Prop. 1979/80:179 Regeringens proposition

1979/80:179

med förslag till lag om ändring i brottsbalken och jordabalken m. m.;

beslutad den 8 maj 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll denna dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÅLLDIN

HÅKAN WINBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås skärpt lagstiftning mol dobbleribrott, främsl illegal spelklubbsverksamhet. Förslaget bygger på en promemoria som har utarbetats av brottsförebyggande rådet inom ramen för rådets översyn av lagstiftningen mot den organiserade och den ekonomiska brottsligheten.

Syftet med förslaget är i första hand att molverka all lägenheter (lokaler eller bostadslägenheter) tillhandahålls för spelklubbsverksamhet. Enligt gällande rätt torde en fastighetsägare som har hyrt ut eller på annal sätt upplåfit en lägenhet där en Ulegal spelklubbsverksamhet bedrivs kunna dömas för medverkan bara om det kan bevisas all han hade uppsåt atl medverka till dobbleribrott vid själva upplåtelsen. I propositionen föreslås en ny regel i brottsbalken som innebär all straffansvaret under vissa fömtsättningar utsträcks till den som inte vid upplålelsen insåg atl lägenheten skulle användas för sådan brottslig verksamhei men som därefter får vetskap om verksamheten. Denne åläggs en skyldighel att göra vad som skäligen kan begäras för att få upplålelsen alt upphöra. Underiåter han delta skall han, om verksamheten fortsätter eller åtempptas i lägenheten, dömas till ansvar för medverkan tUl dobbleribrott.

Som komplettering tiU denna straffbestämmelse föreslås att i 12 kap. jordabalken (hyreslagen) förs in en ny gmnd för förverkande av hyresrätt, avsedd bl.a. för det fall att dobbleribrott förövas i en lägenhet. Enligt förslaget förverkas hyresrätten, om lägenheten hell eller till väsentlig del nyttjas för näringsverksamhet eller därmed likartad verksamhet, vilken utgör eUer i vUken till ej oväsentlig del ingår brottsligt förfarande. Därige-

1 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 179

Prop. 1979/80:179 3

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att i brottsbalken skall införas en ny paragraf, 16 kap. 18 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

18 S

Insåg den som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet, som helt eller tdl väsentlig dd används för dobbleri eller grovt dobbleri eller för försök eller förberedelse till grovt dobbleri, inte vid upplåtelsen att lägenheten skulle användas för sådan brottslig verksamhet men får han därefter vetskap om verksamheten och underlåter han atl göra vad som skäUgen kan begäras för att få upplåtelsen att upphöra, skall han, om verksamheten fortsätter eller återupptas i lägenheten, anses ha främjat denna och dömas tdl ansvar enligt vad som föreskrivs om medverkan i 23 kap.

Denna lag träder i kraft den I Januari 1981.

2 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs alt 12 kap. 42 och 43 §§ jordabalken' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

42 S

Hyresrätten är förverkad och hyresvärden således berättigad atl uppsäga avtalet,

1. om hyresgästen dröjer med betalning av hyra som utgår i pengar utöver två vardagar efler förfallodagen och annat ej följer av 53 S, dock, i fall då hyran skall betalas i förskoll för längre tid än en månad, endast om

' Omtryckt 1971: 1209. 12 kap. omlrycki 1979:252.

Prop. 1979/80:179 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hyresgästen dröjer med betalning av den på en kalendermånad belöpande hyran utöver två vardagar efler månadens början eller, såvitt angår hyran för första kalendermånaden under hyresförhållandet, efler förfallodagen,

2. om hyresgästen ulan behövligt samtycke eller tillstånd överiåter hyresrätten eller eljesl sätter annan i sitt ställe eller upplåter lägenheten i andra hand och ej efler tillsägelse vidtager rättelse utan dröjsmål,

3. om lägenheten användes i strid med 23 eller 41 S och hyresgästen icke efler tillsägelse vidtager rättelse utan dröjsmål,

4. om hyresgästen eller annan, lill vilken hyresrätten överlåtits eller lägenheten upplåtits, genom vårdslöshet är vållande lill atl ohyra förekommer i lägenheten eller genom underlåtenhet att undertälta hyresvärden därom bidrager till att ohyran sprides i fasligheten,

5. om lägenheten på annal sätl vanvårdas eller om hyresgästen eller annan, till vilken hyresrätten överiätits eller lägenheten upplåtits, åsidosätter något av vad som enligt 25 § skall iakttagas vid lägenhetens begagnande eller brister i den tillsyn som enligt nämnda paragraf åligger hyresgäst och rättelse icke utan dröjsmål sker efter tillsägelse,

6. om i strid med 26 § tillträde till lägenheten vägras och hyresgästen ej kan visa giltig ursäkt,

7. om hyresgästen åsidosätter av- 7. om hyresgästen åsidosätter av
talsenlig skyldighet, som går ulöver lalsenlig skyldighet, som går ulöver
hans åligganden enligt detta kapilel, hans åligganden enligt detta kapitel,
och det måste anses vara av syn- och det måste anses vara av syn
nerlig vikt för hyresvärden att skyl- nerlig vikt för hyresvärden atl skyl
digheten fullgöres. dighelen fullgöres,

'8. om lägenheten heh eller tdl väsentlig del nyttjas för näringsverksamhet eller därmed likartad verksamhet, vilken utgör eder i vilken tid ej oväsentlig del ingår brottsligt förfarande.

Hyresrätten är icke förverkad, om det som ligger hyresgästen till last är av ringa betydelse.

Uppsäges avtalet, har hyresvärden rält till ersättning för skada.

43 §

Är hyresrätten förverkad på grund av förhållande som avses i 42 § första stycket 1 — 3, 5 eller 6 men sker rättelse innan hyresvärden gjort bmk av sin rätt alt uppsäga avtalet, kan hyresgästen icke därefter skiljas från lägenheten på den gmnden. Detsamma gäller om hyresvärden icke uppsagt avtalet inom två månader från del han fick kännedom om förhållande som avses i 42 § första stycket 4 eller 7 eller hyresvärden icke inom två månader från det han erhöll vetskap om förhållande som avses i nämnda slycke under 2 tillsagt hyresgästen att vidtaga rättelse.

En hyresgäst kan skiljas från lägenheten på grund av förhållande som avses i 42 § första stycket 8 endast om hyresvärden har sagt upp avtalet inom två månader från

Prop. 1979/80:179

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

det att han fick kännedom om förhållandet. Om den hrolisliga verksamhelen har angells lill åtal eller förundersökning rörande denna annars har inletts inom samma tid, har hyresvärden dock kvar sin rätt att säga upp avtalel intill dess att två månader har förflutU från det att domen i brottmålet har vunnit laga kraft eller del rättsliga förfarandet har avslutals på annat sått.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1981 och lillämpas även på avtal som har slutits före lagens ikraftträdande. Till gmnd för förverkande enligt 12 kap. 42 § första stycket 8 får läggas endast brottsligt förfarande begånget efter lagens ikraftlrädande.

3 Förslag till

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Härigenom föreskrivs att 33, 34 och 36 §8 bostadsrältslagen (1971:479) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

33 §' Nyttjanderätlen lill lägenhet som innehas med bostadsrätt och som tillträtts är förverkad och föreningen således berättigad all uppsäga bostadsrättshavaren till avflyttning,

1. om bostadsrättshavaren dröjer med betalning av grundavgift eller upplåtelseavgift utöver två veckor eller den längre lid som kan vara bestämd i stadgarna från det att föreningen efter förfallodagen anmanat honom att fullgöra sin betalningsskyldighet eller om bostadsrättshavaren dröjer med betalning av årsavgift utöver två vardagar efter förfallodagen,

2. om bostadsrättshavaren utan behövligt samtycke eller tillstånd upplåter lägenheten i andra hand,

3. om lägenheten användes i strid med 25 eller 31 S,

4. om bostadsrättshavaren eller den, till vilken lägenheten upplåtits i andra hand, genom vårdslöshet är våUande till atl ohyra förekommer i lägenheten eller om bostadsrättshavaren genom underlåtenhet alt utan oskäligt dröjsmål undertälta styrelsen om förekomst av ohyra i lägenheten bidrager till all ohyran sprides i fastigheten,

5. om lägenheten på annat sätt vanvårdas eller om bostadsrättshavaren eller den, till vilken lägenheten upplåtits i andra hand, åsidosätter något av vad som enligt 28 § skall iakttagas vid lägenhetens begagnande eller brister i den tUlsyn som enligt nämnda paragraf åligger bosladsrältshavare,

' Lydelse enligt 1980:96.

Prop. 1979/80:179 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6. om i slrid med 29 S tillträde lill lägenheten vägras och bostadsrättshavaren ej kan visa giltig ursäkt,

7. om bostadsrättshavaren åsido- 7. om bostadsrättshavaren åsidosätter skyldighet, som går utöver sätter skyldighel, som går ulöver hans åligganden enligt denna lag, hans åligganden enligt denna lag, och del måsle anses vara av syn- och det måste anses vara av synnerlig vikt för föreningen all skyl- nerlig vikt för föreningen all skyldigheten fullgöres; dock kan skyl- digheten fullgöres; dock kan skyldighet för bostadsrättshavaren att dighet för bostadsrättshavaren alt inneha anslällning i vissl företag el- inneha anslällning i vissl förelag eller liknande skyldighet ej åberopas ler liknande skyldighel ej åberopas som grund för förverkande. som grund för förverkande,

8. om lägenheten hed eller tid väsentlig del nyttjas för näringsverksamhet eller därmed likartad verksamhet, vilken utgör eller i vilken till ej oväsentlig del ingår hrottsligt förfarande.

Nyttjanderätlen är icke förverkad, om det som ligger bostadsrättshavaren lill last är av ringa betydelse. Inte heller är nyttjanderätten till en bostadslägenhet förverkad pä grund av atl en skyldighet som avses i första slyckel 7 åsidosätts, om bostadsrättshavaren är en kommun och skyldigheten inte kan fullgöras av en kommun.

Uppsägning på grund av förhållande som avses i första stycket 2, 3 eller 5 — 7 får ske endast om bostadsrättshavaren underlåter alt på tillsägelse vidtaga rättelse utan dröjsmål.

Uppsäges bostadsrättshavaren till avflyttning, har föreningen rätl till ersättning för skada.

34 S

Är nyltjanderätten förverkad på gmnd av förhållande som avses i 33 § försia siycket 1-3 eller 5-7 men sker rättelse innan föreningen gjort bruk av sin rätt Ull uppsägning, kan bostadsrättshavaren icke därefter skiljas från lägenheten på den grunden. Detsamma gäller om föreningen icke uppsagt bostadsrättshavaren till avflyttning inom tre månader från det föreningen fick kännedom om förhållande som avses i 33 § första siycket 4 eller 7 eller icke inom två månader från det den erhöll vetskap om förhållande som avses i nämnda stycke 2 tillsagt bostadsrättshavaren att vidtaga rättelse.

En bosladsrältshavare kan skiljas från lägenheten på grund av förhållande som avses i 33 § första stycket 8 endast om föreningen har sagt upp bostadsrättshavaren till avflyttning inom två månader från det att föreningen fick kännedom omförhållandet. Om den brottsliga verksamheten har angetts tdl åtal eder förundersökning rörande den-

Prop. 1979/80:179 8

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-03-20

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullslen, Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Winberg

Lagrådsremiss om ändring i brottsbalken och Jordabalken m. m.

1 Inledning

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) fick i december 1977 av den dåvarande regeringen i uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen mot den organiserade och den ekonomiska brottsligheten. BRÅ har i enlighet med uppdraget bildal bl. a. en styrgmpp och olika arbetsgrupper. En av arbetsgmpperna, arbetsgruppen mot organiserad brottslighet, tog sig först an häleribrottsligheten och lade på hösten 1978 fram promemorian (BRÅ PM 1978:1) Sakhäleri m.m. På gmndval av förslagen i promemorian lade regeringen fram propositionen 1979/80:66 med förslag lill ändring i bestämmelserna i brottsbalken (BrB) om häleri. Denna proposition, som nyligen har antagits av riksdagen (JuU 1979/80:26, rskr 1979/80:183), innehöU också etl annal förslag som är etl resultat av del aktuella översynsarbetet inom BRÅ och som gäller en ändring av åtalsregeln beträffande brottet vållande lill kroppsskada eller sjukdom. Som sin andra uppgift tog arbetsgruppen upp dobblerilagstiftningen. På våren 1979 överlämnade BRÅ på styrgruppens rekommendation den av gmppen utarbetade promemorian (BRÅ PM 1979:4) Dobbleri med förslag till vissa författningsändringar.

Förslagen innebär i korthet följande. Gränsen mellan "äventyrligt spel", vilket enligt BrB bestraffas som dobbleri om det anordnas för allmänheten och gäller pengar eller pengars värde, och "lotteri" enligt lotteriförordningen (1939: 207, omtryckt 1974:221, ändrad senasi 1978:759) dras annorlunda än i dag. Förslaget medför bl. a. att BrB:s bestämmelser om dobbleri utvidgas till att omfatta även vad som nu är allvarliga brott mot lotteriförordningen och dessutom några former av skicklighelsspel som f. n. inte är

Prop. 1979/80:179 9

kriminaliserade. Straffen för dobbleri och grovt dobbleri skärps. Ett annal förslag tar sikte på de s. k. bakmännen, dvs. hyresvärdar, finansiärer och andra som gör sig vinster på spelklubbar utan att direkt delta i verksamheten. Arbetsgmppen föreslår här lättnader i bevisbördan för åklagarna genom en bestämmelse som straffbelägger oaktsam medverkan till grovt dobbleri. Slutligen föreslås en ändring i 12 kap. jordabalken (hyreslagen) som innebär att hyresrätten till en lägenhet där illegal spelverksamhel bedrivs kan förklaras förverkad. Till protokollet i detta ärende bör promemorian fogas som bilaga 1.

Beträffande dobbleribrottslighetens utbredning, gällande rätt och arbetsgruppens närmare överväganden hänvisas till promemorian.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Här kan skjutas in att lotteriutredningen på sommaren 1979 avlämnade sitt huvudbetänkande (SOU 1979:29) Lotterier och spel. Betänkandet, som omfattar en total översyn av lotteri- och spelverksamhetens reglering, innehåller bl. a. ett förslag tiU en lag om lotteri och spel, avsedd atl ersätta lotteriförordningen.

Jag avser att nu ta upp frågan om lagstiftning på gmnd av några av de förslag som förs fram i BRÅ-promemorian. Nordiska överläggningar i detta ärende har med hänsyn till frågans natur inte bedömts som erforderUga.

2 Allmän motivering

2.1 Dobbleri

Med dobbleri förstås enligt 16 kap. 14 § BrB att för allmänheten anordna äventyrligt spel om pengar eUer pengars värde. Dobbleri kan även beslå i att någon tillåter äventyrligt spel i en lokal som han har upplåtit ål allmänheten liksom att någon deltar i sådant spel om det har anordnats för allmänheten eller annars äger mm i en lokal vartUI allmänheten har tilllräde. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. För deltagande är straffet endast böter.

Sedan den 1 juli 1972 finns vidare en straffbestämmelse om grovt dobbleri i 16 kap. 14 a § BrB (prop. 1972:96, JuU 1972: 15, rskr 1972:206). Enligt denna skall grova fall av anordnande eller tillåtande av ävenlyriigl spel bestraffas med fängelse i högst två år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om verksamheten har bedrivits yrkesmässigt, omfattat avsevärda belopp eller annars varit av särskill fariig art. Grovt dobbleri är - i motsats lill dobbleri - straffbart redan vid förberedelse eller försök (16 kap. 17 § BrB).

Prop. 1979/80:179 10

Synen på äventyrligt spel har växlat genom åren. Ursprungligen betraktades det huvudsakligen som ell brott mol goda seder. År 1948 överflyttades den dåvarande straffbestämmelsen till del kapitel i strafflagen som handlade om brott mot allmän ordning. Den nutida synen på dobbleri har av den dåvarande departementschefen i 1972 års lagstiftningsärende beskrivits på följande sätt (prop. 1972:96 s. 11).

Som Jag förut nämnt har dobbleri betraktats huvudsakligen som elt brott mot goda seder och god ordning. Den allmänna utvecklingen liksom nytillkomna förhållanden på della område har emellertid delvis ändrat bilden i fråga om vissa grenar av denna verksamhei. Under senare tid har sålunda organiserat dobbleri börjat bedrivas på affärsmässigt sätt i former och i en omfallning som hitintills varit helt okända här i landet. Ell utmärkande drag hos denna verksamhei är alt den i regel försiggår i särskilt iordningställda lokaler, ofta myckel dyrbart inredda, och ibland kombineras med olaga utskänkning av alkoholhaltiga drycker. Insatser och vinster uppgår som regel till avsevärda belopp. Del finns vidare anledning antaga att det inte sällan föreligger elt mer eller mindre direkt samband mellan ifrågavarande spelhåleverksamhet och annan brottslighet. Jag tänker här på bl.a. atl det ingalunda är ovanligt all personer som driver spelhålor har lidigare, ofta svår kriminell belastning och fortfarande synes vara inriktade på atl försörja sig på lukrativ brottslig verksamhet. Belägg fmns även för att annan brottslighet har förekommit i anslutning till spelverksamhet och att speldellagare lill följd av förluster vid spelbordet har drivits in i brottsliga förehavanden. Till detla kommer alla de svåra skadeverkningar av ekonomisk, social och personlig nalur som har sin grund i de förluster och den skuldsättning vissa spelare fört eller senare drar på sig. Del är sålunda känt alt spelförluster har varit den direkta orsaken till personliga tragedier för deltagare och deras närstående.

Brottsligheten på detla område har alltså till viss del ändrat karaktär. Det är inte längre fråga om bara elt ordningsproblem utan dobbleriet har efler hand kommit att spela en alll mer framträdande roll som elt belydande sociah faromoment och som en inkörsport till annan brottslighet av allvariig natur.

Den inledningsvis nämnda arbetsgmppen inom BRÅ uttalar alt den delar den grundsyn på dobbleriet som framgår av det återgivna uttalandet. Arbetsgruppen tillägger atl förhållandena nu ger anledning till oro. Med hänvisning till verkställda utredningar, varav en - Illegal klubbverksamhet, en kartläggning av spel- och spritklubbar i Stockholm - har fogats som bilaga till promemorian, hävdar arbetsgruppen att den lagsliftning som trädde i kraft den 1 Juli 1972 inte har förmått vända utvecklingen utan alt del organiserade illegala spelet har oförändrad eller ökad omfattning. En särskild källa lill oro är enligt arbetsgmppen att det nyligen beslutade förbudet mot s. k. enarmade banditer kan befaras leda till att en illegal verksamhei med sådana automater etableras i vårt land.

Mot den tecknade bakgrunden granskar arbetsgruppen tillämpningen av dobbleribestämmelserna i BrB. Granskningen mynnar ut i förslag lill änd-

Prop. 1979/80:179 H

rade rutiner för polisingripanden vid misstanke om grovt dobbleri samt ändringar i BrB, lotteriförordningen och jordabalken.

Promemorian har fått ett övervägande positivt mottagande under remissbehandlingen. Att det föreligger ett behov av ytterligare åtgärder mot dobbleribrottsligheten understryks av en nära nog enhällig remissopinion. De föreslagna ändringarna i BrB, lotleriförordningen och jordabalken har också mött instämmanden. Viss kritik hardock riktats mot förslagen på en del punkter. Vidare betonas från många håll vikten av samordning med den fortsatta behandlingen av lotteriutredningens belänkande.

Åven enligt min mening framgår klart av de undersökningar som arbetsgruppen har redovisat alt dobbleribrottsligheten nu har oförändrad eller möjligen en något ökad omfattning Jämfört med år 1972, när statsmakterna senasi log ställning till lagstiftningen mot dobbleri. Man har ocksä kunnal konstatera en fortsatt utveckling av det slag som redovisades redan i 1972 års lagstiftningsärende och som innebär att dobbleri efter hand har kommit alt spela en allt mer framträdande roll som ett betydande socialt faromoment och som en inkörsport lill annan allvarlig brottslighet. Det finns alltså all anledning att sätta in ytterligare åtgärder för att molverka dobbleriet.

Det finns enligt min mening starka skäl som talar för alt elt arbete med denna inriktning bör la sikte i främsta rummet på all ge ell ökat underlag för ingripande mot de personer som, enligt vad som erfarenhetsmässigt har kunnat konstateras, inte sällan ligger bakom den brottsliga verksamheten utan att direkl delta i eller synas som organisatörer till själva spelet. Angeläget är vidare att komma lill rätta med det ofta iakttagna förhållandel alt en spelklubb kort tid efter en polisrazzia med åtföljande lagföring återuppstår på samma plats som förut. Del finns anledning all på grundval av arbetsgruppens förslag överväga ändringar i BrB och jordabalken i det syfte som har angetts nu. Jag behandlar dessa frågor särskill i följande avsnitt (2.2. och 2.3).

I delta sammanhang vill jag ta upp de övriga frågor som arbetsgruppen berör, försl frågan om polisens rutiner vid ingripanden mot spelkluhhar.

Arbetsgruppen påpekar att beslämmelserna om dobbleri sällan tillämpas i praxis. År 1977 lagfördes sålunda endast ett femtiotal personer för brott mol 16 kap. 14 eller 14 a S BrB. En av anledningarna härtill är enligt arbetsgruppen de bevissvårigheler som gör sig gällande på områdel. Från polishåll har sålunda för arbetsgruppen framhållits alt de illegala spelklubbarna ofta är utrustade med gallergrindar, varningssystem och liknande säkerhetsåtgärder. Till följd härav förekommer del enligt uppgift ofta all polisen inte vid sina razzior hinner säkra bevisning om alt dobbleri har förekommit.

Med anledning härav erinrar arbetsgruppen om att en av grundtankarna med 1972 ärs lagstiftning var all genom kriminalisering av förberedelse lill grovt dobbleri öppna möjligheter för polis och åklagare att ingripa redan på den grunden atl säkerhetsåtgärderna vittnade om sådan straffbar förbere-

Prop. 1979/80:179 12

delse. I de fall där del har förekommit särskilda säkerhetsanordningar på klubbarna såsom väl bevakade ingångar med ståldörrar och gallergrindar, särskilda vakter och varningssyslem m. m., torde del enligt arbetsgruppen vara uppenbart atl den spelverksamhet som bedrivs är av sådan omfattning och inriktning atl grovt dobbleri föreligger eller förbereds. Polisingripanden mot spelklubbar också vid tidpunkter då spel normalt sett inte pågår skulle enligt arbetsgruppens mening få en god brottsförebyggande effekl. Sådana aktioner skulle dessulom för sitt genomförande kräva mindre personal.

Arbetsgruppens rekommendation att ändra rutinerna för polisingripandena kritiseras av några remissinstanser, som menar alt den förordade taktiken inte kan tillstyrkas annal än i undantagsfall. Dessa instanser gör gällande att det vid ett ingripande normalt är önskvärt alt direkl kunna gripa så många som möjligt av de ansvariga för spelet och atl bevissvårigheterna vid ingripanden enligt arbetsgruppens modell skulle bli betydligt störte än f.n.

Jag har förståelse för de invändningar som sålunda har gjorts från några håll men anser ändå att arbetsgruppens uppslag är värt all ta tillvara. Enligt min mening kan det således i en del fall vara lämpligl all göra polisrazzia mot en spelklubb vid en tidpunkt när spel ännu inte har hunnit komma igång. Fömtsättningar för att fillämpa straffbestämmelsen om förberedelse torde sålunda inte sällan föreligga i fall där den som har gjort sig skyldig till grovt dobbleri kort därefter visar sig ånyo ha anskaffat spelulruslning som är väl lämpad för illegalt spel i oförändrad omfallning (jfr prop. 1972:96 s. 15). Av de skäl som remissinstanserna har angett kan dock givetvis polisrazzior mot spelklubbar medan spel pågår inte undvaras.

Några remissinstanser har betonat vikten av alt polisen får tiUräckliga resurser i sitt arbete med denna typ av brottslighet. Jag vill med anledning härav erinra om de slora satsningar som under de tre senaste budgetåren har gjorts mot bl. a. den organiserade brottsligheten, till vilken spelklubbsverksamhet och annat grovt dobbleri hör (jfr t. ex. prop. 1979/80: 100 bil. 5, s. 10—12). Dessa insatser ger klart vid handen att kampen mot bl.a. dobbleriet f. n. prioriteras högt av statsmakterna.

Såvitt gäller lagsliftningssidan föreslår arbetsgruppen bl. a. en ny definition av dobbleri och straffskärpningar.

Som Jag nämnde förut kan enligt 16 kap. 14 S försia siycket BrB den dömas för dobbleri som för allmänheten anordnar ävenlyriigl spel om pengar eller pengars värde eller som tillåter sådant spel i en lokal som han har upplåtit ät allmänheten. Åven den som deltar i spelet kan enligt paragrafens andra stycke dömas för dobbleri. Härvid förstås med spel en verksamhet vars utgång skall vara bestämd av regler som tillåter deltagare all fortgående påverka sina vinstmöjligheter genom något slags kalkyl eller liknande ålgärd. Att spelet skall vara äventyrligt innebär alt spelets utgång huvudsakligen skall bero på slumpen. Till spel av denna typ har brukat

Prop. 1979/80:179 13

räknas poker och, i varje fall om del bedrivs ulan begränsningar i fråga om insatser, roulett.

En med dobbleriet besläktad företeelse är lotteriet. Lotteri definieras i 1 § lotleriförordningen. Som lotteri anses varje företag där en eller flera deltagare kan erhålla högre vinsl än de övriga beroende på lottning, gissning, vadhållning eller liknande av slumpen helt eller delvis beroende anordning. Totalisalorvadhållning vid hästtävlingar, lips, penninglotteri och bingo är exempel på lotterier. Marknads- och tivolinöjen i form av mekaniska spelapparater, ringkaslningsanordningar och skjulbanor, vilka är förenade med sådana vinstmöjligheter som nämndes nyss, betraktas också som lotterier.

Lotteri om pengar eller pengars värde får enligt lotleriförordningen inte anordnas för allmänheten ulan lillslånd eller, i vissa fall, särskild anmälan. Detsamma gäller belräffande sådant automat-, roulett- eller bingospel, som inte anordnas för allmänheten, om spelet anordnas i förvärvssyfte. Kort-och tärningsspel jämställs i förordningen med rouletlspel. Med roulettspel avses i detta sammanhang spel med begränsade insatser.

Lolleriförordningens definition av lotteri läcker även begreppei äventyrligt spel. Gränsen mellan lotleriförordningen och BrB dras genom alt i 1 S lotleriförordningen har tagits in en hänvisning till dobbleribestämmelserna i BrB. Av hänvisningen följer all lotleriförordningen inte är tillämplig på typiskt äventyriiga spel.

För brott mot lotleriförordningen döms lill böler eller fängelse i högsl elt år enligt närmare bestämmelser i 10 S förordningen.

Arbetsgmppen kritiserar gränsdragningen mellan äventyrligt spel och lotteri. Regleringen innebär bl. a. all sådan illegal bookmaking, som består i vadhållning i samband med hästkapplöpningar vid sidan av del officiella totalisatorspelel, är att hänföra till lotteri. Eftersom illegal bookmaking enligt arbetsgruppen sannolikt är den form av illegalt "spel" som omsätter de slörsia beloppen i vårt land, är det irrationellt atl denna verksamhet skall bestraffas som lotteri enligt en lägre straffskala än dobbleri. En annan olägenhet med den nuvarande gränsdragningen är enligt arbetsgruppen atl del särskilt i fråga om roulettspel har visat sig svårt all dra en förnuftig gräns mellan vad som är att anse som ävenlyriigl spel och vad som endast är lotteri. Enligt arbetsgruppens mening bör BrB:s bestämmelser om dobbleri därför i princip omfatta även de allvariiga fallen av vad som nu är brott mol lotleriförordningen.

Arbetsgruppen föreslår vidare all, till skillnad från vad som nu är förhållandet, även vissa former av s. k. skicklighetsspel skall omfattas av BrB:s dobbleribeslämmelser. Arbetsgruppen konstaterar atl det nu är tillåtet alt anordna l.ex. schack-, golf-, biljard- och bridgelurneringar där allmänheten deltar med l.o.m. mycket höga egna penninginsatser. Även om del inte synes ha framkommit några allvariiga sociala olägenheter av detla, ifrågasätter arbetsgruppen den rationella grunden för denna åtskillnad

Prop. 1979/80: 179 14

mellan hasard- och skicklighetsspel. Arbetsgruppen menaraii äventyrligt spel i dess nuvarande betydelse inte längre bör användas som begrepp i dobbleribeslämmelsen.

Samtidigt erinrar arbetsgruppen om att lagen vid äventyrligt spel om pengar i princip inte tar någon hänsyn till insatsernas storiek. Arbetsgruppen påpekar all det innebär alt några av de sällskapsspel med myckel begränsade insatser som är vanligt förekommande t.ex. bland invandrare i vårt land faller under dobbleribestämmelserna. Det bör enligt arbetsgruppen vara möjligt alt från BrB:s tillämpningsområde föra bort sådana spel om pengar där allmänheten deltar i första hand inte för att vinna pengar utan för att få en stunds förströelse och där deltagarna med hänsyn till omständigheterna kan sägas inte löpa någon risk för förluster som äventyrar deras ekonomiska silualion.

Med hänsyn till det anförda föreslår arbetsgruppen alt dobbleribeslämmelsen får en ändrad avfattning som innebär atl den straffbelägger fall där nägon olovligen för allmänheten anordnar spel eller lotteri som med hänsyn till sin arl, insatsernas ekonomiska värde och övriga omständigheter framstår som äventyrligt. Delsamma bör gälla fall där spelet eller lotteriet är ägnat att tillföra anordnaren en betydande ekonomisk vinning. Sistnämnda rekvisit avses täcka bl.a. kedjebrev. Definitionen av lotteri i lotteriförordningenföreslås stå oförändrad i sak.

I sammanhanget,föreslår arbetsgruppen att slraffskalorna ses över. För brott mot lotteriföroildningen föreslås maximistraffet sänkt från fängelse i ett år lill fängelse i sex månader. Maximistraffet för dobbleri föreslås höjt från fängelse i sex månader till fängelse i två år. För grovt dobbleri innebär förslagel att straffmaximum höjs från fängelse i två är till fängelse i fyra år.

Arbetsgruppens förslag lill ny definition av dobbleri har fått elt övervägande positivt mottagande av remissinstanserna. Att t.ex. illegal bookmaking hänförs till BrB gillas nästan allmänt. Några remissinstanser anser dock att den nuvarande gränsen mellan BrB och lotleriförordningen dras med hjälp av mera lättillämpade kriterier än de föreslagna och därför är atl föredra. Praktiskt laget alla instanser som särskill berör skicklighetsspelen avstyrker den föreslagna kriminaliseringen i den delen. Förslagen till straffskärpning slutligen godtas av de flesta remissinstanser som har gått in på frågan.

Som jag nämnde inledningsvis lade lotteriulredningen under sommaren 1979 fram sill huvudbetänkande Lotterier och spel. Betänkandet innehåller en genomgång av lotteri- och spelmarknaden i Sverige och förslag lill reglering av den i framliden. Vidare föreslås en ny organisation av prövningsförfarandet i lolteriärenden. Betänkandet har varit föremål för en bred remissbehandling, som Just har avslutals. Ärendet bereds f n. i handelsdepartementet med sikte på en proposition under riksmötet 1980/81.

Övervägandena i betänkandet leder fram till ett förslag till en ny lag om lotteri och spel, som skall ersätta lotleriförordningen. Den nya lagen får etl

Prop. 1979/80:179 15

vidare fillämpningsområde än förordningen. Bl.a. innebär förslaget atl kedjebrevsspel, andelsspel och liknande spel uttryckligen förs in under lotteriregleringen.

Förslaget till lag om lotteri och spel innehåller ocksä en straffbestämmelse enligt vilken bl. a. den som olovligen anordnar lotteri eller spel kan dömas lill böter eller fängelse i högsl ett år. 1 sin motivering har lotteri-utredningen uttalat atl del dessulom behövs en särskild straffbestämmelse som riktar sig mot den grövre brottsligheten på lollerimarknaden. om inte BRÅ-promemorian skulle leda till lagstiftning (SOU 1979: 29 s. 482-483).

Av vad Jag här har anfört framgår atl både arbetsgruppen och lotteriutredningen har föreslagit ändringar i fråga om de grundläggande beslämmelserna angående spel och lotterier. Det står klart atl man måste la ställning lill dessa frågor i ell sammanhang, eftersom det annars finns risk för att de aktuella bestämmelserna skulle behöva ändras tvä gånger med kort mellanrum. Enligt min mening innehåller arbetsgruppens rapport flera värdefulla uppslag som bör las tillvara i det fortsatta arbetet. Efter samråd med chefen för handelsdepartementet förordarjag med hänvisning lill vad som har anförts nu att regeringen tar ställning till de ändringar i definitionen av äventyrligt spel, som har föreslagits av arbetsgruppen, i anslutning till de överväganden i fråga om regleringen av spel och lotterier som f n. pågår med anledning av lotteriutredningens betänkande. Med hänsyn till det nära samband som föreligger mellan definitionsfrågorna och straffskalorna bör även arbetsgmppens förslag om ändring i slraffskalorna prövas i del sammanhanget.

2.2 Medverkan till dobbleri

Medverkan till en gärning som ulgör brott enligt BrB är i princip straff bar. Enligt 23 kap. 4 § BrB skall sålunda inte bara den som har ulfört gärningen straffas utan också den som har främjat denna "med råd eller dåd". Den som inte äratt anse som gärningsman döms, om han har förmått annan till utförandet, för anstiftan lill brottet och annars för medhjälp till del. I fråga om dobbleri liksom belräffande praktiskt laget alla andra gärningar som är straffbara endast som uppsåtliga brott gäller att även medverkan måste innefatta ell uppsåtligt främjande för att vara straffbar. Det enda undantaget från sistnämnda princip har avseende på högförräderi, trolöshet vid förhandling med främmande makt, spioneri, grovt spioneri och grov obehörig befallning med hemlig uppgifl. Enligt 19 kap. 15 § BrB kan under vissa förutsättningar även oaktsam medhjälp till dessa brott bli straffbar.

Arbetsgruppen har särskill behandlat frågan om medverkan lill dobbleri. I promemorian diskuteras några persongrupper som - vid sidan av själva anordnarna - har en viktig roll för den illegala spelklubbsverksamheten. Främst pekar arbetsgruppen på fastighetsägare som hyr ut lämpliga lo-

Prop. 1979/80:179 16

kaler. Vidare nämns sådana personer som tillhandahåller spelutrustning och annan nödvändig inredning och därigenom bidrar lill spelklubbarnas fortbestånd. Som en sista grupp omnämns advokater och andra Juridiska rådgivare som bislår klubbägare med råd rörande klubbens angelägenheter och på så sätt medverkar till all söka skapa "en laglig ram kring en olaglig verksamhet".

Erfarenheten visar, framhåller arbetsgruppen, att det är mycket sällsynt med rättsliga åtgärder mol fastighetsägare eller andra nu nämnda kategorier av medverkande. Enligt arbetsgruppen hänger detla bl. a. samman med alt utsikterna alt straffrättsligt komma ål dessa personer, som många gånger slår bakom verksamhelen, är beroende av möjligheterna att bevisa atl de känner lill att den verksamhet som bedrivs i deras fastigheter eller i de lokaler, som de har finansierat eller inrett, är olaglig.

Arbetsgruppen menar att de nu angivna personkategorierna effektivt kan molverka illegal spelklubbsverksamhet om de vill. Del kan för fastig-helsägarnas del ske genom en omsorgsfull prövning av dem som vill hyra en lägenhet och en aktiv övervakning av hur denna utnyttjas i fortsättningen. Som jag nämnde inledningsvis föreslår arbetsgruppen en ändring i hyreslagen som innebär atl hyresrätten till en lägenhet där dobbleri bedrivs kan förklaras förverkad. Vidgade möjligheter för fastighetsägaren att säga upp hyresförhållandet på grund av illegal spelklubbsverksamhet bör enligt arbetsgruppens mening paras med en skyldighel för honom att aktivt utnyttja möjligheten.

Även för långivare, inredningsfirmor och andra som med eller ulan avsikt bidrar till anordnandet av illegal spelklubbsverksamhet synes det enligt arbetsgruppen vara påkallat med bestämmelser som är ägnade atl öka vaksamheten. Detsamma gäller advokater och andra som ägnar sig åt Juridisk eller annan rådgivning i frågor om spel och lotteri.

I enlighet med det anförda föreslår arbetsgruppen - efler mönster av vad som enligt 19 kap. 15 § BrB gäller om bl. a. högförräderi — en beslämmelse om oaktsam medverkan Ull grovt dobbleri. Om sålunda någon, som med hänsyn till omständigheterna haft skälig anledning antaga att grovt dobbleri förbereds eller pågår, genom upplåtelse av lokal, tillhandahållande av pengar eller utrustning, eller på annat sätt genom råd eller dåd väsentligt främjar verksamhelen, skall han dömas såsom för medhjälp lill gärningen. Straffskalan bör enligt arbetsgruppen omfatta böter eller fängelse i högst två år.

Arbetsgruppens förslag all straffbelägga oaktsam medverkan till grovt dobbleri och till förberedelse till delta broll har mottagits positivt av många remissinstanser. Några av dessa har dock efterlyst preciseringar på olika punkler, och andra har i fråga om förslagets enskildheter en uppfattning som avviker från arbetsgruppens. Flera remissinstanser, bl.a. Sveriges domareförbund och Sveriges advokatsamfund, avstyrker förslaget. De gör gällande att den illegala spelklubbsverksamheten knappasl är en så allvar-

Prop. 1979/80:179 17

lig samhällsfara att en så speciell bestämmelse som den föreslagna är motiverad. Vidare hävdas att den aktivare kontroll och övervakning av hyressökande och hyresgäster från hyresvärdarnas sida, som förslaget framtvingar, för med sig en rad nackdelar frän skilda synpunkter.

För egen del vill jag försl peka på alt tillgången till en lämplig lägenhet (lokal eller bostadslägenhet enligt den terminologi som är vanlig i anslutning till Jordabalkens bestämmelser) uppenbarligen är en grundläggande förutsättning för den som vill driva en illegal spelklubb. Sådana spelklubbar bedrivs av gjorda undersökningar atl döma nästan undantagslöst i hyrda lokaler eller bostadslägenheter. Jag delar arbetsgruppens uppfattning alt lagstiftningsåtgärder som försvårar för anordnare av illegal spelverksamhet all få tillgäng lill lägenheter för ändamålet är motiverade som ett led i strävandena att komma lill rätta med kriminalitet av aktuellt slag.

Även när del gäller långivare, inredningsfirmor och andra som bidrar lill atl anordna illegal spelverksamhel, finns del givetvis ett klart intresse av att straffvärda fall beivras i ökad omfattning. 1 denna del förefaller emellertid något framträdande behov av ändringar i lagstiftningen inte finnas utan problemen närmast ligga på del praktiska planet. Som har framhållits av RÅ torde nämligen den som exempelvis levererar spelutensilier lill en spelklubb redan enligt nuvarande bestämmelser med rimliga krav på bevisning i regel kunna fällas lill ansvar för uppsåtlig medverkan. Behovet av ätgärder för alt molverka alt advokater och andra som ägnar sig äl Juridisk rådgivning dras in i ekonomisk eller organiserad brottslighet är etl generellt problem som har aktualiserats i BRÅ:s PM 1979:8 Advokatverksamhel. Denna promemoria, som av BRÅ har överiämnats till justitiedeparlementet, är f. n. föremål för remissbehandling.

Med hänsyn till det anförda bör enligt min mening uppmärksamheten i detta sammanhang koncentreras på atl försvåra för anordnare av illegal spelverksamhet att komma över lägenheter för ändamålet genom alt man ökar möjligheterna all på straffrältslig väg beivra fall där fastighetsägare medvetet bidrar lill den illegala verksamheten.

På grundval av den ulredning om illegal klubbverksamhet i Slockholm som har fogats som bilaga till arbetsgruppens promemoria har gruppen ansett sig kunna konstatera att en snäv krets av fastighetsägare svarar för en stor del av de lägenheter som vid varje tidpunkt utnyttjas för illegal klubbverksamhel. Denna uppfattning vinner stöd av erfarenheterna från polis- och äklagarhåll all en olaglig spelklubb som stängts efter en polisrazzia ofta uppslår på nylt - måhända under ett annat namn - i samma fastighet som förut. Det har även gjorts gällande att det i en del av dessa fall rör sig om fastighetsägare som kan förmodas vara de egentliga initiativtagarna till den olagliga verksamheten och som därför, med etl från den danska debatten på området hämtat uttryck, kan betecknas som s. k. bakmän. Som har påpekats vid remissbehandlingen lyder den berörda utredningen samtidigt på att den illegala spelverksamheten inte sällan 2 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 179

Prop. 1979/80:179 18

förekommer i fastigheler som ägs bl. a. av allmännyttiga bostadsföretag eller annars står under sådan förvaltning att det inte rimligen kan anlas atl den som har upplåtit lägenheten medvetet bidragit lill den olagliga verksamhelen. Del kan i sådana fall tvärtom förmodas att fastighetsägaren skulle ha strävat efler atl bringa hyresförhållandet atl upphöra på grund av den illegala verksamheten, om lagliga möjligheter härtill hade funnits. Del sagda ger stöd för slutsatsen atl den lagstiftning som är aktuell nu bör utformas på etl sådanl sätl att den på en gång ökar möjligheterna att beivra fall där fastighetsägare medvetet bidrar till dobbleribroltslighet och underlättar för seriösa fastighetsägare all av eget initiativ vidta de åtgärder som är påkallade.

Det finns i della hänseende anledning alt först diskutera frågan om tillämpningen av BrB:s medverkansregler på fall där en hyresvärd hyr ut en lägenhet till en person som anordnar spelhåleverksamhel i denna.

Det står enligt gällande rätt klart att en hyresvärd som uppsåtligen främjar anordnandet av en spelklubb - t. ex. genom all tillhandahålla en för ändamålet inredd eller annars särskilt lämpad lokal eller bostadslägenhet - kan dömas till ansvar för medhjälp. Detta gäller också i det fallet atl han inte var säker på alt brottslig verksamhet skulle komma all äga rum ulan endast misstänkte detta, fömtsatt att del kan anlas all han skulle ha handlat på samma säll även med full vetskap om den planerade brottsligheten (s. k. eventuellt uppsåt).

Mera tveksam blir bedömningen, om hyresvärdens enda medverkan beslår i att han mot marknadsmässig hyra upplåter en lokal eller en bosladslägenhel av normalt slag lill någon som öppnar en spelklubb i denna. Även om hyresvärden i elt sådanl fall kan ha ett åtminstone eventuellt uppsåt som omfattar att en spelklubb skall startas torde del vara en öppen fråga om en domslol skulle anse att han härigenom på etl straffbart sätt har främjat dobbleri. Del är tolkningen av ullrycket "främja" som här kan vara föremål för delade meningar. Under förarbetena lill BrB har — låt vara i etl annat sammanhang, nämligen beträffande koppleri (se SOU 1953: 14 s. 251 f) - gjorts uttalanden som tyder på atl straffbart främjande skall anses föreligga endast i den mån hyresvärden kan sägas ha verksamt bidragit till den olagliga verksamheten. Detta skulle vara förhållandel om hyresvärden genom upplålelsen exempelvis har berett gärningsmannen en möjlighel fill brollslig verksamhei som är beaklansvärt gynnsammare än som föreligger under vanliga förhållanden. Enbart själva upplåtelsen i och för sig skulle däremot inte räcka till som grund för straffbarhel. Huruvida dessa uttalanden skall anses vara ell ullryck för gällande rält också på förevarande område är naturligtvis tveksamt. Del lorde emellertid få betecknas som ovisst om en hyresvärd som mol marknadsmässig hyra upplåter en normal lägenhet gör sig skyldig till straffljar medverkan enbari på den grunden alt han vid själva upplåtelsen hade uppsåt som omfattade den planerade brottsliga verksamhelen.

Prop. 1979/80:179 19

Vad Jag nu har sagt har tagit sikte på fall där hyresvärden redan vid uthyrningen kände ull att lägenheten skulle användas till dobbleri eller åtminstone misstänkte della på elt sådanl sätt som krävs för alt eventuellt uppsåt skall anses föreligga. Om hyresvärden däremol försl senare får sådan kännedom eller misstanke torde han inte göra sig skyldig lill straffbar medverkan till fortsall dobbleribrott bara genom all underiåta atl göra anmälan om brottet eller att säga upp hyresgästen. Underlåtenhet alt anmäla eller annars avslöja ett brott är nämligen enligt 23 kap. 6 S BrB straffbar endast när detta särskilt har föreskrivits. Beträffande dobbleri-brotlen finns ingen sådan föreskrift. Inte heller de allmänna principerna om straffbarhet för underiåtenhet i vissa fall torde innebära att hyresvärden i den angivna situationen gör sig skyldig lill straffbar medverkan genom att förhålla sig passiv (jfr Beckman m. fl.. Kommentar till Brottsbalken I, 4:e uppl. s. 20-21). Detta gäller naturligtvis så myckel mera som den omständigheten alt en lägenhet används för brottslig verksamhei inte enligt nuvarande ordning utgör någon självständig gmnd som kan åberopas vid uppsägning av ett hyreskontrakt.

Arbetsgruppens förslag innebär som nämnts att även oaktsam medverkan lill grovt dobbleri straffbeläggs. Genomförs förslaget skulle resultatet beträffande den grupp av fastighetsägare som kan misstänkas vara initiativtagare eller annars anstiftare i egentlig mening till olovlig spelverksamhet närmasl bli en lättnad i kravet på bevisning. Med lanke på hur angeläget del är all straffrättsligt nå de s. k. bakmännen skulle della naturiigtvis i och för sig vara en fördel.

Från principiell synpunkt måste man dock hysa betänkligheter mot att dobbleribrott - utan atl frågan har övervägts i ett större sammanhang -hänförs lill den utomordentligt begränsade grupp av gärningar beträffande vilka redan oaktsam medverkan är straffbar. Denna grupp omfattar f. n. endast de allvarligaste brotten mot rikets säkerhet. Förslagel, som också avses innebära att viss passivitet skall ge upphov lill straffbar medverkan, för dessulom med sig andra ölägenheter vilka har belysts under remissbehandlingen. Främst tänker Jag på all förslagel torde förutsätta en kontroll från hyresvärdarnas sida över hyressökande och hyresgäster som skulle leda till stora praktiska svårigheter och sannolikt medföra behov av privata straffregister i en eller annan form. Som bl. a. bostadsdomstolen framhåller är en sådan ordning ägnad att skapa irritation och inverka negativt på förhållandet mellan hyresvärdar och hyresgäster. Flera remissinstanser påpekar vidare alt den hyresvärd som misstänker alt grovt dobbleri förekommer i en uthyrd lägenhet skulle hamna i en besväriig situation. Underlåter han att vidta någon åtgärd kan han ådömas straff för oaktsam medverkan. Säger han upp hyresavtalet löper han å andra sidan risk att förlora en eventuell efterföljande rällegång och alt få betala kostnaderna i målet. Är det fråga om en annan lägenhet än bostadslägenhet kan hyresvärden, om han föriorar målel, dessulom få belala skadestånd enligt 12 kap. 57 S Jordabalken.

Prop. 1979/80:179 20

Jag har förståelse för den kritik mol förslagets utformning som sälunda har framförts under remissbehandlingen. Samtidigt är del min uppfattning all det väsentliga av vad arbetsgruppen har velat åstadkomma kan nås med en straffbestämmelse som utformas på ett annat sätt och så att kravet på uppsåt behälls.

Vid utformningen av en sådan straffbestämmelse framstår del enligt min mening till en början som angelägel att undanröja den oklarhel som i dag råder om under vilka förutsättningar en hyresvärd som upplåter en lägenhet med vetskap eller misstanke om att den kommer att användas till spelklubb härigenom gör sig skyldig till straffbar medverkan till dobbleribrott. Det finns nämligen anledning alt anta att den nuvarande ovissheten på denna punkt är ett huvudskäl till all rättsliga ålgärder mol fastighetsägarna är så förhållandevis sällsynta.

Den lämpligaste lösningen är enligt min mening atl i BrB ta in en uttrycklig regel om att den som genom nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet som används för dobbleribrott skall dömas lill ansvar enligt vad som föreskrivs om medverkan i 23 kap. Samma krav på uppsåt kommer då att gälla som i fråga om brott i allmänhet, vilket innebär att eventuellt uppsåt blir tillräckligt. Åven en fastighetsägare som upplåter en normal lokal eller bostadslägenhet mol marknadsmässig hyra för dobbleriverksamhel ådrar sig därmed ansvar för medhjälp, om han kände till den planerade verksamheten eller åtminstone misstänkte denna och kan anlas ha handlat på samma sätt, om han hade hafl full vetskap om förhållandel.

Anledning synes saknas alt begränsa en medverkansbestämmelse av den innebörd som har angetts nu till fall dä grovt dobbleri förövas. Straffbestämmelsen bör la sikte på all dobbleriverksamhel. Även försök och förberedelse lill grovt dobbleri bör omfattas.

Innebörden av den beslämmelse som Jag har föreslagit nu kan beskrivas så alt en fastighetsägare påläggs en rättslig skyldighet atl avslå från en tilltänkt upplåtelse i fall där han vet eller på goda grunder misstänker att hyresgästen kommer alt använda lägenheten för dobbleriverksamhel. För all en ny straffrältslig reglering skall fylla den avsedda funktionen all verksamt försvåra för dem som ägnar sig åt att arrangera illegal spelverksamhel att få tillgång lill lägenheter bör emellertid också en hyresvärd, som i god tro upplåtit en lägenhet, under vissa förutsättningar bli rättsligt skyldig all vidta ålgärder för att få upplåtelsen alt upphöra, om han senare får reda på att dobbleri bedrivs i lägenheten.

Vad som skäligen kan krävas av hyresvärden i en sådan situation beror naturiigtvis bl.a. på vilka möjligheter han enligt hyreslagen har att säga upp hyresförhållandet. Jag kommer i del följande (avsnitt 2.3) atl föreslå alt en ny förverkandegrund införs i 42 S hyreslagen som tar sikte bl. a. på fall då en lägenhet utnyttjas lill illegal spelklubb. För alt med framgång kunna säga upp ett hyresförhållande med åberopande av denna förverkandegrund måste hyresvärden enligt förslaget kunna bevisa all lägenheten

Prop. 1979/80:179 21

har nyttjats lill brottslig verksamhei. En hyresvärd kan med hänsyn härtill inte rimligen vid straffansvar åläggas att säga upp en hyresgäst för atl denne har anordnat spelhåleverksamhet i lägenheten annat än i klara fall, t.ex. då en lagakraftvunnen dom i brottmål visar alt så har varit fallel. I övriga fall när hyresvärden känner till att dobbleri bedrivs i lägenheten bör han emellertid i princip anses ha skyldighet att ange brottet till polis- eller åklagarmyndighet. Resulterar en sådan angivelse sedermera i alt hyresgästen blir dömd för dobbleri, bör hyresvärden givelvis därefter fullfölja sitl agerande mot hyresgästen med att säga upp honom, om det behövs för all hindra fortsatt dobbleriverksamhel.

Den här förordade skyldigheten för hyresvärden att aktivt verka för att avbryta hyresförhållandet när han har fått vetskap om all organiserat illegalt spel pågår i lägenheten bör lagtekniskt uttryckas genom en beslämmelse som straffbelägger underlåtenheten att göra vad som skäligen kan begäras (jfr 13 kap. 10 8 och 15 kap. 9 § BrB). I enlighet härmed bör bestämmelsen få den innebörden alt den som har upplåtit en lägenhet i vilken bedrivs dobbleriverksamhel skall dömas såsom för medhjälp lill dobbleribrott också i del fallet all han efter atl ha fått vetskap om den brottsliga verksamheten medverkar till fortsatt sådan verksamhet i lägenheten genom att underlåta alt göra vad som skäligen kan begäras för att få upplålelsen att upphöra.

Sammanfattningsvis föreslårjag all de allmänna reglerna om medverkan lill dobbleri kompletteras med en ny straffbestämmelse för den som genom nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet som används för dobbleri eller grovt dobbleri eller för försök eller förberedelse lill grovt dobbleri. Upplåtaren skall därigenom anses ha främjat gärningen och dömas lill ansvar enligt vad som föreskrivs om medverkan i 23 kap. Insåg han inte vid upplåtelsen alt lägenheten skulle användas för sådan brottslig verksamhet men får han därefter vetskap om verksamhelen åligger det honom all göra vad som skäligen kan begäras för atl få upplåtelsen atl upphöra. Om han underiåter delta skall han, om verksamhelen fortsätter eller återupptas i lägenheten, likaså anses ha främjat gärningen och dömas till ansvar enligt vad som nyss har sagts.

2.3 Hyreslagen m. m.

Beträffande möjligheterna all med hyres- och bostadslagstiftningens hjälp molverka spelklubbsverksamhet kanjag först hell allmänt hänvisa lill arbetsgruppens framställning (bilaga I avsniti 3.3).

I 12 kap. 42 § Jordabalken (hyreslagen) finns bestämmelser om när en hyresrätt är förverkad och hyresvärden således är berättigad att säga upp hyresavtalet. Förverkandegrunderna tas upp i sju punkter i paragrafen. Någon punkt som direkl lar sikte på en rätt alt upplösa ett hyresförhållande därför att hyresgästen bedriver brottslig verksamhet i lägenheten

Prop. 1979/80:179 22

finns inte. Däremot finns vissa förverkandegrunder som i särskilda situationer borde vara möjliga alt åberopa av en hyresvärd som önskar säga upp en hyresgäst som t. ex. utnyttjar lägenheten lill illegal spelklubbsverksamhet. Jag kan här hänvisa till den redogörelse för rättsläget i delta hänseende som har tagits in i arbetsgruppens promemoria (bilaga 1 avsnitt 3.3.4). Sålunda skulle i vissa situationer av den typ som har nämnis nu sannolikt kunna åberopas att lägenheten används för annat ändamål än del avsedda och alt avvikelsen inte är utan belydelse för hyresvärden (42 S försia stycket 3 Jämförd med 23 §). Säkerligen kan också i en del fall uppsägning ske på den grunden alt hyresgästen eller någon som härleder sin rätt från honom inte iakttar allt som fordras för alt bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten (42 § första stycket 5 Jämförd med 25§). I båda de nu nämnda fallen fordras emeUertid ytlerligare att hyresgästen har underlåtit alt ulan dröjsmål vidta rättelse efler tillsägelse i viss ordning av hyresvärden och dessutom all det som ligger hyresgästen till last inte är av ringa betydelse.

Arbetsgruppen anför med hänvisning lill undersökningar som har företagils på området att det finns en tämligen fast krets av fastighetsägare som äger en betydande del av de fastigheter vari de illegala klubbar som finns vid vatje tillfälle inryms och alt det är vanligt att illegala klubbar återuppstår kort tid efter del att polisen har ingripit mot verksamhelen. Del kan enligt arbetsgmppen inte accepteras att illegala klubbar ständigt återuppstår i samma lokaler. Vad som framför allt kan begäras av en fastighetsägare i vars fastighet polisen har funnit en illegal spelklubb är all han vidtar åtgärder för att förhindra etl upprepande. Man kan enligt arbetsgruppen också begära alt fastighetsägaren, om han äger flera fasligheter, efler polisingripande av nyssnämnt slag går igenom hela sitt fastighetsbestånd i syfte alt gallra ut ytterligare illegala klubbar. Den koncentration av illegal klubbverksamhet lill vissa personers fastigheter som har kunnat konstateras betecknas av gmppen som stötande.

Enligt arbetsgruppen bör ålgärder nu vidtas i syfle alt möjliggöra avveckling av hyresförhållanden pä grund av illegal spelklubbsverksamhet. Med hänvisning till sin redogörelse för gällande rätt noterar arbetsgruppen alt det är oklart om hyreslagen medger förverkande av hyresrätten enbart på den grunden att lägenheten använts för illegal spelklubbsverksamhet. Arbetsgruppen anser därför alt det behövs en uttrycklig bestämmelse om della. Med anledning härav föreslår arbetsgruppen atl i 42 S hyreslagen upptas en ny punkt, enligt vilken hyresrätten skall vara förverkad, om hyresgästen i lägenheten bedriver verksamhet som anges i 16 kap. 14 S BrB, dvs. dobbleri. En sådan beslämmelse skulle enligt gruppen vara till hjälp för de lojala fastighetsägare som önskar bli av med hyresgäster som bedriver illegal spelklubbsverksamhet.

Förslaget från arbetsgruppen all hyresrätten lill en lägenhet skall kunna förverkas, om hyresgästen bedriver dobbleri i lägenheten tillslyrks av en

Prop. 1979/80:179 23

bred remissopinion. Bosladsdomstolen och Sveriges advokatsamfund för fram alternativa laglekniska lösningar. Endast TCO och Hyresgästernas riksförbund motsätter sig förslaget med hänvisning till atl hyresgästernas besittningsskydd inte bör försämras. Från flera håll föreslås alt förslagel kompletleras på olika sätt, främst genom alt vad arbetsgruppen har föreslagit i fråga om dobbleri bör gälla även vid användning av en lägenhet i annan liknande brottslig verksamhet. En remissinstans pekar i detla sammanhang på proslilutionsulredningens (S 1977:01) arbete.

Som Jag lidigare har nämnt instämmer jag i arbetsgruppens uppfattning att en reglering som innebär atl en spelklubbsanordnare kan skiljas från den lägenhet där verksamhelen bedrivs ulgör etl ändamålsenligt bidrag till åtgärderna för atl bekämpa den illegala spelklubbsverksamheten. 1 föregående avsnitt har Jag föreslagit bl.a. att en hyresvärd som får veta att en upplåten lägenhet brukas lill spelklubb vid straffansvar blir skyldig alt förebygga fortsatt sådan verksamhet genom att verka för att hyresförhållandet bryts. Delta förslag förutsätter att den omständigheten all en spelklubb bedrivs i lägenheten verkligen är en laglig gmnd för atl hyresrätten skall vara förverkad. De nuvarande bestämmelserna om förverkande av hyresrätt i 42 § hyreslagen torde innebära att hållandet av spelklubb i en lägenhet bara under vissa omständigheter är en förverkandegmnd. De gmnder som i en del fall kan åberopas - främst att hyresgästen gjort sig skyldig till försummelse enligt 42 § första stycket 3 eller 5 - synes inte omedelbart komma i åtanke, när en hyresvärd överväger vilka möjligheter han har att säga upp en hyresgäst som driver en spelklubb i lägenheten. Såvitt känt har de inte heUer tillämpats i praktiken på situationer av den typ som nu diskuteras. Jag delar därför arbetsgmppens och de flesta remissinstansernas uppfattning att hyreslagen bör kompletteras med en regel, som gör klart atl hållandet av en illegal spelklubb i lägenheten utgör en förverkandegrund.

Under remissbehandlingen har från flera håll förts fram tanken alt en ny förverkanderegel i hyreslagen inte borde träffa bara brottslig verksamhei i lägenheten i form av dobbleri utan även annan liknande brollslig verksamhet. Som exempel på sådan har nämnis koppleri och hållande av en s. k. spritklubb, dvs. servering av alkoholdrycker utan tillslånd enligt lagen (1977:293) om handel med drycker.

Vid övervägande av denna fråga måsle beakias atl rätten lill boslad är av grundläggande betydelse för den enskilde. Del är därför som en hyresgästs rätt att bo kvar i sin lägenhet är kringgärdad av en rad skyddsbestämmelser. Det kommer inte i fråga att införa en ordning som skulle innebära att hyresrätten blir förverkad enbart på den grunden all elt broll begås i lägenheten. Förlust av hyresrätt bör självfallet inte införas som någol slags extra påföljd i samband med lagföring för broll. En sådan regel skulle sannolikt främst drabba socialt redan utsatta människor som del är utomordentligt viktigt atl i stället på allt sätt stödja.

Prop. 1979/80:179 24

Däremot hyser Jag som redan har framgått inte betänkligheter mot atl låla en fortlöpande illegal spelhåleverksamhet i en lägenhet utgöra förverkandegrund. Del rör sig här inte om ell lillfälligt samband mellan brottsligheten och lägenheten ulan om att själva lägenheten utnyttjas för den brottsliga verksamhelen. Det framstår för mig närmast som en självklarhet alt en hyresvärd inte skall behöva låla ett sådant systematiskt nyttjande av en lägenhet tUl kriminell verksamhet. Härtill kan - som jag har gjort tidigare - åberopas att del är ell samhällsintresse att den som anordnar dobbleriverksamhel kan skiljas från den lägenhet som han hyr.

Som har framhållits vid remissbehandlingen talar otvivelaktigt samma skäl för atl även vissa andra slag av systematiskt nyttjande av en lägenhet till brollslig verksamhet skall uigöra grund för förverkande. Fall där en lägenhet nyttjas till spritklubb, falskmyntarverkstad eller laboratorium för framställning av narkotiska preparat är exempel på denna typ av brottslig verksamhet. Också situationer där hyresgästen upplåter lägenheten för prostitution, dvs. koppleri, bör nämnas. Gemensamt för dessa fall är att själva lägenheten utgör en typisk förutsättning eller ett medel för den brottsliga verksamheten. Den kriminalitet som det här i praktiken gäller tillhör den som det från allmän synpunkt är mest angeläget att motverka. Om en ny förverkandegrund i hyreslagen begränsas lill att träffa fall av den typ som nyss har beskrivits, kan den enligt min mening bli ett inte oväsentligt bidrag i kampen mot den organiserade och den ekonomiska brottsligheten, utan att för den skull olägenheter uppkommer för hyresgäster i allmänhet.

Arbetsgruppens förslag innebär att en förverkanderegel med sikte på dobbleri tas in i en ny punkt i första stycket av 42 § hyreslagen. Denna laglekniska lösning har i slort sett godtagits av remissinstanserna. Några instanser har dock ifrågasatt om denna uiformning av regeln är lämplig med hänsyn fill atl 42 S - liksom f. ö. hyreslagen i sin helhet - utgör en civilrättslig reglering av förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst. Bostadsdomstolen har gett uttryck för uppfattningen att den gällande regleringen i hyreslagen är tillräcklig för att man skall kunna komma tillrälla med de åsyftade fallen. För del fall atl behov av mera entydiga regler ändå skuUe anses föreligga har domstolen förordat att de tas in i 12 kap. 25 § jordabalken, där det föreskrivs alt hyresgästen är skyldig atl vid lägenhetens begagnande iaktta allt som fordras för alt bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten.

Jag kan för min del inte se någon egentlig motsättning mellan å ena sidan det allmänna intresset av att motverka allvariig brottslighet och å andra sidan hyresvärdens intresse av att inte behöva låla att en lägenhet i hans fastighet utnyttjas för sådan brollslighel. Jag kan ansluta mig tiU bostadsdomstolens uppfattning så lill vida att ell tillägg till hyreslagen med sikte på den typ av fall som här har diskuterats ligger väl i linje med den nuvarande hyresrätlsliga regleringen. Som Jag redan har konstaterat torde emellertid

Prop. 1979/80:179 25

ell uttryckligt tillägg till regleringen vara nödvändigl om man vill säkerställa den åsyftade tillämpningen. Del skulle naturiigtvis vara tänkbart atl i överensstämmelse med domstolens förslag la in ell sådant tillägg i 12 kap. 25 S. Med hänsyn till denna bestämmelses avfattning lorde tillägget i så fall få ges del innehållet att en hyresgäst inte får utnyttja lägenheten för brottslig verksamhet. Det synes emellertid diskutabelt alt meddela en särskild bestämmelse om att en person inte får göra sig skyldig till brott. Jag finner med hänsyn härtill arbetsgruppens förslag mer ändamålsenligt. En ny regel i ämnet bör sålunda lämpligen kunna las in som en särskild punkt i uppräkningen i första slyckel av 42 S hyreslagen. Regeln bör ges del innehållet all hyresrätten är förverkad, om lägenheten nyttjas till brottslig verksamhet.

Arbetsgmppen har diskuterat om ytterligare lagstiftningsåtgärder inom ramen för hyres- och bostadsregleringen behövs mot den illegala spelhåleverksamheten. Gruppen har kommit fram lill all del nu inte är motiverat med nägra sådana åtgärder men tillägger att det finns anledning att följa utvecklingen med uppmärksamhet. Jag har samma uppfattning. De olika tänkbara ålgärder som har nämnts av arbetsgruppen och under remissbehandlingen - t.ex. en utvidgning av tillämpningsområdet för bostadsförvaltningslagen (1977: 792) eller införandel av en kommunal anvisningsrätt till lägenheter i vilka dobbleri har bedrivits - synes f n. inte behöva övervägas, om brottsbalken och hyreslagen ändras på del sätt som Jag har föreslagit. Effekten av dessa ändringar bör emellertid noga studeras.

I ett ytterligare hänseende vill Jag dock gå ett steg längre än arbetsgruppen. Arbetsgruppen har inte funnit del föreligga något praktiskt behov av ändringar i bostadsrättslagen (1971:429) motsvarande dem som har föreslagits i hyreslagen. Även för egen del finner Jag del sannolikt att det inte i nämnvärd utsträckning förekommer atl bostadsrättslägenheter används för brottslig verksamhet. Om man emellertid gör del svårare alt nyttja hyreslägenheter i sådan verksamhet, finns del som har påpekats vid remissbehandlingen en beaktansvärd risk att verksamheten delvis flyttar över lill bostadsrättslägenheter. En sådan utveckling bör motverkas. Detla kan ske genom att en förverkandegrund, som svarar mol den som har föreslagils i hyreslagen, förs in också i bostadsrältslagen. För en sådan lösning talar även att förverkandereglerna i hyreslagen och bostadsrättslagen nu är utformade enligt samma principer. Anledning saknas att göra skillnad mellan de båda lagarna i det hänseende som del här gäller. Jag förordar därför att ett tillägg av nu nämnt innehåll görs i bostadsrältslagen.

Den föreslagna ändringen i bostadsrältslagen medför alltså atl nyltjanderätten till en lägenhet som innehas med bostadsrätt och som har tillträtts är förverkad, om den senare nyttjas l.ex. som lokal för en illegal spelklubb. Bostadsrättsföreningen är således då berättigad atl säga upp bostadsrättshavaren till avflyttning. Del bör anmärkas att den nya regeln i BrB medför att även en företrädare för en bostadsrättsförening, som har

Prop. 1979/80:179 26

fält vetskap om att en upplåten bosladsrältslägenhel används för dobbleriverksamhel, blir skyldig att göra vad som skäligen kan begäras för atl få upplåtelsen att upphöra till förekommande av fortsatt brottslig verksamhet av samma slag.

3 Ikraftträdande

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 Januari 1981.

4 Upprättade lagförslag

I enlighel med vad Jag nu har anfört har inom Justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i Jordabalken,

3. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971: 479).

1 fråga om förslagen under 2 och 3 har samråd skett med chefen för bostadsdepartementet. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

5 Specialmotivering

5.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

16 kap.

18S

Paragrafen kompletterar de allmänna reglerna i 23 kap. 4 och 5 SS BrB om medverkan lill brott såvitt avser dobbleri och grovt dobbleri. Enligt förslagel skall den som genom nyttjanderätt har upplåtit en lokal som används för dobbleri eller grovt dobbleri eller för försök eller förberedelse till grovt dobbleri därigenom anses ha främjat gärningen och dömas till ansvar enligt vad som föreskrivs om medverkan i 23 kap. Insåg han inte vid upplåtelsen atl lokalen skulle användas för sådan brottslig verksamhet men får han därefter vetskap om verksamhelen och underlåter han att göra vad som skäligen kan begäras för atl få upplålelsen all upphöra, skall han, om verksamheten fortsätter eller återupptas i lokalen, likaså anses ha främjat denna och dömas ull ansvar enligt vad som nyss har sagts.

Den nya straffbestämmelsen täcker en del fall, som redan är kriminaliserade genom 16 kap. 14, 14 a och 17 5§ Jämförda med de allmänna reglerna om medverkan till brott i 23 kap. Någon lagkonkurrens uppstår emellertid inte, efiersom den nya bestämmelsen enbari hänvisar till de allmänna reglerna om medverkan. I domen bör - förutom 16 kap. 14 eller 14 aS -även 16 kap. 18 S och 23 kap. 4§ åberopas. 1 den mån huvudbrottet ulgör

Prop. 1979/80:179 27

försök eller förberedelse lill grovt dobbleri kan ytteriigare paragrafer vara att åberopa (16 kap. 17Soch23kap. 1-3SS).

När det i paragrafen talas om att någon genom nytljanderäll har upplåtit en lokal avses såväl upplåtelse mol vederlag som benefik upplåtelse. Ordel lokal används här i samma betydelse som i 16 kap. 14 § BrB. Det läcker alltså alla typer av uppehållsplatser inomhus. Med Jordabalkens terminologi omfattas alla lägenheter, både bostadslägenheter och andra. Paragrafen omfattar även upplåtelse av nyttjanderätl lill lägenhet genom bostadsrätt.

Enligt försia meningen är del sålunda otillåtet atl upplåta en lokal för dobbleri eller grovt dobbleri eller för försök eller förberedelse lill grovt dobbleri. Denna mening lar sikte på den rättshandling varigenom nyttjanderätlen upplåts. För straffbarhel krävs uppsåt enligt vanliga principer. Eventuellt uppsåt är tillräckligt. Det innebär alt upplålaren kan dömas till ansvar, om han vid upplåtelsen misstänkte all lokalen kunde komma all användas för dobbleri och det kan hållas för visst att han skulle ha förfarit på samma sätt även med full vetskap om förhållandet. Den omständigheten all lokalen är av normal beskaffenhet och har tillhandahållits mot mark-nadsmässigt vederlag frilar inte upplåtaren från ansvar.

Förslaget syftar till all göra del möjligt all under vissa förutsättningar ställa upplålaren till ansvar även i fall där han efter avtalet får vetskap om den brottsliga verksamheten och underlåter all vidta de åtgärder som skäligen kan begäras. Eftersom del som regel fordras en särskild föreskrift för att underlåtenhet skall vara straffbar har i andra meningen tagils in en beslämmelse för de fall som avses nu. Enligt andra meningen åläggs sålunda den som i god tro har upplåtit en lokal men senare får vela att straffbelagd dobbleriverksamhel förekommer i den att göra vad som skäligen kan begäras för atl få upplålelsen att upphöra. Om upplåtaren underlåter atl vidla sådana åtgärder anses han medverka till sådant dobbleribrott som i fortsättningen begås i lokalen.

Vad som skäligen kan begäras av upplåtaren måsle bedömas med hänsyn lill omständigheterna i det särskilda fallet. I princip skall han handla sä att han omedelbart eller längre fram kan bringa upplåtelsen att upphöra, vanligen genom atl säga upp lägenhelsinnehavarens hyresavtal. I vissa fall kan hyresgästen tänkas vara beredd all avflytta frivilligt. Den naturliga ålgärden när en hyresvärd har fått veta atl illegal spelverksamhel bedrivs i en lägenhet som tillhör honom bör annars vara alt ange brottet till åklagarmyndigheten eller polisen. Om hyresvärden känner till att förundersökning rörande verksamhelen redan har inletts, bör han dock kunna underiåta alt ange brottet. Efter angivelsen, där en sådan har skett, får det ankomma på de rättsvårdande myndigheterna alt med anledning av misstanken om brott föranstalta om erforderliga ålgärder, dvs. förundersökning och - i förekommande fall - åtal och dom. Det kan sålunda inte rimligen krävas vid straffansvar atl hyresvärden själv gör ulredning i syfle alt styrka den brottsliga verksamheten eller att han säger upp hyresavtalet, innan han kan

Prop. 1979/80:179 28

bevisa att hyresrätten är förverkad enligt den föreslagna nya regeln i 12 kap. 42 S första styckel jordabalken (se avsnitt 5.2). Men när det å andra sidan står klart all hyresvärden utan vidare kommer all kunna genomdriva en avhysning bör han i princip också anses skyldig all föranstalta härom. Som bevisning kan exempelvis en lagakraftvunnen dom i brottmål åberopas. Men även annan bevisning kan komma i fråga, t. ex. den omständigheten all hyresgästen medger de faktiska förhållanden som medför atl hyresrätten är förverkad.

Av vad som nu har sagls framgår all den hyresvärd, som direkt efter det att han har fått veta att dobbleribrott bedrivs i en lägenhet som han har upplåtit anger detta till polisen, i princip är skyldig att även säga upp hyresavtalet när bevisning om dobbleriet utan större svårighet kan förebringas, t. ex. efter en fällande dom i brottmål. Om hyresvärden underlåter detta, riskerar han påföljd för medverkan lill eventuell fortsatt dobbleribroltslighet i lägenheten. En objektiv broltsförutsättning är alt dobbleribrott - med eller utan avbrott - förekommer i lägenheten efter del all hyresvärden har underlåtit att vidta sådana åtgärder för atl avbryta lägenhetsupplåtelsen som skäligen har varit påkallade. Denna brottsfömt-sättning måste vara subjektivt täckt av uppsåt på hyresvärdens sida föratt straffbar medverkan skall anses föreligga. Det innebär att hyresvärden inte kan ställas till ansvar om han var övertygad om att den brottsliga verksamheten inte skulle komma atl fortsätta. Del torde emellertid i praktiken bli svårt för en hyresvärd atl undgå ansvar när del är fråga om en spelklubb som har drivits i en lokal, som hyresgästen särskilt har inrett för ändamålet, eller om en klubb som har varit inarbetad och hafl en betydande besöksfrekvens. I sådana fall lorde nämligen mycket ofta eventuellt uppsåt på hyresvärdens sida föreligga.

För ansvar enligt andra meningen krävs alt den som har upplåtit en lokal har fått vetskap om att dobbleribrott förekommer i lokalen. I kravel på vetskap ligger en begränsning av ansvaret på så sätt att enbart en misstanke om alt dobbleri förekommer i lokalen inte blir tillräcklig för ansvar.

Enligt 23 kap. 4 § andra slyckel BrB skall envar medverkande dömas efter det uppsåt som ligger honom lill last. En hyresvärd, som visseriigen insåg att olaga spel försiggick i lägenheten men inte hade ens eventuellt uppsåt omfattande att detta var av så farlig art atl det var atl anse som grovt dobbleri, skall följaktligen dömas för medhjälp till normalbrott.

Den som är skyldig till ansvar enligt lagmmmet skall straffas för medverkan till brottet, alltså i princip enligt straffskalan i 16 kap. 14 eller 14 a § BrB. Av 23 kap. 5 § BrB följer alt straffet vid ansvar för medverkan i vissa fall får sättas under vad för brottet annars är stadgat och all i vissa fall ansvar inte alls skall ådömas. Utrymmet för en lillämpning av denna bestämmelse när straff mäts ut för en gärning enligt 16 kap. 18 § BrB torde dock vara mycket begränsat.

Prop. 1979/80:179 29

Om det dobbleribrott som lokalupplåtaren har medverkat till består i försök eUer förberedelse till grovt dobbleri, blir givetvis straffbestämmelserna i 23 kap. 1 och 2 §§ BrB lillämpliga.

5.2 Förslaget till lag om ändring i jordabalken

12 kap. 42 §

Genom ändringen har en ny förverkandegmnd förts in i första stycket i 42 § hyreslagen. Enligt denna är hyresrätten förverkad och hyresvärden berättigad atl säga upp avtalet, om lägenheten nyttjas till brottslig verksamhet. Det valda uttryckssättet avses, som har framgått av den allmänna motiveringen, innefatta ett krav på att själva lägenheten har utgjort ett medel eller en fömtsättning för brottsligheten i fråga. Exempel på sådana fall är när lägenheten används som uppehållsplats för ett antal människor i ett illegalt näringsfång, såsom en spelklubb eller en lokal för olovlig dryckeshanlering. Andra exempel på att lägenhet nyttjas på ett sådanl sätt att hyresrätten kan förverkas är att man i lägenheten inhyser omfattande apparatur för brottslig verksamhet som bedrivs där, t. ex. illegal sprit- eller narkotikatillverkning eller falskmyntarverksamhet, och att lägenheten används som upplagsplats för stöldgods.

Det är sålunda lägenhetens karaktär av ett typiskt hjälpmedel eller en fömtsättning för brottsligheten som gmndar förverkandet. Enbart den omständigheten atl ett eller flera brott har begåtts i en lägenhet - t. ex. misshandel - innebär givetvis inte att förverkande kan ske på denna gmnd. Om å andra sidan förhållandena har varit sådana att själva lägenheten kan sägas ha nyttjats till brottslig verksamhet, krävs det inte i och för sig att verksamheten har pågått under en längre tid. Vad gäller spelklubbsverksamhet kan del vara tillräckligt att hyresgästen har ertappals med sådana förberedande åtgärder i lägenheten att han döms till ansvar för förberedelse eller försök till grovt dobbleri. Att enstaka stulna föremål förvaras i lägenheten kan däremot inte anses utgöra tillräckliga skäl för förverkande.

En gmndläggande fömtsättning för att förverkande skall kunna äga mm på den här föreslagna gmnden är att den verksamhet som bedrivs i lägenheten är straffbelagd. Den omständigheten att en lägenhet används för exempelvis prostitution innefattar därför inte i och för sig skäl till förverkande på denna gmnd. Om däremot hyresrätten tillkommer en person som gör sig skyldig till koppleri genom att upplåta lägenheten för prostitution, torde förverkande regelmässigt kunna ske.

Det har inte ansetts motiverat att för de fall det här gäller ge hyresgästen en formell möjlighet att vidta rättelse innan hyresrätten blir förverkad. Som Sveriges fastighetsägareförbund har uttalat skulle delta i praktiken kunna leda Ull all den brottsliga verksamheten maskeras eller tUlfälligt

Prop. 1979/80:179 30

inhiberas, vilket i sin tur skulle försvåra för hyresvärden atl bevisa att rättelse i egentlig mening inte kommit till stånd. Däremot omfattas även de nu diskuterade fallen av den allmänna bestämmelsen i paragrafens andra stycke om att hyresrätten inte är förverkad, om det som ligger hyresgästen till last är av ringa betydelse. Utrymmet för att med hänvisning liU denna bestämmelse underlåta förverkande vid brottslig verksamhet av sådan art som har angetts tidigare torde dock i praktiken vara begränsat. Som Jag fömt har nämnt är det t. ex. förutsatt atl hyresrätten skaU anses förverkad om den brottsliga verksamhei som lägenheten nyttjats tiU beslår i dobbleri i form av spelklubbsverksamhet eller försök eller förberedelse till grovt sådant brott. Om emellertid den brottsliga verksamhet som åberopas ligger långl tillbaka i tiden och rättelse har ägl mm torde det ofta kunna anses att det som ligger hyresgästen till last är av endast ringa belydelse.

Av förverkandegmndens utformning följer att det inte krävs att hyresgästen personligen har gjort sig skyldig till den brottslighet vartill lägenheten har nyttjats. Hyresrätten är förverkad även i det fallel att någon annan - t. ex. en person som hyresgästen svarar för enligt 24 § första stycket hyreslagen - har nyttjat lägenheten till brottslig verksamhet. Som har framgått av de exempel som har anförts kan förverkande enligt den nya grunden komma i fråga beträffande alla slag av lägenheter, både bostadslägenheter och andra.

Om hyresgästen förnekar att lägenheten nyttjas eller har nyttjats till brottslig verksamhet, måste hyresvärden naturligtvis föra bevisning i frågan. Det enklaste sättet atl föra bevisning torde vara alt åberopa en lagakraftvunnen dom i brottmål. Samtidigt är det också från principiell synpunkt mest tilltalande alt den straffrättsliga prövningen inte skall behöva föregripas i en hyresivist. Genom förslagel till ändring i 43 § hyreslagen har därför klargjorts att en hyresvärd som får kännedom om all lägenheten nyttjas till brottslig verksamhei och som har angett förhållandet till åtal eller som vet att fömndersökning av annat skäl har inletts inte behöver gripa till uppsägning förtån en lagakraftägande brollmålsdom i frågan föreligger. En ytterligare fördel med atl avvakta en sådan dom är alt en eventuell efterföljande hyresivist ofta lorde kunna avgöras i summarisk process. Vad som har sagls nu hindrar självfallet inte all en hyresvärd, som är så angelägen att bryta etl hyresförhållande i vilket lägenheten har nyttjats till brottslig verksamhei att han är beredd atl föranstalta om bevisning på egen bekostnad, för talan om förverkande redan innan det straffrättshga förfarandet har avslutats.

43 §

I denna paragraf har förts in ett nytt andra stycke, som reglerar inom vilken tid en hyresvärd får säga upp ett hyresavtal med hänvisning till att lägenheten nyttjas till brottslig verksamhet. En hyresvärd som får kännedom om förhållande som avses i 42 § första stycket 8 kan välja mellan att

Prop. 1979/80:179 31

säga upp hyresgästen direkt och atl ange brottet lill åtal och avvakta polisutredning och eventuell efterföljande lagföring. Hyresvärden har i del först nämnda fallet rätt all säga upp avtalet inom en lid av två månader från det atl han fick kännedom om den brottsliga verksamheten. I fråga om kontinuerlig brottslig verksamhet, som inte har avslutats när hyresvärden fick kännedom om den, skall tiden räknas från del all verksamheten har avslutats.

1 det senare fallet löper uppsägningsfristen ul först två månader efler del att det rättsliga förfarandet med anledning av angivelsen har avslutats, dvs. från det att åklagaren har beslutat att inte åtala eller från det alt lagakraftägande brottmålsdom föreligger. Förlängd uppsägningslid i enlighet med vad som här senast har sagts gäller också i det fallel att förundersökning rörande den brottsliga verksamheten i lägenheten har inletts utan angivelse av hyresvärden inom samma tid som gäller för angivelsen.

5.3 Förslaget till lag om ändring I bostadsrättslagen (1971:479)

I bostadsrättslagen har gjorts sådana ändringar som i allt väsentligt svarar mot de ändringar som har gjorts i hyreslagen. Här kan därför hänvisas tiU de uttalanden som har gjorts i det sammanhanget.

6 Hemställan

Jag hemställer atl lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lagom ändring i Jordabalken,

3. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971: 479).

7 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1979/80:179 34

Förord

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har av regeringen i december 1977 fåll i uppdrag alt göra en översyn av lagsliftning mot organiserad och ekonomisk brottslighet. Rådet har i enlighet med uppdraget för översynsarbetet bildal en styrgrupp och tre arbetsgrupper.

Styrgruppen består av rikspolischefen Holger Romander, ordförande, riksdagsledamoten Barbro Engman-Nordin, rättschefen Per Jermsten, riksdagsledamoten Stig Josefson, riksdagsledamolen Hans Pettersson i Helsingborg, avdelningschefen Kurt Sjöström, kanslichefen Karin Westerberg och riksdagsledamoten Håkan Winberg. Gmppens sekreterare är biträdande skatledirektören Johan Hirschfeldl.

Den andra arbetsgruppen består av departementsrådet Bo Svensson, ordförande, ombudsmannen Styrbjörn Bergdahl, byråchefen Esbjörn Esbjörnsson, kammaråklagaren Leif Pihlsgård, kriminalkommissarien Lennart Qvist och juris doktorn Dag Victor. Gruppens sekreterare är polisintendenten Urban Engerstedt.

Arbetsgruppen har i denna promemoria utarbetat vissa förslag rörande dobbleri. Styrgmppen har anslutit sig till arbetsgruppens förslag.

Stockholm i februari 1979

Prop. 1979/80:179 35

Innehåll

Sammanfattning ................................................................ .. 36

Författningsförslag............................................................. .. 39

1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken .................. ... 39

2 Förslag till lag om ändring i lotteriförordningen (1939: 207) 40

3 Förslag till lag om ändring i jordabalken .................. 42

1 Inledning ................................................................... 44

2 Illegal spelklubbsverksamhet ..................................... .. 44

2.1 En spelklubb i Stockholm.......................................... ... 44

2.2 AMOB ..................................................................... .. 45

2.3 Svarta affärer ........................................................ .. 47

2.4 Illegal klubbverksamhet i Stockholm .................... 48

2.5 Hotell- och restaurangbranschen .......................... .. 49

3 Gällande Rätl ............................................................. .. 50

3.1 Äventyrligt spel ..................................................... .. 50

3.2 Lotteri ................................................................... .. 52

3.3 Hyres- och bostadslagsttftningen ......................... .. 54

3.3.1 Inledning ...................................................... .. 54

3.3.2 Bostadsförvaltningslagen ............................ 54

3.3.3 Tillståndslagen ............................................. 55

3.3.4 Hyreslagen .................................................... 55

4 Utländsk rätt ............................................................... 58

4.1 Danmark ............................................................... .. 58

4.2 Finland .................................................................... .. 59

4.3 Norge ................................................................... 59

4.4 Västtyskland ........................................................ 60

5 Allmänna överväganden................................................ .. 60

6 Dobbleri ...................................................................... .. 63

6.1 Inledning ................................................................ .. 63

6.2 Illegal bookmaking m.m........................................... .. 65

6.3 Hasardspel och skicklighetsspel ............................ .. 66

6.4 Allmänheten .......................................................... .. 68

6.5 Deltagande ........................................................... .. 69

7 Medverkan till dobbleri ................................................ .. 70

8 Hyreslagen ................................................................... 71

9 Förverkande .................................................................. 73

10 Upprättade lagförslag................................................... 74

11 Specialmotivering ....................................................... 75

11.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken 75

11.2 Förslaget till lag om ändring i lotteriförordningen (1939:207) 76

11.3 Förslaget till lag om ändring i jordabalken 76

Bilaga Illegal klubbverksamhet — en kartläggning av spel-och spritklubbar i Stockholm'

' Bilagan utesluten här.

Prop. 1979/80:179 36

Sammanfattning

Av tillgängliga uppgifier framgår atl del finns ca 500 bordeller, etl hundratal illegala spelklubbar och ca 200 illegala spritklubbar här i landet. Det organiserade koppleriet, det illegala spelet och den övriga illegala klubbverksamheten omsätter minst 600 milj. kr. per år. De sociala skadeverkningarna av verksamhelen är betydande.

Prostitutionsutredningen (S 1977:01) granskar verksamhelen vid bl.a. sexklubbarna. Nya bestämmelser om spritulskänkning trädde i kraft så sent som vid årsskiftet 1977/78. Arbetsgruppen har med hänsyn härtill valt atl studera spelklubbarna.

De nu gällande bestämmelsema i brottsbalken (BrB) om dobbleri ändrades senast år 1972. Då infördes i BrB en ny bestämmelse om grovt dobbleri med en straffskala som inrymmer fängelse i högst två år. Samtidigt straffbelades försök och förberedelse till grovt dobbleri. Vid bedömande huruvida dobbleriet är grovt skall särskilt beaktas om verksamheten bedrivits yrkesmässigt, omfattat avsevärda belopp eller eljest varit av särskilt farlig art.

Arbetsgmppen har erfarit att polisen anser sig ha svårt atl ingripa effektivt mot spelklubbar. Svårigheterna beslår främst i de gallergrindar, varningssystem och andra liknande säkerhetsåtgärder som installeras av klubbägarna och som får lill följd atl polisen vid sina razzior inte hinner säkra bevisning om all dobbleri förekommit. Arbetsgruppen pekar här på möjligheten för polisen alt också vid tidpunkter då spel inte pågår säkra bevisning om förberedelse till grovt dobbleri. De nyssnämnda säkerhetsåtgärderna i förening med rouleltbord eller andra spelutensilier i klubblokalen utgör enligt arbetsgmppens mening regelmässigt starka indicier på straffbar förberedelse till grovt dobbleri.

Arbetsgruppen menar emellertid alt man inte kan få bukt med nuvarande missförhållanden enbart genom ändrade rutiner för polisingripandena. Dobbleribestämmelserna är behäftade med vissa svagheter som lämpligen bör avhjälpas.

Arbetsgruppen ifrågasätter sålunda gränsdragningen mellan spel och lotteri. För spel gäller att utgången av verksamheten skall vara bestämd av regler som tillåter deltagare atl fortlöpande påverka sina vinstmöjligheter t. ex. genom kortföringen, ökade insatser o. d. Det innebär bl. a. att illegal bookmaking, som är den form av illegalt "spel" som sannolikt omsätter de största beloppen i vårt land, är att hänföra till lotteri och enligt lotleriförordningen kan föranleda högst ett års fängelse att jämföra med maximistraffet för grovt dobbleri, fängelse i högst två år. En sådan ordning är enligt arbetsgruppens mening inte rationell. Härtill kommer all det särskilt i fråga om roulettspel har visat sig svårt atl dra en förnuftig gräns mellan vad som är alt anse som äventyrligt spel och vad som endasl är lotteri. Enligt arbetsgmppens mening bör BrB:s bestämmelser om dobbleri i prin-

Prop. 1979/80:179 37

cip omfalla alla allvariiga brott mol lotteriförordningen och dessutom några former av skicklighetsspel som inte omfattas av förordningen.

Genom dobbleribestämmelserna kriminaliseras f n. ävenlyriigl spel om pengar som anordnas för allmänheten. Med begreppet äventyrligt avses huvudsakligen att ulgången av spelet beror på slumpen. 1 princip las ingen hänsyn Ull spelinsatsernas storiek och spelarens individuella skicklighet. Del är i stället själva spelulförandel, spelreglerna, som avgör om äventyrligt spel i lagens mening föreligger. En sådan ordning innebär att det är jämförelsevis lätt för polis och åklagare att visa all etl visst spel stått i strid mot BrB.

Å andra sidan innebär regleringen att skicklighetsspel inte omfattas av lagstiftningen. Det är således tillåtet atl anordna l.ex. schack-, golf-, biljard- och bridgelurneringar där allmänheten deltar med t. o. m. myckel höga egna penninginsatser. Även om det inte synes ha framkommit några allvarliga sociala olägenheter härav vill arbetsgruppen ändå ifrågasätta den rationella grunden för denna åtskillnad mellan hasard- och skicklighelsspel, särskilt som gränsdragningen ibland vållar svårigheter i rättspraxis. Arbetsgruppen menar att skäl kan anföras för att utmönstra begreppei äventyrligt i dess nuvarande mening ur dobbleribeslämmelsen.

Som nyss har nämnis tar lagen vid ävenlyriigl spel om pengar i princip ingen hänsyn till insatsernas storlek. Det innebär att några av de sällskapsspel med mycket begränsade insatser som är vanligt förekommande t. ex. bland invandrare i vårt land faller under dobbleribestämmelserna. Arbetsgruppen menar atl del bör vara möjligt alt från BrB:s tillämpningsområde avföra sådana spel om pengar där allmänheten deltar i försia hand inte för att vinna pengar ulan för atl få en stunds förströelse och där dellagarna med hänsyn lill omständigheterna kan sägas inte löpa någon risk för förluster som äventyrar deras ekonomiska situation.

Med hänsyn till det anförda föreslär arbetsgruppen alt del i BrB föreskrivs straff för den som olovligen för allmänheten anordnar spel eller lotteri som med hänsyn lill sin arl, insatsernas ekonomiska värde och övriga omständigheter framstår som ävenlyriigl eller ägnat att tillföra anordnaren en betydande ekonomisk vinning.

Dellagande i lotteri är i dag i motsats lill dellagande i dobbleri inte straffbart. Delvis som en följd av förslaget i lolleridelen förordar arbetsgruppen alt deltagande i dobbleri skall vara straffbart endast när det är fråga om olagligt spel eller lotteri som framstår som äventyrligt. Köp av en lottsedel i ell olovligt lotteri blir däremol även i fortsättningen straffritt.

Tyngdpunkten i arbetsgmppens förslag lar sikte på de s. k. bakmännen, dvs. hyresvärdar, finansiärer och andra som gör sig vinster på spelklubbarna utan att direkt della i verksamheten. Arbetsgruppen föreslår här lättnader i bevisbördan för åklagarna genom en beslämmelse om oaktsam medverkan till grovt dobbleri. Om någon, som med hänsyn till omständigheterna har skälig anledning antaga att grovt dobbleri förbereds eller

Prop. 1979/80:179 39

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken dels att 16 kap. 14 och 14 a S§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i 16 kap. skall införas en ny paragraf, 18 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap. 14 §'

Anordnar någon för allmänheten Anordnar någon olovligen för all-

äventyrligt spel om penningar eller ntänheten spel eder lotteri som med
penningvärde eller tillåter någon så- hänsyn tdl sin art, insatsernas eko-
dant spel i lokal som han upplåtit åt nomiska värde och övriga omstän-
allmänheten, dömes för dobb- digheter framstår som äventyriigt
leri till böter eller fängelse i högst eder ägnat att tillföra anordnaren
sex månader. en betydande ekonomisk vinning,

eller tillåter någon sådant spel eller
lotteri i lokal som han upplåtit ål
allmänheten, dömes för dobb
leri till böter eller fängelse i högst
två år.
Deltager någon i spel som avses i Deltager någon i spel eller lotteri

första stycket och som anordnats som framstår som äventyrligt och
för allmänheten eller eljest äger som olovligen anordnats för all-
mm i lokal vartiU allmänheten har mänheten eller eljest äger rum i lo-
tillträde, dömes för dobbleri till kal vartill allmänheten har tillträde,
böter. dömes för dobbleri till böter.

16 kap. 14 a §2

Är brott som i 14 § första stycket Är brott som i 14 § första stycket

sägs att anse som grovt, skall för sägs att anse som grovt, skall för
grovt dobbleri dömas till fäng- grovt dobbleri dömas till fäng
else i högst två år. else, lägst sex månader och högst

fyra år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskih beakias, om verksamheten bedrivits yrkesmässigt, omfattat avsevärda belopp eller eljest varit av särskilt farlig art.

16 kap. 18 §

Om någon, som med hänsyn till omständigheterna haft skäUg an-

' Senaste lydelse 1972:222. Senaste lydelse 1972:222.

Prop. 1979/80:179 40

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ledning antaga att grovt dobbleri förbereds eller pågår, genom upplåtelse av lokal, tiUhandahållande av pengar eller utrustning, eller på annat sätt genom råd eller dåd vä-sentUgt främjar verksamheten, dömes såsom för medhjälp tdl gärningen; dock må dömas tdl lindrigare straff än för gärningen är stadgat och ej dömas tid svårare straff än fängelse i högst två år.

Denna lag iräder i kraft

2 Förslag till

Lag om ändring i lotteriförordningen (1939:207)

Härigenom föreskrivs atl 1, 10 och 11 §§ lotteriförordningen (1939; 207)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lotteri om penningar eller penningars värde må ej utan tillstånd av regeringen för allmänheten anordnas i andra fall eller i annan ordning än som stadgas i denna förordning. Detsamma gäller i fråga om sådant automat-, roulett- eller bingospel, som ej anordnas för allmänheten, om spelet anordnas i förvärvssyfte. Kort- och tärningsspel Jämställas i denna förordning med rouletlspel.

Såsom lotteri anses varje företag, däri efter lottning, gissning, vadhållning eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av en eller flera deltagare erhållas vinsl lill högre värde än det, som erhålles av en var deltagare. Marknads- och tivolinöjen, såsom mekaniska spelap-paraler, ringkaslningsanordningar och skjulbanor, vilka äro förenade med vinstmöjligheter som nu sagts, skola betraktas som lotterier oavsett företagens beskaffenhet i övrigt. Rätt till fortsatt spel är att anse som vinst.

Tillstånd som avses i första slyckel får ej ges i fråga om sådant spel på mekaniska eller elektroniska apparater (aulomatspel) som erbjuder vinst i form av penningar, värdebevis, spelpolletter eller liknande.

Beslämmelserna i denna förordning äga ej tillämpning å svenska statens premieobligaUoner.

Angående dobbleri stadgas brottsbalken.

' Förordningen omtryckt 1974:221. Senaste lydelse 1978:759.

Den, som olovligen anordnar vadhållning i samband med kapplöpning eller annan tävlan eller som, på sätt i 6 S första styckel sägs, främjar dellagande i otillåten eller utländsk sådan vadhållning, dömes Ull böler eller fängelse i högst etl år. Till samma straff dömes den som olovligen anordnar automatspel som avses i 1 S tredje stycket eller olovligen innehar utbe talningsautomal .

För annat brott mot denna förordning eller med stöd av densamma meddelad föreskrift dömes Ull böter.

År brott som i andra stycket sägs grovt, må dömas tdl fängelse i högst ett år.

Om ansvar för olovlig införsel av utbetalningsautomat flnns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

För brott mot denna förordning eller med stöd av densamma meddelad föreskrift dömes tiU böter eller fängelse i högst sex månader.

TiU straff enligt denna förordning skall ej dömas om gärningen är belagd med straffi bronsbalken eller i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

XX Dömes någon till ansvar för brott som sägs i 10 S, må tillika, efter ty skäligt finnes, förklaras förverkade för lotteriet uppburna insatser saml bevis om rätt till delaktighet i lotteriet och andra lotteriet avseende handlingar, varmed olagligen tagits befattning.

På grund av brott som sägs i 10 § må vidare ulmstning och annan egendom, som använls vid automat-, roulett- eller bingospel, eller egendomens värde förklaras förverkade hos den som avses i första stycket eller hos den som yrkesmässigt fiUhandahåller sådan egendom.

Dömes någon till ansvar för brott mot denna förordning må tillika, efter ty skäligt finnes, förklaras förverkade för lotteriet uppburna insatser saml bevis om rätt till delaktighet i lotteriet och andra lotteriet avseende handlingar, varmed olagligen tagils befattning.

På gmnd av brott mot denna förordning må vidare utrustning och annan egendom, som använts vid automat-, roulett- eller bingospel, eller egendomens värde förklaras förverkade hos den som avses i första styckel eller hos den som yrkesmässigt tillhandahåller sådan egendom.

Prop. 1979/80:179 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Dömes någon lill ansvar enligt 10 Dömes någon till ansvar för inne-

§ första stycket för mnehav av utbe- hav av utbetalningsaulomat skall

talningsautomal skall automaten automaten jämte innehåll eller dess

jämte innehåll eller dess värde för- värde förklaras förverkade, om inte

klaras förverkade, om inte detta är detta är uppenbart obilligt,
uppenbart obilligt.

Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

Denna lag träder i kraft den

3 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 42 § jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap. 42 § Hyresrätten är förverkad och hyresvärden således berättigad all uppsäga avtalet,

1. om hyresgästen dröjer med betalning av hyra som utgår i pengar utöver två vardagar efter förfallodagen och annat ej följer av 53 S, dock, i fall då hyran skall betalas i förskott för längre tid än en månad, endasl om hyresgästen dröjer med betalning av den på en kalendermånad belöpande hyran utöver två vardagar efter månadens början eller, såvitt angår hyran för första kalendermånaden under hyresförhållandet, efter förfallodagen,

2. om hyresgästen utan behövligt samtycke eller tillstånd överiåter hyresrätten eller eljest sätter annan i sitl ställe eller upplåter lägenheten i andra hand och ej efter tillsägelse vidtager rättelse utan dröjsmål,

3. om lägenheten användes i slrid med 23 eller 41 § och hyresgästen icke efter tillsägelse vidtager rättelse utan dröjsmål,

4. om hyresgästen eller annan, till vilken hyresrätten överiätits eller lägenheten upplåtits, genom vårdslöshet är vållande till all ohyra förekommer i lägenheten eller genom underiåtenhet att underrätta hyresvärden därom bidrager till atl ohyran sprides i fastigheten,

5. om lägenheten på annat sätt vanvårdas eller om hyresgästen eller annan, till vilken hyresrätten överlåtils eller lägenheten upplåtits, åsidosätter något av vad som enligt 25 S skall iakttagas vid lägenhetens begagnande eller brister i den tillsyn som enligt nämnda paragraf åligger hyresgäst och rättelse icke utan dröjsmål sker efter Ullsägelse,

6. om i strid med 26 § tillträde lill lägenheten vägras och hyresgästen ej kan visa giltig ursäkt.

Prop. 1979/80:179 44

1 Inledning

Illegal klubbverksamhel med prostitution, illegalt spel och/eller olovlig spritulskänkning är klassiska exempel på sådan organiserad brottslighet som omfattas av arbetsgruppens uppdrag. Prostitutionsutredningen (S 1977:01) granskar bl. a. verksamheten vid sexklubbarna med sikte på etl betänkande i ämnet i slutet av år 1979. Nya regler om spritulskänkning har trätt i kraft så sent som den 1 januari 1978 och del är för tidigt all redan nu se över den lagstiftningen. Med hänsyn härtill har arbetsgruppen vall all granska bestämmelsema i 16 kap. 14 § brottsbalken (BrB) om dobbleri. Gmppen har därvid samrått med 1972 års lotleriulredning (H 1972: 03) som beräknas inom kort lägga fram förslag till nya bestämmelser om lotteri.

I denna promemoria prövas således frågan om skärpt lagstiftning mol illegalt spel med sikte framför allt på den verksamhei som bedrivs vid illegala spelklubbar och med särskild inriktning på de s.k. bakmännen, dvs. finansiärer, hyresvärdar och andra som gör sig vinster på spelklubbarna ulan att direkl delta i verksamhelen. De förslag som läggs fram med tanke på dem som står bakom illegala spelklubbar kan emeUertid tjäna som förebild för en skärpt lagstiftning även i fråga om illegala sprit- och sex-klubbar.

2 Illegal spelklubbsverksamhet

2.1 En spelklubb i Stockholm'

Under hösten 1977 fick polisen i Stockholm tips om alt det förekom illegall ävenlyriigl spel på en turkisk klubb belägen i anslutning till en restaurang i city. Klubben brukade varje dag besökas av 100-150 personer. Enligt lipslämnarna pågick varje vecka måndag-torsdag kl 01-08 högt spel med tärning i ett rum innanför klubblokalen. Spelinsatserna brukade variera mellan 100000 och 200000 kr. 15 å 20 personer brukade della i spelet samtidigt. Entrén lill klubben var försedd med en låst gallergrind som kunde öppnas genom en tryckanordning från klubbens bar. Från baren gick vidare en ringledning in i spelrummet med hjälp av vilken spelarna kunde varnas om någon obehörig tagit sig in i klubblokalen.

Med anledning av de inkomna tipsen gjorde polisen razzia på klubben. I lokalen, som bestod av två slora och tre mindre rum, uppehöll sig ett femtiotal personer av olika nationaliteter. I ett av de siörre rummen pågick ett turkiskt tärningsspel, barbet. Del spelas med två tärningar och vissa sifferkombinalioner ger vinst, andra kombinationer ger föriust och övriga kombinationer ger omspel. Kring spelbordet uppehöll sig 20-30 personer. Hos personerna saml på och under bordel anträffades 50-60000 kr.

' Stockholms tingsrätt, 12 avd., dom nr DB 637/1978.

Prop. 1979/80:179 45

Tingsrätten fann av den mängd pengar som anträffats och övrig ulredning visat att spelet varit högt och gällt avsevärda belopp saml att tärningsspel förekommit under lång lid i lokalerna. Däremot fann tingsrätten det inte visat all del funnits någon klocka som reglerat tiden för spelarna vid lärningsbordel. Under förundersökningen hade gjorts gällande alt varje spelare för all della i spelet fått betala 10 kr. var tionde minut till spelklubben.

2.2 AMOB

En av rikspolisstyrelsen (RPS) år 1976 tillsall arbetsgrupp mol organiserad brottslighet (AMOB) har i en i maj 1977 avgiven rapport angett atl den organiserade brottsligheten i fasta lokaler (koppleri-, spel-, klubbverksamhet) tycks i hög utsträckning vara koncentrerad till storstäderna. Riksomfattande samband har belagts när det gäller vissa former av illegall spel (vadhållning). Det finns sålunda personer eller grupper av personer som bedriver vadhållning och annan illegal klubbverksamhet på flera orter inom landet.

Starka samband har också framkommit mellan verksamheter av denna typ och vissa s. k. fastighetshajar. Det har visat sig atl de aktuella lokalerna har en slark koncentration till fastigheter ägda eller kontrollerade av vissa persongmpper. Dessa ägare återkommer också när det gäller uppgifter om olika illegala hyreslägenhets- och fastighelslransaktioner. Andra myckel starka samband föreligger i form av rådgivningsverksamhet av juridisk karaktär. Vissa advokater återkommer således frekvent när det gäller alt skriva stadgar för spel-, sprit- och porrklubbar eller på annat sätt skapa en Juridisk form för dessa som är förenlig med gällande lagstiftning.

De aktuella personkretsarna är relativt slora. I Slockholm är etl femtiotal personer kända vilka sedan flera år tycks bedriva kontinuerlig verksamhet med anknytning till bl. a. illegal spel-, bordell- och klubbverksamhet saml affärer med begagnade bilar och/dier fasligheter. Liknande personkretsar är också kända i bl. a. Göteborg, Malmö, Borås, Örebro, Västerås, Norrköping, Södertälje, Karlskrona, Sundsvall och Luleå.

I fråga om illegalt spel anförs vidare:

Del illegala spelet förekommer i många former. F.n. tycks ett hundratal spelklubbar vara kända i hela landet. Majoriteten av dessa är belägna i de större städerna Stockholm, Göteborg och Malmö samt vissa landsortsstäder med egna travbanor.

Förutom denna verksamhet, som omfattar kortspel, tärningsspel, roulette och vadhållning, ger undersökningen stöd för antaganden om en omfattande förekomst av illegala s. k. enarmade banditer samt vissa systematiska brottsliga förfaranden i samband med av samhället godkänd spelverksamhet (spelautomater, bingo, lotterier etc). I anledning av de senare verksamheterna vill gmppen påpeka att den samhälleliga kontrollen av dessa är mycket ringa. Uppgifter om verksamheternas omfattning och intäkter förmedlas i normalfallet av de personer och förelag som äger eller sköter verksamheten.

Prop. 1979/80:179 46

Bl. a. polisiär spaning har visat all omsättningen på enskilda spelklubbar kan uppgå lill mer än 100000 kronor under en spelkväll. Påpekas bör alt det f. n. finns ell tiotal klubbar av den omfattningen enbari i Stockholm som är öppna dagligen eller flera dagar i veckan. Förekomsten av illegala enarmade banditer kan antas vara stor. Polisiära dala antyder alt det i dag finns flera lusen sådana automater utplacerade på olika håll i landet. I samband med en nu pågående ulredning i Slockholm har det framkommit atl omsättningen på en av dessa automater har uppgått till 148000 kronor under elt år. Månadsvisa omsättningar på upp till 10000 kronor per automat tycks vara i stort sett normala. Dessa siffror ligger markant högre än den omsättning som i många fall redovisas för godkända och beskattade spelaulomaler.

Under 1970-talet tycks den illegala "book-makingen" ha ökat kraftigt. Den största delen av denna verksamhet är föriagd till Solvalla travbana eller utgår därifrån. Viss riksomfattande polisspaning förekommer i samband med det illegala spelet. 1 den redogörelse som inlämnats till arbetsgruppen från de personer som leder denna spaning anförs bl. a. följande: "På travbanans (Solvalla) restauranger och läktare omsätts vid varje speltillfälle ca en halv miljon kronor. Från spelarhåll föreligger uppgifter om att omsättningen är betydligt större. Det statliga organet ATG har meddelat att vadhållning inom del s. k. V65-spelel ulgör ca 150 miljoner per år. Den illegala vadhållningen skulle i så fall ligga i närheten av den legala omsättningen på detta spel. Vidare tillkommer illegala spelhålor som fungerar som inlämningsslällen för förtidsvad vid illegal vadhållning. I landet finns ca 25 travklubbar, som har verksamhelen inriktad på illegal vadhållning mestadels på Solvalla travbana. Dessa spelklubbar framhålls som seriösa och arbetande utan vinning. En del av klubbarna mottager även spel från andra travbanor än Solvalla."

Angående verksamhetens tidsmässiga omfattning sägs vidare: "Spelet pågår samtliga dagar då tävlingar förekommer inom trav- och galoppsporten. Vadhållningen inom galoppsporten är blygsam, enär del endast finns två galoppbanor i landet. Förlidsspel förekommer ofta någon dag före respektive tävling. Omsättningen på Iravklubbarna är minsl lika slor som direklvadhållningen på Solvalla travbana."

Organisationen av verksamheten tycks vara väl utbyggd. Varje större bookmaker har ett anlal anställda som fungerar som kurirer på tävlingsplatserna. Den ekonomiska delen av transaktionerna sköts huvudsakligen utanför travbanorna. Verksamheten tycks ha starka, och i flera fall belagda, samband med personer inom den organiserade och ekonomiska brottsligheten. Bland dessa kan nämnas den nu dömde huvudmannen (grovt narkotikabrott) i den s.k. Sandhamnsligan. Påfallande är att den juridiska delen är väl garderad. Vissa advokater är regelbundet förekommande i dessa sammanhang.

Det finns också spaningsuppgifter som pekar på internationell anknytning (liksom ett äldre fall från Malmö som ledde lill fällande domar) lill bl. a. spelsyndikal i England och Italien.

För att ytteriigare illustrera den ekonomiska omfattningen av det illegala spelet borde s. k. Sverigespelen nämnas i sammanhanget. Denna verksamhet (försäljning av s.k. kedjebrev) pågick under perioden oktober 1971 t. o. m. november 1973. Förundersökningen är nu slutförd, åtal har väckts och dom fallit.

Av förundersökningen framgår att de sex spelen tillsammans omsatte

Prop. 1979/80:179 47

43057440 kronor och att anordnarens vinsl beräknades Ull 10418220 kronor.

Verksamheter av samma karaktär har även bedrivits från andra håll i landet under den aktuella tidsperioden och senare.

Omsättningen på de olika formerna av illegall spel anges överstiga 350 milj. kr. per år. Den mer omfallande vadhållningen på hästar etc. kan anlas ske inom en relativt liten grupp med hög och huvudsakligen intern omsättning. Man byter pengar. Inslaget av pengar som redan är svarta kan antas vara stort.

Beträffande de sociala problem som är förenade med denna typ av brottslighet anförs att den illegala spel- och klubbverksamheten liksom den organiserade prostitutionen visar på inslag av myckel grov och omfallande kriminalitet av bl. a. våldsbrotlskaraklär. Kunder har rånals och misshandlats. Rent krig med grov misshandel och bombattentat har förts mellan konkurrerande klubbar.

2.3 Svarta affärer

Malmö sociala centralnämnd har låtit utreda vissa klubbars och näringsställens sociala struktur och belydelse. I en år 1976 publicerad rapport "Svarta affärer" redovisas bl.a. spel-, sprit- och sexklubbarna i Malmö åren 1974 och 1975. Där anförs bl. a. att man med fog kan anla all del på 30 olika ställen under undersökningsperioden i inte bara ringa utsträckning har förekommet illegalt spel. 21 av ställena har saknat utskänkningstillstånd.

När rapporten skrevs återstod av dessa 21 endasl 11. Tre av de senare utmärkte sig särskill. Gemensamt för dem var alt ägarna tillhörde en viss utländsk nationalitet. Vidare hade det vid olika tidpunkter skett transaktioner — försäljning, arrenden, anställningar etc. - inom en personkrets, som mer eller mindre konstant återkommit på samtliga tre ställen. Ofta var dessa transaktioner svåra alt dokumentera. Det fanns ett tjugotal personer som kontinuerligt varit inblandade i verksamhelen på de olika ställena. Det gemensamma för denna var atl såväl dobbleri, illegal rusdrycksutskänk-ning som häleri misstänks ha förekommit. I en del fall - sammanlagt 18 -hade dessutom broll klariagts och lett lill åtal.

Klubbägarnas inkomster från spelet är svåra all uppskatta. Vissa lips har gjort gällande alt spelplatserna skulle betinga etl pris mellan 40 och 80 kr. i timmen i hyra. Kortlekarna säljs förmodligen också med en inte ringa provision.

På de angivna tre ställena förmodar polisen atl potterna blivit ganska höga. Olika tips gör gällande, all del förekommit mer än 10000 kr. i potten vid en hel del tillfällen. Samtidigt får man räkna med att detla inte är det regelmässiga beloppet, ulan att pollen för del mesta inte gär upp mer än mot några hundra kronor.

Prop. 1979/80:179 48

I rapporten anges atl den organiserade brottsligheten inrymmer olika skikt. Till bottenskiktet räknas bl. a. den vanlige spelaren. Han är ofta inte kriminell. De flesta, som deltar i korlparlier på de typiska spelställena, gör sig dock skyldiga till dobbleri. Den vanlige spelaren gör i allmänhet inte några större pengar på sill spel. Tvärtom förlorar han del mesta av sina vanligtvis både surt och hederligt förvärvade pengar. De som vinner är förutom klubbägarna, som försäljer kortlekar, drycker och dessutom lar en viss procentsats av potterna, de professionella spelarna. De siörre spelarna måste la till kriminell verksamhet för att finansiera sill spel. Därför väver spelet in företeelser som häleri, koppleri och inbrott.

Invandrarna, som när det gäller kortspel och dryckesvanor har andra kulturvanor än vi, är en speciellt utsatt grupp. Det är de egna landsmännen, som - i de professionella spelarnas och klubbägarnas skepnader -hänsynslöst profiterar på dem. Utnyttjandet av de behov, som kulturkonfrontationen i dessa avseenden innebär, är enligt många insatta bedömares åsikter hänsynslös. Sålunda förekommer det ofta ockerräntor i samband med spelskulder. Procentare kan på vissa ställen systematiskt göra stora pengar. Men framför allt blir skuldsättning och andra beroendeförhållanden rält lätt inkörsportar till kriminalitet.

Till det kriminella mellanskiktet hänförs i rapporten bl. a. klubbägare eller föreståndare som är involverade i den kriminella verksamhet som bedrivs på hans klubb. Drygt 20 % av samtliga näringsidkare i den undersökta branschen hänförs hit. Del är ägarna till de tillslåndslösa klubbarna och pubarna som dominerar. 1 de flesta fallen finns tämligen färska registerdata som visar att de gjort sig skyldiga till olika former av kriminaUlet. 1 polisens register finns de antecknade för en mängd olika brott: bedrägerier, dobbleri, narkotikabrott, skallefusk, inbrott, misshandel etc.

Till toppskiktet hänförs framför allt fastighetsägarna och finansiärerna.

2.4 Illegal klubbverksamhet i Stockholm

Slockholms kommun beslutade den 25 maj 1977 tillsätta en ulredning rörande social utslagning och ekonomisk brottslighet. Uiredningen har delats upp i tre delutredningar, varav en gäller den organiserade ekonomiska brottsligheten i Stockholm. I samarbete med BRÅ har inom ramen för sistnämnda delutredning gjorts en specialstudie av den illegala sprit- och spelklubbsverksamheten i Stockholm. Studien har fogals lill denna promemoria som bdaga'. Här skall endast nämnas att det f. n. tycks finnas ca 30 spelklubbar utspridda över hela Storstockholm.

Bilagan utesluten här.

Prop. 1979/80:179 49

2.5 Hotell- och restaurangbranschen

I den allmänna debatten nämns restaurangnäringen som en av flera kritiska branscher vad beträffar ekonomisk och/eller organiserad brollslighel. Del är speciellt uttalat vad angår användning av svart arbetskraft samt illegal spel-, ulskänknings- och klubbverksamhet. De illegala verksamheterna tycks i många fall ha viss anknytning lill den legala verksamhelen. Det är också påfallande många av de personer som nämns i dessa sammanhang som har sin huvudsakliga verksamhei i restaurangbranschen eller ekonomiska iniressen i sådan verksamhet.

Holell- och reslaurangulredningen har uppdragit ål kriminologen Leif Persson alt redovisa tekniska möjligheter och kända fall av brollslighel inom hotell- och restaurangbranschen. Redovisningen är intagen som bilaga 4 lill utredningens betänkande (SOU 1978: 37) Hotell- och restaurangbranschen. Av redovisningen framgår, att den polisiära kontrollen av branschen genomgående är ringa. Vid polisdistrikten i Slockholm, Göteborg och Malmö har man bildat särskilda grupper för spaning. Deras huvudsakliga arbetsinsats avser emellertid inte den legala hotell- och restaurangverksamheten utan illegala klubbar och liknande organiserad brollslighel. Arbetet bedrivs huvudsakligen med utgångspunkt i olika tips som kommer in till polisen. Värdet av dessa tips kan betecknas som litet, och en försumbar andel av inkomna tips leder till rättsliga åtgärder. Vid majoriteten av landets 118 polisdistrikt bedrivs ingen som helst reguljär brottsspaning på området. Sannolikheten alt uppdaga ekonomisk brottslighet av den nämnda typen är således mycket liten. Upptäcktsriskerna för de organiserade brottsformerna måsle enligt Persson betecknas som högre än för de ekonomiska men är likväl låga.

Hotell- och reslaurangulredningen avvisar inte åsikten atl oegentligheter förekommer i branschen. Enligt utredningen ger emellertid lillgängligl material inte vid handen att förekomsten av oegentligheter kan antas vara av den omfattningen som ofta antyds; problemen torde vara koncentrerade till restaurangverksamhet inom storstadsregionerna. Holell- och reslaurangulredningen anser att nuvarande etableringskonlroll för msdrycks-restauranger bör skärpas. Utredningen anser också all en mer ingående prövning av de personer som får tillstånd till servering av alkoholdrycker än den som hillills skett är nödvändig. Åtgärder bör vidare enligt utredningen vidtas för alt förbättra efterlevnaden av lagstiftning som berör hotell och restauranger. Utredningen betonar vikten av kontroll av de illegala klubbar, som saknar tillstånd att servera mat eller alt ulskänka alkoholdrycker och föreslår att ytteriigare resurser sätts in för atl förhindra sådan klubbverksamhet, bl. a. därför att vissa risker för gästerna kan vara förknippade med denna, exempelvis från brandsynpunkt och i fråga om hygien.

4 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 179

Prop. 1979/80:179 50

3 Gällande rätt

3.1 Äventyrligt spel'

Enligt 16 kap. 14 § BrB kan den dömas för dobbleri som för allmänheten anordnar äventyrligt spel om pengar eller pengars värde eller som tillåter sådant spel i lokal som han har upplåtit ål allmänheten. Straffet är böler eller fängelse i högst sex månader. Även den som deltar i spelet kan enligt samma lagmm dömas för dobbleri. I sådanl fall är straffet böter. Försök eller förberedelse till dobbleri är inte straffbart.

En grundläggande fömtsättning för atl dobbleri skall anses föreligga är att verksamhelen kan betecknas som äventyrligt spel. Della begrepp definieras inte i lagtexten men är tämligen väl bestämi genom rättspraxis och doktrin.

Till en början förulsälls att ett spel äger rum. Detta innebär att minst två personer måste delta och alt någon av dem kan erhålla större vinsl än övriga deltagare. Vidare gäller att utgången av verksamhelen skall vara bestämd av regler som tillåter deUagare all fortgående påverka sina vinstmöjligheter genom någol slags kalkyl eller annan ålgärd. Den som, i spel där detta kommer i fråga, håller bank anses som deltagare.

Med begreppet äventyriigt avses huvudsakligen att ulgången av spelet beror på slumpen. Della utesluter inte atl även spel som inrymmer möjlighet för deltagarna att genom sin skicklighet påverka utgången trots delta räknas som äventyriiga. Som exempel på sådana spel kan nämnas kortspelet poker, där den invidivuella skickligheten kan ha stor betydelse men där också den av slumpen beroende kortfördelningen betyder myckel för utgången. 1 rättspraxis har poker därför också bedömts som äventyrligt spel.

Bland övriga spel vilka räknas som äventyrliga kan nämnas roulett, kortspelen baccaral och "tjugoett" saml olika former av tärningsspel. Ett spel som ofta nämns i samband med spelklubbsverksamheten är "Black-jack". Detta spel påminner om tjugoett och är också atl anse som äventyrligt i den mening som avses i 16 kap. 14 S BrB.

För atl en spelform skall bedömas som äventyriig behöver insatser och vinster i och för sig inte uppgå till några större belopp. Däremol kan bedömningen av ävenlyriighelen hos spelet påverkas av att spelets regler är så konstruerade atl de lockar lill större eller lill fler insatser under spelets gång.

Spelets namn eller beteckning saknar betydelse för frågan huruvida detta skall bedömas som äventyrligt spel. Det belydelsefulla är i vilka former del bedrivs. Ell spel som i sin vanliga form anses som ävenlyriigl

Prop. 1972:96s. 4. 5.

Prop. 1979/80:179 51

kan sålunda genom särskilt uppställda begränsningar i fråga om insats- och vinstmöjligheter få en sådan karaktär all del inte längre kan bedömas som ävenlyriigl.

Av gärningsbeskrivningen i 16 kap. 14 S BrB följer vidare alt ävenlyriigl spel är straffbart endast då det är anordnat för allmänheten. Delta innebär all spel som sker inom ett slutet sällskap i princip inte medför ansvar. Av rättspraxis framgår emellertid alt del förhållandet all äventyrligt spel bedrivas som verksamhet i förenings- eller klubbform i allmänhet inte har hindrat all beslämmelserna om dobbleri har blivit tillämpliga. Så snart den krets av personer som i praktiken haft möjlighet att della i spelet inte har varit begränsad eller utgjort etl i verklig mening slutet sällskap har sålunda även spel som organiserats i nu avsedda former ansetts vara anordnat för allmänheten.

Sedan det i skilda sammanhang framkommit uppgifier om all illegaU äventyrligt spel om pengar bedrevs i en omfattning och under sådana organiserade former att man med fog kunde tala om en för svenska förhållanden hell ny typ av brottslig verksamhei, uppdrog Kungl. Maj:l i december 1971 åt riksåklagaren (RÅ) och RPS att i samråd verkställa utredning om den aktuella spelverksamhelens omfattning och den brottslighet som kunde förekomma i anslutning lill sådan verksamhei.

1 en gemensam skrivelse i februari 1972 redovisade RÅ och RPS resultatet av den begärda utredningen. Av utredningen framgick bl.a. att spel-verksamheten hade samband med annan allvariig brottslighet som narkotikabrott, olaga vapeninnehav saml häleri och annan befattning med stulen eller smugglad sprit. Åven utpressning, rån, misshandel och skadegörelse hade förekommit i flera fall. Del fanns också belägg för atl speldeltagare till följd av spelförlusten drivits in i brottsliga förehavanden.

Skrivelsen utmynnade i förslag om slraffskärpning för grövre former av dobbleri. Förslaget innebar all straffet för grova fall av dobbleri, innefattande anordnande eller tillålande av äventyriigt spel, skulle höjas till fängelse i två år.

Genom ändring i BrB, som trädde i krafl den 1 juli 1972, infördes i enlighet härmed en särskild bestämmelse om grovt dobbleri (16 kap. 14 a § BrB) saml bestämmelser om straff för försök och förberedelse lill grovt dobbleri (16 kap. 17 § BrB).

I 16 kap. 14 a § BrB föreskrivs sålunda all om brott, som anges i 16 kap. 14 § första styckel, är att anse som grovt, skall dömas för grovt dobbleri till fängelse i högst två år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om verksamheten bedrivits yrkesmässigt, omfattat avsevärda belopp eller eljest varit av särskilt fariig art.

Enligt 36 kap. 1 8 BrB skall utbyte av brott som inte motsvaras av skada för enskild förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligt. Delsamma gäller förlag för brott eller dess värde, om föriaget mottagits och mottagandet utgör brott enligt BrB.

Prop. 1979/80:179 52

Utbyte av dobbleri kan sålunda förklaras förverkat. DeUa gäller inte bara den vinning av rörelsen som uppkommer för den som anordnar eller tillåter äventyrligt spel utan även de vinster som enskilda deltagare har gjort på spelet. Sedan straff har införis för förberedelse lill grovt dobbleri är del också möjligt alt förverka förlag för brottet, dvs. pengar som lämnas för bestridande av utgifter som är förbundna med den brottsliga verksamheten, exempelvis spelkassa för banken vid anordnande av roulettspel. Förverkande kan också ske av rouleltbord eller annan utrustning som har anskaffats för användning vid straffbart äventyrligt spel.

Däremot är del inte möjligt alt förverka alla penningmedel som påträffas i spellokal eller i därtill anslutande utrymmen. Inte heller kan man generelll förverka inredningen i spellokalen. 1 sammanhanget förtjänar emellertid att påpekas alt en exklusiv inredning som är speciellt anskaffad för en spellokal och avpassad för den verksamhei som bedrivs där ibland kan betraktas som hjälpmedel för brott och därför med stöd av 36 kap. 2 § BrB kan förklaras förverkad. Särskild apparatur för alarmering eller för bevakning av entrén till en spelhåla bör också kunna förklaras förverkad på denna grund.

I 36 kap. 4 5 begränsas kretsen av personer hos vilka förverkande kan ske till bl.a. gärningsmannen eller annan som har medverkat till brottet, den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var och den som genom brottet beretts vinning. I den mån någon övertygas om alt ha medverkat till grovt dobbleri, t.ex. genom att fillhandahålla en specialinredning till en illegal spelklubb, utgör 36 kap. 4S BrB emellertid inget hinder mot all egendomen eller dess värde förverkas hos honom.

3.2 Lotteri

Enligt lotleriförordningen (1939:207, omtryckt 1974:221, ändrad senasi 1978:759) får lotteri om pengar eller pengars värde ej anordnas för allmänheten utan lillslånd eller, i vissa fall, särskild anmälan. Detsamma gäller beträffande sådanl automat-, roulett- eller bingospel, som inte anordnas för allmänheten, om spelet anordnas i förvärvssyfte. Kort- och tärningsspel Jämställs i förordningen med roulettspel.

Såsom lotteri anses vatje företag, i vilket en eller flera deltagare kan få högre vinsl än de övriga beroende på loltning, gissning, vadhållning eller liknande av slumpen helt eller delvis beroende anordning. Marknads- och fivolinöjen som mekaniska spelapparater, ringkaslningsanordningar och skjulbanor, vilka är förenade med sådana vinstmöjligheter, betraktas också som lotterier (1 §).

Begreppet äventyrligt spel faller såviti arbetsgruppen kunnat finna i sin helhet även under definitionen på lotteri. I 1 S lotleriförordningen finns emellertid en hänvisning till dobbleribestämmelserna i BrB, varav följer att lotleriförordningen inte är tillämplig på sådanl lotteri som tillika ulgör

Prop. 1979/80:179 53

äventyriigt spel. Della betyder bl.a. att tillslånd enligt förordningen inte kan ges för sådanl lotteri.

De lotterier som anordnas för allmänheten kan i slort sett hänföras lill någon av följande former: totalisalorvadhållning vid hästtävlingar, lips, penninglotteri, vamlotleri i form av sedellotteri, bingo, roulett, spelautomater och s. k. marknads- och tivolinöjen.

Enligt 11 S lotteriförordningen kan man, när någon döms till ansvar för broll mot förordningen eller med stöd av denna meddelad föreskrift, förverka för lotteriet uppburna insatser samt bevis om rätl lill delaktighet i lotteriet och andra handlingar som rör lotteriet. Vidare kan man på grund av brott av nyss angett slag förverka utrustning och annan egendom som använts vid automat-, roulett- eller bingospel, eller egendomens värde. Sådanl förverkande kan ske hos den som döms till ansvar för brottet eller hos den som yrkesmässigt tillhandahåller sådan egendom. Döms någon lill ansvar för olaga innehav av utbetalningsaulomat skall automaten med innehåU förklaras förverkade, om inte detla är uppenbari obilligl.

Sedan år 1972 pågår en översyn av lolleriverksamheten. I direktiven lill 1972 års lotteriutredning (H 1972:03) anför dåvarande chefen för handelsdepartementet bl.a. alt det saknas en enhetlig syn på samhällets reglering av lotteriverksamheten. På grund härav och mot bakgrund av den snabba samhällsutvecklingen är tiden mogen för en grundläggande utredning om lolleriverksamheten och dess reglering i dagens samhälle. Utgångspunkten bör vara alt lolleriverksamheten skall vara underkastad offentlig reglering, i första hand för att bevaka konsumenternas intressen i fråga om vinslkva-lilet och kontroll, och all del skall vara samhällets uppgifl att bestämma för vilka ändamål lotterier skall få anordnas. De sakkunniga bör analysera förhållandena och utvecklingstendenserna på lotterimarknaden, företrädesvis från ekonomisk synpunkl. Utredningsuppdraget är inte avsett att strikt begränsas lill vad som enligt lotleriförordningen utgör lotteri, ulan de sakkunniga skall närmare pröva vilka verksamhetsformer, som bör omfattas av en reglering på området. Uppmärksamhet bör bl. a. ägnas åt frågan om insyn i och kontroll av förelag, som mot ersällning sköter lolteriverksamhet. I fråga om lotterier i form av mekaniska spelaulomaler och roulettet framhålls att dessa erbjuder särskilda kontrollsvårigheler.

I enlighel med riksdagens hemställan år 1975 (NU 1975/76: 6, rskr 1975/ 76: 33) uppdrog regeringen åt lotteriulredningen all ulreda också fråga om förbud mot aulomatspel. Utredningen redovisade resultatet i delbetänkandet (Ds H 1976: 3) Enarmade banditer. Utredningsförslaget har nu lett till lagstiftning. Det är sålunda fr. o. m. den I januari 1979 förbjudet atl anordna automatspel när vinsterna ulgör pengar, värdebevis, spelpolleller eller liknande. Den enda form av sådant spel som i fortsättningen är tillålen är spel på fariyg i vissa fall. Vidare är det fr. o. m. den 1 juli 1979 förbjudet att inneha spelaulomaler som utbetalar sådana vinster.

1972 års lotleriulredning beräknar all avlämna sitt slutbetänkande sommaren 1979.

Prop. 1979/80:179 54

3.3 Hyres- och bostadslagstiftningen

3.3./ Inledning

Möjligheterna alt med stöd av lag med tvångsåtgärder ingripa mot försumliga fastighetsägare har under senare år utvidgats väsentligt. Förutom äldre bestämmelser i hälsovårdsstadgan (1958:663), byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1972:776) och brandstadgan (1962:91, omlryckt 1974: 81), enligt vilka förfaltningar missförhållanden kan avhjälpas genom förelägganden av olika slag, kan numera nämnas bosladssaneringslagen (1973: 531) som syftar lill alt åstadkomma standardförbättringar i en fastighet oberoende av fastighetsägarens vilja, förköpslagen (1967:868) enligt vilken kommunen i uppruslningssyfte har förköpsräll och expropriationslagen (1972:719) som kan utnyttjas då grov vanvård av bosladsfastighet föreligger. Även i 12 kap. jordabalken (hyreslagen) finns tvingande regler som syftar till atl fastighetsägaren skall hålla lägenheten i godtagbart skick imder hyrestiden (reparalionsföreläggande). De tvångsmedel, som enligt nu nämnd lagstiftning får användas, kan i flagranta fall leda till att fastighetsägaren frånhänds egendomen (expropriation och förköp), eller all förfoganderätten över egendomen inskränks för denne eller nyttjanderättshavaren (användningsförbud enligt 2 S bostadssaneringslagen och förbud all använda lägenhet för bostadsändamål enligt 72 S hälsovårdsstadgan). Det kan i detta sammanhang vara av intresse att det av 10§ och 16 S första stycket 4 hyreslagen följer atl myndighets förbud att använda lägenhet för avsett ändamål medför alt gällande hyresavtal för lägenheten förfaller.

3.3.2 Bostadsförvaltningslagen

Bostadsförvaltningslagen trädde i krafl den I Januari 1978 och efterträdde då lagen om tvångsförvallning av bosladsfastighet. Några siörre erfarenheter av bostadsförvallningslagens tillämpning i praktiken har ännu inte vunnits. Det primära syftet med lagen är att förbättra samhällets och bosladshyresgäslernas möjlighet till ingripande mot fastighetsägare som missköter förvaltningen av sin faslighet. Av 1 § följer alt lagen äger tilllämpning på fastighet i vilken det finns åtminstone en bostadslägenhet, dvs. lägenhet som hell eller ull väsenllig del uthyrts som bostad Ofr 1 § hyreslagen). En fastighet med exempelvis enbari kontorslokaler omfattas sålunda inte av lagen. Hyresnämnden har tillagts befogenhet all ingripa mot en försumlig fastighetsägare genom att besluta om särskild förvaltning av fastigheten. Ingripande kan ske i två former - en mildare form, förvaltningsåläggande, och en mera ingripande form, tvångsförvallning. Gmndrekvisiten för ingripande enligt de båda formerna är desamma. För tvångsförvaltning krävs emellertid alt förvaltningsåläggande inte kan antas vara tillräckligt för alt den avsedda effekten skall uppnås. Grundrekvisilen ullrycks i lagens 2 § på följande sätl.

Prop. 1979/80:179 55

Försummar faslighelsägaren vården av fasligheten eiler underlåter han all vidtaga angelägna ålgärder för att bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten eller framgår det pä annal sätt atl han icke förvaltar fastigheten på ell för de boende godtagbart sätt, får hyresnämnden beslula om särskild förvaltning av faslighelen.

Även om visst utrymme lorde finnas alt med stöd av lagen ingripa mol sådana fastighetsägare som genom lokalupplåtelse medverkar vid illegal spelverksamhet - exempelvis då hyresgästerna lider men av störande verksamhei eller då fastigheten på gmnd av omfallande brottslighet råkar i vanrykte - torde man med stöd av lagen i dess nuvarande uiformning inte kunna ingripa i erforderiig omfattning. Ofta nog lorde förhållandena vara sådana alt fastighetsägaren visserligen främjar en otillåten spelverksamhel men atl själva fastighetsförvaltningen sköts utan anmärkning. I sådana fall lider Ju hyresgästerna knappast någol men av verksamhelen.

3.3.3 Tdlståndslagen

Lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. (lillslåndslagen) gäller f. n. endasl i storstadskommunerna, men förslag föreligger att utvidga lagens tillämplighet till hela riket (se Ds Ju 1978: 7). Tillstånd lill förvärv av hyresfastighet söks hos hyresnämnden. Enligt det nämnda förslaget krävs endasl lillslånd om kommunen i viss ordning påkallar prövning hos hyresnämnden. Enligt lagens 4 § får förvärvstillstånd vägras "om sökanden ej gör sannolikt att han är i stånd att förvalta fastighelen, att syftet med förvärvet är att han skall idka bostadsförvallning och därvid hålla fasfigheten i sådant skick att den motsvarar de anspråk de boende har rätt atl ställa samt att han även i övrigt kommer att iaktta god sed i hyresförhållanden". Enligt prop. 1975/76; 33 är syftet med lagen i försia hand all förhindra personer som är olämpliga att förvalta sådana fastigheter atl förvärva dem. Lagen, som även innehåller regler om lillslånd lill förvärv av aktier i fastighetsbolag och viss kommunal förköpsräll av aktier i sådana bolag, torde ge ett vissl skydd mot att fastighetsägare, som tidigare visat sig olämpliga exempelvis på gmnd av lokalupplålelser lill illegala spelklubbar, förvärvar hyresfastigheter.

I detta sammanhang må nämnas att del enligt lagen (1973: 189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter ("bristortslagen") vid straffansvar är förbjudet för ägare att själv nyttja eller uthyra bl. a. bostadslägenhet för väsentligen annat ändamål än del avsedda ulan hyresnämndens fillstånd.

3.3.4 Hyreslagen

Skall man kunna förhindra att sådana lägenheter som nyttjas för illegal spelverksamhet används för detta ändamål måste det finnas förutsättningar för alt det avtal som grundar nyttjanderätt till lägenheten kan bringas att upphöra och alt lägenheten kan uthyras på nyll lill annan acceptabel hyresgäst.

Prop. 1979/80:179 56

De möjligheter som slår en hyresvärd till buds för all upplösa elt hyresförhållande regleras i hyreslagen. Enligt lagen kan hyresvärden säga upp ett avtal antingen till omedelbart upphörande på grund av förverkande (hävning) eller till hyrestidens utgång. I sistnämnda fall (men ej i del förstnämnda) gäller olika regler för bostadslägenheter och för lokaler, dvs. främst lägenheter som upplåts för näringsverksamhet. Vid uppsägning till hyrestidens utgång har sålunda bosladshyresgäsl tillerkänts ett direkt besittningsskydd, en rätl till förlängning av avtalet, enligt regler i 45-53 §§ hyreslagen. Lokalhyresgästens besittningsskydd är däremot endast indirekt, innebärande en rält lill ersättning med anledning av hyresförhållandets upplösning enligt reglerna i 56-60 §§ hyreslagen. Bosladshyresgästs rätt till förlängning prövas av hyresnämnden medan lokalhyresgästs rätt till ersättning, efler obligatoriskt medlingsförfarande i hyresnämnden, prövas av fastighetsdomstol.

Fråga om hyresavtalet förverkats kan komma under rättslig prövning på olika sätt. Hyresvärden kan sålunda vid länsstyrelsen yrka att hyresgästen avhyses från lägenheten på grund av förverkandet. För bifall krävs emellertid att det befinns uppenbart att rätten är förverkad (192 S UL). Om frågan om förverkandet inte är uppenbar bör hyresvärden föra lalan mol hyresgästen vid fingsrällen varvid exempelvis muntlig bevisning och syn kan åberopas i avhysningsprocessen. Slutligen kan förverkandefrågan bli föremål för prövning vid hyresnämnden, nämligen om avtalel - utan att hävningsförklaring föreligger - uppsagts till hyrestidens utgång och hyresvärden i förlängningsmålel åberopar att hyresrätten är förverkad (46 § första stycket I hyreslagen). Hyresnämnden har möjlighel alt uppta muntlig bevisning samt hålla syn.

Förverkandeanledningarna upptas i sju uttömmande punkter i 42 § hyreslagen. Vad som i detta sammanhang kan vara aktuellt är lagrummets tredje och femte punkt. Hyresrätten är sålunda förverkad och hyresvärden berättigad alt säga upp hyresavtalet dels om lägenheten används för annal ändamål än del avsedda och avvikelsen inte är utan betydelse för hyresvärden (42 § första stycket 3 jämförd med 23 §), dds om hyresgästen eller någon som härieder sin rält från denne inte iakttar allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten (42 § första styckel 5 Jämförd med 25 §). 1 båda de nu nämnda fallen fordras emellertid ytterligare att hyresgästen underlåtit att utan dröjsmål vidta rättelse efler tillsägelse i viss ordning av hyresvärden och dessutom att det som ligger hyresgästen till last inte är av ringa betydelse.

Någon bestämmelse som uttryckligen tar sikte på en rätt atl upplösa ett hyresförhållande enbart på den gmnd att hyresgästen bedriver brottslig verksamhet i lägenheten finns inte. Förarbeten, praxis och lagkommentarer ger föga vägledning när det gäller att bedöma huruvida enbart brottslig verksamhet i lägenheten kan medföra förverkande av hyresavtalet. Bestämmelsen i 42 § första styckel 5 hyreslagen tillämpas i praxis mesta-

Prop. 1979/80:179 57

dels i sädana fall då hyresgästen uppträtt störande på fastigheten till men för andra hyresgäster och del lorde vara osäkert i vad mån lagrummet kan lillämpas på den ofta myckel tysta verksamhet som illegall spel utgör (jfr ex. NJA 1935 A 398 angående olaga alkoholförsäljning i kafélokal som till synes i försia hand på grund av de uppkomna störningarna ledde lill avtalets förverkande).

Som exempel på tillämpningen av 42 S första siycket 3 må i detla sammanhang nämnas rättsfallen NJA 1906 s. 188, NJA 1970 C 144 samt SvJT 1972 rfs. 74. Hyresavtalen ansågs i rättsfallen förverkade då lägenheterna användes för annal ändamål än som var avsett, nämligen för bordell-verksamhet resp. "porrbutik". I rättsfallen hade den otillåtna verksamheten pågått en längre tid och trots tillsägelse hade den inte upphört. För lagrummets tillämpning spelar del ingen avgörande roll om del otillåtna ändamålet är brottsligt eller ej. I de angivna rättsfallen torde emellertid verksamhetens art hafl betydelse. Det är därför troligt att styrkt illegal spelverksamhel under längre lid kan leda lill avtalets förverkande. Om sådan verksamhet i mindre omfattning kan leda till förverkande är emellertid osäkert. Klart är emellertid - och della gäller såväl tredje som femte punkten - atl en enstaka händelse eller en fortlöpande verksamhei, som av hyresvärden upptäckts vid ell lillfälle, med hänsyn till kravet på tillsägelse om rättelse inte kan leda till förverkande, om inte verksamhet fortsätter eiler upptäcks efter tillsägelsen.

När del härefter gäller bosladshyresgästs besittningsskydd vid uppsägning till hyrestidens utgång enligt hyreslagen, finns i 45 S vissa generella undantag från besittningsskyddet (bl.a. möblerat rum som uthyrs på kort tid) och i 46 § första stycket uppräknade vissa s. k. besitlningsskyddsbry-tande grunder. En sådan gmnd är alt avtalet förverkats (46 S försia styckel 1). Om förverkande konstateras i en förlängningslvisl har hyresgästen ingen möjlighet alt få bo kvar i lägenheten. Belräffande övriga i lagrummet uppräknade gmnder är hyresgästens rätt lill föriängning av avtalet beroende av en avvägning mellan fastighetsägarens behov av alt kunna disponera över lägenheten och hyresgästens behov av alt få bo kvar. I detta sammanhang är 46 § första stycket 2 och 10 av intresse.

Enligt 46 8 första styckel 2 bryts hyresgästens besittningsskydd om denne - även om förverkande inte kan konstateras - "åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån atl avtalet skäligen icke bör förlängas". Åtminstone i grövre fall av visad illegal spelverksamhel torde avtalet med stöd av den angivna bestämmelsen kunna upplösas vid hyrestidens utgång. Upprepade förseelser som inte lett lill hyresrättens förverkande torde också kunna medföra att hyresgästens besittningsskydd bryts. Väsentligt vid tillämpningen av detta lagrum är emellertid all en skälighetsbedömning skall göras. Sålunda kan ömmande sociala omsländigheter på hyresgästens sida liksom svårigheter atl få annan boslad inverka på bedömningen.

Enligt 46 8 första stycket 10 hyreslagen har hyresvärden en möjlighet att

Prop. 1979/80:179 58

i andra fall än som tidigare sägs i lagrummet få hyresförhållandet upplöst om del "icke strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljesl är obilligl mol hyresgästen all avtalet upphör". För lagrummets tillämpning fordras del enligt motiven alt — innan omsiändigheterna på hyresgästens sida beaktas - hyresvärden visar att han har ett sakligt skäl att disponera lägenheten. Först om sakligt skäl visals skulle sålunda en inlresseavvägning mellan parternas behov av lägenheten kunna göras. För all lagrummet skall kunna tillämpas i nu förevarande sammanhang skulle sålunda fordras att hyresvärden ulöver ett påstående om all illegal spelverksamhel bedrivs i lägenheten kan visa att han själv har ett behov all disponera denna. Om han å andra sidan gör detta, kan även den omständigheten atl hyresgästen drivit spelverksamhet i lägenheten komma att beakias vid intresseavvägningen. I bosladsdomstolens praxis har kravet på sakligt skäl satts ganska lågt. Del kan också nämnas att bostadsdomstolen i ett par fall som sakligt skäl ansett att hyresgästen åtkommit lägenheten genom bedrägliga uppgifter (se beslut 5.12.1978, BD 330/78). En viss glidning av innebörden av sakligt skäl lorde därför vara för handen och del är inte otroligt atl domstolen skulle anse alt redan den omständigheten att lägenheten använls i brottsligt syfte medför att punkt 10 är tillämplig. I praktiken lorde fall av illegal spelverksamhet dock oftast komma atl bedömas enligt punkt 2. Något fall från praxis som kan ge direkt ledning för frågans bedömning har inte kunnat finnas.

4 Utländsk rätt

Motsvarigheter till de svenska dobbleribestämmelserna torde finnas i de flesta länder. I detta avsnitt redovisas lagstiftningen i Danmark, Finland, Norge samt Västtyskland.

4.1 Danmark

Bestämmelser om hasardspil finns i straffeloven §S 203 och 204.

§203

Stk. I. Den, som s0ger erhverv ved hasardspil eller vaeddemål af Ulsva-rende art, der ikke if0lge saeriig bestemmelse er lilladl, eller ved at fremme sådant spil, straffes med b0de, haefte eller med faengsel indtil I år.

Stk. 2. Retten afg0r, om det vundne udbylle skal indrages eller lilbage-betales.

§204

Stk. 1. Den, som på offenfligl sted yder husrum lil eUer föranstalter ulilladt hasardspil, straffes med h0de eller haefte indtil 3 måneder. 1

Prop. 1979/80:179 59

gentagelsestilfaelde kan straffen stige til en höjere grad af haefte eller til faengsel i 6 måneder.

Stk. 2. Lige med offentligt sted anses föreningslokaler, når enten enhver eller enhver af en vis samfundsklasse som regel kan opnå oplagelse i föreningen, eller ulilladt hasardspil indgår i föreningens formål, eller der erlaegges saerlig betaling for deltagelse i spillet.

Stk. 3. Den, som på offentligt sted deltager i ulilladt hasardspil, straffes med b0de.

4.2 Finland

Bestämmelser om hasardspel finns i strafflagen 43 kap. 4 §.

De lyder:

Den som håller hus för bedrivande av äventyrligt spel eller å värdshus eller annat offentligt ställe föranstaltar sådanl spel, straffes med böler eller fängelse i högsl ett år.

Tillåter ägare av eller föreslåndare för värdshus eller annat dylikt offentligt ställe, alt äventyrligt spel där förehaves, straffes med (högst femlio dagsjböter och varde, om brollet det förtjänar, dessutom förklarad oberättigad att utöva eller förestå värdshusrörelse eller annan sådan näring.

Den, vilken deltager i äventyriigt spel, evad det sker å sådanl ställe, som i 1 mom. omförmäles, eller annorstädes, straffes med (högsl tjugo dags) böter.

Penningar och annat gods, som överkommas å spelbordet eller i spelbanken, vare förbmtna.

4.3 Norge

Bestämmelser om Lykkespil finns i straffeloven 88 298 och 299.

§298

Den som gj0r sig en Naeringsvei af Lykkespil, som ikke ved saerskill Lov er tilladt, eller af at foriede derUl, straffes med Faengsel indtil 1 Aar.

Istedetfor Inddragning af del vundne Udbytte kan Retten bestemme sammes Tilbagebetaling.

§299

Som Lykkespil ansees alle Spil om Penge eller Penges Vaerd, ved hvilke paa Gmnd af Spillets Art eller Indsatsernes H0ide del videsyge 0iemed fremtraeder som det fremherskende.

Som Lykkespil ansees ogsaa Vaeddemaal og Terminspil (Differenshandel), ved hvilke det samme er Tilfaeldet.

Prop. 1979/80:179 60

4.4 Västtyskland

Bestämmelser om hasardspel finns i 284 och 284 a 8§ strafflagen.

284 §

Den som utan myndigheternas tillstånd offentligen anordnar eller ombesörjer hasardspel eller som ställer anordningar för detta ändamål till förfogande, straffas med friheisberövande påföljd upp till två år eller med böler.

Såsom offentligt anordnat gäller också hasardspel i föreningar eller slutna sällskap, där hasardspel anordnas regelbundet.

284 a §

Den som deltar i otillåtet hasardspel, straffas med frihetsberövande påföljd upp till sex månader eller med högsl 180 dagsböter.

5 Allmänna överväganden

Straffbestämmelser mot ävenlyriigl spel har sedan gammall funnits i svensk rätt. Kriminaliseringen av sådan verksamhet har uppenbarligen lill betydande del haft sin gmnd i en dåtida allmän uppfattning om all anordnande och deltagande i äventyriigt spel var en verksamhet som stred mol goda seder. Ända fram till år 1948 återfanns också bestämmelserna om äventyrligt spel i det kapilel i strafflagen som gällde sedlighetsbrott. 1 samband med den under nämnda är genomförda strafflagsrevisionen överflyttades ifrågavarande bestämmelser till kapitlet om brott mot allmän ordning.

Synen på dobbleri som brott mol goda seder och allmän ordning har emellertid övergetts. I 1972 års lagstiftningsärende anförde departementschefen.'

Den allmänna utvecklingen liksom nytillkomna förhållanden på detla område har emellertid delvis ändrat bilden i fråga om vissa grenar av denna verksamhet. Under senare lid har sålunda organiserat dobbleri börjat bedrivas på affärsmässigt sätt i former och i en omfattning som hilinfiUs varit hek okända här i landet. Ell utmärkande drag hos denna verksamhet är alt den i regel försiggår i särskilt iordningställda lokaler, ofta mycket dyrbart inredda, och ibland kombineras med olaga utskänkning av alkoholhaltiga drycker. Insatser och vinster uppgår som regel till avsevärda belopp. Del finns vidare anledning antaga atl del inte sällan föreligger ell mer eller mindre direkt samband mellan ifrågavarande spelhåleverksamhel och annan brottslighet. Jag tänker här på bl. a. atl del ingalunda är ovanligt att personer som driver spelhålor har tidigare, ofta svår kriminell belastning och fortfarande synes vara inriktade på atl försörja sig på lukrativ brottslig

Prop. 1972:96 s. 11.

Prop. 1979/80:179 61

verksamhet. Belägg finns även för att annan brottslighet har förekommit i anslutning lill spelverksamhet och att speldeltagare Ull följd av föriuster vid spelbordet har drivits in i brottsliga förehavanden. Till detta kommer alla de svåra skadeverkningar av ekonomisk, social och personlig natur som har sin gmnd i de föriuster och den skuldsättning vissa spelare förr eller senare drar på sig. Del är sålunda känt atl spelföriusler har varit den direkta orsaken till personliga tragedier för deltagare och deras närstående.

Brottsligheten pä detla område har alltså till viss del ändrat karaktär. Det är inte längre fråga om bara etl ordningsproblem ulan dobbleriet har efter hand kommit att spela en allt mer framträdande roll som etl betydande socialt faromomenl och som en inkörsport till annan brottslighet av allvarlig natur.

Arbetsgmppen delar denna gmndsyn på dobbleriet och menar att förhållandena nu ger anledning lill oro. Av den redovisning för den illegala spelverksamheten som ges i avsniti 2 och i bilagan till denna promemoria framgår atl den lagsliftning som trädde i kraft den I Juli 1972 inte förmåti vända utvecklingen utan alt del organiserade illegala spelet har oförändrad eller ökad omfattning. En källa lill särskild oro i sammanhanget är att det nyligen beslutade förbudet mot enarmade banditer kan befaras leda till att en illegal verksamhet med sådana automater etableras i vårt land. Del finns därför anledning atl på nytt ta upp BrB:s bestämmelser om dobbleri till granskning.

Bestämmelserna om dobbleri tillämpas sällan i praxis. År 1977 lagfördes sålunda endast ett femtiotal personer för brott mot 16 kap. 14 eller 14 a 88 BrB. En av anledningarna härtill är bevissvårigheter. Från polisen framhålls att de illegala spelklubbarna ofta är utrustade med gallergrindar, varningssystem och liknande säkerhetsåtgärder. Till följd härav hinner polisen ofta inte vid sina razzior säkra bevisning om all dobbleri förekommit. Arbetsgmppen vill med anledning härav erinra om all en av grundtankarna med 1972 års lagsliftning var att genom kriminalisering av förberedelse till grovt dobbleri öppna möjligheter för polis och åklagare all ingripa redan på den gmnden att säkerhetsåtgärderna vittnade om sådan straffbar förberedelse. I de fall där det förekommit särskilda säkerhetsanordningar på klubbarna som väl bevakade ingångar med ståldörrar och gallergrindar, särskilda vakter och varningssystem m. m., torde del vara uppenbart att den spelverksamhel som bedrivs är av sådan omfattning och inriktning att grovt dobbleri föreligger eller förbereds. Polisiära ingripanden mol spelklubbar också vid tidpunkter då spel normalt sett inte pågår skulle enligt arbetsgmppens mening få en god brottsförebyggande effekl. Sådana aktioner skulle dessutom för sitt genomförande kräva mindre personal.

Arbetsgruppen menar emellertid att man inte kan få bukt med nuvarande missförhållanden enbart genom ändrade rutiner för polisingripandena. Dobbleribestämmelserna är behäftade med vissa svagheter som lämpligen bör avhjälpas.

Arbetsgmppen ifrågasätter sålunda gränsdragningen mellan spel och lotteri. För spel i BrB:s mening gäller att utgången av verksamheten skaU

Prop. 1979/80:179 62

vara bestämd av regler som tillåter deltagare atl fortlöpande påverka sina vinstmöjligheter t.ex. genom kortföringen, ökade insatser o.d. Del innebär bl.a. alt illegal bookmaking, som är den form av illegalt "spel" som sannolikt omsätter de största beloppen i vårt land, är att hänföra till lotteri och enligt lotleriförordningen kan föranleda högst ett års fängelse medan maximistraffet för grovt dobbleri är fängelse i två år. En sådan ordning är enligt arbetsgruppens mening inte rationell. Härtill kommer alt del särskilt i fråga om roulettspel har visat sig svårt att dra en förnuftig gräns mellan vad som är atl anse som äventyriigt spel och vad som endast är lotteri. Enligi arbetsgmppens mening bör BrB:s bestämmelser mol dobbleri i princip omfatta alla allvariiga brott mot lotleriförordningen och dessutom vissa former av skicklighetsspel som inte omfattas av förordningen.

Genom dobbleribestämmelserna kriminaliseras f. n. äventyriigt spel om pengar som anordnas för allmänheten. Med begreppet äventyriigt avses huvudsakligen att ulgången av spelet beror på slumpen. I princip tas ingen hänsyn till spelinsatsernas storlek och spelarens individuella skicklighet. Det är i stället själva spelutförandet, spelreglerna, som avgör om äventyrligt spel i lagens mening föreligger. En sådan ordning innebär atl del är Jämförelsevis lätt för polis och åklagare atl visa att ett visst spel stått i slrid mot BrB.

Å andra sidan innebär regleringen att skicklighetsspel inte omfattas av lagstiftningen. Det är sålunda fillåtet att anordna l.ex. schack-, golf-, biljard- och bridgeturneringar där allmänheten deltar med t. o. m. mycket höga egna penninginsatser. Även om del inte synes ha framkommit några allvariiga sociala ölägenheter härav vill arbetsgruppen ändå ifrågasätta den rationella grunden för denna åtskillnad mellan hasard- och skicklighelsspel, särskilt som gränsdragningen ibland vållar svårigheter i rättspraxis. Arbetsgruppen menar alt skäl kan anföras för att utmönstra begreppet äventyrligt i dess nuvarande mening ur dobbleribeslämmelsen.

Som nyss har nämnis tar lagen vid äventyrligt spel om pengar i princip ingen hänsyn till insatsernas storiek. Det innebär att några av de sällskapsspel med mycket begränsade insatser som är vanligt förekommande t. ex. bland invandrare i vårt land faller under dobbleribestämmelserna. Arbetsgruppen menar all det bör vara möjligt att från BrB:s tillämpningsområde avföra sådana spel om pengar där allmänheten deltar i försia hand inte för att vinna pengar utan för att få en stunds förströelse och där deltagarna med hänsyn till omsiändigheterna kan sägas inte löpa någon risk för förluster som äventyrar deras ekonomiska situation. Den närmare utformningen av dobbleribestämmelserna diskuteras i avsnitt 6.

Genom kriminalisering av försök och förberedelse till grovi dobbleri ville man bl. a. komma åt dem som stod bakom de Ulegala spelklubbarna och öppna möjligheter till förverkande av bl. a. specialinredning och bevakningsapparatur lill klubbarna. Utvecklingen har emellertid enligt arbetsgruppens mening visat alt lagstiftningen dåligt fyller denna uppgift.

Prop. 1979/80:179 63

Man har i allmänhet inte nått de s. k. bakmännen, dvs. faslighelsägarna, finansiärerna och andra, som gör de slora vinsterna ulan atl direkt delta i spelverksamheten. Av avsniti 2 och bilagan lill denna promemoria framgår atl en ganska fasl personkrets ständigt återfinns i anslutning till de illegala klubbarna lill synes helt oberörda av lagstiftningen på området. I avsniti 7 tar arbetsgruppen därför upp lill prövning frågan om en kriminalisering av oaktsam medverkan lill grovt dobbleri m. m.

Som framgått är del ett karaktäristiskt inslag vid all illegal klubbverksamhel atl klubbarna ofta återuppstår i samma lokaler och atl en snäv krets av fastighetsägare svarar för en stor del av de lokaler som vid varje tidpunkt utnyttjas för illegal klubbverksamhel. En invändning som ofta görs från fastighetsägarna är alt de inte lagligen kan bli av med denna typ av hyresgäster. I avsnitt 8 behandlar arbetsgmppen frågan om förverkande av hyresrätten på grund av illegal spelklubbsverksamhet.

Många av de illegala spelklubbarna har en dyrbar inredning. Ett förverkande av denna kan därför bli myckel kännbar. I avsnitt 9 belyser arbetsgruppen vilka möjligheter till förverkande som öppnas om oaktsam medverkan lill grovt dobbleri kriminaliseras.

6 Dobbleri

6.1 Inledning

Enligt 16 kap. 14 8 första stycket BrB kan den dömas för dobbleri som för allmänheten anordnar äventyrligt spel om pengar eller pengars värde eller som tillåter sådant spel i lokal som han har upplåtit ål allmänheten. Straffet är böler eller fängelse i högsl sex månader. År broll som angells nu grovt är straffet enligt 16 kap. 14 a S BrB fängelse i högst två år. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beakias, om verksamhelen bedrivits yrkesmässigt, omfattat avsevärda belopp eller eljesl varit av särskill allvariig arl. Försök och förberedelse till grovt dobbleri är straffbart enligt 16 kap. 17 8 BrB.

Åven den som deltar i spelet kan enligt 16 kap. 14 S andra slyckel BrB dömas för dobbleri. I sådant fall är straffet böter.

Som lotteri anses enligt 1 8 lotleriförordningen varje företag där en eller flera deltagare kan erhålla högre vinst än de övriga beroende på lottning, gissning, vadhållning eller liknande av slumpen hell eller delvis beroende anordning. Automat-, roulett- och bingospel nämns som exempel i laglexten liksom kort- och tärningsspel.

Förhållandet mellan lotteri och spel i förevarande hänseende är teoretiskt klar. Med spel förstås en verksamhet vars uigång skall vara bestämd av regler som tillåter deltagare all fortgående påverka sina vinstmöjligheter genom något slags kalkyl eller liknande ålgärd. Kortspel som medger utbyte av kort, variationer i kortföringen och successiva insatser omfattas

sålunda av spelbegreppet medan kortaktiviteier som t.ex. går ul på alt deltagarna lyfter var sitt kort varvid högsla kortet vinner endast ulgör lotteri.

Förhållandet kompliceras emellertid när det gäller sådana spel vars utgång huvudsakligen beror på slumpen - s.k. äventyriiga spel eller hasardspel. 1 dessa fall föreligger såväl spel som lotteri. Relationen mellan lotteri och spel, inkl. äventyrligt spel, kan illustreras av följande figur.

Den vänstra cirkeln representerar lotteri och den högra spel. Fältet 1 representerar vanligt sedellolteri, totalisalorvadhållning vid häsltävlingar, bingo, automatspel och liknande företag där deltagarna inte kan påverka utgången genom egna åtgärder. Fältet 2 täcker de äventyriiga spelen där spelarna i viss utsträckning kan påverka utgången men slumpen ändå huvudsakligen avgör denna. Gränsdragningen mellan fälten 1 och 2 är ibland svår. Så t. ex. anses de kalkyler som spelarna kan göra i samband med rouletlspel avse slumpens växling och därför betraktas spelet, även när del bedrivs enligt ett s. k. system, till sin utgång vara hell beroende av slumpen. Roulettspel anses därför vara ett äventyrligt spel. När spelet bedrivs med begränsningar beträffande insatser och vinster kan det dock vara att anse endast som lotteri. Fältet 3 illustrerar de s. k. skicklighetsspelen. Hit hör bl.a. schack, biljard, bridge och bräde. Även i förhållandet mellan fälten 2 och 3 möter gränsdragningssvårigheter. Det har sålunda gjorts gällande all spelarnas skicklighet betyder mycket för deras framgång i poker. Å andra sidan måsle också den av slumpen beroende kortfördelningen betyda mycket. Därtill kommer att poker genom sina regler eggar deltagarna lill att göra allt större insatser och i den meningen har etl drag av äventyrtighel. Denna egenhet torde vara utslagsgivande när poker i rättstillämpningen hänförs till äventyriigt spel.

Prop. 1979/80:179 65

De angivna cirklarna kan också användas för atl illustrera förhållandet mellan lotteriförordningen och BrB:s dobbleribeslämmelser. Därvid förutsätts atl lotteriet och spelet anordnats för allmänheten och gäller pengar eller ekonomiska värden. Den vänstra cirkeln representerar då lotleriförordningen. Förordningens definition på lotteri läcker också äventyriigt spel (fältet 2). I 18 sista stycket lotleriförordningen ges emellertid en hänvisning lill BrB:s bestämmelser om dobbleri. Det innebär atl BrB lar över lotleriförordningen. Det för båda cirklarna gemensamma fältet 2 representerar sålunda dobbleri enligt BrB, medan fältet I motsvarar de gärningar som föranleder ansvar enligt lotteriförordningen. De med fältet 3 avsedda skicklighetsspelen är inte f n. kriminaliserade.

6.2 Illegal bookmaking m. m.

Den under 6.1 redovisade regleringen innebär bl.a. att sådan illegal bookmaking, som består i vadhållning i samband med hästkapplöpningar vid sidan av det officiella totalisatorspelel, endasl kan föranleda straff enligt lotteriförordningen. Man kan på goda gmnder anta att illegal bookmaking beträffande hästkapplöpningar, sportevenemang och liknande är den form av illegalt "spel" som omsätter de största summorna och som är förenad med de största sociala farorna. Det är enligt arbetsgruppens mening anmärkningsvärt att denna form av organiserad brottslighet kan föranleda högst ett års fängelse enligt 108 lotteriförordningen medan straffet för grovt dobbleri kan bli fängelse i två år. Här bör enligt arbetsgruppens mening en slraffskärpning ske. I samband därmed bör straffbestämmelserna föras över från specialstraffrätten till BrB för att ytterligare markera all detta är en brottslighet av allvarlig karaktär.

En sådan ny reglering bör emellertid omfatta inte endast vadhållning utan lotteri över huvud taget. Därigenom undanröjs de nuvarande gränsdragningssvårigheterna vid t.ex. roulettspel och man når en straffrättsligt enhetlig reglering av förfaranden som för allmänheten torde framstå som likvärdiga. Arbetsgruppen föreslår sålunda att BrB:s dobbleribeslämmelser utvidgas att omfatta i princip alla gärningar som i dag inbegrips i lotteriförordningens lotteridefinition.

Att lotleribegreppet upptas i BrB:s dobbleribeslämmelser får Ull följd att även lotterier för vilka tillstånd lämnats eller föreskriven anmälan har skell enligt lotteriförordningen kriminaliseras. För att undvika en sådan regelkollision bör sistnämnda legala lotterier undantas från BrB:s tillämpningsområde. Arbetsgruppen föreslår därför att i dobbleribeslämmelsen upptas straff för olovligt spel eller lotteri.

Med hänsyn till att tillämpningsområdet för BrB:s dobbleribeslämmelser sålunda kommer i allt väsentligt att sammanfalla med lotteriförordningens bör vidare den nuvarande hänvisningen till dobbleribeslämmelsen i BrB i 1 6 sisla stycket lotteriförordningen utgå. I stället bör i 108 lolteriförord-5 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 179

Prop. 1979/80:179 66

ningen las in en erinran om all straff enligt förordningen inte skall utdömas, om gärningen är att bedöma som dobbleri.

En tillämpning av BrB:s dobbleribeslämmelser på alla lotterier om pengar eller pengars värde som olovligen anordnas för allmänheten skulle föra in en rad bagatellförseelser under BrB och därmed motverka en av grundtankarna med förslaget, nämligen atl med en kriminalisering i BrB understryka brottslighetens allvariiga karaktär. Arbetsgruppen menar därför att endasl de kvalificerade olovliga lotterierna bör bedömas enligt BrB:s bestämmelser om dobbleri eller grovt dobbleri medan de mera bagateUartade brotten mot lotleriförordningen även i fortsättningen bör bestraffas enligt förordningen. Vilka kriterier som bör gälla för att kvalificera olovligt lotteri som dobbleri eller grovt dobbleri behandlas i del följande (avsnitt 6.3). Redan här bör emellertid nämnas, all om dobbleribestämmelserna och lotteriförordningen sålunda lill slor del kommer att få samma tillämpningsområde, och om endast de mera kvalificerade gärningarna skall bedömas enligt BrB, kommer vissa okvalificerade fall av äventyrligt spel, t.ex. ettörespoker, som i dag bestraffas som dobbleri, att i fortsättningen rubriceras som brott mot lotteriförordningen.

6.3 Hasardspel och skicklighetsspel

Som anförts i det föregående avses med begreppet äventyrligt i den nuvarande dobbleribeslämmelsen huvudsakligen att utgången beror på slumpen. Bedömningen sker således med utgångspunkt i spelreglerna och med bortseende ifrån spelinsalsernas storlek och spelarnas individuella skicklighet.

Det innebär bl. a. att utpräglade skicklighetsspel faller utanför dobbleri-beslämmelsernas tillämpningsområde och delta även när spelet gäller mycket stora ekonomiska värden och vinningssyftet framstår som det primära för såväl anordnare som deltagare. Inte heller lotleriförordningen är till-lämplig pä sådana skicklighetsspel.

Arbetsgruppen har för sin del svårt alt finna en rationell grund för en sådan ordning som således innebär att det står envar fritt all anordna t. ex. biljardlurneringar om pengar i vilka allmänheten inbjuds delta mot mycket höga deltagaravgifter medan del lorde vara förbjudet atl anordna exempelvis etl poker-SM på motsvarande villkor här i landet. Arbetsgruppen förordar därför atl begreppei äventyrligt i dess inskränkta betydelse av slumpmässighel utmönstras ur dobbleribeslämmelsen.

Med en sådan åtgärd råder man inte ulan vidare bol på en annan av den nuvarande ordningens avigsidor, nämligen att den medger ingripanden även mol spel som inte är förenade med annat än mycket begränsade ekonomiska risker för dellagarna och som bäst kan karaktäriseras som sällskapsspel och förströelse. Spel av denna arl är vanliga i sydligare länder och förekommer inte sällan på invandrarklubbar i vårt land. Arbets-

Prop. 1979/80:179 67

gruppen menar all beslämmelserna i BrB om dobbleri nu bör inriktas mol spel och lotteri om betydande ekonomiska värden där vinningssyftet slår i centrum. Del kan ske genom atl begreppei äventyrligt ges en delvis annan innebörd än f.n. Bedömningen enligt nu gällande rätt är som anförts i princip begränsad till själva speltypens karaktär. Enligt arbetsgruppens förslag skall det avgörande i stället vara i vad mån den konkreta verksamhelen kan anses äventyriig. Förutom spelels art - särskilt då slumpmäs-sighelen - blir andra omständigheter som insatsernas storlek, anlal spelare och verksamhetens omfattning i övrigi av belydelse. I enlighet med del anförda föreslår arbetsgruppen att i 16 kap. 14 8 BrB föreskrivs straff för den som olovligen för allmänheten anordnar spel eller lotteri som med hänsyn lill sin arl, insatsernas ekonomiska värde och övriga omständigheter framstår som äventyrligt.

Förslaget innebär inte några större förändringar i förhållande till gällande rätt. Det innebär å ena sidan alt också rena skicklighelsspel kan bli all bedöma som dobbleri, om nämligen insatsernas storiek m.m. gör det oacceptabelt från allmän synpunkl. Oftast torde någol ingripande inte bli aktuellt med hänsyn lill att spelaren vid nu ifrågavarande spel i högre grad än vid hasardspel är herre över utvecklingen genom sin individuella spelskicklighet. Det förtjänar emellertid alt påpekas all handikappregler av olika slag kan eliminera spelarens möjligheter alt behärska spelet och därmed göra ett skicklighetsspel mera hasardbetonal. Man måsle också räkna med att omständigheterna kring t. ex. ell biijardparti om pengar med i och för sig spelkunniga deltagare kan vara sådana att spelarna har svårt atl besinna sig och lockas lill insatser för vilka de saknar täckning i sin privata ekonomi. År omständigheterna sådana bör spelet rubriceras som dobbleri. Utgör del ej dobbleri är spelet straffritl. Ansvar enligt lotleriförordningen kan nämligen inte komma i fråga för skicklighetsspel.

Å andra sidan innebär förslaget alt hasardspel som inte är förenade med några egentliga ekonomiska risker för deltagarna faller utanför dobbleri-beslämmelsens tillämpningsområde. Avgörande för bedömningen härav är framför allt insatsernas storlek. Även om emellertid insatserna i och för sig är blygsamma kan spelreglerna vara så utformade atl varje spelomgång ger tillfälle lill flera eller ökade insatser och uppläggningen i slorl av spelet lockar spelarna till alll djärvare satsningar. Till sädana hetsande omständigheter som bör kvalificera spelet som dobbleri hör att spelarna betalar deltagaravgift till anordnaren beräknad efter den tid de deltar i spelet. 1 den mån hasardspel inte blir alt bedöma som dobbleri - t. ex. ettörespoker för sällskaps skull - faller gärningen under lolleriförordningens bestämmelser om olovligt spel. Huruvida en egentlig avkriminalisering av sislnämnda och liknande förfaranden bör ske får prövas i samband med alt ställning tas till del betänkande som 1972 års lotleriulredning beräknas lägga fram inom kort.

Ell olovligt lotteri kan innebära försäljning av ett stort antal lottsedlar

Prop. 1979/80:179 68

som var och en kostar endasl någon krona. Del skulle strida mot vanligt språkbruk all påstå att köp av en sädan lott är förenat med sädana ekonomiska risker för köparna atl lotteriet framstår som äventyriigt. För anordnaren kan lotteriet emellertid ge mycket betydande inkomster. Arbetsgruppen vill i sammanhanget erinra om uppgifter i avsnitt 2.2 om atl Sverigespelen omsatte ca 43 milj. kr. Sverigespelen har visserligen bedömts som svindleri av tingsrätten i Umeå. Arbetsgruppen menar emellertid alt kedjebrev om pengar lämpligen bör falla under dobbleribestämmelserna. Med tanke på angivna och liknande förfaranden - t. ex. illegala spelkasinon med enarmade banditer - föreslår arbetsgruppen straff enligt dobbleriparagrafen inte endasl när lotteriet, eller spelet, framstår som äventyrligt utan även när det är ägnat atl tillföra anordnaren en betydande ekonomisk vinning.

Sammanfattningsvis innebär arbetsgruppens förslag alt vissa kvalificerade förfaranden som f n. föranleder ansvar enligt lotleriförordningen blir straffbara enligt BrB. Vidare kan skicklighetsspel under kvalificerade omständigheter bli alt bedöma enligt BrB. De nu angivna gärningarna kan -för all anknyta till den tidigare berörda figuren i avsnitt 6.1 - illustreras av de delar av de två cirklarna som ligger ovanför den streckade horisontella linjen. Från dobbleribetämmelsens tillämpningsområde avförs vissa mindre kvalificerade hasardspel. Dessa blir i stället att bedöma enligt lotleriförordningen. Enligt lotleriförordningen blir liksom hittills all bedöma bl.a. olovligt anordnat roulett-, bingo-, kort- och tärningsspel som anordnas i förvärvssyfte men för en sluten krets av deltagare. De nu beskrivna gärningarna motsvaras i den nyssnämnda figuren av de delar av fälten 1 och 2 som ligger under den streckade linjen. Den del av fält 3 som ligger under samma linje representerar skicklighelsspel som inte anses äventyrliga och som inte är straffbara.

Arbetsgruppens förslag innebär atl del kommer alt finnas tre olika grader av brott mol spelbeslämmelserna, nämligen brott mot lotleriförordningen, dobbleri och grovt dobbleri. Graderingen bör framgå av slraffskalorna för de olika brotten. Enligt gällande bestämmelser kan straffet för brott mot lotteriförordningen bli böter eller, i vissa fall, fängelse i högsl elt år medan dobbleri bestraffas med böler eller fängelse i högst sex månader och grovt dobbleri med fängelse i högst två år. Arbetsgruppen föreslår atl straffskalan för brott mol lotleriförordningen sänks lill böler eller fängelse i högst sex månader medan straffet för dobbleri höjs lill böter eller fängelse i högsl två år och straffet för grovt dobbleri höjs till fängelse lägst sex månader och högsl fyra år.

6.4 Allmänheten

Som tidigare anförts föreslår arbetsgruppen straff för den som olovligen för allmänheten anordnar spel eller lotteri som med hänsyn lill sin art.

Prop. 1979/80:179 69

insatsernas ekonomiska värde och övriga omständigheter framstår som äventyrligt eller ägnat att tillföra anordnaren en betydande ekonomisk vinning. Att spelet eller lotteriet skall vara anordnat för allmänheten innebär inte någon ändring i förhållande till gällande rätt. 1 sak innebär regleringen atl det är tillåtet atl anordna spel eller lotteri av nu berört slag för en personkrets som är på en gång liten och sluten.

Det har förekommit försök att genom t. ex föreningsbildning ge sken av att den ifrågavarande personkretsen är sluten. Sådana arrangemang har emellertid inte hindrat atl bestämmelserna om dobbleri ändå har tillämpats. Så snart den krets av personer som i praktiken haft möjligheter atl della i spelet inte har varit begränsad eller utgjort etl i verklig mening slutet sällskap har sålunda även spel som organiserats i nu avsedda former ansetts vara anordnat för allmänheten.

Med hänsyn lill att offentlighetsrekvisilel således i praxis inte synes vålla några tillämpningssvårigheter anser arbetsgruppen det inte vara påkallat med en motsvarighet i BrB till bestämmelsen i 8 8 lotteriförordningen.'

Bestämmelserna i 16 kap. 14 § BrB om dobbleri kriminaliserar också tilllåtande av äventyrligt spel i lokal som upplåtits åt allmänheten. Under broltsbeskrivningen faller dels att innehavare av allmänt näringsställe tilllåter äventyrligt spel på stället — även när det sker i slutet sällskap och spelet inte är öppet för allmänheten -, dels all någon upplåter en annars prival lokal åt allmänheten för sådant spel. Arbetsgruppen finner inte skäl lill ändring av dessa bestämmelser annal än i redaktionellt hänseende.

6.5 Deltagande

För dobbleri straffas även deltagare i sådant äventyrligt spel om pengar som anordnats för allmänheten eller eljest äger rum i lokal vartill allmänheten har tillträde (16 kap. 14 8 andra stycket BrB). Att deltagande på delta sätt straffbelagts beror på atl spelare inte redan genom att delta i spelet kan anses ha medverkat lill anordnandet eller tillåtandet av spelet. Någol motsvarande ansvar för deltagande finns inte enligt lotleriförordningen. Del är sålunda inte straffbart att köpa lotter i ell otillåtet lotteri.

Arbetsgruppen har i det föregående föreslagit alt bl.a. olovligt lotteri som är ägnat atl tillföra anordnaren en belydande ekonomisk vinning skall föranleda ansvar enligt dobbleribestämmelserna i BrB. Därmed avses bl. a. lotterier där visserligen varje lott kostar endast någon krona men där

' 8 § lotteriförordningen har följande lydelse:

Vad i denna förordning stadgas skall äga tillämpning jämväl å sådanl lotteri, vid vilket såsom villkor för deltagande fordras medlemskap i viss sammanslutning, därest denna tillkommit väsentligen för anordnande av lotteri eller lotteriet eljest, såsom med avseende å omfattningen eller de villkor, varunder deltagande må ske, är att jämställa med lotteri, anordnat för allmänheten.

Prop. 1979/80:179 70

antalet lotter är myckel stort och lotteriets omsättning följaktligen belydande. Med de nuvarande beslämmelserna om dellagande i dobbleri kommer förslaget alt medföra att den som köper en lott av nyssnämnt slag straffas för dobbleri. En sådan utvidgning av del straffbara området är enligt arbetsgruppens mening inte önskvärd. Arbetsgruppen föreslär därför all endast deltagande i sådant olovligen anordnat spel eller lotteri som med hänsyn till sin arl, insatsernas ekonomiska värde och övriga omständigheter framstår som äventyrligt skall kunna föranleda straffansvar.

Arbetsgruppens förslag i avsnitt 6.1 innebär atl okvalificerade hasardspel - t. ex. ettörespoker - i fortsättningen skall bedömas enligt lotteriförordningen och deltagande i sådant spel avkriminaliseras därmed. Deltagande i enkell dobbleri bör liksom f. n. vara straffbart. Straffet för deltagande bör vara väsentligt lägre än för anordnande och arbetsgruppen menar att den nuvarande straffskalan, som inrymmer endast böter, är tillräcklig. I sammanhanget vill arbetsgmppen påpeka alt de närmast professionella spelhajar som enligt uppgift förekommer på de illegala spelklubbarna många gånger deUar så aktivt med spelarvärvning och liknande att de blir att bedöma som gärningsmän eller medverkande till dobbleri.

7 Medverkan till dobbleri

Medverkan till dobbleri är straffbart enligt 23 kap. 4 8 BrB. Enligt denna bestämmelse skall inte bara den som anordnat dobbleriet straffas utan också den som främjat detta med råd eller dåd. Den som inte är alt anse som gärningsman dömes, om han förmått annan till utförande, för anstiftan av brottet och eljest för medhjälp därlill. Medverkan som består enbari av dellagande i själva spelet straffas som nyss nämnis särskill.

I den allmänna debatten kring den illegala spelklubbsverksamheten nämns ofta den roll som vissa fastighetsägare har i sammanhanget. Verksamheten förutsätter Ju all det finns personer som är villiga atl hyra ut lämpliga lokaler. Men också personer som tillhandahåller spelutrustning och annan nödvändig inredning bidrar verksamt till spelklubbarnas fortbestånd.

Utsikterna att straffrättsligt komma ål dessa personer, som många gånger slår bakom verksamheten, är beroende av möjligheterna att bevisa alt de känner till att den verksamhet som bedrivs i deras fastigheler eller i de lokaler, som de har finansierat eller inrett, är olaglig.

Som framgår av avsnitt 2 och bilagan till denna promemoria är det ett karaktäristiskt inslag vid all illegal klubbverksamhel alt klubbarna ofta återuppstår i samma lokaler och all en snäv krets av fastighetsägare svarar för en stor del av de lokaler som vid varje lidpunkt utnyttjas för illegal klubbverksamhet. Trots detta är del mycket sällsynt med rättsliga åtgärder mol faslighelsägarna. Såvitt känt har det inte heller förekommit åtal mot

Prop. 1979/80:179 71

l.ex. heminredningsfirmor som enligt leasingavlal eller med äganderättsförbehåll tillhandahållit inredningen i illegala klubbar eller mol personer som förmedlat eller gett lån för sådan illegal verksamhet. Nyligen har Sveriges advokalsamfund beslutat meddela en advokai varning på grund av att han biträtt ägarna av en porrklubb där koppieriverksamhet förekommit med råd rörande klubbens angelägenheter och därigenom medverkat till atl söka skapa en laglig ram för en olaglig verksamhei. Rådgivningen bestod bl. a. i upprättande av ordningsregler för personer som hade anslällning vid eller på annat sätl hade anknytning lill klubben saml en mall för anställningsavtal med stripteasedansöser. Det torde emellertid inte vara aktuellt med åtal mot advokaten på grund av åtgärderna.

Arbetsgruppen menar all de nu angivna personkalegorierna effektivt kan motverka illegal spelklubbsverksamhet om de vill. Det kan för faslig-helsägarnas del ske genom en omsorgsfull prövning av dem som vill hyra lägenheten eller lokalen och en aktiv övervakning av hur denna utnyttjas i fortsättningen. I avsnitt 8 diskuterar arbetsgruppen ålgärder i syfte att underlätta för fastighetsägaren all bli av med nu ifrågavarande icke önskvärda hyresgäster. Vidgade möjligheter för fastighetsägaren all säga upp hyresförhållandet på grund av illegal spelklubbsverksamhet bör emellertid enligt arbetsgruppens mening paras med en skyldighel för honom alt aktivt utnyttja möjligheten.

Åven för långivare, inredningsfirmor och andra som med eller ulan avsikt bidrar lill finansieringen av illegal spelklubbsverksamhet synes det vara påkallat med bestämmelser som är ägnade alt öka vaksamheten i kreditprövningen. En ökad vaksamhet är också önskvärd hos advokater och andra som ägnar sig åt juridisk eller annan rådgivning i frågor om spel och lotteri.

I enlighet med det anförda föreslår arbetsgruppen - efter mönster av 19 kap. 15 8 BrB — en beslämmelse om oaktsam medverkan lill grovt dobbleri. Om sålunda någon, som med hänsyn lill omständigheterna haft skälig anledning antaga att grovt dobbleri förbereds eller pågår, genom upplåtelse av lokal, tillhandahållande av pengar eller utrustning, eller på annat sätt genom råd eller dåd väsentligt främjar verksamheten, skall han dömas såsom för medhjälp till gärningen. Straffskalan bör omfalla böler eller fängelse i högst två år.

8 Hyreslagen

I tidigare avsnitt har anförts all del finns en tämligen fasl krets av fastighetsägare som äger en betydande del av de fastigheter vari de illegala klubbar som finns vid varje tillfälle inryms och att det är vanligt alt illegala klubbar återuppstår kort tid efter det att polisen ingripit mol verksamheten.

Prop. 1979/80:179 72

En ofta hörd invändning från fastighelsägarhåll är att det är svårt atl vela vilka avsikter en hyressökande har med den ifrågavarande lägenheten eller lokalen. En legal verksamhet kan vidare ändra karaktär t. ex. så alt det i en kaférörelse blir mer och mer vanligt alt gästerna spelar om pengar. En sådan utveckling kan ske gradvis och del är då utomordentligt svårt för fastighetsägaren att upptäcka förändringen. Och när han blivit på del klara med att verksamheten förvandlats lill en illegal spelklubb utgör lagstiftningen hinder mot en snabb avveckling av hyresförhållandet.

Arbetsgruppen vill inte bestrida all det kan innebära svårigheter atl fastställa om en hyressökande är seriös eller ej och att i tid upptäcka en gradvis ökande spelaktivitet i en upplåten lokal eller lägenhet. Det är emellertid svårt all tro att kontrollen inte kan bli bättre och det är arbetsgruppens avsikt med det i avsnitt 7 presenterade förslaget att framtvinga en allmän skärpning bland fastighetsägarna i de angivna hänseendena. Vad som emellertid framför allt kan begäras av en fastighetsägare i vars faslighet polisen har funnit en illegal spelklubb är att han vidtar åtgärder för att förhindra ett upprepande. Det kan inte accepteras att illegala klubbar ständigt ålemppstår i samma lokal. Man kan också begära att fastighetsägaren, om han äger flera fastigheter, efler polisingripande av nyssnämnt slag går igenom hela sitt fastighetsbestånd i syfte att gallra ut ytterligare illegala klubbar. Den koncentration av Ulegal klubbverksamhet till vissa personers fastigheter som har kunnat konstateras är stötande. Arbetsgruppen menar att man — när åtal väckts mot fastighetsägare för oaktsam medverkan till grovt dobbleri (jfr avsnitt 7) - som etl betydelsefullt indicium på oaklsamhel bör kunna anteckna underlåtenhet av nu berört slag.

För att göra det möjligt för fastighetsägare att freda sig mol åtal för medhjälp till dobbleri bör emellertid åtgärder vidtas i syfte att möjliggöra avveckling av hyresförhållanden på grund av Ulegal spelklubbsverksamhet.

I avsnitt 3 har redovisats möjligheterna alt inom hyres- och bostadslagstiftningens ram ingripa mot illegala spelklubbar. Arbetsgmppen hänvisar till den framställningen. Här skall endast noteras att det är oklart om hyreslagen medger förverkande av hyresrätten enbart på den grunden atl lokalen eller lägenheten använts för illegal spelklubbsverksamhet. Arbetsgruppen anser sålunda att det erfordras elt uttryckligt stadgande i detta hänseende. Med anledning härav föreslår arbetsgruppen att i 42 8 hyreslagen upptas en ny punkt — (8.) - som säger att hyresrätten är förverkad, om hyresgästen i lägenheten bedriver verksamhet som anges i 16 kap. 14 § BrB, dvs. dobbleri.

Arbetsgmppen vill tillägga att i andra stycket av nämnda paragraf anges att hyresrätten icke är förverkad, om del som ligger hyresgästen lill last är av ringa betydelse. Den bestämmelsen torde ofta vara tillämplig när den dobbleriverksamhel som bedrivits i lägenheten bestått exempelvis i administration av etl illegalt sedellotteri.

Prop. 1979/80:179 73

Den nu förordade bestämmelsen vill hjälpa den stora massan av lojala fastighetsägare som önskar bli av med hyresgäster som bedriver illegal spelklubbsverksamhet atl förverkliga detta önskemål. Som lidigare har antytts måste man emellertid räkna med förekomsten även av en liten gmpp av illojala fastighetsägare som uppmuntrar till illegal klubbverksamhet. Arbetsgmppen har med tanke på sådana fastighetsägare övervägt en kommunal anvisningsrätt lill lägenheter i vilka dobbleri har bedrivits (Jfr SOU 1975:51 s. 245 fO- Ett annat alternativ som har diskuterats är att samhället efter mönster av bostadsförvaltningslagen ges möjligheter att Ullsätta en särskild förvaltare för att få ett slut på illegal spelklubbsverksamhet i fasligheten. Arbetsgmppen bedömer emellertid alt del f n. bör räcka med den i avsniti 7 föreslagna beslämmelsen om straff för oaktsam medverkan till dobbleri i förening med den nu föreslagna ändringen i hyreslagen för att få en bättre ordning till stånd. Del finns emellertid anledning att här följa utvecklingen med uppmärksamhet.

Arbetsgmppen vill slutligen anmärka att den inte funnit det föreligga något prakfiskt behov av ändringar i bostadsrättslagen (1971; 479) motsvarande dem som nu föreslagits i hyreslagen. Även på denna punkt bör emellertid utvecklingen noga följas.

9 Förverkande

I 1972 års lagstiftningsärende betonades att kriminaliseringen av försök och förberedelse öppnade nya möjligheter till förverkande.'

Enligt förverkandereglerna i 36 kap. BrB kan förverkande ske av bl. a. förlag för brott som har mottagits av någon som därvid gjort sig skyldig Ull gärning som utgör brott enligt BrB. Förverkande kan också ske av egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt BrB.

En följd av alt förberedelse till grovt dobbleri blir straffbelagt är att pengar som överlämnats som spelkassa och rouleltbord eller annan ulmstning som har anskaffats för användning vid straffbart äventyrligt spel kommer att kunna förklaras förverkade.

Det bör anmärkas att ansvar för förberedelse kan komma i fråga i nu avsedda fall endast om det kan styrkas att den tiUlänkta verksamheten skulle få en sådan inriktning att det fullbordade brottet skulle utgöra grovt dobbleri. De bevissvårigheter som nämnda förhåUande kan tänkas ge upphov till bör dock inte behöva bli oöverstigliga. Exempelvis torde straffbestämmelsen om förberedelse ofta kunna tillämpas mol den som har gjort sig skyldig fill grovt dobbleri och som kort därefter ånyo anskaffar spelut-mstning som är väl lämpad för illegalt spel i oförändrad omfattning.

Eftersom den spelverksamhet det här är fråga om har en rent affärsmässig inriktning torde betydelsen av ålgärder som innebär ekonomiska avbräck för den som utövar verksamheten inte böra underskattas. Möjlighe-

Prop. 1972:96 s. 14, 15.

Prop. 1979/80:179 74

ten för polisen att i nämnda fall ingripa med beslag i ett tidigt skede kan därför anlas fä god effekt när det gäller att på sikt bekämpa de grova formerna av dobbleri.

Nu redovisade överväganden har i vissa remissyttranden ansetts utgöra motiv för en specialreglering av förverkandebestämmelserna i anslutning till dobbleribroltet. Man har bl.a. föreslagit all bestämmelser införs som gör det möjligt all förverka alla penningmedel som påträffas inom spellokal eller i därtill anslutande utrymmen liksom inredningen i spellokalen, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Som jag tidigare har anföri kommer möjligheterna alt ingripa med förverkande atl vidgas om förberedelse till grovt dobbleri straffbeläggs. Med hänsyn härtill och i avsaknad av närmare utredning om behovet och konsekvenserna av en sådan lagstiftningsåtgärd ärjag f. n. inte beredd atl föreslå speciella förverkanderegler för dobbleriets del. Det kan i detta sammanhang finnas anledning betona det angelägna i atl redan nu gällande regler om beslag och förverkande utnyttjas i full utsträckning. Del bör t. ex. inte vara uteslutet att en exklusiv inredning som är speciellt anskaffad för en spellokal och avpassad för den verksamhet som bedrivs där betraktas som hjälpmedel vid brott och därför förklaras förverkad. I vissa fall lär förekomma särskild apparatur för alarmering eller för bevakning av entrén till en spelhåla. AUa sådana anordningar som är avsedda som skydd mot att den brottsliga verksamheten skall upptäckas bör även kunna förklaras förverkade.

Arbetsgruppen ansluler sig helt till uppfattningen atl det är angeläget att gällande regler om beslag och förverkande utnyttjas i full utsträckning. I avsnitt 7 har föreslagits en nykriminalisering av oaktsam medverkan till bl. a. förberedelse till grovt dobbleri. Därigenom utvidgas den personkrets hos vilka förverkande kan ske medan den egendom som kan komma i fråga för förverkande i princip är oförändrad. Arbetsgruppen delar departementschefens ovan redovisade uppfattning all det inte finns skäl att föreslå speciella förverkanderegler för dobbleriets del.

I sammanhanget vill arbetsgruppen nämna att i 118 lotteriförordningen har upptagits särskilda regler om förverkande av viss egendom som hör samman med olovligt lotteri. Såvitt arbetsgmppen kan bedöma saknar 11 8 lotteriförordningen självständig belydelse i förhållande lill 36 kap. BrB. Med hänsyn emellertid lill all lotleriförordningen f n. är föremål för översyn i annat sammanhang avstår arbetsgruppen från andra ändringar i paragrafen än sådana som direkt föranleds av arbetsgruppens förslag att reglera kvalificerade olovliga lotterier i BrB.

10 Upprättade lagförslag

1 enlighet med det anförda har upprättats förslag till

1) lag om ändring i brottsbalken,

2) lag om ändring i lotleriförordningen (1939:207),

3) lag om ändring i Jordabalken.

Prop. 1979/80:179 75

11 Specialmotivering

11,1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

16 kap. 14 §

I paragrafens första stycke straffbeläggs förfaranden som innebär all någon olovligen för allmänheten anordnar spel eller lotteri som med hänsyn till sin art, insatsernas ekonomiska värde och övriga omständigheter framstår som äventyrligt eller ägnat att tillföra anordnaren en belydande ekonomisk vinning. Dessutom straffbeläggs tillåtande av sådant spel i lokal som har upplåtits åt allmänheten.

Innebörden av de angivna bestämmelserna har utvecklals i avsnitt 6 till vilket hänvisas. Dessutom förtjänar följande all påpekas.

Dobbleri i mer kvalificerade former, såsom vid regelrätta spelklubbar och liknande, förutsätter i allmänhet särskilda för ändamålet inrättade lokaler med ofta ganska dyrbar inredning och utrustning. Verksamheten fömtsätter därför också i många fall en ganska omfattande organisation och i initialskedet en hel del penningmedel. I många fall kan också belydande ansträngningar göras för atl dölja verksamhelen i form av legitim klubbverksamhet eller på annal säll. De som deltar i detta organiserande är ofta samtliga att betrakta som anordnare av verksamheten och följaktligen som gämingsmän. Den enskilde medverkandes insats behöver inte ensam uppfylla rekvisitet anordnande eller ens ha varit en fömtsättning för detla. I många fall, såsom vid vanlig lokalulhyrning eller leverans av inredning eller rådgivning om verksamhetens uppläggning, är del dock svårt att påvisa en så nära förbindelse med verksamheten all gärningsmannaansvar kan ifrågakomma. Detta utesluter inte att åtgärderna främjat verksamheten och att ansvar för medhjälp eller anstiftan därför kan komma i fråga om uppsåt föreligger till verksamhelen. Liksom i övriga hänseenden är här eventuellt uppsåt tillräckligt.

I andra stycket föreskrivs straff för den som deltar i olovligt spel eller lotteri som framstår som äventyriigt. Ändringen har väsentligen redaktionell karaktär. Vid prövning av spelets ävenlyriighet skall hänsyn tas till spelets art, insatsernas storlek och övriga omsländigheter. Begränsningen till "äventyrliga" spel och lotterier innebär atl köp av en lottsedel i ett otillåtet lotteri inte är straffbart. Däremol kan dellagande i illegal bookmaking vara det.

16 kap. 14 a § Ändringen avser straffskalan.

16 kap. 18 §

I paragrafen föreskrivs ansvar för vissa fall av oaktsam medverkan lill grovt dobbleri. Oaktsamheten skall hänföra sig lill aU den medverkande med hänsyn till omständigheterna bort inse att grovt dobbleri förbereds

Prop. 1979/80:179 76

eller pågår. Själva medverkansåtgärden måste däremol vara uppsåtlig. Genom att det sägs att grovt dobbleri förbereds eller pågår framgår alt den oaklsamma medverkan kan avse även försök och förberedelse.

Oaktsamheten kan vara grundad på atl den medverkande med hänsyn till för honom kända omständigheter bort inse alt dobbleri förbereddes eller pågick. Detta är dock inte nödvändigt utan oaktsamheten kan också vara beroende av alt den medverkande men hänsyn till omfattningen av sina medverkanshandlingar eller andra för honom kända omständigheter bort göra sig underkunnig om verksamhetens närmare karaktär. Att systematiskt hålla sig i okunnighet skall alltså inte kunna fria från ansvar.

Med hänsyn lill att det straffbara området genom bestämmelsen väsentligt utvidgas har i paragrafen närmare angetts vilka åtgärder som kan medföra ansvar.

11.2 Förslaget till lag om ändring i lotteriförordningen (1939:207) Ändringarna har kommenterats i avsniti 6 och 9.

11.3 Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Genom förslaget införs i hyreslagens 42 8 ytlerligare en situation där hyresrätten är omedelbart förverkad och där hyresvärden är berättigad att säga upp avtalel, nämligen om hyresgästen i lägenheten bedriver dobbleri.

Prop. 1979/80:179 77

Bdaga 2

Sammanställning av remissyttranden över brottsförebyggande rådets promemoria (1979:4) Dobbleri

I Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, bosladsdomstolen, rikspolisstyrelsen, riksskatteverket, lotterinämnden, statens invandrarverk, Stockholms, Malmö och Göteborgs tingsrätter, hyresnämnden i Slockholm, polisstyrelserna i Stockholms, Malmö och Göieborgs polisdistrikt, länsslyrelserna i Slockholms, Malmöhus och Göieborgs och Bohus län, Stockholms och Malmö kommuner. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Hyresgästernas riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Svenska travsportens centralförbund, Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges statsåklagare. Föreningen Sveriges åklagare, Sveriges advokalsamfund. Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer.

RÅ har överlämnat yttranden från överåklagarna i Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt från cheferna för länsåklagarmyndigheterna i Slockholms län och Gotlands län, Örebro län saml Väslernorrlands län och Jämllands län. Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttranden frän polisstyrelserna i Eslövs och Lunds polisdistrikt. Stockholms kommun har bifogat yttranden från kommunens faslighetsnämnd, byggnadsnämnd, sociala centralnämnd, brand- och civilförsvarsnämnd, miljö- och hälsovårdsnämnden, samt från stadskansliets Juridiska avdelning. Malmö kommun har bifogat yttrande från kommunens sociala centralnämnd.

Yttrandet från Föreningen Sveriges åklagare är i sak likalydande med yttrandet från chefen för länsåklagarmyndighelen i Slockholms län och Gotlands län.

2 Allmänna synpunkter

I arbetsgmppens slutsals alt del föreligger elt behov av lagstiftningsåtgärder mot del illegala spelet instämmer del slora flertalet remissinstanser, bl. a. RÅ, överåklagaren i Malmö åklagardistrikt, rikspolisstyrelsen, riksskatteverket, lotterinämnden, Stockholms och Göteborgs tingsrätter, polisstyrelserna i Stockholms, Malmö och Göteborgs polisdistrikt, länsstyrelserna i Stockholms och Göteborgs och Bohus län, Stockholms kommun, LO, TCO, Sveriges fastighetsägareförbund, Föreningen Sveriges statsåklagare och Föreningen Sveriges länspolischefer.

Prop. 1979/80:179 78

Illegal spelverksamhet i den organiserade och affärsmässiga form som under senare år utvecklats bl. a. i form av s. k. spelklubbar ulgör enligt RÅ ett allvariigt samhällsproblem. Såväl de direkta skadeverkningar av ekonomisk, social och personlig natur som har sin grund i olika former av spelverksamhel som den grogrund för och förbindelselänk med annan brottslighet av aUvarlig art som del illegala spelet utgör motiverar atl kraftfulla ålgärder vidtas för atl motverka förekomsten av sådan verksamhet. Svårigheterna atl komma tillrätla med missförhållandena på detla område är enligt RÅ slora och utvecklingen har enligt hans mening visat på svagheter och brister i den nuvarande lagstiftningen. Det är därför tillfredsställande att ett förslag till åtgärder som syftar till större effektivitet i brottsbekämpningen på det förevarande området nu föreligger. RÅ finner arbetsgmppens förslag i huvudsak väl ägnat atl läggas lill grund för lagstiftning och kan med vissa reservationer tillstyrka förslagets genomförande.

Riksskatteverket delar arbetsgruppens uppfattning atl nuvarande dobbleribeslämmelser är behäftade med vissa svagheter, som bör kunna avhjälpas om förslaget antas. Det är av särskih värde om man kan komma åt den personkrets av exempelvis finansiärer och fastighetsägare som utan atl direkt delta i spelklubbarnas verksamhet ändå gör sig vinster på den. Inkomsterna av olika illegala spel är ofta mycket stora. Riksskatteverket anser att arbetsgmppens förslag i stort bör läggas till grund för ändrad lagstiftning.

Stockholms tingsrätt anför bl. a. följande:

Den kanske allvarligaste svårigheten vid bekämpandet av spelklubbarna är atl dessa efter en polisrazzia återuppstår i samma lokaler och med samma ekonomiska intressen i bakgmnden men med en utåt sett ny ledning. Detta missförhållande kan BRÅ:s förslag vara ägnat att avhjälpa. En svårighet, som lagstiftningsåtgärder däremol knappast kan råda bot på annat än i form av motivuttalanden, är de stora bevissvårigheterna i denna typ av mål. Vittnen och medtilltalade är sällan talföra. Det är vanligt atl vid polisförhör lämnade uppgifter alertas vid huvudförhandlingen. Att hot förekommer för indrivning av spelskulder lorde vara känt. Att vittnen och medtilltalade kan vara skrämda till tystnad genom hot eller andra obehöriga påtryckningar finns också anledning atl räkna med. Vidare kan polisvittnen vara hänvisade till att relatera andrahandsuppgifter från anonyma informatörer. Förhållanden av nu angivet slag ställer rätten inför svåra problem såväl vid bevisvärderingen som vid övervägande av kravel på bevisningens styrka. - - - Det kunde vara av värde om övervägande angående bevisfrågor av ovan exemplifierat slag intogs i förarbetena till den blivande lagstiftningen.

Promemorian ingår i en översyn av lagstiftningen mot den organiserade och ekonomiska brottsligheten. För att en sådan lagsliftning skall få avsedd effekt fordras att den träffar vad BRÅ kallar bakmännen dvs. de finansiella intressen som utan att framträda styr verksamheten och tar hand om största delen av vinsten. Promemorian innehåller förslag i den riktningen, bl. a. del nya oaktsamhetsbrottet. Förslagel innehåller emellertid också straffskärpningar som främst kommer alt drabba bulvaner vilka rent principiellt är mindre straffvärda än de s.k. bakmännen. Detta kan

Prop. 1979/80:179 _ 79

naturligtvis te sig olillfredsställande men enligt tingsrättens mening är skärpta straff för bulvanerna i avskräckande syfte ofrånkomligt om den organiserade brottsligheten något så när effektivt skall kunna bekämpas.

Polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt påpekar atl den illegala spel-verksamheten i alla dess former har ökat i oroväckande grad under senare år. I synnerhet gäller delta kort- och tärningsspel inom olika invandrargrupper. Ett klart samband har kunnat konstateras mellan illegall spel och olika former av annan delvis grov brottslighet. Allvarliga sociala skadeverkningar har även uppstått som följd av sådan spel verksamhet. De författningsrum som reglerar detta område har enligt polisstyrelsen inte givit de räitsvårdande myndigheterna tillräckliga möjligheter atl bekämpa brottslighet av nämnt slag. Det har bl.a. visat sig vara mycket svårt att komma åt de "bakgrundspersoner" som utan att aktivt delta i spelverksamheten gjort ekonomiska vinster genom att upplåta lokaler mol ersättning eller på annat sätt medverkat till genomförandet. Förslaget till författningsändringar synes enligt polisstyrelsen så utformade all de bör medföra god såväl preventiv som repressiv effekt. Som särskill värdefulla framstår förslagen till regler angående "bakmännen". Polisstyrelsen har därför inga erinringar mot de principiella ställningstaganden som redovisas i promemorian.

Länsstyrelsen i Stockholms län upplyser atl den som tillslåndsmyndighet beträffande lotterier av och till får kännedom om illegala lotterier och spel. I den mån verksamheten av länsstyrelsen bedömts som omfattande och allvariig har anmälan om förhållandet skett. 1 de få fall som lett till åtal och fällande dom har straffreaktionen blivit påfallande mild. Hänsyn synes ibland ha lagils till om det illegala lotteriet eller spelet bedrivits till förmån för något vällovligt ändamål. Enligt länsstyrelsens mening beror den milda reaktionen inte så myckel på bevissvårigheler och brist på reaktionsmöjligheler som på en benägenhet att behandla denna typ av brottslighet med vissl överseende. Ett klart uttalande om statsmakternas syn på olagliga lotterier och spel vore därför värdefullt för en effektiv brottsbekämpning på områdel.

Kommunstyrelsen i Stockholms kommun anser att de uppgifier som redovisas i rapporten inger stor oro och atl det i nuvarande läge är motiveral med vissa åtgärder. Klubbar som blir föremål för polisens olika razzior och slängs öppnas många gånger kort tid därefter på nyll i annan faslighet. Ett viktigt led i strävandena atl komma tiil rätla med de illegala verksamheterna måste därför enligt kommunstyrelsen vara alt fastighetsägare ägnar den här typen av verksamhet ökad uppsikt och att större krav måste kunna ställas på fastighetsägarna. De lagstiftningsåtgärder som föreslås i uiredningen bör genomföras. Kommunstyrelsen anser det angelägel all hyresrätten inte bara anses vara förverkad om dobbleri bedrivs i lägenheten utan också i fråga om all annan illegal verksamhet. Det bör gälla illegal verksamhet i säväl lokaler som lägenheter i lagieknisk mening.

Prop. 1979/80:179 80

Vad som gör den illegala spelverksamheten ur samhällets synpunkl allvarlig är enligt sociala centralnämnden i Stockholms kommun sambanden med den traditionella brottsligheten (våldsbrott, stölder, häleri, narkotikabrott etc). Med goll fog betecknas klubbmiljöerna i rapporten som kriminella och brollsgenererande. Nämnden pekar också på att det finns belägg för att annan brottslighet har förekommit i anslutning till spelverksamhet och att speldeltagare Ull följd av förluster vid spelbordet har drivits in i brottsliga förehavanden. Till detta kommer alla de svåra skadeverkningar av ekonomisk, social och personlig natur, som har sin grund i de förluster och den skuldsättning vissa spelare förr eller senare drar på sig. Det är känt att spelförluster har varit den direkta orsaken tUl> personliga tragedier för deltagare och deras närstående. Inga samhällsgrupper är undantagna från den illegala spelverksamhelen, fortsätter nämnden. Ell på senare tid känt fall visade alt en illegal spellokal i innerstaden inrymd i en bostadslägenhet i huvudsak besöktes av pensionärer. Det finns således starka skäl att såsom föreslagils väsentligt skärpa åtgärderna mot den illegala klubbverksamheten. En skärpning av straffsatsen kommer troligtvis alt få en ökad allmänpreventiv verkan. Nämnden anser vidare att del i delta sammanhang är viktigt atl åtgärderna riktas mot de s. k. bakmännen, dvs. hyresvärdar, finansiärer och andra som gör sig vinster på spelklubbarna utan att direkt della i verksamheten. Det finns anledning all ifrågasätta om den föreslagna laglexten är tillfyllest för att "komma ål" bakgrundsmän, finansiärer och andra intressenter. Av utredningen framgår, att en stor del av bakgmndsmännen även har andra sysselsättningar, såsom fastighetsspekulalioner, koppleriverksamhet och narkoukaaffärer.

JK och Malmö tingsrätt ifrågasätter värdel av de föreslagna åtgärderna.

JK ställer sig tveksam till om de i promemorian föreslagna lagändringarna kommer alt få avsedd verkan i kampen mot den organiserade och ekonomiska brottsligheten. Härför krävs mera djupgående och radikala ändringar. Redan f. n. lorde det enligt JK på detta område föreligga slora bevissvårigheter. De föreslagna ändringarna innebär inte att dessa svårigheter blir mindre. Genom den föreslagna regleringen i 16 kap. 18 8 BrB tillförs i stället ytterligare bestämmelser av sådant slag som sannolikt kommer att medföra stora bevissvårigheler.

Malmö tingsrätt anför:

Vid Malmö lingsräti har på senare år ej förekommit andra dobblerimål än sådana som varit av rent bagatellartad beskaffenhet. Tingsrätten är ej övertygad om atl behovel av ny lagsliftning på detta område är särskilt trängande och kan ej finna alt promemorian och dess bUaga på något övertygande sätt visar motsatsen. Ulöver sin egen erfarenhet vill tingsrätten härvidlag särskilt peka på vissa upplysningar i den till promemorian fogade bilagan. I promemorian påtalar man ett stort behov av möjlighet till ingrepp mot bl. a. fastighetsägare, som upplåter lokaler för dobbleri. I bilagan finns emellertid inlagen en lista över fastighetsägare, som visals hysa illegala klubbar i sina fastigheler. Mycket få av dessa fastighetsägare synes vara sådana, som ständigt återkommer i misstänkta sammanhang.

Prop. 1979/80:179 81

Däremot är Stockholms kommun, Slockholms Sparbank, Skandiakoncer-nen, AB Familjebostäder, Folksam etc. väl representerade i förteckningen.

Den grupp av fastighetsägare, som skulle föranleda ett behov av lagändring, ulgör enligt promemorian en "snäv krets". Tingsrätten antar för sin del atl den t. o. m. bör betecknas som mycket snäv och förmodar därför alt den även med nuvarande lagstiftning skulle kunna åtkommas om lillräckliga polisiära resurser saltes in mot den.

Av promemorian och dess bilaga framgår vidare alt svenska lyxklubbar för dobbleri under senare år har minskal i anlal medan enkell inredda utländska spellokaler trätt i deras ställe. I fråga om dessa senare bör vederbörande fastighetsägare ofta kunna angripas via brand- och hälsovårdslagstiftningen, eftersom lokalerna i allmänhet synes vara i så dåligt skick, att de enligt lag ej får uthyras till klubbverksamhel eller liknande.

Den föreslagna lagstiftningen medför slora förändringar i del lagkomplex varom nu är fråga. Även om en del av dessa förändringar kanske i någon mån medför förbättringar i lagstiftningen måste dessa vägas mol olägenheten av att införa ett hell nytt system på delta område. Tingsrätten är därför tveksam om fördelarna av förslaget uppväger nackdelarna.

Sistnämnda uttalande gäller dock ej den föreslagna ändringen i Jordabalken, vilken tingsrätten i princip tillstyrker.

Förslaget synes ha sin tyngdpunkt i de regler, som avser atl träffa hyresvärdar och andra "bakmän" till dobbleri. Tingsrätten tillstyrker ej dessa regler. Skulle sådana regler genomföras bör man emellertid beakta att de lätt kan komma att bli förebild för motsvarande regler t.ex. vid strafflagstiftning om illegala spritklubbar, sexklubbar och liknande företeelser. De kan därför få stor principiell belydelse.

Polisstyrelsen i Eslövs polisdistrikt menar all en legalisering av det nu otillåtna spelet skulle innebära flera fördelar. Polisstyrelsen konstaterar atl det illegala spelet är myckel lukrativt och all brott mot dobbleribestämmelserna är både svårspanade och resurskrävande. Mol denna bakgrund och utgående från den förutsättningen alt etl konstaterat spelbehov kan anses föreligga hävdar polisstyrelsen för sin del att ett bättre sätt atl komma till rätta med de ölägenheter ett omfattande illegalt spel innebär är att kanalisera detta in under legala och kontrollerbara former t.ex. genom att inrätta kasinon under statlig insyn. Redan i dag förekommer statligt organiserat eller sanktionerat dobbleri i oUka former såsom totalisatorspel, tips och penninglotterier. Den som så önskar har således redan nu goda möjligheter att genom spel undergräva sin ekonomi. Enligt polisstyrelsens mening är det sannolikt mindre moraliska betänkligheter än fiskala intressen som dikterar det allmännas motvilja mot illegalt spel. En legalisering av spelet (utom vad avser illegal bookmaking) skulle innebära flera fördelar. Med vetskap om att bl. a. frågan om inrättande av statliga kasinon relativt nyligen har diskuterats och atl polisstyrelsens nu deklarerade uppfattning således knappast kan anses gångbar tillstyrker polisstyrelsen - som i övrigt inte har några avgörande invändningar -arbetsgruppens förslag.

Flera remissinstanser tar upp frågor som berör polisens insatser

6 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 179

Prop. 1979/80:179 82

mot brollslighel av aktuellt slag. Bl.a. Svea hovrätt, chefen Jör länsåklagarmyndigheten i Örebro län, Malmö kommun och Föreningen Sveriges statsåklagare framhåller vikten av atl polisen får lillräckliga resurser i silt arbete med dobbleribrott.

Enligt Svea hovrätt kan det ifrågasättas huruvida ytterligare ändringar i strafflagstiftningen är den mest lämpliga metoden all komma lill rätta med de missförhållanden som man här vill stävja. Eftersom i promemorian den dolda brottsligheten antagits vara av stor omfattning och antalet dömda personer under 1970-lalet varit lika med antalet anmälda brott, torde enligt hovrätten snarare behov föreligga av att intensifiera polisspaningen och kontrollen rörande användningen av sådana lokaler som här är i fråga.

Chefen för länsåklagarmyndigheten i Örebro län påpekar atl det, särskilt när det gäller den intellektuella brottslighet, som den ekonomiska brottsligheten är en form av, är en fråga inte främst om kvantitet, även om det är viktigt nog, utan om kvalitet, dvs. väl utbildad och erfaren personal.

Enligt Malmö kommun bör man i det här sammanhanget inte övervärdera lagsiiftningens möjligheter att sanera spelbranschen. Del är knappast troligt att de relativt lindriga straffsatserna för dobbleri på ett mer avgörande sätt kan hejda de ofta rätt goda utsikterna till "snabba pengar". Frågan om åtgärder mot den organiserade och ekonomiska brottsligheten handlar sannolikt mer om hur samhället ser på och därmed avsätter resurser mot olika slag av brottslighet. I dag är, enligt kommunen, för få resurser inriktade mot just den grova ekonomiska brottsligheten och därför måsle de förslag till sådana ålgärder som verkar i angiven riktning tillstyrkas. Del torde emellertid vara uppenbari atl en lagändring på detta område måste följas av bl. a. omdisponeringar av resurserna inom polis- och åklagarmyndigheten för att man skall kunna uppnå de avsedda effekterna.

Arbetsgmppens rekommendation till polisen att ändra taklik vid ingripande mot spel klubbar kommenteras av några remissinstanser. Föreningen Sveriges länspolischefer erinrar om att i promemorian uttalas att ingripanden i större utsträckning än för närvarande bör göras vid tider då spel normall sett inte pågår. Vid ett ingripande måsle del emellertid, menar föreningen, vara önskvärt att direkl kunna gripa så många som möjligt av de ansvariga för spelet. Det är också önskvärt atl omedelbart kunna höra dem som deltagit i spelet eller är vittnen. Sådana effekler uppnås inte alls i samma utsträckning om ingripanden görs vid tider då spel inte pågår även om bestämmelserna om förberedelse lill grovt dobbleri kan vara tillämpliga. Bevissvårigheterna torde dessutom vara betydligt siörre vid sådana ingripanden. En ändrad taktik från polisens sida i enlighet med vad som föreslås i promemorian kan därför enligt föreningen inte tillstyrkas annal än i undanlagsfall. Länsstyrelsen i Stockholms län har samma uppfattning. Föreningen Sveriges statsåklagare ifrågasätter om den föreslagna laglexten är väl utformad för att komma ål förberedelsebrolt på önskat sätt.

Prop. 1979/80:179 83

Riksskatteverket aktualiserar nägra frågor om beskattning av spel. Enligt verkets uppfattning skall inkomstskatt utgå för yrkesmässig spelverksamhel vare sig spelet är legalt eller illegalt. Dessutom utgår f n. punktskatt på såväl roulett- och bingospel (spelskall) som på övriga lotterier (stämpel- och/eller lotterivinstskatt). Med rouletlspel Jämställs enligt lotleriförordningen vissa kortspel saml tärningsspel. Arbetsgruppen uttalar alt av hänvisningen i 1 8 lotleriförordningen lill dobbleribestämmelserna i BrB följer atl lotleriförordningen inte är tillämplig på sådanl lotteri som tillika utgör äventyriigt spel. Del kan därför måhända anses tveksamt om personer som dömts för dobbleri därjämte skall kunna påföras punktskatt. Genom att hänvisningen i I 8 lotleriförordningen lill BrB nu föresläs ulgå torde emellertid enligt verkels mening i vart fall i fortsättningen inga hinder föreligga mot att påföra skatt även då någon dömts för dobbleri. 1 de fall skattskyldighet inte föreligger, såsom för de s. k. skicklighelsspelen, kan övervägas att i straffbestämmelserna ges möjlighet att döma även till straffskalt på samma sätl som sker vid olovlig tillverkning av sprit.

Flera remissinstanser, bl.a. riksskatteverket, Svea hovrätt, polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt, länsstyrelserna i Stockholms och i Göteborgs och Bohus län, Sveriges domareförbund och Föreningen Sveriges polischefer, betonar det angelägna i atl arbetsgruppens förslag samordnas med lotteriulredningens förslag i betänkandet (SOU 1979:29) Lotterier och spel. Från flera håll förklaras alt del inte f. n. går alt ta slullig ställning till den föreslagna definitionen av dobbleri i 16 kap. 14 8 BrB, eftersom man inte vet hur lotteri i framtiden skall definieras. Vidare påpekas alt även flera andra problemställningar som las upp i promemorian har starkt samband med de frågor som behandlas i lotteriulredningens belänkande.

Statens invandrarverk tar upp några faktorer som kan tänkas bidra lill att den illegala spelverksamhelen har en tendens atl dra åt sig en förhållandevis stor andel invandrare. Verkel anför bl. a:

De flesta nyinvandrade hamnar i storstadsregioner där man känner sig isolerad och osäker, särskilt om man kommer från en annorlunda hemmiljö. Del innebär atl den sociala kontrollen upphör eller reduceras. Invandrare har också ofta monotona arbeten där skiftgång är vanlig. Invandrarungdom är arbetslös i dubbelt så stor utsträckning som svenska ungdomar. Möjligheten att leta sig fram till en meningsfylld och omväxlande fritid är liten för den som är obekant med språket, samhället och kulturen. Det är naturiigt att man söker sig tUl landsmän för att få gemenskap. Illegala klubbar med en utformning som anknyter lill den gamla traditionen från hemlandet har då stora möjligheter alt dra till sig invandrare från länder där låginsalsspel är en socialt accepterad umgängesform.

Vittnesbörd om de sociala följderna av det illegala spelet har kommit till SIV:s kännedom från direkl eller indirekt berörda och bestyrker vad arbetsgruppen anför. All enskilda föriorar lön och besparingar är naturligtvis tragiskt, men konsekvenserna blir genast mer dramatiska när hustru och barn i en familj får sitta emellan. Inte sällan innebär kriser som uppstår i relationerna att familjer splittras.

Prop. 1979/80:179 84

Invandrarverket finner del angeläget att effektivisera samhällets insatser mol spelklubbarna men har inte möjlighet atl bedöma om de föreslagna ändringarna av dobbleribestämmelserna är de mest ändamålsenliga. Med de begränsade erfarenheter verket har ler det sig riktigt att som arbetsgruppen föreslår främsl inrikta sig mot de s. k. bakmännen.

Polisiära åtgärder och en lämpligl utformad lagstiftning är nödvändiga men otillräckliga för att effektivt bekämpa spelverksamheten. Samtidiga insatser måste ske genom all samhället erbjuder alternativa sociala aktiviteter.

Åven sociala centralnämnden i Stockholms kommun konstaterar att en kategori som är hårt involverad i den illegala spelverksamhelen är vissa invandrargrupper. Vad invandrarna beträffar är del enligt nämnden påkallat all ta speciella hänsyn och vidta åtgärder för atl möjliggöra socialt acceptabla klubbverksamheler. Hänsynen lill speciella kulturmönster får emellertid inte drivas så långt att ingripande underiåts mol eljesl illegal verksamhei. Fastighetsnämnden i Stockholms kommun instämmer i vad som anförts om vikten av atl polis- och lagsliflningsinsalser kompletteras med sociala insatser, framför alll när del gäller alternativ till de "utländska" spelklubbarna.

3 Dobbleri

Arbetsgmppens förslag lill ny definition av dobbleri får ett övervägande positivt mottagande av remissinstanserna. Kritiska röster saknas dock inte.

Atl gränsen mellan BrB:s och lolleriförordningens straffbestämmelser dras annorlunda än f. n. främsl genom att begreppet "äventyrligt" ges en delvis annan belydelse gillas av RÅ, chefen för länsåklagarmyndigheten i Örebro län, riksskatteverket, Stockholms och Göieborgs tingsrätter, polisstyrelserna i Malmö och Lunds polisdistrikt, länsstyrelserna i Malmöhus län och (' Göteborgs och Bohus län, Malmö kommun och Sveriges advokatsamfund.

Svea hovrätt, Malmö tingsrätt och överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt år däremot kritiska mot den föreslagna nya definitionen av dobbleri i 16 kap. 14 8 BrB. Även lotterinämnden och polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt anmäler tveksamhet beträffande den valda lösningen.

Flera av remissinstanserna utvecklar utförligt sin mening i denna del.

Vissa delmoment i den föreslagna definitionen av dobbleri diskuteras särskilt i remissvaren. Arbetsgruppens förslag att i viss utsträckning kriminalisera skicklighetsspel kritiseras nästan genomgående av de remissinstanser som särskill behandlar denna fråga. Till denna grupp hör RÅ, Svea hovrätt, Stockholms och Malmö tingsrätter, poUsstyrdsen i Malmö polisdistrikt, Sveriges domareförbund och Föreningen Sveriges statsåklagare.

Prop. 1979/80:179 85

som alla utom den sist nämnda klart avstyrker förslaget i denna del. Enligt RÅ:s mening framstår arbetsgruppens motiv för en kriminalisering av skicklighetsspel som föga övertygande. Att vissa gränsdragningsproblem mot det straffria området skulle undanröjas får enligt RÅ:s mening inte leda till att en verksamhet kriminaliseras utan atl detla är påkallat av elt påtagligt behov. Någol sådanl behov har arbetsgruppen enligt RÅ:s mening inte pekat på när det gäller skicklighetsspelen. Liknande uttalanden görs av de övriga nämnda remissinstanserna.

Några remissinstanser uppehåller sig särskilt vid frågan om illegal bookmaking. Chefen för länsåklagarmyndigheten i Stockholms län och Gotlands län konstaterar att illegal bookmaking i promemorian las upp som en särskilt allvarlig form av otillåtet anordnande av spel. Delta är enligt länsåklagaren säkerligen ell riktigt synsätt. Sådanl spel av synneriigen betydande omfattning bedrivs, påpekar länsåklagaren vidare, i av samhället sanktionerade former. Skillnaden mellan del legala och del illegala spelet är att vinstchanserna såväl för den enskilde spelaren som för spelarrangörer är avsevärt störte vid illegalt än vid legalt spel. Deras sammanlagda vinning motsvaras av en skada för det allmänna som består i bortfallet av särskilda pålagor. Mot denna bakgmnd är talet om de slora "sociala farorna" inte särskilt rättframt. För egen del vill länsåklagaren ifrågasätta om inte problemet med illegal bookmaking borde angripas från hell andra utgångspunkter. Eftersom del är uteblivna samhällsinkomster i form av pålagor som föranleder den allvarliga synen på denna form av brottslighet synes det enligt honom naturligt alt i försia hand pröva om det inte går alt lösa problemet inom ramen för de skatterättsliga och skattestraffrättsliga regelsystemen. Svenska travsportens centralförbund ser däremot med tillfredsställelse en straffskärpning för bookmaking.

Några remissinstanser går närmare in på frågan hur hasardspel med små ekonomiska insatser skall bedömas. I motsats till uiredningen år polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt av den uppfattningen alt vissa av de "sällskapsspel" av hasardtyp som bedrivs av invandrarna inte är av så oskyldig natur som utredningen gjort gällande. Det är polisstyrelsen väl bekant, främst genom upplysningar från kriminalavdelningens spaningsrolel, atl dessa "sällskapsspel" bedrivs i inte obetydlig omfallning både i privata lokaler och pä näringsställen och att vissa deltagare åsamkats avsevärda förluster. Åven Föreningen Sveriges statsåklagare noterar atl inriktningen på betydande ekonomiska värden innebär att rena hasardspel med små insatser faller utanför dobbleribestämmelserna. Arbetsgruppen har funnit att sällskaps- och förströelsespel, där ej föreligger risk för föriuster som äventyrar den spelandes ekonomi, bör avföras från BrB:s tillämpningsområde. Föreningen ansluler sig till denna bedömning men anser all laglexten bör ges ett mer konkret innehåU om slraffrihel för sådanl spel eller lotteri. Också länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län utgår från att oskyldiga slag av förströelsespel om pengar helt skall avkriminaUseras.

Prop. 1979/80:179 86

Chefen för länsåklagarmyndigheten i Stockholms län och Gotlands län anför atl kriminaliseringen av kedjebrevsverksamheten är en länge emotsedd reform. Polisstyrelsen i Lunds polisdistrikt anser del rimligt atl kedjebrev om pengar eller pengars värde betraktas som dobbleri.

Arbetsgmppens förslag om straff skärpning för dobbleri och grovt dobbleri mottas positivt av flera remissinstanser. I denna riktning uttalar sig bl.a. RÅ, överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt, cheferna för länsåklagarmyndigheierna i Stockholms län och Gotlands län samt i Örebro län, Svea hovrätt, Stockholms och Göteborgs tingsrätter, poUsstyrdsen i Göteborgs poUsdistrikt, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Sveriges domareförbund. Endast Malmö tingsrätt avstyrker från straffskärpning, bortsett från höjande av maximum för dobbleri lill elt års fängelse.

Chefen för länsåklagarmyndigheten i Stockholms län och Gotlands län sammanfattar att nu gällande slraffmaximum för illegalt anordnande av spel är fängelse sex månader (dobbleri), ett år (brott mot lotteriförordningen) respektive två år (grovt dobbleri). Denna gradering återspeglar enligt hans mening inte de olika brottsformernas inbördes straffvärde. Som exempel kan nämnas att en person, som misstänks ha anordnat spel som innefattar brott mot lotteriförordningen, i dag riskerar ett högre straffan om han lyckas göra troligt att spelet har varit så äventyrligt att ansvar för dobbleri kan ifrågakomma. Den misstänkte kan alltså ha en direkt fördel av alt göra gällande exempelvis atl spelet gällt obegränsade insatser. De föreslagna straffsatserna ger sålunda enligt länsåklagaren bättre uttryck för brottens straffvärde än de nu gällande.

Göteborgs tingsrätt har i och för sig ingen erinran mot den föreslagna straffskärpningen men vill erinra om att det inom den kriminologiska forskningen har uttalats att upptäcktsrisken och straffhotet i sig mera än straffens stränghet innebär den avgjort starkaste återhållande effekten.

Malmö tingsrätt finner det tveksamt om en skärpning av straffskalan för grovt dobbleri till fängelse fyra år är påkallad. Den gällande straffskalan tillkom så sent som 1972 och avsåg bl. a. alt möjliggöra häktning för grovt dobbleri. Någon skärpning för delta ändamål är alltså ej längre behövlig. Ingen av de utländska lagstiftningar, som namnes i promemorian har högre straffmaximum än fängelse två år. För att ge tillräcklig möjlighel atl häkta vid misstanke för enbart dobbleri räcker det enligt tingsrätten med att straffskalan för detla brott får ett maximum av fängelse ett år.

Arbetsgruppens förslag till reglering av straffansvaret för deltagare i dobbleri (16 kap. 14 8 andra siycket BrB) gillas av chefen för länsåklagarmyndigheten i Örebro län saml Stockholms och Göteborgs tingsrätter. Att grövre brott mot lotteriförordningen förs in under dobblerilagstiftningen innebär att den som deltager i t. ex. illegal vadhållning blir atl straffa enligt 16 kap. 14 8 andra siycket BrB i likhet med vad som gäller för illegall spel på en spelklubb, noterar Stockholms tingsrätt. Tingsrätten finner detla ändamålsenligt.

Prop. 1979/80:179 87

4 Medverkan till dobbleri

Arbetsgruppens förslag att oaktsam medverkan till grovt dobbleri skall straffbeläggas mottas positivt av bl.a. RÅ, överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt, chefen för länsåklagarmyndighelen i Örebro län, Stockholms tingsrätt, lånsstyrelsen i Malmöhus län, polisstyrelsen i Lunds poUsdistrikt, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Stockholms kommun, Sveriges fastighetsägareförbund, SABO och Föreningen Sveriges statsåklagare.

Erfarenheten, bl. a. av domstolarnas mycket höga beviskrav, visar enligt RÅ att det såväl på det nu aktuella området som på andra områden som rör organiserad och ekonomisk brottslighet är förenat med stora svårigheter att straffrättsligt komma åt de s. k. bakmännen. Enligt RÅ:s mening skulle det vara önskvärt atl frågan hur man skall komma tillrätta med problemet övervägs i elt större sammanhang. Stor försiktighet är påkallad när man som nu skett i arbetsgmppens förslag rörande medverkansansvaret vid grovt dobbleri upptar frågan till särbehandling på elt begränsat område. Den föreslagna regeln om oaktsam medverkan lill grovt dobbleri lorde emellertid fylla elt påtagligt behov och vara väl ägnad atl effektivisera brottsbekämpningen på det förevarande området. Närdet gäller den illegala spelklubbsverksamheten rör problemet främsl de fastighetsägare som ställer lokaler lill förfogande för sådan verksamhet. Det ligger i sakens natur atl tillgången till lämpliga lokaler här utgör en gmndläggande fömtsättning för verksamheten. Förhållandel är i della hänseende detsamma när det gäller de illegala sprit- och sexklubbarna. En reform på det nu aktuella områdel synes som arbetsgmppen framhållit kunna tjäna som förebild för en skärpt lagstiftning även i fråga om sådan klubbverksamhet. Trots del begränsade sammanhang i vilket frågan här övervägts ställer RÅ sig av anförda skäl posiliv till tanken alt när del gäller upplåtelse av lokal utvidga medverkansansvaret vid grovt dobbleri lill fall av oaktsamhet. I anslutning härtill fillstyrker han också de föreslagna ändringarna i hyreslagen. Det kan dock, fortsätter RÅ, knappast komma i fråga atl särbehandla en viss form av medverkan genom att för den som upplåter lokal för spelverksamhet uppställa ett lägre krav på det subjektiva rekvisitet än det som gäller för andra former av medverkan. Enligt RÅ:s bedömning bör, med rimliga krav på bevisning, den som levererar spelulensilier eller annan specialutmslning till en spelklubb i regel kunna fällas till ansvar för uppsåtlig medverkan. Vid medverkan i andra former än genom upplåtelse av lokal kan en beslämmelse om oaktsam medverkan därför antas få relativt liten praktisk betydelse. En utvidgning av medverkansansvaret i enlighet med arbetsgmppens förslag bör därför godtas i sin helhet.

Förslagel om kriminalisering av oaktsam medverkan till grovt dobbleri, riktat mot de s. k. bakmännen, är enligt överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt bra samt ägnat att underiätta bekämpningen av dobbleriet. Den

Prop. 1979/80:179 88

lättnad i bevisbördan, som stadgandet innebär, underlättar avsevärt effektiva ingripanden och bör medföra fler fällande domar. Utan finansiärer och hyresvärdar försvåras klubbägarnas verksamhei. Om skälen för att dra gränsen vid grovt brott är tillräckligt starka kan enligt överåklagaren ifrågasättas. För alt ge verklig möjlighet till effektiv bekämpning bör inskränkningen om grovt brott tas bort och samtidigt bestämmas att ansvar för försök eller förberedelse även kan ådömas för normalbrollel. Strafflatitudens förändring för detta brott bör kunna utgöra skäl för della.

Att medverkansansvaret föreslås utsträckt till oaktsam medhjälp lill grovt dobbleri är enligt chejcn Jör länsåklagarmyndighelen i Örebro län i och för sig en ur strikt polis- och åklagarsynpunkt värdefull utsträckning av del straffbara området, som tillsammans med kopplingen till förberedel-seansvarel och förverkandebestämmelserna ger goda möjligheter alt komma åt även medverkande, beträffande vilka man inte kan styrka uppsåt, leverantörer av utrustning, finansiärer, rådgivare m.fl. Som lagtexten är utformad torde enligt länsåklagaren bevissvårigheterna såviti avser det subjektiva rekvisitet inte bli särskilt slora. Erfarenheterna från tillämpningen i praxis av molsvarande rekvisit beträffande häleriförseelse talar enligt honom starkt härför. Även om del finns vissa skäl som talar för alt man ur rättssäkerhetssynpunkt bör ställa högre krav på graden av oaktsamhet vid dobbleribroltet än vid häleriförseelse, synes dock övervägande skäl tala för elt godtagande av gruppens förslag. Della leder enligt länsåklagaren direkl över till en diskussion om möjligheter atl komma åt de s.k. bakmännen. Ulöver de möjligheter som redan finns enligt gällande rätl och följer av BRÅ-gruppens hittills behandlade ändringsförslag i BrB nöjer sig utredningen i lagförslagsväg med att föreslå en ny beslämmelse i 12 kap. 42 8 jordabalken om dobbleri i hyreslägenhet som förverkandegrund, dvs. en grund som ger en hyresvärd rän all säga upp ell hyresavtal. En sådan beslämmelse kan enligt länsåklagaren säkerligen fylla en funktion, åtminstone såvitt gäller lojala hyresvärdar, som man kan förutsätta är beredda alt ta vara på denna möjlighet till uppsägning. Emellertid är atl märka all hyresrätten inte förverkas automatiskt utan kräver ett hyresvärdens aktiva agerande. Man kan då fråga sig, när skyldighet att agera kan anses uppkomma för hyresvärden. Mot bakgrunden av dobbleribestämmelserna kan den frågan möjligen besvaras så att, när det gäller enkell dobbleri, skyldigheten inträder, när han får vetskap om förhållandet, medan del såvitt gäller grovt dobbleri skall räcka med oaktsamhet. Länsåklagaren har därvid härietl skyldigheten att agera ur vad hyresvärden måste göra för att undgå ansvar för medverkan lill dobbleri resp. grovt dobbleri.

Stockholms tingsrätt konstaterar atl förutsättningen för atl särskilt spelklubbar skall kunna existera givetvis är alt lokaler, inredning och kapital slälls till förfogande. Tingsrätten, som utgår från alt lagstiftarens mening är atl normalslraffel skall vara fängelse, finner det ur denna synpunkt utomordentligt tillfredsställande att de finansiella intressenternas

Prop. 1979/80:179 89

verksamhet kriminaliseras genom införande av ett oaktsamhetsbrott. Särskilt del utmanande missförhållandet, att spelklubben kort tid efter en polisrazzia återtager sin verksamhet i samma lokaler, måste kunna bättre bekämpas genom införandet av detta oaktsamhetsbrott och alldeles särskilt i förening med del föreslagna tillägget i 12 kap. 42 S 8. Jordabalken som avskär fastighetsägaren från invändningen all han ej kunnat lösa sig från hyreskontraktet med spelklubben. Tingsrätten förutsätter därvid att polisen efter en razzia omgående underrättar fastighetsägaren.

Den föreslagna kriminaliseringen av oaktsam medverkan till grovt dobbleri är enligt Göteborgs tingsrätt angelägen och torde förhoppningsvis öppna möjligheter alt mera aktivt begränsa spelhåleverksamheten även om tingsrätten befarar att ej obetydliga bevissvårigheler kan uppstå i det enskilda fallet. Tingsrätten noterar att del synes vara ett begränsat antal persongrupper som figurerar i sammanhanget. Frägan om kriminalisering av advokaternas verksamhet inom det nu aktuella området är ömiålig. framhåller tingsrätten vidare. Att en advokat genom rådgivning och andra ålgärder söker medverka lill alt spelverksamhel drivs i lagliga former är självfallet oantastligt. Alt dra gränser mot sådana fall, där advokater endast "söker skapa en laglig ram för en olaglig verksamhet" lär bli svårt. Tingsrätten anser atl man bör undvika att söka komma tillrätta med de aktuella företeelserna genom kriminalisering med särskild inriktning på ad vokal verksamheten.

Även om förslagel får anses vara av förhållandevis långtgående natur delar länsstyrelsen i Malmöhus län i princip uppfattningen att problemet med olovligt grovt spel (dobbleri) är av så svårbemästrad art att det finns skäl alt vidga personkretsen vid ingripande mot sådant brott. Tveksamhet kan enligt länsstyrelsen givetvis råda om de avsedda effekterna - ökad vaksamhet hos kreditgivare, inredningsfirmor, advokater och andra s. k. bakmän — kommer atl uppnås genom de föreslagna beslämmelserna om medverkan och förverkande. Härför talar de bevissvårigheter som otvivelaktigt måste uppkomma även vid en tillämpning av de föreslagna rättsreglerna. Del lorde enligt länsstyrelsen fä förutsättas att bestämmelserna åtminstone lill en början kommer alt tillämpas med viss försiktighet tills viss stadgad rättspraxis vunnits.

Fastighelsnämnden i Slockholms kommun noterar atl det i flera fall förekommit atl illegala klubbar har varit belägna i fastigheter tillhörande kommunen och kommunala bolag. Förklaringen härtill torde enligt nämnden vara att det i en större fastighetsförvaltning kan vara svårt atl i detalj kontrollera alla upplåtelser i fastighetsbeståndet. Vidare - och detta är viktigare - är det ofta svårt för hyresvärden att bindande bevisa verksamhetens illegala karaktär, vilket är nödvändigt för en uppsägning. - Fastig-helsägarens straffrättsliga ansvar vid dobbleri inträder om denne med hänsyn till omständigheterna haft skälig anledning anta att dobbleri förbereds eller pågår eller om han väsentligt främjar verksamhelen. Enligt

Prop. 1979/80:179 90

nämndens mening är formuleringarna tämligen väl avvägda med hänsyn lill rådande förhållanden. Ett ansvar som inträder först efler formell anmälan från polisen skulle lätt kunna innebära all verksamheten, som i många fall är mycket lönsam för fastighetsägaren, kan fortgå i avvaktan på att polisen fär kännedom om förhållandena. Nämnden anser därför att en fastighetsägare skall kunna ställas lill ansvar om han underlåter atl vidla ålgärder så snart han fått kännedom om verksamhetens illegala arl. Polisens nuvarande arbetssätt tillgår dessutom så, alt man helt enkelt vid razzior och dylikt stänger en illegal klubb och först i efterhand meddelar faslighelsägaren. Straffansvaret för hyresvärden bör enligt nämnden utvidgas från att gälla enbart dobbleri till all illegal verksamhet som försiggår i fastigheten.

Sveriges fastighetsägareförbund granskar förslagel ingående. Förbundet anför:

Alla seriösa fastighetsägare lorde vara villiga all molverka den kriminella verksamhelen i fråga genom att inte acceptera hyresgäster, som bedriver, tillåter eller förbereder sådan verksamhei eller som kan befaras komma att göra del. Detta gäller oberoende av om verksamhelen är till olägenhet för huset och övriga hyresgäster eller ej. Förbundet är med konstaterande härav berett att stödja införandet av en bestämmelse enligt den föreslagna paragrafen, som riktar sin udd mol mindre nogräknade fastighetsägare, vilka medvetet eller oaktsamt stöder den brottsliga hanteringen.

Samtidigt måste förbundet emellertid rikta uppmärksamheten på de komplikationer, som kan uppslå när man på delta säll inom brottsbalkens ram ställer även fastighetsägarna i den allmänna ordningens tjänst. Det är beklagligt, att den utredande arbetsgruppen inte närmare penetrerat dessa problem. Det är därför inte endast angelägel ulan också nödvändigl. atl man i en blivande proposition bringar ökad klarhet i huru denna paragraf skall tillämpas.

En avgörande fråga är, när en fastighetsägare vid tillämpningen av ifrågavarande paragraf skall anses ha "skälig anledning antaga" all den, som hyr eller önskar hyra lokal i hans hus, förbereder, bedriver eller tillåter grovt dobbleri i hyresobjekiet eller avser att göra det. Lagförslagel upptar här endast "lokal" som hyresobjekt men det kan självfallet inte uteslutas, att dobbleri även kan bli aktuellt i en bostadslägenhet. Fråga är därvid, om bostäder skall undantas och etl klarläggande på denna punkt borde därför göras enligt förbundets bedömande. Vidare bör en samordning ske med terminologin i 12 kap. Jordabalken (hyreslagen) enligt vilken två olika slags hyresobjekt förekommer, nämligen "bostadslägenhet" och "annan lägenhet än bostadslägenhet" dvs. lokal. Båda dessa lyper av hyresobjekt går i hyreslagen under den gemensamma benämningen "lägenhet".

Arbetsgruppen framhåller alt vad som "framför allt kan begäras av en fastighetsägare, i vars fastighet polisen funnit en illegal spelklubb, är alt han vidtar åtgärder för all förhindra elt upprepande". Om en seriös fastighetsägare, som utan egen förskyllan fått en illegal spelklubb i fasligheten, vore skyddad från åtal enbart genom alt vidta åtgärder enligt vad som arbetsgruppen ovan anfört, vore förslaget i denna del invändningsfrilt. Lagtexten synes emellertid inte utformad i enlighet härmed. Arbetsgruppen synes också ha menat, alt fastighetsägaren, för att freda sig mol åtal

Prop. 1979/80: 179 91

för medhjälp enligt detta lagrum, måsle reagera dds genom en uppsägning av hyresavtalet, då han får anledning antaga, att del är fråga om grovt dobbleri / redan inhyrda utrymmen, dels ock genom att inte upplåta ifrågavarande lediga utrymmen, då hyressökande kan anlas ha för avsikl att bedriva, tillåla, förbereda eller eljest främja grovt dobbleri i hyresobjekiet. Det finns anledning att i del följande skilja mellan dessa båda situationer. När del gäller redan uihyrda ulrymmen och situationen alltså är sådan, atl fastighetsägaren förväntas reagera medelst en uppsägning av hyresavtalet, finns det en uppenbar risk för flera komplikationer vid tillämpningen av det föreslagna lagrummet. Oklarhet i fråga om när en fastighetsägare bör reagera i denna situation kan inte bara leda lill atl fastighetsägaren slädes under strajjunsvar, trots atl han varit inställd pä all reagera i enlighel med kraven bakom ifrågavarande bestämmelse men reagerat för sent enligt de rättstillämpande organens uppfattning, vilket i och för sig är oacceptabelt. Oklarheten i nämnda hänseende kan dessutom tänkas leda till alt hyresvärd blir skadeståndsskyldig gentemot en för olaga verksamhet misstänkt hyresgäst till följd av en i ovist nit för tidigt verkställd uppsägning med därpå följande ansökan om avhysning. Däresl en hyresgäst uppsäges Just på grund av misstanke om ifrågavarande kriminella verksamhet med stöd av den för detta ändamål avsedda förverkandegrunden, som utredningen vill införa i 42 8 hyreslagen och den uppsagde hyresgästen sedermera befinnes vara oskyldig eller i vart fall inte lagfors, kan ifrågasättas om inte hyresgästen kan begära skadestånd för de olägenheter som uppsägningen vållat honom, även om den inte lett tiil avhysning. Enligt vad förbundet inhämtat har processer härom förekommit i underrätt. Tvisterna har gällt krav på ersättning när hyresvärd sagt upp på grund av alt han ansett alt lägenheten använts för annat ändamål än del avsedda. Hyresgästen har haft motsatt uppfattning. Del är inte troligt, alt samhället ersätter hyresvärden för vad han i sådant fall kan få belala lill hyresgästen, oaktat hyresvärden här handlat i den allmänna ordningens intresse. En sådan ordning är inte tillfredsställande.

Arbetsgruppen anser all en "aktiv övervakning" av hur lägenheten nyttjas bör genomföras av fastighetsägaren. Arbetsgruppens hävdande av en "aktiv övervakning" är inte hell invändningsfrilt. Den fastighetsägare som försöker sig på en aktiv övervakning av kanske någon hyresgäst tillhörande de folkgrupper som, enligt vad som redovisas i promemorian, dominerar det illegala spelet, riskerar atl misskrediteras i massmedia, särskill om vederbörande hyresgäst visar sig vara oskyldig. Det förhåller sig dessutom så. alt en hyresgäst exklusivt disponerar förhyrt utrymme. Hyresvärdens möjligheter all erhålla tillträde till lägenheter är reglerat i 26 S hyreslagen. Del lorde höra lill god hyressed att i normalfallet förvarna om en besiktning, varvid eventuella bevis för olaglig verksamhet i förväg lätt kan undanröjas av hyresgästen. Vid en överraskande besiktning kan hyresgästen länkas anföra i och för sig godtagbara skäl att neka tillträde, varvid hyresvärden får gä med oförrätlal ärende. Förverkande på grund av vägral tillträde lorde nämligen inte inlräda i en sådan silualion.

När bör en hyresvärd rimligen anses ha anledning antaga att ifrågavarande verksamhet förekommer, då hanteringen äger rum i en redan uthyrd "lokal"? Flera olika tidpunkter kan här länkas. Till exempel när hyresvärden själv - utan polisens eller åklagarmyndighetens medverkan - finner omsiändigheterna ge vid handen alt del handlar om "grovt dobbleri", när han underrättas om att polisen misstänker sådan verksamhet i hyresobjek-

Prop. 1979/80:179 92

tel, när polisens misstankar lett lill razzia eller annan form av poliskontroll i hyresobjekiet lill säkrande av bevis e. d., när åtal väcks mot hyresgästen för grovt dobbleri i eller i anslutning till hyresobjekiet, när dom meddelas mot hyresgästen för samma brott, när sådan dom vinner laga kraft eller meddelas i sisla instans. Vissa skäl talar för all hyresvärden vid tillämpningen av det föreslagna lagrummet inte skall anses ha haft anledning atl uppsäga hyresavtalet ifråga, förrän det föreligger en lagakraftägande dom mot hyresgästen. Först då blir det slutgiltigt fastställt, om berörda verksamhet är alt beteckna såsom "grovt dobbleri" eller ej - något som kan vara svårt alt avgöra fören icke juridiskt utbildad hyresvärd - och först då kan hyresvärden uppsäga hyresavtalet ulan någon risk för att bli skadeståndsskyldig. Arbetsgruppen torde emellertid ha tänkt sig att hyresvärden måste reagera medelst uppsägning på etl tidigare stadium. Delta får förmodligen anses ligga i begreppet "antaga" och är nödvändigl om uppsägningen skall bli ett effektivt led i bekämpandet av ifrågavarande brottslighet. Är detta meningen bör hyresvärden vid tillämpningen av brottsbalken under alla förhållanden inte anses vara skyldig att uppsäga hyresavtalet förrän åtal väckts mol hyresgästen. I så fall bör detta ske endast under förulsättning, att han underrättas om åtalet och i någon form garderas mot skadeståndsanspråk från hyresgästens sida, för den händelse denne inte fälles till ansvar för det förutsatta brottet.

Vid uthyrning av lediga utrymmen och då fastighetsägaren har att bedöma huruvida en hyressökande är acceptabel utifrån förslagels förutsättningar, är hans ställning mindre ömtålig.

Likafullt måsle del i en proposition också närmare klarläggas, vad man väntar sig av fastighetsägaren i sådana fall. Om det för en fastighetsägare är känt. att hyressökande dömts för dobbleri eller något brott i anslutning lill sådan hantering, har han givetvis anledning alt vara ytterligt försiktig, innan han upplåter en lokal till vederbörande för vilket ändamål del vara månde. Men hur skall man t.ex. bedöma fall. där den hyressökande visserligen dömts för sådant brott, kanske på en annan ort i riket, men fastighetsägaren förklarar sig ha upplåtit lokalen till vederbörande i god tro, dvs. utan vetskap därom. Skall fastighetsägare alltid anses vara skyldig att la reda pä om hyressökande dömts för dobbleri eller brott i samband därmed och i följd därav dömas för medhjälp lill grovt dobbleri redan på grund av upplålelsen, om han underlåtit atl skaffa sig upplysning därom? Della skulle leda till praktiskt sett orimliga konsekvenser, om faslighelsägarna inte finge tillgång till etl riksomfattande register över dem, som dömts för kriminell verksamhet av ifrågavarande slag. Med nuvarande bestämmelser om personupplysningar torde delta inte vara möjligt.

Man kan också fråga sig, om en fastighetsägare inte bör gå fri från åtal för oaklsamhel vid upplåtandet enligt den föreslagna paragrafen, däresl han vederbörligen uppsäger hyresgästen, om och när denne etablerar otillåten verksamhet av beskriven karaktär i hyresobjekiet.

Sammanfattningsvis vill förbundel i delta slycke understryka alt fastighetsägarna, om de i föreslagen ordning under straffansvar ställes i den allmänna ordningens ijänsl, måste få klara besked om när och hur de förväntas reagera mot ifrågavarande former av kriminell verksamhei och garanlier för atl de inte, genom skadeståndsansvar eller eljesl, ådrages kostnader/förluster, då de söker leva upp lill de krav, som samhället här ställer på dem. En omsorgsfull genomgång av den omskrivna problematiken i utförliga förarbeten vid ifrågavarande lagrum till ledning för de

Prop. 1979/80:179 ,, 93

rättstillämpande organen och berörda enskilda parter är härvidlag ett minimikrav i den mån själva lagtexten inte blir föremål för omarbetning.

SABO anser alt syftet med BRÅ:s förslag är riktigt, men att det är viktigt att fastighetsägaren har praktiska möjligheter a't medverka lill atl hindra illegal verksamhei i sina lägenheter. SABO lämnar därior vissa synpunkter. Om BRÅ:s förslag genomförs utan att dessa synpunkter beaktas, kan fastighetsägaren enligt SABO försättas i en orimlig situation. I promemorian framhålls, noterar SABO, att en fastighetsägare skall vidta ålgärder för att förhindra atl ett upprepande sker sedan polisen funnit en illegal spelklubb. 1 promemorian anförs också att fastighetsägaren skall gå igenom hela sitt fastighetsbestånd efler etl polisingripande och gallra ut eventuella ytteriigare illegala klubbar. Enligt SABO måste någon form av bevis kunna förebringas hos den myndighei som skall fatta beslul om avhysning. Även om det vid en genomgång av fastighetsbeståndet framkommer skälig misstanke om illegal verksamhet, lorde ej detla räcka för att få hyresgästen avhyst enligt 42 8 hyreslagen. Fastighetsägarens möjligheter att framlägga bevisning torde enligt SABO vara mycket begränsade. Redan vid störningar frän bostadslägenheter finns svårigheter att få störda grannar atl vittna i rätten p. g. a. rädsla för repressalier. I fall som här avses finns skäl förmoda att det är ännu svårare att få vittnen att framträda.

Föreningen Sveriges statsåklagare förmodar att det genom förslaget blir lättare att komma åt lokalupplåtare etc. som möjliggör och själva drar vinning av illegalt äventyrligt spel. Svårigheterna kvarstår dock enligt föreningen att åstadkomma bindande bevisning om brott gentemot de egentliga "bakmän" som ibland får antagas i siörre omfattning ligga bakom, planera och styra organiserat äventyrligt spel. Möjligheterna att dölja ell främjande av brottet, uppsåtligen eller av oaktsamhet. är stora och del torde ingå i planläggningen atl utnyttja dem. Emellertid synes med hänsyn till grundläggande bevisregler i svensk rätl icke vara möjligt atl komma längre än vad förslaget innebär då det gäller att modifiera bevisbördan för åklagaren. För framgång i samhällets bekämpande av den ekonomiska brottsligheten i form av äventyrligt spel blir även i fortsättningen avgörande polisens och åklagarnas initiativkraft, skicklighet och övriga resurser.

Bosladsdomstolen, Svea hovräll. Malmö lingsräii. chefen Jör länsåklagarmyndigheten i Slockholms län och Gollands län. Sveriges domareförbund och Sveriges advokatsamfund år kritiska mot att oaktsam medverkan lill grovt dobbleri föreslås kriminaliserad.

Bostadsdomstolen ifrågasätter till en början om den illegala spelklubbsverksamheten, trots dess obestridliga skadeverkningar, verkligen utgör en så allvariig samhällsfara att en så speciell beslämmelse som den föreslagna om straff för oaktsam medverkan är befogad. Den i promemorian angivna förebilden till den föreslagna nya 16 kap. 18 S BrB - 19 kap. 15 8 samma balk - rör ju brott av helt annat slag än som del här gäller. Mot förslaget att med hot om straffpåföljd söka framtvinga aktivare övervakning från

Prop. 1979/80: 179 94

hyresvärdarnas sida av uthyrda lägenheters användningssätt kan vidare enligt domstolen riktas invändningar i olika hänseenden. Redan det alt lägga samhällets ansvar för uppspårandet av brottslighet på enskilda inger betänkligheter. En dylik "prival polisverksamhet" är också ägnad atl skapa irritation och inverka negativt på relationerna mellan hyresvärdar och hyresgäster. Den hyresvärd som misstänker alt dobbleri förekommer i husel hamnar i en besvärlig situation. Underlåter han att vidta någon ålgärd kan han ådömas straff för oaktsam medverkan. Säger han upp hyresavtalet löper han å andra sidan risk att förlora en eventuell efterföljande rällegång och kanske fä betala kostnaderna i målet. Är det fråga om lokal kan han dessutom få belala skadestånd enligt 12 kap. 57 S jordabalken. Under hänvisning till vad som har anförts avslyrker bosladsdomstolen förslagel i denna del.

Malmö tingsrätt karaktäriserar förslaget lill 16 kap. 18 8 BrB som den djärvaste nyheten i promemorian. Det enda ställe i vår strafflagstiftning, fortsäller tingsrätten, där man stadgat straff för oaktsam medverkan till ett brott, som självt kräver uppsåt för atl vara straffbart, lorde vara 19 kap. 14 8 och 15 8 BrB (högförräderi m. m.). Tingsrätten är mycket tveksam om grovt dobbleri verkligen är en sä allvarlig samhäUsfara. att brottet i förevarande avseende bör jämställas med högförräderi. Därlill kommer enligt tingsrätten följande synpunkt. Åven om en fastighetsägare eller annan stundom kan överbevisas atl ha haft skälig anledning antaga atl dobbleri förbereds eller pågår lär del vanligen vara svårt alt bevisa att skälig anledning fanns att antaga att dobbleriet var grovt. Även från denna synpunkt frågar man sig, menar tingsrätten, om den föreslagna 18 8 verkligen kan få så stor praktisk betydelse. Skulle man emellertid införa en regel av den typ, som den föreslagna 18 8 innehåller, är det i vart fall viktigt atl man närmare anger vilka former av oaktsamhet man har tänkt sig som straffbara. Tingsrätten påpekar alt del i promemorian görs skilda uttalanden härom av svårförenlig innebörd. Tingsrätten anser emellertid för sin del att 18 8 inte bör innehålla någon föreskriven skyldighet för hyresvärd alt säga upp sin hyresgäst så snart han får "skälig anledning antaga" alt grovt dobbleri förekommer. Enligt förslaget skulle han då tydligen på egen hand och på egen bekoslnad föra talan mol hyresgästen. Utsikterna lill framgång lär inte vara slora om han inte kan visa mera än "skälig anledning" att dobbleri pågår. Hyresvärden har Ju inte polisens resurser atl göra husrannsakan eller att förhöra vittnen och misstänkta. Det mesta som man i detta läge kan begära av hyresvärden är enligt tingsrättens mening att han gör polisanmälan om den skäliga anledning han fått kannedom om och därefter låter polisen göra uiredningen. Enligt tingsrättens mening medför emellertid inte 18 8 i dess föreslagna lydelse någon skyldighet för hyresvärd att göra en sådan anmälan.

Den skärpning av dobbleribestämmelserna som genomfördes 1972 har enligt chefen för länsåklagarmyndighelen i Stockholms län och Gotlands

Prop, 1979/80:179 „ 95

län inte slagit igenom på del sätt som lagstiftaren avsäg. Anledningen ar delvis att inte ens de nya reglerna blev tillräckligt heltäckande men delvis beror del också på att domstolarnas krav på bevisning är så höga all brottsligheten inte kan beivras med rimlig proportion mellan utredningsinsatser och faktiskt slutresultat. Detla är, framhåller länsåklagaren, ett allvarligt problem. Det kan lätt leda till att de brottsbekämpande myndigheterna grips av en känsla av uppgivenhet och lill atl del bedöms som meningslöst att salsa tillräckliga spanings- och utredningsresurser på detta område. Det nu anförda får belydelse vid bedömningen av vilket värde den föreslagna regeln om oaktsam medverkan kan få. Det är mot bakgrund av ovan redovisade praxis svårt att tro alt domstolarna skulle komma att ställa särskilt höga krav på den misstänkte medhjälparens omdöme. Det kan därför antas att den föreslagna ordningen skulle bli tämligen verkningslös. Utvecklingen på del område som regleras av stöldgodslagen ger här föga näring för hoppfullhet. Med hänsyn lill den begränsade effekl som alltså kan beräknas och med hänsyn också lill del principiellt tveksamma i den ytteriigt uttunnade form av medverkan som föreslås bli straffbelagd finner länsåklagaren inte den föreslagna lagändringen i denna del tillräckligt motiverad.

Sveriges domareförbund säger sig hysa en viss förståelse för de överväganden som ligger bakom förslagel till 16 kap. 18 8 BrB om oaktsam medverkan till grovt dobbleri. Förbundet anser del dock inte vara påkallat att tillskapa regler efter analogi med 19 kap. 15 8, som Ju avser brott av en helt annan art och svårhetsgrad än dobbleri. En sådan lösning synes även frän andra synpunkler olämplig, bl. a. då den inte med tillräcklig tydlighet anger det straffbelagda området. Av laglexten framgår t.ex. ej om för straffbarhel skall krävas all oaktsamheten är grov. Förbundel vill fö. ifrågasätta om det principiellt kan vara en god lagstiftningsteknik att tillskapa ett oaktsamhetsbrott för att avhjälpa bevissvårigheler i fråga om uppsätliga brott. I varje fall ifrågasätter förbundet om det, såsom uttalas i promemorian, bör åläggas en hyresvärd vid risk för straff all ingående pröva om en person som vill hyra hans lokal kan länkas vilja använda den för dobbleriverksamhel. En sådan skyldighet motverkar den frihet och det oberoende som bör råda i förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst. Samma invändning gäller även övervakning av hyresgästen. Etl så aktivt handlande lorde f ö. knappasl omfattas av den föreslagna lydelsen av 16 kap. 18 § BrB. Vad som i övrigi föreslås rörande hyresvärds förhållande lill en hyresgäst som ägnar sig åt illegal verksamhet, inte minsl ändringen i Jordabalken, synes enligt förbundet vara tillräckligt.

Sveriges advokatsamfund delar arbetsgruppens uppfattning atl lämpliga ålgärder måsle vidtagas för atl komma till rätta med den verksamhet som bedrivs av de s. k. bakmännen. Men samfundet ställer sig myckel tveksam till arbetsgruppens förslag i denna del och anser att arbetsgruppen inte anfört skäl nog starka all motivera ett avsteg från huvudregeln i BrB om

Prop. 1979/80:179 96

krav på uppsåt för att gärning skall vara brottslig. Det är enligt samfundets mening inte lämpligl atl vid sidan av de generella medverkansbestämmelserna tillskapa speciella sådana för särskilda brottstyper. Enligt samfundets uppfattning bör man kunna komma lill rätla med det bakomliggande problemet med en annan lagieknisk lösning än den nu föreslagna.

5 Hyreslagen

Förslaget atl hyresrätten till en lägenhet skall kunna förverkas, om hyresgästen bedriver dobbleri i lägenheten tillstyrks av nästan alla remissinstanser. Endast TCO och Hyresgästernas riksjörbund ställer sig avvisande. Bostadsdomstolen och Sveriges advokatsamfund förespråkar andra laglekniska lösningar. Bland de positiva remissinstanserna för några fram förslag till kompletteringar.

Genom den föreslagna beslämmelsen i hyreslagen om hyresrättens förverkande för det fall hyresgästen bedriver illegal spelverksamhet i fastigheten bereds fastighetsägaren möjlighet all bli befriad från sådan hyresgäst, konstaterar Göteborgs tingsrätt. Samtidigt belas han möjligheten att fria sig från ansvar genom en invändning om att han inte kunnat få hyresgästen vräkt. Åven denna beslämmelse tjänar syftet att försvåra illegal spelverksamhet och är därför enligt tingsrätten mycket önskvärd.

Förslaget om förverkande av hyresrätt på grund av illegal spelklubbsverksamhet är även enligt polisstyrelsen i Lunds polisdistrikt väl motiverat. För första gången kommer då samhället atl ges möjligheter att förhindra alt en ny spelklubb startas i en lokal som tidigare stängts efter en razzia. Befintliga polisutredningar visar enligt polisstyrelsen klart atl del är etl fåtal fastighetsägare som hyr ut lokaler för illegalt speländamäl. Genom den föreslagna lagen kan fastighetsägaren inte längre gömma sig bakom nu befintliga hyresregler. I Jämförelse med omnämnd utländsk rätt är förslagel en klar markering atl vi inte längre kan acceptera illegala spelklubbar i Sverige.

Svea hovrätt har ingen erinran mot att fastighetsägare får större möjlighel att låta avhysa hyresgäst som bedriver dobbleri i den förhyrda lägenheten. Hovrätten ifrågasätter om inte detsamma skulle gälla även annan liknande användning av lägenhet t.ex. som spritklubb. Liknande synpunkter framförs av Malmö tingsrätt. Enligt kommunstyrelsen i Stockholms kommun är det angeläget att hyresrätten inte anses förverkad bara om dobbleri bedrivs i lägenheten utan detsamma bör gälla all annan illegal verksamhet. Även hyresnämnden i Slockholm ifrågasätter, om det inte i sammanhanget bör övervägas huruvida även andra typer av brottslig verksamhet med anknytning till hyreslägenhet, t.ex. koppleri, skulle kunna utgöra grund för förverkande av hyresrätten till lägenheten. Det framgår inte närmare av promemorian, fortsätter hyresnämnden, vilken bevisning

Prop. 1979/80:179 97

som bör krävas för atl dobbleri skall utgöra förverkandegrund. Det antyds all elt polisingripande skulle vara tillräckligt något som dock förefaller tveksamt. Hyresnämnden anser att en lagakraftvunnen brottmålsdom i allmänhet lorde fä avvaktas. Frågan om en hyresrätt är förverkad på grund av illegal spelverksamhet kan, påpekar hyresnämnden, komma under hyresnämnds prövning endast om hyresvärden säger upp hyresavtalet lill upphörande vid hyrestidens utgång och i förlängningstvist åberopar verksamheten som förverkandegrund (Jfr 12 kap. 46 8 första stycket punkt I Jordabalken). Sädana tvister har hittills, såvitt kunnat utrönas, inte förekommit vid hyresnämnden och de kan heller inte väntas bli särskilt vanliga, även om förslaget genomförs. Det får nämligen antas atl en hyresvärd, när dobbleri konstateras ha pågått i en lägenhet, i försia hand vänder sig lill överexekutor med begäran om avhysning eller anhängiggör förverkandetalan vid domstol.

Chefen för länsåklagarmyndighelen i Örebro län anser att den i promemorian föreslagna regeln bör få en motsvarighet även i bostadsrättslagen. I yttrandet diskuteras vidare möjligheten att utvidga bostadsförvaltningslagen (1977: 792) så, atl fastighel kan ställas under tvångsförvaltning även då åtminstone grovt dobbleri bedrivs i denna och fastighetsägaren visas ha skälig anledning till antagande att så är fallel men inte gör något åt det.

All hyresrätten förverkas vid anordnande av dobbleri i den förhyrda lokalen kan enligt polisstyrelsen i Göieborgs polisdistrikt bli ett effektivt medel i kampen mot dobbleriet. Det bör emellertid enligt polisstyrelsen uppmärksammas att även fastighetsägare eller person i nära anknytning till denna kan anordna spel ulan att vara hyresgäst och därmed oåtkomlig enligt 12 kap. 42 8 jordabalken. För att förhindra alt dobbleri på så sätt drivs av bulvaner föreslår polisstyrelsen atl i Jordabalken förs in en föreskrift om alt domstol skall kunna vid vite förelägga en fastighetsägare atl se till att spelet upphör i fastigheten.

Sociala centralnämnden i Stockholms kommun, som också tillstyrker den föreslagna ändringen i hyreslagen, framhåller att den illegala verksamheten vid spelklubbarna ofta återuppstår endast ett fåtal dagar efter en polisrazzia. Ett säll att komma till rätla med detla problem vore enligt nämndens mening alt införa ett användningsförbud för klubblokalen efter en polisrazzia.

Vad angår fastighetsägares möjlighel att upplösa ett hyresförhållande där hyresgästen använder lägenheten för illegal spelklubbsverksamhet konstaterar juridiska avdelningen vid stadskansUel i Stockholms kommun liksom arbetsgruppen att någon bestämmelse som uttryckligen tar sikte på en rätl all upplösa ell hyresförhållande enbart på den grund alt hyresgästen bedriver brottslig verksamhet i lägenheten inte finns i gällande rätt. Det kan enligt avdelningen visseriigen inte anses hell uteslutet att en hyresvärd kan bli av med en hyresgäst som bedriver spelklubbsverksamhet, antingen omedelbart på grund av förverkande eller vid hyrestidens utgång. Den 7 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 179

Prop. 1979/80:179 98

rättsliga proceduren kan dock bli tämligen omfallande och långvarig och ulgången är oviss. Med anledning härav tillstyrker juridiska avdelningen arbetsgruppens förslag om särskild förverkandegrund. I samband med tillämpningen av den föreslagna beslämmelsen i hyreslagen om hyresrättens förverkande kan dock vissa svårigheter och problem uppkomma som inte har berörts av arbetsgruppen. Om en fastighetsägare under åberopande av att hyresrätten är förverkad på grund av dobbleriverksamhel säger upp hyresgästen kan denne tänkas invända, påpekarjuridiska avdelningen, att dobbleri enligt BrB inte har förekommit. I del rättsliga förfarande som därvid inleds antingen vid länsstyrelsen, tingsrätten eller hyresnämnden, prövas frågan om hyresavtalet är förverkat enligt den åberopade grunden. Det synes då egendomligt atl någon av nämnda myndigheter på fastighetsägarens och inte på åklagarens talan skall taga ställning lill huruvida dobbleri enligt BrB förekommit eller ej. Och del kan till yttermera visso länkas all vid en senare broltmålsprocess domstolen på åklagarens talan kommer till en annan uppfattning än de instanser som prövat frågan i hyresmålet. För att undvika alt fastighetsägare riskerar att till hyresgäst eventuellt få utgiva elt kraftigt skadestånd om förverkandegrund (dobbleri) inte visals föreligga, bör därför i lagtexten föreskrivas atl hyresavtalet kan förverkas först sedan del i brottmålsprocessen genom laga krafl vunnen dom konstaterats att straffbart dobbleri förekommit. Sådana risker kan bli särskilt kännbara för kommunen och allmännyttiga bostadsförelag med slora lägenhelsbeslånd. Länsstyrelsen i Stockholms län instämmer i de sålunda framförda synpunkterna.

Sveriges fastighetsägareförhund yttrar bl. a.:

Det är förvisso värdefullt, alt hyresvärden i den angivna situationen får möjlighet atl uppsäga hyresavtalet till omedelbart upphörande ulan att först behöva varna hyresgästen och sedan avbida, om denne lager rättelse av varningen eller ej. Ell sådanl förfarande, som en hyresvärd nu är hänvisad lill, om han med stöd av tredje eller eventuellt femte punkten i förenämnda lagrum vill tvinga bort en hyresgäst under åberopande av att hyresrätten förverkats på grund av den kriminella verksamheten, är ineffektivt just närdet gäller sådan verksamhet och de personer som brukar stå bakom denna. Verksamheten kan efter varningen lätt dämpas, maskeras eller tillfälligt inhiberas, så att rättelse skenbart iakttages. Det är då alltid förenat med slora svårigheter för hyresvärden atl visa, all en varaktig rättelse inte skett eller kommer att ske, vilket är förutsättningen för att hyresrätten skall anses förverkad. Förbundet och alla de ansvarsmedvetna fastighetsägare, som betraktar avlägsnandet av de kriminella hyresgästerna såsom en angelägen renhållningsålgärd måste därför se den föreslagna nya förverkandegrunden som ett betydande framsteg. Den nya uppsägningsmöjligheten är för övrigt ett nödvändigt komplement till den ovan berörda brottsbalksparagrafen med hänsyn lill den aktivitet, som därvid förutsattes från fastighetsägarnas sida i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

Förbundel måsle emellertid ifrågasätta, om det ur rättssystematiska synpunkter är riktigt atl låta den nya bestämmelsen ifråga inflyta såsom en särskild punkt under förverkandeparagrafen. Förverkandeinstitutet bygger

Prop. 1979/80:179 99

på förutsättningen atl hyresgästen begått ett kontraktsbrott av så allvariig natur, att hyresvärden kan fordra att hyresförhållandet skall upphöra omedelbart. Den föreslagna förverkandepåföljden måste därför egentligen förutsätta att hyresvärden uthyrt lägenheten för ell annal ändamål än den illegala användningen. Det är visserligen självklart, att ingen seriös fastighetsägare medvetet uthyr en lägenhet alt användas lill olaglig verksamhet. Del är även klart all en rutinerad och ansvarsmedveten fastighetsägare/ förvaltare normalt inte låter sig luras till atl uthyra utrymmen för elt ändamål, som formaliler kan länkas omfatta sådan verksamhet, ehuru del kriminella inslaget självfallet inte kommit lill uttryck i ändamålsbeskrivningen i hyreskontraktet. Emellertid måsle man dessvärre räkna med alt del finns mindre nogräknade hyresvärdar. Här avses främst hyresvärdar, som inte är fastighetsägare men ändock disponerar lägenheter för uihyrning i andra hand och som är benägna all medverka till kriminell verksamhei. Med all hänsyn lill de samhällsintressen, som utredningen här vill lillgodose, ter det sig för sådana fall principiellt sett orimligt, om hyresgästen förverkar sin hyresrätt, därför alt han använder hyresobjekiet i enlighel med det vid uthyrningen fömtsätta ändamålet.

På grund av vad som ovan angivils skulle man kunna länka sig en lösning innebärande atl ifrågavarande beslämmelse i stället får inflyta såsom elt komplement lill punkt 3 i 42 8 hyreslagen.

Härigenom skulle emellertid effektiviteten förhindras, varför förbundet, trots de invändningar som framförts, vill förorda den principiella lösning som arbetsgruppen föreslagit, innebärande atl förverkandeparagrafen kompletteras med ytlerligare en punkt.

Hyresgästernas riksjörbund, som avslyrker förslagel, påpekar atl den svenska hyreslagstiftningen sedan decennier har präglats av en strävan all skapa trygghet för hemmet och boendet. De situationer i vilka det lagstadgade besittningsskyddet kan genombrytas har noga angivits i 12 kap. JB (hyreslagen). De avser i flertalet fall att lösa intressekollisioner mellan hyresvärd och hyresgäst. Den omständigheten alt ett brott har begåtts i förhyrd lägenhet bör enligt förbundel inte i och för sig ge hyresvärden rätt alt beröva vederbörande hans lägenhet. Hyresvärden bör inte vara ett instrument för samhällets reaktion mot brottsliga gärningar och en avhysning bör inte utgöra en extra straffpåföljd. Endasl om del brottsliga förfarandet är störande eller eljesl till påtagligt förfång för de kringboende eller för hyresvärden, t.ex. vid vanvård, bör den senare kunna vidta åtgärder för hyresgästens skiljande från lägenheten. I sammanhanget bör också påpekas atl det inte kan vara hyresvärdens sak all avgöra när brottslig gärning föreligger. Det sagda har, enligt förbundel, i första hand tagit sikte på bostadslägenheter. Skulle fråga vara om lokal eller att bostadslägenhet används enbart för sådan verksamhet som avses i den föreslagna beslämmelsen i 16 kap. 14 8 brottsbalken torde hyresvärden som regel ha möjlighet att uppsäga hyresavtalet på grund av att hyresobjekiet används för väsentligen annat ändamål än som avsetts med förhyrandet (23 8 hyreslagen). Om ett tillägg till hyreslagen likväl anses böra införas synes del nödvändigt att liksom i en del andra förverkandesituaiionerge hyresgästen möjlighet att undvika avhysning genom att vidla rättelse efter tillsägelse.

Prop. 1979/80:179 100

TCO instämmer i den kritik mot lörslaget som hyresgästernas riksförbund uttalar.

Bosladsdomstolen och Sveriges advokalsamfund för som tidigare har angetts fram alternativ till förslagel till ändring i 12 kap. 42 8 jordabalken. Bostadsdomstolen vill betona atl hyreslagen utgör en civilrättslig reglering av förhällandet mellan hyresvärd och hyresgäst. Beslämmelserna i 42 8 om förverkande av hyresrätten förutsätter att hyresgästen har kränkt hyresvärdens intressen i något avseende inom ramen för hyresförhållandet. Mot bakgrund härav skulle det enligt domstolens mening vara främmande om hyresavtalet kunde hävas på den grund att hyresgästen gjort sig skyldig lill brott ulan atl brottet ulgör också elt åsidosättande av hyresvärdens berättigade iniressen i hyresförhållandet. Att en sådan kränkning av värdinlres-sel inte sällan föreligger i nu åsyftade fall är uppenbart men här möler gränsdragningsproblem. På grund av del anförda och då brottet dobbleri typiskt sett knappast kan anses riktat mot hyresvärden avstyrker bosladsdomstolen den laglekniska lösning som valts i förslaget för att komma till rätta med missförhållandena. Bosladsdomstolen ifrågasätter om inte promemorian är väl pessimistisk i sin bedömning av möjligheterna till ingripande mot spelklubbsverksamhet med stöd av nuvarande bestämmelser. Genom alt utan hyresvärdens samtycke använda lägenheten för spelklubbsverksamhet torde hyresgästen ha brutit mot vad som förutsattes vid upplåtelsen. Vidare får hyresgästen ofta genom sådan verksamhet anses ha åsidosatt hyresvärdens intresse av ordning och skick i fasligheten i sådan mån alt hävning av hyresavtalet, om rättelse inte sker efter tillsägelse, kan vara rimlig. Anses likväl behov av mer entydiga regler föreligga kan del ske exempelvis genom en ändring i eller elt tillägg lill 12 kap. 25 8 Jordabalken. För övrigt kan del vara lämpligt alt innan så sker avvakta proslilutionsulredningens belänkande. Som antyds i promemorian lorde liknande hyresrätlsliga frågor komma att aktualiseras i det sammanhanget.

Sveriges advokalsamfund utgår från atl förslagel måste komma atl innebära att en hyresvärd, som fåll veta att dobbleri förekommer i lägenheten och som underlåter att begagna sig av möjligheten atl säga upp hyresgästen, riskerar all göra sig skyldig lill medverkan till dobbleri om hyresgästen skulle fortsätta eller återuppta den illegala verksamhelen. Med andra ord innebär alltså förslaget att en underlåtenhet alt agera civilrättsligt gentemot hyresgästen kan bli straffbar. Della är enligt samfundei olämpligt. Fråga uppkommer ocksä när en hyresvärd skall anses vara skyldig alt agera för att bringa etl hyresavtal all upphöra. Rimligen kan man inte begära att en hyresvärd skall kunna styrka all illegal spelverksamhet pågår i lägenheten innan fällande dom för dobbleri gentemot hyresgästen föreligger. Samfundet föreslår i stället alt man överväger möjligheten att låla domslol få befogenhet atl förklara elt hyresförhållande förverkat i samband med fällande dom för dobbleri mol hyresgästen. Om en fastighetsägare därefter skulle Iräffa etl nylt hyresavtal med samma hyresgäst och denne ålerupp-

Prop. 1979/80:179 101

tar eller fortsätter den lidigare illegala verksamhelen. torde hyresvärden ha svårt atl värja sig för ansvar för medhjälp till dobbleri i egentlig mening.

6 Förverkande

Arbetsgruppens uttalanden vad gäller förverkande kommenteras av bara två remissinstanser. Svea hovrätt erinar om all hovrätten för Västra Sverige och Föreningen Sveriges lingsrättsdomare i 1972 års lagstiftningsärende framförde önskemålet atl frågan om ökade möjligheter till beslag och förverkande vid dobbleri skulle utredas. Också i remissyttranden från Föreningarna Sveriges åklagare och Sveriges polismästare betonades behovet av vittgående förverkandemöjligheter. Departementschefen förklarade sig i avsaknad av närmare utredning om behovet och konsekvenserna av en sådan lagstiftningsåtgärd då icke beredd att föreslå speciella förverkanderegler för dobbleriets del. Någon sådan utredning föreligger icke. Enligt hovrättens mening finns det skäl alt närmare överväga denna fråga. Ell sådanl skäl kan vara atl de gallergrindar och varningssignaler som enligt uppgift finns hos vissa spelklubbar bl.a. ger möjligheter för spelare och anordnare atl innan polisen hinner ingripa undanskaffa insatser och spelkassa. Malmö tingsrätt påpekar alt i förslaget intet sägs om förverkande av de vinster, som exempelvis spelare, bankhållare eller klubbägare gjort på dobbleri. Det är enligt tingsrätten inte självklart att dessa vinster kan förverkas enligt 36 kap. I 8 BrB, eftersom de alllid måsle antagas motsvaras av skador för enskilda.

8 Riksdagen 1979/80. 1 samt. Nr 179

Prop. 1979/80:179 102

Bilaga 3 De remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att i brottsbalken skall införas en ny paragraf, 16 kap. 188, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

18 8

Den som med nyttjanderätt har upplåtit en lokal som används för dobbleri eller grovt dobbleri eller för försök eller förberedelse tid grovt dobbleri skall därigenom anses ha främjat gärningen och dömas tid ansvar enligt vad som föreskrivs om medverkan i 23 kap. Insåg han inte vid upplåtelsen att lokalen skulle användas för sådan brottslig verksamhet men får han därefter vetskap om verksamheten och underlåter han att göra vad som skäUgen kan begäras för all få upplåtelsen att upphöra, skall han, om verksamheten fortsätter eller återupptas i lokalen, likaså anses ha främjat denna och dömas till ansvar enligt vad som nyss har sagts.

Denna lag träder i kraft den I januari 1981.

2 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs aU 12 kap. 42 och 43 88 Jordabalken' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.
42 8
Hyresrätten är förverkad och hyresvärden således berättigad att upp
säga avtalet, .

I. om hyresgästen dröjer med betalning av hyra som utgår i pengar

' Omlryckt 1971: 1209. 12 kap. omlryckt 1979: 252.

Prop. 1979/80:179 103

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utöver två vardagar efter förfallodagen och annal ej följer av 53 8, dock, i fall då hyran skall betalas i förskott för längre lid än en månad, endast om hyresgästen dröjer med betalning av den på en kalendermånad belöpande hyran utöver två vardagar efler månadens början eller, såvitt angår hyran för första kalendermånaden under hyresförhållandet, efter förfallodagen,

2. om hyresgästen ulan behövligt samtycke eller tillstånd överlåter hyresrätten eller eljesl sätter annan i sitt ställe eller upplåter lägenheten i andra hand och ej efter tillsägelse vidtager rättelse ulan dröjsmål,

3. om lägenheten användes i strid med 23 eller 41 8 och hyresgästen icke efter tillsägelse vidtager rättelse utan dröjsmål,

4. om hyresgästen eller annan, till vilken hyresrätten överlåtits eller lägenheten upplåtits, genom vårdslöshet är vållande lill atl ohyra förekommer i lägenheten eller genom underlåtenhet atl underrätta hyresvärden därom bidrager till att ohyran sprides i fasligheten,

5. om lägenheten på annal säll vanvårdas eller om hyresgästen eller annan, till vilken hyresrätten överlåtils eller lägenheten upplåtits, åsidosätter någol av vad som enligt 25 8 skall iakttagas vid lägenhetens begagnande eller brister i den tillsyn som enligt nämnda paragraf åligger hyresgäst och rättelse icke utan dröjsmål sker efler tillsägelse,

6. om i slrid med 268 tillträde till lägenheten vägras och hyresgästen ej kan visa eiltig ursäkt,

7. om hyresgästen åsidosätter av- 7. om hyresgästen åsidosätter avtalsenlig skyldighet, som går ulöver lalsenlig skyldighet, som går utöver hans åligganden enligt detla kapitel, hans åligganden enligt detla kapilel, och del måste anses vara av syn- och det måste anses vara av synnerlig vikt för hyresvärden att skyl- nerlig vikt för hyresvärden all skyldigheten fullgöres. digheten fullgöres,

8. om lägenheten nyttjas tid brottslig verksamhet.

Hyresrätten är icke förverkad, om del som ligger hyresgästen lill last är av ringa betydelse.

Uppsäges avtalet, har hyresvärden rätt till ersättning för skada.

43 8 Är hyresrätten förverkad på grund av förhållande som avses i 42 8 försia styckel 1-3,5 eller 6 men sker rättelse innan hyresvärden gjort bruk av sin rätt atl uppsäga avtalet, kan hyresgästen icke därefter skiljas från lägenheten på den grunden. Detsamma gäller om hyresvärden icke uppsagt avtalel inom två månader från det han fick kännedom om förhållande som avses i 42 8 försia styckel 4 eller 7 eller hyresvärden icke inom två mänader från det han erhöll vetskap om förhållande som avses i nämnda stycke under 2 tillsagt hyresgästen alt vidtaga rättelse.

En hyresgäst kan skiljas från lägenheten på grund av förhållande som avses i 42 § första stycket 8, endast om hyresvärden har sagt upp avtalet inom två månader från det att han fick kännedom om detta. Om den brottsliga verksamheten har angetts till åtal eller

Prop. 1979/80:179 IO4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förundersökning rörande denna annars har inletts inom samma tid, har hyresvärden dock kvar sin rän all säga upp avtalet intill dess atl Ivå månader har förflutU från det atl domen i hrotlmålel har vunnit laga kraft eller det räiisliga förfarandet har avslutals på annat sätt.

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1981.

3 Förslag till

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Härigenom föreskrivs atl 33, 34 och 3688 bostadsrältslagen (1971:479) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 8' Nyttjanderätlen till lägenhet som innehas med bostadsrätt och som tillträtts är förverkad och föreningen således berättigad att uppsäga bostadsrättshavaren lill avflyttning,

1. om bostadsrättshavaren dröjer med betalning av grundavgift eller upplålelseavgift utöver två veckor eller den längre tid som kan vara bestämd i stadgarna från del att föreningen efter förfallodagen anmanat honom atl fullgöra sin betalningsskyldighet eller om bostadsrättshavaren dröjer med betalning av årsavgift utöver två vardagar efter förfallodagen,

2. om bostadsrättshavaren ulan behövligt samtycke eller lillslånd upplåter lägenheten i andra hand,

3. om lägenheten användes i strid med 25 eller 318,

4. om bostadsrättshavaren eller den, lill vilken lägenheten upplåtits i andra hand, genom vårdslöshet är vållande till atl ohyra förekommer i lägenheten eller om bostadsrättshavaren genom underiåtenhet atl ulan oskäligt dröjsmål underrätta styrelsen om förekomst av ohyra i lägenheten bidrager till att ohyran sprides i fastighelen,

5. om lägenheten på annat säll vanvårdas eller om bostadsrättshavaren eller den, till vilken lägenheten upplåtits i andra hand, åsidosätter någol av vad som enligt 28 8 skall iakttagas vid lägenhetens begagnande eller brister i den lillsyn som enligt nämnda paragraf åligger bosladsrältshavare,

6. om i strid med 29 8 tiUlräde till lägenheten vägras och bostadsrättshavaren ej kan visa giltig ursäkt,

' Lydelse enligt 1980:96.

Prop. 1979/80:179 105

Nuvarande lyddse Föreslagen lyddse

1. om bostadsrättshavaren åsido- 7. om bostadsrättshavaren åsido-

sätter skyldighel, som går ulöver sätter skyldighel, som går ulöver
hans åligganden enligt denna lag, hans åligganden enligt denna lag,
och del måsle anses vara av syn- och del måste anses vara av syn
neriig vikt för föreningen att skyl- neriig vikt för föreningen atl skyl
digheten fullgöres; dock kan skyl- digheten fullgöres; dock kan skyl
dighet för bostadsrättshavaren att dighet för bostadsrättshavaren atl
inneha anslällning i vissl företag el- inneha anställning i vissl företag el
ler liknande skyldighet ej åberopas ler liknande skyldighet ej åberopas
som grund för förverkande. som grund för förverkande,

8. om lägenheten nyttjas lill brottslig verksamhet.

Nyttjanderätten är icke förverkad, om del som ligger bostadsrättshavaren tili last är av ringa betydelse. Inte heller är nyttjanderätten till en bosladslägenhel förverkad på grund av att en skyldighel som avses i försia slyckel 7 åsidosätts, om bostadsrättshavaren aren kommun och skyldigheten inte kan fuUgöras av en kommun.

Uppsägning pä grund av förhållande som avses i försia styckel 2, 3 eller 5-7 får ske endast om bostadsrättshavaren underiåter atl på tillsägelse vidtaga rättelse utan dröjsmål.

Uppsäges bostadsrättshavaren till avflyttning, har föreningen rätl lill ersättning för skada.

34 8 Är nyltjanderätten förverkad på grund av förhållande som avses i 33 8 första siycket 1-3 eller 5 — 7 men sker rättelse innan föreningen gjort bruk av sin rätl lill uppsägning, kan bostadsrättshavaren icke därefter skiljas från lägenheten på den grunden. Detsamma gäller om föreningen icke uppsagt bostadsrättshavaren lill avflyttning inom tre månader från det föreningen fick kännedom om förhållande som avses i 33 8 första slyckel 4 eller 7 eller icke inom två månader från det den erhöll vetskap om förhållande som avses i nämnda stycke 2 tillsagt bostadsrättshavaren atl vidtaga rättelse.

En bosladsrältshavare kan skiljas från lägenheien på grund av förhållande som avses i 33 § första styckel 8, endast om föreningen har sagt upp bostadsrättshavaren tid avflyttning inom två månader från det att föreningen fick kännedom om detta. Om den brottsliga verksamheten har angetts till åtal eder förundersökning rörande denna annars har inlelis inom samma tid, har föreningen dock kvar sin rätt till uppsägning inlill dess att två månader har förflutit från det att domen i brottmålet har vunnit laga kraft eder det rättsliga förfarandet har avslutats på annal sätt.

Prop. 1979/80:179 107

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1980-04-18 Närvarande: f d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Hilding, justitierådet Vängby.

Enligt lagrådel den 2 april 1980 tillhandakommel utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 20 mars 1980 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för Justiedepartementet Winberg beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag lill

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i Jordabalken,

3. lag om ändring i bostadsrältslagen (1971: 479).

Förslagen har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Claes Örn.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagrådsremissen innefattar förslag dels lill en ändring i brottsbalken, som innebär all medverkansansvar i vissa fall införs för den som upplåter en lokal lill dobbleri, dels till ändringar i hyreslagen och bostadsrältslagen som innebär atl en nyttjanderätt till en lägenhet, som nyttjas lill brottslig verksamhet, kan förverkas. Medan ändringen i brottsbalken är av utpräglat kasuistisk art, har ändringarna i hyreslagen och bostadsrältslagen mer generell karaktär. Samtidigt åsyftas etl samspel mellan de olika bestämmelserna på så sätt, alt medverkansansvar för den som upplåtit en lokal som används för dobbleri inträder, om han underlåter atl göra vad som skäligen kan begäras för all få upplåtelsen atl upphöra, och alt ändringarna i hyreslagen och bostadsrältslagen skall göra del möjligt för honom att i alla tänkbara fall bli av med dobblaren. I 'örslaget lill ändringar i hyreslagen och bostadsrältslagen har inte aktualiserats av elt framkommet behov atl - såsom regelmässigt är fallel med beslämmelserna i dessa lagar — lösa intressemotsättningar mellan fastighetsägare och nyttjanderättshavare. Del har i stället sin grund i kriminalpolitiska strävanden, nämligen atl förhindra att ulrymmen i fastigheler användes för viss brottslig verksamhet och all skapa en ordning genom vilken klart ådagalägges humvida en fastighetsägare tolererar att den brottsliga verksamheten pågår i fastighelen. Denna speciella bakgrund och della särskilda syfte med förslagel medför alt de överväganden delta föranleder i belydande grad avviker från dem som eljesl föreligger vid utarbetandet av regler av nyttjanderätlslig natur.

Grundtanken i förslaget att straffansvar skall drabba den som upplåter nyttjanderätt i en fastighel med vetskap att den skall användas för dobbleri eller som tolererar atl en upplåten lägenhet används för dobbleri föranleder i och för sig ej erinran och lorde när del gäller upplålelsen åtminstone i

Prop. 1979/80-179 108

många siluatione? redan vara gällande rätt. Genomförande av förslaget såvitt gäller den nytljanderätlsupplåtare som först efter upplålelsen fär vetskap om alt dobbleri bedrives förutsätter att han enligt nyttjanderätts-lagstiftningen har möjligheter att ingripa. Förslaget till ändringar i hyresrätts- och bosladsrätlslagsliflningen avser atl bereda honom detta. Dessa regler blir därför av grundläggande betydelse för när straffbarhet skall inträda för upplåtare som försl efter upplålelsen fått kännedom om alt den upplåtna lägenheien användes för dobbleri.

Enligt den i hyreslagen och bostadsrältslagen föreslagna bestämmelsen skall nyltjanderätten vara förverkad "om lägenheten nyttjas lill brottslig verksamhet". Alt bestämmelsen icke inskränkes alt gälla dobbleri framstår som i och för sig naluriigl; från nyttjanderätlslig synpunkl finns intet som talar för en särbehandling av Just detta brott. Enligt motiveringen i remissen riktar sig beslämmelserna mol "en fortlöpande illegal spelhåleverksamhet" samt "vissa andra slag av systematiskt nyttjande av en lägenhet lill brottslig verksamhei". Som exempel nämns fall där en lägen-hel nyttjas till "spritklubb, falskmyntarverkstad eller laboratorium för framställning av narkotiska preparat" samt situationer där nyttjanderälts-havaren upplåter lägenheten för prostitution eller som upplagsplats för stöldgods. Utmärkande för dessa exempel på brottslighet som avses skola leda till förverkande synes vara att brottsligheten präglas av vad som kan betecknas som affärsmässighet; de går in under vad som brukar kallas organiserad brottslighet. Försiktigheten torde bjuda att inskränka förverkandegrunden att gälla brottslighet av nu angiven typ. Begränsningen bör komma till uttryck i laglexten. Detta kan ske genom atl i lagen anges all nyttjandet sker "för näringsverksamhet eller därmed likartad verksamhet, vilken utgör eller i vilken lill ej oväsentlig del ingår brottsligt förfarande". Men inte heller all brottslighet av affärsmässig natur torde böra föranleda förverkande. Är det straffbara förfarandet av lindrig art får av bestämmelsen i 42 8 andra slyckel hyreslagen och motsvarande beslämmelse i bostadsrältslagen, att förverkande ej inträder om det som ligger nyttjanderättshavaren till last är av ringa betydelse, anses följa att nyltjanderätten ej förverkats. Som exempel kan anges att den som från en förhyrd garagelokal med någon enstaka bil idkar olaga yrkesmässig trafik icke därigenom skall ha förverkat hyresrätten. På samma sätt torde böra bedömas det fall att en näringsidkare i sin rörelse i förhyrd lokal gör sig skyldig lill patentintrång.

Ett annat spörsmål är huruvida förverkande skall inlräda när endast en del av den upplåtna lägenheten begagnas för brottsligt förfarande medan annan del har helt legal användning, t. ex. som bostad. Det typiska för de i remissen angivna brotten som skall föranleda nylljanderättens förverkande är, förutom att de inte sällan förekommer inom ramen för organiserad brottslighet, att de sätter sin prägel på den lokal där de bedrivs, så att denna framstår som en klubblokal, en serveringslokal eller en fabrik. All

Prop. 1979/80:179 109

söka avgränsa denna typ av verksamhei i lagtext innebär vissa problem. Mest kännetecknande synes vara all verksamhelen tar lägenheten elleren väsenllig del av denna i anspråk, med uteslutande av andra, legala användningssätt. I praktiken lorde detta innebära atl lägenheien eller återstående del av den samtidigt knappasl är lämplig som bostad, eftersom den brottsliga verksamhelen som regel antingen är störande eller måste bedrivas under sådan sekretess att ett normalt boende vid sidan därav inte är möjligt. Om emellertid lägenheien faktiskt användes som boslad finns skäl att begränsa förverkandepåföljden. Frågan om i detta läge förverkande skall inträda måsle grunda sig på en avvägning av det socialt betonade behovet av att nyttjanderättshavaren får behålla sin bostad och det allmänna intresset av att utrymme ej skall stå till förfogande för den brottsliga verksamhelen. Förverkandebestämmelsen lorde böra innehålla en anvisning om att av betydelse för frågan om förverkande är hur slor del av lägenheten som användes för brottsligt förfarande. I lagtexten bör därför anges atl förutsättning för förverkande är alt lägenheten helt eller till väsenllig del nyttjats för sagda ändamål.

De gränser som i det föregående angivits för nytljanderättsupplätarens möjligheter all få nyltjanderätten förklarad förverkad bestämmer - som förul antytts - också gränsen för straffbarhel för den upplåtare, som efter upplålelsen får vetskap om all lägenheien användes för dobbleri. Saknar han möjlighet få nyttjanderätten förklarad förverkad, är han ej heller underkastad straff.

När nu förverkandepåföljd stadgas även för annan brottslighet än dobbleri inställer sig frågan om ej upplåtare som underlåter atl begagna förver-kandemöjligheten i dessa fall också bör vara underkastad straffansvar. Av vad förut anförts måste emellertid anses framgå atl gränserna för de fall då förverkande inträder är så obestämda att det icke är möjligt att i nuvarande läge lägga dessa fall till grund för straffrältslig påföljd. Härtill kommer att för ell genomförande av den antydda ordningen skulle erfordras en rad olika stadganden, så t. ex. i 6 kap. brottsbalken när rätten till förverkande grundas på koppleri, i 9 kap. brottsbalken vid grunden häleri, i 14 kap. brottsbalken vid grunden falskmyntning etc. Ulredning för all genomföra en sådan ordning föreligger uppenbariigen ej i delta lagstiftningsärende. Del nu framlagda förslaget om straffbarhel för underlåtenhet att uppsäga den som nyttjar förhyrd lägenhet för dobbleri lorde i viss mån kunna betraktas som elt sätt att pröva en ny metod för brottsbekämpning. Resultatet får i sådanl fall vara avgörande för om efterföljd bör ske på andra områden.

Det anförda föranleder beträffande de olika lagförslagen följande synpunkter.

Prop. 1979/80:179 110

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

En avgränsning av straffansvaret enligt den föreslagna 16 kap. 18 8 bör av skäl som förut anförts knytas till den omfattning i vilken det upplåtna utrymmet rent fysiskt utnyttjas för den brottsliga verksamheten. Bara om denna användning avser en väsenllig del av lägenheten synes del rimligl att ansvar skall inlräda för upplåtaren. Det bör anmärkas alt även med en sådan avgränsning ansvar kan inlräda för upplåtelse av bostadslägenhet, eftersom därmed enligt hyreslagen avses "lägenhet som uppläuis för atl hell eller lill icke oväsentlig del användas lill bostad" (1 8 tredje stycket). 1 praktiken torde del emellertid endast undantagsvis kunna förekomma att spelklubbsverksamhet kan förenas med boende i en och samma lägenhet. I den mån så sker synes det rimligt att medverkansansvar kan inträda.

Med den begränsning som sålunda förordas torde tvekan inte kunna råda om att den som upplåter en lägenhet med uppsåt att den i sådan omfattning skall användas för dobbleri därmed är förfallen till ansvar enligt de allmänna medverkansreglerna i 23 kap. brottsbalken. Det måsle då anses diskutabelt om en särskild bestämmelse därom bör meddelas. Alt gränsdragningsproblem vid tillämpning av de allmänna medv_erkansreglerna kan uppkomma är tydligt och självfallet kan - såsom föreslås i remissen -tveksamhet på en viss punkt undanröjas genom en särskild beslämmelse. Skulle detta förfarande bli mera allmänt måsle emellertid risken anses vara att räckvidden av de allmänna bestämmelserna i 23 kap. begränsas; när i ett tveksamt fall en särskild regel saknas kan det för domstolen te sig säkrast att hellre fria än fälla. Betraktar man från denna synvinkel förevarande paragrafs första mening och frågar vad utgången blir för den som till en person, som gör sig skyldig till dobbleri, försålt t.ex. rouleltbord eller ett anlal kortlekar, ligger del nära lill hands alt säga atl eftersom för lägenhetsuthyrarens straffansvar ansetts erforderligt med en särskild regel men en motsvarande regel saknas för försäljaren av spelulruslning, denne under i övrigi likadana omständigheter ej gjort sig skyldig till straffbar medverkan. Och motsvarande tankegång kan tillämpas på faslighelsägaren som hyr ul lokal lill någon som där idkar olaga utskänkning av rusdrycker, bedriver brännvinstillverkning eller handlar med tjuvgods. De nu angivna omständigheterna talar enligt lagrådets mening för att en lolkningsregel såvitt möjligt bör undvikas och alt i regel bestämda motivullalanden får anses lill fyllest. Vid bedömningen av spörsmålet i del nu aktuella fallet tillkommer en ytterligare omständighet. Genom den i andra meningen av den föreslagna 16 kap. 18 8 upptagna regeln blir den hyresvärd som först efter hyresavtalets ingående får vetskap om alt den uthyrda lokalen användes för dobbleri underkastad straffansvar, om han underiåter att fä upplålelsen att upphöra och dobbleriet fortsätter. Denna regel - som går längre än de allmänna medverkansreglerna och därför är oundgänglig för straffbarhet för denne hyresvärd - utgör ett starkt stöd för att de allmänna

medverkansreglerna i det fall som avses i första meningen skall ha Just den innebörd som anges i denna. Med hänsyn lill vad nu anförts talar övervägande skäl för atl någon regel motsvarande försia meningen i förevarande paragraf ej bör upplagas i lagen.

I den föreslagna nya paragrafen talas om den som med nytljanderätl upplåtit "lokal", som används för dobbleri, grovt dobbleri eller försök eller förberedelse till grovt dobbleri. Av vad departementschefen anför (se avsnitt 2.2 och specialmotiveringen till paragrafen) framgår, alt med detla uttryck avses Jämväl bostadslägenhet.

I hyreslagen används ordet "lägenhet" som en sammanfattande beteckning för bostadslägenhet och lägenhet för annat ändamål (1 8). Ordet lokal återfinns inte i hyreslagen, utan i de lagrum, som stipulerar särskilda regler för vad som i hyresrältsligt sammanhang brukar kallas lokal, används uttrycket "annan lägenhet än bostadslägenhet" (se ex. vis 56 8). Del kan i sammanhanget anmärkas atl i bostadsfinansieringsförordningen (1974: 946; omtryckt 1976: 788) - där utöver bostadslägenheter även vissa andra utrymmen får inräknas i det s. k. låneunderlaget - dessa sislnämnda utrymmen i författningstexten uttryckligen betecknats som lokaler (2 8 första styckel och 24 8).

Den nu föreslagna 16 kap. 18 8 avser främsl förhållandel mellan hyresvärd och hyresgäst. Del kan därför synas naluriigl, alt samma terminologi kommer till användning som i hyreslagen, innebärande atl ordel "lokal" i så fall skulle ersättas med ordel "lägenhet". Emellertid förekommer ordel lokal redan i huvudbestämmelsen angående dobbleri i 16 kap. 14 8 brottsbalken. Denna beslämmelse har lämnats oförändrad i det föreliggande förslaget, bl.a. med hänsyn till att reglerna om dobbleri i sin helhet kan komma att bli föremål för ändringar i anledning av lotteriulredningens belänkande (SOU 1979: 29 Lotterier och spel). Av förarbetena till 16 kap. 14 8 och molsvarande stadgande i tidigare lagstiftning får anses framgå alt ordet lokal här innefallar även bostadslägenhet (SOU 1944:69 s. 236-237, prop. 1948:80 s. 215-217; jfr Beckman m.fl.. Brott mot allmänheten och staten, m. m., fjärde upplagan, s. 246-247).

Mol bakgrund av del nu anförda skulle den i remissen föreslagna terminologien i och för sig kunna godtagas. Då emellertid en viss kvalifikation i fråga om den omfallning i vilken det upplåtna utrymmet används för brottslig verksamhet förordas, synes del bättre alt, fastän ordet "lokal" bibehålles i 16 kap. 14 8, använda begreppet "lägenhet" i 18 §.

1 enlighet med del anförda kan ål den nya 16 kap. 18 8 brottsbalken förslagsvis ges följande lydelse:

"Insåg den som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet, som helt eller till väsenllig del används för dobbleri eller grovt dobbleri eller för försök eller förberedelse lill grovt dobbleri, inte vid upplåtelsen alt lägenheten skulle användas för sådan brottslig verksamhet men får han därefter vetskap om verksamhelen och underlåter han all göra vad som skäligen

Prop. 1979/80:179 112

kan begäras för att få upplålelsen att upphöra, skall han, om verksamheten fortsätter eller återupptas i lägenheien, anses ha främjat denna och dömas Ull ansvar enligt vad som föreskrives om medverkan i 23 kap."

Förslaget till lag om ändring i jordabalken

12 kap. 42 8

1 enlighel med del förut anförda bör i lagtexten angivas all förverkande kan inlräda, "om lägenheten hell eller Ull väsentlig del nyttjas för näringsverksamhet eller därmed likartad verksamhei, vilken utgör eller i vilken till ej oväsentlig del ingår brottsligt förfarande".

Ikraftträdandebestämmelserna

I remissen berörs ej frågan huruvida den föreslagna regeln om hyresrättens förverkande på grund av brottslig verksamhet skall äga lillämpning även på avtal som slutits före den nya regelns ikraftträdande. Ehuru fråga är om ändring av civilrätlslig nalur synes, med hänsyn till den särskilda bakgrunden till regeln och dennas samband med straffrältslig lagsliftning, starka skäl tala för atl regeln blir lillämplig även på hyresavtal som ingåtts före regelns ikraftträdande. Som grund för förverkande enligt den nya regeln bör dock ej kunna åberopas annal brottsligt förfarande än sådanl som ägt rum efter lagens ikraftlrädande. Med en sådan ordning kan det ej anses att någon icke godtagbar rubbning av avlalskonlrahenternas inbördes rättsställning sker. Vad nu förordats bör anges genom ullryckliga bestämmelser. Del förordas därför att ikraflträdandebestämmelsen får följande lydelse: "Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1981 och äger tillämpning även på avtal som slutits före lagens ikraftträdande. Till grund för förverkande enligt 12 kap. 42 8 försia stycket 8 får läggas endast brottsligt förfarande begånget efter lagens ikraftträdande."

Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

33 8

Samma ändring förordas som belräffande 12 kap. 42 8 Jordabalken.

Ikraftträdandebestämmelserna

Bestämmelser av molsvarande innehåll som föreslagils beträffande lagen om ändring i jordabalken torde böra upptagas i denna lag.

Prop. 1979/80:179 "3

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammaniräde 1980-05-08

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård. Dahlgren, Åsling, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirlén, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Winberg

Proposition med förslag till lag om ändring i brottsbalken och jordabalken m.m.

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag lill

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i jordabalken,

3. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479). Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

Lagrådel har godtagit de principer som ligger till gmnd för lagrådsremissen men förordat vissa ändringar i de remitterade lagförslagen.

Såvitt gäller förslaget till en ny 18 8 i 16 kap. brottsbalken (BrB) har lagrådet lill en början föreslagit atl andra meningen begränsas så att medverkansansvar endast kan komma i fråga när den upplåtna lägenheten helt eller till väsenllig del används för dobbleribrott. Jag anser mig kunna godta lagrådels förslag i denna del.

I remissprolokollet betecknade Jag del som tveksamt i vad mån en hyresvärd som mol marknadsmässig hyra upplåter en lägenhet av normall slag fill den som avser att bedriva dobbleriverksamhel i lägenheien gör sig skyldig lill straffbar medverkan till dobbleri. Även om hyresvärden i ett sådanl fall kan ha haft ett åtminstone eventuellt uppsåt som omfattat att dobbleri skulle bedrivas i lägenheten, kan det enligt vad Jag framhöll i remissen vara föremål för delade meningar, om han skall anses ha främjat brottet på etl sådant sätt som fömtsälts för medverkansansvar. För att undanröja denna oklarhet föreslog Jag en utlrycklig regel i första meningen av den nya 16 kap. 18 8 BrB om att den som med nyttjanderätt har upplåtit en lokal som används för dobbleri, grovt dobbleri eller försök eller förbere-

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 20 mars 1980.

Prop. 1979/80:179 114

delse till grovt dobbleri skall anses ha främjat gärningen och dömas tili ansvar för medverkan.

Lagrådel har som sin uppfattning uttalat att - med den nyss berörda begränsning som ligger i att lägenheten hell eller lill väsenllig del skall användas för dobbleribrott - Ivekan inte torde kunna råda om att de av mig åsyftade fallen täcks av de allmänna medverkansreglerna i 23 kap. BrB. Lagrådet har vidare påpekat atl konstruktionen av den nya bestämmelsen i övriga delar utgör ett starkt stöd för all de allmänna medverkansreglerna i det fall som avses i första meningen skall ha just den innebörd som anges i denna. Lagrådet har med hänvisning bl. a. härtill ansett övervägande skäl tala för att någon regel motsvarande försia meningen i den föreslagna nya paragrafen inte bör las in i lagen.

Med hänsyn lill vad lagrådel har anfört anserjag mig kunna ulgå från att - sedan de här föreslagna lagändringarna i övrigt har genomförts - de allmänna medverkansreglerna kommer att ges en sådan tolkning att första meningen i den nya paragrafen enligt dess lydelse i remissen kan utgå som obehövlig.

Även beträffande förslagen till ändringar i jordabalken och bostadsrältslagen kan jag godta vad lagrådet har föreslagit.

Med hänvisning lill vad Jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular alt genom proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1979/80:179 115

Innehåll

Propositionen ................................................................. .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll .............................. I

Lagförslag .......................................................................... 3

1. Förslag till lag om ändring i brottsbalken .................... 3

2. Förslag till lag om ändring i Jordabalken ...................... 3

3. Förslag lill lag om ändring i bostadsrältslagen (1971:479) 5

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 20 mars 1980 .. 8

1 Inledning ...................................................................... 8

2 Allmän moiivering............................................................. 9

2.1 Dobbleri ..................................................................... 9

2.2 Medverkan till dobbleri ............................................... 15

2.3 Hyreslagen m. m......................................................... 21

3 Ikraftträdande ............................................................... 26

4 Upprättade lagförslag .................................................. 26

5 Specialmolivering ........................................................... .. 26

5.1 Förslagel till lag om ändring i brottsbalken................. 26

5.2 Förslagel till lag om ändring i jordabalken ............... 29

5.3 Förslaget till lag om ändring i bostadsrältslagen (1971:479) ... 31

6 Hemställan .................................................................... 31

7 Beslul ............................................................................ 31

Bilaga I BRÅ PM 1979: 4 Dobbleri 33

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över BRÅ PM 1979:4 77

Bilaga 3 De remitterade lagförslagen 102

Utdrag av lagrådets protokoll den 18 april 1980 107

Utdrag av protokoll vid regeringssammaniräde den 8 maj 1980 113

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980