det nyttjanderättshavaren erhöll del av lagakraftvunnel beslut om bildande av jaktvårdsområdet. Den som vill säga upp avtalel skall göra det inom samma lid från del han fick del av beslutet. Iakttas inte tiden, är rällen till talan eller uppsägning förlorad."

10 8

Enligt 108 i förslaget, som har sin motsvarighet i 13 8 3 mom. andra stycket i gällande lag, får en fastighetsägare inte vägras all upplåta sin jakträtt inom jaktvårdsområdet om inte vissa villkor är uppfyllda eller, med andra ord, fastighetsägaren skall få tillstånd till upplålelsen, när de i villkoren angivna förhållandena inte föreligger.

Paragrafen utgår frän all lillsiåndstvång gäller för fastighetsägares upplåtelse avjakträtl som tillkommer honom inom jaktvårdsområdet, vare sig upplålelsen endasl avser jakt på hans egen mark eller vid gemensamhels-jakt också omfallar Jakt på annans mark. I lagens regelsystem för jaktvårdsområden ligger inte något sådanl tillståndstvång inbyggt. De restriktioner som skall gälla för fastighetsägarnas förfogande över rätten till Jakt på deras fastigheter måsle därför särskill beslutas antingen vid bildandel av Jaktvårdsområdet eller senare under dess bestånd. Av den föreslagna paragrafen framgår indirekt all tillståndslvång för upplåtelser kan etableras och all tillstånd till upplåtelse kan vägras efter diskretionär prövning endast med den begränsningen atl tillstånd måsle ges fastighetsägare (men inte annan jakträttsinnehavare) om upplålelsen inte kan anses olämplig med hänsyn till jaktvården eller på annat sätt är till avsevärd olägenhet för övriga medlemmar. Enligt lagrådets mening kan det starkt ifrågasättas om bestämmelsen fått en med hänsyn till silt syfte lämplig utformning.

Lagstiftningen om jaktvårdsområden är avsedd alt främja Jaktvården genom en samordning av Jakten och viltvården på fastigheterna (18 i förslagel). Det är alltså handhavandet av Jakträlten som är föremål för lagregleringen medan de civilrättsliga reglerna om vem Jakträtten tillkommer, förulsältningar och former för upplåtelse och överiåtelse av jakträtt etc. i princip inte skall rubbas. Bakom den reglering som skett i 108 i del remitterade förslaget ligger emellertid insikten alt upplåtelser av jakträtt inom området lill utomstående kan motverka de iniressen som förestavat bildandel av Jaktvårdsområdet. Friheten atl genom avlal upplåta jakträtt måsle därför kunna inskränkas och lagförslagel anger indirekt liksom gällande lag atl sådan inskränkning kan ske åtminstone med avseende på fastighetsägares upplåtelse. Hur del förhåller sig med arrendatorernas överlåtelse av sin jakträtt lämnas öppet. Intresset av alt förhindra att Jakträtten övergår på andra till men för Jaktvården måste emellertid anlas vara lika starkt oavsett om upplåtelse eller överlålelse föreligger. Inskränkningarna i avtalsfriheten synes därför böra gälla såväl upplåtelser som överlåtelser. Vidare måsle de för all vara effektiva gälla alla som har Jakträtt inom området vare sig de är medlemmar eller ej.

Av del sagda lorde framgå all de av Jaklvårdsintressena betingade ingreppen i Jaklrältsinnehavarnas rätl alt förfoga över sin jakträtt genom avtal har en sådan räckvidd att lagen bör ge ett uttryckligt - och inte som nu ett endasl indirekt - stöd för elt tillståndslvång. Paragrafen bör i enlighet härmed formuleras positivt och innehålla alt för upplåtelse eller överlåtelse av Jakträtt inom ett jaktvårdsområde får föreskrivas krav på tillslånd av jaktvårdsområdesföreningen samt alt tillstånd får vägras endasl om upplålelsen eller överlåtelsen kan anses olämplig med hänsyn till jaktvården eller på annat säll är lill avsevärd olägenhet för medlemmarna.

Denna avfattning synes tillräckligt lydligl ange all krav på tillstånd inte kan föreskrivas för överlåtelse av Jordbruksarrende som innefattar rält till Jakl.

Prop. 1979/80:180 120

11 8

Bildande av Jaktvårdsområde innebär inte, vare sig enligt gällande lag eller enligt förslagel, atl fastighetsägarna avhänder sig jakträtten på sin mark utan endast att det tillskapas en möjlighel för dem all besluta atl jakten skall utövas gemensamt på de i området ingående fastigheterna eller på del av området eller i fråga om viss djurart. I viltvårdens inlresse kan också fattas beslut om alt Jakträtten inte skall utövas, exempelvis i fråga om viss djurart. Fastighetsägarna är således bibehållna vid sin jakträtt men kan tvingas tåla inskränkningar i denna.

1118, som i remissen anges ha 13 8 3 mom. första stycket i gällande lag till motsvarighet, är utgångspunkten att jakträtten på hela området helt eller i fråga om viss djurart tillkommer sammanslutningen och som villkor för dennas Jakträttsupplåtelse till annan föreskrivs samtycke av samtliga fastighetsägare. För att sammanslutningen skall kunna förfoga över rätlen till Jakt på hela områdel genom upplåtelse till annan måste enligt del förut sagda sammanslutningen genom civilrättsliga avtal med samtliga fastighetsägare eller med deras Jordbruks- eller jaklarrendalorer ha förvärvat Jakträtten. Med hänsyn till vad nu sagts synes föreskriften i 11 8 i det remitterade förslaget - liksom fö. 13 8 3 mom. första siycket gällande lag - sakna självständig betydelse. Eftersom paragrafen kan ge upphov till den misstolkningen all redan själva bildandel av jaktvårdsområdet kan överföra jakträtten inom området på sammanslutningen bör den föreslagna 11 8 utgå och någon motsvarighet till nuvarande 13 8 3 mom. försia siycket inte inflyta i den nya lagen.

13 8

I paragrafen berättigas sammanslutningen alt ta ut "särskilda" avgifter för rätten all Jaga på mark inom området och för viUebråd som fälls. I motiven anges all verksamhelen inte kan anlas medföra behov av annan uttaxering hos medlemmarna än den som sker genom att avgifter bestäms för Jakten, och del framgår vidare atl årlig avgift är tänkt att påföras endast dem som faktiskt ulövar Jakl. Den föreslagna lydelsen av paragrafen öppnar emellertid möjlighet atl la ul avgift för själva rätten alt Jaga, oavsett om den utnyttjas eller ej. Lagrådel viU påpeka denna brist i överensstämmelse mellan motiv och lagtext men finner de vidare finansieringsmöjligheter som lagtexten tillhandahåller stämma bäst överens med lagsiiftningens allmänna syfte. Villvårdsåtgärder av mera långsiktig karaktär kan sannohkt ibland kräva en kombination av investeringar och avstående från jakt och lagen bör inte hindra en sådan kombination. Beslutar sammanslutningen exempelvis förbud mol Jakt under några säsonger för att stärka viltstammen skulle med den i motiven antydda ordningen finansieringen av ytlerligare stödåtgärder såsom vinlemtfodring eller inplanlering vara omöjliggjord, eftersom inga avgifter inflyter till sammanslutningen under Jaktförbudstiden. Och sammanslutningens möjligheter att genom lån eller kredi-

Prop. 1979/80:180 121

ter finansiera några viltvårdsprojekt torde få bedömas som mycket små eftersom — i motsats till vad som gäller för fiskevårdsområden - beslul om särskild uttaxering för atl infria sammanslutningens förpliktelser är lagstridigt och skall upphävas, om det överklagas. Begränsningen i 13 8 av Jaktvårdssammanslutningarnas möjligheter alt genom uttaxering skaffa resurser för sin verksamhet synes över huvud laget ägnad all dämpa ambitionerna hos sammanslutningarna och kan därmed befaras motverka lagsttftningens syfte.

Slutligen vill lagrådet påpeka att begränsningen av utlaxeringsmöjlighe-terna leder till en komplikation vid upplösningen av en jaktvårdsområdesförening, om dess skulder överstiger dess fillgångar. Enligt 33 8 i det remitterade förslagel skall 62 8 lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter gälla vid upplösning. Av hänvisningen följer att föreningen inte får upplösas förtån alla dess skulder betalats eller medel som fordras för betalningen nedsatts hos länsstyrelsen. Denna ordning i förening med hindret mot särskild uttaxering kan leda till att sammanslutningen blir bestående fast den inte längre tjänar något Jaktligt ändamål eller att den i syfte enbart att få inkomster för att kunna betala skulderna föranstaltar om en avskjutning i direkt strid mot vUtvårdsintressena.

19 8

I denna paragraf regleras frågan om kallelser till förtätiningssammanträ-den. Som huvudregel skall gälla att kaUelserna skall delges fastighetsägarna, vilket betyder att delgivningslagens bestämmelser blir tillämpliga. Dessutom får enligt andra meningen i andra stycket ett enklare kallelseförfarande användas i vissa fall. Där föreskrivs att kallelse lill "fortsatt sammanträde fär ske genom meddelande vid första sammanträdesfillfäl-let". Som lagtexten är utformad bhr innebörden av sistnämnda regel oklar. Avsikten måste vara att det enklare kallelseförfarandet skall kunna lillämpas — i stället för delgivning - i fråga om andra sammanträden under förrättningen än det första och att kallelse därvid skall ske genom ett meddelande vid närmast föregående sammanträde.

För att stadgandets innebörd skall komma till klart uttryck vill lagrådet förorda att det formuleras med motsvarande bestämmelser i 4 kap. 18 och 19 §8 fastighetsbildningslagen som förebild. Dessa bestämmelser har i stor utsträckning bhvit mönsterbildande för senare lagstiftning, se 19 8 anläggningslagen, 16 8 ledningsrättslagen och 25 8 lagen om enskilda vägar. I enlighet härmed föreslår lagrådet att första meningen i paragrafens andra stycke flyttas till första stycket som dess tredje mening och att andra stycket ges följande lydelse: "Bestämmelsema i första stycket gäller i tillämpliga delar även då ett nytt sammanträde utsätts. Om vid ett sammanträde har tillkännagetts tid och plats för nästa sammanträde, behöver ej kallelse delges den som kallats i föreskriven ordning tiU det sammanträde då tillkännagivandet skett." 9 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 180

Prop. 1979/80:180 122

Den av lagrådet förordade avfattningen innebär att, om del hålls flera sammanträden under en förtättning, det enklare kaUelseförfarandet kan tillämpas belräffande alla sammanträden som följer efter del första; detta kallelseförfarande innebär atl kallelse skett "i föreskriven ordning".

Lagrådet vill också peka på den möjlighet som enligt 4 kap. 20 8 andra stycket fastighetsbildningslagen finns att i förenklande syfte bestämma särskild ordning för delgivning, t. ex. genom vanlig postförsändelse. Materialet i remissärendet ger emellertid inte tillräcklig grund för atl bedöma om en motsvarande regel skulle vara av praktiskt värde i den nu föreslagna lagen. Anses del önskvärt med en sådan bestämmelse kan den lämpligen få sin plats som tredje stycke i förevarande paragraf.

21 8

Såsom tidigare utvecklats bör enligt lagrådets mening termen Jaktvårdsområde i lagen användas uteslutande i sin egentliga, rent territoriella betydelse. Bestämmelserna i 4 8 att länsstyrelsen meddelar beslut om bildande av Jaktvårdsområde och i samband därmed fastställer stadgar för sammanslutningen får därvid den - i förhållande till det remitterade förslaget - ändrade innebörden att bestämmandet av områdets gränser blir ett särskilt beslutsämne vid sidan av fastställandet av stadgar. Dessa skall enligt lagrådets förslag utgöra den juridiska personens statuter i överensstämmelse med vad som i vanligt språkbruk förstås med stadgar. Av den sålunda förordade ordningen följer att i 21 8 bör föreskrivas att förtättningsmannens uflåtande skall innehålla inte bara som i remissen ett förslag Ull stadgar utan också ett förslag hur områdets gränser skall dras. Då detta förslag - liksom utlåtandets förslag till stadgar — i allmänhet får antas vara ett resultat av förtättningsmannens överväganden av skilda meningar som framkommit vid sammanträde med intressenterna är det oegentligt att i paragrafen tala om förslagel i bestämd form.

Den ordning som i paragrafens andra stycke angivits för avslutandet av förrättningen är oklar sålUlvida att någon fixerad tidpunkt inte sätts för avslutandet. I överensstämmelse med den ordning som annars i flera fall kommit fill användning i lagstiftning om förtättningar av förtättningsman bör i stället lämpligen föreskrivas att förtättningen avslutas med att utlåtandet och övriga handlingar läggs fram på viss tid och plats för delägarnas granskning.

Lagrådet föreslår att 21 8 första och andra styckena får följande lydelse:

"Förrättningsmannen skall avge ett utlåtande om jaktvårdsområdet bör komma till stånd. Finner förtättningsmännen att det bör ske, skall han i utlåtandet ta in förslag i fråga om vilken mark som området skall omfatta och förslag lill sladgar för Jaktvårdsområdesföreningen.

Förtättningen avslutas genom att utlåtandet och övriga förrättningshandlingar läggs fram för fasUghetsägarna på tid och plats som bestämts vid sammanträde. Handlingarna hålls härefter tillgängliga för granskning under en månad."

Prop. 1979/80:180 123

22 8

I enlighel med vad lagrådel anfört till 21 8 bör fastställandet av jaktvårdsområdets gränser falla utanför stadgarna. Vad i förslaget till 22 8 upplagils under punkten I skall därför utgå, om den av lagrådet förordade ordningen godtas.

Av den under punkten 4 i förevarande paragraf föreslagna beslämmelsen och kravet i 4 § på länsstyrelsens fastställelse av stadgarna följer atl alla föreskrifier som Jaktvårdsområdesföreningen lar in i sina stadgar kommer alt underkastas länsstyrelsens prövning. Denna kommer alltså att omfatta också bestämmelser som endasl rör interna praktiska föreningsförhållanden, exempelvis antalet ledamöter i styrelsen, frister för kallelser och motioner lUl stämma, räkenskapsår och bokföring, medelsavsättning till olika ändamål m. m. Åtskilliga stadgebestämmelser kan antas vara av den naturen att ändringar aktualiseras tid efler annan. Att den ursprungliga bestämmelsen fastställts tvingar då fill fastställelse också av ändringen. Den föreslagna ordningen synes medföra ell omständligt och byråkratiskt förfarande utan att några väsentliga iniressen, som lagstiftningen avser att fillgodose, blir främjade eller skyddade. En smidigare ordning skulle otvivelaktigt uppnås om länsstyrelsens prövning och fastställelse begränsades till sådana delar av stadgarna som är av omedelbar betydelse för Jaktvården - punkten 2 i den föreslagna paragrafen - och till riktlinjer i övrigt för föreningens verksamhet, såsom regler för vilken kontroll som skall ske av jakträttsupplåtelser m. m. Ofr vad lagrådet anfört vid 10 8) och av de Jagandes kompelens, bestämmelser om och i vilken form sammanslutningen skall sörja för att medlemmar som inte Jagar får del i utbytet av jakten etc. Redan i själva lagen regleras enligt del remitterade förslaget i varierande utsträckning sammanslutningens beslutande och verkställande organ, medlemmarnas rösträtt, ordningen för beslutsfattandet och uttaxeringsrätten, varför en prövning av stadgarnas innehåll i dessa hänseenden måste begränsa sig lill endast en kontroll av att lagreglerna iakttagits. Stadgebestämmelser i övrigt av vanligt föreningsrättsligl innehåll synes utan olägenhet kunna lämnas utan fastställelse och därmed också kunna ändras vid behov ulan att någon kontroll från det allmännas sida automatiskt utlöses. På sätl föreslagits i remissen bör föreningsbeslut kunna överprövas i lag-lighetshänseende efter besvär. Härigenom kan också stadgebeslut komma under länsslyrelsens prövning. Rällsskyddsintresset torde därmed kunna anses i UUräcklig grad tUlgodosett och en ordning med fastställelseprövning av alla stadgebeslut kunna undvaras.

I punkten 5 i den föreslagna paragrafen föreskrivs att stadgarna skall ange vilka fonder sammanslutningen skall ha, deras ändamål och hur avsättning till dem skall ske. Föreskriften kan läsas så att den gör fondbildning obligatorisk, vilket inte lorde vara avsikten. Å andra sidan får bestämmelsen den effekten att varje beslut om reservation av medel för framlida användning för visst ändamål (fondbildning) måste ha stöd i de

Prop. 1979/80:180 124

faststäUda stadgarna för att inte bli ett befogenhelsöverskridande. En sådan begränsning av handlingsfriheten synes knappasl lämplig. Under år då resullatel visar överskott kan det vara ändamålsenligt för sammanslutningen att reservera medel för något ändamål som inte fömtsetts när stadgarnas fondbildningsbestämmelser utformats. Atl sammanslutningen i ett sådanl läge skulle nödgas göra en stadgeändring som därtill enligt den i remissen föreslagna ordningen måste prövas och fastställas av länsstyrelsen kan verka hämmande på benägenheten all göra reservationer för framtida utgifter. Lagrådet föreslår att föreskriften under punklen 5 under alla förhållanden utgår och att det följaktligen skall slå Jaktvårdsområdes-föreningama fritt att göra medelsreservationer för framlida användning utan att stöd därför måste finnas i stadgarna.

1 enlighel med det sagda förordar lagrådet all 22 8 får följande lydelse;

"Av stadgarna för en Jaktvårdsområdesförening skall framgå

1. i vilken utsträckning jakten skall bedrivas gemensamt inom jaktvårdsområdet och grunderna i övrigt för jakten och viUvården,

2. vilka riktlinjer i övrigt som skall gälla för föreningens verksamhet,

3. gmnderna för bestämmandet av avgifter till föreningen."

23 §

I första stycket av förevarande paragraf anges att länsstyrelsen prövar att stadgarna inte kränker enskild rätt eller innehåller något som strider mot lag eller författning. Bestämmelsen ger intryck av all länsstyrelsens prövning av stadgarna är inskränkt till atl gälla endast i de angivna hänseendena. Detta intryck förstärks av vad som anförs i specialmofiveringen.

Av vad förslagel i övrigt innehåller angående länsstyrelsens prövning vid beslut om bildande av jaktvårdsområde framgår emellertid, att stadgarna skall underkastas en vidare granskning än vad förevarande stadgande anger. Länsstyrelsen har att tiUse att de villkor lagen uppstäUer för bildande är uppfyllda. Häri ingår bl. a. en lämplighetsprövning enligt vad som sägs 18 8. Denna prövning avser inte endast själva bildandet av Jaktvårdsområdet; såsom framhålles i specialmotiveringen fill 8 8 skall prövningen också avse stadgarnas innehåll. Att länsstyrelsen vid den prövning som skall ske har att beakta att stadgarna inte kränker enskild rätt eUer innehåller något som strider mot lag eller författning är uppenbart. Vad lagrådet här yttrat gäller även för det fall atl länsstyrelsens fastslällelse av stadgarna inskränks på sätt lagrådet föreslagit vid 4 och 22 88.

Lagrådet får med hänsyn till vad nu anförts förorda att - för att tveksamhet om omfattningen av länsstyrelsens prövning inte skall uppstå -första stycket i paragrafen får utgå.

Utgår första stycket, kommer i lagen inte atl upptagas någon bestämmelse om vad länsstyrelsens prövning skall avse när fråga är om fastställelse av beslut om ändring av stadgarna. Prövningen lorde då få ske enligt samma grunder som gäller vid beslut om bildande av Jaklvårdsområde.

Prop. 1979/80:180 125

27 8

Nuvarande bestämmelser om all Jaklvårdsområde bildas för visst anlal år får inte någon motsvarighet i den nu föreslagna lagen. Jaktvårdsområden skall enligt förslaget bestå lills vidare. Att uppta en särskild bestämmelse härom vid sidan av de föreslagna reglerna om upplösning kan emellertid inte vara erforderligt. Lagrådel föreslår att stadgandet i förevarande paragraf får utgå.

28 8

I förevarande paragraf upptas bestämmelser om upplösning av jaktvårdsområde.

Av vad föredragande statsrådet anför framgår, att avsikten är att möjlighet skall finnas för länsstyrelsen alt på eget initiativ ta upp frågan om upplösning i vissa undantagsfall. För delta ändamål föreslås alt länsstyrelsen skall kunna förordna förrällningsman (32 8).

Så som förslaget utformats torde emellertid del åsyftade resultatet ej uppnås. Enligt andra stycket i förevarande paragraf krävs för beslut om upplösning alt frågan behandlas på Jaktstämma. Det är alltså inte tillfyllest att fastighetsägarna uttalat sig vid ett sådanl sammanträde som anordnats enligt 19 8 i förslaget.

Förslagets syfte kan tillgodoses antingen genom en bestämmelse om alt upplösning får beslutas, utan alt Jaktstämma hållits, om fastighetsägarnas ståndpunkt kommit lUl uttryck vid sammanträde inför den av länsstyrelsen förordnade förrättningsmannen eller genom en föreskrift om alt i fall då styrelse saknas länsstyrelsen får föranstalta att Jaktstämma hålles för behandling av frågan om upplösning av Jaktvårdsområdesföreningen. Enligt lagrådets mening är den senare ordningen att föredraga. En föreskrift om länsstyrelsens befogenhet kan lämpligen upptas som ell tredje slycke i förevarande paragraf.

Vad lagrådet nu föreslagit föranleder inte att förslagels 32 8 underkastas någon Jämkning. Skäl atl förordna förrättningsman kan, såsom anföres i specialmotiveringen till detla stadgande, föreligga även då frågan om upplösning behandlats på jaktslämma.

Av stadgandet i paragrafens sista stycke framgår ej humvida 1 O-årstiden skall räknas från det beslutet om områdels bildande meddelades eller från det beslutet vann laga kraft. Enligt lagrådets mening bör utgångspunkten vara beslutets lagakraftvinnande. Förevarande stycke kan förslagsvis ges följande lydelse: "Beslut om upplösning av Jaktvårdsområdesförening får inte meddelas innan tio år har förflutit från del beslutet om bildande av jaktvårdsområdet vann laga kraft."

Upplöses föreningen blir beslutet om bildande av jaktvårdsområdet ulan verkan. Särskild bestämmelse härom kan inte vara erforderiig.

Prop. 1979/80:180 126

31 8

Denna paragraf reglerar frågan om uteslutning ur ett Jaklvårdsområde av en faslighet som saknar belydelse för Jaktvården. För det fall fastighetens ägare och sammanslutningen är överens om uteslutning skall marken "anses utesluten ur områdel". Annars fordras ett beslut av länsstyrelsen för att uteslutning skall ske. Mol den regel som föreslagits för det fall atl enighet föreligger kan enligt lagrådets mening riktas den invändningen att den är alltför obestämd til! sin innebörd. Regeln kan leda till atl det framstår som oklart humvida en fasUghet uteslutits eller från vilken tidpunkt uteslutning skett. Det skulle vara lättare att förebygga osäkerhet och tvistigheler i dessa avseenden, om regeln får den innebörden att uteslutningen, när enighet föreligger, sker genom ett beslut av föreningen. Då vinner man också att fastighetsägaren får besvärsrätt (jämför vad lagrådel anför vid 35 8), vilket kan tänkas ha betydelse för den händelse föreningen misstagit sig beträffande hans inställning lill uteslutningen.

Lagrådet förordar därför att paragrafen får följande innehåll: "Om en fastighet, som ingår i ett jaktvårdsområde, på grund av ändrad användning eller annars väsentligen saknar betydelse för Jaktvården samt fastighetsägaren och jaktvårdsområdesföreningen är ense om att fastigheten skall uteslutas ur jaktvårdsområdet, får föreningen besluta delta. Föreligger inte sådan enighet, skall frågan om uteslutning prövas av länsslyrelsen."

33 8

I anslutning till 13 8 har lagrådel berört en effekt av den hänvisning som skell i förevarande paragraf

34 8

Enligt nu gällande ordning stadgas i 29 8 2 mom. andra styckel Jaktlagen straff för den som överträder de inom Jaktvårdsområde gällande reglerna för Jakten, oavsett om reglerna beslutats av jaktstämman eller av Jakl-vårdssammanslutningens slyrelse. Enligt det remitterade förslagel kommer straffsanktionen inte atl gälla om de föreskrifter som meddelats för Jakten utfärdats av styrelsen med stöd av befogenhet som tillagts den i sammanslutningens stadgar. Lagrådel vill ifrågasätta om inte behov finns av straffsankuon även för sådana jaktregler. Del synes vara inte alldeles opraktiska fall att jaktföreskrifter aktualiseras av ofömlsedda förhållanden och etl jaktstämmobeslut inte hinner avvaktas eller atl sammanslutningen har tillagt styrelsen befogenhet att som ett normalt led i verksamhelen uifärda Jaktföreskrifter av mera kortvarig karaktär.

Enligt förslaget skall den förevarande straffbestämmelsen vara tillämplig om gärningen inte är straffbelagd i jaktlagen eller jaktstadgan. Lagrådet föreslår att straffsanktionen görs supplementär i förhållande till varje annan straffbeläggning i lag eller annan författning.

Prop. 1979/80:180 127

Målsägandebegreppet har i 34 8 Qärde styckel jaktlagen fått en särskild precisering som berör bl. a. de specifika jaklrätlsförhållandena inom jaktvårdsområdena. I del remitterade förslaget har någon molsvarande preci sering inte tagits in, varför rättegångsbalkens målsägandebegrepp blir det tillämpliga ulan särskild precisering. All någon motsvarighet lill Jaktlagens målsäganderegler inte återfinns i det förevarande lagförslaget får emellertid inte berättiga lill den slutsatsen alt en förändring av krelsen av målsägande vid överträdelse av jaktregler för jaktvårdsområde är åsyftad. Då det får anses uppenbart all den föreslagna lagens målsägandebegrepp är detsamma som jaktlagens finner lagrådet del inte påkallat all i den nya lagen tas in en motsvarighet till 34 8 fjärde slyckel jaktlagen. En utvidgning av kretsen av målsägande sker emellertid genom all jaktvårdsområdesföreningen får ställning som målsägande.

I specialmoliveringen till förevarande paragraf uttalas i remissprotokollet i anslutning lill skälen för atl slopa nuvarande förverkanderegler atl de jakträttsinnehavare, vilkas intressen blivit åsidosatta genom alt Jakt bedrivits i strid mol reglerna för jaktvårdsområdet, alllid kan bli tillgodosedda genom en skadeståndstalan. Lagrådet vill härtill framhålla all det utan tvivel måsle möta betydande svårigheter för en jakträttsinnehavare inom ett Jaklvårdsområde med gemensam jakl all visa vilken skada han lidit genom all någon inom området, kanske på annans mark, fällt villebråd i strid mol gällande Jaktvårdsregler. Skadeståndsmöjlighelen framstår enligt lagrådets mening knappast som något realistiskt alternativ till förverkande, och lagrådel vill därför ifrågasätta om inte förverkandemöjlighelen bör bibehållas.

Lagrådet förordar alt paragrafens försia slycke ges del innehållet att bryter den som har rätl att Jaga inom ett Jaklvårdsområde mot de regler som enligt stadgarna eller beslut av Jaktslämman eller Jaktvärdsområdesföreningens styrelse gäller för Jakten inom områdel döms Ull böter, om inte gärningen är belagd med straffi annan lag eller författning.

35 8

Detta stadgande motsvaras nu av 13 8 4 mom. jaktlagen. Den besvärsrätt som gäller enligt den bestämmelsen är begränsad lill beslul angående jaktutövningen eller upplåtelse av jakträtt inom Jaktvårdsområdet. Den föreslagna regeln gäller däremot beslut överhuvudtaget som fattats på jaktstämma eller av styrelsen. En väsentlig skillnad föreligger också däri att besvärstiden nu endast är en vecka från del klaganden fick del av beslutet, medan besvärstiden enligt förslagel uppgår till två månader räknat från dagen för beslutet eiler, beträffande beslut av styrelsen, från det klaganden fick del av beslutet. Enligt såväl nuvarande bestämmelser som det föreslagna stadgandet tillkommer klagorätt den vars rätt berörs av beslutet.

Prop. 1979/80:180 128

Mot den föreslagna utvidgningen beträffande överklagbara beslul synes intet vara all erinra. Däremol vill lagrådet, bl. a. mol bakgrund av denna utvidgning, ifrågasätta om inte krelsen av klagoberättigade bör begränsas. Del är svårt all se alt det finns något verkligt behov av en så vidsträckt klagorätt som föreslagits. Hell kan man inte heller bortse från en viss risk för okynnesbesvär och överklaganden från utomstående som inte har någon närmare anknytning till verksamheten inom jaktvårdsområdet. Enligt lagrådets mening bör det vara tillräckligt atl tillerkänna medlemmarna i föreningen besvärsrätt. Som medlem får därvid också anses ägaren av en fastighet som - på sätt lagrådet föreslagit vid 31 8 - utesluts genom beslul av föreningen. Ulöver medlemskretsen bör emellertid klagorätt lUlkomma också den som begär atl bli medlem enligt 3 8 andra slyckel; om han vägras medlemskap med stöd av undantagsregeln i detta slycke har han ell berättigat intresse av att få frågan överprövad.

Beträffande den föreslagna besvärstiden, som markanl avviker från den nu gällande, har inte anförts annan motivering än alt den överensstämmer med annan, molsvarande lagstiftning. Härmed torde i första hand åsyflas 30 8 lagen om fiskevårdsområden. Det finns emellertid exempel på betydligt kortare tider för molsvarande fall i senare lagstiftning. Elt exempel är den klanderfrist av fyra veckor som gäller enligt 53 8 lagen om förvaltning av samfäUigheter Oämför 33 8 lagen om vattenförbund samt 88 och 89 88 lagen om enskilda vägar). Enligt lagrådels mening är del knappasl motiverat att ha en längre klagotid i förevarande fall. Eftersom andra medlemmar än klaganden kan ha etl berättigat intresse av atl en fråga, t. ex. om jaktutövningen under en nära förestående period, blir reglerad ulan störte dröjsmål, kan en lång besvärstid vara till direkt olägenhel för verksamheten inom jaktvårdsområdet.

I enlighet med det anförda vill lagrådet föreslå alt paragrafens två första stycken ges följande lydelse: "Anser en medlem vars rätt berörs av beslut på Jaktstämma eller beslut av jaktvårdsområdesföreningens slyrelse atl

beslutet--- genom besvär. Den som fått avslag på en begäran enligt 3 8

andra styckel om medlemskap får anföra besvär mol avslagsbeslutet.

Besvärshandlingen skall- inom fyra veckor-- av beslutet."

Lagförslaget i övrigt

Godlages vad lagrådet föreslagit beträffande 11 och 27 88 i del remitterade förslaget, skall 12 - 26 88 erhålla beteckningen II - 25 88 och 28 -36 88 betecknas 26 - 34 88. Motsvarande Jämkning av hänvisningar fill stadganden i lagen får göras i förslagets 32 8.

Utöver de ändringar som föreslagits i det föregående föreslår lagrådet, under hänvisning till vad som anförts under rubriken till lagförslagel, alt de ändringar vidtages som framgår av följande uppställning (det remitterade förslagets paragrafnumrering):

Prop. 1979/80:180 129

3 8 Den som-- medlem i jaktvårdsområdesföreningen.

Den som---- medlem i jaktvårdsområdesföreningen under

föranleder annat.

13 8 En jaktvårdsområdesförening inom Jaktvårdsområdet och

---- som fälls.

16 8 Ansökningshandlingarna skall innehålla

1. uppgift om--- ijaktvårdsområdet,--- över Jaktvårdsområdet,

2. förslag tili--- för jaktvårdsområdesföreningen,

3. utredning om-- Jaktvårdsområdels bildande.

18 8 Förrättningsmannen skall----------------------- ingå ijaktvårdsområdet för

Jaktvårdsområdesföreningen.

Förslaget skall-- inför förrättningsmannen.

24 § För Jaktvårdsområdesföreningen--------------- kan föreningen företräder föreningen mot tredje man.

25 8 Medlemmarnas rätt av jaktvärdsområdesföreningens

på jaktslämma.

26 8 I fråga om- ingår ijaktvårdsområdet.

28 8 första och andra styckena. Länsstyrelsen kan en jaktvårds
områdesförening skall upplösas.

För beslut-- ingår ijaktvårdsområdet.

29 8 På ansökan-- de Jaktvårdsområdesföreningar av jaktvårdsområde.

30 8 På ansökan av Jaktvårdsområdesföreningens styrelse av jaktvårdsområdesföreningen för del områdel.

33 8 Vid upplösning av en jaktvårdsområdesförening av samfäl
ligheter.

Förslaget till lag om ändring i lagen om rätt till jakt

Förslaget föranleder ingen erinran.

Prop. 1979/80:180 130

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-05-08

Närvarande: slalsminislern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Proposition med förslag tili lag om jaktvårdsområden, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag om jaktvårdsområden.

2. lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till Jakt. Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

Lagrådet riktar under rubriken till förslaget lill lag om jaktvårdsområden anmärkningar mot att i det remitterade förslaget beteckningen jaktvårdsområde används både för den associationsrällsliga sammanslutning som kan bildas enligt lagen och för del markområde som omfattas av sammanslutningens verksamhet. Enligt lagrådet bör lermen "jaklvårdsområde" i den föreslagna lagen användas som beteckning bara för det territoriella område som de anslutna fastigheterna och fastighetsdelarna bildar. För sammanslutningen av fastighetsägare och andra jakträttsinnehavare föreslås benämningen "Jaktvårdsområdesförening".

Jag vill erinra om alt i lagen om fiskevårdsområden används uttrycket "fiskevårdsområde" med molsvarande dubbla syftning. Lagrådets förslag alt i laglexten införa en särskild benämning, Jaktvårdsområdesförening, för sammanslutningen har emellertid vissa fördelar. Förslaget låter sig också förena med den begreppsanvändning som hillills varit vanlig i fråga om jaktvårdsområdena och de frivilliga föreningar som bildats för deras förvaltning. Jag ansluler mig därför till lagrådets ändringsförslag beträffande 1 8 och de föreslagna konsekvensändringarna i de av lagrådet angivna paragraferna.

I överensstämmelse med vad som gäller enligt 13 8 3 mom. första stycket Jaktlagen föreskrivs ill 8 i del remitterade förslaget att upplåtelse av all jakt inom etl Jaktvårdsområde eller all Jakl efler viss djurart skall kräva samtycke av alla fastighetsägare inom området.

Lagrådel anför att bildande av Jaklvårdsområde inte, vare sig enligt ' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 13 mars 1980.

gällande lag eller enligt förslaget, innebär att faslighelsägarna avhänder sig sin jakträtt. För all sammanslutningen skall kunna förfoga över rätten till jakt på hela området genom upplåtelse till annan krävs alt sammanslutningen genom civilrätlsliga avtal med samtliga jakträttsinnehavare har förvärvat jakträlten. Den i 11 8 föreslagna bestämmelsen, liksom dess motsvarighet i jaktlagen, saknar därför självständig belydelse. Enligt lagrådet kan bestämmelsen ge upphov lill den misstolkningen att redan själva bildandel av Jaktvårdsområdet kan överföra Jakträtten inom området på sammanslutningen. Del föreslås därför all bestämmelsen skall ulgå och alt följaktligen någon motsvarighet till 13 8 3 mom. försia siycket Jaktlagen inte skall inflyta i den nya lagen.

Vad lagrådet har anfört ger mig anledning att påpeka all fiskevårdsområdena enligt lagen om fiskevårdsområden har tillagts rätt att genom upplåtelse till annan förfoga över rätten till del fiske som omfattas av sammanslutningens verksamhei. Av lagen framgår detta indirekt genom atl det för sådana upplåtelser krävs samtycke av viss angiven majoritet av delägarna och atl i vissa fall en delägares hela fiske inte får upplåtas. Därmed undandras emellertid den enskilde faslighelsägaren inte möjligheten att sluta avtal om upplåtelse av den rätt som tillkommer honom. Enligt motiven till den nyssnämnda lagen föreligger det inte någol hinder mol att en delägare upplåter sin fiskerätt, förutsatt att inte fiskevårdsområdels hela fiske redan är upplåtet.

Bestämmelsen i 13 8 3 mom. försia slyckel jaktlagen, som i huvudsak oförändrad har förts över till 11 § i förslaget, kan ges den tolkningen att upplåtelse av Jakträtt inom etl Jaklvårdsområde skall kunna ske efler elt majoritetsbeslut av fastighetsägarna, med den begränsningen atl upplålelsen inte får omfatta all Jakt eller all jakt efter viss villart. Med en sådan tolkning skulle det således i princip råda överensstämmelse mellan Jaktvårdsområdena och fiskevårdsområdena vad gäller möjligheten att på grund av lag förfoga över rällen till jakl resp. rätlen lill fiske. Enligt förarbetena till Jaktlagen är emellertid syflel med bestämmelsen i 13 8 3 mom. första siycket endast att skapa garanlier mol all en eller flera fastighetsägare för längre eller kortare lid förlorar sin jakträtt genom övriga delägares åtgärder. Jaktlagen torde också ha tillämpats sä att upplåtelse av Jakträtt inom elt Jaklvårdsområde betraktas som en angelägenhet förbehållen de enskilda faslighelsägarna. När de förvallande föreningarna upplåter jakträtt torde del vanligen ske med stöd av avtal mellan föreningen och fasfighetsägare inom området. Jag har med det remitterade förslaget inte syftat till någon förändring av det rådande rättsläget när det gäller formerna för upplåtelse av jakträtt inom Jaktvårdsområdena. Med hänsyn härtill och till vad lagrådet anför om risken för misstolkning bör någon motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen 113 8 3 mom. första slyckel Jaktlagen inte las in i den nya lagen.

Enligt 13 8 i del remitterade förslaget får sammanslutningen bestämma

Prop. 1979/80:180 132

atl avgifter skall betalas för rätten all Jaga på mark inom jaktvårdsområdet och för villebråd som fälls.

Lagrådet har ifrågasatt del lämpliga i alt begränsa utlaxeringsmöjlighe-ten tUl alt gälla avgifter för jakten. Som Jag har framhåUit i remissen anser Jag inte all del finns något behov av andra möjligheter till uttaxering än de föreslagna. Jag vill också hänvisa till all jaktmarksuiredningens förslag, som innebar en möjlighel till uttaxering även hos icke Jagande medlemmar, mötte ett bestämt motstånd vid remissbehandlingen. Vad lagrådet anför i fråga om bristande överensslämmelse mellan motiv och lagtext bör emellertid föranleda att bestämmelsen formuleras om.

Lagrådet föreslår i anslutning till 22 8 lagförslaget atl länsslyrelsens prövning och fastställande av Jaktvårdsområdesföreningens sladgar skall begränsas till att avse endast vissa delar av stadgarna. Enligt lagrådet bör i lagen föreskrivas att det av stadgarna skall framgå i vilken utsträckning Jakten skaU bedrivas gemensamt inom Jaktvårdsområdet och gmnderna i övrigi för jakten och viltvården, vilka riktlinjer i övrigi som skall gälla för föreningens verksamhei och grunderna för bestämmandet av avgifter till föreningen. Det allmännas kontroll föreslås begränsad till vad stadgarna innehåller i dessa hänseenden. Stadgebestämmelser som bara rör interna praktiska föreningsförhållanden bör däremol lämnas utanför länsstyrelsens prövning och beslut.

Med lagrådets förslag kommer fastställelseprövningen all omfatta, ulöver vad i den föreslagna stadgebestämmelsen sägs om jakten och viltvården, bl.a. villkoren för upplåtelse avjakträtl inom Jaktvårdsområdet och grunderna för den ekonomiska regleringen inom sammanslutningen. Prövningen kommer följaktligen att avse frågor som enligt gällande rätt hänförs till grunderna för Jakten och viltvården.

Mot lagrådets förslag talar den omständigheten att en gränsdragning måste ske mellan den del av stadgarna som skall fastställas och den del som föreningen ensam får bestämma över. Som framgår av vad Jag nyss har anfört bör emellertid länsslyrelserna vid sin fastställelseprövning kunna söka stöd i hittillsvarande praxis och därmed bör de problem gränsdragningen kan föranleda bli av begränsad omfattning. Jag är med hänsyn härtill beredd att biträda lagrådels förslag.

Lagrådel förordar att 23 8 första siycket i det remitterade förslaget får utgå. Lagrådets förslag föranleder inte några invändningar från min sida. Jag viU emeUertid, med hänvisning till vad som uttalats under remissbehandlingen, understryka att ett slopande av bestämmelsen inte innebär någon saklig ändring vad beträffar länsslyrelsens prövning av stadgarnas innehåll. Länsstyrelsen har följaktligen, även om della inte särskill anges, vid sin prövning enhgt 8 8 att beakta atl stadgarna inte kränker enskild rätl eller innehåller nägot som strider mol lag eller författning.

Prop. 1979/80:180 '33

Den kvarstående bestämmelsen i paragrafens andra slycke bör, till följd av ändringen av 4 8, för tydlighetens skull inskränkas lill atl gälla de delar av stadgarna som fastställs av länsstyrelsen.

Med hänsyn lill vad lagrådet har anfört i anslutning lill 34 8 i förslaget är jag beredd att föreslä en bestämmelse som möjliggör förverkande vid överträdelse av reglerna för jakten inom elt jaklvårdsområde. Bestämmelsen bör innebära all förverkat villebråd skall tillfalla jaktvårdsområdesföreningen. Däremot anser Jag inte att det är lämpligl all styrelsen ges befogenhet atl självständigt besluta om regler som kan föranleda straffansvar. Enligt vad jag har erfarit beslutas sådana regler f n. regelmässigt vid jaktstämma. Mot lagrådets ändringsförslag i övrigt vad avser 34 8 har jag inte någon erinran.

Vad lagrådel har anfört i anslutning till 2, 5, 10, 19, 21, 27, 28, 31 och 35 88 föranleder inte någon erinran från min sida. Jag ansluler mig till vad lagrådel har anfört och biträder ändringsförslagen.

Ulöver vad som följer av det anförda bör vissa redaklionella ändringar göras i författningsförslaget.

Hemställan

Med hänvisning till vad Jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen att

anla de av lagrådel granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1979/80:180 134

InnehåU

Proposition .................................................... ..... I

Propositionens huvudsakliga innehåll .................... .... 1

Lagförslag ........................................................ .... 2

Utdrag av regeringsprolokollet den 13 mars 1980 .... ... 10

1 Inledning .................................................... 10

2 AUmän motivering............................................ 11

2.1 Allmänna utgångspunkter ............................. .. 11

2.2 Bildande av jaklvårdsområde ....................... .. 13

2.3 Organisation och förvaltning ....................... .. 17

2.4 Upplösning och ombildning av Jaktvårdsområde 24

3 Upprättade lagförslag .................................... 27

4 Specialmolivering ........................................... 27

4.1 Förslaget till lag om Jaktvårdsområden .......... .. 27

4.2 Förslagellilllagomändringilagen(l938:274)omrälttillJakt 41

5 Hemställan ................................................... 41

6 Beslut ......................................................... .. 41

Bilaga I Sammanfattning av beredningens förslag .... 42

Bilaga 2 Beredningens lagförslag ........................ .. 44

Bilaga 3 Sammanställning av remissyttrandena ...... .. 53

Bilaga 4 De remitterade lagförslagen .................... 105

Utdrag av lagrådels protokoll den 21 april 1980........ . 113

Utdrag av regeringsprolokollet den 8 maj 1980 ....... 130

Norstedts Tryckeri, Slockholm 1980