Prop. 1979/80:143

Regeringens proposition

1979/80:143

med förslag till ny lagstiftning om handelsbolag m. m.;

beslutad den 27 mars 1980.

Regeringen föreslär riksdagen att antaga de förslag som har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÅLLDIN

HÅKAN WINBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram ett förslag till lag om handelsbolag och enkla bolag, som skall ersätta 1895 ärs lag i samma ämne. Förslaget överensstämmer i många avseenden med gällande rätt. Bland nyheterna märks en ändrad gränsdragning mellan handelsbolagen och de enkla bolagen, som i princip innebär atl etl handelsbolag skall anses föreligga så snart en näringsverksamhet utövas i bolagsform. Utrymmel för de enkla bolagen minskas alltså. Vidare försläs en begränsning av möjligheterna att arbeta med enmanshandelsbolag. En annan nyhet är all sliftelser eller ideella föreningar inte längre får vara komplementärcr i ell kommanditbolag, dvs. svara fulll ut för bolagels förplikielser.

1 propositionen läggs också fram elt förslag lill lag om årsredovisning m.m, i vissa förelag. Förslaget, som saknar motsvarighet i gällande räu. gäller huvudsakligen handelsbolag och enskilda näringsidkare. Enligt förslagel skall etl förelag med minst lio anslällda upprätta en offentlig årsredovisning saml anlila en revisor. I de flesta fall kan årsredovisningens innehåll stämma överens med årsbokslutet enligt bokföringslagen. I allmänhet skall årsredovisningen sändas in till länssiyrelsen endast på begäran. Vidare föreslås bestämmelser om koncernredovisning i koncerner med etl annal moderföretag än aktiebolag, ekonomisk förening eller sliftelse.

I proposilionen föreslås slutligen vissa ändringar i akliebolagslagen. Förslaget bygger bl.a. pä två promemorior från brottsförebyggande rådet om revisorernas verksamhel och om förstärkt skydd för det bundna aklie-

\-Riksdagen 1979/80. I .saml. Nr 143

Prop. 1979/80:143

1 Förslag till

Lag om handelsbolag och enkla bolag

Härigenom föreskrivs följande.

I kap. Inledande bestämmelser

1 S Etl handelsbolag föreligger, om tvä eller flera har avtalat aU utöva
näringsverksamhet i bolag.

Första stycket gäller inte i fräga om verksamhet som medför skyldighet atl föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979: 141).

Bestämmelser om firma för handelsbolag finns i firmalagen (1974: 156) och handelsregisterlagen (1974: 157).

2 § Eu kommanditbolag är elt handelsbolag i vilket en eller flera bolagsmän har förbehållit sig att inte svara för bolagets förbindelser med mera än han har satt in eller åtagit sig atl sätta in i bolaget. En sådan bolagsman kallas kommanditdelägare. Annan bolagsman i kommanditbolaget kallas komplementär.

3 § Ett enkell bolag föreligger, om två eller flera har avtalat att utöva verksamhel i bolag utan atl handelsbolag föreligger enligt 1 §.

Ett enkelt bolag blir elt handelsbolag, om bolaget förs in i handelsregistret.

4 § Etl handelsbolag men inte ett enkelt bolag kan förvärva rättigheter
och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra
myndigheler.

2 kap. Handelsbolag

Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter

1 § Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter under bolagets
bestånd besläms genom avtal,

1 den män bolagsmännen inte har träffat avtal om något annal skall 2-4 och 6- 16 §§ lillämpas. Oavsett vad bolagsmännen har avtalat skall 5 § tillämpas.

2 § För att en ny bolagsman skall få inträda i bolaget fordras samtycke av samtliga bolagsmän.

3 § Varje bolagsman är berättigad alt vidta älgärder i förvallningen av bolagets angelägenheter, om inte dessa älgärder förbjuds av nägon annan bolagsman som inle är utesluten från förvallningen.

Åtgärder som är främmande för bolagets ändamål får vidtas endast med samtliga bolagsmäns samtycke. En bolagsman som är förvaltningsberätti-

Prop. 1979/80:143 4

gad får dock till allmännylligl eller därmed jämförligt ändamål använda tillgång som med hänsyn till bolagets ställning är av ringa belydelse.

Skall förvaltningen eller en viss del av den på grund av avtal skötas av flera bolagsmän gemensamt, fär en åtgärd som inte tål uppskov vidlas faslän någon av bolagsmännen inle har deltagit i heslutet om åtgärden, om bolagsmannen inle har hunnit tillkallas eller om han till följd av sjukdom eller av annan anledning inle är i slånd atl ta del i förvallningen av bolagels angelägenheler.

4 § Om elt bolagsavtal föreskriver att en bolagsman skall sköta förvaltningen eller viss del av den, får han skiljas från uppdragel eller avsäga sig delta endasl om det finns en viktig grund.

5 § Även en bolagsman som är utesluten från förvaltningen har rält all granska bolagets räkenskaper och att få kännedom om bolagets angelägenheter. Denna kontrollrätt fär inle utövas vid en lidpunkl eller på ett sätl som innebär särskilda olägenheler för bolaget.

6 § För varje räkenskapsår skall en bolagsman tillgodoräknas dels ränta pä den insats han hade kvar i bolagel vid räkenskapsårets början, dels ett skäligt arvode för sin förvaltning av bolagets angelägenheler. Räntan skall beräknas enligt den räntefot som motsvarar del av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid räkenskapsårets början med tillägg av två procentenheter,

7 § Det överskott eller den brisl som finns sedan bolagsmännen har tillgodoräknats ränla och arvode enligt 6 § utgör räkenskapsårels resultat,

8 § Resultatet fördelas lika mellan bolagsmännen.

Är viss grund avtalad för fördelningen endast av vinslen eller endast av förlusten, gäller den gmnden vid fördelningen av såväl vinst som förlust.

9 § Sedan årsbokslutet har upprättats, har bolagsmännen rätl att få ut
vad som har tillgodoförts dem enligt 6 och 8 §§. Om en bolagsmans
behållna insals är lägre än den skall vara enligt vad som avtalats mellan
bolagsmännen, skall dock så myckel av vad som lillkommer honom hållas
inne som behövs för all fylla bristen.

10 § Vad en bolagsman har räll all lyfta för elt räkenskapsår skall läggas till hans insats, om han inte före utgången av följande räkenskapsår begagnar sig av lyftningsrätten. Hans behållna insals får dock inte mol någon annan bolagsmans bestridande ökas utöver vad den skall vara enligt vad som avtalats mellan bolagsmännen.

11 § En bolagsman är inte skyldig att på begäran av de övriga bolagsmännen öka sin behållna insats i bolaget utöver vad den skall vara enligt vad som avtalats mellan bolagsmännen.

12 § Under bolagets beslånd har en bolagsman inte rätt att mot nägon annan bolagsman göra gällande fordran på grund av ulgifter för bolagets räkning, fordran på förvallningsarvode eller fordran på ränta på insats.

13 § Har en bolagsman haft nödvändig eller nyttig kostnad för bolagets

Prop. 1979/80:143 5

räkning, är han berättigad lill ränta på sin fordran från den dag fordringen kom till. Räntan beräknas enligi 5 § räntelagen (1975:635) för liden fram till dess ränta skall utgå enligt 6 S samnna lag.

Försummar en bolagsman att göra avtalat tillskolt eller all redovisa influtna medel, skall han betala ränla beräknad enligt 6 S räntelagen frän den dag tillskottet eller redovisningen bort ske.

14 8 En bolagsman som uppsålligen eller av oaklsamhel skadar bolagel
när han fullgör sina uppgifler skall ersätta skadan. Skadeståndet kan jäm
kas efler vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet,
skadans storlek och omständigheterna i övrigl.

Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldighelen har jämkats för någon av dem enligt försia stycket. Vad någon har betalat i skadestånd får sökas äter av de andra efter vad som är skäligl med hänsyn lill omständigheterna.

15 S Talan för bolagets räkning mot en bolagsman om skadestånd på
grund av beslut eller åtgärd under ett räkenskapsår skall väckas, om talan
förs i en bolagsmans namn, senast etl år från det årsbokslutet blev tillgäng
ligt för sistnämnde bolagsman eller, om lalan förs i bolagets namn, senasl
elt är frän det årsbokslutet blev tillgängligt för samtliga bolagsmän.

Har tiden för lalan försuttits, kan talan ändå väckas, om det inle i årsbokslutet eller på annat säu till bolagsmännen har lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter om del beslut eller den älgärd som ligger till grund för talan. Talan som avses i detta siycke kan dock inte väckas sedan tre är har förflutit från utgången av det räkenskapsår då beslutet fattades eller åtgärden vidtogs.

Ulan hinder av första eller andra stycket kan skadeståndstalan som grundas pä brott föras mot en bolagsman.

16 § En bolagsman som vill klandra etl årsbokslut skall väcka lalan
senasl elt år efter del att årsbokslutet blev tillgängligt för honom.

Bolagets och bolagsmännens förhållande till tredje man

17 § Var och en av bolagsmännen företräder bolaget, om inte något
annat har avtalals eller följer av 31 §,

En bolagsman som har visat trolöshet i bolagets angelägenheter kan pä talan av någon annan bolagsman av domslol skiljas från rätten att förelräda bolagel. Domstolens avgörande får verkställas utan hinder av att del inte har vunnit laga krafl,

18 S Har en bolagsman överskridil sin befogenhel när han förelog en rättshandling för bolaget, gäller inte rättshandlingen mol bolagel, om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett all bolagsmannen överskred sin befogenhet.

19 § Prokura får meddelas endasl av samtliga bolagsmän i förening. Varje bolagsman som är behörig all förelräda bolaget kan återkalla pro-kuran.

Första stycket gäller inte, om något annat har avtalals mellan bolagsmännen.

I övrigt finns bestämmelser om prokura i prokuralagen (1974: 158).

Prop. 1979/80:143 6

20 § Bolagsmännen svarar solidariskt för bolagels förpliktelser.

I en bolagsmans konkurs skall utdelning för en bolagsborgenärs fordran beräknas pä fordringens belopp efter avdrag för vad bolagsborgenären kan få ul av bolaget.

21 § Överlåter en bolagsman ulan samtycke av de övriga bolagsmännen
sin andel i bolaget lill nägon annan eller utmäts och försäljs andelen eller
övergår annars en bolagsmans andel utan samtycke av de övriga bolags
männen lill någon annan, har överlåtelsen, försäljningen eller övergången
följande verkan mol bolaget. Bolagsmannens rättsinnehavare har rält atl
under bolagels bestånd få ul vad bolagsmannen enligt 9 § har hafl rätt att
lyfta och atl vid bolagsskiftet få ul den del av behållna lillgångar som
belöper på bolagsmannen. Rättsinnehavaren har samma rätt som bolags
mannen atl säga upp bolagel eller atl på annat sätt kräva dess upplösning.

I bolagsavlalet kan intas förbehåll att en bolagsman eller någon annan skall ha räll atl lösa en rättighet som enligt första stycket övergår till ny innehavare. Förbehållet skall ange

1. vilka som är lösningsberättigade och, om lösningsrätt inte skall kunna
utövas vid vissa fång, vilka slags fäng som har undantagils,

2. den ordning i vilken lösningsrätten tillkommer de lösningsberättigade
inbördes,

3, den lid, inle överstigande tvä månader från anmälan hos den upp-givne lösningsberättigade om en rättighets övergång, inom vilken lösningsanspråk skall framställas hos bolaget,

4, den tid inom vilken lösen skall erläggas, vilken tid inle får överstiga en månad räknat från den tidpunkt då lösenbeloppel blev bestämt.

Om lillämpningen av en föreskrift i bolagsavtalet rörande lösenbeloppet skulle bereda någon otillbörlig fördel, kan jämkning ske.

Tvisier om lösningsrätt och om lösenbeloppels slorlek prövas av tre skiljemän enligt lagen (1929: 145) om skiljemän, om inte annat föreskrivs i bolagsavlalet.

Innan det visar sig all lösningsrätten inle begagnas, kan den lill vilken rättigheterna enligt första stycket har övergått inle ulöva annan av fånget härflytande rätt gentemot bolaget än rätt atl få ul vad fångesmannen under bolagels bestånd skulle ha haft rätt alt lyfta enligt 9 §,

22 § Inlräder en ny bolagsman i bolaget, svarar han även för de förbindelser som bolagel har ingått dessförinnan. En bolagsman som avgår svarar inle för de förbindelser av bolaget som uppkommer efter avgången, om bolagets medkontrahenl kände till eller borde ha känt till atl bolagsmannen avgått,

23 § Om ett handelsbolag försätts i konkurs, kan en fordran mol bolaget genast göras gällande mot bolagsmännen, även om fordringen annars inte är förfallen till betalning.

Bolagets likvidation och upplösning

24 § Ell bolagsavtal kan träffas för bestämd eller obestämd tid eller för

en bolagsmans livslid.

Har ett bolagsavtal slutits för obestämd tid, kan en bolagsman säga upp avtalet när som helst. Bolaget skall då träda i likvidation sex månader efter uppsägningen, om inte någon annan uppsägningstid har avtalats.

Prop. 1979/80:143 ■ 7

Har ett bolagsavlal slutits för beslämd lid och forlsätis bolagels rörelse efter ulgängen av den liden, anses avtal därefler sluiet för obestämd tid.

25 S Pä begäran av en bolagsman skall etl bolag genast träda i likvidation, om någon annan bolagsman väsentligt åsidosätter sina skyldigheter enligt bolagsavtalet eller om det annars finns en viklig grund för bolagets upplösning,

26 § Dör en bolagsman, skall bolaget genast träda i likvidation, om inte något annat har avtalals eller följer av 29 eller 30 *i.

27 S Försätts en bolagsman i konkurs, skall bolaget genast träda i likvidation, om inte nägot annat följer av 29 eller 30 §.

28 S Ell handelsbolag i vilket antalet bolagsmän har gått ned till en skall, när detta förhällande har bestått under sex månader, anses ha trätt i likvidation, om så ej skett lidigare.

29 S Bolagsmännen får avtala att, om det finns grund för likvidation enligt 24-27 §8, en bolagsman eller hans rättsinnehavare skall utträda ur bolagel i stället för atl bolagel skall träda i likvidation. Ett sådant avtal gäller inte mot en bolagsmans konkursbo såvida inle konkursboet har biträtt avlalet.

30 § Om det finns grund för likvidation enligt 24-27 §§, kan i stället för atl bolaget träder i likvidation uteslutning ske av den bolagsman lill vilken likvidationsgrunden kan hänföras eller dennes rättsinnehavare. För atl uteslutning skall få ske måste följande iaktlas. De övriga bolagsmännen skall vara ense om uteslutningen. Den som begärs utesluten skall erhålla ett lösenbelopp som kan antas motsvara vad han skulle ha erhållit om bolagsskifte i stället hade ägt rum. Den som begärs utesluten har rätt att kräva att säkerhel ställs för att hans ansvar för bolagels förbindelser inte tas i anspråk i större omfattning än som kan antas ha blivit fallel om i slället för uteslutning bolagsskifte hade ägl rum.

Första stycket gäller inte, om något annat har avtalats mellan bolagsmännen.

31 § Under likvidationen vidtas förvaltningsåtgärder av alla bolagsmän
nen i förening, om inte någol annal har avtalats eller särskild likvidator har
förordnats. Vad som nu sagts gäller även rälien all företräda bolagel.

En bolagsman har rält all under likvidationen låla sig företrädas av ombud vid medverkan i bolagels angelägenheter, om inle något annat har avtalats mellan bolagsmännen.

Under likvidationen fär dödsboet efter en bolagsman företrädas av endast en ställföreträdare eller etl ombud, om inle något annat har avtalats mellan bolagsmännen.

32 § Bestämmelserna i 5 § gäller under likvidationen.

Om inte något annal har avtalats i fråga om bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter, gäller under likvidationen 2 §, 3 § tredje stycket, 4, 6, 8 och 12-16 §§. Bestämmelserna i 3 § iredje stycket och 4 § gäller dock inte, om särskild likvidator har förordnals.

När bolaget har trätt i likvidation, fär kallelse på bolagets okända borgenärer sökas av bolagsman eller likvidator.

Prop. 1979/80: 143 8

33 8 När bolaget har trätt i likvidation, skall bolagels egendom i den mån del behövs för likvidationen så snarl det kan ske förvandlas till pengar genom försäljning på offentlig auktion eller på annal lämpligl säu. Bolagels rörelse fär fortsättas, om del behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för alt de anställda skall få skälig tid för all skaffa ny anställning.

34 8 Om inte något annat har avtalats mellan bolagsmännen, får tillgångarna inte skiftas innan alla kända skulder har blivit betalda eller behövliga medel har avsatts för sädan betalning.

Varje bolagsman har rätt alt ur de behållna tillgångarna få tillbaka sin behållna insats enligt det senasle årsbokslutet eller, om inget årsbokslut har gjorls. vad han har betalat in lill bolagel som insals. Om inle behållningen räcker lill, räknas bristen som förlust. Uppstår ett överskott, ulgör delta den slutliga vinslen.

35 8 Om ett handelsbolag i vilket anlalel bolagsmän har gåll ned lill en
har trall i likvidation, lar bolagels rörelse fortsäilas eller annars rättshand
lingar eller andra åtgärder vidtas endasl i den mån del behövs för en
ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skälig tid lör att
skaffa ny anslällning.

En rättshandling, som är otillåten enligt första stycket, får åberopas mot bolaget av den mot vilken rättshandlingen förelogs endasl om denne varken kände lill eller borde ha känt till de omständigheter som medförde atl rättshandlingen var otillåten.

36 8 Bolagsskiften som inle sker i skriftlig form är ogiltiga.

37 8 Är det sannolikt all likvidationen oskäligt uppehålls eller annars utförs pä ett sådanl sätt att en bolagsmans rätl därigenom äventyras, får domstol på ansökan av bolagsmannen förordna alt likvidationen skall verkställas av en eller flera likvidatorer som utses av domstolen.

Ansökan skall göras hos rätten i den ort där bolaget har sitt hemvist. Ansökningen skall innehålla uppgifl om samtliga bolagsmäns namn och adress. De bolagsmän som inte har deltagit i ansökningen skall delges denna på del säll som är föreskrivet om stämning i tvistemål. De skall beredas tillfälle alt ytlra sig över ansökningen.

Bolagsman får ulses till likvidalor.

Likvidalor får inte vara omyndig eller i konkurs. En likvidator som inte är bolagsman skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige, om inte regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer för ett särskilt fall tillåter nägot annat.

Myndighels beslul enligt fjärde slycket andra meningen överklagas hos regeringen genom besvär.

38 8 Har flera likvidatorer blivit utsedda, skall de ha hand om uppdraget
gemensaml, om inte rätlen förordnar all uppdragel skall delas på visst sätl
mellan dem.

En likvidalor kan när som helst entledigas av rälien. Är bolagsmännen ense om att återta likvidationen, skall rätten återkalla förordnandet för likvidator.

Etl beslul om förordnande eller entledigande av likvidalor skall gälla omedelbart även om del överklagas.

Prop. 1979/80: 143 9

39 § En likvidalor skall med iakttagande av 33 och 34 §8 genomföra
likvidationen i bolagsmännens slälle.

En likvidator som inle är bolagsman fär inte handlägga frågor om avtal mellan honom och bolagel. Inte heller får han handlägga frågor om avtal mellan bolaget och iredje man, om han har ett väsentligt intresse i frågan som kan strida mot bolagels. Vad som nu har sagts om avtal gäller även rättegång och annan talan.

40 ii En likvidator har rätt till skäligt arvode och till ersättning för kostnader för att utföra uppdraget.

41 8 Sedan en likvidalor har fullgjorl sill uppdrag, skall han så snart del kan ske avge slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsbe-rätlelsc rörande likvidationen i dess helhel. Berällclsen skall även innehålla en redogörelse för bolagsskiftet. Till berättelsen skall fogas redovisningshandlingar för hela likvidationsliden. Berättelsen och redovisningshandlingarna skall av likvidatorn delges var och en av bolagsmännen.

42 8 Bestämmelserna i 14 och 15 88 gäller även i fråga om skadeståndsskyldighet för likvidatorer. Bestämmelserna i 15 8 om årsbokslut skall i slället gälla slutredovisningen.

43 8 Om etl bolagsskifte har förrättats av likvidator, har varje bolagsman räll alt klandra skiftet genom atl väcka talan mol de övriga bolagsmännen inom tre månader från det slutredovisningen delgavs honom.

44 8 Bolaget är upplöst när skifte har ägt rum eller, om en likvidalor har haft hand om likvidationen, när slutredovisningen har delgivils var och en av bolagsmännen.

Om bolagel är försalt i konkurs och denna avslulas ulan överskott, är bolaget upplöst när konkursen avslulas. Finns det överskott, skall bolaget träda i likvidation.

45 § Om del framkommer någon tillgång för bolaget efter dess upplös
ning eller om talan väcks mot bolaget eller om del på annat sätl uppkom
mer behov av en likvidalionsåtgärd, skall likvidationen fortsättas.

3 kap. Kommanditbolag

1 8 I fråga om kommanditbolag gäller 2 kap., om inle något annat föreskrivs.

2 8 Samtliga bolagsmän får inte vara kommanditdelägare. Stiftelser eller ideella föreningar får inle vara komplementärcr. Åsidosätts dessa föreskrifter, anses bolaget som handelsbolag enligt 2 kap.

3 8 Om inte något annal har avtalats, får en kommanditdelägare vid bolagets upplösning eller när han utträder ur bolagel inte påföras en föriust som översiiger vad han har satt in eller ålagil sig alt sätta in i bolaget.

4 8 Om inle något annat har avtalats, har en kommanditdelägare inle rätt att ta del i förvaltningen av bolagets angelägenheter. I fråga om förvall-ningsålgärder under likvidation gäller dock 2 kap. 31 8.

Prop. 1979/80:143 10

5 8 Om del inte genom avtal har beslämts efter vilken grund en kommanditdelägare skall ta del i vinst och förlust och bolagsmännen inle heller kan enas om del, ankommer del på rätten att avgöra denna fråga efter skälighet,

6 8 Bolagsmännen får avtala atl kommanditdelägare inle skall ha kontrollrätt som avses i 2 kap. 5 8.

7 8 Kommanditdelägare är inte behöriga atl företräda bolaget.

En rättshandling som en kommanditdelägare företar för bolaget blir dock bindande för bolagel, om den mot vilken rättshandlingen företogs varken insåg eller borde ha insett att den som företog rättshandlingen var kommanditdelägare.

8 8 En kommanditdelägare fullgör sin skyldighet atl svara för bolagets
förpliktelser genom atl beiala in sin utfäsla insals lill bolaget.

På begäran av den som har en fordran mot bolagel som är förfallen till betalning är en kommanditdelägare skyldig att betala in sin utfäsla insats lill bolaget.

En kommanditdelägares utfäsla insats anses som inte inbetald i den mån han har återtagit något av insatsen eller, innan en uppkommen brist i insatsen har blivil fylld, lyft vad som har tillgodoförts honom enligt 2 kap. 6 eller 8 8,

9 8 Om kommanditbolaget ingår etl avtal med Iredje man och denne vid
avtalets ingående varken kände till eller borde ha känt lill att förbehåll
skett enligt I kap, 2 8, svarar den kommanditdelägare som förbehållet
avser såsom komplementär för de förbindelser som uppkommil för bolaget
genom avlalet.

Om etl avtal ingås för bolagels räkning och därvid med en kommanditdelägares vetskap och vilja en firma används som inte innehåller ordet "kommanditbolag", svarar kommanditdelägaren såsom komplementär gentemot den med vilken avtalel ingicks, även om denne på grund av 19 8 handelsregisterlagen (1974: 157) skall anses ha hafl vetskap om att förbehåll skett enligt 1 kap. 2 8.

10 § Nedsätts det belopp med vilket en kommanditdelägare svarar enligt
1 kap. 2 8 på gmnd av överenskommelse mellan bolagsmännen, är nedsätl
ningen utan verkan i fråga om förpliktelser vid vars tillkomst medkontra-
henten varken kände till eller borde ha känt till nedsättningen.

118 Om inte nägol annal har avtalats, medför en kommanditdelägares död inte all bolagel skall träda i likvidation.

4 kap. Enkla bolag

Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter

1 8 Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter under bolagels
bestånd bestäms genom avtal.

I den män bolagsmännen inte har träffat avtal om nägol annal skall 2-4 88 tillämpas,

2 8 Bestämmelserna i 2 kap, 2, 4, 5, 8, 9, II. 13 och 14 §8 gäller för enkla

Prop. 1979/80:143 _ 11

bolag. Härvid skall det som föreskrivs i 2 kap. 14 8 om skada för bolaget i stället gälla skada för nägon annan bolagsman.

3 8 Åtgärder i förvaltningen av bolagels angelägenheler lar vidlas endast
med samtliga bolagsmäns samtycke. Dock får en ålgärd som inte tål
uppskov vidtas faslän en bolagsman inle har deltagit i beslulel om ålgär
den, om bolagsmannen inte har hunnit tillkallas eller om han till följd av
sjukdom eller av annan anledning inle är i stånd att ta del i förvallningen av
bolagets angelägenheler.

Har bolagsmännen avtalat all en förvaltningsålgärd får vidtas ulan samtycke av samtliga bolagsmän, får ålgärden dock inte vidlas, om den förbjuds av en bolagsman som inle är utesluten från förvaltningen.

4 8 Talan om skadestånd av en bolagsmari mot någon annan bolagsman
skall väckas senasl tre år efter ulgången av det år då det beslut fattades
eller den åtgärd vidtogs som ligger lill grund för talan.

Ulan hinder av försia slycket kan skadeståndstalan som grundas pä brott föras mot en bolagsman.

Bolagsmännens förhållande till tredje man

5 8 Genom ett avtal som sluts på bolagsmännens vägnar eller under en
benämning varmed bolagsmännen samfällt betecknas blir endasl den bo
lagsman som har deltagit i avtalet berätfigad eller förpliktad i förhållande
till medkonlrahenten.

Har flera bolagsmän deltagit i avtalet, har de lika rätt i förhällande till medkonlrahenten och svarar solidariskt för vad som har utfästs. Vad som nu har sagts gäller inte, om någol annal har beslämts i avlalet.

6 8 Används vid ingående av ett avtal en benämning varmed bolagsmän
nen samfällt betecknas, fär benämningen inle innehålla något av orden
"handelsbolag", "aktiebolag", "förening" eller "sliftelse". Om så ändå
sker, svarar de bolagsmän med vilkas vetskap och vilja del har skell
solidariskt för förbindelser gentemot den som varken insåg eller borde ha
insett atl benämningen avsåg elt enkelt bolag.

Bolagets likvidation och upplösning

1 § Under bolagets likvidation gäller i frågaom bolagsmännens inbördes rälligheler och skyldigheter 2 kap. 2, 4, 5, 8, 13 och 14 88 samt 3 och 4 88 i detla kapitel, om inle nägot annat har avtalats. Vad som nu har sagts om 2 kap. 4 8 och 3 8 i detla kapitel gäller dock inle, om särskild likvidalor har förordnats,

1 övrigt gäller i fråga om bolagels likvidation och upplösning 2 kap. 24-27, 29 och 30 88, 31 8 andra och tredje styckena, 33, 34 och 36 88, 37 8 försia stycket, andra stycket andra-ljärde meningarna och tredje-femte slyckena, 38-43 88, 44 8 första slyckel samt 45 §.

8 8 Ansökan om förordnande av likvidalor skall göras hos rätten i den ort där någon av bolagsmännen har silt hemvist. Föreligger sädana ansökningar vid skilda domstolar, skall den ansökan som kom in senare inte tas upp till prövning.

9 8 En likvidalor är behörig att företa rällshandlingar på bolagsmännens vägnar endasl i den mån det behövs för atl bolagsmännens för bolagel

Prop. 1979/80: 143 12

avsedda tillgångar skall kunna förvandlas till pengar enligt 2 kap. 33 8, Överskrider likvidalorn sin behörighel, är rättshandlingen dock bindande för bolagsmännen, om tredje man varken insåg eller borde ha insett att behörighelen överskreds.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1981. Genom lagen upphävs lagen (1895: 64 s. I) om handelsbolag och enkla bolag.

2. Förekommer i lag eller annan förfaUning en hänvisning till någon föreskrifl som har ersatts genom en bestämmelse i den nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. För handelsbolag och enkla bolag som har bildats enligt den äldre lagen gäller den nya lagen med de undantag som följer av punklerna 4-8.

4. Fråga huruvida handelsbolag eller enkell bolag föreligger skall intill utgången av är 1985 bedömas enligt äldre lag. Enkell bolag, som frän och med den 1 januari 1986 blir handelsbolag, skall ansöka om registrering före nämnda dag.

5. Bolagsavlal, som före lagens ikraftträdande slutits för en bolagsmans livslid, skall även därefter anses träffat för obestämd tid,

6. Likvidation genomförs enligt den äldre lagen, om bolaget har trätt i likvidation före den nya lagens ikraftträdande.

7. Bestämmelsen i 3 kap, 2 8 andra meningen gäller inte i fråga om den som har inträtt som komplementär före den nya lagens ikraftträdande.

8. Bestämmelserna i 3 kap. 8 8 första och andra styckena gäller inle, i den mån kommanditdelägaren före den nya lagens ikraftträdande har fullgjort sin insatsskyldighel enligt den äldre lagen.

9. Bestämmelserna i 2 kap, 15 8 och 4 kap. 4 8 lillämpas även på skadeståndsanspråk som har lillkommil före den nya lagens ikraftlrädande och som inte har preskriberats dessförinnan enligt äldre bestämmelser,

10. Ett bolagsskifte som har förrättats före den nya lagens ikraftträ
dande klandras enligt de bestämmelser som gällde vid skiftet. Detsamma
gäller i fräga om ett bolagsskifte som till följd av punkten 6 har förrättats
enligt den äldre lagen.

2 Förslag till

Lag om årsredovisning m. m. i vissa företag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 8 Äger etl handelsbolag så många aktier eller andelar i en svensk eller utländsk juridisk person atl del har mer än hälftenav rösterna för samtliga aktier eller andelar, är handelsbolaget moderföretag och den andra juridiska personen dottertoretag. Äger ett dotterföretag eller äger ett moderföretag och ett eller flera dotterföretag lillsammans eller äger flera dotterförelag lillsammans aktier eller andelar i en juridisk person i den omfattning som angivits nu, är även sistnämnda juridiska person dotterföretag till moderföretaget.

Har ett handelsbolag i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt ett bestämmande inflytande över en juridisk person och

Prop. 1979/80: 143 13

en betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är handelsbolaget moderförelag och den juridiska personen dotterföretag.

Bestämmelserna i första och ändra styckena om handelsbolag gäller även enskilda näringsidkare och andra juridiska personer ån handelsbolag, akliebolag, ekonomiska föreningar eller sliftelser, om den enskilde näringsidkaren respeklive den juridiska personen är skyldig att upprätta årsbokslut enligt bokföringslagen (1976: 125).

Moderförelag och dotterförelag ulgör lillsammans en koncern.

2 kap. Årsredovisning m. m.

1 8 Den som enligt bokföringslagen (1976: 125) är skyldig alt upprätta
årsbokslut skall för samma räkenskapsår även upprälla årsredovisning
enligt denna lag, om

1. anlalel anslällda hos förelaget under räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio,

2. förelagel är moderföretag i en koncern enligt denna lag och anlalet anslällda hos koncernen under räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio, eller

3. tillgångarnas nettovärde i rörelsen enligt balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar I 000 gånger det enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet för den sista månaden av respektive räkenskapsår.

Aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser är inte skyldiga atl upprätta årsredovisning enligt denna lag.

2 8 Årsredovisningen består av resultaträkning och balansräkning samt i
de fall som anges i 8 8 även av förvaltningsberättelse.

I den män något annat inte föreskrivs i denna lag, skall årsredovisningen upprättas med iakttagande av bestämmelserna om årsbokslut i bokföringslagen (1976: 125).

Årsredovisningen skall skrivas under av den redovisningsskyldige med angivande av dagen för underskriften. Är flera delägare obegränsat ansvariga för rörelsens förbindelser, underskrivs redovisningen av dem alla.

Årsredovisningen skall senasl sex månader efler räkenskapsårels uigång hällas tillgänglig hos den redovisningsskyldige för envar som vill ta kännedom om den.

3 8 Avskrift av årsredovisningen skall senast sex månader efter räken
skapsårets utgång sändas in till den länsstyrelse hos vilken den redovis
ningsskyldige skall vara registrerad, om tillgångarnas nettovärde i rörelsen
enligt balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger elt
gränsbelopp som motsvarar 1000 gånger det enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring bestämda basbeloppet för den sista månaden av respek
tive räkenskapsår eller om antalet anslällda i rörelsen under vart och ett av
de Ivå senasle räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200.

Första slycket gäller även för ett företag som är moderförelag i en koncern enligt denna lag, om nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt koncernbalansräkningar för de tvä senasle räkenskapsåren överstiger det gränsbelopp som anges i försia slyckel eller om antalet anställda vid koncernföretagen under vari och elt av dessa år i medeltal har överstigit 200.

Prop. 1979/80:143 14

4 8 I andra fall än som avses i 3 8 skall den redovisningsskyldige sända
in avskrift av årsredovisningen efler särskilt föreläggande av länsstyrelsen.
Sådant föreläggande skall utfärdas av länsstyrelsen när någon begär del.

5 8 Vid upprättande av årsredovisningen skall följande iakltas:

1. Bestämmelserna i 21 8 försia stycket bokföringslagen (1976: 125) om skyldighel all till årsbokslutet foga en sammanställning över privata tillgångar och skulder lillämpas inte.

2. Skyldighet att särskilt redovisa storlek och förändringar av lagerreserven föreligger endasl i fråga om årsredovisningsskyldig som avses i 3 8 försia stycket.

3. Öm synnerliga skäl föreligger, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge atl bruttoomsätlningssumman inte behöver anges i resultaträkningen.

6 8 Vid upprättande av årsredovisning för företag som avses i 3 8 första stycket och moderföretag i koncern som avses i 3 8 andra stycket skall i årsredovisningen återges resultaträkningen och balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår. Har under året nägon ändring vidtagits beträffande specificeringen av poster i resultaträkningen och balansräkningen, skall uppgifterna från den tidigare årsredovisningen sammanställas sä atl dessa kan jämföras med posterna i den senare årsredovisningen, om särskilt hinder inte möter.

7 8 För företag som avses i 3 8 första stycket skall i årsredovisningen och årsbokslutet lämnas uppgifter i följande avseenden:

1. För varje post som upptas i balansräkningen som anläggningstillgång och där skepp eller maskiner, inveniarier och dylikl eller byggnader ingår skall anges dels tillgångarnas anskaffningsvärde, dels del sammanlagda beloppel av de av- och nedskrivningar som har företagils på anskaffningsvärdet intill balansdagen. Har sådana lillgångar uppskrivits, skall även anges kvarstående oavskrivet belopp av uppskrivningen.

2. För fastigheter som är anläggningslillgångar skall anges taxeringsvärdet med fördelning på de tillgångar som har upptagits under särskilda poster i balansräkningen.

3. Driver företagel rörelsegrenar som är väsentligen oberoende av varandra, skall bmttoresultalel av varje sådan rörelsegren redovisas särskilt.

Uppgiflerna får tas in i noter, om lydliga hänvisningar görs vid de poster i redovisningshandlingarna som uppgifterna hänför sig lill. •

8 8 Företag som avses i 3 8 första stycket och moderförelag i koncern
som avses i 3 8 andra stycket skall upprätta förvaltningsberättelse.

Förvaltningsberättelsen skall upprättas enligt god redovisningssed. I förvaltningsberättelsen skall lämnas upplysning dels om sådana för bedömningen av företagets verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden, för vilka redovisning inte skall lämnas i resultaträkningen och balansräkningen, dels om händelser av väsentlig betydelse för företaget, som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slul.

1 förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under räkenskapsåret anställda personer såväl för företaget i dess helhet som för varje arbetsställe med mer än tjugo anställda. Vidare skall anges det sammanlagda beloppel av räkenskapsårels löner och ersättningar lill anslällda. Har förelagel anställda i flera länder skall löner och ersättningar anges särskilt

Prop. 1979/80:143 15

för varje land jämte uppgift om medelantalet anställda i respektive land.

För företag som avses i 3 8 första slycket skall till förvaltningsberättelsen fogas en finansieringsanalys. I finansieringsanalysen skall redovisas företagets finansiering och kapitalinvesteringar under räkenskapsåret.

9 8 För företag som avses i 3 8 första stycket och för moderförelag i
koncern som avses i 3 8 andra stycket skall minst en gäng under varje
räkenskapsår som omfallar mer än lio månader avges en särskild redovis
ning (delårsrapport). Rapporterna skall avse verksamheten frän räken
skapsårels början. Minsl en delårsrapport skall omfalla en period av minsl
hälften och högst tvä tredjedelar av räkenskapsåret.

Delärsrapporterna skall hållas tillgängliga för envar. Rapporter som avses i försia stycket tredje meningen skall senasl två månader efler rapportperiodens utgång sändas in lill den länsstyrelse hos vilken företaget skall vara registrerat.

10 8 I delärsrapporter skall översiktligt redogöras för verksamhelen och
resultatutvecklingen i denna samt för investeringar och förändringar i
likviditet och finansiering sedan föregående räkenskapsårs utgång. Vidare
skall lämnas beloppsuppgifter om omsättningen öch resultatet före bok
slutsdispositioner och skalt under rapportperioden. Om särskilda skäl
föreligger, får en ungefärlig beloppsuppgifl beträffande resultatet lämnas.
Bestämmelserna 15 8 3 och 8 8 andra stycket gäller i lillämpliga delar i
fräga om delårsrapport.

Om särskilda hinder inte möter, skall i anslutning till uppgifter enligt försia stycket även lämnas motsvarande uppgifter för samma rapportperiod under det föregående räkenskapsåret.

Begrepp och termer skall i möjlig mån överensstämma med dem som har använls i den senast framlagda årsredovisningen.

3 kap. Redovisning i koncerner m. m.

1 8 I fråga om koncerner enligt denna lag gäller 2-11 88 i detla kapitel, om antalet anslällda hos koncernen under räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio.

2 § Vid värdering av aktier eller andelar som ett moderförelag äger i ett dotterföretag skall andelar som dotterförelaget äger i moderföretaget inte anses ha något värde.

Om det i en fordrings- eller skuldpost enligt balansräkningen för ett företag i koncernen ingår en fordran hos eller skuld till ett dotterföretag eller ett moderföretag, skall beloppet anges särskilt. Angivandel får ske inom linjen. Detsamma gäller i fråga om panl eller därmed jämförliga säkerheter eller ansvarsförbindelser till förmån för ett dotterföretag eller ett moderföretag,

3 8 Som särskild intäktspost i ett moderförelags resultaträkning skall las
upp utdelning på aktier i dotterbolag,

I ett moderföretags balansräkning skall aktier i dotterbolag tas upp som en särskild post bland tillgångarna. Aktierna tas upp med angivande för varje bolag av dess namn, antalet aktier och dessas nominella värde och värde enligt balansräkningen. När det frän allmän och enskild synpunkt är påkallat, fär regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer tillåta att aktier redovisas utan specifikation.

Prop. 1979/80:143 16

4 8 Andelar i andra företag än aktiebolag skall likställas med aktier som ägs av moderföretaget vid uppställningen av moderföretagets resultaträkning och balansräkning saml vid specificering enligt 3 8 andra slycket.

5 8 I ett moderibrelag skall för varje räkenskapsår avges en koncernredovisning bestående av koncernresultaträkning och koncernbalansräkning. Redovisningen skall hänföra sig lill balansdagen för modertoretaget.

6 8 Avskrift av koncernredovisningen skall senasl sex månader efter ulgången av moderföretagels räkenskapsår sändas in lill den länsstyrelse hos vilken moderföretaget skall vara registrerat.

7 8 Koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen skall var för sig utgöra ett sammandrag av moderföretagets och dotierföretagens resultaträkningar och balansräkningar. Sammandraget skall upprättas enligt god redovisningssed.

Koncernresulialräkningen skall utvisa koncernens årsresultat efter avdrag för redovisad vinstutdelning inom koncernen och efler avdrag eller tillägg för ökning eller minskning av internvinst under räkenskapsåret. Koncernbalansräkningen skall utvisa beloppel av eget kapital eller ansamlad förlust i koncernen efler avdrag för inlernvinster. Med inlernvinsl avses pä moderföretaget belöpande andel av vinst på överlåtelse av en tillgång inom koncernen, i den mån inte överlåtelse av tillgången därefter har skett till en köpare utanför koncernen eller förbrukning av tillgången eller nedsättning av dess värde har ägt rum hos det företag inom koncernen som har förvärvat tillgången.

Om det med hänsyn lill koncernens sammansättning eller andra särskilda skäl är förenal med synnerliga svårigheler atl vid koncernredovisningen i visst hänseende tillämpa försia eller andra slyckel, får de undanlag göras som förhållandena kräver. För sådana undantag skall lämnas en moliverad redogörelse i en bilaga lill koncernbalansräkningen.

1 en bilaga till koncernbalansräkningen skall lämnas en redogörelse om vilka metoder och värderingsprinciper som har använts vid uppgörandet av koncernredovisningen. Skall moderförelaget upprätta förvaltningsberättelse skall i denna lämnas sådana upplysningar om koncernen som avses i 2 kap. 88 andra och tredje styckena.

Uppgifter om koncernens lagerreserv skall tas in i koncernredovisningen, om koncernen är av sädan slorlek som avses i 2 kap. 3 § andra slyckel. I sädana fall skall lill koncernredovisningen fogas en finansieringsanalys för koncernen.

8 8 Ett dotterföretag skall i en bilaga lill sin balansräkning ange namnet på moderföretaget och i förekommande fall dettas moderförelag. Moderförelaget och doUerföretagel skall i bilagor till sina balansräkningar ange hur slor andel av årels inköp och försäljningar som avser annat förelag inom samma koncern.

9 8 I koncernredovisningen skall återges koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen för närmast föregående räkenskapsår. Har under årel nägon ändring vidtagits beiräffande specificeringen av poster i koncernresulialräkningen och koncernbalansräkningen, skall uppgifterna från den tidigare koncernredovisningen sammanställas så att dessa kan jämföras med posterna i den senare koncernredovisningen, om särskilt hinder inte möter.

Prop. 1979/80: 143 17

Koncernredovisningen skall skrivas under av den som är skyldig atl upprätta redovisningen, med angivande av dagen för underskriften. År flera delägare obegränsat ansvariga för moderföretagets förbindelser, underskrivs koncernredovisningen av dem alla.

10 8 Är en koncern av sådan storlek som avses i 2 kap. 3 8 andra stycket, skall i moderföretagets delärsrapporter lämnas uppgifter för koncernen molsvarande vad som anges i 2 kap. 10 8. Uppgifterna om omsättning och resultat skall avse belopp efter avdrag för interna poster inom koncernen och med hänsyn lagen lill inlernvinsieliminering.

11 8 Om ett förelag har blivit moderförelag, skall ledningen för företaget meddela della lill dotlertoretagels ledning. Dotlertoretagels ledning skall lämna ledningen för moderförelaget de upplysningar som behövs för beräkningen av koncernens ställning och resultatet av koncernens verksamhet.

4 kap. Revision

1 8 I företag som är skyldiga alt upprätta årsredovisning enligt 2 kap. I 8
skall den ärsredovisningsskyldige utse en eller flera revisorer för bestämd
lid eller tills vidare. Den årsredovisningsskyldige kan bestämma atl annan
än han själv skall ulse revisor.

En eller flera revisorssuppleanter kan utses. Bestämmelserna i denna lag om revisorer gäller i lillämpliga delar om suppleanter.

2 8 Revisorer skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om
inle regeringen eller den myndighel som regeringen besiämmer tillåter
annat för särskilt fall. Den som är omyndig eller i konkurs kan inte vara
revisor.

Revisorer skall ha den insikt i och erfarenhei av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av den årsredovisningsskyldiges verksamhet behövs för fullgörandel av uppdragel.

Till revisorer kan även utses auktoriserade eller godkända revisionsbolag. Vid lillämpningen av bestämmelserna i delta kapitel likställs auktoriserade revisionsbolag med auktoriserade revisorer och godkända revisionsbolag med godkända revisorer. Ett bolag som utses till revisor skall till den årsredovisningsskyldige anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. I etl auktoriserat revisionsbolag skall den huvudansvarige vara auktoriserad revisor; i elt godkänt revisionsbolag skall han vara auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 4 8 tillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i ell dotterföretag bör ulses minst en av moderföretagets revisorer, om det kan ske.

3 8 1 företag som avses i 2 kap. 3 !? försia slyckel och i moderförelaget i
en koncern som avses i andra slycket av nämnda paragraf skall minsl en
revisor vara auktoriserad.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga om företag som avses i första slyckel förordna alt en viss godkänd revisor får ulses i stället för en auktoriserad revisor. Sådana beslul är giltiga i högst fem år.

2-Rik.sdagen 1979/80. I .saml. Nr 143

Prop. 1979/80:143 18

4 8 Den kan inte vara revisor som

1. är ägare till eller är delägare i eller ledamot av styrelsen i företaget eller dess dotter oretag eller bilräder vid förelagets bokföring eller medelsförvaltning eller företagets kontroll däröver,

2. är anställd hos eller eljesi inlager en underordnad eller beroende ställning lill företaget eller nägon som avses under I eller är verksam i samma rörelse som den som yrkesmässigt biträder företagel vid grundbokföringen eller mcdelsförvaltningen eller företagets kontroll däröver,

3. är gift med eller sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till person som avses under I eller är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller

4. stär i låneskuld till företaget eller annat företag i samma koncern eller har förpliktelser för vilka sådant företag har ställt säkerhet,

I elt dotterföretag kan den inte vara revisor som enligt första stycket inte är behörig att vara revisor i moderföretaget.

En revisor får vid revisionen inte anlita någon som inte enligt försia eller andra stycket är behörig att vara revisor. Har företaget eller moderföretaget en anställd i sin tjänst med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen ha hand om företagets inlerna revision, fär dock vid revisionen en sådan anställd anlitas i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed,

5 8 Uppdrag citt tills vidare vara revisor upphör när ny revisor har
utsetts.

Uppdrag som revisor upphör i förtid, om revisorn eller den som har utsett honom bejjär det. Anmälan om detta skall göras hos den årsredovisningsskyldige samt, om revisorn har utsetts av någon annan, hos denne.

Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om det uppstår någol hinder för att han skall vara revisor och om det inte finns någon suppleant, skall den som svarar för förvaltningen av företagets angelägenheler vidta åtgärder för att en ny revisor tillsätts för den återstående mandattiden,

6 § På anmäla.! skall länsstyrelsen förordna behörig revisor,

1. när revisor inte är utsedd,

2. när auktoriserad eller godkänd revisor inle är utsedd enligt 3 8,

3. när revisoi är obehörig enligt 2 8 första stycket eller 4 8 första eller andra stycket, eller

4. när beslut av den årsredovisningsskyldige om anlalet revisorer eller om revisors behörighet har åsidosatts.

Anmälan kan göras av envar. Den som svarar för förvaltningen av företagets angeligenheter är skyldig att göra anmälan, om han inte själv skall utse revisor och rättelse ej sker utan dröjsmål genom den som utser revisorn.

Förordnande sniigt första slycket skall meddelas efter hörande av den årsredovisningsskyldige och skall avse tid lill dess en annan revisor har blivit utsedd i föreskriven ordning. Vid förordnande enligt försia stycket 3 skall länsstyrelsen entlediga den obehörige revisorn.

7 8 En revisor skall i den omfattning god revisionssed bjuder granska
företagets årsredovisning jämte räkenskaperna samt företagsledningens
förvaltning.

Är företaget moderföretag, skall revisorn även granska koncernredovisningen och koncernföretagens inbördes förhållanden i övrigt.

Prop. 1979/80: 143 19

Med förelagsledning avses i denna lag den som svarar för förelagels
organisalion och förvaltningen av företagels angelägenheler saml den som
handhar den löpande förvaltningen. .'

8 8 Företagsledningen skall bereda revisorn tillfälle all verkställa gransk
ningen i den omfattning revisorn finner behövligt samt lämna de upplys
ningar och del bilräde som han begär. Samma skyldighel åligger företags
ledningen och revisorn i ett dotterföretag gentemot en revisor i ett moder
förelag.

Senast fyra månader efter räkenskapsårels utgång skall årsredovisnings-handlingarna och koncernredovisningshandlingarna för räkenskapsåret avlämnas till revisorn.

9 8 Sedan revisorn slutfört granskningen, skall han teckna en hänvisning
till revisionsberättelsen på årsredovisningen och i ett moderföretag på
koncernredovisningen. Finner revisorn atl balansräkningen eller resultat
räkningen är oriktig, skall han anteckna även delta. 1 ell moderförelag
gäller detsamma i fråga om koncernbalansräkningen och koncernresulial
räkningen.

10 8 Revisorn skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till
den årsredovisningsskyldige. Berättelsen skall överlämnas till den som
svarar för förvallningen av företagets angelägenheler senasl fem och en
halv månader efler räkenskapsårels utgång.

Revisionsberättelsen skall innehålla elt uttalande, huruvida iirsredovis-ningen har uppgjorts enligt denna lag. Innehåller inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt denna lag, skall revisorn ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, om det kan ske.

Har revisorn vid sin granskning funnit all ålgärd eller lorsummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger någon som ingår i förelagsledningen lill lasl, skall det anmärkas i berättelsen. Revisorn kan även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som han önskar bringa lill den årsredovisningsskyldiges kännedom.

I ett moderföretag skall revisorn avge en särskild revisionsberättelse beträffande koncernen. Härvid skall första—tredje slyckena lillämpas.

11 8 Erinringar som revisorn framställer till företagsledningen skall han anteckna i protokoll eller någon annan handling. Handlingen skall överlämnas till den som svarar för förvallningen av förelagets angelägenheler och av denne bevaras på ett betryggande sätt.

12 8 Bestämmelserna om årsredovisning i 2 kap. 2 8 fjärde slyckel saml 3 och 4 88 skall även tillämpas på revisionsberättelser som avses i 10 8 första slyckel. Bestämmelsen om koncernredovisning i 3 kap. 6 8 skall lillämpas på koncernrevisionsberältelser som avses i 10 8 Ijärde slycket.

13 8 En revisor får inte till dem som saknar rätt atl erhålla kännedom om den årsredovisningsskyldiges angelägenheter lämna upplysningar om sådanl som revisorn har fått kännedom om vid fullgörande av sill uppdrag, om det kan lända till förfång för den årsredovisningsskyldige.

Revisorn är skyldig atl lämna medrevisor, ny revisor och, om den årsredovisningsskyldige har försatts i konkurs, konkursförvaltaren erforderliga upplysningar om den årsredovisningsskyldiges angelägenheler.

Prop. 1979/80: 143 20

14 8 En revisor som vid fullgörande av silt uppdrag uppsålligen eller av
oaktsamhet vållar den årsredovisningsskyldige skada skall ersälla skadan.
Detsamma gäller när skada vållas nägon annan genom överträdelse av
denna lag. En revisor ansvarar även för den skada som hans medhjälpare
vållar uppsålligen eller av oaklsamhel.

Är ell revisionsbolag revisor, åligger ersättningsskyldigheten detta bolag och den för revisionen huvudansvarige.

15 8 Skadestånd enligt 14 8 kan jämkas efler vad som är skäligt med
hänsyn lill handlingens beskaffenhel, skadans slorlek och omständigheter
na i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inle skadeståndsskyldighelen har jämkats för någon av dem enligt första slycket. Vad någon har utgivit i skadestånd får sökas åler av de andra efler vad som är skäligl med hänsyn till omsländighclerna.

16 8 Talan förden årsredovisningsskyldiges räkning enligt 14 8 som inle
grundas på broll kan inte väckas mot en revisor sedan tre år har förflulil
från del revisionsberättelse överlämnades lill den som svarar för förvall
ningen av företagels angelägenheter.

5 kap. Vite m. m.

1 8 Var och en som för egen del eller som ställföreträdare för någon
annan är skyldig all ensam eller gemensaml med någon annan till länssty
relsen sända in redovisningshandling, revisionsberättelse eller delårsrap
port kan av länsstyrelsen vid vite föreläggas att fullgöra denna skyldighel.

Försuttet vite utdöms av länsstyrelsen.

2 8 Myndighels beslul i lillslåndsärenden enligt 2 kap. 5 § 3, 3 kap. 3 8
andra stycket eller 4 kap. 2 8 försia stycket eller 3 8 andra slycket överkla
gas hos regeringen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas i övriga fall hos kammarrätten genom besvär.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i krafl den I januari 1981 och tillämpas på räkenskapsår som har påbörjats efter ulgängen av är 1980.

2. I årsredovisningar behöver inle återges resultaträkningen och balansräkningen för räkenskapsår som har påbörjats före ulgången av år 1980.

3. I koncernredovisningar behöver inte tas med sammandrag av resultaträkningar och balansräkningar för räkenskapsår som har påbörjats före ulgängen av år 1980.

4. Om del i 2 kap. 7 8 I angivna anskaffningsvärdet för en lillgång som har förvärvals före lagens ikraftträdande inle kan utrönas med hjälp av företagets bevarade räkenskaper, skall som anskaffningsvärde redovisas, beträffande byggnad det vid 1965 års allmänna fastighetstaxering åsatta taxeringsvärdet (byggnadsvärdet) ökat med förbättringskostnader efter ulgången av är 1964, samt beträffande annan tillgång del belopp vartill anskaffningsvärdet skäligen kan uppskattas.

1 en not till balansräkningen skall anges om anskaftningsvärdet har uppskattats enligt första stycket.

Äger aktiebolag så mänga aktier eller andelar i svensk eller ulländsk juridisk person att det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är aktiebolaget moderbolag och den juridiska personen dotterföretag. Äger dotterföretag eller äger moderbolag och dotterföretag eller flera dotterförelag lillsammans akiier eller andelar i juridisk person i den omfattning som angivits nu, är även sistnämnda juridiska person dotterförelag till moderbolaget.

Har aktiebolag i annat fall pä grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal etl bestämmande inflytande över juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är akliebolagel moderbolag och den juridiska personen dotterföretag.

Äger ett akliebolag så mänga akiier eller andelar i en svensk eller utländsk juridisk person att del har mer än hälflen av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är aktiebolaget moderbolag och den juridiska personen dotterföretag. Äger ett dotterföretag eller äger ett moderbolag och ('// eller fiera dotterföretag tillsummans eller äger flera dotterföretag tillsammans aktier eller andelar i en juridisk person i den omfattning som angivits nu, är även sistnämnda juridiska person dotterföretag lill moderbolaget. Har ett aktiebolag i annal fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt ett bestämmande inflylande över en juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhel, är aktiebolaget moderbolag och den juridiska personen dotterföretag.

Prop. 1979/80:143 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

understiger summan av de nya aktiernas nominella belopp eller den sammanlagda höjningen av aktiernas nominella belopp.

Vid nyemission i bolag vars akiier är noterade vid Stockholms fondhörs får aktier tecknas mot betalning av lägre belopp än del nominella, under föruisättning ull skillnaden mellan vad sinn skull betalas för de nya aktierna och deras sammanlagda nominella belopp tillförs aktiekapitalet genom överföring från bolagets eget kapital i övrigt eller genom uppskrivning av värdel av anläggningstillgångur. Sådan överföring eller uppskrivning skall ske innan beslutet om nyemission registreras.

8 kap. 15 8

För registrering skall bolaget anmäla vem som utsetts till styrelseledamot, verkställande direktör och suppleant saml till firmatecknare ävensom deras postadress och personnummer. För registrering skall även anmälas av vilka och hur bolagets firma tecknas.

Anmälan göres första gången när bolaget enligt 2 kap. 9 8 anmäles för registrering och därefter genast efter det alt ändring inträffat i förhållande som anmälts eller skall anmälas för registrering enligt försia slycket. Rätt atl göra anmälan tillkommer även den som anmälningen gäller.

Ändras bolagets postadress, skall bolaget genast anmäla del för registrering.

Senast en månad efter den ordinarie bolagsstämman skall bolaget lill registreringsmyndlgheten sända in en aktuell förteckning över bolagets styrelseledamöter, verkställande direktör, suppleunter och firmatecknare med uppgift om deras postadress och personnummer.

9 kap, 12 8 Styrelsen och verkställande direktör skall, om aktieägare begär det och styrelsen finner att det kan ske utan väsentligt förfång för bolaget, på bolagsstämma lämna upplysningar angående förhållanden, som kan inverka på bedömandet av bolagets årsredovisning och dess ställning i övrigt eller av ärende på stämman. 1 koncernbolag avser upplysningsplikten även bolagets förhållande till annat koncernföretag och, om bolagel är moderbolag, koncernredovisning samt sädana förhållanden beträffande dotterföretagen som avses i första punkten.

Prop. 1979/80:143 . 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kan begärd upplysning lämnas endast med stöd av uppgifter, som ej är tillgängliga på stämman, skall ujiijiysriiiigen inom två veckor därefter skriftligen hos bolaget hällas tillgänglig för aktieägarna saml översändas till aktieägare, som begärt upplysningen.

Finner slyrelsen atl begärd upplysning icke kan lämnas lill aklieägarna utan väsentligt förfång för bolaget, skall upplysningen i slället på aktieägarens begäran lämnas till bolagels revisorer inom två veckor därefler. Revisorerna skall inom en månad efter stämman till styrelsen avge skriftligt yllrande, huruvida den begärda upplysningen lämnals lill dem saml huruvida upplysningen enligt deras mening bort föranleda ändring i revisionsberättelsen eller, beiräffande moderbolag, koncernrevisionsberättelsen eller eljest ger anledning till erinran. Om så är fallel, skall ändringen eller erinringen anges i yttrandet. Styrelsen skall hålla revisorernas yttrande lillgängligl för aktieägarna hos bolaget sarrit översända del i avskrift lill aktieägare, som begärt upplysningen.

/ ett aktiebolag med högst tio aktieägare gäller utöver vad som följer av första —tredje styckena att varje aktieägare skall beredas tillfälle att ta del av böcker, räkenskaper och andra handlingar, scmi rör bolagets verksamhel, I den omfattning det behövs för alt aktieägaren skall kunna bedöma bolagets ställning eller visst ärende som skall förekomma på bolagsstämman. Om det kan ske utan oskälig kostnad eller omgång, skall styrelsen och verkställande direktören dessutom på begäran bilräda aktieägaren med den utredning som behövs för nyss angivet ändamål saml lillhandahålla behövliga avskrifter. Vad som sagts förut i detla stycke gäller inte, om det skulle medföra en påtaglig risk för allvarlig skada för bolaget att aktieägaren får del av uppgifter om bolagets verksamhel.

14 8

Beslut om ändring av bolagsordningen fattas av bolagsstämma utom i fall som avses i 4 kap, 13 8 andra stycket. Beslutet är giltigt om del biträtts av aktieägare med två Iredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna, om ej annat följer av 15 8.

Har i bolagsordningen på grund av lag eller annan författning eller efter regeringens medgivande intagils föreskrifl, enligt vilken viss bestämmelse icke får ändras utan att regeringen lämnat tillstånd därtill, får ej heller sådan föreskrift ändras utan regeringens tillstånd.

Beslut om ändring av bolagsord- Beslul om ändring av bolagsordningen skall genast anmälas för re- ningen skall genast anmälas för re-

Till revisor kan även utses auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställes auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och godkänt revisionsbolag med godkänd revisor. Bolag som ulses till revisor skall till slyrelsen för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall vara i auktoriserat revisionsbolag auktoriserad revisor och i godkänl revisionsbolag auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 4 och 12 §§ lillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör, moderbolagets revisorer.

Till revisor kan även ulses auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. Vid tillämpning av bestämmelserna i detla kapitel likställs auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och godkänl revisionsbolag med godkänd revisor. Bolag som ulses till revisor skall till styrelsen för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall i auktoriserat revisionsbolag vara auktoriserad revisor och i godkänt revisionsbolag auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 4, 12 och 15 §§ till-lämpas på den huvudansvarige.

om det kan ske, utses minsl en av

Prop. 1979/80:143 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor om

1. tillgångarnas nettovärde enligt I. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de faslställda balansräkningar för de tvä senasle räkenskapsåren över- tvä senasle räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsva- stiger elt gränsbelopp som motsvarar 1000 gånger det enligt lagen rar 1000 gånger det enligt lagen (1963:381) om allmän försäkring (1962:381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet för den sista bestämda basbeloppet för den sista månaden av respeklive räkenskaps- månaden av respeklive räkenskapsår, år,

2. antalet anställda hos bolaget under de ivå senaste räkenskapsåren i medeltal översiigii 200, eller

3. bolagels aktier eller skuldebrev är noterade på fondbörs eller pä lisla utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan i fräga om visst bolag, beträffande vilket de i andra stycket 1 eller 2 angivna omständigheterna föreligger, förordna atl bolaget får ulse viss godkänd revisor i stället för auktoriserad revisor. Sådant beslut är giltigt i högsl fem år.

Vad i andra och iredje styckena föreskrives gäller även för moderbolag i en koncern om nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt fastställda koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger det gränsbelopp som anges i andra stycket eller om antalet anställda vid koncernföretagen under nämnda tid i medeltal överstigit 200.

1 annat bolag än som avses i första, andra och Qärde styckena skall auktoriserad revisor eller godkänd revisor ulses, om ägare till en tiondel av samtliga aktier begär det vid bolagsstämma, där revisorsval skall ske.

13 8 Revisor fär ej till enskild aktieägare eller utomstående lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som han fått kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag, om det kan lärida lill förfång för bolaget.

Revisorn är skyldig att till bolags- Revisorn är skyldig alt lill bolags
stämman lämna alla upplysningar stämman lämna alla upplysningar
som bolagsstämman begär, om det som bolagsstämman begär, om del
ej skulle lända till väsentligl förfång ej skulle lända till väsentligt förfång
för bolaget. för bolagel. Revisorn år vidare skyl-

dig atl lämna medrevisor. granskare som avses i 14 §. ny revisor och, om bolaget har försatts i konkurs, konkursförvaltare erforderliga upplysningar om bolagels angelägenheter.

15 8

För registrering skall bolaget anmäla vem som ulsetls lill revisor samt dennes postadress och personnummer. Bestämmelserna i 8

Utan hinder av vad i 15 8 fjärde stycket bokföringslagen (1976: 125) föreskrives om användningen av belopp, varmed värdet av där avsedd anläggningstillgång uppskrives får sådanl belopp utnyttjas även till fondemission eller avsättning lill en uppskrivningsfond, vilken får tagas i anspråk endasl för ändamål som avses i nämnda lagrum i bokföringslagen eller för fondemission.

Ulan hinder av vad i 15 8 fjärde slyckel bokföringslagen (1976: 125) föreskrivs om användningen av belopp, varmed värdel av där avsedd anläggningslillgång uppskrivs, får sädanl belopp utnyttjas även lill ökning av aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission eller /;// avsättning till en uppskrivningsfond, vilken fär tas i anspråk endasl för ändamål som avses i nämnda lagrum i bokföringslagen eller för ökning av aktiekapitalet.

Vid värdering av moderbolags akiier eller andelar i dotterföretag skall aktier, vilka dotterförelaget äger i moderbolaget, ej anses ha nägot värde.

6 8 Om synnerliga skäl föreligger, får regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer medge att bruttoomsättningssumman icke behöver anges i resultaträkningen i årsredovisningen.

Driver bolaget av varandra väsentligen oberoende rörelsegrenar, skall brultoresultatet av varje sådan rörelsegren särskilt redovisas.

Som särskild intäktspost skall upptagas utdelning på aktier i dotterbolag.

8 8

Utöver vad som följer av bokföringslagen (1976: 125) skall i resultaträkningen och balansräkningen lämnas uppgifter och särskilda upplysningar i följande hänseenden:

I. Aktier i andra bolag skall upptagas med angivande för varje bolag av dess namn, antalet aktier och dessas nominella värde och värde enligt balansräkningen. Understiger båda dessa värden för aktierna i ett bolag, som ej är dotterbolag, femtiotusen kronor eller del lägre belopp, som motsvarar fem procent av det aktieägande bolagets eget kapital enligt balansräkningen, får dock specifikation utelämnas. När del ur allmän och enskild synpunkt är påkallat får regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer tillåta atl även eljest aktier redovisas ulan specifikation.

Prop. 1979/80:143 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. Beslår aktiekapitalet av aktier av olika slag, skall anges hur del fördelar sig på de olika aklieslagen.

3. Ändringar i beloppen av det egna kapitalets poster jämfört med föregående balansräkning skall specificeras.

4. Om bolaget innehar fordran på grund av penninglån som lämnals med stöd av tillstånd enligt 12 kap. 8 8 eller ställt säkerhet med stöd av sådant tillstånd, skall uppgift lämnas därom. Storleken av lämnade lån samt arten av ställda säkerheter och beloppet av de län, för vilka säkerhet ställts, skall anges. Uppgift skall även lämnas om vilken anknytning till bolagel den har till vilken lån lämnals eller för vilken säkerhel ställts,

5. Har bolagel utelöpande lån, som är konvertibla eller förenade med optionsrätt till nyteckning, skall för varje lån anges ulestående lånebelopp saml lid och villkor för utbyte eller för nyteckning. Beiräffande ulelöpande lån mol vinstandelsbevis skall för varje lån anges utestående länebelopp och räntebestämmelserna.

6. För varje i balansräkningen som anläggningstillgång upptagen posl, vari ingår skepp eller maskiner, inventarier och dylikt eller byggnader, skall anges dels tillgångarnas anskaffningsvärde, dels del sammanlagda beloppel av de intill balansdagen pä anskaffningsvärdet företagna av- och nedskrivningarna. Har sädana tillgångar uppskrivits, skall även anges kvarstående oavskrivet belopp av uppskrivningen,

7. För fastigheter som är anläggningstillgångar skall anges taxeringsvärden med fördelning på de under särskilda poster i balansräkningen upptagna tillgångarna.

8. Om det förekommil sädan förändring i resultaträkning eller balansräkning beträffande posters gruppering eller eljest som väsentligt påverkar jämförbarheten mellan åren, skall redogörelse lämnas för förändringen.

9. Driver bolaget rörelsegrenar som är väsentligen oberoende av varandra, skall bruttoresultatet av varje sådan rörelsegren redovisas särskilt.

De uppgifter och särskilda upplysningar som avses i försia stycket får intagas i noter, om tydliga hänvisningar göres vid de poster i redovisningshandlingarna till vilka de hänför sig,

9 8'

I förvaltningsberättelsen skall upplysning lämnas dels om sådana för bedömningen av bolagels verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden, för vilka redovisning ej skall lämnas i resultaträkning eller balansräkning, dels om händelser av väsentlig belydelse för bolagel, som inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut,

I förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under räkenskapsåret anslällda personer med angivande tillika av medelantalet för varje arbetsställe med mer än tjugo anställda. Vidare skall anges sammanlagda beloppet av räkenskapsårels löner och ersättningar dels till slyrelsen och verkslällande direktör, dels till övriga anställda. Tantiem och därmed jämställd ersättning till styrelsen och verkställande direkiör skall anges särskilt. Har

' Senaste lydelse 1977: 1092.

Prop. 1979/80:143 28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bolaget anställda i flera länder, skall löner och ersällningar anges särskilt för varje land jämte uppgift om medelantalet anställda i respeklive land.

Förvaltningsberättelsen skall innehålla förslag lill dispositioner beträffande bolagels vinst eller förlust.

Aktiebolag som enligt 10 kap, 3 8 Ett aktiebolag som enligt 10 kap.
andra stycket är skyldigt aU ha auk- 3 8 andra slyckel är skyldigt atl ha
toriserad revisor skall lill förvalt- auktoriserad revisor skall lill för-
ningsberättelsen foga en finansi- valtningsberättelsen foga en finan-
eringsanalys. I denna skall redovi- sieringsanalys. I Jlnansieringsana-
sas bolagets finansiering och kapi- lysen skall redovisas bolagets finan-
talinvesteringar samt förändringen siering och kapitalinvesteringar un-
av rörelsekapitalet under råken- der räkenskapsåret,
skapsåret.

12 kap.
4 8

Till reservfond skall avsättas belopp som

1. om reservfonden ej uppgår till tjugo procent av aktiekapitalet, motsvarar minst lio procent av den del av nettovinsten för året som ej går åt för att täcka balanserad förlust,

2. på gmnd av aktieteckning erhållits för aktierna utöver det nominella beloppet,

3. den för vilken aktie förverkats erlagt till bolaget,

4. enligt 4 kap. 17 8 skall tillfalla bolaget.

5. vid utbyte av fordran enligt skuldebrev mot aktie, moisvarar skillnaden mellan fordringsbeloppet och aktiens nominella belopp,

6. enligt bolagsordningen skall avsättas till reservfonden,

7. enligt beslut av bolagsstämman eljest skall överföras från det i balansräkningen redovisade fria egna kapitalel till reservfond.

Vid beräkning av det belopp, som enligt första stycket I minst skall avsättas till reservfond, skall nettovinsten ökas med vad som kan ha tillerkänts styrelseledamot, verkställande direktör eller annan som tantiem.

Nedsättning av reservfond får enligt beslut av bolagsstämman endasl ske för

1. täckande av sådan förlust enligt fastställd balansräkning som ej kan täckas av fritt eget kapital,

2. fondemission, eller 2. ökning av aktiekapitalet ge-

nom nyemission eller fondemission, eller

3. annat ändamål, om rätten med motsvarande tillämpning av 6 kap. 6 8
ger tillstånd till nedsättningen.

13 kap.

2 8

Finner styrelsen vid upprättande Det åligger styrelsen att oför-

av balansräkning eller eljest, att dröjligen upprätta en särskild ba-

bolagets egel kapital understiger en lansräkning så snart det finns skäl

Iredjedel av det registrerade aktie- alt anta att bolagets eget kapital un-

kapiialet, skall styrelsen snarast derstiger en tredjedel av det regi-

Nuvarande lydelse

möjligt lill bolagsstämma hänskjuta fråga om bolaget skall träda i likvidation. Fastställes ej pä ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår balansräkning som ulvisar all del egna kapilalel uppgår lill hälften av det registrerade aktiekapitalet, skall slyrelsen, om ej bolagsstämman beslutar all bolagel skall träda i likvidation, hos rätten ansöka att bolagel försättes i likvidation. Sädan ansökan kan även göras av styrelseledamot, verkställande direkiör, revisor eller aktieägare.

Föreslagen lydelse

strerade aktiekapitalet. Visar balansräkningen att så är fallet, skall slyrelsen snarasl möjligt lill bolagsstämma hänskjuta fråga om bolagel skall träda i likvidation. Godkänns ej på ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår balansräkning avseende ställningen vid tiden för stämman som utvisar all det egna kapitalet uppgår lill hälflen av del regisirerade aktiekapitalet, skall slyrelsen, om ej bolagsstämman beslutar alt bolagel skall Iräda i likvidation, hos rätlen ansöka atl bolagetyor.ui//.v i likvidation. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot, verkslällande direktör, revisor eller aktieägare.

Göres ansökan enligt försia stycket, förordnar rälien att bolaget skall träda i likvidation, om ej under ärendets handläggning i tingsrällen slyrkes atl balansräkning utvisande att bolagets eget kapital uppgår till hälflen av del regisirerade aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Vid beräkningen av det egna kapitalets slorlek tillägges inom linjen en post ulvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa, om de redovisades lill försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnaderna. Beiräffande sådana anläggningstillgångar, som undergår fortlöpande värdeminskning, gäller dock att de upptages till anskaffningsvärdet minskal med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar, om därigenom erhålles ett högre värde.

Underiåler styrelseledamöterna att fullgöra vad som åligger dem enligt försia stycket, svarar de och andra som med vetskap härom handlar på bolagels vägnar solidariskt för bolagets uppkommande förbindelser. Sådant ansvar inträder även för aktieägare som, när likvidationsplikl föreligger enligt första slycket andra meningen, med vetskap härom deltager i beslul all fortsätta bolagets verksamhet. Ansvarighet varom nu är fråga gäller dock ej för förbindelser som uppkommer sedan likvidalionsfrå-gan hänskjutits till rättens prövning eller balansräkning utvisande att bolagets eget kapital uppgår till hälflen av del registrerade aktieka-pitalel blivil granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Underlåter styrelseledamöterna atl fullgöra vad som åligger dem enligt första stycket, svarar de och andra som med vetskap härom handlar på bolagets vägnar solidariskt för bolagets uppkommande förbindelser. Sådanl ansvar inträder även för aktieägare som, när likvidationsplikl föreligger enligt första stycket tredje meningen, med vetskap härom deltar i beslut all fortsätta bolagets verksamhel. Den ansvarighet som det nu är fråga om gäller dock ej för förbindelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan hänskjutits till rättens prövning eller sedan en balansräkning, som utvisar all bolagets egel kapital uppgår till hälften av det regisirerade aktiekapitalet, blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Prop. 1979/80:143 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap. 2 8 Regislreringsmyndigheten kan vid vite förelägga verkställande direktören eller styrelseledamot att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller annan författning att

1. lill myndigheten sända in be- I. till myndighelen sända in be
hörig redovisningshandling, revi- hörig redovisningshandling, revi
sionsberättelse eller delårsrapport, sionsberällelse, delärsrapport eller

förleckning enligt 8 kap. 15 §fiärde stycket eller 10 kap. 15 § andra stycket,

2, hos myndigheten göra behörig anmälan för registrering.
Föreläggande enligt första stycket 2 får ej meddelas, om underiåtenhet

att göra anmälan medför atl bolagsstämmans eller styrelsens beslul förfaller eller bolaget blir skyldigt träda i likvidation. Försuttet vite utdömes av registreringsmyndigheten.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1981.

2. Etl akliebolag, som före ikraftträdandet av denna lag har fåll ell bestämmande inflytande över en juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhel, skall inte i vidare män än som följer av 1 kap. 2 8 i dess nya lydelse anses vara moderbolag till den juridiska personen.

3. Slyrelserepresentation för anslällda som förekommer vid denna lags ikraftträdande inskränks inte genom 1 kap. 2 8 i dess nya lydelse.

4. För bolag som är registrerat i akliebolagsregislret vid ikraftträdandet av denna lag lillämpas de nya bestämmelserna i 8 kap. 15 8 fjärde stycket och 10 kap, 15 8 fr.o.m. den I januari 1982. Sädanl bolag skall göra anmälan som avses i 10 kap, 15 8 försia slyckel första gången i samband med atl bolagel insänder förleckning enligt andra stycket i samma paragraf.

5. 4 kap. I 8 fjärde stycket gäller också vid nyemission i bolag vars aktier är noterade på lisla utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.

Prop. 1979/80:143 31

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-01-31

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogärd, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Winberg

Lagrådsremiss med förslag till ny lagstiftning om handelsbolag m. m.

1 Inledning

1 oktober 1974 tillkallades särskilda sakkunniga för att göra en översyn av lagen (1895:64 s. I) om handelsbolag och enkla bolag (BL) och överväga införande av lagregler om offenllig årsredovisning, revision och koncerner för andra företagsformer än aktiebolag och ekonomiska föreningar (1975 års kommittéberätlelse s, 140—146), De sakkunniga antog namnet 1974 års bolagskommitté (Ju 1974:21), 1 anledning av de nämnda arbetsuppgifterna avlämnade kommittén' i oktober 1978 delbeiänkandel (SOU 1978; 67) Nya bolagsregler m, m. I tilläggsdirektiv i februari 1978 (1979 års kommittéberätlelse del II s, 22-25) uppdrogs åt kommittén alt utreda frågan om en ändamålsenlig utformning av det aktiebolagsrättsliga koncernbegreppet i vad avser s. k. 50/50-bolag samt att uppmärksamma de problem som är förknippade med företag som utan atl vara dotterförelag är på något sätt associerade med ett aktiebolag. Resultatet av sitt arbele med anledning av tilläggsdirektiven redovisade kommittén' i slutbelänkandet (SOU 1979:46) Koncernbegreppet m.m,, som avlämnades ijuni 1979. Betänkandena har remissbehandlais.

Till protokollet i detta ärende bör fogas, såvitt gäller delbeiänkandel SOU 1978: 67, dels en sammanfattning av betänkandet som bilaga I, dels kommitténs förslag till lag om handelsbolag och enkla bolag samt lag om årsredovisning, revision och koncerner som bdaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissytlrandena som bilaga 3. Såvitt gäller slutbetänkandet SOU 1979: 46 bör på molsvarande

' F.d. justitierådet, ordföranden i arbetsdomstolen Hans Stark, ordförande, förul-varande ledamöterna av riksdagen Sven Hammarberg och Sigfrid Löfgren samt ledamöterna av riksdagen Joakim Ollen och Johan A. Olsson.

Prop. 1979/80:143 32

sätt lill prolokollet i detta ärende fogas dels en sammanfattning av betänkandet som bilaga 4, dels de lagförslag som läggs fram i belänkandet som bilaga 5, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissytlrandena som bilaga 6. Beträffande nuvarande svenska och utländska förhållanden samt kommitténs närmare överväganden hänvisas till betänkandena.

Bolagskommitténs uppdrag omfattade även frågan om införande i Sverige av en särskild bolagsform för mindre företag. Resultatet av sitt arbete i den delen redovisade kommittén i delbetänkandet (SÖU 1978: 66) Andelsbolagslag. Vid remissbehandlingen möttes förslaget om en ny bolagsform, s. k. andelsbolag, av belydande invändningar. Enligt min mening kan därför kommitténs förslag inte läggas till grund för förslag till riksdagen. Del är emellertid angeläget att genom olika åtgärder stimulera nyföretagande och att även i övrigl förbättra villkoren för de mindre företagen. Som etl led i delta arbele föreslås i det följande att man inom akliebolagslagens (1975: 1385) ram inför vissa särskilda regler för de mindre aktiebolagen.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) fick i december 1977 i uppdrag av regeringen att göra en översyn av lagsiiftningen mot organiserad och ekonomisk brottslighet. BRÅ har för fullgörande av uppdraget bildat en styrgrupp och tre arbetsgmpper. Vid sidan av dessa arbetsgrupper har en särskild arbetsgrupp upprättats med uppgifl att pröva möjligheterna att genom lagsliftning förebygga missbruk av aktiebolagsformen.

En av de tre arbetsgrupperna' har utarbetat en promemoria (BRÅ PM 1978:2) Revisors verksamhet. Promemorian, som bl.a. innehåller ett förslag till ändring i aktiebolagslagen, har på förslag av styrgruppen överlämnats till justitiedepartementet i november 1978, Promemorian har remiss-behandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels promemorian som bilaga 7, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanslällning av remissyttrandena som bilaga 8.

Den särskilda arbetsgmppen har utarbetat en promemoria (BRÅ PM 1979:5) Aktiebolagslagen - förstärkt skydd för det bundna kapitalet, m. m. Promemorian, som bl, a, innehåller ett förslag till ändring i aktiebolagslagen, har på förslag av styrgruppen överlämnats till justitiedepartementet i mars 1979, Promemorian har remissbehandlais.

Till prolokollet i detla ärende bör fogas dels promemorian som bilaga 9, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 10.

~ Generaldirektören Sten Walberg, ordförande, auktoriserade revisorn Bengt Bångstad, hovrättsassessorn Jan Bökmark, rättschefen KurI Malmgren, departementsrådet Sven Norberg och advokaten Lennart Reuterwall.

' Departementsrådel Bo Svensson, ordförande, auktoriserade revisorn Bengt Bångstad, hovrättsassessorn Jan Bökmark, länsrådet Anders Thornell och juris doktorn Dag Victor.

Prop. 1979/80:143 33

Sveriges industriförbund. Svenska bankföreningen och Föreningen Auktoriserade revisorer FAR här i en skrivelse 1978-12-04 till justitiedepartementet tagit upp frågan om nyemission av aktier lill underkurs m. m. Till skrivelsen har fogats en inom industriförbundet upprättad promemoria. Skrivelsen har remissbehandlais.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels skrivelsen jämte den bifogade promemorian som bdaga 11, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 12.

Under ärendets beredning i justitiedepartementet har konlakt hållits med företrädare förde danska, finländska och norska justitiedepartementen samt det danska handelsdepartemenlel.

Jag kommer alt senare under året ta upp frågan om lagsliftning på grundval av förslag i departementspromemorian (Ds Ju 1979: 14) Nya redovisningsregler för ekonomiska föreningar m. m.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna synpunkter

På den allmänna associationsrättens område finns vid sidan av aktiebolag tre andra typer av bolag, nämligen handelsbolag, kommanditbolag och enkla bolag. Näringsverksamhet kan bedrivas inom ramen för samtliga dessa bolagsformer.

Utmärkande för ett handelsbolag är att det räknas som en juridisk person och att delägarna svarar solidariskt för bolagets förbindelser. Kommanditbolaget är en särskild foim av handelsbolag. Från det vanliga handelsbolaget skiljer sig kommanditbolaget genom att en eller flera av delägarna har förbehållit sig att inle svara för bolagets förbindelser med mera än han har åtagit sig att sätta in i bolagel. Åtminstone en av delägarna i ett kommanditbolag måste emellertid vara obegränsat ansvarig (s, k. komplementär). Det enkla bolaget kännetecknas av alt det inle räknas som en juridisk person och av att ett avtal som ingås för bolaget blir bindande endast för den bolagsman som själv har deltagit i avtalet.

Bolagskommittén har lagt fram ett förslag till ny lag om handelsbolag och enkla bolag, som skall ersätta 1895 års lag i samma ämne. I sak överensstämmer lagförslaget till stora delar med gällande rätt. Vissa nyheter föresläs dock. Bl, a. minskas utrymmet för att bedriva näringsverksamhet inom ramen för ett enkelt bolag. Vidare begränsas möjligheterna att arbeta med enmanshandelsbolag. Kommittén har också föreslagit att det i större handelsbolag skall finnas en styrelse och att i princip endast fysiska personer skall fä vara komplementärcr i ett kommanditbolag.

Vid remissbehandlingen har kommittéförslaget i stort sett fått elt positivt mottagande. Ett slort antal remissinstanser har emellertid ställt sig

Il-Riksdagen 1979180. I saml. Nr 143

Prop. 1979/80:143 34

avvisande till kommitténs förslag om slyrelse i handelsbolag och om komplementärcr i kommanditbolag.

Enligt min mening föreligger det utan tvekan ett behov av en modernisering av lagstiftningen pä områdel. För detta lalar redan den nuvarande lagens ålder och det förhällandet att lagen under de senaste femtio åren bara har undergått mindre ändringar.

Beaktas bör också att de mindre företagen i framliden sannolikl oftare än hittills kommer att välja handelsbolaget som sin företagsform, Ell skäl lill detta är att alla aktiebolag numera måste ha ett aktiekapital pä minst 50.000 kronor och atl delta krav slår igenom även för äldre akliebolag vid utgången av år 1981 (se prop, 1976/77: 109 och SFS 1977: 320).

Redan nu kan man för övrigt märka en påtaglig ökning av anlalel handelsbolag. I själva verket synes antalet handelsbolag ha fördubblats under senare år. Bastabeller ur centrala företagsregistrel vid statistiska centralbyrån som avser förhållandena vid årsskiftet 1975/76 upptar 15.765 handelsbolag. Motsvarande siffra för årsskiftet 1976/77 var 21.453, per den I juH 1978 26.166 och per den Ijuli 1979 30.134.

Pä grund av det anförda är enligt min mening den nuvarande tidpunkten väl vald då det gäller att ersätta 1895 års lag med en modernare lagsliftning. Kommitténs förslag innebär inte alt man går ifrån de nu gällande grundläggande principema för handelsbolag och enkla bolag. 1 stället karakteriseras kommittéförslaget av en anpassning lill utvecklingen inom praxis och av en strävan efter nydaninger och förbättringar pä enskilda punkter.

Som tidigare nämnts har kommiltéförslagel i storl sett fält ell positivt mottagande under remissbehandlingen. Med hänsyn härtill och till vad jag nyss har sagt om behovet av en modern lag på området anser jag att förslaget bör läggas till gmnd för lagstiftning.

Vid remissbehandlingen har åtskilliga remissinstanser framhållit att beskattningsreglerna för handelsbolag behöver ändras i flera avseenden. Det har också framhållits att särskilt kommanditbolagen utnyttjas i skatte-flyklssyfte genom missbmk av möjligheterna till underskottsavdrag.

Med anledning härav vill jag erinra om att regeringen nyligen har tillkallat en kommitté för översyn av beskattningsreglerna för familjeföretag. Enligt sina direktiv (dir 1979; 106) skall kommittén bl.a. göra en översyn av beskattningsreglerna för handelsbolag och kommanditbolag. Enligt direktiven bör målsättningen för kommitténs arbete i denna del vara att beskattningsreglerna för handelsbolag utformas så att denna företagsform kan användas på ett ändamålsenligt sätt av framför allt mindre och medelstora företag. 1 direktiven framhålls också särskilt atl det är angeläget att kommittén uppmärksammar frågorna om underskottsavdrag.

Bolagskommittén har också lagt fram ett förslag till lag om årsredovisning, revision och koncerner. Förslaget, som saknar molsvarighet i gällande rätt, gäller dels för handelsbolag, dels för andra företag än aktiebolag och ekonomiska föreningar, alltså exempelvis företag som drivs under

Prop. 1979/80: 143 35

enskild firma. De föreslagna bestämmelserna är utformade efter mönster av motsvarande regler för akliebolagen. Bestämmelserna föreslås lillämpade av förelag resp, koncerner som har minst tio anställda.

Kommitténs förslag har i huvudsak lämnals utan erinran av remissinstanserna. För egen del anser jag att förslaget fyller etl angeläget behov och alt del liksom förslagel lill ny lag om handelsbolag och enkla bolag i allt väsentligt bör leda lill lagstiftning.

I de följande avsnitten kommer jag atl närmare behandla kommitténs olika delförslag i de frågor som jag hittills har berört. Jag kommer ocksä att i särskilda avsnitt behandla frägor om s.k. 50/50-bolag, revisorers verksamhet, förstärkt skydd för del bundna aktiekapitalet, nyemission av aktier till underkurs och särskilda regler för de mindre aktiebolagen,

2.2 Handelsbolag och enkla bolag

2.2.1 Gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag

Innan jag går in på hur gränsen bör dras mellan handelsbolag och enkla bolag villjag ta upp frågan om det behövs en definition av det grundläggande bolagsbegreppet för att avgränsa bolaget mot andra rättsinstitut, exempelvis samäganderält, förening och stiftelse.

Någon definition av bolagsbegreppet finns inle i gällande lagstiftning. Inom den rättsvetenskapliga litteraturen brukar man kräva att i princip tre rekvisit skall vara uppfyllda för att ett bolag skall kunna föreligga. För det första skall rättsförhållandet vara gmndat pä avtal mellan två eller flera delägare. För det andra skall det föreligga ett för delägarna gemensaml bolagsändamäl. För det tredje skall delägarna vara förpliktade att verka för del gemensamma ändamålet.

Kommittén har funnit det olämpligt att i lagtext definiera bolagsbegreppet. Det framhålls alt en sådan definition med nödvändighet måste bli myckel abstrakt och all gränserna mellan enkla bolag och andra obligationsrättsliga förhållanden ofta är flytande.

Vid remissbehandlingen har kommitténs uppfattning godtagits av praktiskt taget samtliga remissinstanser.

Även jag delar kommitténs uppfattning att det inte är lämpligt att i lagtext definiera begreppet bolag. En sådan definition skulle av de skäl som kommittén har angivit i stort setl sakna praktiskt värde. Jag kommer emellertid att gå in något på bolagsbegreppet i specialmotiveringen och därvid särskilt beröra förhållandel till stiftelser.

Jag går nu över till hur begreppen handelsbolag och enkelt bolag bör utformas.

Enligt gällande rält är det utmärkande för etl handelsbolag att bolagsborgenärerna har företräde till bolagsförmögenheten framför bolagsmännens privata borgenärer och alt bolagsmännen ansvarar solidariskt för bolagets förpliktelser, 1 det enkla bolaget föreligger det däremot inte någon sådan

Prop. 1979/80:143 36

företrädesrätt, 1 del enkla bolagel svarar en bolagsman i princip endasl för förpliktelser på grund av avtal som han själv har deltagit i. Handelsbolaget men inte det enkla bolagel är juridisk person.

Enligt 45 8 BL föreligger enkelt bolag om två eller flera sluter bolag för ett visst företag eller för fortsatt verksamhet. Har bolaget gemensam firma och skulle bokföringsskyldighet ha förelegat beträffande verksamheten enligt bokföringslagen (1929: 117), om denna gällt även efter utgången av år 1976, föreligger enligt 1 8 BL eU handelsbolag (se prop, 1975: 104 s, 145), Enligt 45 8 andra stycket BL kan ett handelsbolag dessutom uppkomma genom att ell enkell bolag införs i handelsregistret.

Kommittén har framhållit att de handelsbolagsrättsliga huvudprinciperna - rätlssubjektivitel för bolaget och solidariskt ansvar för delägarna gentemot bolagsborgenärerna - befrämjar krediten och att de alltså lorde vara lämpliga för bolag som idkar näring. Eftersom bokföringslagen (1976; 125) i princip omfaltar alla näringsidkare är det enligt kommittén ändamålsenligt alt knyta handelsbolagsbegreppet till bokföringsskyldighet enligt 1976 års bokföringslag. Kommittén har därför föreslagit att handelsbolag skall föreligga, om två eller flera har avtalat att i bolag utöva verksamhet som medför bokföringsplikt enligt 1976 års bokföringslag. Kommittén har inte funnit skäl att uppställa krav på gemensam firma för att handelsbolag skall anses föreligga,

Kommiitén har vidare föreslagit att enkelt bolag skall föreligga, om två eller flera har avtalat att i bolag ulöva verksamhel som inle medför bokföringsplikt enligt bokföringslagen. Sistnämnda definiiion innebär att det enkla bolaget endast får komma till användning då fråga är om icke näringsdrivande verksamhet eller då fysiska personer har avtalat att i bolag driva jordbmk eller skogsbruk eller uthyrning som inte är underkaslad bokföringsplikt. Kommittén har föreslagit att liksom hittills ett enkelt bolag skall kunna övergå till all bli handelsbolag genom införande i handelsregistret.

Sammanfattningsvis innebär kommitténs förslag en avsevärd utvidning av användningsområdet för handelsbolagen och motsvarande inskränkning för de enkla bolagen.

Den av kommittén föreslagna bestämningen av begreppen handelsbolag och enkelt bolag har godtagits av flertalet remissinstanser. Invändningar har emellertid framförts av i huvudsak tre olika typer. En typ av invändning hänför sig till beskattningseffekterna av den nya gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag. En annan typ av invändning avser huvudsakligen att det skulle föreligga civilrällsliga, materiella nackdelar med denna gränsdragning, I en tredje lyp av invändningar görs slutligen gällande att det av kommittén föreslagna sättet att bestämma begreppen handelsbolag och enkelt bolag är olämpligt ur lagteknisk synpunkt.

Vad gäller den första typen av invändningar har några remissinstanser pekat på alt kommitténs förslag medför att verksamheter som i dag drivs

Prop. 1979/80:143 37

som enkell bolag omvandlas till handelsbolag och atl beskattningseffekterna därav blir relativt belydande. Man har betonat att det enkla bolaget vid övergängen lill handelsbolag kommer alt träffas av beskattningsreglerna för fämansföreiag. Man har ocksä framhållit att skallekonsekvenserna av bl. a, avyttring av rörelse, upplagande av delägare, nedskrivningar samt upplösning av samarbelel mellan delägare kan bli olika beroende på om fräga är om handelsbolag eller enkell bolag.

Angående beskaltningsaspekten vill jag anföra följande. Handelsbolag och enkla bolag taxeras inte särskilt utan inkomsi och förmögenhet delas upp på delägarna. Del förhållandet att handelsbolaget i civilrättsligt hänseende betraklas som en juridisk person har emellertid haft betydelse vid utformningen av reglerna om beskattning av handelsbolagets inkomster. I flera hänseenden behandlas alltså handelsbolaget som en enhet. Vid beskattningen av inkomsler förvärvade i ett enkell bolag bortser man däremot i princip från bolagskonslruklionen. Den vikligasle skatteräitsliga skillnaden mellan handelsbolag och enkelt bolag är att reglerna om beskattning av realisationsvinst kan tillämpas vid överlåtelse av andel i handelsbolag. Vid överlåtelse av verksamhel som drivs i enkelt bolag sker däremot beskattning i princip pä samma sätt som om tillgångarna sålts i den löpande verksamheten, dvs. vad som erhålls vid överlåtelsen hänförs normall lill inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse.

Den nu beskrivna skillnaden mellan de båda associationsformerna betraklas i allmänhet som en fördel för handelsbolaget. Vissa andra skillnader i beskattningshänseende brukar däremot anses lala till förmån för del enkla bolaget. Bland dessa skillnader villjag här nämna följande.

Att handelsbolaget behandlas som en enhet visar sig bl. a. däri att dess bmttointäkter och kostnader redovisas för sig och att endast nettointäkterna överförs på bolagsmännen. Den viktigaste följden av detta torde vara att avskrivningar och nedskrivningar skall ske hos handelsbolaget och inte hos dess delägare. Bolagskonslmktionen har i princip inte någon betydelse dä det gäller enkla bolag och man har därför för dessas del i praxis accepterat att delägarna använder skilda avskrivnings- och nedskrivningsmetoder.

Särskilda regler gäller för beskattning av fämansföreiag och deras ägare. Med fämansföreiag avses i första hand aktiebolag, ekonomiska föreningar och handelsbolag vars aktier eller andelar till övervägande del innehas av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer. Reglerna gäller däremot inte för enskild firma och enkelt bolag. Reglerna om fämansföreiag innebär bl, a. skärpl beskattning då inventarier har anskaffats av elt fämansföreiag och de uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedda för företagsledarens eller en honom närstående persons privata bruk. I dessa fall inträder nämligen en dubbelbeskattning genom att dels företaget förvägras avdragsrält och dels förelagsledaren beskattas för egendomens anskaffningsvärde. Om en delägare eller honom närstående avyttrar en fastighet

Prop. 1979/80:143 38

till fämansföretagel tillämpas inte de vanliga realisationsvinstreglerna. Indexuppräkning av ingångsvärde får inte göras och det fasta avdragsbeloppet pä 3000 kr får inte åtnjutas. Inte heller fär ingångsvärdet beräknas enligt den s. k. 20-årsregeln eller med ledning av taxeringsvärdet i bouppteckning. Om organisatoriska eller andra synnerliga skäl kan åberopas för en överlåtelse till företaget kan dock dispens frän den skärpta lagstiftningen medges av riksskatteverket. Om en delägare eller honom närstående avyttrar annan egendom än fastighet eller akiier till fämansföretagel och denna egendom inte är eller inte kan antas bli till nytta för företagets verksamhet, skall hela försäljningspriset anses utgöra realisationsvinst för säljaren oavsett innehavstidens längd. 1 vissa uthyrningssituationer inlräder också en dubbelbeskaltningseffekt. Sådana beskaltningseffekter enligt särlagstiftningen för fämansföreiag som nu har angivits inlräder inle i enskild firma eller enkelt bolag.

Slutligen kan nämnas att utskiftning av tillgångar från handelsbolag till dess delägare i vissa fall kan medföra beskattning.

Jag har tidigare nämnt (avsnitt 2.1) att regeringen nyligen har tillkallat en kommitté som bl.a. skall se över beskattningsreglerna för handelsbolag. Enligt direktiven skall kommittén särskilt uppmärksamma tillämpningen av reglerna för fämansföreiag, som i vissa avseenden inte passar för handelsbolagen. Målsättningen för kommitténs arbete är atl beskattningsreglerna för handelsbolag skall få en sädan utformning att denna företagsform kan användas på ett ändamålsenligl sätt av framför allt mindre och medelstora företag. Mot denna bakgmnd anser jag inte att de av mig berörda skillnaderna i skattehänseende mellan handelsbolagen och de enkla bolagen utgör ett tillräckligt skäl för att avstå frän en sädan gränsdragning mellan dessa företagsformer som av andra skäl är önskvärd.

Jag vill dock inte förneka att vissa olägenheter övergångsvis kan uppkomma i enskilda fall, om en verksamhet som har anpassais efter de skatteregler som gäller för ett enkelt bolag i fortsättningen skall anses utövad i handelsbolag. Enligt min mening får det anses skäligt all delägarna i ett nu näringsdrivande enkelt bolag ges en viss övergångstid för att inrätta sig efter den nya ordningen. Jag förordar därför att den nya gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag först efter en femårig övergångstid skall gälla för bolag som har bildats före den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Jag övergår härefter till frågan om vilken gränsdragning mellan handelsbolag och enkla bolag som är lämplig frän civilrättslig, materiell synpunkt. Jag delar kommitténs uppfattning att de handelsbolagsrättsliga huvudprinciperna - rättssubjektivitet och solidariskt delägaransvar för bolagets förpliktelser - är lämpliga för bolag som idkar näring och att sädana bolag därför i allmänhet bör räknas som handelsbolag. Någon principiell invändning mot detta betraktelsesätt har inte heller förekommit under remissbehandlingen.

Prop. 1979/80:143 39

Däremot har från vissa remissinstansers sida invändningar riktats mot den föreslagna, närmare avgränsningen av området för det enkla bolaget. Länsstyrelsen i Stockholms läri hår funnit del motivei-ät ätt behovel av förelagsformen enkelt bolag utreds närmare innan den rättsliga definitionen av handelsbolag anknyts till 1976 års bokföringslag. Vidare har under remissbehandlingen ä ena sidan hävdats att det inte skulle finnas skäl att behälla konstruktionen enkelt bolag. Denna uppfattning har företrätls av länsåklagaren i Malmöhus län. Å andra sidan har påståtts att utrymmet för det enkla bolaget bör vidgas i förhällande till vad kommittén har föreslagit. Föreningen Auktoriserade revisorer FAR anser att om konsortier med egen bokföring inte kan bestå som enkla bolag bör konsekvenserna härav undersökas, eflersom det kan vara önskvärt all en sådan samverkan för ulförande av enskill projekl kan ske i formen av enkelt bolag.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen definierar ett entreprenadkonsortium som en tillfällig och lidsbegränsad sammanslutning av två eller flera företag med syfte atl svara för elt visst begränsat enlreprenadäta-gande. Enligt byggnadsentreprenörföreningen ärdet synnerligen angeläget alt sådana konsortier, som är vanliga i byggbranschen och som ofta har egna inläkler och kostnader samt därför är bokföringsskyldiga enligt 1976 års bokföringslag, också i framtiden får möjlighet att vara enkla bolag. Som skäl för denna ståndpunkt har byggnadsentreprenörföreningen anfört att fördelarna med konsortiesamverkan inte får gå föriorade genom att konsortierna åläggs ökad administration eller genom att beskattningssitua-lionen försämras saml att öppen redovisning av resultatet av en enstaka entreprenad kan medföra allvarliga nackdelar ur konkurrenssynpunkt. Byggnadsenlreprenörföreningen föreslår därför att enkelt bolag även skall anses föreligga om två eller flera har avtalat atl i bolag för visst företag utöva näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet. Sveriges industriförbund har framfört liknande synpunkter.

För min del anser jag till en början atl behovel av företagsformen enkelt bolag har blivit tillräckligt belyst genom kommitténs uttalanden och de uppgifter om enkla bolag som har lämnats under remissbehandlingen. Jag finner det vidare lämpligt atl man som en samlande beteckning behåller termen "enkelt bolag" för vissa på avtal grundade samverkansformer som inle bör regleras av bestämmelserna i lagen (1904:48 s, 1) om samäganderätt och inte heller enbart av de föreskrifier som utformats främst med tanke på näringsidkande associationer. Konstruktionen enkelt bolag bör alltså finnas kvar.

Enligt min mening bör konsortier som är så organiserade att de har egna tillgångar och skulder samt kostnader och intäkter räknas som handelsbolag. En annan lösning skulle innebära att näringsidkande bolag med betydande omslutning eller omsättning skulle kunna undandras det handelsbolagsrättsliga regelsystemet. Därigenom skulle i dessa bolag borgenärsskyddet bli sämre än i handelsbolag och utomståendes berättigade behov av

Prop. 1979/80:143 40

insyn inle tillgodoses. Nu angivna intressen måste anses väga tyngre än de administrativa olägenheter och nackdelar ur konkurrenssynpunkt som för delägarna kan vara förenade med att dessa konsortier klassificeras som handelsbolag. Del av byggnadsenlreprenörföreningen föreslagna avgräns-ningskriteriet gentemoi handelsbolag, nämligen atl verksamhelen endasl skall avse visst förelag, lorde f. ö. medföra avsevärda problem i den praktiska tillämpningen. Resultatet lorde vidare bli att en del konsortier som enligt nu gällande rätl är alt hänföra till handelsbolag i stället skulle komma att räknas som enkla bolag.

Som kommillén närmare har beskrivit i betänkandet (s. 117) förekommer det emellerlid också konsortier som dels inle har någon personal som arbetar direkl för konsortiet och dels saknar tillgångar och skulder samt kostnader och im akter. Jag delar kommilléns uppfattning atl sådana konsortier kan vara Ett betrakta som enkla bolag även vid den här behandlade nya gränsdragningen mellan enkla bolag och handelsbolag.

Som framgått av vad jag har anfört tidigare delar jag kommitténs principiella uppfattning att bolag som driver näring skall betraktas som handelsbolag. Kommitténs förslag innebär emellertid, som tidigare nämnts, atl bl.a. näringsverksamhet inom jord- och skogsbruk som drivs i bolag av fysiska personer inte skall anses utövad av handelsbolag (jfr I 8 andra stycket första meningen bokföringslagen). Denna inställning har i stort sett lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

För min del villjag påpeka att verksamhet som bedrivs på jordbruksfastighet i allmänhet är av mindre omfattning. Man räknar alltså med alt endast en mindre del av näringsidkarna på jord- och skogsbrukssidan har en åriig bmttoomsättningsumma som överstiger 20 basbelopp.

Med hänsyn bl.a. härtill delar jag kommitténs uppfattning att näringsverksamhet inom jord- och skogsbmk som drivs av fysiska personer i bolag inte bör räknas som utövad av handelsbolag. Såsom fallet är enligt jordbmksbokföringslagen bör dödsbon därvid jämställas med fysiska personer.

Kommitténs handelsbolagsdefinition innebär vidare att en av fysiska personer i bolag bedriven uthyrningsverksamhet som är så begränsad atl den inte medför bokföringsskyldighet (se 1 8 andra stycket andra meningen bokföringslagen) inte skall betraktas som utövad av handelsbolag. Alt särskilt undanta den nu angivna situationen från begreppet handelsbolag komplicerar emellertid enligt min mening handelsbolagsdefinilionen utan att samtidigt en påtaglig fördel uppnås i något annal avseende. Även ulan en undantagsbestämmelse torde en här avsedd uthyrningsverksamhet inte sällan falla utanför handelsbolagels område. Så är fallet när en uthyrningsverksamhet på grund av sin begränsade omfattning över huvud taget inte är att hänföra till näringsverksamhet. I andra fall kan uthyrningsverksamheten vara att betrakta som binäring lill jordbruksrörelse (jfr prop. 1975; 104 s, 204).

Prop. 1979/80:143 41

Jag övergår nu till frågan om det ur lagleknisk synpunki lämpligaste sättet att avgränsa handelsbolaget och det enkla bolaget. Kommitténs förslag på den här punkten har soth tidigare nämnts blivil föremål för invändningar under remissbehandlingen. Invändningarna gär främsl ut pä att begreppet handelsbolag borde definieras direkt i den nya laglexlen utan hänvisning lill bokföringslagen. Enligt stiftelseulredningen är kommitténs förslag till avgränsning av bolagsformerna belydligl svårare all tillämpa än den nuvarande lagstiftningen. Detta, menar man, leder till brister i rättssäkerheten som bör avhjälpas exempelvis genom att handelsbolag mäste registreras för all förvärva rättspersonlighet.

Jag delar uppfattningen att det är mest praktiskt alt definiera begreppet handelsbolag direkt i den nya lagsiiftningen utan hänvisning till bokföringslagen. Enligt min mening bör det lämpligen anges all handelsbolag föreligger, om två eller flera har avtalat alt i bolag ulöva näringsverksamhet. I enlighel med vad jag har utvecklat tidigare Bör undantag göras från den regeln då två eller flera fysiska personer eller dödsbon har avtalat att i bolag utöva verksamhet som medför skyldighel alt föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen. Den nu föreslagna bestämningen av begreppel handelsbolag uppfyller enligt min mening rimliga krav på säkerhet vid gränsdragningen mot enkelt bolag.

Ett handelsbolag kännetecknas framför allt av bolagsmännens solidariska ansvar för bolagsskulderna. Inträdet av denna rättsverkan, som ju är av största vikl för tredje man, bör i fråga om näringsdrivande verksamhel normall inte få vara beroende av huruvida bolagsmännen har låtit registrera bolaget. Ett handelsbolags uppkomst bör därför i normalfallet inte knytas till registreringen.

Kommitténs uppfattning att del saknas skäl atl uppställa krav pä gemensam firma för att handelsbolag skall anses föreligga har inle mött några invändningar under remissbehandlingen. Även jag ansluter mig här lill kommitténs uppfattning.

Om två eller flera har avtalat att utöva verksamhet i bolag och det inte enligt den nyss förordade definitionen blir fråga om ett handelsbolag, föreligger ett enkell bolag. En remissinstans, Svea hovrätt, har ifrågasatt om det inle vore bättre att bryta ut reglerna om enkelt bolag ur förevarande lagförslag och reglera det enkla bolaget genom särskild lagstiftning. Särskilt med hänsyn till att näringsverksamhet inom jord- och skogsbruksområdet även i framtiden kommer att kunna bedrivas i enkelt bolag anser jag emellertid att det hävdvunna sambandet mellan lagstiftningen om handelsbolag och den om enkla bolag bör bevaras.

1 likhet med remissinstanserna ansluter jag mig till kommitténs uppfattning att ett enkelt bolag även i fortsättningen bör kunna övergå till att bli handelsbolag genom att föras in i handelsregistret.

Prop. 1979/80:143 42

2.2.2 Kommanditbolag

Kommanditbolaget skiljer sig från det vanliga handelsbolaget genom att inte alla bolagsmännen svarar obegränsat för bolagets förpliktelser. Enligt kommitténs mening bör företagsformen kommanditbolag vara tillåten även i framtiden. Kommittén har bl. a. pekat pä alt denna företagsform kan ha betydelse för småföretagens kapitalförsörjning. Kommitténs inställning har inte mött invändningar under remissbehandlingen. En del remissin--Stanser har understmkit vikten av att kommanditbolaget inte avskaffas.

Jag delar uppfattningen att kommanditbolaget, som är allmänt förekommande i många industriländer, i vissa fall kan vara en lämplig form för tillförande av kapital till en rörelse. Enligt min mening bör därför företagsformen kommanditbolag stå till näringslivets förfogande också i framtiden.

Enligt gällande rätt måste minst en av bolagsmännen, komplementären, vara obegränsal ansvarig för bolagets förpliktelser. Övriga bolagsmän kallas för kommanditdelägare. Varje rättssubjekt kan i princip vara komplementär i ett kommanditbolag.

För att en viss kreditbas skall säkras för kommanditbolaget har kommittén funnit alt endast fysiska personer och aktiebolag bör kunna komma i fräga som komplementärcr. Öm aktiebolag fritt får vara komplementärcr, kan emellertid detta enligt kommitténs mening utnyttjas för skatteflykt. Kommittén har därför intagit den ståndpunkten att i princip endast fysiska personer bör tillåtas som komplementärcr.

I speciella undantagsfall kan det enligt kommittén dock framstå som obilligt att ett akliebolag inte får vara komplementär. Om synnerliga skäl föreligger, bör därför länsstyrelsen kunna medge ett aktiebolag att vara komplementär. De föreslagna bestämmelserna skall inte gälla i fråga om den som har inträtt som komplementär före den nya lagstiftningens ikraftträdande.

En ledamot i kommittén har reserverat sig mot kommitténs förslag i fråga om komplementärcr och ansett att nuvarande ordning på denna punkt bör behållas.

Ett stort antal remissinstanser har yttrat sig över kommitténs ståndpunkt i komplementärfrägan. Flera remissinstanser har vitsordat att skatteflykts-problem genom utnyttjande av underskottsavdrag förekommer i samband med att aktiebolag uppträder som komplementär. Å andra sidan har åtskilliga remissinstanser gett uttryck för uppfattningen att skatteflyktseffekter bör elimineras genom ändringar i skattelagstiftningen samt atl det av praktiska, affärsmässiga skäl är av värde att aktiebolag, och även ekonomiska föreningar, utan särskilt dispensförfarande kan uppträda som komplementärcr.

För min del gör jag följande bedömning i komplementärfrägan och uppehåller mig därvid först vid spörsmålet om vilka rättssubjekt som av hänsyn lill borgenärernas iniressen bör tillåtas som komplementärer. Från denna synpunkt delar jag kommitténs uppfattning att fysiska personer och

Prop. 1979/80:143 43

aktiebolag bör kunna godtas som komplementärcr. Med fysisk person bör jämställas dödsbo. Emellerlid finns del ur borgenärssynpunkl enligt min mening inle skäl att vägra att som komplementär godta en ekonomisk förening, elt vanligl handelsbolag eller ell kommanditbolag. Reglerna för dessa rättssubjekt har utformats med sikte på att rättssubjekten skall idka näring. Med någol av dessa rättssubjekt som komplementär blir den sammanlagda kreditbasen i etl kommanditbolag i varje fall inte mindre än om rättssubjektet ensamt och inte via etl kommanditbolag skulle driva näringverksamheten.

Det sist sagda utgör i och för sig ocksä ett argument för all tillåta stiftelser och ideella föreningar all uppträda som komplementärcr. Regelsystemen för dessa båda rättssubjekt är emellerlid inte utformade främst med tanke på att rättssubjekten skall användas för näringsverksamhet. Sålunda finns inte här regler vare sig om bundet kapital eller om personligt ansvar för delägare. Jag vill också påpeka atl ingen remissinstans har gjort gällande att praktiska, affärsmässiga skäl skulle tala för godtagande av stiftelser eller ideella föreningar som komplementärer.

Vad jag här anfört har lett mig till uppfattningen aU stiftelser och ideella föreningar inte bör godtas som komplementärer men att det i övrigt inte är påkallal med några begränsningar av hänsyn till borgenärerna.

Jag går härefter över till komplementärfrågan bedömd ur skattesyn-punkl. Enligt min uppfattning ger bl. a. vad riksskatteverket, länsstyrelser och åklagarmyndigheter har anfört i sina remissyttranden stöd för antagandet alt kommanditbolag med aktiebolag som komplementär i viss omfattning används i skatteflyktssyfte.

Kommanditdelägare kan i dessa företag missbruka rätlen till underskottsavdrag i den mån denna rält inte är begränsad till gjorda kapitalinsatser i bolaget. Underskottet används till kviuning mot överskott i annan förvärvskälla, l.ex. inkomsi av tjänst. Som framhålls av några remissinstanser kan molsvarande förmåner uppnås även i elt vanligt handelsbolag.

Remissutfallet har emellertid samtidigt visat alt kommanditbolag uppbyggda med aktiebolag som komplementärer fyller ett inte ringa praktiskt, företagsekonomiskt behov. Det bör vidare beaklas all beskattningssitua-tionen i sin helhet för såväl vanliga handelsbolag som kommanditbolag övervägs av den tidigare nämnda kommillén med uppdrag alt se över beskattningsreglerna för familjeföretag. Direkliven för den kommittén ger vid handen att man särskilt kommer alt uppmärksamma kommanditdelägares möjligheter att utnyttja underskottsavdrag.

Ell principiellt förbud för akliebolag alt vara komplementär måste, som kommittén ocksä har föreslagil, nyanseras genom införande av en dispensmöjlighet. Utformningen av en sädan dispensregel möter emellertid svårigheter. Det kan sålunda råda tvekan om på vilka grunder länsstyrelsens dispensbedömning bör ske. Enligt min mening kan det knappasl komma i fråga att ålägga länsstyrelsen atl ulifrån förelagsekonomiska överväganden

Prop. 1979/80: 143 44

bedöma huruvida i ell visst fall ett aktiebolag bör godlas som komplementär. De bedömningar som kan åläggas länsstyrelsen måsle rimligtvis främsl gälla huruvida risk för skatteflykt föreligger, om elt aktiebolag tillåls som komplementär. Som har framhållits under remissbehandlingen kan länsstyrelsens dispens i sä fall komma att uppfattas som ell slags förhandsgodkännande från skalteflyktssynpunkt. En dispensregel leder också lill ökal byråkratiskt krångel och risk för rättsosäkerhet.

Sammanfattningsvis anser jag, trols skatteflyklssynpunkterna, all övervägande skäl talar för alt man inle inför någon begränsning i olika rättssubjekts möjligheter all uppträda som komplementär. Jag är således inte beredd att föreslå några undanlag utöver vad jag tidigare har sagl om stiftelser och ideella föreningar.

När det gäller stiftelser och ideella föreningar bör förbudet att vara komplementärer inle gälla den som inträtt som komplementär före den nya lagens ikraftlrädandel.

Jag delar kommitténs uppfattning att i den nya handelsbolagslagen bör föreskrivas att kommanditdelägare, vid krav från bolagsborgenärers sida eller då han eljest skall fullgöra sin insatsskyldighet, blir skyldig all beiala beloppet, inte direkl till bolagsborgenären ulan till bolaget. Om inbetalning av beloppet sker till bolaget lorde nämligen, såsom kommittén har framhållit, återvinningsreglerna vid konkurs möjliggöra en mera rättvis fördelning av beloppet mellan borgenärerna.

Enligt 7 8 BL har en bolagsman, även om han inte dellar i förvaltningen, rätt att granska bolagets räkenskaper och i övrigl få kännedom om bolagets angelägenheter. Denna regel är dispositiv.

Kommittén har föreslagit att regeln om kontrollrätt i framtiden skall vara tvingande då fråga är om handelsbolagsmän som har obegränsat ansvar för bolagets förbindelser. Enligt kommillén bör däremoi regeln om kontrollrätt vara dispositiv såvitt gäller kommanditdelägare. Mol bakgrund av atl kommitténs förslag till regler om revision saknar molsvarighet till aktiebolagslagens bestämmelser om minorilelsrevisor har en remissinstans ifrågasatt om inte regeln om kontrollrätt bör vara tvingande även då det gäller kommanditdelägare.

För egen del har jag inte funnit anledning att här gå ifrån kommitténs bedömning. En tvingande regel om kontrollrätt anser jag olämplig om antalet kommanditdelägare är slort och deras insalser små. Det kan vidare enligt min mening antas atl en kommanditdelägare som gjort mera betydande insatser inte ulan särskilda skäl avslår från sin kontrollrätt.

Jag delar i likhet med remissinstanserna kommitténs uppfattning att del inte föreligger lillräckliga skäl all i lag uppställa minimigränser för de insatser som skall göras av kommanditdelägare.

2.2.3 Slyrelse i handelsbolag

I gällande rätl saknas bestämmelser om slyrelse i handelsbolag. Där-

Prop. 1979/80:143 45

emot skall del alllid finnas slyrelse i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Det främsta skälet för slyrelse i aktiebolag är alt dessa bolag ofta har sä mänga aktieägare alt det är uteslutet atl de personligen skall kunna medverka vid förvaltningen av bolagets angelägenheter. Della skäl för styrelse gör sig enligt kommittén inle gällande i fråga om handelsbolag. Däremoi lalar enligt kommitténs mening företagsdemokraliska skäl för införande av slyrelse i större handelsbolag. Därmed skapas fömtsättningar för att utvidga lagen (1976: 351) om styrelserepresentation förde anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar till att gälla även anställda i handelsbolag.

Med hänsyn till det sagda föreslår kommittén atl slyrelse skall finnas i handelsbolag som under del senast förflutna räkenskapsåret har sysselsatt i genomsnitt minsl 25 arbetstagare. 1 fräga om handelsbolag som är moderföretag bör antalet arbetstagare avse koncernen i dess helhet.

Enligt kommittén bör i styrelsen utöver anställda ingå de personer som hade förvaltningsrätt i bolaget vid den lidpunkt då skyldigheten att inräita styrelse inträdde. Beslut i styrelsen skall fattas genom enkel röstmajoritet. En bolagsman som ingår i styrelsen och som har obegränsat personligt ansvar bör dock enligt kommittén ha rätt att inlägga veto mot av majoriteten fattat beslul. Enligt kommittén skall de nu angivna reglerna inte gälla om annat har beslämts i bolagsavtalet.

En ledamoi i kommittén har reserverat sig mot kommitténs förslag och ansett atl det inle bör införas några lagbestämmelserom slyrelse i handelsbolag.

Kommitténs förslag har kritiserals av ett slort anlal remissinstanser. Sammanfattningsvis går kritiken ul på att handelsbolagets grundstmktur gör att en styrelse typiskt sett framstår som främmande för denna associationsform samt att det bör vara möjligt atl finna andra former för att tillgodose de anslälldas berättigade anspråk på medinflytande. Någon enig kriiik är det dock inte fråga om. Åtskilliga remissinstanser har menat alt det företagsdemokratiska intresset av en reform bör väga över i jämförelse med de betänkligheter av nyssnämnda innebörd som har framförts.

Enligt min uppfattning är del viktigt att de anställda i handelsbolag tillerkänns rätt till medbeslämmande som är likvärdig med den medbestämmanderätt som lillkommer anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Rätten till styrelserepresentation är och uppfattas pä arbetsmarknaden som elt viktigt komplement till den rätt till inflylande som tillkommer de anslällda enligt medbestämmandelagen. Den naturliga ulgångspunkten måste alltså vara att försöka erbjuda samma möjligheter att nå insyn och inflytande över företagens verksamhet för alla anställda, oavsett i vilken form verksamhelen bedrivs. Å andra sidan måsle man beakta de invändningar som kan resas mol att lösa frågan om medbestämmande i handelsbolag på det sätt som kommittén föreslagit.

Jag delar uppfattningen att bestämmelser om styrelse i handelsbolag

Prop. 1979/80:143 46

riskerar att medföra vissa olägenheter. Genom sådana regler kan beslutsfattandet komma atl kompliceras i inle obetydlig grad. Som flera remissinstanser har berört leder den i och för sig nödvändiga vetorätten för en obegränsat ansvarig bolagsman lill alt styrelsens möjlighet atl fungera som ell beslutsorgan begränsas. Spänningsförhållandet mellan bolagsmännens och styrelsens kompelens kan också tänkas leda lill konflikter med risk för rättsförluster för tredje man. Det kan inle heller uteslutas atl vissa handelsbolag med ett fåtal anställda skulle kunna uppfatta lagregler om slyrelse som ett hinder mol fortsall expansion.

Mot bakgmnd av dessa invändningar mol slyrelse och slyrelserepresentation i handelsbolag har jag kommii till all en sådan reform inle bör genomföras nu. Jag vill bl. a. erinra om atl del f. n. pågår förhandlingarom ell medbestämmandeavtal för huvuddelen av den privata arbetsmarknaden. Det är möjligt att man i det sammanhanget kan finna lösningar som delvis tillgodoser de syften man här vill uppnå. Enligt min mening bör dämtöver frågan om införande av styrelse i större handelsbolag bli föremål för fortsatt beredning. Inte minst betydelsefullt är därvid att se i vad mån man kan finna lösningar på den allmänna frågan om arbetstagarinflytande på koncernnivä. Den frågan har sin särskilda betydelse i detta sammanhang, då det inte kan uteslutas att handelsbolag kommer atl bli allt vanligare som moderbolag så länge det saknas regler om slyrelserepresentation i handelsbolag, I den fortsatla beredningen bör även lämplighelen av att kunna driva mycket stora företag som handelsbolag prövas.

Jag vill slutligen också erinra om att det i olika sammanhang har uttalals alt aktiebolagslagen kan behöva reformeras som en följd av utvecklingen på medbestämmandeområdet (se senast LU 1979/80: 2, jfr ocksä AU 1976/ 77:32 s. 13). Även jag anser all del kan finnas anledning atl från de utgångspunklema se över delar av akliebolagslagstiftningen.

Kommittén har inle funnit tillräckliga skäl förelägga alt föreslä lagregler om skyldighet att ulse verkställande direkiör i större handelsbolag. Därvid har kommittén bl.a. anfört att det inte föreligger företagsdemokratiska skäl för en sådan reform och att det med hänsyn till bolagsmännens personliga ansvar för bolagets förbindelser är olämpligt att genom en föreskrift om verkslällande direktör utesluta bolagsmännen från den löpande förvallningen. Kommitténs ståndpunkt har inte mött kritik under remissbehandlingen. Även jag ansluter mig till kommitténs uppfattning,

2.2.4 Särbestämmelser i övrigt för slörre handelsbolag

Kommittén har anmärkt att handelsbolaget endasl i ringa utsträckning används som företagsform för verksamhet i större skala och att det - även vid neutralitet mellan företagsformerna i skattehänseende — lorde ligga i företagarnas intresse att välja aktiebolagsformen då det gäller verksamhel som har större omfattning. Kommillén har dock inte funnit skäl atl förbjuda användningen av handelsbolag för sädan verksamhel. Därvid har komil-

Prop. 1979/80: 143 47

lén bl.a. anfört att bolagsmännens inre förhållanden genom bolagsavtal kan regleras på elt sätl som överensstämmer med akliebolagslagens reglering, all lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) gäller oberoende av företagsform samt atl lagregler om offenllig årsredovisning, om revision och om koncerner lorde komma all införas för i princip alla förelagsformer sä all en insyn i slörre handelsbolag möjliggörs på ell säll som motsvarar vad som gäller i fråga om aktiebolag.

Kommittén har inte funnil skäl all i lag uppställa minimigränser för de insatser som skall göras av bolagsmännen eller att införa lagregler om all avtalade insatser skall betalas in till handelsbolaget. Kommiuén avvisar ocksä tanken på atl del inle längre skulle stå bolagsmännen fritt att beslämma att inbetalade insatser skall las ut från bolaget.

I fräga om minimiinsatser har kommittén bl. a. pekal på all regler därom kan komma att minska tillgången på eget riskvilligt kapital, att obegränsal personligt ansvar för bolagsförbindelserna föreligger och atl införande av beslämmelser om minimiinsatser ytterligare komplicerar det bolagsrätls-liga regelsystemet.

Då del gäller ifrågasatta regler om skyldighel alt betala in avtalade insatser till bolaget och begränsning i rätten att ta ut insatserna har kommittén bl, a. framhållit följande omständigheter.

Bolagsmännens personliga ansvar gör atl del oftast torde vara av mindre vikl för bolagsborgenärerna all genom regler om bundet bolagskapital fä företräde till bolagsmännens utfäsla insalser. Oftast torde f. ö. det avtalade insatskapitalet bli inbetalt trots avsaknad av lagregler därom. Brottsbalkens regler om gäldenärsbrotl torde i viss ulslräckning förhindra all inbetalade insatser till skada för bolagsborgenärerna återbetalas lill bolagsmännen. Det är svårt att finna lämpliga regler om vilka påföljder som skulle inträda för den händelse en föreskrift om bundet insatskapital i handelsbolag skulle bli åsidosatt. Frågan om bundet insatskapital i stora handelsbolag har inte någon större samhällsekonomisk betydelse. Införande av regler om bundet insatskapital innebär redan i och för sig en ökad kompli-cering av regelsystemet, särskilt som reglerna skulle behöva förenas med en dispensmöjlighet.

Utredningsdirektiven har pekat på den möjligheten alt man avslår från atl föreslå regler om skydd för bundet kapital men i stället ålägger handelsbolagen all offentligt, exempelvis i årsredovisningen, ange hur slora insatserna är och i vad mån insatserna har betalats tillbaka till vederbörande bolagsman. Med anledning därav erinrar kommiitén om alt bokföringslagen synes kräva att handelsbolaget i årsbokslutet lämnar uppgifter i de angivna hänseendena. Som senare skall beröras närmare föreslår kommittén att handelsbolag skall avge offentlig årsredovisning och atl denna årsredovisning i huvudsak skall innehålla samma uppgifter som årsbokslut enligt bokföringslagen. Därigenom lorde önskemålel angående offentlig redovisning av insatserna bli tillgodosett.

Prop. 1979/80:143 48

Kommiitén har vidare ställt sig avvisande till civilrättsliga regler som begränsar möjligheterna att fritt fördela årsresultatet. Kommittén har menat atl det frän borgenärssynpunkt inte finns något större behov av en sådan begränsning i lag samt att möjligheterna till en från skattesy npunkt fri fördelning av årsresultat redan nu är begränsade och atl del är olämpligt att av skatteskäl införa en civilrältslig regel som begränsar rätten alt fördela årsresultatet.

Eftersom kommittén inle ansett att del behövs bundet kapital i handelsbolag har kommittén inte heller funnit att del finns behov av att genom ett låneförbud söka skapa säkerhet för att tillgångar av hänsyn till borgenärerna stannar i bolaget. De skatteflyktsproblem som kan vara förenade med en möjlighel att la lån från handelsbolag börenligt kommitténs mening lösas inom ramen för skaltelagsliftningen.

Kommilléns ståndpunkt lill nu ifrågasatta särbestämmelser för handelsbolagens del har i slort sett lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Etl mindre antal remissinstanser (tre åklagarmyndigheter och tvä länsstyrelser) har emellertid förordat regler om läneförbud för att skatteflykt därigenom skall motverkas.

Jag ansluter mig till kommitténs uppfattning i de frågor som har berörts i detta avsnitt. Jag anser alltså att anledning saknas att förbjuda användningen av handelsbolag för verksamhet i större skala (jfr dock avsnitt 2.2,3) och jag vill inle heller föreslå särskilda regler som begränsar avtalsfriheten då det gäller insatser, fördelning av årsresultat eller rätten alt ta lån från bolaget. De skatteflyktsproblem som kan vara förknippade med denna avtalsfrihet kan antas bli uppmärksammade av kommittén för översyn av beskattningsreglerna för familjeföretag,

2.2.5 Formkrav vid bildande av handelsbolag

Enligt gällande rätt kan ett handelsbolag bildas formlöst genom etl muntligt avtal. Kommittén har inte funnil tillräckliga skäl för alt i lag uppställa ett krav atl handelsbolagsavtalet skall vara skriftligt. Kommittén har menat att det skulle vara ett olämpligt formkrav atl för mindre handelsbolag kräva skriftligt bolagsavtal. Antalet större handelsbolag med många delägare är enligt kommittén ganska obetydligt och i sädana fall ges bolagsavtalet oftast av praktiska skäl skriftlig form. Kommittén har vidare framhållit att det är svårt aU finna en lämplig rättsföljd för den händelse en lagföreskrift om skriftligt bolagsavtal skulle bli åsidosatt. Enligt kommitténs mening kräver inte heller hänsynen till tredje man att något formkrav uppställs på handelsbolagsavtalet. Kommittén har här hänvisat till att handelsregistret enligt gällande rätt ger tredje man viss information om bolagsavtalets innehåll.

Det stora flertalet remissinstanser har lämnat kommitténs uppfattning i fråga om det nu diskuterade formkravet ulan erinran. Vissa invändningar har dock gjorls som bl. a. gär ul på att lösandel av skatterätlsliga problem

Prop. 1979/80: 143 49

för delägarna skulle underlättas om bolagsavlalet avfattades i skriftlig form.

För egen del ansluter jag mig till kommilléns uppfattning all del inle föreligger lillräckliga skäl för atl i lag uppställa ett krav att handelsbolags-avtalet skall vara skriftligt. Remissutfallet har inte getl vid handen atl frånvaron av formkrav i nuvarande lag skulle ha letl lill några nämnvärda olägenheter. Av särskild betydelse för mitl slällningstagande är att tredje man inte har någol att vinna på att legala formkrav uppställs på handelsbo-lagsavtalet. Tredje man och även skaltemyndigheterna kan nämligen fä de grunduppgifter de behöver från handelsregistret. Jag vill dock i likhet med kommillén understryka att det i regel är lämpligt all bolagsavlalet ges skriftlig form.

2.2.6 Handelsbolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter

Enligt 5 8 första stycket BL är varje bolagsman berättigad att vidta åtgärder i förvallningen av bolagels angelägenheler. Denna förvaltningsrätt är begränsad i två avseenden. För det första kan förbud mot en förvaltningsålgärd inläggas av en annan bolagsman som inte är utesluten frän förvallningen (vetorätt). För det andra fär ålgärder som är främmande för bolagets ändamål inte vidtas utan samtycke av samtliga bolagsmän. Sistnämnda föreskrifl gäller såväl åtgärder som strider mot bolagsverksamhetens syfte (l.ex. atl bereda vinst) som ålgärder som strider mol den i bolagsavtalet angivna verksamhet genom vilken syftet skall uppnås. Bestämmelserna är dispositiva. Genom avtal kan bolagsmännen beslämma praktiskt tagel vilken fördelning av förvaltningsrällen som helst och därigenom anordna en för varje särskilt bolag lämplig förvaltningsorganisation.

Enligt kommittén bör bolagsmännen även i fortsättningen ha möjlighet alt genom avtal anordna den förvaltningsörganisalion som är lämplig för varie särskilt bolag. Kommittén har därför understrukit vikten av alt de legala förvaltningsreglerna är dispositiva. De legala förvallningsreglerna bör enligt kommittén utformas på ett sådant sätt atl de dels möjliggör en så effektiv förvallning som möjligt, dels medför ell lämpligl minoritelsskydd. Efler en genomgång av olika länkbara förvaltningsmodeller har kommittén stannat för all nu gällande regler om delad förvaltningsrätt och vetorätt bör behållas även i framtiden. Kommittén föreslår även en motsvarighet lill regeln om alt åtgärder som är främmande för bolagets ändamål inte får vidtas utan samtliga bolagsmäns samtycke. Med hänsyn till att motsvarande föreskrifter finns inom aktiebolagsrätten (12 kap. 6 8 aktiebolagslagen) och föreningsrätten (31 8 lagen, 1951: 308, om ekonomiska föreningar) har kommittén emellertid även föreslagit den bestämmelsen alt varje förvalt-ningsberättigad handelsbolagsman skall ha rätt att till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål använda en tillgång som i förhållande till bolagets ställning är av ringa betydelse,

-Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 143

Prop. 1979/80: 143 50

Kommitténs förslag har i stort setl lämnals ulan erinran av remissinslanserna.

För egen del ansluter jag mig till kommilléns uppfattning i de nu redovisade spörsmålen. Reglerna om delad förvaltningsrätt och om vetorätt överensstämmer med gällande rätl. Såviu framkommil har dessa beslämmelser inle medfört några olägenheter inom näringslivet. Vad därefter gäller den föreslagna bestämmelsen om att förvaltningsberättigad bolagsman skall få använda en viss lillgång till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål anser jag att bestämmelsen praktiskt setl knappast innebär någon ökning a\ handelsbolagsmännens risklagande. Med hänsyn härtill och till inlressel av att så långt möjligt ha likformiga regler inom det associalionsrältsliga området förordar jag att en beslämmelse med del angivna innehållel införs.

Enligt 8 8 BL skall en bolagsman lillföras arvode för förvaltningen av bolagets angelägenheter endast om del har avtalats. Enligt samma lagrum skall han få ränta på silt i bolaget innestående kapital. Räntan utgör fem procent om året pä bolagsmannens vid räkenskapsårets början behållna insats. Skulle den behållna insatsen under året ökas genom inbetalning av insatsbelopp, sker alltså inle någon ränteberäkning pä det inbetalade beloppet under det året.

Kommittén anser att den gällande bestämmelsen om arvode kan leda till obilliga resultat, om vissa bolagsmän inte alls deltar i bolagsarbetet eller endast deltar med i förhållande till övriga bolagsmän obetydliga arbetsinsatser. Kommittiin föreslår därför en dispositiv bestämmelse om atl arvode skall utgå till varje bolagsman som deltar i förvaltningen även om avtal rörande arvode inle har träffats. Samtliga remissinstanser utom hovrätten för Västra Sverige har lämnat kommitténs förslag utan erinran. Enligt hovrätten har något behov av ändring inte gjort sig gällande i det praktiska livet. Vad hovrätten sagt tyder på att arvodesfrågan vanligtvis regleras i avtal. Della hindrar emellertid inte all jag finner den föreslagna regeln principiellt mera tilltalande än gällande ordning. Jag ansluter mig därför lill kommtténs uppfinning i arvodesfrågan.

Kommittén föreslår en motsvarighet till bestämmelsen i 8 8 BL om att ränta på insatt kapital skall beräknas pä den vid räkenskapsårets början behållna insatsen. Förslaget har lämnals utan erinran av remissinstanserna.

Vad därefter gäller frågan om hur räntesatsen bör bestämmas anser kommittén att det ligger närmast till hands att låta räntans höjd bestämmas genom en hänvisning till s. k. avkastningsränta enligt räntelagen (1975:635), Kommitténs förslag innebär alltså att räntan skall beräknas enligt en räntefot som motsvarar det vid räkenskapsårets början gällande diskontot med ett tillägg av två procentenheter. Detla förslag har lämnals ulan erinran av samtliga remissinstanser utom Föreningen Auktoriserade revisorer FAR. Enligt föreningen har kommiuén inle närmare motiverat

Prop. 1979/80:143 51

låsningen av räntan till nivån vid räkenskapsårets början. Föreningen anser all del bäitre överensslämmer med de allmänna bestämmelserna i räntelagen och skapar slörre rättvisa bolagsmännen emellan, om räntan följer diskontot, dvs. utgår med tvä procentenheter över del av riksbanken fastställda, vid varje tidpunkt gällande diskontot.

Jag delar kommitténs uppfattnig att ränta pä insatt kapital bör beräknas på den vid räkenskapsårets början behållna insatsen och atl räntesatsen bör bestämmas så att den motsvarar avkastningsränta enligt räntelagen. Jag anser det inte lämpligt att låta räntan följa eventuella ändringar i diskontot under räkenskapsåret. Även i denna del ansluter jag mig till kommitténs förslag och anser alltså all räntefoten bör bestämmas med utgångspunki frän det diskonto som gäller vid räkenskapsårets början med ett lillägg av två procentenheter.

I BL saknas bestämmelser om jäv för bolagsmännen. Inom doktrinen synes man inlaga den ståndpunkten all jävsregler inte heller till följd av mera allmänna associatonsrättsliga grundsatser gäller för handelsbolagsmän (se Nial, Om handelsbolag och enkla bolag, 1955, s. 104), Jävsregler skulle i och för sig kunna tänkas, dels då fråga är om att en bolagsman skall delta i ett beslul i en förvaltningsfråga där intressekollision föreligger mellan honom och bolaget och dels i fall av självkontrahering, dvs. då en bolagsman representerar bolaget vid avtal eller andra rättshandlingar mellan bolaget och honom själv samt vid process mellan honom och bolaget. Med självkontrahering i dess omedelbara form skulle kunna jämställas det fallet att handelsbolagsmannen inte är part men i frågan har ett väsenligl inlresse som kan vara stridande mot handelsbolagets.

Enligt kommitténs uppfattning skulle det innebära en onödig formalisering av regelsystemet att i en ny handelsbolagslag införa bestämmelserom förbud mot självkontrahering. Kommittén har här framhållit att bolagsmannens intresse i handelsbolaget och hans personliga ansvar för dess förbindelser kan balansera hans motstående inlresse saml att en handelsbolagsman anses ha en allmän trohetsplikl mol bolaget.

Stiftelseutredningen har i sitt remissyttrande anförl att skyddet mot bolagsskadliga åtgärder kommer att förbli starkt begränsat om det inte införs bestämmelser om jäv för handelsbolagsmän. Enligt utredningen är behovet av jävsbestämmelser inle mindre i handelsbolagen än i exmpelvis akliebolagen och de ekonomiska föreningarna.

För egen del kan jag konstalera att någol behov av lagregler om jäv för handelsbolagsmän inte synes ha gjort sig gällande i del prakliska livet. Med hänsyn härtill och på de av kommittén anförda skälen mot regler om förbud mol självkontrahering anser jag att jävsregler inte bör införas i den nya handelsbolagslagen.

Jag kommer att i specialmotiveringen behandla frågor om skadeståndsansvar m. m.

Prop. 1979/80:143 52

2.2.7 Handelsbolagets och bolagsmännens Jörhållande till tredje man

I 16 8 första och andra styckena BL anges den begränsning i rätten atl företräda bolaget som kan följa av domstolsbeslut eller av avtal mellan bolagsmännen att endast någon eller några av dem eller endast några eller alla i förening äger företräda bolaget. Nu angivna begränsningar i rätten att företräda bolaget kan åberopas mol tredje man som kände lill begränsningen. I 16 8 tredje stycket BL sägs alt andra inskränkningar i en bolagsmans befogenhet att företräda bolaget är utan verkan mot tredje man.

Kommittén framhåller att bestämmelsen i 16 8 Iredje stycket står i strid med modern fullmakts- och associationsrätt, som intar den ståndpunkten att en befogenhetsbegränsning kan göras gällande mot tredje man som är i ond tro, dvs. som insett eller bort inse begränsningen. På grund härav föreslär kommittén en generell bestämmelse att en rättshandling, som en bolagsman företar med överskridande av sin befogenhel, inle gäller mot bolaget, om tredje man var i ond tro.

Enligt 18 § BL kan prokura (handelsfullmakt) meddelas endasl efler beslut av samtliga bolagsmän oavsett om de har rätl att företräda bolaget eller att deltaga i förvaltningen. Varje bolagsman, som inte är utesluten från rätten att företräda bolaget, har rätt atl återkalla prokura. Kommittén föreslår att dessa bestämmelser får en motsvarighet i den nya lagen. Emellertid är 18 8 BL på det sättet tvingande att en enskild bolagsman inle på förhand genom avtal med de övriga bolagsmännen kan avsäga sig de rättigheter som tillkommer honom enligt della lagrum. Kommittén förordar att de nya bestämmelserna görs dispositiva.

Enligt 22 8 BL kan en bolagsmans enskilda borgenär inle mot sin fordran kvitta en skuld till bolaget eller för sin fordran på annal säll söka gollgörelse ur något som tillhör bolaget. Enligt kommittén betyder konstruktionen av handelsbolaget som etl särskilt rättssubjekt all endast bolagsborgenärerna och inte bolagsmännens enskilda borgenärer kan göra gällande sina fordringar mot bolaget. Kommittén har också framhållit alt en allmän princip inom kvittningsläran torde vara att fordringar normalt skall vara "ömsesidiga" för atl kvittning skall få äga rum. Enligt kommittén är 22 8 BL därför överflödig och nägon motsvarighet föreslås inte i den nya lagen.

Regeln atl endast bolagsborgenärerna och inle bolagsmännens enskilda borgenärer kan göra gällande sina fordringar mot bolaget innebär enligt kommittén en fördel inte bara för bolagsborgenärerna ulan också för bolagsmännen. Regeln innebär emellertid enligt kommittén vissa risker för en persons enskilda fordringsägare. Särskilt är sä fallel om en enskild rörelseidkare sätter in sin rörelse i ett handelsbolag. 1 sistnämnda fall innebär regeln om bolagsborgenärernas företräde lill bolagels egendom att rörelseidkarens förutvarande handelsborgenärer omedelbarl berövas sin betalningsrätt i de till rörelsen hörande tillgångarna till förmån för det nybildade bolagets borgenärer. Så är fallet även om den i rörelsen intagne

Prop. 1979/80:143 53

kompanjonen gör en mycket obelydlig insals. Olägenheterna för de enskilda borgenärerna lorde emellertid i viss mån motverkas genom konkurslagens (1921; 225) ätervinningsreglei". Köinrniltén har iiite fUhriii alt tillräckligt starka skäl föreligger för att införa regler som stärker bolagsmännens enskilda borgenärers ställning på bekostnad av bolagsborgenärernas.

Gällande handelsbolagsräll torde innebära atl en utmätning eller en överlåtelse enligt 23 8 BL av medel även kan omfalla arvode som inle är förfallet till betalning.

Kommittén har framhållit atl bestämmelserna i ulsökningslagen (1877: 31 s. 1) om utmätning av lön torde gälla även i fräga om en handelsbolagsman som mot ersättning ulför arbete för bolagets räkning och därvid intar en ställning som är jämförlig med en arbetstagares, även om del inte föreligger nägot anställningsavtal i vanlig mening. Enligt kommittén torde det därför inte föreligga anledning att i en ny handelsbolagslag införa bestämmelserom i vad mån en bolagsmans rätl lill arvode kan utmätas.

Om en handelsbolagsman mot arvode utför arbele för bolagels räkning och därvid intar en ställning som är jämförlig med en arbetstagares är del enligt kommittén rimligl att i fråga om arvodels överlåtbarhet låta samma regler gälla som för lön till arbetstagare. I rättspraxis har antagits att arbelslagaren inte kan med bindande verkan överlåta sitt löneanspråk till någon annan före lönens förfallodag. Eftersom särskilda lagbestämmelser ännu saknas om i vad mån en löntagare är förhindrad all överlåta löneanspråk anser emellerlid inle kommittén alt det nu bör införas uttryckliga lagregler om begränsning av rätlen för en handelsbolagsman all överiåla arvode.

För alt en ny bolagsman skall få inträda i elt handelsbolag fordras samtycke av samtliga bolagsmän. Något behov av lagregler om lösningsrätt föreligger därför inte då fråga är om överlåtelse av samtliga de rälligheler som ingår i en handelsbolagsmans delägarskap. Då del gäller de ekonomiska rättigheter som enligt 23 8 BL är frill överlåtbara och utmälbara finns det enligt kommitténs mening ingen anledning att förbjuda klausuler om hembudsskyldighet. Enligt kommilléns uppfattning kan reglerom hem-budsskyldighel i en ny handelsbolagslag i stort sett ulformas efler mönster av 3 kap. 3 8 aktiebolagslagen.

Jag ansluter mig i likhet med remissinslanserna till de överväganden och förslag av kommittén som har redovisats i detta avsnitt.

2.2.8 Likvidation och upplösning

Enligt kommitténs uppfattning bör lagstiftaren söka underiälla genomförandet av sådana avtal som föreskriver utträde ur ett handelsbolag, om alternativet är likvidation. Kommittén anser därför all avtal om utträde, där likvidation eljest skulle ha skett, bör äga giltighet även om grunden för utlösandet inte har angetls i avtalet. Detsamma bör enligt kommittén i överensstämmelse med gällande rätt vara fallet om enligt avtal utträde skall ske utan atl likvidationsanledning föreligger.

Prop. 1979/80:143 54

Kommiitén anser vidare all uteslutning av en bolagsman, trots avsaknad av avtal därom, bör kunna ske under följande förutsättningar. Etl likvida-lionsfaklum skall kunna hänföras till den bolagsman vars uteslutning det gäller. Alla de övriga bolagsmännen skall kräva uteslutning i slället för likvidation. Den avgående bolagsmannen skall erhålla ett lösenbelopp motsvarande vad han skulle ha erhållit om bolagel i stället gäll i likvidation. Däriämte måsle man enligt kommitténs mening kräva all den avgående bolagsmannen får rätl lill säkerhel för alt hans personliga ansvar för bolagets skulder inte tas i anspråk i större utsträckning än som kunde antas ha blivit avtalat mellan bolagsmännen eller bestämt av likvidator om i stället bolagsskifte ägt rum. Anledning att göra bestämmelsen om bolagsmans uteslutning tvingande föreligger enligt kommiitén inte. Kommittén har funnit del lämpligast atl tvister om lösenbelopp och om räll eller skyldighet till utträde får prövas av allmän domslol i samma ordning som tvistefrågor i allmänhel.

Kommitténs förslag har mottagils positivt av remissinslanserna. Även jag finner det välgrundat. Som kommittén har framhållit torde förslaget kunna leda till minskad likvidalionsfrekvens, något som är önsvärt med hänsyn till att likvidation och bildande av nytt bolag är förenat med omgång och kostnader. Avvecklandet av en rörelse medför också ofta en värdeförstöring. Jag ställer mig därför bakom kommitténs förslag lill regler om avtal om utträde och till regler om uteslutning av bolagsman.

Angående ordningen för prövning av tvister om lösenbelopps storlek och skyldighet eller rätt att utträda ur handelsbolag har en remissinstans, länsstyrelsen i Stockholms län, ställt sig kritisk till kommitténs förslag. Länsstyrelsen anser all det med hänsyn till all en ordinär domstolsprövning av eventuellt uppkommande tvisier kan la avsevärd lid bör närmare övervägas om inte ell skiljeförfarande vore mera ändamålsenligt.

Enligt min mening bör frågor om rätt eller skyldighet till utträde och frågor om lösenbeloppets storlek av praktiska skäl prövas i samma ordning. Ett skiljemannaförfarande enligt lagen (1929: 145) om skiljemän är emellertid ofta mindre lämpligt då det gäller frågor om räll eller skyldighet atl utträda ur ett handelsbolag. Tvister om räll eller skyldighet lill utträde och om lösenbelopp vid utträdet bör därför enligt min mening i enlighet med kommitténs förslag prövas av allmän domstol i samma ordning som tvistefrågor i allmänhet. Då det är fråga om hembud vid överlålelse av andel i handelsbolag bör däremot, i enlighet med vad som gäller enligt aktiebolagslagen och som kommiitén har föreslagil, tvister om lösningsrätt och om lösenbeloppets storlek prövas av skiljemän, om inte annal föreskrivs i bolagsavlalet.

Kommittén har föreslagit att möjligheterna att arbeta med enmanshandelsbolag skall begränsas genom en föreskrift om att bolaget skall anses ha trätt i likvidation senast sex månader efter det att bolagsmännens antal har nedgått till en. Vidare föresläs att efter likvidationstillståndets inträde

Prop. 1979/80:143 55

avvecklingsändamålet skall utgöra en i princip tvingande begränsning av ägarens rätt alt vidta rättshandlingar för bolagets räkning.

Enligt min mening innebär déh föreslagna regleringen, söm i huvudsak har lämnats utan erinran av remissinslanserna, en lämplig begränsning av möjlighelen all arbeta med enmanshandelsbolag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört att enmanshandels-bolaget bör anses omedelbart upplöst, om det redan från början är klarl att någon ny delägare inte skall upptas. Med anledning av länsstyrelsens invändning vill jag framhålla att jag finner del praktiskt med den av kommittén föreslagna enhetliga regeln om all etl handelsbolag i vilkel anlalet bolagsmän nedgått till en skall anses ha trätt i likvidation senasl sex månader efter det all detta förhållande har inträffat. Denna regel utesluter naturligtvis inte att ett enmanshandelsbolag kan ha trätt i likvidation vid en lidigare tidpunkt. Den ensamme bolagsmannen kan när som helst före sexmånadersfristens utgång bringa bolagel alt upphöra. Detta kan ske genom att etl formellt skifte företas. Ofta kan skiftet ersättas av all den ensamme bolagsmannen helt informellt införlivar bolagsegendomen med sin egen förmögenhel, vilkel han kan göra omedelbart efter förvärvel av alla andelarna, om han inte ämnar fortsätta bolagets verksamhel.

Kommittén anser att bolagsavtal på livslid i princip bör godtas. Även i framtiden bör vidare enligt kommitténs uppfattning ell bolagsavlal kunna sägas upp omedelbart om det brister i en väsentlig förutsättning för bolagets bestånd. Kommittén anser emellertid inte atl man i en framlida motsvarighet till 27 8 BL bör exemplifiera uppsägningsgrunderna. 1 stället bör anges att en bolagsman är berättigad att kräva atl bolaget genast träder i likvidation, om en annan bolagsman väsentligt åsidosätter sina skyldigheter enligt bolagsavtalet eller om det eljest föreligger viklig grund för bolagets upplösning.

Liksom enligt gällande rätt bör, om ej annat har avtalats mellan bolagsmännen, endast elt ombud eller en ställföreträdare få företräda dödsboet efter en bolagsman under bolagets likvidation. Under en likvidation som handhas av bolagsmännen bör, oavsett vad som dessförinnan enligt avtal gällde, alla bolagsmännens medverkan erfordras för förvallningsålgärder. Under likvidationen bör bolagets rörelse fä fortsättas om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för all de anställda skall fä skäligl rådrum för att skaffa sig en ny anställning.

Kommittén anser inle att det är lämpligt med en särskild klanderfrist då bolagsmännen själva har förrättat skiftet. I fråga om skifte som verkställs av en särskilt förordnad likvidator anser kommittén alt den nuvarande klanderfristen bör förkortas från elt år till tre månader. Klanderfristen bör räknas för varje bolagsman från det att han fick del av skifleshandlingen. Redan det av kommittén föreslagna sättet att beslämma klanderfristens utgångspunkt gör det önskvärt att ett skifte som förrättas av en likvidator fär skriftlig form. Även då skifte förrättas av bolagsmännen själva lalar

Prop. 1979/80:143 56

starka skäl för skriftlig form. Kommillén föreslår därior en föreskrifl om all skifte skall ha skriftlig form. Avsaknad av skriftlig form bör leda lill att skifiel blir ogiltigl. I den nya lagen bör del vidare enligt kommillén uttryckligen anges alt klandertalan skall riklas mot de övriga bolagsmännen.

De föreslagna reglerna om likvidation och upplösning har i stort sett inte mött någon kriiik frän remissinstansernas sida. En remissinstans har emellerlid hävdat atl varje likvidalor borde vara auktoriserad revisor och alt i vart fall en bolagsman inte skulle kunna utses till likvidator.

Jag ställer mig avvisande till del framförda önskemålet. Inte ens för aktiebolagens del uppställs några formella kompetenskrav på likvidatorer och något hinder föreligger inte heller att i ett aktiebolag utse en aktieägare eller avgående styrelseledamot lill likvidator. Enligt min mening saknas skäl alt ställa strängare krav pä likvidatorer då det är fråga om handelsbolag.

Även i övrigt ansluter jag mig lill kommitténs nu redovisade förslag i fräga om likvidation och upplösning. I specialmotiveringen kommerjag atl beröra frågan om vilka omständigheter som bör kunna utgöra uppsägningsgrund enligt den av kommittén föreslagna motsvarigheten till 27 8 BL.

2.2.9 Enkla bolag

Den gränsdragning mellan handelsbolag och enkla bolag som jag har föreslagil i avsnitt 2.2.1 innebär att det enkla bolaget i princip inte kommer att kunna användas för drivande av näring. Undantag härifrån gäller endast för verksamhet som är bokföringspliktig enligt jordbruksbokföringslagen.

I förhållandet mellan bolagsmännen inbördes gäller enligt BL i mänga avseenden samma regler för enkla bolag som för handelsbolag. De skillnader som finns beror huvudsakligen på atl handelsbolag driver rörelse vilket mindre ofta är fallet med enkla bolag. Som följd härav är BL:s beslämmelser om årlig redovisning och reglering av insatsräntor, förvaltningsarvoden samt vinst och föriust inte lillämpliga på enkla bolag. En bolagsman i ett enkell bolag anses in dubio inte ha rätl lill ränta på insats och arvode för förvallningsålgärder. När det gäller handelsbolag i allmänhet är del normalt önskvärt att varje bolagsman har en självständig rätt alt vidta förvaltningsåtgärder för att man skall få till stånd de snabba beslut som affärslivet ofta kräver. Dessa skäl för delad förvaltningsrätt gör sig emellertid inle gällande i fråga om icke rörelsedrivande enkla bolag. Enligt BL fordras del därför samtycke av alla bolagsmännen vid vidtagande av en förvaltningsålgärd i etl enkelt bolag.

De nu angivna skillnaderna i reglema för handelsbolag och enkla bolag bör enligt min mening bestå. Liksom enligt gällande rätl bör vidare de handelsbolagsrättsliga reglerna om bolagsborgenärernas företräde till bolagsförmögenheten och om bolagsmännens solidariska ansvar för bolagsskulderna inte gälla det enkla bolaget.

Prop. 1979/80:143 57

2.3 Årsredovisning, revision och koncerner

2.3.1 Årsredovisning

Med årsbokslut avses en bokföringsskyldigs officiella men inle offentliga redovisning och med årsredovisning hans offenlliga redovisning. Lagregler om årsredovisning finns i gällande rätt för aktiebolag och ekonomiska föreningar. Särskilda sädana regler finns dessutom för försäkringsbolag, bankinslitul, understödsföreningar och hypoteksinstitutioner samt för vissa stiftelser.

Kommiuén föreslår alt den som enligt bokföringslagen har att upprätta årsbokslut ocksä skall vara skyldig att upprätta årsredovisning, om under räkenskapsåret i medeltal minst tio anställda har sysselsatts i företagel eller om företaget ingår i en koncern för vilken koncernredovisning skall avges.

Kommittén har funnit del lämpligast med en publicitetsregel av innehåll att den årsredovisningsskyldige åläggs att efter anmodan av länsstyrelsen sända en avskrift av årsredovisningshandlingarna dit. För alt publiciteten skall tryggas föreslås länsstyrelsen bli skyldig att infordra avskrift av årsredovisningen på begäran av envar. För vissa angivna större företag föreslår kommittén atl avskrift av årsredovisningen utan särskild anmaning skall insändas lill länsstyrelsen.

En minoritet inom kommittén har i en reservation anförl att skyldigheten att upprätta årsredovisning bör åläggas alla som enligt bokföringslagen har atl upprätta årsbokslut och atl det alltså inle bör slällas nägol krav på visst antal anslällda.

Enligt I 8 fjärde stycket bokföringslagen (i dess lydelse fr, o. m. den I januari 1980, se SFS 1979; 142 och 1065) behöver bestämmelserna om årsbokslut inle tillämpas av en enskild näringsidkare, om den ärliga bruttoomsätlningssumman normalt understiger 20 basbelopp (se prop. 1978/ 79: 44 s.38).

Vissa remissinslanser har antytt Iveksamhel om angelägenheten av de föreslagna reglerna om årsredovisning. Hit kan räknas Föreningen Auktoriserade revisorer FAR, LRF, SACO/SR, Svenska handelskammarförbundel saml SHIO-Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund. Ingen remissinstans har emellertid ställt sig hell avvisande lill att skyldigheten atl avge årsredovisning utvidgas lill alt avse även andra företagsformer än aktiebolag och ekonomiska föreningar.

För egen del vill jag framhålla att tillkomsten av bokföringslagen har skapal ell tillfredsställande underlag för regler om offentlig redovisning för alla förelag som har att föra räkenskaper och upprätta årsbokslut enligt den lagen. Regler om årsredovisning gör det lättare för olika intressenter såsom anställda, kreditgivare, kunder, statliga och kommunala myndigheter, den ekonomiska forskningen samt massmedia att få information om ett företags verksamhel, ekonomiska ställning och resullal.

Prop. 1979/80:143 58

Det är numera allmänl accepterat atl den anställde har ell beaktansvärt inlresse av fortlöpande informalion om del egna företagets ekonomiska läge och framtidsutsikter. Den anställdes behov av insyn lillgodoses i viss utsträckning inom ramen för MBL. Enligt 19 8 försia stycket MBL skall arbetsgivaren fortlöpande hålla arbetstagarna underrättade om hur verksamhelen hos förelaget utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskl liksom om riktlinjerna för personalpolitiken. Informationsskyldigheten innefattar också skyldighet att bereda arbetstagarsidan lillfälle all granska böcker, räkenskaper och andra handlingar som rör arbetsgivarens verksamhet. Meningen är atl rätten till informalion enligt 19 8 MBL skall skapa förutsättningar för ett ändamålsenligl utövande av inflytandet i arbetsgivarens verksamhet. Den skall också underlätta förhandlingar mellan arbelsgivaren och arbetstagarnas företrädare genom att säkerställa atl båda parter har samma faktaunderlag i sitt förhandlingsarbete. Alla syften kan å andra sidan inte tillgodoses med stöd av 19 8 MBL (jfr prop. 1975/76: 105 bilaga I s. 235). Det är också en förutsättning för atl reglerna i 19 8 MBL skall gälla alt arbelsgivaren stär i elt kolleklivavtalsförhållande lill en arbetstagarorganisation. Informationsrätten gäller i förhållande till arbetstagarorganisationen men inle i förhållande till enskilda arbetstagare. Del torde vara vanligare i mindre än i större företag att arbetsgivaren inle står i etl kollektivavtalsförhållande lill någon arbetstagarorganisation. Det sagda gör att regler om offentlig redovisning bör kunna ha ett värde för de anställda vid sidan av bestämmelserna i MBL.

Till de intressenter som vid ett företags konkurs ofta drabbas hårt hör olika kategorier kreditgivare. Det kan antagas atl årsredovisningen är av värde ocksä för dessa kaiegorier genom den ökade möjlighel lill insyn som redovisningen medför. En krediigivare som framställer önskemål därom får visserligen regelmässigt tillgång till ett företags interna bokslut innan kredit av nägon betydelse beviljas. Kreditgivare torde emellertid av rent praktiska skäl inte ha nägon nära och forllöpande konlakt med den verksamhet som bedrivs av varje enskilt småföretag. Regler om årsredovisning måste därför enligt min mening betraktas som skyddsregler för borgenärerna. Även statliga och kommunala organ kan, oavsett om de är kreditgivare eller ej, enligt min mening fä värdefull informalion om företagens situation genom årsredovisningarna.

Vad galler företagens kunder är del ett konsumentintresse att få kännedom om sådana ekonomiska förhållanden hos företagen som är av betydelse för bedömningen av företagens prispolitik. Möjligheterna för konsumenterna att göra sådana bedömningar måste enligt min mening öka om redovisningarna är offentliga.

För den ekonoiniska forskningen bör offentligt lillgängliga räkenskaper kunna ge elt värdefullt material för analyser av olika slag. Sådana räkenskaper ger också massmedia möjligheter lill insyn i företagen.

Jag vill ocksä påpeka alt den ökade insyn som möjliggörs genom årsre-

Prop. 1979/80:143 59

dovisningen bör verka krcdilstärkande för företagen, underiätta alt obeståndstendenser upptäcks i tid och att lämpliga motåtgärder vidtas samt motverka gäldenärsbrotl och skattebrott.

Som konkurslagskommittén (Ju 1971:06) framhåller i sitt remissyttrande bör de ökade möjligheter till insyn som årsredovisningen innebär vara ägnade att stävja sådana förfaranden som i den allmänna debatten betecknas som missbruk av konkursinstiiutet.

Skälen för regler om årsredovisning är enligt min mening generellt sett sä starka atl de uppväger de nackdelar som en ökad insyn frän konkurrenters sida kan medföra för vissa företag. Behovet av skydd mot skadlig insyn får beaktas vid den närmare utformningen av reglerna om årsredovisningen.

På grund av vad jag nu har anfört anser jag att regler om årsredovisning bör införas även för andra företagsformer än akliebolag och ekonomiska föreningar.

Bland remissinslanserna råder delade meningar om hur en vidgad krets av ärsredovisningsskyldiga närmare bör bestämmas. Till en början villjag nämna att kommerskollegium och stiftelseutredningen under hänvisning lill siiftelseulredningens pågående arbete har föreslagil att stiftelserna nu lämnas utanför regler om årsredovisning. Kommerskollegium har vidare föreslagit alt de nya årsredovisningsreglerna begränsas lill att avse handelsbolag. Svenska byggnadsentreprenörföreningen anser atl elt genomförande av förslaget om årsredovisning kan medföra myckel besvärande olägenheter för medelstora byggföretag som drivs i form av handelsbolag och all olägenhelerna inle uppvägs av några påtagliga fördelar. Sveriges advokaisamfund har föreslagil atl årsredovisningsskyldigheien begränsas till de företag som enligt kommillén utan särskild anmaning bör sända in avskrift av årsredovisningen lill länsstyrelse. Patent- och registreringsverket samt Föreningen Auktoriserade revisorer FAR har uttalat sig till förmån för atl endasl företag med minst 50 anställda åläggs att upprätta årsredovisning. Svenska revisorsamfundel anser att den nedre gränsen för årsredovisningsskyldighet bör sällas vid 25 anslällda.

Kommilléns förslag all gränsen för årsredovisningsskyldighei skall sältas vid 10 anslällda har lillstyrkls av åtskilliga remissinslanser, medan en instans har velat sätta gränsen för skyldighet att upprätta årsredovisning vid 5 anställda. Slutligen har elt anlal remissinstanser slutit upp kring kommiltéminoritetens krav på årsredovisningsskyldighet för alla som enligt bokföringslagen har att upprätta årsbokslut.

Hur kretsen av årsredovisningsskyldiga närmare bör bestämmas beror i viss mån på hur årsredovisningarna skall offentliggöras. För det fortsatla resonemangels skull vill jag därför redan här ge till känna all jag delar kommitténs uppfattning om formen för offentliggörandet.

De skäl för årsredovisningsskyldighei somjag nyss har angivii talar i och för sig för att denna skyldighel bör omfatta samtliga företag som har all upprätta årsbokslut (uppskattningsvis mellan 50000 och 70000 företag).

Prop. 1979/80: 143 60

Inte minst gäller detla med hänsyn lill de anställdas intressen. Som nämnls torde ju förulsältningarna för insynsrätt enligt MBL oftare brista i fräga om mindre än större företag.

Å andra sidan bör enligt min mening även följande omständigheter beaktas vid bestämning av kretsen ärsredovisningsskyldiga. Del är angeläget alt restriklivilet iakttas då det gäller all ålägga företagarna uiökad uppgiftsskyldighei. Enligt kommilléns förslag kan visserligen den som är årsredovisningsskyldig i allmänhet läla sin årsredovisning sammanfalla med årsbokslutet. Lagförslaget erbjuder emellertid den redovisningsskyldige ett visst skydd mol insyn. Jag tänker här på rätten att utesluta sammanställning över privata tillgångar och skulder, rätten alt utesluta uppgift om lagerreserv samt rätten att efler tillstånd av myndighet underlåta all ange bruttoomsättningssumma. Den som vill ta till vara dessa möjligheter till skydd mol insyn gär samtidigt miste om den hanteringsmässiga fördel som det innebär alt en årsredovisning fär överensstämma med årsbokslut. Vidare måste beaktas det besvär som ligger i att bli föremål för förfrågningar från intressenters sida och att i vissa fall ha all insända årsredovisningen till länsstyrelsen. Till detla kommer att det från allmän synpunkt mäste anses mer angelägel att större företag avger årsredovisning än atl mindre gör det. Dessutom bör man ta hänsyn till att antalet nu lillgängliga, utbildade revisorer inte tillnärmelsevis räcker lill för att granska alla årsredovisningar, om redovisningsskyldigheten knyts till skyldigheten atl upprätta årsbokslut. Frånvaron av revision sänker väsentligt värdet hos årsredovisningen.

Nu angivna omständigheter talar för en starkare begränsning av kretsen årsredovisningsskyldiga än lill den krets av förelag som har att upprätta årsbokslut. Härtill kommer atl regler om årsredovisning i företag med personligt ansvariga delägare är en nyhet i svensk lagsliftning. Såviit är känt saknas ocksä i stort sett sådana regler i andra europeiska länder. Den nu aktuella lagsiiftningen får därför i viss mån karaktären av försökslagstiftning. Del finns enligt min mening skäl att skaffa erfarenhetsunderlag innan man slutligt avgör frågan om hur längt årsredovisningsskyldigheien skall sträcka sig. Det kan alltså bli aktuellt att senare se över lagstiftningen i ljuset av de erfarenheler som vinns under dess tillämpning.

Om gränsen sätts vid 50 eller 25 anställda, som har föreslagits av några remissinstanser, torde detta enligt den statistik som redovisas i betänkandet - avseende förhållandena vid 1976 ärs utgång - innebära att sannolikt mindre än 300 företag respektive mellan 500 och I 000 företag skulle åläggas årsredovisningsskyldighet. Enligt min mening kommer därmed alltför få företag att omfattas av de nya reglerna. Kommittén har bedömt, uppskattningsvis och i siffror som hänför sig till 1976 års utgång, all en ulslräckning av årsredovisningsskyldigheten till alla förelag med minst tio anställda skulle beröra cirka 3 000 företag.

Vid en sammanvägning av de olika omständigheter som jag nyss har

Prop. 1979/80:143 61

redovisal finner jag den av kommittén föreslagna slorleksgränsen väl vald. Frågan om årsredovisning för företag som ingår i en koncern kommerjag atl behandla i samband med att jag lar ställning till de föreslagna bestämmelserna om koncernredovisning (avsnitt 2.3.3).

Bokföringsnämnden och Sveriges redovisningskonsulters förbund anser att kravet pä årsredovisning inte bör knytas enbart lill antalet anställda utan även till företagets omsättning. En annan remissinstans ifrågasätter om inte i stället för anlalet anställda årsomsättning eller nettovärde av tillgångar bör vara avgörande för skyldigheten att upprätta årsredovisning.

För egen del villjag erinra om att man i förarbetena till akliebolagslagen (prop. 1975:103 s. 238) har avvisat tanken på omsättningssumman som lämpligt kriterium då det gäller att avgöra vilka aktiebolag som skall vara skyldiga att ha kvalificerad revision. Antalet anställda är etl utiryck för förelagets ekonomiska och sociala betydelse och visar direkl dess vikl för arbeismarknaden. Jag finner det därför naturligt att utgå från antalet anslällda i den nu förevarande gränsdragningsfrågan. 1 18 8 bokföringslagen föreskrivs för resultaträkningen en ny uppställningsform, den s. k. staffel-formen, om företagel sysselsätter i medeltal minst tio anställda. Slaffelfor-men anses ge bättre och mer lällillgänglig information än andra uppställningsformer. Staffelformens anknytning till antalet anställda ulgör enligt min mening ytterligare ett skäl för att låta också skyldigheten att avge årsredovisning bero av detta antal. Elt nära, positivi samband mellan antalet anställda och tillgångarnas storiek brukar dessulom föreligga (jfr prop. 1975:103 s. 239).

Kommittén har föreslagil en tilläggsregel som innebär all årsredovisning alltid skall avges, om tillgångarnas nettovärde i ett förelag enligt balansräkningar för de två närmast föregäende räkenskapsåren översiiger I 000 basbelopp för den sista månaden av respektive räkenskapsår. Den regeln gäller även om antalet anställda skulle understiga tio. Jag anser för min del atl en sådan regel har elt värde genom att den medför årsredovisningsskyldighei vid de mesl påtagliga fallen av missförhållanden mellan balansomslutning och antalet anslällda.

På grund av det anförda ansluter jag mig till kommitténs uppfattning och förordar alltså att enbart anlalet anställda skall vara avgörande för årsredovisningsskyldigheten, om inte balansomslutningen överstiger I 000 basbelopp.

Kommittén har föreslagit bestämmelser om årsredovisning för näringsdrivande stiftelser i samma omfattning som för andra företagsformer. Stiftelseutredningen har i sitt remissyttrande upplyst atl man ämnar föreslå bestämmelser om årsredovisning i en ny lagsliflning om sliftelser och att del pågående arbelel kan avvaktas ulan påtagliga olägenheter. 1 avvakian på resultatet av stiftelseutredningens arbete saknas enligt min mening anledning att nu införa föreskrifier om årsredovisning för vissa näringsdrivande stiftelser. Stiftelser bör därför undantas från den årsredovisningsskyldighet somjag nu föreslår bestämmelser om.

Prop. 1979/80: 143 62

Angående formen för offentliggörande av årsredovisningen har några remissinslanser uttalat meningar som avviker från kommitténs uppfattning. Del har bl. a. föreslagits av ell par instanser atl den årsredovisningsskyldige åläggs alt direkt tillhandahålla sin redovisning på begäran av envar. Andra remissinstanser anser alt årsredovisningarna bör sändas in utan anmaning.

Det närmast lill hands liggande sätlel alt lösa frågan om offentliggörande är givelvis all ålägga samtliga de förelag som berörs av reformen all utan särskild anmodan sända in sin årsredovisning. Mol en sådan lösning lalar emellertid flera skäl. Som jag tidigare har nämnt har den nu aktuella lagsiiftningen i viss mån försökskaraktär. Erfarenhetsunderlag saknas alltså för en säker bedömning av intresset för årsredovisningar i de akluella företagen. Vidare är det angelägel att företagare och myndigheter som berörs av reformen besparas onödigt besvär.

Med hänsyn lill nu nämnda förhållanden anser jag atl skyldighel alt insända en avskrift av och all därmed offentliggöra årsredovisningen bör föreligga endasl efler särskild anmodan av myndighel. För att årsredovisningen verkligen skall vara offentlig och för att administrativt krångel skall undvikas bör sådan anmodan ske sä snart någon enskild önskar ta del av en viss årsredovisning. Den enskilde skall alltså inte behöva anföra något skäl för sin begäran. Enskild som begär att en avskrift av årsredovisning skall infordras bör vara skyldig alt erlägga en ansökningsavgift. En sådan avgift kan införas genom en ändring i expedilionskungörelsen, som inle fordrar riksdagens medverkan. Genom en sådan avgift motverkas atl avskrifter begärs i trakasseringssyfte eller av obefogad nyfikenhet. Då tillgång lill årsredovisningen är påkallad av någol allmänl intresse bör avskrift av redovisningen alltid kunna infordras och nägon avgiftsbelagd ansökan behövs då alltså inte.

Det nalurliga förfaringssättet då en enskild intressent vill ta del av årsredovisningen bör vara att intressenten först vänder sig till företagaren med begäran därom. Om företagaren tillmötesgår denna begäran är saken klar och nägon myndighel behöver inle kopplas in.

För företag som under de två närmast föregående räkenskapsåren har haft en balansomslutning överstigande 1 000 gånger basbeloppet eller mer än 200 anställda har kommittén föreslagit all redovisningarna alltid skall finnas lillgängliga hos en offentlig myndighet. Enligt min mening föreligger ell positivt samband mellan ett företags storlek och intresset från allmän synpunki av insyn i företaget. Jag finner det därtor naturligt och lämpligt alt redovisningshandlingarna för nyss angivna större företag alltid skall finnas tillgängliga hos en offentlig myndighet. Dessa förelag bör därför utan särskild anmaning sända in redovisningshandlingarna till myndigheten.

Jag delar kommilléns uppfallning alt del är mesl ändamålsenligl att årsredovisning i förekommande fall sänds in till den länsstyrelse som är regislreringsmyndighet för företaget.

Prop. 1979/80:143 63

1 fräga om årsredovisningens innehåll är enligt min mening den naturliga utgångspunkten bokföringslagens bestämmelser om årsbokslut. Nalurliglvis bör dock den offenlliga redovisningsskyldigheten inte sträckas så långt att företagarna därigenom åsamkas skada eller olägenhet av betydelse. Årsredovisningens närmare innehåll kommerjag att behandla i specialmotiveringen.

Enligt aktiebolagslagen är vissa angivna större aktiebolag skyldiga atl avge delärsrapporter (11 kap. 12-14 88 aktiebolagslagen). Jag delar kommitténs uppfattning att de nu föreslagna bestämmelserna om årsredovisning bör komplelleras med en skyldighet för de slörre företagen all avge delärsrapporter molsvarande vad som gäller för aktiebolag.

2.3.2 Revision

Lagregler om revision finns i gällande rätl för akliebolag och ekonomiska föreningar i allmänhet. Särskilda sådana regler finns dessulom för försäkringsbolag, bankinslitul, understödsföreningar, hypoteksinstitutioner och vissa stiftelser.

Kommittén föreslår nu bestämmelser om revision för den krets av företag som enligt kommittén bör upprätta årsredovisning. Dessutom föreslås krav på kvalificerad revision i vissa större företag. Om tillgångarnas nettovärde i ett företag för vart och ell av de tvä senaste räkenskapsåren överstiger I 000 basbelopp eller om för vart och ett av dessa räkenskapsår antalet anställda har överstigit 200 eller om förelaget ulgör moderförelag i koncern av sådan slorlek som har angetls nu föreslår kommiitén - efter mönster av vad som gäller för aktiebolag - att revisorn skall vara auktoriserad.

Bestämmelserna om revision i 10 kap. aktiebolagslagen har i slor utsträckning tjänat som förebild för kommittén vid den närmare utformningen av revisionsreglerna. Enligt kommittén bör revisionsberättelsen offentliggöras i samma ordning som årsredovisningen.

Det stora flertalel remissinstanser har godtagit kommitténs förslag när del gäller vilka företag som bör vara revisionsskyldiga. Från några håll sägs dock atl kretsen av revisionsskyldiga bör göras mer omfattande än vad kommittén har föreslagit.

För egen del villjag först påpeka atl en generell plikt för bokföringsskyldiga företag att anlita revisor kan antas medföra atl bokföringslagen skulle efterlevas noggrannare än vad nu är fallet. Vid sidan av sin uppgift att kontrollera redovisningen och granska att bokslut m. m. uppfyller legala krav kan revisorn dessutom, särskilt i mindre och medelstora företag, ha en rådgivande funktion, t. ex. beträffande redovisningssystemets uppläggning och i skattefrågor. Å andra sidan måste beaktas att antalet nu tillgängliga, ulbildade revisorer inte tillnärmelsevis skulle räcka till för att granska redovisningarna för alla de företag som skulle beröras av en sådan utsträckning av revisionsskyldigheten. Även om reformen begränsades till

Prop. 1979/80:143 64

företag som har atl upprätta årsbokslut skulle den uppskattningsvis komma alt beröra mellan 50000 och 70000 förelag. Dessulom innebär en skyldighet atl anlita revisor ökade kostnader för företagen, vilket kan vara särskilt kännbart för de minsta företagen. Del är emellerlid särskilt vikligl all de uppskattningsvis cirka 3 000 företag som skall upprätta årsredovisning ocksä blir föremål för revision. Föreskrifter om revision är i själva verket en förutsättning för att reglerna om årsredovisning skall bli effektiva. Jag ansluter mig därför till kommitténs uppfattning all krelsen av revisionsskyldiga företag bör sammanfalla med den krets av förelag som skall avge årsredovisning.

Somjag tidigare har nämnt anser jag att stiftelser bör undantas från den årsredovisningsskyldighet som jag nu föreslår beslämmelser om. 1 konsekvens med den tankegång som jag nyss har utvecklat vill jag därför inte heller föreslä regler om revision för stiftelser. Jag vill här ocksä erinra om atl stiftelseutredningen förklarat all den inom ramen för en ny lagsliftning om stiftelser ämnar föreslå bestämmelser om revision för stiftelser.

Från allmän och enskild synpunkt är inlressel av kvalificerad revision i större företag betydande även om förelaget drivs i annan form än akliebolag eller ekonomisk förening. Enligt min mening bör därför även andra förelag än aktiebolag eller ekonomiska föreningar ha auktoriserad revisor om företaget har sådan balansomslutning eller sådant antal anslällda som enligt aktiebolagslagen medför skyldighet för ett aktiebolag att anlita auktoriserad revisor. Det innebär atl revisorn bör vara auktoriserad, om forell företag tillgångarnas nettovärde för de tvä senaste räkensskapsåren överstiger 1 000 basbelopp eller om för ett företag antalet anställda under vart och etl av de tvä senaste räkenskapsåren i medeltal överstigit 200.

Enligt min uppfattning föreligger det inte tillräckliga skäl för alt successivt genomföra den här föreslagna reformen. Uppskattningsvis lorde högsl elt hundratal företag beröras av den föreslagna bestämmelsen om skyldighet aU anlita auktoriserad revisor.

Några remissinstanser tar upp frågan om ytterligare krav i framtiden på kvalificerad revision. Riksåklagaren anser sålunda all på sikl samtliga företag som formellt eller reellt kan drivas utan personligt betalningsansvar bör vara underkastade kvalificerad revision. Enligt överåklagaren i Stockholm är det elt önskemål atl i framliden större krav ställs pä revisorerna även i mindre företag.

Jag kommer att senare behandla frågan om revisors kompetens i aktiebolag (se avsnitt 2,5,2 och 2,6.3), Enligt min mening är det naluriigt all bestämmelser om ökade kompetenskrav på revisorerna i första hand övervägs för aktiebolagens del, eftersom delägarna där saknar personligt ansvar för företagets skulder. När erfarenhet har vunnits av de nya reglerna om revision i andra företag än aktiebolag kan det emellerlid finnas anledning atl ånyo överväga frågan om i hur många förelag revisionen obligatoriskt bör vara kvalificerad.

Prop. 1979/80:143 65

Aktiebolagslagens bestämmelser om revision är enligt min mening den naturliga ulgångspunklen för revisionsreglernas innehåll då del gäller andra företagsformer. Reglernas närmare innehåll kommerjag atl behandla i specialmotiveringen.

Frågan om revision i koncerner och förelag som ingår i en koncern kommerjag att behandla i nästa avsnitt.

2.3.3 Koncerner med över- och underordnade företag

I aktiebolagslagen regleras endasl koncerner där moderföretaget är etl svenskl aktiebolag. Enligt 1 kap. 2 8 aktiebolagslagen föreligger en koncern om ett aktiebolag äger så många aktier eller andelar i en svensk eller utländsk juridisk person, alt det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar. Elt koncernförhällande föreligger vidare enligt aktiebolagslagen om ett aktiebolag - utan att äga röslmajoritet - pä grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal har ett bestämmande inflylande över en juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet. Det överordnade respektive underordnade företaget i nu angivna koncernförhållanden benämns med aktiebolagslagens terminologi moderbolag respeklive dotterförelag. Moderbolaget tillsammans med alla dotter- och dotterdotterföretag etc, utgör en koncern. Moderbolag skall enligt 11 kap. 10 8 akliebolagslagen avge koncernredovisning. Även lagen (1948; 433) om försäkringsrörelse innehåller vissa regler om koncernförhållanden. För andra företagsgmpper saknas koncernredovisningsregler.

Jag kommer att senare under året ta upp frågan om redovisningsregler för koncerner i vilka moderföretaget är en ekonomisk förening på gmndval av förslag härom i departementspromemorian Ds Ju 1979; 14.

Kommitténs förslag till koncernregler avser först och främsl företagskombinationer i vilka moderföretaget är en enskild firma med skyldighet atl upprätta årsbokslut eller annan bokföringspliktig juridisk person än aktiebolag eller ekonomisk förening. Kommittén föreslår att moderföretaget i en sådan koncern skall avge koncernredovisning beslående av kon-cernresultalräkning och koncernbalansräkning, om koncernen under det senast förflutna räkenskapsåret har sysselsatt i medeltal minst tio anställda.

En minoritet inom kommittén har i en reservation föreslagit att skyldigheten att avge koncernredovisning knyts till skyldigheten att upprätta årsbokslut och att det alltså inte bör ställas upp något krav på visst anlal anställda.

Flertalet remissinstanser har i huvudsak lämnat kommitténs förslag utan erinran. Endast Svenska revisorsamfundet har avstyrkt bestämmelserom koncernredovisning för hithörande företagskombinationer. Å andra sidan har flera remissinstanser stött förslagel i reservationen.

För egen del vill jag i fråga om betydelsen av särskilda regler om koncernredovisning till en början hänvisa till vad som anfördes vid till-5-Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 143

Prop. 1979/80:143 66

komsten av aktiebolagslagen (prop. 1975; 103 s. 277). De då åberopade skälen kan i huvudsak sammanfattas enligt följande. Man kan inte enbart av de olika koncernbolagens årsredovisningar fä en klar bild av koncernens ställning. När del gäller tillgångar som moderbolag äger genom dotterbolag kommer värderingen av tillgångarna all i moderbolagels balansräkning hänföra sig till aktierna i dotterbolaget och inte direkt lill dotterbolagels tillgångar. En sädan indirekl värdering är ägnad atl fördunkla redovisningen av företagets ställning. Vilka reala tillgångar som representeras av dotterbolagets aktier framgår ju inte av moderbolagets balansräkning. Den omständigheten att moderbolaget och dotterbolaget är särskilda rättssubjekt medför också att skuldförhållanden kan bestå mellan moderbolaget och dotterbolagen samt mellan dotterbolagen inbördes. Sädana skuldförhållanden kan, utan atl särskilt framträda i moderbolagets redovisningsmaterial, ändå i verkligheten ha en väsentlig inverkan på moderbolagets ställning.

Vid tillkomsten av aktiebolagslagen anfördes vidare att möjligheterna att bedöma en koncerns rörelseresullal på grundval av koncernföretagens årsredovisningar är begränsade. I koncernförhållanden finns nämligen möjligheter alt genom transaktioner av olika slag mellan koncernbolagen fördela koncernresultatet efter gottfinnande. Allmänna regler hindrar inte moderbolaget från att låta föriust uppkomma pä etl dotterförelags rörelse för all möjliggöra redovisning av vinst på moderbolagets eller annal dotterföretags rörelse. Eftersom koncernbolagen är särskilda rättssubjekt ger de allmänna reglerna om balansräkningen inte nägot skydd mol att ett koncernbolag utdelar den vinst som finns enligt dess balansräkning ulan hänsyn till uppkommen förlust hos annat koncernbolag. De nyssnämnda transaktionerna kan innebära att rent fiktiva vinster redovisas och utdelas. Om orealiserade och kanske orealiserbara värdehöjningar på tillgångar hos bolaget redovisas som vinst och utdelas, hotas bolagets soliditet och ytlerst dess existens. Om ett koncernbolag överlåter viss lillgång till ett pris som överstiger det bokförda värdet hos säljaren, uppkommer en bokföringsvinst för den sistnämnde. Sä länge den sålda tillgången fortfarande tillhör koncernen är vinsten orealiserad. Risken för sådana internvinsl-transaktioner är uppenbar med hänsyn till atl priset på varan kan mer eller mindre godtyckligt bestämmas av den gemensamma ledningen. - Möjligheterna alt i koncernförhållanden manipulera med koncernbolagens ekonomiska ställning och rörelseresultat utgör ett hot inte bara mot de anslällda ulan också mot den aktieköpande allmänheten och mol bolagets borgenärer som riskerar alt köpa aktier respektive ge län lill koncernbolag, vilkas reella ställning är långt sämre än bokföringen ger sken av.

Svenska revisorsamfundel har i sitt remissyttrande anfört att aktiebolagslagens syfte med koncernredovisningen, att bestämma gränsen för vinstutdelning inom koncernen, hell saknas i den föreslagna lagstiftningen där man inte har uppdelning i bundet och fritt kapital.

Prop. 1979/80:143 67

Enligt min mening hindrar nyssnämnda förhållande inte atl de nyss återgivna skälen för koncernredovisning i huvudsak också gör sig gällande vid sädana koncernbildningar där moderföretaget ulgörs av ett förelag ulan bundet kapital. Bokföringslagen skall främja en fullständig, korrekt och överskådlig ekonomisk redovisning. Organiseras en ekonomisk verksamhel som koncern ger detta, om koncernregler saknas, möjligheter alt manipulera med koncernföretagens ekonomiska ställning och rörelseresultat. Därigenom motverkas uppenbarligen den nämnda målsättningen med bokföringslagen.

Vad jag här anförl gör att jag ansluter mig till kommilléns uppfattning atl behov föreligger av koncernredovisning även för koncerner med annat moderföretag än akliebolag eller ekonomisk förening.

Jag går nu över lill frågan om vilken slorlek pä koncernen som skall krävas för att skyldighet att upprätta koncernredovisning skall inträda. Här villjag i viss mån knyta an till vad jag tidigare har anfört om gränsen för skyldighet att avge årsredovisning.

Å ena sidan talar de nyss angivna skälen för koncernredovisning för atl skyldigheten att avge sådan redovisning knyts till skyldigheten att upprätta årsbokslut. Härtill kommer atl antalet förelag som skulle beröras av en sådan reform synes vara lågt. Enligt av kommillén redovisat material ingick den 31 december 1976 i statistiska centralbyråns koncernregister, som då omfattade totalt 1 524 koncerner, endast sex koncerner med handelsbolag som moderföretag.

Å andra sidan måste beaktas att det frän allmän synpunkt får anses mer angeläget med koncernredovisning ju slörre koncernen är saml att upprättande av koncernredovisning innebär besvär för företagarna och kräver en inte obetydlig bokföringsteknisk kunskap. Regler om koncernredovisning för nu ifrågavarande förelagskombinalioner är en nyhet i svensk rätl och motsvarighet lorde saknas i övriga europeiska länder.

Vid en avvägning av nu angivna omständigheter - och med beaklande av den föreslagna gränsen för skyldighet att avge årsredovisning — harjag liksom kommittén funnil det lämpligt att föreslå all koncernredovisning skall avges, om koncernen har minst lio anställda.

Stiftelseulredningen anser att frågan om koncernredovisning då en stiftelse utgör moderföretag bör lösas inom ramen för en ny lagstiftning om sliftelser saml alt stiftelserna inte heller övergångsvis bör belastas med att lämna koncernredovisning. Däremot har stiftelseutredningen inle någol emot att stiftelserna berörs av kommittéförslaget som dotterföretag.

För min del villjag påpeka att koncernredovisningen är en sammanfallande redovisning som för sin användbarhel bör komplelteras med årsredovisning för moderföretaget. Jag har redan föreslagit att stiftelser inte nu bör åläggas skyldighet atl avge årsredovisning. På grund därav och då frågan om koncernredovisning när en stiftelse utgör moderföretag kommer att behandlas av stiflelseutredningen anser jag att förelagskombinalioner

Prop. 1979/80:143 68

med sliftelse som moderföretag inte bör underkastas skyldighel att avge koncernredovisning.

Kommiitén har föreslagil att moderföretaget senast sex månader efler utgången av sitt räkenskapsår skall sända in avskrift av koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse till den länsstyrelse där moderförelaget är registrerat.

Flertalet remissinstanser har lämnat den föreslagna publicitetsregeln utan erinran. Enligt patent- och registreringsverket är det emellertid mesl ändamålsenligt att samtliga koncernredovisningar samlas hos patent- och registreringsverket. Föreningen Auktoriserade revisorer FAR anser alt reglerna för insändande av årsredovisning och koncernredovisning bör vara helt parallella. Föreningens uppfattning innebär att koncernredovisning i en del fall skall lämnas först efter anmodan av länsstyrelsen. Svenska revisorsamfundet framför molsvarande uppfattning.

Jag delar kommitténs uppfattning att det är mest ändamålsenligt och mesl i konsekvens med övrig associationsrättslig lagstiftning all avskrifter av koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse i förekommande fall sänds in till moderföretagets registreringsmyndighet, dvs. till länsstyrelsen.

Enligt min uppfattning tillgodoses insynsintresset bäsl om koncernredovisningshandlingarna sänds in till länsstyrelserna ulan särskild anmaning. Givetvis är det, som jag tidigare har understrukit i fråga om årsredovisning, angeläget alt företagarna i möjligaste mån besparas besvär. Då del gäller koncernredovisning ligger besväret för företagarna främst i själva upprättandet av handlingama men knappast i insändandet av dessa till vederbörande länsstyrelse. Det är vidare ell ganska ringa antal koncerner som berörs av de föreslagna reglerna. Att alla koncernredovisningshandlingarna sänds in kan därför inte antas leda till hanteringsproblem hos de mottagande länsstyrelserna. På gmnd av det anförda ansluter jag mig till kommitténs uppfattning att avskrifter av koncernredovisning och koncern-revisionsberättelse bör sändas in utan anmaning till länsstyrelsen.

Jag delar kommitténs uppfattning att koncernredovisningsbestämmelserna bör utformas i huvudsaklig överensstämmelse med molsvarande bestämmelser i aktiebolagslagen. Till reglernas närmare innehåll återkommer jag i specialmotiveringen.

Enligt kommiitén bör årsredovisning upprättas för varje bokslutspliktigt företag som ingär i en koncern för vilken koncernredovisning skall upprättas, även om företagen var för sig har mindre än tio anställda. Föreningen Auktoriserade revisorer FAR har gett utiryck för uppfattningen att kravet på årsredovisning i sådana fall kan begränsas till moderföretaget. Svenska byggnadsentreprenörföreningen har ställt sig avvisande till regeln om atl företag som ingår i en koncern med minst tio anställda skall avge årsredovisning. Föreningen har hävdat att det förhållandet att ett litet bolag ingär i en koncern inte i och för sig gör en årsredovisning för detla bolag intressant.

Prop. 1979/80:143 69

Som jag tidigare har framhållit är koncernredovisningen en sammanfattande redovisning som för sin användbarhet bör kompletteras med årsredovisning för moderföretaget. Jag änséf därför att årsredovisning bör upprättas för moderförelaget i en koncernredovisningsskyldig koncern, även om moderförelaget har mindre än tio anställda. Vad nu har sagts bör däremot enligt min mening inte gälla i fråga om dotterföretag med färre än tio anställda. En koncernredovisnings upplysningsvärde torde nämligen inte nämnvärt påverkas av om det finns årsredovisning eller ej för mindre dotterföretag i koncernen.

Enligt 10 kap, 3 8 fjärde stycket aktiebolagslagen skall auktoriserad revisor finnas i aktiebolag som är moderföretag i en koncern, om balansomslutningen för de tvä senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger basbeloppet för den sista månaden av resp. räkenskapsår eller om antalet anställda vid koncernföretagen under nämnda tid i medeltal överstigit 200. Jag instämmer i kommitténs uppfattning att även andra moderförelag än akliebolag bör ha auktoriserad revisor, om koncemen har sädan balansomslutning eller sådant antal anställda som har angetts nu,

2.3.4 S. k. sidoordnade koncerner

Om en fysisk eller juridisk person (exempelvis en icke näringsidkande stiftelse) som inte är skyldig att upprätta årsbokslut enligt bokföringslagen har ett bestämmande inflytande över tvä eller flera bokföringsskyldiga juridiska personer bildar dessa juridiska personer enligt den av kommittén föreslagna terminologin en s. k, sidoordnad koncern. Den fysiska eller juridiska person som har det bestämmande inflytandet över företagen i den sidoordnade koncernen och under vars gemensamma ledning företagen står föresläs bli skyldig att avge koncernredovisning, om den sidoordnade koncernen under del senasl förflutna räkenskapsåret har sysselsatt i medeltal minsl tio anställda, Kommiitén föreslår att redovisningshandlingarna skall sändas in till patent- och registreringsverket.

Enligt kommitténs mening föreligger i sidoordnade koncerner samma risk för manipulationer med företagens ekonomiska ställning och rörelseresultat som då fråga är om ett moder-dotterföretagsförhållande.

Kommitténs förslag att koncernredovisning skall avges för sidoordnade koncerner har utsatts för kraftig kritik. Till de remissinstanser som har avslyrkt att sädana regler nu införs hör bl.a. bokföringsnämnden. Föreningen Auktoriserade revisorer FAR, Svenska revisorsamfundel. Svenska handelskammarförbundet, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen. Å andra sidan finns bland remissinstanserna ocksä den meningen företrädd att man bör gä längre än vad kommittén har föreslagit. Det har bl.a. hävdats atl när man talar om en fysisk person i ledningen för en sidoordnad koncern man även bör avse sädana som är närslående till denna person.

Prop. 1979/80:143 70

För egen del vill jag framhålla alt det i och för sig är önskvärt med ökad insyn i och överblick över de företagskombinationer som kommittén har kallat sidoordnade koncerner. Den brislande insynen försvårar totalbilden av en verksamhel som rent fakliskl kan bedrivas av en och samma person. Insynsintresset gör sig särskilt gällande för anställda, borgenärer och del allmänna.

Del är emellertid iveksaml om behovel av insyn kan lillgodoses genom att koncernredovisningsregler nu införs i enlighet med vad kommittén har föreslagil. Bokföringsnämnden, som utgör ett särskilt expertorgan i redovisningsfrågor med god överblick av bokföringspraxis, har funnit att det i hithörande förelagskonglomeral saknas koncernstmkturens förutsättningar för att tillämpa gängse regler för upprättande av koncernresultat- och koncernbalansräkningar. Den koncernredovisning som kommittén föreslår för sidoordnade koncerner skulle enligt bokföringsnämnden resultera i ett slags sammanläggningsbalans där inga som helst elimineringar kan göras. Bokföringsnämnden har vidare, liksom Föreningen Auktoriserade revisorer FAR, understmkit att det varken finns praxis eller nationella eller internationella rekommendationer för koncernredovisning i sidoordnade koncerner.

På grund av det anförda anser jag att fömtsättningar saknas för att nu föreslå införande av koncernredovisningsregler för de av kommittén beskrivna sidoordnade koncernerna och liknande företagskombinationer,

Å andra sidan måste övervägas om man inte på annal sätl än genom koncernredovisning redan nu bör förbättra informationen om de i detta avsnitt behandlade företagsgrupperingarna. Som Sveriges industriförbund har anfört i sill remissyttrande kan av naturliga skäl bl, a. krediigivare och anställda ha intresse av alt veta vilka företag som en fysisk person har ett besiämmande inflylande över. Även för konkurrenterna kan det finnas ett berättigat insynsintresse, nämligen om den fysiska personen använder sig av de förelag över vilka han har ett bestämmande inflylande på etl sätt som innebär illojal konkurrens.

Mot denna bakgmnd kan det övervägas att föreslå bestämmelser om skyldighet för fysiska personer att till patent- och registreringsverkel sända in en förteckning över de företag i vilka de har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar. Jag har emellertid kommit till uppfattningen att värdet av en sådan uppgiftsplikt inte skulle uppväga de olägenheler som en lagstiftning därom skulle medföra. Här vill jag först och främst betona att de anställdas intresse av insyn i de nu behandlade företagsgrupperingarna i viss utsträckning bör kunna tillgodoses inom ramen för MBL. Del bör ocksä beaklas atl en lagstiftning om en sådan uppgiftsplikt som nyss har angivils måste medföra en inte obelydlig ökning av den byråkratiska kontrollapparaten. F, n. förs nämligen inte något register över fysiska personer och deras aktie- eller andelsinnehav. Patent- och registreringsverkel saknar därför nu möjlighet atl kontrollera en eventuell skyldighet

Prop. 1979/80: 143 71

alt upprätta och sända in ifrågavarande förteckningar. All upprätta och sända in förteckning innebär naturligtvis också besvär för den enskilde. Det är slutligen tveksamt om man gehoni uppgiftsskyldighelen över huvud laget kan komma ät de missförhållanden som kan förekomma. Uppgiftsskyldigheten skulle kunna kringgås t. ex. genom au den fysiska personen sprider aktierna eller andelarna på honom närslående eller anlitar bulvan. Jag vill således inte heller föreslå några bestämmelser om skyldighet för fysiska personer att till patent- och registreringsverkel sända in förteckning över de förelag i vilka de har majoriteten av röstetalet.

2.4 S. k. 50/50-bolag m. m.

2.4.1 50/50-bolag i aktiebolagsrälten

Med 50/50-bolag avser jag en juridisk person i vilken vartdera av två juridiskt fristående ägarföretag har hälften av rösterna för samtliga akiier eller andelar och i vars angelägenheter ägarföretagen endasl kan besluta gemensaml. Med 50/50-bolag jämställer jag en juridisk person som ägs av flera än två juridiskt frislående företag under förutsättning dels atl ingel av ägarföretagen har röslmajoritet i det underordnade företagel och dels att ägarföretagen i avtal bestämt atl de endast gemensamt kan besluta i det underordnade företagets angelägenheter. Det utmärkande i fråga om 50/50-bolag och därmed jämställda förelag är med andra ord att vart och ett av de överordnade förelagen endast har en negativ bestämmanderätt, dvs, en möjlighet att ulöva vetorätt i det underordnade företagets angelägenheter.

Vid tillkomsten av aktiebolagslagen gjorde föredragande statsrådet ett ullalande av innebörd att 50/50-bolag skulle omfattas av koncernbegreppet i I kap, 2 8 aktiebolagslagen (prop. 1975: 103 s. 279). Detta uttalande har utsatts för åtskillig kriiik (se LU 1977/78:8 s. 18). 1 februari 1978 fick bolagskommiltén därför i uppdrag att utreda frågan om en ändamålsenlig utformning av det akliebolagsrätlsliga koncernbegreppet i vad avser 50/50-bolag (1979 års kommitléberättelse del II s. 22).

Kommittén har funnit alt 50/50-bolag inte bör omfattas av koncernbegreppet då del gäller lillämpningen av koncernredovisnings- och vinslut-delningsregler. Inte heller reglerna om låneförbud eller andra bestämmelser i aktiebolagslagen vid vars lillämpning koncernbegreppet kan ha belydelse påkallar enligt kommilléns uppfallning all 50/50-bolag betraktas som dotterbolag.

Del stora fiertalet remissinstanser har lämnat kommitténs uppfallning ulan invändning. LO och Svenska fabriksarbetareförbundet anser emellerlid alt 50/50-bolagen bör omfattas av koncernbegreppet. LO har i silt remissvar hävdat att redovisningsaspekten inle bör få avgöra huruvida en bolagstyp skall betraktas som tillhörande en koncern eller inle. LO menar i stället att de redovisningsproblem som kan förekomma i samband med 50/ 50-bolag bör ses som tekniska frågor vilka får lösas genom alt bokförings-

Prop. 1979/80:143 72

nämnden ges i uppdrag att utforma redovisnings- och informalionsregler för dessa företag.

För egen del anser jag liksom kommillén att övervägande skäl talar mot att i koncernredovisningssammanhang behandla 50/50-bolag som koncernföretag. Dessa skäl, som kommittén närmare har utvecklat i sill betänkande, är i huvudsak följande,

- Att låta 50/50-bolag innefattas under koncernbegreppet leder till missvi
sande koncernredovisningar genom att den grupp företag över vilken ett
moderföretag har full bestämmanderätt framstår som större än den i
verkligheten är.

— Även frän vinstutdelningssynpunkl framstår det som olämpligt att i koncernredovsningen ta med förelag som moderbolaget inte har full bestämmanderätt över. Ur koncernens synvinkel är 50/50-bolagets vinstmedel nämligen ännu inte realiserade. Moderföretaget har ju inte möjlighet att på egen hand driva igenom ett beslul om utdelning i 50/50-bolaget. Om man i koncernbalansräkningen tar med de likvida medlen i ett 50/50-bolag, över vilka det aktieägande bolaget inte kan disponera, kan detla vidare i vissa fall ge anledning till felbedömning vid vinstutdelningsbeslut, eftersom koncernens likviditet då framstår som bättre än den verkliga,

— Att låta 50/50-bolag innefattas under koncernbegreppet torde strida mot internationell koncemredovisningpraxis.

- Det pågår en utveckling av metoderna att på ett ändamålsenligt sätt
redovisa bl. a. hälftenägda förelag. Det skulle vara olämpligt att nu låsa
denna utveckling genom att betrakta 50/50-bolag som dotterföretag.
Av de anförda skälen anser jag alltså att 50/50-bolag inte bör omfattas av

koncernbegreppet då del gäller lillämpning av koncernredovisningsreglerna i 11 kap, 10 och 11 88 aktiebolagslagen. Det överordnade bolagets ägarintressen i 50/50-bolaget bör i stället redovisas såsom andra aktier eller andelar. Det utvecklingsarbete som pågår i fråga om lämpliga metoder för redovisning av delägda företag kommer jag att beröra senare (avsnitt 2.4.3),

Bestämmelserna i 12 kap, 2 8 aktiebolagslagen om vinstutdelning i koncerner knyter an till koncernbalansräkningen. Liksom kommittén finner jag det därför naturligt att då det gäller dessa bestämmelser använda samma koncernbegrepp som vid tillämpning av koncernredovisningsreglerna.

När det gällder de övriga regler i aktiebolagslagen som är knulna till begreppet koncern uppehåller jag mig först vid läneförbudet. Bestämmelserna härom i 12 kap, 7 8 aktiebolagslagen innebär bl. a. att aktiebolag inte får låna ut pengar till den som äger aktier i eller är styrelseledamot eller verkställande direktör i etl annat bolag i samma koncern. Huvudskälet för den regeln är att ett låneförbud annars lätl skulle kunna kringgås genom att ett moderbolag förmår sitt dotterbolag att låna ut pengar till moderbolagets aktieägare.

Prop. 1979/80:143 73

Som elt skäl som talar för att 50/50-bolagen skall omfattas av koncernbegreppet har anförts följande exempel (LU 1977/78:8 s. 25). Om koncernförhällande inte skulle anses föreligga mellan ägarebolageh och 50/50-bolaget skulle de förstnämnda kunna låna ut pengar lill det senare. 50/50-bolaget skulle därefler i sin tur utan överträdelse av läneförbudet kunna ge penninglån till aktieägare, styrelseledamöter och verkställande direktörer i ägarebolagen,

RSV har i sitt remissyttrande erinrat om den risk för kringgående av låneförbudet som föreligger enligt nämnda exempel. I del angivna exemplet krävs emellertid en överenskommelse mellan flera överordnade bolag, vilket enligt min mening avsevärt minskar risken för kringgående av låneförbudet. Den i exemplet angivna situalionen kan f. ö. uppkomma sä snart överordnade aktiebolag, även om de är betydligt fler än två, kommer överens om att företa de i exemplet angivna transaktionerna. Enligt min uppfattning är det angivna exemplet inte etl lillräckligt skäl för att laborera med ett särskilt koncernbegrepp i bestämmelserna om låneförbud.

Inte heller i övrigt anser jag atl tillräckliga skäl föreligger för att för låneförbudet välja en särlösning enligt vilken 50/50-bolag jämställs med koncernföretag.

Även i andra sammanhang än de nu behandlade är koncernbegreppet av betydelse inom aktiebolagsrätten. Så är fallet när det gäller upplysningsplikt enligt 8 kap. 7 8 och 9 kap, 12 §. redovisning enligt 11 kap. 6 8 iredje stycket, 7 8 första och sjätte styckena saml 13 8 andra stycket, förvärv av egen aktie enligt 7 kap, 1 8, inlösen av aktie enligt 14 kap. 9 8, uppgifter i emissionsprospekt enligt 4 kap. 20 och 22 88, skyldighel att anmäla innehav av aktier enligt 8 kap. 5 8 saml revisorsjäv enligt 10 kap, 4 8 ABL. Såsom kommittén enligt min mening övertygande har visat finns det inte heller i dessa sammanhang tillräckliga skäl för alt räkna 50/50-bolag som koncernföretag.

Jag föreslår alltså att den gmndläggande bestämmelsen i I kap, 2 8 aktiebolagslagen ändras så att det klart framgår atl 50/50-bolag inte skall behandlas som koncernföretag.

På flera områden inom skatterätten där ett koncernförhållande har betydelse gäller ett särskilt, kvalificerat koncernbegrepp som inle omfaltar 50/ 50-bolag. Begreppet dotterbolag används emellertid ocksä utan närmare precisering inom skatterätten. Jag syflar här pä regler om överiåtelse av akiier mellan företag i samma koncern, dolda vinslöverföringaroch intern-vinslreserveringar. 1 dessa fall får del betydelse om 50/50-bolag bör betraktas som koncernbolag. För ett ståndpunktstagande till den frågan fordras skatterättsliga överväganden som ligger utanför ramen för detta lagstiftningsärende. Jag vill i della sammanhang erinra om att föredragande statsrådet i prop. 1978/79: 210 (s, 165) om ändrad företagsbeskattning uttalat att en ny prövning av frågan om det skatterättsliga koncernbegreppets utformning kan bli aktuell.

Prop. 1979/80: 143 74

Jag delar kommitténs uppfattning atl del inte finns tillräckliga skäl alt hänföra 50/50-bolag till koncernbolag då del är fråga om en koncern enligt lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.

Lagstiftningen om försäkringsrörelser, banker och sparbanker är föremål för översyn i särskild ordning. När del gäller dessa företagsformer saknas därför enligt min mening anledning att nu särskilt överväga frågan om 50/50-bolagens behandling.

Slutligen vill jag framhålla atl jag senare under året kommer att ta upp frågan om en koncerndefinition i lagen om ekonomiska föreningar.

2.4.2. 50150-holag i arbetsrätten

Enligt 4 8 lagen (1974: 12) om anställningsskydd fär arbetstagare vid beräkning av anställningstid tillgodoräkna sig den sammanlagda anställningstiden hos olika arbelsgivare inom samma koncern. Anställningstidens längd har i sin tur betydelse enligt anställningsskyddslagen bl.a, då det gäller turordningen vid uppsägning på grund av arbetsbrist och vid permillering, företrädesrätten till ny anställning och vid återinlagning efter permillering samt uppsägningstidens längd. Enligt förarbetena (prop. 1973; 129 s. 136) är koncernbegreppet i anställningsskyddslagen detsamma som i 1944 års aktiebolagslag (med undantag för alt enligt anställningsskyddslagen även andra juridiska personer än aktiebolag kan vara moderföretag).

Enligt lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning (sludieledighetslagen) har en arbetstagare rätt lill ledighel för utbildning, om han de senaste sex månaderna eller sammanlagi minst tolv månader under de senaste två åren har varil anställd hos arbelsgivaren. Vid bestämmande av anställningslid skall medräknas tid under vilken arbetstagaren har varit anställd hos något annat företag inom en koncern som arbelsgivaren lillhör, I motiven (prop. 1974: 148 s. 65) framhålls all samma principer bör lillämpas som i 4 8 anställningsskyddslagen då det gäller beräkningen av anställningstidens längd.

Även enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighel för värd av barn, m. m. (föräldraledighetslagen) krävs för ledighet, bortsett från vissa speciella fall då kvalifikationslid inte behövs, att arbetslagaren har varil anställd hos arbetsgivaren de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren. Vid beräkningen av anställningstid tillämpas 4 8 anställningsskyddslagen.

Enligt semeslerlagen (1977:480) kan intjänade semesterförmäner följa med vid byte av anställning inom samma koncern. Enligt förarbelena (prop. 1976/77:90 s. 204) avses med koncern i semeslerlagen sädan koncernbildning som faller under koncerndefinitionen i den dä gällande aktiebolagslagen (dock med den skillnaden atl moderföretaget kan ha annan juridisk form än aktiebolag).

Enligt lagen (1976: 35f) om styrelserepresentation för de anställda i

Prop. 1979/80:143 75

aktiebolag och ekonomiska föreningar (LSA) har de anslällda i en koncern med minst 25 arbetstagare rätt att utse arbetstagarledamöter i moderförelagets slyrelse. Del anges i 3 8 andra stycket LSA all hiéd koncern förstås i den lagen svenska juridiska personer som enligt bestämmelserna i I kap, 2 8 aktiebolagslagen eller, såvitt avser ekonomiska föreningar, vid en motsvarande tillämpning av dessa bestämmelser är moderföretag och dotterföretag i förhällande till varandra (jfr Ds Ju 1979: 14 s. 67).

I lagen (1976: 355) om styrelserepresentation för de anslällda i bankinslitul och försäkringsbolag finns koncernregler med samma innebörd som i LSA.

Koncernbegreppet förekommer inle i MBL;s lagtext. De fackliga rättigheterna enligt denna lag gäller endast mot den fysiska eller juridiska person som fomellt utgör arbetsgivare i del aktuella fallet. Enligt förarbelena (prop, 1975/76: 105 bilaga I s. 353) till lagen bör elt dotterföretag inte kunna åsidosätta sin förhandlingsskyldighet under hänvisning till alt dotterföretaget visserligen fattar de formella besluten men att den verkliga makten ligger hos koncernledningen. Enligt förarbetena (s. 366) bör vidare rätten till information även omfatta material som företaget har tillgängligt och som belyser förhållandena inom koncernen, såvitt materialet i fråga har belydelse för den fackliga verksamheten på den egna arbetsplatsen.

Kommittén har föreslagit att 50/50-bolagssitualionen jämställs med koncernförhållande vid tillämpningen av anställningsskyddslagen, sludieledighetslagen, föräldraledighelslagen och semesteriagen. Som skäl för sin ståndpunkt har kommittén i huvudsak anfört att det ter sig naturligt atl en arbetstagare som övergår från del ena företaget till del andra får tillgodoräkna sig anställningstid i det företag han lämnar respektive fär överflytta semesterförmåner.

Däremot har kommittén ansett att del föreslagna koncernbegreppet i akliebolagslagen bör fä vara bestämmande i LSA. Som skäl för denna ståndpunkt har kommittén anfört att del kan sägas ligga något ologiskt i att 50/50-bolagets anställda skall medräknas i båda ägaraktiebolagen för avgörande av om slyrelserepresentation skall föreligga i dessa. 50/50-bolagets anställda har enligt kommittén inte mera samhörighet med det ena än med det andra ägaraktiebolaget. Av detta skäl ter det sig enligt kommittén inte heller berättigat att 50/50-bolagets anslällda skall ha rält att påverka utseendet av arbetstagarledamöter i bägge ägaraktiebolagen. Enligt kommillén har dessutom frågan om 50/50-bolagels behandling vid tillämpning av LSA endast marginell betydelse.

En minoritet inom kommittén har i en reservation hävdat att gällande rätt beträffande koncernbegreppet enligt LSA har den innebörden all etl koncernförhållande föreligger mellan ägaraktiebolagen och 50/50-bolagen samt att det från materiell synpunkt är önskvärt att 50/50-bolagen omfattas av koncernbegreppet enligt LSA.

Under remissbehandlingen har delade meningar förekommil om hur 50/

Prop. 1979/80:143 76

50-bolagen bör behandlas inom arbetsrätten. En grupp bland remissinslanserna har i huvudsak anslutit sig till kommitténs uppfattning. En annan grupp har instämt i reservationen om att 50/50-bolagen skall behandlas som koncernföretag vid tillämpning av LSA. En tredje grupp har funnit att 50/ 50-bolagen inte bör anses som koncernföretag vid lillämpning av anställningsskyddslagen, sludieledighetslagen, föräldraledighelslagen och semesterlagen.

För min del gör jag efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet följande bedömning i frågan om den arbelsrätlsliga behandlingen av 50/50-bolagen,

Det ligger uppenbarligen ett betydande värde i att begreppet koncern har samma innebörd inom alla olika rättsområden. Därför bör det finnas klara skäl för alt välja en särreglering för ett visssl rättsområde, l.ex. del arbetsrättsliga. När man tar ställning till om en särreglering bör göras bör man också beakta att en rättsändring kan få betydelsefulla verkningar, på anställningsskyddslagens område t. ex. i fräga om turordningarna för uppsägning och permillering.

Som kommittén har påpekat och som framgår av remissyttrandena är det f n. osäkert vad som skall anses vara gällande rält i fråga om 50/50-bolagen och koncernbegreppet inom det arbetsrättsliga fältei. Inte minst mot den bakgmnden är det svårt alt överblicka verkningarna av den särreglering som kommittén har föreslagit. Härtill kommer, som kommittén själv har understmkit, att kommittén inte har haft anledning att gä närmare in på vilket koncernbegrepp som på sikt är det lämpligaste inom arbetsrätten. Den frågan befinner sig f n. under utredning i flera arbelsrältsliga sammanhang. Anställningsskyddskommitlén (A 1977:01) har sålunda i sitt remissyttrande framhållit att den i anslutning lill sin översyn av anställningsskyddslagen kommer all behandla skilda frågor med anknytning till den lagens koncernbegrepp och atl det också kan finnas behov av att mer övergripande se över det arbetsrältsliga koncernbegreppet. Nya arbetsrättskommittén (A 1976; 02) harockså i sitt utredningsarbete kommit in på frågor kring koncernbegreppet. Även 1978 års semeslerkommillé (A 1977:02) torde få anledning att överväga vilket koncernbegrepp som pä sikl bör gälla på semeslerrättens område.

Mot denna bakgmnd är det enligt min mening för tidigt att nu genomföra en särreglering i anställningsskyddslagen med de därtill anslutande lagarna eller i semesterlagen. Frågan bör övervägas närmare inom ramen för pågående uledningsarbete. Till dess delta arbele har nått resultat bör lagarnas nuvarande koncernbegrepp inte rubbas. Det får under mellantiden ankomma på rättstillämpningen att la ställning till uppkommande definitionsfrågor.

Även frågan om de s, k. sidoordnade koncernemas ställning på det arbetsrättsliga området (jfr avsnitt 2.3,4) kan länkas komma upp i det fortsatla utredningsarbetet. Tills vidare torde emellertid med det synsätt

Prop. 1979/80:143 77

som jag har anlagt här sådana företagsgrupperingar inte bli att räkna som koncerner i arbetsrättsliga sammanhang. I anslutning till vad jag har anfört under 2,3,3 villjag erinra om att koticérnbegreppet inom det arbelsrätlsliga området enligt gjorda förarbetsullalanden är pä visst sätl mer vidsträckt än det hittills tillämpade akliebolagsrätlsliga begreppet.

När det slutligen gäller styrelserepresenlationslagstiftningen vill jag emellertid anslula mig till den bedömning som kommillémajoriteten har gjort i fräga om 50/50-bolagen. Eftersom del emellertid inte kan uteslutas att det i dag förekommer fall av slyrelserepresentation för anställda som grundar sig på att anställda och arbetsgivare har tolkat gällande rätt så att 50/50-bolagen är dotterbolag vid tillämpning av LSA, behövs det en särskild övergångsreglering. Jag delar nämligen kommitténs uppfattning atl man inte genom precisering av koncernbegreppet i aktiebolagslagen bör föranleda någon inskränkning av en faktiskt inrättad arbeistagarrepresenlation. Liksom kommittén anser jag därför att del i en övergångsbestämmelse till ändringen i akliebolagslagen bör stadgas alt rätl till styrelserepresentation som har inträtt till följd av en viss tolkning av äldre rätl inle inskränks genom den ändrade bestämningen av koncernbegreppet i aktiebolagslagen.

2.4.3 S. k. intresseföretag

I enlighet med tilläggsdirektiven har kommittén granskat de särskilda problem frän redovisnings- och informationssynpunkt som är förknippade med s. k. intresseföretag. Härmed avses fall då ett företag eller en koncern äger en betydande andel i ett annat företag utan att dock andelen är så stor all detta företag utgör dotterföretag.

Kommittén har utgått från att etl företag är ett intresseföretag till ett annat företag om det inle är dotterföretag lill detta företag men detta eller den koncern, vari det är moderföretag, äger en andel av företagets kapital eller av rösträtten i företaget som uppgår till minst 20 procent och därjämte innehavet av aktierna (andelama) representerar en varaktig förbindelse mellan företagen.

Enligt den i Sverige använda metoden för redovisning av aktieinnehav, anskaffningskostnadsmeloden, redovisas i del aktieägande företagets resultaträkning vad som erhålls i utdelning på aktierna, medan å andra sidan föriust i det företag, vari man äger aktier, kan medföra behov av nedskrivning av dessa. Del aktieägande förelagets andel i del delägda företagets resultat kommer på detta sätt inte att redovisas direkt. Detta är en brist som har uppmärksammats i svensk litteratur och praxis just i fråga om intresseföretag under de senaste decennierna. Olika metoder for att avhjälpa denna brist genom tilläggsupplysningar i årsredovisningen eller pä annat sätt har kommit till användning i större svenska aktiebolags årsredovisningar under senare är. Även kompletterande uppgifter om det kapital i intresseföretagen, som svarar mot det aktieägande förelagets innehav, har börjat lämnas.

Prop. 1979/80:143 78

Kommittén har studerat denna utveckling och även den alternativa metod för redovisning av aktieinnehav, som under senare år har införts i vissa länder för intresseförelagsinnehav. Denna metod är känd under beteckningen "the equity method" (kapitalandelsmetoden).

På basis av sin genomgång av svensk praxis har kommittén angivit riktlinjer för en normering av redovisningen för intresseföretagsinnehav, Kommiitén föreslår dock inte några lagregler.

Remissinstanserna har i huvudsak godtagit vad kommittén har anfört om redovisningen av innehav i intresseföretag. Åtskilliga synpunkter framförs dock.

Jag delar kommitténs uppfattning att det inte är befogat att nu lagstifta i dessa frägor. Bokföringsnämnden har förklarat att nämnden kommer att följa utvecklingen av redovisningspraxis i Sverige och utlandet och i mån av behov utfärda nödvändiga riktlinjer. Om det skulle visa sig att redovisningen av innehav i intresseföretag i något avseende behöver lagregleras, fömtsätter jag att bokföringsnämnden tar initiativ till sådan lagstiftning.

2.5 Revisorernas verksamhet (BRÅ PM 1978: 2)

2.5.1 Allmänna synpunkter

En av brottsförebyggande rådets (BRÅ: s) arbetsgrupper har inriktat sig bl. a. på vissa yrkesgmppers verksamhet, Arbetsgmppen har i en första promemoria (BRÅ PM 1978:2) diskuterat revisorernas verksamhet och försökt klarlägga vilka normer som faktiskt gäller på revisorsområdet.

Enligt arbetsgmppen har det i den allmänna debatten gjorts gällande atl vissa revisorer genom rådgivningsverksamhet själva aktivt har medverkat till uppkomsten av ekonomisk brottslighet. Enligt vad arbetsgruppen har kunnat finna har de långtgående påståenden som framförts inte varit gmndade. Gmppen har därför inriktat sig på att från mera allmänna utgångspunkter undersöka möjligheterna att motverka ekonomisk brottslighet genom att stödja de kunniga och seriösa revisoremas verksamhet. Promemorian innehåller förslag och rekommendationer som dels är ägnade att stärka revisoremas ställning i olika avseenden, dels utvidgar tillsynen över revisorerna och dels innebär en komplettering av de etikregler som revisorsorganisationerna har antagit.

Promemorian har fått etl övervägande positivt mottagande vid remissbehandlingen.

Även jag anser det angeläget att ta lill vara alla möjligheter att motverka ekonomisk brottslighet. På revisorsomrädel kan detta ske om man såsom anförs i promemorian stärker de kunniga och seriösa revisorernas ställning. Jag vill dock erinra om att 1975 års aktiebolagslag innebar att revisorernas ställning förstärktes och att möjlighelema till insyn i bolagen förbättrades. Molsvarande regler föreslås nu även för andra företag än aktiebolag (se avsnitt 2,3).

Prop. 1979/80: 143 79

Det kan dock finnas skäl att nu vidta vissa lagändringar för all yueriigare stärka revisorernas ställning. 1 promemorian förs fram förslag lill ändringar av bestämmelserna om revision i lÖ kap. aktiebolagslagen. Jag kommer all behandla dessa förslag i följande avsnitt.

1 promemorian rekommenderas atl kommerskollegium får en krafiig resursförslärkning för att utöva tillsyn på revisorsomrädel. Kollegiets organisation är f. n. under utredning. Denna beräknas vara klar under våren 1980. De resursfrågor som aklualiseras av rekommendationen och av nu framlagda förslag på revisorsomrädel bör därför prövas senare.

2.5.2 Revisors kompetens

1 fråga om aktiebolag finns närmare bestämmelser om revisors kompetens i 10 kap. aktiebolagslagen. Vissa större bolag är skyldiga att ha kvalificerad revision. Dessa bolag indelas i två olika grupper. Den ena gruppen är skyldig att anlila auktoriserad revisor. Den andra måste ha aniingen auktoriserad eller godkänd revisor. 10 kap. 3 8 aktiebolagslagen innehåller beslämmelser om vilka bolag som tillhör de nämnda grupperna. Frågorom auktorisation eller godkännande prövas av kommerskollegium.

Arbetsgruppen rekommenderar i promemorian att kvalificerad revisor på sikl skall krävas i alla aktiebolag. Som riktpunkt för den slutliga övergången till denna ordning anges den I januari 1982, då antalet aktiebolag förutsätts minska kraftigt. Kravet på ett aktiekapital på minst 50.000 kronor slår dä igenom även för äldre akliebolag (se prop. 1976/77: 109 och SFS 1977; 320). Som en första åtgärd rekommenderar arbetsgruppen en bestämmelse med krav pä kvalificerad revisor i alla nystartade aktiebolag. Övergångsvis bör enligt arbetsgruppen också fler bestående akliebolag än nu omfallas av plikt att ha kvalificerad revisor.

När det gäller andra förelagsformer än aktiebolag bör enligt arbetsgruppens mening målsätlningen vara alt all ekonomisk verksamhel som formelll eller reelll kan drivas utan personligt ansvar skall vara underkaslad kvalificerad revision.

Arbelsgruppens rekommendalion alt kvalificerad revisor på sikl skall krävas i alla aktiebolag har i huvudsak fåu ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Några remissinslanser är emellertid kriiiska och många kommer med reservationer eller kompletlerande förslag.

Enligt min mening är det givetvis en fördel om garantier finns för en sakkunnig revision i företagen. Endasl de större aktiebolagen är f.n. skyldiga att anlita kvalificerad revisor. När det gäller ekonomisk brottslighet är emellerlid de mindre bolagen ofta mesl utsatta. För atl förhindra och molverka ekonomisk brottslighet är därför en effektiv och sakkunnig revision även i de mindre aktiebolagen av värde.

När del gäller möjligheterna att nu genomföra en ordning med kvalificerade revisorer i alla aktiebolag är frågan om tillgången på sådana revisorer av central betydelse.

Prop. 1979/80:143 80

F. n. finns omkring 120.000 akliebolag. Samlidigt finns drygt 1.800 kvalificerade revisorer, varav omkring 700 är auktoriserade och omkring 1.100 är godkända. En viss årlig ökning av antalet kvalificerade revisorer är atl förvänla.

Jag har redan föreslagit krav på kvalificerad revision i vissa fall i andra företag än aktiebolag och ekonomiska föreningar (se avsnitt 2.3.2). Vidare kommerjag atl senare under årel ta upp frågan om kvalificerad revision i ekonomiska föreningar på grundval av förslag härom i departementspromemorian Ds Ju 1979: 14. Jag vill också redan nu förutskicka att jag kommer atl ansluta mig lill ett förslag om kvalificerad revisor i aktiebolag som inte har full täckning för aktiekapitalet (se avsnitt 2.6.3),

De nu angivna förslagen innebär en väsentlig skärpning av företagens revisionsskyldighet. Med hänsyn till detta och till att tillgången på kvalificerade revisorer f.n. är begränsad anser jag mig inte nu kunna förorda någon ytterligare skärpning av kraven på kvalificerad revision i enlighet med promemorians förslag. Frågan om införande av ett krav pä kvalificerad revisor i alla aktiebolag kan emellertid tas upp till förnyade överväganden efter den 1 januari 1982 då antalet aktiebolag kan förväntas ha nedgått väsentligt. Del finns då också möjlighet alt beakta erfarenheterna av de nya reglerna om revisionsplikt i andra företag än aktiebolag,

Sammanfailningsvis anser jag alltså alt kvalificerad revisor på sikt bör krävas i alla aktiebolag men förordar att frågan om ändring i aktiebolagslagen för att förverkliga denna målsättning fär anstå tills vidare.

2.5.J Registrering av revisor

Ett aktiebolag är skyldigt att anmäla vissa förhållanden som rör bolaget till patent- och registreringsverket. I fråga om bolagets ställföreträdare skall anmälan göras om ställföreträdarens namn, postadress och personnummer (8 kap. 15 8 aktiebolagslagen). Uppgiflerna tas in i akliebolagsregislret.

Arbetsgruppen föreslår i promemorian atl del i akliebolagsregislret skall tas in uppgifter om revisorer motsvarande vad som gäller för akliebolags ställföreträdare.

Förslaget har fält ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Endast tre remissinstanser är kritiska, nämligen kommerskollegium, patent-och registreringsverket samt Svenska företagares riksförbund.

Ett krav pä att revisorer skall registreras i aktiebolagsregister har den nackdelen atl bolagen och registreringsmyndigheten åsamkas extra arbete och kostnader. Å andra sidan ser jag det som en klar fördel att var och en kan förvissa sig om att revisor har utsetts och att vederbörande är behörig. Det är också en fördel att de praktiska möjligheterna att i olika sammanhang kommunicera med revisorn förbättras. Rent allmänt kan en registrering stärka revisorernas ställning.

Jag är för min del övertygad om alt de positiva effeklerna av en regislre-

Prop. 1979/80:143 81

ring väl uppväger systemels nackdelar. Det finns också redan nu rutiner för registrering av uppgifler om ell bolags slällförelrädare. Del kan därför inle rimligen medföra någon större etra belastning för bolagen och registreringsmyndigheten atl tillhandahålla resp. registrera uppgifter också om revisorerna. Jag förordar alltså alt promemorieförslagel genomförs. Vissa övergångsregler kan emellerlid behövas. Jag återkommer lill dessa i specialmotiveringen.

Den föreslagna uppgiftsskyldighelen bör även avse att revisorn uppfyller de krav som kan gälla för bolagel i fräga om kvalificerad revision (jfr 2 8 andra stycket aktiebolagsförordningen, 1975: 1387). Enligt min meningar det däremoi utt gå för långl att, som föreslås av bl.a. kommerskollegium, kräva alt revisorerna skall intyga att regislreringsanmälningen är riklig.

Jag återkommer senare till ytterligare en fråga om uppgiftsskyldighei om revisorer i akliebolag (se avsnitt 2.6.5).

2.5.4 Beteckning på revisors verksamhet

Var och en fär i princip ulöva revisionsverksamhet här i landet. Formella krav i fråga om en revisors kompetens finns endast för vissa revisionsuppdrag. Så l.ex. krävs det, som tidigare nämnts, kvalificerad revisor, dvs. en av kommerskollegium auktoriserad eller godkänd revisor, för revision av större bolag (se avsnitt 2,5.2). De närmare reglerna om auklorisalion eller godkännande av revisor framgår av förordningen (1973:221) om auktorisation och godkännande av revisorer, revisorsförordningen (omtryckt 1976:825), samt kommerskollegieis revisorskungörelse (omtryckt i kommerskollegieis författningssamling 1977: 23).

Yrkestiteln revisor är inte förbehållen någon särskild kategori och alltså inte skyddad. Revisorsförordningen innehåller emellerlid en straffsanktion, 30 8, mot den som obehörigen ger sig ut för att vara auktoriserad eller godkänd revisor. I syfle att förebygga missbruk av dessa yrkestitlar gäller vidare enligt 11 och 18 88 revisorskungörelsen ett förbud atl i ett revisionsbolags firma ta in orden auktoriserad eller godkänd.

För all siödja de seriösa och kompetenta revisorerna föreslår arbelsgruppen i promemorian en straffsanktionerad regel av innebörd atl andra än auktoriserade eller godkända revisorer och revisionsbolag inte får i firma eller eljesi vid beleckning av sin näringsverksamhet använda ordet revision eller sammansättningar med eller avledningar av detta ord.

Promemorieförslagel har fåll ett blandat mottagande vid remissbehandlingen. Flertalet av de remissinstanser som har yltrat sig i frågan är kriiiska och avslyrker förslaget eller uttrycker slor iveksamhel inför den föreslagna ordningen.

För egen del anser jag att förslaget i och för sig stämmer väl med önskemålet om en förstärkning av de kvalificerade revisorernas ställning. Förslagel skulle ocksä medföra att den som vänder sig till en revisionsfirma kunde vara säker på atl vissa kvalitetskrav var uppfyllda.

b-Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 143

Prop. 1979/80: 143 82

Å andra sidan kan flera invändningar göras mot förslaget. Ordet revision är f. n, ett samlingsbegrepp för olika former av granskningsverksamhet. Också i framtiden kommer arbele som kan betecknas som revision att utföras även av icke kvalificerade revisorer. Även om det på sikt kommer att krävas kvalificerad revision i alla aktiebolag (se avsnitt 2.5.2) utesluter detta inte att till revisor även utses annan än auktoriserad eller godkänd revisor, I bäde ;.ktiebolag och andra företagsformer kommer extern revision alltså att utföras av revisorer som inte är auktoriserade eller godkända.

Arbetsgmppen har mot denna bakgmnd också funnit att det saknas fömtsättningar fiir att skydda titeln revisor. Jag delar i likhet med remissinstanserna denna uppfattning.

Så länge fömisältningar saknas för ett skydd av ordet revisor är del enligt min mening knappast möjligt att införa ett effekiivt skydd av ordet revision. Det förefaller också motsägelsefullt att tillläta någon att kalla sig revisor men att hindra honom frän att beteckna sitt företag som revisionsbyrå eller dylikt, fastän beteckningen är ett riktigt uttryck för verksamhetens art.

Mot bakgmnc' av det anförda har jag kommit till den slutsatsen att förslaget om ett skydd för ordet revision inte bör genomföras.

2.5.5 Revisors fjstnadsplikt och upplysningsskyldighet

Uppdraget som revisor i ett företag ger ofta möjligheter till ingående kännedom om företagets förhållanden. För att tillgodose behovet av sekretess gäller för revisorer i aktiebolag vissa regler om tystnadsplikt och upplysningsskyldighet (10 kap. 13 8 aktiebolagslagen).

Tystnadsplikten innebär atl en revisor inte till enskilda aktieägare eller utomstående får lämna upplysningar om sådana bolagsangelägenheler som han har fått kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag, om det kan lända till förfång för bolaget. Bryter revisorn mot tystnadsplikten kan han bli skadeståndssityldig.

Tystnadsplikten gäller inte i förhällande till bolagsstämman. Gentemot stämman har revisorn en i princip ovillkorlig upplysningsskyldighet. Revisorn är skyldig att till stämman lämna alla upplysningar som stämman begär, om det in e skulle lända lill väsentligt förfång för bolaget.

Arbetsg!uppen anser alt reglerna om revisorers tystnadsplikt och upplysningsskyldighet bör ändras.

1 fråga om tystnadsplikten föreslår arbelsgruppen att bestämmelsen arbetas om efter mönster av 192 8 lagen (1955: 183) om bankrörelse. Förslaget innebär atl en revisor inte i oträngt mål får yppa nägot om bolagets angelägenheler.

I promemorian framhålls att brottsutredare och rättsvårdande myndigheter f. n. inle direkt kan utnyttja en revisors vetskap om ett bolags förhållanden. I alltför stor utsträckning förekommer det att en revisor med

Prop. 1979/80:143 83

hänvisning lill skaderekvisitet anser sig böra vägra alt lämna begärda upplysningar om bolaget. Förslaget däremot medför enligt arbetsgmppen att revisorn får både möjlighet och skyldighet att göra eh intresseavvägning i varje enskill fall och förfängsrekvisilel påverkar inle längre ensamt bedömningen av om tystnadsplikt finns eller inte. Vid tillämpningen av den föreslagna regeln kan revisorn enligt arbetsgruppen falla tillbaka på den praxis som har utvecklats beträffande banksekretessen.

Remissinstansernas inställning lill förslaget om revisorers tystnadsplikt är spliltrad. Mänga instanser godtar förslaget, 1 stort setl lika många ställer sig avvisande. En skiljelinje går mellan på ena sidan broltsutredande organ och rältsvårdande myndigheter, som är positiva lill förslaget, och pä den andra sidan företrädare för företagsintressen och revisorer, som intar en kritisk hållning. Från nästan alla håll sägs att ordvalet "i oträngt mål" inte bör användas.

För egen del villjag i fråga om tystnadsplikten först undersiryka atl jag anser del självklart alt revisorns uppgift inle bara är att beakta aktieägarnas intressen. Även samhällets, de anställdas och övriga borgenärers intressen måste beaktas. Det är därför viktigt att revisorn har en självständig ställning i förhällande till styrelsen, verkställande direktören och bolagsstämman.

Enskilda aktieägares och utomståendes behov av uppgifter om bolagets förhållanden bör enligt min mening i första hand tillgodoses av bolagets styrelse och verkställande direkiör. Samtidigt är del givet att revisorns ingående kännedom om bolagets förhållanden gör atl han i mänga fall kan framslå som en viktig kunskapskälla.

Resultatet av revisorns granskning skall anges i den revisionsberättelse som revisorn är skyldig att lämna till bolagslämman. Revisionsberättelsen blir offenllig handling och revisorn kan räkna med all berättelsens innehåll kommer lill allmän kännedom. Del är genom revisionsberättelsen som revisorn i första hand har att lämna upplysningar om bolagets förhållanden. Säsom arbetsgmppen också framhåller har revisorns skyldighet alt göra anmärkning i revisionsberättelsen inle någol samband med frågan om hans lystnadsplikt.

Nuvarande regler om tystnadsplikt innebär atl en revisor som tidigare nämnts inle fär lämna ut uppgifler om bolaget pä sådant sätt att bolagel lider skada (prop. 1975: 103 s. 436). Enligt min mening måste - såsom arbetsgruppen också påpekar - även med en mer nyanserad inriktning i fråga om tystnadspliktens utformning del grundläggande vara att revisorn har tystnadsplikt beträffande förhållanden vilkas yppande kan skada det reviderade förelagel.

En effekliv och tillfredsställande revision bygger på att företagsledningen visar stor öppenhet mol revisorn. Denna öppenhet från bolagsledningens sida förutsätter all ledningen kan ulgå från att revisorn inte opåkallat lämnar upplysningar om bolagets förhållanden lill aktieägare och utomstående. Detta är enligt min mening en viklig omständighet.

Prop. 1979/80:143 84

Om man som arbetsgruppen föreslär arbetar om lagstiftningen efter mönster av banksekretessen, talar mycket för att företagsledningens öppenhet mot revisorn minskar. Detta bidrar självfallel inle lill en effektiv revision. Härtill kommer att förutsättningarna för en revisors tystnadsplikt ofta skiljer sig frän vad som gäller beiräffande banksekretessen, som endast avser atl skydda enskildas förhållanden. Det finns alltså risk för atl praxis beiräffande banksekretessen inte skulle ge revisorn lillräcklig ledning i det enskilda fallet.

Mot bakgrund av de skäl som jag nu har redogjort för känner jag tveksamhet inför den i promemorian angivna lösningen.

En annan och måhända bättre lösning, som förts fram av flera remissinstanser, går ut på atl man sä långt möjligt preciserar de situationer där det finns anledning att mildra revisorns tystnadsplikt. Innehållet i promemorian ger emellertid enligt min mening knappasl underiag för sådana preciseringar.

Kommerskollegium anser att frågan om revisorers tystnadsplikt bör underkastas en noggrannare ulredning. Enligt kollegiets mening kan en sädan utredning ske inom ramen för en ökad aktivitet frän kollegiets sida.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att arbetsgruppens förslag beträffande revisorers lystnadsplikl inte f. n, bör genomföras. Jag förordar alltså att nuvarande ordning bibehålls tills vidare.

Den lystnadsplikl som jag nu har behandlat gäller som nämnts inte i förhållande lill bolagsstämman. Revisorn är skyldig att till stämman lämna alla upplysningar som stämman begär, om det inte skulle lända till väsentligt förfång för bolagel.

Arbetsgruppen föreslår att revisorn skall ha en upplysningsskyldighet även i förhållande till medrevisor, särskild granskare, ny revisor och, om bolagel har försalls i konkurs, konkursförvaltare. Arbetsgmppen framhåller att förslaget har visst stöd i lagens förarbeten (prop. 1975; 103 s. 437). Enligt arbetsgruppen har praxis emellertid inle ännu utvecklats på förulsalt sätt och en lagändring är därför nödvändig.

Arbetsguppen anser det inle nödvändigt all den föreslagna utvidgade upplysningsskyldigheten begränsas av ett förfångsrekvisit. Revisorer och granskare har nämligen tystnadsplikt och någon skada för bolaget kan därför inte uppkomma av att de informeras. Även konkursförvaltaren kan enligt arbetsgruppen informeras ulan skada för bolaget.

Vid remissbehandlingen har förslaget tillstyrkts eller lämnals ulan erinran av praktiskt tagel samtliga remissinstanser. Även jag ansluter mig till förslaget och förordar atl bestämmelsen om revisorers upplysningsskyldighet ändras på sätt föreslagils i promemorian.

2.5.6 Etiska regler

Det finns f. n. fyra organisationer som arbetar för yrkesrevisorernas intressen, nämligen Föreningen Auktoriserade revisorer FAR, Svenska

Prop. 1979/80: 143 85

revisorsamfundet, Sveriges redovisningskonsulters förbund och Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund. De tre förstnämnda av dessa organisationer har anlagit etiska regler, som ledmölerna i organisationen har atl följa.

Arbetsgmppen rekommenderar i promemorian revisorsorganisationerna atl kompleltera sina eliska regler med uttalanden av följande innebörd;

1. En revisor har, på grund av den ställning som i fräga om revision getts
honom i lagstiftningen, plikter även mot allmänheten och det allmänna.

2. En revisor skall, inom ramen för sitt revisionsuppdrag, verka för all det reviderade företaget handlar lagenligt, tar hänsyn till aktieägare, borgenärer, anställda och övriga intressenter samt även i övrigt iakllar god affärssed.

3. En revisor skall avhålla sig frän alt genom rådgivning eller annal aklivi arbete medverka i lagstridig handling eller i handling som uppenbarligen innebär kringgående av lag, vare sig förfarandel riklar sig mol en enskild eller mot det allmänna, och inle heller aklivt medverka i förberedelser som enligt vad revisorn vet eller har grundad anledning anta syftar till sådana handlingar. Vad nu sagts skall icke uigöra hinder för en revisor att lämna upplysning om innehållel i gällande rätt. Del medför ej heller skyldighet för denne atl särskilt tillvarata myndighelernas iniressen.

Vid remissbehandlingen har rekommendationen överlag fått ett positivt mottagande vad gäller de tvä första reglerna. Den iredje regeln har däremot kritiserats av nära nog samtliga remissinstanser.

Jag vill för min del understryka vikten av att del finns etiska regler på revisorsomrädel där revisorernas skyldigheter mol såväl allmänheten som det allmänna slås fast. Reglerna bör även i övrigt utformas så, alt revisorernas ansvar i olika avseenden kommer lill uttryck. Jag saknar emellerlid anledning att här gå närmare in pä reglernas innehåll. Liksom hillills får del ankomma på revisorsorganisalionerna själva atl utforma etiska regler för sina ledamöter. Jag kommer emellertid att noga följa utvecklingen på detta område.

2.6 Förstärkt skydd för det bundna aktiekapitalet (BRÅ PM 1979: 5)

2.6.1 Allmänna synpunkter

En särskild arbelsgmpp inom BRÅ har haft i uppgift all pröva möjligheterna att genom lagstiftning förebygga missbruk av aktiebolagsformen.

Enligt arbetsgmppen har det under senare år kommit flera rapporterom alt aktiebolagsformen har använts för ekonomisk brottslighet. Uppgifterna tyder enligt arbelsgruppen på att regelsystemet i aktiebolagslagen lill skydd för bolagels aktieägare, borgenärer, anställda och andra intressenter är bristfälligt. Gruppen har därför inriktat sig på att från främst brottsförebyggande utgångspunkter undersöka möjligheterna au förbällra den nuvarande ordningen. Promemorian innehåller förslag dels om en skärpning av

Prop. 1979/80:143 86

bestämmelserna om likvidation och av kontrollen av förelag där aktiekapitalet delvis har gått förlorat, dels om åtgärder mot illojala förfaranden inför en föreslående likvidation eller konkurs genom byten av bolagets firma, säte och styrelse och dels om ålgärder för atl påskynda avvecklingen av s. k. skrivbordsbolag och vilande bolag.

Promemorian har fått etl myckel blandal mottagande vid remissbehandlingen.

Jag anser det angelägel att så långt möjligt förebygga missbruk av aktiebolagsformen. Flera av de förslag som förs fram i promemorian kan emellertid enligt min mening förvänlas ha endast mindre effekter när det gäller all motverka den ekonomiska brottsligheten. Berättigad hänsyn måste också las till de ekonomiska iniressen som finns i en lojalt bedriven affärsverksamhet. Självfallel är del också angelägel alt motverka onödig byråkrati. Frän dessa utgångspunkter anser jag atl flera av promemorieförslagen inte är godtagbara. Jag kommer att i följande avsnitt behandla de olika promemorieförslagen var för sig.

2.6.2 Likvidation

Aktieägarna i ett bolag är inte personligen ansvariga för bolagets skulder. Av hänsyn till bolagels borgenärer innehåller aktiebolagslagen regler lill skydd för det kapital som har bundits i bolaget, främsl aktiekapitalet.

Aktiekapitalet kan gå helt eller delvis föriorai, om bolagets verksamhet gär med förlust. För att i denna situation skydda bolagets borgenärer finns bestämmelser om tvångslikvidation i 13 kap. 28 aktiebolagslagen. Om aktiekapitalet har gått förlorat till mer än 2/3 kan bolaget bli skyldigt att träda i likvidation. I denna situation åligger det styrelsen att upprätta en särskild likvidalionsbalansräkning. Visar det sig atl brislen i aktiekapitalet översiiger 2/3, skall styrelsen snarast möjligt till bolagsstämman hänskjuta frågan om bolaget skall träda i likvidation. Om inte stämman beslular om likvidation, får bolaget respif till den ordinarie bolagsstämman under näsla räkenskapsår. Fastställs inte vid denna stämma en balansräkning som visar att del egna kapitalet uppgår till halva aktiekapitalet skall styrelsen, om stämman inte beslutar om likvidation, ansöka om tvångslikvidalion hos vederbörande tingsrätt. Bolagel kan undgå beslut om tvångslikvidation genom att under ärendets handläggning visa att likvidationsanledningen har upphört.

.Arbetsgruppen föreslår en skärpning av reglerna om tvångslikvidalion. I förslaget behålls själva utgångspunkten för tvångslikvidationsreglerna, nämligen att aktiekapitalet har gått föriorai lill mer än 2/3.

När det gäller styrelsens skyldighet att agera vid befarad kapitalbrist påpekar arbetsgmppen att lagmmmets nuvarande lydelse har vållat missförstånd om lagens innebörd. Därför föresläs i promemorian en uttrycklig bestämmelse om att det åligger styrelsen att, när helst anledning föreligger

Prop. 1979/80:143 87

till antagande atl bolagets eget kapital understiger 1/3 av det registrerade aktiekapitalet, ofördröjligen upprälla en särskild balansräkning som visar bolagets ställning.

Remissinstansernas inställning till förslagel är överlag positivt. Även jag ansluter mig till förslaget och förordar att bestämmelsen om styrelsens skyldighet att agera vid befarad kapitalbrist ändras pä säll som har föreslagits i promemorian.

Arbetsgmppen föreslär vidare en återgång till kravel i 1944 års aktiebolagslag, nämligen att ett bolag som har förlorat mer än 2/3 av aktiekapitalet inom viss lid mäste förete full täckning av aktiekapitalet för att bolaget skall undgå skyldighet att träda i likvidation Kravel på full täckning bör enligt arbelsgmppens mening kunna införas rned hänsyn till möjligheterna alt göra aktieägartillskott.

Arbetsgmppen framhåller dessutom i promemorian att det inte är försvariigt att ett bolag under en följd av är driver verksamhel med ett aktiekapital som saknar täckning. I promemorian föreslås därför att, om bolagsstämman för andra året i följd fastställer en balansräkning som ulvisar att aktiekapitalet har gåu förlorat till 1/3, stämman samtidigt skall pröva frågan om bolaget skall träda i likvidation. Stannar stämman för att fortsätta verksamheten får bolaget respit till ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår. Vid denna stämma måste full täckning finnas för del registrerade aktiekapitalet för att bolaget skall undgå likvidationsskyldighet.

Under remissbehandlingen har de angivna promemorieförslagen fält ett blandat mottagande. Flertalet remissinstanser har intagit en kritisk hållning till förslagen.

Frågan om täckning av förlorat aktiekapital prövades vid aktiebolagslagens tillkomst år 1975 (prop. 1975; 103 s. 217), Kravet på full täckning bedömdes då som alltför strängt med hänsyn till främst kapitalproblemen i nystartade företag, företagens möjligheter att på kort lid få tillgång lill nytt riskvilligt kapital och effeklerna för kapitalägare och anställda i företaget.

Mot bakgmnd bl. a. av de senaste årens utveckling är det angeläget att man inte försämrar företagens möjligheter att i ett för företaget besvärligt ekonomiskt läge säkra sysselsättningen för de anställda. Problemen är här givetvis särskilt framträdande i nystartade företag och företag som är inne i ett expansivt utbyggnadsskede. En annan viktig faktor i sammanhanget är den rådande knappa tillgängen på riskvilligt kapital i samhället. Möjligheterna atl pä korl tid täcka hela bristen i aktiekapitalet kan i mänga fall vara mycket begränsade. Även i ett längre perspektiv kan etl absolut krav på full täckning orsaka svårigheter för den lojala företagsamheten. Detta innebär att jag i huvudsak delar den bedömning av frågan om täckning av föriorai aktiekapital som gjordes i 1975 års lagstiftningsärende. Jag är därför inte beredd att tillstyrka promemorieförslaget i den delen. Jag är heller inte beredd, främsl av hänsyn lill sysselsättningsaspekterna, att

Prop. 1979/80:143 S8

godla förslagel om en begränsad lidsfrist för fortsalt verksamhet för förelag som inte har full täckning för aktiekapitalet.

Vad jag nu har sagt innebär atl nuvarande ordning bibehålls i fråga om täckning av förlorat aktiekapital.

Jag vill här nämna atl frågor rörande frivillig likvidation f. n. övervägs i samband med den fortsatta översynen av lagstiftning mot organiserad och ekonomisk brottslighet. Enligt vad jag har inhämtat kan översynsarbetel i denna del förväntas resultera i en promemoria från brottsförebygande rådet under våren 1980 med förslag till ålgärder mol missbruk av likvidationsinstitutet.

2.6.3 Kvalificerad revisor m. m.

I fråga om aktiebolag finns närmare beslämmelser om revisors kompetens i 10 kap. akliebolagslagen. En redogörelse för dessa bestämmelser har jag lämnal tidigare (se avsnill 2.5.2).

Arbelsgruppen anser att kvalificerade revisorer på sikt bör krävas i alla aktiebolag. Under en övergångslid bör emellerlid en priorilering göras så atl det beräknade tillskottet av kvalificerade revisorer sätts in där revisorerna gör mest nytta. Enligt arbelsgruppens mening bör därför en kvalificerad revisor finnas i de aktiebolag som bevisligen är i riskzonen på det sättet alt en del av det registrerade aktiekapitalet har gåll förlorat.

Pä grund av det sagda föreslär arbelsgruppen atl minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad eller godkänd, om del enligt den senast fastställda balansräkningen inte finns full täckning för bolagets registrerade aktiekapital.

Promemorieförslaget har fått ell övervägande positivi mottagande vid remissbehandlingen.

Jag har lidigare (avsnitt 2.5.2) framhållit alt kvalificerade revisorer på sikt bör finnas i alla akliebolag. Jag har emellertid också påpekal att tillgängen på kvalificerade revisorer f. n. är begränsad. I denna siluaiion är det angeläget att de resurser som finns på revisorsområdet tas lill vara på bäsla sätt.

När ett bolag inte har full täckning för aktiekapitalet är detla självfallet ofta ett tecken på att bolaget har finansiella svårigheter. Från revisorshåll har vid remissbehandlingen påpekats att etl byte av revisor i en sädan situation kommer väl sent och inte alltid är av godo. Jag har förslåelse för dessa synpunkter men är samtidigt övertygad om att förekomslen av en effektiv och sakkunnig revision i bolaget kan vara ett verksamt medel när del gäller att komma lill rätta med bolagets svårigheter. Ell utnyttjande av de kvalificerade revisorernas tjänster i sädana sammanhang som del här är fråga om är därför enligt min mening till fördel för bolaget och dess intressenter. Man kan dessutom på goda grunder anta att kravet pä en kvalificerad revisor motverkar ekonomisk brottslighet eller andra otillbörliga beteenden, om bristen i aktiekapitalet har föranletts av någon form av illojal affärsverksamhet.

Prop. 1979/80:143 89

Mot bakgrund av det anförda förordar jag att minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara kvalificerad, om bolagels senasl faslställda balansräkning visar att full täckning inte finns för bolagets regisirerade aktiekapital. Om bolagsstämman i denna situation inte utser en kvalificerad revisor, skall länsstyrelsen på anmälan utse en behörig revisor (10 kap. 6 8 akliebolagslagen).

Enligt gällande rätt är del styrelsen som är skyldig att ansöka om tvångslikvidalion. Ansökan kan ocksä göras av styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller aktieägare (13 kap. 2 8 första stycket aktiebolagslagen). Revisorns initiativrätt motiverades med att del är angelägel atl skyddet för bolagets bundna kapital blir effektivt (se prop. 1975: 103 s. 501).

Revisorns initiativrätt bör enligt arbetsgruppens mening ersättas med en absolut plikt för revisorn all agera. I promemorian föreslås alt slyrelsen eller revisorn skall ge in ansökan om likvidation, om inle bolagsstämman godkänner en balansräkning som utvisar atl föreskriven täckning finns för det regisirerade aktiekapitalet. Genom ordel "godkänner" markeras enligt arbelsgruppen att det inte är fråga om en balansräkning per balansdagen ulan en räkning som avser det aktuella läget pä stämmodagen.

Remissinstansernas inställning till förslaget är splittrad.

Jag vill för egen del framhålla att jag anser det vikligl att skyddet för bolagets bundna kapital är effektivt. Det är enligt min mening också viktigt att revisorernas ställning stärks. En absolut plikt för revisorn att agera i de situationer som det här är fråga om rimmar alltså i och för sig väl med min allmänna inslällning.

Å andra sidan kan invändningar göras mot den i promemorian föreslagna ordningen. Jag är inte övertygad om att etl genomförande av förslagel kan få mer än på sin höjd marginella effekler när det gäller att molverka missförhållanden. En ansökan om tvångslikvidation för bolaget är en belydelsefull förvaltningsåtgärd. Ansvaret för en sådan åtgärd bör rimligen i första hand åvila bolagets ledning bl.a. med hänsyn till bestämmelserna om personligt betalningsansvar. För revisorn aktualiseras inget sådant ansvar. Enligt min mening ligger det också myckel i vad som har påpekals vid remissbehandlingen, nämligen alt en revisor inte bör dras in i en intressekonflikt i en situation där styrelsen anser sig böra forlsäUa verksamhelen och därmed garaniera sysselsättningen för bolagets anställda. Till detla kommer att revisorn enligt nuvarande bestämmelser är skyldig att kontrollera all slyrelsen och verkställande direktören har följt akliebolagslagens bestämmelser.

Mot bakgrund av del anförda har jag kommit till den slutsatsen att arbetsgruppens förslag om en absolut skyldighel för revisorn atl agera vid kapitalbrist inte bör genomföras. Jag förordar alltså att nuvarande ordning bibehålls.

I klarhetens intresse anser jag del befogat att, såsom har föreslagits i

Prop. 1979/80:143 90

promemorian, lagtexten anger all en bedömning av bolagels ställning skall ske på gmndval av en balansräkning som avser det aktuella läget pä stämmodagen. Jag förordar alltså atl promemorieförslaget genomförs på denna punkt.

2.6.4 Byte av firma och säte

1 bolagsordningen för varje akfiebolag skall anges bl.a, bolagels firma, dvs. den benämning under vilken verksamheten drivs, samt den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte, Uppgiflerna om bolagets firma och styrelsens säte registreras i patent- och registreringsverkets bolagsregister. Ändras bolagsordningen, vilket kan ske genom beslut av bolagsstämman, skall ändringen genast anmälas för registrering och beslutet får inle verkställas förrän registrering har sketl.

Arbetsgmppen föreslår att en ändring av bolagsordningen såvitt angår bolagets firma och styrelsens säte skall få registreras endasl om ändringen är påkallad av marknadsmässiga, organisatoriska eller andra särskilda skäl. Vidare skall krävas att ett yttrande företes av en kvalificerad revisor om att det finns full täckning för bolagets registrerade aktiekapital och att såvitt känt någon allvarlig betalningsanmärkning mot bolaget inle har förekommit under det närmast föregående året.

Arbetsgmppen framhåller i promemorian att firmabylen och ändringar i fråga om styrelsens säte ofta ingår som ett led i en rad åtgärder som syftar till att vilseleda bolagets borgenärer och andra intressenter. Firmabyten i illojalt syfte torde vara ojämförligt vanligast i aktiebolag. Problemen med firmabyten och otillböriiga ändringar av styrelsens säte bör därför enligt arbetsgmppen lösas inom akliebolagslagens ram.

Vid remissbehandlingen har promemorieförslaget fåll elt blandal mollagande. Flera remissinstanser godtar förslaget. Ungefär lika många ställer sig avvisande.

Enligt min mening måste utgångspunkten vara att bolagsledningen har full frihet atl bedöma när del finns skäl att byta firma eller den ort där styrelsen skall ha sitt säte. Som framhållits i promemorian har emellertid byten av firma och säte ibland förekommit som ett led i en illojal verksamhet. Del är i och för sig motiverat att åtgärder vidtas för att motverka sådana illojala förfaranden (jfr LU 1979/80; 2 s, 30). Jag känner emellertid tveksamhet inför den i promemorian skisserade lösningen för att komma till rätta med de problem som det här är fräga om. Skälen härtill är flera.

Promemorieförslaget medför långl gående inskränkningar av bolagsledningens möjligheter alt självständigt bedöma frågor om firmabyte eller ändring av styrelsens säte. Patent- och registreringsverket skall i varje särskilt fall göra en materiell prövning av huruvida fömtsättningar finns för alt medge byle av firma eller säte. Denna prövning kan, som patenlverket självt har framhållit i sitt remissvar, välla slora praktiska svårigheter. Ofta torde verket fä etl bristfälligt underlag för sina överväganden. Verket

Prop. 1979/80:143 91

skulle också, om förslaget genomförs, behöva en inte ringa resursförslärkning för att kunna arbela som tillståndsmyndighet.

Vad särskilt gäller kravet pä intyg från kvalificerad revisor om atl det finns full täckning för bolagets aktiekapital kan delta komma all drabba de seriösa företagen alllför hårt åtminstone sä länge inle den ordningen gäller att kvalificerad revisor finns till hands i alla aktiebolag.

Sammanfattningsvis anser jag all del kan befaras atl effekterna av den föreslagna ordningen endast skulle ge begränsade fördelar när del gäller alt motverka den ekonomiska brottsligheten och andra illojala beteenden men medföra betydande administrativa nackdelar för såväl bolagen som registreringsmyndigheten. Detta hindrar emellertid inte att andra, mindre långtgående åtgärder kan vidlas.

Var slyrelsen har sitt säte har praklisk belydelse i en rad hänseenden. Först och främst gäller som bolagets hemvist den ort där styrelsen har sitt säte. På den orten har bolaget alltså atl svara i tvistemål, Samma bestämmelser gäller för ansökan om bolagets konkurs, Pä skalleområdet gäller dessutom att sätesorten är bestämmande för beskatlningen av bolaget. I fråga om mervärdeskatt är bolaget skyldigt att inom viss tid underrätta länsstyrelsen om att bolaget har ändrat sätesort.

Mot bakgrund av de bestämmelser somjag nu har redogjort för ligger det enligt min mening nära till hands att i stället för promemorieförslaget välja en lösning som innebär att bolaget blir skyldigt att genast underrätta länsstyrelsen i det län där bolagets styrelse har sitt säte om ett beslut om firmabyte eller ändring av sätesort. Underlåter bolagel atl underrätta länsstyrelsen bör delta kunna leda lill all beslutet om ändring av bolagsordningen vägras regisirering.

En sådan ordning som jag nu har angett bör kunna få positiva effekler när det gäller att molverka illojala beteenden i sådana sammanhang som del här är fråga om. För bolagen och regislreringsmyndigheten kan den ifrågasatta underrättelseskyldigheten inle rimligen medföra någon större belastning. Jag förordar därför att den av mig angivna ordningen genomförs.

Flera av problemen med firmabyten och ändringar av styrelsens säte hänger enligt min mening samman med aktiebolagsregistrets nuvarande uppbyggnad. Det är bl. a. en allvariig olägenhel atl akliebolagsregislret inte annat än undantagsvis ger någon möjlighet alt söka på person. Genom en överföring av akliebolagsregislret pä maskinläsbart medium för att möjliggöra slagningar på bl.a. fysiska personers namn skulle enligt min mening myckel vara vunnet också beträffande sådana illojala förfaranden som det här är fråga om. Enligt vad jag har inhämtat från patent- och registreringsverkets bolagsbyrå kommer det framdeles atl finnas tekniska möjligheter till detta.

Jag vill i detla sammanhang ocksä erinra om att statskontoret nyligen lill budgetdepartemenlet har lämnat en rapport (nr 1979: 28) Organisalionsre-

Prop. 1979/80: 143 92

gisler. Rapporten utgör en förstudie av förutsättningarna alt förenkla och förbättra uppgiflsinsamling, registrering och avisering av dala om förelag och organisationer. 1 rapporlen visas vilka myndigheler och organisationer som registrerar uppgifler om förelag m. fl. och vilka uppgifter av baskarak-lär som finns i regisiren. Rapporten innehåller förslag lill åtgärder i syfle atl åsladkomma förenklingar och förbättringar i uppgiftslämnandet och registreringen av basinformation om företag samt i utbytet av sådan information mellan regisiren. I rapporlen belyses vidare frågan om att inrätta ett s. k. basregister över företag och organisationer.

2.6.5 Byle av styrelse m. m.

Etl aktiebolag är skyldigt att anmäla vissa förhållanden som rör bolaget lill patent- och registreringsverket. I fräga om bolagets ställföreträdare skall anmälan göras om ställföreträdarens namn, postadress och personnummer. Även den som anmälningen gäller har rätl alt göra anmälan (8 kap. 15 8 akliebolagslagen). Uppgifterna tas in i aktiebolagsregistret.

Arbetsgruppen framhåller att del inte är ovanligt med förändringar i bolagets ledning inför en förestående likvidation eller konkurs. Inte sällan ställs myndigheterna inför del problemet alt det inte finns någon som kan förelräda bolaget. Ledamöterna av den slyrelse som finns registrerad i akliebolagsregislret kan uppvisa ett formellt riktigt protokoll, som visar att deras uppdrag har upphört för länge sedan fastän någon anmälan därom inte har gjorts till aktiebolagsregistret. Någon ny styrelse har såvitt känt inle utsetts.

Arbetsgruppen föreslär i promemorian att ett akliebolag varje år i samband med atl bolagel sänder in sin årsredovisning till patenlverket skall bifoga en aktuell förteckning över bolagels slyrelseledamöler, verkställande direkiör, suppleanter och firmatecknare med uppgifl om deras postadresser och personnummer.

Vid remissbehandlingen har promemorieförslaget fått etl övervägande posilivi mottagande. Några remissinstanser vill dock gå längre än förslaget och menar atl en avgående styrelseledamot bör vara skyldig att själv anmäla sin avgång för att undvika att bli solidariskt ansvarig för bolagets förbindelser.

För egen del anser jag att promemorieförslaget utgör en rimlig avvägning mellan myndighelernas behov av kontrollinstrument och de krav som lämpligen kan slällas på ett bolag och dess ställföreträdare. Jag förordar alltså atl den i promemorian föreslagna ordningen genomförs. Vissa över-gängsregler kan emellertid behövas. Jag återkommer till dessa i specialmotiveringen.

Jag har tidigare (se avsnitt 2,5,3) anslutit mig till en ordning av innebörd all det i aktiebolagsregistret skall tas in uppgifter om revisor motsvarande vad som gäller för akliebolags ställföreträdare. Enligt min mening är det viktigt att den uppgifisskyldighet som nu är i fräga ocksä omfattar ett

Prop. 1979/80:143 93

akliebolags revisorer. Jag förordar alllsä all det införs en skyldighet för aktiebolag att varje år senasl en månad efter ordinarie bolagsstämma sända in en akluell förteckning över bolagets ievisorer med utjpgift om deras postadresser och personnummer.

Uppgifterna i de nu föreslagna förteckningarna bör inte regislreras i aktiebolagsregistret. Avsikten med uppgiftsskyldigheten är inte heller alt belasla palentverket med en konlinuerlig kontroll av att registret innehåller aktuella uppgifter. Patenlverket får dock möjligheter alt göra vissa stickprovskontroller genom alt jämföra bolagsregislrets innehåll med de aktuella förteckningarna. Om det härvid visar sig att bolagsregislrets innehåll är inaktuellt får palenlverket förelägga bolaget att för registrering sända in aktuella uppgifter,

2.6.6 Låneförbudel

Genom en ändring är 1973 i 1944 ärs aktiebolagslag infördes regler om förbud för aktiebolag att lämna län lill aktieägare m.fl. Reglerna om låneförbud har med vissa justeringar förts över till 12 kap. 7-9 88 i 1975 ärs aktiebolagslag och har därefler ändrats i vissa avseenden år 1977 (se prop. 1977/78:41).

Låneförbudet innebär alt aktiebolag inte får lämna penninglån till personer inom en viss angiven krets. Låneförbudet gäller inle lån som har lämnats innan lagstiftningen om läneförbud irädde i kraft den 6juni 1973. I en särskild förteckning saml i balansräkningen skall dock lämnas uppgift även om äldre lån under förutsättning all länet är av sådant slag som avses med låneförbudsbestämmelserna (se prop. 1973:93 s. 146).

Det finns enligt arbetsgruppen anledning befara all i många vilande bolag och skrivbordsbolag aktiekapitalet på lillgängssidan molsvaras endast av en fordran på aktieägaren. Gamla lån torde även vara vanligl förekommande i rörelsedrivande fåmansbolag. Genom att lagsiiftningen om läneförbud inte gavs någon retroaktiv lillämpning kan lån som i dag inte skulle kunna beviljas ulan länsstyrelsens dispens stå ute i all framlid. Enligt arbetsgruppens mening bör åtgärder nu vidtas för alt återföra sädana utlånade medel lill bolagel åtminstone sä alt full täckning erhålles för aktiekapitalet.

Arbetsgruppen föreslår i promemorian att ifrågavarande gamla lån skall belalas lillbaka till bolaget senast vid utgången av är 1981 lill den del som behövs för alt bolagets regisirerade aktiekapital skall vara till fullo läckt. Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek skall länel inte anses ha någol värde. Fullgörs inte ålerbelalningsskyldigheten skall lånet fr. o. m. den 1 januari 1982 anses strida mot de nuvarande låneförbudsreglerna i akliebolagslagen och straffansvar alltså kunna komma i fråga för de ansvariga. Länsstyrelsen föreslås på samma sätt som vid nya lån kunna meddela dispens frän återbetalningsskyldigheten.

Under remissbehandlingen har promemorieförslagel utsatts för omfattande kriiik.

Prop. 1979/80:143 94

Även jag är kritisk till den föreslagna ordningen. När regler om låneförbud infördes år 1973 framhölls (prop. 1973:93 s. 91) alt del bundna kapitalets funktion i ett bolag inte kan uppfyllas pä ell tillfredsställande säll om det är möjligt för företagsledningen och aktieägarna att la det bundna kapitalel i anspråk genom lån, Samiidigi betonades alt lån som lämnats före lagstiftningens ikraftträdande inle berördes av förbudet (prop. 1973:93 s. 145),

Enligt min mening kan en återbetalning av ifrågavarande gamla län i många fall tänkas leda till svårigheter för både lånlagarna och förelagen. Promemorian ger knappasl underiag för en bedömning av hur pass omfattande dessa svårigheter kan tänkas bli. Promemorian visar inle heller pä etl tillfredsställande sätt behovet av en ändring beiräffande dessa lån. Att nu införa en skyldighet att återbetala dessa lån innebär enligt min mening en form av retroaktiv lagstiftning, som inte kan komma i fråga utan myckel slarka skäl. Sådana skäl har enligt min mening inte lagls fram. Jag anser alltså att promemorieförslaget inte bör genomföras och förordar att nuvarande ordning bibehålls.

2.6.7 Vilande bolag och skrivbordsbolag

År 1973 beslöts att alla aktiebolag måsle ha ell aktiekapital på minst 50000 kronor. Bolag som har bildats före den 6juni 1973 fick dock anstånd till utgången av är 1978 med all höja sitt aktiekapital lill della belopp. Övergångstiden har sedan föriängts lill utgången av är 1981 (se prop. 1976/ 77: 109). Bolag, vars registrerade aktiekapital inle uppgär lill 50000 kronor vid utgången av år 1981, skall avföras ur aktiebolagsregistret och är därmed upplösta.

Arbetsgmppen framhåller i promemorian all avvecklingen av 5000-kronorsbolagen går långsamt. Det finns enligt arbelsgruppen slarka skäl av bl.a. brottsförebyggande natur som talar för att man redan nu aklivi bör försöka fä till stånd en avveckling av de inte rörelsedrivande bolagen. En effektiv åtgärd är atl ålägga bolagen en så pass hög regislerhållningsavgift att den gör det motiverat alt avveckla de vilande bolagen och skrivbordsbolagen. De intäkter som på della sätt tillfaller staten börenligt arbelsgruppen lämpligen användas för en effektivisering av akliebolagsregislret.

I syfte att påskynda avvecklingen av vilande bolag och skrivbordsbolag och att finansiera en upprusining av akliebolagsregislret föreslår arbetsgruppen därför att alla aktiebolag årligen skall erlägga en s. k. regislerhållningsavgift. Avgiften bör enligt arbetsgruppen vara i storieksordningen I 000 kr, per kalenderår och bolag.

Vid remissbehandlingen har promemorieförslagel fält etl blandat mollagande.

För egen del villjag framhålla att det nu återstår mindre än två år av den övergångstid som gäller för 5000-kronorsbolagen. De bolag som inte har höjl sitt aktiekapital till 50000 kronor vid utgången av år 1981 kommeralt

Prop. 1979/80: 143 95

upplösas. Även om den frivilliga avvecklingen av 5 000-kronorsbolagen går tämligen långsamt anser jag därför att del saknas anledning att vidta yllerligare åtgärder för alt påskynda avvecklingen av dessa bolag. När del gäller promemorieförslaget om en regislerhållningsavgift anser jag det dessutom osannolikt alt en åriig avgift av I 000 kronor kan påskynda avvecklingen av elt bolag som verkligen används i illojala syflen.

Mot bakgrund av det anförda har jag kommit till den slutsatsen alt promemorieförslaget om en regislerhållningsavgift för del angivna ändamålet inte bör genomföras.

När det gäller frågan om en effektivisering av akliebolagsregislret får jag hänvisa till handelsdepartementets bilaga i budgetpropositionen (prop. 1979/80: 100 bil. 14 s. 99).

2.7 Nyemission av aktier till underkurs m. m.

Enligt I kap. I 8 aktiebolagslagen skall aktierna i elt aktiebolag lyda på lika belopp. Vid bildandet av ett aktiebolag gäller enligt 2 kap. 2 8 bl. a. att betalningen för aktierna inte får understiga det nominella beloppet.

I 4 kap. I 8 föreskrivs alt bestämmelserna i 2 kap, 2 8 äger motsvarande lillämpning vid nyemission, dvs. när aktiekapitalet ökas genom att akiier tecknas mot betalning. Vid fondemission, dvs. när nya aktier ges ut utan någon belalning eller de gamla aktiernas nominella belopp höjs utan någon ny betalning, måsle man enligt samma paragraf till aktiekapitalet föra över minst ell belopp som motsvarar summan av de nya aktiernas nominella belopp resp. den sammanlagda höjningen av aktiernas nominella belopp.

Frågan om nyemission av aktier lill underkurs behandlades under förarbelena lill den nya aktiebolagslagen. 1 prop. 1975; 103 uppehöll sig föredragande statsrådet vid frågan med anledning av att Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund hade hemställt om undantag från förbudet mol emission lill underkurs vid nyemission mol kontantbetalning. De båda organisalionerna hade framhållil alt förbudet mot underkursemission medförde olägenheter när aktierna i ett börsregislreral bolag var noterade under eller omkring pari. Ett sådant bolag hade då inte möjlighet all anskaffa kapital genom nyemission, eftersom emissionskursen måste sältas så högt atl en emission inte kunde placeras på marknaden.

Föredragande statsrådet framhöll med anledning av skrivelsen (prop. 1975: 103 s. 222) atl del var av central betydelse att aktiekapitalet verkligen tillfördes bolaget. Utgångspunkten måste vara att tillgångar motsvarande aktiernas nominella belopp tillfördes bolaget för atl aktiekapitalet och det övriga bundna egna kapitalel på elt tillfredsställande sätt skulle kunna fullgöra sin funktion som säkerhetsfaktor för bolagets borgenärer.

Som skäl mot att införa en möjlighet till underkursemission framhöll föredraganden vidare att del prakliska behovet av en sådan möjlighet var litet och atl del var osäkert om aktiemarknaden skulle ställa sig positiv lill

Prop. 1979/80: 143 96

en underkursemission, eftersom en sädan lätt kunde uppfattas som en bekräftelse på att bolagets ställning var dålig. Mot bakgrund av de angivna synpunkterna avstyrkte han förslagel om emission lill underkurs.

Under riksdagsbehandlingen av akliebolagspropositionen aktualiserades frågan om underkursemission pä nytl genom en motion om atl nyemission till underkurs skulle få ske i vissa fall när emission skedde mol kontant betalning. De fall som motionärerna åsyftade var sådana då aktierna i etl börsregislreral bolag noterades under pari trots att det egna kapitalel enligt en bokföringsmässig värdering kunde beräknas ha ett värde som översteg del sammanlagda nominella beloppet av bolagets akiier.

1 sitt betänkande med anledning av propositionen uttalade lagutskottet (LU 1975/76:4) att del var länkbart atl en emission till underkurs i den speciella situation som motionärerna åsyftade skulle kunna användas som etl medel all stärka ett bolags finansiella ställning genom all åstadkomma en förbättring av relationen mellan eget och främmande kapital, nägol som i och för sig var angelägel. Utskottet pekade emellertid pä att en rad nya finansieringsformer hade införts i aktiebolagslagstiftningen. Vidare ansåg utskottet atl underkursemission knappast skulle kunna bli aktuell annat än i sällsynta fall.

Avslulningsvis erinrade ulskottet om att reglerna om förbud mot emission av aktier lill underkurs hade ställts upp till skydd för borgenärerna, de anställda och aktieägarna i syfte atl säkerställa att bolagel vid en nyemission verkligen tillfördes reella tillgångar som minsl uppgick lill kapitalökningens belopp. Utskottet ansåg att det borde krävas slarka skäl för all införa undanlag från dessa regler. Eftersom sådana skäl inle fanns i det förevarande fallet, avstyrkte utskottet motionsyrkandet. Riksdagen biföll uiskottels hemställan (se även LU 1977/78; 8 och 1979/80; 2).

Somjag har nämnt i inledningen har industriförbundet, bankföreningen och Föreningen Auktoriserade revisorer FAR (i del följande kallade organisationerna) lagil upp frågan om nyemission av akiier lill underkurs i en skrivelse lill justitiedepartementet 1978-12-04, I skrivelsen hänvisar organisationerna lill en promemoria om underkursemission som har upprättals inom industriförbundet (bilaga 11:1) och anför i huvudsak följande, I början av 1970-talel förekom börsnoleringar under pari endast i undanlagsfall. Under de senaste åren har emellertid ett flertal av landets större förelag under lång tid hafl sina aktier noterade under pari. Det har sålunda blivil omöjligt för en myckel betydande grupp företag att öka sill aktiekapital genom nyemission. Soliditeten i svenska börsförelag är alltför låg. En soliditelsförbätlring i induslrin är utomordentligt angelägen. Vinstnivån i företagen är ofta inle lillräcklig för den önskvärda förbättringen. Det är därför angeläget med tillskott till det egna kapitalel genom nyemission.

Enligt organisalionerna visar analysen i den bifogade promemorian atl del inte synes finnas något hinder mot underkursemission frän bolagsrätls-liga eller teoretiska utgångspunkter. Inte heller finns del skäl att begränsa

Prop. 1979/80:143 97

underkursdifferensens slorlek eller all föreskriva att differensen skall fyllas ut genast eller inom en viss tid.

Organisationerna förklarar all en rnöjlighel alt använda déh i Norge och Finland praktiserade metoden med kombinerad ny- och "fond"-emission i praktiken sannolikl skulle lösa problemen för de flesta företag som i dag har sina aktier noterade under eller invid pari. Sålunda torde den s.k. fondemissionsandelen i de flesta fall kunna täckas genom överföring från reservfonden eller genom uppskrivning av anläggningstillgångar. På sikt bör man dock söka en mer generell lösning som gör det möjligt också för företag som inte har kapital eller uppskrivningsmöjligheter att göra underkursemissioner.

Mot bakgrund av det anförda hemställer organisationerna om en förutsättningslös prövning av frågan i hela dess vidd. För del fall departementet inte skulle kunna tillstyrka en lösning som tillåter underkursemission med kvarstående underkursdifferens hemställer organisalionerna atl underkursemission med omedelbar utfyllnad av differensen från egel kapital blir tillälen.

Dämtöver hemsläller organisationerna all aktiebolagslagens bestämmelser om nedsättning av aktiekapitalet skall ändras i två avseenden beträffande aktiemarknadsbolag, dvs, bolag vars aktier är noterade pä börsen eller pä lista som utges ay Svenska fondhandlareföreningen. Dels föresläs att kravet att aktiebreven skall fordras in för nedstämpling eller utbyte avskaffas, så att nedsättning kan ske genom en central registreringsåtgärd. Dels föreslås att bestämmelserna om att rätten skall ge tillstånd lill vinstutdelning under tre är efter nedsättning av aktiekapitalet ändras så, att tillstånd inte krävs då nedsättning sker utan att det föreligger nägon förlustsituation enligt bolagets balansräkning och nedsättningsbeloppet förs över till reservfonden.

De flesta remissinstansema har tillstyrkt att del införs en möjlighel att emittera nya aktier till underkurs. Endast en remissinstans (LO) har direkt avstyrkt förslaget. När det gäller den närmare utformningen av bestämmelser om underkursemission är remissutfallet splittrat. En del remissinstanser tillstyrker att en rätt till underkursemission införs utan något krav på att differensen mellan emissionsvärdet och del nominella värdet skall täckas. Andra menar att det är nödvändigt att som ett skydd för bolagets eget kapital föreskriva att underkursdifferensen skall täckas omedelbart eller inom en begränsad tid. Frän flera håll pekar man pä att en ordning som tillåter kvarstående underkursdifferens kan leda till osäkerhet och missuppfattningar i fråga om storleken av bolagets egel kapital, även om det i balansräkningen tas upp en särskild post där underkursdifferensen redovisas.

De remissinstanser som tillstyrker förslaget om underkursemission ansluter sig i allmänhel till tanken att det inte behövs någon lägsta gräns för emissionskursen. Några remissinstanser påpekar att nyemission av aktier 1-Riksdagen 1979180. I saml. Nr 143

Prop. 1979/80: 143 98

till underkurs kan vara till nackdel för dem som redan har aktier i bolaget. Från någol häll föreslås därtör alt del skall krävas kvalificerad majoritet för beslut om underkursemission. Vidare förordnar någon remissinstans etl förbud mot riktade underkursemissioner.

Förslaget att upphäva bestämmelserna om all aktiebreven skall fordras in för nedstämpling eller ulbyte i samband med nedsättning av aktiekapitalet och bestämmelserna om rättens lillslånd lill vinstutdelning efler nedsältning i vissa fall tillstyrks av de flesla remissinslanser som har ullalat sig härom. Några remissinstanser avstyrker dock de föreslagna ändringarna och menar att de är omotiverade och kan medföra olägenheler.

Som organisationerna har framhållil medför förbudet mot alt emittera akiier lill underkurs svårigheter för aktiebolag atl anskaffa riskvilligt kapital, om aktierna är noterade under pari. Enligt aktiebolagslagens bestämmelser måste vid en nyemission de nya aktierna lyda pä samma belopp som de gamla, och betalningen för de nya aktierna fär inte undersliga del nominella beloppel. Detta betyder att nägon nyemission inte kan genomföras så länge aktierna är noterade under pari. Detsamma gäller i princip när börskursen ligger vid eller strax ovanför pari, eftersom nya aktier i prakliken ofta måste emilleras lill en kurs som är lägre än börskursen för att kunna placeras på marknaden.

Denna olägenhel av förbudet mot underkursemission har förstärkts under senare år genom atl börskurserna överlag har sjunkit. Under andra hälflen av 1970-talet har aktierna i etl flertal börsnoterade förelag under kortare eller längre lid varil noterade under pari. Samtidigt har mänga förelag haft ett uttalat behov av kapitaltillskott för all förbällra sin soliditet och möjliggöra nya invesleringar.

Teoretiski kan visserligen ett bolag vars aktier är noterade omkring pari eller lägre genomföra en nyemission, om bolagel först sätter ner aktiekapitalet så atl aktiernas nominella värde blir lägre än börskursen. Ett sådant förfarande stöter emellertid på både praktiska och psykologiska svårigheter. I de flesta fall kan man knappast räkna med all denna ulväg är nägot användbart alternativ för all anskaffa riskvilligt kapital.

Inte heller de nya finansieringsformer som har införts i aktiebolagsrätten under 1970-talel erbjuder någon tillfredsställande lösning av kapilalförsörj-ningsproblemen för bolag vars aktier är lågt noterade pä börsen. Dessa finansieringsformer, bl. a. konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyleckning, kan visserligen användas för all åstadkomma en förstärkning av det egna kapitalet på längre sikl. Däremot är de mindre användbara när det gäller att snabbt förbättra relationen mellan eget och främmande kapital.

Det stär därför klart atl elt avskaffande av förbudet mol nyemission till underkurs skulle kunna vara till fördel för akliebolag vars aktier är lågt noterade genom att underlätta anskaffningen av nylt kapital. Vid bedömningen av om förbudet kan avskaffas eller mjukas upp måste man emellertid också la hänsyn lill vilka verkningarna kan bli för andra intressenter.

Prop. 1979/80:143 99

Bland de skäl som har anförts mol atl tillåta underkursemission har särskilt framhållils atl skyddet för bolagets borgenärer, anställda och aktieägare kan äventyras, om inte det nya aktiekapitalet verkligen lillförs bolagel.

Även jag anser att det är betydelsefullt att inte de bestämmelser som gäller till skydd för bolagets egel kapital luckras upp. Del är angeläget att det kapitaltillskott som sker genom en nyemission verkligen molsvaras av verkliga tillgångar. En nyemission får givetvis inte göras på etl sådant sätt att den bidrar till att urholka aktiekapitalet.

Vad jag nu har sagt innebär emellertid inle alt man måsle upprätthålla ett absolut förbud mol nyemission av akiier till underkurs. Som organisationerna har framhållit kan en nyemission medföra ett reellt kapitaltillskott även om inte de nya aktierna betalas med fulla nominella beloppet.

Organisationerna har i sin framställning föreslagit en ordning som innebär att man i bokföringen använder tvä olika aktiekapitalsbegrepp. Del nominella aktiekapitalet tas upp på vanligt sätt. Därefter redovisas som en negativ post den s, k. underkursdifferensen, dvs. skillnaden mellan de nya aktiernas sammanlagda nominella belopp och vad som har betalats för dem. Återstoden utgör bolagets verkliga aktiekapital.

1 och för sig kan man pä detta sätl göra det möjligt att genomföra en nyemission till underkurs ulan att principerna om skydd för det egna kapitalel rubbas. Den föreslagna ordningen medför emellerlid vissa olägenheter. Etl system som innebär alt man använder sig av två olika aktiekapitalsbegrepp kan lätt leda till osäkerhet och missförstånd. Särskilt för den som inle är närmare förtrogen med bokföring kan det vara svårt alt få en klar bild av del värde som aktiekapitalet har. Med ett sådant system blir det också nödvändigt all införa särskilda regler i aktiebolagslagen om vilket aktiekapitalsbegrepp som åsyftas i olika sammanhang där aktiekapitalet är av belydelse, l.ex. i fråga om avsätining till reservfonden och fömtsättningarna för likvidation. Enligt min mening är det en klar fördel om man kan finna en lösning som inte medför sådana komplikationer.

En möjlighel all undvika de angivna problemen är, som organisationerna har nämnl, att avskaffa systemet med nominellt aktiekapital och endast räkna med det aktiekapital som verkligen belalas in, Emellerlid är systemet med nominellt belopp av så grundläggande belydelse för aktiebolagslagens uppbyggnad all det inte finns skäl atl i detta sammanhang överväga nägon ändring av de bolagsrättsliga principerna pä denna punkt.

Även om man inte ändrar de gmndläggande principerna kan man emellertid införa en möjlighet till underkursemission utan att behöva laborera med Ivå olika aktiekapitalsbegrepp, nämligen om man ser till all tillgångar motsvarande del nominella beloppel överförs lill aktiekapitalet ocksä när nya aktier emitteras till underkurs.

Som jag nyss har framhållit är det viktigt att inle bestämmelserna om skydd för bolagets egel kapital luckras upp genom bestämmelser om un-

Prop. 1979/80:143 100

derkursemission. Det är också önskvärt att inte öppna möjlighet att nyemittera aktier till underkurs för bolag vars aktiekapital redan är urholkat. Ett bolag som har förbrukat en stor del av sitt aktiekapital bör inle ha möjlighet att emittera akiier till underkurs för alt försöka undvika en nödvändig rekonstmktion eller likvidation. En sädan möjlighet bör enligt min mening finnas bara för företag som har en relativt god ekonomisk situation men som med nuvarande bestämmelser inte kan genomföra en nyemission därför att börsvärdet är för lågt.

Vid bedömningen av om etl bolags ekonomiska siluaiion är sädan att en nyemission bör kunna genomföras är börsvärdet av underordnad betydelse. Enligt min mening finns det inte skäl alt vid denna bedömning ge den marknadsmässiga värdering som börskursen ger uttryck åt företräde framför en bokföringsmässig värdering enligt reglerna i aktiebolagslagen och bokföringslagen. Börskurserna påverkas av en rad omständigheter som kan dra ner kursen även på företag som har en solid ställning. Det är inte ovanligt att ett bolags substansvärde är betydligt högre än vad börsvärdet utvisar.

När man bedömer fömtsättningarna för en underkursemission bör man därför utgå frän en värdering pä grundval av gängse redovisningsprinciper. Som jag nyss har berört finns det inte anledning atl införa en möjlighet till underkursemission för bolag som visar en svag ekonomisk ställning även vid en bokföringsmässig värdering. Jag anser för min del att en sådan möjlighet bör finnas endast i de fall dä ett bolag har en tillräckligt god ställning för att skillnaden mellan aktiernas nominella värde och vad som betalas för dem skall kunna täckas genom överföring av medel frän reservfonden eller annat eget kapital. Bolag med sämre ekonomisk situation bör liksom hittills vara hänvisade till att emittera nya aktier först efter nedsättning av aktiekapitalet.

Om underkursdifferensen täcks på det angivna sättet, har frågan om emissionskursens storlek i förhållande till del nominella värdet inle så stor betydelse. Huvudsaken är att den del av de nya aktiernas nominella värde som inte betalas av de nya aktieägarna själva täcks på annat sätt. Vid fondemission, som kan sägas vara en extrem form av underkursemission, är emissionskursen noll, men detta innebär inte någon belastning för företagets soliditet, eftersom aktiekapitalet i samband med fondemissionen tillförs kapital som täcker aktiernas nominella belopp. Det finns alltså inte skäl att föreskriva någon begränsning neråt av emissionskursen.

När det gäller frågan varifrån medel skall tas för atl täcka skillnaden mellan det nominella beloppet och emissionskursen anser jag att överföring bör kunna ske såväl frän eventuellt förekommande fria fonder eller annat fritt eget kapital som från reservfonden eller annat bundet eget kapital. Liksom vid fondemission bör det vara möjligt att använda medel från en evenluell uppskrivningsfond eller att för ändamålet skriva upp värdet på anläggningstillgångar.

Prop. 1979/80:143 101

Med de beslämmelser om nyemission som gäller idag kan ett bolag föreskriva atl betalning för nya aktier skall ske genom tillskott av apportegendom. Enligt min mening finns del inle anledning all ulesluia denna möjlighet i sädana fall då nyemission sker lill underkurs. Jag vill dock understryka vikten av alt den egendom som skjuts till genom apport verkligen är till nytta för bolaget och att egendomen inle äsätls ett för högt värde. Bestämmelser härom finns i 2 kap. 2 8 aktiebolagslagen (jämför 4 kap. I 8). Vidare föreskrivs i 4 kap. 68 atl en bestämmelse om apport skall tas upp i beslutet om nyemission, atl styrelsen skall avge en redogörelse för de omständigheter som kan ha betydelse för au bedöma värdet på apportegendomen och att revisorerna skall yttra sig över redogörelsen. Av 4 kap. 12 8 framgår alt ett beslut om nyemission inle fär registreras förrän all apportegendom har tillförts bolaget. Några föreskrifier som särskilt tar sikle pä underkursemissioner lorde inle behövas.

Om man i enlighet med det anförda inför en möjlighet lill nyemission av aktier till underkurs med krav på omedelbar täckning av underkursdifferensen, blir syftet med organisationernas framställning i allt väsentligt tillgodosett. En sädan ordning medför inte några risker för bolagets egel kapital. Inte heller uppkommer några nackdelar för bolagets borgenärer eller de anställda. Man undgår också de olägenheler med två olika aktiekapitalsbegrepp som skulle uppkomma om man införde en möjlighet att låta underkursdifferensen slå kvar under kortare eller längre tid.

Som några remissinstanser har påpekat kan en möjlighet att emittera akiier lill underkurs i vissa fall missgynna gamla aktieägare, åtminstone vid riktade emissioner. Delta visar sig framför allt på del sättet alt de nya aktierna ger samma rätt till andel i bolagets lillgångar och vinst som de gamla även om de har köpts för elt lägre pris. Detsamma kan emellertid inträffa om nyemission sker till en kurs som ligger över del nominella värdet. Så snart emissionskursen är lägre än börskursen kan de gamla aktieägarna åsamkas förluster vid riktade emissioner.

Det finns dock redan i dag regler som på olika sätt skyddar de gamla aktieägarna vid en nyemission. Det är aktieägarna själva som beslular om nyemission och om villkoren för emissionen. För beslul om sådan ökning av aktiekapitalet som kräver ändring av bolagsordningen föreskrivs två tredjedelars majoritet. Om inte annat beslämts har aktieägarna vid en kontantemission företrädesrätt atl teckna nya akiier. Den som inte vill ulnyllja sin företrädesrätt kan sälja sin teckningsrätt. Sätts företrädesrätten ur spel genom ett beslut om riktad emission, kan del upphävas av domslol, om beslutet är ägnat att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller någon annan lill nackdel för bolaget eller annan aktieägare.

Mot bakgmnd av det anförda anser jag alt del inle finns anledning alt införa några ytteriigare bestämmelser till skydd för de gamla aktieägarna i samband med nyemission till underkurs.

Jag föreslår följaktligen att det i 4 kap. 1 8 aktiebolagslagen föreskrivs atl

Prop. 1979/80:143 102

teckning av aktier vid nyemission i börsnoterade bolag får ske mot belalning av lägre belopp än del nominella, under förutsättning att skillnaden mellan vad som skall betalas för de nya aktierna och deras sammanlagda nominella belopp tillförs aktiekapitalet, innan beslutet om nyemission regislreras, antingen genom överföring från bolagets egel kapital i övrigt eller genom uppskrivning av anläggningstillgång. De nya bestämmelserna föranleder följdändringar av bestämmelserna om uppskrivning av anläggningstillgångar och om nedsättning av reservfond i 11 kap, 4 8 och 12 kap, 4 8 aktiebolagslagen. Dessulom bör i en övergångsbestämmelse föreskrivas att reglerna om underkursemission är tillämpliga också vid nyemission i bolag vars aktier är noterade pä den s. k. fondhandlarlistan.

Om del införs en möjlighet att emittera nya akiier lill underkurs i enlighel med vad jag nu har anfört, minskar behovel av sådana ändringar av reglerna om nedsältning av aktiekapitalet som organisationerna har föreslagit för att underlätta anskaffningen av nytt kapital. Enligt min mening finns det också andra skäl som talar mot de föreslagna ändringarna.

Vad först beträffar frågan om infordrande av aktiebreven för nedsättning eller utbyte i samband med nedsättning av aktiekapitalet anser jag för min del atl reglerna härom har en funktion att fylla. Så länge man har kvar en ordning som bygger på ett nominellt aktiekapital bör man inte luckra upp systemet genom att låta kravet pä att det gällande nominella beloppet skall finnas angivet pä aktiebreven ersättas med en central registrering. Jag kan därför inte tillstyrka förslaget att avskaffa kravet alt aktiebreven skall fordras in för nedsätlning eller utbyte i samband med nedsättning av aktiekapitalet.

Det andra förslaget frän organisationerna innebär som tidigare nämnls atl bestämmelserna i 6 kap. 5 8 aktiebolagslagen om rätlens tillstånd till vinstutdelning under tre år efter nedsättning av aktiekapitalet inte skall vara tillämpliga i sådana fall då nedsältning sker utan att det föreligger någon förlustsituation enligt balansräkningen och nedsättningsbeloppet förs över till reservfonden. 1 och för sig kan jag hålla med om att vissa skäl talar för att avskaffa kravet på rättens tillstånd i de angivna fallen. Jag anser emellertid att det är önskvärt att såvitt möjligt undvika en långtgående specialreglering av olika situationer. Det kan också ifrågasättas om del är lämpligt att den värdering av bolagels tillgångar och skulder som har gjorts i balansräkningen i vissa fall skall vara avgörande för frågan huruvida vinstutdelning efter nedsättning av aktiekapitalet skall få ske utan räuens tillstånd eller ej. Enligt min mening har del inte visats aU bestämmelserna om rättens lillstånd till vinstutdelning i de angivna fallen är förenade med sådana olägenheter att den föreslagna ändringen bör genomföras.

Prop. 1979/80: 143 103

2.8 Särskilda regler för de mindre aktiebolagen

Somjag har nämnt i inledningen har bolagskommiltén också lagl fram etl belänkande (SOU 1978; 66) med förslag om en ny bolagsform för de mindre förelagen, andelsbolag. Bakgrunden lill kommitiéförslagel är de önskemål som har förts fram vid olika tillfällen om all man för de mindre företagen skapar en särskild bolagsform som i likhet med aktiebolaget ger delägarna rätl atl driva verksamhet utan personlig ansvarighet men som bättre än aktiebolagsformen är anpassad lill de mindre företagens intressen.

Kommitténs förslag till andelsbolagslag ansluter nära lill aktiebolagslagen. En skillnad är emellerlid att andelarna i elt andelsbolag inte skall kunna överlåtas lika fritt som aktier. Vidare föresläs elt starkare minoritetsskydd än i akliebolag. Samtliga bolagsmän fär en vidsträckt rätt lill insyn i andelsbolagels förvaltning. Lägsta andelskapital föresläs bli 20000 kr. Samtidigt föreslås att den undre gränsen för aktiekapital, som f. n. är 50000 kr., skall höjas till 125 000 kr.

Vid remissbehandlingen har bolagskommilléns förslag mötts av betydande invändningar. Till de remissinstanser som från olika ulgångspunkler har framfört kritik hör även småföretagarnas organisationer.

Med anledning av remisskritiken beslöt den dåvarande regeringen i början av år 1979 att inte lägga fram något förslag på grundval av bolagskommitténs förslag till andelsbolagslag. Frågan om särskilda och enklare regler för de mindre företagen skulle emellertid övervägas yllerligare inom justitiedepartementet. Till slöd för della arbele tillkallades en referensgrupp med företrädare för bl. a. småföretagarnas organisaiioner.

Det arbete som sålunda har bedriviis i justitiedepartementet har gett vid handen atl aktiebolagslagens regler i allt väsentligt passar även för mindre företag. Om emellerlid en ny företagsform inte införs finns det anledning atl ändra akliebolagslagen i två avseenden. Del är fråga dels om möjligheterna alt begränsa aktiernas fria överlåtbarhet för att delägarkretsen bälire skall kunna kontrolleras, dels om ett ökal minoritelsskydd genom möjligheter till bäitre insyn i företagel.

En av grundprinciperna i akliebolagslagen är atl aktierna skall kunna överlåtas fritt (3 kap. 2 8 akliebolagslagen). Från denna princip görs emellertid två undantag. Bolagsordningen får innehålla ett s. k. ullänningsförbe-häll. Delta undantag hänger samman med regleringen i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten atl förvärva fast egendom m. m. Bolagsordningen (ar vidare enligt 3 kap. 3 8 aktiebolagslagen innehålla bestämmelser om lösningsrätt när akiier övergår lill en ny ägare (s. k. hembuds-klausul).

Aktiebolagsutredningen föreslog är 1971 yllerligare etl undanlag, nämligen alt en överlålelse av akiier skulle fä göras beroende av tillstånd från bolaget. Förslaget om sådana samlyckesklausuler genomfördes emellerlid inte. Som skäl härför angav föredragande statsrådet (prop. 1975: 103 s.

Prop. 1979/80: 143 104

229) bl.a. alt förslagel innebar all majoriletsaklieägarna kunde hindra en minorilelsaktieägare att sälja sina aktier i bolaget och att denne alltså i hög grad skulle vara utlämnad åt majoritetens godtycke.

Bolagskommittén har för andelsbolagen föreslagit en likartad bestämmelse om samlyckesklausuler (SOU 1978: 66 s. 156). Förslaget har utsatts för kritik under remissbehandlingen. Del har härvid framhållits att förekomsten av sådana klausuler skulle medföra bl.a. den olägenheten att andelarna inte kunde användas som säkerhel vid belåning.

När det gäller akliebolagen finns det enligt min mening inle nägon anledning atl friingä den ståndpunkt som inlogs vid aktiebolagslagens tillkomst, vare sig när det är fräga om större eller mindre aktiebolag. Jag är alltså inte beredd att föreslå regler som skulle göra det möjligt att genom samtyckesklausuler begränsa aktiers fria överlåtbarhet.

De lidigare berörda reglerna om hembudsklausuler i aktiebolagslagen innebär i huvudsak följande (se prop. 1975: 103 s. 230 och 314-318). En hembudsklausul hindrar inte en aktieägare från att överlåta sina aktier till en utomstående. I stället blir förvärvaren skyldig att hembjuda aktierna till de tidigare aktieägarna eller någon annan lösningsberättigad, som därigenom blir i tillfälle atl lösa in aktierna. Innan det visar sig att lösningsrätten inte begagnas, kan den till vilken aktierna har övergått inte ulöva någon annan av aktierna härfiytande rält gentemot bolaget än rätl till vinstutdelning och företrädesrätt till teckning av ny aktie vid nyemission eller till teckning av andel i lån mol konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt vid nyleckning. Den nye förvärvaren kan alltså under mellantiden inte utöva några förvaltningsbefogenheter och han är också utestängd från deltagande i fondemission och andra utbetalningar till aktieägare än vinstutdelning.

Lösningsrätten kan principiellt göras tillämplig på vilket som helst fång. Fängesmannen kan vidare uigöras av en utomstående eller en aktieägare efter bolagets eget val. Även kretsen av lösningsberättigade kan beslämmas fritt. Den kan bestämmas så att lösningsrätten tillkommer nägon utomstående eller att en beslående aktieägare, vissa aktieägare eller alla aktieägare inkluderas i kretsen.

Lösningsrätten ulövas på villkor som ofta är preciserade i bolagsordningen. Det är alltså inle fråga om att den eller de lösningsberättigade inträder i det avtal som ligger till grund för förvärvet och övertar de villkor som detta avtal kan innehålla. Detta innebär bl.a. att lösenbeloppets eriäggande regleras av bolagsordningens föreskrifter och inte av de betalningsvillkor som förvärvaren har förhandlat sig lill i silt avtal med överlätaren. De närmare grunderna för bestämmande av lösenbeloppel kan framgå ur och vara preciserade i bolagsordningen. Om så inte är fallet är frågan om löseskillingens storlek öppen och den slulliga lösningen blir en förhand-lingsfräga mellan förvärvaren och den lösningsberättigade eller, om parterna inte kan enas, en fråga som får avgöras genom skiljedom.

Prop. 1979/80:143 105

Bolagskommittén har för andelsbolagen föreslagil beslämmelser om hembudsklausuler som överensstämmer med vad som gäller för aktiebolagen. Kommittén har emellertid också föreslagit all det skall kunna göras en annan typ av förbehåll i bolagsordningen, s.k. förköpsklausuler (SOU 1978:66 s, 155), En sådan klausul innebär förbud för en aktieägare att överiåla sina akiier innan han har erbjudit dem som är förköpsberätligade atl förvärva aktierna.

Enligt min mening talar flera skäl för atl vidga avtalsfriheten när det gäller att begränsa den fria rätten au överiåla akiier. Sådana hembudsklausuler som f. n, kan slällas upp har den fördelen att, eftersom en lösningsrätt blir akluell först när ett fullgånget förvärv har ägt mm, bolaget och aktieägarna vet vem de riskerar att få in i kretsen, om de inle utövar sin lösningsrätt. Å andra sidan har hembudsklausulerna ett flertal nackdelar. Del förhållandet all aktierna mäste övergå till en förvärvare innan lösningsrätten aktualiseras innebär vid frivilliga överlåtelser en omgång, som, om lösningsrätten utövas, medför helt onödiga kostnader och förspillt arbete. Kravet pä en aktieövergång som utlösande faktor för lösningsrätten bidrar också till onödiga rättegångar mellan förvärvaren och den eller de lösningsrberättigade eller mellan överiåtaren och förvärvaren. Den största nackdelen med en hembudsklausul är emellertid all aktierna "under spelets gång" passiviseras och all del under denna tid inle finns nägon som kan utöva rösträtt för aktierna. Överiåtaren kan inte rösta för de överlåtna aktierna, eftersom han genom överiåielsen har förklarat sig inle längre vara ägare lill aktierna. Inte heller förvärvaren kan behandlas som aktieägare innan lösningsfrågan slutligt har avgjorts. Aktierna är alltså passiviserade under den ofta länga tid som gär äl för alt komma till ett avgörande i lösningsfrågan.

Förköpsklausuler får f. n. inte tas in i bolagsordningen för aktiebolag. 1 akliebolag som önskar hålla aklieägarkretsen sluten är det emellertid vanligl atl aktieägarna eller gmpper av aktieägare träffar särskilda överenskommelser, s. k. konsortialavial, som siktar till att åstadkomma en starkare bindning av aktierna till parterna i avtalel än som är möjligt genom en hembudsklausul. En vanlig typ av begränsning i ett konsortialavial är förköpsklausuler. Konsortialavial får inle någon verkan mol bolagel, eftersom det inte fär tas in i bolagsordningen. Konsortialavtalen har inle heller någon verkan mot den som i god tro förvärvar aktier i bolaget. Denna typ av avtal är alltså inle något lillfredsställande instmment när det gäller att kontrollera kretsen av aktieägare.

Enligt min mening visar förekomsten av konsortialavial med förköpsklausul att det finns behov av denna typ av kontroll av aklieägarkretsen i de mindre företagen. Jag förordar därför att avtalsfriheten vidgas så att aktiebolagen i sina bolagsordningar får ta in inte bara som fn, hembudsklausuler ulan även förköpsklausuler i enlighet med vad jag nu har angivit. Bestämmelserna i 3 kap. 3 8 aktiebolagslagen är i allt väsentligt väl anpassade även för förköpsklausuler.

Prop. 1979/80:143 106

Möjligheten alt använda hembudsklausuler är inle begränsad till vissa aktiebolag. I praktiken kan emellerlid sådana klausuler inte användas av de aktiebolag som med sina aktier vänder sig till allmänheten eller lill en större krets av aktieägare. Enligt min mening behövs det inle heller i fråga om förköpsklausulerna någon begränsning till vissa akliebolag.

Jag går nu över lill att behandla frågan om aktieägarnas möjligheter atl följa verksamheten i mindre aktiebolag. Enligt 9 kap. 12 8 aktiebolagslagen har en enskild aktieägare rätl all fä upplysningar av bolagsledningen i ärenden som skall avgöras på bolagsstämman. Denna s. k. frågeräll är begränsad på olika sätt. För det första gäller den endast på bolagsstämman och inte i andra sammanhang. För det andra behöver upplysningar meddelas endast om det kan ske ulan väsentligt förfång för bolaget. För del tredje behöver upplysningar lämnas på stämman endasl om styrelsen och verkställande direktören där har tillgång till de uppgifler som behövs för alt frågan skall kunna besvaras. Upplysningar som inte kan lämnas vid bolagsstämman skall i stället lämnas inom två veckor efter stämman.

För andelsbolagen har bolagskommiltén föreslagit vissa bestämmelser om upplysningsskyldighet m.m., som inle är begränsade till bolagsstämman (SOU 1978; 66 s. 198). Dessa bestämmelser har delvis utformats med 19 8 MBL som förebild.

Enligt min mening bör 9 kap. 12 8 aktiebolagslagen kompletteras med bestämmelser som i huvudsak motsvarar vad bolagskommiltén har föreslagit för andelsbolagen. Bestämmelserna, som avser att tillgodose minoritetsaktieägarnas behov av insyn i mindre bolag, bör gälla i aktiebolag med högsl tio aktieägare. I sädana bolag bör alltså varje aktieägare beredas tillfälle att ta del av böcker, räkenskaper och andra handlingar som rör bolagets verksamhet, i den omfallning som behövs för en bedömning av bolagets ställning eller av visst ärende som skall förekomma pä bolagsstämman. Styrelsen och verkslällande direktören bör dessutom, om del kan ske utan oskälig kostnad eller omgång, vara skyldiga att på begäran bilräda aktieägaren med den utredning som behövs för det nyss angivna ändamålet samt att tillhandahålla behövliga avskrifter. Bolagsledningen bör kunna vägra aktieägaren tillgång till informalion eller hjälp med utredning om det skulle föreligga påtaglig risk för väsentlig skada för bolaget. Befrielse frän angiven skyldighet inträder alltså inte så fort bolaget i något avseende kan ha nackdel av att upplysningarna lämnas ut. I stället bör risken för allvarlig skada vara i del närmaste uppenbar för att undantagsbestämmelsen skall träda i lillämpning.

De förslag som i övrigt har lagts fram av bolagskommittén beträffande andelsbolagen föranleder, som har framgått av del föregående, nu ingen åtgärd. Det finns emellertid skäl att följa utvecklingen pä bolagsomrädel. Tidigare harjag nämnt all utvecklingen på medbestämmandeområdel kan komma att motivera en översyn av aktiebolagslagen. Även andra faktorer, såsom önskemålet atl underlätta nyetablering och alt stödja de mindre

Prop. 1979/80: 143 107

förelagen. kan göra del lämpligt all senare på nyll överväga frågan om en skillnad mellan de regler som skall gälla för de slörsia akliebolagen och de som skall reglera de någol mindre loi-elagens verksamhel.

2.9 Ikraftträdande

År 1973 beslöts atl alla akliebolag måste ha etl aktiekapital på minst 50000 kronor. Som tidigare nämnls har dock äldre bolag fått anstånd till utgången av är 1981 med all höja sill aktiekapital till della belopp (se prop. 1976/77: 109 och SFS 1977: 320). Akliebolag, vars regisirerade aktiekapital inte uppgär lill 50000 kronor vid utgången av är 1981, skall avföras ur akliebolagsregislret och är därmed upplösta.

Handelsbolagsformen ulgör enligt min mening elt värdefulll allernaliv för de mindre akliebolag som vill fortsätta verksamhelen ulan atl höja aktiekapitalet. Del är emellertid angelägel att de nya reglerna om handelsbolag träder i kraft innan aklieägarna i de mindre akliebolagen måsle ta ställning lill om de skall välja denna företagsform eller inte. Del är ocksä viktigt atl de får tillräcklig tid för sina överväganden.

Med hänsyn lill vad jag nu har sagt och med beaktande av övriga omständigheter förordar jag att den nya lagstiftningen om handelsbolag får träda i kraft den I januari 1981. Även de övriga lagförslag somjag nu har redogjort för bör träda i kraft den I januari 1981.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med del anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag lill

1. lag om handelsbolag och enkla bolag,

2. lag om årsredovisning m. m. i vissa förelag,

3. lag om ändring i akliebolagslagen (1975; I38.S).

Förslagen bör fogas till prolokollet i della ärende som bilaga /.?'.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om handelsbolag och enkla bolag

Lagen har en disposiiion som i hög grad stämmer överens med BL;s. Från kommiltéförslagel skiljer sig lagen främsl genom alt den inte innehåller beslämmelser om styrelse i handelsbolag. Lagen är uppdelad pä fyra kapitel. I kap. innehåller inledande bestämmelser som definierar begreppen handelsbolag, kommanditbolag och enkell bolag. 2 kap., som innehåller beslämmelser om handelsbolag, är uppdelat på tre avsniu som skiljs äl

' Bilagan har uleslulils här. I den mån förslagen inte är likalydande med dem som är fogade till propositionen hänvisas till den i specialnioliveringen intagna lagtexten.

Prop. 1979/80:143 108

genom underrubriker. Efier etl första avsnitt om bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheler följer ett andra avsnitt om bolagels och bolagsmännens förhällande lill tredje man, varefter kapitlet avslutas med ett avsnill om bolagets likvidation och upplösning. 3 kap. behandlar kommanditbolaget och 4 kap. det enkla bolagel. 4 kap. är uppdelat på avsnitt med underrubriker på samma sätl som 2 kap.

1 kap. Inledande bestämmelser

I 8 Ett handelsbolag föreligger, om tvä eller flera har avtalat att utöva näringsverksamhet i bolag.

Första slyckel gäller inte i fråga om verksamhel som medför skyldighet att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979: 141).

Bestämmelser om firma för handelsbolag finns i firmalagen (1974: 156) och handelsregislerlagen (1974: 157).

Paragrafen motsvarar I 8 och 2 8 andra slycket BL.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2,2.1) har jag anslutit mig lill kommitténs uppfattning att del inle är lämpligt atl i lagtext definiera begreppet bolag. I frågan om avgränsningen av bolagel från andra rättsinstitut vill jag utöver vad jag har anfört i den allmänna motiveringen framhålla följande.

Vad gäller förhållandet till stiftelser har inom doktrinen (Nial, Om handelsbolag och enkla bolag. 1955 s. 51) anföris alt enligt härskande uppfattning stiftelsen skiljer sig från bolagel därigenom att stiftelsen i motsats lill bolaget inle har några medlemmar utan blott karakteriseras av all egendom har anslagils lill att varaktigt främja visst ändamål. Delägarna i bolaget kan förändra bolagels ändamål och om de så önskar upplösa bolaget. Stiftelsen äter, fortsäller Nial, förvaltas av elt organ (slyrelsen) som principielll inle har möjlighel att förändra sliftelsens ändamål eller upplösa stiftelsen. De personer som åtnjuter förmåner av stiftelsens verksamhel deslinatärerna, har i princip inle någon rätl atl della i sliftelsens förvallning.

Enligt min mening kan med ledning av dessa uttalanden bolaget med någorlunda säkerhet avgränsas från stiftelsen. Den närmare gränsdragning som erfordras i särskilda fall fär överlämnas lill rättstillämpningen. Resultatet av siiftelseulredningens arbele lorde också komma atl möjliggöra en ökad precision i gränsdragningen mellan bolag och stiftelse.

Kommittén har sammanfattande beskrivii doktrinens syn pä frågan om gränsdragningen mellan associationerna bolag och förening, iag får hänvisa lill kommilléns framställning (SOU 1978; 67 s. 59) och till de synpunkier som har framförts av Nial i Svensk associationsrätt (1975 s. 25).

Den gemenskap som föreligger i dödsbo är särskilt reglerad genom bestämmelserna i ärvdabalken. Efler det alt boel har blivit utrett kan gemenskapen fortsätta genom avtal om sammanlevnad i oskiftat bo. Inle i något fall blir det civilrättsligt fråga om elt bolag, eftersom 24 kap. ärvda-

Prop. 1979/80:143 109

balken konstruerar rättsförhållandet som en fortsättning av den normala dödsboförvaltningen. Ärvdabalkens regler avser dock endast förvallningen av den dödes egendom. Om dödsbodelägarna under deri gemensamma förvallningen lägger även sådan egendom som inte hör lill boel, kan del bli fråga om ell bolagsförhållande i denna del (se Nial, Om handelsbolag och enkla bolag, 1955 s. 26). Sedan viss lid har förflulil efter dödsfallet blir enligt 53 8 3 mom. kommunalskallelagen (1929: 370) och 6 8 3 mom. lagen (1947; 576) om statlig inkomstskatt delägare i större dödsbon skattskyldiga pä sätl som om boet utgjort handelsbolag, dvs. var och en taxeras för sin andel.

Beträffande gränsdragningen mellan bolagsavlal och anställningsavtal kan hänvisas till framställningen i arbelsrätiskommitiéns betänkande (SOU 1975: 1) Demokrati på arbetsplatsen, s. 732-735.

1 överensslämmelse med 55 8 BL innehåller kommittéförslaget en uttrycklig bestämmelse (1 kap. 5 8) om atl den nya lagen inle skall vara lillämplig på aktiebolag och partrederi. Enligt min mening är del emellerlid uppenbart atl aktiebolag och partrederi skall vara undanlagna frän den nya lagens tillämpningsområde. Jag anser inte att förhållandet behöver påpekas i en särskild bestämmelse. Den av kommittén föreslagna I kap, 5 8 har därför fått utgå.

Första och andra styckena. I fråga om skälen för den bestämning av begreppet handelsbolag som har skett i förevarande paragraf får jag hänvisa till den allmänna moliveringen (avsnill 2.2.1). Med näringsverksamhet avser jag en yrkesmässigt driven verksamhet av ekonomisk nalur. Jag har därmed gett begreppel näringsverksamhet en innebörd som överensstämmer med den som vanligtvis har tillagts begreppet inom civilrältslig lagstiftning. I förarbelena till bokföringslagen (prop. 1975: 104 s, 140) angav sålunda föredragande statsrådet att begreppel näringsidkare i bokföringslagen bör ges den innebörden atl det omfattar var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. I samma bemärkelse används termen näringsidkare i bl.a. avtalsvillkorslagen (1971:112), konsumentköplagen (1973: 877) och marknadsföringslagen (1975: 1418).

Enligt 1 8 första slycket andra meningen bokföringslagen (i lydelse enligt SFS 1979: 142 och 1065) är ett handelsbolag bokföringsskyldigt även om bolaget inte driver näringsverksamhet. Den nu föreslagna handelsbolags-definitionen medför inte atl denna bestämmelse blir överflödig. Ett handelsbolag föreligger redan i och med avlalet om att utöva näringsverksam-hel i bolag. Handelsbolaget kan alltså föreligga redan innan verksamheten har påbörjats. Den nämnda bestämmelsen i bokföringslagen behövs för att ett sådant handelsbolag skall vara bokföringsskyldigt redan från sin tillkomst. Bestämmelsen har också betydelse för ett enkelt bolag som blir handelsbolag genom registrering (se 1 kap. 3 8 andra stycket).

Enligt 199 a 8 konkurslagen (1921: 225) får gäldenären inte under konkursen driva rörelse med vars utövande följer bokföringsskyldighet. Enligt

Prop. 1979/80: 143 110

212 8 konkurslagen bestraffas en överträdelse av detla förbud med dagsböter. Förbudet gäller enligt förarbetena (prop. 1968: 98 s. 43) även delägare i handelsbolag. Enligt handelsregisterförordningen (1974; 188) skall lill ell handelsbolags ansökan om regisirering fogas bevis om atl bolagsmännen inle är i konkurs.

Genom de nu redovisade bestämmelserna synes del vara sörjt för alt en konkursgäldenär under sill konkurstillstånd inte kan ingå som bolagsman i ell rörelsedrivande bolag. Däremot finns det inga regler som hindrar atl en person efter avslutat konkurstillstånd ingär som bolagsman i ell rörelsedrivande handelsbolag. Konkurslagskommittén haremellertid i sitt betänkande (SOU 1979: 13) Konkurs och rätlen atl idka näring föreslagit atl ett i förhållande till 199 a 8 konkurslagen utvidgat näringsförbud införs som förutsätter särskild prövning i det enskilda fallet. Jag har behandlat kommiltéförslagel i en den lOjanuari 1980 beslutad lagrådsremiss. Förslaget berör även handelsbolag.

Tredje stycket. Somjag har angivii i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1) delar jag kommitténs uppfattning att förekomsten av gemensam firma inte bör utgöra ett villkor för uppkomslen av etl handelsbolag.

Beslämmelser om firma som berör handelsbolag finns i firmalagen (1974; 156) och handelsregisterlagen (1974; 157). Firmalagen innehåller alla bestämmelser som är gemensamma för firmor av olika slag. Uiöver de maleriella skyddsreglerna upptar firmalagen gemensamma villkor för registrering och överlåtelse av firma. Dessutom finns i firmalagen bestämmelser om förbud mot användning av firma och annal näringskännetecken samt om hävande av firmaregistrering, följderna av intrång i annans firma-rätt och firmaieckning. I handelsregislerlagen las uiöver regislreringsbe-stämmelser upp bl. a. vissa specialföreskrifter om firma för sådana näringsidkare, däribland handelsbolag, som skall införas i handelsregistret. Gemensamt för olika slag av näringsidkare som skall regislreras i handelsregistret är alt uppgift om firma alltid skall tas in i regislret. Firman har en central funktion vid registreringen, eflersom näringsidkaren skall registreras under den firma varunder näringsverksamheten drivs. Vid registreringen erhålls firmaskydd enligt bestämmelserna i firmalagen. Av 5 8 handelsregisterförordningen (1974: 188) följer atl handelsbolag i ansökan om registrering skall lämna uppgift om firma.

På grund av den betydelse som bestämmelser om firma sålunda har för handelsbolag även efler den nya lagstiftningens införande, harjag ansell det befogal atl i förevarande paragraf hänvisa till bestämmelserna om firma i firmalagen och handelsregisleriagen. Kommiitén föreslog även en hänvisning lill handelsregislerförordningens bestämmelser. Jag delar emellerlid den vid remissbehandlingen framförda uppfaltningen att en hänvisning i delta sammanhang till handelsregislerförordningens administrativa föreskrifter framstår som mindre påkallad.

Prop. 1979/80:143 111

2 8 Etl kommanditbolag är ett handelsbolag i vilkel en eller flera bolags
män har förbehållit sig all inte svara för bolagets förbindelser med mera än
han har salt in eller åtagit sig att sälla in i bolagel. En sådan bolagsman
kallas kommanditdelägare. Annan bolagsman i kommanditbolaget kallas
komplementär.

Paragrafen moisvarar 38 8 BL.

1 enlighet med terminologin i nu gällande räu anses kommanditbolaget som en form av handelsbolag.

Paragrafen överensslämmer i sak med gällande räu. 1 allt väsenlligl stämmer också utformningen med vad kommillén har föreslagil.

I 3 kap. 2 8 nya lagen har intagils en motsvarighet lill bestämmelsen i 38 8 BL om atl inte samtliga bolagsmän fär vara kommanditdelägare.

3 8 Ett enkell bolag föreligger, om i annal fall än som avses i I § försia
slyckel tvä eller flera har avtalat alt ulöva verksamhel i bolag.

Etl enkelt bolag blir etl handelsbolag, om bolagel förs in i handelsregistret.

Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1).

Första stycket, som moisvarar 45 8 försia stycket BL, innebär att ett enkell bolag föreligger, om tvä eller flera har avtalat atl i bolag utöva verksamhet som inte är att hänföra till näring eller som medför skyldighet alt föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979: 142).

Andra stycket motsvarar 45 8 andra slycket BL. Enligt 2 8 tredje slyckel handelsregisterlagen fär ell enkell bolag föras in i handelsregistret i den ordning som föreskrivs för handelsbolag.

4 8 Ett handelsbolag men inte ett enkelt bolag kan förvärva rättigheter
och ikläda sig skyldigheler saml föra lalan inför domslolar och andra
myndigheler.

Paragrafen moisvarar 2 8 första slycket och 46 8 BL.

Sedan gammalt brukar en principielll väsenllig skillnad mellan handelsbolag och enkell bolag anses vara alt handelsbolaget men inle del enkla bolagel har rällssubjektivilel. En erinran om denna grundläggande skillnad är enligt min mening på sin plats i detla inledande kapitel. Handelsbolagets rältssubjekliviiei uttrycks i förevarande paragraf i ordalag som nära ansluter till dem som används inom nu gällande räll. Jfr även 2 kap. 13 8 försia slyckel akliebolagslagen.

2 kap. Handelsbolag

Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter

I 8 Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheler under bolagels bestånd bestäms genom avtal.

Prop. 1979/80:143 112

1 den mån bolagsmännen inte har träffat avtal om något annat skall 2—4 och 6-16 88 lillämpas. Oavsett vad bolagsmännen har avtalat skall 5 8 tillämpas.

Paragrafen moisvarar 3 8 BL.

Liksom enligt gällande rält bör enligt min mening huvudprincipen vara den all lagbestämmelserna om bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter skall vara dispositiva (se avsnitt 2.2.6). Della kommer lill utiryck i förevarande paragraf

Av paragrafen följer emellertid också alt bestämmelsen om granskningsrätt i 5 8 är tvingande. 5 8 moisvarar 7 8 BL som är disposiliv. I ulländsk rätt förekommer däremot uttryckliga bestämmelser om all kontrollrätten inte får sättas ur funkiion genom avtal. För en bolagsman, som inte bara har gjort en insats i bolaget med förhoppning alt få vinst och med risk atl förlora insatsen utan som även bär fulll personligt ansvar för bolagets förbindelser, kan det vara ett vilall ekonomiskt inlresse atl kontrollera bolagets räkenskaper och förvaltning. Avtal mellan bolagsmännen som utesluter eller inskränker kontrollrätten lär vara mycket sällsynta, 11 8 bokföringslagen kräver att handelsbolagets årsbokslut underskrivs av alla bolagsmän som är obegränsal ansvariga för bolagets förbindelser. Detla krav kan gå alltför långt i fräga om en person som inte har rätt att kontrollera bolagets räkenskaper och förvaltningsåtgärder. Bestämmelsen om kontrollrätt har därför gjorts tvingande då det är fråga om handelsbolagsmän som har obegränsat ansvar för bolagets förbindelser.

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2,2) anser jag emellertid atl regeln om kontrollrätt även i framtiden bör vara disposiliv såvitt gäller kommanditdelägare. En bestämmelse härom har lagits in i 3 kap. 6 8,

2 8 För att en ny bolagsman skall få inträda i bolaget fordras samtycke av samtliga bolagsmän.

Paragrafen motsvarar 4 8 BL.

De personer som träffar avtal om ett handelsbolag torde i allmänhet göra detta därför alt de har förtroende för varandras duglighet och ekonomiska ställning. Det personliga ansvarei för uppkommande förbindelser skärper i hög grad en bolagsmans intresse av att såsom medbolagsmän endast ha personer som han själv har godkänt. Det anses därför klart att en ny bolagsman inte kan tas upp i etl handelsbolag utan de övriga bolagsmännens samtycke. 1 4 8 BL uttalas dock direkt endast att en bolagsman inte får sätta en annan i sitt ställe utan övriga bolagsmäns samtycke. Av förevarande paragraf framgår emellertid omedelbart att samma regel gäller även då det är fråga om att ta in en ny bolagsman utan samband med atl en förutvarande bolagsman utträder.

Prop. 1979/80:143 113

3 8 Varje bolagsman är berättigad atl vidia åtgärder i förvaltningen av
bolagels angelägenheler, om inle dessa ålgärder förbjuds av någon annan
bolagsman som inle är utesluten från förvallningen.

Ålgärder som är främmande för bolagels ändamål får vidlas endasl med samiliga bolagsmäns samtycke. En bolagsman som är förvaltningsberälli-gad får dock till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål använda tillgång som med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse.

Skall förvaltningen eller en viss del av den på grund av avtal skötas av flera bolagsmän gemensaml, får en åtgärd som inte läl uppskov vidlas fastän någon av bolagsmännen inle har deltagit i beslutet om ålgärden, om bolagsmannen inle har hunnit tillkallas eller om han till följd av sjukdom eller av annan anledning inte är i slånd att la del i förvallningen av bolagets angelägenheter.

Första och andra styckena, som motsvarar 5 8 försia slycket BL. har behandlals i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.2.6). Tredje stycket motsvarar 5 8 andra slyckel BL.

4 8 Om etl bolagsavlal föreskriver atl en bolagsman skall sköta förvalt
ningen eller viss del av den, får han skiljas från uppdragel eller avsäga sig
delta endasl om det finns en viklig grund.

Paragrafen moisvarar 6 8 BL.

Den legala förvaltningsrätt som lillkommer en bolagsman enligt 3 8 förevarande lag (som moisvarar 5 8 BL) kan tas ifrån honom endast om han själv går med på del. Annorlunda förhåller det sig med sådant särskilt förvaltningsuppdrag som avses i 6 8 BL.

Under förarbetena till BL uttalades alt ett sådant förvaltningsuppdrag å ena sidan var besläktat med vanligl sysslomannauppdrag och all del såsom sådant när som helt skulle kunna återkallas. Det ansågs emellertid att en bolagsman som hade fält ell sådanl uppdrag hade starkare skäl än en vanlig syssloman att fordra att vara bibehållen vid sin befogenhel. Endasl om viktiga skäl förelåg borde därför bolagsmannen kunna skiljas från denna befogenhel.

Även enligt nuiida sysslomannarält lorde en huvudman ha rätt alt när som helst återkalla ett uppdrag. Huvudmannen är emellerlid skyldig att ersälla sysslomannens positiva kontraklsinlresse, om en förlida ålerkallelse sker ulan lillräcklig anledning. Sysslomannen å sin sida lorde när som helst kunna frånträda uppdragel. Om han frånträder i förtid ådrar han sig dock i allmänhet skadeslåndsskyldighel.

Med lanke på den rätt lill skadestånd som sålunda lillkommer en syssloman vid förtida ålerkallelse av elt uppdrag kan det synas ligga nära lill hands all ersälta 6 8 BL med en hänvisning till allmänna sysslomannarätts-liga principer om ålerkallelse av uppdrag. Å andra sidan skulle en sådan hänvisning innebära att bolagsavlalet, i fråga om förvaltningsbefogenhet som avses i 6 8 BL, i princip när som helst kunde upphävas av de övriga bolagsmännen.

-Riksdagen 1979180. I saml. Nr 143

Prop. 1979/80:143 114

Med anlednin;; av det sist anförda harjag, liksom kommittén, funnil all principen i 6 8 BL bör bibehållas i den nya lagen. Denna princip bör emellertid enligi min mening uttryckas på ett mindre kasuistiskt sätt än som sker i 6 8 BL. I den nya lagen anges all en "viktig grund" skall föreligga för att en bolagsman i förtid skall kunna skiljas från här avseit förvaltningsuppdrag.

Med den nya formuleringen harjag i huvudsak inte avsell någon förändring av det materiella rättslägel. En viktig grund för skiljande frän förvaltningsuppdraget bör således normall anses vara för handen om en bolagsman grovt åsidcsatt sina åligganden på grund av förvaltningsuppdraget. Genom den nya. mera generellt utformade bestämmelsen framhävs emellertid vikten av atl hänsyn tas till omständigheterna i varje särskilt fall.

Av förevarande paragraf framgår också atl förtida avsägelse av förvaltningsuppdraget kan ske om en viktig grund för avsägelsen föreligger. Som skäl för sådan avsägelse bör kunna åberopas att förhållandena har ändrats efter del att boltgsmannen fick förvaltningsuppdraget. Bolagels verksamhet har exempelvis vuxit och förvaltningsuppgifterna därmed ökal sä att deras fullgörande kräver väsenlligl mera lid och arbete än lidigare,

5 8 Även en bolagsman som är utesluten från förvaltningen har rätl att granska bolagels räkenskaper och att få kännedom om bolagets angelägenheter. Denna kontrollrätt får inle utövas vid en lidpunkt eller på ett sätt som innebär särskilda olägenheler för bolaget.

Paragrafen mcitsvarar 7 8 BL,

1 fråga om pf.ragrafens första mening får jag hänvisa till vad jag har anfört vid 2 kap, I 8 om all förevarande bestämmelse är tvingande. Bestämmelsen i andra meningen torde i sak överensstämma med gällande rätt men avser att tydligare än som sker i 7 8 BL utmärka att en bolagsman inle får hindras från att få kännedom om vissa bolagets angelägenheler därför att de förvaltande bolagsmännen anser all delta skulle kunna vara till skada för bolaget. En icke förvaltningsberättigad bolagsman kan däremot inle fordra att bolagets böcker och räkenskaper utlämnas till honom utan han får finna sig i att granska dem pä bolagets kontor eller pä den plats där de eljest förvaran av bolaget.

Bolagsmannen kan bli skadeståndsskyldig gentemot bolaget om han förorsakar bolaget skada genom alt uppsålligen eller av vårdslöshet missbruka sin kontrollrätt.

Granskningsrätl enligt förevarande paragraf gäller inte den som har förvärvat andel i bolaget enligt 21 8 första stycket.

6 8 För varje räkenskapsår skall en bolagsman tillgodoräknas dels ränla pä den insats han hade kvar i bolagel vid räkenskapsårets början, dels ett skäligt arvode för sin förvallning av bolagels angelägenheler. Räntan skall beräknas enligt den räntefot som motsvarar del av riksbanken fastställda

Prop. 1979/80:143 115

diskonto som gällde vid räkenskapsårets början med lillägg av två procentenheter.

Paragrafen motsvarar 8 8 BL.

Bestämmelserna har behandlals i den allmänna motiveringen (avsniu 2.2.6). Liksom nuvarande 8 8 BL börjar förevarande paragraf med regeln om rält till ränta och fortsätter med stadgandet om arvode. Naturiiglvis är det endasl bolagsmän som verkligen har deltagit i förvaltningen som har räll lill förvallningsarvode enligt denna paragraf

Som Föreningen Auktoriserade revisorer FAR har påpekal i sill remissyttrande förekommer begreppet insats i flera sammanhang i förevarande kapitel. Jag vill här nägot uppehålla mig vid frågor som har samband med insatsbegreppel.

En bolagsmans insals i bolaget kan ha formen av presialioner av olika slag. Vanligtvis är del fräga om sädana prestationer som enligt bokföringslagen kan redovisas som tillgångar. En bolagsmans utfästelse att göra en insats i bolaget grundlägger för bolaget ett juridiskt krav att få ut prestationen. Anspråk på alt fä ut en förfallen, obetald insats kan i vanlig ordning göras gällande inför domstol av bolaget. Enligt 13 8 andra stycket kan en bolagsman bli skyldig att beiala ränta pä obetalad insats. Om insatsen eljest är behäftad med fel eller brist eller kommer för sent ansvarar bolagsmannen enligt den allmänna skadeståndsregeln i 14 8.

Man kan skilja mellan avtalad insats, inbetalad insals och behållen insats. Avtalad insals är det penningbelopp eller den egendom av annat slag som bolagsmannen har förbundit sig atl skjuta till. Den avtalade insatsen molsvaras av etl rättsligt anspråk för bolaget som skall redovisas i bolagets balansräkning. Den avtalade insatsen ulgör enligt 10 8 en gräns för den ökning av den behållna insatsen som ulan övriga bolagsmäns samtycke kan ske genom att en bolagsman låter arvode, ränla och vinst slå inne i bolaget. Enligt II 8 är en bolagsmän irile pliklig alt på yrkande av de övriga bolagsmännen skjuta lill någol utöver sin avtalade insats.

Till den del den avtalade insatsen är inbetalad (i pengar eller annan egendom) föreligger inbetalad insats. Del belopp på vilkel ränleberäkning m.m. skall grundas kan emellertid under rörelsens gång förändras i den ena eller andra riktningen på annat sätl än genom inbetalning. Det är då fråga om den behållna insatsen. Den behållna insatsen moisvarar närmasl aktien i aktiebolag. Om den behållna insatsen minskas genom föriust, skall brislen enligt 9 8 täckas genom innehållande av ränla, arvode och vinst som lillkommer bolagsmannen.

Då man beräknar den behållna insatsen utgår man från det insatsbelopp som bolagsmannen betalar in till bolaget. Den behållna insatsen kan ökas genom att den avtalade insatsen med alla bolagsmännens samtycke höjs och pä grund därav ny inbetalning sker. Höjning av den behållna insatsen kan också ske genom att ett belopp enligt 10 8 innehålls och läggs lill

Prop. 1979/80: 143 116

insatsen. För att därigenom ökning skall ske av den avtalade insatsen förulsälls etl avtal mellan bolagsmännen om höjning av insatsens avtalade belopp. Den behållna insatsen minskas genom kapilaluilag av bolagsmannen efter överenskommelse mellan samtliga bolagsmännen. Vidare kan den behållna insatsen minskas genom föriusl som enligt 8 8 påförs bolagsmannen. Den på detla sätt uträknade behållna insatsen ligger till grund för beräkningen av den ränla som enligt förevarande paragraf lillkommer bolagsman. Den behållna insatsen har också vid bolagels upplösning betydelse enligt 34 8 för vad bolagsmannen då skall få ut ur behållningen.

7 8 Det överskott eller den brist som finns sedan bolagsmännen har
tillgodoräknats ränta och arvode enligt 6 8 utgör räkenskapsårets resultat.

Paragrafen motsvarar 9 8 BL.

8 8 Resultatet fördelas lika mellan bolagsmännen.

Är viss grund avtalad för fördelningen endast av vinsten eller endast av förlusten, gäller den grunden vid fördelningen av såväl vinst som förlust.

Paragrafen motsvarar 10 8 BL.

Enligt 10 8 första stycket BL skall vinst och föriusl fördelas efter huvudtalet. 1 många fall är det naturligare all fördelningen sker efler vars och ens insals. Avtal därom lär vara vanliga. Man kan därför ifrågasätta om inte en ny lag bör föreskriva all vinstfördelning in dubio skall ske efter insatsernas storiek. Emot en generell regel om vinstfördelning efter insatsernas storlek lalar emellerlid atl resultatet skulle bli otillfredsställande i ell bolag där vissa bolagsmän har gjort insatser i pengar eller annan egendom medan någon eller några bolagsmän medverkar i bolagel endast genom sina arbelsinsalser. Jag har därför i likhei med kommittén funnit atl regeln i 10 8 försia slycket BL bör behållas som en disposiliv huvudregel. Den dispositiva karaklären av lagregeln innebär att den sätts ur krafl inle bara genom ell uiiryckligt avtal utan även genom lyst överenskommelse.

9 8 Sedan årsbokslutet har upprättats, har bolagsmännen rätt att fä ul
vad som har tillgodoförts dem enligt 6 och 8 88. Om del har uppkommit
brist i någons insats, skall dock del belopp hållas inne som behövs för att
fylla bristen.

10 8 Vad en bolagsman har rält att lyfta för elt räkenskapsår skall läggas
lill hans insals, om han inle före utgången av följande räkenskapsår begag
nar sig av lyflningsrälten. Hans insatsbelopp får dock inte ökas uiöver
avtalat belopp mot någon annan bolagsmans bestridande.

118 En bolagsman är inte skyldig all på begäran av de övriga bolagsmännen öka sin insats i bolaget utöver avtalat belopp.

Paragraferna motsvarar 11-13 88 BL.

Prop. 1979/80: 143 117

12 8 Under bolagels beslånd har en bolagsman inle rält all mot någon annan bolagsman göra gällande fordran pä grund av utgifler för bolagets räkning, fordran pä förvaltningsarvode eller fordran på ränta pä insats.

Paragrafen saknar motsvarighet i BL.

En bolagsmans anspråk på arvode och kostnadsersättning kan betecknas säsom en fordran mol bolaget. BL ger inte någol klarl besked om huruvida sådana anspråk under bolagels beslånd även kan riklas mot någon annan bolagsman personligen. En förvallande bolagsmans villighet att för bolagets räkning göra arbetsinsatser eller kapilalutlägg kan minska om han inte redan under bolagets bestånd kan utkräva ersättning av medbolagsmännen för den händelse bolagskassan inte räcker till för all gottgöra honom. Inom modern doktrin (se I. ex. Nial Om handelsbolag och enkla bolag, 1955 s. 117) torde emellertid den uppfattningen dominera att en bolagsman inte kan med ifrågavarande anspråk vända sig mot nägon a-.nan bolagsman under bolagets bestånd. Denna uppfallning har enligt Nial (s. 119) sin grund i önskemålet atl i fall då bolaget saknar likvida medel frammana försikiighei i förvaltningen och förmå en förvaltningsberättigad bolagsman lill samråd med de övriga bolagsmännen innan han vidlar förvallningsålgärder som innebär eller medför slörre utgifter. Den av Nial intagna ståndpunkten synes även delas av rättspraxis (se NJA 1921 s. 464).

Den inom doktrin och rättspraxis inlagna ståndpunkten förefaller rimlig. Med hänsyn till all frågan lorde vara praktiskt belydelsefull harjag i likhei med kommittén funnil del lämpligt att i förevarande paragraf la in en beslämmelse om alt en bolagsman under bolagets bestånd inte kan göra gällande en fordran på förvaltningsarvode eller kostnadsersättning mol någon annan bolagsman personligen. Denna regel, som ju endasl gäller bolagsmännens inbördes förhållanden, är dispositiv.

Nial (s. 332) har ullalat, att i och med att likvidalionslillsländ har inträtt så bortfaller de skäl som lalar för att regressrätten inte skall kunna aktualiseras. Enligt min uppfattning är del emellertid mesl praktiskt atl låla samma regel gälla såväl före som under ett likvidationslillslånd. Inte ens under likvidationslillslåndel kan således bolagsmannen, såvida inle annal har avtalats, göra gällande en fordran på förvallningsarvode eller kostnadsersättning mol nägon annan bolagsman personligen. En sädan fordran kan göras gällande först vid bolagets upplösning. Det jag nu har sagl följer av det i laglexlen använda uttrycket "under bolagets bestånd".

1 vissa fall kan det onekligen vara obilligl att en bolagsman inte får göra gällande regressrätt mot de övriga bolagsmännen under bolagets bestånd. Jag länker särskilt på den situationen atl en bolagsborgenär har krävl och fåll betalt av någon annan bolagsman än den som för bolagets räkning upptagit ett visst lån. Om i ett sådant fall den bolagsman som har betallal bolagsskulden inle får ersättning för sina utlägg kan det ofta vara rimligl alt ge honom rält att uppsäga bolagsavlalet (jfr Nial s. 120),

Prop. 1979/80: 143 118

Även anspråk pä ränta pä insatt kapital torde kunna betecknas som en fordran mot bolaget. De sakliga skäl som talar mot all förvaltningsarvode och kostnadsersättning under bolagels beslånd skall kunna göras gällande mot en annan bolagsman personligen synes dock inte ha samma slyrka då del gäller ränla på insatt kapital. I likhet med kommiuén finner jag del emellerlid enklast all inte i detla sammanhang göra någon distinktion mellan olika slag av fordringar. Paragrafen har därför utformats så att den avser även fordran på ränta på insats.

13 8 Har en bolagsman haft nödvändig eller nyttig koslnad för bolagels
räkning, är han berättigad till ränta pä sin fordran frän den dag fordringen
kom till. Räntan beräknas enligt 5 8 räntelagen (1975:635) för tiden fram
till dess ränta skall ulgä enligt 6 8 samma lag.

Försummar en bolagsman att göra avtalat tillskotl eller att redovisa influtna medel, skall han betala ränla beräknad enligt 6 8 räntelagen från den dag tillskottet eller redovisningen bort ske.

Paragrafen motsvarar 14 8 BL,

14 8 En bolagsman som uppsålligen eller av oaklsamhel skadar bolaget
när han fullgör sina uppgifter skall ersätta skadan. Skadeståndet kan jäm
kas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet,
skadans storlek och omständigheterna i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldighelen har jämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad nägon har betalat i skadestånd får sökas åter av de andra efler vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Första stycket. Första meningen motsvarar 15 8 första slycket BL, Den skadeslåndsskyldighel som här avses är en bolagsmans skadeståndsskyldighet mot bolaget. Vidare förutsätter försia meningen atl bolagsmannen i sin förvallning av bolagels angelägenheler eller eljest såsom bolagsman har förorsakat skadan. Om han i elt visst fall inle uppträder som bolagsman utan som tredje man gentemoi bolaget, l.ex. om han ingår ell vanligl köpeavtal med bolaget, blir han i detta rättsförhållande inte ansvarig enligt första meningen, Hans ansvarighet är då i stället att bedöma enligt de regler som gäller för ifrågavarande rättsförhållande.

Nägon regel som möjliggör jämkning av del i 15 8 BL stadgade skadeståndsansvaret finns inte i BL. För att jämkning av skadeslåndsskyldighel skall kunna ske enligt 6 kap. 2 8 skadeståndslagen (1972: 207) krävs alltid att fullt skadeståndsansvar skulle vara oskäligt betungande för den skadeståndsskyldiges ekonomi. Om i ett akliebolag en stiftare, styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller aktieägare har ådragit sig skadestånds-skyldighet kan enligt 15 kap. 4 8 försia stycket aktiebolagslagen skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storiek och omständigheterna i övrigl.

Prop. 1979/80:143 119

Jag har i likhet med kommillén funnil del lämpligl atl i förevarande paragraf la in en motsvarighet lill jämkningsregeln i aktiebolagslagen. Behov av en jämkningsmöjlighel kan t. ex. föreligga i den situationen all en bolagsman har förskingrat bolagets medel och en annan bolagsman är ansvarig gentemoi bolaget endasl på den grund atl han har gjort sig skyldig till ganska ringa vårdslöshet i fråga om övervakningen av den förstnämndes handlande.

Andra stycket. Detta stycke innehåller uttryckliga föreskrifier om solidariskt skadeståndsansvar och om regressrätt (jfr 15 kap. 4 8 andra stycket aktiebolagslagen). Den vars ersättningsskyldighet jämkats är givelvis solidariskt ansvarig endast med del jämkade beloppel.

De akliebolagsrätlsliga skadeståndsreglerna gäller även skada som har vållats Iredje man under förutsättning att skadan vållats genom överträdelse av aktiebolagslagen eller bolagsordning, dvs. genom åsidosällande av nägol moment i del akliebolagsrätlsliga systemet av skyddsregler för tredje man. Till dessa skyddsregler hör l.ex, bestämmelser om bundet kapital. 1 en ny handelsbolagslag synes det emellertid inle finnas behov av regler om skydd för Iredje man som behöver sanktioneras genom elt specielll stadgande om skadeståndsskyldighet för bolagsmännen. Inte heller synes behov föreligga av särskilda bestämmelser om en bolagsmans skadeståndsansvar gentemoi en annan bolagsman.

15 8 Talan för bolagets räkning mot en bolagsman om skadestånd pä grund av beslut eller åtgärd under ett räkenskapsår skall väckas, om talan förs i en bolagsmans namn, senast etl år från del årsbokslutet blev tillgängligt för sistnämnde bolagsman eller, om talan förs i bolagets namn, senast ett är frän del årsbokslutet blev tillgängligt för samtliga bolagsmän.

Har liden för talan försuttits, kan talan ändå väckas, om det inle i årsbokslutet eller på annat säll lill bolagsmännen har lämnats i väsenlliga hänseenden rikliga och fullständiga uppgifler om det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan. Talan som avses i detla siycke kan dock inte väckas sedan tre år har förflutil frän ulgängen av del räkenskapsår då beslutet fattades eller åtgärden vidtogs.

Ulan hinder av första eller andra stycket kan skadeståndstalan som grundas pä brott föras mot en bolagsman.

Paragrafen motsvarar 15 8 andra stycket BL.

Första stycket. Det är önskvärt att frågor om en bolagsmans skadeslåndsskyldighel avgörs snabbt. Med tiden försvåras ulredningsmöjlighe-lerna och det är vidare viktigt atl en bolagsman som har vidtagit åtgärder för bolagets skötsel någorlunda snarl kan känna sig trygg mot oväntade krav på grund av åtgärderna. Bestämmelsen i 15 8 andra stycket BL om en ettårig preskriptionstid synes därför i princip vara ändamålsenlig. Utgångspunkten för den ettårstid inom vilken talan enligt 15 8 andra slyckel BL kan anställas är då nästa räkenskapsavslutning "blir för bolagsmännen

Prop. 1979/80:143 120

tillgänglig". Detta ullryck är oklart. Med uttrycket kan åsyftas, aniingen all fristen skall börja löpa först dä räkenskapsavslutningen är tillgänglig för alla bolagsmännen eller att det avgörande skall vara när den blir lillgänglig för en behörig representant för bolagel eller alt liden skall räknas individuellt för varje bolagsman sä all frislen för honom löper från del redovisningen blev tillgänglig för honom oavsett hur del förhåller sig med de andra bolagsmännen.

Det är Ivå former av skadeståndstalan mol en bolagsman som här kan komma ifråga. Dels kan en representant för bolaget föra lalan i bolagels namn för bolagels räkning och dels kan en enskild bolagsman föra talan för bolagets räkning men i eget namn (actio pro socio). Enligt min uppfallning får det anses lämpligl att preskriptionstiden beträffande en enskild bolagsmans rält lill actio pro socio räknas frän del räkenskapsavslulningen blev tillgänglig för denna bolagsman. Bolagels lalerätt bör emellertid inle vara preskriberad om en bolagsmans räll till actio pro socio beslår. Jag anser därför alt preskriptionstiden för bolagets lalerätt skall börja löpa först från det räkenskapsavslutningen blev lillgänglig för alla bolagsmännen. De nu redovisade övervägandena harjag i överensstämmelse med kommiltéförslagel låtit komma till ultryck i detta stycke.

Andra slycket. Inom aktiebolagsrälten — där liksom inom handelsbolagsrätten huvudregeln är att preskriptionstiden är ettårig - gäller en Ireårig preskripiionstid för anspråk mot styrelseledamot och verkställande direktör om del ej i årsredovisningen eller i revisionsberättelsen eller eljesi lill bolagsstämman har lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och full-siändiga uppgifler angående beslut eller åtgärd varpå lalan grundas (15 kap. 5 8 tredje och fiärde slyckena saml 6 8 akliebolagslagen). En handelsbolagsman torde, främst genom sin rätt att få kännedom om bolagets angelägenheler, ha större möjligheter än en aktieägare all ulöva direkt kontroll av verksamheten i företagel. Behovet av en ireårig preskriptionstid är därför kanske inle så stort inom handelsbolagsrätten som inom aktiebolagsrälten. Å andra sidan kan en sådan preskripiionstid bidra till atl handelsbolagen undgår rättsförluster. En treårig preskripiionstid kan vidare vara av särskild betydelse i ett kommanditbolag, i vilkel kommandit-delägarna genom bolagsavlalet har utestängts från möjlighelen all utöva direkl kontroll av verksamheten i företagel. Slutligen lorde del från rättssäkerhetssynpunkt vara av belydelse med i möjligaste mån enhetliga preskriptionsregler för olika bolagsformer. I förevarande siycke har därför i överensstämmelse med kommiltéförslagel tagils in en motsvarighet lill reglerna om en treårig preskriptionstid i aktiebolagslagen.

Tredje stycket. Av detla siycke framgår all de föreslagna preskriptionsreglerna inle gäller talan som grundas på brott (se 15 kap. 5 8 sista stycket aktiebolagslagen).

16 8 En bolagsman som vill klandra etl årsbokslut skall väcka lalan senast ett år efler det atl årsbokslutet blev tillgängligt för honom.

Prop. 1979/80:143 121

Paragrafen motsvarar 15 8 tredje slyckel BL.

Enligt 15 8 kan i vissa fall skadeståndstalan anställas efter den i 15 8 första stycket stadgade ettåriga preskriptionstidens utgång. Om talan enligt 15 8 andra eller iredje slyckel väcks men klander mot årsbokslutet inte har anställts inom ettårstiden torde inle ett bifall till skadeståndskravet medföra en ändring av årsbokslutet. Den ökning av bolagels akliva som vinns om skadeståndsanspråket bifalls får i slället komma de övriga bolagsmännen lill godo i form av högre vinstandel eller minskad föriusl i nästföljande årsbokslut.

Bolagets och bolagsmännens förhållande till tredje man

17 8 Var och en av bolagsmännen förelräder bolaget, om inte något

annat har avtalats eller följer av 31 8.

En bolagsman som har visat trolöshet i bolagets angelägenheler kan på talan av någon annan bolagsman av domstol skiljas från rätten all förelräda bolaget. Domslolens avgörande får verkställas utan hinder av alt det inte har vunnit laga kraft.

Paragrafen moisvarar 16 8 försia stycket BL.

En enskild bolagsmans representalionsbehörighet kan liksom enligt gällande räu upphävas genom avtal mellan bolagsmännen, genom att bolaget träder i likvidation eller genom beslul av domstol.

Enligt 4 8 handelsregislerlagen skall handelsregistret bl.a. innehålla uppgift om av vem och hur bolagets firma tecknas, när inle firma får tecknas av varje bolagsman ensam. Enligt 13 8 handelsregislerlagen skall lill registermyndigheten ofördröjligen anmälas om handelsbolag har trätt i likvidation eller om i annat fall ändring har sketl i fråga om uppgifl som registrerats. Enligt 19 8 samma lag skall en registrering som har kungjorts anses ha kommii till Iredje mans kännedom, om det inle av omständigheterna framgår all han varken hafl eller bort ha vetskap därom.

I 7 8 andra stycket 1887 års lag om handelsregister, firma och prokura fanns en bestämmelse om att förhällande, som blivit eller bort bli infört i registret, före kungörandet inle med laga verkan kunde åberopas mol annan än den som visades ha ägl vetskap därom. Bestämmelsen har utgått i nu gällande handelsregisterlag. Nägon saklig förändring har därmed inle åsyftats (se Nial, Svensk Associationsrätt, 1975, s. 110). I prop. 1974:4 s. 246 anförs all den bortfallna bestämmelsen "ger uttryck för en allmän rättsprincip" och alt del därför inte var behövligt att ta upp den i lagen. Del anförda ger vid handen all upphävande av en bolagsmans behörighel på grund av förevarande paragraf kräver kungörande för atl gälla mot Iredje man som inte kände till upphävandet.

BL innehåller inga särskilda bestämmelser rörande represenlalion för handelsbolag i likvidation. Man har antagit att in dubio varje bolagsman har rätt atl företräda bolagel under likvidationen. 1 den nya lagen har frågan reglerats uttryckligen genom en bestämmelse 1318 försia slyckel

Prop. 1979/80:143 122

andra meningen, som innebär alt bolaget under likvidation i princip företräds av bolagsmännen i förening.

18 8 Har en bolagsman överskridit sin befogenhel när han företog en rättshandling för bolaget, gäller inte rättshandlingen mot bolaget, om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett atl bolagsmannen överskred sin befogenhet.

19 8 Prokura fär meddelas endasl av samtliga bolagsmän i förening. Varje bolagsman som är behörig all företräda bolaget kan återkalla pro-kuran.

Försia stycket gäller inte, om nägot annat har avtalats mellan bolagsmännen.

I övrigl finns bestämmelserom prokura i prokuralagen (1974: 158).

Paragraferna, som motsvarar 16 8 andra och tredje styckena resp. 18 8 BL, har behandlals i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.7).

20 8 Bolagsmännen svarar solidariskt för bolagets förpliktelser.

I en bolagsmans konkurs skall utdelning för en bolagsborgenärs fordran beräknas på fordringens belopp efler avdrag för vad bolagsborgenären kan fä ut av bolaget.

Paragrafen moisvarar 19 8 BL.

Angående den verkan en dom mot bolaget har gentemot en bolagsman torde rättsläget sammanfattningsvis kunna beskrivas på följande sätt. Dom i en process mellan en bolagsborgenär och bolaget kan en bolagsman åberopa till sin förmån i den mån bolaget genom domen helt eller delvis har friats frän en ifrågasatt skuld. Ä andra sidan blir bolagsmannen bunden av en dom varigenom bolaget har ålagts en förpliklelse. Alt domen mot bolagel är bindande för bolagsmannen betyder i detta sammanhang inte att domen är exigibel gentemot honom. För att få exekution mot bolagsmannen måste borgenären processa och skaffa sig dom även mot bolagsmannen. 1 denna process utgör domen mot bolaget ett bevis för att bolaget har den i domen angivna förpliktelsen. Häremot kan emellertid bolagsmannen göra gällande invändningar, grundade på hans personliga förhållande till käranden. En tänkbar invändning är att bolagsmannen vid uppkomsten av ifrågavarande bolagsskuld genom en överenskommelse med fordringsägaren har befriats från ansvarighet för skulden.

21 8 Överlåter en bolagsman utan samtycke av de övriga bolagsmännen
sin andel i bolaget till någon annan eller utmäts och försäljs andelen, har
överlåtelsen eller försäljningen följande verkan mot bolaget. Bolagsman
nens rättsinnehavare har rätt att under bolagets bestånd få ut vad bolags
mannen enligt 9 8 har haft rätt att lyfta och att vid bolagsskiftet få ut den
del av behållna tillgångar som belöper på bolagsmannen. Rättsinnehavaren
har samma rätt som bolagsmannen att säga upp bolagel eller atl pä annat
sätt kräva dess upplösning.

Prop. 1979/80:143 123

1 bolagsavlalet kan intas förbehåll att en bolagsman eller nägon annan skall ha förköpsrätt lill rättighet som avses i första slycket (förköpsklausul) eller ha räll atl lösa en rättighet söm eriligt första stycket övergår lill ny innehavare (hembudsklausul). Förbehållet skall ange

1. vilka som har förköps- eller lösningsrätt och. om förköps- eller lösningsrätt inte skall kunna utövas vid vissa fång, vilka slags fång som har undantagits,

2. den ordning i vilken förköps- eller lösningsrätten tillkommer de förköps- eller lösningsberättigade inbördes,

3. den tid, inte överstigande två månader från anmälan hos den upp-givne förköps- eller lösningsberättigade om möjlighet att utöva förköp eller om en rättighets övergäng, inom vilken förköps- eller lösningsanspräk skall framställas hos bolaget,

4. den tid inom vilken köpesumman eller lösen skall eriäggas, vilken lid inle får överstiga en månad räknat frän den tidpunkt då köpesumman eller lösenbeloppet blev bestämt.

Om lillämpningen av en föreskrift i bolagsavlalet rörande köpesumman eller lösenbeloppet skulle bereda någon otillbörlig fördel, kan jämkning ske.

Tvister om förköpsrätt och lösningsrätt och om köpesummans eller lösenbeloppels storiek prövas av tre skiljemän enligt lagen (1929: 145) om skiljemän, om inle annat föreskrivs i bolagsavtalet.

Om bolagsavtalet innehåller en hembudsklausul kan, innan det visar sig all lösningsrätten inte begagnas, den till vilken rättigheterna enligt första stycket har övergått inle utöva annan av fånget härflytande rätt genlemol bolaget än rätt att få ut vad fångesmannen under bolagets bestånd skulle ha haft rält att lyfta enligt 9 8.

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.7).

Försia stycket. Detla siycke överensslämmer i sak med 23 8 BL.

Andra—femte slyckena. I dessa stycken ges regler om sådan förköpsrätt och lösningsrätt vid övergäng till ny innehavare som kan föreskrivas i bolagsavlalet. Vid styckenas utformning har 3 kap. 3 8 aktiebolagslagen tjänat som förebild. I överensslämmelse med vad jag har föreslagit för aktiebolagens del (se avsnitt 2,8) tilläts alltså även s, k. förköpsklausuler.

22 8 Inträder en ny bolagsman i bolagel, svarar han även för de förbindelser som bolaget har ingått dessförinnan. En bolagsman som avgår svarar inte för de förbindelser av bolaget som uppkommer efter avgången, om bolagets medkontrahenl kände till eller borde ha känt till atl bolagsmannen avgått.

Paragrafen motsvarar 20 8 BL.

Enligt 20 8 BL svarar en avgående bolagsman inle för förbindelser av bolaget som uppkommer efter avgången om bolagets medkontrahenl kände till avgången. Efler mönsier av de regler som gäller inom andra rättsområden, l.ex. inom fullmaklsläran, jämställs i förevarande paragraf med vetskap det förhållandet att medkonlrahenten borde ha känt till avgången.

Prop. 1979/80:143 124

23 8 Om elt handelsbolag försätts i konkurs, kan en fordran mol bolagel
genast göras gällande mol bolagsmännen, även om fordringen annars inle
är föriallen lill belalning.

Paragrafen motsvarar 21 8 BL.

Riksskatieverkel har i silt remissyttrande ifrågasatt om bestämmelsen i förevarande paragraf skall lolkas som en förfalloregel eller som en regel som möjliggör direkl verkställighet hos bolagsmännen personligen. Med anledning därav vill jag anföra följande. Enligt 100 8 andra stycket konkurslagen (1921: 225) fär en fordran göras gällande i konkurs, även om den är beroende av villkor eller inle är förfallen till belalning. Av förevarande paragraf framgår alt en sådan fordran också kan göras gällande mol bolagsmännen, om del är etl handelsbolag som har försalls i konkurs. Man kan alllsä säga all det är fråga om en förialloregel. Däremoi innehåller paragrafen ingen bestämmelse om när en exekutionstitel skall anses föreligga mol bolagsmännen. I sisinämnda fråga får jag hänvisa lill vad jag har anförl vid 20 8.

24 8 BL innehåller en allmän forumregel för handelsbolag. Frågan om allmänl forum för bl. a. handelsbolag regleras emellertid numera i 10 kap. I 8 rättegångsbalken. Jag har därför inte föreslagil någon motsvarighet till

24 8 BL.

Bolagets likvidation och upplösning

24 8 Ett bolagsavtal kan Iräffas för beslämd eller obestämd lid eller för

en bolagsmans livslid.

Har etl bolagsavtal slutits för obestämd tid, kan en bolagsman säga upp avlalet när som helst. Bolagel skall då träda i likvidation sex månader efler uppsägningen, om inte någon annan uppsägningslid har avtalats.

Har ell bolagsavtal slutits för bestämd lid och fortsätts bolagels rörelse efler ulgången av den liden, anses avtal därefter slutet för obestämd lid.

Paragrafen moisvarar 25 och 26 §8 BL.

Första stycket. Enligt 26 8 BL godtas inte bolagsavtal som har slutits på en bolagsmans livslid, ulan elt sådant avtal behandlas säsom sluiet på obestämd tid. Liksom kommittén harjag däremoi funnit atl livstidsavtal i princip bör godtas (se avsnitt 2.2.8), Livstidsavtal kan ha karaktär av en pensionsliknande förmån och del framstår som otillfredsställande om etl sådant avtal skulle kunna bringas att upphöra efter endast sex månaders uppsägningslid.

Andra stycket. Della stycke överensstämmer i sak med 25 8 BL. Eftersom en bolagsman inte får frill överlåta sill medlemskap i elt handelsbolag är del rimligt alt han kan säga upp ett på obestämd tid slutet handelsbolags-avtal. Den i 25 8 föreskrivna uppsägningstiden, sex månader, har bibehållits.

Tredje stycket. Detta stycke överensslämmer i sak med del i 26 8 BL först angivna fallel.

Prop. 1979/80: 143 125

25 8 Pä begäran av en bolagsman skall ett bolag genast träda i likvidation, om nägon annan bolagsman väsentligt åsidosätter sina skyldigheler enligt bolagsavlalet eller om det annars finns en viklig grund för bolagets upplösning.

Paragrafen, som motsvarar 27 8 BL, har behandlals i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2,8).

Paragrafen innebär att ett bolagsavtal kan sägas upp omedelbart, om del brisier i en väsenllig förutsättning för bolagsavlalels beslånd. All en sådan uppsägning skall kunna ske slår i samklang med allmänna avtalsrätlsliga principer. Enligt dessa principer har en borgenär hävningsrätt om ell kontraktsbrott är väsentligt. Vidare anses enligt allmänna avtalsrätlsliga principer avtal i vissa fall kunna frånlrädas med slöd av förulsällningslä-rans allmänna grundsatser eller med slöd av mera speciella grundsatser, l.ex. när ett avtalsvillkor är oskäligt. I vissa avseenden lorde emellerlid uppsägningsrätlen i bolagsförhållanden gä längre än när det gäller avtalsförhållanden i allmänhet. Detta beror pä alt ett bolagsförhållande regelmässigt förutsälter ett större förtroende mellan parterna än när det gäller elt vanligt förmögenhetsrältsligl avtal.

Såsom särskilda uppsägningsgrunder anges i 27 8 BL alt en annan bolagsman har vägrat all göra avtalat tillskotl eller att en annan bolagsman i bolagels angelägenheler har visal trolöshet eller grov försummelse eller vårdslöshet. 1 förevarande paragraf har dessa omständigheter sammanförts lill en mera allmänt hållen uppsägningsgrund, som innebär atl en bolagsman kan uppsäga bolagsavlalet lill omedelbarl upphörande om någon annan bolagsman väsenlligl åsidosätter sina förpliktelser enligt bolagsavlalet. Under denna uppsägningsgrund faller också det förhällandet all en annan bolagsman än den uppsägande på grund av forlvarande sjukdom inte kan fullgöra sina åligganden som bolagsman.

Enligt 27 8 BL utgör den omsländighelen alt en annan bolagsman genom lagakraftägande dom dömts till fängelse i minsl sex månader normalt grund för omedelbar uppsägning av bolagsavlalet. Vilken belydelse ell fängelsestraff skall ha i fortsättningen fär enligt min mening bedömas från fall lill fall med beaklande av vilket broll del är fråga om och vilken ställning den dömde intar i bolagel.

I 27 8 BL anges ocksä som grund för uppsägning forlvarande sjukdom eller olycksfall hos den uppsägande, förfogande över andel i bolaget ulan övriga bolagsmäns medgivande samt utmätning och försäljning av andel. Sådana omständigheter bör även i fortsättningen normalt uigöra grund för omedelbar uppsägning. Man kan dock länka sig fall där någon av de nu angivna omständigheterna är förhanden ulan all del sakligt setl är befogal med uppsägning. Vidare kan man tänka sig ell flertal andra situationer än de nu uppräknade där man ur allmänna principer om brislande förulsältningar, ekonomisk omöjlighet eller oskäliga avtalsvillkor kan härieda en

Prop. 1979/80:143 126

rält för en bolagsman att kräva all bolagel omedelbart gär i likvidation. Bl.a. kan följande situationer komma i fräga. Om en bolagsman är insol-venl och insolvensen mera allvarligt äventyrar bolagels och de övriga bolagsmännens inlresse torde insolvensen i allmänhet medföra rält för de övriga bolagsmännen alt påkalla upplösning av bolagel. All en bolagsman förklaras omyndig torde med hänsyn lill bolagsmännens inlresse av varandras personliga och ekonomiska förhållanden åtminstone i regel uigöra lillräckligl skäl för de övriga bolagsmännen all säga upp bolagsavtalet. Rätl alt uppsäga bolagsavlalet kan också föreligga om det av yttre anledningar (fysiska, juridiska eller ekonomiska) blir omöjligt eller väsentligt svårare att realisera bolagets ändamål pä det sätt som förutsattes i bolagsavlalet. Om en handelsbolagsman ulan atl bli insolvent fält sin ekonomiska ställning så försvagad att hans fortsatta dellagande i bolagel skulle visa sig innebära en allvarlig risk för ekonomisk min eller i vart fall för ekonomiska belastningar som avsevärl överstiger vad man vid bolagsavtalets tillkomst haft anledning atl räkna med, så är det inte uteslutet atl han på denna grund kan påkalla bolagets upplösning. De nu berörda omständigheterna sammanfattas i förevarande paragraf med formuleringen alt del finns en viktig grund för bolagets upplösning.

Om en bolagsman meddelas näringsförbud enligt de nyligen föreslagna reglerna härom, bör della normalt utgöra grund för att påkalla bolagets upplösning. Som konkurslagskommittén har framhållit i sitt remissyttrande kan det dock i en sådan situation ligga nära till hands att övriga bolagsmän begagnar sig av den möjlighet att utesluta vederbörande som 30 8 ger dem.

Som framgår av 29 8 är avtal om utträde i stället för likvidation giltigt. I övrigt bör inte bolagsmännen genom avtal på förhand kunna avsäga sig rätlen all påkalla likvidation om någon annan bolagsman väsentligt åsidosätter sina skyldigheter enligt bolagsavlalet. Inte heller bör en bolagsman på förhand kunna avslå från möjlighelen all begära likvidation om det annars föreligger en viktig grund för bolagels upplösning. Förevarande paragraf har alllsä inte gjorts disposiliv. Elt avtal om atl likvidation inle skall kunna påkallas i en viss situation kan dock i viss mån beaklas då det gäller att bedöma om en viklig grund för bolagels upplösning föreligger. När en likvidationsgmnd av nu diskuterat slag har inträtt, kan bolagsmännen givetvis komma överens om att inte åberopa den.

26 8 Dör en bolagsman, skall bolaget genast träda i likvidation, om inte något annat har avtalats eller följer av 29 eller 30 8.

Paragrafen motsvarar 28 8 BL.

Att en bolagsmans död i regel bör medföra likvidation är naturligt med tanke på den belydelse som bolagsmannens person har för handelsbolaget. Å andra sidan kan det för de kvarvarande bolagsmännen och ibland även

Prop. 1979/80:143 127

från allmänna synpunkter vara önskvärt att ett företag som driver verksamhet inte ödeläggs genom dödsfallet. Det är därför enligt min mening lämpligt att bolagsmännen, liksom eiiligl 28 8 BL. kan avtala all likvidation inte skall inträda vid dödsfall. 28 8 BL har således behållits sakligt oförändrad.

Av hänvisningen till 29 och 30 88 följer all avtal om utträde respektive beslul om uteslutning gäller mol dödsboet.

27 8 Försätts en bolagsman i konkurs, skall bolagel genast Iräda i likvi
dation, om inte någol annal följer av 29 eller 30 8,

Paragrafen moisvarar 29 8 BL.

Med tanke på den belydelse som bolagsmannens person har för bolagel är del liksom vid dödsfall naturligt all bolaget Iräder i likvidation, om en bolagsman försätts i konkurs. Konkursbolagsmannens andel i bolagsförmögenheten bör med hänsyn till konkursborgenärerna kunna frigöras i samband med konkursen. Förevarande paragraf är därför liksom 29 8 BL tvingande.

Av hänvisningen till 29 och 30 88 följer att avtal om utträde respektive beslul om uteslutning kan gälla också mot bolagsmannens konkursbo. Enligt 29 8 andra meningen gäller emellertid avtal om utträde inle mol konkursboet såvida inte konkursboet har biträtt avtalel. Genom sistnämnda beslämmelse omöjliggörs det för en bolagsman alt till nackdel för sitt framlida konkursbo avtala all han eller en annan bolagsman i händelse av konkurs skall utlösas ur bolaget för ett belopp som understiger respeklive överstiger vad konkursboet skulle ha erhållit om bolaget i stället gått i likvidation.

Den i 29 8 föreslagna regleringen ulgår från all avtal om utträde har kommit till stånd innan likvidationsfaktum har inträffat. Som konkurslagskommittén har påpekal i sill remissyttrande är det emellerlid ingel som hindrar all, när en bolagsman har försalts i konkurs, det mellan dennes konkursbo och övriga bolagsmän träffas överenskommelse om utträde.

Frågan om handelsbolagels konkurs som likvidationsgrund behandlas i 44 8.

28 8 Ett handelsbolag i vilket anlalet bolagsmän har gått ned till en anses
ha trätt i likvidation senasl när della förhällande har bestått under sex
månader.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande räll, har behandlals i den allmänna motiveringen (avsniu 2.2,8).

Paragrafen innebär att enmanshandelsbolaget träder i likvidation senast sex månader efter det att alla bolagsandelar har förenats på en hand, under förutsätlning atl sistnämnda förhållande då alltjämt beslår. Del är möjligt all genom all ta in en ytteriigare bolagsman bringa likvidationslillslåndel alt upphöra.

Prop. 1979/80: 143 128

Eftersom regeln om likvidation i förevarande paragral är tänkt all uigöra ell medel som indirekl framtvingar bolagels upplösning framstår det enligt min mening som mindre angelägel med en lagregel som anger en särskild tidpunkt då enmanshandelsbolaget skall anses upplöst. Vidare kan behovet av tid lör likvidationsförfarandet variera, vilkel gör del svårt all generellt ange en särskild lidpunkl då ell enmanshandelsbolag skall anses upplöst.

Enligt 13 8 första slycket handelsregisterlagen skall bolagsmännen ofördröjligen göra anmälan lill handelsregistret dä elt handelsbolag försätts i likvidation. Den som försummar atl göra föreskriven anmälan kan enligi 22 8 andra slyckel samma lag dömas till böler, högsl 500 kr. De nu angivna beslämmelsema i handelsregisterlagen medför alt innehavaren av ett enmanshandelsbolag är skyldig all sex månader efter del alt alla andelarna har förenats på en hand anmäla lill handelsregistret alt bolagel har Iräll i likvidation.

35 8 innehåller särskilda regler för elt enmanshandelsbolag, som har Iräll i likvidation.

29 8 Bolagsmännen fär avtala atl, om det finns grund för likvidation
enligt 24-27 88, en bolagsman eller hans rättsinnehavare skall utträda ur
bolagel i slället för all bolaget skall träda i likvidation. Etl sådanl avtal
gäller inle mol en bolagsmans konkursbo såvida inle konkursboet har
biträtt avlalet.

Paragrafen, som motsvarar 30 8 BL, har behandlats i den allmänna moliveringen (avsnill 2.2.8).

30 8 förslå meningen BL innebär alt avial om att en bolagsman skall utträda, om likvidation enligt lagen eljesi skulle ha skell, inle är giltigt om avlalet saknar beslämmelse om grunden för utlösandet. Med "grunden" för utlösandet avses normen för bestämmandet av del förmögenhetsvärde som den avgående skall erhålla. 30 8 första meningen BL är inle tillämplig då enligt avtal mellan bolagsmännen utträde skall ske ulan att likvidations-anledning föreligger. 1 sisinämnda fall blir alltså ell avtal om utträde gilligl trols atl avtalet inle innehåller bestämmelse om grunden för utlösandet. BL innehåller ingen anvisning om hur uilösningsbeloppel i sisinämnda fall skall beslämmas.

Som framgår av vad jag har anförl i den allmänna moliveringen (avsnill 2.2.8) anser jag att lagstiftaren bör söka underlätta genomförandel av sädana avtal som föreskriver utträde i fall dä likvidation eljest skulle ha skelt. Förevarande paragraf innebär att elt avtal om utträde, om likvidation eljesi skulle ha skett, är giltigt även om grunden för utlösandet inle har angivils i avtalel. Även ulan en särskild lagregel gäller delsamma, om enligt avtal utlräde skall ske ulan all likvidalionsanledning föreligger.

30 8 Om det finns grund för likvidation enligt 24-27 88, kan i stället för

Prop. 1979/80:143 129

all bolagel träder i likvidation uteslutning ske av den bolagsman lill vilken likvidalionsgrunden kan hänföras eller dennes rättsinnehavare. För alt uteslutning skall få ske måste följande iakltas. De övriga bolagsmännen skall vara ense om uteslutningen. Den som begärs utesluten skall erhålla ell lösenbelopp som kan antas motsvara vad han skulle ha erhållit om bolagsskifte i stället hade ägt rum. Den som begärs utesluten har rätl all kräva alt säkerhel slälls för atl hans ansvar för bolagels förbindelser inle las i anspråk i större omfattning än som kan antas ha blivit fallel om i stället för uteslutning bolagsskifte hade ägt rum.

Första stycket gäller inle, om någol annal har avtalats mellan bolagsmännen.

paragrafen, som saknar molsvarighet i gällande rätt, har behandlals i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.8).

Om del inle har träffats någol avtal om uteslutning av bolagsman anses enligt BL uteslutning inte kunna ske. Då en bolagsman i ett sådant fall åsidosätter sina skyldigheter torde medbolagsmännen inte ha någon annan möjlighet än att påfordra likvidation såvida inte den ifrågavarande bolagsmannen frivilligl gär med på utlösande. Denna lagens ståndpunkt innebär enligt min mening att man inte tillräckligt beaktar de olägenheter som en likvidation medför för de övriga bolagsmännen. Liksom kommittén harjag därför funnit att uteslutning av bolagsman bör kunna ske under de i förevarande lagrum angivna förutsättningarna.

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,2,8) skall uppkommande tvister prövas av domstol och paragrafen innehåller alltså ingen hänvisning lill lagen om skiljemän (jfr 21 8 fjärde stycket),

31 8 Under likvidationen vidtas förvallningsålgärder av alla bolagsmännen i förening, om inte något annat har avtalats eller särskild likvidator har förordnats. Vad som nu sagts gäller även rätten att företräda bolaget.

En bolagsman har rätl att under likvidationen läla sig företrädas av ombud vid medverkan i bolagels angelägenheter, om inle något annal har avtalats mellan bolagsmännen.

Under likvidationen får dödsboet efler en bolagsman företrädas av endast en ställföreträdare eller ett ombud, om inte nägot annat har avtalats mellan bolagsmännen.

Paragrafen, som moisvarar 32 8 BL, har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,2.8),

Första stycket. På gmnd av hänvisningen i 33 8 BL till 5 8 BL innebär gällande rätt att in dubio varje bolagsman är berättigad att vidta förvaltningsåtgärder (likvidationsåtgärder) under likvidationen. 32 8 första meningen BL innebär att även en bolagsman, som före likvidationen har varit utesluten från deltagande i bolagets förvallning, har rätt alt medverka vid likvidationen. Gällande rätt anses innebära atl bolagsmännen under likvidationen inte är beroende av samverkan med varandra utan att var och en har rält att vidta erforderliga åtgärder för likvidationen. Detta gäller även

9-Riksdagen 1979180. I saml. Nr 143

Prop. 1979/80:143 130

om de före likvidationen enligt avtal endast fick vidta förvallningsålgärder gemensaml.

Om en bolagsman före likvidationen har varil utesluten från dellagande i bolagels förvaltning, är del enligt min mening olämpligt all han under likvidationen får räu att självständigt vidia förvallningsålgärder. Även i andra fall får det anses olämpligt alt ge varje bolagsman en självständig rätl all vidia sädana ålgärder. Som framgår av förevarande stycke har jag i stället i likhei med kommiitén funnit det ändamålsenligt med en regel all alla bolagsmännens medverkan skall erfordras för förvallningsålgärder under likvidationen, oavsett vad som gällde dessförinnan. Därigenom får man ett skydd mot att enskilda bolagsmän missbrukar förvaltningsrällen. Risken för alt bolagets verksamhel lamslås till följd av oenighet mellan delägarna är här utesluten genom möjligheten att få likvidator förordnad. Denna lösning har valts när del gäller dödsboförvalining.

Även under likvidationen fär - såsom är fallet då under bolagets ordinarie verksamhel förvallningen handhas av flera bolagsmän gemensaml -brådskande älgärd vidtas trots all en bolagsman inle dellar i beslulel, om han inte hinner tillkallas eller om han till följd av sjukdom eller av annan orsak är oförmögen alt delta i förvallningen. Delta framgår av en hänvisning i 32 8 andra stycket till 3 8 Iredje slycket.

Del förhållandel att under likvidationen förvallningsålgärder endasl fär vidlas av alla bolagsmännen i förening, om inle annat har avtalats eller särskild likvidator har förordnats, gör att del behövs en molsvarande regel då det gäller rätlen atl förelräda bolaget. En sädan regel har intagits i förevarande styckes andra mening.

Andra stycket. Innehållet i förevarande stycke överensslämmer i sak med vad som gäller enligt 32 8 BL. Motsättningsvis framgår av förevarande beslämmelse, liksom av 32 § BL, atl en bolagsman i princip inte får sätta annan som ombud i sitt slälle när likvidation inte är för handen.

Tredje stycket. Om del efter en avliden bolagsman finns flera dödsbodelägare, får enligt 32 8 andra meningen BL endasl en av dem eller ell gemensamt ombud della i likvidationen. Bestämmelsen har motiverats med atl en annan ordning skulle medföra alllför slora prakliska svårigheter. Även enligt min mening kan förekomslen av många dödsbodelägare efter en bolagsman vilka alla måsle lämna sitt samtycke i olika frågor leda lill olägenheler under elt handelsbolags likvidation. 32 8 andra meningen har därför fått en motsvarighet i förevarande stycke.

32 8 Bestämmelserna i 58 gäller under likvidationen.

Om inte nägot annat har avtalats i fråga om bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheler, gäller under likvidationen 2 8, 3 8 tredje slycket, 4, 6, 8 och 12-16 88. Bestämmelserna i 3 8 iredje slycket och 4 8 gäller dock inte, om särskild likvidalor har förordnals.

Prop. 1979/80: 143 131

Paragrafen motsvarar 33 8 BL.

Syflel med en likvidation är all avveckla handelsbolagels verksamhel. I förevarande paragraf hänvisas därför inle lill 7 8 om beräkning av vinst eller föriusl för räkenskapsår, 9 8 om rätt för en bolagsman att efter årlig räkenskapsavslulning lyfta vissa belopp och 10 8 rörande verkan av att bolagsmannen inle begagnar sin rält atl lyfta vinst m. m. för räkenskapsår. En ändamålsenlig likvidation kan emellertid kräva att bolagets rörelse fortsätter under längre eller kortare tid. Även om bolagsmännen i ett sådant fall bör kunna ha räll lill ränla, arvode eller del i vinst, kan de inte kräva alt få ut nägot belopp under likvidationen, även om den skulle dra ut på tiden. De får i stället vänla lill del slulliga skiftet. Skulle delta dra ul obehörigen på tiden, kan en bolagsman begära förordnande av likvidator.

Hänvisningen lill 3 8 tredje stycket har behandlals vid 318 försia stycket.

33 8 När bolaget har trätt i likvidation, skall bolagets egendom i den mån det behövs för likvidationen sä snarl del kan ske förvandlas till pengar genom försäljning på offenllig auktion eller pä annat lämpligt sätt. Bolagets rörelse får fortsättas, om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för all de anslällda skall fä skälig tid för atl skaffa ny anställning.

Paragrafen motsvarar 34 8 BL.

Enligt 34 8 försia stycket BL skall likvidationsförsäljningen börja "sedan sådant förhållande inräffal, att bolagel skolat träda i likvidation". Denna formulering har i tydlighetens inlresse bylts ut mol uttrycket "när bolagel har trätt i likvidation".

Enligt 34 8 första slyckel BL skall bolagels lillhörigheler förvandlas i pengar "så snart utan uppenbar skada ske kan". Lagens formulering enligt vilken endast "uppenbar skada" får hindra realisation ter sig mycket snäv. Inom aktiebolagsrälten (13 kap. II 8 akliebolagslagen) anges i slället atl realisationen skall äga rum "så snart del kan ske". Den sistnämnda formuleringen, som ger likvidatorerna möjlighel atl friare bedöma när del är lämpligt att realisera, har använts i förevarande paragraf.

Enligt 34 8 första slyckel BL skall handelsbolagels lillgångar under likvidationen förvandlas i pengar. Enligi 13 kap. 11 8 akliebolagslagen skall i motsvarande fall aktiebolagets tillgångar förvandlas i pengar "i den mån del behövs för likvidationen". Om denna bestämmelse anförde föredragande statsrådet (prop. 1975; 103 s. 509) att del i vissa fall kan vara onödigl eller olämpligt att förvandla egendom i pengar. Egendom som kan anses i huvudsak likvärdig med pengar, såsom värdepapper, behöver alltså inle förvandlas i pengar, om egendomen kan fördelas i lika lotter mellan aktieägarna. - De angivna synpunkterna är enligt min mening lillämpliga även på handelsbolag och paragrafen har formulerats i överensslämmelse med aktiebolagslagen.

Enligt 34 8 andra stycket BL kan varje bolagsman påfordra all bolagels

Prop. 1979/80:143 132

egendom säljs på offentlig auktion. Detla stadgande är enligt min mening för kategoriskt. Mänga gånger torde det vara lämpligare med en försäljning under hand. Efler mönster av 13 kap. II 8 aktiebolagslagen har därför föreskrivils att försäljningen skall ske på offentlig auktion eller på annal lämpligt sätt.

Enligt 13 kap. 11 8 akliebolagslagen fär under likvidationen aktiebolagets rörelse fortsättas om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för atl de anslällda skall få skäligt rådrum för atl skaffa sig ny anställning. 1 paragrafens andra mening har tagits in en motsvarande beslämmelse för handelsbolagens del.

34 8 Om inte något annat har avtalats mellan bolagsmännen, fär tillgång
arna inte skiftas innan alla kända skulder har blivil betalda eller behövliga
medel har avsatts för sädan betalning.

Varje bolagsman har rält alt ur de behållna tillgångarna fä lillbaka sin behållna insats enligt det senaste årsbokslutet eller, om inget årsbokslut har gjorts, vad han har betalat in till bolagel som insats. Om inle behållningen räcker till, räknas bristen som förlust. Uppstår etl överskott, utgör detta den slutliga vinsten.

Paragrafen moisvarar 35 8 BL,

35 8 Om ett handelsbolag i vilket antalet bolagsmän har gått ned lill en
har trätt i likvidation, får endast sådana rättshandlingar eller andra åtgär
der företas som tjänar avvecklingsändamålet eller som behövs med anled
ning av atl bolagets rörelse fortsätts för att de anställda skall få skälig lid
att skaffa ny anställning.

En rättshandling får åberopas mot bolaget av den mot vilken rättshandlingen förelogs endasl om denne varken kände till eller borde ha känt till de omständigheter som medförde att rättshandlingen var otillåten.

Paragrafen, som saknar molsvarighet i gällande rätt, har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2,8),

Möjligheten att arbeta med enmanshandelsbolag har begränsals genom en föreskrift i 28 8 att etl sädanl bolag skall anses ha trätt i likvidation senast sex månader efter det all anlalet bolagsmän har gått ner till en. Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,2.8) funnit att lagen bör innehålla en tvingande regel som begränsar den ensamme bolagsmannens rätt att ingå förbindelser för bolaget under likvidationen. En sädan regel bidrar till att tvinga fram handelsbolagets upplösning och överförande av dess egendom till privatförmögenheten.

Den angivna regeln har tagits in i förevarande paragraf I paragrafen anges ocksä atl bolagets rörelse även då det är fräga om ett enmanshandelsbolag får fortsättas i den mån det behövs för att de anställda skall få skälig tid att skaffa sig anställning (jfr 33 8). Slutligen har som etl andra stycke tagits in en regel till skydd för godtroende tredje man.

Prop. 1979/80:143 133

36 8 Bolagsskiften som inle sker i skriftlig form är ogiltiga.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande rätl, har behandlals i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.8).

Som framgår av 43 8 anser jag att etl skifte som har förrättats av likvidator skall kunna klandras och alt klanderfristen för varje bolagsman skall räknas från det han får del av skifteshandlingen. Redan detla säu att beräkna utgångspunkten för klanderfristen gör det önskvärt atl av likvidator förrättat skifte får skriftlig form.

Även då ett skifte förrättas av bolagsmännen själva talar starka skäl för skriftlig form. Detta är bl. a, av betydelse för tvisier mellan bolagsmännen. Jag har visserligen tidigare uttalat att det fär anses olämpligt med en lagföreskrift om att bolagsavlalet skall ingås i skriftlig form. Om man uppställer krav på skriftlig form för etl bolagsavlal kan belydande olägenhel uppkomma därigenom att en redan påbörjad bolagsverksamhel tvingas att upphöra på grund av atl en bolagsman efter någon tid åberopar formfel. Någon olägenhet av motsvarande belydelse synes det emellerlid inle vara anledning att befara i fråga om bolagsskifte. Jag har därför funnit att ett krav på skriftlig form bör uppställas även om skiftet skall förrättas av bolagsmännen själva. Iakttas inte detla formkrav, bör skiftet vara ogiltigt.

Paragrafen har utformats i enlighet med vad nu har anförts.

37 8 Är det sannolikt att likvidationen oskäligt uppehålls eller annars
utförs pä ett sådanl sätt att en bolagsmans rätt därigenom ävenlyras, fär
domstol på ansökan av bolagsmannen förordna att likvidationen skall
verkställas av en eller flera likvidatorer som utses av domstolen.

Ansökan skall göras hos rätten i den ort där bolaget har sitt hemvist. Ansökningen skall innehålla uppgift om samtliga bolagsmäns namn och adress. De bolagsmän som inle har deltagit i ansökningen skall delges denna på det sätt som är föreskrivet om stämning i tvistemål. De skall beredas tillfälle att yttra sig över ansökningen.

Bolagsman får utses till likvidator.

En likvidator som inte är bolagsman skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för ett särskilt fall tillåter nägot annal. Likvidator som inte är bolagsman får inte vara omyndig eller i konkurs.

Myndighets beslut enligt fiärde stycket första meningen överklagas hos regeringen genom besvär.

38 § Har flera likvidatorer blivit utsedda, skall de ha hand om uppdraget
gemensaml, om inte rätten förordnar att uppdraget skall delas på visst sätl
mellan dem.

En likvidator kan när som helst entledigas av rätlen. Är bolagsmännen ense om att återta likvidationen, skall rätten återkalla förordnandet för likvidator.

Ett beslut om förordnande eller entledigande av likvidalor skall gälla omedelbart även om del överklagas.

Prop. 1979/80:143 134

39 8 En likvidator skall med iakttagande av 33 och 34 88 genomföra
likvidationen i bolagsmännens ställe.

En likvidalor som inle är bolagsman får inle handlägga frägor om avtal mellan honom och bolaget. Inte heller får han handlägga frägor om avtal mellan bolagel och Iredje man, om han har ell väsenlligl inlresse i frågan som kan strida mot bolagets. Vad som nu har sagts om avtal gäller även rättegång och annan talan.

40 8 En likvidalor har rätt till skäligt arvode och till ersättning för kostna
der för all ulföra uppdragel.

Paragraferna, som motsvarar 35 a 8 BL, har delvis behandlats i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.2.8).

Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen bör liksom enligt gällande rält (35 a 8 första slyckel andra meningen BL) en bolagsman kunna utses till likvidalor. En bestämmelse härom har tagils in i 37 § tredje stycket.

Av 13 kap. 7 8 fjärde stycket aktiebolagslagen jämfört med 8 kap. 4 8 samma lag följer alt likvidator i aktiebolag skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige, om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall tillåter annat. Enligt nu nämnda lagmm kan vidare den som är omyndig eller i konkurs inte vara likvidalor i aktiebolag. När det gäller handelsbolag bör i fråga om annan person än bolagsman pä samma sätt som inom aktiebolagsrätten frånvaro av svenskl medborgarskap, bosällning utomlands, omyndighet och konkurstillstånd uigöra hinder mot att vara likvidalor. Föreskrifter härom har inlagils i 37 § fiärde slycket.

Jag vill i detta sammanhang något beröra vad som gäller för en handelsbolagsman i fräga om medborgarskap, omyndighet och konkurs. Begränsningar i möjlighelen all träda in i handelsbolag föreligger när det gäller utländska medborgare och utländska företag. Enligt lagen (1968:555) om rätl för utlänning och utländskt förelag att idka näring här i riket krävs sålunda tillstånd för den som önskar delta som bolagsman i näringsverksamhet som bedrivs av svenskt handelsbolag. Härutöver fordras när det gäller delägarskap i handelsbolag en prövning enligt lagen (1968:557) om rätt för utlänning och utländskt företag atl sluta svenskl handelsbolag eller ingå i sådanl bolag. Atl lillstånd krävs även enligt sistnämnda lag sammanhänger med 1916 års lagstiftning med inskränkningar i utländska rättssubjekts möjligheter att förvärva fast egendom i Sverige (se härom SOU 1978: 73). En omyndig kan i regel inte sluta förmögenhetsrältsliga avtal och alltså inte bolagsavtal utan samtycke av förmyndaren. Enligt 15 kap. 13 8 föräldrabalken kan förmyndaren låla den omyndige driva näring när denne fyllt 16 är.

Enligt 199 a 8 konkurslagen (1921: 225) får en gäldenär under sin konkurs inte driva rörelse med vars utövande följer bokföringsskyldighet. Förbudet gäller enligt lagrummets förarbeten även delägare i handelsbolag.

Prop. 1979/80:143 135

Besvärsbestämmelsen i 37 § sista stycket har en förebild i 18 kap. 7 8 försia slycket aktiebolagslagen.

Enligt 13 kap. 7 8 fjärde siyckei aktiebolagslagen jämfört med 8 kap. 10 8 samma lag fär i aktiebolagen likvidator inle handlägga en fräga rörande avtal mellan honom och bolaget. Inte heller får han handlägga en fråga om avtal mellan bolaget och iredje man, om han i frågan har ett väsentligt intresse som kan vara stridande mot bolagets. Då det gäller handelsbolagsmän harjag, såsom framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2,2.6), inte funnit skäl att föreslå något förbud mot självkontrahering. Däremot anser jag att inom handelsbolagsrällen en motsvarighet lill de akliebolagsrätlsliga jävsreglerna bör gälla för en likvidalor som inte är bolagsman. En föreskrift med delta innehåll har intagits i 39 § andra stycket.

41 8 Sedan en likvidator har fullgjorl sitt uppdrag, skall han så snarl del
kan ske avge slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsbe
rättelse rörande likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även innehål
la en redogörelse för bolagsskiftet. Till berättelsen skall fogas redovis
ningshandlingar för hela likvidationstiden.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande rätl, har utformats efler mönsier av 13 kap. 14 8 försia stycket aktiebolagslagen.

42 8 Bestämmelserna i 14 och 15 88 gäller även i fräga om skadestånds
skyldighet för likvidatorer. Bestämmelserna i 15 8 om årsbokslut skall i
slället gälla slutredovisningen.

I paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande rält (jfr dock 35 a 8 femte stycket BL), har likvidatorer jämställts med bolagsmän dä det gäller skadeslåndsskyldighel mol bolaget.

43 8 Om ett bolagsskifte har förrättats av likvidalor, har varje bolagsman
rätt all klandra skiflei genom att väcka talan mot de övriga bolagsmännen
inom tre månader frän del slutredovisningen delgavs honom genom över
lämnande av en bestyrkt avskrift.

Paragrafen, som motsvarar 36 8 försia slyckel BL, har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnill 2.2.8),

Enligt 36 8 BL skall en bolagsman som inte är nöjd med bolagsskiftet eller med åtgärd som har vidagils under likvidationen väcka sin talan inom ett är frän det skiftet skedde. Den i 36 8 BL föreskrivna klanderfristen gäller oavsett om skiftet har förrättats av särskilt förordnad likvidator eller av bolagsmännen själva. Det kan emellertid ifrågasättas om man bör ha en särskilt klanderfrist då bolagsmännen själva har förrättat skiftet. I detta fall föreligger etl skifte först sedan samtliga bolagsmän genom avtal har kommit överens om skiftets innehåll. Klandertalan kan därtör här komma ifråga bara av någon anledning som över huvud laget kan göra en viljeförklaring ogiltig, säsom tvång, svek, bristande förutsättning e. d. Det förefal-

Prop. 1979/80:143 136

ler obefogat alt just i fräga om avtal om bolagsskifte, i motsats till vad som gäller i fråga om ogillighel av andra avtal, uppställa en särskild klanderfrist. Då del gäller arvskifte som förättas av dödsbodelägare har man av nu anförda skäl avstått från att uppställa en särskild klanderfrist.

På grund av det anförda innehåller förslaget inle nägon bestämmelse om klanderfrist då det gäller skifte som förrättas av bolagsmännen själva.

För det fallet all bolagsskiftet verkställs av likvidator måsle det emellertid finnas regler om att skiftet kan klandras och atl klandertalan skall väckas inom viss tid. Sådana regler har intagits i förevarande paragraf Utredningsmöjligheterna försvåras med tiden och de övriga bolagsmännen har behov av irygghet i fråga om rätten till vad som har tillskiftats dem. Klanderfristen bör därför inle göras längre än vad som är nödvändigl för att bolagsmännen skall kunna ta ställning till om anledning till klander föreligger, Enlig. aktiebolagslagen (13 kap. 13 8) skall en aktieägare som vill klandra bolagsskifte väcka lalan senast tre månader efter det slutredovisning lades fram pä bolagsstämman. Inom arvsrätten (23 kap. 8 8 ärvdabalken) gäller al. dödsbodelägare som vill klandra av särskild skiftesman förättat arvskifte skall väcka lalan inom tre månader frän delgivning av arvskifteshandlingen. Enligt min mening föreligger inga särskilda skäl som talar för att fristen för klander av bolagsskifte skall vara längre då del gäller handelsbolag än beträffande aktiebolag. Likvidalorn bör söka ena handelsbolagsmännen så att skiftet fär karaktären av elt mellan bolagsmännen slutet avtal. Först om detta inte gär måste likvidatorn själv förrätta skiftet,Då skiftet förrättas av likvidator bör sålunda bolagsmännen normalt dessförinnan ha haft tillfälle att under likvidatorns ledning della i förhandlingar angående skiftet. Detta förhållande bidrar ytterligare till att minska behovet av en läng klanderfrist. Pä gmnd av del anförda harjag i likhet med kommittén stannal för en förkortning av klandertiden från etl år till tre månader. Förevarande paragraf har utformats i överenstämmelse härmed.

Utgångspunkten för klanderfristen är enligt 36 § BL den tidpunkt dä skiftet skedde. I enlighet med vad som gäller angående klander av arvskifte (23 kap, 8 8 andra stycket ärvdabalken) torde det var lämpligare att utgångspunkten för klanderfristen räknas för vaije bolagsman frän del att han fick del av skifteshandlingen. Förevarande paragraf har utformats i enlighet med vad nu sagts. Av 41 8 framgår att en redogörelse för bolagsskiftet skall finnas i slutredovisningen,

BL innehåller inga uttryckliga regler om mot vem klandertalan skall riktas. Klandertalan anses emellertid skola riktas mot de övriga delägarna i bolaget och alltså inte mot likvidatorn. För att misstag med åtföljande rättsförluster skall förhindras har i förevarande paragraf uttryckligen angetts att klandertalan skall riktas mol de övriga bolagsmännen,

44 § Bolagel är upplöst när skifte har ägt rum eller, om en likvidator har haft hand om likvidationen, när slutredovisningen har delgivits var och en av bolagsmännen genom överlämnande av bestyrkt avskrift.

Prop. 1979/80:143 137

Om bolagel är försatt i konkurs och denna avslutas ulan överskott, är bolaget upplöst när konkursen avslulas. Finns det överskott, skall bolagel Iräda i likvidation.

Första stycket motsvarar 36 8 andra stycket BL,

Andra slycket motsvarar 37 8 BL, En konkurs för bolagel torde innebära ett sådant avbrott i bolagets verksamhet att det regelmässigt är lämpligasl för bolagsmännen att bolaget upphör, även om konkursen lämnar överskott. En motsvarande bestämmelse gäller ocksä sedan länge inom aktiebolagsrätten (se 13 kap. 4 8 första stycket 2 och 19 8 andra stycket akliebolagslagen). Den ifrågavarande likvidalionsgrunden torde sä till vida fä anses tvingande all den inle på förhand kan sällas ur kraft genom elt avtal mellan bolagsmännen. Om emellertid bolagsmännen vid konkursens avslulande finner att föreliggande överskott erbjuder en lämplig grundval för att fortsätta bolagets verksamhet, bör de kunna komma överens om det.

45 8 Om det framkommer någon tillgång för bolaget efter dess upplösning eller om lalan väcks mot bolaget eller om det på annat sätt uppkommer behov av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas.

Paragrafen, som saknar molsvarighet i BL, har en förebild i 13 kap, 16 8 första meningen akliebolagslagen. Paragrafens innehåll torde återge gällande rätt,

Avslulningsvis vill jag nämna att de nuvarande bestämmelserna om likvidation och upplösning i BL har fått motsvarigheter i den nya lagen utom i fråga om 31 8 BL, som behandlar bl. a. det fallet atl en bolagsman vidtar en förvaltningsåtgärd efter det att en likvidalionsanledning har inträffat. Kommittén anser att nämnda paragraf saknar praktisk betydelse och bör utgå. Jag delar denna uppfattning.

3 kap. Kommanditbolag

1 8 I Fräga om kommanditbolag gäller 2 kap., om inte någol annal föreskrivs.

Bestämmelserna om kommmandilbolag har behandlals i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.2.2), I I kap. 2 8 definieras begreppen kommanditbolag, kommanditdelägare och komplementär.

Förevarande paragraf innehåller den huvudregeln att de allmänna bestämmelserna om handelsbolag i 2 kap, gäller också för kommanditbolag, I de följande paragraferna i 3 kap. har emellertid lagils upp olika särbestämmelser för kommanditbolagens del.

Jag vill i detla sammanhang särskilt nämna att kommanditdelägarens begränsade ansvarighet och avsaknaden av förvaltningsrätt under bolagets normala verksamhel medför att hans personliga egenskaper ofta inle har

Prop. 1979/80:143 138

samma betydelse som en vanlig handelsbolagsmans för de övriga delägarna. Kommanditdelägaren har dock ell visst ansvar för bolagels förbindelser. Vidare har han räll all få kännedom om bolagels angelägenheler. Därtill kommer atl han enligt bolagsavlalet kan ha tillerkänts förvaltningsrätt saml atl han under likvidalionsskedet är utrustad med legal förvaltningsrätt. Jag har p. g. a. det anförda funnit alt regeln i 2 kap. 2 8 om att en bolagsman inle ulan de övriga bolagsmännens samtycke fär sälla annan i sill ställe bör gälla också för kommanditdelägare.

2 8 Samtliga bolagsmän får inle vara kommanditdelägare. Stiftelser eller
ideella föreningar får inte vara komplementärer. Åsidosätts dessa före
skrifter, anses bolaget som handelsbolag enligt 2 kap.

Första meningen motsvarar 38 8 första stycket andra meningen BL.

Andra meningen, som förbjuder stiftelser och ideella föreningar att vara komplementärer, har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2). Bestämmelsen gäller inte för stiftelser och ideella föreningar som har inträtt som komplementärer innan den nya lagen träder i kraft (se punkten 6 i övergångsbestämmelserna).

Tredje meningen saknar motsvarighet i BL. Om samtliga bolagsmän har gjort förbehåll om ett begränsai ansvar, följer emellertid av gällande rätt att de alla oavsett förbehållet blir obegränsal ansvariga gentemot tredje man som i etl vanligt handelsbolag. Jag anser i likhet med kommittén att denna rättsföljd är ändamålsenlig även vid överträdelse av förbudet för stiftelse och ideell förening att vara komplementär. En beslämmelse med detta innehåll har lagits in i förevarande paragraf.

3 8 Om inle något annal har avtalats, får en kommanditdelägare vid
bolagets upplösning eller när han utträder ur bolaget inle påföras en förlust
som överstiger vad han har satt in eller ålagil sig att sätta in i bolaget.

Paragrafen saknar motsvarighet i BL.

I tysk och schweizisk rätl förekommer en regel som innebär atl en kommanditdelägare endast intill beloppet av sin utfäsla insats svarar för föriusl som skall påföras honom vid bolagets upplösning eller när han utträder ur bolaget. Oftast lorde del överensstämma med parternas intentioner alt kommanditdelägaren inte skall behöva riskera all fä ta på sig en förlustandel som översiiger insatsen. Det synes ocksä sakligt ändamålsenligt att kommanditbolaget pä sådant sätl erbjuder den i regel passive kommanditdelägaren en förluslbegränsning liknande den som kommer en aktieägare tillgodo. Förevarande paragraf har utformats i överensstämmelse härmed,

4 8 Om inte något annal har avtalats, haren kommanditdelägare inte rält atl ta del i förvaltningen av bolagets angelägenheter. 1 fråga om förvalt-ningsålgärder under likvidation gäller dock 2 kap. 31 8.

Prop. 1979/80:143 139

Paragrafen motsvarar 39 8 BL.

Med hänsyn lill all kommanditdelägaren ansvarar för bolagets förbindelser endasl med visst belopp torde bandet mellan ä ena sidan honom och å andra sidan bolaget och de övriga bolagsmännen ofta vara belydligl lösare än i etl vanligl handelsbolag. Jag anser del därför lämpligt atl som legal huvudregel behälla den nuvarande föreskriften i 39 8 BL all en kommanditdelägare, om inte annat har avtalals, inte får delta i förvaltningen av bolagets angelägenheler.

Enligt gällande rätt anses emellertid en kommanditdelägare ha rätt all delta i förvaltningen vid likvidation. Anledning saknas atl i framtiden utesluta kommanditdelägaren från denna räll. 1 förevarande paragrafs andra mening har därför hänvisats till 2 kap. 31 8.

5 8 Om det inte genom avtal har bestämls efter vilken grund en komman
ditdelägare skall ta del i vinst och föriusl och bolagsmännen inte heller kan
enas om del, ankommer del på rätten atl avgöra denna fråga efter skä
lighet.

Paragrafen motsvarar 40 8 BL.

40 8 BL innebär att frågan efter vilken grund en kommanditdelägare skall delta i vinst och föriust skall bestämmas genom avtal mellan bolagsmännen eller, om sådant avtal inle kan träffas, genom en skälighetsbedömning av domstol. Med hänsyn till den olikartade ställning som komplementär och kommanditdelägare intar synes del svårt atl i lag närmare ange någon materiell huvudregel för fördelningen av vinst och föriusl i ell kommanditbolag. På gmnd av det anförda har i förevarande paragraf tagits in en bestämmelse som överensstämmer med 40 8 BL.

6 § Bolagsmännen får avtala att kommanditdelägare inte skall ha kon
trollrätt som avses i 2 kap. 5 8-

Paragrafen, som saknar motsvarighet i BL, har behandlals i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) och vid 2 kap. I 8. Bestämmelsen innebär alt regeln om kontrollrätt i 2 kap. 5 8 är disposiliv för en kommanditdelägare i motsats till vad som gäller för en vanlig handelsbolagsman.

7 8 Kommanditdelägare är inte behöriga alt företräda bolagel.

En räushandling som en kommanditdelägare företar för bolaget blir dock bindande för bolaget, om den mol vilken rättshandlingen förelogs varken insåg eller borde ha insett att den som företog rättshandlingen var kommanditdelägare.

Första stycket överensstämmer i sak med 41 8 första stycket BL. Regeln är naturiig med hänsyn till att kommanditdelägaren saknar förvaltningsrätt. Om kommanditdelägaren i denna sin egenskap kunde företräda bolaget, kunde tredje man fä den uppfattningen atl kommanditdelägaren även i

Prop. 1979/80:143 140

övrigl intog samma ställning som en vanlig bolagsman. Liksom fallet är i gällande rätt har därför första slycket i förevarande paragraf gjorts tvingande. Däremot bör inle heller i framliden något hinder möta mot alt en kommanditdelägare p. g. a. fullmakt eller prokura förelräder bolaget,

1418 andra stycket BL stadgas atl om nägon sluter avtal med den han vet vara kommanditdelägare, blir avtalel inle bindande för bolaget, såvida inle kommanditdelägaren hafl fullmakt. Denna beslämmelse uttrycker endast vad som redan följer av stadgandet i försia stycket i förevarande paragraf, nämligen att kommanditdelägaren inte i denna sin egenskap är behörig att företräda bolagel. Någon motsvarighet lill 41 8 andra slycket BL har därför inte tagits in i den nya lagen.

Andra stycket. Om medkonlrahenten inte vet att den som för bolaget sluter etl avtal är kommanditdelägare blir avtalet enligt gällande rätt bindande för bolaget. Enligt allmänna rättsprinciper torde visserligen gälla att rättshandlingar som någon företar utanför ramen för sin behörighet aldrig binder huvudmannen (jfr prop. 1975:103 s. 384). Med hänsyn lill de obilliga verkningar sisinämnda princip skulle kunna medföra för Iredje man när det gäller kommanditbolag, har i detta stycke upptagils en beslämmelse av innebörd att rättshandlingar som kommanditdelägaren i denna sin egenskap företar för bolaget blir bindande för bolagel om tredje man varken insåg eller borde ha insett att ifrågavarande bolagsman var kommanditdelägare (jfr 8 kap. 14 8 akliebolagslagen),

8 8 En kommanditdelägare fullgör sin skyldighet att svara för bolagets förpliktelser genom att betala in sin utfäsla insals till bolagel.

Pä begäran av den som har en fordran mol bolaget som är förfallen till belalning är en kommanditdelägare skyldig att betala in sin utfäsla insals till bolaget.

En kommanditdelägares utfäsla insals anses som inle inbetald i den män han har återtagit nägot av insatsen eller, innan en uppkommen brist i insatsen har blivit fylld, lyft vad som har tillgodoförts honom enligt 2 kap. 6 eller 8 8.

Första och andra styckena. Innehållet i dessa stycken har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2,2). Enligt gällande rätt blir kommanditdelägaren befriad från ansvar genom att beiala sin insats till vilken som helst av bolagsborgenärerna. Denna regel försvårar en rättvis fördelning av kommanditdelägarens utfäsla insats mellan bolagsborgenärerna. Antag att en kommanditdelägares utfäsla insats uppgår till 50000 kr, och att han betalar detta belopp till en bolagsborgenär. De övriga bolagsborgenärerna har därefter inte någon fordran mot kommanditdelägaren. De kan följaktligen inte begära kommanditdelägaren i konkurs för att pä så sätt få till stånd återvinning av beloppet 50000 kr. till kommanditdelägarens konkursbo.

Om kommanditdelägaren däremot är skyldig atl beiala beloppet till bolaget blir återvinningssituationen annoriunda för bolagsborgenärerna.

Prop. 1979/80:143 141

Antag atl bolagel, sedan kommanditdelägaren dit har betalat de 50000 kronorna, erlägger motsvarande belopp lill en bolagsborgenär. De övriga bolagsborgenärerna, som ju alltjämt har fordringar mot bolaget, har här möjlighet att begära bolagel i konkurs och på sä sätt fä till stånd återvinning av beloppet till bolagets konkursbo. Reglerna i förevarande stycken innebär därför att kommanditdelägaren vid krav från en bolagsborgenärs sida eller dä han eljest skall fullgöra sin insatsskyldighel blir skyldig att beiala beloppel, inte direkt lili bolagsborgenären utan lill bolagel. Tredje slyckel moisvarar 42 8 BL.

9 8 öm kommanditbolaget ingår elt avtal med tredje man och denne vid
avtalets ingående varken kände lill eller borde ha känt till att förbehåll
skett enligt I kap. 2 §, svarar den kommanditdelägare som förbehållet
avser såsom komplementär för de förbindelser som uppkommil för bolagel
genom avtalet.

Om ett avtal ingås för bolaget räkning och därvid med en kommanditdelägares vetskap och vilja en firma används som inle innehåller ordet "kommanditbolag", svarar kommanditdelägaren säsom komplementär gentemot den med vilken avlalet ingicks, även om denne på gmnd av 19 8 handelsregisterlagen (1974:157) skall anses ha haft vetskap om att förbehåll skett enligt I kap. 2 8.

Paragrafen motsvarar 43 8 BL,

Första stycket. 43 8 första stycket BL innebär atl en kommanditdelägares begränsade ansvarighet för bolagets skulder endast kan göras gällande mot den som vid förbindelsens tillkomst känner till - eller enligt 19 8 handelsregisterlagen skall anses äga kännedom - om förbehållet. Motsvarande gäller enligt 44 8 BL vid nedsältning av det belopp som kommanditdelägare ansvarar med. För att uppnå överensstämmelse med de principer som brukar gälla inom modem fullmakts- och associationsrätt har i första slyckel med kännedom jämställts atl tredje man borde ha känt lill förbehållet om begränsad ansvarighet.

Andra stycket. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 43 8 andra stycket BL, sådant detta har tolkals av Nial (s. 366).

10 8 Nedsätts det belopp med vilket en kommanditdelägare svarar enligt
1 kap. 2 8 på gmnd av överenskommelse mellan bolagsmännen, är nedsätl
ningen utan verkan i fräga om förpliktelser vid vars tillkomst medkonlra
henten varken kände till eller borde ha känt till nedsättningen.

Paragrafen motsvarar 44 8 BL. Även i förevarande paragraf har med kännedom jämställts att tredje man borde ha känt lill nedsättningen.

11 8 Om inte något annat har avtalats, medför en kommanditdelägares
död inte all bolagel skall träda i likvidation.

Bestämmelsen i 28 8 BL att vid en bolagsmans död bolaget, om inte

Prop. 1979/80:143 142

annat har avtalats, genast skall träda i likvidation gäller även för kommanditbolag. 28 8 BL har fått en molsvarighet i 2 kap. 26 8 nya lagen.

När del gäller kommanditbolag, särskilt sådana med etl slörre antal kommanditdelägare vilkas insalser kanske är relativt obetydliga, torde det oftast vara mindre ändamålsenligt alt en kommandildelägares död skall medföra bolagels upplösning. I förevarande paragraf har därför tagils upp en bestämmelse om att en kommanditdelägares död normall inte skall utgöra likvidationsanledning. Om en kommanditdelägare avlider fär i stället hans dödsbo eller arvtagare inträda som delägare i bolaget.

4 kap. Enkla bolag

Bestämmelserna för enkla bolag har behandlals i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.9).

Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter

1 § Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter under bolagels
bestånd bestäms genom avtal.

1 den mån bolagsmännen inle har träffat avtal om någol annat skall 2 — 4 88 tillämpas.

Paragrafen motsvarar 47 8 första slycket BL.

1 fråga om enkla bolag harjag inte funnit skäl atl införa några tvingande regler då del gäller bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter (jfr 2 kap, 1 8).

2 8 Bestämmelserna i 2 kap, 2, 4, 5, 8, 11, 13 och 14 88 gäller för enkla
bolag. Härvid skall del som föreskrivs i 2 kap. 14 8 om skada för bolaget i
stället gälla skada för någon annan bolagsman.

Paragrafen motsvarar 47 8 andra stycket BL.

Eftersom ett enkelt bolag i princip inte skall användas för drivande av näring - undantag härifrån gäller endast för verksamhet som är bokföringspliktig enligt jordbruksbokföringslagen - görs i förevarande paragraf ingen hänvisning till de bestämmelser i 2 kap. som för sin tillämpning i allmänhel kräver att näringsverksamhet utövas. Vad nu sagts hindrar inle att sistnämnda beslämmelser kan komma lill analog tillämpning på vissa enkla bolag.

3 § Åtgärder i förvaltningen av bolagets angelägenheter får vidtas endast
med samtliga bolagsmäns samtycke. Dock får en åtgärd som inle tål
uppskov vidtas fastän en bolagsman inte har deltagit i beslutet om åtgär
den, om bolagsmannen inte har hunnit tillkallas eller om han till följd av
sjukdom eller av annan anledning inle är i stånd att ta del i förvaltningen av
bolagets angelägenheter.

Har bolagsmännen avtalat att en förvaltningsålgärd fär vidlas ulan sam-

Prop. 1979/80:143 143

tycke av samtliga bolagsmän, får åtgärden dock inle vidlas, om den förbjuds av en bolagsman som inte är utesluten från förvaltningen.

Paragrafen moisvarar 48 8 BL.

I fråga om handelsbolag i allmänhet är det önskvärt med delad förvaltningsrätt för all man skall få till slånd de snabba beslul som affärslivet ofta kräver (se 2 kap. 3 8). Skälen för delad förvaltningsrätt gör sig emellertid inte gällande i fräga om icke rörelsedrivande enkla bolag. Bestämmelsen i gällande rält om samtycke av alla bolagsmännen vid vidtagande av förvaltningsålgärd i enkell bolag har därför behållits i förevarande paragraf. Slyckena i paragrafen har utformats efter mönster av 2 kap. 3 8 tredje resp. försia slyckel.

4 8 Talan om skadestånd av en bolagsman mol någon annan bolagsman skall väckas senast tre år efter ulgängen av det är då del beslul fattades eller den åtgärd vidtogs som ligger till grund för lalan.

Ulan hinder av första stycket kan skadeståndstalan som grundas pä brott föras mol en bolagsman.

Skillnaden mellan förevarande paragraf och 2 kap, 15 8 beror pä att ett enkelt bolag inte är juridisk person och att årsbokslut normalt inte förekommer i sådant bolag.

Bolagsmännens förhållande till tredje man

5 8 Genom ell avtal som sluts på bolagsmännens vägnar eller under en
benämning varmed bolagsmännen samfällt betecknas blir endast den bo
lagsman som har deltagit i avtalel berättigad eller förpliktad i förhållande
till medkonlrahenten.

Har flera bolagsmän deltagit i avlalet, har de lika rätt i förhållande till medkonlrahenten och svarar solidariskt för vad som har utfästs. Vad som nu har sagts gäller inte, om nägot annat har bestämls i avtalel.

Paragrafen moisvarar 49 8 BL.

Paragrafen utesluter inte att en bolagsman som inle har deltagit i avtalet pä gmnd av allmänna rättsgrundsatser kan bli berättigad eller förpliktad i förhållande lill den som avtalel ingicks med.

6 8 Används vid ingående av ett avtal en benämning varmed bolagsmän
nen samfällt betecknas, får benämningen inte innehålla nägol av orden
"handelsbolag", "aktiebolag", "förening" eller "sliftelse". Om så ändå
sker, svarar de bolagsmän med vilkas vetskap och vilja det har sketl
solidariskt för förbindelser genlemol den som varken insåg eller borde ha
insett all avtalel ingicks med en bolagsman i etl enkell bolag.

Paragrafen moisvarar 50 8 BL.

I 50 8 BL stadgas atl solidariskt ansvar för ingångna avtal inträder för bolagsmän som godtar alt en kollektivbenämning som innehåller person-

Prop. 1979/80:143 144

namn eller något av orden förening, aktiebolag eller handelsbolag kommer till användning när förbindelser ingås. Syftet med 50 8 BL är atl motverka användningen av benämningar som kan ge en medkontrahenl den felaktiga föreställningen att han avtalar med elt handelsbolag eller ett akliebolag eller en förening.

Av hänsyn till medkontrahenterna harjag funnit det lämpligt alt i förevarande paragraf bevara huvudprincipen i 50 8 BL. 1 motsats till vad som var fallel enligt 1887 ärs lag angående handelsregister, firma och prokura krävs emellertid enligt 6 8 handelsregisterlagen atl handelsbolags firma skall innehålla ordel handelsbolag. En kollektivbenämning som innehåller enbart personnamn torde därför inle längre ge medkonlrahenten anledning att tro att han har att göra med etl handelsbolag. Det finns därför inte skäl alt i förevarande paragraf föreskriva att användandet av kolleklivbenäm-ning som innehåller personnamn skall medföra solidariskt ansvar för de bolagsmän som har godtagit användandet.

Stiftelseutredningen har i sitt remissyttrande framhållit att även i sådana fall då ordet stiftelse används för att beteckna bolagsmännen i ett enkelt bolag tredje man kan vilseledas av benämningen på så sätt att det enkla bolaget uppfattas som ett företag med rättspersonlighet. Risken för detta påverkas enligt stiftelseutredningen också av att stiftelserna förvärvar rättspersonlighet oberoende av registrering. Även jag anser att användningen av ordet "stiftelse" i en kollektivbeteckning bör leda till solidariskt ansvar för berörda bolagsmän. Detta har beaktats vid utformningen av förevarande paragraf.

Formuleringen av 50 8 BL lyder på att användandet av en objekiivt vilseledande kollektivbenämning medför det i stadgandet angivna ansvaret oavsett om medkonlrahenten i del enskilda fallel blivil vilseledd eller inte. Det är enligt min mening rimligt att endast medkontrahenl i god tro skall få göra gällande det solidariska ansvarei. I förevarande paragraf har därför angivits att del solidariska ansvarei inte inträder om del visas att medkonlrahenten trols den vilseledande kollektivbenämningen insåg eller borde ha insett att han ingick avtal med en bolagsman i elt enkelt bolag.

Gällande rätt innebär att ett enkelt bolag föreligger, om verksamhet som är underkastad bokföringsplikl enligt 1929 års bokföringslag ulövas i bolag utan att gemensam firma förekommer (se 45 8 jämförd med I 8 BL). I ett sådant enkelt bolag ansvarar emellertid enligt 51 8 BL bolagsmännen i princip solidariskt för ingångna avtal. Enligt den nu föreslagna lagstiftningen (se 1 kap. 1 8) utgör ett i 51 8 BL avsett bolag i stället ett handelsbolag.

Bolagels likvidation och upplösning

7§ Under bolagets likvidation gäller i fråga om bolagsmännens inbördes

rättigheter och skyldigheter 2 kap. 2, 4, 5, 8, 13 och 14 88 saml 3 och 4 88 i

detla kapitel, om inte någol annat har avtalats. Vad som nu har sagts om 2

kap. 4 8 och 3 8 i detta kapitel gäller dock inte, om särskild likvidator har

förordnals.

Prop. 1979/80:143 145

1 övrigl gäller i fråga om bolagels likvidation och upplösning 2 kap. 24-27, 29 och 30 88, 31 8 andra och iredje styckena, 33 8 försia meningen, 34 och 36 88, 37 8 första stycket, andra stycket andra-fjärde meningarna och tredje-femte slyckena, 38-43 88, 44 8 försia slycket samt 45 8.

8 8 Ansökan om förordnande av likvidalor skall göras hos rätlen i den orl där någon av bolagsmännen har silt hemvist. Föreligger sådana ansökningar vid skilda domslolar, skall den ansökan som kom in senare inle tas upp till prövning.

9 8 En likvidator är behörig alt företa rättshandlingar på bolagsmännens vägnar endasl i den män det behövs för atl bolagsmännens för bolagel avsedda tillgångar skall kunna förvandlas till pengar enligt 2 kap. 33 8. Överskrider likvidatorn sin behörighel, är rättshandlingen dock bindande för bolagsmännen, om tredje man varken insåg eller borde ha inscii all behörighelen överskreds.

Paragraferna motsvarar 52 och 53 88 BL.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag iräder i krafl den I januari 1981. Genom lagen upphävs lagen (1895:64 s. I) om handelsbolag och enkla bolag.

2. Förekommer i lag eller annan författning en hänvisning till någon föreskrift som har ersatts genom en beslämmelse i den nya lagen, lillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. För handelsbolag och enkla bolag som har bildats enligt den äldre lagen gäller den nya lagen med de undantag som följer av punklerna 4-7.

4. Bestämmelserna i 1 kap. 1 och 3 88 gäller först från och med den 1 januari 1986.

5. Likvidation genomförs enligt den äldre lagen, om bolaget har trätt i likvidation före den nya lagens ikraftträdande.

6. Bestämmelsen i 3 kap. 2 8 andra meningen gäller inte i fråga om den som har iniräli som komplementär före den nya lagens ikraftträdande.

7. Bestämmelserna i 3 kap. 8 8 försia och andra slyckena gäller inle, i den mån kommanditdelägaren före den hyä lagens ikraftlrädande har fullgjorl sin insatsskyldighel enligt den äldre lagen.

8. Bestämmelserna i' 2 kap. 15 8 och 4 kap. 4 8 lillämpas även på skadeståndsanspråk som har lillkommil före den nya lagens ikraftträdande och som inte har preskriberats dessförinnan enligt äldre bestämmelser.

9. Ett bolagsskifte som har förrättats före den nya lagens ikraftlrädande klandras enligt de bestämmelser som gällde vid skiftet. Delsamma gäller i fråga om ell bolagsskifte som till följd av punklen 5 har förräilats enligt den äldre lagen.

Jag har liksom kommiitén utgått från den principiella grundsatsen all nya materiella rättsregler normall bör tillämpas endast beträffande sådana förhållanden som har uppkommit efter reglernas ikraftlrädande. Emellertid är det uppenbart olämpligt att ha olika lagregler för skilda bolag beroende på vid vilken tidpunkt bolagel i fräga bildals (se beiräffande aktiebolagslagen prop. 1975: 103 s. 713). I tredje punklen föreskrivs därför att för handelsbolag och enkla bolag som har bildats enligt den äldre lagen gäller den nya lagen med de undantag som anges under fjärde-sjunde punkterna.

\fl-Riksdagen 1979180. I saml. Nr 143

Prop. 1979/80:143 146

Fjärde punkten har behandlals i den allmänna moliveringen (avsnitt

2.2.1) och ger en särskild femårig övergångstid för äldre bolag när det
gäller den nya giänsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag. Som
exempel pä tillämpningen av denna punkt kan nämnas följande. Etl bolag
har bildats före den I januari 1981 för näringsverksamhet som medför
bokföringsplikl enligt 1976 års bokföringslag men inle enligt 1929 års
bokföringslag. C-etta bolag utgör, om del inte införs i handelsregistret, elt
enkell bolag fram till utgången av år 1985. Fr.o. m den I januari 1986 är
bolagel elt handelsbolag. Detta förhållande medför solidariskt ansvar för
delägarna i fråga om sådana bolagets förbindelser som uppkommer fr. o. m
den I januari 1986. Det inträder också skyldighet att registrera bolaget som
handelsbolag.

Efter mönster av vad som gäller inom aktiebolagsrälten (se 19 8 försia slyckel lagen. 1975: 1386, om införande av akliebolagslagen) föreskrivs i Jemte punkten all likvidation genomförs enligt den äldre lagen, om likvida-tionslillständet har inträtt före den nya lagens ikraftlrädande. Föreskriften innebär bl.a. att i sådant fall den nya bestämmelsen om skriftligt bolagsskifte i 2 kap. 36 8 inte är tillämplig.

Sjätte punkten har behandlals i den allmänna moliveringen (avsnitt

2.2.2) och vid 3 kap. 2 8. Förbudet för sliftelser och ideella föreningar atl
vara komplementärer gäller inte den som har trätt in som komplementär
före ikraftträdandet.

Enligt BL kan en kommanditdelägare bli befriad frän ansvar genom alt betala sin utfäsla insats direkt till någon bolagsborgenär. Enligt 3 kap. 8 8 första och andra styckena i den nya lagen är kommanditdelägaren skyldig atl betala sin insats till kommanditbolaget. Del skulle vara obilligt atl en kommanditdelägare som har fullgjorl sin insatsskyldighet enligt den äldre lagens regler även skulle vara skyldig att efter den nya lagens ikraftträdande fullgöra sin insatsskyldighel enligt bestämmelserna i den nya lagen, I .sjunde punkten föreskrivs därför atl 3 kap. 8 8 första och andra styckena inte gäller i den mån kommanditdelägaren före den nya lagens ikraftträdande har fullgjcrt sin insatsskyldighet enligt den äldre lagen.

Den nya lagen innehåller i vissa avseenden ändrade preskriptionstider i fräga om skadeståndsanspråk mot en bolagsman. I 2 kap. 15 8 första slycket har, i fiåga om skadeståndsanspråk mol en handelsbolagsman, utgångspunkten för den ettåriga preskriptionstiden preciserats. I 2 kap. 15 8 andra stycktt har preskriptionstiden i vissa fall utsträckts lill tre är. Så har även skett i 4 kap. 4 8 första slycket i fråga om skadeståndsanspråk mol en delägare i elt enkelt bolag. De nu redovisade skillnaderna mellan den äldre och den nya lagen i fråga om preskriptionstider kan medföra osäkerhet om vad som gäller under ett övergångsskede. Till undanröjande av denna osäkerhet har i åttonde punkten föreskrivits atl 2 kap. 15 8 och 4 kap. 4 8 skall tillämpas även på skadeståndsanspråk som har tillkommit före ikraftträdandet och som inle har preskriberats dessförinnan enligt äldre bestämmelser.

Prop. 1979/80:143 147

Enligt BL skall etl bolagsskifte klandras inom etl är frän det skiftet skedde. Den nya lagen innehåller ingen särskild klanderfrist dä det gäller etl av bolagsmännen själva förrättat skifte. Då bolagsskifte förrättats av likvidator föreskrivs i 2 kap. 43 8 en klanderfrist pä tre månader. Klanderfristen räknas från den tidpunkt dä slutredovisning med bolagsskifte delgavs bolagsmännen. Enligt BL kräver bolagsskiftet inte skriftlig form. Genom att bestämmelsen om klanderfrist i den nya lagen fömlsälter att bolagsskiftet har upprättats i skriftlig form harjag ansett det lämpligast att klanderfristen för ell bolagsskifte, som har förrättats enligt den äldre lagen, beräknas enligt betämmelserna i den äldre lagen. En föreskrift härom har tagils in i nionde punkten.

4.2 Förslaget till lag om årsredovisning m. m. i vissa företag

Bokföringslagen innehåller bl.a. bestämmelser om löpande bokföring och om årsbokslut. Betämmelserna om årsbokslut behöver inle lillämpas av en enskild näringsidkare, om den åriiga bruttoomsätlningssumman normalt understiger 20 basbelopp (se SFS 1979: 142 och 1065).

För aktiebolagen finns det bestämmelser om revision samt om årsredovisning och koncernredovisning i 10 och 11 kap, aktiebolagslagen.

För ekonomiska föreningar finns del f n, bestämmelser om årsredovisning och revision i 38-51 88 lagen om ekonomiska föreningar. 1 departementspromemorian (Ds Ju 1979; 14) Nya redovisningsregler för ekonomiska föreningar m. m. föreslås atl dessa bestämmelser anpassas till vad som gällerenligt bokföringslagen och aktiebolagslagen. I promemorian föreslås vidare regler om koncernredovisning för koncerner i vilka moderföretaget är en ekonomisk förening. Jag kommer alt senare under året ta upp frågan om lagsliflning på grundval av promemorieförslagen.

Kommitténs lagförslag innehåller bestämmelser om årsredovisning, revision och koncernredovisning för andra företagsformer än akliebolag och ekonomiska föreningar.

1 sitt remissyttrande framhåller bokföringsnämnden att del är önskvärt med en gemensam lagsliflning för alla förelag oavsett associationsform, när nu skyldigheten alt avge årsredovisning och koncernredovisning utsträcks till nya kategorier av näringsidkare. En sådan ny lag bör enligt bokföringsnämnden omfatta bestämmelser om bokföring, årsbokslut, årsredovisning och koncernredovisning. Vidare behövs en särskild lag med beslämmelser om revision i förelag för vilka det inte finns någon speciell associationsrättslig lagstiftning. Bokföringsnämnden moiiverar sin uppfattning med dels likheten i kommiltéförslagel med gällande beslämmelser i 11 kap. aktiebolagslagen, dels den ökade överskädlighet som en gemensam lagstiftning om redovisning skulle ge. Liknande synpunkter framförs av SACO/SR och Sveriges grossislförbund.

Prop. 1979/80:143 148

För egen del vill jag till att börja med erinra om alt jag som framgår av den allmänna moliveringen (avsnitt 2.3.1-2.3.3) anser att sliftelser bör undantas från den nya lagstiftningen. Frågan är emellerlid om del bör genomföras en ny lagsliftning om redovisning som är gemensam för alla andra förelagsformer, dvs. även akliebolag och ekonomiska föreningar.

Den av bokföringsnämnden skisserade ulformningen av en gemensam redovisningslagstiftning skulle medföra betydande omarbetningar av bokföringslagen och aktiebolagslagen. Dessa lagar är omfattande och irädde i krafl för bara några år sedan. Endast klarl framlrädande prakliska behov kan nu berättiga lill sädana omarbetningar. Enligt min uppfattning föreligger det inte några sådana påtagliga praktiska behov. Jag släller mig iveksam till om en gemensam redovisningslagstiftning verkligen skulle ge en väsentligt ökad överskädlighet. Företagsformernas skilda slruklurer kräver på flera punkter olika årsredovisningsregler för aktiebolag, för ekonomiska föreningar samt för handelsbolag och enskilda näringsidkare. Den av bokföringsnämnden skisserade gemensamma lagstiftningen skulle vidare inte komma atl innehålla revisionsregler, utan även i framtiden skulle sädana regler vara fördelade pä olika lagar. Slutligen är det möjligt all stiftelsernas särart under alla förhållanden gör det mest ändamålsenligl alt redovisningsregler för stiftelser får ingå i en framtida lag om stiftelser.

Pä grund av del anförda har i överensslämmelse med kommiltéförslagel undantag gjorts i förevarande lag för aktiebolag och ekonomiska föreningar. Bestämmelser för dessa företagsformer kommer alltså även i fortsättningen att finnas i aktiebolagslagen resp. lagen om ekonomiska föreningar.

Lagen har givils ell namn som återspeglar all den endasl gäller för vissa förelag.

Lagen har disponerats pä etl säll som skiljer sig från kommittéförslaget. Lagen är uppdelad pä fem kapitel. 1 kap. innehåller en definition av lagens koncernbegrepp. I 2-4 kap. finns bestämmelserom årsredovisning, koncernredovisning resp. revision, medan 5 kap. innehåller vissa beslämmelser om vite m. m.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 8 Äger ett handelsbolag så många aktier eller andelar i en svensk eller utländsk juridisk person all del har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är handelsbolaget moderförelag och den andra juridiska personen dotterföretag. Äger etl dotterföretag eller äger ett moderföretag och ett eller flera dotterföretag tillsammans eller äger flera dotterföretag tillsammans aktier eller andelar i en juridisk person i den omfattning som angivits nu, är även sistnämnda juridiska person dotterföretag lill moderföretaget.

Har ett handelsbolag i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt ett bestämmande inflylande över en juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är handelsbolaget moderförelag och den juridiska personen dotterföretag.

Prop. 1979/80:143 149

Bestämmelserna i försia och andra styckena om handelsbolag gäller även enskilda näringsidkare och andra juridiska personer än handelsbolag, aktiebolag, ekonomiska föreningar eller stiftelser, om den enskilde näringsidkaren respektive den juridiska personen är skyldig all upprätta årsbokslut enligt bokföringslagen (1976: 125),

Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

Paragrafen moisvarar 3 kap. I 8 första - ijärde styckena i kommitténs förslag saml 1 kap. 2 8 aktiebolagslagen.

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnill 2.3.3).

Koncerndefinilionen i I kap. 2 8 aktiebolagslagen förulsäller atl moderbolaget är ell svenskt akliebolag (se prop. 1975: 103 s. 278). Även koncerndefinitionen i förevarande paragraf förutsätter atl moderföretaget är svenskt. Del är nämligen inte praktiskt möjligt all låla koncernreglerna gälla direkt även för ulländska moderföretag.

Vid utformningen av andra stycket har beaktats den ändring i I kap. 2 8 aktiebolagslagen i fräga om s.k. 50/50-bolag som har diskuterats i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.4.1) och som innebär all sädana bolag inle skall omfallas av koncernbegreppet.

Av lagtekniska skäl har paragrafen utformats sä att försia och andra slyckena reglerar silualioner när del är etl handelsbolag som är moderförelag. Därefter görs dessa bestämmelser genom en hänvisning i tredje stycket lillämpliga även om moderföretaget är en enskild näringsidkare eller annan juridisk person än handelsbolag, aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse, om den enskilde näringsidkaren respektive den juridiska personen är skyldig alt upprätta årsbokslut enligt bokföringslagen.

Bestämmelserna om juridisk person i Iredje stycket innebär all en koncern enligt förevarande lag föreligger, om moderförelaget är en rörelsedrivande ideell förening. Bestämmelserna innebär också all en koncern enligt förevarande lag kan föreligga, om moderförelaet är en rörelsedrivande organisalion som räknas som juridisk person men som inle är all hänföra vare sig lill bolag, förening eller sliftelse.

Enligt 3 kap. 1 8, som motsvarar 3 kap. 1 8 sisla slyckel i kommitténs förslag, gäller koncernredovisningsbestämmelserna endasl om koncernen har hafl minst tio anställda.

2 kap. Årsredovisning m. m.

1 8 Den som enligt bokföringslagen (1976: 125) är skyldig att upprätta årsbokslut skall för samma räkenskapsår även upprätta årsredovisning enligt denna lag, om

1. antalet anställda hos företaget under räkenskapsåret i medeltal har varil minst tio,

2. företaget är moderföretag i en koncern enligt denna lag och antalet anställda hos koncernen under räkenskapsåret i medeltal har varit minsl lio.

Prop. 1979/80:143 150

3. tillgångarnas nettovärde i rörelsen enligt balansräkningar för de tvä senaste räkenskapsåren överstiger etl gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger del enligt lagen (1962; 381) om allmän försäkring beslämda basbeloppet för den sisla månaden av respektive räkenskapsår, eller

4. företaget är moderföretag i en koncern enligt denna lag och nettovärdet av koncernföretagens lillgångar enligt koncernbalansräkningar för de tvä senaste räkenskapsåren överstiger del gränsbelopp som anges under 3.

Aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser är inte skyldiga att upprätta årsredovisning enligt denna lag.

Paragrafen, som moisvarar 1 kap. I 8 i kommitténs förslag, har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.1 och 2.3.3). 1 förhållande till kommittéförslaget har den ändringen gjorts atl i fråga om koncemer endasl moderföretag är skyldiga att uprälta årsredovisning. Från skyldigheten utesluts alltså ett dotterföretag med mindre än tio anställda eller en balansomslutning som inte överstiger I 000 basbelopp (se avsnitt 2.3.3).

Första stycket punkterna 3 och 4 innebär utöver vad nu sagts ingen saklig ändring i förhållandena till kommittéförslaget. Dessa punkter innebär att företagel är skyldigt att upprätta årsredovisning om balansomslutningen översiiger I 000 basbelopp (se 3 8), även om anlalet anställda skulle vara mindre än tio.

2 8 Årsredovisningen består av resultaträkning och balansräkning samt i de fall som anges i 8 8 även av förvaltningsberättelse.

I den mån något annat inte föreskrivs i denna lag, skall årsredovisningen upprättas med iakttagande av bestämmelserna om årsbokslut i bokföringslagen (1976; 125).

Årsredovisningen skall skrivas under av den redovisningsskyldige med angivande av dagen för underskriften. Är flera delägare obegränsal ansvariga för rörelsens förbindelser, underskrivs redovisningen av dem alla.

Paragrafen motsvarar 1 kap. 2 8 i kommitténs förslag.

Första stycket motsvarar 1 kap. 2 8 försia meningen i kommitténs förslag saml 11 kap. I 8 första slycket aktiebolagslagen.

Kommitténs lagförslag innehåller inte några beslämmelser om förvaltningsberättelse. För aktiebolagen skall en förvaltningsberättelse ingå i årsredovisningen. Motsvarande gäller för ekonomiska föreningar (38 8 lagen om ekonomiska föreningar). Förvaltningsberättelsens allmänna uppgift är all lämna sådana upplysningar som behövs för en riktig bedömning av ett förelags ställning och rörelseresultat samt förelagsledningens förvaltning men som inle lämpligen bör lämnas i balansräkningen eller resultaträkningen med deras räkenskapsmässiga form.

Bokföringsnämnden har i sitt remissyttrande ansett atl samtliga företag som skall avge årsredovisning oavsett storlek bör avge någon form av verksamhelsberälelse liknande den förvaltningsberättelse som krävs av aktiebolag. Föreningen Auktoriserade revisorer FAR har i sitt remissyttrande pekat på att kommitténs förslag innehåller bestämmelser om delårs-

Prop. 1979/80:143 151

rapport men inle om förvallningsberällelse och alt informationsinnehållel då kommer alt bli fylligare i delårsrapporten än i årsredovisningen.

För egen del gör jag här följande bedömning. Även om jag ur informationssynpunkl har förståelse för bokföringsnämndens uppfattning är jag inle beredd atl föreslå beslämmelser om förvaltningsberättelse för årsredovisningsskyldiga företag i allmänhet enligt denna lag. Sådana bestämmelser skulle innebära att årsredovisningen generelll blev mer omfallande än årsbokslutet. Enligt min mening är det emellertid angelägel alt de årsredovisningsskyldiga i allmänhel kan låta sin årsredovisning sammanfalla med årsbokslutet. Annat är fallel med de slörre företag och moderförelag som enligt 3 8 självmant skall sända in sina årsredovisningar lill länsslyrelserna (se exempelvis 6 och 7 88). I fräga om dessa företag med deras slörre samhällsekonomiska betydelse är det av särskild vikl all få tillgäng lill de uppgifter som brukar höra hemma i förvaltningsberättelsen. Jag har därför i förevarande stycke föreslagit att förvaltningsberättelse skall ingå i årsredovisningen för vissa förelag. Närmare bestämmelser om vilka förelag del gäller och om förvaltningsberättelsens innehåll har lagits in i 8 8.

Andra stycket motsvarar I kap. 2 8 andra meningen i kommitténs förslag samt II kap. 1 8 andra stycket aktiebolagslagen. I 6 och 7 88 förevarande lag uppställs för de större företagen krav pä årsredovisningens innehåll som går utöver de krav som i bokföringslagen uppställs i fräga om ett årsbokslut. För ärsredovisningsskyldiga i allmänhet behöver emellertid inte årsredovisningen innehålla några uppgifter utöver vad årsbokslutet skall innehålla. Detta innebär att årsredovisningen i dessa fall lill sill innehåll kan vara identiskt med årsbokslutet. I vissa avseenden fär årsredovisningen t. o. m. vara mindre ingående än årsbokslutet (se 5 8).

Tredje stycket, som saknar motsvarighet i kommitténs förslag, har en förebild i 11 8 andra stycket bokföringslagen. Bestämmelserna innebär atl samtliga bolagsmän i etl handelsbolag skall underteckna årsredovisningen. För rörelser i övrigt som drivs av en juridisk person, blir del reglerna om behörig ställföreträdare för den juridiska personen som besiämmer vem som skall skriva under. Enskilda näringsidkare skall själva underteckna årsredovisningen.

3 8 Avskrift av årsredovisningen skall senasl sex månader efter räkenskapsårets utgång sändas in till den länsstyrelse hos vilken den redovisningsskyldige skall vara registrerad, om tillgångarnas nettovärde i rörelsen enligt balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger etl gränsbelopp som motsvarar 1000 gånger det enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet för den sista månaden av respektive räkenskapsår eller om antalet anställda i rörelsen under vart och ell av de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200.

Första stycket gäller även för ett företag som är moderföretag i en koncern enligt denna lag, om nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt koncernbalansräkningar för de tvä senaste räkenskapsåren överstiger det gränsbelopp som anges i första stycket eller om antalet anställda

Prop. 1979/80:143 152

vid koncernföretagen under vart och elt av dessa år i medeltal har överstigit 200.

Paragrafen, som motsvarar I kap. 4 8 i kommitténs förslag, har behandlals i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.3.1).

De i paragrafen använda gränserna moisvarar vad som gäller för aktiebolag i fråga om krav pä en auktoriserad revisor i bolaget (se 10 kap. 3 8 andra och fjärde styckena aktiebolagslagen).

Liksom i 2 kap. I 8 har koncernbeslämmelserna i andra slycket av förevarande paragraf utformats så atl de endasl avser moderföretaget i en koncern av där angiven slorlek.

Enligt 11 8 andra stycket bokföringslagen skall årsbokslutet färdigställas och lagas in i en bunden bok (årsbok) så snart det kan ske och senast sex månader efler räkenskapsårets utgång. Del bör därför inle bereda den ärsredovisningsskyldige nägon svårighet atl sända in en avskrift av årsredovisningshandlingarna till länsstyrelsen sedan sex månader har förflulit efler räkenskapsårets uigång.

Av handelsregislerlagen framgår lill vilken länsstyrelse avskriften av redovisningshandlingarna skall sändas. Enligt 3 8 första stycket handelsregisterlagen registreras enskilda näringsidkare och handelsbolag hos länsstyrelsen i det län där verksamhelen skall drivas. Om verksamheten skall drivas inom flera län, sker registreringen hos länsstyrelsen i del län där huvudkontoret skall inrättas. Enligt 3 8 andra slyckel handelsregislerlagen registreras ideella föreningar hos länsstyrelsen i del län där föreningens slyrelse har sitt säte. Har regeringen enligt I 8 andra stycket handelsregisterlagen förordnat om elt gemesaml handelsregisler, skall avskriften av redovisningshandlingarna sändas in till den länsstyrelse där registret förs.

4 8 1 andra fall än som avses i 3 8 skall den redovisningsskyldige sända in
avskrift av årsredovisningen efter särskilt föreläggande av länsstyrelsen.
Sådant föreläggande skall utfärdas av länsstyrelsen när någon begär det.

Paragrafen, som motsvarar I kap. 3 8 i kommitténs förslag, har behandlals i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.3.1). Såsom har framhållits där kan länsstyrelsen självmant fordra in en avskrift av årsredovisningshandlingarna om det är påkallat av något allmänt inlresse.

5 8 Vid upprättade av årsredovisningen skall följande iakttas:

1. Bestämmelserna i 21 8 försia slyckel bokföringslagen (1976: 125) om skyldighet att till årsbokslutet foga en sammanslällning över privala lillgångar och skulder lillämpas inle.

2. Skyldighet att särskilt redovisa storlek och förändringar av lagerreserven föreligger endast i fräga om årsredovisningsskyldig som avses i 3 8 första stycket.

3. Om synnerliga skäl föreligger, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge att bruttoomsätlningssumman inle behöver anges i resultaträkningen.

Prop. 1979/80:143 153

Paragrafen, som motsvarar 1 kap. 5 8 i kommitténs förslag, innehåller vissa lättnader i fråga om årsredovisningen jämfört med bokföringslagens regler om årsbokslut,

Försia punkten. Enligt 21 8 första slyckel bokföringslagen skall en enskild näringsidkare saml varje delägare som är obegränsat ansvarig för rörelsens förbindelser till årsbokslutet foga en sammanslällning över sina privala tillgångar och skulder. Sammanställningen får utgöras av förmögenhetsbilagan till den allmänna självdeklarationen, i förekommande fall kompletterad med hänsyn till förändringar i förmögenhetsläget som har inträffat före balansdagen.

1971 ärs ulredning om bokföringslagstiftningen (SOU 1973: 57 s. 176 och 186) fann all rörelsens ställning inle kan lillfredsställande bedömas ulan att hänsyn las lill alt rörelsens tillgångar kan äventyras av privata skulder och alt de privata tillgångarna svarar för rörelsens skulder. Ulredningen ansåg dock all en sammanslällning över privata tillgångar och skulder endast behövde göras när rörelsen drevs av en enskild näringsidkare. Som skäl för denna ständpunkl anförde utredningen alt del i fråga om en självständig juridisk person finns en rättsligt giltig skillnad mellan den bokföringsskyldiges, förelagets, förmögenhet och ägarens enskilda tillgångar och skulder. Vid tillkomsten av bokföringslagen framhöll föredragande statsrådet (prop. 1975: 104 s. 180) alt skyldighel att lämna uppgifter lill årsbokslutet om privala tillgångar och skulder borde föreligga bäde i fräga om enskilda näringsidkare och i fräga om obegränsat ansvariga delägare i handelsbolag. 21 8 bokföringslagen utformades i överensstämmelse härmed.

Enligt min uppfattning skulle visseriigen uppgifter i årsredovisningen om privata lillgångar och skulder öka denna redovisnings informationsvärde. Frånvaron av sådana uppgifter hindrar dock inte atl årsredovisningens resultaträkning och balansräkning ger information om rörelsens resultat och även i viss mån om dess ställning. Balansräkningen skall i fråga om eget kapital i rörelsen redovisa de överföringar mellan den privata sektorn och rörelsen som skett under räkenskapsåret. Den som överväger all bevilja nägon mera betydande kredit till en enskild näringsidkare eller ett handelsbolag torde regelmässigt få kännedom om innehållet i del interna årsbokslutet. Skyldighet atl i årsredovisningen ange privala tillgångar och skulder skulle enligt min mening uigöra ett långtgående inträng i den enskilde näringsidkarens och handelsbolagsmannens privata förhållanden. Del skulle i praktiken innebära all förmögenhetsbilagan lill vederbörandes allmänna självdeklaration blev en offentlig handling. Med hänsyn till det anförda anser jag i likhet med kommiitén att de som omfattas av den nya lagen inte skall vara skyldiga att foga en sammanställning över sina privata tillgångar och skulder till årsredovisningen, I förevarande punkl har intagits en bestämmelse med denna innebörd.

Andra punkten motsvarar 11 kap. 5 8 andra slycket akliebolagslagen. Enligt 18 och 19 88 bokföringslagen skall alla bokföringsskyldiga som har

Prop. 1979/80: 143 154

atl upprälla elt årsbokslut i detta redovisa lagerreserv och förändringar i denna. Enligt nyssnämnda beslämmelse i aktiebolagslagen behöver emellertid storleken och förändringar av lagerreserven uppges i årsredovisningen endasl av sådana akliebolag som enligt 10 kap, 3 8 andra stycket är skyldiga att ha en auktoriserad revisor. Mindre akliebolag har alltså rätl atl göra upp ett internt årsbokslut där lagerreserven redovisas öppel och en offentlig årsredovisning i vilken lagerreserven döljs.

Enligt min uppfattning saknas anledning att i fräga om offentlig redovisning av lagerreserv göra skillnad mellan aktiebolag och andra företagsformer. 1 överensstämmelse med kommiltéförslagel har därior i förevarande punkt tagils in en bestämmelse om att ifrågavarande skyldighel atl redovisa lagerreserven i årsredovisningen endast gäller för de större företag som avses i 3 8 första slyckel.

1 fråga om lagerreserven i en koncern finns en beslämmelse i 3 kap. 7 8 sisla slycket.

Tredje punkten motsvarar II kap. 6 8 försia stycket aktiebolagslagen. Enligt 18 8 bokföringslagen skall alla bokföringsskyldiga som har atl upprätta ett årsbokslut redovisa bmttoomsättningssumman i resultaträkningen. Om synnerliga skäl föreligger, får emellertid regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer enligt nyssnämnda beslämmelse i aktiebolagslagen medge atl bruttoomsättningssumman inte behöver anges i resultaträkningen i ett aktiebolags årsredovisning. Enligt föredragande statsrädel vid akliebolagslagens tillkomst (prop. 1975: 103 s. 265) kan i det stora flertalet fall en öppen bruttoredovisning inte antas skada förelagel. Det framhölls dock att besvärande konkurrenssituationer i speciella fall borde kunna medföra befrielse frän kravet på öppen bruttoredovisning, om del rörde sig om elt mindre företag. Dispens från regeln om öppen bruttoredovisning borde vidare kunna komma i fråga beiräffande företag inom försvarsindustrin.

Enligt min uppfallning gör sig de angivna skälen för undantag från skyldigheten att lämna en offentlig bruttoredovisning gällande med minst samma slyrka då det gäller andra förelagsformer än aktiebolag. Jag har därför, liksom kommittén, funnit att det även för dessa företagsformer bör finnas en dispensmöjlighet. En föreskrifl därom har tagils in i förevarande punkt.

6 8 Vid upprättande av årsredovisning för företag som avses i 3 8 första stycket och moderföretag i koncern som avses i 3 8 andra stycket skall i årsredovisningen återges resultaträkningen och balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår. Har under året nägon ändring vidtagits beiräffande specificeringen av poster i resultaträkningen och balansräkningen, skall uppgiflerna från den tidigare årsredovisningen sammanställas sä att dessa kan jämföras med posterna i den senare årsredovisningen, om särskilt hinder inle möter.

Prop. 1979/80:143 155

Paragrafen motsvarar I kap. 6 8 i kommitténs förslag saml 11 kap, 2 8 försia slycket akliebolagslagen.

1 silt belänkande (SOU 1971:9) Större företags offenlliga redovisning föreslog fondbörsutredningen en bestämmelse i huvudsak molsvarande den nyss nämnda bestämmelsen i akliebolagslagen. Fondbörsulredningen föreslog alt bestämmelsen endasl skulle gälla vissa slörre aktiebolag. Enligt föredragande statsrådet vid aktiebolagslagens tillkomst (prop. 1975: 103 s. 269) kan bedömningen av ell företags resultat och ställning väsentligt underiälias om jämförande beloppsuppgifter för tidigare år lämnas i årsredovisningen. Del är också av värde för all man skall fä en överblick av förändringar i finansiella förhållanden. Föredragande statsrådet ansåg inte atl det borde föreligga några svårigheter för någol företag alt lämna sädana uppgifter och fann därför all upplysningsplikten inle borde begränsas enbari lill de slörre företagen utan gälla generelll.

Kommillén föreslår med avvikelse från akliebolagslagen att ifrågavarande bestämmelse endasl skall gälla för slörre företag.

Bokföringsnämnden anser i silt remissyttrande atl skyldigheten atl återge resultat- och balansräkningar för föregående räkenskapsår i årsredovisningen bör gälla samtliga förelag som omfattas av skyldigheten alt lämna årsredovisning. Enligt bokföringsnämnden är en sådan uppgifl av belydelse då det gäller atl bedöma företagets utveckling oavsett företags-storiek. Det merarbete som härigenom uppstår för företagen lorde vara obetydligt.

För egen del gör jag här samma bedömning somjag har ulvecklal vid 2 8 i fråga om skyldigheten att avge en förvaltningsberättelse. Jag anser alltså att det är angelägel atl en årsredovisningsskyldig i allmänhet kan låta sin årsredovisning sammanfalla med årsbokslutet. Jag har därför i förevarande paragraf begränsat skyldigheten att återge resullal- och balansräkningar för föregående år till de större förelag och moderförelag som enligi 3 8 självmant skall sända in sina årsredovisningar till länsslyrelserna.

1 prop. 1975: 103 s. 441 anförde föredragande slalsrådel följande om uppgiftsskyldighelens fullgörande:

Uppgifler från de tidigare redovisningshandlingarna kan skrivas in i den aktuella handlingen. Detta bör ske i särskilt rubricerad kolumn. Enligt min mening finns det dock inte någol hinder för att mindre företag med en begränsad krets intressenter av aktieägare, anslällda, borgenärer eller andra fogar en avskrift av de lidigare redovisningshandlingarna lill årets redovisning. Delta gäller särskilt om några förändringar inle har vidtagits mellan åren, eflersom förfaringssättet i så fall inle i påtaglig grad försvårar läsbarheten.

Jag instämmer i della uttalande.

1 fråga om koncernredovisningar finns en motsvarande beslämmelse i 3 kap. 9 8 försia slycket.

Prop. 1979/80:143 156

7 8 För företag som avses i 3 8 försia stycket skall i årsredovisningen och årsbokslutet lämnas uppgifler i följande avseenden:

1. För varje posl som upptas i balansräkningen som anläggningstillgång och där skepp eller maskiner, inventarier och dylikl eller byggnader ingår skall anges dels tillgångarnas anskaffningsvärde, dels del sammanlagda beloppel av de av- och nedskrivningar som har företagits på anskaffningsvärdet intill balansdagen. Har sädana tillgångar uppskrivits, skall även anges kvarstående oavskrivel belopp av uppskrivningen.

2. För fastigheter som är anläggningstillgångar skall anges taxeringsvärdet med fördelning pä de tillgångar som har upptagils under särskilda posler i balansräkningen.

3. Driver företagel rörelsegrenar som är väsentligen oberoende av varandra, skall bmltoresullatet av varje sädan rörelsegren redovisas särskilt.

Uppgiflerna fär tas in i en nol, om en tydlig hänvisning görs vid den posl i redovisningshandlingarna som uppgiften hänför sig till.

Paragrafen moisvarar I kap. 7 8 i kommitténs förslag.

Eftersom bestämmelserna i paragrafen innebär en uividgning av den uppgiftsskyldighet som föreligger enligt bokföringslagen kunde man överväga all i slället införa bestämmelserna i nämnda lag. Paragrafen gäller emellertid ett tämligen litel anlal företag och jag har därför godtagit kommitténs förslag all bestämmelserna tas in i förevarande lag.

Första stycket första punkten motsvarar 11 kap, 8 8 försia slycket 6 aktiebolagslagen. Grunden för denna bestämmelse i aktiebolagslagen är främsl önskemålet om en bättre grundval för bedömning av företagets avskrivningar (se prop, 1975: 103 s. 459). Föredragande statsrådet ansåg vid tillkomsten av bokföringslagen (prop. 1975: 104 s. 239) alt del inte var lämpligl alt i bokföringslagen ta in en föreskrifl motsvarande 11 kap. 8 8 försia stycket 6 aktiebolagslagen. Statsrådet framhöll atl del i vissa fall kan vara svårt all få fram uppgifter om de kvarvarande anläggningstillgångarnas anskaffningsvärde ulan ett avsevärt arbete.

Av sisinämnda skäl harjag i likhet med kommittén ulformal förevarande beslämmelse sä atl den endast gäller för större förelag.

Första stycket andra punklen moisvarar 11 kap. 8 8 första slyckel 7 aktiebolagslagen. Avsikten är att läsaren av en årsredovisning och etl årsbokslut skall kunna fä en uppfattning om slorieken av befintliga reserver och kunna bättre bedöma företagets avskrivningar. Vid tillkomsten av bokföringslagen (prop. 1975: 104 s. 236) ansåg föredragande statsrådet inle all det fanns anledning att föreskriva motsvarande upplysningsskyl-dighel för alla rörelseidkare.

Jag har i likhet med kommittén utformat förevarande beslämmelse sä atl den endast gäller för större förelag.

Första stycket tredje punklen motsvarar 11 kap. 6 8 andra stycket aktiebolagslagen. Både för de anställda och för kommunala myndigheter kan resultatutvecklingen vid en rörelsegren ha lika stort intresse som utvecklingen inom hela företagel (jfr prop. 1975: 103 s. 266). Enligt min mening är

Prop. 1979/80:143 157

del framför alll för större förelag del nu anförda skälel lor särredovisning av resullatet för olika rörelsegrenar gör sig särskilt gällande. Jag har därför i likhei med kommittén ulformal förevarande beslämmelse så alt den endast gäller för större företag.

Försia slyckel fiärde punkten i kommilléns förslag molsvaras av 8 8 fjärde stycket.

Andra slyckel motsvarar 11 kap. 8 § andra slycket aktiebolagslagen (jfr 20 8 andra slyckel bokföringslagen). 1 enlighet med ett önskemål från Föreningen Auktoriserade revisorer FAR har i förhållande till kommittéförslaget den ändringen gjorts att även en uppgift enligt tredje punklen får tas in i en not.

En ändring med molsvarande sakliga innebörd har gjorts i akliebolagslagen (se 11 kap. 6 och 8 88).

8 8 Förelag som avses i 3 8 försia stycket och moderförelag i koncern
som avses i 3 8 andra slyckel skall upprätta förvallningsberällelse.

Förvaltningsberättelsen skall upprällas enligt god redovisningssed. 1 förvaltningsberättelsen skall lämnas upplysning dels om sådana för bedömningen av företagets verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden, för vilka redovisning inte skall lämnas i resultaträkningen och balansräkningen, dels om händelser av väsenllig belydelse för förelagel, som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut.

I förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under räkenskapsåret anställda personer såväl för företagel i dess helhel som för varje arbetsställe med mer än tjugo anslällda. Vidare skall anges del sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och ersättningar till anslällda. Har förelaget anslällda i flera länder skall löner och ersällningar anges särskilt för varje land jämle uppgift om medelantalet anslällda i respektive land.

För företag som avses i 3 8 första slyckel skall lill förvallningsberätlel-sen fogas en finansieringsanalys. I finansieringsanalysen skall redovisas företagets finansiering och kapitalinvesteringar under räkenskapsåret.

Första-tredje styckena i paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag. Paragrafens fiärde siycke moisvarar I kap. 7 8 första slycket 4 i kommitténs förslag. Paragrafen moisvarar 11 kap. I 8 Iredje slyckel och

9 8 aktiebolagslagen.

I fråga om skyldigheten alt upprätta en förvallningsberällelse hänvisar jag lill vad jag har anförl vid 2 8.

Både i Sverige och utlandet debatteras f. n. hur finansieringsanalyser bör ulformas. Enligt bokföringsnämnden försvårar nuvarande lydelse av 11 kap. 9 8 fjärde slycket akliebolagslagen en vidareulveckling av finansieringsanalyserna. För att underlätta en önskvärd vidareutveckling i praxis har i fjärde stycket andra meningen av förevarande paragraf därför endasl angivits att företagels finansiering och kapitalinvesteringar skall redovisas i finansieringsanalysen. Av andra stycket första meningen följer atl god redovisningssed skall iakttas.

Motsvarande ändring har gjorts i 11 kap. 9 8 fjärde slyckel akliebolagslagen.

Prop. 1979/80: 143 158

9 8 För förelag som avses i 3 8 försia stycket och för moderförelag i
koncern som avses i 3 8 andra stycket skall minst en gång under varie
räkenskapsår som omfattar mer än lio månader avges en särskild redovis
ning (delärsrapport). Rapporterna skall avse verksamhelen från räken
skapsårets början. Minsl en delårsrapport skall omfatta en period av minsl
hälften och högsl två iredjedelar av räkenskapsåret.

Delärsrapporterna skall hållas lillgängliga för envar. Rapporter som avses i försia stycket iredje meningen skall senasl tvä månader efter rapportperiodens utgång sändas in lill den länsstyrelse hos vilken företaget skall vara registrerat.

Paragrafen, som motsvarar I kap. 8 8 i kommitténs förslag och 11 kap. 12 8 aktiebolagslagen, har behandlats i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.3.1).

10 8 I delärsrapporter skall översiktligt redogöras för verksamhelen och
resultatutvecklingen i denna samt för investeringar och förändringar i
likviditet och finansiering sedan föregäende räkenskapsårs utgång. Vidare
skall lämnas beloppsuppgifter om omsättningen och resultatet före bok
slulsdisposilioner och skatt under rapportperioden. Om särskilda skäl
föreligger, fär en ungefärlig beloppsuppgift beträffande resultatet lämnas.
Bestämmelserna 15 8 3 och 8 8 andra stycket gäller i tillämpliga delar i
fråga om delårsrapport.

Om särskilda hinder inle möter, skall i anslulning lill uppgifler enligt första slyckel även lämnas molsvarande uppgifter för samma rapportperiod under del föregående räkenskapsåret.

Begrepp och termer skall i möjlig män överensstämma med dem som har använts i den senasl framlagda årsredovisningen.

Paragrafen motsvarar I kap. 9 8 i kommitténs förslag samt 11 kap, 13 8 försia slyckel och 14 8 aktiebolagslagen. En motsvarighet till 11 kap. 13 8 andra slyckel aktiebolagslagen finns i 3 kap, 10 8 förevarande lag.

3 kap. Redovisning i koncerner m. m.

1 8 1 fråga om koncerner enligt denna lag gäller 2-11 88 i della kapitel, om antalet anställda hos koncernen under räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio.

Paragrafen, som motsvarar 3 kap, I 8 sista stycket i kommitténs förslag, har behandlals i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.3.3).

Av koncerndefinitionen i I kap. 1 8 följer alt förevarande kapitel inte gäller om moderföretaget är aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse och inte heller om moderföretaget inte är skyldigt att upprätta årsbokslut.

Vissa av bestämmelserna i förevarande kapitel riktar sig lill förelag som är dotterförelag enligt lagens koncerndefinition. Jag avser här bestämmelser i 2 8 andra stycket samt 8 och 11 88. Dessa beslämmelser skall givelvis iakttas av exempelvis ett aktiebolag som är dotterföretag till ett handels-

Prop. 1979/80:143 159

bolag. Under remissbehandlingen har den frågan aktualiserats om inte de beslämmelser i de nämnda paragraferna som avser aktiebolag snarare borde föras in i akliebolagslagen. Jag vill i anledning därav framhålla att paragraferna blir tillämpliga för ett dotterföretag som är aktiebolag endast om del föreligger en sädan koncern som avses i förevarande lag. Bestämmelserna ulgör ell komplemenl lill reglerna om redovisning för sådana koncerner. Jag har därför i likhei med kommittén funnit att även de bestämmelser i de nämnda paragraferna som avser aktiebolag på ett naturligt sätl hör hemma i förevarande lag.

2 8 Vid värdering av akiier eller andelar som etl moderförelag äger i elt dotterföretag skall andelar som dotterföretaget äger i moderföretaget inte anses ha nägol värde.

Om det i en fordrings- eller skuldpost enligt balansräkningen för ett företag i koncernen ingår en fordran hos eller skuld till elt dotterföretag eller elt moderföretag, skall beloppel anges särskilt. Angivandet får ske inom linjen. Detsamma gäller i fråga om panl eller därmed jämförliga säkerheter eller ansvarsförbindelser till förmån för elt dotterföretag eller elt moderföretag.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 2 8 i kommitténs förslag.

Första stycket motsvarar 11 kap. 4 8 andra slycket akliebolagslagen. Om elt aktiebolag innehar egna aktier (vilket undantagsvis kan vara tillåtet) sä skall de enligt 11 kap. 7 8 fjärde stycket aktiebolagslagen i balansräkningen las upp som en lillgång utan värde. Sisinämnda bestämmelse vilar på den tankegängen att ett bolags egna aktier inte utgör någon tillgång för bolaget, eftersom övriga tillgångar återspeglas i aktierna. Avsikten med 11 kap. 4 8 andra stycket aktiebolagslagen är att förhindra alt ett bolags balansräkning upptar värdet av egna aktier indirekl via värdet av aktier eller andelar i dotterföretag, som äger aktier i moderbolaget. Visserligen är huvudregeln den att etl dotterföretag inte fär förvärva aktier i ett moderbolag (se 7 kap. 1 8 aktiebolagslagen). Ett dotterföretag kan emellertid undanlagsvis ha rätt att äga aktier i ell moderbolag.

Om man antar alt ell handelsbolag kunde äga en andel i sig självt så skulle andelen inte utgöra någon tillgång för handelsbolaget eftersom handelsbolagels övriga tillgångar återspeglas i andelarna. Man bör därför förhindra alt handelsbolaget upptar värdel av en egen andel indirekl via värdet av aktier eller andelar i dotterföretag, som äger en andel i handelsbolaget. 1 förevarande stycke har därför i överensstämmelse med kommittéförslaget tagits in en motsvarighet till 11 kap. 4 8 andra stycket aktiebolagslagen. Bestämmelsen skall iakttas av moderföretaget vid upprättande av dess årsredovisning.

Somjag tidigare har nämnt är huvudregeln enligt 7 kap. I 8 aktiebolagslagen den atl ett dotterföretag inte får förvärva aktier i moderaktiebolaget. Skälel för delta förbud är ytterst atl reglerna om nedsättning av aktie-

Prop. 1979/80:143 160

kapitalel annars skulle kunna kringgås. Del saknas enligt min mening anledning alt införa en motsvarande beslämmelse i förevarande lag, som ju endasl gäller koncerner med moderföretag utan bundet kapital.

Andra stycket motsvarar 11 kap. 7 8 sjätle stycket akliebolagslagen. Bestämmelserna skall iakltas av både moderförelag och dotterförelag.

3 8 Som särskild intäktspost i ett moderföretags resultaträkning skall las
upp utdelning på aktier i dotterbolag,

I elt moderföretags balansräkning skall aktier i dollerbolag tas upp som en särskild post bland tillgångarna. Aktierna las upp med angivande för varje bolag av dess namn. anlalel akiier och dessas nominella värde och värde enligt balansräkningen. När det från allmän och enskild synpunkt är påkallat, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer tillåla att akiier redovisas ulan specifikation.

Paragrafen moisvarar 3 kap. 3 8 i kommilléns förslag saml II kap. 6 8 iredje slyckel, 7 8 försia slyckel och 8 8 första stycket I akliebolagslagen.

4 8 Andelar i andra förelag än aktiebolag skall likställas med akiier som
ägs av moderföretaget vid uppställningen av moderföretagets resultaträk
ning och balansräkning samt vid specificering enligt 3 8 andra stycket.

Paragrafen moisvarar 3 kap. 4 8 i kommitténs förslag och II kap. 5 8 försia slycket aktiebolagslagen.

5 8 I elt moderföretag skall för varje räkenskapsår avges en koncern
redovisning beslående av koncernresullaträkning och koncernbalansräk
ning. Redovisningen skall hänföra sig till balansdagen för moderföretaget.

Paragrafen, som moisvarar 3 kap. 5 8 i kommilléns förslag och 11 kap. 10 8 första stycket akliebolagslagen, har behandlals i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.3.3).

Av 12 8 sisla slycket bokföringslagen följer all samtliga förelag inom koncernen skall ha samma räkenskapsår. Viss möjlighel all få dispens finns dock.

6 8 Avskrift av koncernredovisningen skall senasl sex månader efler
ulgången av moderföretagels räkenskapsår sändas in lill den länsstyrelse
hos vilken moderföretaget skall vara registrerat.

Paragrafen, som moisvarar 3 kap. 6 8 i kommilléns förslag, har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,3.3).

7 8 Koncernresulialräkningen och koncernbalansräkningen skall var för
sig uigöra elt sammandrag av moderföretagels och dolterföreiagens resul
taträkningar och balansräkningar. Sammandraget skall upprällas enligt
god redovisningssed.

Koncernresultaträkningen skall utvisa koncernens årsresultat efter avdrag för redovisad vinstutdelning inom koncernen och efter avdrag eller

Prop. 1979/80:143 161

lillägg för ökning eller minskning av inlernvinsl under räkenskapsåret. Koncernbalansräkningen skall utvisa beloppet av eget kapital eller ansamlad föriusl i koncernen efter avdrag för inlernvinster. Med inlernvinsl avses pä moderföretaget belöpande andel av vinst på överlålelse av en lillgång inom koncernen, i den män inle överlålelse av tillgången därefler har skell lill en köpare ulanför koncernen eller förbrukning av tillgängen eller nedsällning av dess värde har ägt rum hos del förelag inom koncernen som har förvärvat tillgängen.

Om del med hänsyn till koncernens sammansättning eller andra särskilda skäl är förenal med synnerliga svårigheler alt vid koncernredovisningen i visst hänseende lillämpa försia eller andra slycket, får de undanlag göras som förhållandena kräver. För sådana undanlag skall lämnas en motiverad redogörelse i en bilaga till koncernbalansräkningen.

1 en bilaga lill koncernbalansräkningen skall lämnas en redogörelse om vilka meloder och värderingsprinciper som har använts vid uppgörandet av koncernredovisningen. Skall modertoretaget upprätta förvaltningsberättelse skall i denna lämnas sådana upplysningar om koncernen som avses i 2 kap. 8 8 andra och iredje slyckena.

Uppgifter om koncernens lagerreserv skall las in i koncernredovisningen, om koncernen är av sådan storlek som avses i 2 kap. 3 8 andra slyckel. 1 sådana fall skall till koncernredovisningen fogas en finansieringsanalys för koncernen.

Paragrafen moisvarar 3 kap. 7 8 i kommilléns förslag och 11 kap. II 8 akliebolagslagen.

Försia stycket moisvarar II kap. 118 försia stycket akliebolagslagen. En koncernredovisning skall vara ell bearbetat sammandrag av de enskilda koncernföretagens redovisningar. Med sammandrag försläs all posler av likartad karaktär i de enskilda redovisningarna läggs samman och presenleras i en post i koncernredovisningen. Koncernredovisningen kommer alltså att se ut som om den var uppgjord för ell enskilt företag, nämligen den ekonomiska enhet för vilken koncernen är ell uttryck.

Vad nu sagts kommer lill ullryck i förevarande siycke. Där föreskrivs att resultaträkning och balansräkning för koncernen skall var för sig vara elt sammandrag av koncernföretagens redovisningar och att god redovisningssed är vägledande. Om ell dotterföretag är så litel alt en särskild årsredovisning för dotterföretaget inte behöver upprättas, får sammandraget för detla dotterföretags del upprällas med utgångspunkt från årsbokslutet.

Bokföringslagens bestämmelser om innehållel i resultat- och balansräkningar skall givelvis beaktas i detla sammanhang (se prop. 1975; 103 s. 466). Av hänvisningen till god redovisningssed följer också att moderföretaget skall iaktta de krav på specificering som kan följa av 2 kap. 7 8 förevarande lag eller motsvarande bestämmelser för akliebolag. Enligt min mening behövs del alltså inte någon särskild beslämmelse härom.

Delsamma gäller enligt min mening beiräffande de lättnader som kan vara medgivna enligt 2 kap, 5 8 förevarande lag eller motsvarande bestämmelser för akliebolag.

W-Riksdagen 1979180. I saml. Nr 143

Prop. 1979/80:143 162

De enskilda koncernföretagen kan ha haft interna mellanhavanden. Som resultat av dessa transaktioner har det kanske uppstått skulder eller tillgodohavanden mellan koncernbolagen. Om koncernredovisningen skall se ul som om den ''ar uppgjord för ell enda företag, måsle en bearbelning ske i samband med sammandraget och redovisningarna. Ett förelag kan ju inle driva handel med sig självt och göra vinst eller förlust i samband därmed, och det kan vidare inte få en skuld lill sig självt eller investera kapital i sig självt. För det enskilda koncernföretaget är alla transaktioner och förbindelser med andra bolag externa. Detta följer av dess ställning som en juridiskt självständig enhet som har skyldighet att framlägga en självsländig redovisning. För koncernen däremot är alla transaktioner och förbindelser mellan de enskilda koncernföretagen inlerna.

Bearbetningen av alla de poster som för koncernen är interna kräver användning av en speciell redovisningsleknik, som kallas eliminering. Vad som på ett avgörande sätl skiljer utarbetande av en koncernredovisning från utarbetande av en vanlig redovisning är, för att ta de viktigaste punkterna; / koncernresultaträkningen:

1. Eliminering av intern försäljning.

2. Eliminering av utdelning från dotterföretag.

3. Eliminering av andra interna intäkter och kostnader (l.ex. räntor, hyror, koncernbidrag),

4. Eliminering av ökning eller minskning av internvinster.
/ koncernbalansräkningen:

1. Eliminering av interna mellanhavanden.

2. Eliminering éiv internt aktieinnehav.

3. Eliminering tiv internvinster.

När alla interna mellanhavanden är eliminerade, skall koncernredovisningens akti\- och passivposter endast ge uttryck för tillgodohavande hos eller skuld till utomstående,

Etl internt aktieinnehav represenlerar en rätt lill ett koncernbolags eget kapital (eller en andel därav). De i moderförelagets balansräkning redovisade dolterbo agsaktierna motsvaras sålunda av nettotillgångarna (eller en andel därav) i dotterföretagets balansräkning. Man undviker dubbelräkning i koncernhalansräkningen genom atl vid koncernbokslutet avräkna (eliminera) moderförelagets dollerbolagsaktier mol dotterföretagets egna kapital. 1 svensk praxis begagnas numera för denna eliminering främst den s. k. förvärvsmetoden. Denna metod beskrivs, under den tidigare använda benämningen "förvärvsmetoden (past equily-metoden)", i prop. 1975; 103 s. 469, Den där nämnda s, k, parivärdemeloden betraktas nu som föråldrad.

Andra stycket motsvarar 11 kap. Il 8 andra stycket aktiebolagslagen. Förevarande stycke behandlar internvinster och avser att förhindra att sådana vinster påverkar redovisningsresultatet för koncernen i dess hel-

Prop. 1979/80:143 163

het. När alla inlernvinster är eliminerade skall koncernens resultaträkning enbart visa resultatet av transaktioner med omvärlden. 1 Iredje meningen anges vad som avses med inlernvinsl. Uttrycket "på moderföretaget belöpande andel" av vinsten innebär all vid uträkningen av inlernvinsl avdrag får göras för den vinst som belöper pä minoritetsandelar i dotterföretaget. Endast sä stor del av vinsten som moisvarar moderföretagets andel i elt dotterbolags aktiekapital anses alltså utgöra inlernvinsl. Exempel: Har dotterbolaget B, i vilket moderföretaget A äger 80% av aktiekapitalet, för 40000 kr. till A säll en tillgäng, som hos B var bokförd lill anskaffningskostnaden 30000 kr., är B:s vinst på försäljningen 10000 kr. Är pä balansdagen tillgången fortfarande osäld hos A och las den i A:s balansräkning upp lill anskaffningskostnaden för A, 40000 kr,, utgör 80% av vinsten eller 8000 kr. internvinst hos B.

Jag avser inte alt här närmare uppehålla mig vid den tekniska utformningen av hur eliminering av olika transaktioner skall gå till. Denna fråga får överlämnas lill praxis. I detta sammanhang vill jag också nämna all Föreningen Auktoriserade revisorer FAR i sin årliga medlemsmatrikel behandlar bl. a. metodproblem vid upprättande av koncernredovisning.

Tredje stycket motsvarar 11 kap. 11 8 tredje stycket aktiebolagslagen, I prop. 1975: 103 s. 469 framhålls atl nämnda siycke i aktiebolagslagen tar sikte pä bl, a. de tillfällen dä ett dotterföretag är utländskt och följer avvikande redovisningsregler. Även valutakurser och kursdifferenser, framhålls det, kan ha sädan inverkan på dotterföretagets redovisning alt en koncernredovisning ger en vilseledande bild av verkligheten. I fräga om ett dotterföretag som nyligen har införlivats med koncernen kan vidare under etl övergångsskede skilda kontoplaner och konteringsprinciper ge obalans åt ett koncernsammandrag, varför undantagsbestämmelsen kan behöva åberopas. Dessa uttalanden beträffande aktiebolagslagen bör vara vägledande även vid tillämpning av förevarande stycke.

Enligt nämnda bestämmelse i akliebolagslagen skall en moliverad redogörelse för avvikelsen lämnas i moderbolagels förvaltningsberättelse. Enligt förevarande lag skall en förvallningsberällelse upprättas endast av större företag (se 2 kap. 8 8 första stycket). I förevarande stycke har därför föreskrivits att redogörelsen skall lämnas i en bilaga till koncernbaiansräk-ningen.

Fjärde stycket motsvarar 11 kap. II 8 Ijärde stycket aktiebolagslagen. Liksom enligt tredje stycket bör redogörelsen enligt första meningen i förevarande stycke lämnas i en bilaga till koncernbalansräkningen.

Femte stycket motsvarar 11 kap. 11 8 själle stycket aktiebolagslagen (jfr ocksä 2 kap. 5 8 2 förevarande lag).

8 8 Ett dotterförelag skall i en bilaga till sin balansräkning ange namnet på moderföretaget och i förekommande fall dettas moderförelag. Moderförelaget och dotterföretaget skall i bilagor till sina balansräkningar ange

Prop. 1979/80:143 164

hur stor andel av årels inköp och försäljningar som avser annat företag inom samma koncern.

Paragrafen moisvarar 3 kap. 8 8 i kommitténs förslag och 11 kap. 11 8 femte slycket akliebolagslagen. Angående moiiven för sistnämnda beslämmelse hänvisar jag lill prop. 1975: 103 s. 283. Bestämmelsen har behandlats närmare i bokföringsnämndens anvisning KFS 1978; 10, BEN: 10.

Som framgår av paragrafen skall den iakltas inle bara av moderföretaget ulan även av dotterföretag.

9 8 1 koncernredovisningen skall återges koncernresulialräkningen och
koncernbalansräkningen för närmasl föregående räkenskapsår. Har under
året någon ändring vidtagits beträffande specificeringen av poster i kon
cernresultaträkningen och koncernbalansräkningen, skall uppgifterna från
den tidigare koncernredovisningen sammanställes så all dessa kan jäm
föras med posterna i den senare koncernredovisningen, om särskilt hinder
inle möter.

Koncernredovisningen skall skrivas under av den som är skyldig alt upprätta redovisningen, med angivande av dagen för underskriften. Är flera delägare obegränsal ansvariga för moderföretagets förbindelser, underskrivs koncernredovisningen av dem alla.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 8 i kommitténs förslag. Första slycket i förevarande paragraf moisvarar dessulom 11 kap. 11 8 första slycket jämförl med 2 8 första slycket akliebolagslagen (jfr ocksä 2 kap. 6 8 förevarande lag). Andra stycket i förevarande paragraf har en förebild i 11 8 bokföringslagen (jfr också 2 kap, 2 8 tredje stycket förevarande lag),

10 8 Är en koncern av sädan slorlek som avses i 2 kap. 3 8 andra stycket,
skall i moderföretagets delårsrapporter lämnas uppgifter för koncernen
motsvarande vad som anges i 2 kap. 10 8. Uppgiflerna om omsättning och
resultat skall avse belopp efter avdrag för interna poster inom koncernen
och med hänsyn tagen till inlernvinsieliminering.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 108 i kommitténs förslag och II kap. 13 8 andra slyckel akliebolagslagen.

118 Om ell förelag har blivit moderförelag, skall ledningen för förelagel meddela detta till dotterföretagels ledning. Dotterföretagets ledning skall lämna ledningen för moderföretaget de upplysningar som behövs för beräkningen av koncernens ställning och resultatet av koncernens verksamhet.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 11 8 i kommitténs förslag och 8 kap, 7 8 aktiebolagslagen.

Prop. 1979/80:143 165

4 kap. Revision

1 8 1 företag som är skyldiga all upprätta årsredovisning enligt 2 kap. 1 8
skall den årsredovisningsskyldige ulse en eller flera revisorer för bestämd
tid eller lills vidare. Skall flera revisorer ulses, kan den årsredovisnings
skyldige beslämma atl en eller flera av dem, dock inte alla, skall ulses av
någon annan än den årsredovisningsskyldige.

Den årsredovisningsskyldige kan utse en eller flera revisorssuppleanter. Bestämmelserna i denna lag om revisorer gäller i lillämpliga delar om suppleanter.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 1 8 i kommitténs förslag.

Första stycket motsvarar 10 kap. I 8 första och andra styckena aktiebolagslagen.

Frågan om vilka företag som skall vara skyldiga att utse revisor har behandlats i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.3.2).

1 aktiebolag väljs revisorerna i allmänhet av bolagsstämman. I förevarande paragraf, som är tillämplig på företagsformer som i normalfallet saknar direkl motsvarighet till bolagsstämma, har endasl angivils att ifrågavarande beslut angående revisorer skall fattas av den årsredovisningsskyldige. De angivna besluten är inte alt hänföra till förvaltningsåtgärder. En ålgärd som inle är att hänföra till förvaltningen fordrar inom handelsbolagsrällen ell enhälligt beslut av bolagsmännen, om inte annal har bestämls i bolagsavlalet. Med anledning därav lorde det i handelsbolag ankomma på bolagsmännen alt fatta de angivna besluten om revisor. Om inle annat har avtalats mellan bolagsmännen torde beslulen kräva enhällighet.

Förhållandet mellan begreppet den årsredovisningsskyldige och begreppet företagsledning kommer atl beröras vid 7 8 iredje slyckel.

Efter mönster av vad som gäller inom aktiebolagsrälten föreskrivs i andra meningen att den årsredovisningsskyldige skall kunna förordna att en eller flera revisorer, men inte alla, skall kunna utses av annan än den ärsredovisningsskyldige, t. ex. staten, kommun eller de anställda.

Andra stycket motsvarar 10 kap. 1 8 Iredje stycket aktiebolagslagen,

I överensslämmelse med kommiltéförslagel saknar förevarande lag bestämmelser om minoritetsrevisor (jfr 10 kap. 1 8 fjärde stycket aktiebolagslagen).

2 8 Revisorer skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om
inle regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer tillåter
annat för särskilt fall. Den som är omyndig eller i konkurs kan inle vara
revisor.

Till revisorer kan även utses auktoriserade eller godkända revisionsbolag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detla kapitel likställs auktoriserade revisionsbolag med auktoriserade revisorer och godkända revisions-

Prop. 1979/80:143 166

bolag med godkända revisorer. Ett bolag som ulses till revisor skall lill den årsredovisningsskyldige anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. I ett auktoriserat revisionsbolag skall den huvudansvarige vara auktoriserad revisor; i ett godkänt revisionsbolag skall han vara auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 4 8 lillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i elt dotterförelag bör ulses minst en av moderföretagels revisorer, om del kan ske.

Paragrafen moisvarar 2 kap. 2 8 i kommitténs förslag och 10 kap. 2 8 aktiebolagslagen. Regeln i fjärde slyckel förevarande paragraf gäller givetvis endast för sådana dotterförelag som är skyldiga att ha en revisor.

3 8 1 förelag som avses i 2 kap. 3 8 första slycket och i moderföretaget i en koncern som avses i andra slyckel av nämnda paragraf skall minsl en revisor, som ulses av den ärsredovisningsskyldige, vara auktoriserad.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga om företag som avses i första stycket förordna att en viss godkänd revisor får utses i stället för en auktoriserad revisor. Sådana beslul är giltiga i högst fem år.

Paragrafen, som motsvarar 2 kap. 3 8 i kommitténs förslag och 10 kap. 3 8 andra - fjärde styckena aktiebolagslagen, har behandlals i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3,2).

4 8 Den kan inte vara revisor som

1. är ägare till eller är delägare i eller ledamot av slyrelsen i förelaget eller dess dotterföretag eller biträder vid företagets bokföring eller medelsförvaltning eller företagets kontroll däröver,

2. är anställd hos eller eljesi intager en underordnad eller beroende ställning till företaget eller någon som avses under 1 eller är verksam i samma rörelse som den som yrkesmässigt biträder företaget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller företagets kontroll däröver,

3. är gift med eller sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden med eller är syskon eller släkting i rält upp- eller nedstigande led till person som avses under 1 eller är besvågrad med sädan person i rätl upp- eller nedstigande led eller så atl den ene är gift med den andres syskon, eller

4. står i läneskuld till förelaget eller annat företag i samma koncern eller har förpliktelser för vilka sådant företag har ställt säkerhet.

I ett dotterförelag kan den inte vara revisor som enligt första stycket inle är behörig att vara revisor i moderföretaget.

En revisor får vid revisionen inte anlita någon som inte enligt försia eller andra stycket är behörig att vara revisor. Har företaget eller moderföretaget en anställd i sin tjänst med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen ha hand om företagets interna revision, får dock vid revisionen en sådan anställd anlilas i den utsträckning del är förenligt med god revisionssed.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 4 8 i kommitténs förslag och 10 kap. 4 8 aktiebolagslagen.

Prop. 1979/80: 143 167

Enligt aktiebolagslagen kan inle den vara revisor som är verkställande direkiör i bolaget eller dess dotterföretag. Eftersom verkslällande direkiör inte enligt lag skall finnas i de förelagsformer på vilken förevarande paragraf är lillämplig har inte föreslagits nägon uttrycklig motsvarighet till denna beslämmelse. Om en verkställande direkiör förekommer i l.ex. ett handelsbolag är denne likväl p. g. a. jäv förhindrad atl vara revisor i företagel, lill följd av antingen anställningsförhållande eller delägarskap,

5 8 Uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när ny revisor har
ulsetls.

Uppdrag som revisor upphör i förtid, om revisorn eller den som har utsett honom begär del. Anmälan om detla skall göras hos den årsredovisningsskyldige samt, om revisorn har utsetts äv nägon annan, hos denne.

Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om det uppstår nägot hinder för att han skall vara revisor och om det inte finns någon suppleant, skall den som svarar för förvallningen av förelagets angelägenheter vidta åtgärder för alt en ny revisor tillsätts för den återstående mandattiden.

Paragrafen moisvarar 2 kap. 5 8 i kommilléns förslag och 10 kap. 5 8 akliebolagslagen.

6 8 På anmälan skall länsstyrelsen förordna behörig revisor,

1. när revisor inle är utsedd,

2. när auktoriserad eller godkänd revisor inle är utsedd enligt 3 8,

3. när revisor är obehörig enligt 2 8 första slycket eller 4 8 första eller andra stycket, eller

4. när beslut av den årsredovisningsskyldige om anlalet revisorer eller om revisors behörighel har åsidosatts.

Anmälan kan göras av envar. Den som svarar för förvallningen av företagels angelägenheler är skyldig all göra anmälan, om han inte själv skall utse revisor och rätlelse ej sker ulan dröjsmål genom den som utser revisor.

Förordnande enligt första slyckel skall meddelas efter hörande av den årsredovisningsskyldige och skall avse tid till dess en annan revisor har blivil utsedd i föreskriven ordning. Vid förordnande enligt första slycket 3 skall länsstyrelsen entlediga den obehörige revisorn.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 6 8 i kommilléns förslag och 10 kap. 6 8 försia, andra och fjärde slyckena akliebolagslagen.

Fjärde punkten i försia stycket kan bli tillämplig i t. ex. följande fall, I etl handelsbolag med tvä bolagsmän har dessa beslutat att antalet revisorer skall vara två. En av bolagsmännen vägrar därefter att medverka till att mer än en revisor blir utsedd.

7 8 En revisor skall i den omfattning god revisionssed bjuder granska
förelagets årsredovisning jämte räkenskaperna samt företagsledningens
förvaltning.

Är företaget moderföretag, skall revisorn även granska koncernredovisningen och koncernföretagens inbördes förhållanden i övrigt.

Prop. 1979/80:143 168

Med företagsledning avses i denna lag den som svarar för företagets organisation ocf förvallningen av förelagets angelägenheter saml den som handhar den löpande förvallningen.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 7 8 i kommitténs förslag och 10 kap. 7 8 första och andra styckena akliebolagslagen.

Försia slyckel. För aktiebolag gäller följande om revisionsuppdragels innehåll. Revisorn skall i den omfallning god revisionssed bjuder granska bolagets årsredovisning jämle räkenskaperna samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning (10 kap. 7 8 försia stycket aktiebolagslagen). Revisionsuppdraget omfaltar alltså tre delar: löpande granskning av bolagels böcker och andra räkenskaper, granskning av bokslut och årsredovisning saml revision av styrelsens och verkställande direklörens förvaltning. Sistnämnda del av revisionsarbetet, den s. k. förvaltningsrevisionen, ulgör en specifik svensk föreleelse, som saknar motsvarighet i de flesta länder. Förvaltningsrev sionen betyder inte att revisorerna skall tillvälla sig någol inflytande över "örvaltningen. Förvaltningsrevisionen skall väsentligen gå ut pä all upptäcka eller förebygga olagliga eller eljesi oförsvarliga förvallningsålgärder. Den ekonomiska lämpligheten av förvallningsålgärder tillkommer det inte revisorerna all kritisera i vidare mån än dä åtgärderna kan tänkas föranleda vägran alt bevilja ansvarsfrihet och skadeståndstalan eller eljesi framstår som pliklöverlrädelser eller pliktförsummelser från bolagsledningens sida. I förarbetena lill nuvarande aktiebolagslag fördes en diskussion om man kan tänka sig en mera långtgående och utvecklad förvallningsrevision än den som f. n. förekommer. Atl i lag närmare avgränsa vilka förhållanden som förvaltningsrevisionen skall avse och under vilka förutsättningar iakttagelser om förvaltningsrevisionen skall offentliggöras erbjöd enligt föredragande statsrådet betydande svårigheler (prop. 1975: 103 s. 243).

Naturligtvis skall revisorer även i andra företagsformer än aktiebolag i den omfattning god revisionssed bjuder granska årsredovisningen jämte räkenskaperna. Vidare boren förvaltningsrevision äga rum, 1 handelsbolag torde denna revision framför allt gä ul pä all konlrollera alt inle företagsledningen har handlat i strid mot handelsbolagslagen eller bolagsavtalet. 1 den mån utvecklingen inom ramen för god revisionssed går mot en utvidgad förvaltningsrevision för aktiebolagens del bör motsvarande gälla beträffande andra företagsformer än aktiebolag. Det sagda har kommii lill uttryck genom all det i förevarande stycke anges att en revisor i den omfattning god revisionssed bjuder skall granska företagsledningens förvaltning. Andra siyckei moisvarar 10 kap. 7 8 andra slycket aktiebolagslagen. 1 10 kap. 7 8 tredje stycket aktiebolagslagen föreskrivs att en revisor skall följa de särskilda föreskrifter som har meddelats av bolagsstämman, såvida de inte slrider mot lag, bolagsordning eller god revisionssed. Grun-

Prop. 1979/80: 143 169

den för denna bestämmelse är all revisorerna, som har till uppgifl att kontrollera styrelsens och verkställande direklörens verksamhel i bolagel, i första hand är aktieägarnas förtroendemän. En motsvarighet till den inom akliebolagsrätten förekommande uppdelningen av uppgifter pä olika organ i förelaget saknas i allmänhel i de företagsformer på vilka förevarande lag är lillämplig. I överensstämmelse med kommitiéförslagel saknar därför förevarande lag en motsvarighet lill nämnda beslämmelse i akliebolagslagen.

Tredje slyckel, som saknar motsvarighet i akliebolagslagen, innehåller en definition av begreppel företagsledning. Av definitionen framgår atl jag med företagsledning avser var och en som hos den årsredovisningsskyldige intar en ställning som motsvarar den som en styrelse eller en verkslällande direkiör har i elt aktiebolag.

Om den årsredovisningsskyldige är etl vanligl handelsbolag, ingår alltså i dess företagsledning varje bolagsman som inle genom bolagsavlalet har uteslutits frän den förvaltningsrätt som i etl akliebolag lillkommer slyrelsen och den verkställande direklören. 1 ett kommanditbolag däremoi ingår i normalfallet inte en kommanditdelägare i företagsledningen.

I den bemärkelse ordet förelagsledning används i förevarande stycke får enligt min mening den enskilde näringsidkaren alllid anses uigöra förelagsledning för sitt egel företag. Inget hindrar att en utomstående lill följd av elt anställningsförhållande ingår i förelagsledningen vid sidan om den enskilde näringsidkaren.

8 8 Företagsledningen skall bereda revisorn tillfälle atl verkställa granskningen i den omfallning revisorn finner behövligt saml lämna de upplysningar och del biträde som han begär. Samma skyldighel åligger förelagsledningen och revisorn i etl dotterföretag gentemot en revisor i ett moderföretag,

Senasl fyra månader efler räkenskapsårels utgång skall årsredovisningshandlingarna och koncernredovisningshandlingarna för räkenskapsåret avlämnas till revisorn.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 8 8 i kommitténs förslag.

Första stycket motsvarar 10 kap. 8 8 akliebolagslagen.

Andra stycket. För aktiebolag gäller alt redovisningshandlingarna skall lämnas till revisorn minst en månad före den ordinarie bolagsstämman saml att revisorn skall överlämna sin revisionsberätlelse lill slyrelsen senasl två veckor före den ordinarie bolagsstämman (11 kap. 3 8 första stycket och 10 kap. 10 8 första slycket akliebolagslagen). Vid den ordinarie bolagsstämman, som skall hållas inom sex månader efler ulgången av varje räkenskapsår, skall beslul fallas om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen (9 kap. 5 8 första och andra styckena akliebolagslagen). Senasl en månad efter del att resultaträkningen och balansräkningen har blivil faslställda skall en avskrift av årsredovisningen och revisions-

Prop. 1979/80: 143 170

berättelsen sändas in till registreringsmyndigheten (11 kap. 3 8 andra slyckel aktiebolagslagen).

Enligt 2 kap. 3 8 förevarande lag kan skyldighel all offentliggöra en avskrift av årsredovisningen inträda sedan sex månader har förflutit efler räkenskapsårets utgång. För alt garaniera revisorn en viss minimitid för avslulande av revisionen har kommiitén föreslagil all årsredovisningshandlingarna skall avlämnas till revisorn senast fyra och en halv månad efler räkenskapsårets uigång. Revisorn skall å sin sida enligt kommitténs förslag överlämna sin revisionsberättelse lill den som svarar för förvallningen av förelagels angelägenheter senast fem månader efler räkenskaps-arets utgång.

Föreningen Auktoriserade revisorer FAR och Svenska revisorsamfundel framhåller i sina remissyttranden att den av kommittén föreslagna minimitiden för revision, två veckor, är för korl. FAR framhåller atl möjligheterna alt ha bokslut vid andra tidpunkter än den 31 december starkt har beskurits med den nya bokföringslagen och all med de tidsperioder som kommiitén har föreslagit revisionen av ifrågavarande företag i värsta fall kommer all fä göras mellan den 15 maj och den 31 maj varje är. Enligt FAR;s mening förefaller detla praktiskt orimligt. FAR och Svenska revisorsamfundet föreslår i stället att årsredovisningshandlingarna skall överlämnas lill revisorn senasl fyra månader efter räkenskapsårels uigång och att revisionsberättelsen skall avges senast fem och en halv månad efter samma datum.

Vad revisorsorganisationerna har anfört om behovel av en ökad minimitid för revisionsarbetet förtjänar enligt min mening beaklande. Frågan är emellertid om elt tillmötesgående av dessa anspråk skulle innebära alt den redovisningsskyldiges tid för atl upprälla och slutligt faslställa årsredovisningen skulle bli alltför knapp. Enligt min mening saknas emellerlid grund för sådana farhågor. De företag som det här är fråga om lorde i allmänhel ha färre antal delägare och mindre komplicerad siruklur då del gäller beslutsfattande än rörelsedrivande aktiebolag. Behovet av lid för att upprälla och fastställa årsredovisningen bör därför, generelll sett, vara någol mindre i nu ifrågavarande företagsformer än i aktiebolag, Pä grund av det anförda har tidsfristen i förevarande stycke angivits till fyra månader. Vidare har tidsfristen i 10 8 första stycket angivits lill fem och en halv månad.

9 8 Sedan revisorn slutfört granskningen, skall han teckna en hänvisning till revisionsberättelsen på årsredovisningen och i etl moderföretag på koncernredovisningen. Finner revisorn att balansräkningen eller resultaträkningen är oriktig, skall han anteckna även detla. I ett moderföretag gäller detsamma i fråga om koncernbalansräkningen och koncernresulialräkningen.

Prop. 1979/80:143 171

Paragrafen moisvarar 2 kap. 9 8 i kommilléns förslag och 10 kap. 9 8 aktiebolagslagen.

10 8 Revisorn skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse lill den årsredovisningsskyldige. Berättelsen skall överlämnas till den som svarar för förvallningen av företagels angelägenheter senast fem och en halv månader efter räkenskapsårets utgång.

Revisionsberättelsen skall innehålla ell uttalande, huruvida årsredovisningen har uppgjorts enligt denna lag. Innehåller inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt denna lag, skall revisorn ange delta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, om det kan ske.

Har revisorn vid sin granskning funnit att älgärd eller lorsummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger någon som ingär i förelagsledningen till last, skall det anmärkas i berättelsen. Revisorn kan även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som han önskar bringa till den årsredovisningsskyldiges kännedom.

1 ett moderföretag skall revisorn avge en särskild revisionsberättelse beiräffande koncernen. Härvid skall första-tredje slyckena lillämpas.

Paragrafen moisvarar 2 kap. 10 8 i kommitténs förslag och 10 kap. 10 8 aktiebolagslagen.

Bestämmelsen i första slyckel andra meningen harjag behandlat vid 8 8 andra stycket.

Förevarande paragraf innehåller inte någon motsvarighet till bestämmelsen i 10 kap, 10 8 tredje stycket akliebolagslagen om all det skall anmärkas i revisionsberättelsen i fall styrelseledamot eller verkställande direktör "eljesi handlat i strid mol denna lag ,..". Sistnämnda bestämmelse syftar pä de mänga regler i aktiebolagslagen som i olika avseenden reglerar bolagsledningens uppgifter. Dessa regler har ingen molsvarighet i förevarande lag.

För de förelagsformer som denna lag avser saknas lagbestämmelser om beviljande av ansvarsfrihet för styrelseledamot och verkställande direkiör, om låneförbud, om fastställande av balansräkningen och resultaträkningen eller om fastställande av i en förvaltningsberättelse framställt förslag lill dispositioner beträffande vinst eller föriusl. Förevarande paragraf innehåller därför inle heller någon motsvarighet till bestämmelserna i 10 kap. 10 8 akliebolagslagen om all revisionsberättelsen skall innehålla uttalande angående ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktören, yttrande huruvida förteckningen enligt 12 kap. 9 8 akliebolagslagen har upprättats eller särskilt uttalande angående fastställandet av balansräkningen och resultaträkningen samt angående det i förvaltningsberättelsen framställda förslagel till dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust. Vad här har sagts hindrar inte all någon eller några av de nu angivna bestämmelserna i 10 kap. 10 8 aktiebolagslagen kan lillämpas analogi, om god revisionssed kräver det.

Prop. 1979/80:143 172

11 8 Erinringar som revisorn framställer lill företagsledningen skall han
anteckna i protokoll eller nägon annan handling. Handlingen skall över
lämnas lill den som svarar för förvallningen av förelagets angelägenheler
och av denne bevaras pä etl betryggande sätt.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 11 8 i kommitténs förslag och 10 kap. 11 8 akliebolagslagen.

12 8 Beslämmelsema om årsredovisning i 2 kap. 3 och 4 88 skall även
tillämpas på revisionsberättelser som avses i 10 8 försia stycket. Bestäm
melsen om koncernredovisning i 3 kap. 6 8 skall tillämpas på koncernrevi
sionsberättelser som avses i 10 8 Qärde slyckel.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 12 8 i kommitténs förslag och innebär atl en revisionsberättelse och en koncernrevisionsberättelse skall offentliggöras på samma sätl som årsredovisningen resp. koncernredovisningen.

13 8 En revisor får inle till dem som saknar räll all erhålla kännedom om
den ärsredovisningsskyldiges angelägenheler lämna upplysningar om sä
danl som revisorn har fått kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag,
om det kan lända till förfång förden ärsredovisningsskyldige.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 13 8 1 kommilléns förslag och 10 kap. 13 8 första stycket aktiebolagslagen.

Med den i förevarande paragraf föreskrivna tystnadsplikten avses all förhindra atl en revisor lämnar upplysningar, som kan skada den ärsredovisningsskyldige, till utomstående eller till enskild medlem i en rörelsedrivande ideell förening eller lill en handelsbolagsman som saknar kontrollrätt. Åsidosätter en revisor sin tystnadsplikt kan han ådra sig skadeståndsansvar.

I överensstämmelse med kommiltéförslagel saknar 10 kap. 13 8 andra stycket aktiebolagslagen, som handlar om revisorns skyldighet all lämna upplysningen lill bolagsstämman, en motsvarighet i förevarande lag.

14 8 En revisor som vid fullgörande av sill uppdrag uppsålligen eller av
oaktsamhet vållar den årsredovisningsskyldige skada skall ersälla skadan.
Detsamma gäller när skada vållas någon annan genom överträdelse av
denna lag. En revisor ansvarar även för den skada som hans medhjälpare
vållar uppsålligen eller av oaktsamhet.

Är ett revisionsbolag revisor, åligger ersättningsskyldigheten della bolag och den för revisionen huvudansvarige.

15 8 Skadestånd enligt 14 8 kan jämkas efter vad som är skäligt med
hänsyn lill handlingens beskaffenhet, skadans slorlek och omständigheter
na i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldighelen har jämkats för nägon av dem enligt första stycket. Vad nägon har ulgivil i skadestånd får sökas åler av de andra efter vad som är skäligl med hänsyn lill omständigheterna.

Prop. 1979/80: 143 173

16 8 Talan för den årsredovisningsskyldiges räkning enligt 14 8 som inle grundas på brott kan inte väckas mol en revisor sedan tre år har förflutit frän del revisionsberättelse överlämnades till den som svarar för förvallningen av förelagets angelägenheler.

Paragraferna moisvarar 2 kap. 14-16 88 i kommitténs förslag och 15 kap. 2, 4 och 6 88 akliebolagslagen.

5 kap. Vite m. m.

1 8 Var och en som för egen del eller som slällförelrädare för någon
annan är skyldig att ensam eller gemensamt med någon annan till länssty
relsen sända in redovisningshandling, revisionsberätlelse eller delärsrap
port kan av länsstyrelsen vid viie föreläggas atl fullgöra denna skyldighel.

Försuttet vite utdöms av länsstyrelsen.

Paragrafen motsvarar 4 kap. I 8 i kommitténs förslag och 19 kap. 2 8 försia och Iredje styckena akliebolagslagen.

2 8 Myndighets beslul i lillslåndsärenden enligt 2 kap. 5 8 3. 3 kap. 3 8
andra slyckel eller 4 kap. 2 8 försia slycket eller 3 8 andra stycket överkla
gas hos regeringen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas i övriga fall hos kammarrälten genom besvär.

Paragrafen moisvarar 4 kap. 2 8 i kommilléns förslag och 18 kap. 7 8 första och andra styckena akliebolagslagen. Av paragrafen följer alt talan mot beslul av länsstyrelsen enligt 4 kap. 6 8 och 5 kap. 1 8 skall föras hos kammarrätten.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1981 och tillämpas på räkenskapsår som har påbörjats efler ulgången av år 1980.

2. I årsredovisningar behöver inle återges resultaträkningen och balansräkningen för räkenskapsår som har påbörjals före utgången av år 1980.

3. 1 koncernredovisningar behöver inte tas med sammandrag av resultaträkningar och balansräkningar för räkenskapsår som har påbörjats före utgången av år 1980.

4. Om det i 2 kap. 7 8 I angivna anskaffningsvärdet för en tillgäng som har förvärvals före lagens ikraftträdande inle kan utrönas med hjälp av företagels bevarade räkenskaper, skall som anskaffningsvärde redovisas, beiräffande byggnad del vid 1965 års allmänna fastighetstaxering åsatta taxeringsvärdet (byggnadsvärdet) ökal med förbättringskostnader efler utgången av år 1964, samt beiräffande annan tillgång del belopp vartill anskaffningsvärdet skäligen kan uppskattas.

I en not till balansräkningen skall anges om anskaffningsvärdet har uppskattats enligt första stycket.

Andra punkten. Enligt 2 kap. 6 8 förevarande lag skall för vissa slörre förelag i årsredovisningen återges resultaträkningen och balansräkningen

Prop. 1979/80:143 174

för närmasl föregående räkenskapsår. Om sistnämnda räkenskapsår har påbörjats före lagens ikraftträdande, följer av punklen I i övergångsbestämmelserna atl någon årsredovisning inle behöver upprättas för det årel. Det är enligt min mening även mindre lämpligl all kräva alt resultaträkningen och balansräkningen, som ingår i det icke offentliga årsbokslutet, offentliggörs genom atl återges i påföljande års offenlliga årsredovisning. I förevarande punkl föreskrivs därför atl i en årsredovisning inte behöver återges resultaträkningen och balansräkningen för räkenskapsår som har påbörjats före ulgängen av år 1980.

Enligt 3 kap. 9 8 förevarande lag skall i koncernredovisningen återges koncernresulialräkningen och koncernbalansräkningen för närmasl föregående räkenskapsår. Enligt gällande rätt föreligger för de företagsformer som nu är i fråga över huvud laget ingen skyldighet alt upprätta koncernresullaträkning och koncernbalansräkning. Med hänsyn därtill och då lagförslagel endasl avser räkenskapsår som påbörjats efter år 1980 är del enligt min mening uppenbart alt i koncernredovisningen inte behöver återges koncernresullaträkning och koncernbalansräkning för räkenskapsår som har påbörjals före utgången av år 1980. En särskild övergångsbestämmelse om det behövs därför inle.

Tredje punkten. Enligt 3 kap. 7 8 förevarande lag skall koncernresulialräkningen och koncernbalansräkningen var för sig utgöra ell sammandrag av moderföretagels och dotterföretagets resultaträkningar och balansräkningar. Om för nägol av koncernföretagen resultaträkningen och balansräkningen avser räkenskapsår som har påbörjats före utgången av år 1980 bör av samma skäl somjag har angivit vid punkten 2 någon skyldighet inte föreligga all ta med sammandrag av dessa räkningar i koncernresultaträkningen och koncerbalansräkningen. En bestämmelse härom har tagits in i förevarande punkt. Om i ell visst fall denna punkt lillämpas. bör anmärkning om förhållandel göras i koncernredovisningen.

Bestämmelserna i JJärde punkten är hämtade från 17 8 lagen (1975: 1386) om införande av aktiebolagslagen (se prop. 1975: 103 s. 721).

4.3 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen

/ kap. 2 §

Äger ett aktiebolag så många akiier eller andelar i en svensk eller ulländsk juridisk person att det har mer än hälften av rösterna för samtliga akiier eller andelar, är aktiebolaget moderbolag och den juridiska personen dotterföretag. Äger ett dotterförelag eller äger ett moderbolag och etl eller flera dotterföretag tillsammans eller äger flera dotterförelag tillsammans akiier eller andelar i e/j juridisk person i den omfattning som angivits nu, är även sistnämnda juridiska person dotterföretag till moderbolaget.

Har elt aktiebolag i annal fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt ett bestämmande inflytande över en juridisk person och en belydande andel i resultatet av dess verksamhet, är aktiebolaget moderbolag och den juridiska personen dotterföretag.

Moderbolag och dotterföretag ulgör tillsammans en koncern.

Prop. 1979/80:143 175

Paragrafen innehåller beslämmelser om vad som menas med koncern i akliebolagslagen. Jag har i den allmänna motiveringen (avsniu 2.4.1) utförligt diskuterat frågan om s, k, 50/50-bolag skall omfattas av kohcernbegrep-pel och därvid kommit till den slutsatsen all så inle bör vara fallet.

Jag delar bolagskommilléns uppfattning all del behövs etl tillägg i andra stycket av förevarande paragraf för alt utmärka att 50/50-bolagen i forlsätiningen inle skall behandlas som koncernföretag (jfr lagrådel i prop. 1977/ 78:41 s. 54). Kommittén har föreslagil följande lillägg: "Etl bestämmande inflylande skall inle anses föreligga, om aktiebolaget, utan att äga aktier eller andelar i den omfattning som sägs i försia slyckel, endasl tillsammans med annan kan besluta rörande den juridiska personens angelägenheter."

Enligt min mening kan man emellertid, som Svea hovräU har påpekat i sitt remissyttrande, uppnå vad som åsyftas genom att före orden "etl bestämmande inflytande" i nuvarande andra slyckel skjuta in ordet "ensamt". Motsällningsvis framgår då att del inle föreligger nägot koncernförhållande om ett aktiebolag endasl tillsammans med annan kan Iräffa beslul som rör del underordnade företagel, dvs. om del bara finns en negaliv bestämmanderätt.

Lagtexten har utformats i enlighel med vad jag nu har anfört.

3 kap. 3 §

I bolagsordningen kan intas förbehåll att en aktieägare eller någon annan skall ha förköpsrätl till aktie (JÖrköpsklausul) eller ha rätl atl lösa aktie som övergår till ny ägare (hembudsklausul). Förbehållet skall ange

1. vilka som har förköps- eller lösningsrätt och, om förköps- eller lösningsrätt ej skall kunna utövas vid vissa fång, vilka slags fång som har undanlagils,

2. den ordning i vilken förköps- eller lösningsrätten tillkommer de förköps- eller lösningsberättigade inbördes,

3. den tid, ej översiigande två månadei" från anmälan hos styrelsen om möjlighel alt ulöva förköp eller om akties övergång, inom vilken förköps-dier lösningsanspråk skall framställas hos bolaget,

4. den tid inom vilken köpesumman eller lösen skall erläggas, vilken lid ej får överstiga en månad räknat från den tidpunkt då köpesumman eller lösenbeloppel blev bestämt.

Om inte annat följer av förbehållet, kan förköps- eller lösningsrätt inte utövas beiräffande mindre anlal aktier än erbjudandet om förköp eller fånget omfattar. Om tillämpningen av en föreskrift i bolagsordningen rörande köpesumman dier lösenbeloppel skulle bereda någon otillbörlig fördel, kan jämkning ske.

När anmälan gjorls om möjlighet au ulöva förköp eller om aktiens övergång, skall slyrelsen genast skriftligen meddela detta lill \ar]e förköps-dier lösningsberättigad vars postadress är införd i aktieboken eller eljest känd för bolaget.

Om inte annat föreskrivs i bolagsordningen, prövas tvist om förköps-dier lösningsrätt och om köpesummans eller lösenbeloppels slorlek av tre skiljemän enligt lagen (1929; 145) om skiljemän.

Prop. 1979/80: 143 176

Om bolagsordningen innehåller en hembudsklausul kan. innan del visar sig all lösningsrätten inte begagnas, den lill vilken aktie hur övergått inte utöva annan av aktien härflytande rätl gentemoi bolagel än rätt lill vinstutdelning och företrädesrätt lill leckning av ny aktie vid nyemission eller lill leckning av andel i lån som avses i 5 kap. Rättigheter och skyldigheler på grund av sådan leckning övergår till den som begagnar sig av lösningsrätten.

Paragrafen innehåller f, n, beslämmelser om den lösningsrätt vid en akties övergång lill en ny ägare som får föreskrivas i bolagsordningen. Paragrafen har kompletterats med beslämmelser som tillåter förbehåll om förköpsrätt, dvs. förbud för en aktieägare att överlåta sina aktier innan han har erbjudit dem lill de övriga aklieägarna eller någon annan (jfr 3 kap. 3 8 förslaget lill andelsbolagslag i SOU 1978: 66 s. 155).

Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8).

De nya bestämmelserna om förköpsklausuler har utformats så att de ansluter lill vad som f n. gäller i fräga om hembudsklausuler. Jag kan alltså i huvudsak hänvisa till förarbelena för de nuvarande bestämmelserna (prop. 1975; 103 s. 314-318). Paragrafens sista siycke saknar aktualitet vid förköpsklausuler, eftersom del då inle finns någon ny ägare innan frågan om förköp är avklarad.

Det bör framhållas att aktiebolagslagens terminologi avviker från den som används inom fastighetsrätten. Förköp enligt förköpslagen (1967: 868) förulsäller att det föreligger en överiåtelse. Hembud innebär däremot en skyldighet eller möjlighet alt erbjuda någon att förvärva fastigheten innan överlåtelse sker till en utomstående.

De nya bestämmelserna har föranlett en följdändring i 3 kap. 7 8, som f n. innehåller en bestämmelse om lösningsrätt enligt 3 8.

Aktiebolagslagen innehåller ätskilliga hänvisningar lill 3 kap. 3 8. Viktigast är bestämmelsen i 3 kap. 2 8 att aktier kan fritt överlåtas och förvärvas, om inle annal följer av 3 8. I övrigl kan nämnas 3 kap. 4 8 om innehållel i aktiebrevet, 4 kap. 5 8 och 5 kap. 4 8 om innehållel i ell emissionsbeslut och 9 kap. 15 8 om ändring av bolagsordningen. Dessa bestämmelser har inte behövi ändras med hänsyn lill de nya reglerna om förköpsrätt.

3 kap. 7 §

Över bolagets samtliga aktier och aktieägare skall styrelsen föra förteckning (aktiebok). Den skall upprättas omedelbart efter bolagets bildande. Aktierna upptages i nummerföljd med uppgift om aktietecknarna. Aktieägarnas postadress och yrke eller titel skall anges. Finnes aktier av olika slag, skall av aktieboken framgå till vilkel slag varje aktie hör.

Aktiebok kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem. Den kan också föras med maskin för automatisk databehandling eller pä annat liknande sätt.

Prop. 1979/80:143 177

När någon företer utfärdai aktiebrev och enligt 6 8 eller på annat sätl slyrker sill förvärv eller när en aktieägare eller annan behörig person anmäler annan förändring i förhållande som upptagils i aktieboken, skall införing av aktieägaren eller anteckning om förändringen genast ske med angivande av dagen för införingen eller anteckningen, såvida dagen ej framgår av annal lillgängligl material. Om jörköps- eller lösningsrätt enligt

3 8 lillkommer aktieägare eller annan, får införing dock ej ske, förrän del
visal sig alt förköps- eller lösningsrätten inte begagnas.

Är sista överlåtelsen på aktiebrev tecknad in blanco. skall namnet sättas ut i överlåtelsen innan införing sker. Företett akliebrev skall förses med påskrift om införingen och dagen därior.

Ändringen ulgör en följd av de nya bestämmelserna om förköpsklausuler i 3 kap. 3 8.

4 kap. I §

Aktiekapitalet kan ökas genom alt aktier tecknas mol betalning (nyemission) eller genom all akiier ges ut eller aktiernas nominella belopp höjes ulan ny belalning (fondemission).

Beslut om emission fattas av bolagsstämman, om ej annal följer av 14 eller 15 8. Sådant beslul fär ej fattas förrän bolaget blivil registrerat. Behöver bolagsordningen ändras, skall beslut därom först fattas.

Bestämmelserna i 2 kap, 2 8 äger molsvarande tillämpning vid nyemission. Vid fondemission fär ej lill aktiekapitalet överföras belopp som understiger summan av de nya aktiernas nominella belopp eller den sammanlagda höjningen av aktiernas nominella belopp.

Vid nyemission i bolag vars aktier är noterade vid Stockholms fondbörs får aktier tecknas mol betalning av lägre belopp än det nominella, under föruisättning att skillnaden mellan vad som skall belalas för de nya aktierna och deras sammanlagda nominella belopp tillförs aktiekapitalet genom överföring från bolagets eget kapital i övrigt eller genom uppskrivning av värdet av anläggningstillgångar. Sådan överjöring eller uppskrivning skall ske innan beslutet om nyemission registreras.

I etl nytt fiärde stycke har tagits in bestämmelser som under vissa förutsättningar tillåter nyemission av akiier till underkurs. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7).

Följdändringar har gjorts i 11 kap. 4 8 och 12 kap. 4 8. Se också punkl 5 i övergångsbestämmelserna,

8 kap. 15 §

För regisirering skall bolaget anmäla vem som ulsetls lill styrelseledamot, verkslällande direktör och suppleant saml till firmalecknare ävensom deras postadress och personnummer. För registrering skall även anmälas av vilka och hur bolagets firma tecknas.

Anmälan göres första gången när bolagel enligt 2 kap. 9 8 anmäles för regisirering och därefter genast efter del att ändring inträffat i förhällande som anmälls eller skall anmälas för registrering enligt första slycket. Räll all göra anmälan tillkommer även den som anmälningen gäller.

Ändras bolagets postadress, skall bolagel genast anmäla det för registrering.

\2-Riksda gcn 1979/80. I saml. Nr 143

Prop. 1979/80: 143 178

Senast en månad efter den ordinarie bolagsstämman skall bolaget till registreringsmyr.digheten sända in en aktuell förteckning över bolagets styrelseledamöter, verkställande direktör, suppleanter och firmatecknare med uppgift om deras postadress och personnummer.

Paragrafen inrehåller f. n. beslämmelser om skyldighet för akliebolag atl för registrering anmäla vissa förhållanden som rör bolagets ställföreträdare till patent- och n:gistreringsverket.

I ett nytt fiä,-de stycke regleras bolagets skyldighel atl varje år till registreringsmyr digheten sända in en aktuell förteckning över bolagets ställföreträdare. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.6.5,.

Senast en månad efter del att resultaträkningen och balansräkningen har blivil fastställda vid ordinarie bolagsstämma skall enligt 11 kap. 3 8 andra stycket avskrift av årsredovisningen och revisionsberättelsen sändas in lill registreringsmyr digheten. Bolaget kan fullgöra den uppgifisskyldighet som det nu är fråga om genom att foga den aktuella förteckningen till årsredovisningen. Dessa åtgärder befriar självfallet inte bolaget från anmälningsskyldigheten enligt första-tredje styckena. Självfallel kan den aktuella förteckningen i praktiken ges en sådan utformning all den kan utgöra en anmälan för registrering enligt första-tredje styckena. Detta fömtsätter givet v'is alt det av handlingarna framgår all del också är fräga om en sådan registeranmälan.

Uppgifterna i rorteckningen registreras inte i akliebolagsregislret.

Om uppgiftssk yldigheten inle fullgörs kan registreringsmyndigheten förelägga och döma ut vite enligt 19 kap. 2 8.

En motsvarande uppgiftsskyldighet föresläs beträffande bolagets revisorer i 10 kap. 15 8 andra stycket.

9 kap. 12 §

Styrelsen och verkställande direktör skall, om aktieägare begär del och styrelsen finner att det kan ske utan väsentligt förfång för bolagel, pä bolagsstämma lämna upplysningar angående förhållanden, som kan inverka pä bedömandet av bolagets årsredovisning och dess ställning i övrigl eller av ärende på stämman, I koncernbolag avser upplysningsplikten även bolagets förhållande till annat koncernföretag och, om bolaget är moderbolag, koncernredovisning samt sädana förhållanden beträffande dotterföretagen som avses i första punkten.

Kan begärd upplysning lämnas endast med slöd av uppgifter, som ej är tillgängliga på stämman, skall upplysningen inom två veckor därefter skriftligen hos bolaget hållas tillgänglig för aktieägarna samt översändas till aktieägare, som begärt upplysningen.

Finner slyrelsen att begärd upplysning icke kan lämnas till aktieägarna utan väsentligt förfång för bolaget, skall upplysningen i stället pä aktieägarens begäran lämnas till bolagets revisorer inom två veckor därefter. Revisorerna skall inom en månad efter stämman till styrelsen avge skriftligt yttrande, huruvida den begärda upplysningen lämnals lill dem saml

Prop. 1979/80: 143 179

huruvida upplysningen enligt deras mening bort föranleda ändring i revisionsberättelsen eller, beträffande moderbolag, koncernrevisionsberällel-sen eller eljest ger anledning lill erinran. Om sä är fallet, skall ändringen eller erinringen anges i yttrandet. Styrelsen skall hålla revisorernas yttrande lillgängligl för aktieägarna hos bolaget saml översända del i avskrift lill aktieägare, som begäri upplysningen.

/ ('// aktiebolag med högst tio aktieägare gäller utöver vad som följer av lörsta-lredje styckena atl varje aktieägare skall beredas tillfälle all ta del av böcker, räkenskaper och andra handlingar, som rör bolagels verksamhet. I den oinjättning del behövs jör att aktieägaren skull kunna bedöma bolagets ställning eller visst ärende sinn skall förekomma på bolagsstämman. Om det kan ske utan oskälig kostnad eller omgång, skall styrelsen och verkställande direklören dessutom på begäran bilräda aktieägaren med den utredning som behövs för nyss angivet ändamål samt tillhandahålla behövliga avskrifier. Vad nu sagts gäller inte. om del skulle medföra cn påtaglig risk Jör ullvaifig skada för bolaget.

I ett nytt JJärde stycke har tagits in utökade bestämmelser om upplys-ningsskyldighel m. m. i akliebolag med högst tio aktieägare (jfr 8 kap. 12 8 förslaget till andelsbolagslag i SOU 1978:66 s. 198). Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8). 1 motsats till vad som gäller enligt första-tredje styckena har en aktieägare rätt all få upplysningar enligt fiärde stycket även utan samband med bolagslämman.

9 kap. 14 §

Beslul om ändring av bolagsordningen fattas av bolagsstämma utom i fall som avses i 4 kap. 13 8 andra slycket. Beslutet är giltigt om del biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna, om ej annal följer av 15 8.

Har i bolagsordningen på grund av lag eller annan författning eller efter regeringens medgivande intagils föreskrift, enligt vilken viss bestämmelse icke får ändras ulan alt regeringen lämnat tillstånd därtill, får ej heller sådan föreskrift ändras utan regeringens lillstånd.

Beslut om ändring av bolagsordningen skall genast anmälas för registrering och får ulom i fall som avses i 18 kap. 6 8 ej verkställas förrän registrering sketl. Avser ändringen bolagets firma eller den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte, skall länsstyrelsen i det län där styrelsen före ändringen har sitt säte genast underrälias om ändringen.

De nya bestämmelserna i sista stycket har behandlals i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6.4).

I 17 8 aktiebolagsförordningen (1975: 1387) finns föreskrifter om vilka handlingar som skall ges in vid anmälan för registrering enligt 9 kap. 14 8 sista slycket akliebolagslagen. I ell tillägg till 17 8 bör föreskrivas att bolaget också skall ge in elt intyg om att länsstyrelsen i det län där styrelsen före ändringen har sitt säte har underrättats om ändringen. Uppgiften atl utfärda ett sådant intyg kan lämpligen anförlros ål bolagets revisor.

Prop. 1979/80:143 180

10 kap. 2 §

Revisor skall vara svensk medborgare och bosatl i Sverige, om ej regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall tillåter annat. Den som är omyndig eller i konkurs kan ej vara revisor.

Revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden, som med hänsyn till arten och omfånget av bolagels verksamhet fordras för uppdragels fullgörande.

Till revisor kan även utses auktoriserat eller godkänl revisionsbolag. Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställs auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och godkänt revisionsbolag med godkänd revisor. Bolag som utses till revisor skall till styrelsen för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall i auktoriserat revisionsbolag vara auktoriserad revisor och i godkänt revisionsbolag auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 4, 12 och 15 §§ tillämpas pä den huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör, om det kan ske, utses minst en av moderbolagels revisorer.

Paragrafen innehåller allmänna regler om revisors kompetens. Tredje slycket innehåller bestämmelser om revisionsbolag. Bolag som utses till revisor skall till styrelsen för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Ändringen innebär atl de nya bestämmelserna i 10 kap, 15 8 om revision skall tillämpas även på den huvudansvarige,

10 kap. 3 §

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor

1. om bolagets bundna egna kapital uppgår till minst en miljon kronor,
eller

2. om enligt den senast fastställda balansräkningen full täckning inte
finns för bolagels registrerade aktiekapital.

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor om

1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senasle räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet för den sista månaden av respeklive räkenskapsår,

2. anlalet anställda hos bolaget under de tvä senaste räkenskapsåren i medeltal överstigit 200, eller

3. bolagets aktier eller skuldebrev är noterade på fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga om visst bolag, beträffande vilket de i andra stycket I eller 2 angivna omständigheterna föreligger, förordna atl bolaget fär utse viss godkänd revisor i stället för auktoriserad revisor. Sådant beslut är giltigt i högst fem år.

Vad i andra och Iredje styckena föreskrives gäller även för moderbolag i en koncern om nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt fastställda koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger del gränsbelopp som anges i andra stycket eller om antalet anställda vid koncernföretagen under nämnda tid i medeltal överstigit 200.

Prop. 1979/80:143 181

I annat bolag än som avses i första, andra och fiärde styckena skall auktoriserad revisor eller godkänd revisor ulses, om ägare till en tiondel av samtliga akiier begär det vid bolagsstämma, där revisorsval skall ske.

I paragrafen föreskrivs atl bolagsstämman i vissa bolag skall ulse minsl en kvalificerad revisor.

Enligt första stycket i dess gällande lydelse skall minsl en av bolagsstämman utsedd revisor vara auktoriserad eller godkänd revisor, om bolagets bundna egna kapital uppgår till minsl en miljon kronor. Försia slyckel har kompletterats så att motsvarande gäller om bolaget inte har full täckning för sitt aktiekapital. Den nya bestämmelsen har behandlats i den allmänna moliveringen (se avsnitt 2.6.3).

Genom ändringen i andra slycket rättas en misskrivning vid akliebolagslagens tillkomst i fråga om SFS-nr för lagen om allmän försäkring.

10 kap. 13 §

Revisor fär ej till enskild aktieägare eller uiomslående lämna upplysningar om sädana bolagels angelägenheler som han fält kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag, om det kan lända lill förfång för bolagel.

Revisorn är skyldig atl lill bolagsstämman lämna alla upplysningar som bolagsstämman begär, om det ej skulle lända lill väsentligt förfång för bolaget. Revisorn år vidare skyldig att lämna medrevisor, granskare som avses i 14 §, ny revisor och, om bolaget har försatts i konkurs, konkursförvaltare erforderliga upplysningar om bolagels angelägenheter.

Paragrafen innehåller bestämmelser om revisors tystnadsplikt och upplysningsskyldighet.

Den nya bestämmelsen i andra stycket har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.5).

Upplysningsskyldigheten gentemot medrevisor m. fl. är ovillkorlig i den bemärkelsen atl upplysningsplikten inte begränsas av ell förfångsrekvisit.

10 kap. 15 §

För registrering skall bolaget anmäla vem som utsetts till revisor samt dennes postadress och personnummer. Bestämmelserna i 8 kap. 15 § andra stycket skall härvid tillämpas.

Senast en månad efter den ordinarie bolagsstämman skall bolagel till registreringsmyndigheten sända in en aktuell förteckning över bolagets revisorer med uppgift om deras postadress och personnummer.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om skyldighet för aktiebolag atl anmäla vissa förhållanden som rör bolagets revisorer till palent-och registreringsverket.

Enligt/örifa stycket skall bolaget för registrering anmäla vissa uppgifter om bolagets revisorer. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.5.3).

Hänvisningen till 8 kap. 15 8 andra stycket innebär att anmälan skall

Prop. 1979/80: 143 182

göras första gängen när bolagel enligt 2 kap. 9 8 anmäls för registrering. Därefter görs anmälan genast efter del atl en ändring har inträffat i förhällande som har anmälts eller skall anmälas för regisirering. Av hänvisningen följer också atl revisorn själv har rätl atl göra anmälan.

Om bolagel redan är registrerat när lagändringen träder i krafl, gäller särskilda regler enligt punklen 4 i övergångsbestämmelserna.

Enligt andra stycket skall aktiebolaget varje år lill palentverket sända in en aktuell förteckning över bolagels revisorer med uppgift om deras postadress och personnummer. Förteckningen skall skickas senast en månad efter den ordinarie bolagsstämman och kan fogas lill årsredovisningen. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6.5). Uppgifterna i förteckningen regislreras inte i akliebolagsregislret.

Om uppgiftsskyldighelen inte fullgörs kan registreringsmyndigheten förelägga och döma ut vite enligt 19 kap. 2 8.

1 8 kap. 15 8 fjärde stycket har införts en molsvarande uppgiftsskyldighet beträffande bolagets ställföreträdare.

Il kap. 4 a

Utan hinder av vad i 15 8 fjärde stycket bokföringslagen (1976:125) föreskrivs om användningen av belopp, varmed värdel av där avsedd anläggningslillgång uppskrivs, fär sådant belopp utnylljas även lill ökning av aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission eller //// avsätining lill en uppskrivningsfond, vilken får tas i anspråk endast för ändamål som avses i nämnda lagrum i bokföringslagen eller för ökning av aktiekapitalet.

Vid värdering av moderbolags aktier eller andelar i dotterföretag skall aktier, vilka dotterföretaget äger i moderbolaget, ej anses ha något värde.

Ändringarna i första stycket är en följd av de nya bestämmelserna om nyemission till underkurs i 4 kap. I 8 Qärde slycket.

// kap.6§

Om synnerliga skäl föreligger, fär regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge all bruttoomsättningssumman icke behöver anges i resultaträkningen i årsredovisningen.

Som särskild intäklspost skall upptagas utdelning på aktier i dotterbolag.

Enligt andra stycket i förevarande paragraf i dess nuvarande lydelse skall, om elt akliebolag driver av varandra väsentligen oberoende rörelsegrenar, bruttoresultatet av varje sådan rörelsegren redovisas särskilt. Som framgår av vad jag har anfört vid 2 kap. 7 8 förslaget till lag om årsredovisning m. m. i vissa företag (se avsnitt 4.2) bör uppgiflen kunna tas in i en nol. Jag har därför funnil all bestämmelsen i andra stycket i förevarande paragraf i dess nuvarande lydelse bör föras över till 11 kap. 8 8 förevarande lag som innehåller bestämmelser om sädana uppgifler i anslutning till ett aktiebolags årsredovisning som får tas in i noter till resultat- och balansräkningarna.

Prop. 1979/80:143 , 183

11 kap. 8 §

Utöver vad som följer av bokföringslagen (1976: 125) skall i resultaträkningen och balansräkningen lämnas uppgifter och särskilda upplysningar i följande hänseenden:

1. Aktier i andra bolag skall upptagas med angivande för varje bolag av dess namn, antalet aktier och dessas nominella värde och värde enligt balansräkningen. Understiger båda dessa värden för aktierna i ett bolag, som ej är dotterbolag, femtiolusen kronor eller det lägre belopp, som motsvarar fem procent av det aktieägande bolagels egel kapital enligt balansräkningen, fär dock specifikation utelämnas. När del ur allmän och enskild synpunki är påkallal får regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer tillåta att även eljesi aktier redovisas utan specifikation.

2. Består aktiekapitalet av aktier av olika slag, skall anges hur det fördelar sig på de olika aktieslagen.

3. Ändringar i beloppen av det egna kapitalets poster jämfört med föregående balansräkning skall specificeras.

4. Om bolagel innehar fordran på grund av penninglån som lämnats med stöd av tillstånd enligt 12 kap. 8 8 eller ställt säkerhet med slöd av sådant tillstånd, skall uppgift lämnas därom. Storleken av lämnade lån saml arten av ställda säkerheter och beloppet av de lån, för vilka säkerhel ställts, skall anges. Uppgift skall även lämnas om vilken anknytning till bolaget den har till vilken lån lämnats eller för vilken säkerhet ställts,

5. Har bolaget ulelöpande lån, som är konvertibla eller förenade med optionsrätt lill nyleckning, skall för varje lån anges utestående lånebelopp saml lid och villkor för utbyte eller för nyteckning. Beträffande utelöpande lån mot vinstandelsbevis skall för varje lån anges utestående länebelopp och räntebestämmelserna,

6. För varie i balansräkningen som anläggningslillgång upplagen post, vari ingår skepp eller maskiner, inventarier och dylikt eller byggnader, skall anges dels tillgångarnas anskaffningsvärde, dels det sammanlagda beloppet av de intill balansdagen pä anskaffningsvärdet företagna av- och nedskrivningarna. Har sädana lillgångar uppskrivits, skall även anges kvarstående oavskrivet belopp av uppskrivningen,

7. För fastigheter som är anläggningstillgångar skall anges taxeringsvärden med fördelning på de under särskilda poster i balansräkningen upptagna tillgångarna,

8. Om det förekommit sådan förändring i resultaträkning eller balansräkning beträffande posters gruppering eller eljest som väsentligt påverkar jämförbarheten mellan åren, skall redogörelse lämnas för förändringen,

9. Driver bolaget rörelsegrenar som är väsentligen oberoende av varandra, skall brultoresultatet av varje sådan rörelsegren redovisas särskilt.

De uppgifter och särskilda upplysningar som avses i första stycket fär intagas i noter, om tydliga hänvisningar göres vid de poster i redovisningshandlingarna till vilka de hänför sig.

I fräga om den nya nionde punkten i första stycket hänvisar jag till vad jag har anfört om redovisningen av resullatet av rörelsegrenar vid 2 kap. 7 8 andra stycket förslaget till lag om årsredovisning m.m. i vissa företag (se avsnitt 4,2) och lill vad jag har anfört vid 11 kap, 68 förevarande lag.

Prop. 1979/80:143 184

// kap. 9§

1 förvaltningsberättelsen skall upplysning lämnas dels om sådana för bedömningen av bolagets verksamhetsresultat och ställning vikliga förhållanden, för vilka redovisning ej skall lämnas i resultaträkning eller balansräkning, dels om händelser av väsentlig belydelse för bolaget, som inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slul.

1 förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under räkenskapsåret anslällda personer med angivande tillika av medelantalet för vage arbetsställe med mer än tjugo anslällda. Vidare skall anges sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och ersättningar dels till slyrelsen och verkslällande direktör, dels till övriga anslällda. Tantiem och därmed jämställd ersällning lill styrelsen och verkställande direktör skall anges särskilt. Har bolaget anställda i flera länder, skall löner och ersättningar anges särskilt för varje land jämle uppgifl om medelanlalel anställda i respektive land.

Förvaltningsberättelsen skall innehålla förslag till dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust.

Elt aktiebolag som enligt 10 kap. 3 8 andra stycket är skyldigt att ha auktoriserad revisor skall lill förvaltningsberättelsen foga en finansieringsanalys. 1 Jinansieringsanalysen skall redovisas bolagets finansiering och kapitalinvesteringar under räkenskapsåret.

1 fråga om ändringen i fiärde stycket hänvisar jag till vad jag har anfört om utformningen av finansieringsanalysen vid 2 kap. 8 8 förslagel till lag om årsredovisning m. m. i vissa företag (se avsnill 4.2).

12 kap. 4 a Till reservfond skall avsättas belopp som

1. om reservfonden ej uppgär till tjugo procent av aktiekapitalet, motsvarar minsl lio procenl av den del av nettovinsten för året som ej går åt för all läcka balanserad förlust,

2. på grund av aktieteckning erhållits för aktierna uiöver del nominella beloppet,

3. den för vilken aktie förverkals erlagt till bolaget,

4. enligt 4 kap. 17 8 skall tillfalla bolaget,

5. vid utbyte av fordran enligt skuldebrev mol aktie, motsvarar skillnaden mellan fordringsbeloppel och aktiens nominella belopp,

6. enligt bolagsordningen skall avsättas till reservfonden,

7. enligt beslut av bolagsstämman eljesi skall överföras från del i balansräkningen redovisade fria egna kapitalet lill reservfond.

Vid beräkning av del belopp, som enligt första slycket I minst skall avsällas till reservfond, skall nettovinsten ökas med vad som kan ha tillerkänts styrelseledamot, verkslällande direktör eller annan som tantiem.

Nedsätlning av reservfond får enligt beslut av bolagsstämman endast ske för

1. täckande av sädan förlust enligt fastställd balansräkning som ej kan täckas av fritt egel kapital,

2. ökning av aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission, eller

3. annat ändamål, om rätten med motsvarande tillämpning av 6 kap. 6 8 ger tillstånd till nedsätlningen.

Prop. 1979/80: 143 185

Ändringen i tredje stycket 2 är en följd av de nya beslämelserna om nyemission lill underkurs i 4 kap. I 8 Ijärde slyckel,

13 kap, 2 8

Det åligger slyrelsen all ojördröjligcn upprätta en särskild balansräkning så snart det Jinns skäl att anta alt bolagels egel kapital understiger en tredjedel av det regisirerade aktiekapitalet. Visar balansräkningen att så år jällei, skall styrelsen snarasl möjligt lill bolagsstämma hänskjuta fråga om bolagel skall träda i likvidation. Godkänns ej pä ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår balansräkning som utvisar all del egna kapitalet uppgär till hälften av det registrerade aktiekapitalet, skall slyrelsen. om ej bolagsstämman beslutar all bolagel skall träda i likvidation, hos rätlen ansöka alt bolaget försätts i likvidation. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller aktieägare.

Göres ansökan enligt första slyckel, förordnar rätten atl bolaget skall träda i likvidation, om ej under ärendets handläggning i tingsrätten slyrkes all balansräkning utvisande alt bolagels eget kapital uppgår till hälften av det regisirerade aktiekapitalet blivil granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek tillägges inom linjen en post utvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa, om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnaderna. Beiräffande sådana anläggningstillgångar, som undergår forllöpande värdeminskning, gäller dock alt de upptages lill anskaffningsvärdet minskat med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar, om därigenom erhålles etl högre värde.

Underiåler slyrelseledamöterna atl fullgöra vad som åligger dem enligt första slyckel, svarar de och andra som med vetskap härom handlar pä bolagets vägnar solidariskt för bolagets uppkommande förbindelser, Sädanl ansvar inträder även för aktieägare som, när likvidationsplikl föreligger enligt första stycket tredje meningen, med vetskap härom deltar i beslul all fortsätta bolagets verksamhel. Den ansvarighet som det nu är .fråga om gäller dock ej för förbindelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan hänskjutits lill rättens prövning eller sedan en balansräkning, som ulvisar alt bolagets egel kapital uppgär till hälften av det registrerade aktiekapitalet, blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

I paragrafen regleras frågan om tvångslikvidation vid förlust av viss del av aktiekapitalet.

Genom ändringen i första stycket första meningen har styrelsens plikt alt agera vid befarad kapilalbrisl fält en mer kategorisk avfattning än i 1975 ärs aktiebolagslag. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6.2).

Både 1910 och 1944 års aktiebolagslagar innehöll beslämmelser om skyldighel för styrelsen att, när helst anledning fanns att anta all aktiekapitalet gäll föriorat lill viss del, ofördröjligen upprätta en särskild likvidationsbalansräkning, 1975 ärs aktiebolagslag lorde inte ha inneburil nägon ändring i sak när det gäller styrelsens skyldighel all agera vid befarad kapilalbrisl.

Prop. 1979/80:143 186

Med den nu föreslagna lydelsen åsyftas inte heller någon saklig ändring i förhållande till äldre bestämmelser. I syfte atl undvika missförstånd om lagens innebörd föreskrivs uttryckligen att det åligger slyrelsen att, sä snart det finns skäl alt anta alt bolagels eget kapital understiger en tredjedel av det registrerade aktiekapitalet, ofördröjligen upprälla en särskild balansräkning för utrönande av bolagets ställning. Sådan balansräkning skall alltså upprättas när styrelsen har vetskap om all bolagels ekonomi har försämrats och misstanke finns alt aktiekapitalet har gått förlorat till mer än två tredjedelar.

Visar det sig alt brislen i aktiekapitalet överstiger två tredjedelar, skall styrelsen snarast möjligt till bolagsstämman hänskjuta frågan om bolaget skall träda i likvidation. Att styrelseledamöterna vid underlåtenhet atl agera blir personligen ansvariga för bolagets uppkommande förbindelser framgår av paragrafens fjärde stycke.

Ändringen i första stycket tredje meningen innebär en markering av att likvidalionsfrägan skall bedömas pä grundval av en balansräkning, som avser del aktuella läget på stämmodagen. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnill 2.6,3).

Ändringen i fiärde stycket är en följd av ändringarna i försia stycket.

19 kap. 2 §

Regislreringsmyndigheten kan vid vite förelägga verkslällande direklören eller styrelseledamot all fullgöra skyldighel enligt denna lag eller annan författning att

1. till myndigheten sända in behörig redovisningshandling, revisionsbe
rättelse, delårsrapport eller förteckning enligt 8 kap. 15 § fjärde stycket
eller 10 kap. 15 § andra stycket,

2. hos myndighelen göra behörig anmälan för regisirering.
Föreläggande enligt försia stycket 2 får ej meddelas, om underlåtenhet

all göra anmälan medför all bolagsstämmans eller styrelsens beslul förfaller eller bolaget blir skyldigt träda i likvidation. Försuttet vite utdömes av regislreringsmyndigheten.

Paragrafen innehåller beslämmelser om regislreringsmyndighetens möjligheter till vitesföreläggande.

Ändringen i försia stycket I innebär all registreringsmyndigheten har möjlighel lill vitesföreläggande om bolaget inte efler den ordinarie bolagsstämman har sänt in en akluell förteckning över bolagels ställföreträdare och revisorer.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1981.

2. I kap. 2 8 i dess nya lydelse gäller även när etl aktiebolag före ikraftträdandet av denna lag har fått etl besiämmande inflytande över en juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet,

3. Slyrelserepresentation för anställda som förekommer vid denna lags ikraftträdande inskränks inle genom I kap. 2 8 i dess nya lydelse.

Prop. 1979/80:143 187

4. För bolag som är registrerat i akliebolagsregislret vid ikraftlrädandet av denna lag tillämpas de nya bestämmelserna i 8 kap. 15 8 Ijärde slyckel och 10 kap. 15 8 fr.o.m. den I januari 1982. Sådanl bolag skall göra anmälan som avses i 10 kap. 15 8 första slycket försia gången i samband med atl bolagel insänder förleckning enligi andra slyckel i samma paragraf

5. 4 kap. I 8 Ijärde slyckel gäller också vid nyemission i bolag vars akiier är noterade på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.

Andra punkten. Nya maleriella rättsregler bör normall endast gälla beiräffande sådana rättsförhållanden som uppkommer sedan reglerna har trätt i kraft. Emellerlid är det uppenbart olämpligt atl ha olika lagregler för skilda bolag beroende på vid vilken lidpunkl bolagel har bildats (se prop. 1975:103 s. 713). Molsvarande bör enligt min mening gälla i fråga om koncerner. 1 saklig överensslämmelse med vad kommiuén har föreslagit föreskrivs därför i denna punkt all lagändringen i I kap. 2 8, som ulesluler 50/50-bolag från koncernbegreppet, skall gälla relroaklivi.

Tredje punkten. Denna beslämmelse, som i viss mån ulgör ell undantag från andra punkten, har behandlats i den allmänna moliveringen (se avsnill 2.4.2). Bestämmelsen avser styrelserepresenlalion enligt lagen (1976: 351) om slyrelserepresentation för de anslällda i akliebolag och ekonomiska föreningar och lagen (1976: 355) om styrelserepresenlalion för de anslällda i bankinslitul och försäkringsbolag.

Denna övergångsbestämmelse skyddar styrelserepresenlalion som har inrättats och innebär alllsä alt sädan styrelserepresenlalion skall förekomma fortsätiningsvis även om mandattiden löper ul för individuella arbelsia-garrepresenlanter eller personbylen sker bland dem.

En förebild till bestämmelsen finns i 6 8 lagen om styrelserepresenlalion för de anslällda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Fjärde punkten. I 8 kap. 15 8 fiärde stycket och 10 kap. 15 8 andra stycket föresläs en hell ny skyldighet för aktiebolag att varje år lill regi-streringsmyndighelen sända in en akluell förteckning över bolagels ställföreträdare och revisorer. Samiidigi föresläs i 10 kap. 15 8 försia slycket en ny skyldighel alt för registrering anmäla vissa uppgifter om bolagets revisorer.

Arbelsbelaslningen hos regislreringsmyndigheten under år 1981 kan förväntas bli onormalt hög bl.a. lill följd av reglerna om all äldre aktiebolag mäste före ulgången av år 1981 höja sitt aktiekapital till 50000 kronor för att undgå atl bli avförda ur akliebolagsregislret.

För all arbelet vid regislreringsmyndigheten under år 1981 inte skall bli alltför betungande föresläs alt nu ifrågavarande bestämmelser blir tillämpliga först fr. o. m. den I januari 1982, säviu gäller bolag som är regisirerade i akliebolagsregislret den 1 januari 1981. Sådana bolag skall första gången göra anmälan som avses i 10 kap. 15 8 försia slycket inom en månad efter

Prop. 1979/80:143 188

ordinarie bolagsstämma. Della följer av en hänvisning till 10 kap. 15 8 andra stycket. Därefter sker anmälan sä fort del inträffar någon förändring.

För bolag som anmäls för nyregistrering skall uppgifterna om revisorerna lämnas i samband härmed.

Femte punklen. Enligt de nya beslämmelser om fondbörsverksamhel som har Iräll i kraft den 1 januari 1980 får sädan verksamhel i fortsättningen bedrivas bara av Stockholms fondbörs. Detla innebär bl. a. atl Svenska fondhandlareföreningens noteringar av värdepapper på en särskild lista kommer all upphöra och övertas av fondbörsen (prop. 1978/79: 9, NU 50, rskr 443). Enligi punkl 5 i övergångsbestämmelserna till lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs får dock fondhandlareföreningen fortsätta sin verksamhel under en övergångslid av längst tvä är. Med hänsyn härtill föreskrivs i förevarande punkl all bestämmelserna om nyemission lill underkurs i 4 kap. I 8 Ijärde slycket skall gälla också för bolag vars aktier är noterade på fonhandlarlislan.

5 Hemställan

Jag hemställer atl lagrådets yttrande inhämtas över förslagen til

1. lag om handelsbolag och enkla bolag,

2. lag om årsredovisning m. m. i vissa företag,

3. lag om ändring i akliebolagslagen (1975:1385),

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighel med föredragandens hemställan.

Prop. 1979/80: 143 189

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1980-03-18

Närvarande: f. d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Hilding, justitierådet Vängby.

Enligt prolokoll vid regeringssammanträde den 31 januari 1980 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för jusliliedepariemeniel Winberg beslulat inhämla lagrådels yltrande över förslag lill

1. lag om handelsbolag och enkla bolag,

2. lag om årsredovisning m. m. i vissa företag,

3. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975; 1385).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna Per Petlersson och Ann-Chrisline Zachrisson. Förslagen föranleder följande yllranden.

Förslaget till lag om handelsbolag och enkla bolag

Lagrådet:

Som framhålls i lagrådsremissen överensstämmer det remitterade förslaget till lag om handelsbolag och enkla bolag till stora delar med gällande räll. Frän principiell synpunki kan diskuteras om del är en ändamålsenlig lagstiftningsteknik all som här sker klä slora delar av en äldre lag i ny språkdräkt eller om del inte hade varil bälire alt - sedan 1974 års bolagskommitté funnil all åtskilliga tankar som framförts i utredningsdirektiven inte borde realiseras och därefter även kommitténs förslag i vissa delar fått förtalla under deparlemenlsbehandlingen - genomföra partiella ändringar i 1895 års lag. Den valda lekniken medför vissa risker för att de språkliga ändringarna kommer all medföra förskjulningar även i sak - läl vara endasl i detaljer — utan all någol praktiskt behov härav gjort sig gällande. När emellertid lagstiftningsarbetet nu utförts, föranleder del i huvudsak endasl mindre erinringar från lagrådels sida. Uppenbarligen är det meningen, alt den nya lagen skall lolkas i belysningen av äldre rättspraxis och doktrin - främst Håkan Nials arbele Om handelsbolag och enkla bolag. Det förtjänar understrykas, att handelsbolagsformen också enligt den nya lagsiiftningen är en i hög grad flexibel associationsform, där många frågor är överlämnade åt bolagsmännens överenskommelser. Den är på så sätt ändamålsenlig för småförelag, medan den däremoi både med avseende på borgenärsskyddet och i arbetsrältsligl hänseende är mindre lämpad för näringsverksamhet i slörre skala.

Prop. 1979/80: 143 190

I kap. 3 8 Lagrådel:

Stadgandet i I 8 försia slyckel avser samtliga fall då Ivå eller flera har avtalet atl ulöva näringsverksamhet i bolag. Genom bestämmelsen i andra slycket undantages vissa av dessa avtal. När förevarande paragraf anges gälla andra fall än som avses i I 8 försia slyckel ligger närmasl lill hands all uppfatta paragrafen såsom avseende andra fall än samtliga de som angives i I 8 försia slyckel: paragrafen skulle alltså ej heller gälla undantagsfallen i I 8 andra slycket. Avsikten äremellertid all dessa undantagsfall skall gå in under förevarande paragraf och alllsä uigöra enkla bolag. För atl della skall komma lill klarl ullryck bör första slycket av förevarande paragraf få följande lydelse: "Ell enkell bolag föreligger, om två eller flera har avialal atl ulöva verksamhet i bolag ulan att handelsbolag föreligger enligt I 8."

2 kap. 2 8

Lagråder-Förevarande bestämmelse avser atl säkerslälla all icke någon som saknar de övriga bolagsmännens förtroende kan inträda som bolagsman. En bolagsmans räu i bolaget kan övergå till annan icke blott genom överlåtelse. Är bolagsmannen l.ex. en juridisk person kan vid dess upplösning dess rätl i bolagel lilläggas någon av delägarna. Så är fallet när efler en bolagsmans frånfälle — då dennes dödsbo aulomaliskl blir bolagsman men då också, om inle annal avialals, likvidationsanledning föreligger - hans rält i bolagel vid arvskifte tillägges någon av delägarna i boel. Bolagsmans andel kan också genom teslamenie som legal tilläggas någon. Vid en bodelning kan bolagsmannens räll i bolagel lilläggas den andre maken. Ifrågavarande beslämmelse måsle anses äga lillämpning även på fång av nu antydd art.

Samtycker icke övriga bolagsmän lill alt den lill vilken andelen övergått inlräder som bolagsman, bör denne få samma rättsställning som den lill vilken bolagsman utan övriga delägares samtycke överlåtit sin andel. Denna rättsställning anges i 21 8 försia stycket. Så som detla stycke utformats kan del starkt ifrågasättas huruvida det omfallar sådana fall som nu åsyftas. Del förordas därtor att 21 8 första slycket första meningen får följande lydelse: "Överlåter en bolagsman ulan samtycke av de övriga bolagsmännen sin andel i bolagel till någon annan eller utmäts och försäljs andelen eller övergår eljest bolagsmans andel utan samtycke som nyss nämnts lill någon, har överlåtelsen, försäljningen eller övergången följande verkan mol bolagel."

Prop. 1979/80: 143 191

9-118 Lagrådel:

Innebörden i ullryckel i 9 8 att brisl uppkommit i någons insals är ej alldeles otvetydig. Vad som åsyftas synes vara alt bolagsmannens andel i bolagets behållning enligt årsbokslutet - hans behållna insals - är lägre än vad den enligt vad som avtalals mellan bolagsmännen om insalsbelopp och förtalloliden skolat vara. Del är denna skillnad som skall fyllas genom all bolagsmannens ränta, arvode och vinstandel hålles inne. Detta skulle klarare framgå om andra meningen i 9 8 får följande lydelse: "Om en bolagsmans behållna insats är lägre än den skall vara enligt vad som avialals mellan bolagsmännen, skall dock av vad honom lillkommer del belopp hållas inne som behövs för all fylla bristen."

1 10 8 är ej alldeles klarl vad som menas med all bolagsmans insatsbelopp inle får ökas uiöver avialal belopp. Ovissi är om häri ingär ell insalsbelopp. varom överenskommelse föreligger men som enligt denna ännu ej är förfallet till belalning. Innehållet blir tydligt om andra meningen i

10 8 lär denna lydelse: "Hans behållna insals får dock inle mot någon annan bolagsmans bestridande ökas utöver vad den skall vara enligt vad som avtalals mellan bolagsmännen." Motsvarande otydlighet föreligger i

11 8 och därför förordas - i överensstämmelse med vad som föreslagils beiräffande 10 8 - att bolagsman inle skall vara skyldig alt på begäran av de övriga bolagsmännen "öka sin behållna insals i bolagel uiöver vad den skall vara enligt vad som avtalats mellan bolagsmiinnen".

15 8 Lagrådel:

1 försia slycket omnämns - som en utgångspunkt för paragrafens reglering av frågan om preskription av skadesländslalan mol bolagsman - bl. a. det fallel alt sådan lalan förs i en bolagsmans namn för bolagels räkning. Härmed åsyftas en form av lalan, som benämns actio pro socio och som innebär all vad käranden kan vinna i processen tillerkänns bolaget, medan han själv svarar för rättegångskostnaderna, med rält att om han vinner få sina kosinader täckta av vad som kommer bolagel till godo. En sädan lalerätt föreligger under vissa förulsältningar i akliebolagsrätten (15 kap. 5 8 aktiebolagslagen). Nial (s. 80 f 176 0 utgår frän att den föreligger ocksä i fräga om handelsbolag. Även om Nials argumentering med ulgångspunkl i gällande räll inte lorde vara hell bindande, föranleder del ingen erinran från lagrådets sida atl en sådan lalerätl nu tillerkänns bolagsman. Skäl kunde anföras för att den borde regleras uiiryckligen och inle bara förulsällas, men den valda lekniken är dock godlagbar.

Prop. 1979/80: 143 192

20 8 Lagrådet:

Vid förevarande paragraf uttalar departementschefen alt bolagsmannen blir bunden av en dom, varigenom bolaget har ålagts en förpliklelse, saml all i en process mellan bolagsborgenären och bolagsmannen om dennes skyldighel atl svara för förpliktelsen domen ulgör ell bevis för all bolagel har den i domen angivna förpliktelsen. Deparlemenschefen gör dock del förbehållet atl bolagsmannen kan göra invändningar grundade på hans personliga förhållande lill bolagsborgenären. Det gjorda förbehållet kan dock inte anses uttömmande. Den angivna domens verkan mot bolagsmannen får anses grundad på det förhållandel att i ett handelsbolag vad en företrädare för bolagel avtalar eller eljesi handlar i förhållande lill tredje man blir bindande för envar bolagsman. Men denna regel har undanlag. Om en bolagsman överskridit sin befogenhel när han företog en rättshandling för bolagel. gäller enligt 18 8 inte rättshandlingen mol bolagel - och följaktligen ej heller mol övriga bolagsmän - om medkonlrahenten var i ond tro beiräffande bolagsmannens befogenhel. Del kan ej rimligen förhålla sig så alt en bolagsman skall vara bunden av en dom när den grundals på ell av bolagels förelrädare gjort medgivande, som inneburil överskridande av hans befogenhel, och motparten insett all befogenhelsöverskridande förelåg. I ett sådant fall måste i process mellan bolagsborgenären och en annan bolagsman prövas en invändning om bristen hos den åberopade domen. Del finns anledning antaga att del gives även andra situationer då en dom varigenom en iredje man tillägges viss rätl mol bolagel ej är avgörande för rälisläget mellan bolagsborgenären och en bolagsman. Del kan ej ankomma på lagrådel all söka mera fullständigt belysa ifrågavarande spörsmål.

21 8 Lagrådet:

Vid 2 8 har lagrådel föreslagil en jämkning i försia slyckel.

Andra - femle slyckena i denna paragraf överensstämmer i del väsenlliga med regler i 3 kap. 3 8 akliebolagslagen i dess lydelse enligt remissen. Vid sistnämnda lagrum kommer all framföras erinringar mol förslagel all nu införa möjlighel all i bolagsordningen för akliebolag inlaga förbehåll om förköpsrätl och förslagel kommer i den delen alt avstyrkas. Erinringarna vid 3 kap. 3 8 aktiebolagslagen har i alll väsenlligl giltighet även såviu avser handelsbolagen. Lagrådet avstyrker därför de i andra - Ijärde styckena upplagna reglerna om förköpsrätl till andel i handelsbolag. Vad som sägs i andra - fjärde slyckena om förköpsrätl och köpesumma bör därför utgå.

Prop. 1979/80:143 193

24 8

W(7c/(« anför för sin del:

I nu gällande lag om handelsbolag och enkla bolag görs skillnad mellan bolag som slutits pä bestämd tid och bolag som slutils på obestämd lid. Bolag som slutits pä bolagsmans livslid räknas såsom slutet på obestämd tid.

Har bolaget slutits på obestämd tid kan del när som helst uppsägas av bolagsman och bolaget skall då, om ej annal avtalats, träda i likvidation sex månader därefler.

Antingen bolag slutils pä beslämd eller obestämd lid kan enligt 27 8 nuvarande lag en bolagsman begära all bolaget omedelbart skall träda i likvidation under vissa angivna förutsättningar, nämligen all bolagsmannen själv eller annan bolagsman genom forlvarande sjukdom eller annal olycksfall blivit urslåndsall all fullgöra vad som ankommer pä honom, all annan bolagsman iredskats alt göra avtalat tillskott eller ulan övriga bolagsmäns medgivande för enskild räkning förfogal över sin andel i bolaget, att annan bolagsmans andel i bolaget blivil utmätt och försåld, all annan bolagsman i bolagets angelägenheler visat trolöshet eller grov försummelse eller vårdslöshet eller att annan bolagsman genom lagakraftägande dom dömts till fängelse i minst sex månader.

De angivna uppsägningsgrunderna i 27 8 har i princip bibehållits i del remitterade förslaget men molsvarande lagrum har fält en allmännare formulering (se förslagets 25 8 med därtill hörande specialmotivering).

1 remissen föresläs nu att livstidsavtalen bryts ul till en särskild kategori. De skall i fortsättningen inle kunna sägas upp annat än om sådana särskilda omständigheter föreligger som nyss nämnts. Som skäl härtill anges atl livstidsavlal kan ha karaktär av en pensionsliknande förmän och atl det framstår som otillfredsställande om elt sädanl avtal skulle kunna bringas all upphöra efter endast sex månaders uppsägningslid.

Förslaget innebär emellertid ocksä att den person, för vilkens livstid avtalet slutits, blir ur stånd atl säga upp avtalet, om inte sädana särskilda omständigheter föreligger som ovan angivits. Denna situation har inle berörts i remissen. Del kan enligt min mening inle uteslutas, atl gällande regler kan ha fungerat som elt skydd för den svagare parten i ett bolagsavtal. Med hänsyn härtill och då något omedelbarl behov av lagändringen inte redovisats förordar jag att den nuvarande ordningen bibehålls och atl paragrafens första stycke får följande lydelse: "Ett bolagsavtal kan träffas för bestämd eller obestämd tid. Avtal som träffas för en bolagsmans livslid jämställs med avtal som träffas för obestämd tid,"

Skulle den föreslagna ändringen ändå genomföras, bör övergångsbestämmelserna till den nya lagen kompletteras med ett stadgande av innebörd att äldre beslämmelser skall tillämpas i fråga om avtal för bolagsmans livstid som träffats före ikraftträdandet. Elt sådant stadgande kommer i det följande att föresläs av lagrådet och jag hänvisar härulinnan lill vad som anförs i anslutning härtill.

Prop. 1979/80: 143 194

28 8 Lagrådel:

I förevarande paragraf anges, atl etl enmanshandelsbolag skall anses ha trätt i likvidation senasl vid utgången av viss frist. Så utformad ger regeln sken av all likvidation just på grund av regeln kan inlräffa även lidigare. Delta torde dock ej vara avsiklen. En annan sak är alt på grund av bolagsmannens beslul därom bolagel kan ha trätt i likvidation före den angivna frislens utgång. Stadgandet - som bör angiva en bestämd lidpunkl dä likvidation skall anses inträda när särskild ålgärd därför ej vidlagils före denna lidpunkl - kan lämpligen givas följande lydelse: "Ell handelsbolag i vilkel anlalel bolagsmän har gåll ned lill en skall, när delta förhållande har bestått under sex månader, anses ha trätt i likvidation, om så ej skett lidigare."

32 8 Lagrådet:

I yltrande den 12 december 1979 över bl. a. förslag till lag om kallelse på okända borgenärer framhöll lagrådet del ur systematisk synpunki vara alt föredraga atl bestämmelserna om kallelse på okända borgenärer rörande handelsbolag intas i vederbörande specialförfattning. Regeringen har sedermera biträtt lagrådets förslag och det genom proposiiion den 13 mars 1980 framlagda förslaget till lag om kallelse pä okända borgenärer innehåller inga sädana regler beträffande handelsbolag. Departementschefen har i yltrande lill statsrådsprotokollet den 13 mars 1980 framhållit all åsyftade bestämmelse borde lagas in i förslaget lill handelsbolag.

Med hänsyn lill vad sålunda förekommit bör i förslagel lill lag om handelsbolag och enkla bolag upplagas en bestämmelse i ämnel. Den kan lämpligen fogas in som ell iredje stycke i förevarande paragraf och få följande lydelse: "När bolagel har trätt i likvidation, får kallelse pä bolagels okända borgenärer sökas av bolagsman eller likvidalor."

34 8

Petrén anför för sin del följande:

Genom atl bolagets rörelse kan fortsättas under likvidationen kan denna komma att draga ut på tiden och kanske pågå under flera år. Då i 32 8 ej hänvisas till 7 och 9 88 föreligger ej enligt lagen någon rätt för bolagsman alt få ut vad som enligt 6 8 tillgodoräknats honom. Avsiklen synes vara alt delta liksom hans andel i ev. uppkommande vinst enligt 7 8 skall slå inne hos bolaget och utbetalas lill honom först vid den slulliga utdelningen enligt 34 8 i samband med bolagels upplösning.

Detta innebär alt bolagsmannen - som kan länkas vara fulll sysselsäU med uppgifter i bolagel under den länga likvidationsliden - icke fär ul någon inkomsi från bolaget under denna tid men icke dess mindre har atl betala inkomstskatt på vad som tillgodoräknats honom och hans andel i

Prop. 1979/80:143 195

bolagets vinst år för år. Enligt bokföringslagen synes nämligen årsbokslut skola upprättas för varje är även under likvidationsliden.

Laglexlen synes icke hindra alt bolagsmännen genom avial ordnar så all medel från bolagel tillgodoförs dem. Emellerlid kan förhållandel mellan bolagsmännen vara sådanl all enighet om etl avtal ej kan nås. För sådanl fall synes en regel som löser det påtalade problemet knappasl kunna undvaras. En möjlighel synes vara att i 34 8 första slycket lill del där upplagna stadgandet foga en lilläggsregel av följande lydelse: "Ulan hinder av vad nu sagts skall, om rörelsen fortsätter under längre lid än ell räkenskapsår, bestämmelserna i 7 och 9 88 gälla, såvida inle annat avtalats,"

35 8 Lagrådet:

1 enmanshandelsbolag som är i likvidation får enligt förevarande paragraf endast sädana rättshandlingar eller andra åtgärder företas som Ijänar avvecklingsändamålet. Det synes vara avsett atl ocksä bolagets rörelse fär fortsättas, om detta tjänar avvecklingsändamålel. Dessutom fär rörelsen fortsättas, om det behövs för att de anslällda skall fä skälig tid att skaffa ny anställning.

Den sålunda angivna innebörden slår inle hell klar vid en jämförelse med 33 8. Innebörden synes komma lill tydligare utiryck, om försia slyckel av förevarande paragraf ges följande lydelse: "Om elt handelsbolag i vilkel anlalet bolagsmän har gåll ned lill en har trätt i likvidation, får bolagets rörelse fortsättas eller annars rällshandlingar eller andra åtgärder vidlas endast i den mån det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för all de anställda skall få skälig lid för all skaffa ny anslällning." Bestämmelsen är sanklionerad av de rättsverkningar vid åsidosällande som följer av andra slycket i förevarande paragraf.

Innebörden i bestämmelsen i andra slycket skulle omedelbarl framgå om stadgandet inledes med orden: "En rättshandling, som är otillåten enligt försia stycket, får åberopas elc. ...".

37 8 Lagrådet:

Att en person som är omyndig eller i konkurs skall kunna utses till likvidator synes i princip inle vara lämpligt. Undanlagsfall kan naturligtvis inlräffa, l.ex. om den som är omyndig med vederböriigt lillstånd driver näring och därvid är bolagsman. De fall som med nuvarande omyndighetsregler kan komma i fråga och dä det dessulom är lämpligl all den omyndige är likvidalor är dock sä fåtaliga att de inle synes behöva särskilt beaklas. Beträffande bolagsman som är i konkurs synes det än mer sällan kunna framslå som önskvärt atl han förordnas till likvidalor av rälien. Lagrådel avslyrker därför del undanlag som beträffande bolagsman föreslås från

Prop. 1979/80:143 196

förbudet i förevarande paragraf mol att ulse den som är omyndig eller i konkurs till likvidalor.

41, 43 och 44 88 Lagråder-Av förevarande bestämmelser framgår inte, vem som skall ombesörja all bolagsmännen får del av redovisningshandlingarna, när likvidator har haft hand om likvidationen. Uppgiften bör ankomma på likvidatorn. Föreskrift härom kan lämpligen upptas som en ny sista mening i 41 8 av följande lydelse: "Berättelsen och redovisningshandlingarna skall av likvidatorn delges var och en av bolagsmännen".

Införs den sålunda föreslagna bestämmelsen, blir delgivningslagen till-lämplig (22 8 andra stycket nämnda lag). 1 princip skall därvid den handling som avses med delgivningen överlämnas till den som skall delges i huvudskrift eller styrkt avskrift eller styrkt kopia. Vissa undanlag härifrån, säsom vid kungörelsedclgivning, synes ändamålsenliga också i del fall som avses med förevarande paragrafer. Därför bör orden "genom överlämnande av en bestyrkt avskrift" ulgå ur 43 respektive 44 8,

4 kap, 2 8 Lagrådet:

I det remitterade förslaget görs i förevarande paragraf - i motsats till vad som är fallet beiräffande 1895 ärs lag - inte någon hänvisning lill vissa bestämmelser i 2 kap. som för sin tillämpning i allmänhet kräver atl näringsverksamhet utövas. Motiveringen härtill är atl enkelt bolag inle skall användas för drivande av näring. Som påpekas i remissen gäller dock undantag från denna princip i fräga om jordbruksrörelse som drivs i bolag, när bolagsmännen är bokföringsskyldiga enligt jordbruksbokföringslagen. Det är således framför allt jordbruksförelag som torde kunna dra nytta av den utförliga regleringen av enkla bolag i lagförslaget, medan andra former av enkla bolag skulle kunna klara sig med ett myckel enklare regelsystem eller eventuellt inte behövde regleras alls. Det är därför lämpligt alt regleringen utformas så att den i vart fall inte sämre än gällande rätl passar för jordbruksföretag. I 47 8 1895 års lag, som motsvarar förevarande paragraf hänvisas även till 11 8, som motsvarar 2 kap. 9 8 i lagförslaget. Förevarande paragraf bör därför hänvisa även till 2 kap. 9 8, som reglerar tidpunkten när bolagsmännen äger lyfta bl.a. vinstandel (jfr Nial s. 401). 1 47 8 1895 ärs lag hänvisas även lill preskriptionsbestämmelserna i 15 8 i lagen. Reglerna i 4 kap. 4 8 i lagförslaget torde emellerlid härulinnan vara tillräckliga.

Prop. 1979/80:143 197

6 8

Lagrader-Förutsättningen för all bolagsmännen skall i den situalioii som avses i

paragrafen undgå solidariskt ansvar mol medkonlrahenten är alt denne icke var i god tro beiräffande den frän bolagels sida använda benämningen. Detta skulle med större tydlighet framgå om i stadgandet anges alt solidariskt ansvar inlräder för förbindelser genlemol den som varken insåg eller borde ha insett "atl benämningen avsåg ett enkell bolag",

7 8
Lagrådet:

I förevarande paragraf hänvisas i fråga om likvidation och upplösning av enkelt bolag bl.a. till 2 kap. 33 8 försia meningen. Andra meningen av sisinämnda paragraf innehåller beslämmelser om forlsältande av bolagets rörelse. Dessa beslämmelser kan vara av belydelse för etl jordbruksförelag som är enkelt bolag. Under hänvisning lill vad som anförts vid 2 8 förordas att hänvisningen i förevarande paragraf får omfatta hela nämnda 33 8 och sålunda även andra meningen.

Övergångsbestämmelserna

Lagrådel:

Den föreslagna lydelsen av punkl 4 i övergångsbestämmelserna ger enligt ordalagen inle någon upplysning om vad som fram lill den 1 januari 1986 gäller beiräffande frågan, huruvida handelsbolag eller enkelt bolag föreligger. Vidare må anmärkas, att skyldighel föreligger att ansöka om registrering av handelsbolag, innan bolagel börjar sin verksamhet, och all denna skyldighet är straffsanktionerad, varför det bör klargöras, när ansökan senasl skall göras om regisirering av enkelt bolag som genom den nya lagsiiftningen blir handelsbolag. Övergångsbestämmelserna synes i denna del kunna ges följande lydelse: "4. Fråga humvida handelsbolag eller enkell bolag föreligger skall intill ulgängen av är 1985 bedömas enligt äldre lag. Enkelt bolag, som från och med den I januari 1986 blir handelsbolag, skall ansöka om registrering före nämnda dag."

Enligt nuvarande lag gäller för bolagsavlal, som slutils för en bolagsmans livstid, de regler om uppsägning av avtalet som givits för bolag slutna på obestämd tid. Genom det remitterade förslaget ändras detla. Bolagsavtal slulna för en bolagsmans livslid kommer atl utgöra en särskild grupp, och möjligheterna alt uppsäga avtalet begränsas. En sådan ändring bör ej gälla för livstidsbolag tillkomna före den nya lagens ikraftlrädande. Det remitterade förslagel påkallar därför en övergångsbestämmelse av förslagsvis följande lydelse: "Bolagsavlal, som före lagens ikraftträdande slutits för en bolagsmans livstid, skall även därefter anses träffat för obestämd tid." Stadgandet bör lämpligen lagas upp som punkl 5 bland övergångsbestämmelserna och följaktligen bör punkterna 5-9 i förslagel i

Prop. 1979/80:143 198

stället få numren 6- 10; i punkten 3 skall då som undantag anges punkterna 4-8.

Förslag till lag om årsredovisning m. m. i vissa företag

Hilding anför för sin del:

Huvudsyftet med den föreslagna lagen är att framtvinga årsredovisning även i vissa andra företag än aktiebolag. Därutöver föresläs regler om koncernredovisning enligt elt nytt och utvidgat koncernbegrepp.

Det angivna syflel med den föreslagna lagen skulle ha kommii till klarare ultryck om lagen - såsom skell i kommiltéförslagel - inletts med bestämmelserna om årsredovisning, medan definitionen av det nya koncernbegreppet fåll uigöra försia paragraf i kapitlet om koncernredovisning. Av remissen kan utläsas att den framskjutna placeringen av bestämmelserna om koncernbegreppet valts med aktiebolagslagen som förebild. Aktiebolagslagen inleds emellertid med en definiiion av begreppet aktiebolag och först därefter följer en definition av koncernbegreppet. Säsom den nu föreslagna lagen byggis upp (jfr kapilalrubriken: I kap. Inledande bestämmelse,) kan den lätt ge intryck av all den endast handlar om koncerner. Delta kan bl.a. få till följd att företagare lägger den ifrån sig ulan att uppmärksamma, atl den ålägger dem årsredovisningsskyldighei. Då emellertid en omredigering av lagen skulle medföra svårigheter i förevarande skede av lagstiftningsarbetet, avstår jag från att föreslå en sådan.

1 kap. I 8 Lagrådet:

Av förevarande paragraf jämförd med reglerna om koncernredovisning i 3 kap. i lagförslaget följer alt även enskild näringsidkare, som på säll anges i paragrafen har elt bestämmande inflylande över en juridisk person, kan bli skyldig atl upprälla koncernredovisning för dels den rörelse som han själv driver, dels den juridiska personens verksamhel. Bestämmelserna kan medföra vissa tillämpningssvårigheter. Om en person dels har en rörelse som han själv driver dels äger akliemajorilelen i etl akliebolag, lorde man ha rält all ulgå från all de båda verksamheterna ingär i en koncern, vilket bl, a. innebär atl innehavet av aktierna skall redovisas i den enskilda rörelsens bokslut. Emellerlid framgår av bokföringslagen all en enskild person kan vara bokföringsskyldig för flera olika rörelser (12 8 Ijärde stycket och 21 8 andra stycket). Om en näringsidkare på så sätt driver tvä rörelser, för vilka han är skyldig alt upprätta årsbokslut, saml dessulom äger aktiemajoriteten i etl akliebolag, uppkommer frågan om aktiebolaget skall anses uigöra dotterföretag till den ena eller den andra rörelsen eller eventuellt anses helt fristående. Övervägande skäl talar för

Prop. 1979/80:143 199

att aktiebolaget anses utgöra dotterföretag till den rörelse med vilkel det har det närmasle sambandet. Nägon helt liilfredsslällande lösning av detta problem torde inle nås förrän redovisningsmetoder utvecklats som möjliggör en redovisning av sidoordnade koncerner, någol som i sin tur lorde förutsätta att man är beredd atl dra in även ägarnas privata förmögenhetsförhållanden i bilden. Även med de tolkningssvårigheler som nu redovisals bör emellertid del framlagda förslaget godlas också i fråga om redovisningen av enskilda näringsidkares rörelse.

Hilding anför för sin del ytteriigare:

Begreppet koncern förekommer f. n. i elt flertal lagar ulan all däri ges någon definiiion av begreppel. Däremoi görs i motiven lill dessa lagar uttalanden om vad som i respeklive lag skall avses med koncern. Sålunda sägs i förarbetena till bokföringslagen (1976: 125; ändr. 1976:991) all med koncern i 12 8 femte stycket avses koncern enligt den definition som ges i aktiebolagslagen (prop. 1976: 104 s. 152). Av förarbetena till lagen om anslällningsskydd 1974: 12) framgår all i denna lags koncernbegrepp innefattas även den situationen all annan juridisk person än akliebolag är moderföretag (prop. 1973: 129 s. 136). Koncernbegreppet i lagen om anställningsskydd gäller enligt motivutlalanden även vid lillämpning av lagen (1974:981) om arbetstagares rätl lill ledighel för utbildning, semeslerlagen (1977; 480) och lagen (1978; 410) om räll lill ledighel för värd av barn, m. m.

I lagen (1976: 351) om slyrelserepresentation förde anställda i akliebolag och ekonomiska föreningar har direkl i laglexlen angells vad som i den lagen skall anses som koncern. Sålunda stadgas i 3 8 andra slyckel, all med koncern förstås i denna lag svenska juridiska personer som enligt bestämmelserna i I kap, 2 8 aktiebolagslagen (1975: 1385) eller, såviu avser ekonomiska föreningar, vid en motsvarande tillämpning av dessa beslämmelser är moderföretag och dotterförelag i förhållande till varandra. En likadan bestämmelse finns i 2 8 andra stycket lagen (1976; 355) om styrelserepresenlalion för de anslällda i bankinslitul och försäkringsbolag.

1 förevarande lagrådsremiss görs i specialmotiveringen lill 3 kap. 5 8 årsredovisningslagen ett uttalande, som tyder på all avsiklen varit att koncernbegreppet i 12 8 femte slycket bokföringslagen i fortsättningen skall innefatta även det utvidgade koncernbegrepp som nu föreslås. I sak innebär bestämmelsen i 12 8 femte stycket all förelagen inom en koncern, om inte undantag medges, skall ha samma räkenskapsår.

Del synes inte stå i god överensstämmelse med gängse lagstiftningsteknik att ulan ändring i bokföringslagen uividga tillämpningsområdet för bestämmelsen i 12 8 femte stycket nämnda lag till all gälla även del koncernbegrepp som föresläs i den nu aktuella lagsiiftningen. Jag delar i princip meningen att en sädan utvidgning är önskvärd och föreslär därför atl en ändring görs i 12 8 femte slyckel bokföringslagen för att markera atl koncernbegreppet i fortsättningen kommer att ha en annan innebörd i nämnda lagrum än som förutsattes vid dess lillkomsi. Ändringen kan

Prop. 1979/80: 143 200

förslagsvis få följande lydelse: "Fjärde slycket äger molsvarande lill-lämpning på räkenskapsår inom koncern. Med koncern förstås koncern enligt I kap. 28 aktiebolagslagen (1975:1385) och 1 kap. 18 lagen (1980: 000) om årsredovisning m. m. i vissa förelag."

Om man underiåler atl göra en sädan precisering i bokföringslagen, kan dessulom oklarhet komma alt uppstå vid tolkningen av bl.a. lagen om anställningsskydd. Dess koncernbegrepp omfattar f n. inte den situationen all en enskild näringsidkare är moderföretag. Del framgår inle av remissen om avsiklen varil att del nya koncernbegreppet skall tillämpas även inom arbetsrätten. Skulle så vara fallet bör i enlighet med vad jag ovan anfört motsvarande bestämmelser införas i dessa lagar. Är avsikten däremoi all det nya koncernbegreppet inte skall gälla inom arbetsrätten, torde en lolkning i denna riklning försvåras av att koncernbegreppet i bokföringslagen automatiskt ges del nya vidare innehållet.

2 kap. I 8 Lagrådet:

Skyldighel all avgiva årsredovisning skall enligt försia slyckel punkt 3 föreligga om tillgångarnas nettovärde i rörelsen enligt balansräkningar för de tvä senaste räkenskapsåren översiiger 1 000 basbelopp. Tvekan kan råda huruvida skyldigheten atl avge årsredovisning inträder redan det andra året nettovärdet översiiger 1000 basbelopp eller först det därpå följande året. Uttryckssättet är delsamma som användes i beslämmelser om krav på atl en revisor skall vara auktoriserad (10 kap. 3 8 aktiebolagslagen) och här kan innebörden rimligtvis ej vara annan än atl krav på en auktoriserad revisor föreligger först det tredje årel eller med andra ord först räkenskapsåret närmasl efler två, vilkas balansräkningar utvisat nettovärde pä tillgångarna överstigande 1000 basbelopp. Tidsbestämningen får anses ha samma innebörd i förevarande paragraf och skyldighet atl avgiva årsredovisning inträder alltså först för räkenskapsåret efler del att balansräkningarna för de två närmast föregående räkenskapsåren upptagit nettovärdet på tillgångarna till mer än 1000 basbelopp.

Enligt försia slyckel punkl 4 skall moderförelag upprälla årsredovisning, om koncernen enligt koncernbalansräkningar för de två senaste åren haft tillgångar överstigande 1000 basbelopp. En förutsättning för tillämplighet av punkl 4 är alltså atl skyldighet alt upprätta koncernbalansräkning förelegat. Sådan skyldighet föreligger enligt 3 kap, 1 8 när koncernen har minsl tio anställda. Men i sådant fall skall moderföretaget upprätta årsredovisning redan pä grund av bestämmelsen i första slycket punkt 2,1 punkt 4 föreskrivs alltså en skyldighet som redan föreligger enligt punkt 2. Punkt 4 bör därför i och för sig ulgå. Om det emellertid - säsom upptagandel av punkt 4 ger viss anledning antaga ehuru intet därom sägs i motiveringen -

Prop. 1979/80: 143 201

är önskvärt, atl moderförelag i en koncern med mindre än lio anslällda skall lämna årsredovisning, därest nellovärdel av koncernens lillgångar överstiger 1000 basbelopp fastän nettovärdet av moderbolagets egna tillgångar ej översiiger detla belopp, kan della, med bibehållande av punkt 4 i förevarande paragraf, uppnås genom sådan jämkning av stadgandet i 3 kap. I 8 atl delta kapitel blir tillämpligt också pä koncern med netlovärde på lillgångama över 1000 basbelopp, ehuru anlalel anslällda understiger lio. 3 kap. I 8 kan givas denna innebörd genom all lill paragrafen i dess föreslagna lydelse fogas följande: "eller om nettovärdet av koncernföretagens lillgångar enligt balansräkningar för räkenskapsåret, beräknat enligt bestämmelserna i 2-4 88, översiiger del gränsbelopp som anges i 2 kap. I 8 första stycket under 3."

Lagrader-Avsikten är att årsredovisningen skall hållas tillgänglig hos den redovisningsskyldige för envar som vill taga del av densamma. Della lorde — liksom i 44 8 lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar sketl såviit gäller sådan förenings redovisningshandlingar — böra komma till direkt ullryck i laglexlen. Del förordas därför all i förevarande paragraf upplages ell nytt fjärde siycke med följande lydelse: "Årsredovisningen skall senasl sex månader efler räkenskapsårets utgång hos den årsredovisningsskyldige hållas tillgänglig för envar som vill taga kännedom om densamma."

Denna regel lorde böra gälla även i fråga om revisionsberättelsen, varför 4 kap. 12 8 bör hänvisa ocksä till den förevarande regeln.

4 8 Ltigrådet:

I moiiven lill förevarande paragraf ullalar depariemenlschefen (avsnill 2.3.1.) all enskild som begär att en avskrift av årsredovisning skall infordras bör vara skyldig atl erlägga en ansökningsavgifi. Departementschefen anför vidare. En sådan avgift kan införas genom en ändring i expedilionskungörelsen, som inte fordrar riksdagens medverkan. Genom en sådan avgifi molverkas atl avskrifier begärs i trakasseringssyfte eller av obefogad nyfikenhet. Då tillgäng lill årsredovisningen är påkallad av någol allmänt intresse bör avskrift av redovisningen alllid kunna infordras och någon avgiftsbelagd ansökan behövs då alltså inte.

Någon molsvarighet till den föreslagna avgiften synes svår all finna inom förvaltningsrätten. Avsikten med förslaget om årsredovisning är all bringa de av förslaget berörda företagens ekonomiska förhållanden till offenllig kännedom. Inom föreningslagsliftningen aren skyldighel för förelagaren atl hålla årsredovisningen lillgänglig för den som önskar la del av redovisningen straffsanktionerad. Eftersom även enligt förevarande förslag förutsätts alt den intresserade skall kunna fä del av årsredovisningen \4-Riksdagen 1979/80. I .saml. Nr 143

Prop. 1979/80: 143 202

hos företagaren och möjligheten alt begära länsstyrelsens föreläggande framstår som en sanktion, om förelagaren inle medverkar frivilligt, ter det sig egendomligt all i uttalat prohibilivl syfte införa avgiftsskyldighei. Sanktioner finns i många olika former inom förvaltningsrätten, men de brukar inte vara avgiftsbelagda. Än egendomligare framstår den föreslagna ordningen, om man betänker atl den som först önskar få del av årsredovisningen kan ha ell högsl legitimt syfte - han kan t. ex. vara företrädare för de anställda i företaget - men likväl bli tvungen att betala avgift för etl föreläggande, som leder till all handlingarna därefter blir offenlliga och lillgängliga för envar som vill ta del av dem, oavsett vilkel syftet därmed är. Den föreslagna ordningen synes inte slå i god överensstämmelse med de grunder på vilka tryckfrihetsförordningens offentlighetsprincip bygger. Därtill kommer alt farhågorna för atl avskrifter skulle begäras i trakasseringssyfte eller av obefogad nyfikenhet ler sig överdrivna. Den förordade ordningen bör därför inte genomföras.

7 8 Lagrådet:

Vid läsningen av sista stycket uppstår, med de normer för behandlingen av substantiv som i övrigt lillämpas i lagförslagel, oklarhet om huruvida avsikten är att alla uppgifter, oavsett hur många de är och vad de avser, får tas in i en enda nol. Sä torde inle vara fallel. Slycket lorde bli mera lättläst, om del i närmare anslutning till molsvarande beslämmelse i aktiebolagslagen får följande lydelse: "Uppgifterna får tas in i noter, om lydliga hänvisningar görs vid de poster i redovisningshandlingarna som uppgifterna hänför sig till,"

3 kap.
I 8
Lagrådet:

Beträffande en ifrågasatt utvidgning av stadgandets tillämpningsområde hänvisas lill vad lagrådet anfört vid 2 kap. 1 8.

4 kap.

I och 3 88 Lagrådet:

1 första stycket andra punkten av I 8 stadgas - i nära anslulning till aktiebolagslagens regel - att en eller flera av revisorerna, dock inte alla. kan utses av någon annan än den som enligt huvudregeln skall ulse revisorerna. Enligt aktiebolagslagen är huvudregeln atl revisorerna väljs av bolagsstämman. Den primära uppgiflen för revisorerna i ett akliebolag är att granska styrelses och verkslällande direktörs förvaltning och avge revisionsberättelse till bolagsstämman. Det är från denna utgångspunkt naturligt att åtminstone någon av revisorerna i etl akliebolag skall ulses av

Prop. 1979/80: 143 203

bolagsstämman. Motsvarighet lill en akliebolagsrevisors angivna primära uppgift saknar revisorn i elt handelsbolag. Någon motsvarighet lill bolagsstämman i aktiebolaget finns ej heller. Nägol bärande skäl till att. såsom sker i förslaget, förhindra den ärsredovisningsskyldige all till annan överlåta all utse samtliga revisorer synes ej föreligga. Det förordas därför att andra punklen i försia slyckel i 1 8 mätte givas det innehållel all den ärsredovisningsskyldige kan bestämma all annan än han själv skall ulse revisor. I konsekvens härmed bör i andra slyckel försia meningen föreskrivas alt en eller flera revisorssuppleanter kan ulses (av den redovisningsskyldige eller den som denne besiämmer). Vidare bör i 3 8 försia slycket göras den jämkningen att relativsatsen med lydelsen "som ulses av den årsredovisningsskyldige" får ulgå.

Som framhålls i lagrådsremissen sänker frånvaron av revision väsenlligl värdel av en årsredovisning. Årsredovisning som skall upprättas enligi den föreslagna lagen bör därtör alltid bli föremål för revision. Detta förusätter atl revisor utses i sådan lid all han kan granska årsredovisningen, innan skyldighel inlräder alt hålla redovisningen lillgänglig. Önskvärt är självfallet alt revisor utsetts senasl i anslulning lill det akluella räkenskapsårels början, så all han hafl möjlighet atl under det löpande årel göra sädana koniroller som han funnil önskvärda. Skyldighelen all upprätta årsredovisning är beroende av förhållandena under räkenskapsåret. I allmänhel torde det vara lätt att förutse, om skyldighet att upprätta årsredovisning kommer all föreligga eller inle, och åtskilliga företag lorde ha revisor även om de inle uppnått den storlek alt enligt förslagel sädan skyldighet föreligger. Om undanlagsvis frågan har felbedömls så atl förelagsledningen först vid slulel av räkenskapsåret upptäcker atl årsredovisning mäste upprättas, utan all revisor finns, fär en sådan ulses i efterhand för atl granska årsredovisningen. All del förhäller sig så som nu anföris lorde tillräckligt tydligt framgå av 1 8 jämförd med 10 8,

När det däremot gäller skyldighelen atl utse kvalificerad revisor torde avsikten vara all denna skall inträda först efler det all företagel under två räkenskapsår hafl sådan storlek som ulgör förutsättning därför. Detla synes också rimligl.

12 8
Lagrådet:

På sätt förordats vid 2 kap. 2 8 bör i förevarande paragraf hänvisas också till fiärde slycket i 2 kap, 2 8.

13 8
Lagrådet:

1 lagrådsremissen föreslås under 10 kap. 13 8 aktiebolagslagen, alt revisor i aktiebolag skall vara skyldig atl lämna - förutom viss granskare som nu ej är av intresse - medrevisor, ny revisor och, om bolagel har försalls i

Prop. 1979/80: 143 204

konkurs, konkursförvaltare eriorderliga upplysningar om bolagets angelägenheter. En sådan upplysningsskyldighel synes vara av betydelse även för de förelag som är årsredovisningsskyldiga enligt förevarande lag. Inte minsl gäller detla, med tanke på atl här regelmässigt är fråga om mindre företag, i förhållande till konkursförvaltare. Beslämmelse härom kan tas in i etl andra siycke av förevarande paragraf av följande lydelse: "Revisorn är skyldig att lämna medrevisor, ny revisor och, om den årsredovisningsskyldige har försatts i konkurs, konkursförvallaren eriorderliga upplysningar om den ärsredovisningsskyldiges angelägenheter."

Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Lagrådet: Ingressen

Bifalles vad lagrådel kommer all föreslå beträffande 3 kap. 3 och 7 88, skall dessa paragrafer behålla gällande lydelse och de skall då ej heller upptagas i ingressen.

3 kap.

3 8

Genom de föreslagna ändringarna i förevarande paragraf öppnas möjlighet att i bolagsordningen intaga förbehåll atl en aktieägare eller nägon annan skall ha förköpsrätl lill aktie, förköpsklausul. Benämningen för tanken närmast pä atl klausulen skall innebära företrädesrätt när ägaren av aktien vill försälja densamma. Klausulen skall emellertid kunna gälla även andra fäng, vilkel framgår av atl i klausulen kan angivas att vissa fång undanlagils från förköpsrätten. Som nägol berörls i lagrådets yttrande vid 2 kap. 2 8 lagen om handelsbolag och enkla bolag kan andel i en juridisk person på skilda sätt övergå lill ny ägare. Vid vissa förvärv synes en förköpsrätl icke kunna komma i fråga. Sä ej när en avliden aktieägares dödsbo vid dennes frånfälle lar över hans egendom. Siluationen är likarlad när avliden aktieägare efterlämnar endasl en arvinge och arvskifte därför ej är påkallat eller när aktie som legal tillfaller testamentstagare. Snarlik är situationen när en delägare i ell dödsbo förvärvat alla övriga dödsbodelägares andelar i detta och fråga om arvskifte följaklligen ej vidare är aktuell eller när aktie äges av handelsbolag med endasl en bolagsman och delta likvideras. Upplösning av samäganderält till en aktiepost kan ske i sådan form all uirymme knappast finns för förköpsrätl, så t, ex. om poslen delas mellan de Ivä samägarna så atl envar av dem får hälften av de i posten ingående aktierna. I remissen har ej lämnals någon belysning av frågan om vilka fång som över huvud taget skall kunna underkastas förköpsrätl.

Om en aktieägare mol bolagsordningens förköpsklausul ulan förköpserbjudande försäljer sina aktier, är avlalet icke bindande för bolagel och köparen kan ej få sill förvärv infört i aktieboken. Frågan är då vilken

Prop. 1979/80: 143 205

verkan avtalet har mellan säljare och köpare. Kände köparen till alt förköpsklausulen åsidosalls, lorde han bli bunden av avtalet. Var han däremot i god tro, mäste han anses ha hävningsrätt! Fråga är då om den köpare som ej ägnat frågan om förköpsklausul någon tanke kan vara i god tro. Härvid är alt beakta all enligt 3 kap. 4 8 aktiebrevel skall innehålla uppgift om förköpsklausulen. Därmed torde då föreligga tillräcklig möjlighet för den som avser atl förvärva en aktie all få upplysning om förköpsklausulen. Någon belysning av det nu antydda spörsmålet lämnas dock ej i remissen.

Har en aktiepost underkastad förköpsklausul tagits i mäl för ägarens skuld uppkommer fråga om hur klausulen påverkar det exekutiva förfarandel. Utmätningen bör ej i och för sig föranleda förändring i rättsläget och della leder till atl utsökningsmyndighelen i och för sig skulle ha atl före försäljning göra erbjudande om förköp och. om tvist uppstår om rält lill förköp eller om köpesumman, föra lalan i saken inför skiljemän eller i den ordning som eljesi gäller enligt klausulen i bolagsordningen. Ä andra sidan kan på goda grunder hävdas att åtminstone vissa av nu antydda uppgifter icke är väl förenliga med utsökningsmyndighetens ställning. Spörsmål av nu angiven art behandlas ej i remissen.

Ovissheten om räckvidden av del föreliggande förslagel är avsevärd och detsamma gäller vilka verkningar del skulle få i praklisk lillämpning. Visserligen kan till försvar för den föreslagna ordningen anföras, all den gäller enligt den nya danska Aktieselskabslovcn, efter del all lidigare möjligheterna all genom föreskrifl i bolagsordningen inskränka akties överlåtbarhet synes ha varit lämligen obegränsade enligi dansk räll. Å andra sidan har en förköpsrätl till aktier varit gällande enligt finsk rätt men enligt förarbetena lill den svenska akliebolagslagen (SOU 1971: 15 s. 160) vållat osäkerhel och svårigheter i praktiken. Det förslag till förköpsrätl som lagts fram av 1974 års bolagskommitlé hänför sig lill andelar i de av kommittén föreslagna andelsbolagen, och dessa andelar skulle i princip inle vara frill överlälbara, Någol förslag som hänför sig lill akiier, vilka i princip skall kunna fritt överiåtas, har inle remissbehandlais. Konsekvenserna för svensk rätts vidkommande av förslaget - särskilt med avseende pä skyddel för tredje man och för omsättningen - kan därför inle anses tillfredsställande utredda. Med hänsyn härtill är lagrådet ej berell tillstyrka alt förslaget nu genomföres. Lagrådel förordar därför all förevarande paragraf och även 7 8, vari föreslås en med föreliggande förslag sammanhängande jämkning, lämnas oförändrade.

7 8

Under hänvisning lill vad som anförts vid 3 8 förordas all förevarande paragraf lämnas oförändrad.

Prop. 1979/80:143 206

9 kap. 12 8

Del framslår på grund av utformningen av sisla meningen i del nya fiärde slyckel som oklart, om vad som sägs där syftar på närmasl föregående mening eller även på första meningen i stycket. Del senare lorde vara avsell. Sisla meningen kan i så fall förslagsvis få följande lydelse: "Vad som sagts förut i della siycke gäller inle. om del skulle medföra en pålaglig risk för allvarlig skada för bolagel all aktieägaren får del av uppgifter om bolagels verksamhel."

148

Enligt förslagel lill ändring av förevarande paragraf skall, om ändring av bolagsordning avser bolagets firma eller den orl i Sverige där bolagels slyrelse har sitt säte, länsstyrelsen i del län där bolagel före ändringen har sitt säte underrälias om ändringen. Om del skall vara någon mening med denna underrättelseskyldighet, måsle reglerna utformas så alt man med säkerhel vet alt länsstyrelsen fär del av underrättelsen. Enligt specialmotiveringen är avsiklen all genom ändring i akliebolagsförordningen skall föreskrivas skyldighel för bolagel all vid anmälan om registrering foga intyg av bolagels revisor om all länsstyrelsen har underrätlats. Eftersom bestämmelsen införs för atl förebygga all ändringen av bolagsordningen sker i syfte all dölja oegenlligheler och alla akliebolag inle har kvalificerad revisor, synes ell sådanl intyg inle vara tillfyllest. Lämpligl synes vara alt länsstyrelsen utfärdar intyg om alt underrättelsen inkommii dil. Häremot invänds möjligen all delta skulle medföra elt merarbeie för länsslyrelserna. Detla merarbete synes dock obetydligt i jämförelse med del arbele som krävs av länsslyrelserna för att ta del av och bedöma de inkomna underrättelserna. En sädan bedömning är självfallet nödvändig, om del skall vara någon mening med hela arrangemanget. Eflersom anmälan för regisirering skall ges in genast och del kan dröja några dagar innan bolagel fär länsstyrelsens intyg om underrättelsen, torde della intyg fä ges in i efterskott, något som emellertid inte synes medföra olägenheler av belydelse. Vad nu anförts synes inle behöva föranleda några ändringar i den föreslagna lagtexten. Erforderliga föreskrifter kan meddelas i aktiebolagsförordningen.

13 kap. 2 8

Enligt 9 kap. 5 8 akliebolagslagen skall på ordinarie bolagsstämma, som skall hållas sex månader efter ulgången av varje räkenskapsår, beslul fattas om fastställelse av balansräkningen för räkenskapsåret. Understiger enligt denna balansräkning bolagets egna kapital en tredjedel av del registrerade aktiekapitalet, föreligger enligt förevarande paragraf likvidalionsanledning. Vid tiden för stämman kan emellerlid bolagets ställning ha förbätl-

Prop. 1979/80:143 207

räls och om då bolagets egna kapital uppgår lill minsl hälflen av det regisirerade aktiekapitalet, har anledning lill tvångslikvidalion bortfallit. Såsom framgår av moliveringen lill den i förevarande paragrafs första siycke andra meningen - tredje meningen i den nya lydelsen — föreslagna ändringen skall frågan om bolagels ställning vid liden för stämman bedömas på grundval av en denna tidpunkt avseende balansräkning, som god-kännes. All della är fallet skulle enligt lagrådets uppfallning - inle minsl med hänsyn lill atl i meningen talas om ordinarie bolagsstämma och lill att tanken då förs till balansräkningen för senaste räkenskapsår vilken ju skall behandlas på stämman - tydligare framgå om del uttryckligen angives all godkännandet skall avse "balansräkning avseende ställningen vid tiden för stämman".

Övergångsbestämmelserna Punkt 2

Övergångsbeslämmelsen under punkt 2 syflar lill all vissa bolag, 50/50-bolagen, som enligt hittills gällande ordning torde ha ansetts som moderbolag till viss juridisk person, efter nya lagens ikraftlrädande inte längre skall ha denna ställning. Denna stadgandets innebörd skulle enligt lagrådets mening klarare framgå, om bestämmelsen får denna lydelse: "Ell akliebolag, som före ikraftträdande av denna lag har fått ell bestämmande inflytande över en juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet, skall inte i vidare mån än som följer av I kap. 2 8 i dess nya lydelse anses vara moderbolag till den juridiska personen."

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och sialsråden Ullslen, Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Äsling. Söder, Krönmark. Burenstam Linder, Johansson, Wirtén. Holm. Andersson. Boo, Winberg, Adelsohn. Danell, Pelri

Föredragande: statsrådet Winberg

Proposition med förslag till ny lagsliftning om handelsbolag m, m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag lill

1. lag om handelsbolag och enkla bolag,

2. lag om årsredovisning m. m. i vissa förelag,

3. lag om ändring i akliebolagslagen (1975: 1385). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget till lag om handelsbolag och enkla bolag

1 kap. 3 8

Som framgår av remissprolokollet är avsiklen all del skall föreligga etl enkell bolag om två eller flera har avtalat all i bolag uiöva verksamhel som anges i 1 8 andra slycket. Jag häller emellerlid med om alt della förhållande framgår tydligare, om förevarande paragraf får den av lagrådel föreslagna lydelsen. Jag tillstyrker därför lagrådets förslag till lagtext.

2 kap. 2 8

Vad lagrådel har anfört i anslulning till förevarande paragraf kommerjag atl behandla vid 21 8.

2 kap. 9-11 88

Jag tillstyrker med en mindre jämkning atl 9 8 ges den lydelse som lagrådet har föreslagit. Vidare bör i tydlighetens intresse 10 och 11 88 ändras i enlighet med lagrådsförslagel.

Beslut om lagrådsremiss fattal vid regeringssammanlräde den 31 januari 1980.

Prop. 1979/80: 143 209

2 kap. 20 8 Jag ansluter mig till lagrådels uttalanden vid denna paragraf

2 kap. 21 8

Första slyckel av förevarande paragraf i det remilierade förslagel reglerar rällsslällningen för den till vilken en bolagsman ulan de övriga delägarnas samtycke har överlåtit sin andel och för den lill vilken en andel har övergåll genom försäljning efter utmätning. Lagrådel har föreslagit alt lörsia slyckel utformas så atl del även täcker andra fall dä en bolagsmans andel övergår till nägon utan de övriga bolagsmännens samtycke. Jag ansluter mig till vad lagrådet har anförl och tillslyrker i allt väsentligt att lörsia slyckel ges den lydelse som lagrådel har föreslagit.

Jag delar lagrådels uppfallning all reglerna om förköp i förevarande paragraf bör ulgå. Angående skälen för min ståndpunkt lar jag hänvisa lill vad jag anför i anledning av lagrådets yttrande över förslaget till ändring i 3 kap. 3 8 akliebolagslagen.

2 kap. 24 8

En av lagrådels ledamöier har föreslagit all bolagsavlal som iräffas för en bolagsmans livslid skall, såsom fallel är enligt gällande räll. jämslällas med avtal som iräffas för obestämd tid.

För min del vidhåller jag den ståndpunkt somjag har intagit i denna fräga enligt remissprolokollet. Jag anser alliså alt livstidsavlal i princip bör godtas.

2 kap. 28 8

Jag lillstyrker lagrådets förslag lill ändrad lydelse av förevarande paragraf.

2 kap. 32 8

Somjag har framhållit i prop. 1979/80: 119 anser jag all den föreslagna lagen om kallelse pä okända borgenärer inle bör innehålla några regler beträffande handelsbolag ulan all en beslämmelse i ämnel i slället bör tas in i förevarande lag. Jag har inget att erinra mot lagrådets förslag till lydelse av bestämmelsen. Jag delar ocksä lagrådets uppfallning all bestämmelsen lämpligen kan fogas in som ell Iredje siycke i förevarande paragraf

2 kap. 34 8

32 8 i del remitterade förslagel innehåller inle någon hänvisning lill 7 och 9 88. Delta innebär alt en bolagsman under likvidationen, även om denna skulle dra ul pä liden, inte har räll all årsvis fä ul ränla. arvode eller vinst. Han får i stället vänla till det slulliga skiftet. Bolagsmännen kan emellertid genom etl uttryckligt eller konkludent avtal komma överens om en annan ordning.

Prop. 1979/80:143 210

En av lagrådets ledamöter har föreslagit all det lill 34 8 första slyckel skall fogas en regel av innehåll all om rörelsen i ell handelsbolag som är i likvidation fortsätts under längre lid än ell räkenskapsår bestämmelserna i 7 och 9 88 skall gälla, såvida inte annat har avialals.

För min del finner jag inle skäl atl frångå den ståndpunkt som jag har inlagii i remissprolokollet. Denna ståndpunkt, som överensstämmer med gällande räll och med vad kommittén har föreslagil, har inle mött nägon kriiik under remissbehandlingen av kommilléns betänkande. Jag vill i delta sammanhang också framhålla all likvidalionsförtarandel i ell handelsbolag vanligtvis lorde vara avslutat inom loppet av ell räkenskapsår.

2 kap. 35 8 Jag lillslyrker lagrådets förslag lill ändrad lydelse av paragrafen.

2 kap. 37 8

Jag ansluter mig till lagrådels ullalanden vid förevarande paragraf. Jag föreslår att fiärde stycket inleds med en allmän beslämmelse om att likvidalor inle får vara omyndig eller i konkurs. Delta föranleder atl den föreslagna andra meningen i slycket ulgär och att en följdändring görs i femle stycket.

2 kap. 41. 43 och 44 88 samt 4 kap. 2, 6 och 7 88

Jag ansluter mig till lagrådets ullalanden vid förevarande paragrafer och lillstyrker lagrådets förslag lill lagtext.

Övergångsbestämmelserna

Jag lillstyrker lagrådets förslag till ändrad lydelse och komplellering av övergångsbestämmelserna.

Förslaget till lag om årsredovisning m. m. i vissa företag

1 kap. I 8

Jag ansluter mig till vad lagrådet vid förevarande paragraf har anförl om tolkningen av begreppet koncern i förevarande lag.

En av lagrådets ledamöter har föreslagit atl en ändring görs i 12 8 femte slyckel bokföringslagen för att markera atl koncernbegreppet i fortsättningen kommer att ha en annan innebörd i sisinämnda lagrum än som förutsattes vid dess tillkomst.

Enligt min uppfattning framgår det klart av remissprolokollet atl avsiklen är alt koncernbegreppet i 12 8 femte stycket bokföringslagen i fortsättningen skall innefalla inte bara det akliebolagsrätlsliga koncernbegreppet ulan även det koncernbegrepp som nu föreslås. Jag anser inle atl del är erforderiigl att särskilt markera della förhållande genom en ändring i bokföringslagen.

Prop. 1979/80:143 211

Av remissprolokollet framgår också att koncernbegreppet i förevarande lagförslag utformats pä basis av renl redovisningsrällsliga överväganden. Det är därför inte givet all samma koncernbegrepp skall lillämpas inom arbelsrällen ulan den frågan fär, i avvakian på resulialel av pågående ulredningsarbele, avgöras i varje särskilt fall för sig.

Jag vill i delta sammanhang erinra om att regeringen den 28 februari 1980 har beslutat om en lagrådsremiss med förslag till nya redovisningsregler för ekonomiska föreningar m.m. Även den lagrådsremissen innehåller elt på basis av redovisningsrättsliga överväganden utformat koncernbegrepp. Avsikten är att ocksä della koncernbegrepp skall innefattas under begreppet koncern i 12 8 femle slyckel bokföringslagen.

2 kap. I 8

Jag ansluter mig lill vad lagrådel har anförl om tolkningen av lörsia stycket punkten 3 i förevarande paragraf Skyldighel all avge årsredovisning till följd av bestämmelserna i denna punkt inlräder alliså försi för räkenskapsårel efler det all balansräkningarna för de två närmast föregående räkenskapsåren har upptagit nellovärdel pä tillgångarna lill mer än

1 000 basbelopp.

Vad därefter gäller försia slyckel punkten 4 delar jag lagrådels uppfallning all del i denna punkl endasl föreskrivs en skyldighet som i själva verket redan föreligger enligt punkten 2. Jag är inle beredd alt nu föreslå en uividgning av skyldighelen att avge koncernredovisning utöver vad som följer av 3 kap. I 8 i del remitterade förslagel. Jag förordar därför alt punklen 4 i första stycket av förevarande paragraf får utgå.

2 kap. 2 8

Jag lillslyrker att paragrafen kompletteras med en beslämmelse om atl årsredovisningen senasl sex månader efler räkenskapsårels uigång skall hållas tillgänglig hos den redovisningsskyldige för envar som vill ta kännedom om den,

2 kap. 4 8

I anslulning till förevarande paragraf har lagrådet förordal alt någon ansökningsavgift inte skall behöva erläggas, om en enskild begär all en avskrift av årsredovisningen skall infordras av länsstyrelsen.

Efter samråd med chefen för budgeldepartemenlet ansluter jag mig lill lagrådets uppfallning. Jag vidhåller således inle längre att den enskilde bör vara skyldig atl eriägga en ansökningsavgifi, om han vill alt länsstyrelsen i enlighel med bestämmelserna i denna lag skall infordra en avskrift av en årsredovisning eller någon annan handling.

2 kap. 7 8

Jag tillstyrker lagrådets förslag till ändrad lydelse av paragrafens sisla siycke.

Prop. 1979/80: 143 212

3 kap. 1 8

I Iräga om mitt ställningslagande lill vad lagrådel har anförl om denna paragraf lar jag hänvisa lill vad jag yttrat i anslulning lill 2 kap. I 8.

4 kap. I och 3 88

Jag delar lagrådels uppfattning alt I 8 första slyckel bör kunna ändras så all den årsredovisningsskyldige blir oförhindrad all låla annan ulse samiliga revisorer. I konsekvens härmed bör även I 8 andra slyckel och 3 8 försia slyckel ändras i enlighet med lagrådels förslag.

Jag ansluter mig även till lagrådets uttalanden i övrigl vid förevarande paragrafer.

4 kap. 12 8

Jag lillstyrker lagrådets förslag lill ändrad lydelse av paragrafen.

4 kap. 13 8

Jag ansluter mig lill lagrådels ullalanden vid förevarande paragraf och lillstyrker lagrådels förslag lill komplettering av laglexlen.

Förslagel till lag om ändring i aktiebolagslagen

3 kap. 3 8

Paragrafen innehåller f.n. beslämmelser om den lösningsrätt vid en akties övergång lill en ny ägare som får föreskrivas i bolagsordningen. I remissprolokollet föreslås atl paragrafen kompletteras med bestämmelser som tillåter förbehåll om förköpsrätt. dvs. förbud för en aktieägare alt överiåla sina aktier innan han har erbjudit dem lill de övriga aklieägarna eller någon annan.

Lagrådet har riktat flera invändningar mol del remitterade förslaget. Kriliken går i huvudsak ul på alt olika spörsmål som aklualiseras av de föreslagna bestämmelserna inte har blivil lillräckligl belysta. Lagrådel föreslår därför att förevarande paragraf lämnas oförändrad.

Bakgrunden lill de föreslagna bestämmelserna om förköpsrätl lill aktier är att delägarkretsen i ell mindre företag bättre än nu skall kunna kontrolleras. Förslagel ansluter i den delen till vad bolagskommiltén i betänkandet SOU 1978; 66 föreslog i fräga om andelar i andelsbolag. Jag kan emellertid hålla med lagrådet om att vissa frägor som uppkommer om del införs en möjlighet lill förköpsklausuler beträffande aktier kan behöva utredas yllerligare. Jag vill därför inle motsätta mig all förevarande paragraf f n. lämnas oförändrad. Frågan om hur delägarkrelsen i mindre akliebolag skall kunna kontrolleras är emellertid viklig. Det finns därför anledning all åierkomma till denna fräga senare.

Prop. 1979/80: 143 213

3 kap. 7 8

De ändringar som har föreslagils i denna paragraf hänger samman med ändringarna i 3 kap. 3 8. Under hänvisning till vad som har anförts där förordar jag all förevarande paragraf lämnas oförändrad.

9 kap. 12 8

Jag lillslyrker lagrådels förslag lill ändrad lydelse av förevarande paragraf

9 kap. 14 8

I förevarande paragraf föreslås att, om ändring av bolagsordningen avser bolagets firma eller den orl i Sverige där bolagels slyrelse har silt säte, länsstyrelsen i del län där bolagel före ändringen har sill säte genast skall underrättas om ändringen. I remissprolokollel harjag framhållit all del i ell lillägg till 17 8 aktiebolagsförordningen bör föreskrivas atl bolagel lill regislreringsmyndigheten skall ge in ell intyg om alt länsstyrelsen har underrättats om ändringen och att uppgiften att utfärda etl sådanl intyg lämpligen kan anförlros ål bolagets revisor.

Lagrådel, som inle har hafl någol atl erinra mol utformningen av förevarande paragraf, har riklat invändningar mot den lilllänkla ulformningen av akliebolagsförordningen. Enligt lagrådel bör länsstyrelsen utfärda etl iniyg om all underrättelsen har kommii in dil.

Frågan om hur akliebolagsförordningen bör ulformas får övervägas ytteriigare med anledning av vad lagrådel har anfört. Jag vill emellerlid i detla sammanhang framhålla all den av lagrådet förordade lösningen, såsom lagrådet också har påpekat, innebär att inlygel får ges in till registreringsmyndigheten i efterskott. Enligt min mening är del emellerlid för all underiälla regislreringsmyndighetens handläggning av slörsia vikt all den på en gång får lillgång lill de handlingar som behövs vid anmälan för regisirering enligt sisla slycket i förevarande paragraf Förulsältningar för en sådan ordning ges med den av mig angivna lösningen.

Jag har i denna fråga samråll med chefen för handelsdepartementet.

13 kap. 2 8

Även jag anser all första slyckel bör förtydligas. Jag lillslyrker alliså lagrådels förslag all orden "avseende slällningen vid tiden för stämman" skjuls in efter ordel "balansräkning".

Övergångsbestämmelserna

Jag lillstyrker lagrådets förslag lill ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna under punklen 2.

Prop. 1979/80: 143 215

Innehåll

Proposilionen ................................................................ I

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ ..... 1

Lagförslag ........................................................................ 3

1. Lag om handelsbolag och enkla bolag ...................... 3

2. Lag om årsredovisning m. m. i vissa företag ................ 12

3. Lagom ändring i aktiebolagslagen (1975; 1385) ....... 21

Utdrag av prolokoll vid regeringssammanträde den 31 januari 1980 . 31

1 Inledning .................................................................... ... 31

2 Allmän motivering........................................................... 33

2.1 Allmänna synpunkier ............................................. ... 33

2.2 Handelsbolag och enkla bolag .............................. 35

2.2.1 Gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag . 35

2.2.2 Kommanditbolag ........................................... ... 42

2.2.3 Slyrelse i handelsbolag..................................... ... 44

2.2.4 Särbestämmelser i övrigl lör slörre handelsbolag 46

2.2.5 Formkrav vid bildande av handelsbolag ......... 48

2.2.6 Handelsbolagsmännens inbördes rälligheler och skyldigheler 49

2.2.7 Handelsbolagels och bolagsmännens förhållande till tredje man 52

2.2.8 Likvidition och upplösning .............................. 53

2.2.9 Enkla bolag....................................................... 56

2.3 Årsredovisning, revision och koncerner ................. 57

2.3.1 Årsredovisning.................................................. .. 57

2.3.2 Revision ......................................................... .. 63

2.3.3 Koncerner med över- och underordnade företag 65

2.3.4 S. k. sidoordnade koncerner .......................... 69

2.4 S.k. 50/50-bolag m.m............................................... .. 71

2.4.1 50/50-bolag i akliebolagsrätten .................... 71

2.4.2 5()/50-bolag i arbelsrällen ............................ 74

2.4.3 S. k. iniresseföretag ...................................... 77

2.5 Revisorernas verksamhel (BRÅ PM 1978:2) ........... 78

2.5.1 Allmänna synpunkier ..................................... 78

2.5.2 Revisors kompelens ...................................... .. 79

2.5.3 Regisirering av revisor .................................. 80

2.5.4 Beleckning pä revisors verksamhel .............. .. 81

2.5.5 Revisors tystnadsplikt och upplysningsskyldighet 82

2.5.6 Eliska regler .................................................. 84

2.6............................................................................ Förstärkt skydd för del bundna akliekapiialel (BRÅ PM
1979:5) ................................................................. 85

2.6.1 Allmänna synpunkter ...................................... 85

2.6.2 Likvidation .................................................... 86

2.6.3 Kvalificerad revisor m.m.................................... 88

2.6.4 Byte av firma och säte ................................... .. 90

2.6.5 Byle av styrelse m.m......................................... 92

2.6.6 Låneförbudel ................................................. .. 93

2.6.7 Vilande bolag och skrivbordsbolag ................ 94

2.7 Nyemission av akiier till underkurs m.m.................... .. 95

2.8 Särskilda regler för de mindre akliebolagen ........... 103

2.9 Ikraftlrädande .......................................................... 107

Prop. 1979/80: 143 216

3 Upprättade lagförslag ................................................. 107

4 Specialmotivering ......................................................... . 107

4.1 Förslagel lill lag om handelsbolag och enkla bolag . 107

4.2 Förslaget lill lag om årsredovisning m. m. i vissa företag .... 147

4.3 Förslaget till lag om ändring i akliebolagslagen ..... . 174

5 Hemställan ................................................................... . 188

6 Beslul .......................................................................... 188

Bilaga 1-12 (se bilagedel)

Bilaga 13 De remitterade förslagen (bilagan har uteslutits här)

Utdrag av lagrådets protokoll den 18 mars 1980 ........... 189

Uidrag av prolokoll vid regeringssammanträde den 27 mars 1980 .. 208

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

Prop. 1979/80: 143 1

Bilaga 1

Kommitténs sammanfattning av sitt betänkande (SOU 1978:67)

Betänkandet innehåller förslag till ny lag om handelsbolag och enkla bolag samt förslag till lag om årsredovisning, revision och koncerner.

Förslaget till ny lag om handelsbolag och enkla bolag överensslämmer i många avseenden med gällande rätt.

Enligt doktrin och praxis är etl bolag ett på avtal grundat rättsförhållande mellan två eller flera personer, varigenom dessa åtar sig atl verka för ett gemensamt ändamål. Kommillén finner det emellertid olämpligt att i lagtext definiera bolagsbegreppet. Så har inte heller skelt i lagen (1895: 64 s. I) om handelsbolag och enkla bolag (BL).

Något större praktiskt behov av det enkla bolaget i dess nuvarande utformning anser inte kommittén föreligga. De handelsbolagsrättsliga huvudprinciperna - rättssubjektivitet för bolaget och solidariskt ansvar för delägarna gentemot bolagsborgenärema - befrämjar kredilen och torde således vara lämpliga för bolag som idkar näring. Eftersom bokföringslagen (1976: 125) (BFL) i princip omfattar alla näringsidkare är det därför enligt kommitténs mening ändamålsenligt att anknyta handelsbolagsbegreppet till bokföringsskyldighet enligt BFL och att sålunda föreskriva att handelsbolag föreligger, om två eller flera avtalat att i bolag utöva verksamhet som medför bokföringsplikt enligt BFL. Kommittén anser inte att det finns skäl att uppställa krav på gemensam firma för att handelsbolag skall anses föreligga. Kommitténs förslag till definition av begreppet handelsbolag innebär att det enkla bolagel endast kommer till användning då fysiska personer avtalat att i bolag driva jordbruk eller skogsbruk eller uthyrning som inte är underkastad bokföringsplikl ellewdå fråga är om icke näringsidkande verksamhel. Genom införande i handelsregister övergår enkelt bolag till att bli handelsbolag.

Kommittén anser inte att tillräckliga skäl föreligger för atl i lag uppställa krav på skriflligl bolagsavlal.

Kommittén anser att den nuvarande regeln om delad förvaltningsrätt och vetorätt i handelsbolag bör behållas. Kommiitén föreslår en utirycklig lagregel om att förvaltningsberättigad bolagsman skall äga att till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål använda tillgång som i förhållande till bolagets ställning är av ringa betydelse. 1 en ny bolagslag bör enligt kommitténs mening föreskrivas att arvode skall utgå till handelsbolagsman som deltar i förvallningen även om avtal om arvode inte träffats. Ränta på i bolaget insatt kapital bör avräknas enligt räntelagens (1975; 635) regler om avkastningsränta. Vidare bör införas en lagregel om att under bolagets bestånd bolagsman ej äger mot annan bolagsman personligen göra gällande fordran på grund av koslnad för bolagets räkning, fordran på förvaltningsarvode eller fordran på ränta på insats. Föreskriften i 7 8 BL om bolagsmans rätt att granska bolagets räkenskaper och i övrigt taga kännedom om bolagets angelägenheter bör i framtiden vara tvingande då det gäller bolagsman som har obegränsat personligt ansvar för bolagets förbindelser. Efter mönsier av aktiebolagslagen (1975: 1385) (ABL) föreslår kommillén införande av en regel som möjliggör jämkning av bolagsmans skadeståndsskyldighet mot handelsbolag. Kommittén föreslår även en precisering av

I Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 143. Bilagedel

Prop. 1979/80:143 2

utgångspunkten förden i 15 8 andra slyckel BL angivna ettåriga preskriptionstiden och att preskriptionstiden, efter mönster av akliebolagsrätten, utsträcks till tre år då i årsbokslut eller eljesi till bolagsmännen ej lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter angående beslut eller ålgärd varpå talan grundas. Liksom fallet är i gällande rätt bör de nu angivna preskriptionsreglerna ej gälla talan som grundas på brott.

Kommittén anser att del skulle innebära en onödig byråkratisering av regelsystemet att i en ny handelsbolagslag införa bestämmelser om förbud mol självkontrahering. Enligt kommitténs mening bör 16 8 andra och tredje stycket BL om verkan av atl bolagsman överskrider sin befogenhet ersättas med en bestämmelse av innehåll att har bolagsman som företagit rättshandling för bolaget överskridit sin befogenhet, är rättshandlingen inte gällande mot bolaget om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller bort inse all befogenheten överskreds. En framtida motsvarighet till 18 8 BL om meddelande och ålerkallelse av prokura bör vara dispositiv. 22 8 BL om kvittning m. m. framstår för kommittén som överflödig.

Enligt kommitténs uppfattning bör lagstiftaren söka underlätta genomförande av sådana avtal som föreskriver utträde ur handelsbolag där likvidation eljesi skulle ha skett. Kommiitén anser därför all avtal om utträde, där likvidation eljesi skulle ha skett, bör äga giltighet även om grunden för utlösandet inte angivits i avtalet. Kommittén anser vidare att uteslutning av bolagsman, trots avsaknad av avtal härom, bör kunna ske under följande förutsättningar. Ett likvidationsfaklum skall kunna hänföras till den bolagsman om vars uteslutning det är fråga, Alla de övriga bolagsmännen skall kräva uteslutning i stället för likvidation. Den avgående bolagsmannen skall erhålla ett lösenbelopp motsvarande vad han skulle ha erhållit om bolaget i stället gått i likvidation. Därjämte måste man enligt kommitténs mening kräva atl den avgående bolagsmannen får rätl till säkerhet för att hans personliga ansvar för bolagets skulder inle tas i anspråk i större utsträckning än som kunde antagas ha blivit avtalat mellan bolagsmännen eller bestämt av likvidator om i stället bolagsskifte ägt rum. Anledning atl göra bestämmelsen om bolagsmans uteslutning tvingande föreligger inte. Möjligheterna atl arbeta med enmanshandelsbolag bör begränsas genom en föreskrift om all bolaget skall anses ha trätt i likvidation senasl sex månader efter del alt bolagsmännens antal nedgått till en och att efter likvidationstillslåndets inträde avvecklingsändamålet skall uigöra en i princip tvingande begränsning av ägarens rätl att vidtaga rättshandlingar för bolagets räkning.

Kommittén anser atl bolagsavtal på livstid i princip bör godtagas. Även i framtiden bör enligt kommitténs uppfattning omedelbar uppsägning av ett bolagsavlal kunna ske om det brister i en väsentlig förutsättning för bolagets bestånd. Kommittén anser emellertid inte att man i en framtida motsvarighet lill 27 8 BL bör exemplifiera uppsägningsgrunderna. Liksom enligt gällande rätl bör, om ej annat avtalats mellan bolagsmännen, endast etl ombud eller en ställföreträdare äga företräda dödsbo efter bolagsman under bolagets likvidation. Under likvidation som handhas av bolagsmännen bör, oavsett vad som dessförinnan enligt avtal gällde, alla bolagsmännens medverkan erfordras för förvaltningsåtgärder. Under likvidationen bör bolagets rörelse få fortsättas om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skäligt rådmm för att skaffa sig ny anslällning. Kommittén anser inte att det är lämpligt med särskild klanderfrist då bolagsmännen själva förrättat skiftet. I fråga om skifte som verkställs av särskilt förordnad likvidator anser kommiitén att den nuva-

Prop. 1979/80: 143 3

rande klanderfristen bör förkortas från etl år till tre månader. Klanderfristen bör räknas för varje bolagsman från det han fick del av skifteshandlingen. Redan det av kommittén föreslagna sättet atl bestämma klanderfristens utgångspunki gör det önskvärt att av iikvidator förrättat skifte får skriftlig form. Även då skifte förrättas av bolagsmännen själva talar starka skäl för skriftlig form. Kommittén föreslår därför en lagföreskrift om att skifte skall ha skriftlig form. Avsaknad av skriftlig form bör leda till att skiftet blir ogiltigt. I en ny bolagslag bör uttryckligen anges att klandertalan skall riktas mot de övriga bolagsmännen.

Kommanditbolaget är en bolagsform som sedan länge förekommer i hela Västerlandet. Atl för framtiden förbjuda kommanditbolaget i vårt land utgör därför ett avsteg från vad som gäller internationellt. Det kan enligt kommitténs mening inle uteslutas att kommanditbolaget har betydelse då det gäller småförelagsamhetens kapitalförsörjning. Enligt kommitténs mening bör därför denna bolagsform vara tillåten även i framtiden. För att en viss kredilbas skall säkras för kommanditbolaget bör endast fysisk person och aktiebolag kunna komma i fråga som komplementärer. Kommittén har vidare funnit att förbud för akliebolag atl vara komplementär kan bidraga lill att förhindra alt kommanditbolaget utnyttjas för skatteflykt. Kommittén intar därför den ståndpunkten att i princip endast fysisk person bör tillåtas som komplementär. I speciella undantagsfall kan det dock framstå som obilligt att akliebolag inte får vara komplementär. Efter dispens av länsstyrelse bör därför aktiebolag tillåtas som komplementär. Kommittén anser atl man i en framtida bolagslag bör föreskriva alt kommanditdelägaren, vid krav från bolagsborgenärs sida eller då han eljesi skall fullgöra sin insatsskyldighet, blir skyldig att betala beloppel, inte direkt till bolagsborgenär utan till bolaget. Om inbetalning av beloppet sker lill bolaget lorde nämligen konkurslagens återvinningsregler möjliggöra en mera rättvis fördelning av beloppet mellan borgenärema. Kommittén anser inte att det föreligger tillräckliga skäl att i lag uppställa minimigränser för de insalser som skall göras av kommanditdelägare. Kommittén föreslår att den nya lagen skall innehålla en regel som innebär atl kommanditdelägare inte skall behöva riskera att få taga på sig en förlustandel som överstiger insatsen. Kommillén föreslår all en kommanditdelägares död normalt inte skall utgöra likvidalionsanledning.

Kommitténs bestämning av begreppet handelsbolag innebär en avsevärd inskränkning av användningsområdet för enkelt bolag. Även enligt kommitténs begreppsbestämning kan dock ett enkelt bolag förekomma - utöver då fysiska personer avtalat att i bolag driva jordbruk eller skogsbruk eller uthyrning som inle är underkastad bokföringsplikt - om den utövade verksamheten inte är av ekonomisk art eller om bolagets verksamhet visserligen är av ekonomisk art men saknar yrkesmässighet. De handelsbolagsrättsliga reglerna om bolagsmännens inbördes rättsförhållanden, om bolagsborgenärernas företräde till bolagsförmögenheten och om bolagsmännens solidariska ansvar för bolagsskuldema har utformats med tanke på näringsidkande bolag. Reglema torde ofta var olämpliga för icke näringsidkande företag. Även i framtiden synes det därför vara behov av särskilda regler om enkla bolag. Dessa regler kan i stor utsträckning få överensstämma med de regler om enkla bolag som nu finns i BL. Kommittén håller fast vid BL:s utgångspunkt alt det enkla bolaget endast innefattar elt obligationsrättsligl förhållande mellan bolagsmännen. Det finns inte skäl att i en framtida motsvarighet till 50 8 BL föreskriva att användandet av kollektivbenämning som innehåller personnamn skall medföra solida-

Prop. 1979/80:143 4

riskl ansvar för de bolagsmän i enkell bolag som godtagit användandet. En framtida motsvarighet till 50 8 BL bör vidare stadga atl solidariskt ansvar inte inlräder om det visas att medkontrahenl trols vilseledande kollektivbenämning insett eller bort inse att han ingick avtal med bolagsman i enkell bolag. Med kommilléns beslämning av begreppel handelsbolag blir bestämmelsen 1518 BL om solidariskt ansvar i vissa enkla bolag överflödig. Såsom ovan anförts kommer även i framtiden enkelt bolag att föreligga om två eller flera fysiska personer avtalat att i bolag driva jordbruk eller skogsbruk eller sådan uthyrning som inte är underkastad bokföringsplikl. Det kan inte uteslutas atl delägarna i ett sådant enkelt bolag kan ha ell legitimt önskemål alt få bolagel underkastat det handelsbolagsrätlsliga regelsystemet. Även i framtiden bör därför enkell bolag kunna övergå till att bli handelsbolag genom att registreras i handelsregistret. Därigenom vinnes också den fördelen all registreringsmyndigheten vid prövning av registreringsansökningen inte behöver ta ställning till huruvida fräga är om handelsbolag eller enkelt bolag.

Kommittén har inte funnit skäl alt förbjuda användningen av handelsbolag för verksamhel i större skala. Ej heller har kommittén i fråga om sådana bolag ansett sig böra föreslå regler som begränsar avtalsfriheten då det gäller insalser, fördelning av årsresultatet eller rätten att taga lån från bolaget.

För att skapa förutsättningar för lillämpning av bestämmelserna i lagen (1976:351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar (LSA) även på anställda i handelsbolag anser kommittén atl slyrelse skall finnas i handelsbolag som inte är moderföretag och som under det senasl förflutna räkenskapsåret här i landet har sysselsatt i genomsnitt minsl 25 arbetstagare. Vad nu sagts bör äga molsvarande tillämpning på handelsbolag som är moderföretag, varvid anlalel arbetstagare skall avse koncernen i dess helhet. Har skyldighet att ha styrelse inträtt bör inte skyldigheten att ha styrelse upphöra om därefter anlalel anställda underskrider 25. Vid utformningen av reglema om styrelse beaklar kommittén atl obegränsat personligen ansvariga bolagsmän har ett mycket starki intresse av att förvallningsbeslul inte fattas mol deras vilja. Kommittén föreslår därför alt i slyrelsen skall ingå, utöver anställda, de bolagsmän som hade förvaltningsrätt i bolaget vid den tidpunkt dä skyldighet atl inrätta styrelse inträdde samt att varje obegränsat personligen ansvarig bolagsman som ingår i styrelsen skall ha rätl att inlägga veto mot av majoriteten faltal beslut. Reglema i övrigl om styrelse har kommillén i stort sett utformat efter mönsier av 8 kap. ABL. Frågoma om vilka personer (utöver anslällda) som skall ingå i styrelsen, med vilken röstmajoritet beslul i slyrelsen skall fattas samt i vad mån vetorätt skall föreligga kan även regleras i bolagsavtal. Kommittén finner ej tillräckliga skäl föreligga att föreslå införande av lagregler om skyldighet att ulse verkställande direktör i slörre handelsbolag. Styrelsen bör svara för bolagets organisation och förvallning. Dock bör bolagsman som hade förvaltningsrätt då skyldigheten att inrätta styrelse uppkom, äga handha den löpande förvaltningen. Om samtliga bolagsmän går med på det bör styrelsen i stället kunna anförtro den löpande förvallningen åt någon som inle är bolagsman med rätt att handha den löpande förvaltningen. Om handelsbolag, för vilket skyldighel atl ha styrelse föreligger, iräder i likvidation bör likvidationen alllid verkställas av en eller flera likvidatorer.

Förslagel till lag om årsredovisning, revision och koncerner, som avser andra företagsformer än aktiebolag och ekonomiska föreningar, saknar motsvarighet i gällande rätt.

Prop. 1979/80:143 5

Lagförslagels försia kapitel behandlar frågor om årsredovisning. I enlighet med den terminologi som används inom aktiebolagsrälten avser kommittén med årsbokslut en officiell men iiite offentlig redovisning och med årsredovisning en offentlig redovisning. Kommittén föreslår att den som enligt BFL har atl upprätta årsbokslut också skall vara skyldig att upprätta årsredovisning om under räkenskapsåret i medeltal minsl tio anställda sysselsatts i förelaget eller om företaget ingår i koncern för vilken koncernredovisning skall avges. Kommiitén har funnit del lämpligast med en publicitetsregel av innehåll att den årsredovisningsskyldige åläggs aU efter anmodan av länsstyrelsen dit insända avskrift av årsredovisningshandlingarna. För atl publiciteten skall tryggas föreslås länsstyrelsen bli skyldig all infordra avskrift av årsredovisningen på begäran av envar. Om för etl förelag tillgångarnas nettovärde enligt balansräkningar för de två närmast föregående räkenskapsåren överstiger I 000 basbelopp förden sista månaden av respeklive räkenskapsår (även om antalet anställda skulle understiga tio) eller om för elt företag antalet anslällda under var och ett av de två närmast föregående räkenskapsåren i medeltal överstigit 200 eller om elt företag ingår i koncern av sådan storlek som sagts nu föreslår kommittén all avskrift av årsredovisningen ulan särskild anmaning insändes till länsstyrelsen. Årsredovisningen beslår av resultaträkning och balansräkning. Kommittén har funnil att årsredovisningen i stort sett bör ha samma innehåll som årsbokslutet. Den i BFL föreskrivna skyldigheten alt till årsbokslut foga sammanställning över privata tillgångar och skulder bör dock inte äga tillämpning på årsredovisning. Vidare bör dispens kunna meddelas från skyldighet alt öppet redovisa bruttoomsättningssumman. 1 kommilléns lagförslag föreslås en vidgad redovisningsplikl i vissa avseenden för sådana slörre årsredovisningsskyldiga företag som angivits ovan. Den vidgade redovisningsskyldigheten gäller i följande avseenden: Lagerreservens storlek och förändringar i denna skall särskilt uppges. Finansieringsanalys skall avges. För vissa anläggningslillgångar skall redovisning ske av deras anskaffningskostnad. Uppgifterom fastigheters taxeringsvärden skall lämnas. Särskild redovisning skall lämnas av bmltoresullatet för varje rörelsegren som drives väsentligen oberoende av andra rörelsegrenar. - Del föreslås vidare att i årsredovisningarna för ovan angivna större företag och företag som ingår i ovan angivna större koncerner resultaträkningen och balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår skall återges. För ovan angivna slörre företag och moderföretag i ovan angivna slörre koncerner uppställs krav på delårsrapporter.

Lagförslagets andra kapitel behandlar frågor om revision. Kommiuén föreslår att krelsen av revisionsskyldiga förelag får sammanfalla med den krets av företag som enligt kommitténs förslag bör avge årsredovisning.

Om för etl förelag tillgångamas netlovärde enligt balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger 1 000 basbelopp för den sisla månaden av respeklive räkenskapsår eller om för etl företag antalet anslällda under vart och etl av de två senasle räkenskapsåren i medeltal översiigii 200 eller om ett företag utgör moderföretag i koncern av sådan storlek som nu sagts föreslår kommiuén all revisorn skall vara auktoriserad. Föreskrifterna om revision i 10 kap. ABL tjänar för kommittén som förebild i fråga om kvalifikationskrav på revisor, revisorsjäv, lid för revisoruppdrag, ingripande av länsstyrelsen i vissa fall då revisor inte vederbörligen utsetts eller då revisor är obehörig samt i fråga om omfattningen av revisors granskningsuppgift och sättet för genomförande av denna uppgift. För de företagsformer som det här gäller anser inte kommittén alt del är erforderiigl

Prop. 1979/80:143 6

att efter mönsier av ABL föreskriva atl en minoritet skall ha möjlighet att genom länsstyrelse få minoritetsrevisor eller granskare utsedd. Revisionsberättelsen bör offentliggöras i samma ordning som årsredovisningen.

Lagförslagets tredje kapitel behandlar frågor om koncemer. Med koncern avses här först och främst förelagskombinalion i vilken moderföretaget är enskild firma med skyldighel atl upprätta årsbokslut, eller annan bokföringspliktig juridisk person än aktiebolag eller ekonomisk förening. Om koncemen under det senasl förflutna räkenskapsårel sysselsatt i medeltal minst tio anställda föreslår kommiitén att koncernredovisning skall avges. Koncernredovisningsreglema har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med koncernredovisningsreglema i ABL. Det föreslås att i moderföretag för varje räkenskapsår skall avges koncernredovisning bestående av koncernresullaträkning och koncembalansräkning. Senast sex månader efter utgången av moderföretagels räkenskapsår skall moderföretaget insända avskrift av koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse till den länsstyrelse där moderföretaget registreras.

Har fysisk eller juridisk person, som inte är skyldig att upprätta årsbokslut enligt BFL, under sin gemensamma ledning och ett bestämmande inflytande över två eller flera bokföringsskyldiga juridiska personer bildar dessa juridiska personer enligt den av kommittén föreslagna terminologin en sidoordnad koncern. Den fysiska eller juridiska person som har det bestämmande inflytandet över företagen i den sidoordnade koncemen och under vars gemensamma ledning företagen står föreslås bli skyldig a« avge koncernredovisning om den sidoordnade koncemen under det senast förflutna räkenskapsåret sysselsatt i medeltal minsl tio anställda, 1 likhet med vad kommittén föreslår i fråga om övriga koncemer bör koncernredovisning för sidoordnad koncern bli föremål för revision. Koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse för sidoordnad koncern bör insändas till patent- och registreringsverket.

Lagförslagets fjärde och sista kapitel innehåller bestämmelser om föreläggande och uldömande av vite samt om lalan mot myndighets beslut,

1 4 8 handelsregislerlagen (1974; 157) föreslås bli införd en föreskrifl av innehåll att handelsregistret skall innehålla uppgift angående vem som är styrelseledamot och vem som handhar den löpande förvallningen, om styrelse tillsatts på grund av 5 kap, förslaget fiU lag om handelsbolag och enkla bolag,

I bilagan till expeditionskungörelsen (1964:618) föresläs bli införd en föreskrift som innebär att enskild, på vilkens begäran länsstyrelse beslular infordra avskrift av årsredovisning, blir skyldig alt erlägga en avgift på 50 kr.

Prop. 1979/80:143 7

Bilaga 2

Lagförslag av kommittén (SOU 1978:67)

Förslag till

Lag om handelsbolag och enkla bolag

Härigenom föreskrives följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 8 Handelsbolag föreligger, om två eller flera avtalat atl i bolag ulöva
verksamhet som medför bokföringsplikt enligt bokföringslagen (1976:125).

Om skyldighet för handelsbolag att i ansökan om registrering lämna uppgift om bl.a. firma finns beslämmelser i handelsregisterförordningen (1974:188). Bestämmelser om firma finns i firmalagen (1974:156) och handelsregisterlagen (1974; 157).

2 § Kommanditbolag är handelsbolag i vilket bolagsman förbehållit sig atl ej svara för bolagets förbindelser med mera än han insatt eller åtagit sig att insätta i bolaget. Sådan bolagsman kallas kommanditdelägare. Annan bolagsman i kommanditbolag kallas komplementär.

3 § Enkell bolag föreligger, om två eller flera avtalat att i bolag utöva verksamhet som ej medför bokföringsplikt enligt bokföringslagen (1976:125). .

Enkelt bolag övergår till alt bli handelsbolag genom all föras in i handelsregister.

4 § Handelsbolag men ej enkelt bolag kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt kan söka, kära och svara inför domstol eller annan myndighel.

5 § Denna lag är ej tillämplig på aktiebolag och partrederi.

2 kap. Handelsbolag

Bolagsmämiens inbördes rättigheter och skyldigheter

1 § Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter under bolagets bestånd besläms genom avtal. Beslämmelsema i 2-4 och 6- 16 86 tilläm-■>as endast i den mån bolagsmännen ej avtalat annat,

2 § För att ny bolagsman skall fä inträda i bolaget fordras samtycke av samtliga bolagsmän.

Prop. 1979/80: 143 8

3 8 Varje bolagsman är berättigad att vidtaga åtgärd i förvaltningen av
bolagets angelägenheler, om ej förbud inlägges mot åtgärden av annan
bolagsman som ej är utesluten från förvallningen.

Åtgärd som är främmande för bolagets ändamål får vidtagas endast med samtliga bolagsmäns samtycke. Förvaltningsberättigad bolagsman äger dock all till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål använda lillgång som med hänsyn iill bolagets ställning är av ringa betydelse.

Skall förvallningen eller viss del därav på grund av avtal handhas av flera bolagsmän gemensaml, får ålgärd som ej tål uppskov vidtagas faslän bolagsman ej deltagit i gemensaml beslul om åtgärden, om bolagsmannen ej hunnit tillkallas eller om han lill följd av sjukdom eller annan orsak är oförmögen att deltaga i förvallningen av bolagels angelägenheler.

I 5 kap. finns beslämmelser om styrelse i vissa handelsbolag.

4 6 Har genom bolagsavlal uppdragils åt bolagsman all handha förvaltningen eller viss del därav, får han skiljas från uppdragel eller avsäga sig detta endasl om viktig grund för skiljandet eller avsägelsen föreligger.

5 8 Även bolagsman som är utesluten från förvaltningen, har rätt att granska bolagets räkenskaper saml i övrigt erhålla kännedom om bolagels angelägenheler.

Den i första stycket angivna kontrollrätten får ej ulövas vid någon för bolagel särskilt olämplig tid eller på något för bolaget särskilt olämpligt säll.

6 6 För varje räkenskapsår skall bolagsman tillgodoräknas dels skäligl
arvode för förvaltning av bolagets angelägenheter, dels ränta på sin vid
räkenskapsårets början behållna insats. Räntan skall beräknas enligt en
räntefot som motsvarar det vid räkenskapsårets början gällande diskontot
med ett tillägg av två procentenheter.

7 8 Överskott eller brist som föreligger sedan bolagsmännen tillgodoräk
nats vad som lillkommer dem enligt 6 6 anses som vinst eller förlust för
räkenskapsåret.

8 6 Vinst eller föriusl fördelas mellan bolagsmännen efter huvudtalet.
Är viss grund avtalad för fördelningen endasl av vinst eller endast av

förlust, gäller samma grund vid fördelningen av såväl vinst som förlust.

9 § Sedan årsbokslut upprättats, är bolagsman berättigad att få ut vad
som tillgodoförts honom enligt 6 eller 8 8, Om brist uppkommit i hans
insals, skall dock del belopp innehållas som behövs för att fylla brislen,

10 § Vad bolagsman har rätt all lyfta för ett räkenskapsår skall läggas till
hans insats, om han inte före utgången av följande räkenskapsår begagnar
sig av lyftningsrätten. Insatsen får dock ej ökas därigenom uiöver avtalat
belopp mol annan bolagsmans bestridande.

116 Bolagsman är ej skyldig all på begäran av de övriga bolagsmännen öka sin insats i bolaget utöver avtalat belopp,

12 6 Under bolagets bestånd har bolagsman ej rätt att mot annan bolagsman göra gällande fordran på grund av kostnad för bolagels räkning, fordran på förvallningsarvode eller fordran på ränta på insals.

Prop. 1979/80:143 9

13 8 Har bolagsman hafl nödig eller nyttig koslnad för bolagets räkning,
är han berättigad till ränta på därigenom uppkommen fordran från den dag
fordringen kom till. Räntan beräknas enligt 5 8 räntelagen (1975:635) för
liden fram till dess ränta skall utgå enligt 6 6 räntelagen lill följd av 3 eller
4 6 samma lag.

Försummar bolagsman atl göra avtalat tillskott eller att redovisa influtna medel, skall han betala ränta beräknad enligt 6 6 räntelagen från den dag tillskottet eller redovisningen bort ske.

14 6 Bolagsman som uppsålligen eller av oaklsamhel skadar bolaget vid
fullgörande av sina uppgifter skall ersätta skadan. Skadeståndet kan jäm
kas efter vad som är skäligl med hänsyn till handlingens beskaffenhel,
skadans storlek och omständigheterna i övrigt.

Skall flera ersälta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån ej skadeståndsskyldigheten jämkats för någon av dem enligt första slyckel. Vad någon utgivit i skadestånd får sökas åler av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

15 6 Talan för bolagets räkning mot bolagsman om skadestånd på grund
av beslul eller ålgärd under ett räkenskapsår skall väckas, om talan föres i
bolagsmans namn, sist ett år från 'et årsbokslutet blev tillgängligt för
sistnämnde bolagsman och, om talan föres i bolagets namn, sist elt år från
del årsbokslutet blev tillgängligt för samtliga bolagsmännen.

Har liden för talan försuttits enligt första stycket, kan likväl talan väckas, om i årsbokslut eller eljest till bolagsmännen ej lämnats i väsentliga hänseenden rikliga och fullständiga uppgifler angående beslul eller åtgärd varpå lalan grundas. Talan som avses i detta siycke kan dock ej väckas sedan tre år förflutit från utgången av del räkenskapsår då beslut eller ålgärd varpå talan grundas fattades eller vidtogs.

Utan hinder av försia eller andra stycket kan skadeståndstalan som grundas på brott föras mot bolagsman.

16 6 Bolagsman som vill klandra årsbokslut skall väcka talan senast elt år
efter det årsbokslutet blev tillgängligt för honom.

Bolagets och bolagsmännens förhållande till tredje man

17 6 Om ej annal avtalats eller följer av 31 8, förelräder var och en av bolagsmännen bolaget. Bolagsman som visat trolöshet i bolagets angelägenheler kan på lalan av annan bolagsman av domstol skiljas från rätten att företräda bolagel. Domstolens avgörande får verkställas ulan hinder av att det ej äger laga kraft.

18 6 Har bolagsman som företagit rättshandling för bolaget överskridit sin befogenhet, är rättshandlingen ej gällande mot bolaget, om den mol vilken rättshandlingen förelogs insåg eller borl inse att befogenheten överskreds.

19 6 Prokura får meddelas endast av samtliga bolagsmän i förening. Varje bolagsman som är behörig att företräda bolaget kan återkalla prokura.

Första stycket gäller ej, om annat avtalats mellan bolagsmännen. I övrigt finns beslämmelser om prokura i prokuralagen (1974; 158).

Prop. 1979/80:143 10

20 8 Bolagsmännen svarar solidariskt för bolagets förpliktelser.

I bolagsmans konkurs skall utdelning för bolagsborgenärs fordran beräknas på fordringens belopp efter avdrag för vad bolagsborgenären kan få ut av bolagel,

21 § Överlåter bolagsman ulan övriga bolagsmäns samtycke sin andel i
bolaget till annan eller utmäts och försäljs andelen, har överlåtelsen eller
försäljningen följande verkan mot bolaget. Bolagsmannens rättsinnehavare
har rält att under bolagets beslånd få ul vad bolagsmannen enligt 9 8 hafl
rätl att lyfta och att vid bolagsskifte få ut den del av behållna tillgångar som
belöper på bolagsmannen, Rätlsinnehavaren har samma rätt som bolags
mannen att säga upp bolaget eller eljest kräva dess upplösning,

I bolagsavlalet kan intagas förbehåll atl bolagsman eller annan skall vara berättigad att lösa rättighet som enligt första stycket övergår lill ny innehavare. Förbehållet skall ange

1. vilka som är lösningsberättigade och, om lösningsrätt ej skall kunna ulövas vid vissa fång, vilka slags fång som sålunda undantagils.

2. den ordning i vilken lösningsrätten lillkommer de lösningsberättigade inbördes,

3. den tid, ej överstigande två månader från anmälan hos den uppgivne lösningsberättigade om rättighets övergång, inom vilken lösningsanspråk skall framställas hos bolaget, och

4. den lid inom vilken lösen skall erläggas, vilken tid ej får översliga en månad räknal från den tidpunkt då lösenbeloppel blev bestämt.

Skulle tillämpningen av föreskrift i bolagsavlalet rörande lösenbelopp bereda någon otillbörlig fördel, kan jämkning ske.

Om ej annal föreskrives i bolagsavlalet, prövas tvist om lösningsrätt och om lösenbeloppels storlek av tre skiljemän enligt lagen (1929: 145) om skiljemän.

Innan det visar sig atl lösningsrätten ej begagnas, kan den till vilken räitigheterna enligt försia slyckel övergått icke utöva annan av fånget härfiytande rätl genlemol bolagel än all få ul vad som under bolagels beslånd fångesmannen enligt 98 skulle haft rätt att lyfta.

22 8 Inträder ny bolagsman i bolaget, svarar han även för bolagets dessförinnan ingångna förbindelser. Bolagsman som avgår svarar ej för de bolagets förbindelser som uppkommer efter avgången, om bolagels medkontrahenl kände till eller bort känna till avgången.

23 § Om handelsbolag försattes i konkurs, kan fordran mot bolaget, trots att fordringen eljest ej är förfallen till betalning, genast göras gållande mot bolagsmännen.

Bolagets likvidation och upplösning

24 § Bolagsavtal kan träffas för bestämd eller obestämd tid eller för
bolagsmans livstid.

Har handelsbolag slutits för obestämd tid, kan bolagsman uppsäga bolaget när som helst. Om ej annan uppsägningstid avtalats, skall bolaget i sådant fall träda i likvidation sex månader efter uppsägningen.

Har handelsbolag slutits för bestämd tid och fortsattes det efter utgången av den tiden, anses bolaget därefter slutet för obestämd tid.

Prop. 1979/80: 143 11

25 8 Bolagsman är berättigad att kräva att bolaget genast träder i likvidation, om annan bolagsman väsentligt åsidosätter sina skyldigheter enligt bolagsavlalet eller om eljesi viktig griihd för bolagets upplösning föreligger.

26 8 Dör bolagsman, skall, om ej annal avtalats eller följer av 29 eller 30 6, bolaget genast träda i likvidation.

27 8 Försattes bolagsman i konkurs, skall, om ej annal följer av 29 eller 308. bolagel genast träda i likvidation.

28 8 Handelsbolag i vilkel antalet bolagsmän nedgått lill en anses ha trätt i likvidation senasl sex månader efter del all detta förhållande inträffat.

29 6 Bolagsmännen får avtala all bolagsman eller hans rättsinnehavare skall utträda ur bolaget i stället för alt bolagel skall träda i likvidation, om likvidationsgrund enligt 24-27 88 inträffar. Sådant avtal gäller ej mot bolagsmans konkursbo såvida ej konkursboet biträtt avtalet.

30 6 Om likvidationsgrund enligt 24-27 68 föreligger, kan i stället för atl bolaget iräder i likvidation den bolagsman till vilken likvidationsgrunden är att hänföra uteslutas. För att uteslutning skall få ske måsle följande iakttagas. De övriga bolagsmännen skall vara ense om att uteslutning skall ske. Den bolagsman som begäres utesluten skall erhålla etl lösenbelopp motsvarande vad som kan antagas att han skulle ha erhållit om bolagsskifte i stället ägt rum. Den bolagsman som begäres utesluten har rätt att kräva atl säkerhel ställes för att hans ansvar för bolagets förbindelser ej tas i anspråk i större omfattning än som kan antagas ha blivil avtalat mellan bolagsmännen eller bestämt av likvidator om bolagsskifte i stället ägt rum.

Första stycket gäller ej, om annal avtalats mellan bolagsmännen,

31 8 Under likvidationen vidtages förvaltningsålgärd av alla bolagsmän
nen i förening, om ej annat avtalats eller särskild likvidator förordnats.
Vad som sagts nu gäller även rätten att företräda bolaget.

Bolagsman har rätl att under likvidationen låta sig företrädas av ombud vid medverkan i bolagets angelägenheler, om ej annal avialats mellan bolagsmännen.

Under likvidationen får endasl ett ombud eller en ställföreträdare företräda dödsbo efler bolagsman, om ej annat avtalats mellan bolagsmännen,

32 6 Beslämmelsema i 5 8 gäller under likvidation.

Om ej annat avtalats, gäller under likvidation i fråga om bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter 2 6, 3 8 iredje slyckel, 4, 6, 8 och 12-16 86. Bestämmelserna i 38 tredje stycket och 48 gäller dock ej, om särskild likvidator förordnals.

33 § När bolaget trätt i likvidation, skall bolagets egendom förvandlas lill
pengar så snart det kan ske genom försäljning på offentlig auktion eller på
annat sätt i den mån det behövs för likvidationen. Bolagets rörelse får
fortsättas, om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de
anställda skall få skäligt rådrum för att skaffa ny anställning.

Prop. 1979/80: 143 12

34 8 Om ej annal avialats mellan bolagsmännen, får tillgångarna ej skiftas innan alla kända skulder blivil betalda eller erforderliga medel avsatts för sådan belalning. Ur de behållna tillgångarna har varje bolagsman räll all återfå sin behållna insals enligt senasle årsbokslut eller, om inget årsbokslut ägt rum, vad han inbetalat till bolaget som insats. Räcker behållningen ej till. räknas brislen som förlust. Uppslår överskott, utgör detta slutlig vinst.

35 6 Har handelsbolag i vilket anlalel bolagsmän nedgått lill en trätt i likvidation får endasl sådana rättshandlingar eller andra ålgärder förelagas som tjänar avvecklingsändamålet eller som erfordras med anledning av alt bolagels rörelse fortsattes för att de anställda skall få skäligt rådrum att skaffa ny anställning.

Annan rättshandling än som avses i försia stycket får åberopas mol bolaget av den mol vilken rättshandlingen företogs endast om han varken kände till eller bort känna till att rättshandlingen ej var sådan som avses i första stycket.

36 6 Bolagsskifte skall ske i skriftlig form. Sker skiftet i annan form, är det ogiltigl.

37 § Är det sannolikt att likvidationen oskäligt uppehälles eller eljest ulföres på sådanl säll att bolagsmans rätt därigenom ävenlyras, får domstol på ansökan av bolagsmannen förordna atl likvidationen skall verkställas av en eller flera likvidatorer som utses av domstolen.

Ansökan som avses i första slycket skall inges till rätten i den ort, där bolaget har sitt hemvist. Ansökningen skall innehålla uppgifl om samtliga bolagsmäns namn och adress. De bolagsmän som ej deltagit i ansökningen skall delges denna pä del sätl som är föreskrivet om stämning i tvistemål och beredas tillfälle att yttra sig över ansökningen.

Bolagsman får utses lill likvidalor.

Likvidalor som ej är bolagsman skall vara svensk medborgare och bosatl i Sverige, om ej regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall tillåter annat. Likvidator som ej är bolagsman får ej vara omyndig eller i konkurs.

Mot myndighels beslut enligt fiärde slyckel första meningen föres talan hos regeringen genom besvär.

38 § Har flera likvidatorer blivil utsedda, skall de handha uppdraget
gemensamt, om ej rätten finner skäligt förordna att uppdraget skall delas
på visst sätt mellan dem.

Likvidator kan när som helst entledigas av rätten. Är bolagsmännen ense om att återtaga likvidationen, skall rätten återkalla förordnande för likvidator.

Beslul om förordnande eller entledigande av likvidator går i verkställighet ulan hinder av att det ej äger laga kraft.

39 § Likvidator skall med iakttagande av bestämmelserna i 33 och 34 68
genomföra likvidationen i bolagsmännens slälle.

Likvidator som ej är bolagsman får ej handlägga fråga rörande avtal mellan honom och bolaget. Ej heller får han handlägga fråga om avtal mellan bolaget och tredje man, om han har etl väsentligl intresse i frågan, som kan vara stridande mol bolagets. Med avtal jämslälles rättegång eller annan talan.

Prop. 1979/80:143 13

40 § Likvidator är berättigad till skäligt arvode och ersättning för kostnader för utförande av sitt uppdrag.

41 8 Sedan likvidalor fullgjort sill uppdrag skall han så snart del kan ske avge slutredovisning för sin förvaltning genom förvaltningsberättelse rörande likvidationen i dess helhel. Berättelsen skall även innehålla redogörelse för bolagsskiftet. Vid berättelsen skall fogas redovisningshandlingar för hela likvidationsliden.

42 8 Bestämmelserna i 14 och 15 88 har molsvarande tillämpning i fräga om skadeståndsskyldighet för likvidator. Beslämmelsema i 15 8 om årsbokslut skall i slället gälla likvidaiors slutredovisning.

43 8 Om bolagsskifte förrättats av likvidalor, har bolagsman rätt atl klandra skiftet genom att väcka talan mot övriga bolagsmän inom tre månader från del slutredovisningen blev tillgänglig för honom.

44 § Då skifte ägt rum eller, om likvidationen handhafts av likvidator, då slutredovisningen blivit tillgänglig för bolagsmännen, är bolaget upplöst.

Om bolaget är försatt i konkurs och denna avslutas ulan överskott, är bolagel upplöst när konkursen avslutas. Finnes överskott, skall bolagel träda i likvidation.

45 6 Om tillgång yppas för bolagel efter dess upplösning eller om lalan
väckes mot bolaget eller eljest behov uppkommer av likvidationsåtgärd,
skall likvidationen fortsättas.

3 kap. Kommanditbolag

1 § Samtliga bolagsmän får ej vara kommanditdelägare. Endasl fysisk
person får vara komplementär, om ej annal följer av tredje slyckel.

Åsidosattes föreskrifterna i första stycket, anses bolaget därefter som handelsbolag enligt 2 kap.

Den länsstyrelse som är registreringsmyndighet för kommanditbolaget kan medge att akliebolag får vara komplementär, om synnerliga skäl därtill föreligger.

Mot länsstyrelses beslul enligt iredje slyckel föres talan hos kammarrätt genom besvär.

2 6 Om ej annal avtalats, får kommanditdelägare ej vid bolagets upplösning eller då han utträder ur bolaget påföras förlust som överstiger vad han insatt eller åtagit sig all insätta i bolagel.

3 § Om ej annal avtalats, har kommanditdelägare ej räu alt deltaga i förvallningen av bolagels angelägenheler. Vid vidtagande av förvaltningsåtgärd under likvidation gäller dock 2 kap. 31 8.

4 6 Om ej genom avtal beslämts efler vilken grund kommanditdelägare skall deltaga i vinst och föriusl och bolagsmännen ej heller kan enas därom, ankommer del på rätten att avgöra denna fråga efler skälighet.

Prop. 1979/80: 143 14

5 § Den i 2 kap. 5 8 angivna kontrollrätten gäller för kommanditdelägare endast i den mån annat ej avtalats mellan bolagsmännen.

6 § Kommanditdelägare är ej behörig att företräda bolagel. Rättshandling som kommanditdelägare företar för bolagel blir dock bindande för detta, om den mol vilken rättshandlingen förelogs varken insåg eller borl inse atl den som förelog rättshandlingen var kommanditdelägare.

7 § Kommanditdelägare fullgör sin skyldighet att svara för bolagets förpliktelser genom alt inbetala sin utfäsla insats lill bolaget.

På begäran av den som har till betalning förfallen fordran mot bolaget är kommanditdelägare skyldig att inbetala sin utfäsla insats till bolagel.

Kommanditdelägares utfäsla insals anses som ej inbetald i den mån han återtagit något av insatsen eller, innan brisl i insatsen blivit fylld, lyft vad som tillgodoförts honom enligt 2 kap. 6 eller 8 8.

8 § Om kommanditbolaget ingår avtal med Iredje man som vid avtalets
ingående varken kände till eller bort känna till atl förbehåll enligt I kap. 2 6
skett, svarar kommanditdelägare såsom komplementär för bolagets genom
avtalet uppkomna förbindelser.

Om avtal ingås för bolagets räkning och därvid med kommandildelägares vetskap och vilja firma användes som ej innehåller ordel "kommanditbolag" gäller följande om kommanditdelägarens ansvar. Kommanditdelägaren svarar såsom komplementär gentemot den med vilken avlalet ingicks, även om denne på grund av 198 handelsregisterlagen (1974: 157) skall anses ha vetskap om atl förbehåll skett enligt I kap. 2 6.

9 § Nedsattes det belopp med vilkel kommanditdelägare svarar enligt 1
kap. 2 8 på grund av överenskommelse mellan bolagsmännen, är nedsätt
ningen utan verkan i fråga om förpliktelse vid vars tillkomst medkonlra
henten varken kände lill eller bort känna till nedsättningen.

10 6 Om ej annal avtalats, medför kommanditdelägares död ej att bolagel skall träda i likvidation.

11 § I övrigl gäller för kommanditbolag bestämmelserna i 2 och 5 kap.

4 kap. Enkelt bolag

Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter

1 § Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheler under bolagets bestånd besläms genom avtal. Bestämmelserna i 2-4 86 lillämpas endast i den mån bolagsmännen ej avtalat annat.

2 § Bestämmelserna i 2 kap. 2, 4, 5, 8, 11, 13 och 14 88 har motsvarande tillämpning. Bestämmelserna i 2 kap. 14 8 om skada för bolaget gäller skada för annan bolagsman.

3 6 För vidtagande av åtgärd i förvaltningen av bolagels angelägenheter kräves samtycke av samtliga bolagsmän. Dock har 2 kap. 3 6 tredje stycket molsvarande lillämpning.

Prop. 1979/80:143 15

Har bolagsmännen avtalat att förvaltningsåtgärd får vidtagas utan samtycke av samtliga bolagsmän, fär åtgärden dock ej vidtagas om förbud inlägges av bolagsman som ej är utesluten från förvaltningen.

4 § Talan för bolagsmans räkning mot annan bolagsman om skadestånd
skall väckas sist tre år efter utgången av det år då beslut eller åtgärd varpå
talan grundas fattades eller vidtogs.

Utan hinder av första stycket kan skadeståndstalan som grundas på brott föras mot bolagsman.

Bolagsmännens förhållande till tredje man

5 8 Genom avtal som slutes på bolagsmännens vägnar eller under be
nämning varmed bolagsmännen samfällt betecknas blir endasl bolagsman
som deltagit i avtalel berättigad eller förpliktad i förhållande till medkon
lrahenten.

Har flera bolagsmän deltagit i avtalet, åtnjuter de efter huvudlalet lika räu i förhållande till medkonlrahenten och svarar de solidariskt för vad som utfästs. Vad som sagts nu gäller ej, om annat bestämls i avlalet.

6 6 Används vid avtals ingående sådan benämning som anges i 5 6 första
stycket, får ej benämningen innehålla någol av orden "handelsbolag",
"akliebolag" eller "förening". Om så ändå sker, svarar de bolagsmän med
vilkas vetskap och vilja del skett solidariskt för uppkommande förbin
delser gentemot den som varken insåg eller bort inse atl avtalet ingicks
med bolagsman i enkelt bolag.

Bolagets likvidation och upplösning

7 6 Under bolagels likvidation har i fråga om bolagsmännens inbördes
rättigheter och skyldigheter 2 kap. 2,4, 5, 8, 13 och 14 86 samt della kapitel
3 och 4 86 motsvarande tillämpning, om ej annal avtalats. Vad som sagts
nu om 2 kap. 4 8 och detta kapitel 3 6 gäller dock ej, om särskild likvidalor
förordnals.

I övrigt har i fråga om bolagets likvidation och upplösning följande bestämmelser motsvarande tillämpning, hämligen 2 kap. 24-27, 29 och 3088, 31 § andra och iredje styckena, 336 första meningen, 34 och 36§8, 37 6 första stycket, andra stycket andra och tredje meningarna samt tredje slycket, 38-43 8§, 44 6 första stycket ävensom 45 6.

8 6 Ansökan om förordnande av likvidator skall inges till rätten i den orl där någon av bolagsmännen har sill hemvist. Föreligger sådana ansökningar vid skilda domstolar, skall den ansökan som inkom senare ej upplagas till prövning.

9 6 Likvidalor är behörig att företaga rättshandling på bolagsmännens vägnar endasl i den mån del behövs för att bolagsmännens för bolagel avsedda tillgångar skall kunna förvandlas till pengar enligt 2 kap. 33 6-Överskrider likvidalor sin behörighet, är rättshandlingen dock bindande för bolagsmännen, om tredje man varken insåg eller bort inse att behörigheten överskreds.

Prop. 1979/80: 143 16

5 kap. Styrelse för handelsbolag

1 8 Handelsbolag som under del senast förflutna räkenskapsårel syssel
satt i genomsnitt minst 25 arbetstagare här i landet skall ha en styrelse. Är
handelsbolag moderföretag i koncern, skall anlalel arbetstagare avse kon
cernen i dess helhet.

Styrelsen tillsättes av bolagsmännen.

2 § Sedan skyldighet att ha slyrelse inträtt på grund av I 8 förändras ej skyldighelen, om därefler anlalet anslällda underskrider 25.

3 8 I styrelsen skall ingå de bolagsmän som är förvaltningsberäitigade då skyldighel att ha slyrelse uppkommer, om ej annal föreskrives i bolagsavtalet.

Bestämmelserna i delta kapitel om styrelseledamot gäller i tillämpliga delar om suppleant,

4 8 Styrelseledamot som ej är bolagsman skall vara svensk medborgare
och bosatt i Sverige, om ej regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer för särskilt fall tillåter annat. Styrelseledamot som ej är bolags
man får ej vara omyndig eller i konkurs.

Mot myndighets beslul enligt första stycket försia meningen föres talan hos regeringen genom besvär.

5 § Slyrelsen svarar för bolagets organisation och förvallningen av bola
gets angelägenheter. Bolagsman som var förvaltningsberättigad då styrel
sen utsågs har rätt att handha den löpande förvallningen enligt riktlinjer
som styrelsen meddelar, om ej annal föreskrives i bolagsavtalet. Bolags
man som har rätt atl handha den löpande förvaltningen fär inlägga förbud
mot åtgärd i denna förvaltning som annan sådan bolagsman vidlar.

Slyrelsen kan anförtro den löpande förvaltningen åt annan person än sådan bolagsman som avses i första stycket, om så föreskrives i bolagsavtalet.

Den som handhar den löpande förvaltningen får utan styrelsens bemyndigande vidtaga åtgärd som med hänsyn lill omfattningen och arten av bolagets verksamhet är av osedvanlig beskaffenhet eller av stor betydelse, om styrelsens beslul ej kan avvaktas utan väsenllig olägenhel för bolagels verksamhet. I sådant fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden.

6 § Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande. Styrelsen väljer
ordförande, om ej annat föreskrives i bolagsavtalet. Vid lika röstetal av
göres valet genom lottning.

Ordföranden skall tillse att sammanträde hålles när det behövs. Om styrelseledamot fordrar att styrelsen sammankallas, skall sådan begäran efterkommas.

Vid styrelsens sammanträden skall föras prolokoll som undertecknas eller justeras av ordföranden och, om slyrelsen består av flera ledamöter, den ledamot styrelsen därtill ulser. Styrelseledamot är berättigad att få avvikande mening antecknad lill protokollet. Protokollen skall föras i nummerföljd och förvaras på betryggande sätt.

Prop. 1979/80:143 17

7 § Styrelsen är beslutför, om mer än hälflen av hela antalet styrelseleda
möter eller del högre antal som bolagsavlalet föreskriver är närvarande.
Beslut i ärende får dock icke fattas, om ej såvitt möjligt samtliga styrelsele
damöter dels fått tillfälle att deltaga i ärendets behandling, dels erhållit
tillfredsställande underlag för atl avgöra ärendet. Har styrelseledamot
förfall och finnes suppleant som skall inträda i hans ställe, skall denne
beredas lillfälle atl inträda.

Som styrelsens beslut gäller den mening för vilken vid sammaniräde mer än hälften av de närvarande röstar eller vid lika röstetal den mening som biträdes av ordföranden, om ej bolagsavlalet föreskriver särskild röslmajoritet. Är styrelsen icke fulltalig, skall de som röstar för beslutet dock utgöra mer än en iredjedel av hela antalet styrelseledamöter, om ej annat föreskrives i bolagsavlalet.

Bolagsman som ingår i slyrelsen och som har obegränsat personligt ansvar för bolagets förpliktelser har rätl atl inlägga förbud mol beslut som styrelsen fattat, om ej annat föreskrives i bolagsavlalet. Är den som önskar inlägga förbudet närvarande vid det sammanträde vid vilket beslutet fattas, skall förbudet inläggas under detta sammanträde. I annat fall skall förbudet komma styrelsen tillhanda inom tio dagar efter det att sammanträdet ägt rum.

8 6 Styrelseledamot som ej är bolagsman får ej handlägga fråga rörande
avtal mellan honom och bolaget. Ej heller fär han handlägga fråga om avtal
mellan bolagel och tredje man, om han har ett väsentligt intresse i frågan,
som kan vara stridande mot bolagets. Med avtal jämslälles rättegång eller
annan talan,

9 § Styrelsen förelräder bolagel och tecknar dess firma.
Bemyndigande för styrelseledamot eller annan att företräda bolaget och

teckna dess firma kan meddelas av styrelsen, om ej förbud däremot intagits i bolagsavlalet. Om den som skall bemyndigas ej har rätl att handha den löpande förvaltningen, fordras dock medgivande lill bemyndigandel i bolagsavtalet.

Styrelsen kan när som helst återkalla bemyndigande som avses i andra stycket. Härvid gäller ej 7 8 tredje stycket.

10 6 Den som handhar den löpande förvallningen har rält alt företräda
bolaget och teckna dess firma beiräffande åtgärd som ankommer på honom
enligt 5 6.

116 Har ställföreträdare som företagit rättshandling för bolaget överskridit sin befogenhet, är rättshandlingen ej gällande mot bolaget, om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller bort inse alt befogenheien överskreds. Detsamma gäller, om den som handhar den löpande förvaltningen överskrider den honom enligt 5 6 tillkommande behörigheten att vidtaga åtgärd på bolagets vägnar.

12 6 Har handelsbolag för vilket skyldighet att ha styrelse föreligger enligt detta kapitel trätt i likvidation, skall likvidationen verkställas av en eller flera likvidatorer, som träder i styrelsens slälle.

Likvidator utses av bolagsmännen. Kan bolagsmännen ej enas skall rätten förordna en eller flera likvidatorer efter ansökan av bolagsman, borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av att någon finnes som kan företräda bolagel. 2 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 143. Bdagedel

Prop. 1979/80: 143 18

I övrigl äger bestämmelserna i 2 kap. om likvidation genom likvidalor tillämpning.

13 8 Bestämmelserna i 2 kap. 14 och 15 88 om skadeståndsskyldighet för bolagsman gäller även styrelseledamot som ej är bolagsman.

14 § Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsålligen eller av oaktsamhet bryter mot I 6, 68 andra stycket andra meningen eller 7 8 första stycket andra eller tredje meningen.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 19??, Genom lagen upphävs lagen (1895: 64 s. I) om handelsbolag och enkla bolag.

2. Förekommer i lag eller annan förfallning hänvisning lill föreskrift som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. För handelsbolag och enkla bolag som bildals enligt den äldre lagen gäller den nya lagen med de undanlag som följer av 4-6.

4. Likvidation genomföres enligt den äldre lagen, om likvidationstillståndet inträtt före den nya lagens ikraftträdande.

5. Bestämmelsen i 3 kap. I 6 första stycket andra meningen gäller ej i fråga om den som inträtt som komplementär före den nya lagens ikraftträdande.

6. Beslämmelsema i 3 kap, 7 8 första och andra styckena gäller ej, i den mån kommanditdelägare före den nya lagens ikraftträdande fullgjort sin insatsskyldighel enligt den äldre lagen.

7. Beslämmelsema i 2 kap. 15 6 och 4 kap. 4 8 tillämpas även på skadeståndsanspråk som tillkommit före den nya lagens ikraftträdande och som inte preskriberats dessförinnan enligt äldre bestämmelser.

8. Bolagsskifte som förrättals före tidpunkten för den nya lagens ikraftträdande klandras enligt dessförinnan gällande bestämmelser. Detsamma gäller ifråga om bolagsskifte som till följd av bestämmelsen i 4 förrättats enligt den äldre lagen.

Förslag till

Lag om årsredovisning, revision och koncerner

Härigenom föreskrives följande.

1 kap. Årsredovisning

1 6 Den som enligt bokföringslagen (1976: 125) har att upprätta årsbok
slut skall för varje räkenskapsår upprätta årsredovisning enligt denna lag,
om i medeltal minst tio anställda sysselsatts i företaget under räkenskaps
året, om företaget ingår i koncern enligt denna lag för vilken
koncernredovisning skall avges eller om förelagel är sådanl som avses i
4 8.

Första slycket gäller ej aktiebolag eller ekonomisk förening.

2 8 Årsredovisning beslår av resultaträkning och balansräkning. 1 den

Prop. 1979/80:143 19

mån annal ej föreskrives i denna lag, skall årsredovisningen upprättas med iakttagande av bestämmelserna om årsbokslut i bokföringslagen (1976:125).

3 6 Efter anmodan av den länsstyrelse hos vilken den årsredovisningsskyldige registreras enligt 1 8 andra slyckel eller 3 8 försia eller andra stycket handelsregislerlagen (1974: 157) skall avskrift av årsredovisning insändas till länsstyrelsen, sedan sex månader förflutil efter räkenskapsårets utgång. Anmodan skall ske på begäran av envar.

4 8 Avskrift av årsredovisning för visst räkenskapsår skall utan särskild anmodan insändas till länsstyrelsen senast sex månader efter räkenskapsårets utgång, om tillgångarnas nettovärde i rörelsen enligi balansräkningar för de två närmast föregående räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet för den sista månaden av respeklive räkenskapsår eller om antalet anställda i rörelsen under vart och ett av de två närmast föregående räkenskapsåren i medeltal överstigit 200.

Försia stycket gäller även för annat företag än akliebolag och ekonomisk förening i koncern som anges i 3 kap. I 6, om nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt koncernbalansräkningar för de två närmast föregående räkenskapsåren översiiger del gränsbelopp som anges i försia slycket eller om antalet anställda vid koncernföretagen under vart och elt av dessa år i medeltal överstigit 200,

5 8 Vid upprättande av årsredovisning skall följande iakttagas:

1. Beslämmelsema 1218 första stycket bokföringslagen (1976: 125) om skyldighet att till årsbokslut foga sammanställning över privala tillgångar och skulder äger ej lillämpning.

2. Skyldighet att särskilt redovisa storiek och förändring av lagerreserv föreligger endasl i fråga om årsredovisningsskyldig som avses i 4 6 första stycket.

3. Om synnerliga skäl föreligger, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge att bruttoomsätlningssumman ej behöver anges i resultaträkning.

6 6 Vid upprättande av årsredovisning för företag som avses i 4 8 skall i årsredovisningen återges resultaträkningen och balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår. Har under årel ändring vidtagils beträffande specificeringen av posler i resultaträkningen och balansräkningen, skall uppgiftema från den lidigare årsredovisningen sammanställas så au dessa kan jämföras med posterna i den senare årsredovisningen, om särskilt hinder ej möter.

7 6 För företag som avses i 4 6 första slyckel skall i årsredovisning och årsbokslut lämnas uppgifler i följande hänseenden:

1. För varje i balansräkning som anläggningslillgång upptagen posl, vari ingår skepp eller maskiner, inventarier och dylikt eller byggnader, skall anges dels tillgångamas anskaffningsvärde, dels det sammanlagda beloppel av de intill balansdagen på anskaffningsvärdet företagna av- och nedskrivningarna. Har sådana tillgångar uppskrivits, skall även anges kvarstående oavskrivet belopp av uppskrivningen.

2. För faslighet som är anläggningstillgång skall anges taxeringsvärdet

Prop. 1979/80: 143 20

med fördelning på de under särskilda posler i balansräkningen upptagna tillgångarna.

3. Driver företaget av varandra väsentligen oberoende rörelsegrenar, skall brultoresultalei av varje sådan rörelsegren redovisas särskilt.

4. 1 bilaga til balansräkningen skall inlagas en finansieringsanalys i vilken skall redovisas företagels finansiering och kapitalinvesteringar samt förändringar av rörelsekapitalet under räkenskapsårel.

Uppgifl som avses i I eller 2 får intagas i nol om tydlig hänvisning göres vid post i redovisningshandlingarna till vilken uppgiften hänför sig.

8 8 För företag som avses i 4 8 första stycket och för moderföretag i
koncern som avses i 4 8 andra stycket skall minst en gång under räken
skapsår som omfattar mer än tio månader avges särskild redovisning
(delårsrapport). Rapporten skall avse verksamhelen från räkenskapsårets
början. Minst en delårsrapport skall omfatta en period av minsl hälften och
högst två tredjedelar av räkenskapsåret.

Delärsrapport skall hållas lillgänglig för envar. Rapporl som avses i första stycket tredje meningen skall senasl två månader efter rapportperiodens utgång insändas till den länsstyrelse, hos vilken den som är skyldig atl avge rapporten registreras enligt 1 8 andra stycket eller 3 6 första eller andra stycket handelsregisterlagen (1974: 157).

9 6 1 delårsrapport skall översiktligt redogöras för verksamheten och
resultatutvecklingen i denna samt för investeringar och förändringar i
likviditet och finansiering sedan föregående räkenskapsårs utgång. Vidare
skall lämnas beloppsuppgift om omsättningen och resultatet före boksluts
dispositioner och skatt under rapportperioden. Om särskilda skäl förelig
ger, får en ungefärlig beloppsuppgifl beträffande resultatet lämnas. Be
stämmelsen 15 6 3 gäller för delårsrapport. I delårsrapporten skall dessut
om upplysning lämnas, om alla för bedömningen av företagets resultat och
ställning viktiga förhållanden samt händelser av väsenllig betydelse för
företaget som inträffat under rapportperioden eller efter dennas slul.

Om särskilt hinder ej möter, skall i anslutning till uppgifler enligt första stycket även lämnas molsvarande uppgifler för samma rapportperiod under föregående räkenskapsår.

Begrepp och termer i delårsrapport skall i möjlig mån överensstämma med dem som använts i senast framlagda årsredovisning.

2 kap. Revision

1 8 1 företag för vilket årsredovisningsskyldighet föreligger enligt I kap.

1 8 skall den årsredovisningsskyldige ulse en eller flera revisorer för be
stämd tid eller tills vidare. Skall flera revisorer utses, kan den årsredovis
ningsskyldige bestämma att en eller flera av dem, dock inte alla. skall utses
av annan än den årsredovisningsskyldige.

Den årsredovisningsskyldige kan utse en eller flera revisorssuppleanter. Bestämmelserna i denna lag om revisor gäller i lillämpliga delar om suppleant,

2 6 Revisor skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige, om ej
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer tillåter annat för
särskilt fall. Den som är omyndig eller i konkurs kan ej vara revisor.

Prop. 1979/80:143 21

Revisor skall ha den insikl i och erfarenhei av redovisning och ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av den årsredovisningsskyldiges verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan även utses auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. Vid tillämpning av beslämmelsema i detta kapitel likställes auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och godkänt revisionsbolag med godkänd revisor. Bolag som utses till revisor skall lill den årsredovisningsskyldige anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall vara auktoriserad revisor i auktoriserat revisionsbolag och auktoriserad eller godkänd revisor i godkänt revisionsbolag. Bestämmelserna i 4 § tillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör ulses minst en av moderföretagets revisorer, om del kan ske.

3 8 Minst en av den årsredovisningsskyldige utsedd revisor skall vara
auktoriserad revisor, om tillgångarnas nettovärde i rörelsen enligt balans
räkningar för de två senasle räkenskapsåren översiiger ett gränsbelopp
som moisvarar I 000 gånger det enligt lagen (1962: 381) om allmän försäk
ring bestämda basbeloppet för den sista månaden av respektive räken
skapsår eller om anlalel anslällda i rörelsen under vart och elt av de två
senaste räkenskapsåren i medeltal överstigit 200.

Regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer kan i fråga om företag som avses i första stycket förordna att viss godkänd revisor får utses i stället för auktoriserad revisor. Sådant beslut är giltigt i högsl fem år.

Första och andra styckena gäller även för moderföretag i koncem som anges i 3 kap. I 8, om nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger det gränsbelopp som anges i första stycket eller om anlalet anställda vid koncernföretagen under vart och ett av dessa år i medeltal överstigit 200.

4 8 Den kan ej vara revisor som

1. äger eller är delägare eller ledamoi av styrelsen i förelaget eller dess dotterförelag eller biträder vid företagets bokföring eller medelsförvaltning eller förelagels kontroll däröver,

2. är anställd hos eller eljest intager en underordnad eller beroende ställning till företaget eller någon som avses under 1 eller är verksam i samma rörelse som den som yrkesmässigt biträder förelagel vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller förelagets kontroll däröver,

3. år gift med eller sammanlever under äktenskapsliknande förållanden med eller är syskon eller släkting i rätl upp- eller nedstigande led till person som avses under 1 eller är besvågrad med sådan person i rält upp- eller nedstigande led eller så atl den ene är gift med den andres syskon, eller

4. slår i låneskuld till företaget eller annat företag i samma koncem eller har förpliktelse för vilka sådant förelag har ställt säkerhet.

I dotterföretag kan den ej vara revisor som ej är behörig enligt första stycket att vara revisor i moderföretaget.

Revisor fär ej anlita någon vid revisionen som ej enligt första eller andra stycket är behörig att vara revisor. Har företaget eller moderföretaget anställd i sin tjänst med uppgifl att uteslutande eller huvudsakligen handha företagets interna revision, får revisor dock vid revisionen anlita sådan anställd i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed.

Prop. 1979/80:143 22

5 § Uppdrag all tills vidare vara revisor upphör när ny revisoi .setts.
Uppdrag som revisor upphör i förtid, om revisorn eller den som utsett

honom begär del. Anmälan härom skall göras hos den som svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter och hos den som tillsatt revisorn, om denne ej är utsedd av den årsredovisningsskyldige.

Upphör revisors uppdrag i förtid eller uppkommer för honom eljesi hinder att vara revisor och finnes ej suppleant, skall den som svarar för förvaltningen av förelagets angelägenheter vidtaga ålgärd för all ny revisor tillsattes för den återstående mandattiden.

6 §På anmälan skall länsstyrelsen förordna behörig revisor,

1. när revisor ej är utsedd,

2. när auktoriserad eller godkänd revisor ej år utsedd enligt 3 8,

3, när revisor är obehörig enligt 2 8 försia stycket eller 4 6 första eller andra stycket, eller

4, när beslul av årsredovisningsskyldig om antalet revisorer eller om revisors behörighel åsidosatts.

Anmälan enligt försia slyckel kan göras av envar. Den som svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter är skyldig göra anmälan, om ej rättelse utan dröjsmål sker genom den som utser revisor.

Förordnande enligt första stycket skall meddelas efler den årsredovisningsskyldiges hörande och avse tid till dess annan revisor blivit utsedd i föreskriven ordning. Vid förordnande enligt första slycket 3 skall länsstyrelsen entlediga den obehörige revisorn.

7 § Revisor skall i den omfattning god revisionssed bjuder granska före
tagets årsredovisning jämle räkenskapema samt företagsledningens för
vallning.

Är företaget moderföretag, skall revisor även granska koncernredovisningen och koncernföretagens inbördes förhållanden i övrigt.

Med företagsledning avses i denna lag den som svarar för företagets organisation och förvallningen av företagets angelägenheter saml den som handhar den löpande förvaltningen.

8 § Företagsledningen skall bereda revisor tillfälle atl verkställa gransk
ningen i den omfattning revisorn finner erforderiigl samt lämna de upplys
ningar och det biträde som han begär. Samma skyldighet åligger förelags
ledning och revisor i dotterföretag gentemot revisor i moderföretag.

Senast fyra och en halv månad efter räkenskapsårets utgång skall årsre-dovisningshandlingama och koncemredovisningshandlingarna för det förflutna räkenskapsåret avlämnas till revisor.

9 § Sedan revisor slutfört granskningen, skall han teckna hänvisning till
revisionsberättelsen på årsredovisningen och i moderföretag på koncernre
dovisningen. Finner revisor att balansräkningen eller resultaträkningen är
oriktig, skall han göra anteckning även om det. I moderföretag gäller
detsamma i fråga om koncernbalansräkningen och koncernresultaträk
ningen.

10 § Revisor skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till
den årsredovisningsskyldige. Berättelsen skall överlämnas till den som
svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter senast fem månader
efter räkenskapsårets utgång.

Prop. 1979/80:143 23

Revisionsberättelsen skall innehålla uttalande huruvida årsredovisningen uppgjorts enligt denna lag. Innehåller inte årsredovisningen sådana upplysningar som enligt denna lag skall lämnas, skall revisor ange detta och lämna erforderliga upplysningar i sin berättelse, om del kan ske.

Har revisor vid sin granskning funnit att åtgärd eller försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger någon som ingår i företagsledningen till last eller att någon som ingår i företagsledningen eljest handlat i slrid med denna lag, skall det anmärkas i berättelsen. Revisor kan även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som han önskar bringa till den årsredovisningsskyldiges kännedom.

1 moderförelag skall revisor avge en särskild revisionsberättelse beträffande koncernen. Beslämmelsema i första-tredje styckena äger därvid motsvarande lillämpning.

11 6 Erinringar som revisor framställt till förelagsledningen skall anteck
nas i prolokoll eller annan handling. Handlingen skall överiämnas till den
som svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter och av denne
bevaras på betryggande sätt.

12 § Bestämmelserna om årsredovisning i 1 kap. 3 och 4 66 har molsvaran
de tillämpning på revisionsberättelse som avses i 108 första stycket. Be
stämmelsen om koncernredovisning i 3 kap. 6 8 har motsvarande till-
låmpning på koncernrevisionsberättelse som avses i 106 fjärde slycket.

138 Revisor får ej lämna upplysningar till den som saknar rätt att erhålla kännedom om den årsredovisningsskyldiges angelägenheter om sådant som revisorn fått kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag, om det kan lända till förfång för den årsredovisningsskyldige,

14 8 Revisor som vid fullgörande av sitt uppdrag uppsålligen eller av
oaklsamhel skadar den årsredovisningsskyldige skall ersälta skadan. Det
samma gäller när skada vållats annan genom överträdelse av denna lag.
Revisor ansvarar även för skada som hans medhjälpare vållar uppsålligen
eller av oaktsamhet.

Är revisionsbolag revisor, åligger ersättningsskyldigheten della bolag och den för revisionen huvudansvarige.

15 6 Skadestånd enligt 14 6 kan jämkas efter vad som är skäligt med
hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omständigheter
na i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån ej skadeståndsskyldigheten jämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad någon utgivit i skadestånd får sökas åter av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn lill omsländighetema.

16 6 Talan för årsredovisningsskyldigs räkning enligt 14 6 som inle gmndas på brott kan ej väckas mol revisor sedan tre år förflutit från del revisionsberättelse överlämnades till den som svarar för förvaltningen av förelagets angelägenheter.

17 6 I sidoordnad koncem för vilken koncemredovisning skall avges skall koncernredovisningen och koncemföretagens inbördes förhållanden i övrigl granskas av revisor, vilken skall avge en särskild revisionsberättelse

Prop. 1979/80: 143 24

beträffande koncemen, Bestämmelserna i detla kapitel äger därvid molsvarande tillämpning.

För sidoordnad koncern av sådan storlek som i fråga om annan koncern anges i I kap. 4 6 andra stycket skall minsl en av den koncernredovisningsskyldige utsedd revisor vara auktoriserad.

Revisionsberättelse för sidoordnad koncem skall insändas till patent-och registreringsverket senast sex månader efter utgången av räkenskapsåret för det förelag lill vars balansdag koncernredovisningen hänför sig.

3 kap.Koncerner

1 8 Äger handelsbolag så många aktier eller andelar i svensk eller utländsk
juridisk person att det har mer än hälflen av rösterna för samtliga aktier
eller andelar, är bolaget moderföretag och den andra juridiska personen
dotterföretag. Äger dotterföretag eller äger moderförelag och dotterföretag
eller flera dotterföretag tillsammans aktier eller andelar i juridisk person i
den omfattning som angivits nu, är även sistnämnda juridiska person
dotterföretag till moderföretaget.

Har handelsbolag i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ett besiämmande inflytande över juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är handelsbolaget moderföretag och den andra juridiska personen dotterförelag.

Moderföretag och dotterföretag utgör lillsammans en koncem.

Beslämmelsema i första och andra styckena om handelsbolag äger även tillämpning på annan som enligt bokföringslagen (1976; 125) har all upprätta årsbokslut. Vad som sagts nu gäller dock inte aktiebolag eller ekonomisk förening.

Bestämmelserna i 2-11 88 gäller, om under del senasl förflutna räkenskapsåret i medeltal minst tio anställda sysselsatts i koncemen.

2 § Vid värdering av akiier eller andelar som moderföretag äger i dotterfö
retag skall andelar vilka dotterföretaget äger i moderföretaget ej anses ha
något värde.

Ingår i fordrings- eller skuldpost enligt balansräkningen för förelag i koncernen fordran hos eller skuld till dotterföretag eller moderföretag skall beloppet anges särskilt. Angivandet får ske inom linjen. Detsamma gäller i fråga om pant eller därmed jämförlig säkerhel eller ansvarsförbindelse till förmån för dotterförelag eller moderföretag.

3 § Som särskild intäktspost i moderförelags resultaträkning skall uppta
gas utdelning på aktier i dotterbolag.

I moderförelags balansräkning skall aktier i dotterbolag upptagas som särkskild post bland lillgångama.

Aktier i dotterbolag skall upptagas i moderföretagels balansräkning med angivande för varje bolag av dess namn, antalet aktier och dessas nominella värde och värde enligt balansräkningen. När del från allmän eller enskild synpunkt är påkallat, fär regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer tillåla alt aktier redovisas utan specifikation,

4§ Andelar i andra företag än aktiebolag skall likställas med aktier som ägs av moderförelaget vid uppställning av moderföretagels resultaträkning och balansräkning samt vid specificering enligt 3 5 tredje stycket.

Prop. 1979/80:143 25

5 6 I moderföretag skall för varje räkenskapsår avges koncemredovisning
bestående av koncemresultaträkning och koncembalansräkning. Redovis
ningen skall hänföra sig till balansdagen för moderföretaget.

Företag som hör till samma koncem skall ha samma räkenskapsår, om ej synnerliga skäl medför hinder däremot.

6 6 Senast sex månader efter utgången av moderföretagets räkenskapsår skall moderföretaget insända avskrift av koncernredovisningen lill den länsstyrelse hos vilken moderföretaget registreras enligt I 8 andra slyckel eller 3 § försia eller andra stycket handelsregisterlagen (1974; 157).

7 6 Koncernresulialräkningen och koncembalansräkningen skall var för sig utgöra ett sammandrag av moderföretagets och dotterföretagels resultaträkningar och balansräkningar. Sammandraget skall upprättas enligt god redovisningssed och med iakttagande i tillämpliga delar av I kap. 5 och 7 86 denna lag samt 11 kap, 5-7 86 och 8 8 första stycket 1, 4 och 8 ävensom andra stycket akliebolagslagen (1975: 1385).

Koncernresultaträkningen skall utvisa koncernens årsresultat efter avdrag för redovisad vinstutdelning inom koncernen och efter avdrag eller lillägg för ökning eller minskning av inlemvinst under räkenskapsåret. Koncernbalansräkningen skall utvisa beloppet av eget kapital eller ansamlad förlust i koncemen efter avdrag för intemvinst. Med intemvinst avses på moderföretaget belöpande andel av vinst på överlålelse av tillgång inom koncernen, i den mån ej överlåtelse av tillgången därefler skett till köpare ulanför koncemen eller förbrukning av tillgången eller nedsättning av dess värde ägt mm hos det företag inom koncemen som förvärvat tillgången.

Om det med hänsyn till koncernens sammansättning eller andra särskilda skäl är förenat med synnerliga svårigheler alt vid koncemredovisningen i visst hånseende tillämpa första eller andra stycket, fär det undantag göras som förhållandena kräver. För sådant undantag skall lämnas motiverad redogörelse i bilaga till koncembalansräkningen eller, om sådan inte upprättas, i bilaga lill moderföretagets balansräkning.

1 bilaga till koncembalansräkning skall lämnas redogörelse om vilka metoder och värderingsprinciper som använts vid uppgörande av koncernredovisningen.

Uppgift om koncemens lagerreserv skall intagas i koncemredovisningen, om koncemen är av sådan slorlek som anges i 1 kap. 4 8 andra slycket, 1 sådant fall skall till koncemredovisningen fogas finansieringsanalys för koncernen,

8 6 Dotterföretag skall i bilaga till balansräkning eller, om dotterförelaget
är aktiebolag, i förvaltningsberättelse ange namnet på moderförelaget och i
förekommande fall dettas moderföretag. Moderföretag och dotterföretag
skall i bilaga till balansräkning eller, då förelagel är aktiebolag, i förvalt
ningsberättelse ange hur stor andel av årets inköp och försäljning som
avser annat företag inom samma koncem,

9§ I koncemredovisning skall återges koncemresultalräkningen och koncernbalansräkningen för närmast föregående räkenskapsår. Har under året ändring vidtagits beträffande specificeringen av post i koncernresulialräkningen eller koncembalansräkningen, skall uppgifterna från den lidigare koncernredovisningen sammanställas så att dessa kan jämföras med post i den senare koncemredovisningen, om särskilt hinder ej möter.

Prop. 1979/80:143 26

Koncernredovisning skall skrivas under av den som är skyldig att upprätta redovisningen med angivande av dagen för underskriften. Är flera delägare obegränsat ansvariga för moderbolagets förbindelser, under-skrives koncernredovisningen av dem alla.

10 8 För koncern som avses i I kap. 4 6 andra slyckel skall moderföretaget i delärsrapport, utöver uppgifter för moderförelaget, lämna uppgifter för koncernen motsvarande vad som anges i 1 kap. 98, Uppgift om omsättning och resultat skall avse belopp efter avdrag för interna poster inom koncernen och med hänsyn tagen till inlernvinsieliminering.

116 Om företag har blivil moderföretag, skall ledningen för företagel meddela detta lill dotterförelagets ledning. Dotterföretagets ledning skall lämna ledningen för moderföretaget de upplysningar som fordras för beräkningen av koncernens ställning och resultatet av koncemens verksamhet.

Sidoordnade koncerner

12 6 Två eller flera bokföringsskyldiga juridiska personer utgör en si
doordnad koncern, om

1. fysisk person som inte har atl upprätta årsbokslut enligt bokföringsla
gen (1976: 125) äger så många aktier eller andelar i de juridiska personerna
att han har mer än hälften av röslema för samtliga akiier eller andelar i var
och en av de juridiska personerna eller också i annat fall på gmnd av aktie-
eller andelsinnehav eller avtal har ett besiämmande inflytande över var
och en av de juridiska personerna och en betydande andel i resultatet av
var och en av dessas verksamhet, saml

2. de juridiska personema står under den fysiska personens enhetliga
ledning.

Om den fysiska personen har sådant infytande över de juridiska personema som anges i första stycket I, skall de juridiska personema anses stå under den fysiska personens enhetliga ledning, om ej visas att så inte är fallet.

Bestämmelserna i försia och andra styckena om fysisk person gäller även juridisk person som inte har att upprätta årsbokslut enligt bokföringslagen.

Bestämmelserna i 13- 16 88 gäller, om underdel senast förflutna räkenskapsåret i medeltal minst tio anställda sysselsatts i företag i den sidoordnade koncemen.

Vid tillämpning av denna lag räknas lill företag i sidoordnad koncern i koncernen ingående utländsk bokföringsskyldig juridisk person, om svensk bokföringsskyldig juridisk person även ingår i koncemen.

13 § För företagen i sidoordnad koncem skall i 12 6 angiven fysisk person respektive i 12 6 tredje stycket angiven juridisk person avge koncernredovisning för varje räkenskapsår.

14 § Koncemredovisning enligt 13 6 skall beslå av koncemresultaträkning och koncembalansräkning. Redovisningen skall hänföra sig till balansdagen för något av de företag som ingår i koncemen.

Företag som hör till samma sidoordnade koncem skall ha samma räkenskapsår, om ej synnerliga skäl medför hinder däremot,

Koncemredovisning skall upprättas med iakttagande i tillämpliga delar

Prop. 1979/80:143 27

av 7 6. Bestämmelserna i 96 förstastycket och andra stycket första meningen har därvid motsvarande tillämpning.

15 8 Avskrift av koncemredovisning skall insändas till patent- och registreringsverkel senast sex månader efler utgången av räkenskapsåret för det företag till vars balansdag koncernredovisningen hänför sig.

16 8 Förelag i sidoordnad koncem skall i bilaga till balansräkning eller, om förelagel är akliebolag eller ekonomisk förening, i förvaltningsberättelse dels namnge övriga företag i koncemen, dels ange hur slor andel av årets inköp och försäljning som avser övriga företag inom koncemen.

Om sidoordnad koncern uppkommit, skall i 12 6 angiven fysisk person respektive i 12 8 tredje stycket angiven juridisk person meddela detta till ledningama för de företag som ingår i koncernen. Ledningama för dessa företag skall lämna den nyssnämnda fysiska eller juridiska personen de upplysningar som fordras för beräkning av koncernens ställning och resultatet av koncernens verksamhet.

4 kap. Vite m. m.

1 6 Den eller någon av dem som för egen del eller såsom ställföreträdare
för annan har all lill länsstyrelsen sända in redovisningshandling, revi
sionsberättelse eller delårsrapport kan av länsstyrelsen vid vite föreläggas
att fullgöra skyldigheten att sända in behörig handling.

Försuttet vite utdömes av länsstyrelsen.

Då för sidoordnad koncem fråga är om koncernredovisning eller revisionsberättelse för koncern, gäller vad som anges i första och andra styckena om länsstyrelse i stället patent- och registreringsverket.

2 6 Mot myndighets beslut i tillståndsärende enligt 1 kap. 5 8 3, 2 kap. 3 6
andra slycket eller 3 kap. 3 8 tredje slyckel föres talan hos regeringen
genom besvär.

Mot länsstyrelses eller patent- och registreringsverkets beslut enligt denna lag i annat fall än enligt första slyckel föres talan hos kammarrätt genom besvär.

1. Denna lag träder i krafl den 1 januari 19 och tillämpas på räkenskapsår som påbörjats efter utgången av närmast föregående år.

2. Om del i I kap. 7 6 1 angivna anskaffningsvärdet för tillgång som förvärvats före lagens ikraftträdande ej kan utrönas med hjälp av företagets bevarade räkenskaper, beräknas anskaffningsvärdet på följande sätt. Beträffande byggnad skall som anskaffningsvärde redovisas det vid 1965 års allmänna fastighetstaxering åsatta taxeringsvärdet (byggnadsvärdet) eller, om byggnaden förvärvats efter utgången av år 1964, del laxerings-värde (byggnadsvärde) som gällde för byggnaden vid förvärvel, i båda fallen ökat med förbättringskostnader under tiden efter ulgången av år 1964 respektive efter förvärvet, Beiräffande annan tillgång skall som anskaffningskostnad redovisas det belopp vartill anskaffningsvärdet skäligen kan uppskattas.

1 not till balansräkningen skall anges om anskaffningsvärdet uppskattats enligt första slycket.

Prop. 1979/80: 143 28

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden över 1974 års bolagskommittés delbetänkande (SOU 1978:67) Nya bolags-regler m.m.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren, Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, kammarrätien i Stockholm, bokföringsnämnden (BFN), bankinspektionen, försäkringsinspeklionen, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), kommerskollegium, patent- och registreringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens induslriverk, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göleborgs och Bohus samt Västemorrlands län, konkurslagskommittén (Ju 1971:06), stiftelseutredningen (Ju 1975:01), företagsobeståndskommittén (Fi 1976:03), Föreningen Auktoriserade revisorer FAR (FAR), Finansieringsföretagens Förening, Lantbmkamas Riksförbund (LRF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Svensk Industriförening, Svenska Bankföreningen, Svenska Byggnadsenlreprenörföreningen (SBEF), Svenska Handelskammarförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska Revisorsamfundet SRS (SRS), Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Ackordscentral, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Bokförings-och Revisionsbyråers Förbund SBRF (SBRF), Svenska Företagares Riksförbund, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Hantverks- och Industriorganisation (SHIO) - Familjeföretagen, Sveriges Industriförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund.

Riksåklagaren har bifogat yttranden av överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt, länsåklagama i Malmöhus och Älvsborgs län samt länsåklagaren för speciella mål Thorsten Rosenberg. LO har bifogal yttrande av Svenska Fabriksarbetareförbundet,

Svenska Arbetsgivareföreningen har åberopat och instämt i det yttrande som Sveriges Industriförbund avgivil, Sveriges Föreningsbankers Förbund har anslutit sig till det av Svenska Bankföreningen avgivna yttrandet.

SHIO - Familjeföretagen och Sveriges Köpmannaförbund har avgett gemensamt yttrande.

Yttranden över betänkandet har även avgetts av Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) och av hovrättsfiskalen Mats Bergström, Växjö,

1 Allmänt om betänkandet

Riksåklagaren: Den nu gällande lagstiftningen om handelsbolag innehåller inte några bestämmelser som tar sikte på det allmännas eller de anställdas intressen av insyn i företagen. Sålunda saknas regler om offentlig årsredovisning och revision för andra företagsformer än aktiebolag och ekonomiska föreningar. Detta förhållande är självfallet otillfredsställande inte minst från brottsbekämpningssynpunkt. Behovet av åtgärder i syfle att

Prop. 1979/80:143 29

öka insynen i företagen accentueras dessutom av det förhållandet, att den beslutade höjningen av minimibeloppet för aktiekapital kan antas medföra ett stegrat inlresse för andra företagsfornier än aktiebolag. Möjligheter till förbällrad insyn i företagen kan sannolikl ge goda effekter när det gäller kampen mot det allvarliga samhällsproblem som den ekonomiska brottsligheten utgör. Mot denna bakgmnd är de nu framlagda förslagen, som i alll väsentligt tillgodoser detla syfte, väl ägnade all läggas lill gmnd för lagstiftning.

Bankinspektionen: Uppdelningen av problemområdet i två olika lagarter sig motiverad inle minst med hänsyn till att den personkrets som berörs av

den senare lagen är mer vidsträckt än vad gäller den först nämnda,

Inspektionen vill sammanfattningsvis med gjorda påpekanden tillstyrka kommitténs förslag till lagstiftning.

Försäkringsinspektionen: Försäkringsinspektionen har intel att erinra mol det nu föreliggande förslaget och tillstyrker atl det läggs till gmnd för lagsliftning.

RSV: RSV anser atl lagförslagen lill väsentlig del bör kunna läggas till grund för lagstiftning.

Länsstyrelsen I Östergötlands län: Länsstyrelsen finner, från de synpunkter länsstyrelsen har atl beakla, ingen anledning till erinran mot förslagen i betänkandet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län (majoriteten): Länsstyrelsen finner förslagen välgrundade. Den nu gällande bolagslagen är anpassad efter ett samhälle, där det uppfattades som naturligt, att arbetstagaren saknade insyn i företaget. Förslaget är bl.a. utformat för all ge arbetstagaren insynsmöjlighet, vilket hälsas med tillfredsställelse. Det finns också skäl att anta all vi för framliden har anledning förvänta en utökad användning av i förslagel reglerade associationsformer som en följd av aktiebolagsreformen. Detta ställer andra krav på regleringen av handelsbolag och enkla bolag.

Länsstyrelsen i Malmöhus län (en minoritet av en ledamot): Det av länsstyrelsens majoritet avgivna yttrandet synes i huvudsak ulgå från fiskala synpunkter. Utredningsförslaget äremellertid av civilrättslig karaktär och bör i första hand bedömas därefler. Vad som anförs i yttrandet om beivrandet genom civilrättslig lagstiftning av skatteundandraganden är inte övertygande. Inte heller i övrigt är yttrandet utformat på elt sådanl sätt alt jag kan biträda detsamma. Jag hänvisar i stället till det yttrande som avgivils av Svenska Handelskammarförbundet,

Länsstyrelsen i Malmöhus län (en minoritet av en ledamot): Jag ansluter mig lill utredningens förslag med undanlag för de synpunkter som omfattas av den reservation och del särskilda yttrande som avgivils av Joakim Ollen vilka synpunkter jag delar.

Finansieringsföretagens Förening: Föreningen har, utifrån de synpunkter föreningen foreträder, inga erinringar mol de framlagda förslagen.

LO: Föreliggande utredning lägger fram förslag till nya lagar om handelsbolag och enskilda bolag saml om årsredovisning, revision och koncerner, men fortfarande ur samma snäva utgångspunkter som tidigare lagstiftning. Rent principielll kvarstår LOs inställning om behovet av en total översyn av den associalionsrältsliga lagsiiftningen även om LO till stora delar är beredd att tillstyrka utredningens förslag.

Svenska Fabriksarbetareförbundet: Fabriksarbetareförbundet vill uttrycka sin tillfredställelse över utredningsförslagets huvuddrag. Det är således ur förbundets synpunkt positivt atl möjligheter ges till styrelsere-

Prop. 1979/80:143 30

presentation också i handelsbolagen samt att definitionsförändringen beträffande handelsbolag medför att den kretsen av bolagsbildningar utökas på bekostnad av kretsen "enkla bolag". Därigenom har ett samlat grepp tagits i den här lypen av bolagsbildningar. På samma sätt vill förbundet uttrycka sin posiliva inslällning till förslaget om en betydligt ökad skyldighel för den här sortens förelag när del gäller att upprätta årsredosvisningar liksom skyldigheter beträffande revision, Samma gäller förbundets inställning till reglerna om koncemredovisning. Men förbundet har inte desto mindre allvarliga erinringar mot kommitténs förslag på några punkter.

7"CO.- Enligt TCOs mening är kommitténs förslag i huvudsak väl ägnat att bäitre tillgodose de anställdas berättigade krav på ändamålsenliga företagsformer och insyn i en meningsfull årsredovisning.

Svensk Industriförening: Föreningen har icke något att erinra mot genomförandet av i delbetänkandet framlagda förslag.

Svenska sparbanksföreningen: Föreningen finner förslaget noga genomtänkt och i alll väsentligl välbalanserat. Föreningen kan därför tillstyrka förslaget.

Sveriges advokatsamfund: I den mån annat inle framgår av samfundets yttrande anser sig samfundet kunna tillstyrka att de av kommittén framlagda förslagen lägges till grund för lagstiftning på berörda områden.

Svenska Företagares Riksförbund: Förbundet har ej någon erinran mot betänkandet, dock med ett bestämt instämmande i den reservalion som avgetts av kommittéledamoten Ollen med instämmande av expertema Norén och Strand. Förbundet instämmer även i det särskilda yttrande som avgetts av Ollen.

Sveriges Grossistförbund: Grossistförbundet, som företräder den kredit-givande grosshandeln i landet, tillstyrker i alll väsentligl det framlagda förslaget.

SHIO - Familjeföretagen och Sveriges Köpmannaförbund: Organisationerna vill sammanfattningsvis uttala som sin mening att delbetänkandet som helhel kan accepteras och verkar väl genomarbetat i delfrågoma.

Vissa remissinslanser har förklarat att deras yttranden endast avser särskilda delar av förslaget. Svea hovrätt och hovrätten för Västra Sverige har sålunda begränsat sina yttranden till förslaget till lag om handelsbolag och enkla bolag samt till förslagel lill lag om ändring i handelsregisterlagen. Bokföringsnämnden och RRV har begränsat sina yttranden, bokföringsnämnden till I och 3 kap. förslaget Ull lag om årsredovisning, revision och koncerner samt RRV till vissa frågor i anslutning till sisinämnda lagförslag. Svenska revisorsamfundet SRS har inskränkt sitt yttrande till alt avse förslaget om förbud för aktiebolag att vara komplementär i kommanditbolag samt till förslaget till lag om årsredovisning, revision och koncemer.

2 Förslaget till lag om handelsbolag och enkla bolag

2.1 AUmänt

Överåklagaren i Stockholm: Förslaget lill lag om handelsbolag och enkla bolag innebär en modemisering av lagstiftningen på området ochjag delar utredningens överväganden utom beträffande förslaget till styrelserepresentation i vissa större handelsbolag.

Länsåklagaren för speciella mål: De föreslagna reglema föranleder från åklagarsynpunkl inte någon erinran i sak.

Prop. 1979/80:143 31

Svea hovrätt: Hovrätten anser sig inte kunna tillstyrka att förslaget läggs till grund för lagstiftning i oförändrat skick, I vissa avseenden kan erinringar göras som bör föranleda ytterligare överväganden och eh omarbetning av delar av förslaget.

Hovrätten för Västra Sverige: Nu gällande lag i ämnet har gälll under lång tid ulan att, åtminstone ur associationsrättslig synvinkel, några nämnvärda behov av lagändring gjort sig gällande. Ett mycket gott betyg ål den lagstiftaren.

AMS: De mindre företagen sysselsätter en betydande del av arbetstagarna i landet. Det finns utan tvekan ett behov av alt ersätta lagen om handelsbolag och enkla bolag från 1895 med en modem lag. Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker att förslaget till ny lag om handelsbolag och enkla bolag genomförs.

Slatens industriverk: Det framlagda förslaget tillstyrks av industriverket.

Länssyrelsen I Stockholms län: En utgångspunkt för utredningen har varit att lagen även i fortsättningen skall vara en för de mindre företagen lämpad företagsform. Enligt länsstyrelsens uppfattning har kommiitén framlagt ett förslag som i alll väsentligt fyller detta krav.

FAR: FAR anser kommitténs förslag i huvudsak vara väl motiverat och tillstyrker förslagets antagande med följande undantag och observationer.

LRF: I förslaget diskuteras skattefrågor i mycket begränsad mån. Sålun
da tages endast frågan om låneförbud för delägare i handelsbolag upp, och
kommittén konstaterar att frågan bör lösas inom ramen för skattelagstift
ningen. Emellertid bör, enligt LRFs mening, skatteregler och civilrättsliga
regler anpassas till varandra. De bör om möjligt skapas parallellt och inte
ryck vis med åtföljande förskjutningseffekter. LRF anser det av principiella
skäl otillfredsställande att dela upp frågoma på sätt som skett i detla fall.
Kommitténs uttalade mening har varit atl starkt begränsa kretsen av enkla
bolag till förmån för handelsbolagsformen. Eftersom någon översyn av
skattelagstiftningen för handelsbolagens del idag inte föreligger saknas
möjligheter för ägama till de bolag som enligt förslagel i framtiden skulle
bli att betrakta som handelsbolag all avgöra skattekonsekvenserna härav
jämförda med att upplösa det enkla bolaget. Förutom låneförbudet finns
etl flertal andra frågor som kräver en lösning i detta sammanhang. Hit hör
frågor om utskiftningsskatt, räntebetalningar från handelsbolag till deläga
re, och problemen kring lön resp. del i vinslen till delägama. Till utveck
ling av några av dessa frågor må följande anföras.

Utskiftningsskatt

I ett par senare rättsfall har delägare i handelsbolag blivit beskattade i samband med utskiftning. Om handelsbolagen numerärt sett skall bli mer omfattande måste utskiftningsfrågoma lagregleras bättre än vad de är idag. Trots dessa rättsfall finns en hel del oklarheter med utskiftningsskattefrå-goma som måste belysas bättre. Det gäller bland annat de fall som inträffar då delägarkretsen krymps så att handelsbolaget övergår till att drivas som enskild firma. Eget kapital

Gränsdragningen mellan eget kapital och till bolagel utlånat kapital är iveksam. Det framgår klart av praxis att ränta på egel kapital är atl hänföras lill inkomst av handelsbolagets förvärvskälla. Däremot finns ingen praxis beiräffande ränta på fill bolaget utlånat kapital. Då det utlånade kapitalet och det egna kapitalet mycket lätt kan omvandlas från det ena slaget till det andra utan några skattekonsekvenser bör även dessa frågor klargöras bättre.

Prop. 1979/80:143 32

Överlåtelser av andelar

De speciella regler som gäller för fåmansforetagare gäller också för delägare i handelsbolag. Reglema är egentligen skrivna för akliebolag och har successivi anpassats till handelsbolag. De bör emellertid ses över och anpassas till handelsbolagsformen. Överlåtelse av andelar i handelsbolag eller hela handelsbolag vållar också problem och även dessa regler måste ses över i och med att handelsbolagen blir allt mer frekventa. Denna fråga kräver en skyndsam lösning. Svårighetsgraden framgår bland annat av direktiven till den utredning som skall se över realisationsvinstreglerna för akiier och liknande. I dessa direkliv anges att utredningen även bör se över reglerna om överlåtelse av andelar i handelsbolag men alt detta skall ske endasl om det inte visar sig vara ett alltför omfattlande arbete. Övrigl

Eflersom skattefrågoma och de civilrältsliga reglema på angivet sätt är nära förbundna med varandra bör de behandlas i ett sammanhang och de nu föreslagna ändringama i handelsbolagsreglema bör anstå tills skattefrågorna är utredda.

Ovan har redogjorts för skattekonsekvenser vilka i och för sig inte påverkas direkt av reglerna om handelsbolag i nu föreliggande förslag. En fråga för vilken detta blir fallet är emellertid behandlingen av samägda hyresfastigheter. Enligt bokföringslagen 1976: 125 föreligger bokföringsplikt för hyresfastigheter. Om två eller flera personer äger sådan fastighet föreligger enligt 1 kap 1 8 förslag till lag om handelsbolag ett handelsbolag. Detta är en effekt som kommittén inte synes ha övervägt och som heller inte finns belyst i betänkandet. Med lanke på fämansföretagsreglemas behandling av fastigheter kan det rimligen inte vara kommitténs avsikt att samägda fastigheter av denna typ skall anses drivna som handelsbolag. Följaktligen måste laglexlen ändras i detta avseende.

Med utgångspunkt från de synpunkier LRF har funnit anledning lägga på förslaget konstaterar LRF slutligen beträffande denna del av förslaget att detsamma fyller de krav som t. ex. myndigheter kan ställa för atl beredas rimlig insyn samtidigt som regelsystemet är så enkelt utformat som möjligt.

Svenska Byggnadsentreprenörföreningen: Intill dess elt godtagbart för
slag för ny bolagsform med möjlighel till begränsning av bolagsmännens
ansvar redovisats motsätter sig SBEF bestämt att den föreslagna begräns
ningen av juridisk persons möjlighet att vara komplementär blir föremål för
lagstiftning.---

Vad härefter angår övriga delar av förslaget, anser SBEF att det i väsentliga delar är väl anpassat till de krav man inom näringslivel ställer på den juridiska mellanform till aktiebolaget och den enskilda firman, som handelsbolaget avses skola vara.

Svenska Handelskammarförbundet: Det framlagda förslaget bygger i hög grad på den nu gällande handelsbolagslagen. Handelskammarförbundet tillstyrker likväl att del nu framlagda förslaget får ersätta den över 80 år gamla lagstiftningen på förevarande område. Den anpassning av de materiella reglema lill modema förhållanden och inte minst den modemisering av språkdräkten som gjorts bör kunna bidra till att underlätta rättstillämpningen pä detla område.

Svenska kommunförbundet: I anledning av remissen fär förbundets styrelse meddela att styrelsen med utgångspunkt från de intressen styrelsen har att företräda inle har någon anledning till erinran mot innehållet i betänkandet såvitt avser förslagen till lag om handelsbolag och enkla

Prop. 1979/80:143 33

bolag, lag om ändring i handelsregisterlagen (1974; 157) och förordning om ändring i expedilionskungörelsen (1964:618).

SHIO-Familjeföretagen och Sveriges Köpmannaförbund: Organisationerna vill aktualisera frågan om de skatteräitsliga aspektema. Nuvarande skatteregler för fåmansbolag är illa anpassade till handelsbolagsformen. Man kan ifrågasätta om inte reformeringar av ifrågavarande civilrältsliga lagstiftning skulle kunna anstå något. Detta skulle skapa möjlighel att beakla de skatteräitsliga reglema för fåmansbolagen i samband med utformandet av de nya bolagsreglema för handelsbolag och enkla bolag.

Sveriges Industriförbund: Förbundel vill inledningsvis beröra frågan om
behovel och nyttan av de båda associationsformerna handelsbolag och
kommanditbolag. Kommittén har på skilda ställen i betänkandet behandlat
dessa frågor och slutligen stannal för all möjligheten all samverka i
nåmnda företagsformer skall finnas kvar. Förbundet delar helt denna slut
liga uppfattning. Handelsbolag och kommanditbolag är företagsformer
som ligger mellan aktiebolaget och den enkla firman. Kommittén har för
egen del pekal på fiera fall, vilka klart visar på ett behov av alt kunna
samverka i handelsbolagets eller kommanditbolagets form. Kommittén har
dock i fråga om kommanditbolagets belydelse, då del gäller småföretagens
kapitalförsörjning, ulltryckt en viss tveksamhet i sin formulering. Förbun
det är emellertid härvidlag av den uppfaltningen, atl kommanditbolaget har
väsentliga uppgifter alt fylla. För det fall någon eller några personer önskar
deltaga i etl företag ulan att bära något större personligt ansvar för skul
derna — och bildande av aktiebolag är uteslutet - erbjuder kommanditbo
laget otvivelaktigt en lämplig form för kapitalanskaffning och samarbete.
Kommanditbolaget är därutöver, som kommiitén påpekat, en bolagsform
som sedan länge förekommer i hela Västerlandet, Att omöjliggöra framlida
bildande av kommanditbolag skulle därför innebära etl klart avsleg från
vad som gäller intemationelll. Handelsbolaget - för verksamhel i såväl
större som mindre skala - och dess särskilda form kommanditbolaget bör
därför finnas kvar i den associationsrättsliga lagsiiftningen.

Bolagskommilléns förslag lill nya bolagsregler innehåller i flera avseenden modemiseringar i förhållande till nu gällande lag. Flera av de föreslagna reglema innebär således en anpassning till utvecklingen i praxis, medan andra delar av förslaget innefatlar en önskvärd nydaning och förbättring av reglerna i 1895 års lag om handelsbolag och enkla bolag. Förbundel välkomnar flertalet av de beskrivna förändringama samlidigt som det med tillfredsställelse kan noteras att många för de aktuella associationsfor merna grundläggande principer står fast i förslaget.

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund: Inledningsvis vill förbundet uttala sin tillfredsställelse över att en översyn nu har skett av lagstiftningen avseende handelsbolag, kommanditbolag och enkla bolag, då dessa företagsformer i framtiden kan förväntas bli mera använda än lidigare. Förbundel vill emellertid understryka vikten av att en total översyn sker av nämnda bolagsformer och att översynen alltså inte enbart kan begränsas till civilrältsliga frågor. Det är nödvändigl atl en översyn av gällande skatteregler sker integrerat med den civilrättsliga översynen. Vi vill därvid särskilt understryka det akuta behov av ändring i skattelagstiftningen, som förorsakats av fåmansbolagslagstiftningens tillämpning på handelsbolag och kommanditbolag. Det kan inte vara rimligt att samtidigt som en modernisering av gällande civilrättslig lagstiftning sker, så medför den skatterättsliga regleringen att handelsbolag och kommanditbolag i princip inte längre kan användas såsom företagsformer. Skälet därför är bl.a. att om 3 Riksdagen 1979/80. I .saml. Nr 143. Bilagedel

Prop. 1979/80:143 34

två delägare i handelsbolag blir oense, så kan dessa inte ulan betydande beskaltningseffekter dela på sig.

2.2 Bolagsbegreppet

Riksåklagaren: Enligt min mening bör bolagsbegreppet lämpligen definieras i den föreslagna lagen.

Kammarrätten i Stockholm: Kammarrätten delar kommitténs uppfattning (s. 87), att det är olämpligt att i lagtext definiera begreppel bolag, och ansluter sig till kommitténs definition, grundad på doktrin och praxis, nämligen att ett bolag är elt på avtal gmndat rättsförhållande mellan två eller flera personer, varigenom dessa åtar sig att verka för ett gemensamt åndamål.

Definitionens sista led "verka för etl gemensaml ändamål" har viss betydelse för skatteräiten. RegR:s praxis bmkar uppfattas på det sättet, alt man före 1956 (se RÅ 1951 ref 27 och RÅ 1955 ref 5) underkände bolagsbildningar - som eljesi ur strikt civilrältslig synvinkel synes ha varil giltiga - där nyssnämnda led i definitionen ej var uppfyllt, medan man efter 1956 (se lex RÅ 1956 ref 1 och 15 samt RÅ 1958 ref 45) stundom angripit bolagskonstruktionerna endast genom all ta sikte på skattekonsekvenserna och underkänna bolagsavtalet såvitt det avsett vinstfördelningen, RÅ 1962 Fi 489 har emellertid nämnts som exempel på all RegR:s inställning efter 1956 inte är helt entydig.

Även om del sannolika synes vara att RegR även framdeles skulle godkänna bolagsbildningar som väsentligen har tillkommit av skatteskäl och där bolagsmännens verksamhetsplikt är mycket ringa och i stället angripa vinstfördelningsbestämmelsen i bolagsavtalet, kan del likväl tänkas förekomma att RegR vid sin bestämning av bolagsbegreppel tolkar detta snävare än vad som sett från enbart civilrältsliga utgångspunkter är motiverat. Det är i och för sig beklagligt om en civilrättslig term inte används i skatterätten med samma innebörd som i civilrätten, Å andra sidan förekommer inom civilrätten att en och samma term har olika innebörd; så har t, ex. i doktrinen gjorts gällande alt något enhetligt stiftelsebegrepp eller gåvobegrepp inte föreligger. Arbetslagarbegreppet synes ha olika innebörd inom civilrätten och socialförsäkringsrätten å ena sidan och inom skatterätten å den andra, lex vid tillämpningen av uppbördslagen (1953:272). - Med hänsyn till vad sålunda anförts har kammarrätten ingen erinran mol kommitténs uppfattning av bolagsbegreppet men uttalar samlidigt att begreppel möjligen kan komma att ges en delvis egen innebörd vid tillämpning av skattelag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen delar i princip kommitténs uppfattning, när det gäller definitionen av begreppel handelsbolag. Altemativet skulle - som kommiitén framhåller - vara, atl direkt i lagen definiera begreppen handelsbolag och enkla bolag. Del synes dock knappast möjligt att åstadkomma en definition som fyller rimliga krav pä enkelhet och klarhet. Länsstyrelsen delar därför kommitténs uppfattning, att det är olämpligt atl i lagtext definiera begreppet bolag.

Stiftelseutredningen: Kommittén har funnit atl bolaget kännetecknas av att två eller flera delägare har slutit ett avtal om att bilda ett bolag med ett gemensamt ändamål som förpliktar delägama. Med denna beslämning är det dock svårt att avgränsa bolagel från föreningen och stiftelsen. Denna svårighel har kommittén försökt att komma förbi genom att framhålla atl föreningen är en öppen sammanslutning och att stiftelsen saknar medlem-

Prop. 1979/80: 143 35

mar. Kommiitén synes ha underskattat svårigheten att dra gränsen mellan olika företagsformer, (jfr exempelvis Roos, Avtal och rösträtt. En aktiebo-lagsrällslig sludie (1969), s. 265 ff.). Det torde bero på atl rättslägel har missbedömls. Låt oss belysa det med rättsförhållandet mellan bolaget och stiftelsen.

Båda dessa företagsformer utgör exempel på egendomsbindningar. Den avgörande skillnaden mellan dem är graden av ändamålsbundenhet. Stiftelsens förmögenhet är varaktigt bunden till elt bestämt ändamål. Delta band kan endasl brytas under vissa förutsättningar. I bolaget förhåller det sig annorlunda. Bolagsmännen förfogar frill över ändamålet. De kan dock förplikta sig atl inle förändra det. I övrigt finns det motsvarigheter lill bolagsmännens befogenheter även i sliftelsen. Vanligen är befogenheterna visserligen uppdelade på olika personer. Men det är inle nödvändigl (se särskilt Hessler, Om sliftelser, Sludier över sliftelseinslilulel i svensk räll (1952), s. 31 ff. och 138 ff. samt Karlgren, Ändamålsbestämmelse och stiftelse (1951), s. .50 0".).

Hitintills lorde svårigheten att avgränsa bolagel från stiftelsen ha haft föga praklisk betydelse. Men det kan komma att förändras. Vi ämnar föreslå en skärpl lagsliflning om sliftelser. Möjligheten alt bilda stiftelser skall vara begränsad i vissa avseenden. Förvärv av rättspersonlighet skall förutsätta registrering. Samtliga sliftelser skall stå under en offenllig tillsyn.

Dessa tankegångar bygger på att stiftelsen någorlunda säkert kan avgränsas från bl.a. bolagel. Annars kan åtgärderna bli tämligen verkningslösa. Från vår synpunkt är del därför angelägel atl en ny lagsliftning om handelsbolag och enkla bolag bidrar till alt underlätta denna gränsdragning. Därmed molverkas atl dessa bolagsformer bmkas för att kringgå lagstiftningen om stiftelser. 1 varje fall är det önskvärt att gränsdragningen klarläggs genom uttalanden i den nya lagens motiv.

2.3 Begreppen handelsbolag och enkelt bolag

Riksåklagaren: I slället för alt definiera bolagsbegreppet i laglexlen har utredningen ansett att frågan om gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag kan lösas genom atl i lagen hänvisa lill bokföringsskyldigheten enligt den nya bokföringslagen. Denna lösning är emellertid inle invändningsfri vare sig från lagteknisk synpunki eller i malerielll hänseende, eftersom även bestämmelserna i bokföringslagen om bokföringsskyldighet bygger på handelsbolagsbegreppel.

Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län: Kommitténs beslämning av begreppet handelsbolag har inneburil en avsevärd inskränkning av användningsområdet för enkelt bolag. De skäl som framförts i betänkandet för behovet att likväl bibehålla konstruktionen enkelt bolag förefaller icke övertygande. Denna bolagskonstruktion innefatlar i detta sammanhang inget annal än viss reglering av del obligalionsrältsliga förhållandet mellan bolagsmännen. Benämningen "bolag" förknippas allmänt med en juridisk person. Risken är därför slor för missbruk av del associationsrättsliga begreppel "bolag". De valmöjligheter som slår till buds för drivande av verksamhet i fysisk eller juridisk persons regi synes tillräckliga. Ur utrednings- och kontrollsynpunkl synes vara fördelaktigt att icke onödigtvis använda sig av verksamhetsformer, som inle går att inregistrera.

Svea hovrätt: Kommiuén har funnil det ändamålsenligt att knyta an till bokföringsskyldigheten enligt den nya bokföringslagen (1976:125; BFL) på

Prop. 1979/80:143 36

i princip samma sått som gäller f.n. enligt BL. Härigenom åsladkommes enligt kommiitén också en lämplig gränsdragning mellan handelsbolag och enkla bolag. Det sisinämnda gäller under förutsättning alt kommitténs i beiänkandei redovisade lolkning av begreppel enskild person i BFL är riktig (bei. s. 88-90).

Enligt hovrättens mening är den sålunda föreslagna lösningen olillfredställande i flera avseenden. Hånvisningen i lagförslagets I kap. I 8 I st. till bokföringspliklen enligt BFL framstår som meningslös, eftersom I 8 I st. BFL i själva verket förutsätter existensen av begreppet handelsbolag och i övrigt bara innehåller en generell föreskrift om bokföringsskyldighet för bl.a. sådanl bolag. Den föreslagna kopplingen mellan handelsbolagslagen och BFL är således över huvud tagel inle ägnad atl bestämma när handelsbolag föreligger i associalionsrättslig mening. Det förefaller vidare från lagleknisk synpunkt mindre lämpligl alt göra gränsdragningen mellan handelsbolag och enkell bolag beroende av en lolkning av begreppet enskild person i BFL.

Hovrätten anser mot bakgrund av del anförda att kommittén har underskattat behovel och värdel av en definition av bolagsbegreppet. Med hänsyn lill de av kommiuén redovisade klarläggandena i doktrin och praxis kan det heller inle anses vara förenal med några större vanskligheter alt nu åstadkomma en sådan. Ell uppslag som därvid kan förtjäna att övervägas är att föreskriva att handelsbolag föreligger, om två eller flera avtalat att i bolag ulöva näringsverksamhet. Detta innebär all användningsområdet för enkelt bolag begränsas lill atl avse annan verksamhet än näringsidkande. Härigenom skapas en klar gränsdragning mellan de båda associationsformerna som i huvudsak lorde svara mot rådande behov. 1 förhållande till kommiltéförslagel synes den prakliska skillnaden inskränka sig till att även sådanl bedrivande i bolag av jordbruk och skogsbruk eller av uthyrning som avses i 1 8 2 st. BFL måsle ske i handelsbolagels form. Detta kan knappast antas medföra någon egentlig olägenhet. Om man emellertid önskar hålla möjlighelen öppen all även fortsättningsvis kunna bedriva sådan verksamhet i form av enkelt bolag, kan detla tillgodoses genom att man gör etl uttryckligt undantag från den angivna huvudregeln för näringsverksamhet av detla slag.

En gränsdragning mellan handelsbolag och enkelt bolag i enlighel med den sålunda antydda lösningen torde aklualisera en allmän omprövning av hur reglerna om enkell bolag bör utformas. Kommiitén har anfört att om det enkla bolaget i framtiden endast skulle få användas för icke näringsidkande verksamhel, del inte längre skulle finnas något behov för bolagsmännen att generellt få del enkla bolaget underkastat del handelsbolagsrättsliga regelsystemet. Vidare har kommittén pekat på att gränserna mellan enkla bolag och andra obligalionsrältsliga förhållanden ofta är flytande. Redovisningen i betänkandet av olika förekommande typer av verksamhet som bedrivs i form av enkla bolag visar också en provkarta på disparata föreleelser (bet. s. 60-61 och 116-117). Det kan ifrågasättas om det egentligen finns lillräckliga skäl alt inordna alla dessa företeelser under en gemensam detaljreglering knuien till bestämmelserna om handelsbolag i enlighel med kommiltéförslagel. Möjligen skulle det vara bättre att bryta ut reglerna om enkelt bolag ur förslaget och reglera det enkla bolaget genom särskild lagstiftning.

Hovrällen förordaratt nu berörda grundläggande systematiska spörsmål ytterligare övervägs, innan slutlig ställning tas till del av kommittén framlagda förslagel.

Prop. 1979/80:143 37

Hovrätten för Väsira Sverige: Hovrätten biträder kommitténs uppfallning (sid. 89) all det är en lagtekniskl opraktisk lösning all låla sambandet bestå mellan handelsbolagsbegreppel och den upphävda bokföringslagen. Av skäl som inte ligger i öppen dag undviker kommittén den naturligaste och mest prakliska meloden för definierandet av handelsbolaget och gör i stället hänvisning lill annan författning.

Mot denna metod lalar praktiska skäl samt det förhållandel att man blir beroende av att en viss redovisad lolkning av begreppet enskild person i I 8 2 st. bokföringslagen är riktig för atl definitionen skall komma alt svara mol vad som avses. Hovrätten avstyrker den av kommiuén använda metoden för definiering av begreppet handelsbolag och förordar all begreppel definieras i laglexlen utan hänvisning.

Kommerskollegium: De ändringar i 1895 års handelsbolagslag som hittills vidtagits har främsl hafl karaktären av följdförändringar till annan närliggande lagsliftning. En ändring av samma kategori utgör kommitténs förslag om atl avgränsningen av begreppel handelsbolag knytes till bestämmelserna om bokföringsplikt i 1976 års bokföringslag. Till följd av att bokföringsskyldigheten utvidgats genom tillkomsten av denna lag och nu i princip omfattar samtliga näringsidkare har kretsen av handelsbolag utökats samtidigt som området för enkla bolag i motsvarande mån gjorts snävare. Kollegiel, som anser ändringen ändamålsenlig, har liksom handelskammarförbundet inle något att erinra mot förslagel.

Patent- och registreringsverkel: Palentverket har inget atl erinra mol den ytterligare inskränkning i användningsområdet för enkelt bolag som förslaget innebär.

AMS: Slyrelsen anser del vara riktigt att användningsområdet för det enkla bolaget minskas på det sätt som har föreslagits.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen finner inle att kommittén i tillräcklig grad redovisat skälen för sitt påstående om de enkla bolagens ringa samhällsbelydelse. Del bör uppmärksammas atl föredragande slalsrådel i propositionen 1975:104 med förslag till ny bokföringslag särskilt betonade skillnaden mellan handelsbolag och enkla bolag i fråga om omfattningen av del personliga betalningsansvaret. I propositionen förutsattes därvid att bolagskommittén närmare klarlade vilken belydelse som de enkla bolagen hade i sin nuvarande form. Länsstyrelsen finner det därför motiverat att behovel av företagsformen enkla bolag närmare uireds innan den rättsliga definitionen av handelsbolag anknyts lill 1976 års bokföringslag.

Kommitténs förslag skulle leda till att en rad verksamheter, som i dag drivs som enkla bolag, t, ex. uthyrning av mer än två lägenheter, kommer alt omvandlas till handelsbolag. Beskattningskonsekvenserna av en sådan förändring blir relativt betydande. Bl.a. kommer en avyttring all kunna beskattas även enligt reglerna i 35 8 3 mom. kommunalskallelagen. Vidare blir fåmansföretagslagstiftningen lillämplig. Här är det skatlemässiga rättsläget f. n. oklart på en rad punkter. Enligt länsstyrelsens mening bör även de skatteräitsliga konsekvensema för den enskilde stå klara innan förslaget genomförs. Detta lorde kräva viss utredning.

Länsstyrelsen I Göteborg och Bohus län: Jordbruk och skogsbruk medför inte bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen. Sådan verksamhet kommer därför även i fortsättningen att anses driven som enskild verksamhet, även om den bedrives av två eller flera personer tillsammans. När det gäller uthyrningsverksamhet blir läget något mera komplicerat. Uthyrning av byggnad eller del av byggnad medför således bokföringsplikt endasl om

Prop. 1979/80:143 38

verksamhelen år atl anse som hotell- eller pensionatrörelse eller omfattar
mer än två lägenheler som regelmässigt uthyres och inle utgör del av egen
bostad. När del gäller verksamheten som avser uthyrning av byggnad eller
del av byggnad ger begreppet näringsverksamhet ingen ledning. Delta kan i
del enskilda fallel medföra oklarhet. Mot detta står å andra sidan skyldig
heten för handelsbolag all i ansökan om registrering lämna uppgift om
bl.a. firma. I förslagel intas därför en hänvisning till firmalagen (1974:156
och handelsregisleriagen (1974:157).

Såvitt länsstyrelsen kan bedöma kommer förslaget - om det genomföres - att medföra att verksamheter, som idag drivs som enkelt bolag, omvandlas till handelsbolag. Detta medför vissa skatterättsliga konsekvenser, när del gäller avyttring av rörelse, upptagande av delägare m.m. Den mest belydelsefulla konsekvensen blir emellertid, att det enkla bolaget genom övergången till handelsbolag kommer atl träffas av beskattningsreglerna för fämansföreiag. Dessa kan i speciella fall få kraftiga ekonomiska konsekvenser för handelsbolaget och dess delägare. Det skatlemässiga rälisläget för handelsbolag som är fåmansbolag år för närvarande något osäkert. Att konsekvenserna i det enskilda fallet kan bli hårda, framgår bl.a. av regeringsrättens dom den Ijuni 1978 i fråga om ett förhandsbesked (RSV/FB Dt 1978:19). Länsstyrelsen anser därför att beskattningskonsekvenserna bör utredas först, innan förslagel om utvidgning av begreppel handelsbolag genomföres.

Stiftelseutredningen: Vi har inget att invända mol att handelsbolaget får ett ökat användningsområde. Men vi har anledning att peka på vissa brister i förslagets utformning. Kommittén torde ha förbisett vissa följder av de föreslagna bestämmelserna. Del har lett till bl. a. en bristande samordning av vissa delar av förslagel.

Kommitténs förslag till avgränsning av bolagsformema är betydligt svårare att tillämpa än den nuvarande lagstiftningen. Det beror på att bokföringslagen (1976:125) bygger på det civilrättsliga näringsidkarebegreppet. Bokföringsskyldig är i regel envar som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. Denna allmänt hållna bestämning ger väsentligl mindre vägledning än den uitömmande uppräkningen av verksamheter i bokföringslagen (1929:117). I fortsättningen blir det därför besvärligare för bolagsmännen och andra atl avgöra bolagets rättsliga form. Den kan för övrigl skifta under bolagets bestånd.

Dessa förhållanden behöver i och för sig inte föranleda några invändningar. Det avgörande är vilka rättsverkningar som är förenade med de olika bolagsformema. I det avseendet är skillnaderna betydande. Ett misstag i bedömningen av frågan om bokföringsskyldighet kan få allvarliga följder. Bolagsmän och andra kan drabbas av kännbara förluster. Del är dessulom straffbart att underlåta att anmäla elt handelsbolag till länsstyrelsen i det län där verksamheten skall drivas.

Dessa brister i rättssäkerheten bör avhjälpas. Det kan ske genom att exv. införa en beslämmelse om att handelsbolaget måste registreras för att förvärva rättspersonlighet. Motsvarande ordning gäller redan för del enkla bolaget. Med ett sådanl krav ökar också möjligheten att påverka utvecklingen av handelsbolaget i det praktiska rättslivet. Därmed motverkas att bolaget används för all kringgå lagstiftning inom andra rättsområden.

FAR: Enligt förslagel skulle en förskjutning ske i förhållande till gällande rätt i fråga om gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag. Förändringen gäller främst all bolag som är bokföringsskyldiga enligt 1976 års bokföringslag men ej skulle ha varit det enligt 1929 års bokföringslag i

Prop. 1979/80:143 39

fortsättningen enligt förslaget skall vara handelsbolag och icke kunna vara enkla bolag.

Denna förändring kan få större betydelse än som framgår av betånkandet. I den allmänna motiveringen (betänkandet, s. 117) finns en beskrivning av hur konsortier för utförande av enskilda projekt vanligen brukar vara organiserade.

Det kan ifrågasättas om denna beskrivning motsvarar den verkliga situa
tionen för flertalet konsortier. För underlättande av kontrollen lorde det
vanligen krävas av det ledande företagel atl det redovisar konsortiets
transaktioner i en separal bokföring. Det år normalt nödvändigl att såväl
balans- som resultaträkningar upprättas för konsortiema för att parterna
skall erhålla erforderligt underiag för sina årsredovisningar. Om konsortier
med egen bokföring icke kan bestå såsom enkla bolag enligt föreliggande
betänkande bör konsekvensema härav undersökas, eflersom det kan vara
önskvärt att dylik samverkan för ulförande av enskilt projekt kan fä ske i
formen av enkelt bolag.-

Kommittén har i betänkandet, s. 89-90, diskuterat frågan humvida näringsverksamhet som i enlighel med 1 6 andra stycket bokföringslagen är undantagen från bokföringsskyldighet enligt nämnda lag - alltså bl.a, jordbmk - blir handelsbolag om den bedrivs av två eller flera fysiska personer i bolag. Kommittén finner atl sådant bolag skall utgöra enkelt bolag och ej handelsbolag, och denna slutsats finner FAR riktig. Kvar står dock den oklarhet i lagtexten, som består i all ifrågavarande stycke i bokföringslagen talarom "enskild person". För att undanröja denna oklarhet vore det lämpligt att bokföringslagen ändrades, så att det klart framgick att reglema i 1 6 andra stycket även gäller flera fysiska personer i samverkan.

Förhållandet mellan å ena sidan 1 6 första slycket bokföringslagen och å andra sidan I kap, 1 och 3 86 förslaget till lag om handelsbolag och enkla bolag kan också behöva förtydligas. Bokföringslagen kräver bokföring av alla som utövar näringsverksamhet, men var gränsen går mellan bokföringsskyldighet för bolaget och bokföringsskyldighet endast för de enskilda bolagsmännen framgår inte hell klart, specielll med tanke på diskussionen under enkla bolag om konsortier (s. 116-117) enligt vilken handelsbolag uppstår först då lillgångar, skulder, intäkter och kosinader uppkommer. För att helt undanröja risken för feltolkning i detta avseende bör fömtsättningarna för när bokföringsskyldighet inträder för bolagel och inte (endast) för bolagsmännen helst klargöras ytterligare i lagtexten, eventuellt i bokföringslagen.

TCO: TCO tillslyrker atl användningsområdet för enkelt bolag avsevärt bör inskränkas. Såsom kommittén funnit bör andra företagsformer väljas när det gäller verksamhet av ekonomisk art med inslag av yrkesmässighet.

Svenska Byggnadsentreprenörföreningen: I delbetänkandet föreslås atl begreppet handelsbolag knyts lill bokföringsskyldigheten enligt bokföringslagen. Ett genomförande av förslaget i denna del leder till att handelsbolag kommer att föreligga om bolaget idkar näring, dvs, bedriver yrkesmässig verksamhet av ekonomisk art. På sidan 116 i delbetänkandet behandlas frågan till vilken bolagsform konsortier är att hänföra. Enligt den är uttalade uppfattningen är ett konsortium vanligen organiserat så alt behov inte föreligger av någon egen redovisning. Detla beror på att ett konsortium inte anses ha vare sig tillgångar och skulder - eller kosinader och intäkter. Ett sådant konsortium har hittills varit att betrakta som enkelt bolag och kommittén föreslår ingen ändring hämtinnan. Med anled-

Prop. 1979/80: 143 40

ning av alt kommittén sålunda synes mena atl konsortier även framgenl skall kunna behandlas som enkla bolag får SBEF påpeka följande.

Stora byggprojekt utförs vanligen av två eller flera byggföretag genom samverkan s.k. entreprenadkonsortier vilka hittills regelmässigt behandlats som enkla bolag, såvida de inle registrerats som handels- eller kommanditbolag. Med den av kommittén föreslagna lagtexten finns emellerlid risk att enireprenadkonsortier, som organiseras på det sätt som är vanligt i byggbranschen blir atl hänföra lill handelsbolag. Eftersom del är angeläget atl konsortier även i framtiden skall kunna bedrivas i enkelt bolag anser SBEF det nödvändigt med en anpassning av den föreslagna lagtexten till de förhållanden som gäller för enireprenadkonsortier inom byggnads- och anläggningsbranschen. För att belysa de förhållanden som gäller för denna grupp av konsortier kan följande upplysas.

Entreprenadkonsortier bildas av olika anledningar. En sådan är all vissa byggprojekt är så stora att endast elt fåtal företag har erforderiiga egna resurser att genomföra projektet. Genom samverkan i konsortier kan flera icke så stora företag gå samman i olika förelagsgrupperingar för att sinsemellan genom anbud konkurrera om projektet. Härigenom kan lillräckligt många anbud säkerställas för atl uppnå anbudskonkurrens även beträffande de allra slörsia byggprojekten. En annan anledning till enireprenadkonsortier är atl många projekt är förenade med stora föriustrisker vilket medför att endast ett fätal ekonomiskt mycket starka byggföretag är villiga att påtaga sig hela risken med projektet. Genom att samverka i konsortier kan riskema spridas och även ekonomiskl sett mindre starka företag kan vara med och konkurrera. Detla främjar naturligtvis också anbudskonkurrensen och underlättar för ännu icke tillräckligt konsoliderade företag att medverka. Självfallet bidrar möjligheten till konsorliesamverkan till tryggare anställningsförhållanden inom förelagen.

Konsortiesamverkan med andra företag är också av stort värde för många medelslora byggföretag. Som en följd av 70-lalets minskade byggmarknad har nämligen de medelslora byggföretagen kommit i en utsatt position. Byggmarknaden för dessa företag är ofta en medelstor stad med omgivningar. Inom denna region konkurrerar företaget lokalt om de större projekten med riksförelagens lokalavdelningar. De medelstora företagens möjligheter att upprätthålla en någorlunda jämn sysselsällning är därför ofta mycket starkt beroende av några få enstaka slörre projekl inom regionen. Ur sysselsättningssynpunkt kan lätl uppstå svårigheler. När etl större pågående projekt närmar sig färdigställandet måste för att inte sysselsättningen inom företaget skall riskeras möjlighet finnas att få ett entreprenadprojeki av motsvarande storlek som ersättning. Svackor i sysselsättningen mellan olika entreprenadprojekt har lidigare kunnal utjämnas genom projekl i egen regi. Denna möjlighel har emellertid begränsals genom reglema om det s,k. markvillkoret och bestämmelserna om anbudskonkurrens m.m. i bostadsfinansieringsförordningen. Den lyp av företag som i stor utsträckning är beroende av enstaka stora projekl är också särskilt känsliga för föriuster. För byggnadsföretag i allmänhet gäller atl marginalerna genomsnittligt är mycket låga och atl soliditeten är mindre än hälften av den genomsnittliga soliditeten för tillverkningsindustrin. Byggföretagens möjligheter alt klara föriuster under längre tid är därför små.

Inom byggnadsindustrin väntar man sig att antalet byggnadsarbetare med tillsvidare-anställning i framtiden kommer att vara högre än i dag. Detta kommer avsevärt att försvåra för förelagen att snabbt anpassa företagets organision till åndrade produktionsvolymer vilket ofta är en förut-

Prop. 1979/80:143 ,. 41

sättning för att undvika eller begränsa förlusler. Genom att delta i konsor
tium kan möjligheterna att upprätthålla en jämn sysselsättningsnivå för
bättras och förlusler begränsas. ..-■,: , :

Vad som ovan redovisals visar betydelsen av enireprenadkonsortier för byggnadsförelag av olika kategorier. Fördelama med konsortiesamverkan fär emellerlid inte gå förlorade genom andra nackdelar l. ex. all konsortier påläggs ökad administration eller atl beskaltningssituationen försämras. Del framlagda lagförslaget kan emellertid medföra sådana nackdelarom ell byggkonsortium kommer att behandlas som handelsbolag. Skäl härför är bl. a. följande omständigheter.

Enligt anvisningar från riksskatteverket fär nedskrivning av pågående enlreprenadarbeien ske med högst etl belopp motsvarande summan av nedlagda indirekta kostnader och 20% av nedlagda direkla kostnaderna. Etl förelag som utför entreprenadarbete besiämmer med utgångspunki från företagets behov av förluslriskreservering och konsolideringar med vilket belopp nedskrivningarna skall göras. Samma möjlighel atl själv bestämma reserveringsbehovet gäller för företag i konsortier som behandlas som enkelt bolag. Varje konsortiemedlem gör sina nedskrivningar på grundval av sin andel av nedlagda kostnader och sitt reserveringsbehov. Om däremot konsortiet behandlas som handelsbolag försvinner konsortiemedlemmarnas möjligheter att var för sig besluta om det belopp som företagets nedskrivningar skall göras med, I stället kommer detla belopp atl bestämmas genom majoritetsbeslut i handelsbolaget. Konsekvenserna av alt medlemmarna inle var för sig kan bestämma nedskrivningsbeloppet kan leda till alt konsortiemedlem belastas med nedskrivningar som är så stora att förlust uppkommer i hans rörelse, Detla kan i värsta fall leda till att företaget blir likvidationsmässigt. I andra fall kan konsekvenserna bli all konsortiemedlem tvingas redovisa onormalt stor vinst i sin rörelse av den anledningen att övriga konsortiemedlemmar av nyss redovisad risk för förlusiredovisning inte går med på tillräckligt stora nedskrivningar. Ur redovisningssynpunkt riskerar därför ett konsortium som bedrivs i handelsbolagsform alt bli oacceptabelt.

Ur administrativ synpunkt föreligger dessutom betydande olägenheter. Sålunda måste konsortiet registreras i bl.a. handelsregisler och mervär-deskatieregislrel. Särskild redovisning måsle dessulom ske i handelsbolaget och årsredovisning göras enligt förslaget. Vidare kommer del i delbetänkandet framlagda förslaget lill lag om "Årsredovisning, revision och koncerner" att medföra allvarliga konsekvenser om konsortier bedrivs i handelsbolagsform.

Konsortiet kan, som en följd av den föreslagna 48 i I kap., även om det inle har några anställda tvingas att i offentlig årsredovisning uppge det ekonomiska resultatet. Om konsortiet i slället skall behandlas som enkell bolag kommer det atl ingå i de deltagande bolagens årsredovisningar. En öppen redovisning av resultatet av en enstaka entreprenad kan medföra allvarliga nackdelar ur konkurrenssynpunkt.

På grund av vad som ovan anförts anser SBEF att del är synnerligen angeläget att konsortier, som organiseras på det säll som är vanligl i byggbranschen också i framtiden skall ha möjlighet att vara enkla bolag och inte automatiskt bli handelsbolag.

1 den allmänna motiveringen i delbetänkandet, sidoma 116-117, hävdas att den mest frekventa formen av konsortier inte har egna tillgångar och skulder, kosinader och inläkler och inte heller anställer personal i eget namn. På grund härav anser kommittén att de flesta konsortierna med den

Prop. 1979/80:143 42

föreslagna lagtexten skulle vara atl hänföra lill enkla bolag. Denna slulsals är dock icke riklig såvitt avser byggkonsortier. I betänkandet har man utgått från förhållandena i projekt för leverans av anläggningar för industrier, leverans av kompletta kraftverksanlåggningar m.m. I dessa projekt torde det i allmänhet vara så atl de deltagande företagen som en följd av olika kompetensområden svarar för klart skilda avsnitt i det gemensamma åtagandel. T. ex. svarar ell byggnadsföretag för uppförande av byggnader, ett verkstadsföretag för leverans och installation av generatorer och ett tredje företag för anslutningar. I ett sådant fall kan vanligtvis varje betalning hänföras till enskild konsortiemedlem, varför konsortiet inte skall redovisa några egna intäkter och kostnader. Enkelt bolag enligt de kriterier kommittén nämnt föreligger därför. Från denna lyp av konsortier måste man emellertid skilja byggkonsortiema. I dessa har som regel de deltagande företagen likvärdig kompetens och konsortiet organiseras då vanligen så alt etl av de deltagande företagen mot ersättning handhar administrationen av konsortiet. Vidare har konsortiet ofta inga anslällda. Arbetena i projektet finansieras dels av förskott eller ä-conlobetalningar från beställaren dels av kapitaltillskott/lån från konsortiedelägama. Arbetena i konsortiet är vanligen inte uppdelade mellan företagen på elt sådant säll atl enstaka betalningar mellan konsortiet och utomstående kan hänföras till viss konsortiemedlem. Konsortiet, som således får egna intäkter och kostnader blir enligt bokföringslagen bokföringsskyldigt och kommer därför enligt den föreslagna lagtexten atl bli handelsbolag.

Den ovan lämnade redovisningen visar atl ett entreprenadkonsortium kan definieras som en tillfällig och tidsbegränsad sammanslutning av två eller flera företag med syfte att svara för ett visst begränsat entreprenad-åtagande. Det enkla bolaget enligt 1895 års bolagslag har visat sig vara en bolagsform som är synnerligen väl lämpad för ell entreprenadkonsortium. För enkelt bolag anges nämligen i denna lag att del kan slutas "för visst företag eller för fortsatt verksamhet". En gmndläggande tanke i 1895 års bolagslag torde ha varit att handelsbolag är avsett för fortsatt, icke endast tillfällig verksamhet. För all undvika alt konsortier kommer alt behandlas som handelsbolag föreslår SBEF följande ändringar i kap, 1 till den föreslagna lagtexten,

8 1 Handelsbolag föreligger, om två eller flera avtalat alt i bolag utöva näringsverksamhet som ej endast är tillfällig och som medför bokföringsplikl enligt bokföringslagen (1976: 125),

Om skyldighet . . , , och handelsregisterlagen (1974: 157),

8 3 Enkelt bolag föreligger om Ivå eller flera avtalat atl i bolag utöva verksamhel som ej medför bokföringsplikt enligt bokföringslagen (1976: 125). Enkelt bolag föreligger vidare om två eller flera avtalat att i bolag för visst företag utöva näringsverksamhet som medför bokföringsplikt enligt bokföringslagen (1976: 125).

Enkell bolag övergår till att bli handelsbolag genom alt föras in i handels
registret. ----

Enligt I kap. 1 8 i förslaget skall handelsbolag anses föreligga om i bolag Ulövas "verksamhet" som medför bokföringsplikt enligt bokföringslagen. Enligt bokföringslagen föreligger emellertid bokföringsskyldighet endast för näringsidkare om inte fråga är om handelsbolag. För att undvika elt cirkelresonemang mellan bokföringslagen och den föreslagna lagen bör i nämnda stadgande i stället för ordet "verksamhet" användas ordel "näringsverksamhet".

Svenska Handelskammarförbundel: Beiräffande de inledande bestäm-

Prop. 1979/80: 143 ., 43

melserna har Handelskammarförbundet ingen erinran mot den föreslagna utvidgningeti av begreppet handelsbolag. Det bör dock anmärkas att bolagsbegreppet i sig torde innebära ett visst krav på varaktighet i relationen mellan bolagsmännen. Som framgår av kommitlébelänkandel torde det trots den föreslagna förändringen även fortsättningsvis vara en fördel med särskilda regler för enkla bolag. Med hänsyn till den avgränsning som nu förordas kan det emellertid förefalla tveksamt atl tillåta enkelt bolag atl genom regisirering i handelsregisler övergå till handelsbolagsformen. Samtidigt bör dock framhållas att någon nämnvärd vinst genom ett förbud i detta avseende ej torde stå all vinna.

Sveriges Industriförbund: Förhållandena inom vissa branscher kan vara sådana, att ell genomförande av kommitténs lagförslag menligt skulle förändra betingelserna för företagens hittillsvarande former av samverkan i konsortier. Förbundet hänvisar i denna fråga till vad Svenska Byggnadsentreprenörföreningen anfört. Med anledning av vad som däri anföres vill förbundel endasl framhålla, att handelsbolag ej bör anses föreligga när samarbetet avser visst verksamhetsprojekl, även om della arbeismässigi sträcker sig över en läng lid. Tidsfaktorn som sådan bör alltså ej vara del avgörande kriteriet för om en samverkan mellan två förelag år all anse som ett enkelt bolag eller ett handelsbolag.

Förbundet vill även ta upp en fråga som bara flyktigt berörts i betänkan-del. Del har blivil allt vanligare att företag sluter samarbetsavtal på olika områden. Avtalen sluts ulan någon som helst avsikt att bilda någol bolag för de gemensamma målen. Sådana samarbelsavlal kan l.ex. röra exportinsatser, forskning, utveckling eller marknadsföring. Avtalen löper under en relativt lång tid. Då rättslägel är oklart beträffande om - och i sä fall när - sådana samarbelsavlal kan bli all betrakta som någon form av bolagsavtal är del angeläget, att man genom motivuttalanden klargör förhållandena på områdel. Frågan aktualiseras också genom det föreslagna vidgade handelsbolagsbegreppet. För näringslivet är det härvid av vikt att sådana samarbelsavlal - ulan lanke på någon bolagsbildning - inte regelmässigt bedöms såsom ett bolagsavtal mellan de berörda företagen. Det är inte rimligt, att en av parterna som lämplig bedömd samarbetsform - som förutsatts ha en viss rättslig verkan - därefter från lagstiftaren anses ha en annan status.

2.4 Kommanditbolag

Riksåklagaren: Som förutsatts i direktiven saknas anledning att nu förbjuda kommanditbolaget som företagsform. De skatteflyktsproblem som är förknippade med denna företagslyp torde som utredningen förutskickat i allt väsentligt kunna bemästras genom all införa etl principielll förbud för aktiebolag att uppträda som komplementär saml genom att det skallemässigl tillåtna underskotlsavdraget begränsas till att avse den gjorda kapitalinsatsen. När det gäller den i direktiven aklualiserade frågan om införande av lagstadgade minimigränser för kommandildelägares insalser ansluter jag mig till de av utredningen redovisade övervägandena och finner således lika med utredningen att de skäl som talar mot en sådan ordning är så beaklansvärda att någon lagstiftning på denna punkt inte bör genomföras.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Från åklagarsynpunkl är det föreslagna principiella förbudet för annan än fysisk person att vara komplementär i kommanditbolag tillfredställande. Det kan dock ifrågasättas om inte förbudet bör utsträckas till att avse allt delägarskap i vanliga handels-

Prop. 1979/80: 143 44

bolag och kommanditbolag. Möjligheter till dispens från förbudet bör finnas.

Åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt: Kommiuén diskuterar om formen kommanditbolag i fortsåltningen skall tillåtas, enär del visat sig atl just kommanditbolaget varit användbart för manipulationer med skalt för fysiska personer med hänsyn till avdragsreglerna. De förslag för att komma tillrätta med dessa problem liksom med tillåtande av akliebolag som komplementär synes välgrundade. Jag vill i det sammanhanget understryka viklen av effektiv revision.

Länsåklagarmyndigheien I Malmöhus län: Nackdelama med kommanditbolag från allmän synpunkt har kommittén ansett skulle kunna bemästras i slort sett genom alt endasl fysisk person skulle tillåtas vara komplementär samt kommanditdelägare skulle åläggas fullgöra sin insals direkt lill bolaget. Föreslagna åtgärder mot missbruk synes icke tillräckliga. Enligt min mening borde man kunna uppställa följande ytterligare krav:

1) Registrering borde krävas för att kommanditbolag skulle anses bildal och inte som nu kunna komma lill stånd genom ett muntligt eller skriftligt avtal.

2) Avdragel för förlust i kommanditbolag borde vara begränsat till storleken på den insats som kommandildelägarna faktiskt gjort och icke som nu kunna uppgå till obegränsat belopp och av bolagsmännen utläggas på kommanditdelägare, som själv icke gjort förlusten. De skäl som enligt förslaget talar mot begränsning av möjligheterna att fritt fördela årsresultatet i vanliga handelsbolag kan icke åberopas för kommanditdelägare, som har etl begränsat ansvar.

3) Aktiebolag skulle icke i någol fall kunna vara komplementär. Den föreslagna dispensregeln i 3 kap. 1 6 tredje slycket bör därför utgå.

Svea hovrätt: Såvitt gäller förslagen att i princip bara fysisk person får vara komplementär i kommanditbolag (3 kap. I 6) och att slyrelse måsle finnas i vissa slörre handelsbolag (5 kap. 1 6) delar hovrätten i huvudsak den uppfattning som kommit till uttryck i den reservation som avgetts av ledamoten Ollen med instämmande av experterna Norén och Strand.

Hovrätten för Västra Sverige: Enligt förslaget tillätes i princip endasl fysiska personer all vara komplementärer. De i betänkandet redovisade skälen härför är skallemässiga, ålminstone såvitt förbudet avser aktiebolagen. Del har inle redovisats några associalionsrältsliga skäl för den föreslagna ordningen. 1 andra sammanhang (sid. 125 och 127) har kommittén kommii till uppfattningen att man inte bör av enbart skatteskäl införa civilrältsliga regler; bl.a. med moiiveringama alt det skulle innebära ett avsevärt ingrepp i avtalsfriheten och aU det skulle vara svårt att överblicka de företagsekonomiska konsekvensema. Samma skäl gör sig enligt hovrättens mening gällande i förevarande sammanhang. Härtill kommer alt del, såsom kommittén själv angivit, kan finnas goda legitima skäl för andra än fysiska personer atl intaga ställning av komplementär. Vidare bör beaklas att om en juridisk person träffar avtal med annan, fysisk eller juridisk person, att ulöva bokföringspliktig verksamhet i form av kommanditbolag med den juridiska personen som komplementär så blir denna bolagskonstruktion stabilare än om verksamheten bedrives av den juridiske personen ensam. På grund av det anförda och då de av kommittén påtalade otillbörliga skatleförmånema åven kan uppnås för bolagsmän i handelsbolag avstyrker hovrällen all del införes generellt förbud för juridiska personer atl vara komplementärer.

Kammarrälten i Stockholm: Kammarrätten bortser till en början från de

Prop. 1979/80:143 45

skallemässiga övervägandena och påpekar följande. Fysisk person kan ensam driva rörelse under enskild firma. En konstellation av fysiska personer kan också driva rörelse. Samverkar de i handelsbolagets form, består deras personliga, obegränsade ansvarighet. Om de väljer kommanditbolaget gäller sådan ansvarighet för minst en av dem. Personerna kan även välja att samarbeia i aktiebolagsform, varigenom de uppnår fördelen att bli begränsai ansvariga för bolagets förpliktelser. Om ett aktiebolag, som ju självl kan driva rörelse, ingår som komplementär i etl kommanditbolag, kommer kommanditbolagets kreditunderlag att uigöras av, förulom aktiebolagels bundna kapital, även av kommanditdelägarnas insatser; den sammanlagda kreditbasen i kommanditbolaget blir således slörre än hos envar av bolagsmännen. Fysisk person kan ju själv eller genom samverkan med andra fysiska personer eller med juridiska personer i handelsbolagets, kommanditbolagets eller aktiebolagets form tillålas driva rörelse. Varje bolagskonstruktion i kommanditbolagets form betyder atl, utöver det kapital som redan finns, ytterligare tillskotl av kapital eller arbetsinsatser kommer lill stånd. Det kan därför synas svårförklarligt alt man som komplementär inle kan tillåta handelsbolag - inte heller om det består av enbari aktiebolag som bolagsmän - och kommanditbolag.

Beaktar man sedan skattesynpunkler kan följande vara värt att påpeka. Aktiebolag - särskilt fåmansbolag - används ofta som komplementär i huvudsakligt syfte alt bereda kommandildelägarna - anställda eller aktieägare i aktiebolaget - skatteförmåner. I viss mån har motsvarande problem behandlats i promemorian Ds Fi 1972:8 såvitt del gäller partrederi samt företag som driver luftfartsrörelse. Utredningens överväganden ledde på sin lid lill alt de skalteflyktseffekter som uppstod i stort sell eliminerades efter ändringar i skattelag.

Del bör påpekas att det inte är nödvändigt att välja kommanditbolagsformen för all uppnå de skatteeffekter som kommittén påvisar. Motsvarande förmåner kan uppnås i handelsbolagets form. Del obegränsade ansvar som då inträder för de fysiska personema torde i realiteten inte utgöra någon större betänklighet mot träffandet av ett sådant avtal, dels med hänsyn till att samtliga bolagsmän - även aktiebolaget - är intresserade av att manövrera så att de fysiska personema inte drabbas av det personliga, obegränsade ansvaret för bolagets gäld, dels med hänsyn lill möjligheten för personerna atl genom bodelning eller andra liknande förfaranden undandraga bolagets eventuella borgenärer förmånen av del i lagen stadgande ansvaret. Därför kan möjligen i frågasätias om det skatteflyktsproblem kommillén avser att lösa genom förbud för akliebolag alt vara komplementär inle bör lösas endasl genom förändringar i skattelag. Även om en motsvarande lösning som valts för företag - således även handels- och kommanditbolag - som bedriver rederi- eller luftfartsrörelse ej kan uppnås, bör det inte vara uteslutet atl nå fram till en lösning för såväl komman-dit- som handelsbolagens del. Självfallet bör utifrån skattesynpunkter ingen erinran framföras mot den av kommittén förordade lösningen men samtidigt måste betonas atl regeln inle blir till fullo elTekliv, eftersom den lar sikte på kommanditbolag men inte på handelsbolag. Ett sammantaget övervägande kan ge vid handen atl de nackdelar förslaget möjligen kan inrymma utifrån civilrältsliga samt national- och företagsekonomiska utgångspunkter inte till fullo uppvägs av dess skatterättsliga fördelar beträffande kommanditbolag.

Skulle förslagel genomföras torde innebörden i rekvisitet "synnerliga skäl" yllerligare böra belysas och förses med rikligare exemplifiering

Prop. 1979/80: 143 46

utöver vad kommittén åstadkommit. Rimligen måste finnas flera situationer än den av kommillén beskrivna där del för de inblandade parterna kan te sig sakligt angelägel all välja kommanditbolaget som associationsform. Man skulle kunna förstå kommillén även så, alt tillstånd för aktiebolag att ingå som komplementär endasl skulle vägras om skatteflykistrans-aktioner kunde befaras. Detta kan å andra sidan inle vara åsyftat, eftersom länsstyrelsens dispens i så fall kanske skulle komma att uppfattas som ett slags förhandsgodkännande från skatteflyktssynpunkl.

För atl en erhållen dispens inle skall kunna missbrukas torde del vara nödvändigt atl i denna föreskriva att dispensen förutsätter oförändrat bolagsändamål. Man kunde ju nämligen tänka sig att efter erhållen dispens kommanditbolaget överläts på nya personer - aktierna i aktiebolaget resp kommanditlotlerna kunde förvärvas av en eller flera fysiska eller juridiska personer - varefter kommanditbolaget skulle komma alt arbela för annat ändamål än det dispensen avsåg. Vid länsstyrelsens prövning måsle därför bolagels ändamål liksom villkoren i övrigl för dem som dellar som bolagsmän - exempelvis vad gäller vinst- och förlustfördelning, hembud och upplösning - redovisas på elt otvetydigt säll (t, ex. genom att bolagsavlalet företes).

Om bolagel skulle börja arbela för annat ändamål än det medgivna
uppkommer frågan vilken rättsföljd som skall inträda. En ogiltigförklaring
av bolagskonslruklionen kan skada tredje mans intresse. Böter eller viten
kanske inte heller är en effektiv sanklionsform.

Förslaget om revision innehåller inga regler molsvarande aktiebolagslagens om minorilelsrevisor. Möjligen kan detla ge anledning till frågan varför regeln om kommandildelägares kontrollrätt gjorts dispositiv. Särskilt i de fall där kommanditdelägarnas insatser år små torde delägarna -åtminstone betraktade var för sig - lälteligen kunna förmås alt avstå från kontrollrätten, om komplementären så skulle påfordra. Alt införa generella regler om minoriletsrevision kan vara lagtekniskl svårt. Det har emellertid inte visats något övertygande skäl lill att minoriteten begränsat ansvariga i kommanditbolaget skall ha sämre rått till kontrollmöjligheter - särskilt om i medeltal anställda är färre än tio och revisor sålunda normall ej behöver utses - än om de hafl aktiebolaget som samverkansform. Det kan då ifrågasättas om regeln i 3 kap. 5 8 inte skall ges molsvarande ulformning som regeln i 2 kap. 5 8 - jfrl med 2 kap. 1 8 - beträffande kontrollrätten för från förvaltningen utesluten bolagsman i handelsbolag.

Bankinspektionen: Kommitténs majoritet vill i princip förbjuda annan än fysisk person att vara komplementär. Endasl om synnerliga skäl föreligger bör enligt förslaget länsstyrelse få medge aktiebolag att vara komplementär. Inspektionen anser majoritetens förslag härvidlag välgrundat.

RSV (majoriteten): RSV vill understryka vikten av att kommittémajoritetens förslag genomförs, så att aktiebolag eller ekonomisk förening i regel ej kan vara komplementär och atl dispensregler bör lillämpas restriktivt. Mot bakgrund av erfarenheterna av de s.k. vinst- och föriustbolagsären-dena anser RSV all en sådan regel år hell nödvändig ur skatteflyktssynpunkl. RSV åberopar också den promemoria av företagsskatteberedningen som redovisas i beiänkandei s. 113.

RSV (en minoritet av två ledamöter): Riksskatteverkets styrelsemajoritet har tillstyrkt förbud för aktiebolag att vara komplementär i kommanditbolag. Härför åberopar majoriteten endast kontrollskäl. Erfarenheten visar att kommanditbolag med aktiebolag som komplementär ofta är en lämplig form för samgående. Tillstyrkande av ett förbud utan atl uppställa ett

Prop. 1979/80: 143 47

aliernativ för den seriösa näringsverksamheten ger majoritetens ståndpunkt en verklighetsfrämmande karaktär. Transaktioner vidtagna för att vinna obehöriga skattefördelar skall mötas genom åtgärder på skattelagstiftningens område. Associationsrättens uppgift kan inte i första hand vara att lillgodose fiskala synpunkter. Den svenska associationsrätten erbjuder endasl elt fätal företagsformer och några sakliga skäl för atl begränsa de civilrättsliga möjlighelema har varken anförts av ulredningen eller av Riksskatteverkets styrelsemajorilel. Vi avstyrker således införandel av det föreslagna förbudet.

Patent- och registreringsverket: En nyhet år att som komplementär i kommanditbolag endast skall godkännas fysisk person. De risker som kommittén finner förenade med atl tillåla aktiebolag att vara komplementär i kommanditbolag bör enligt palentverket mötas med åtgärder inom ramen för skattelagstiftningen. Det förefaller ytlerst tveksamt om det dispenssystem som kommittén föreslagit kan användas för att förhindra alt kommanditbolag utnyttjas i skalteundandragande syfle. Icke sällan torde de förhållanden som kommiitén velat råda bot på uppträda först efter det att dispensärendet avgjorts. Det kan heller inte bortses från att etl aktiebolag kan vara en värdefull komplementär i ett kommanditbolag, inle minst med hänsyn lill bolagsborgenärema kan del vara av inlresse att aktiebolag har denna möjlighet. Palentverket kan därför inle biträda kommitténs förslag på denna punkt.

AA/5.- Slyrelsen ifrågasätter om inle dispensmöjligheten borde utvidgas lill att omfalta även ekonomiska föreningar. Ekonomiska föreningar lyder ju under en detaljerad lagsliftning om registrering, årsredovisning, revision m.m. vilket skiljer dem avsevärt frän ideella föreningar och stiftelser.

Länsstyrelsen i Stockholms län (majoriteten): I likhei med kommittén anser länsstyrelsen övervägande skäl tala för alt kommanditbolagsformen behålls. Behovet av kommanditbolag torde för övrigl komma att öka om förslaget om en kapitalassociationsform för mindre förelag, s. k. andelsbo lag, inte leder lill lagstiftning.

Vad angår det principiella förbudet för aktiebolag att inträda som komplementär anser länsstyrelsen det vara av slor vikl atl förslaget härom snarast genomförs. Länsstyrelsen kan vitsorda kommitténs uppgifter om att bolagsformen använts för alt uppnå obehöriga skatieförmåner. För atl stoppa skatteflykten via kommanditbolag krävs emellertid även en skatteråltslig regel som begränsar kommanditdelägares avdragsrätt för underskott i verksamhelen till belopp som motsvarar insatt kapital. Kommitténs förslag ulgör enligt länsstyrelsens uppfattning ett betydelsefullt sleg mol stävjan-det av skatteflykten på det aktuella området.

Länsstyrelsen i Stockholms län (en minoritet av tre ledamöter): Möjligheten för aktiebolag att inträda som komplementär innebär civilrättsliga fördelar och är många gånger nödvändigt för svenska konsortier som arbetar med utlandsuppdrag. Samarbetsavtal vad gäller större uppdrag mellan högst seriösa företag, bl. a. intemationella projekt, sker ofta i form av kommanditbolag där andelsägarna går in med sin insats och gemensamt bildar ett aktiebolag som blir personligt ansvarigt. Länsstyrelsen ställer sig därför avvisande lill utredningens förslag om principiellt förbud för aktiebolag all inträda som komplementär.

Länsstyrelsen i Malmöhus län (majoriteten): Inom länsstyrelsens skatteavdelning finns omfattande erfarenheler av kommanditbolag, vilka utnyttjas i skalteundandragande syfte. Fråga är då om kommanditbolag vilkas verksamhel regelmässigt resulterar i underskoU. Dessa uppkommer

Prop. 1979/80:143 48

vanligen till följd av avskrivningar pä kapiialkrävande anläggningstillgångar eller på grund av atl bolaget övertagit en förluslbringande del (exempelvis forsknings- eller lagerhållningsfunktionen) av ett delägama närstående aktiebolags verksamhel. Undandragandet grundas på del förhållandel, alt kommanditdelägarnas underskoltsavdrag inte är begränsade till de gjorda kapitalinsatserna. Delägarnas ansvar för uppkommande skulder, för vilka de erhåller avdrag vid beskattningen, är emellertid begränsat till insatserna i bolaget. Möjlighelen atl använda kommanditbolag i skalteundandragande syfte kvarstår enligt länsstyrelsens mening så länge denna skillnad mellan ekonomiskt ansvar och rätten till underskottsavdrag tillåts föreligga. Den av kommillén föreslagna förändringen beiräffande komplementären kan visserligen antas komma all något försvåra undandragandet men ändrar inte det grundläggande missförhållandet. Som anges i betänkandet intar kommanditdelägaren ofta en ställning, som påminner om kreditgivarens. Delägaren är ju inte behörig företräda bolaget. Mot denna bakgrund föreslår länsstyrelsen, att en bestämmelse införs av innebörd, att kommanditdelägare inte skall kunna påföras föriust, som överstiger hans insatskapital. Det kan anmärkas, att den föreslagna 3 kap, 2 8, bortsett från disposili-vileten, innehåller bestämmelser av nämnd innebörd vid upplösning av kommanditbolag.

Syflel med den föreslagna bestämmelsen och med förbudet mot aktiebolag som komplementär är som sagts atl förhindra skatteflykt. Den ifrågavarande lagstiftningen är emellertid civilrättslig. Som sådan har den till syfle alt reglera förhållandet mellan bolagsmännen samt förhållandet mellan bolaget och dess avtalsparter. Fråga uppkommer då, om sådan lagstiftning skall dikteras även av fiskala intressen. I fall som förevarande är avsikten atl förhindra att civilrältslig lag tillämpas på sådanl sätt, atl effekler uppkommer, som är till skada för samhället. Det förefaller inkonsekvent, att i en föreslagen lag, direkt eller indirekl, tillåta handlande, vars effekler måste förtas genom lag av annan art. Länsstyrelsen kan föreställa sig problem av förevarande art, som av prakliska skäl bäst löses inom ramen för skattelagstiftningen. Det är emellertid då fräga om problem, som uppkommit till följd av att gällande civilrättslig lag tillämpas på ett sätt, som lagstiftaren inle hade anledning räkna med, då lagen gavs. Länsstyrelsen förordar således, att ovan nämnda frågor löses i den föreslagna bolagslagen.

Genom utformningen av övergångsbestämmelserna till nu föreslagen lag begränsas effekten av förbudet för aktiebolag att vara komplementär avsevärt. Enligt punkten 5 i dessa gäller alt kommanditbolag som före lagändringen haft annan än fysisk person som komplementär ej berörs av den nya bestämmelsen. Härigenom tillåts befintliga kommanditbolag som utnyttjas i skalteundandragande syfle på sätt kommittén beskrivii (s. 113) att oförändrat fortsätta sin verksamhet. Del kan vidare fömtses att omfattande nybildning av kommanditbolag med aktiebolag som komplementär kommer att ske före den nya lagens ikraftlrädande. Även dessa bolag undgår de nya bestämmelserna. Länsstyrelsen föreslår därför alt övergångsbestämmelserna ändras så atl äldre kommanditbolag under en övergångsperiod om förslagsvis två år har atl anpassa sig till bestämmelsen i 3 kap. 1 8 och att förbudet för aktiebolag att vara komplementär ges verkan från tidigast möjliga dag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Kommanditbolaget bör finnas kvar som bolagsform även i framtiden. En viktig förutsättning måsle dock vara, att såväl de civilrättsliga som skatteräitsliga reglema beträffande

Prop. 1979/80:143 49

kommanditbolag reformeras så att möjligheterna atl använda detsamma
för skatteflykt elimineras.--

Lånsstyrelsen anser för sin del, alt kommitténs förslag är väl motiverat. Det är mycket angeläget, att man genom lagstiftning förhindrar, atl den personliga ansvarigheten i ett kommanditbolag hell elimineras genom all ett aktiebolag sättes in som komplementär. Det år idag en vanlig konstruktion alt några personer anskaffar ett aktiebolag, som de sedan sätter in som komplementär i ett kommanditbolag, där de själva är kommanditdelägare. Ett annat vanligt fall är att en ensam ägare av ett framgångsrikt aktiebolag tillsammans med det av honom själv ägda aktiebolaget bildar ett kommanditbolag för att uppnå skattefördelar. Kommanditbolaget blir då dotterföretag till aktiebolaget. Som kommittén anfört i betänkandet under det avsnitt som behandlar frågan om rätt för delägare atl laga lån från handelsbolaget, kan reglerna om låneförbud i akliebolagslagen sättas ur spel genom all etl handelsbolag sättes in som koncernförelag. Enligt länsstyrelsens mening är det angeläget att förhindra att aktiebolag sätts in som komplementär i kommanditbolag.

Kommillén har även påvisai, att kommanditbolaget kan användas för skatleflyktstransaktioner genom atl underskott kan fördelas frilt mellan komplementär och kommanditdelägare. Delta är en allvarlig fråga, som lånsstyrelsen berört i yttrande 1975-11-17 över förslaget till allmän skatte-flyktsklausul och i yllrande 1978-10-23 över budgetdepartementets promemoria "Lag mot skatteflykt". Länsstyrelsen har i dessa båda yttranden framhållit, all det är nödvändigt, att det i skattelagstiftningen inskrives, att avdrag för underskott i kommanditbolag inte får medges med högre belopp än delägaren riskerar. Redan i yttrandet 1975-11-17 framhöll länsstyrelsen, att denna fråga är brådskande. I yttrandet 1978-10-23 lämnades exempel på orimligheten i nuvarande förhållande. Länsstyrelsen upprepar vad som tidigare anförts i denna fråga. Det är nödvändigt, att i skattelagstiftningen föreskriva att delägare i kommanditbolag inle äger rätt till avdrag för underskott med högre belopp än han riskerar.

Länsstyrelsen i Västernorrlands lån (majoriteten): Som reservanterna Ollen med instämmande av expertema Norén och Strand anfört kan det ifrågasättas om man i en lag av civilrättslig nalur bör ta hänsyn till frågor av skalleteknisk karaktär. Antalet kommanditbolag, som intagits i länsstyrelsens handelsregister är ringa i förhållande till anlalet handelsbolag och endasl i elt fåtal fall är juridisk person komplementär. Något större behov ur förelagsekonomisk synpunkt för juridisk person att vara komplementär synes inle föreligga. Om sådanl behov skulle uppstå ger förslaget möjlighel lill dispens. Länsstyrelsen motsätter sig därför inte förslaget.

Länsstyrelsen i Väslernorrlands län (en minoritet av en ledamot): Förslaget alt endast fysisk person i princip fär vara komplementär i kommanditbolag avstyrkes.

Stiftelseulredningen (särskilt yttrande av experten Holmström med instämmande av experten Henriz): Förslaget att i regel endast godta fysisk person som komplementär brister i saklig förankring. Vi delar uppfattningen atl det ligger en fara i att bilda bolag med etl obetydligt kreditunderlag. Men kommittén har förbisett kreditmarknadens betydelse i det sammanhanget. Etl bolag med en bristande kreditvärdighel godtas i regel inte ens om del ställs särskild säkerhet.

Vidare har kommittén förutsatt att bolagels kreditvärdighet påverkas av komplemenlärens företagsform. Enligt vår uppfattning finns det ingel slöd för ett sådant antagande. Fysiska personer kan inte förutsättas ha bättre 4 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 143. Bdagedel

Prop. 1979/80: 143 50

kreditvärdighel än exv. stiftelser och ideella föreningar. Det avgörande är i stället vilka som är bolagsmän och hur de har fördelal ansvarei. Kommitténs förslag är därför missriktat. Det träffar inte den verkliga orsaken till bristande kreditunderlag. För atl molverka osunda bolagsbildningar krävs det helt andra åtgärder.

Del viktigaste skälel lill den föreslagna begränsningen tycks ha varit risken för skatteflykt. Men otillbörliga skatteförmåner bör åtgärdas inom ramen för skattelagstiftningen. Vi anser det vara mindre lämpligt att låta skallehänsyn styra utformningen av annan lagsliftning. Det kan få olyckliga följder i det praktiska rättslivet. Utlåningsförbudet för aktiebolagen och vissa pensions- och personalstiftelser manar inte till efterföljd.

Även i övrigt är de rådande skatteförhållandena elt dåligt skål för att genomföra förslaget. De påvisade fallen av skatteflykt har uteslutande gällt bolag med ett akliebolag som komplementär. Å andra sidan är denna form av missbruk inte begränsad till kommanditbolaget. Från skaltesynpunkt är den föreslagna ordningen därför inte särskilt välbetänkt.

Enligt vår mening har kommittén inte framfört några övertygande skäl för att förbjuda juridisk person att vara komplementär. Vi kan därför inte tillstyrka förslaget i denna del.

FAR: FAR anser alt det av praktiska skäl även fortsättningsvis bör vara möjligt att tillåta att aktiebolag och ekonomiska föreningar fär vara komplementärer ulan dispens. Olägenhelema av en sådan ordning bör kunna begränsas genom aktiebolagslagens skärpta bestämmelser om aktiekapitalets storlek, redovisning, insyn och revision och genom väntad ny lagstiftning om ekonomiska föreningar. Det må i detta sammanhang också erinras om att i BRÅs promemoria "Revisors verksamhet" föreslagils, att alla aktiebolag skall ha auktoriserad eller godkänd revisor. De skatlemässiga skäl för en ändring, som kan föreligga, bör kunna lillgodoses inom ramen för skattelagstiftningen.

LRF: Emellertid har kommittén föreslagit att aktiebolag endasl efter dispens och på grund av synnerliga skäl skall kunna vara komplementär. Ekonomisk förening kan inte ens efter dispens vara komplementär. Ledamolen Ollen har med instämmande av två experter reserverat sig mot kommitténs förslag i denna del. LRF inslämmer i denna reservalion av samma skäl som reservantema. Skulle en ändring i kommitténs förslag på angivei sätt inte vinna gehör vid förslagets fortsatla behandling bör förslagel i vart fall ändras så att ekonomisk förening på samma villkor som akliebolag skall kunna vara komplementär eftersom anledning saknas all behandla de båda företagsformema olika härvidlag.

TCO: Utredningen har föreslagil all endasl fysisk person får vara kom
plementär om inle länsstyrelsen medger att aktiebolag får vara komple
mentär. Sådant medgivande skall kunna ske om synnerliga skäl därtill
föreligger. TCO tillstyrker denna regel men organisalionen vill dock före
slå att de anställdas åsikter skall inhämtas och utgöra ett betydelsefullt
inslag vid länsstyrelsens prövning.

Med kommitténs synsätt får man en lagstiftning som på goda grunder innehåller etl principiellt förbud för annan än fysisk person att vara komplementär. Samtidigt är man beredd att acceptera alla övriga former av komplementärskap, bara komplementären inträtt före lagens ikraftträdande, Etl prövningsförfarande av länsstyrelsen också beträffande äldre kommanditbolag borde enligt TCOs mening bättre överensstämma med de tankegångar som ligger lill grund för den föreslagna lagstiftningen.

SACOISR: SACO/SR anser vidare atl kommiitén icke redovisat några

Prop. 1979/80:143 51

hållbara argument för att i princip utesluta aktiebolaget som komplementär i kommanditbolag. Eftersom akliebolagel i andra sammanhang kan bedriva näringsverksamhet och även i övrigt ha full rättskapacitet, kan det av kommittén anförda motivet om skalteundandragande risker icke tillmätas sådan belydelse att aktiebolagsformen i princip skall kunna uteslutas som komplementär i ett kommanditbolag.

Svenska Bankföreningen: Bankföreningen delar kommitténs uppfattning
atl kommanditbolag även i fortsättningen bör få förekomma. Bankförening
en beaktar därvid bl.a. att denna bolagsform kan ha betydelse för småfö-
retagsamhetens kapitalförsörjning.

Den av kommiitén föreslagna restriktionen mot aktiebolag säsom komplementär avses motarbeta atl kommanditbolag användes för all möjliggöra skatteflykt. Bankföreningen anser att skatleflyklsproblematiken bör lösas i första hand genom regler i skaltelag och inte genom civilrättsliga regler. Skall lagen om handelsbolag och enkla bolag emellertid uppta en beslämmelse, innebärande atl aktiebolag endast efter dispens kan vara komplementär, bör för dispens inle krävas synnerliga skäl; särskilda skäl bör räcka. Länsstyrelsen bör i dispensärendena kunna bilda sig en uppfattning huruvida skatteflykt kan befaras. Är så inte fallet bör dispens regelmässigt meddelas. De i betänkandet redovisade fallen (s. 113) när dispens förutsattes bli beviljad talar också för denna utformning av dispensregeln.

Svenska Byggnadsentreprenörföreningen: SBEF vill understryka att
handelsbolag och i synnerhet kommanditbolag i sin nuvarande form med
möjlighet till ansvarsbegränsning genom komplementär är i vissa fall en
helt nödvändig associalionsrättslig företagsform. Etl aktiebolag som kom
plementär har visal sig vara särskilt lämpligl för mindre och medelstora
företag. Denna företagsform underlättar anpassningen till olika företags
strukturer med avseende på l.ex. produktion, riskspridning, finansiering
och ägande. Det förslag till andelsbolag som bolagskommiltén tidigare
framlagt har mött mycket slark kritik från såväl näringsliv som från organi
sationer och olika myndigheter. Införande av en ny bolagsform synes
därför f. n. inle vara särskilt sannolik. Vid sidan av aktiebolagsformen bör
därför hittillsvarande möjlighet - att utan de föreslagna begränsningarna
bilda kommanditbolag med akliebolag som komplementär - finnas kvar.
Om den föreslagna begränsningen genomförs synes bolagskommilléns ar
bele hittills ha medfört, inte att man skapat något alternativ lill aktiebolags
formen utan i stället att man tagil bort ett altemativ. Intill dess ett godtag
bart förslag för ny bolagsform med möjlighet till begränsning av bolags
männens ansvar redovisats motsätter sig därför SBEF bestämt att den
föreslagna begränsningen av juridisk persons möjlighet alt vara komple
mentär blir föremål för lagstiftning. Eflersom bolagsbildningen av affärs
mässiga och andra skäl många gånger måste ske mycket snabbt, synes -
hur extensiv och liberal lillämpningen av den föreslagna dispensmöjlighe
len än kommer atl bli - dispensinstilutet ej i lillräcklig utsträckning kom
pensera de nackdelar den ifrågavarande begränsningen leder till.

SBEF ställler sig helt bakom herr Ollens reservation men vill dessulom framföra följande synpunkier.

1 betänkande! redovisas exempel som anses skola visa all kommanditbolag utnyttjats i skalteundandragande syfte. Enligt SBEFs uppfattning tillhör del undantagen atl kommanditbolag använts på detla säll. Tvärtom lorde det hell övervägande antalet kommanditbolag vara välskötta och ha tillkommit i helt andra syften än att möjliggöra skatteflykt. Atl tillgripa civilrätlslig lagstiftning för alt komma tillrätta med icke önskvärda verk-

Prop. 1979/80: 143 52

ningar av gällande skatteregler synes inte heller särskilt ändamålsenligt. I stället bör ändringar i skattelagstiftningen ske.

Del fall kommiitén redovisar som exempel på atl kommanditbolag utnyttjas i skalteundandragande syfte är för övrigt illa valt eftersom, med hänsyn till de numera i stort setl permanenta bestämmelserna om särskilt investeringsavdrag pä 25% av anskaffningskostnaden för maskiner, bättre skattefördelar uppnås om den ifrågavarande kommanditdelägaren själv förvärvar maskinen direkl för uthyrning till sill aktiebolag. Etl direkt ägande leder inte heller lill några diskussioner med beskattningsmyndighe-terna om fördelningen av underskottsavdrag mellan kommanditdelägaren och det ifrågavarande aktiebolaget. Samma skattefördelar som redovisals i exemplet lorde för övrigt kunna uppnås genom handelsbolag. Riskiagandei för delägarens del synes nämligen - oavsett om man väljer handels- eller kommanditbolag - vara relativt ringa eftersom invesleringar i maskiner och inveniarier som resulterar i underskoltsavdrag som regel år relativt värdebeständiga. SBEF anser därför inle atl kommittén har framfört tillräckliga skäl för att i en lag om handelsbolag och kommanditbolag införa den föreslagna lagändringen för komplementär. Eventuellt icke önskvärda skattekonsekvenser för kommanditdelägare bör dårför i stället lösas genom ändring i skattelag. Detla lorde kunna ske genom beslämmelser om begränsningar i rälien lill underskoltsavdrag på samma sätt som gjordes i fråga om partrederier.

För det fall förslaget ändock genomföres är del av synnerlig vikt atl vida möjligheter till dispens från förbudet skapas. Kommittén har föreslagit, att länsstyrelse endast vid synnerliga skäl kan medge undantag från förbudet. SBEF kan inte se någon anledning till en sådan restriktivitet i dispensmöjligheterna. Det hell övervägande antal fall där aktiebolag eller ekonomiska föreningar går in som komplementärer motiveras av seriösa intressen, varför ett väsentligt större uirymme än vad som föreslagits måste tillskapas för länsstyrelses medgivande.

Svenska Handelskammarförbundet: När del gäller kommanditbolags-formen instämmer Handelskammarförbundet i kommitténs bedömning att denna företagsform även framgenl bör få finnas. Även om förelagsformen inte är vanligt förekommande i Sverige kan den innebära en lämplig väg all tillföra kapital till en rörelse som i övrigt vilar på personligt ansvar för komplementären. Kommittémajorileten har föreslagit att endast fysisk person ska få vara komplementär. Länsstyrelsen kan dock, om synnerliga skäl förligger, medge att aktiebolag får var komplementär. Majorileten i kommittén motiverar denna förbudsreglering med alt kommanditbolagsformen under senare år utnyttjats i syfte att undandra skatt. Såsom anförs i reservalionen av ledamoten Ollen med instämmande av experterna Norén och Strand är denna argumentation icke övertygande. Någon skatterättslig skillnad mellan kommanditbolag och handelsbolag föreligger i aktuella hänseenden ej. Visserligen kan hävdas att kommanditbolaget, genom avsaknad av personligt ansvar för kommandildelägarna, är mera attraktivt i vissa situationer. Därest så skulle befinnas vara fallet bör emellertid remedier mot skatteundandraganden införas i skattelagstiftningen. Att neka företagsformer som i sig anses godtagbara, nämligen aktiebolaget och den ekonomiska föreningen, att vara komplementär förefaller inte rimligt. Det kan framhållas alt man i det pågående lagstiftningsarbetet i Norge, med hänvisning bl. a. lill sistnämnda argument, synes komma att godtaga aktiebolag som komplementär.

Svenska Revisorsamfundel SRS: Utredningen föreslår - 3 kap, 1 6 - att

Prop. 1979/80:143 53

endast fysisk person får vara komplementär, såvida inle regislreringsmyndigheten på grund av synnerliga skäl medger att akliebolag uppträder som komplementär. Det huvudsakliga motivet för det föreslagna förbudet synes vara, atl kommanditbolag med aktiebolag och ekonomisk förening som komplementär kan utnylljas i skalteundandragande syfte. Oavsett önskvärdheten i och för sig av att begränsa möjligheterna lill illegala skatleflyktstransaktioner kan samfundet icke tillstyrka förslaget. Den nya bokförings- och aktiebolagslagstiftningen med dess ökade krav på redovisning och insyn i aktiebolag saml bestämmelserna om aktiekapitalets storlek ger enligt samfundets mening etl betydligt bäitre skydd än tidigare för kommanditbolagets förpliktelser, då aktiebolag är komplementär. Det kan också förväntas en ny lagstiftning om ekonomiska föreningar. Ytterligare skärpta bestämmelser om skydd för det bundna kapitalet har dessulom föreslagits av en arbetsgrupp inom Brottsförebyggande rådet i en nyligen avlämnad promemoria (Aktiebolagslagen - förstärkt skydd fördel bundna kapitalet m. m, pm 1979: 5). Samfundet vill dessulom erinra om att Brottsförebyggande rådet i en lidigare promemoria. Revisors verksamhel, pm 1978; 2, föreslagil att alla aktiebolag oavseU slorlek skall ha auktoriserad eller godkänd revisor. SRS anser, atl de åtgärder som sålunda genomförts eller föreslagits bli genomförda utgör etl tillräckligt skydd mol missbruk av akliebolag eller ekonomisk förening som komplementär i kommanditbolag. Därest särskilda åtgärder skulle anses behöva vidtas i skattehänseende, bör detla kunna ske inom ramen för skattelagstiftningen.

Pä anförda skäl avstyrker SRS förslagel att endast fysisk person skall få vara komplementär i kommanditbolag, såvida inte dispens medgivits av registreringsmyndigheten.

Sveriges Ackordscentral: Vid genomgång av den mängd ärenden, som handlades 1978 har visat sig, att på något enstaka undantag när det gäld-bundna boet, som del heler, drivits i aktiebolagsform. Vi har därför myckel ringa erfarenhet av den företagslyp, som remissen avser.

De synpunkter, som vi möjligen ändå bör anföra hänför sig uteslutande till i vad mån borgenärsinlresset blir berört. Av betydelse är här kommanditbolaget och komplementärens roll i sammanhanget. Här ansluter vi oss mycket gärna till förslagel att i princip icke längre acceptera aktiebolag som komplementär.

Sveriges advokatsamfund: Enligt samfundets mening bör ett aktiebolag - liksom även en ekonomisk förening - kunna vara komplementär utan atl dispens skall erfordras. Samfundet delar således den uppfattning i denna fråga som uttalats i den av kommiltéledamolen Ollen, med instämmande av expertema Norén och Strand, avgivna reservationen. Inte minst i sådana fall av samverkan mellan olika intressenter, som är av typen joint venture, är del ganska vanligl att kommanditbolagsformen kommer till användning. Intressenterna är i sådana fall i regel aktiebolag, vilka deltager antingen såsom komplementär eller kommanditdelägare. Det skulle medföra belydande olägenheter att försvåra eller omöjliggöra en sådan samverkan genom att i princip förbjuda aktiebolag att vara komplementär i etl kommanditbolagsförhållande.

Samfundet kan inte heller finna att det ovannämnda, av kommittén angivna huvudsakliga skälet för dess ståndpunkt i den berörda frågan är hållbart. Även om skatteflyktransaktioner skulle kunna förhindras genom alt uppställa ett principielll förbud för akliebolag (eller ekonomisk förening) att vara komplementär - samfundet är inte övertygat om att risken för skatteflykttransaktioner är särskilt överhängande i de fall då komple-

Prop. 1979/80: 143 54

mentären i etl kommanditbolag är en juridisk person - bör denna fråga lösas inom skattelagstiftningens ram och inte i en civilrättslig författning.

Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund SBRF: SBRF instämmer i kommitténs bedömning att kommanditbolag även i fortsättningen bör få finnas kvar. SBRF anser emellertid i motsats till kommittémajoriteten atl aktiebolag även i fortsättningen skall få vara komplementär i kommanditbolag utan särskilt lillstånd av länsstyrelsen, då enligt förslaget, synnerliga skäl skall föreligga.

Motiveringen all kommanditbolagsformen utnyttjas i syfle att undandraga skatt är såsom anförts i reservationen av ledamoten Ollen med instämmande av expertema Norén och Strand icke övertygande. Detta bör enligt vår mening lösas inom ramen för skattelagstiftningen.

Sveriges Grossislförbund: Anledningen till att aktiebolag i princip skall utestängas från möjligheten att vara komplementär är enligt kommillémajoriteten att man vill "förhindra atl kommanditbolaget utnyttjas för skatteflykt" (sid. 13 i betänkandet). Utöver detla allmänna påstående, som kommittémajorileten inte kunnat belägga, finns del knappasl något motiv för förslaget. Aktiebolag år en företagsform, som kan driva näring och i övrigl ha rättskapacitet ulan personligt betalningsansvar för bolagets ägare. Vi kan inte finna förslaget i denna del motiverat och anser dessulom att frågan om befarade skatteundandraganden skall lösas genom skatterättslig och inte privalrättslig lagsliftning.

SHIO - Familjeföretagen och Sveriges Köpmannaförbund: Efter genomgång av reservationer mot delbetänkandet av bl.a. ledamoten Ollen, kan ifrågasättas om man inte borde överväga att tillåta ett aktiebolag atl inträda som komplementär i ett kommanditbolag.

Sveriges Industriförbund: Kommillén föreslår i princip elt förbud för andra än fysiska personer att vara komplementärer i kommanditbolag.

Kommitténs huvudsakliga skäl för den nämnda bestämmelsen synes vara uppfattningen all kommanditbolag med aktiebolag eller ekonomisk förening som komplementär används i skalteundandragande syfte. Förbundel kan inte finna all tillräckliga skäl, specifikl hänförliga till kommanditbolaget, förcbragts för den föreslagna regeln. Om missbruk sker vid användandet av kommanditbolag genom atl skattemedel undandras, är detta ett problem som inte bör lösas genom en ändring av reglema för möjlighelema till ell företags konstruktion utan av skattelagstiftningen, Förbundel vill också framhålla, att kommittén i andra delar av betänkandet, där skatteflyktsproblemaliken diskuterats, underlåtit att föreslä nya civilrättsliga regler genom en uttrycklig hänvisning till att frågan bör lösas inom skattelagstiftningens ram.

Från riskfördelningssynpunkt måste det vidare anses försvarligt att använda elt aktiebolag som komplementär vid samverkan i projekt, som i vart fall i inledningsskedet kan te sig ekonomiskt osäkra. Den övervägande delen av de projekt som drivs i kommandilbolagsformen är otvivelaktigt av seriös karaktär, där möjlighelema till förlustavdrag utnyttjas för en resultatmässig uljämning av de ofta betydande initialkostnaderna för elt projekt. Då denna möjlighet på gmnd av skattereglerna ej står lill buds i samma utsträckning vid andra former av samverkan, utgör också detta ett argument för att akliebolag bör tillåtas som komplementärer.

På nämnda skäl och med hänvisning till ledamoten Ollens reservation i denna del avslyrker förbundet förslaget om att andra än fysiska personer inte skall tillåtas som komplementärer i kommanditbolag. För det fall det nu diskuterade förslaget ändock genomföres är del av synnerlig vikt alt

Prop. 1979/80:143 55

vida möjligheter lill dispens från förbudet skapas. Kommittén har föreslagit, atl länsstyrelse endasl vid synnerliga skål kan medge undanlag från förbudet, Förbundel kan inle se någon anledning lill en sådan restriktivitet i dispensmöjlighetema. Del hell övervägande antal fall där aktiebolag eller ekonomiska föreningar går in som komplementärer moiiveras av seriösa iniressen, varför ell väsentligt slörre uirymme än vad som föreslagits måste lillskapas för länsstyrelses medgivande. Del är också av största vikl att punkten 5 i utredningens förslag till övergångsbestämmelse vinner beaklande om förslagel i den nu aktuella delen genomförs.

Sveriges Redovisningskonsullers Förbund: Den mest betydelsefulla förändringen rör förslag till förbud för akliebolag att vara komplementär i kommanditbolag. Nämnda förbud motiveras med alt en sådan konstruktion kan medföra betydande skatieförmåner. Vi delar ulredningens farhågor för atl konstruktion av detla slag kan utnylljas i skatteflyktssyfte. Emellertid ställer vi oss tveksamma om den valda angreppsmetoden är korrekt. Skatteflyktsåtgårder bör angripas genom skallerättslig lagstiftning och inte genom civilrättsliga föreskrifter. Förfarandel med aktiebolag som komplementär i kommanditbolag har ofta affärsmässiga skäl. Detta skulle enligt förslagel lillgodoses genom elt dispensförfarande. Vår uppfattning är emellertid att etl dispensförfarande innefatlar en alllför komplicerad rättstilllämpning. Eftersom dispensärendena inle heller har någon officiell redovisning uppkommer betydande svårigheter för företagen atl erhålla en bild över vilka transaktioner som kan länkas bli dispensgrundande. Vi förordar därför all aktiebolag liksom hittills tillåls vara komplementär i kommanditbolag, samt att de åsyftade skatteflyktstransaktionema förhindras genom ändringar i gällande skattelagstiftning,

2.5 Styrelse i handelsbolag

Riksåklagaren: Det är självfallet angeläget alt även de handelsbolagsan-siällda tillförsäkras samma medinflytande som de anställda i akliebolagen. Della bör emellertid kunna tillgodoses på annat och lämpligare sätt än att framtvinga en för denna bolagsform onödig och omständlig administrativ apparat. 1 detta hänseende ansluter jag mig till den uppfattning som kommit till ultryck i den av ledamolen 01|én med instämmande av experterna Norén och Strand avgivna reservationen.

Överåklagaren i Stockholm: I likhet med reservantema Ollen, Norén och Strand finner jag del olämpligt atl införa regler om styrelse, vilka är främmande för handelsbolagsformen, då det med hänsyn lill den normala ägareslmkturen i bolagen kan förväntas att viktiga beslul fattas utanför styrelsen. Vidare finner jag det olyckligt alt i cenlral civillagstiftning införa straffbud, som kan förväntas fä begränsad effekl. Arbetstagarinflytande bör kunna uppnås genom särskild lagstiftning, som ej endast berör de större handelsbolagen.

Länsåklagaren för speciella mål: De nya straffbestämmelserna lorde, såvitt avser brott mot 7 6 1 st. andra och tredje meningen, vara omöjliga atl tillämpa, dels på gmnd av att det straffbara området väsentligt inskränkts på etl svårbestämbart sätt genom uttrycket "om ej såvitt möjligt", Je/i ock genom alt den straffansvarige inle är klart angiven.

Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län: Beträffande förslagel om styrelse i handelsbolag ansluter jag mig till reservationen under punkt 3 i betänkandet att styrelse icke skall behövas i handelsbolag. Som framhållits framstår den som "väsensfrämmande för denna associationsrättsliga fi-

Prop. 1979/80: 143 56

gur". Styrelse i handelsbolag kan tänkas utnyttjas som bul vanskap för den
som faktiskt utövar beslutsfunktioner i handelsbolaget.

Den straffbestämmelse som är införd som 14 8 i förslagel bör utgå. En sådan bestämmelse kommer med all sannolikhet icke all få någon praktisk tillämpning. Erfarenheter från liknande beslämmelser i gamla aktiebolagslagen ger klart belägg härför och 1975 ärs aktiebolagslag har elt fiertal sådana straffbestämmelser utmönstrats. Under alla förhållanden bör straffskalan icke omfatta fängelse. Fängelsepåföljd i sådana sammanhang framstår som så otänkbar att förslagel i denna del knappast förefaller vara allvariigl menat. I stället kan en sådan strafflatitud mera vara ägnad alt minska respekten för fängelsestraff i allmänhet än alt uigöra elt avhållande slraffhot.

Länsåklagarmyndigheien i Ålvsborgs län: 5 kap. 68 andra stycket andra meningen jämförd med 5 kap. 148 i förslaget. Den straffbelagda regeln är obestämd och kan bli svår all lillämpa. Inom vilken tid skall styrelsen sammankallas? Vem skall straffas?

Svea hovrätt: Hovrällen delar i huvudsak den uppfattning som kommii till uttryck i den reservation som avgetts av ledamoten Ollen med instämmande av expertema Norén och Strand. Särskilt förslaget om inrättande av slyrelse är enligt hovrätten dåligt underbyggt. Det bör vara möjligt att finna andra och lämpligare former för alt tillgodose de anslälldas berättigade anspråk på medinflytande i handelsbolag än genom att tvinga fram en för denna bolagsform typiskt setl onödig och tyngande administrativ påbyggnad. Möjligen kan övervägas att införa en fakultativ regel om inrättande av styrelse. En sådan skulle närmasl ta sikte på handelsbolag i vilka det finns ett stort antal bolagsmän. Elt förvaltningsorgan av styrelsetyp skulle kunna tänkas vara av värde för sådana bolag och medföra ökad administrativ smidighet. Antalet handelsbolag med denna ägarstruktur kan dock antas vara ganska ringa, varför en regel av angivet slag sannolikt skulle få begränsad praktisk betydelse.

Hovrätten för Västra Sverige: Enligt gällande rätl äger bolagsmännen i handels- och kommanditbolag i princip bestämma vilken fördelning av förvaltningsrätten som helst. Därigenom ernås att den för varje enskilt fall mest lämpade administrativa apparaten kan anordnas. Den konsimktion som nu föreslås är främmande för de nu aktuella rättsfigurerna och betingade av andra än associationsrättsliga behov. Önskat personalinflytande i de slörre handels- och kommanditbolagen bör åvägabringas annorledes än på föreslaget sätt. Konsekvenser av företagsekonomisk art har inle utretts. Härtill kommer att det, om förslagets regler om styrelse skulle införas, kan fömtses kollisioner mellan de enskilda bolagsmännens behörighet och styrelsens behörighet. Risken för rättsförluster för tredje man förefaller påtaglig. Hovrätten avstyrker förslaget i denna del.

Bankinspektionen: Den lösning, som kommittén stannal för, nämligen att mer omfattande företagsamhet även för framtiden bör kunna få bedrivas inom ramen för ett handelsbolag, kan inspektionen anslula sig till. Inspektionen förutsätter därvidlag dock att de olika förslag till ökade möjligheter till insyn som kommittén för fram genomförs på minst den nivå majoriteten föreslår. I detta avseende är kommilléns förslag lill styrelse för handelsbolag med minst 25 arbetstagare av särskild betydelse. Kommitténs motivering för all införa styrelse för handelsbolag av denna storleksordning är emellertid enligt inspektionens uppfattning någol ensidig. Det är inte endast de anställdas behov av inflytande som motiverar en sådan nyskapelse. Enligt inspektionens erfarenhet finns det väl så god grund

Prop. 1979/80:143 57

härtill i den ökade effektivitet i företagandet som kan bli följden av en väl sammansatt styrelse. Mot de bestämmelser som reglerar styrelsens arbete har inspektionen ingen erinran. De tillgodoser den obegränsat ansvarige bolagsmannens inlresse av särskilt inflytande.

Kommerskollegium: Förslaget avstyrkes av handelskammarförbundet, som bl.a. anser att själva grundstrukturen i handelsbolagsformen gör det olämpligt med en obligatorisk styrelse. Kollegiet delar denna uppfattning och får även för sin del avstyrka alt regler om styrelse införs i handelsbolagslagen. Andra vägar torde stå tillbuds för tillgodoseende av de anställdas berättigade krav på medbestämmande.

Patent- och registreringsverket: Frågan om de anställdas inflytande på ledningen av företag som drivs i handelsbolagsform är viktig och det är angelägel att finna en tillfredsställande lösning. Del är dock tveksamt om ell generelll införande av slyrelse i handelsbolag med minst 25 anslällda är den lämpligaste formen för att öva medinflytande från de anställdas sida. Kravel all ha slyrelse i handelsbolag av viss omfattning kan i mindre förelag med ett fåtal anställda komma att uppfattas som ell hinder för en fortsaU expansion och utökning av antalet arbetsplatser utöver den angivna gränsen. Särskilt gäller detla i företag som sköts av etl fåtal bolagsmän. Det förefaller därför angeläget att lösa frågan om de anställdas inflytande på ett sätt som inte skapar gränsproblem.

AMS: Styrelsen anser det vara värdefulll att aktiebolagslagens regler lagits till mönster på del sätt som har skett. Särskilt viktigt finner styrelsen det vara att förslagel om styrelse i handelsbolag ger möjlighet att tillämpa lagsiiftningen om slyrelserepresentation för de anställda på handelsbolag.

Länsstyrelsen i Stockholms läns (majoriteten): Länsstyrelsen biträder kommilléns förslag. Genom att lagen om styrelserepresenlalion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar efter viss lagjustering kan göras tillämplig även på handelsbolag erhålles möjlighet alt åstadkomma en ökad likställighet mellan handelsbolag och aktiebolag och ekonomiska föreningar i fråga om de anslälldas insyn och inflytande i de enskilda företagen.

Länsstyrelsen I Stockholms län (en minoritet av ordföranden och två ledamöter): Länsstyrelsen delar inte kommitténs förslag om slyrelse i större handelsbolag. I fråga om aktiebolag skapar själva associationsformen med ett stort antal kapitalägare ett behov av en samlad beslutsenhet i form av styrelse. För handelsbolag föreligger inte molsvarande behov. Delta sammanhänger med handelsbolagets uppbyggnad med delad förvaltningsrätt och vetorätt för bolagsman mot förvaltningsålgärd som föreslås av annan bolagsman. Med hänsyn till att beslutsprocessens utformning i handelsbolag är intimt förknippad med de enskilda bolagsmännens personliga ansvar för bolagets förbindelser måsle etl styrelsetvång i handelsbolag anses som helt främmande för denna associationsform. Det kan inte heller uteslutas att ett styrelsetvång kan medföra en ökad byråkratisering av beslutsmtinema, ett förhållande som kan leda till att bolagsformen blir mindre attraktiv i näringslivet. Enligt länsstyrelsen är det därför betänkligt atl förändra associationsformen på sätl kommiitén föreslagit.

Trots länsstyrelsens inställning till styrelse i handelsbolag delar länsstyrelsen kommitténs uppfattning atl det i fråga om de anslälldas möjlighet till inflytande och insyn i företag inte finns anledning att göra skillnad mellan större handelsbolag och aktiebolag och ekonomiska föreningar. Länsstyrelsen finner det därför angeläget att ansträngningar görs i syfte att bereda de anställda inflytande och insyn även i de större handelsbolagen. Detta

Prop. 1979/80: 143 58

)r dock ske på ett sätt som bäitre överensstämmer med bolagsformens specifika nalur. Det kan härvid noteras att redan kommitténs förslag om årsredovisnings- och revisionstvång innebär en påtaglig förbättring av insynsmöjligheterna i bl. a. dessa företag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen inslämmer för sin del i majoritetens uppfattning, alt det bör införas lagregler om atl del i handelsbolag med minsl 25 anslällda skall finnas en styrelse. Länsstyrel sen lillslyrker därför kommitténs förslag i denna del. Till följd av förslaget om styrelse föreslår kommittén etl tillägg lill handelsregisterlagen. Enligt detta skall, om slyrelse tillsatts på grund av bestämmelserna i 5 kap. lagen om handelsbolag och enkla bolag, registreras vem som är styrelseledamot och vem som handhar den löpande förvallningen. Även detta förslag, som är en naturlig följd av kommitténs ställningstagande, tillstyrkes av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län (majoriteten): Länsstyrelsen har inte något atl erinra om förslaget.

Länssiyrelsen i Västernorrlands län (en minoritet av en ledamot): Förslaget atl införa styrelse för vissa handelsbolag avstyrkes.

Stiflelseutredningen: Av juridisk-tekniska skäl finns det enligt vår uppfattning åtskilligt att invända mot de föreslagna beslämmelsema om slyrelse. När vi redovisar våra synpunkter i denna del, sker det mot bakgrund av att vi har liknande svårigheter att finna godtagbara former för de anställdas medverkan i förvaltningen av sliftelser.

Styrelsen i ett förelag brukar utmärkas av vissa rättsförhållanden. Den förvaltar självständigt förelagets angelägenheter. Detta uppdrag ulövas gemensamt av styrelsens ledamöter men under enskilt ansvar. För beslut räcker del vanligen med att flertalel av dem biträder ett förslag. Bortsett från ordföranden är deras inbördes ställning lika.

Kommitténs lagförslag avviker i ett viktigt avseende från dessa allmänna grunder. Bolagsmännen kommer att inta en särslällning i styrelsen om inte annat har avtalals. Under vissa fömlsätlningar kommer de bl, a, att kunna förbjuda åtgärder i den löpande förvallningen och verkställigheten av beslul som styrelsen redan har fatlat. Detta innebär etl kraftigt ingrepp i styrelsens självständiga ställning.

Orsaken lill detla är alt bolagsmännen i regel ansvarar obegränsat för bolagels förpliktelser. Det har därför ansetts vara rimligt att de har möjlighet atl förbjuda åtgärder som kan medföra förluster för dem (se a. a. s. 154). Vi delar denna uppfattning. Men lill skillnad från kommittén anser vi det vara svårt att lillfredsställande förena tvingande bestämmelser om styrelse med ett obegränsat ansvar för bolagsmännen.

Som de föreslagna reglerna är utformade blir styrelsen helt beroende av bolagsmännen. Den kommer inte att självständigt kunna förvalta bolagets angelägenheler. Motsättningar mellan bolagsmännen kan försvåra styrelsens arbete. Vidare kommer ansvarsförhållandena att bli invecklade och svåra atl bedöma. Dessutom kommer skyddel av tredje man att uppvisa brister. Det är osäkert vad som kan komma att krävas för god tro vid förbud mot beslutade åtgärder.

Förslaget att införa bestämmelser om styrelse i vissa handelsbolag tillgodoser enligt vår uppfattning inte på ett lämpligt sätt de anställdas befogade krav på medbestämmande. Visseriigen förändras formema för förvaltningen. Men även i fortsättningen kommer bolagsmännen att ha det avgörande inflytandet i alla förvaltningsfrågor. Vi betvivlar alt de anställda är särskilt betjänta av en sådan ordning och anser att andra lösningar bör övervägas.

Prop. 1979/80:143 59

Vi föreslår därför alt det inte införs några tvingande bestämmelser om styrelse i handelsbolagen.

FAR: FAR har observerat de strävanden som i andrå sammanhang görs för atl underlätta de mindre företagens verksamhel och begränsa förekomsten av onödig byråkrati. Mot denna bakgrund anser FAR alt den föreslagna storleksgränsen för krav på obligatorisk styrelse yllerligare bör övervägas. Bestämmelserna om slyrelserepresentation har utformats med utgångspunkt i aktiebolagslagen. FAR vill mot bakgrund av att bolagsmännen i handelsbolag har personlig ansvarighet ifrågasätta om ansvars- och befogenhetsfördelningen mellan styrelsen och bolagsmännen tillräckligt klarlagts. Någon motsvarighet till bolagsstämman i aktiebolaget har ej föreslagits för handelsbolagen.

LO: LO släller sig mycket posiliv lill atl utredningen skapar förutsättningar för att lagen om slyrelserepresentation skall kunna omfatta även handelsbolag genom att föreslå atl slyrelse skall finnas i handelsbolag som har minsl 25 arbetstagare. Detsamma föreslås även för koncerner där handelsbolag är moderförelag. Gränsen för slyrelse vid 25 arbetstagare är LO sä länge beredd att acceptera åven om styrelse som förvaltningsorgan rimligen bör vara lika funktionellt för mindre företag. 1 samband med propositionen förulsäller LO atl lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar (LSA 1976: 351) utvidgas till atl omfalta även handelsbolag så att den nya handelsbolagslagens möjliggörande av slyrelserepresentation för de anställda snabbi förverkligas.

TCO: Det är enligt TCOs uppfallning angelägel att lagen om slyrelserepresentation snarasl görs tillämplig på handelsbolag med slyrelser, samt atl de nya koncemer som bolagskommittén föreslår (l.ex. sidoordnade koncerner) också blir föremål för en fullvärdig styrelserepresentation för de anställda.

SACOISR: SACO/SR tillslyrker all regler skapas om styrelse- och styrelserepresentation i handelsbolag med minst 25 anställda i enlighet med kommittémajoritetens förslag. En sådan slyrelserepresentation ger han-delsbolagsanslällda samma möjligheter till inflytande på företagets loppnivå som anslällda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Styrelserepresenlalion är av särskilt värde eflersom kollektivavtal ibland saknas, varvid inflytandet via MBL blir urholkat.

Svenska Byggnadsentreprenörföreningen: Under hänvisning till vad herr Ollen anfört i sin reservation får SBEF avstyrka all förslaget om slyrelse i handelsbolag genomförs. Beträffande det föreslagna stadgandet i 5 kap. 3 8 önskar SBEF dessutom påpeka följande. Enligt förslaget skall i slyrelse ingå de bolagsmän som är förvaltningsberäitigade då skyldighet att ha styrelse uppkommer, Eflersom bolagsman i handelsbolag icke nödvändigtvis behöver vara fysisk person innebär förslaget om styrelse i handelsbolag atl även juridisk person t, ex. aktiebolag kan ingå i styrelsen. Jämfört med vad som hitlills gällt för styrelse i andra associationsformer ärdetta en innovalion. SBEF vill ifrågasätta om konsekvensema med juridisk person som styrelseledamot övervägts innan förslagel till ifrågavarande paragraf formulerades.

Svenska Handelskammarförbundet: Motivet för denna, ganska omfattande, nya reglering år atl lagen om styrelserepresenlalion för anslällda ska kunna göras tillämplig också på handelsbolag. Enligt Handelskammar-förbundets mening kan detta inte vara ett rimligt sätl atl lagstifta. Arbetstagarna bör självfallet ha del inflytande som medbestämmandelag, annan

Prop. 1979/80:143 60

lagstiftning och avtal kan ge dem. Detta medinflytande bör emellerlid organiseras så alt det svarar mot beslutsstrukturen i det enskilda företaget. Att tvinga handelsbolag av en viss storlek alt ha slyrelser enkom för atl på den konstruerade vägen åstadkomma ett medinflytande förefaller långsökt. Handelskammarförbundet vill till detta foga att själva grundstrukturen i handelsbolagsformen gör del olämpligt med en obligalorisk styrelse. I förslagets 2 kap. finns de dispositiva regler som gäller bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter. Dessa regler anger hur etl handelsbolag skall styras och slår i principiell konflikl med de bestämmelser i det föreslagna 5 kap. som rör styrelsen. Handelskammarförbundet vill betona att en slyrelse i ett aktiebolag med nödvändighet intar en central beslutsposition. Aktiebolagsreformen fordrar atl en kollegial styrelse kan uppträda som legal ställföreträdare för bolaget. I handelsbolagsformen är förhållandet ett hell annal och det finns för den sistnämnda formen inle heller något annat skäl att ha obligatoriska regler om styrelse. Handelskammarförbundet vill peka på den besynnerliga effekt som blir följden av att i handelsbolagslagen kombinera regler om styrelse med regeln om vetorätt för varje bolagsman. Motsatsförhållandet härvidlag kommer till uttryck i en bestämmelse i förslagel innebärande att bolagsman som ingår i styrelsen och har obegränsat personligt ansvar har rätl atl inlägga förbud mot beslut som styrelsen fattar. Med hänvisning till vad som anförs i den tidigare nämnda reservationen avstyrker Handelskammaren således kommitténs förslag i denna del.

Sveriges advokatsamfund: Av motiven framgår att det enda skälet för kommitténs nu åsyftade förslag är alt möjlighet därigenom skall beredas för löntagarrepresentation i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller i aktiebolag. De gällande bestämmelserna härom innebär dock endasl en rält för arbetstagarorganisation alt under de i samma bestämmelser givna förutsättningarna utse arbetstagarrepresentanter i aktiebolagets styrelse. 1 enlighel härmed bör skyldighet alt i de fall som avses i 5 kap. i förslaget tillsätta styrelse i handelsbolag inträda endasl om arbeistagarrepresenlation i styrelsen begäres enligt nyssnämnda, för akliebolag nu gällande regler, 1 annat fall bör det enligt samfundets mening inte föreligga någon ovillkorlig skyldighet för bolagsmännen att tillsätta styrelse i ett handelsbolag. Å andra sidan bör sådan slyrelse kunna tillsättas om bolagsmännen, oavsett antalet anställda och oberoende av om begäran om arbeistagarrepresenlation framställes, så anser lämpligt; såvitt samfundet har sig bekant är styrelser i handelsbolag redan nu ganska ofta förekommande.

Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund SBRF: De anställdas insyn och inflytande i företaget bör i första hand regleras i medbestämmandelag och avial mellan respektive organisationer.

Svenska Företagares Riksförbund: Förbundet instämmer i den reservation som avgelts av kommittéledamoten Ollen med instämmande av experterna Norén och Strand.

Sveriges Grossistförbund: Enligt vår mening är de anställdas krav på och behov av medinflytande och information lika legitima för alla företag, oavsett kapitalassocialionsform, men dessa krav och behov bör utformas och anpassas till respektive företagsform, Lagen om slyrelserepresentation för anslällda har utformats för atl passa aktiebolagsformens karaktär. I etl aktiebolag har slyrelsen såsom ombud och ställföreträdare för ägarna - många gånger helt anonyma - en lika naturlig som nödvändig funktion. Motsvarande är inte fallet i handelsbolag, där ägare och företagsledning

Prop. 1979/80: 143 61

som regel är samma personer. Vi anser därför att det inte finns någon anledning atl införa slyrelseinstitulel i handelsbolag ulan menar alt de anställdas medinflytande och information skall tillgodoses på annat sätt än att enkom härför påtvinga handelsbolag slyrelsefunktionen.

SHIO-Familjeföretagen och Sveriges Köpmannaförbund: Vi delar reservanternas inställning i frågan om behovet av en slyrelse i handelsbolag av viss storlek. För de mindre och medelstora företagen som drivs i handelsbolags form kan detta innebära en onödig administrativ belastning. Personalinflylandet i handelsbolagen kan tillgodoses på annal sätt ån genom formell siyrelsefunktion.

Sveriges Industriförbund: Förbundet avstyrker kommitténs förslag om införande av styrelseplikt för de större handelsbolagen. Beträffande de närmare skälen för förbundets ståndpunktslagande hånvisas till ledamolen Ollens reservalion i denna del. Härutöver vill förbundet endast peka på reglerna i 5 kap 7 8 om obegränsat personligt ansvarig bolagsmans vetorätt mot styrelsens beslut. Bestämmelsen, som just i detta sammanhang synes sakligt motiverad, innebär all styrelsens möjligheter lill att fungera som elt beslutsorgan praktiskt kan omintetgöras. Detta förhållande visar, att införandet av en styrelseplikl måste ses som en konstlad konstruktion, vilken inle kan anses gagna bolaget som sådant.

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund: Vi delar ulredningens synpunkter på att samarbetet mellan de anställda och företagsledningen är mycket väsentligt även i handelsbolag och kommanditbolag. Enligt vår mening är dock förslaget att införa styrelse för handelsbolag med personligt ansvariga delägare alltför långtgående. Bolagsmans rätt att skydda sin personliga förmögenhet har beakiats genom en vetorätt. Genom denna vetorätt blir styrelsens funktion ytterligt begränsad. Tillsammans anser vi delta lalar för atl styrelsen i handelsbolag inte kommer att fylla denna funkiion av samarbelsorgan mellan företagsledning och anställda. 1 stället föreslår vi att samarbetet mellan anställda och förelagsledning exempelvis löses genom uiökad skyldighel till kontakt med företagsnämnd i samband med för företaget belydelsefulla beslut.

2.6 Särbestämmelser i övrigt för större handelsbolag

Riksåklagaren: När del gäller de slörre handelsbolagen knyter sig intresset främst till frågoma om behovet av regler om bundet bolagskapiial, låneförbud samt slyrelse och verkslällande direktör. Vad först gäller frågan om bundet kapital i handelsbolag kan visserligen hävdas atl en bestämmelse med sådan innebörd sannolikt kan bidra till att försvåra skalteflykts-transklioner av skilda slag. Från civilrättslig synpunkt torde emellertid någol behov av en sådan beslämmelse inte föreligga. Fortfarande skall ju den ordningen gälla atl bolagsmännen ansvarar primärt och solidariskt för bolagets förpliktelser, varför anledning saknas att tillämpa de i aktiebolagslagen till skydd för det bundna bolagskapitalet uppställda sanktionerna om betalningsansvar, återbetalnings-och skadeståndsskyldighet. Med hänsyn härtill och då specifika skatteflyktsproblem i första hand synes böra lösas inom skattelagstiftningens ram ansluter jag mig lill utredningens uppfattning att bestämmelser om bundet bolagskapiial inte bör införas i den civilrättsliga regleringen om handelsbolag. Ett principiellt låneförbud kan vara motiverat dels för att skydda det egna kapitalet dels för att förhindra skatteflykt. Som ovan anförts har jag godtagit utredningens ståndpunkt enligt vilken regler om bundet kapital inte bör införas för handelsbolagens

Prop. 1979/80:143 62

del. Med hänsyn härtill och då något annat motiv som från civilrätlslig synpunki påkallar en bestämmelse om låneförbud inte torde föreligga ansluter jag mig till utredningens slutsatser jämväl beträffande ifrågavarande spörsmål.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Det ifrågasätts om inte trots av kommittén anförda skäl däremoi etl låneförbud molsvarande det i aktiebolagslagen borde införas för att motverka möjligheterna till skatteflykt.

Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län: Även om regler om låneförbud, såsom framhållits i förslaget, lätl kan kringgås, bör i likhet med vad som gäller för aktiebolag sådant förbud för bolagsman i handelsbolag införas till motverkande av att förfarandet utnyttjas i skatieflyktssamman-hang.

Länsåklagarmyndigheten i Ålvsborgs län: Det kan ifrågasättas om ej regler om skyldighet att tillskjuta kapital från början kunde medföra atl man planerade noggrannare innan man startade bolaget. I gäldenärsbrotts-utredningar har ibland kommit tillsynes avskräckande exempel på att man alltifrån starten hafl brisl på rörelsekapital. De föreslagna reglema om skyldighel för handelsbolag atl avge offentlig årsredovisning är (slutet av 6.4.2) ej fullgod ersättning för regler om bundet kapital eflersom sådan redovisning kommer i efterhand och måhända för sent för att borgenärerna skall vara skyddade. På sidan 126 påpekas möjligheten för bolagsmännen att åsladkomma skaiieflykl genom atl låna pengar från bolaget. Kommittén belyser möjligheterna att kringgå ett låneförbud med hjälp av olika lånetransaktioner. Vad kommittén anför kan utgöra skäl för att vid sidan av låneförbud kräva bundet kapital i bolaget.

Kammarrätten i Stockholm: Kammarrätten delar de bedömningar kommiuén gjort härvidlag.

Bankinspektionen: Kommittén har slannal för alt inle föreslå någon inskränkning i bolagsmännens avtalsfrihet såvitt gäller deras kapitalinsatser, något som förefaller motiverat med hänsyn till bolagsformens huvudsakliga användningsområde.

Länsstyrelsen i Stockholms län (majoriteten): Länsstyrelsen finner del angeläget att nuvarande möjligheter till skatteflykt förhindras. I motsats till kommillén anser länsstyrelsen att etl låneförbud, som för aktiebolagens del numera införts i aktiebolagslagen, bör intas i handelsbolagslagen. Verkningarna av etl förbud kommer att knytas direkt till bolagel och dess soliditet, ell resultat som inte uppnås genom en skatlemässig reglering.

Länsstyrelsen i Stockholms län (en minoritet av tre ledamöier): Avsnittet om låneförbud i länsstyrelsens yttrande utgår.

Länsstyrelsen i Malmöhus län (majorileten): Kommiitén har funnit, att det inte behövs något bundet kapital i handelsbolag och därför inte något behov av atl genom låneförbud skapa säkerhet för att vissa tillgångar av hänsyn lill borgenärerna finns i bolaget. Det har emellertid kommit till länsstyrelsens kännedom, att i fall, där länsstyrelsen avslagit ansökan om lån från aktiebolag lill aktieägare, låneförbudel i akliebolagslagen kringgås på sä sätl, all aklieägaren bildar handelsbolag eller kommanditbolag lillsammans med sitt eget akliebolag och därefter via handelsbolaget lånar pengar för prival konsumtion. Förfarandet möjliggör skatteflykt. Enligt kommittén bör de skatteflyktsproblem som kan vara förenade med möjligheten atl ta lån från handelsbolaget i stället lösas inom ramen för skattelagstiftningen. I konsekvens med vad som anförts om att kommanditdelägare inle skall påföras förlust, som överstiger hans insatskapital, och om förbu-

Prop. 1979/80:143 63

det mot aktiebolag som komplementär föreslår länsstyrelsen, att bestämmelse om låneförbud införs i den bolagslag som nu föreslås.

Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län: Något behov av etl generellt
låneförbud för handelsbolag synes knappast föreligga,

Kommittén anser, alt de skatteflyktsproblem som kan vara förenade
med möjligheten att ta lån från handelsbolag bör lösas inom ramen för
skattelagstiftningen. Länsstyrelsen delar denna uppfaUning,

Länsstyrelsen anser för sin del, att det är angeläget att möjligheterna till kringgående av låneförbudet i aktiebolagslagen snarast stoppas. Som framgår av vad länsstyrelsen anfört är detta en fråga av stor räckvidd, som även berör väsentliga avsniu inom skatterätten. Länsstyrelsen anser därför, att det fortsatla utredningsarbetet bör omfatta såväl den civilrättsliga som den skatterätlsliga lagstiftningen.

LRF: Genom direktiven har aktualiserats frågan om överförande av regler om låneförbud till handelsbolag. I handelsbolagsfallet beskattas handelsbolagets vinst hos delägarna. Det går inle att med hjälp av en lägre beskattning hos bolaget undvika beskattning hos delägama. Härigenom går det heller inte atl göra någon skattevinst med hjälp av lån från handelsbolaget till delägama. De medel som utlånas från handelsbolaget fill delägarna är i princip beskattade medel. Att skatteflykt skulle kunna uppkomma genom alt bolagsmännen lånar de medel som moisvarar avskrivningarna i bolaget är inte rimligt. Avskrivningama ulgörs alltid av en latent skatteskuld som måste återbetalas. Därigenom kommer lånet alhid att bli återbetalt. Det går inte atl jämföra akfiebolagssiluationen, där man lånar ul av skattade pengar med handelsbolagsfallet, dår man på sin höjd kan låna ut "skattekrediter".

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund: Vi delar utredningens mening att ett låneförbud inle kan införas för handelsbolagen och att de eventuella skatteförmåner som kan erbjudas genom lån från handelsbolag får förhindras genom skatterättslig lagstiftning. I sammanhanget vill vi emellertid påpeka vikten av att en total översyn av reglema om låneförbud görs, då vi uppmärksammat att handelsbolag i vissa fall utnyttjats för kringgående av reglema om låneförbud enligt aktiebolagslagen. Vi avser det förfarandel att handelsbolag utgör dotterbolag till aktiebolag och sålunda kan låna från aktiebolaget genom undantagsreglerna avseende koncernlån. Övriga delägare kan sedan slussa lånet vidare.

2.7 Bestämmelser för handelsbolag i allmänhet

2.7.1 Formkrav

Åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt: Det synes angeläget att regler skapas så att samma insyn, som kräves för aktiebolag, generellt kommer atl gälla även för handelsbolag och kommanditbolag. Jag vill därför föreslå att en förutsättning för att handelsbolag eller kommanditbolag skall anses föreligga är att skriftligt avtal upprättas samt att bolaget låter registrera firma. Det skriftliga avtalet bör därvid införas i firmaregist-rel, som därigenom skulle få en med akliebolagsregislret analog utformning. Del kan för övrigl i detta sammanhang påpekas att en effekliv bekämpning av den typ av brottslighet, som består i systematiska bolagskonkurser, bäst sker genom dalaregister byggda på ansvariga fysiska personer.

Kammarrälten i Stockholm: Enligt nu gällande rätt kan ett bolag bildas hell formlöst, och kommittén föreslår ingen ändring härvidlag. Självfallel

Prop. 1979/80:143 64

måste emellertid i praktiken flertalet bolagsavlal iklädas skriftlig form, och kommittén rekommenderar (s 92) att så även framgent sker. Detta synes inte minst från skatterättslig synpunkt vara lämpligt, och av den föreslagna lagtexten framgår genom ordval säsom "föreskrivs i bolagsavtalet" och liknande (se lex 2 kap 21 6 2, 3 och 4 st, 5 kap 3 6 I st, 5 kap 5 § 1 och 2 st och 5 kap 6 6 I st), atl etl skriftligt avtal normalt förutsätts. Man kan även fästa uppmärksamhet på att regeln (3 kap 1 6 3 st) om länsstyrelsens prövning av frågan om rätt atl som komplementär begagna akliebolag synes förutsätta att bolagsändamålet finns skriftligen dokumenterat.

Det kan dårför ifrågasättas om denna lagstiftarens dolda förutsättning eller i vart fall starka rekommendation om ell skriftligt bolagsavtal -oavsett om någon tänkt rättsföljd kan knytas därtill - inte bör komma till uttryck i själva lagtexten. En sådan lösning kanske skulle komma att vara lill gagn för de bolagsmän som inle självmant skulle ha avialal i skriftlig form. Skulle lagen på elt eller annat sätt "tvinga" dem att fatta pennan, kan man förmoda alt de för ändamålet skulle vända sig till någon rältsbil-dad person. Därmed skulle bolagsmännens uppmärksamhel säkerligen komma att riktas mot problem rörande exempelvis hur förekomsten av dolda reserver i bolagsmännens insatser - omsättningstillgångar eller anläggningstillgångar - skall påverka fördelningen av vinst och föriust. Det bör framhållas att redan en i bolag bedriven rörelse av obetydlig slorlek -exempelvis kompanjonskap mellan två bilreparatörer som tidigare drivit var sin rörelse i enskild firma - kan leda lill skatteräitsliga problem, vars lösande skulle befrämjas av att bolagsavtalet förelåg i skriftlig form.

När vidare bolagsman säljer sin andel i handelsbolaget uppkommer ibland behov av att noggrant bestämma den tid varunder andelen innehafts samt andelens anskaffningsvärde. Man kan anta att etl skriftligt bolagsavtal kan ge ledning härvidlag. Slutligen kan framhållas att det även lorde finnas ett samhällsintresse i att avtal med vidlyftiga konsekvenser såväl för avialspartema själva som för dem - anställda, borgenärer, stat och kommun - som träder i beröring med den genom avtalet tillskapade juridiska personen, inte ingås alltför lättvindigt. Här skall inte närmare utvecklas hur lagstiftaren författningsmässigt bör ge utiryck för sin ståndpunkt beträffande bolagsavtalets avfattning. Som en möjlighet kan emellertid anges en föreskrift, atl det för bolagets registrering i handelsregistret skall inges ett dagtecknat, bevittnat bolagsavtal eller iransumt därav. Denna lösning skulle visseriigen inte påverka det materiella rättsläget, såvida själva registreringen inte görs till ett konstitutivt moment. Däremot kan man möjligen anta att antalet muntliga bolagsavtal härigenom skulle reduceras.

Bankinspektionen: Kommittén har inle ansett tillräckliga skäl föreligga för att i lag ställa upp krav på skriftligt bolagsavtal. Inspektionen kan acceptera denna ståndpunkt. Att å andra sidan skiftet, såsom kommiitén föreslår, skall ha skriftlig form förefaller också inspeklionen nalurligl.

RSV: Utredningen har ej framlagt något förslag om att bolagsavtal bör ges skriftlig form. Enligt RSVs bedömning kan muntliga avtal försvåra en riktig bedömning av delägarnas vinstandelar. Även ur civilrättslig synpunkt torde skriflliga avtal vara att föredra för alt undvika tvister om fördelningen i samband med äktenskapsskillnad och dödsfall. Enligt RSVs mening bör i varje fall krav på skriftligt bolagsavtal ställas för bolag som driver verksamhet av större omfattning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen delar kommitténs uppfattning alt något uttryckligt krav på skriftligt bolagsavtal inte behöver uppställas i lagen.

Prop. 1979/80:143 65

2.7.2 Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter

Hovrätten för Väsira Sverige: Den i 2 kap, 6 8 lagförslagel uppställda regeln om arvode för förvaltning av bolagets angelägenheler innebär en nyhet i förhållande till gällande rätt. Såvitt hovrätten har sig bekant har behov av ändring inte gjort sig gällande i del praktiska livet. Hovrätten anser för sin del atl de vid lagens tillkomst anförda skälen för 8 8 BL alltjämt äger giltighet och avstyrker förslaget i denna del, Nials (om handelsbolag och enkla bolag, 1955, sid 139) befogade anmärkning, mot regeln i 8 § BL bör i stället leda till att ändring av sistnämnda regel överväges.

Kommerskollegium: Ett utmärkande drag för handelsbolagslagen har varil dess dispositiva karaklär, särskilt vad gäller bolagsmännens inbördes förhållanden. Såsom ett godtagbart ingrepp i denna princip får ses kommitténs förslag om all den i lagförslagets andra kap. 5 8 reglerade granskningsrätten görs tvingande. Kollegiet delar emellertid handelskammarförbun-dets farhågor att tolkningssvårigheler kan uppstå beträffande frågan när kontrollrätt kan vägras, varför bestämmelserna härom närmare bör preciseras.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Kommitténs förslag innebär att i handelsbolagslagen dispositivi föreskrivs att till bolagsman som deltar i förvaltningen skall utgå skäligl arvode. Länsstyrelsen finner förslagel välbetänkt och mera anpassat lill olika förvallningstyper av handelsbolag än gällande lag.

Enligt praxis och doktrin torde hittills ha gällt att bolagsman under bolagels bestånd inte kunnat göra gällande fordran på förvallningsarvode eller kostnadsersättning mot annan bolagsman personligen. Kommitténs förslag innebär att denna ståndpunkt upphöjs till lag i form av dispositivi stadgande. Länsstyrelsen, som biträder förslagel, finner detta väl ägnat att framhäva det ansvar för vikliga förvallningsålgärder i bolaget som åligger bolagsmännen.

Nuvarande dispositiva regel om bolagsmans kontrollrätt av bolagels räkenskaper och rätl att i övrigl la del av bolagets angelägenheter föreslås av kommiitén bli tvingande i fråga om bolagsmän som är obegränsat ansvariga för bolagels förbindelser. Länsstyrelsen biträder förslaget då ifrågavarande rätt inte bör vara avhängig av ett eventuellt deltagande i förvaltningen av bolaget. Kommitténs förslag om årsredovisnings- och revisionstvång torde vidare komma att stå i dålig överensstämmelse med ett bibehållande av en dispositiv kontrollrätt för nu aktuella bolagsmän.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: I förslagets 2 kap. 14 6 första stycket upptas en sanktionsregel av innebörd, att den bolagsman som uppsålligen eller av oaktsamhet skadar bolaget vid fullgörande av sina uppgifler skall ersätta skadan. Regeln har sin motsvarighet i gällande rätt men skiljer sig i den språkliga dräkten genom att nämna bolaget som skadelidande. Regeln kompletteras med möjlighet till jämkning av skadeståndet efler vad som är skäligt med hänsyn lill handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omständighetema i övrigt. Mot paragrafens tillämpningsområde vill länsstyrelsen invända följande. Man kan väl tänka sig, att en bolagels borgenär riktar sitt krav på betalning direkl mot bolagsman. Saknar i en sådan situation bolaget tillgångar till täckande av skulden, blir den betalande bolagsmannen i vart faU delvis skadelidande. Handelsbolagsformen innebär ju att bolagsmannen personligen svarar för bolagets förpliktelser. Sådana kan mycket väl tänkas vara till skada för bolaget och ha sin grand i en medbolagsmans uppsåtliga eller oaklsamma handlande. Genom skadeståndsregelns begränsning till bolaget som skadelidande måste i fall som det 5 Riksdagen 1979/80. I .saml. Nr 143. Bdagedel

Prop. 1979/80:143 66

exemplifierade talan föras enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer. För sådant rättsförhållande fömtsätts emellertid, att talan grundas på förekomsten av brottslig gärning. De förmögenhetsbrott, som här kan komma i fråga, fömtsätter beträffande del subjekfiva rekvisitet vanligen, att gärningsmannen handlat uppsåtligt. Utformingen av skadeståndsstad-gandel medför således, att skadelidande bolagsman saknar möjlighet att göra anspråk gällande mot den bolagsman, som genom oaktsamt handlande orsakat honom skadan. Länsstyrelsen förordar därför, att sanktionsregeln erhåller sädan utforming, atl den skyddar också skadelidande bolagsman.

Stiftelseutredningen: I fortsättningen skall förvaltningsbefogad bolagsman kunna använda tillgångar av ringa betydelse för bolagets ställning till allmännyttiga och liknande ändamål. Den föreslagna bestämmelsen är dispositiv (se 2: 3 st 2 jfrd med 2:1 i förslaget), Bakgmnden till förslaget är att det finns liknande bestämmelser för aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna (se SOU 1978: 67 s 136),

Kommittén har genomgående strävat efter att anpassa lagstiftningen om handelsbolag och enkla bolag till utvecklingen inom andra rättsområden. Denna strävan är befogad. Men den får inte överdrivas. Det kan få menliga följder. Ytterst kan särarten förloras.

Förslaget att förändra ändamålsbundenheten i handelsbolaget är ett mindre lyckat försök att åstadkomma rättslikhet. Det beror på att handelsbolaget skiljer sig från akliebolagel och den ekonomiska föreningen i etl viktigt avseende. Bolagsmännen ansvarar vanligen personligt och solidariskt för bolagets förpliktelser. De löper därmed en större risk alt drabbas av kännbara förluster än aktieägarna och föreningsmedlemmarna.

Ändamålsbundenheten bidrar till alt begränsa bolagsmännens risktagande. Det kan därför få viltgående följder i ansvarshänseende att inskränka denna bundenhet. Detta förhållande manar till eftertanke. Endast en väl avgränsad inskränkning bör kunna komma i fråga.

Den föreslagna bestämmelsen begränsas framför allt i två avseenden. Ändamålet skall vara allmännyttigt eller liknande. Tillgångama skall vara av ringa belydelse i förhållande till bolagets ställning. Båda dessa begränsningar är mycket allmänt hållna. Det kan leda till svårigheter vid lillämpningen. Det gäller särskilt uttrycket allmännylligl ändamål. Av egen erfarenhet vet vi att det är svårt att avgöra vad som menas med denna bestämning. Denna olägenhet förstärks av att en godtroende trejde man skyddas då en bolagsman överskrider sin befogenhet genom att tillämpa bestämmelsen felaktigt (se 2:18 i förslagel).

Enligt vår mening är förslaget att inskränka ändamålsbundenheten
olämpligt utformat. Vi föreslär därför att bestämmelsen fär utgå. Under
alla förhållanden bör frågan utredas ytterligare,

Kommitténs lagförslag saknar jävsbestämmelser för bolagsmännen. Kommittén har ansett det vara onödigl alt införa sådana bestämmelser. Anledningen till det uppges vara att bolagsmännen har en trohetsplikt gentemot bolaget och ett ansvar för dess förpliktelser (se SOU 1978; 67 s. 98).

Enligt vår uppfaUning är kommitténs ställningstagande inte tillräckligt underbyggt. Behovet av jävsbeståmmelser är inte mindre i handelsbolagen än i exempelvis akliebolagen och de ekonomiska föreningama. Vad sliftelserna angår, har vi funnit oss böra föreslå jävsregler för ledamöierna i en stiftelses styrelse. Enligt vår mening behövs det också ett förebyggande skydd mot att bolagsmännen i etl handelsbolag utnyttjar sin ställning till

Prop. 1979/80: 143 67

egen fördel. Förslagel erbjuder visserligen etl visst skydd i del avseendet. Men varken trohetsplikten eller del personliga ansvarei är särskilt verksamma medel mot missbruk av det slaget.

Grundsatsen att bolagsmännen är skyldiga atl verka för bolagets bästa är alltför obestämd för att ge någon säker vägledning i andra än uppenbara fall. Allvarliga försummelser kan leda till skadestånd och siraff saml ytterst till hävning av bolagsavtalet. Bolagsmännens ansvar avskräcker endast i den mån som den enskilde bolagsmannen riskerar att drabbas av förluster. Detta är en viktig begränsning. I regel är ju risken för förluster betydligt mindre för de enskilda bolagsmännen ån för bolaget. Det beror på att de vanligen ansvarar solidariskt för bolagets förpliktelser.

Enligt vår mening är kommitténs förslag alltså otillräckligt. Skyddel mot bolagsskadliga ålgärder kommer att förbli starkt begränsai. Även i fortsättningen kommer det främst alt träffa fall av grovt missbruk. Vidare kommer svårighelen att i enskilda fall avgöra vad som gäller i jävshänseende atl kvarslå. Vi föreslår därför att det införs uttryckliga bestämmelser om jäv för bolagsmännen i handelsbolagen.

FAR: 1 2 kap. 6 8 har den ränta, som skall tillgodoräknas bolagsman på hans vid räkenskapsårets början behållna insats, föreslagits utgå enligt en räntefot som motsvarar diskontot vid räkenskapsårets början med etl tillägg av två procentenheter. Kommittén har icke närmare motiverat denna låsning av räntan till nivån vid räkenskapsårets början. Del synes bättre överensstämma med de allmänna bestämmelserna i räntelagen och skapa större rättvisa bolagsmännen emellan, om räntan följer diskontot, dvs ulgår med två procentenheter över del av riksbanken fastställda, vid varje lid gällande diskontot.

Svenska Handelskammarförbundel: Av de beslämmelser som reglerar
del inbördes förhållandet mellan bolagsmännen är endast 5 8 indisposifiv.
Handelskammarförbundet tillslyrker att den granskningsrätl som tillkom
mer bolagsman enligt denna beståmelse till skillnad från vad som gäller
enligt gällande rätt görs tvingande. Med hänsyn härtill och då det är
angeläget atl en minoritetsskyddsregel av förevarande slag ges en klar
utformning bör bestämmelsen, kompletterad med uttalanden i propositio
nen, noggrannare än bolagskommilléns förslag ange under vilka förutsätt
ningar kontrollåtgärer kan vägras av bolaget. Den materiella utformingen
av regeln bör därvid enligt Handelskammarförbundets mening ge ultryck
för principen all konlrollrätlen endasl får inskränkas då del är uppenbart
nödvändigt med hänsyn lill praktiska omständigheter eller vid rena trakas
serier från bolagsmans sida. Har kontrollåtgärder vägrats med hänvisning
till prakliska omständigheter bör det framgå att kontrollrätten åler ska
kunna utnyttjas så snart detta är möjligt. Av "praktiska skäl" kan det
rimligen inle komma i fråga all under en längre lid vägra bolagsman
konlrollräll,------

Enligt förslagets 3 6 gäller att bolagsman är berättigad att vidta åtgärd i förvaltningen av bolagets angelägenheter om ej förbud inlägges mot åtgärden av annan bolagsman som ej är utesluten från förvaltningen. Beträffande åtgärd som är främmande för bolagets ändamål gäller dock att sådan får vidtas endast med samtliga bolagsmäns samtycke. Vid utformningen av förevarande bestämmelse måste hänsyn tas till att en dispositiv bestämmelse träder in där något avtal mellan bolagsmännen ej föreligger. Med hänsyn härtill kan det starkt ifrågasättas om inte minoritetsskyddet borde stärkas uiöver vad som gäller enligt förslaget. Del kan visserligen hävdas att den generella vetorätt som tillkommer bolagsman som ej är utesluten

Prop. 1979/80:143 68

från förvallningen innebär etl mycket långtgående minoritetsskydd. Delta minoritetsskydd är emellertid passivt till sin karaktär såtillvida atl del förutsätter att någon opponent själv tar initiativ till atl agera mol ett förslag från annan bolagsman. Dessulom omfattas bara förvaltningsberättigad bolagsman av vetorätten. Endast älgärd som är främmande för bolagets ändamål kräver enhällighel. Det sagda lorde innebära atl exempelvis en investering i en helt ny produktionsanläggning, upptagandet av ett nytt produktsortiment, ändring av rörelsens lokalisering och flera andra frågor av större vikt kan genomföras utan samtliga bolagsmäns samtycke sä länge åtgärden inte kan sägas vara främmande för bolagets ändamål. Detla synes ej lillfredsställande i en situation då partema ej avlalsvägen har klarlagt hur beslul i sådana frågor skall fattas. Handelskammarförbundel erinrar om atl handelsbolagsformen kännetecknas av en personlig relalion mellan delägarna. Med hänsyn härtill lorde det vara rimligt atl i samtliga frågor av större vikl i den disposiliva 3 8 införa krav på enhällighel bland bolagsmännen.

Sveriges Grossislförbund: I förslag lill lag om handelsbolag och enkla bolag, 8 3, 2 st, sågs bl.a.: "Förvaltningsberättigad bolagsman äger dock att till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål använda tillgång som med hånsyn till bolagels ställning är av ringa betydelse." Även om förslaget i malerielll hänseende är av mindre vikt, anser vi det knappasl finnas skäl att tillskapa en regel, vars innebörd och effekt normalt är av rörelsefrämmande art. Vi anser, att dylika, i likhet med andra för bolaget främmande åtgärder skall kunna vidtas endasl med samtliga bolagsmäns samtycke.

Sveriges Industriförbund: Förslagel i 2 kap. 6 8 om sättet för räntans beräkning innebår en direkt överföring av räntelagens nu gällande regler om avkastningsrånta. Förbundet anser det riktigt atl låta räntelagens regler slå igenom på det nu aktuella området. Samtidigt vill dock förbundel rikla uppmärksamheten på att konstruktionen av den föreslagna regeln i 2 kap. 6 6 gör, att en förändring i räntelagens beslämmelse om avkaslningsränta inte automatiskt medför en ändring av sättet att beräkna ränta på av bolagsman gjord insals. Kommitténs slåndpunktstagande på sid. 95 i betänkandet ger närmasl intrycket av alt en sådan automatik förutsatts. Kommittén uttalar följande. "Vid en samlad bedöming anser kommittén att det ligger närmast till hands att låta räntans höjd bestämmas genom en hänvisning till avkastningsräntan enligt räntelagen".

En förklaring till diskrepansen i kommilléns allmänna molivering och lagtextens utformning kan vara, atl konstruktionen av räntelagens regel om avkastningsränta är sådan atl en direkt - okomplicerad - hänvisning därtill är svår att göra. Förbundet har dock velat fästa uppmärksamheten på förhållandel.

2.7.3 Bolagels och bolagsmännens förhållande till tredje man

RSV: I den exekutiva verksamheten har sedan länge frågan om en exekutionstitel mot ell handelsbolag även kan användas mot de solidariskt ansvariga bolagsmännen tilldragit sig stort intresse. Senast har frågan behandlats av högsta domstolen den 15 april 1976 (UÖ 783/76). En särskild exekutionstitel krävs för att bolagsmannens ansvar skall kunna utkrävas. När det gäller arbetsgivaransvaret enligt 75 6 uppbördslagen har HD;s avgörande emellertid inle ansetts utgöra hinder för lokal skattemyndighet (LSM) att lillskapa en särskild exekulionstitel som gäller mot både han-

Prop. 1979/80:143 69

delsbolaget och bolagsmännen (jfr JK;s resolufion den 27 maj 1%8, kr. 48/ 66). Del förfarande som LSM tillämpar innebär att LSM samtidigt riktar betalningskravet för ej avdragen preliminär A-skatt för anställda såväl mol bolagel som mol de solidariskt belalningsskyldiga bolagsmännen. Bolagel och bolagsmännen delges kravel och bereds tillfälle att göra invändningar. Härefter beslutar LSM om betalningsskyldigheten och lämnar besvärshänvisning. Ett likartat förfarande tillämpas av länsstyrelsemas mervärdeskatt teenheter för alt enkelt möjliggöra indrivning mot bolagsmännen. Det förfarandet godtas, såvitt är känt, allmänt av kronofogdemyndighelerna.

RSV finner emellertid inle anledning föreligga att genom ändring av den föreslagna bestämmelsen i 20 6 möjliggöra alt exekutionstitlar mot handels bolag generellt skall kunna verkställas också mot bolagsmännen.

Enligt RSVs mening är de ovan beskrivna förfaringssätten ändamålsenliga och smidiga jämförda med ell förfarande med betalningsföreläggande mot bolagsmännen vid allmän domstol.

RSV anser därför att man bör utvidga sådana förfaranden till atl omfatta
även andra skatte- och avgiftsslag, som t. ex. arbetsgivaravgifter. Erfor
derliga ändringar bör då göras i berörd lagstiftning.

1 samband med konkurs kan fordran enligt lagförslaget "genast göras gällande mot bolagsmännen". 1 gällande handelsbolagslags 21 8 används däremot uttrycket "genast hos bolagsmännen utsökas". 1 specialmotiveringen (s. 141) uttalas alt någon skilland i sak inte avses mellan den gällande och föreslagna bestämmelsen. Bland utmätningsmännen råder slor tvekan om bestämmelsen i 21 § handelsbolagslagen skall tolkas som en förfalloregel eller som en regel som möjliggör direkt verkställighet mot bolagsmännen personligen. 146 lagen om säkerhet för skattefordringar m. m. (SFS 1978; 882) används etl molsvarande ullryck "borgen får genast utsökas", I förarbetena till lagen (prop, 1978/79:28 s. 174) uttalas atl uttrycket "genast utsökas" hos borgensmannen betyder att "någon exekutionstitel behöver alltså inte utverkas mol honom". Lagrådet som granskade lagsiiftningen har inle erinrat mot denna lolkning av uttrycket.

Det är således angeläget att del i 23 8 klarläggs, att ullryckel "genast göras gällande mol bolagsmännen" har samma innebörd som i säkerhetsla' gen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Den föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 20 6, vilken i sak överensslämmer med 198 i 1895 års lag om handelsbolag och enkla bolag, innebär primär betalningsskyldighet för bolagsmännen. Detta innebär, att betalningskrav kan riktas mot dessa ulan atl kravet först har gjorts gällande mot bolaget. För att bolagsmännens ansvar skall kunna utkrävas fordras emellertid särskild exekutionstitel, Detla krav har ansetts vara uppfyllt vad gäller arbetsgivaransvar för anställdas skatter enligt 75 och 7766 uppbördslagen genom alt på granskningsrapport och fastställelsebeslut anges både handelsbolagets och bolagsmännens namn på sätt anvisas i riksskatteverkets meddelande RSV Du 1972:5. För mervärdeskatteområdet har riksskatteverket i skrivelse till länsstyrelserna 1978-03-14 föreslagit ett liknande tillvägagångssätt. Betalningsansvar för arbetsgivaravgiften, vilka fastställs av riksförsäkringsverket, riktar sig inte mot bolagsmännen utan enbart mot handelsbolaget.

Det förfarande som lillämpas inom källskalte- och mervärdeskaUeområ- dena synes i allmänhet godtas av kronofogdemyndighetema för

Prop. 1979/80:143 70

indrivningsåtgärder också mol bolagsmännen. Om förfarandet skulle godtas av allmän domstol, är emellertid tveksamt. Det är här fråga om Ivå olika rättssubjekt, varav det ena är en juridisk person. Handelsbolaget -inle bolagsmännen - regislreras som arbetsgivare och som skattskyldig till mervärdeskatt. Länsstyrelsen ifrågasätter, om det finns lagligt stöd atl på sätl nu sker i fastställelsebeslut utpeka bolagsmännen som solidariskt betalnings- och skattskyldiga för bolagets källskatter och mervärdeskatt. Länsstyrelsen föreslår därför eU tillägg till den föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 23 8 att fordran mot handelsbolag genast kan göras gällande mot bolagsmännen, om bolaget inle betalar klar och förfallen gäld. Genom ell sådant lillägg skulle nu rådande oklarhet undanröjas. Tillägget skulle också medföra, att fastställelsebeslut o,d, kan riklas enbart mol handelsbolaget, vilket enligt länsstyrelsens uppfattning måste vara det mest korrekta.

2.7.4 Bolagels likvidation och upplösning

Länsåklagarmyndigheien i Malmöhus län: 1 förslagets 37 8 föreskrives att bolagsman får utses till likvidator. 1 skatte- och gäldenärsbrottssam-manhang har upptäckt av brott ibland försenats genom aU till ansökan om likvidation fogats fingerade bokslutshandlingar. Helst borde krävas att auktoriserad revisor skulle utses till likvidator. I vart fall borde bolagsman själv inte äga utses till likvidalor.

Hovrätten för Västra Sverige: Såsom kommittén funnil bör lagstiftaren söka underlätta genomförandet av avtal som föreskriver utträde där likvidation eljest skulle ha skett. Hovrätten biträder uppfattningen att, i sådana situationer, avtal om utträde bör vara giltigt även om gmnden för utlösandet inte angivits i avtalet.

De av kommittén gjorda övervägandena angående rälien all utesluta bolagsman oaktat avtal därom saknas, förefaller hovrätten bärande och hovrätten tillstyrker att föreslagna regler därom införes,

1 stället för all som i 27 6 BL räkna upp särskilda uppsägningsgrunder anser kommittén att dessa kan sammanföras till en mera allmänt hållen uppsägningsgrund. Om så sker bör, enligt hovrättens mening, utföriigare i moiiven redovisas vad som åsyftas.

Kammarrätten i Siockholm: 1 skatterättslig praxis har flera gånger prövats huruvida handelsbolag under kortare eller längre tid kan beslå, sedan andelarna i bolaget samlats på en delägares hand. Fråga har uppkommit bl, a. om vilka skattekonsekvenser som skall inträda om "enmansdel-ägaren" till ny kompanjon säljer förre bolagsmannens andel. Av dåvarande Riksskattenämndens förhandsbesked RN 1956 nr 1: 14 b) lorde kunna utläsas att enmanshandelsbolag accepterats i vart fall om del existerat högst eu par månader. Även RN 1955 nr 6: 6, RN 1957 nr 4: 7 och RÅ 1969 Fi 1424 belyser enmanshandelsbolaget ur skatterättslig synvinkel. Den nu föreslagna regeln i 2 kap. 288 löser den oklarhet som lidigare förelegat. Den föreslagna tidrymden sex månader synes böra godlas.

Bankinspeklionen: En klar regel som inte accepterar enmanhandelsbo-lag är en positiv nyhet.

RSV: Del kan ifrågasättas humvida föreslagen beslämmelse om att likvidator alltid skall utses i de bolag som föreslagits erhålla styrelse skall vara tvingande. Enligt 2 kap. 31 8 är beslämmelsema om tillsättande av likvidator dispositiva för handelsbolag som ej behöver ha någon slyrelse. Reglema om införande av styrelse har till syfte att tillgodose de anställdas krav på inflytande och insyn i bolaget. Om dessa krav på samma säll gör sig gällande när bolagel träder i likvidation kan ifrågasättas. Utredningen

Prop. 1979/80:143 71

har - som skäl för att likvidator alltid skall utses i dessa fall - framhållit atl det här är fråga om slora handelsbolag (s. 155). RSV delar inte utredningens uppfattning att detta skäl ensamt är så tungt vägande att det motiverar att bestämmelserna görs tvingande. De handelsbolag som styrelse enligt förslagel skall finnas i behöver inte heller vid likvidationstidpunkten vara särskilt stora. Av 5 kap. 2 6 lagförslaget följer nämligen att skyldigheten för ett handelsbolag att ha styrelse inte förändras om anlalet anställda i bolaget med tiden underskrider 25, Enligt RSVs mening bör någon särreglering i dessa fall inte göras.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen anser reglema i 2 kap.
21 6 om lösningsrätt utgöra ett positivi medel för alt förverkliga bolagsmän
nens gemensamma intresse av att i handelsbolag ingår intressenter som
befinnes lämpliga och betydelsefulla för bolagets förvaltning. Det förhål
landet att de överlåtbara rättigheterna enligt lag är begränsade utgör enligt
länsstyrelsens förmenande ej skäl atl inte införa den föreslagna reglering
en. -----

Länsstyrelsen finner föreslagen reglering av avtal om utlräde och av uteslutning av synnerligt värde för handelsbolagens verkande då samhällsekonomiskt onödiga likvidationer härigenom bör kunna undvikas. Länsstyrelsen vill emellertid ifrågasätta om det inte bör övervägas att avtal om utträde skall kunna göras gällande även mol bolagsmans konkursbo. En sådan möjlighet skulle kräva lagkomplettering rörande lösenbelopp och ansvarighet för bolagets skulder i förhållande till konkursboet. Med hänsyn till atl en ordinär domstolsprövning av eventuellt uppkommande tvister kan ta avsevärd tid vill länsstyrelsen vidare föreslå att del närmare övervägs om inte ett skiljemannaförfarande vore mera ändamålsenligt. Den nackdel som begränsningen av besvärsprövningen av skiljedom ulgör måste rimligtvis vägas mol bolagets behov av att få till stånd ett snabbt avgörande av tvisten, ett behov som ju kan vara av helt avgörande betydelse för bolagets fortsatta bestånd.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Kommittéförslagets 2 kap. 21 6 stadgar, att tvisier rörande lösningsrätt och lösenbelopp skall avgöras enligt lagen om skiljemän, då bolagsman utan övriga bolagsmäns samtycke överlåtit sin andel i bolaget. Samtidigt sägs i motiven (s. 103 f) att vid tvist om lösenbelopps slorlek vid bolagsmans utträde allmän domstol är behörig. Principen i svensk rätl rörande organ för konfliktlösning är att så länge inte annat avtalats, är allmän domstol behörig. Vid den aktuella lypen av tvister kan, som kommiitén framhåller, etl klart behov av sakkunnig finnas. Detta behov kan emellenid tillgodoses vid allmän domstol. Då del synes omotiverat att göra skillnad mellan de angivna fallen, då reglerna är disposiliva och då, som påpekals ovan, svensk rätl i första hand anvisar allmän domslol som organ för konfliktlösning, finner länsstyrelsen inte några skäl för att hänvisa tvister av delta slag till förfarande enligi lagen om skiljemän. Det förtjänar också atl i sammanhanget påpekas, att vid bolagsmans och bolagsmans rättsinnehavares tvister med bolaget vad gäller lösenbelopp samma fråga kan komma att prövas av olika organ, om kommitténs förslag genomförs.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen delar kommit-=ns uppfallning, att handelsbolag bör kunna bestå någon tid efter det att alla andelar samlats på en hand. Förutsättningen bör dock vara atl avsikten är, att det i bolaget skall lagas upp en ny delägare. Om del redan från början är klart att någon ny delägare inle skall upplagas, bör handelsbolaget anses omedelbart upplöst. Som exempel på en sådan situation kan

Prop. 1979/80:143 72

nämnas det fall då ett akliebolag eller annan juridisk person förvärvar alla andelar i ell handelsbolag. Även här kommer beskatlningsfrågan in. Eflersom reglema om fåmansbolag gäller även handelsbolag, kommer en utskiftning av tillgångar från handelsbolaget till den ensamme delägaren atl utlösa beskaltning. Detta torde gälla oavsett om delägaren är en fysisk person eller ett fåmansbolag. En tidpunkt som anges till "senast sex månader" kommer alt ytterligare komplicera beskattningsförfarandet, eftersom tidpunkten för bolagets upplösning blir flytande inom en sexmåna-dersperiod. Även för borgenärema kan det vara av intresse med en omedelbar likvidation och en därav följande fixering av beskattningskonse-kvensema.

Konkurslagskommittén: Konkurslagskommittén har i betänkandet (SOU 1979: 13) Konkurs och rätten att idka näring föreslagit att den som visat sig uppenbart olämplig att driva näringsverksamhet skall kunna meddelas förbud atl idka näring för en tid av högst fem år. Den som meddelats sådant förbud skall inte få vara ställföreträdare för bl. a, handelsbolag eller faktiskt handha ledningen eller förvaltningen av sådant bolags angelägenheter. Den av kommiuén föreslagna regleringen avser inte bara rätten att starta ny verksamhet eller att åta sig nya uppdrag atl företräda sådana juridiska personer som omfattas av förslaget. Den innebär också atl uppdrag eller motsvarande som vederbörande redan har, när förbud meddelas, skall avvecklas. Om bolagsman meddelas näringsförbud bör sådan viktig grund för bolagets upplösning anses föreligga att 2 kap. 25 8 i bolagskommitténs förslag är tillämplig, I en sådan siluaiion kan det dock ligga närmare till hands att övriga bolagsmän begagnar sig av den möjlighet aU utesluta vederbörande som den ovan berörda regleringen i 2 kap, 30 § i förslagel ger dem, om annat ej avtalats,

Sveriges Industriförbund: Förbundet ställer sig positivt till den av kommittén uttalade uppfattningen att mera "onödiga" fall av likvidation av bolagen bör undvikas. Detta kan bl. a. åstadkommas genom all underlätta genomförandet av sådana avtal som föreskriver utträde där likvidation eljest skulle ha skett. Det är viktigt att söka undvika den omgång och de kostnader som är förknippade med likvidation och bildande av nytt bolag; liksom också den värdeförstöring som oftast kan anses förenad med avvecklandet av en rörelse. Förbundet tillstyrker därför förslagel atl avtal om utträde, där likvidation eljest skulle ha sketl, bör äga giltighet även om grunden för utlösandet inte angivits i avtalet.

Likaså anser förbundet det riktigt att - under i förslaget angivna fömtsättningar - möjligheter skapas att kunna utesluta bolagsman till vilken likvidationsanledningen är att hänföra i stället för att tvingas likvidera företaget. I detta fall är det dock av vikt aU den sålunda uteslutna bolagsmannens berättigade intressen tillgodoses. Utformningen av förslaget är sådant, atl del enligt förbundet uppfyller dessa krav, varför införandet av den föreslagna regeln tillstyrkes.

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund: Förbundel har med tillfredsställelse noterat de uppstramningar av gällande praxis som skett, t, ex, i fråga om likvidaUonsgrunder vid minskning i delägarkrelsen till en delägare.

Prop. 1979/80:143 ,. , 73

3 Förslaget till lag om årsredovisning, revision och koncerner

3.1 Allmänt

Överåklagaren i Stockholm: Åtskilliga förundersökningar i brottmål visar atl förmögenhetsbrott - oftast i form av gäldenärsbrotl - och skattebrott förekommer inom handelsbolag, aktiebolag och koncerner. Brotten är svårutredda, då samhällets kontrollmöjligheter är begränsade. Jag ser dårför med tillfredsställelse att regler föreslås beträffande årsredovisning, revision och koncerner.

Överåklagaren i Göleborgs åklagardistrikt: Atl förslagel i allt väsentligt nära anknyter till aktiebolagslagen är enligt min mening bra.

Kammarrätten i Siockholm: Från kammarrättens uigångspunkter finns ingen erinran mol kommitténs förslag beträffande årsredovisning, revision och koncerner.

Bokföringsnämnden: BFN vill inledningsvis framföra några principiella synpunkter på uppläggningen av lagstiftningen beträffande redovisning. Bestämmelser om årsredovisning finns i skilda lagar nämligen aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar. Dessutom finns sådana regler för speciella företagsformer såsom banker och försäkringsbolag. Koncern-bestämmelser finns f n. bara i aktiebolagslagen och lag om försäkringsrörelse. Då nu skyldigheten att avge otfenllig årsredovisning och koncernredovisning föreslås utsträckt till nya kategorier näringsidkare vill BFN peka på önskvärdheten av att en samordnad och för alla företag oavsett associationsform gemensam lagstiftning i dessa frågor kommer till stånd. BFN ser uppenbara fördelar i en sådan samordning och vill därför föreslå att ett sådant alternativ övervägs vid den fortsatta behandlingen av utredningsförslaget.

BFN är positiv till atl skyldigheten att upprätta och avge årsredovisning utsträcks till att gälla åven för föreslagna gmpper av näringsidkare, BFN är däremoi Iveksam till lämpligheten av en särskild lag om årsredovisning och koncerner för andra näringsidkare ån aktiebolag och ekonomiska föreningar. Om en gemensam lagstiftning i fråga om årsredovisning och koncernredovisning i stället övervägs bör en naturlig utgångspunkt vara att bokföringslagens (BFL) bestämmelser om årsbokslut kompletteras med bestämmelserna i 11 Kap, aktiebolagslagen. Dessa regler bör i tillämpliga delar gälla för alla som blir skyldiga att avge årsredovisning och koncernredovisning. Denna lag skulle därigenom komma att omfatta regler för bokföring, årsbokslut, årsredovisning och koncemredovisning. Ett eventuellt behov av särbestämmelser för olika associationsformer eller med hänsyn till företagsstoriek bör utan svårighet kunna tillgodoses också inom denna lag. En sålunda utvidgad bokföringslag bör kompletteras med en särskild lag med bestämmelser om revision i företag för vilka särskild associationsrättslig lagstiftning saknas. Revisionsfrågan rörande l.ex. handelsbolag bör lösas inom lagen om handelsbolag och enkla bolag.

BFN motiverar sitt ställningstagande med dels likheten i utredningsförslaget med gällande bestämmelser i 11 Kap. aktiebolagslagen och dels den ökade överskådligheten i bestämmelser for redovisning i olika associationsformer, som en gemensam lagstiftning i dessa frågor skulle ge. Eftersom företagets intressenter har samma behov av information om företaget oavsett vilken associationsform det drivs i, har BFN svårt att förstå att det skall vara nödvändigt atl ställa olika krav på årsredovisningens innehåll i olika associationsformer. Om en gemensam lagstiftning utreds bör erfaren-

Prop. 1979/80: 143 74

heterna av tillämpningen av beslämmelsema i 11 Kap. aktiebolagslagen las till vara och därav moliverade ändringar i lagtexten i förekommande fall göras.

RRV: RRV vill i detta sammanhang anmäla att verket f.n. har under utarbetande ell förslag lill förordning avsedd att bl.a. reglera bokföringsskyldigheten inom statsförvaltningen. En strävan är därvid att nå ökad samstämmighet med motsvarande regler framför allt i bokföringslagen. För arbetet bedömer RRV att även en del material ur betänkandet - t. ex. avseende begrepp och definitioner - bör kunna utnyttjas i nämnda syfle.

Kommerskollegium: Vad beträffar aktiebolagen återfinnes beslämmelser om årsredovisning, revision och koncemer i aktiebolagslagen. Skall motsvarande regler införas beträffande handelsbolag och enkla bolag kräver enligt kollegiets mening lagteknisk konsekvens atl reglema införes i själva bolagslagen.

Kraven på årsredovisning och revision har i gemen kunnat sältas lägre på handelsbolag och enkla bolag än vad som gäller för aktiebolag på grund av alt innehavarna av handelsbolag och enkla bolag har personligt ansvar för bolagens åtaganden. Liksom handelskammarförbundet vill kollegiet emellertid inle förneka att det föreslagna regelsystemet i vissa fall kan göra det lättare för vissa intressenter atl förskaffa sig berättigad information och kollegiet instämmer i att det från allmän synpunkt kan anses skäligt att rörelseidkare av viss storlek ålägges avge årsredovisning och underkastas kvalificerad revision. Med den avgränsning av bestämmelsemas tillämplighet som kommittén föreslagit vill kollegiet därför inte motsätta sig att i handelsbolagslagen - och icke som kommittén förordat i en särskild lag -införes bestämmelser om årsredovisning och revision.

Uppenbart kommer den av kollegiet rekommenderade lagtekniska lösningen atl medföra att sådana företagsformer som enskilda firmor och rörelsedrivande ideella föreningar inte kommer att omfattas av regleringen ifråga. Inte heller kommer vissa s. k. sidoordnade koncemer att uppfångas genom kollegiets altemativa förslag. Några mer påtagliga behov av en heltäckande lag om ekonomisk uppgiftsskyldighet torde knappast heller föreligga varför kollegiet avstyrker kommitténs förslag till särskild lag om årsredovisning, revision och koncemer.

Vad sliftelser beträffar år frågan om redovisningsskyldighet och revision föremål för särskild ulredning (stiftelseutredningen Ju 1975: 01). Anledning all föregripa resultaten av denna ulredning synes ej föreligga.

Palenl- och registreringsverket: Den ökade offentliga redovisningen som föreslås åligga handelsbolagen bör enligt patentverkets mening verka krediistärkande för handelsbolagsformen.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Förslagel innebär enligt länsstyrelsens uppfattning betydligt förbättrade insynsmöjligheter i berörda företag och en ökad likställighet i redovisnings- och revisionshänseende mellan dessa företag och akliebolag och ekonomiska föreningar.

Stiftelseulredningen: Förslagel till lag om årsredovisning, revision och koncerner har en slor betydelse för vårt arbete. Det har föranlett oss att behandla detta förslag tämligen ingående.

Företagsobeståndskommittén: FOK anser allmänt sett att förslagen rörande årsredovisning och revision, om de genomföres, bör underlätta atl obeståndstendenser i förelagen upptäcks i tid och att lämpliga motåtgärder vidtages. Förslagen ligger därigenom väl i linje med de intentioner FOK har i sitt arbele.

FAR: 1 sitt förslag till lag om årsredovisning, revision och koncemer har

Prop. 1979/80:143 i .. 75

kommittén behandlat ett område som är nytt för svensk lagstiftning och i
allmänhet ej heller regleras av lag i andra länder.

En sädan ny lagstiftning skulle komma ätt beröra ett förhållandevis stort anlal enskilda näringsidkare och handelsbolag ävensom vissa bokföringsskyldiga organiserade i annan juridisk form.

Kommittén har i betänkandet på s. 162 diskuterat både insynsintressena
och vissa moliv mot atl ålägga företagama utökad uppgifisskyldighet.
Enligt FARs uppfattning pekar inte denna redogörelse entydigt på att
lagbestämmelserna kan anses motiverade, i varje fall om de görs tillämp
liga på ett så Slort område som enligt förslaget skulle bli fallet. Även
kommillén synes i vissa fall tveksam om nyttan av de föreslagna reglerna
- så sägs exempelvis på s. 163 att redovisningshandlingarna (årsredovis
ningen) för en del av de berörda företagen "torde dock inte komma att
efterfrågas av någon intressent", vilket alltså innebär att de upprättats till
ingen nytta.----

Med hänvisning till alt det finns starka skäl att kopiera bestämmelserna i ABL i tillämpliga delar beträffande årsredovisningen, osäkerhet om tillgången på kvalificerade revisorer samt den anförda tveksamheten om angelägenheten av de föreslagna reglerna i förhållande lill belastningen på uppgiftslämnaren, finner FAR det lämpligt att en lag av detta slag inledningsvis ges försökskaraktär och därvid får en mera begränsad tillämpning. En möjlighet vore därvid att inkludera endast den grupp av större företag, som anges i förslagets I kap. 4 8 och för vilken slrängare bestämmelser föreslagits. En annan möjlighet vore att sätta den nedre gränsen vid t. ex. 50 anställda. Sedan erfarenhet vunnits om nyttan eller bristen på nytta av lagbestämmelserna kan det avgöras om lagen bör kvarstå oförändrad, ges en vidare tillämpning eller avskaffas.

LRF: LRF finner atl regelsystemet år tämligen väl avvägt för att kunna uppnå sitt syfte. Det måste dock noggrant prövas om värdet av en skyldighet för företag att upprätta årsredovisning verkligen uppväger de problem med en utökad uppgiftsbörda som tillkommer för näringsidkarna. Särskilt gäller detta, från LRF;s utgångspunkter, den del av förslaget som behandlar skyldighel att upprätta årsredovisning och att utse revisor.

SACOISR: 1 allt väsentligt tillstyrker SACO/SR förslagen, även om centralorganisationen i någon mån känner en viss tveksamhet därför alt kommitténs arbete inte hell oslridigi visal atl något verkligt behov av de nu föreslagna reglerna föreligger.

Däremoi vill SACO/SR starkt ifrågasätta om det föreslagna regelsystemet skall utformas som en särskild lag. Frågorna om bl. a. årsredovisning, redovisning, revision, koncerner och finansieringsanalyser anknyter i tilllämpliga delar helt lill molsvarande bestämmelser i nu gällande bokförings-och aktiebolagslagar. Överskådligheten och den praktiska tillämpningen torde vinna åtskilligt om samtliga regler om årsredovisning, revision och koncerner sammanfördes i en lag och icke såsom nu föreslagits splittras upp i olika lagar och förordningar, beroende pä vilken kapitalassocialionsform som gäller för respektive förelag.

Svenska Byggnadsenlreprenörföreningen: Enligt förslaget till lag om årsredovisning, revision och koncerner samt gällande aktiebolagslag föreligger bl. a. då tillgångarnas nettovärde två bokslut i följd överskridit visst gränsvärde jämfört med gällande basbelopp skyldighel att anlita auktoriserad revisor och att öppel redovisa lagerreserver samt avge delårsrapport. I två bolag med lika stor balansomslutningssumma är behovet av auktoriserad revisor och intresset för insyn avsevärt större i det bolag som

Prop. 1979/80:143 76

uppnått ovan nämnl gränsvärde utan att inneha några fastigheter. Fastighetsförvaltning är som regel en relativt stabil verksamhet. Anlalet transaktioner i förhållande lill balansomslutningssumman är också litet. Den ovan nämnda gränsen för auktoriserad revisor kan vid faslighelsinnehav träffa verksamheier som måste betraktas som mycket små. SBEF föreslår därför att ändring görs dels i aktiebolagslagen, dels i föreliggande lagförslag så atl vid beräkning av det värde som skall jämföras med gränsbeloppen, innehavda fasligheters bokförda värde får nedräknas med 50%.

Svenska Handelskammarförbundet: Kommitténs förslag representerar i denna del något nylt i svensk rält. Del kan vidare konstateras all någon motsvarighet lill de föreslagna reglema inte, annat än undantagsvis, finns i andra länders rättsordningar. Mot bakgrund härav måste först prövas huruvida förslagel motsvarar ett behov av en reglering, Handelskammarförbundet vill för sitt vidkommande göra gällande att någol påtagligt behov härulinnan inte har kunnal förmärkas. Borgenärers behov av information kan i allmänhet tillgodoses redan idag och de anslälldas anspråk i della avseende lorde vara lillgodosedda genom medbestämmandelagsliftningen. När det gäller den informalion om handelsbolag som kan ges i en årsredovisning vill Handelskammarförbundet vidare påpeka att det förhållandet att ägarkretsens ekonomi av integritetsskäl inte kan öppet redovisas innebär en inte oväsentlig försvagning av informationsvärdet i en sådan årsredovisning, Å andra sidan kan inte fömekas att det föreslagna regelsystemet i vissa fall skulle kunna göra det lättare för olika intressenter atl få viss information som de kan anses berättigade till. Del kan också från allmän synpunkt anses skäligt alt rörelseidkare av viss storlek avger årsredovisning och underkastas kvalificerad revision. Med hänsyn härtill, och då förslaget har utformats på ett sätl som i flertalet fall torde leda lill ett endast obelydligl besvär för den förelagskategori som berörs, vill Handelskammarförbundel inle rikta erinran mot atl lagförslaget genomförs.

Lagförslagets närmare utformning, som särskilt beträffande skyldighel atl utse revisor i vissa fall nära ansluter lill regleringen i akliebolagslagen, föranleder (med undantag för frågan om sidoordnade koncerner) inga kommentarer av förbundet. Det bör dock understrykas atl den avgränsning av skyldighel alt avge årsredovisning och ulse revisor som gjorts av kommittémajorileten torde vara en förutsättning för att den nya regleringen inte ska bli betungande för mindre företag. Vad som i denna del anföris i en reservation av ordföranden och ledamoten Hammarberg med instämmande av experterna Eriksson och Gustafsson avvisas således bestämt av förbundet.

Svenska kommunförbundet: Enligt förslaget skall även andra företag än aktiebolag och ekonomiska föreningar i vissa fall upprätta årsredovisning. För större företag tillkommer krav på ökad uppgiftsskyldighei i form av bl.a. finansieringsanalys och uppgift om ackumulerade avskrivningar på anläggningstillgångar samt skyldighet alt avge delärsrapport. Om sådana företag äger eller på annat säu har etl bestämmande inflylande över annan juridisk person, blir också reglema om koncernredovisning tillämpliga.

Styrelsen finner ingen anledning till erinringar mot dessa förslag, som inom det kommunala området i försia hand kommer att få betydelse för bostadsstiftelser och andra sliftelser.

Sveriges Ackordscentral: Vad gäller årsredovisning och revision finns det enligt vår mening i princip ingen anledning till åtskillnad mot aktiebolagslagens regler. Som Konkurslagskommittén i senasle betänkandet starkt understrukit saknas i Sverige i stort sett etableringskontroll, vilket

Prop. 1979/80: 143 ,„;, 77

förhållande bör motvägas genom olika åtgärder i prevenlivi syfle till skydd för borgenärerna. En sådan ålgärd avser skärpta krav på årsredovisning och revision, vilket också Brottsförebyggande Rådet fäsl slort avseende vid. De flesta nystartade företag är små i början men växer. Alt sårbarheten är särskilt påtaglig i inledningsskedet har väl dokumenterats i universitetslektorn Kedners utredning på uppdrag av Statens Industriverk. Den begränsning i relation till antal anställda och beloppsmässigt som Kommittén föreslår - också för koncerner - finner vi därför principiellt föga tilltalande.

Sveriges Grossislförbund: I förslag till lag om årsredovisning, revision och koncerner eftersträvar kommittén att anpassa redovisningsstandarden till nutida krav. Detla anser vi vara hell nödvändigt samtidigt som vi konstaterar, att förslagel i tillämpliga delar är identiskt med molsvarande regler inom gållande bokförings- och aktiebolagslagar. Enligt vår uppfattning skulle såväl överskådligheten ökas som den praktiska tillämpningen påtagligt underlättas om regelsystemet för redovisning, årsredovisning, revision och koncerner sammanfördes i en lag och inte som nu, beroende på företagsform, splittrades på olika lagar och förordningar,

SHIO-Fainiljeföretagen och Sveriges Köpmannaförbund: Bestämmelserna utgör en uiökad börda för framför allt de små och medelslora förelagen. Dessa har ju under senare år i allt högre utsträckning fåll slörre administrativa bördor genom den ulökade uppgiftsskyldigheten från olika myndigheler. Organisationerna vill för den skull naturligt nog inte avfärda behovet av insyn i företagsformer av ifrågavarande slag men betonar önskvärdheten av en ordning som icke onödigl belungar företagarna.

Sveriges Industriförbund: Lagförslagets närmare utformning (med undanlag för sidoordnade koncerner) föranleder inga speciella kommentarer från förbundet. Den avgränsning av skyldighet atl avge årsredovisning och utse revisor som gjorts av kommittén synes vara en förutsättning för att den nya regleringen inte skall bli alllför betungande för mindre företagare. Förbundel avvisar sålunda bestämt vad som i denna del anförts i en reservation av ordföranden och ledamolen Hammarberg.

SABO: Frågan om lämplig associationsform för de allmännyttiga bostadsföretagen är inte löst. Bl. a. med hänvisning till det formella regelsystemet rekommenderar dock SABOf n, de allmännyttiga bostadsföreiagen alt använda sig av aktiebolagsformen.

Om särskilda regler nu skall införas för allmännyttiga bostadssliftelser eller om den sittande stiftelseutredningens resullal först skall inväntas, undandrar sig SABO;s bedömning. SABO rekommenderar sedan flera är att reglema i BFL och ABL om årsredovisning och revision i tillämpliga delar skall användas av de medlemsförelag som är organiserade som stiftelser.

3.2 Årsredovisning

Riksåklagaren: Utredningen har vall att begränsa skyldigheten att avge sådan offentlig redovisning till alt avse företag med minst 10 anställda. De av ulredningen angivna skälen för denna begränsning finner jag inte bärande. Även beträffande dessa mindre företag gör sig behovet av insyn starkt gällande för de anställda och del allmänna. Jag förordar därför i enlighet med den uppfattning som kommit lill uttryck i den av ordföranden och ledamoten Hammarberg med instämmande av experterna Ericson och Gustafsson avgivna reservalionen att skyldigheten atl upprätta årsredovisning bör omfatta samtliga de näringsidkare som enligt bokföringslagen har atl upprätta årsbokslut.

Prop. 1979/80:143 78

Överåklagaren i Stockholm: Ur åklagarsynpunkl vore det önskvärt om även de mindre förelagen underkastades reglerna om årsredovisning. Jag ansluter mig i denna del till reservationen av ordföranden. Hammarberg, Ericsson och Gustafsson.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Här ansluter jag mig till reservantemas uppfattning och motivering till att alla som enligt bokföringslagen har skyldighet att upprätta årsbokslut bör åläggas att upprätta årsredovisning.

Åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt: Ifråga om årsredovisning vill kommittén inskränka skyldigheten alt avge sådan till bolag, som haft minst 10 personer anställda eller varit skyldigt avge koncemredovisning (saml 14 6, sid. 38, angivei slörre bolag). Skälen, som anförts härför, synes ej bärande. Del hela är en fråga om att låta boksluten bli offentliga. Då den principen gäller för aktiebolagen, synes som reservantema anfört samma princip böra gälla för alla bolag, som är skyldiga att upprätta bokslut. Ett bolag med tekniskt avancerad maskinpark och dataanläggning kan för övrigt vara slörre och mer kapilalintensivt än ett bolag med ett slort antal anställda. I mindre bolag kan även intresset av insyn vara väl så stort som i slörre både för de anställdas del som för borgenäremas, av vilka siaten numera intar en alltmer dominerande roll. Bolagen bör vara skyldiga att till länsstyrelsen utan anmodan insända årsredovisning.

Länsåklagaren för speciella mål: Vad avser den föreslagna bestämmelsen om undantag från uppgiftsskyldighei för privala lillgångar och skulder (I kap. 5 § 1 punkt) kan jag inte finna att de av kommittén anförda skälen är övertygande. Kommittén har påpekat (sid. 112) att elt kommanditbolag kan byggas upp på sådant sätt atl dess kreditunderlag blir mycket obetydligt. Den skada för borgenärer och anslällda som härigenom kan uppslå, kan enligt kommittén elimineras genom att endast fysisk person, eller undantagsvis aktiebolag, godtas som komplementär. För det fall årsredovisningen inte skulle innehålla uppgifter om dennes personliga lillgångar och skulder kommer viktig information angående kreditunderlagel alt saknas vartill kommer atl den föreslagna bestämmelsen om komplementär inte får den eftersträvade effekten.

Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län: Skyldighet att hålla årsredovisning offentligt tillgänglig bör, som angivits i reservation 1., ej vara begränsad till de större företagen. Skäl för en offenllig insyn kan ofta vara väl så starka när det gäller små företag.

Länsåklagarmyndigheten i Ålvsborgs län: Skyldighet atl upprätta och insända årsredovisning bör vara obligatorisk. Om länsstyrelsen först måste anmoda vissa bolag för att årsredovisning skall avgivas, kan man i dessa bolag antaga att bolagel är utsatt för särskild granskning — antingen bolagel är det eller ej - och vidtaga dispositioner för att dölja oegenlligheler. Den som anmodas ingiva årsredovisning kan vägra delta, varigenom lång tid kan gå innan redovisningen inkommer.

Kammarrätten i Stockholm: Det synes lämpligl att enskild näringsidkare eller annan som är obegränsat ansvarig för rörelsens förbindelser skall slippa att till årsredovisningen foga sammanställning över sina privata tillgångar och skulder.

Bokföringsnämnden: BFN tillstyrker i princip förslaget att skyldigheten
all upprätta och avge offentlig årsredovisning utsträcks till att gälla även
handelsbolag, enskild näringsidkare m. fi. Även sädana företags intressen
ter har behov av information om företagels verksamhet, ekonomiska ställ
ning och resultat. ---

Prop. 1979/80:143 , , 79

Begränsningen av vilka företag som skall vara skyldiga att upprätta och avge årsredovisning samt vilken information som skall krävas i denna bör enligt BFN göras utifrån en bedömning av koslnaden för och värdel av informalionen för företagel och dess intressenter. Ulredningens förslag om en gräns på minst 10 årsanställda för atl vara skyldig upprätta årsredovisning finner nämnden i princip ej anledning all ifrågasätta, då uppgiftsskyldighelen i årsredovisningen inte överstiger bokföringslagens krav på information i del interna årsbokslutet. Kravel på årsredovisning bör dock inte enbart knylas till antalet anställda utan även till förelagets omsättning. Skälet härför är att intressentema i ett kapilalintensivt företag med få anslällda många gånger kan ha ett väl så stort behov av årsredovisning som intressenterna i etl arbetsintensivt företag med många anställda och relativt låg omsättning. - - -

Om utredningens förslag om en separat lag om årsredovisning, revision och koncerner genomförs, vill BFN poängtera viklen av atl beslåmmelserna i 11 Kap. aktiebolagslagen får utgöra grunden för den nya lagsiiftningen och sålunda i tillämpliga delar också bli giltiga för handelsbolag, enskilda näringsidkare m.fl. med minst 10 årsanställda eller omsättning av viss storlek.

BFN har i övrigt följande synpunkter på I Kap. i förslaget till lag om årsredovisning, revision och koncerner. Underskrift av årsredovisningen

BFN anser aU i 2§ bör för undvikande av missförstånd införas en bestämmelse om atl den bokföringsskyldige skall underteckna den offentliga årsredovisningen. Finansieringsanalys

I Sverige och i utlandet debatterar man för närvarande finansieringsanalysens utformning. Den lydelse som 7 8 punkt 4 i förslaget till lag om årsredovisning, revision och koncerner har, försvårar en vidareutveckling av finansieringsanalysen. BFN anser därför att det betr. finansieringsanalysens utformning enbart bör anges att den skall visa förelagets finansiering och kapitalinvesteringar under räkenskapsåret samt all den skall upprättas enligt god redovisningssed. Motsvarande ändring bör även göras i 11 Kap. 96 sista stycket aktiebolagslagen. Verksamhelsberälielse

Årsredovisningen skall enligt 2 8 enbart bestå av balansräkning och resultaträkning. Enligt 7 8 skall de företag som avses 148 1 notform lämna uppgift om bl.a. anläggningstillgångars anskaffningsvärde, sammanlagda beloppet av av- och nedskrivningar samt taxeringsvärde,

BFN anser att samtliga företag, som skall avge årsredovisning, oavsett storlek bör avge någon form av verksamhetsberättelse liknande den som krävs av aktiebolag. I denna berättelse bör ingå uppgifter enligt 7 8 punkterna 1, 2 och 3 och 9 8 i förslag till lag om årsredovisning, revision och koncemer samt 11 Kap, 8 6 punktema 3 och 8 och 98 första och andra styckena aktiebolagslagen,

BFN motiverar sitt ställningstagande med att ovanstående information till viss del enligt förslagel till lag om årsredovisning, revision och koncerner skall lämnas i företagens delårsrapporter saml dessutom torde vara av betydelse för att företagets intressenter skall kunna bättre bedöma företagets resultat och ställning.

Enligt BFN:s bedömning torde del för flertalet företag inte vara alltför betungande att ta fram dessa uppgifler och sålunda upprätta en verksamhetsberättelse. Uppgiftema torde normalt las fram i samband med del

Prop. 1979/80:143 80

inlerna årsbokslutet och självdeklarationen samt uppgiftslämnandet till

riksförsäkringsverket.

Resultat- och balansräkningar för närmast föregående år

BFN anser atl bestämmelserna i 6 6 beträffande skyldigheten att återge resultat- och balansräkningar för föregående räkenskapsår i årsredovisningen bör gälla samtliga förelag som omfattas av skyldigheten att lämna årsredovisning. En sådan uppgift är av belydelse då det gäller all bedöma företagets utveckling oavsett företagsstorlek. Det merarbete som härigenom uppstår för företagen torde vara obetydligt.

Bankinspektionen: Inspektionen anser kommitténs förslag beträffande slörre handelsbolags offenlliga redovisning tillfredsställande. Däremot kan inspektionen inte dela majoritetens uppfattning all gränsen för mindre handelsbolags offenlliga redovisning bör sättas vid tio anställda. Eftersom årsredovisningen beträffande de mindre bolagen blir identisk med det årsbokslut de ändå måste upprätta och i vissa avseenden t. o, m, torde kunna anses mindre ingående, innebår det inte någon ökning i uppgiftsskyldighelen att ålägga samtliga bolag som är skyldiga att upprätta årsbokslut att även upprätta årsredovisning, Betänklighetema häremot minskas också av kommitténs förslag att dessa bolag först efter anmaning behöver insända sin årsredovisning till länsstyrelsen och atl enskilds begäran härom avgiftsbelägges. Inspektionen har sålunda hamnat på samma principiella ståndpunkt som kommitténs minoritet. Emellertid vill inspektionen förorda att en gräns för upprättande av årsredovisning sätts vid 5 anställda. Härigenom faller de allra minsta bolagen med skyldighet att upprätta årsbokslut ulanför.

RRV: RRV ansluter sig till den föreslagna avgränsningen av kravet på
offentlig årsredovisning till förelag och koncerner med minst tio ansläll
da. -----

Kommittén föreslår att årsredovisningen efler anmodan offentliggörs genom att hållas tillgänglig hos länsstyrelse. Anmodan kan enligt förslaget ske på begäran av envar. RRV anser atl man så långt möjligt bör söka begränsa del allmännas kostnader för hantering av redovisningshandlingarna. Därvid lorde kunna ifrågasättas om den i direktiven angivna utgångspunkten atl årsredovisningen skall vara offentlig med nödvändighet måste medföra all årsredovisningen skall inkomma till myndighel och därmed bli allmän handling enligt andra kapitlet tryckfrihetsförordningen. Vissa skäl talar för atl en enklare lösning bör prövas.

Den avsedda effekten - offentlighet - torde vara möjlig atl uppnå även genom att företagel åläggs alt direkt tillhandahålla sin årsredovisning på begäran av envar.

I praktiken lorde också enskilda intressenter av årsredovisningen komma att vända sig direkt till företaget i fråga och be att få del av årsredovisningen. Härigenom kan tidsspillan undvikas och kostnaden för den föreslagna expeditionsavgiften, 50 kr, inbesparas. RRV föreslår alt denna form för tillhandahållande legaliseras genom att redovisningsskyldiga företag åläggs att, sedan årsredovisning upprättats, på begäran hålla den tillgänglig för envar viss lid efter bokslutstillfället. Företaget bör självfallet ha rätt att uttaga ersättning för kopieringskostnad och porto vid tillhandahållandet av årsredovisningen. Endast om företagel inte tillhandahåller årsredovisningen behöver länsstyrelsen kopplas in för ett vitesföreläggande. Med denna ordning undgår länsstyrelserna att drabbas av en kostsam och slentrianmässig administrativ mtin. RRV föreslår att av verket angivna form för tillhandahållande får tillämpas även av sådana större företag, som enligt

Prop. 1979/80:143 81

lagförslaget skall sända in sin årsredovisning lill länsstyrelsen utan anmodan. Även här skulle länsstyrelsen sålunda enligt RRVs bedömning behöva kopplas in endast "vid behov".

RRV (skiljaktig mening av två befattningshavare): Vi anser i enlighet med direktivens syfte att alla företag av nu berörda slag som enligt bokföringslagen måste upprätta årsbokslut också skall hålla årsredovisningen tillgänglig för företagets intressenter. Med det av RRV härvidlag föreslagna förenklade förfarandet och eftersom årsbokslutet och årsredovisningen innehåller nära nog identisk information torde ett offentliggörande inte medföra nämnvärt ökal besvär för förelagen.

RSV (majoriteten): RSV instämmer i reservantemas förslag att knyta skyldigheten lill bokföringslagens beslämmelser om upprättande av årsbokslut. Motiveringen all bolagen skulle drabbas av slort merarbete genom årsredovisningsskyldigheten är inle hållbar, eftersom årsredovisningen endast föreslås innehålla resultat- och balansräkningar, vilka ändå måsle upprättas.

RSV (en minoritet av två ledamöter): Regering och riksdag har enhälligt hänvisat den mindre företagsamheten till associationsformen handelsbolag. Lagstiftarna har i konsekvens härmed erbjudit en möjlighet att utan betungande skattekonsekvenser avveckla aktiebolag så att verksamheten därefler kan bedrivas såsom enskild firma eller handelsbolag. Mot denna bakgrund framstår det som egendomligt att man för den associationsform man erbjuder de mindre företagen nu vill införa såsom styrelsemajoriteten yrkar lika fullständiga formella regler som de som gäller för aktiebolag. Riksskaiteverket som givelvis inle har att ta ställning i näringspolitiska frågor borde ändå ha noterat lagstiftarens attityd till den mindre företagsamheten. 1 konsekvens med lagstiftarens uppfattning och med beaklande av de faktiska förhållandena avstyrker vi bestämt att årsredovisning och koncernredovisning skall lämnas för företag som haft mindre än lio anställda under räkenskapsåret.

Patent- och registreringsverkel: Möjligheten att ta del av etl företags räkenskapshandlingar är av slor betydelse för att olika intressenter skall kunna bedöma ett företag. Denna insyn möjliggörs genom att räkenskapshandlingarna blir offentliga. Beträffande aktiebolag sker detta genom att handlingama insändes lill palentverket. Patenlverket kan konslalera alt intresset från allmänheten för dessa är mycket stort. En mängd besök hos patenlverket och många beställningar av kopior av handlingama styrker detta. Enligt patentverkets mening bör det föreligga ett liknande intresse beträffande de medelstora och större handelsbolagens årsredovisningar.

Den av kommittén föreslagna lösningen med dubbla gränser synes knappast godtagbar. Enligt patentverkets mening bör skyldigheten för handelsbolag att upprätta årsredovisning grundas på det samhälleliga intresset av att hos myndighet utan omgång kunna ta del av redovisningen. Att ålägga ett företag att upprätta dessa redovisningshandlingar enbart för att hållas i beredskap för den händelse någon skulle intressera sig för dem synes inte rimligl. Utifrån dessa synpunkter bör skyldighelen att upprätta årsredovisning inte åläggas andra företag än sådana beträffande vilka man med stor sannolikhet kan räkna med att de blir efterfrågade av allmänheten.

Gränsen för företag vilka sålunda bör åläggas att upprätta och insända årsredovisning bör sättas så att förpliktelsen inte blir onödigt betungande för småförelagen. En lämplig avvägning kan vara att rikta kravet pä årsredovisning till företag med minst 50 anställda.

AMS: Styrelsen vill tillstyrka och ansluta sig till reservationen 1. Bland

6 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 143. Bilagedel

Prop. 1979/80:143 82

de skäl som reservanterna framfört, vill styrelsen för sin del särskilt trycka på vad som sågs om de anställdas behov av insyn i små företag, där kolleklivavtalsförhållande ofta saknas och medbestämmandelagstiftningen inle är lillämplig enligt sin 6 19.

Slatens industriverk: Enligt industriverkets uppfattning är möjligheterna till insyn i företagen för anställda, kreditgivare, kunder, statliga och kommunala myndigheter, den ekonomiska forskningen samt massmedia betydelsefulla även beträffande mycket små företag. Utomstående intressenter av typen kreditgivare, leveranlörer och offentliga myndigheler fär av rent prakliska skäl inle någon nära och fortlöpande konlakt med den verksamhet som bedrivs i varje enskilt småföretag. Även ur de anställdas synpunkt föreligger ett behov alt förbättra insynen. Man accepterar idag att den anställde skall få sitt behov av fortlöpande informalion om det egna företagets ekonomiska läge och framtidsutsikter väl tillgodosett, oberoende av förelagets storlek. Inte minsl med medbestämmandelagens tillkomst har frågan ytterligare aktualiserats. Även om man på goda grunder kan räkna med att detta informationsbehov tillgodoses till vissa delar visar bl.a. erfarenhetema från en industriverksutredning (Styrelserepresentation för anställda, SIND 1975:4) att de anställda i alltför slor utsträckning lämnas ulan information i viktiga hänseenden. Industriverket hänvisar lill denna ulredning. Ett i betänkandet framfört skäl mot att utsträcka den offentliga redovisningen till all omfalla även förelag med några få anställda är att redovisningen kunde antas medföra betydande besvär för företagaren. Lagförslaget innebär dock att årsredovisningen för årsredovisningsskyldig i allmänhet inte behöver innehålla några uppgifter utöver vad årsbokslutet skall innehålla. Mot bakgrund av del ovan anförda och då tillfredsställande underlag för regler om offentlig redovisning skapats genom bokföringslagen (BFL) anser industriverket att skyldighet att upprätta årsredovisning bör åläggas alla som enligt BFL har atl upprälla årsbokslut.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen ställer sig tveksam till huruvida det kan anses befogat atl inskränka nu aktuell skyldighel i enlighet med kommitténs förslag. De anställdas intresse av insyn i ett företag låter sig knappast kvantifieras efter antalet anställda i del enskilda företaget. Det måste vidare beaktas atl informationsskyldigheten för arbetsgivaren enligt medbestämmandelagen inte omfattar samtliga företag. Enligt länsstyrelsens uppfattning måste del därför anses rimligt att närmare överväga om inte årsredovisningsskyldigheten generellt bör kunna knytas till skyldigheten att upprätta årsbokslut. Länsstyrelsen tillstyrker den föreslagna avgränsningen såvitt avser förelags skyldighet att utan anmodan insända avskrift av årsredovisning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län (majorileten; se avsnitt I): Lånsstyrelsen anser, att det inte kan vara rimligt, att en anställd, som riskerar bl. a. sin egen ekonomi, skall sättas i ett sämre utgångsläge än en krediigivare på den grund, att han tjänstgör i elt företag med mindre ån tio anställda. Härtill kommer att också små företags ekonomiska situation kan vara av betydelse för fler än anställda och kreditgivare. Påpekas skall att årsredovisningen i dessa fall kan göras identiskt med årsbokslutet. Skyldigheten att avge årsredovisning behöver därför inte medföra något egentligt merarbete för företagaren. Länsstyrelsen förordar därför i likhei med reservanterna att skyldigheten att avge årsredovisning bör knytas till bokföringslagens regler om årsbokslut, vilka tillämpas på enskild näringsidkare, då han driver verksamhet med fler än två årsanställda och den årliga brultoomsätlningen i rörelsen uppgår till minsl 200000 kr.

Prop. 1979/80:143 ,, 83

Förslaget till lag om årsredovisning, revision och koncerner innebär åligganden för länsstyrelsen. Lånsstyrelsen skall i vissa fall på begäran av envar anmoda årsredovisningsskyldig att insända avskrift av årsredovisningen. I andra fall härden årsredovisningsskyldige att utan särskild anmodan inkomma med sådan redovisning. Tvångsmedlet är vite. I betänkandet berörs inte närmare länsstyrelsens handläggning av dessa ärenden.

Länsstyrelsen har normalt inte tillgång till sådana uppgifter, all länssiyrelsen kan avgöra om uppgiftsskyldighet enligt förslaget föreligger för förelag. Det gäller uppgifter om antalet anställda, om företags nettotillgångar enligt balansräkningar, om företag ingår i koncem och om antalet anställda i koncernen. 1 det fall där ett förelags uppgiflsskylighel är obligatorisk enligt förslaget bör det ankomma på länsstyrelsen att tillse atl företaget fullgör sina skyldigheter. För del fall någon begär all länssiyrelsen skall anmoda förelag atl skicka in handlingar, kan det inte fömtsättas, au del framgår att företaget har denna uppgiftsskyldighet. Även i dessa fall saknas i beiänkandei erforderliga uppgifler eller riktlinjer för hur ärendet skall handläggas. Måhända visar det sig att företaget inle besvarar länsstyrelsens skrivelser eller att företagel besirider uppgiftsskyldighet. Frågan om länsstyrelsens agerande i dessa hänseenden bör närmare uppmärksammas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen ansluter sig för sin del lill den reservation som avgetts av ordföranden och ledamoten Hammarberg. Möjligheterna lill insyn i företagen för anställda, kreditgivare, kunder, statliga och kommunala myndigheter, den ekonomiska forskningen saml massmedia är betydelsefulla också beträffande små företag.

Kommittén föreslår att den som är skyldig att upprätta årsredovisning också skall vara skyldig att efler anmodan av länsstyrelsen insända avskrift av årsredovisningen. Anmodan skall ske på begäran av envar. Stora företag, dvs. företag i vilka tillgångarnas nettovärde för de två närmasl föregående räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp på 1 000 gånger basbeloppet enligt allmän försäkring, skall vara skyldiga att utan anmodan insända årsredovisning lill länsstyrelsen. Länsstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag i denna del. De regler som här uppställts för offentliggörande av årsredovisning synes ändamålsenliga och väl avvägda.

Länsstyrelsen i Väslernorrlands län (majoriteten): I likhet med reservanterna Stark och Hammarberg med instämmande av experterna Ericson och Gustavsson anser länsstyrelsen att den möjlighel till insyn i etl förelags ekonomi och skötsel som årsredovisning kan ge, bör finnas även for företag, som enligt bokföringslagen har att upprätta årsbokslut men som har mindre än tio anställda. Som reservanterna framhållit torde årsredovisning, med hänsyn till alt densamma enligt huvudregeln skall upprällas med iakttagande av bestämmelserna om årsbokslut i bokföringslagen inte bli alltför betungande. Enligt 1 8 försia stycket bokföringslagen äger reglema om skyldighet att upprätta årsbokslut inte tillämpning på enskild näringsidkare, som driver sin verksamhet utan biträde av fler än två anställda och i vars rörelse den årliga bruttoomsättningssumman understiger 200000 kronor. De minsta företagen kommer därför, även om skyldighelen att upprätta årsredovisning utvidgas lill förelag som har atl upprätta årsbokslut att bli befriade härifrån.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län (en minoritet av sex ledamöter): Skyldigheten att upprätta årsredovisning bör inte göras mer omfattande än vad bolagskommiltén föreslagit.

Prop. 1979/80: 143 84

Konkurslagskommittén: Som bolagskommittén framhåller (s. 162) kan årsredovisning tänkas vara av värde bl. a. för anställda, olika kategorier av krediigivare sami slal och kommun, dvs. sådana intressenter som vid ett företags konkurs ofta drabbas hårt. De föreslagna reglema om årsredovisning medför ökade möjligheter till insyn i förelagen, vilkel är ägnat att stävja sådana förfaranden som i den allmänna debatten betecknas som missbruk av konkursinstitutet.

Stiftelseulredningen: Ett förverkligande av kommitténs förslag kommer atl beröra stiflelseväsendel. Vi har därför valt att behandla de föreslagna bestämmelserna ulifrån stiftelsemas förhållanden.

Kommitténs strävan atl öka insynen i näringslivet har vårt fulla stöd. Men skyldigheten alt lämna årsredovisning bör bygga på de särskilda behoven och förutsättningarna i de olika typerna av företag. Vad stiftelserna beträffar har förslaget i det avseendet åtskilliga brister. Del lorde främsl bero på att kommiitén har utgått från förhållandena i handelsbolagen.

Skyldigheten alt lämna årsredovisning kommer som nämnls att begränsas till dem som har att upprälla årsbokslut och som har en viss sysselsällning, förmögenhet eller koncemlillhörighet. Därmed faller ell betydande anlal stiftelser utanför förslagets tillämpningsområde. Denna begränsning är inte motiverad för stiftelsemas del. Vidare bör det tas hänsyn till atl vissa stiftelser står under tillsyn och därmed är skyldiga att lämna en form av årsredovisning Ull tillsynsmyndigheten (se 14 8 i lagen (1929; 116) om tillsyn över stiftelser).

Kravet på årsredovisning kommer endast att beröra stiftelsernas bokfö-ringsplikliga verksamhet. Det följer av kopplingen till skyldigheten att upprälla årsbokslut (jfr prop. 1975: 104 s. 204). Denna inskränkning är betydelsefull. Få stiftelser lorde driva enbart näringsverksamhet. Enligt vår uppfattning bör åtgärder för alt förbättra insynen i stiftelserna avse all verksamhel. Årsredovisningen bör därför bygga på andra uppgifter än sådana som lämnas i ett årsbokslut.

Årsredovisningen skall enligt förslagel bli tillgänglig för allmänheten hos den länsstyrelse som är registreringsmyndighet enligt handelsregisterlagen (1974: 157). Denna ordning är olämplig för stiftelsema. De bör i stället inlämna årsredovisningen till den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet enligt 1 8 i lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser. Dessutom bör de föreslagna bestämmelserna samordnas med 14 8 i samma lag.

Enligi vår uppfattning lillgodoser kommitténs förslag om årsredovisning knappast alls behovet av insyn i stiftelsemas verksamhet. Denna fråga bör i stället lösas med utgångspunkt i de särskilda förhållandena inom stiftelseväsendet. Starka skäl talar för att införa bestämmelser om bl.a. årsredovisning i en ny lagsliflning om stiftelser. Vi ämnar föreslå en sådan ordning.

Enligi vår mening saknas det anledning atl övergångsvis införa ell krav på att vissa stiftelser skall lämna årsredovisning enligt förslagel. De föreslagna beslämmelsema har ett alltför begränsat värde från redovisningssynpunkt för alt belasta stiftelsema med en sådan skyldighet. Vi anser att det pågående utredningsarbetet kan avvaktas ulan påtagliga olägenheter. Dessulom finns det redan vissa bestämmelser i ämnet inom ramen för tillsynen över stiftelserna. Vi föreslår därför alt stiftelserna undantas från förslaget om årsredovisning.

Företagsobeståndskommittén: De minsta företagen (och koncernerna) dvs. de som sysselsätter i medeltal mindre än tio anställda har lämnats

Prop. 1979/80:143 85

ulanför förslagen. Denna kategori företag kan i vissa fall ha betydelse från arbetsmarknads- och regionalpolilisk synpunkt. Har sådana företag erhållit statligt stöd för sin verksamhet åligger del företagel att fortlöpande hålla samhällets organ informerat om resultatutvecklingen. Detta gäller emellertid inle övriga företag som hör till den minsta kategorin. Skyldighet för de minsta företagen alt upprätta offenllig årsredovisning kunde generelll innebära att samhällets organ fick ökade möjligheter att tidigt varsna tendenser till ogynnsam utveckling. Hur lungl denna synpunki bör väga vid en samlad bedömning av frågan om offentlig årsredovisning för de minsta företagen kan dock FOK inte avgöra.

FAR: Förslagel har utformats med 1975 års aktiebolagslag som förebild. När det gäller beslämmelsema om årsredovisning har dock vissa betydelsefulla undantag gjorts. Så skall årsredovisningen enligt förslaget exempelvis inte innehålla någon förvaltningsberättelse. Däremot har beslämmelsema om delårsrapport överförts utan ändring. Informationsinnehållel kommer då att bli fylligare i delårsrapporten än i årsredovisningen. Av en schematisk kartläggning av olika bestämmelser framgår att förslaget skulle leda till en komplicerad struktur.

FAR vill ifrågasätta om inte beslämmelsema bör utformas enligt 11 kap.
ABL i lillämpliga delar. Härigenom skulle en förenkling även uppnås.
Detta leder emellertid till ökade krav på uppgiftslämnaren, varför en be
gränsning till slörre företag än som föreslagits blir erforderlig, i vart fall
inledningsvis.----

FAR gör följande bedömning av detaljema i lagförslaget såviu gäller årsredovisning.

1. Aktiebolagslagen kräver all styrelsen och verkslällande direktören skriver under årsredovisningen. Detta krav finns inte i föreliggande lagförslag för årsredovisningar (men däremot för koncernredovisningar). För frågan om revision har delta en betydande nackdel eftersom revisorn tolkar underskriften som bevis på att undertecknama tar ansvar för innehållet i årsredovisningen, som ju i vissa avseenden avviker från årsbokens innehåll. Detta måste i så fall lösas på annat sätt av revisorema (genom korrespondens mellan företaget och revisorn), vilket är någol opraktiskt. Lagen bör dårför kräva att de bokföringsskyldiga skall underteckna årsredovisningen.

2. Enligt 1 8 skall etl förelag som ingår i koncern, som enligt lagförslagel har att avge koncemredovisning, avge årsredovisning även om det har mindre än 10 anställda. Den molivering, som ges i betänkandet på s. 163, bör leda till att kravet på årsredovisning kan begränsas till moderföretaget i koncernen, för det fall atl detta har mindre ån 10 anställda.

3. Enligt sista slycket av 7 8 får uppgift som avses i punkterna I och 2 av samma paragraf intagas i not. Detsamma bör gälla uppgift enligt paragrafens punkl 3, eftersom denna uppgift - om resultatet av rörelsegrenar -enligt erfarenhetema av aktiebolagslagens tillämpning har sin naturliga plats bland noterna lill resultaträkningen.

LRF: Som föreslagen gräns för skyldighel att över huvud taget upprätta årsredovisning har angetts att förelaget under det gångna räkenskapsårel sysselsatt i medeltal minst tio anställda, LRF ulgår ifrån att därmed i likhet med den i bokföringslagen uppsatta gränsen för enskilda näringsidkare att upprätta årsbokslut, avses årsanställda. Eljest skulle de stora säsongvariationer i anlalet anslällda som förekommer inom jordbruket på ett mindre lyckat sätt kunna öka jordbrukares uppgiftsskyldighei. Förbundet vill emellertid ifrågasätta om antalet anställda över huvud tagel bör vara avgö-

Prop. 1979/80:143 86

rande för skyldigheten att upprätta årsredovisning. Antalet anställda säger nämligen ingenting om företagets slorlek. Som kommittén anfört i motiven har de anställda andra vägar att få information om företagel. Redovisningen kommer således all rikta sig lill främsl borgenärer och myndigheter. Dessa torde vara belydligl mer betjänta av all årsredovisning upprättas vid en viss årsomsättning eller, som i förslagets 4 6, vid ett visst netlovärde av i rörelsen ingående tillgångar. 1 båda fallen bör gränsen uttryckas som elt antal basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.

LO: Vad gäller frågan om att utsträcka skyldighelen att upprätta årsredovisning till bl.a. handelsbolag och enskild näringsidkare finner LO helt riktigt. Principen bör dä vara att innehållel i dessa årsredovisningar skall så långl möjligt överensstämma med aktiebolagslagens krav på innehåll. Till vissa delar föreslås också delta. Men märkligt nog inte att förvaltningsberättelse skall upprättas. Inte heller behöver företag med en omsättning som understiger I 000 gånger basbeloppet eller med antalet anställda som under vart och ett av de två nårmast föregående räkenskapsåren i medeltal understigit 200 uppge de uppgifler som föreslås i lagförslagets 68 6 och 7. Likaså föreslås att endast företag resp. koncem (och sidoordnad dilo) med under räkenskapsåret i medeltal minst 10 anställda är skyldig atl upprätta årsredovisning resp. koncemredovisning. Till del senare föreligger två reservationer till vilka LO fullständigt instämmer. Enligt LOs förmenande finns det ingen som helst anledning att skapa sådana särregler gentemot aktiebolagslagens krav. De uppgifter det är fråga om är av en sådan karaktär att även om de inte är direkl tillgängliga (vilket de borde) så skulle en redovisning även vara till fördel för förelagets skötsel.

1 anslutning till det ovan sagda vill organisationen hänvisa till sitt yttrande över "Riksdagens insyn i statliga företag" (SOU 1978:63) i vilken LO redovisade sina krav på bl. a. innehållel i årsredovisningen i aktiebolag.

Svenska Fabriksarbeiareförbundet: Inflylandel för de anställda i företagen kan och ska ta sig olika former. Ett medel för inflytande kan vara representation i ett företags styrelse. Andra medel lill inflytande kan vara rätt lill förhandlingar, information i olika frågor. Inflytandet kan också vara utformat såsom vetorätt eller egen beslulanderäll. Elt inflytandesäll utesluter inte andra. Olika inflytandevägar ska komplettera varandra. Men en sak ska vara genomgående när det gäller de anslälldas inflylande. Och det är att alla arbetstagare ska ha samma möjligheter till inflytande oavsett om deras arbetsgivare ulgörs av elt slort förelag eller ell litet förelag.

Förbundet kan mot den bakgmnden inte biträda ett förslag som innebär atl de minsta företagen dvs. de som sysselsätter i medeltal mindre än 10 anställda ska vara undantagna från skyldigheten att upprätta årsredovisning. (Med årsredovisning avses liksom betr. aktiebolag den offentliga redovisningen). Sv. Fabriksarbetareförbundet har medlemmar på ungefär I 600 förelag med mindre än 10 anställda.

Förbundet vill på samma sätl som reservantema Hammarberg, Ericson och Gustavsson peka på alt den informationsskyldighet betr. den produktionsmässiga och ekonomiska utvecklingen inom förelaget som 19 6 medbestämmandelagen ålägger arbetsgivaren endast är aktuell om arbetsgivaren slår i ett kollektivavtalsförhållande till arbetstagarorganisationen. Denna förutsätlning brister ofta i fråga om de små förelagen.

Det kan alltså från de anställdas synpunkt vara mera motiverat med offentlig årsredovisning för de små företagen än för de störte.

Det kan inte heller föreligga något argument mot årsredovisning för dessa små förelag innebärande aU del skulle medföra alllför belydande

Prop. 1979/80:143 87

besvär för företagama. Enligt kommittéförslaget behöver årsredovisningen inle innehålla mer uppgifter än årsbokslutet. I dessa fall kan alltså årsredovisningen lill sitt innehåll vara identisk med årsbokslutet.

Förbundet stöder således reservantemas förslag att skyldighet att upprätta årsredovisning bör åläggas alla som enligt bokföringslagen har atl upprätta årsbokslut.

TCO: TCO inslämmer i vad reservantema anför. Det rör sig enligt reservantema om ca 100000 företag som med majoritetens synsätt skulle ställas utanför möjligheten till denna insyn. Den fackliga verksamheten är av naturliga skäl normalt avsevärt svagare i dessa företag. Bestämmelsen i 19 6 medbestämmandelagen om information är ofta inte tillämplig p,g,a, att kollektivavtalsförhållande till arbetsgivaren inte råder. Det är således ur de anslälldas synpunki i själva verkel mera motiverat med en offentlig redovisning för de små företagen än för de större. Innehållet i årsredovisningen bör i princip överensstämma med MBLs regler. De undantag beträffande bl, a, skyldighet att upprätta förvaltningsberättelse som föreslås för företag under en viss storlek (bl. a. 200 anställda) bör därför enligt TCOs mening utgå.

Svenska Bankföreningen: Bankföreningen ifrågasätter om anmodan via länsstyrelsen inte år en onödig omgång. Myndighet som önskar ta del av årsredovisningen bör normalt kunna vända sig direkt till företaget med sin begäran. Detsamma gäller varje enskild som har ett berättigat inlresse alt få del av årsredovisningen, l.ex. en kreditgivare. Endast om en sådan begäran inte villfares, borde begäran om årsredovisningen via länsstyrelsen ifrågakomma. Denna ordning borde avspeglas i lagtexten.

Svenska Byggnadsenlreprenörföreningen: SBEF anser att del är riktigt atl man så långt möjligt bereder företagsintressenter insyn i rörelsens ekonomiska förhållanden. SBEF har därför under lång tid, bland annat genom boken "Byggnadsföretagels årsredovisning", arbetat med att utveckla god redovisningssed. Långt före tillkomsten av nu gällande aktiebolagslag rekommenderade SBEF öppen redovisning av lagerreserver. I vissa situationer måsle emellertid kravet på öppen redovisning efterges. Detta kan bl. a. vara fallet om företagets konkurrenter ges möjlighet till insyn i företaget som på sikt kan leda till skada för företaget och dess anställda.

I tidigare avsnitt har bl. a. visats att medelslora byggföretag som arbetar på en lokal marknad ofta har dålig lönsamhet samt är mycket känsliga för föriuster.

Dessa förelags ställning är därför mycket ömtålig och ett konkurrentföretag som vill öka sin marknadsandel på orten kan, om det får vetskap om all det andra företagets ekonomiska ställning är svag, genom att lokalt anta anbud till forlustpriser under etl ä två år, konkurrera ut sin ekonomiskt svagare konkurrent.

Om det på detta sätt konkurrensutsatta företaget drivs i form av handelsbolag befinner sig ägama, genom den personliga ansvarigheten för bolagets skulder, i en mycket svår situation. Nuvarande lagbestämmelser har möjliggjort för dessa företag att undvika insyn från konkurrenter. De intressenter som verkligen har ett berättigat krav på insyn i företaget torde för övrigt redan i dag ha möjligheter till detta. Sålunda torde de anslällda ha möjlighet till insyn genom sina fackliga förtroendemän och banker och andra krediigivare har regelmässigt insyn i samband med kredilgivning och förnyelse av äldre krediter. Vidare är skatlemyndighetemas möjlighet till insyn väl tillgodosedd.

På grund av vad sålunda anförts anser SBEF att ett genomförande av

Prop. 1979/80:143 88

förslaget om årsredovisning kan medföra mycket besvärande olägenheter för den ifrågavarande företagstypen och att olägenheterna inle uppvägs av några påtagliga fördelar.

Om krav på årsredovisning skulle införas anser SBEF emellertid att dispensmöjligheten i förslaget till 1 kap. 5 6 punkt 3 utvidgas till att gälla också befrielse från skyldigheten att särskilt redovisa slorlek och förändring av lagerreserv. Vidare bör som exempel på dispensskäl i en evenluell proposition anges sådana konkurrensskäl som SBEF ovan redovisat.

Om kravet på årsredovisning införs bör de föreslagna kriterierna för
årsredovisning, all "företaget ingår i koncem, med minst 10 anställda"
tagas bort. Etl genomförande av förslaget i denna del skulle nämligen
kunna leda till en icke lämplig offentlighet för byggföretag med endast ell
fåtal pågående arbeten eller fastigheter. Resultatet av enstaka projekt eller
förhållande mellan företaget och enstaka kund kan alltför lätt uppenbaras
för konkurrenter. Motivet för att alla företag i koncem med minst 10
anställda skall lämna årsredovisning är atl koncernredovisningen bör kom
pletteras med årsredovisningar för alla i koncern ingående förelag. SBEF
kan inte inse atl det förhållandel att ett litet bolag ingår i en koncern skulle
göra årsredovisningen intressant. Tvärtom lorde intäkter, kostnader, till
gångar och skulder i de små företag som hår år fråga om var för sig utgöra
en så försvinnande liten andel av koncemens intäkter, kostnader, lillgång
ar och skulder att möjlighet lill separat studium av det lilla företaget är hell
utan intresse. Möjligen är orsaken till ulredningens förslag till separat
årsredovisning för små koncernbolag önskemålel att möjliggöra avstäm
ning av koncemredovisningen. Inte heller detta skål kan dock göras gällan
de eftersom revisor, enligt lagförslagets 2 kap, 7 6, skall granska såväl
koncernredovisningen som koncemföretagens inbördes förhållanden i öv
rigt. SBEF anser därför att kravet på offentlig redovisning av alla koncern
företag oavsett storlek måste utgå. Givetvis bör även de minsta

företagen medtas i koncernredovisningen samt aktieinnehavet specificeras i not till balansräkningen.

Svenska Revisorsamfundet SRS: Enligt samfundets uppfattning bör en avgörande vikt fästas vid formen för verksamhelens bedrivande. Det är motiverat att föreskriva offentlig årsredovisning för förelag, som bedrivs utan personligt ansvar och med ett risktagande som begränsas till gjorda insatser. I företag där delägama står elt obegränsat personligt ansvar, finns inte dessa skäl för en offentlig årsredovisning. På grund härav anser samfudnel, all skyldighet att avge offentlig årsredovisning bör begränsas till sådana fall dår det kan anses föreligga ett mera allmänt intresse av insyn i företaget. Den nedre gränsen för skyldighet att efter anmodan insända årsredovisning till registreringsmyndigheten bör därför i vart fall inte sättas lägre än till företag som normalt sysselsätter minst tjugofem årsanställda. Anknytningen till antalet anställda bör uttryckligen ske till årsanställda, då i annat fall tolkningssvårigheter kan befaras uppstå. Beiräffande gränsen för skyldighet att utan anmaning insända avskrift av årsredovisningen tillstyrkes utredningens förslag.

Vad därefter angår årsredovisningens innehåll finner samfundet ingen annan anledning till erinran än att förslaget bör kompletteras med föreskrift om all årsredovisningen skall undertecknas av de bokföringsskyldiga.

Sveriges advokaisamfund: Samfundet har ingen erinran mot de i 1 kap, 4 6 föreslagna bestämmelserna. Däremot kan samfundet inte finna att någol godtagbart skäl anförts för bestämmelserna i I kap. 3 8- Enligt

Prop. 1979/80:143 89

samfundets mening bör del inte föreskrivas någon skyldighet för de årsredovisningsskyldiga, som inle omfattas av bestämmelserna i 8 4, atl ens efter anmodan insända redovisningshandlingama till länsstyrelsen. Under alla omständigheter bör det inle tillkomma "envar" en obetingad rätt atl föranslalta om att skyldighet inträder för den årsredovisningsskyldige att insända nämnda handlingar. För all en sådan skyldighet skall inträda måsle åtminstone krävas att länsstyrelsen i varje enskilt fall prövar om del, med beaktande av samtliga relevanta omständigheter, kan anses föreligga godtagbart skäl för anmodan till den årsredovisningsskyldige att inkomma med redovisningshandlingarna.

Sveriges Bokförigns- och Revisionsbyråns Förbund SBRF: Kommitténs förslag lill årsredovisning för handelsbolag med minst 10 årsanställda och skyldighet att utse revisor föranleder ingen kommentar från SBRF:s sida.

Det torde ur såväl anslälldas som del allmännas synpunkt väl motiverat med en fackmässigt utarbetad årsredovisning i alla slörre företag.

Däremot är det tveksamt om årsredovisningarna skall vara offentliga handlingar som av envar kan rekvireras från länsstyrelsen. Dels skulle förslaget innebära en belungande arbetsbörda för länsstyrelserna, dels kan del ifrågasättas om l.ex. borgenärer kan ha någon användning av de uppgifler som kan avläsas i redovisningarna, då bolagsmännens privala ekonomi inte kan redovisas öppel. Då uppgiftema därför inte kan ha något större värde ur kredilvärdighetssynpunkt har man anledning förmoda att det i första hand är konkurrenterna som kommer att infordra handlingarna. Uppgiftema om brultoomsätining, förändring av lagerreserv elc. anser vi kan ge en ur konkurrenssynpunkt skadlig insyn i företaget.

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund: Vi delar ulredningens uppfattning atl skärpta krav på årsredovisning kan vara motiverat. Vi anser emellertid alt kraven på upprättande av årsredovisning och revision bör knytas inte endasl till antalet anställda utan även till företagets omsättning. Skälet härför är att elt kapilalintensivt företag med få anslällda, många gånger kan ha väl så stort behov av kvalificerad redovisning och kvalificerade ekonomiska rådgivare som ett arbetsintensivt företag med många anställda och relativt låg omsättning.

SABO: SABO utger varje år rekommendationer till medlemsföretagen om hur årsredovisningen skall utformas. Dessa rekommendationer bygger helt på beslämmelsema i gällade ABL. I SABOs rekommendalion till utformning av de anslutna stiftelsemas stadgar har dessutom inlagils en bestämmelse om att för årsredovisningen skall i lillämpliga delar gälla bestämmelserna i 11 kap ABL. För SABO-föreiagen skulle därför de föreslagna redovisningsbestämmelsema i huvudsak inte innebära någon ändring i förhållande till nuvarande, av SABO rekommenderad praxis.

SABO motsätter sig inte i och för sig förslaget om offentliggörande hos regislreringsmyndighet (länsstyrelsen) av stiftelsemas årsredovisning. SABO-stiflelserna har nämligen redan nu skyldighel att avge årlig redovisning, lill respektive uppdragsgivare/kommun, dår handlingarna automatiskt blir offenlliga, SABO ifrågasätter därför om offentliggörande hos länsstyrelsen är motiverad för dessa stiftelser.

3.3 Revision

Riksåklagaren: Jag delar utredningens uppfattning om behovet av lagstadgad revision för i princip alla bokföringsskyldiga företag oavsell slorlek och företagsform. Kostnadsaspekten och den begränsade tillgången pä

Prop. 1979/80:143 90

revisorer torde dock i vart fall för närvarande lägga hinder i vägen för att utsträcka revisionskyldigheten till atl omfatta alla de företag som enligt bokföringslagen är skyldiga att upprätta årsbokslut. Med hänsyn härtill har jag ingen erinran mot att gränsen för revisionsskyldigheten tills vidare bestämmes till företag med minst 10 anställda. På sikt bör dock enligt min mening krelsen av de företag som skall vara underkastade kvalificerad revision uiökas till att avse samtliga de företag som formellt eller reelll kan drivas ulan personligt belalningsansvar.

Överåklagaren i Stockholm: Jag vill fästa uppmärksamheten på att de föreslagna reglema om revision för närvarande ej kan förväntas skapa några garantier mot brott av olika slag. Det är vanligl i många företag att samme person, "revisom", för den löpande bokföringen, upprättar årsbokslut och hjälper ägaren med råd angående bl.a. skattetransaklioner, lagliga eller olagliga. Det förekommer att "revisom" är den drivande kraften i brottsligheten, Etl önskemål är atl i framliden slörre krav slälls på revisorema även i mindre företag.

Åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt: Skall beslämmelsema om
årsbokslut och årsredovisning kunna efterlevas bör företagen vara skyl
diga att anlita revisor för revision. Kommittén har velat inskränka skyl
digheten till större bolag under hänvisning till de för mindre bolag betung
ande kostnaderna. Reservanter har tillika framhållit bristen på revisorer.
Givet år atl dessa invändningar är betydelsefulla. Somjag närmare avser
att utveckla, när del gäller koncemer, är invändningarna inte bärande. Jag
anser därför atl alla bolag, som år skyldiga upprätta årsbokslut, tillika skall
vara skyldiga låta verkställa revision. Med hänsyn lill de anförda svårighe
terna bör en sådan bestämmelse införas successivi under en övergångs
lid. ------

Jag vill siarkt understryka det allmänna intresse, som finnes för revision i de i 3 kap. 1 och 12 86 i förslaget angivna koncemema. Jag anser även att i de fall koncern föreligger, skyldighet skall finnas att anlita auktoriserad eller godkänd revisor.

Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län: Såsom påpekats i reservation 1 bör på sikt alla företag med obligatorisk årsredovisning också vara skyldiga all anlita revisor. Av skäl som framgått av reservalionen bör i vart fall i fråga om de företag som enligt kommitténs förslag skall upprätta årsredovisning råda revisionskrav.

Kammarrätien i Stockholm: Lagföreskrift om förekomsten av revisor även i andra företag än sådana som drivs i aktiebolagets eller den ekonomiska föreningens form torde förmodligen leda till att bokföringslagens regler om årsbokslut m.m. noggrannare iakttas, eftersom detta bokslut skall ligga till grund för årsredovisningen. Särskilt i mindre företag lorde förekomsten av revisor leda till att företagsledningen avhåller sig från obefogade eller tveksamma dispostioner, i vart fall före det att revisorn eller annan som känner lill tillämpliga författningsbestämmelser Ullfrågats om det tillåtliga i disposilionema.

Bankinspektionen: Också när det gäller skyldigheten att ha revisor anser inspeklionen att gränsen 5 anställda bör gälla. Inspektionen får i sammanhanget erinra om all inom ramen för brollsförebyggande rådels översyn av lagstiftning mol organiserad och ekonomisk brottslighet har man i en rapport (BRÅ PM 1978:2) behandlat revisors verksamhet. I rapporten (s. 40) framhåller man som angeläget att frågan om revisionsplikt beiräffande handelsbolag, kommanditbolag och enskilda näringsidkare fär en positiv lösning. Den registrering som man föreslår anser man bör gälla även andra

Prop. 1979/80:143 91

företagsformer där revisionsplikl införs. Inspektionen har i yllrande 1979-01-12 tillstyrkt att de förslag och rekommendalioner promemorian innehåller genomförs. I detta sammanhang anser inspektionen särskilt angelägel att peka på den ändring i revisors tystnadsplikt som föreslås i promemorian.

RRV: Det syns naturligt att kravet på revision ej utsträcks till en större
grupp än den som omfattas av kravet på årsredovisning, eftersom
revisionsarbetet i väsentliga hänseenden utgår från denna handling. Sår-
skilda omständigheter talar också för alt gränsen för skyldighelen atl anlita
revisor ej bör sättas lägre än vid tio anslällda. Verkel återkommer lill dessa
frågor i ett senare avsnitt.-

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har i promemoria 1978:2 "Revisors verksamhet" lagt fram vissa förslag och rekommendationer. RRV förutsätter alt erforderliga samordnande bedömningar kommer till slånd i det fortsatta arbetet med beredning av här aktuella betånkanden. Samordningsbehovet rör bl a. de i direkliven lill bolagskommiltén upptagna frågorna om tillgången på kvalificerade revisorer och behovet av särskilda övergångsregler.

I förenämnda promemoria rekommenderas att kvalificerad revision på sikl skall krävas i alla aktiebolag. Bolagskommittén föreslår (2 kap. 3 8 lagförslaget) att även andra förelag än aktiebolag skall ha kvalificerad revisor när företaget resp. koncemen har sådan balansomslutning eller sådanl antal anställda som enligt aktiebolagslagen medför skyldighel för aktiebolag alt anlita kvalificerad revisor. Närmare uppgifter om lotala antalet företag som berörs av kommitténs förslag saknas. Det kan enligt RRVs mening inte uteslutas, att tillgången på auktoriserade revisorer f. n. är så snäv att särskilda olägenheter — bl.a. på grund av bristande incitament till konkurrens - kan uppkomma om kommitténs förslag genomförs. Dessa kan dock eventuellt komma alt motverkas genom utnyttjande av den föreslagna dispensmöjligheten för godkända revisorer varigenom särskilda övergångsbestämmelser inte skulle erfordras. Ell genomförande av BRÅs angivna förslag torde dock bli möjligt all diskutera först i etl längre tidsperspektiv.

I den fortsatta beredningen av aktuella lagstiftningsfrågor torde även böra närmare övervägas det i ovan angivna promemoria föreslagna förbudet för andra än auktoriserade eller godkända revisorer och revisonsbolag atl i firma eller eljest vid beleckning av sin näringsverksamhet använda ordel revision eller sammansättningar med eller avledningar av della ord. Bolagskommittén föreslär etl lagstadgal krav på revision för företag och koncerner med minst tio anställda. För dessa uppgifter krävs varken auktorisation eller godkännande. Etl sådant krav vore för övrigt antagligen orealistiskt med hänsyn till revisionskostnaderna och tillgången på personal inom ifrågavarande revisorsgmpper. Det synes RRV i detta läge inle vara praktiskt genomförbart att sådana grupper som inte brukar betecknas såsom kvalificerade revisorer utesluts från användningen av ordet revision.

RSV: RSV instämmer i reservantemas förslag atl gränsen för att utse revisor i princip bör sättas vid tio anställda. För närvarade är tillgången på revisorer dock tillräcklig, varför regeln tills vidare inle bör sällas i kraft.

Länsstyrelsen I Stockholms län: Länsstyrelsen delar kommitténs uppfattning om nödvändigheten av revisionsregler för att föreskriftema om årsredovisningsplikt skall bli effektiva. Praktiska möjligheter synes därvid inte föreligga atl låta revisionsskyldigheten omfatta de företag och kon-

Prop. 1979/80:143 92

cerner som har färre än tio anslällda. - I likhet med vad som föreskrivs för årsredovisningshandlingar bör avgift ultas vid begäran från envar om atl länsstyrelse genom beslut skall anmoda revisionsskyldig att inkomma med avskrift av behörig revisionsberättelse.

Lånsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län: Länsstyrelsen tillstyrker i
princip vad kommittén har föreslagit. En särskild fråga är i vad mån
reservationsförslaget om uividgad skyldighet alt upprätta årsredovisning
skall slå igenom även på omfattningen av revisionsskyldigheten. Länssty
relsen harovan tillstyrkt reservanternas förslag om utvidgad skyldighel all
upprälla årsredovisning. Det synes dä naturligt alt även revisionsskyldig
heten utvidgas.-- Länsstyrelsen delar emellertid reservantemas upp
fattning, att revisionsskyldigheten tills vidare bör begränsas i enlighel med
vad kommitténs majoritet föreslagil.

Konkurslagskommittén: Del ligger i sakens nalur att de företag som

åläggs atl upprätta årsredovisning också blir föremål för revision.

Konkurslagskommittén har under sitt arbele pekat på att reglerna om revision kan behöva ses över. Det är naturligt att de ändringar i fråga om revision av aktiebolag som kan komma beaktas i det fortsatta arbetet med den av bolagskommitltén föreslagna lagstiftningen.

Stiftelseulredningen: För pensionsstiftelser skall arbetsgivaren utse revisor om inle annal är stadgat. Vidare kan tillsynsmyndigheten vid behov utse en särskild revisor. Revisionsberättelsen skall tillsammans med årsredovisningen lämnas in till tillsynmyndigheten (se 17 8 3 st i lagen (1967; 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.). Molsvarande ordning gäller för personalstiftelser (se 30 6 1 st i samma lag).

För de allmännyttiga bostadsstiftelsema är det etl lånevillkor alt räken
skaperna granskas av minst två revisorer. Minst en av dem skall vara
auktoriserad om stiftelsens grundkapital uppgår till minst 2 miljoner kronor
(se 22 8 2 st i bostadsfinansieringsförordningen (1974:946); se även bo
stadsstyrelsens anvisningar i Sfo 36/75),

Kommitténs förslag om revision träffar stiftelserna i flera olika fall. De sliftelser som har att lämna årsredovisning enligt förslaget blir skyldiga alt utse revisor. Om en sådan stiftelse är moderföretag i en koncern skall revisorn granska både stiftelsens och koncernens förhållanden. De stiftelser som är dotterföretag i koncerner enligt förslaget kommer i vissa fall att beröras av koncernrevisionen. Detsamma kommer att gälla de stiftelser som ingår i sidoordnade koncemer. Om en sådan koncem står under en enhetlig ledning av en stiftelse kommer även denna stiftelse all i vissa fall beröras av en del föreskrifier om koncemens revision.

Vi har vall atl begränsa oss till att behandla de föreslagna bestämmelserna utifrån stiftelsernas förhållanden. Framställningen inleds med vissa synpunkter på skyldighelen att utse revisor i etl anlal stiftelser. Därefler behandlas vissa koncernförhållanden.

1 likhet med kommiitén anser vi det vara angeläget att förelagens förhållanden granskas av revisorer. Men ett lagfäst krav på revision bör vara anpassal till de särskilda förhållandena i de berörda förelagen. För stiftelserna år den föreslagna ordningen olämplig i flera avseenden. Även här torde det bero på all kommittén har utgått från behoven och förutsättningarna i handelsbolagen. Kommittén synes inle ha uppmärksammal de lidigare omtalade bestämmelserna om revision i vissa slifielser.

Skyldighelen att ulse revisor kommer all begränsas till dem som har atl lämna årsredovisning. Därmed undantas ett betydande antal stiftelser. Enligt vår mening finns det ingen anledning att särbehandla vissa stiftelser

Prop. 1979/80:143 93

på della sätt. Ett krav på revision bör avse alla stiftelser. Samtidigt bör etl sådanl krav samordnas med den nuvarande ordningen för vissa stiftelser. Vidare bör det beaktas att sliftelser kan stå under tillsyn.

Revisorn skall utses av stiftelsen. Men det framgår inte av förslaget vem som skall vidta denna åtgärd för sliftelsen. Betänkandet ger ingen annan vägledning än alt det inte skall anses vara någon förvaltningsålgärd (se a. a. s. 191). För stiftelserna lorde detta regelmässigt innebära att styrelsen har alt ulse den som skall granska stiftelsens förhållanden. En sådan ordning kan inle utan vidare godtas. Den medför uppenbara risker för atl revisorn blir beroende av styrelsen. Därmed kan han förlora i trovärdighet.

Revisorn skall granska stiftelsens årsredovisning och räkenskaper saml företagsledningens förvaltning. Innebörden av detta är något oklar i ell avseende. Troligen avses endasl sliftelsens bokföringspliktiga verksamhet. Förslaget bygger ju pä skyldigheten alt lämna årsredovisning. Men i sä fall rör del sig om en omotiverad begränsning. Den kan få stor praktisk betydelse för stiftelserna.

Revisom skall ha tystnadsplikt. Han skall inte få lämna upplysningar om sitt uppdrag till obehöriga om det kan skada stiftelsen. Utformningen av förslaget i denna del är bristfällig. Bestämmelsen är alltför obestämd för att erbjuda någon säker vägledning. För stiftelsema måste bl.a. förhållandel mellan revisorn och tillsynsmyndigheten redas ut.

Länsstyrelsen skall medverka till atl revisionsberättelsen blir tillgänglig för allmänheten och i vissa fall förordna revisor. Då del gäller stiftelserna bör dessa uppgifler avse den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet enligt 1 6 i lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser. Dessutom bör de föreslagna bestämmelserna samordnas med 17 8 tredje stycket i lagen (1%7: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

Förslaget atl vissa stiftelser skall utse revisor är behäftat med påtagliga brisier. Enligt vår uppfattning är det inle ägnat att ligga till gmnd för lagstiftningsåtgärder. Frågan bör i stället lösas inom ramen för en ny lagstiftning om stiftelser. Vi ämnar uiarbeta elt förslag till en sådan lösning.

De föreslagna bestämmelserna bör inte heller införas i avvaktan pä vårt ulredningsarbele. De har ett alltför begränsai värde från kontrollsynpunkt för att belasla vissa sliftelser med alt utse revisor enligt förslagel. Vidare är den föreslagna ordningen dåligt anpassad till stiftelsemas förhållanden. Dessutom torde huvuddelen av de berörda stiftelserna redan vara föremål för revision. Vi föreslår därför att stiftelsema undantas från de föreslagna reglerna om skyldighel att ulse revisor. Del sker för övrigt utan vidare om stiftelserna befrias från att lämna årsredovisning enligt förslaget.

Del återstår att behandla vissa koncemfrågor. Revisom i sådana företag som har alt lämna årsredovisning och som är moderföretag enligt förslaget skall även granska koncernens redovisning och övriga förhållanden. I första hand berör detta förslag de stiftelser som är moderföretag. Men stiftelser kan även som dotterföretag omfattas av en sådan revision.

Till all börja med brister den föreslagna bestämmelsen i samordning med förslaget om koncerner. För sådana koncemer som under det senaste räkenskapsåret har sysselsatt i genomsnitt mindre än 10 anställda kommer det inte alt behöva lämnas någon koncemredovisning. Därmed kan det komma att saknas ett viktigt underlag för granskningen.

Det framgår inte uttryckligen av förslaget om revisoms uppdrag är avsett att begränsas till koncemföretagens bokföringspliktiga verksamhet. Men det finns skäl all anta det. Enligt vår uppfattning finns det ingen saklig

Prop. 1979/80:143 94

grund för en sådan begränsning. Ett krav på koncernrevision bör avse all verksamhet i koncemens företag. Annars kan den bli tämligen meningslös. Det gäller inte minst om det ingår stiftelser i koncernen.

Den föreslagna bestämmelsen om tystnadsplikt för revisorema år otillfredsställande vid koncernförhållanden. Enligt ordalydelsen skyddas endast den som har att lämna årsredovisning. En sådan ordning kan inle godlas. Tystnadsplikten bör i slället gälla i förhållande till samtliga koncernföretag.

Även utformningen av revisoremas skadeståndsansvar har liknande brisier. Det är osäkert hur långt detta ansvar sträcker sig vid skador hos dotterföretagen. Denna brist bör avhjälpas. Enligt vår mening finns det ingen anledning atl särbehandla vissa koncernföretag i ansvarshänseende. Ansvaret bör vara enhetligt inom koncemen.

De stiftelser som ingår i sidoordnade koncerner berörs i vissa fall på samma sätt som dotterföretag av de föreslagna bestämmelserna om koncernrevision. Vi hänvisar i denna del till tidigare redovisade synpunkter på koncernförhållanden. Här skall vi däremot avslulningsvis behandla det fall då en sådan koncem står under en enhetlig ledning av en stiftelse.

När det fordras koncernredovisning, skall det ulses revisor för sidoordnade koncemer. Därmed undantas koncemer som under del senasle räkenskapsåret inte har sysselsatt i genomsnitt minst 10 anställda. Enligt vår mening är emellertid behovet av revision inte enbart beroende av antalet anställda. En begränsning kan vara motiverad, men den bör i så fall bygga på andra kriterier.

Av den föreslagna bestämmelsen framgår det inte vem som har att utse revisor för sidoordnade koncemer. Troligen har kommillén menat atl det skall ankomma på det ledande förelaget alt göra det (jfr 3; 13 i förslaget). Det är nödvändigt att bestämmelsen förtydligas i denna del.

Förslaget innehåller inte någon föreskrift om vem som skall bära kostnaderna för revisionen. En sådan regel bör övervägas. Enligi vår uppfattning är det inte rimligt alt låta det ledande förelagel svara för kostnaderna. Detta förelag omfattas ju inte av själva revisionen. Enligt förslaget behöver det inte heller utse någon egen revisor. Revisionskostnaderna bör i stället fördelas mellan koncernföretagen.

Då det ledande företaget utgörs av en stiftelse bör revisionsberättelsen sändas in till den länsstyrelse som är lillsynsmyndighel enligt 1 6 lagen (1929: 116) om lillsyn över sliftelser. Därmed upprätthålls ett samband med tillsynen över stiftelserna.

Företagsobeståndskommittén: Del är enligt FOK:s mening av stort värde om det i elt företag finns en revisor. Förutom uppgiflen att kontrollera redovisningen och granska alt bokslut m.m. uppfyller legala krav kan revisorn, särskilt i mindre och medelstora företag, ha en rådgivande funktion, l.ex. beträffande redovisningssystemets uppläggning, rutiner för kontroll av del ekonomiska ulfallel gentemot budgets och i skattefrågor. Det sagda förutsätter givetvis att revisionen genomföres noggrant och sakkunnigt. FOK vill i sammanhanget erinra om de förslag och rekommendationer beträffande revisors verksamhet som brottsförebyggande rådet har avgivit (PM 1978: 2). De nya eller ändrade bestämmelser som kan bli en följd härav anser FOK bör kunna tillämpas på revisorer i handelsbolag och hos enskilda näringsidkare m. fl.

FAR: Den utökade revisionsplikten aniages enligt ulredningen endast i begränsad utsträckning beröra auktoriserade och godkända revisorer. Vid övervägande om tillgängliga resurser är tillräckliga uppehåller sig utred-

Prop. 1979/80: 143 95

ningen i stor utsträckning vid tillgången på bokföringsbyråer som inle har
kvaliflcerade revisorer anställda, Della förefaller egendomligt ur mer än en
synvinkel. Det har inte tillräckligt observerats att 1975 års aktiebolagslag
innehåller jåvsregler som begränsar bokföringsbyråemas möjligheter att
även utföra en oberoende revision. Tillgången på oberoende revisorer är
därför inte självklart tillräcklig för alt tillgodose de behov som skulle
uppkomma om lagen infördes. Ur samhällets synvinkel eftersträvas en
situation dår revisionen handhaves av kvalificerade revisorer (Se BRÅs
promemoria "Revisors verksamhet", PM 1978:2), Mot denna bakgrund
vore det olyckligt om den okvalificerade revisionen skulle utvidgas. Revi
sorsfunktionen skulle uttunnas genom att den överföres till bokförare utan
egentlig revisorsutbildning och erfarenhet av revision. Vid bedömning av
behovet av revision i de allra minsta företagen bör vidare noteras att det
rör sig om företag med personlig ansvarighet.

FAR gör följande bedömning av detaljema i lagförslaget såvitt gäller revision.

I. I lagförslaget har kravet på förvallningsrevision övertagits från aktiebolagslagen. Förvaltningsrevisionen i aktiebolag syftar främst till att faslställa huruvida bolagel kan ställa ersättningsanspråk pä styrelsen och/eller den verkslällande direklören eller huruvida dessa eljesi handlat i strid mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen.

1 handelsbolag, föreningar etc, kan uppgiften att identifiera ersättningsgrundande handlingar bibehållas. Däremot är det otänkbart att utföra en förvaltningsrevision med denna målsättning i en enskild firma, och revisionsberättelsen kan där inte innehålla något uttalande i denna fråga.

Hänvisningen i 10 kap, 10 6 aktiebolagslagen till "denna lag" ("eljest handlat i strid mot denna lag") omfattar många bestäirunelser av aktiebolagsrättslig art, medan hänvisningen i lagförslaget 2 kap, 10 6 endast täcker årsredovisning och revision samt i förekommande fall koncernredovisning och delårsrapport. Med undantag av delårsrapporten täcks dessa områden in i revisionsberättelsens uttalanden om huruvida årsredovisningen resp. koncernredovisningen uppgjorts enligt "denna lag". Del är inte möjligt att hänvisa till de lagar i vilka de associationsrättsliga reglema för de årsredovisningsskyldiga behandlas, eftersom dessa behandlats i många olika lagar. Det är inte heller möjligt att hänvisa till alla gällande lagar då en sådan uppgift faller ulanför revisorns kompetensområde och skulle innebära en praktiskt omöjlig utvidgning av revisoms arbete. Denna hänvisning bör därför ulgå, då den knappasl är moliverad enbari av eventuell delårsrap- porteringsskyldighet,

I första stycket på s. 176 i betänkandet diskuteras hur förvaltningsrevisionen kan komma att utvecklas i framtiden. Där görs bl. a. följande ullalande: "Enligt denna utvecklingstendens skall revisorema granska och bedöma viktigare beslut och åtgärder inom företaget från affärsmässig och ekonomisk synpunkt samt kanske också granska företagets verksamhet ur social och samhällsekonomisk synvinkel." Vi delar uppfattningen att förvaltningsrevisionen kommer att utvecklas och utvidgas men den citerade skrivningen bör inle inlagas i en kommande proposiiion, eftersom den kan medföra orealistiska förväntningar på vad revisorema kan åstadkomma vid en normal revision. Det finns ännu inga fastställda regler för hur företagen skall uppträda ur "social och samhällsekonomisk synvinkel", varför det inte heller är möjligt för revisorema att uttala sig om företagens beteende ur denna synpunkt.

Del synes även olämpligt atl överväga att generellt ålägga revisorerna en

Prop. 1979/80:143 96

plikt att "granska och bedöma viktigare beslut och ålgärder inom företaget från affärsmässig och ekonomisk synpunki". Denna formulering kan bibringa läsaren den uppfattningen alt revisorema är lika väl som eller bättre skickade än företagsledningama att göra affärsmässiga bedömningar.

Propositionstexten bör ange att god revisionssed får bli styrande i vad avser förvaltningsrevisionens utveckling.

Från aktiebolagslagen har övertagits meningen alt revisorerna även i övrigt kan bringa upplysningar till aktieägamas kännedom genom revisionsberättelsen. I lagförslaget har "aktieägamas" ersatts med "den årsredovisningsskyldiges". Rapportering och information till den årsredovisningsskyldige torde dock endast i undanlagsfall komma all ske genom revisionsberättelsen.

Tredje slycket av 10 8 som behandlar rapporteringen av förvaltnings-revisionella iakttagelser bör sålunda få följande lydelse: "Har revisor vid sin granskning funnit atl ålgärd eller försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger någon som ingår i företagsledningen lill last, skall detla anmärkas i berättelsen.

2. Med den nya bokföringslagen har möjligheterna att ha bokslut vid andra tidpunkter än den 31 december starkt beskurits. Med de tidsperioder som föresläs i lagförslaget kommer i värsta fall revisionen av de företag varom fråga är att få göras mellan den 15 maj och den 31 maj varje år. Detta förefaller praktiskt orimligt. Lagförslaget bör i denna del ändras så att årsredovisningshandlingarna bör avlämnas till revisor senast fyra månader efier bokslutet och så att revisor skall avge revisionsberätlelse senast fem och en halv månad efter bokslutsdatum.

3. Om begreppet "sidoordnad koncem" bibehålles bör i 2 kap. 17 8 utsägas att den som reviderar den "sidoordnade koncemen" även bör utses till revisor i de i "koncemen" ingående företagen. Ett problem ur revisionssynpunkt är alt, då den koncemredovisningsskyldige inte är bokföringspliktig, det kan vara svårt att fastställa huruvida koncemredovisningen omfattar alla de enheler som borde ingå däri. Det kan tänkas att revisorn måste omtala detta faklum i revisionsberättelsen. Delta problem bör behandlas i proposilionen, om förslaget om införande av begreppet "sidoordnad koncem" leder till proposition.

LRF: Revisorer skall enligt förslaget utses i samtliga företag, vilka har att upprätta årsredovisning. LRF accepterar att årsredovisning skall upprättas och revisor ulses också i tämligen små företag. LRF vill emellertid starkt understryka att det för LRF synes helt meningslöst att nu eller i framtiden sätta denna gräns lägre än vad som framgår av förslaget. De flesta mindre företag, även jordbmkare, anlitar redan i dag bokföringsbyråer och har därmed ordnad bokföring. De fördelar som kan vinnas genom att ålägga också de minsta företagen skyldighet att upprätta årsredovisning och utse revisor kan därför inte uppväga de ökade kostnader som en sådan skyldighet skulle innebära. Detta gäller alldeles oavsett om tillgången på revisorer i en framtid praktiskt skulle möjliggöra åläggandet av skyldighet härulinnan.

LO: Vad beträffar kretsen av revisionsskyldiga företag instämmer LO i reservanternas förslag att sedan erfarenheter vunnits av den nu föreslagna lagstiftningen, bör frågan om revisionsskyldighetens utsträckande till ytterligare grupper av företag bli föremål för förnyat övervägande.

Svenska Fabriksarbetareförbundet: Frågan om granskning genom revisorer hör intimt samman med frågan om årsredovisning. Förbundets inställning är därvidlag alt revisionen utgör en viss garanti för atl bokförings-

Prop. 1979/80: 143 97

lagen kommer atl efterlevas. För att nä detta mål skulle vi behöva anlita revisorer för mellan 50000-70000 förelag. Anlalet nu tillgängliga, utbildade revisorer lorde inle till närmeisévis räcka till för att täcka alla dessa företag. Förbundel kan därför tills vidare i likhei med kommillén tänka sig atl krelsen av revisionsskyldiga företag begränsas till att omfatta företag med minst 10 anslällda.

TCO: Reservantema föreslår att frågan om utökning av kretsen av revisionsskyldiga företag bör upptas på nyll sedan erfarenheler vunnils av den föreslagna lagstiftningen. TCO vill på denna punkt - med hänsyn till det betydande intresset av att årsredovisningar granskas av utbildade revisorer - föreslå att frågan om revisionsskyldighetens utsträckande lill ytterligare grupper av företag omgående blir föremål för en fördjupad prövning.

Svenska Bankföreningen: Enligt beslämmelse i andra kapitlet I 8 skall revisor utses i varje företag som är skyldigt all upprälla årsredovisning. Det synes tveksamt huruvida under de närmasle åren kommer atl finnas lillräckligt många revisorer. Etl omedelbart krav på revisorer i alla de aktuella förelagen kan medföra att kvalitén på de anlitade personerna ofta blir olillfredställande. Krav alt revisor skall tillsättas borde därför gälla först efter en övergångstid.

Svenska kommunförbundei (majoriteten inom förbundels styrelse): Förslaget skulle inom den kommunala sektom få betydelse för val av revisorer i första hand i kommunala stiftelser. Möjligheterna atl tillgodose behovel av enhetlighet och samordning i den kommunala revisionen, vari då inbe-gripes även de kommunala företagen, skulle härigenom försvåras. För revision av kommunala företag, som till större delen utgöres av bostadsföretag, är enligt styrelsens uppfattning de kommunala yrkesrevisorema väl kvaliflcerade. När det gäller den kommunala sektom har förslaget om ökade kvalifikationskrav för revisorer nära anknytning till de frågor om insyn i kommunala företag, som behandlas av kommittén för utredning av frågor om kommunala företag m. m. Styrelsen får därför föreslå all denna fråga hänskjuts lill nämnda kommitté.

Svenska kommunförbundet (en minoritel av tre ledamöter i förbundels styrelse): Vi anser att andra och tredje meningarna i föregående siycke bör ersättas av följande.

Möjligheterna att tillgodose behovet av enhetlighel och samordning i den kommunala revisionen, vari då inbegripes även de kommunala företagen, skulle härigenom möjligen försvåras. Styrelsen vill emellertid trots detta inte motsätta sig förslaget.

Svenska revisorsamfundel (SRS): Samfundet är ense med kommittén om behovet av lagstadgad revision även för andra företagsformer än aktiebolag och ekonomisk förening. Erfarenhetsmässigt har flertalet företag emellertid redan i dagsläget tillgång till redovisnings- och skatteteknisk sakkunskap, vilket i viss mån förringar styrkan av kommitténs argumentering.

Beträffande revisionsreglemas utformning har motsvarande stadgande i aktiebolagslagen tjänat som förebild. Däri ingår åven beslämmelsema om revisorsjäv innebärande bl.a. atl jäv som revisor föreligger för den som varit behjälplig med företagets bokföring eller medelsförvaltning eller som intar en underordnad eller beroende ställning till eller är anställd i samma rörelse som person, vilken yrkesmässigt biträtt företaget med grundbokföringen eller medelsförvallningen. Genom beslämmelsema om revisionsskyldighet saml reglerna om revisorsjäv kommer de företag, som 7 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 143. Bdagedel

Prop. 1979/80: 143 98

omfattas av revisionsskyldighet att åsamkas en extra kostnad. Revisionsskyldigheten bör därför enligt samfundets uppfattning inskränkas till förelag av sådan slorlek att fördelama med revisionen uppväger denna koslnad.

På grund av vad ovan anföris föreslår samfundet all endasl förelag med normall minsl tjugofem årsanställda skall omfattas av revisionsskyldighet. För att revisionen skall bli meningsfull föreslås å andra sidan, all endast revisorer som står under lillsyn skall få utses. Samfundet föreslår därför, atl den undre gränsen för revisionsskyldighel utformas så atl auktoriserad eller godkänd revisor skall utses i förelag, som normalt har minsl ljugofem årsanställda. Enligt samfundets uppfattning finns tillräckliga personella resurser att möta den ökade efterfrågan på kvalificerade revisorer, som skulle följa av delta kvalifikationskrav.

Enligt förslagel skall revisionen omfatta även förvallningsrevision. Revisorn skall sålunda enligt motiveringen, sid. 176, "granska och bedöma viktigare beslul och ålgärder inom företaget från affärsmässig och ekonomisk synpunkt saml kanske också granska förelagels verksamhel ur social och samhällsekonomisk synvinkel". Samfundet motsätter sig dessa formuleringar, eftersom de kan framkalla anspråk på revisom, som översiiger hans kompetens. Vidare lorde det vara omöjligt för revisom all granska förelagets verksamhet ur social och samhällsekonomisk synpunkt, då några fastställda regler härför saknas. Samfundet ifrågasätter vidare det meningsfulla i föreskriften att revisom i revisionsberättelsen för enskild firma skall anmärka om han vid granskningen av företagets förvallning påträffat fel eller försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet för företagsledningen. Bestämmelsen bör därför utgå vad gäller enskild firma.

Enligt förslagets 2 kap. 8 8 skall årsredovisnings- och koncernredovisningshandlingar för det senasl förflutna räkenskapsåret överlämnas till revisor senast fyra och en halv månad efler räkenskapsårels utgång. Efler genomförd revision skall revisom därefter jämlikt 2 kap. 10 6 avlämna revisionsberättelse till den som svarar för förvaltningen av förelagets angelägenheler senast fem månader efter räkenskapsårets utgång. Den lidsperiod under vilken revisorn har atl utföra revisionsarbetet skulle således kunna komma att inskränkas till två veckor, vilket förefaller praktiskt hell orimligt. Förslagel bör därför omformas så, att årsredovisningshandlingarna skall överlämnas lill revisom senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång, och alt revisorn skall avge revisionsberättelse senast fem och en halv månad efter samma datum.

Sveriges Redovisningskonsullers Förbund: Beiräffande kravet på revision ställer vi oss tveksamma till om detta inte kan utformas så att krav i stället uppställs på kvalificerad redovisningskonsult. Handelsbolagen och kommanditbolagen utgör ofta relativt små företag, där en kvalificerad redovisningskonsuli ofta kan fylla elt större behov än en kvalificerad revisor. Genom kravet på kvalificerade redovisningskonsulter i stället för krav på revisorer undgår man också de många problem som annars uppkommer genom jävsreglerna. Reglerna om krav på kvalificerad redovisningskonsult måste föregås av någon typ av auktorisation av redovisningskonsulter. Ett krav på kvalificerad redovisningskonsuli bör medföra att förelagets redovisning blir ordentligt skött, vilket i sin tur borgar för att såväl fiskala intressen som borgenärsinlressen tillgodoses. Vi ber att i detta avseende få hänvisa till vårt remissvar över Brottsförebyggande rådets promemoria (PM 1978:2) "Revisors verksamhet".

SABO: Vad gäller revisionen instämmer SABO i sak med ulredningens

Prop. 1979/80: 143 99

överväganden. Enligt SABOs mening är det av stor vikt att reglerna för de allmännyttiga bostadsföretagens årsredovisning och revision utformas så lika som möjligt oavsett om företagen drivs i form av sliftelser eller aktiebolag.

3.4 Koncerner

3.4.1 Allmänl

Riksåklagaren: Enligt min mening är del mindre lämpligt att låta skyldighelen att avge koncernredovisning vara avhängig av antalet anställda i koncernen. När del gäller förelagskonstellationer av detla slag kan verksamheten ofta vara mycket omfattande och betydande även om antalet anställda understiger 10. Otvivelaktigt har såväl det allmänna som de anställda ett starki inlresse av insyn även beträffande sådana koncerner. Jag förordnar därför i likhet med ledamoten Hammarberg och experterna Ericson och Gustafsson alt koncemredovisning skall avges utan annan begränsning ån den som följer av skyldigheten att upprätta årsbokslut.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Jag ansluter mig till reservalion 2.

Åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt: Som kommittén framhållit, kan handelsbolag vara moderbolag i en koncem. Men även stiftelse eller fysisk person kan ha ett hell dominerande inflytande över elt storl antal bolag bl.a. genom aktieinnehav eller andelar, så alt ett koncernlik-nande förhållande föreligger. Då del är av slor vikt alt dessa ägarrelationer utåt och inåt fastslälles i en koncern, är de förslag som härom framlagts belydelsefulla och lillslyrkes. Närdet gäller koncemredovisning har kommittén inskränkt denna till atl avse koncemer med minst 10 anställda. Della synes ej lillräckligl. Alla lyper av koncemer bör i princip vara redovisningsskyldiga. Exempel härpå: En civilekonom drev under fem år ijugosex bolag, huvudsakligast kommanditbolag, med mindre än 10 anställda. Genom all begagna avdragsrätterna betalade han under nämnda tid ingen skatl. Atl få en samlad bild av bokföringen - som inrymdes i en kontorslokal på sexton rum alla fyllda med böcker - var näst intill omöjligt. En sådan koncern föreslår nu kommittén ej skall vara skyldig avge koncernredovisning, ej heller vara skyldig underkasta sig revision. Etl annat exempel: En företagare drev fyra aktiebolag. Han ägde samtliga aktier. Bolagen samarbetade på det viset att ett bolag träffade avtal om entreprenad, medan de andra bolagen enligt interna avtal uppträdde som underentreprenörer till det exteml avtalsslutande bolagel. Två av bolagen gick sedan i konkurs. Mindre än 10 personer har varit anställda i bolagen. Enligt kommiuén skulle ej heller i ett sådant fall krävas koncemredovisning. Eller den koncern, som beslår av ett moderbolag i Sverige med åtta anslällda och tre brevlådeföretag i Liechtenstein, som skötes av en banktjänsteman på plalsen?

Länsåklagarmyndigheten I Malmöhus län: 1 likhei med vad som framhållils i reservation 2. bör åven små koncemer vara koncernredovisnings-skyldiga och denna redovisning vara knuien till skyldigheten att upprätta årsbokslut.

Bankinspektionen: Inspektionen vill låta gränsen 5 anställda slå igenom även när del gäller koncernredovisningen. Inspektionen anser det nämligen väsentligt atl även småföretagare som driver sin verksamhet i olika bolag åläggs atl iaktta dessa regler.

RSV (majorileten: se avsnitt 3.2): 1 likhei med ledamoten Hammarberg

Prop. 1979/80: 143 100

och experterna Ericson och Gustafsson kan inle RSV finna någon anledning all införa någon begränsning i skyldighelen all avge koncernredovisning. Sådan skyldighet bör avse alla koncerner i likhei med vad som gäller enligt aktiebolagslagen. Även om en sådan redovisning inte direkt har någon betydelse för taxeringen av bolagels delägare erhålls därigenom nödvändiga upplysningar om de i koncernen ingående förelagen som kan vara lill indirekt nytta i laxeringsarbelel. RSV vill i delta sammanhang föreslå att en beslämmelse införs i taxeringslagen, varigenom den som har alt upprälla koncemredovisning också skall bifoga en kopia av denna lill allmän självdeklaration.

Patent- och registreringsverket: Om kommitténs förslag genomförs aktualiseras frågan till vilken myndighel handlingarna skall insändas. Den uppdelning som kommittén föreslår innebär atl redovisningshandlingar för förelagskombinalioner av typen "sidoordnad koncem" saml för koncerner med aktiebolag som moderföretag skall insändas till patenlverket medan koncernredovisningar i övrigt skall insändas till länsstyrelsen. Patenlverket finner della betänkligt eftersom osäkerhel lätt uppslår hos allmänheten om till vilken myndighet man skall vända sig för alt få önskad information. Enligt patenlverkets mening är del mesl ändamålsenligt all redovisningshandlingama samlas hos en myndighel. Denna myndighet bör vara palenlverket, som redan är centralmyndighet för aktiebolagens räkenskapshandlingar.

AMS: Styrelsen vill tillstyrka och ansluta sig till reservationen 2. Här vill styrelsen särskilt framhålla, all en koncems verksamhel kan vara omfattande och betydande även vid ett litel antal anställda. Vidare vill styrelsen påpeka att redan det i olika avseenden ofta svåröverskådliga förhållandet med koncemverksamhet som sådan, jämförl med ett enda oberoende bolags verksamhet, ger särskilt anledning för de anställda och samhället atl fä möjlighet till insyn också genom koncernredovisning. Möjlighelen att bedöma en koncerns rörelseresultat enbart på grund av koncemföretagens separata årsredovisningar är begränsad, vilket även del moiiverar ett krav på koncernredovisning, också för koncem med få anställda.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: En koncems verksamhet kan vara omfallande och betydande även med ett färre anlal anslällda än tio. Länsstyrelsen delar reservanlemas uppfattning i detta hänseende. Skyldigheten atl upprätta koncernredovisning bör avse alla koncerner oavsell slorlek, i likhei med vad som gäller enligt akliebolagslagen.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län (majorileten): Länsstyrelsen delar reservanten Hammarberg och expertema Ericsons och Gustafssons uppfattning alt koncemredovisning bör avges även om anlalet anställda inom koncernen understiger 10.

Länsstyrelsens i Västernorrlands län (en minoritet av sex ledamöier): Skyldigheten att avge koncernredovisning bör inle göras mer omfattande än vad bolagskommiltén föreslagit.

Stiftelseutredningen: I likhet med kommillén anser vi att insynen i koncernerna bör förbällras. Även här har kommittén emellertid underlåtit att anpassa förslaget till stiftelsernas särskilda behov och förutsättningar. För dem är den föreslagna ordningen i flera avseenden otillfredsställande.

Förslaget till allmänt koncembegrepp begränsas i ett viktigt avseende. Moderföretaget skall utgöras av någon som har att upprätta årsbokslut. Denna begränsning har stor praktisk betydelse för sliftelserna. Enligt vår uppfattning har kommittén inte anfört några övertygande skäl för att inskränka den föreslagna bestämmelsen på detla sätt. Vi återkommer till frågan vid behandlingen av sidoordnade koncerner.

Prop. 1979/80: 143 101

Del finns även skäl alt erinra om alt förslagel saknar ell skydd mot alt någon är såväl moder- som dotterföretag till etl annat företag. Inom aktiebolagsrälten finns del elt visst skydd mot della genom förbudet mol förvärv av egna akiier. Fnligl vår mening bör del övervägas alt införa en liknande ordning även här.

Skyldigheten att lämna koncernredovisning kommer alt begränsas lill koncerner som under det senasle räkenskapsåret har sysselsatt i genomsnitl minsl 10 anställda. Som vi lidigare har nämnt är emellerlid behovel av koncernredovisning inte enbart beroende av antalet anställda utan bör en begränsning bygga på andra kriterier.

Koncernredovisningen skall bygga på koncernföretagens årsbokslut. 1 vissa fall skall dock avvikelser kunna göras. Detla förslag har flera brisier. Det allmänna koncernbegreppet förutsälter inte alt dotterföretagen har att upprälla årsbokslul. Följaktligen kan det komma alt saknas elt viktigt underlag för koncernredovisningen. Vidare gäller kravet på årsbokslut endasl förelagens bokföringsplikliga verksamhet. I den mån som det även drivs annan verksamhel kan årsbokslutet ge en missvisande bild av företagels ställning. Båda dessa förhållanden har stor betydelse för stiftelserna. Vi anser att förslaget i denna del måste omarbetas. Koncemredovisningen får inte brista i tillförlitlighet.

Koncernredovisningen skall bli tillgänglig för allmänheten hos den länsstyrelse som är registreringsmyndighet för moderföretaget enligt handelsregisterlagen (1974: 157). Denna ordning är olämplig för stiftelserna. Även här bör de ha att vända sig till den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet enligt I 8 lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser.

Enligt vår uppfattning har förslaget om att moderförelag skall lämna koncernredovisning sådana brisier alt det bör grundligt omarbetas. För sliftelserna bör även i detta fall frågan lösas inom ramen för en ny lagsliftning om stiftelser. Vi ämnar utarbeta etl förslag till en sådan lösning.

Stiftelsema bör inte heller övergångsvis belastas med alt lämna koncernredovisning. Förslagel har ett alltför begränsai värde från redovisningssyn-punkt för alt det skall vara skäligt. Vidare är del dåligt anpassat till stiftelsernas förhållanden. Vårt utredningsarbete torde kunna avvaktas ulan pålagliga olägenheter. Vi föreslårdärföratl stiftelserna undantas frän skyldigheten au lämna koncemredovisning. Däremot har vi ingel all erinra mot all sliftelserna berörs av förslagel som dotterföretag.

FAR: Förslagel kräver all årsredovisning för årsredovisningsskyldiga med mellan 10 och 200 anställda och med tillgångar understigande ett värde motsvarande 1 0(X) basbelopp avlämnas endast efter anmodan av länsstyrelsen. För koncerner finns ingen molsvarande regel, ulan både de koncerner som avses i 3 kap. 1 8 och "sidoordnade koncemer" med minsl 10 anställda skall enligt förslagel utan anmodan inlämna koncernredovisning. Anledningen härtill är enligt motiven s. 185 främsl att uppgifter om koncernförhållanden i allmänhet kan anses vara av större vikl än årsredovisningen. Detta påslående kan ifrågasättas. Det faktum atl en verksamhet är uppdelad på Ivå juridiskt separata enheter torde snarare göra koncernredovisningen mindre intressant än årsredovisningen förden enhel som man har kontakt med (levererar till, är anställd hos), om ett val mellan koncernredovisningen och årsredovisningen måsle göras. FAR anser atl reglerna för insändande av årsredovisning och koncernredovisning bör vara hell parallella.

LO: Slutligen vill LO beröra utredningens förslag till uividgning av koncernbegreppet. LO ser det som myckel angeläget atl detla kommer lill

Prop. 1979/80: 143 102

slånd men befarar att de föreliggande definitionerna inle täcker flera stora koncernbildningar, exempelvis Bonnierföretagen och Johnsonkoncernen.

I en gemensam skrivelse från tolv LO- och PTK-förbund till industriministern har förbunden visat att Johnsonkoncernen utgör en koncernbildning och alt de anslällda med nuvarande lagstiftning inte kan få insyn i koncernens lotala verksamhel. Del är enligt LOs uppfattning myckel allvarligt att de anställda i en koncem med nära 30 000 anslällda inle kan få insyn i för dem viktiga frågor. I underremiss från Svenska Fabriksarbetare-förbundet påtalas alt nuvarande koncernregler försvårar de anslälldas insyn i flera slora koncernbildningar inom förbundels verksamhelsområde.

LO anser atl den utvidgning av koncernbegreppet som föreslås i utredningens kapitel 10 inte är lillräckligl långtgående. Flera stora koncernbildningar skulle som ovan sagts inte komma att räknas som koncerner.

Vidare föreslår utredningen endast atl koncernbegreppet skall utvidgas när del gäller kravet på koncemredovisning. Ur de anställdas synvinkel är koncernbegreppet även intressant i andra avseenden exempelvis frågan om styrelserepresentation. En utvidgning av koncernbegreppet bördarför gälla alla koncernbildningar och gälla i alla för de anställda väsentliga avseenden.

Svenska Fabriksarbetareförbundet: Förbundet kan inte alls bifalla förslagel i denna punkt. En koncems verksamhet kan vara mycket omfattande och betydande även om den har färre anlal anslällda än 10. Det skulle därför vara otillfredsställande för de anställda om dessa koncerner skulle vara undantagna från skyldighelen att avge koncernredovisning. Förslaget skulle innebära om det genomfördes att stalsmaklema missade möjligheten att genomföra en förändring som har stor betydelse ur företagsdemokratisk synpunkt men också ur samhällels synpunkt. Det är en facklig erfarenhet att många företag använder sig av en uppdelning i olika juridiska enheter och koncembildningar för att undgå insyn från de anställda och kontroll från samhället. Det är därför ell samhällsansvar att de anslällda och samhället skaffas möjligheter till insyn i koncerner med få anställda.

Förbundet stöder reservantema Hammarberg, Ericson och Gustafsson i deras reservation på denna punkt och menar liksom reservantema att den som bedriver verksamhet i sådan avancerad form som koncernförhållandet ändå får anses vara med säkerhet besitter sådan kunskap atl etl upprättande av koncemredovisning inte är alltför betungande. Skyldigheten att avge koncernredovisning bör således enligt förbundets mening knytas till skyldighelen att upprätta årsbokslul.

Förbundet anser atl den utvidgning av koncernbegreppet som föreslås i ulredningens kapitel 10 inte är lillräckligt långtgående.

Flera stora koncembildningar inom förbundets verksamhetsområde skulle inle komma att räknas som koncemer. Det gäller exempelvis Trelleborgs Gummifabrik/Trelorn och Johnsonkoncernen.

Vidare föreslås atl koncernbegreppet endast skall utvidgas när det gäller kravel på koncernredovisning. Från de anställdas synvinkel år koncernbegreppet även intressant i andra avseenden exempelvis frågan om styrelserepresentation. En utvidgning av koncernbegreppet bör därför gälla alla koncernbildningar och gälla i alla för de anställda väsenlliga avseenden.

ICO: Koncerndelen i lagförslagel innebär alt koncernredovisning skall avges. En majoritet i kommittén har dock föreslagit all denna skyldighel endasl skall gälla om koncernen sysselsatt i medeltal minst lio anslällda. Såsom en ledamoi och de bägge arbetstagarexpertema i en reservalion

Prop. 1979/80: 143 103

konstaterat, vore del synnerligen otillfredsställande inte bara för de anställda om övriga koncerner skulle undanlas. TCO kan inle acceptera alt de anslällda går miste om viktig informalion i just sådana koncerner där deras möjligheter till insyn eljesi är mer begränsade och tillslyrker därför reservanternas förslag.

Vidare anser TCO att den av utredningen föreslagna utvidgningen av koncernbegreppet inte är tillräckligt heltäckande. Speciellt allvarligt är att flera stora koncernbildningar inle skulle omfattas av utredningens förslag om sidoordnad koncern. Detta gäller exempelvis Johnsonkoncernen och Bonnierföretagen. 1 en gemensam skrivelse från lolv LO- och FFK-för-bund till industriministern har dessa förbund påtalat all Johnsonkoncernen utgör en koncernbildning där de anställda inte kan få insyn i för dem synnerligen viktiga förhållanden på grund av nuvarande lagsliflning. TCO anser det myckel angeläget att Johnsonkoncernen och liknande koncernbildningar omfattas av koncernbegreppet i en kommande lagstiftning.

Slutligen anser TCO att det vore otillfredsställande om det av utredningen föreslagna nya koncembegreppei endasl kommer alt innebära krav på koncernredovisning. Från de anställdas synpunki är koncernbegreppet beiydelsefulll i flera andra avseenden. Det gäller bl. a. frågan om styrelserepresentation.

Svenska Revisorsamfundet SRS: Del finns enligi samfundels uppfattning ingen anledning alt föreskriva olika regler för skyldigheten att offentliggöra årsredovisning och koncemredovisning.

Inte minst i fråga om skyldigheten all upprätta koncemredovisning bör fördelen av sådan redovisning vägas mot de kostnader som åsamkas företagen. Som utredningen själv påpekat (sid. 182) kräver upprättandet av koncernredovisning en inte obetydlig bokföringsteknisk kunskap, varför det får förutsättas att medverkan från utomstående redovisningsteknisk sakkunnig kommer att efterfrågas. Den information, som berörda intressegrupper kan ha ett sakligt intresse av att få tillgång till, torde myckel väl kunna ges i annan form än genom en koncemredovisning. Uppgift om ägareförhållanden, "konceminlema" mellanhavanden m.m. kan således lämnas utan upprättande av koncemredovisning.

Akliebolagslagens syfte med koncernredovisning, att bestämma gränsen för vinstutdelning inom koncemen, saknas hell i den föreslagna lagstiftningen, där man inte har uppdelning i bundet och fritt kapital. I ett handelsbolag kan sålunda alla vinstmedel fördelas mellan bolagsmännen. En "sidoordnad koncern" torde vidare mestadels ägas av en eller ett fåtal fysiska personer. Vinsluidelning är i dessa s. k. fåmansbolag sällsynt, då vinsten i stället vanligen ullages som lön.

Införandet av elt nytt koncembegrepp kan komplicera annan lagsliftning, där uttrycket koncern kan ha en annan betydelse.

Renl redovisningstekniska problem kan uppkomma vid elt genomförande av förslaget. Några normer, vare sig nationella eller intemationella finns inte för upprättande av koncernredovisning för de "koncerner" ulredningen sammanslällt.

Sammanfattningsvis avstyrker samfundet förslaget vad gäller skyldigheten att upprätta koncernredovisning.

Sveriges Redovisningskonsullers förbund: Beiräffande förslagel avseende koncerner delar vi utredningens uppfallning all särskilda regler avseende koncerner med handelsbolag är nödvändiga.

Prop. 1979/80:143 104

3.4.2 Sidoordnade koncerner

Överåklagaren i Siockholm: Sårskill angelägen synes mig reformen beiräffande sidoordnade koncerner, vilka regler även föreslås gälla ägare lill aktiebolag. Emellertid är del i 3 kap. 12 8 1 st. 2 p. uppställda kravel all de juridiska personerna skall slå under den fysiska personens enhetliga ledning ur åklagarsynpunkl väl strängt. 1 brottssammanhang förekommer del nämligen ofta att bulvaner står som ledare för företag i sidoordnade koncerner. Del finns därför risk för att länsstyrelsen med den föreslagna lagtexten i många fall kan komma atl sakna tillräckligt underlag för föreläggande att inkomma med koncernredovisning. Jag förutsätter då att reglerna om undantag från samma räkenskapsår i 3 kap. 5 8 2 st. och 14 6 2 st. kommer att tillämpas ytlerst restriktivt. Det har nämligen i praktiken visat sig att brottslighet på ifrågavarande område ofta möjliggjorts genom alt olika räkenskapsår kunnal användas för olika bolag eller att ett bolag haft brutet räkenskapsår medan dess ägare deklarerat per årsskiftet.

Bokföringsnämnden (majorilelen): För bl.a. långivare och de anslällda innebär det idag i en del fall betydande svårigheter atl få överblick över och insyn i det som utredningen benämner "sidoordnade koncerner". BFN kan mot den bakgrunden se att det föreligger ett behov av att förbättra informalionen från och om sådana verksamhetsformer och är posiliv lill atl redovisningskraven utvecklas på elt sådant sätt att de ökade informationskraven kan tillgodoses.

Det vore givetvis önskvärt alt gällande praxis för upprättande av årsredovisning i koncerner med vanliga moder- och dotterbolagsförhållanden också kunde tillämpas då det gäller typen "sidoordnade koncerner". Denna praxis innebär bl.a, eliminering av alla interna mellanhavanden mellan koncernenheterna (aktieinnehav, inlernvinster etc). Kommittén förutsätter på sidan 206 i betänkandet all "vad i specialmotiveringen lill 7 6 sagts om eliminering av iniema resultatposter, inlerna mellanhavanden, inlernl aktieinnehav och intemvinster otkså gäller då fråga är om sidoordnai koncernförhållande". Enligt BFN:s uppfattning saknas emellertid koncernstrukturens förutsättningar för att tillämpa gängse regler för upprättande av koncernresultat- och koncernbalansräkningar. Den koncernredovisning som av utredningen föreslås i 12-15 68 för "sidoordnade koncerner" skulle enligt vad BFN förslår resultera i etl slags sammanläggningsbalans där inga som helst elimineringar kan göras. BFN finner inte att man i betänkandet tillräckligt kartlagt värdet och användningen av den information som därigenom uppnäs.

Koncernredovisning i "sidoordnade koncerner" medför sålunda nya redovisningstekniska problem utöver de som är förknippade med koncernredovisning i koncern med t. ex. akliebolag eller handelsbolag som moderföretag. För koncernredovisning i "sidoordnade koncemer" finns varken praxis eller nationella/internationella rekommendationer. Även om ulredningen diskuterat svårigheterna anser BFN att dessa inle är tillräckligt beaktade. Som oklara frågor vill BFN framhålla bl.a. följande:

- Definiiion och redovisning av det egna kapitalet. Skall enbart kapital som intjänats efler övertagandet/starten få räknas in i "koncernens" egna kapital eller skall del egna kapilalel räknas fram genom sammanläggning av de fristående bolagens?

- Hur skall förvärvad lagerreserv redovisas?

- Behandlingen av minorilelsposl i annal i den "sidoordnade koncernen" ingående bolag som förvärvats från ägaren av den "sidoordnade koncernen". Hur skall ev. över-/undervärde behandlas?

- Definiiion och behandling av inlernvinsl som uppstått vid försäljning
mellan sidoordnade bolag?

Prop. 1979/80:143 105

BFN anser sammanfattningsvis de redovisningslekniska frågorna i samband med sidoordnade koncerners årsredovisning vara av så genomgripande natur atl det framlagda förslägel i nuvarande utformning inte bör läggas till grund för lagstiftning utan bör utredas vidare.

Bokföringsnämnden (reservalion av ledamöterna Lennart Nyström, LO. och Birgitta Isaksson Pérez, TCO): I 3 kap. 12- 16 66 föreslås att s. k. sidoordnade koncemer skall avge koncemredovisning. För bl. a. långivare och de anställda innebär det idag i en del fall betydande svårigheler att få överblick över och insyn i det som utredningen benämner sidoordnade koncerner. Som bolagskommiltén påpekal har också bankinspektionen i remissvar på aktiebolagsutredningen pekal på de problem som finns med dessa ekonomiska konstellationer. Mot den bakgrunden föreligger det ell behov av alt förbättra informationen från och om de s.k. sidoordnade koncernerna. Vi vill därför tillstyrka ulredningens förslag om redovisningsskyldighet för s. k. sidoordnade koncemer.

Koncernredovisningen i sidoordnade koncerner kan dock medföra nya redovisningstekniska problem utöver dem som normall är förknippade med koncemredovisning i koncemer med t. ex. aktiebolag eller handelsbolag som moderföretag.

Vi tillstyrker mot bl. a. denna bakgrund ulredningens förslag (3 kap. 7 6) atl i denna lag liksom i aktiebolagslagen medge undantag från kravet på t. ex. koncemresultaträkning om det med hänsyn till koncernens sammansällning eller andra särskilda skäl är förenat med synnerliga svårigheter att tillämpa en fullständig koncemredovisning. Enligt vår mening innebär detta att den som har att upprätta koncemredovisning för sidoordnade koncerner i sådana fall ålägges alt upprätta minst en informalionssamman-siällning innehållande en förteckning över den sidoordnade koncernens bokföringsskyldiga juridiska personer.

Till en sådan förteckning bör fogas en redogörelse för samtliga de ekonomiska mellanhavanden som förekommer mellan de i förteckningen förekommande juridiska personema inbördes och mellan dessa juridiska personer och ägaren. Därtill skall också fogas årsredovisning för vart och ett av de av honom kontrollerade bolagen och övriga juridiska personerna. Förteckningen jämte därtill fogade handlingar bör enligt vår mening insändas utan anmaning till PRV i likhet, med vad som enligt utredningens förslag skall gälla för mer fullständiga koncernredovisningar för sidoordnade koncemer. En sädan sammanslällning synes vara analog med 218 BFL.

Vad gäller de särskilda nya redovisningstekniska problem som följer av koncernredovisning för sidoordnade koncemer anser vi atl BFN bör ta upp dessa till behandling när en lagsliftning om sidoordnade koncemer blir verklighet. Genom utfärdande av anvisningar kan då BFN undanröja de tekniska problem som kan uppstå vid upprättandel av koncemredovisning för sidoordnade koncemer.

Vi vill vidare tillstyrka utredningens förslag i 3 kap. 16 6 att det införs regler som föreskriver upplysningsplikt för förelag i sidoordnade koncerner atl namnge övriga förelag i koncemen. Vi anser dock all alla ekonomiska mellanhavanden med övriga företag i den sidoordnade koncernen bör anges och inte enbari andel av årets inköp och försäljning som ulredningen föreslagil.

För atl undvika kringgående av bestämmelserna om koncernredovisning för sidoordnade koncemer anser vi alt "fysisk person" i avsnittet om sidoordnade koncerner bör ersättas med "fysisk person saml denne närstående personer".

Förekomslen av närstående personer presumeras därvid innebära en

Prop. 1979/80:143 106

gemensam ledning med ell besiämmande inflytande men atl presumlionen faller om del visas att gemensam ledning inte finns.

Bankinspeklionen: Som tidigare nämnts vill inspektionen låta gränsen 5 anställda slå igenom även när del gäller koncernredovisningen. Inspeklionen anser det nåmligen väsentligl atl även småföretagare som driver sin verksamhel i olika bolag åläggs alt iaklla dessa regler. Inte minst kan detla ha sin betydelse vid de sidoordnade koncerner som inspektionen berörde i sitt remissyttrande över akliebolagsutredningens förslag till aktiebolagslag och som nu fär en i stort sett lillfredsställande lösning.

Patent- och registreringsverkel: Kommittén föreslår införande av redovisningsregler för företagskombinationer där icke bokföringsskyldig fysisk eller juridisk person har ett bestämmande inflytande över två eller flera bokföringsskyldiga juridiska personer. Palentverket ifrågasätter om denna form av redovisning kan ge någon information, som inte kan utläsas ur den redovisning som respeklive förelag är skyldigt avgiva. I den mån den åsyftade redovisningen närmast får karaktären av en förmögenhelsdekla-ration synes beslämmelser därom höra hemma i annan lagstiftning än den bolagsrätlsliga. Något register föres ej över fysiska personer och deras aktieinnehav varför patenlverket även saknar möjlighet att kontrollera om skyldighel atl insända redovisningshandlingar föreligger. Patenlverket har därför inte funnit övertygande skäl för förslaget i denna del.

Konkurslagskommittén: Under konkurslagskommitténs arbete med del framlagda förslaget om näringsförbud visade det sig att mindre nogräknade företagare bl. a. begagnar sig av s. k. oäkta eller sidoordnade koncerner i syfte atl nå ekonomiska fördelar på borgenärernas eller samhällets bekostnad. Den brislande insynen i en sådan koncern omöjliggör en totalbild av den verksamhet som bedrivs. Den av bolagskommiltén föreslagna ordningen i fråga om sådan koncern synes därför vara ett sleg i rält riktning. Emellertid kan skyldigheten att avge koncemredovisning för företag som ingår i sidoordnad koncern lätt kringgås, l.ex. genom att den redovisningsskyldige sprider aktierna på honom närstående eller anlitar bulvan. Över huvud synes regleringen inte ta sikle på de missbmksproblem som förekommer. I della sammanhang kan också pekas på att förslaget inle anvisar någon möjlighel till kontroll av reglemas efterlevnad.

Stiflelseutredningen: Skälel lill förslaget att införa ell nyll koncernbegrepp är alt det finns ett behov av insyn ulanför de vanliga koncernförhållandena. Därför är del svårt all förstå varför kommittén har undantagit de företag som ulövar den enhetliga ledningen över sidoordnade koncerner. Behovet av insyn lär inte vara mindre i dessa företag. Det torde snarare förhålla sig tvärtom. Den föreslagna begränsningen torde bero på atl företagen i dessa fall inte driver någon bokföringspliktig verksamhet. Men i så fall bör del övervägas atl utvidga bokföringsskyldigheten.

Vidare är det av praktiska skäl olämpligt att bygga ett koncernbegrepp på skyldighelen att upprätta årsbokslul. Det beror på att bokföringslagstiftningen bygger på del civilrällsliga näringsidkarebegreppel. Som vi tidigare har framhållil är detta begrepp myckel allmänt hållet. Del kan därför vara svårt alt tillämpa en bestämmelse som bygger på detta begrepp. Dessutom kan bokföringsskyldigheten skifta från det ena årel lill det andra. Därmed kan exempelvis en stiftelse övergå från att vara moderföretag i en koncern lill att bli del ledande förelaget i en sidoordnad koncern.

Enligt vår uppfallning saknas det anledning atl arbela med två olika koncernbegrepp. Behovel av insyn i koncernförhållanden bör i stället lösas genom att förändra det allmänna koncernbegreppet. Kravet på att moderföretagen skall ha atl upprätta årsbokslul bör tas borl. Därmed blir begreppet sidoordnad koncern överflödigt. Vi anser all della på ett bäitre sätl än

Prop. 1979/80: 143 107

kommilléns förslag tillgodoser behovel av insyn.

I övrigt får vi hänvisa lill vad vi lidigare har anfört om koncernförhållanden. Vi vill särskilt erinra om alt skyldighelen alt lämna koncernredovisning inte enbart bör vara beroende av antalet anställda inom koncernen. Vidare bör stiftelser sända in koncemredovisningen till den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet enligt I 6 lagen (1929; 116) om tillsyn över stiftelser.

FAR: I 3 kap. 12- 1688 har upptagils förslag till definition av "sidoordnad koncern" och regler för koncemredovisning i sådan koncern. Den enda motiveringen för införandel av detla nya begrepp ligger i alt det anlagils vara lämpligl med koncernredovisning för dessa förhållanden. Emellertid synes kommiitén över huvud taget ej ha gått in på frågan om nyttan av en sådan redovisning oeh diskuterat vem eller vilka som skulle kunna ha användning av den,

FAR vill för sin del bestämt avstyrka införandel av lagregler om "sidoordnade koncerner" och redovisningsbestämmelser för dem. Härför kan flera slarka skäl anföras.

a) FAR kan inle inse all del uppslår någon nytta för de av lagstiftningen berörda intressentgrupperna genom koncemredovisning för "sidoordnade koncerner", vilken kan uppväga de kostnader och problem en lagsliftning härom skulle medföra. "Sidoordnade koncerner" lorde huvudsakligen bestå av aktiebolag för vilka årsredovisning redan krävs enligt akliebolagslagen. Dessa årsredovisningar är tillgängliga för alla, och den ytterligare information som tillförs torde bli ganska begränsad.

b) Införandet av detla nya koncernbegrepp skulle komplicera annan lagstiftning, vari koncernbegreppet har införts eller kan komma att införas.

c) Åtskilliga nya rent tekniska redovisningsproblem skulle uppkomma, för vilka f n. varken finns någon praxis eller några nationella eller internationella normer.

d) Övervakningsmöjlighetema förefaller vara små. Aklieägarförteck-
ning för aktiebolag registreras inte och det är alltså inte möjligt för PRV att
avgöra för vilka "sidoordnade koncemer" årsredovisning skall avges.
Visserligen kan exempelvis de anslällda, vilka utgör en intressenlgrupp,
begära en viss koncernredovisning hos PRV och sådana krav ger PRV viss
möjlighet alt kartlägga koncemer av detta slag. Det kan dock ifrågasättas
om PRV har resurser att aktivt utföra en sådan kartläggning.

TCO: 1 fräga om koncerner konstaierar TCO med tillfredsställelse att
utredningen i detta sammanhang även behandlar vad den kallar "sidoord
nad koncem". —--

Sidoordnad koncem bör även i andra avseenden än då det gäller koncernredovisning likställas med andra koncerner.

Svenska Handelskammarförbundet: 1 ett avseende kan Handelskammarförbundel inte tillstyrka kommitténs förslag. Även sidoordnade koncerner, d.v.s. sådana där fysisk eller juridisk person som inte har att upprätta årsbokslut enligt bokföringslagen har ett bestämmande inflytande och besitter den enhetliga ledningen över två eller flera bokföringsskyldiga juridiska personer, skall avge koncernredovisning. Som bl.a. framhållits i doktrinen kan del inle anses rimligt att hänföra förelag till samma koncem endast av del skäl all de är ägda av samma person. Det torde inle vara ovanligt alt fysiska personer äger och leder tvä eller flera förelag ulan att dessa har något samband. 1 van fall kan del inle i den siiuaiionen anses rimligl all lala om elt koncernförhållande. Några argument för sin ståndpunkt har kommillén inle heller presenterat annat än att risk i en sådan situation föreligger "för manipulationer med företagens ekonomiska ställning". Som framhållits tidigare i delta remissylirande bör emellertid åtgår-

Prop. 1979/80:143 108

der mot ekonomisk brottslighet inte ges formen av generella beslämmelser som onödigtvis försvårar verksamheten för seriösa näringsidkare. Handelskammarförbundet avstyrker därför förslagel i denna del. 1 vart fall bör bestämmelserna utformas så att ett klart samband skall föreligga mellan företagens verksamhet för atl de skall konstituera en koncem.

Svenska kommunförbundei: Eftersom kommunerna är icke bokföringsskyldiga juridiska personer skulle de, då undanlag ej gjorts för dem, således vara skyldiga all upprätta koncemredovisning för kommunala företag som uppfyller de i förslagel uppställda kriterierna. Farhågor för att en kommun genom inlerntransaktioner av olika slag mellan kommunens företag skulle söka nå sådanl resultat att en koncernredovisning till gagn för presumtiva avtalsparter och andra skyddsvärda iniressen skulle vara påkallad måste bedömas som obefogade.

Enligt styrelsens uppfattning bör därför uttryckligt undanlag från skyldighet att avge koncernredovisning för s.k, sidoordnad koncem kunna göras för de kommunala företagen.

Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund SBRF: Beträffande s. k. sidoordnade koncernerföreslår SBRF att endast förelag som har något klarl samband med varandra skall betraktas som sidoordnad koncem och avlämna koncernredovisning. Enbart det förhållandet att en fysisk person äger och har ett bestämmande inflytande i två eller flera juridiska personer torde icke få vara avgörande om elt koncemförhållande råder. Det kan röra sig om vitt skilda branscher där det kan vara motiverat med ett annat räkenskapsår än övriga ägda förelag.

Sveriges Industriförbund: 1 etl avseende kan förbundel inle fillslyrka kommitténs förslag. Även för företag i sidoordnade koncemer föreslås all den fysiska eller juridiska personen skall avge koncemredovisning. Kreditgivare, anställda och andra intressenter kan av naturliga skäl ha intresse av att veta vilka företag som en fysisk person har etl bestämmande inflytande över. Även för konkurrentema kan finnas ett berättigat insynsintresse, nämligen om den fysiska personen använder sig av de företag över vilka han har ett bestämmande inflytande på ett sätt som innebär illojal konkurrens.

Mot de relaterade insynsintressena måste emellertid ställas de ytterligare bördor som skulle läggas på småföretagama om förslaget genomfördes. Vid en sådan avvägning kan inte förbundet finna, alt nyttan av de föreslagna reglerna om en omfattande koncemredovisning vad beträffar sådana rörelser som slår under fysiska personers ägande och enhetliga ledning är så stor att den uppväger del merarbete som uppstår för företagama i fråga. Intresset av en inblick i sådana "koncerners" struktur bör - i vart fall i ett första sleg - kunna tillgodoses genom att den fysiska personen till PRV insänder en förteckning över de företag i vilka vederbörande har mer är hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar.

Sveriges Redovisningskonsullers Förbund: Vi delar utredningens uppfattning all någon typ av koncemredovisning avseende s.k. sidoordnade koncemer kan vara av värde ur såväl borgenärssynpunkt som fiskal synpunkt. Vi ser del emellertid såsom angeläget all denna lyp av koncemredovisning skiljs från den lyp av koncernredovisning som tillämpas för äkta koncerner. Ur den synpunkten förefaller benämningama koncemresultaträkning och koncembalansräkning tveksamma. Vi vill också framhålla viklen av att den enhetsbehandling av sidoordnade koncemer, som kommer till ullryck i lagförslagel. också kommer lill uttryck genom ändrade skatteregler, som möjliggör inkomsiöverföringar även inom sidoordnade koncerner.

Prop. 1979/80:143 109

Bilaga 4

Kommitténs sammanfattning av sitt betänkande (SOU 1979:46)

Betänkandet innehåller förslag lill ändrad beslämning av koncernbegreppet i aktiebolagslagen (1975: 1385) (ABL). lagen (1974: 12) om anslällningsskydd (anställningsskyddslagen), lagen (1974:981) om arbetstagares rätl lill ledighet för utbildning (sludieledighetslagen) samt semeslerlagen (1977: 4801. Vidare innehåller beiänkandei förslag till rikllinjer för redovisningen av intresseföretag.

Kommitténs överväganden om koncernbegreppets utformning tar främst sikte på frågan huruvida 50/50-bolag och därmed jämställda företag skall räknas som koncernföretag. Med 50/50-bolag avser kommillén juridisk person i vilken vartdera av två juridiskt fristående ägartörelag har hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar. Med 50/50-bolag jämställer kommittén — såvida inte annal sägs - juridisk person som ägs av flera än tvä juridiskt fristående förelag under förulsältning, dels att ingel av ägarföretagen har röstmajoritet i det underordnade företagel och dels att ägarföretagen i avtal bestämt atl de endast gemensaml kan besluta i det underordnade företagets angelägenheler. Det utmärkande för 5()/50-bolag och därmed jämställda företag är m. a. o. atl vart och ett av de överordnade företagen endasl har en negativ bestämmanderätt, dvs, en möjlighet alt utöva vetorätt i del underordnade förelagels angelägenheter.

I delbetänkandet (SOU 1978; 67) Nya bolagsregler m. m. har kommittén i redovisningssammanhang föreslagit två ytteriigare koncerndefinilioner uiöver den som finns i ABL. I det nu framlagda betänkandet behandlar kommittén även frågan i vad män de i SOU 1978: 67 föreslagna koncernde-finilionerna bör påverka koncernbegreppet inom andra rättsområden.

Koncernredovisningsreglerna är de viktigaste av de regler för vilka koncernbegreppet är av betydelse. Frågan huruvida koncernbegreppet bör omfalta 50/50-bolag bör därför enligt kommitténs mening först och främst prövas mot bakgrund av att det gäller tillämpning av koncernredovisningsreglerna. Till en början vill kommittén här framhålla att det synes strida mot hittillsvarande svensk bolagspraxis alt låla 50/50-bolag innefattas under koncernbegreppet. Enligt kommitténs mening talar följande skäl mol alt låta 50/50-bolag innefattas under koncernbegreppet i koncernredovisningssammanhang.

a) Det skulle ge läsaren av koncernredovisningen en felaktig bild om redovisningen "blåstes upp" genom att företag varöver moderföretaget saknar fulll herravälde redovisas som dotterföretag,

b) Även från vinstredovisningssynpunkt framstår det som olämpligt all i koncernredovisningen medtaga förelag som moderbolaget inte har fulll herravälde över. Ur koncernens synvinkel är 50/50-bolagels vinstmedel ännu inle realiserade. Moderbolaget har ju inte möjlighet all på egen hand driva igenom ell beslut om utdelning i 50/50-bolaget.

c) Att låta 50/50-bolag innefattas under koncernbegreppet lorde strida mot internalionell koncernredovisningspraxis.

d) Eftersom en utveckling av metoderna atl pä ett ändamålsenligl sätl
redovi,sa bl. a. hälftenägda bolag pågår, är del enligt kommitténs uppfatt
ning olämpligt att nu låsa denna utveckling genom atl betrakta 50/50-bolag
som dotterföretag.

Prop. 1979/80: 143 110

Av de nu anförda skälen anser kommittén all 50/50-bolag inle bör innefattas under koncembegreppei då det gäller lillämpning av koncernredovisningsregler. Det överordnade bolagets ägarintressen i 5()/50-bolagel bör i stället redovisas såsom andra aktier eller andelar. Inte heller reglerna om läneförbud eller andra bestämmelser i ABL vid vars tillämpning koncernbegreppet kan ha betydelse påkallar enligt kommitténs uppfallning all 50/ 50-bolag betraktas som dotterbolag.

Enligt anslällningsskyddslagen, sludieledighetslagen och föräldraledighelslagen får arbelslagare vid beräkning av anslällningslid lillgodoräkna sig den sammanlagda anställningstiden hos olika arbelsgivare inom samma koncern. Enligt semeslerlagen har arbetstagare vid byte av anslällning inom en koncern rätl att medföra intjänade semesterförmäner från en anslällning till en annan. Då del gäller de nu angivna arbeisrällsliga lagarna har kommillén funnil det lämpligt atl med koncernförhållande jämställa vissa silualioner av 50/50-bolagsiyp. Kommittén föreslår sålunda atl vid lillämpning av dessa lagar vad som i dem sägs om koncern också skall tillämpas på den samverkan mellan två företag som kännetecknas av att del ena företagel jämle annan är delägare i det andra företaget och de båda delägarna endasl gemensamt kan besluta rörande del andra förelagets angelägenheler.

I fråga om lagen om styrelserepresenlalion för de anställda i akliebolag och ekonomiska föreningar (LSA) samt lagen om styrelserepresentation för de anställda i bankinslitul och försäkringsbolag har kommiitén däremot inte funnil skäl atl jämställa 50/50-bolagssitualionen med koncernförhållande.

Koncernbegreppet förekommer inte i medbestämmandelagens (MBL:s) lagtext och frågan om 50/50-bolag skall räknas som koncernbolag torde knappasl få belydelse vid tillämpningen av MBL i dess hittillsvarande lydelse.

Enligt kommitténs uppfattning bör vid lillämpning av anslällningsskyddslagen, Sludieledighetslagen, föräldraledighetslagen och semesterlagen med koncern avses inle bara koncern enligt ABL utan även koncern och sidoordnad koncern enligt kommitténs lidigare framlagda förslag (se SOU 1978: 67) till lag om årsredovisning, revision och koncerner. 1 motsats till vad som skett i sistnämnda lagförslag saknas anledning atl i arbetsrältsligl sammanhang uppställa krav på minsl tio anslällda för all koncernför-hällandel skall få rättslig belydelse.

På flera av de områden inom skallerätlen där elt koncernförhållande har betydelse gäller — eller föreslår företagsskalieberedningen i sitl sluibelänkande (SOU 1977:86) Beskattning av företag skall gälla - eu särskilt kvalificerat koncernbegrepp. Detta särskilt kvalificerade koncernbegrepp omfaltar inte 50/50-bolag. Begreppet dotterbolag förekommer emellertid utan närmare precisering pä skatterättens område då det gäller dolda vinstöverföringar och internvinstreservering. Här får därför frågan betydelse, huruvida 5()/50-bolag är koncernbolag. För ell bestämt ståndpunkts-tagande i detta sammanhang till den frågan fordras skallerällsliga överväganden som del lorde ligga ulanför kommitténs uppdrag alt gå in pä. Kommittén understryker emellertid all den delar förelagsskatteberedning-ens uppfattning atl del allmänt setl är en fördel om skattelagstiftningen direkl bygger på den systematik som finns i civilrätlen. Kommittén vill också erinra om, att företagsskatteberedningen uttalat att man i regel får falla tillbaka på den koncerndefinition som används i ABL i de fall där definiiion av koncernbegreppet saknas inom skatteräiten, att bestämmel-

Prop. 1979/80:143 111

serna om dolda vinstöverföringar och internvinstreservering, såvitt nu är i fråga, kom lill under giltighetstiden för 1944 års aktiebolagslag, att sistnämnda lag ej synes ha betraktat 50/50-bolag som koncernbolag, all koncernbegreppet ej diskuterades från skatterättslig synvinkel under förarbetena till ABL samt att kommittén föreslåratt 50/50-bolag inte skall innefattas under det akliebolagsrätlsliga koncernbegreppet.

I silt delbetänkande SOU 1978:67 har kommittén i redovisningssammanhang och vid sidan av det aktiebolagsrättsliga koncernbegreppet föreslagil, som tidigare nämnts, införande i lagstiftningen av yueriigare två koncernbegrepp, nämligen koncern med annal moderföretag än aktiebolag eller ekonomisk förening samt s. k. sidoordnad koncern. Huruvida den föreslagna nybildningen inom koncernredovisningsrätlens område även bör leda lill ny lagstiftning inom skatterätten, ligger det ulanför kommitténs uppdrag att bedöma.

Enligt kommitténs mening finns inle tillräckliga skäl all hänföra 50/50-bolag till koncernbolag då fråga är om koncern enligt lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.

Lagen om försäkringsrörelse, banklagen och sparbankslagen samt lagstiftningen om ekonomiska föreningar är föremål för översyn i särskild ordning. När det gäller de i dessa lagar reglerade företagsformerna saknar därför kommittén anledning atl särskilt överväga frågan om 50/50-bolagets behandling.

Grunden för de koncernregler som kommittén intagit i sitt förslag lill lag om årsredovisning, revision och koncerner (se SOU 1978:67) överensstämmer med grunden för koncernredovisningsreglema i ABL. Inte heller koncerndefinilionerna i förslaget till lag om årsredovisning, revision och koncerner bör därför omfatta 50/50-bolag.

1 enlighet med särskilda instruktioner i tilläggsdirektiven har kommillén granskal de särskilda problem från redovisnings- och informationssynpunkt som är förknippade med s. k. intresseföretag. Ett företag eller en koncern har ett intresseföretag om det äger en belydande andel i elt annat företag utan alt dock andelen är så slor all delta företag utgör dotterbolag.

Med kommitténs inslällning lill 50/50-bolagen, nämligen atl dessa icke skall anses som dotterföretag, följer atl de i stället hos ägarbolagen fär betraktas som intresseförelag.

Kommittén har för sin del arbetat med följande definiiion; Etl företag är etl iniresseföretag till ell annal företag om det icke är dotterföretag till delta företag men detla eller den koncern, vari del är moderföretag, äger en andel av företagets kapital eller av rösträtten i företaget som uppgår lill minsl 20% och därjämte innehavet av aktierna (andelarna) representerar en varaktig förbindelse mellan förelagen.

Enligt den i Sverige använda metoden för redovisning av aktieinnehav, anskaffningskostnadsmetoden, redovisas i del aktieägande företagels resultaträkning vad som erhålles i utdelning på aktierna, medan å andra sidan förlust i det företag, vari man äger akiier, kan medföra behov av nedskrivning av dessa. Det aktieägande företagets andel i det delägda företagets resultat kommer på detla sätt ej direkl lill redovisning. Detla är en brist som uppmärksammats just i fråga om intresseföretag under de senasle decennierna i svensk litteratur och praxis. Olika meloder för atl avhjälpa denna brist genom tilläggsupplysningar i årsredovisningen eller pä annat sätt har kommit till användning i större svenska aktiebolags årsredovisningar under senare år. Även kompletterande uppgifter om det kapital i

Prop. 1979/80: 143 112

intresseföretagen, som svarar mol del aktieägande förelagets innehav, har börjat lämnas, om ock i mindre utsträckning.

Kommittén har studerat denna utveckling och även den alternativa metod för redovisning av aktieinnehav, som under senare år införts i vissa länder för intresseförelagsinnehav. Denna metod är känd under beteckningen "the equity method" (kapilalandelsmeloden).

Enligt kommiitén skulle elt införande av the equity method. som konstruerats och hittills tillämpats i länder, där de svenska begreppen bokslutsdispositioner och obeskattade reserver är okända, icke väl svara mol de speciella behoven i svensk redovisning. Då den inlernalionella inställningen lill meloden dessutom är spliltrad, och elt införande av metoden skulle kräva väsentliga lagändringar, anser kommittén att denna melod icke i nuvarande läge bör införas i Sverige.

På basis av sin genomgång av svensk praxis har kommiitén angivii riktlinjerna för en lämplig normering av redovisningen för intresseförelagsinnehav. Kommiitén anser emellertid ej atl det är befogat atl nu i delalj i lag reglera detta område ulan föreslår atl den vidare ulvecklingen bör följas av den slalliga bokföringsnämnden, som i män av behov fär utfärda erforderlig rekommendalion på områdel. Den har också möjlighet att senare, om så skulle befinnas nödvändigt, ta iniliativ till lagstiftning.

Prop. 1979/80:143 113

Bilaga 5

Lagförslag av kommittén (SOU 1979:46)

1 Förslag till

Lagom ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom förordnas atl I kap. 2 8 akliebolagslagen (1975: 1385) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 Äger aktiebolag så många aktier eller andelar i svensk eller ulländsk juridisk person atl det har mer än hälflen av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är aktiebolaget moderbolag och den juridiska personen dotterföretag. Äger dotterföretag eller äger moderbolag och dotterföretag eller flera dotterföretag tillsammans akiier eller andelar i juridisk person i den omfattning som angivits nu, är även sistnämnda juridiska person dotterföretag lill moderbolaget.

Har aktiebolag i annat fall på Har aktiebolag i annal fall på

grund av aktie- eller andelsinnehav grund av aktie- eller andelsinnehav
eller avtal ett bestämmande infly- eller avtal elt bestämmande infly
tande över juridisk person och en lande över juridisk person och en
betydande andel i resullatet av dess betydande andel i resultatet av dess
verksamhet, är aktiebolaget moder- verksamhel, är aktiebolaget moder
bolag och den juridiska personen bolag och den juridiska personen
dotterföretag. dotterförelag. Ett besiämmande in-

flytande skall inte anses föreligga, om akliebolagel. utan atl äga aktier eller andelar i den omfattning som sägs i första stycket, endast tillsammans med annan kan besluta rörande den Juridiska personens angelägenheter.

Moderbolag och dotterföretag ulgör tillsammans en koncern.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 19 .

2. Den nya lagen gäller för koncern som bildals enligt den äldre lagen.

3. Styrelserepresentation för anställda som förekommer vid denna lags ikraftlrädande inskränks inte genom lagen.

8 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 143. Bdagedel

Prop. 1979/80: 143 114

2 Förslag till

Lagom ändring i lagen (1974:12) om anställningsskydd

Härigenom förordnas atl 4 8 lagen (1974: 12) om anslällningsskydd skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 Vid bestämmande av anställningstid enligt denna lag skall medräknas tid under vilken arbetslagaren har varit anställd hos annat företag inom koncern som arbetsgivaren tillhör. Har företag eller del av företag övergåll till ny arbetsgivare, skall vid bestämmande av anställningstid hos den nye arbetsgivaren medräknas tid under vilken arbetslagaren har varit anställd hos förutvarande arbetsgivaren eller hos förelag inom koncern som fömivarande arbelsgivaren tillhörde.

Vad som anges i första stycket om koncern är tillämpligt även på den samverkan mellan två företag som kännetecknas av att det ena företaget Jämte annan är delägare i det andra företaget och de båda delägarna endast gemensamt kan besluta rörande det andra företagets angelägenheter.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 19

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning

Härigenom förordnas alt 3 6 lagen (1974:981) om arbetstagares rält lill ledighet för utbildning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Rätt till ledighet tillkommer arbetstagare som vid ledighetens början har varit anställd hos arbetsgivaren de senasle sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste Ivå åren.

Arbetstagare som vill deltaga i utbildning, vilken till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhel sammanhängande frågor, har rält till ledighet även om han ej har uppnått den anställningstid som har föreskrivits i första stycket.

Vid bestämmande av anställningstid enligt första stycket skall medräknas tid under vilken arbetslagaren har varit anställd hos annat företag inom koncern som arbetsgivaren tillhör. Har företag eller del av företag övergått till ny arbetsgivare, skall vid bestämmandet av anställningstid hos den nye

Prop. 1979/80:143 115

arbelsgivaren medräknas tid under vilken arbetslagaren har varil anställd hos förutvarande arbetsgivaren eller hos förelag inom koncern som förutvarande arbelsgivaren tillhörde.

Vad som anges i Iredje stycket om koncern är tUliimpligi även på den samverkan mellun ivå fiirelag som kännetecknas av atl det ena företagel Jämte annan är delägare i det andra företaget och de båda delägarna endasl gemensamt kan besluta rörande del andra företagets angelägenheter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 19

4 Förslag till

Lagom ändring i semesterlagen (1977: 480)

Härigenom förordnas all 31 8 semeslerlagen (1977:480) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 6

Arbetstagares rätl enligt denna lag påverkas ej av atl företag eller del av företag övergår till ny arbelsgivare.

Övergår arbetstagare lill ny arbelsgivare inom samma koncern, skall han i semesierhänseende äga samma räll i den nya anställningen som han skulle ha haft i den lidigare. Härför förutsattes dock, atl arbetstagaren ej uppbär semesterersätlning av den tidigare arbetsgivaren och all han senast en månad efter anställningens upphörande avger förklaring lill såväl den lidigare som den nye arbetsgivaren, alt han önskar överföra intjänade semesterförmåner till den nya anslällningen.

1 fall som avses i andra stycket är den nya arbetsgivaren berättigad alt av den lidigare arbetsgivaren få ut elt belopp svarande mol den semeslerer-sätining som denne eljest haft att ulge lill arbetstagaren.

Vad som anges i andra stycket om koncern är tillämpligt även på den samverkan mellan två företag som kännetecknas av att det ena företaget Jämle annan är delägare i det andra förelaget och de båda delägarna endasl gemensaml kan besluta rörande det andra företagets angelägenheter.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 19

Prop. 1979/80: 143 116

Bilaga 6

Sammanställning av remissyttranden över 1974 års bolagskommittés slutbetänkande (SOU 1979:46) Koncernbegreppet m.m.

Efter remiss har yllranden över beiänkandei avgells av Svea hovrätt, kammarrätien i Siockholm, bokföringsnämnden (BFN), bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksrevisionsverkei (RRV), riksskatieverkel (RSV), kommerskollegium, patent- och registreringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetsdomstolen, statens induslriverk, länsslyrelserna i Stockholms och Väslernorrlands län, anslällningsskyddskommittén (A 1977:01), 1978 års semeslerkommillé (A 1977: 02), Föreningen Auklori-serade revisorer FAR (FAR), Lanibrukarnas Riksförbund (LRF). Landsorganisationen i Sverige (LO). Tjänstemännens cenlralorganisalion (TCO), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Statsföretagens Förhandlingsorganisation (SFO), Kooperativa förbundet (KF), Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund. Svenska Bankföreningen, Posl- och Kredilbanken (PKbanken), Svenska Handelskammarförbundel, Svenska kommunförbundet. Svenska Revisorsamfundel SRS (SRS), Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokaisamfund. Svenska Företagares Riksförbund, Sveriges Hantverks- och Industriorganisation (SHIO) - Familjeföretagen och Sveriges Redovisningskonsullers Förbund.

Kommerskollegium har bifogat yttranden av Skånes Handelskammare och Stockholms Handelskammare. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har bifogal yltrande av Västernorrlands och Jämtlands läns Handelskammare. LO har bifogal yttranden av Svenska Byggnadsarbetareförbundet och Svenska Fabriksarbeiareförbundet.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund har avgetl etl gemensaml yttrande. PKbanken har anslutit sig till Svenska Bankföreningens yllrande.

1 Allmänt om betänkandet

Försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i Stockholms län, LRF, KF och Svenska Företagares Riksförbund har tillstyrkt eller förklarat sig lämna utan erinran kommitténs förslag i dess helhet.

AMS, länsstyrelsen i Västernorrlands län och TCO har instämt i den inom kommittén avgivna reservationen (se vidare avsnitt 2.2. i remissammanställningen) men tillstyrkt kommitténs förslag i övrigt.

LO: LO redovisade sin principiella syn på bolagsulredningens arbele i samband med yttrandet över delbetänkandet "Nya bolagsregler m.m." (SOU 1978; 67) lill vilket LO vill hänvisa. Svenska Fabriksarbeiareförbundet visar i sitl yttrande på etl konkret delområde (koncernproblemaliken) på nödvändigheten av atl hela den associationsrättsliga lagstiftningen blir föremål för en omfattande översyn såsom LO framfört bl. a. i det lidigare nämnda yttrandet.

Svenska Fabriksarbeiareförbundet: Enligt direktiven skulle bolagskommiltén "förutsättningslöst utreda frågan om en ändamålsenlig utformning

Prop. 1979/80: 143 117

av del akliebolagsräilssliga koncembegreppei." Bolagskommiltén har inle följt dessa direkliv ulan begränsai sig till en ganska grund analys av situationen för 50/.50-bolag och intresseförelag.

Aktiebolagsformen tillkom för ell sekel sedan för alt röja undan ell hinder för den framväxande industrialismen. Genom aktiebolagsformen kunde förelagaren befrias från personligt ansvar och begränsa sitt ekonomiska risktagande samlidigt som han fick möjlighel att finna uiomslående finansiärer. Dessa senare gavs dessulom ell skydd mot atl företagaren handskades onödigt vårdslöst eller brottsligt med de finansiella medel som finansiärerna tillsköt.

Aktiebolagsformen var ändamålsenlig för della så länge det rörde sig om enstaka bolag. Men genom koncernbyggandel urholkades aktiebolagsformens skyddsmekanismer för finansiärerna. Kulmen nåddes med Kreugers koncernbyggande och omfattande finansiella operaiioner. Med Kreuger-kraschen som bakgrund började koncernregler ularbelas för alt skyddda finansiärerna även i koncernsammanhang.

Nu kan man återigen konstatera atl aktiebolagsformen i sin nuvarande tappning inle är ändamålsenlig ulan åter halkat efter utvecklingen. Del är nu allmänl accepterat alt företagandet inte bedrivs enbart för att tillgodose kapitalägarnas avkastningskrav utan också för alt tilllgodose samhällets och löntagarnas krav. Dessa har därför berättigade iniressen både av rikligl utformad information och av inflylande på koncernernas utveckling. Den juridiska formen för koncernerna måste anpassas till dagens verklighet.

Bolagskommiltén har i ett tidigare betänkande (SOU 1979:67) lagit ett sleg i den riktningen genom sill förslag om sidoordnade koncerner. En utveckling i den riktningen innebär en kil in i del medvetna systematiska bollande med konkursföretag som vissa personer bedriver till förfång för samhällel och löntagarna.

Men ett förutsättningslöst utredande av koncernbegreppet borde ha föranlett bolagskommittén alt titta närmare på behovet av en ny koncernbolagsform som bättre avspeglade den verkliga situationen i koncernerna,

Formelll är alla dotterbolagen i en koncern fristående juridiska personer med eget ansvar för sitt agerande, I verkligheten sker i dag ofta en delegering från moderbolaget till dotterbolagen av beslutsbefogenheter. Vid denna delegering behåller moderbolagen själv kontrollen över alla cenirala beslul. En sådan typ av delegering torde sakna formell grund i lagstiftningen som tvärtom formellt synes ge dotterföretagen de befogenheter som moderbolagen i verkligheten i dag anser sig ha rätt atl delegera eller ej efter egel skön.

I OECDs uppföranderegler för multinationella förelag har dagens verklighet uppmärksammats. OECD-ländemas regeringar har i dessa regler slagit fast principen att den beslutsnivå i en koncern som fattar de verkliga besluten också har ansvar för dessa beslul gentemoi l.ex. de anställda oavsett koncernens formella juridiska uppbyggnad.

När OECDs uppföranderegler de senasle åren prövats vad gäller moderbolagels ansvar, har regeringarna tvingats konstatera atl de principer man internationellt slagit fast i reglerna vad gäller moderbolagets ansvar och som avspeglar den verkliga situationen i dagens storföretag ännu inte slagit igenom i den nationella aktiebolagssliflningen l.ex. i Sverige.

Svenska Fabriksarbeiareförbundet anser alt denna fråga borde ha behandlals av bolagskommiltén. Då så inte sketl anser förbundet att frågan om all skapa särskilda mer ändamålsenliga associationsrätlsliga former för koncernförelag med del snaraste bör ulredas.

Prop. 1979/80: 143 118

2 Koncernbegreppet

2.1 50/50-bolaget i aktiebolagsrätten

Följande remissinslanser har i huvudsak tillstyrkt eller förklarat sig lämna utan erinran kommitténs förslag lill behandling av 50/50-bolag och därmed jämställda företag inom akliebolagsrätten: Svea hovrätt, kammarrälten i Siockholm, RRV, kommerskollegium, Skånes Handelskammare, Stockholms Handelskammare, Västernorrlands och Jämllands läns Handelskammare, statens industriverk, FAR. Statsföretagens Förhandlingsorganisation. Svenska Arbetsgivareföreningen. Sveriges Industriförbund. Svenska Bankföreningen. Svenska Handdskammarjörbundet. Svenska kommunförbundet, Svenska Revisorsamfundel SRS, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokaisamfund. SHIO-Familjeföretagen och Sveriges Redovisningskonsulters Förhund.

Bokföringsnämnden: BFN, som begränsar sitt yttrande till att avse definiiion av koncernbegreppet vid lillämpning av koncernredovisnings-och vinstutdelningsregler, har inte något atl erinra mot den i utredningen föreslagna definitionen, under förutsätlning all i enlighet med ulredningsförslagel kompletterande informalion om andelar i intresseföretag lämnas i årsredovisning och koncernredovisning.

Bankinspektionen: Som ulredningen konstaterar är koncernredovisningsreglerna de viktigaste av de regler för vilka koncernbegreppet är av belydelse. Inspektionen kan på de skäl ulredningen anför godta ulredningens koncernbegrepp. Vidare kan inspeklionen instämma i ulredningens uppfattning atl del i och för sig är angelägel alt inom ABL ha etl enhetligt koncernbegrepp. Inspektionen är emellerlid inte övertygad om atl det nu valda koncernbegreppet bör gälla för bestämmelserna om låneförbudet. Frågan är enligt inspektionens uppfattning inle tillräckligt belyst för elt definitivt ställningstagande i ena eller andra riktningen. Vissa kringgående manövrer som togs upp av brottsförebyggaande rådet i dess pm (1979; 5 s. 80 f) om Aktiebolagslagen - förstärkt skydd för del bundna kapitalet m.m. berörs inte alls i del remitterade betänkandet. Inspektionen får därför föreslå alt den nyligen tillsatta ulredningen Utredning om tillsynen över värdepappersmarknaden m.m., som bl.a. skall ta upp frågan om undantag från låneförbudel, på lämpligl sätt bereds tillfälle ta ställning till nu berörda problemalik.

RSV: Det är givetvis en stor fördel om ett enhetligt koncernbegrepp kan användas i aktiebolagsrälten. Vad avser koncernredovisningsreglerna i 11 kapitlet ABL och reglerna om vinstutdelning enligt 12 kap ABL delar RSV helt kommilléns uppfattning atl koncernbegreppet ej bör innefatta 50/50-bolagen. Häll 50/50-bolag inte ingår i koncernbegreppet vid tillämpning av reglerna om låneförbud föreligger emellerlid - som lagutskottet anförl i betänkande 1977/78; 8 s. 25 - risk för att låneförbudet kringgås. RSV vill därför framhålla att komplelterande beslämmelser kan behövas vid lill-lämpning av reglerna om låneförbud om det visar sig atl låneförbudet kringgås.

RSV vill peka på atl enligt 12 8 4 och 5 styckena bokföringslagen krävs atl förelag inom samma koncern har samma räkenskapsår. RSV har som dispensmyndighet funnit alt den regeln ej gär alt uppfylla när ägandebola-gen lill 50/50-bolagel har olika räkenskapsår.

Patent- och registreringsverket: För det läll 50/50 bolag betraktas som dotterbolag i förhållande lill sina olika intressenter kan enligt palenlverkels

Prop. 1979/80:143 119

mening svårigheler uppstå om de överordnade intressebolagen har olika räkenskapsår. Vilket räkenskapsår 50/50 bolaget än ansluter sig lill, uppslår problem vid koncernredovisningen med annal överordnat intressebolag, vilkel försvårar insyn och utvärdering av resullatet. Vidare kan 50/50 bolaget med stöd av koncernregeln i bokföringslagen alternera mellan sin olika moderbolags bokslutsdatum, vilket i prakliken försvårar förståelsen av de berörda bolagens årsredovisningar och gör dessa svårlästa. Palenlverket anser även av denna anledning att 50/50 bolag inle skall betraktas som i koncern ingående bolag i akliebolagsrättslig mening. Pä anförda skäl lillslyrker patenlverket kommitténs förslag att förtydliga koncerndefinilionen i aktiebolagslagen.

LO: Kommilléns överväganden om koncernbegreppets utformning lar främsl sikle på frågan om s.k. 50/50-bolag och därmed jämställda företag skall räknas som koncernbolag eller inle. Delta övervägande sker huvudsakligen mot bakgrunden av att kommittén ser "koncernredovisningsreglerna och reglerna om vinstutdelning (som) de viktigaste av de regler för vilka koncernbegreppet är av betydelse." Med detta snäva synsätt som utgångspunki föreslår utredningen att de s. k. 50/50-bolagen i aktiebolags-rälislig mening inte skall betraktas som dotterbolag. Vid detla val av utgångspunkt för en koncerndefinition kommer kommittén genast i en rad definitionsproblem gentemot andra lagstiftningar vilkel tvingar den till att på ell närmast patetiskt sätt jonglera med en rad olika definitioner för att

inte komma i konflikl med vissa självklara rättigheter i andra lagar.

Från LOs utgångspunkter är det angeläget atl man försöker finna ell enhetligt koncernbegrepp. Även om LO delar utredningens uppfallning om problemet med "uppblåsning" av redovisningar och vinstredovisnings-aspekten får detla inte avgöra huruvida en bolagstyp skall betraktas som tillhörande en koncern eller inte. Det senare får enligt LO snarasl ses som

etl tekniskt redovisningsproblem och ges lösningar därefter. LO

vill instämma i Svenska Fabriksarbetareförbundels förslag att Bokföringsnämnden ges i uppdrag att utforma redovisnings- och informationsregler för 50/50-bolag och s. k. intresseförelag.

Svenska Fabriksarbetareförbundet: Bolagskommitténs begränsade synsätt på hithörande frägor framgår klart av dess skäl mot att låla 50/50-bolagen innefattas under koncernbegreppet. Frågan behandlas i stort sett utifrån all koncernredovisningen "skall läggas lill grund för beräkningen av koncernens för utdelning disponibla vinstmedel."

Årsredovisningens betydligt vidare uppgift att ge en verklig bild av och information kring koncernens ekonomiska verklighet som kan ligga till grund för en bedömning av framtiden, vad gäller t. ex. produktionens och sysselsättningens utveckling, har bolagskommiltén etl ringa intresse för.

Svenska Fabriksarbetareförbundet inser i och för sig vikten av de faktorer som bolagskommiltén intresserar sig för och alt vinstutdelningsbegränsningen kan väga så lungt att det kan vara olämpligt alt lägga in 50/50-företagen i koncernens årsredovisning. Men delta får inte leda till atl väsentlig informalion saknas i årsredovisningen. Förbundel anser därför atl Bokföringsnämnden uttryckligen bör ges i uppdrag alt utforma redovisnings- och informationsregler för 50/50-bolag och intresseföretag.

2.2 50/50-bolaget i arbetsrätten

Följande remissinslanser har i huvudsak tillstyrkt eller förklarat sig lämna utan erinran vad kommittén föreslagit om 50/50-bolag och därmed

Prop. 1979/80: 143 120

jämställda förelag inom arbetsrätten: Svea hovrätt, bankinspektionen, RRV. slatens Induslriverk, FAR samt Sveriges Redovisningskonsullers Förbund.

AMS: Styrelsen tillslyrker även kommitténs förslag till ändringar i lagarna om anslällningsskydd och om arbetstagares rätt lill ledighet för utbildning samt semesterlagen. Den förstnämnda lagändringen anser styrelsen vara särskilt betydelsefull. När det gäller koncernbegreppet vid tillämpningen av lagarna om styrelserepresentation för anställda ansluter sig emellertid slyrelsen till reservalionen på de skäl som framförs i den. Styrelsen anser del vara särskilt tungt vägande all man får ett något så när enhetligt koncernbegrepp på arbetsrättens område om koncernbegreppet i dessa lagar omfattar även 50/50-bolagen enligt samma definiiion som i de övriga nyssnämnda arbetsrättsliga lagarna.

Arbetsdomstolen: Arbetsdomstolen delar uppfattningen atl de s. k. 50/ 50-bolagen inte skall omfattas av koncernregeln i lagen om slyrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar (LSA). Fråga uppkommer dock hur man övergångsvis skall förfara med de aktiebolag eller ekonomiska föreningar, i vilka styrelserepresenlalion för de anslällda förekommer på grund av att 50/50-bolagen ansetts falla under koncernregeln. Det kan kanske ifrågasättas om det är nödvändigt att komplicera systemet med särskilda regler för just del fallet. Men om sådana regler behövs är det från lagleknisk synpunkt föga tillfredsställande atl lösa problemet genom att införa en övergångsbestämmelse till den föreslagna ändringen i 1 kap. 2§ akliebolagslagen. En övergångsbestämmelse bör i så fall anknytas till en lag om ändring av koncernregeln i 3 6 andra stycket styrelserepresentalionslagen.

I delbeiänkandel (SOU 1978; 67) Nya bolagsreglev m. m. har kommiuén föreslagit en lag om årsredovisning, revision och koncerner. Detta lagförslag innehåller två koncerndefinitioner utöver den som finns i aktiebolagslagen. Enligt vad kommittén anfört i slutbelänkandet skall också dessa definitioner vara vägledande för tolkningen av koncernbegreppet i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Enligt kommitténs mening kan detta syfte uppnås utan att någon ändring genomförs i denna lagstiftning. Med hänsyn till den utformning koncernbegreppet fått inom den arbetsrättsliga lagtift-ningen delar arbetsdomstolen denna uppfattning. Del bör dock understrykas att ulredningen angående översyn av anställningsskyddslagstiftningen bör överväga en definitiv lösning av koncernbegreppets ulformning.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: I ell avseende har reservation anförts mol kommitténs slällningstagande, nämligen beträffande tillämpningen av koncernbegreppet i fråga om slyrelserepresentation för de anställda i 50/50-bolagssitulationen. Vad reservanterna anfört lill förmån för all tillämpa koncernbegreppet i detta fall synes länsstyrelsen mer övertygande än kommitténs ståndpunkt,

Skånes Handelskammare med instämmande av Stockholms Handelskammare samt Västernorrlands och Jämtlands låns Handelskammare: Förslaget alt låta koncernbegreppet i lagen om styrelserepresentation och motsvarande lag för anställda i bankinslitul och försäkringsbolag följa aktiebolagslagens reglering tillstyrks.

Vad beträffar de arbetsrättsliga lagar där kommittén stannal för en annan lösning kan lill en början sägas atl ett enhetligt koncernbegrepp i och för sig förenklar lagsiiftningen. Kommittén framhåller att de berörda lagarna, anställningsskyddslagen, sludieledighetslagen och semesterlagen, tillkommit vid en lidpunkl då lagstiftaren synes ha avsell atl även 50/50-

Prop. 1979/80:143 121

bolag skulle anses vara koncernbolag. En förändring i konsekvens med vad som nu föreslås för akliebolagslagens vidkommande skulle således innebära en förändring av de materiella reglerna på del arbeisrällsliga områdel, vilkel kommittén inle funnil motiverat alt föreslä. Handelskammaren vill framhålla alt den av kommittén föreslagna regleringen beträffande en av de aktuella lagarna, anställningsskyddslagen, i vissa silualioner kan anses befrämja rörligheten på arbetsmarknaden, en effekl som anslällningsskyddslagen ju inle i övrigt kan anses ha medfört. Med hänsyn lill vad kommillén anfört och till del nu anförda vill handelskammaren inte molsätla sig den i förhållande till aktiebolagslagen avvikande koncerndefinition för arbetsrättens vidkommande som föreslagits. Det laglextförslag som framlagts i denna del synes emellertid orimligt lungt och svårtillgängligt. Lagtexten skulle allernaiivi kunna ges följande lydelse: "Vad som anges i . . . stycket om koncern gäller även då etl företag ägs av två andra förelag och de båda delägarna endasl gemensamt kan besluta rörande det ägda företagels angelägenheter."

Anslällningsskyddskommittén: I belänkandet föreslås att ägarakliebolag och 50/50-bolag inte längre skall anses som koncern enligi aktiebolagslagen. I anslutning därtill föreslås ett tillägg till 4 8 LAS av innebörd all ägarföretag och 50/50-bolag skall anses uigöra en koncern i LAS mening, dock endast för det fall att ägarföretagen är två. Med utgångspunkt i alt de med 50/50-bolag jämställda företagsbildningarna omfattas av LAS koncernbegrepp innebär delta en förändring i det nu rådande rättslägel. Om tre eller flera från varandra frislående företag under former som är jämställda med de som kännetecknar 50/50-bolaget bildar t. ex. ett gemensamt distributionsföretag, skulle arbetslagarna i det nybildade förelaget för förvärv av rättigheter enligt LAS inte längre fä tillgodoräkna sig eventuell anställningslid i ägarföretagen, - I betänkandet föreslås vidare att koncernbegreppet i LAS utvidgas till att omfalla s. k. sidoordnade koncerner.

Anslällningsskyddskommitlén har enligt sina direkliv bl.a. atl lagtekniskl se över LAS och i anslutning härtill uppkommer skilda frågor med anknytning till lagens koncernbegrepp. Därtill kommer atl behov kan föreligga att mera övergripande se över det arbetsrältsliga koncernbegreppet. Mol bakgmnd härav, och då underlag saknas för att bedöma de föreslagna ändringarnas praktiska omfattning, bör för närvarande någon förändring i rättsläget med avseende på koncernbegreppet i LAS inle ske.

Semesterkommittén: Semesterkommillén har ingenting alt erinra mot den föreslagna ändringen av semesterlagen.

Semesterkommillén (en minoritel av två ledamöter): Med hänsyn till semeslerkommitténs egna direktiv saknas enligt vår mening anledning för kommittén att på nuvarande ulredningsstadium la ställning till frågan om ett utvidgat koncernbegrepp i semesterlagen.

LO: När det gäller lagen om anslällningsskydd kan ifrågasättas om inte det föreslagna tillägget till 4 8 innebär en förändring av det nu gällande rättsläget. Om t. ex. tre från varandra fristående förelag bildar elt gemensamt produktionsbolag, skulle inte de anställda i det nya företagel längre kunna lillgodoräkna sig anställningslid i de olika ägarföretagen. Däremot när det gäller lagen om styrelserepresentation skall de inte gälla. 1 fråga om medbestämmandelagen hävdar man spelar det ingen roll eftersom koncernbegreppet inle förekommer där.

Det senare torde emellertid vara direkt felaktigt. Genom den s. k. NCB-
domen (nr I 1979) fastslås klart moderbolags indirekla ansvar för alt
dottertoretag kan förhandla och informera enligt MBL.

Prop. 1979/80: 143 122

Vad beträffar MBL är del rikligl alt någon koncerndefinilion inte föreligger i den, men del gör del inle mindre angeläget atl koncembegreppei får en enheilig definition eflersom etl efterföljande medbestämmandeavtal kommer att knyla an lill rådande definitioner.

Kommillén andas emellertid en viss osäkerhet om vilket koncernbegrepp som är det lämpligasle inom arbetsrätten (sic!) och framhåller alt frågan om koncernbegreppets utformning inte därför bör uppfattas som definitiv. Anställningsskyddskommittén och 1978 års semeslerkommillé föreslås la sig an frågan.

LO länker inle närmare kommentera del logiska i den defmitionshärva kommiitén har hamnat i ulan hänvisar i slället lill vad de båda underremit-lerade förbunden anför, speciellt gäller detta angelägenheten av möjlighet till styrelserepresentation. Däruiöver instämmer LO i Svenska Byggnadsarbetareförbundets förslag i alt - eftersom läget är som det är - nya arbelsrätlskommittén (NARK) får i uppdrag att se över på ell konsekvent sätl hur den arbeisrällsliga ulformningen av koncembegreppei bör vara. En utgångspunkt för översynen måste enligt LOs mening därvid vara att inga förmåner eller rälligheler för arbetstagare enligt de olika arbelsrätislagarna inskränks.

Redan enligt sina nuvarande direktiv kan hävdas att delta problemområde ligger inom NARKs mandal.

Svenska Byggnadsarbetareförbundet: I betänkandet föreslås att s, k, 50/ 50-bolag och därmed jämställda förelag ska räknas som koncernföretag när det gäller anställningsskyddslagen, sludieledighetslagen, föräldraledighetslagen och semesterlagen. Förbundet tillstyrker dessa förslag.

Enligt förbundels uppfattning har kommittén inle varit konsekvenl, när man inle lägger fram samma förslag när det gäller lagen om styrelserepresenlalion för de anslällda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Som framgår av en reservation till betänkandet innebär detta en försämring ur arbetstagarnas synpunkt, eftersom det är "oomtvistligt att lagstiftaren vid tillkomsten av ABL avsåg alt koncernförhållande skulle föreligga mellan ägarakliebolag och 50/50-bolag". Detta koncernbegrepp bör gälla även i fråga om slyrelserepresentation för de anställda.

Som förbundet har framhållit lidigare i andra sammanhang är det önskvärt att koncernbegreppet ges samma innebörd i all arbetsrätlslig lagstiftning. Någon egentlig diskussion om denna fråga förs dock inle i betänkandet.

Kommiitén säger t. ex. atl man anser det ligga ulanför dess uppdrag att behandla koncernbegreppet i förhållande lill MBL - tydligen därför att koncernbegreppet inte förekommer i denna lag. Kommittén säger vidare alt man inte analyserat vilket koncernbegrepp som på sikt kan vara det lämpligasle inom arbetsrätten - denna fråga föreslås i slället bli överlämnad till de sittande ulredningarna om anställningsskyddslagen och semesteriagen. Därmed finns det dock risk både för en alltför splittrad och en alltför begränsad lösning av frågan och förbundet avstyrker därför förslaget.

Eftersom koncernbegreppet berör flera lagar än anställningsskydds- och semesteriagarna och eftersom en samlad lösning är nödvändig, finner förbundet del naturligt all den arbelsrätlsliga utformningen av koncernbegreppet i första hand behandlas av den nya arbetsrättskommillén.

Därmed bör det också finnas förutsättningar för att snabbt lösa angelägna frågor som gäller medbestämmandelagen (t, ex, förhandlings- och informationsskyldighet inom koncerner) och föriroendemannalagen. som inte

Prop. 1979/80:143 123

alls behandlas i det aktuella betänkandet (t. ex. fackliga uppdrag som gäller hela koncernen).

Svenska Fabriksarbeiareförbundet: När nu utredningen inte lagit det
djupare grepp i koncernfrågan som ovan diskuterats (se avsnill I i remiss
sammanställningen) vill förbundet ändå lämna följande synpunkter i den
del av utredningsförslaget som berör de arbetsrältsliga frågorna. Del är
synpunkier som förbundet önskar få beaktade i avvaktan på en verkligt
förutsättningslös ulredning av frågan om ulformning av koncernbegreppet
i associalionsrältsliga sammanhang.

Beiräffande medbestämmandelagen säger utredningen atl koncernbegreppet inte förekommer i denna lag och frågan om en utvidgning av koncernbegreppet torde därför "knappasl få belydelse vid lillämpningen av MBL". Enligt förbundels synsäll ärdetta en någol lältsinnig förklaring till den begränsning del innebär alt inle föreslå regler i MBL som läcker in frågor som rör koncernförhållanden. Förbundet menar också all denna begränsning inle är i enlighet med direktiven.

Av hittills vunna erfarenheter av framför alll informalions- och förhandlingsreglerna i MBL vill förbundet i stället framhålla alt det föreligger starka skäl för all införa koncernbegreppet ocksä i denna lag. Ålskilliga är de situationer då anställda i dollerbolag finner att för dem viktiga beslut träffats i koncernledningen/moderbolaget utan att dotterbolagets anslällda haft minsta möjlighel till information eller inflylande. Det kan l.ex. gälla vid bolagsöverlålelser genom aktieförsäljning, förändringar av verksamhetsinriktning eller av produktionsnivå.

Förbundel vill således föreslå all samma koncernbegrepp som nu före
slås för övrig arbetsrättslig lagstiftning också införs i MBL.

Förbundel slöder lill fullo förslagel i den reservalion som avgivits i fråga om koncernbegreppet i lagen om styrelserepresenlalion.

TCO: TCO tillslyrker utredningens förslag utom såviit gäller lillämpningen beträffande lagen om styrelserepresentation där organisalionen inslämmer i vad som framförs i reservationen. Majoritetens förslag skulle innebära en försämring av gällande räll. Härutöver är del också så, som anförs i reservalionen, all de anslällda i 50/50-bolagen bör ha en berättigad möjlighet till inflylande på och information om vad som sker i de sammanhang där de avgörande beslulen för 50/50-bolag fattas.

SACO/SR: Principen bör vara den alt de med 50/50-bolag jämställda förelagsbildningarna skall omfattas av anslällningsskyddslagens koncernbegrepp. Man kan svåriigen på nuvarande nivå överblicka utbredningen av de med 50/50-bolag jämställda företagsbildningarna varför SACO/SR anser alt man bör närmare uireda förekomsten av dessa förelagstyper för au på sikt närmare kunna analysera och bestämma vilket koncernbegrepp som kan vara det lämpligasle inom den arbelsrätlsliga lagstiftningen.

Statsföretagens Förhandlingsorganisation: I fråga om de arbetsrältsliga avsnillen kan del ur principiell synpunki vara betänkligt atl arbeta med ell koncernbegrepp som avviker från del inom andra rättsliga avsnitt gällande. Prakliska skäl lalar emellertid för all kommitténs förslag skall genomföras, eftersom della bl.a. underiäiiar personalrörligheten mellan företagsenheterna inom koncernen. Åven rättviseskäl lalar för den lösning förslaget innehåller. Kommilléns förslag lillslyrks därför med det tillägget atl det bör ankomma på den anställde att bevaka sin rätt så alt av denne åberopad anslällningslid blir registrerad hos vederbörande arbetsgivare.

Den föreslagna laglexlen såviu avser anställningsskyddslagen, siudielc-dighclslagen och semesleriagen är sakligt invändningsfri. Det krävs dock

Prop. 1979/80: 143 124

juridisk skolning för alt förstå innebörden. Med hänsyn till avnämarsidan bör texten ses över så atl den blir mera lättillgänglig.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Indusirlförhund: Med avseende på förslagel om ändring i anställningsskyddslagen, sludieledighetslagen och semesterlagen anföres följande. Innebörden av koncernbegreppet vid tillämpningen av 1975 års aktiebolagslag får anses osäker, även om ordalagen i I kap. 2 8 aktiebolagslagen närmasl ger vid handen att begreppet, trols föredragande departementschefens uttalande i prop. 1975: 103, är all tolka på samma sätl som enligt 1944 ärs aktiebolagslag. Vad härefter gäller koncernbegreppets innebörd vid tillämpningen av anställningsskyddslagen och sludieledighetslagen märkes, att dessa lagar lillkommil före 1975 års aktiebolagslag. 1 motsats till vad som uttalats i det remitterade belänkandet (sid. 82) får därför antagas, att lagarnas regler om koncernförhållanden är all tillämpa blott vid förhandenvaron av vad som enligt 1944 års aktiebolag utgjorde koncern. Att 1944 års aktiebolagslag sedermera ersatts av 1975 års aktiebolagslag, som till äventyrs laborerar med ett utvidgat koncernbegrepp, lorde ej inverka på tolkningen numera av anställningskyddslagen och sludieledighetslagen.

1 fråga om föräldraledighetslagen skall framhållas all denna, med avseende på koncernförhållanden, innehåller blott en hänvisning till anställningsskyddslagen. Föräldraledighetslagen torde därför vara all tolka på samma sätl som anställningsskyddslagen i fråga om innebörden av koncernbegreppet.

Såviit slutligen angår innebörden av del koncernbegrepp varpå 1977 års semesterlag vilar kan vissa skäl anföras till slöd för antagandet alt begreppet är atl lolka pä samma sätl som enligi övrig arbelsrätlslig lagstiftning. Visserligen har semeslerlagen stiftats efter del a«f 1975 års aktiebolagslag trätt i krafl. Emellertid kan ej ulan vidare tagas för givet, atl sist nämnda lag verkligen inneburit något avsleg från 1944 års akliebolagsrätlsliga koncernbegrepp. Frågan lorde ej ha prövats i rällspraxis. Som tidigare framhållils lalar ordalagen i 1975 års aktiebolagslag närmast för all det akliebolagsrätlsliga koncernbegreppet skall bibehållas oförändrat. Härtill kommer för semeslerlagens vidkommande att de tjänstemän inom arbetsmarknadsdepartementet som utarbetat propositionen med förslag till denna lag liksom det föredragande statsrådet med slor sannolikhet varil omedvetna om den uividgning av koncernbegreppet, som antytts i den till grund för 1975 års aktiebolagslag liggande proposilionen (1975: 103). Den evenluella förändringen med avseende på del akliebolagsrätlsliga koncernbegreppet synes ej heller ha uppmärksammals under det fortsalla lagstiftningsarbetet avseende semesterlagen i regering och riksdag. Därest man på lagsliflar-nivå velat i semesterärendet ansluta sig till del i proposilionen lill grund för 1975 års aktiebolagslag föreslagna koncernbegreppet, skulle man eljest med största sannolikhet ha gjort särskilda uttalanden härom, särskilt som man i övrigt förde en lämligen ulföriig diskussion om olika koncernförhållanden. Ett klarläggande skulle ha varil nalurligl bl.a. med hänsyn lill atl det i propositionen 1975: 103 antydda, utvidgade koncernbegreppet innebar en lämligen uppseendeväckande nyhet i förhållande lill \ad som tidigare gälll och etl avsteg såväl från vad som i akliebolagsrättsligt hänseende i allmänhet torde gälla ulomlands (se del remillerade beiänkandei sid. 75) som från vad som får anses gälla inom den svenska arbelsrällen i övrigt. Det kan lilläggas all värdel för arbelslagarna av koncernbeslämmelserna i semeslerlagen (318) synes obelydligl; någon egentlig materiell förmån tillkommer ej arbetstagarna på grund av dessa bcstummelser.

Prop. 1979/80: 143 125

Med den här gjorda tolkningen av anslällningsskyddslagen. sludieledighetslagen. föräldraledighetslagen och semeslerlagen innebär del remillerade förslagel en uividgning av lillämpningsområdei för de i lagarna intagna reglerna om behandlingen av anställda, som inom en koncern övergår från anställning inom ett förelag lill anslällning inom annat företag. Reglerna skulle enligt förslaget bli lillämpliga ej blott inom koncemer i vedertagen mening ulan även vid sådan "samverkan mellan tvä företag som kännetecknas av atl det ena förelagel jämle annan är delägare i del andra förelagel och de båda delägarna endasl gemensaml kan besluta rörande del andra förelagels angelägenheter". Organisalionerna avslyrker lagsliftning av föreslagen innebörd. Som skäl härför åberopas följande.

Redan nu gällande arbetsrältsliga koncernregler medför avsevärda till-lämpningssvårigheler för berörda företag. För att räu kunna lillämpa reglema borde förelagen införa ell invecklal registreringssystem att användas vid varje nyanställning, etl system som ej skulle ha någon annan funkiion än att säkerslälla iakttagande av koncernreglerna. Även om förelagen inför elt sådanl registreringssystem med de kosinader del skulle medföra, skulle de dock ej kunna skapa fullständig säkerhel för atl reglerna blev iakttagna i prakliken. Reglerna har nämligen gjorls tillämpliga även i fråga om sådana arbetstagare som redan vid reglernas ikraftträdande var anställda vid koncernförelag. Särskilda svårigheter erbjuder rätt tillämpning av 4 8 anslällningsskyddslagen, som ej innehåller några tidsmässiga begränsningar. Delta kan klargöras genom följande exempel. Man överväger under år 1979 atl på grund av arbetsbrist säga upp en arbetstagare, X, som vunnii anslällning i företaget A år 1973, alltså före anslällningsskyddslagens ikraftträdande, ja t. o. m. före lagens tillkomst. Företagel A förvärvades år 1976 av bolaget B. Sistnämnda bolag förvärvade år 1978 aktierna i ett annat bolag C. Hos C var X anställd under några månader år 1947. Vid fastställande av lurordning inom företagel A år 1979 kan företagel för X's vidkommande tänkas vara förpliktat alt självmant, vid skadeståndsansvar, beakla ej blott anslällningsliden hos A ulan även de månader år 1947 då X var anställd hos C. - Det saknas varie anledning alt ytteriigare komplicera lillämpningen av här avsedda regler genom utsträckning av deras tillämpningsområde.

Au särskilda koncernregler införts i viss arbetsrätlslig lagsliftning lorde sammanhänga med alt del normalt föreligger en mer eller mindre utpräglad samhörighet mellan de lill en koncern i egentlig mening hörande företagen. Såtillvida kan koncernreglerna sägas ha visst berättigande. Någon molsvarande samhörighet kan emellertid ej sägas föreligga mellan å ena sidan ellvarl av Ivå ägarföretag, som äger hälften var av ett tredje förelag, och å andra sidan "dotterföretaget". Den brislande samhörigheten torde påverka även de anställdas bedömning. Det måste sålunda framstå som felaktigt för anställda med lång anställningstid hos "dotterföretaget" atl i en uppsägningssituation bli åsidosatta, vid fastställande av turordning, av en arbetstagare med kortare anställningslid blott därför att arbetstagaren tidigare varil anställd under avsevärd lid hos ell av ägarföretagen.

Genlemol de föreslagna ändringarna i de arbetsrättsliga lagarna kan även riktas den anmärkningen atl det, om ändringarna genomförs, framstår som oklart vilka regler som bör tillämpas med avseende på tiden innan ändringarna Iräder i krafl. Vidare kan beräkningen av anställningstiden framstå som osäker eller i vart fall godtycklig, när en arbetstagare rör sig mellan flera än två bolag. Antag atl "moderbolagen" A och B gemensaml äger "dotterföretaget" C. Om arbetstagaren är anställd först hos A och därefter hos B, lorde man vid anställningstidens beräkning i samband med

Prop. 1979/80: 143 126

en uppsägning hos B ha alt beakta blott anställningstiden hos B, däremot ej anslällningsliden hos A. Om arbelslagaren är anställd först hos A, därefler hos B och slutligen hos C, lorde man vid anställningstidens beräkning enligt de föreslagna reglerna ha atl beakta ej blott anställningstiden hos B och hos C Ulan även anslällningsliden hos A, trots alt det ej mellan A och B föreligger sådanl samband som angives i de föreslagna nya reglerna om 50/50-bolag.

Vidare skall framhållas, alt organisalionerna avstyrker det i betänkandet intagna förslaget att låta tillämpningen av de i de arbetsrättsliga lagarna intagna koncernreglerna omfalla jämväl "sidoordnade koncerner" i den mening begreppet har i kommilléns tidigare betänkande SOU 1978:67. Skälen för detta slåndpunktstagande framgår av det lidigare anförda.

Svenska Handelskammarförbundet: Förslaget att låta koncembegreppei
i lagen om styrelserepresenlalion och molsvarande lag för anslällda i
bankinslitul och försäkringsbolag följa akliebolagslagens reglering lill
slyrks av förbundel.---

Då del gäller anställningsskyddslagen, sludieledighetslagen och semesterlagen vill handelskammartorbundet framhålla atl ett enhetligt koncembegrepp i och för sig skulle förenkla lagstiftningen. Med hänsyn lill vad kommillén anförl och lill svårigheterna atl bedöma effekterna av skilda koncernbegrepp på detta område vill dock förbundel för närvarande inle motsätta sig den i förhållande till aktiebolagslagen avvikande koncerndefinilionen. 1 likhet med kommittén förordar förbundel att frågan närmare övervägs av de arbetande utredningarna rörande anslällningsskyddslagen och semesterlagen. Som lidigare framhållils bör strävan därvid vara, därest inte vägande skäl talar för en annan reglering, att åstadkomma elt enhetligt koncernbegrepp i svensk lagstiftning.

När del gäller del framlagda lagiextförslaget synes detta onödigt tungt och svårtillgängligt. Laglexlen skulle alternativt kunna ges följande lydelse. "Vad som anges i ... stycket om koncern gäller även då ell förelag ägs av två andra företag och de båda delägarna endast gemensaml kan besluta rörande del ägda företagets angelägenheler."

Svenska sparbanksföreningen: Då det även på della rättsområde föreligger risk för atl man låser ulvecklingen och då det måsle anses mindre lämpligt atl föregripa de sittande utredningarnas arbete, föreslår föreningen alt koncernbegreppet även på det arbetsrättsliga området tills vidare utformas i enlighel med det associalionsrältsliga i aktiebolagslagen.

Sveriges advokatsamfund: Enligt samfundets mening är det för den praktiska rättstillämpningen mycket väsentligt att begreppel koncern har samma innebörd inom alla rättsområden. Endasl mycket starka skäl bör medföra atl begreppet ges olika belydelse i olika sammanhang.

Samfundet anser inle atl kommittén anfört godtagbara skäl för sitt förslag all koncernbegreppet inom viss del av arbetsrätten, nämligen anställningsskyddslagen, sludieledighetslagen, föräldraledighetslagen och semesterlagen, skall utformas så att vid tillämpningen av de nämnda lagarna med koncernförhållande jämställs 50/50-bolag, i vilka ägarföretagen har negaliv besiämmanderält i del ägda företagets angelägenheler.

Samfundet vill framhålla att frågan om koncernbegreppet inom arbetsrätten är under pågående utredning samt att kommitténs nu gjorda förslag till särreglering inte synes överensstämma med förarbelena till förslaget om anställningsskyddslag (prop. 1973: 129), där del uttalades atl koncernbegreppet enligt den föreslagna lagen skulle vara delsamma som enligt 1944 års aktiebolagslag.

Prop. 1979/80:143 127

Kommittén synes ha anfört det enda sakliga skälel för en särreglering att intressegemenskapen mellan företagen gör att det ter sig naturligt att en arbelslagare, som övergår från del ena företaget till del andra, får tillgodoräkna sig anställningstid i del företag han lämnar. Samfundet anser inle atl det av kommittén åberopade skälet är slarki nog för den föreslagna särregleringen. Därtill kommer atl resullatet av de arbetande utredningarna rörande anslällningsskyddslagen och semesleriagen bör avvaktas. Enligt samfundels erfarenhet förändras inte rättsläget av alt arbetstagare vid tillämpning av de nämnda arbetsrätlliga lagarna får tillgodoräkna sig anställningstid endast vid övergång från förelag som omfallas av del för akliebolagslagen föreslagna koncernbegreppet. Kommitténs förslag skulle därför innebära en utvidgning som enligt samfundels mening måsle prövas till sina konsekvenser på etl mera omfattande och djupgående säll än som kommiitén torde ha haft möjlighet att utföra inom ramen för sitt utredningsuppdrag.

Samfundet lillstyrker kommitténs förslag att vid tillämpning av anslällningsskyddslagen, sludieledighetslagen, föräldraledighetslagen och semeslerlagen med koncern skall avses inle bara koncern med aktiebolag som moderbolag utan även de två typer av koncerner som kommittén definierat i sitt tidigare framlagda förslag (SOU 1978:67) till lag om årsredovisning, revision och koncerner. Samfundet tillstyrker även förslaget atl i arbetsrältsligl sammanhang kravet enligt nämnda lagförslag på minsl tio anställda för att koncernförhållande skall få rättslig belydelse slopas.

SHIO - Familjeföretagen: Beiräffande vissa avsnitt av det arbetsrältsliga områdel har kommittén stannat för en annan uppfattning än inom del aktiebolagsrättsliga området och jämställt vissa situationer av 50/50-bolag med koncernförhållanden. Vi anser att anledning saknas atl genom sådan uividgning av reglernas lillämpningsområde yllerligare komplicera nu gällande arbetsrättsliga koncernregler, som redan medför betydande lillämpningssvårigheler för förelagen. Samma regler som i detta avseende gäller enligt akliebolagslagen bör alltså gälla även på arbetsrättens område.

2.3 50/50-bolaget i skatterätten

Svea hovrätt och Sveriges advokatsamfund har förklarat sig dela den i betänkandet återgivna uppfattningen att det allmänt sell är en fördel om skatlelagsliflningen direkl bygger på den systematik som finns i civilrätten. Kammarrälten i Siockholm: Den beslämning av koncernbegreppet som kommittén föreslagit för aktiebolagsrättens del och som kammarrälten ovan tillstyrkt är inle utan vidare applicerbar vid lillämpning av skattelagstiftningen. Som kommittén påpekar (s 86) gäller på flera områden inom skatterätten elt särskilt kvalificerat koncernbegrepp. Därmed begränsas betydelsen av frågan, huruvida 50/50-bolag är dotterföretag, till att främst avse spörsmål angående beskattningen av dolda vinstöverföringar och internvinstreserveringar. Kammarrätien avstår dock från atl uttala sig i frågan humvida 50/50-bolagen härvidlag är all anse som dotterbolag. Skälel härtill framgår av det följande.

I och för sig är det naturiiglvis i hög grad önskvärt atl skattelagstiftningen liksom tillämpningen av skattelag bygger på civilrättens systematik och begreppsbildning. Kommittén har också erinrat (s 87) om ett uttalande av företagsskalieberedningen (SOU 1977: 86 s 282), enligt vilket man i de fall, begreppet koncern inle givits en egen betydelse inom skatteräiten, i regel får falla tillbaka på den koncerndefinilion som används i aktiebolagslagen.

Prop. 1979/80: 143 128

Även om kammarrätten — såsom angivits i dess remissvar på bolagskommilléns delbelänkande Nya bolagsregler m. m. — delar den principiella synen på samspelet mellan civil- och skatterätt, har väl företagsskatleberedningens ullalande numera föriorai någol av sin belydelse. Sålunda har föredragande statsrådet i propositionen (1978/79:210) med förslag till ändrad företagsbeskattning betonat (s 165), att det inte är nödvändigt att beskattningsreglerna bringas i överensstämmelse med de civilrältsliga reglerna, eftersom reglerna om avdrag för koncernbidrag och aktiebolagens koncernregler tillgodoser delvis olika ändamål och intressen. Detta uttalades visserligen inte med tanke på reglerna om dolda vinstöverföringar och internvinstreservering, men bör likväl beträffande 50/50-bolagen anses ha relevans.

Emellertid anges i nyssnämnda proposiiion samlidigt att det kan finnas anledning ånyo pröva frågan om det skatterättsliga koncernbegreppets utformning, sedan bolagskommittén prövat molsvarande fråga för aktiebolagsrättens del. Enligt vad kammarrätten under hand inhämtat från budgetdepartementet planeras också fortsatt ulredningsarbele beiräffande dubbel- och kedjebeskallning och koncernbeskattning, någol som för övrigt förutskickas i propositionen (s 183). Utredningsarbetet måste komma att belysa 50/50-bolagens ställning inom skatterätten.

Kammarrätien finner sig därför inte böra i detla sammanhang vidare uttala sig angående koncernbegreppet i skatterätten.

Bankinspeklionen: Atl det civilrättsliga koncernbegreppet får visst genomslag i skatterätten finner inspektionen naturligt,

RSV: RSV delar kommitténs uppfattning att det allmänt sett är önskvärt atl koncernbegreppet i skattelagstiftningen anpassas till del civilrättsliga koncembegreppei.

1 de fall koncernbegreppet förekommer i skatterätten utan atl definieras hänvisar kommiitén till att företagsskalieberedningen (SOU 1977:86 s. 282) menar all man i dessa fall lorde få falla tillbaka på den koncerndefinilion som används i ABL, Begreppet dotterbolag används utan närmare precisering på skatterättens område bl. a. då del gäller bestämmelserna om överlåtelse av aktier mellan förelag i samma koncern, dolda vinslöverfö-ringar och internvinstreservering. Anpassning av det skatterätlsliga koncernbegreppet lill den föreslagna definitionen av koncernbolag i ABL skulle således innebära alt reglerna för koncernbolag inle skulle bli lillämpliga på 50/50-bolag i de områden av skatterätten där koncernbegreppet används utan närmare definition.

Krav pä etl mera kvalificerat koncernförhållande än enligt reglerna i ABL gäller inom skatterätten bl. a. för räll till öppna koncernbidrag och i fondlagsliftningen. Företagsskatteberedningen föreslog (a.a.s. 580) bl.a. alt undantag från skatteplikt för realisationsvinst enligt 35 8 3 mom. sjätte stycket kommunalskallelagen, dvs. vid överlåtelse av organisationsaktier från etl företag till ett annat företag inom samma koncern, skulle gälla enbart vid koncernförhållanden där det inbördes aktieinnehavet var så stort alt tvångsinlösen enligt ABL kunde ske. Kommittén synes i belänkandet på sid. 87 förutsätta all företagsskatleberedningens förslag genomförs. Detla förslag har emellertid ännu ej föranlett lagändring. 1 prop. 1978/ 79: 210, Ändrad företagsbeskattning s 177 anför föredraganden.

"Bestämmelserna om realisationsvinstbeskattning vid aklieöverlåtelser mellan koncernföretag har nära samband med övriga koncernbeskattnings-regler och även med t. ex. kedjebeskallningsreglerna. Somjag har nämnt i del föregående bör dessa regelsystem ses över. Det finns anledning att då

Prop. 1979/80:143 129

från olika synpunkier pröva bl. a. frågan om hur aklieöverlåtelser mellan koncernförelag skall behandlas. Jag vill också erinra om att en kommitté nyligen har tillsatts för alt se över reglerna för aktievinstbeskattning m. m. (Dir 1979:27). Även i det arbelet finns det anledning alt beakla den här aktuella frågan. Enligt min mening bör man inte föregripa resultatet av det fortsatla ulredningsarbelet genom att nu genomföra beredningens förslag om begränsning av uppskovsreglernas tillämpningsområde".

Fortfarande gäller alltså att undantag från skatteplikt för realisationsvinst kan medges vid överlåtelse av akiier från etl koncernbolag lill etl 50/ 50-bolag. Beträffande reglerna om dolda vinslöverföringar och internvinstreservering har kommiitén inte tagit bestämd ståndpunkt till frågan om 50/ 50-bolag bör anses som koncernbolag vid lillämpning av nämnda regler men anför ett flertal skäl som talar mot alt 50/50-bolag innefattas i koncernbegreppet. RSV delar kommitténs uppfattning au det finns goda skäl som talar för atl 50/50-bolag ej skall betraktas som koncernbolag på nämnda områden av skatteräiten. Frågan om koncernbeskatiningen kommer emellerlid atl ulredas vidare varför ett bestämt ställningstagande till 50/50-bolagens behandling i skalterättsligt hänseende bör avvakta resultatet av den avviserade utredningen.

SHIO-Familjeföretagen: Det är angeläget alt en prövning av frågan om omfattningen av det skatterättsliga koncernbegreppet kommer till stånd så snart som möjligt.

2.4 Övrigt

Bankinspektionen: När det gäller banklagarna är dessa som utredningen anmärker föremål för särskild översyn. Inspektionen vill emellertid redan nu uttala att den ser det som en fördel om samma koncernbegrepp tillämpas inom banksektorn.

RRV: RRV vill också för kännedom peka på vissa förhållanden inom affärsverksområdet. Koncernliknande förhållanden förekommer j viss utsträckning inom affärsverkens verksamhetsområde. Såväl av affärsverken helägda dotterbolag som 50/50-bolag och andra associationsformer förekommer. RRV skall enligt riskdagens beslut (prop 1976/77; 130, FiU 1977/ 78:2, rskr 1977/78: 19) ang modernisering av del statliga budgetsystemet vid sidan av sin förvaltningsrevision ansvara för att revision av affärsverkens redovisning och bokslutshandlingar kommer lill stånd av samma karaktär som den som sker i aktiebolag. Regeringen har därför uppdragit åt verket att utreda och lämna förslag till ulformning av en extern och löpande granskning av affärsverkens redovisning och bokslutshandlingar. Uppdraget har avrapporterats till budgetdepartementet i januari 1979 (RRV dnr 1978: 131). RRV betonar i rapporten betydelsen av koncernrevision i staten och framhåller bl. a., att först när de revisorer som ansvarar för revisionen av resp. affärsverk har full insyn även i ovannämnda bolag föreligger förutsättningar för en tillfredsställande revision av affärsverkens koncernverksamhet, innefattande revision av dels förekommande transaktioner mellan affärsverket och del förvaltade företaget, dels i förekommande fall upprättad koncernredovisning.

LRF: LRF vill tillägga all en koncerndefinition föreslås införas i lagen om ekonomiska föreningar. 1 bolagskommitténs betänkande hänvisas till det förslagel (DsJu 1979; 14) och i DsJu 1979: 14 hänvisas till bolagskommitténs betänkande. Koncernfrågan för de ekonomiska föreningarna får inte sin lösning på någondera hållet och del får antas atl departementet skall 9 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 143. Bilagedel

Prop. 1979/80:143 130

göra en sammanvägning av remissyttrandena i de båda ärendena. LRF vill bär allmänt hänvisa till sitl yttrande över DsJu 1979: 14.

Svenska Bankföreningen: Enligt direktiven för banklagsutredningen har utredningen bl. a. att göra en översyn av banklagstiftningen i syfte att anpassa denna lill den nya aktiebolagslagen. Bankföreningen förutsälter, att en ändring av koncernbegreppet i akliebolagslagen enligt kommitténs förslag beaktas även vid översynen av banklagstiftningen.

Svenska Revisorsamfundel SRS: Samfundet är vidare ense med kommittén om att koncerndefinitionen inte heller i förslaget lill lag om årsredovisning, revision och koncerner bör omfatta 50/50-bolag.

3 Intresseföretag

Kammarrätten i Siockholm: Kammarrätten ansluter sig lill de av kommittén föreslagna formema för en normering av redovisningen för intresseföretagsinnehav.

Bokföringsnämnden: BFN har inget att erinra mot den av bolagskommiltén föreslagna definitionen av intresseföretag, BFN instämmer med bolagskommiltén i atl rikllinjer bör ges för hur redovisningen för intresseandelar bör utformas. Den skiss för redovisning av intresseandelar, som presenteras i betänkandet, bör kunna ligga till grund för utveckling av praxis i företagens årsredovisning. BFN kommer att följa utvecklingen av redovisningspraxis i Sverige och utlandet och i mån av behov utfärda nödvändiga riktlinjer till ledning för företag, revisorer och andra intressen-ler.

Bankinspektionen: Ulredningens definiiion av intresseföretag kan inspektionen ansluta sig till liksom till de förslag till riktlinjer som utredningen lämnar i avsnitt 7.6. Inspektionen vill dock understryka vikten av att kravet på upplysningar i förvaltningsberättelsen inte får medföra en sänkl informationsstandard genom att årsredovisningen försenas i avvaktan på upplysningar som är utan någon reell betydelse.

När det gäller formerna för normering får inspektionen erinra om det ansvar för god redovisningssed inom tillsynsområdel som inspektionen självständigt har vid sidan av bokföringsnämnden.

Kommerskollegium: Kollegiel känner viss tveksamhet inför kommitténs mening alt redovisningen av innehav av s. k, intresseföretag inte bör föranleda någon lagsfiftningsåtgärd. Frånvaro av eller otillräcklig redovisning av etl förelags eller en koncems innehav av intresseföretag skulle i vissa fall kunna ge en fullständigt skev bild av företagets eller koncernens förhållanden. Här kan bara erinras om vissa under senare år aktuella företagsbildningar.

Aktiebolagslagens redovisningskapitel torde syfla till alt - om än ej i detalj - täcka samtliga de huvudkrav som kan ställas på den offentliga årsredovisningen. Med tanke på den ibland stora betydelsen av en tillräcklig redovisning av intresseföretagsinnehav vill kollegiet därför ifrågasätta om det ej vore berättigat att i aktiebolagslagens redovisningskapitel och molsvarande lagstiftning inta en definition av begreppel intresseförelag och ett (ännu) allmänt hållet krav på redovisning av sådana företagsinnehav.

FAR: FAR delar kommitténs bedömning att den föreslagna formen för redovisning av intresseföretag f. n, är en lämplig lösning, FAR avser att utarbeta en rekommendation i ämnet. Den vidare ulvecklingen i svensk

Prop. 1979/80: 143 131

och internationell praxis får följas noga. Visar del sig sedermera att någon form av equity accounting vinner allmän tillämpning i internationell praxis, får ändring av bokföringslagen aktualiseras.

Svenska Handelskammarförbundel med instämmande av Skånes Handelskammare, Stockholms Handelskammare samt Väslernorrlands och Jämtlands läns Handelskammare: Vad beträffar förslaget till rikllinjer för redovisning av intresseföretag föranleder detla ingen erinran.

LO och Svenska Fabriksarbetareförbundet: Bokföringsnämnden bör uttryckligen ges i uppdrag att ulforma redovisnings- och informationsregler för 50/50-bolag och intresseföretag.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund: Kommittén behandlar i sjunde kapitlet i betänkandet redovisningsproblem med intresseföretag. I internalionell redovisning förekommer två metoder för redovisning av aktier och andelar i intresseföretag. Den ena metoden brukar enligt svensk terminologi kallas anskaffningskostnadsmeloden medan den andra är mesl känd under beteckningen the equity method eller kapitalandelsmetoden. På basis av den genomgång, som kommiitén gjort av svensk praxis har kommittén angivit riktlinjerna för en lämplig normering av redovisningen för intresseföretagsinnehav. Kommittén har emellertid ej ansett det befogat att nu i detalj i lag reglera deUa område ulan föreslår alt den vidare ulvecklingen bör följas av den statliga bokföringsnämnden, som i män av behov fär utfärda erforderlig rekommendation på området. På en punkt har dock kommittén intagit en mer bestämd uppfattning. Kommittén anser atl nackdelarna med kapitalandelsmetoden är så stora, åtminstone i nuvarande läge, alt denna inte erbjuder en lämplig lösning av redovisningsfrågorna rörande intresseföretagen.

Organisationerna kan såtillvida dela kommitténs uppfattning att det vore olämpligt att ensidigt förorda att redovisning av aktier och andelar i intresseföretag skall ske enligt kapitalandelsrnetoden. Organisationerna kan vidare dela de av kommittén angivna riktlinjerna för en normering av redovisningen av intresseföretagsinnehav. På nedan anförda skäl vill dock organisationerna bestämt motsätta sig kommitténs kategoriska avståndstagande från en tillämpning av kapitalandelsmetoden.

Kommitténs redogörelse i betänkandet för equity method eller kapilalandelsmeloden synes i huvudsak behandla metodens användning avseende ägarföretagets årsredovisning och metodens i dessa fall förenlighet med bokföringslagen, Oslridigi är emellertid att en tillämpning av kapitalandelsmetoden i ägarföretagets årsredovisning är i strid med gällande bokföringslag, eflersom meloden fömlsälter alt bokförda värdet av aktier och andelar skall kunna höjas på ett sätt som strider mot bokföringslagens förbud mot uppskrivning av anläggningstillgångar.

Enligt organisationernas uppfattning är detta emellertid av underordnad betydelse. Av väsentligt större praktisk betydelse är däremot användandet av kapilalandelsmeloden i koncernredovisningen. Huruvida metodens användning i sådana sammanhang står i strid med gällande lagstiftning på området har kommittén över huvud laget inte beröri. Enligt organisationernas uppfattning kan dock aktiebolagslagen inte tolkas så atl den skulle anses innebära ett förbud mot lillämpning av kapilalandelsmeloden i koncernredovisningen. Vad som ytterst begränsar metodens användning är sålunda huruvida den kan sägas stå i strid med god redovisningssed. Detta lorde dock inte var fallet.

Lagens val att hänvisa till god redovisningssed har gjorts i syfte alt inte hindra en utveckling på frivillig väg. I och för sig kan en normering på

Prop. 1979/80: 143 132

områdel framstå som önskvärd. Det är dock av yttersta vikt att denna normbildning i förevarande fall men även i övrigt inte innebär elt Qär-mande från inlernationell redovisningspraxis.

En avvikelse från internationell praxis kan för svenska internationella bolag medföra uppenbara nackdelar, Såviu avser dotterbolag inom länder där från moderbolaget skilda redovisningsprinciper tillämpas innebär detta atl dessa bolags bokslut måste omarbetas lill svenska regler vid konsolidering. Skall återigen det svenska moderbolaget emittera aktier på ulländsk börs eller anlita den utländska kapitalmarknaden kan ånyo krävas att koncernens bokslut ändras så all del följer internationellt gällande principer. Särskilt det sistnämnda förhållandet har även avseende på tillämpliga redovisningsregler för intressebolag i koncernredovisningen. Det förtjänar därför atl i detta sammanhang framhållas att för internationellt verksamma svenska företag torde intressebolagsförhållanden komma alt öka i antal. Både för att nå slagkraftig storiek, för atl få lill slånd teknologiutbyte och för att få riskspridning på investeringarna spelar samarbete i samband med mer omfattande och komplicerade projekl i gemensamma bolag sålunda en allt slörre roll. Majoritetsägande kan också på grund av enskilda länders elableringslagstiftning vara omöjligt att uppnå. På detta senare förhållande ulgör Mexico etl under senare tid uppmärksammal exempel.

Kommittén anför att den internationella inställningen till användandet av kapitalandelsmetoden i intresseföretagsförhållanden är splittrad och hänvisar i detta sammahang till EG;s fiärde direkliv. Den påstådda splittringen torde dock kunna förklaras med att nämnda direktiv tar sikte på enskill företags redovisning. Någon motsvarande splittring torde inte vara för handen såvitt avser koncernredovisning. I förslag till etl sjunde bolagsdirektiv, i vilket uppställs regler för koncernredovisning, föreskrives i artikel 17 detaljerat hur andelar i intressebolag skall redovisas och de där angivna principerna synes helt ansluta sig lill kapilalandelsmeloden. Ytterligare exempel på kapitalandelsmetodens tillämpning inlernationellt kan anföras. Det kan därför enligt organisaiionernas mening - tvärtemot vad kommiitén funnil - hävdas att kapilalandelsmeloden inlernationellt torde vara eller komma att bli den förhärskande meloden såviu avser koncernredovisning. För fullständighetens skull kan även nämnas att artikel 18 i sist nämnda direktiv även lämnar möjligheten öppen att tillämpa den s, k, klyvningsmetoden.

Mot bakgrund av det ovan sagda förordar organisationerna att även möjligheten all redovisa intresseföretagsinnehav genom tillämpning av kapitalandelsmetoden - såvitt avser koncernredovisning - lämnas öppen.

Svenska Sparbanksföreningen: Sparbanksföreningen har inga erinringar mol kommitténs överväganden och förslag till riktlinjer för redovisning av innehav av aktier eller andelar i intresseföretag.

Sveriges advokaisamfund: Samfundet instämmer med kommittén att 50/50-bolagen bör omfattas av ell särskilt.bolagsrättsligt begrepp och anser atl termen intresseföretag är ändamålsenlig. Samfundet tillslyrker även den av kommiitén föreslagna definitionen av intresseföretag,

SHIO-Familjeföretagen: I likhet med kommittén anser vi att principerna för redovisning av andelar i intresseföretag inte bör regleras lagstiftningsvägen. Utvecklingen på detta område bör i stället överlåtas åt praxis såsom denna kommer att utvecklas inom ramen för begreppet god redovisningssed.

Prop. 1979/80:143 134

Bdaga 7

REVISORS VERKSAMHET

BRÅ PM 1978:2

Förord

Brottsförebyggande rådel (BRÅ) har av regeringen i december 1977 fått i uppdrag att göra en översyn av lagstiftning mot organiserad och ekonomisk brottslighet. Rådet har i enlighet med uppdraget för översynsarbetet bildat en styrgmpp och tre arbetsgmpper.

Styrgruppen består av rikspolischefen Holger Romander, ordförande, riksdagsledamoten Barbro Engman-Nordin, rättschefen Per Jermsten, riksdagsledamoten Stig Josefson, avdelningschefen Kurt Sjöström, kanslichefen Karin Westerberg och riksdagsledamoten Håkan Winberg, Gmppens sekreterare är hovrättsfiskalen Sten Heckscher.

Den tredje arbetsgruppen består av generaldirektören Sten Walberg, ordförande, auktoriserade revisorn Bengt Bångstad, hovrättsassessorn Jan Bökmark, rättschefen Kurt Malmgren, departementsrådet Sven Norberg och advokaten Lennart Reuterwall. Gmppens sekreterare är hovrättsfiskalen Göran Rosenberg.

Arbetsgmppen har i denna promemoria utarbetat vissa förslag och rekommendationer rörande revisors verksamhel, Styrgmppen har anslutit sig lill arbelsgmppens förslag och rekommendalioner. På en punkt har dock ledamöierna Engman-Nordin och Winberg avgett reservafioner,

Stockholm i oktober 1978

Prop. 1979/80:143 135

Innehåll

Sammanfatining ..................................................

Författningsförslag ............................................

1 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)

2 Förslag till förordning om ändring i aktiebolagsförordningen (1975; 1387)

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1975: 86) med bemyndigande att meddela föreskrifter om auktorisation och godkännande av revisor .

4 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1973:221) om auktorisation och godkännande av revisorer

1 Inledning ......................................................

2 Allmänt om revisorsområdet

2.1 Revisors verksamhet

2.1.1 Revision

2.1.2 Övrig verksamhel ....................................

2.2 Revisorskåren

2.2.1 Olika kategorier av revisorer ..................

2.2.2 Olika organisaiioner ...............................

2.3 Kommerskollegiums tillsynsverksamhet ...........

2.4 Något om normerna på revisorsområdet .........

3 Överväganden ...............................................

3.1 Allmänt ....................................................

3.2 Revisors kompetens ....................................

3.3 Registrering av revisor .................................

3.4 Beteckning pä revisors verksamhet

3.5 Revisors tystnadsplikt och upplysningsskyldighet

3.6 Kommerskollegiums tillsynsverksamhet ...........

3.7 Etiska regler ..............................................

Reservationer

Bilagor

1 Fall från kommerskollegiums tillsynsverksamhet enligt revisorsförordningen

2 FAR;s regler för god revisorssed ........................

3 SRS' etiska och kollegiala regler .........................

4 SRF;s regler om god sed ..................................

Prop. 1979/80: 143 136

Sammanfattning

Revisors verksamhet utgör ett av de områden som arbelsgrupper har att behandla i samband med översynen av lagstiftning mol organiserad och ekonomisk brottslighet. Della område är av inlresse ur Ivå skilda aspekler. Det har nämligen i den allmänna debatten ä ena sidan gjorts gällande atl vissa revisorer genom rådgivningsverksamhet själva aktivi medverkai till uppkomsten av ekonomisk brottslighet. Å andra sidan har diskuierats hur revisor genom sin verksamhet kan förebygga och molverka sådan brottslighet i företag.

Arbetsgruppen har gått igenom visst material, som legat till grund för påståenden om revisorers medverkan i ekonomisk broilslighei. Enligt vad gruppen kunnat finna har de långtgående påståenden som framförls inte varil grundade. Gruppen har därför inriktat sig på atl från mera allmänna utgångspunkter undersöka möjligheterna all motverka ekonomisk brottslighet genom att stödja de kunniga och seriösa revisorernas verksamhet. Gmppen lägger fram förslag som dels är ägnade att stärka revisorernas ställning i olika avseenden, dels ulvidgar tillsynen över revisorerna och dels innebär en komplettering av de etikregler som revisorsorganisationerna antagit.

Arbetsgruppen föreslår

# att det i akliebolagsregislret skall intas uppgifler om revisor molsvaran
de vad som gäller beträffande bolags ställföreträdare.

# att det i lagstiftningen införs en regel av innebörd att andra än auktorise
rade eller godkända revisorer och revisionsbolag ej får i firma eller eljest
vid beleckning av sin näringsverksamhet använda ordet revision eller
sammansättningar med eller avledningar av detta ord.

9 att bestämmelserna om revisors lystnadsplikt och upplysningsskyldighet omarbetas. Den nuvarande bestämmelsen i 10 kap. 13 8 försia stycket aktiebolagslagen (1975: 1385) om revisors tystnadsplikt gentemoi enskilda aktieägare eller utomstående bör omarbetas efler mönsier av banksekretessen. Det medför enligt gruppen en mer flexibel tillämpning genom att revisor ej i olrängi mål får yppa något om bolagets angelägenheler. Av lagen bör vidare uttryckligen framgå atl revisor har en ovillkorlig upplysningsskyldighet gentemot medrevisor, särskild granskare, ny revisor och, om bolaget försalls i konkurs, konkursförvaltare.

Arbetsgruppen rekommenderar

# att kvalificerad revisor på sikt skall krävas i alla akliebolag.

# alt kommerskollegium får en krafiig resursförslärkning för att ulöva
tillsynsverksamhet på revisorsområdet.

# att revisorsorganisationerna kompletterar sina etiska regler med utta
landen av följande innebörd:

- Revisor har, på grund av den ställning som i fråga om revision getts honom i lagstiftningen, plikter även mol allmänheten och det allmänna.

- Revisor skall, inom ramen för sill revisionsuppdrag, verka för att det reviderade förelaget handlar lagenligt, lar hänsyn lill aktieägare, borgenärer, anställda och övriga intressenter saml även i övrigl iakttar god affärssed.

10 kap. 26 Revisor skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige, om ej regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall tillåter annat. Den som är omyndig eller i konkurs kan ej vara revisor.

Revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden, som med hänsyn till arten och omfånget av bolagets verksamhel fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan även utses auk-

toriserat eller godkänt revisionsbolag. Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställes auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och godkänt revisionsbolag med godkänd revisor. Bolag som utses till revisor skall till styrelsen för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall vara i auktoriserat revisionsbolag auktoriserad revisor och i godkänt revisionsbolag auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 4 och 12 §§ tillämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i dotterförelag bör, moderbolagets revisorer.

Till revisor kan även utses auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställes auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och godkänt revisionsbolag med godkänd revisor. Bolag som utses till revisor skall till styrelsen för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall vara i auktoriserat revisionsbolag auktoriserad revisor och i godkänt revisionsbolag auktoriserad eller godkänd revisor. Beslämmelsema i 4, 12 och 15 §§ tillämpas på den huvudansvarige.

om det kan ske, utses minst en av

Prop. 1979/80: 143 140

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. hur bolagets firma tecknas,

5. del sammanlagda nominella beloppel av tecknade och lilldelade aktier efter avdrag för aktier som har förklarats förverkade och ej övertagits av annan (bolagels aktiekapital),

6. del belopp som har betalats med pengar eller apporlegendom,

7. apporlegendomens beskaffenhel.

Anmälningen skall innehålla för- Anmälningen skall innehålla för
säkran atl stiftarna och i/f //(3r.?/fl säkran alt stiftarna och bolagets
stycket 3 angivna personerna är ställföreträdare är myndiga och ej i
myndiga och ej i konkurs samt att konkurs samt att bolagets revisorer
bolagets revisorer uppfyller de i 10 uppfyller de i 10 kap. 2 och 3 68
kap. 2 och 3 68 akliebolagslagen akliebolagslagen angivna behörig-
angivna behörighetskraven. helskraven.

3 8 Vid anmälan som avses i 2 8 skall ges in

1. huvudskrifl och avskrift av sliftelseurkunden och avtal enligt 2 kap. 3 8 fiärde stycket akliebolagslagen (1975: 1385), som ej har tagils in i sliftelseurkunden, saml avskrift av balans- och resultaträkningar som anges i samma stycke,

2. huvudskrift och avskrift av teckningslistor på vilka aktieteckning har sketl,

3. avskrift av protokollet vid konstituerande stämman,

4. två exemplar av den bolagsordning som har antagits vid den konstituerande stämman,

5. avskrift av protokoll eller an- 5. avskrift av protokoll eller annan handling som bestyrker val av nan handling som bestyrker val av styrelseledamot eller styrelse- styrelseledamot, slyrelsesuppleant suppleant, om denne ej har valts på eller revisor, om denne ej har valts den konstituerande stämman, på den konstituerande stämman,

6. avskrift av prolokoll från styrelsesammanträde som visar vem som har utsetts till verkställande direkiör, vice verkställande direktör och firmatecknare samt hur bolagets firma tecknas,

7. bevis om lillslånd enligt 2 kap. 1 8, 8 kap. 4 8 eller 10 kap, 2 8 aktiebolagslagen,

8. handling på vilken varje styrelseledamot, slyrelsesuppleant, verkställande direktör, vice verkställande direkiör och firmalecknare har skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning, om detta ej har skett på själva anmälningshandlingen,

9. intyg från bankinslitul om det belopp som har salts in på sårskild räkning hos institutet såsom betalning för bolagels akiier med uppgift om när uttag från räkningen först har sketl,

10. intyg från auktoriserad eller godkänd revisor om atl all apportegen
dom har tillförts bolaget, att egendomen i sliftelseurkunden ej har åsatts
högre värde än det verkliga värdet för bolagel och all egendomen är eller
kan antagas bli lill nytta för bolagels verksamhet.

Prop. 1979/80:143 143

1 Inledning

Den Iredje arbetsgruppen har att behandla normer som reglerar verksamheter av mer indirekl betydelse för de föreleelser översynen av lagstiftning mot organiserad och ekonomisk brottslighet tar sikle på. Dessa verksamheter styrs av preciserade regler som anger rättigheter och skyldigheler för funktionärer och andra men i stor utsträckning också av normer av etisk karaktär. Det är fråga om normer med eller utan förankring i lagstiftning på olika områden. Ett exempel på delta är yrkesetiska normer.

Arbetsgruppen, som sålunda riktar sin uppmärksamhet pä bl.a, vissa yrkesgruppers verksamhet, har i etl inledningsskede diskuterat revisors verksamhel. Därvid har gruppen funnil det väsentligt atl kunna ideniifiera och precisera vilka problem som bör behandlas i detta sammanhang. Gruppen har sålunda till en början försökl kartlägga vilka normer som fakliskl gäller på revisorsområdet. Delta kartläggningsarbete har gett upphov lill diskussioner inom gruppen och lell till vissa förslag och rekommendalioner rörande revisors verksamhel, vilka redovisas i denna promemoria. Under arbetets gång har gruppen inhämtat synpunkter från företrädare för kommerskollegium. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Svenska Revisorsamfundet SRS.

2 Allmänt om revisorsområdet

2.1 Revisors verksamhet

2.1.1 Revision

Den verksamhet som i första hand förknippas med revisorns yrkesroll är revision. Begreppet revision kan dock knappast sägas vara entydigt. Tvärtom har det inom revisorskåren och i samhället i övrigl allt intensivare kommit att diskuteras vad revision bör innebära. Man torde emellertid kunna säga atl en revision utgör en granskning i efterhand och i vissa avseenden även en löpande granskning av väsentligheterna i en verksamhets räkenskaper och ekonomiska förvaltning; att göra en klar åtskillnad mellan dessa granskningsområden är dock knappast möjligt.

Det finns två olika former av revision, nämligen intern och extern revision. Med inlern revision menas alt en verksamhets räkenskaper och ekonomiska förvaltning är underkaslad löpande granskning av ett organ inom verksamhelen. En intern revisor i etl företag ingår således i företagets organisation och ulgör en del av dess inlerna kontrollsystem. Ofta är den interne revisorn anställd i del företag där han utövar sin kontrollverksamhet. Den interne revisorn har alltså inte någon helt fri och oberoende ställning gentemot företagsledningen, som är dennes uppdragsgivare. En exlern revisor, däremot, är fristående gentemot företaget och har sin kontrollfunktion riktad mot dess ledning, I sin granskningsverksamhel har den externe revisorn att taga hänsyn till olika intressenter, l, ex. aktieägare och borgenärer. Den interne revisorns verksamhet inverkar emellerlid i hög grad på den externe revisorns granskning av företagets inlerna kontroll. Det är sålunda en viktig fräga i vad mån förekomsten av inlern revision kan friia den externe revisorn från skyldighet att själv förvissa sig om tillföriitligheten hos företagets egna kontrollanordningar.

Prop. 1979/80: 143 144

Den lagstiftning som reglerar skyldigheten att ha revisor lar sikle pä den externe revisorns verksamhel. Reglerom revision ftnns i den associalionsrältsliga lagstiftningen. Revisionsplikl åvilar i huvudsak endast akliebolag, ekonomiska föreningar saml bank- och försäkringsrörelser. Det är således - i vart fall f.n. - inte nödvändigt all utse revisor i l.ex. handelsbolag eller kommandilbolag. Delsamma gäller för enskilda näringsidkare. Revisionsplikl åvilar ej heller ideella föreningar och sliftelser; det är dock inte ovanligt atl revisor utses i sådan verksamhel. För revision av slatliga eller kommunala organs verksamhel gäller särskilda regler.

Aktiebolagslagen (1975; 1385) innehåller i huvudsak följande regler om revision i aktiebolag. Del är bolagsstämman som väljer revisor. Skall flera revisorer utses kan emellerlid i bolagsordningen beslämmas atl någon eller några av dem skall utses i annan ordning. Revisorns uppdrag gäller för den tid som anges i bolagsordningen. En minoritet av aktieägare kan begära att länsstyrelsen skall utse yUeriigare en revisor atl della i revisionen jämte övriga revisorer. Mandatperioden för en av länsstyrelsen på detta sätt utsedd revisor - minoritetsrevisor - utgår vid den ordinarie bolagsstämman under nästföljande räkenskapsår. Vissa allmänna krav uppställs beträffande revisors kvalifikationer. Bl.a. gäller all revisor inte får vara omyndig eller försalt i konkurs. Vidare skall revisor ha den insikt i och erfarenhei av redovisning och ekonomiska förhållanden som fordras för uppdragels fullgörande. Till revisor kan också ulses auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. Dessa bolag är likställda med auktoriserade resp. godkånda revisorer (se avsnill 2.2.1 nedan). Uppgär bolagets bundna egna kapital lill minst en miljon kr. skall minsl en av revisorerna vara auktoriserad eller godkänd revisor; i vissa slörre bolag måste dock minsl en av revisorerna vara auktoriserad. I andra bolag kan en minoritet av aktieägare genomdriva all auktoriserad eller godkänd revisor ulses. För revisor gäller vidare vissa jävsregler som syftar till att garantera hans oberoende. Bl.a. gäller att den som är anställd i bolagel eller intar en beroendeställning lill della inle får vara revisor. Detsamma gäller den som är anställd i företag som brukar biträda bolaget med bokföringen. Om bolagel ej har behörig revisor kan länsstyrelsen på anmälan förordna sådan i vissa angivna fall. Revisor skall granska bolagels årsredovisning jämle räkenskaperna saml styrelsens och verkställande direklörens förvaltning (s. k. förvaltningsrevision). För varje räkenskapsår skall revisorerna avge en revisionsberättelse lill bolagsstämman. 1 denna berättelse skall anges bl.a. om styrelseledamot eller verkställande direktör handlat i slrid mol aktiebolagslagen eller bolagsordningen. För revisor gäller vidare vissa regler om tystnadsplikt och upplysningsskyldighet. Slutligen bör nämnas all revisor som vid fullgörande av silt uppdrag skadat bolagel kan åläggas skadeslåndsskyldighel.

Vad som innefattas i etl revisionsuppdrag är ingalunda höjt över diskussion. De formella kraven framgår av lagsiiftningen. Mer preciserade normer utbildas inom revisorskåren. De rekommendationer i revisionsfrågor som ulfärdals av Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR är ell ullryck för della (se avsnitt 2.4 nedan).

2.1.2 Övrig verksamhet

1 samband med revisionsuppdrag åt företag - om man endast ser till vad dessa uppdrag omfattar rent formelll - inträffar det ej sällan att revisorn får biträda med viss rådgivning, l.ex. beträffande förelagets bokslut och skatteplanering. Denna verksamhel kan röra såväl enstaka detaljer som policyfrågor.

Prop. 1979/80:143 -. 145

Det förekommer också att revisorn vid sidan av det egenlliga revisions-uppdraget fär tilläggsuppdrag som konsult ål förelaget i olika frågor. Det är inte heller ovanligt att revisorn åtar sig konsultuppdrag ål förelag där han inle har någol revisionsuppdrag. I det sisinämnda (ällel kan uppdragen jämslällas med sådana som ges ål olika slags förelagskonsulter. Exempel på den nu nämnda konsultverksamheten är följande;

• Skattefrågor av olika slag och komplexitel (det rör sig här oftast om
allmän rådgivning eller om biträde med upprättande av foretags själv
deklaration; hit kan också räknas uppdrag som biträde i skatiemål)

• Uppdrag att lägga om redovisningen

• Konsultation vid bildande av företag och vid övergång lill ny företags
form (det kan gälla t. ex. skatte- och redovisningsproblem och ofta sker
samarbete med advokat i dessa frägor)

• Fusionsrådgivning (som kan sträcka sig från allmänna råd till deltagan
de i förhandlingar mellan de aktuella förelagen)

9 Rådgivning vid köp och försäljning av företag (denna verksamhet består
främst av skatte- och värderingsfrågor)

• Värderingsfrågor i anslutning till utlösen av aktieägare

• Rådgivning vid förvärv av tillgångar

• Rådgivning vid förändring av en verksamhels inriktning (det kan vara fråga om l.ex. problem som rör olönsamhel och rekonslruklion av företag)

• Sakkunniguppdrag (hit kan räknas uppdrag i rättegång och skiljeförfarande saml uppdrag som arbetstagarkonsult)

• Försäkringsrådgivning (ofta gäller del här skattefrågor och frågor om hela pensionssystem)

• Organisationsutredningar (som rör frågor om l.ex. flödesscheman, an
svarsområden och personalorganisation)

• Bouppteckning/boulredning (förekommer relativt sällan och oftast hos
mindre byråer)

Till denna konsultverksamhet kan också räknas rena redovisningsuppdrag,

1 vilken utsträckning det förekommer att revisor i sin verksamhet åtar sig konsultuppdrag av det slag som nu nämnls är svårt att säga. Svaret på denna fråga är i hög grad beroende av vilken typ av revisor - dennes kompetens samt storleken på och inriktningen av dennes verksamhel -man avser.

Alt det är normalt alt revisor åtar sig konsultuppdrag - vid sidan av egenlliga revisionsuppdrag - framgår av auktorisalionsuiredningens betänkande (Ds H 1971: 3) Formerna för auktorisation av revisorer m. m. (s. 116), där det sägs alt med revisionsverksamhet bör förstås "revision, redovisning, organisalion samt därmed samma;ihängande rådgivning, däri inbegripen skattekonsultation." 1 FAR;s regler för god revisorssed ("Regel 3 - Oförenlig verksamhet") sägs alt "ledamot får icke ägna sig ät sädan annan verksamhet som är oförenlig med hans yrkesplikler som fristående revisor" (se bilaga 2). I anvisningarna till denna regel sägs vidare atl "ledamoi är oförhindrad alt driva verksamhet som konsult inom områden där han eller hans byrå besitter kompetens, exempelvis beskattning, organisalion, databehandling inom redovisningsområdet och liknande revisorsyrket närslående områden, under förutsättning atl han därvid efterkommer föreningens stadgar och dessa regler för god revisorssed."

Det gällande normsystemet på revisorsomrädel bygger således på atl revisor i viss omfattning ägnar sig ål konsullverksamhet. Samtidigt gäller

10 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 143. Bdagedel

Prop. 1979/80: 143 146

all revisor skall vara oberoende och självständig i förhållande till del företag som revideras. Regler om revisorsjäv anger sålunda i vilka situationer det här uppstår oförenliga intressen.

2.2 Revisorskåren

2.2.1 Olika kategorier av revisorer

Revisorskåren kan knappast sägas uigöra någon homogen yrkesgrupp. Stora skillnader föreligger när det gäller revisorernas kompetens och verksamhetsinriktning. Många sysslar med revision mer eller mindre sporadiskt vid sidan av annan yrkesverksamhel. Till detta kommer en stor splittring på organisationsområdet. Åtskilliga revisorer slår också utanför revisorsorganisationerna. Revisor skall enligt den lagstiftning som reglerar revisionsplikten i olika verksamheisformer uppfylla vissa allmänna krav. Revisionsverksamhet får emellerlid i Sverige i princip utövas av var och en. Titeln revisor är sålunda inle förbehållen någon särskild kategori. Endasl för vissa revisionsuppdrag - t. ex. när det gäller vissa större aktiebolag - uppställs formella krav på revisorns kompetens, dvs. att revisorn skall vara auktoriserad eller godkänd.

Uppgiflen atl auktorisera revisorer och godkänna granskningsmän sköttes av handelskamrarna fram till år 1973. Denna verksamhet, som skapade tillgång lill revisorer med dokumenterad kompelens, överfördes då till kommerskollegium. Tillsynen över kvalificerade - auktoriserade eller godkända - revisorers verksamhel utövas sålunda numera av staten.

För auklorisalion eller godkännande som revisor uppställs vissa formella krav beträffande l.ex. utbildning och tidigare praktik. De närmare reglerna framgår av förordningen (1973: 221; omlryckt 1976: 825) om auklorisalion och godkännande av revisorer (revisorsförordningen) och kommerskollegieis revisorskungörelse (revisorskungörelsen; KFS 1973: 6: omtryckt 1977:23).

Kraven är störsi i fråga om auktorisation. När del gäller utbildning krävs för auktorisation att sökanden avlagt ekonomexamen eller annan likvärdig svensk examen i enlighet med kommerskollegieis närmare föreskrifter. För auktorisation krävs vidare au sökanden utövar revisionsverksamhet som yrke och att denne utövat praktisk verksamhel i revisorsyrket på tillfredsställande sätt under minst fem år. Auktoriserad revisor får inte driva eller della i ledningen av affärsverksamhet. Vidare gäller begränsningar i fråga om auktoriserad revisors rätt alt taga anställning.

I fråga om godkännande krävs all sökanden har eftergymnasial utbildning med ekonomisk inriktning, dock ej av sådan omfattning som krävs för auklorisalion. För godkännande krävs vidare bl.a. att sökanden utövar revisionsverksamhet som yrke eller fullgör likartade eller därmed sammanhängande uppgifler och att denne utövat praklisk verksamhet i revisorsyr-kel på liilfredsslällande sätt under minsl fem är. Sådana inskränkningar som gäller för auktoriserad revisors anställningsförhållanden och anknytning till affärsverksamhet gäller däremot ej för godkänd revisor.

För auktorisation eller godkännande som revisor krävs vidare all sökanden är bosalt här i riket, att han är myndig och ej i konkurs samt atl han är känd för redbarhet och även i övrigl befinns lämplig att utöva revisionsverksamhet.

Auktorisation eller godkännande som revisor gäller för en tid av fem år. F. n. finns ca 700 auktoriserade revisorer och drygt I 100 godkända revisorer.

Prop. 1979/80: 143 147

Till revisor fär också, som lidigare nämnls (avsnitt 2.1.1), ulses auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. Del är här fräga om handelsbolag eller aktiebolag som i enlighet med vissa närmare angivna beslämmelser innehas av auktoriserade resp. godkända eller auktoriserade revisorer och som efler prövning av kommerskollegium erhållil auklorisalion resp. godkännande. F. n. finns ell trettiotal auktoriserade och ell godkänl revisionsbolag.

Även andra yrkeskategorier än de auktoriserade eller godkända revisorema åtar sig revisionsuppdrag. Del är sålunda lämligen vanligt förekommande alt redovisningskonsulter och räkenskapsförare utför sädana uppdrag. Vid sidan av yrkesrevisorerna finns det också etl belydande antal lekmannarevisorer med skiftande kompelens. 1 större bolag förekommer det atl lekmannarevisorer ulses som ell komplemenl lill bolagens ordinarie revisorer. Dessa lekmannarevisorer moisvarar ofta högl ställda krav på kompetens, låt vara på andra områden än revision.

2.2.2 Olika organisationer

De sammanslutningar som finns på revisorsomrädel vänder sig lill skilda kategorier av yrkesutövare. Följande organisaiioner bör nämnas.

Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har ca 600 medlemmar. Som föruisälining för inträde i FAR gäller enligt 4 8 föreningens sladgar att sökanden

• innehar kommerskollegiets auklorisalion som revisor

% utövar yrkesmässig verksamhet som auktoriserad revisor

• åtnjuter allmänl anseende för redbarhet samt bedöms komma alt verka
för föreningens ändamål

• förklarar sig vilja följa föreningens stadgar och regler för god revi
sorssed.

Svenska Revisorsamfundet SRS har ca 650 medlemmar, varav etl Ijugo-lal är auktoriserade revisorer. Som förulsältning för inträde i SRS gäller enligt 4 8 samfundels stadgar alt sökanden

• är av kommerskollegium auktoriserad eller godkänd revisor

• Ulövar yrkesmässig verksamhel som revisor

• åtnjuter allmänt anseende för redbarhet och ansvarskänsla och även i
övrigl befinns lämplig.

Sveriges Redovisningskonsullers Förbund (SRF). som har ca 400 aktiva medlemmar, är "en sammanslutning för redovisningskonsulter och revisorer" (I 6 förbundets stadgar). För all få aktivi ledamolskap i SRF gäller enligi 5 A 6 förbundels sladgar all sökanden

• uppnåll 25 års ålder men icke överskridil 60 är

• är verksam som redovisningskonsuli eller revisor

• råder över sig och sin egendom saml ålnjuler allmänl anseende för
redlighel och rättskaffens vandel

• har minsl fem års praklisk erfarenhei av redovisning, ekonomisk för
valtning och därmed sammanhängande verksamhel saml äger god kän
nedom om gällande rättsregler rörande redovisning och beskattning

• slyrker sig besitta leoretiska kunskaper motsvarande vad som enligi
revisorskungörelsen krävs för erhållande av godkännande som revisor.

Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund SBRF. som är "en sammanslulning av förelag vilka yrkesmässigl bedriver konsultverksamhet pä redovisningsområdet saml revisionsverksamhei" (I 8 förbundets sladgar), har ca 200 anslulna medlemsföretag. Medlemskap i SBRF kan enligt 4 8 förbundets stadgar erhållas av varje bokförings- och revisionsbyrå som

Prop. 1979/80: 143 148

har drivit verksamhet i nuvarande form under minsl ire kalenderår och har en chef med goda kunskaper i redovisnings- och skaiielekniska frågor saml ell gott allmänl anseende; om byle av chef sker skall byråns medlemskap omprövas.

2.3 Kommerskollegiums tillsynsverksamhet

Som lidigare nämnls (avsnill 2.2.1) omfaltar kommerskollegiums lillsyn på revisorsområdet de kvalificerade revisorerna. Fråga om auktorisation eller godkännande av revisor och revisionsbolag prövas sålunda enligt 1 8 revisorsförordningen av kommerskollegium. Kollegiel har vidare enligt 22 8 samma förordning att utöva tillsyn över auktoriserade eller godkända revisorers och revisionsbolags verksamhel. Enligt 27 8 meddelas av kollegiel ytterligare föreskrifier och anvisningar för tillämpningen av förordningen.

Kollegiets tillsynsverksamhet på revisorsomrädel beslår huvudsakligen i handläggning av ansökningsärenden om auklorisalion eller godkännande, handläggning av lillsynsärenden, utvecklings- och ulredningsarbele saml handläggning av övriga ärenden. Kollegiets revisorsenhet disponerar för denna verksamhel fem personer, varav två biträden. Till sitl förfogande har kollegiet också en rådgivande nämnd. Denna, som har representanter för t. ex, FAR och SRS, ger vägledning i mer principiella frågor.

Ansökningsärendena utgör en relativt slor del av verksamheten och har hitlills (1978) uppgått till ca 500 om året.

Tillsynsärenden anhängiggörs genom all anmälningar inkommer eller genom atl kollegiet ingriper på eget iniliativ på grund av t. ex. uppgifter i pressen. Dessa ärenden, som hittills uppgått till ett ijupoial om årel, kan leda lill att disciplinära åtgärder vidtas mot revisor. De sanktioner som kan komma i fråga enligt revisorsförordningen är upphävande av r.uktorisalion eller godkännande samt varning. Gör auktoriserad eller godkänd revisor uppsålligen orätt i sin verksamhet eller förfar han eljesi oredlijil skall sålunda auktorisationen eller godkännandet upphävas, ,Ar omständigheterna mildrande får i stället varning meddelas honom. Åsidosätter revisor eljest de plikter, som åvilar honom som revisor, får varning meddelas honom. Är omständigheterna synnerligen försvårande får auktorisationen eller godkännandet upphävas. Motsvarande gäller i fråga om auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. Hittills har ett tiotal godkännanden och en auktorisation upphävis, Kollegiel kan vidare, även om disciplinär åtgärd inte tillgripits, göra uttalanden i principfrågor.

En sammanslällning av elt antal fall från kollegiets tillsynsverksamhet enligt revisorsförordningen redovisas i bilaga 1. Som framgår av denna sammanslällning har den form av tillsyn som kollegiel hillills utövat i många av de prövade fallen föranlett uttalanden av principiell nalur. Ål skilliga ärenden har dock rört frågor av ordningskarakiär eller av eljest begränsat allmänt intresse. Kollegiet uttalade i sin verksamhetsöversikt år 1978 följande angående tillsynen över de kvalificerade revisorerna:

Kontroll av hur enskild revisor fullgjorl sin verksamhet har hittills vidtagits efler anmälan mol revisorn eller på grundval av uppgift i främst pressen. Kontrollen har därvid avseit visst förhållande i den berörde revisorns verksamhet. Regelmässigt har det visal sig vara mycket svårl eller ibland ogörligt att i efterhand hell klargöra vad som förevarit i del enskilda fallet. Ofta har också det förhällande i revisorns verksamhet

Prop. 1979/80:143 . , 149

som ifrågasatts varit av "udda" nalur. Kollegiets ställningstagande har i dessa fall inte varil av slörre allmänl principiellt intresse. Det kan således ifrågasättas om utbylei av kollegiets lillsynsuiövning i denna form alllid står i rimlig proportion till de resurser verksamhelen kräver. På grund härav har genomförls en försöksbelonad verksamhel med uppsökande lillsyn. varvid en enskild revisors yrkesutövning blir föremål för en allsidig genomgång som främsl syftar till atl lillse al! inie uppenbara brisier finns i revisorns verksamhet. Denna form av tillsyn har givit goda resultat i den meningen att del i flera fall kunnal konstateras alt revision inle utövats på elt tillfredsställande sätt. Efter genomfört förberedelsearbete kommer kollegiet därför under året att påbörja en regelbunden tillsynsutövning av detta slag. Tillsynen kon>mer atl utövas av enhetens tjänstemän - användande av konsulter härior har visat sig vara inte helt lyckat. Resursmässigt utrymme torde finnas för högst 10 kontroller per år. Del bör observeras all påbörjandet av denna "aktiva" tillsyn inte gör att den ovan nämnda "passiva" tillsynen kan inskränkas då denna främsl baserar sig på anmälningar över vilkas anlal kollegiet självfallet inte råder.

När det gäller kollegiets utvecklings- och utredningsarbete kan nämnas att kollegiet utfärdai anvisningar i fråga om revisorsjäv och nya krav på utbildning för erhållande av auktorisation eller godkännande. Vidare bedriver kollegiet i samarbete med FAR utvecklingsarbete som syftar till förslag om olika ålgärder för att stärka revisorns roll.

Övriga ärenden består av förfrågningar och framslällningar om kollegiets uttalande i olika frågor. Denna verksamhet tenderar att växa.

2.4 Något om normerna på revisorsområdet

Av det tidigare sagda framgår att en revisors yrkesverksamhet kan bestå av dels revisionsuppdrag, dels olika slags konsultuppdrag. Det framgår vidare alt vissa revisorer - de auktoriserade eller godkända - står under tillsyn av kommerskollegium och att det finns olika organisationer för de skilda kaiegorier av yrkesutövare som sysslar med revisionsverksamhei. Dessa förhållanden avspeglas självfallet i del normsystem som finns på revisorsområdet.

1 fråga om lagstiftning som slyr revisorns verksamhet bör främst nämnas bokföringslagens (1976; 125) regler om redovisning och aktiebolagslagens regler om revision och offenllig redovisning. Vidare kan pekas på sådan lagstiftning som inte direkl riktar sig till revisorn som funktionär men som i större eller mindre utsträckning berör dennes verksamhel, t, ex. i fråga om konsultuppdrag. Exempel på detta är skatterätt, arbetsrätt, associationsrätt och skiftande ekonomisk lagsliftning.

För auktoriserade eller godkända revisorer gäller särskilda författningsbestämmelser (revisorsförordningen och revisorskungörelsen samt de yl-leriigare föreskrifter och anvisningar kommerskollegium meddelar). Att dessa bestämmelser efterievs övervakar kommerskollegium i sin tillsynsverksamhet. De disciplinära åtgärder som kollegiet kan vidta har tidigare berörts (avsnitt 2.3).

Revisor som är medlem i en viss organisalion har vidare att följa de regler - lex sladgar och särkilda yrkesetiska regler - som antagits av organisationen. Det är här fråga om normer av föreningsrältslig natur som

Prop. 1979/80: 143 150

skiftar från organisalion lill organisation. Organisaiionernas beslämmelser om egna disciplinära åtgärder bör särskili nämnas i della .sammanhang.

1 den lagstiftning som styr revisoms verksamhet hänvisas också till vissa normer av etisk karaklär. Bokföringslagen talar sålunda om god redovisningssed medan aktiebolagslagen innehåller begreppet god revisionssed. Revisorsförordningen, som riktar sig till auktoriserade eller godkända revisorer, anknyler vidare till uttrycket god revisorssed. Vad dessa eliska normer kräver framgår inle närmare i lagstiftningen. Del har i stället i hög grad anförlrotls revisorerna själva atl genom praxis precisera innehållet i normerna. Dessa etiska normer älerkommr också bland de regler som antagits av revisorsorganisalionerna.

1 28 8 FAR;s sladgar sägs sålunda att "ledamoi skall iakttaga föreningens regler för god revisorssed." Enligi FAR:s regler för god revisorssed ("Regel 4 - Yrkesutövningen") gäller vidare all ledamot är skyldig att beakta god redovisnings- och revisionssed (se bilaga 2). Del innebär atl medlem i FAR bl. a. har all följa föreningens rekommendationer i fråga om god redovisningssed och god revisionssed.

I 26 8 SRS" sladgar uttalas att ledamoi skall iaktta god revisorssed och alt samfundet till tolkning av detla begrepp utgett "vägledande etiska och kollegiala regler, som ledamot är skyldig atl noggrant ta del av samt följa" (se bilaga 3). Enligt I 8 SRS' etiska och kollegiala regler åligger det ledamot "att efter bästa förmåga tillvarata sina uppdragsgivares och andra målgruppers intressen inom ramen för vad lag och god revisorssed bjuder."

Enligt I 8 SRF:s regler om god sed (se bilaga 4) åligger del ledamot "atl efter bäsla förmåga tillvarata sina uppdragsgivares och andra målgruppers intressen inom ramen för vad lag och god redovisnings- och revisorssed bjuder."

SBRF;s sladgar innehåller på denna punkt ingel annat uttalande än bestämmelsen atl "medlem är skyldig alt i sitt arbele genom sund affärsmoral respektera förbundels strävanden och därigenom bidra lill atl hålla förbundels och därmed dess medlemmars anseende högl." (5 8).

3 Överväganden

3.1 Allmänt

Revisors verksamhet utgör ett av de områden som arbetsgruppen har att behandla i samband med översynen av lagsliflning mot organiserad och ekonomisk brottslighet. Detta område är av intresse ur två skilda aspekler. Det har nämligen i den allmänna debatten å ena sidan gjorts gällande att vissa revisorer genom rådgivningsverksamhet själva aktivt medverkat till Uppkomsten av ekonomisk brottslighet. Å andra sidan har diskuterats hur revisor genom sin verksamhel kan förebygga och motverka sådan brottslighet i företag.

Den senare frågan sammanhänger med diskussionen om revisorns allmänna ställning och förelagsrevisionens inriktning. Nya krav och förväntningar på revisorns roll i företagen har framkommit. Diskussionen rör i hög grad frågan om vilka iniressen revisorn har att beakta i sin verksamhet. Inte minst har diskuterats om del bör införas offentliga revisorer i förelagen. Saken har behandlats — förutom i förarbetena till aktiebolagslagen (prop. 1975: 103) - i samarbetsutredningens betänkande (SOU 1970:41)

Prop. 1979/80:143 151

Företag och samhälle, prop. 1972: 116 med förslag till lagom slyrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m., och prop. 1975/76: 166 med förslag till lag om slyrelserepresentation förde anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Frågan om företagsrevisorns ställning och uppgifier har också behandlats av riksdagen vid flera tillfällen (se NU 1972: 63 och NU 1973: 47 saml LU 1974:29, LU 1977/78: 1 och LU 1977/78; 16). Därvid har diskuterats bl. a. om samhället skall kunna utnyttja företagsrevisorerna för atl bekämpa skallefusk och skatteflykt (se särskilt LU 1974:29). Riksdagen har emellertid så senl som våren 1978 uttalat sig mol en allmän översyn av förelagsrevisionen. 1 det sammanhanget pekade för övrigt lagutskottet i sitl av riksdagen godkända betänkande (LU 1977/78: 16 s 7) på det nu aktuella översynsarbetel inom brottsförebyggande rådet.

Arbetsgruppen vill erinra om att det genom akliebolagslagen infördes regler beiräffande revisorns verksamhet som lar sikte på de iniressen som nu är i fråga. Sålunda vidgades revisorns arbelsuppgifter och rapporteringsskyldighet. Reglerna om revisorsjäv skärptes. Kvalificerad revision skall ske i fler bolag. Vidare kräver de nya bestämmelserna om redovisning all förelagen lämnar en öppnare redovisning än de tidigare behövt göra. I diskussionen om revisorns roll har visserligen ställts krav på mer långlgå-ende åtgårder. Bl.a. har föreslagits att revisor i företag skall ulses av ell uiomslående organ. Bred enighet synes dock råda om det angelägna i all revisorn garanteras en oberoende ställning.

Som tidigare nämnts har det i den allmänna debatten gjorts gällande att vissa revisorer genom rådgivningsverksamhet själva aktivt medverkat lill uppkomsten av ekonomisk brottslighet. Arbetsgruppen har för sin del gått igenom visst material, som legal till grund för sådana påståenden. Enligt vad gruppen kunnat finna har de långtgående påståenden som framförts inte varit grundade. Gruppen har därför inriktat sig pä atl från mera allmänna ulgångspunkler undersöka möjligheterna alt motverka ekonomisk brottslighet genom att stödja de kunniga och seriösa revisorernas verksamhet. De överväganden på revisorsomrädel som redovisas i det följande bör ses mot denna bakgrund. Det är här .självfallet inle fråga om en fullständig genomgång av förhållandena på detta område. Arbetsgruppen har i stället sett det som sin uppgift atl på några väsentliga punkter lämna förslag som skulle kunna få effekt i kampen mot ekonomisk brottslighet.

3.2 Revisors kompetens

• Arbetsgruppen rekommenderar alt kvalificerad revisor på sikt skall krävas i alla aktiebolag.

Av del lidigare sagda (avsnitt 2.1.1 och 2.2.1) har framgått all del endasl för vissa större akliebolag uppställs särskilda krav på revisorns kompetens. De närmare bestämmelserna om delta finns i 10 kap. 3 8 aktiebolagslagen. I lagrummets första siycke anges sålunda i vilka fall bolag skall ha minst en auktoriserad eller godkänd revisor medan del i andra stycket föreskrivs i vilka fall bolag skall ha minst en auktoriserad revisor.

Enligt arbetsgruppens uppfattning är del emellertid generellt sell inte företag med kvalificerade revisorer som är mest ulsalla när del gäller ekonomisk brottslighet. Del är i slället ofta fräga om akliebolag med litet aktiekapital, som bildats för att ge den ende aktieägaren befrielse från personligt ansvar och för att ge denne "en skyll utåt".

Arbetsgruppen vill i sammanhanget hänvisa till företagsskalteberedning-

Prop. 1979/80:143 152

en, som i sitl delbetänkande (SOU 1975:54) Fåmansbolag uttalade bl a följande (s 160);

Den i lagstiftningen inbyggda kontroll, som en uppdelning av befogenheter och funklioner pä bolagsstämma, styrelse och verkställande ledning utgör, fungerar av naturliga skäl inte då bolagsägaren själv reellt utövar samtliga funktioner, Detla förhållande återverkar även pä den kontroll av bolagets verksamhet, som i AL (1944 års aktiebolagslag) förutsätts utövad av en extern revisor. Krav på särskild kompetens hos revisom uppställs bara i fråga om de större bolagen. Ett vanligt tillvägagångssätt i de bolag som tillkommit av skatteskäl torde vara att de handlingar av olika slag som erfordras för atl AL:s formella krav skall efterkommas rutinmässigt upprättas en gång om året. 1 stor utsträckning torde egentliga styrelsesammanträden, bolagsstämmor osv, inte alls förekomma, ehuru prolokoll upprättas som utvisar att alla formaliteter iakttagits. Inte heller revisionsberättelsen är i dessa fall annat än en på grund av formella krav tillkommen handling. Den kan därför inte anses fylla någon meningsfull funktion som underlag för den skatlemässiga kontrollen. Inte heller kan någon information i allmänhet inhämtas från revisonsberåtlelserna, som i slor utsträckning är standardiserade, förtryckta och med elt myckel kortfattat innehåll,

Arbetsgmppen kan även peka på en rapport rörande förelagskonkurser (Kedner: Företagskonkurser, SIND 1975:2, Lund 1975), som belyser behovet av kvalificerad revisor också i små företag.

All det utförs en effektiv och sakkunnig revision även i de minsta akliebolagen är enligt arbelsgmppens mening av betydelse bl. a, som ett led i åtgärder för att förhindra och motverka uppkomsten av sädana företeelser som gruppens arbete tar sikte pä. Kvalificerad revisor bör därför enligt gruppen på sikl krävas i alla aktiebolag,

Akliebolagslagens krav på kvalificerad revisor synes träffa endast en mindre del av aktiebolagen. Kvalificerad revisor finns emellertid, enligt vad som upplysts inom arbetsgruppen, i ett betydande antal utöver dem som rent formellt är skyldiga att ha sådan revisor. Någon utredning om dessa förhållanden torde dock inte finnas. Vidare står det klart att det är svårt att mäta tillgången på kvalificerade revisorer i förhållande till eflerfrågan. Enligt vad som för gruppen är bekant har det emellertid inte förekommit att företag som önskar ha en kvalificerad revisor ej lyckais få nägon sädan.

Det kan i detta sammanhang nämnas att del år 1973, då kommerskollegium inledde sin tillsynsverksamhet, fanns knappt 500 auktoriserade och ca 900 godkända revisorer, I dag finns ca 700 auktoriserade och drygt 1 100 godkända revisorer. Den faktiska ökningen av antalet godkända revisorer är emellertid större än som framgår av dessa siffror. Att så blivit fallet sammanhänger med bl a att det tidigare togs ul en relativt blygsam årlig avgift - 25 kr. - av den som ansökie om fortsatt godkännande som revisor. Då denna kostnad ökade - ansökningsavgiften för såväl auktorisation som godkännande, vilka gäller för en tid av fem år, är numera I 600 kr efter nyligen genomförd höjning - ansökte många godkända revisorer inte om förnyat godkännande då de inte utövade någon egentlig revisionsverksamhet.

När det gäller tillgången pä kvalificerade revisorer vill arbetsgruppen peka på möjligheten att utnyttja revisionsbolag som revisor. Denna inne-

Prop. 1979/80: 143 „ 153

bär att den försia granskningen av grundmaterialet kan under kvalificerad ledning utföras av ännu ej färdigulbildade ekonomer. Vidare förefaller del vara en slor tillströmning till revisorsyrket av studerande vid universiteten. Tillgången på ekonomer med gymnasiekompetens är ocksä god.

Enligt arbetsgruppens bedömning bör del sålunda finnas förutsättningar för atl tillgången på kvalificerade revisorer skall vara i balans med successivt ulökade krav på kvalificerad revisor i aktiebolag. Under en övergångslid, till dess det införts krav på alt kvalificerad revisor skall finnas i alla akliebolag, bör del därtor vara möjligi alt efter hand utvidga kretsen av företag vilka är skyldiga alt ha kvalificerad revisor. Såsom en första åtgärd bör införas bestämmelse med krav på kvalificerad revisor i alla nystartade aktiebolag. Övergångsvis bör också genom ändring i 10 kap. 3 8 aktiebolagslagen fler akliebolag än i dag omfattas av plikt alt ha kvalificerad revisor. Huruvida endast skyldigheten enligt 10 kap. 3 8 första slyckel att ha auktoriserad eller godkänd revisor eller om också skyldigheten enligt 10 kap. 3 8 andra stycket atl ha auktoriserad revisor bör utvidgas kan givetvis diskuleras. Ell annat alternativ för en successiv övergäng till kvalificerad revision i alla aktiebolag kan vara alt införa regler motsvarande vad som gäller för övergången lill bokföringsmässig redovisning av inkomsler av jordbruksfastighet. Övergången kan enligt ell sådanl alternativ ske över ell anlal år genom att gränsen för kvalificerad revision - kopplad till förelagets totala balansomslutning - sänks efler hand.

Vilket av de nu antydda alternativen som bör väljas och hur reglerna skall ulformas får framgå vid en samlad bedömning - där avvägning får ske särskilt med hänsyn till en beräkning av tillgången på kvalificerade revisorer - av möjligheterna all övergångsvis utvidga skyldighelen att ha auktoriserad eller godkänd revisor. Härvid måste också beaktas det arbete som utförs inom 1974 års bolagskommitlé (Ju 1974:21). Denna kommiué som har i uppdrag att se över lagstiftningen om handelsbolag m. m. kommer inom kort att lägga fram elt betänkande om handelsbolag och enkla bolag. Utredningsresultatet är ännu inte känt för arbetsgruppen. Mot bakgrund av direktiven för ulredningen finns emellertid enligt gruppen anledning anta atl revisionsfrågan fått en ingående behandling. 1 direktiven uttalade nämligen föredragande statsrådet all de sakkunniga borde ulgå från atl det skall finnas revisor i handelsbolag och atl denne skall avge en för alla lillgänglig revisionsberättelse. Föredragande statsrådet fortsatie;

Del är emellertid möjligt att den nu angivna principen av praktiska skäl inte kan genomföras fullt ut. Tillgången på ulbildade revisorer är nämligen begränsad. När det gäller de större handelsbolagen bör i likhet med vad som föreslås i det remitterade förslaget till ny aktiebolagslag revisorn vara kvalificerad, dvs. auktoriserad eller godkänd. Det framlagda förslaget till ny aktiebolagslag innebär emellertid atl de kvalificerade revisorernas tjänster tas i anspråk i slörre utsträckning än vad som hittills varit fallet. De sakkunniga måste dårför överväga i vilken utsträckning tillgängliga resurser tillåter atl krav omgående ställs på all de större handelsbolagen anlitar kvalificerad revisor. Särskilda övergångsregler kan visa sig behövliga, - Behov av regler om revisor föreligger även i fråga om bokföringspliktiga företag av lypen enskild näringsidkare och stiftelse. De sakkunniga bör undersöka även den frågan med beaklande av vad som nyss anfördes i fräga om handelsbolagen.

Prop. 1979/80: 143 154

Som riktpunkt för den slutliga övergången lill kvalificerad revision i alla akliebolag rekommenderar arbelsgruppen i första hand den I januari 1982, dä antalet aktiebolag förutsätts kraftigt minska. Enligt riksdagens beslut skall nämligen bolag, vars registrerade aktiekapital ej uppgår lill 50000 kr, vid ulgången av år 1981 avföras ur aktiebolagsregistrel och är därmed upplöst. Praktiska skäl får dock avgöra om den slulliga övergången kan genomföras den I januari 1982 eller om övergångstiden bör utsträckas ytterligare.

Arbetsgruppen finner vidare angeläget all frågan om revisionsplikl beträffande handelsbolag, kommandilbolag och enskilda näringsidkare får en posiliv lösning. Som framgår av det nyss sagda har denna fråga anförlrotls 1974 års bolagskommitté, som enligt direktiven också har all uireda frågan om GmbH-bolag (dvs. mindre bolag utan personlig ansvarighet). OavseU vad kommiitén i detta hänseende kommer fram lill och hur frågan sedan behandlas av regering och riksdag bör enligi arbetsgruppens mening målsättningen vara, atl i första hand all ekonomisk verksamhet som formellt eller reellt kan drivas utan personligt ansvar skall vara underkastad kvalificerad revision. Men denna kvalificerade plikt bör också på sikt naluriigen åvila all ekonomisk verksamhel av belydelse.

Slutligen vill arbelsgruppen som en internationell jämförelse peka på del förslag till direktiv inom bolagsrättens område som EG-kommissionen nyligen (april 1978) lagt fram. Enligt förslaget skall i EG-länderna närmare angivna krav i fråga om utbildning etc. ställas på den som skall vara godkänd alt utföra den lagstadgade revisionen i associationer motsvarande akliebolag.

3.3 Registrering av revisor

# Arbelsgruppen föreslår all del i aktiebolagsregistrel skall intas uppgifter om revisor motsvarande vad som gäller beiräffande bolags ställföreträdare.

Någon skyldighet för aktiebolag att - molsvarande vad som enligt 8 kap. 15 6 aktiebolagslagen gäller beiräffande bolagets ställföreträdare - för registrering anmäla vem som utsetts till bolagets revisor föreligger ej. Det är emellertid enligt arbetsgruppen rimligt alt namnet på var och en som åtar sig revisionsuppdrag i aktiebolag är tillgängligt för allmänheten. Detta förutsätier att någon form av registrering sker. Sådan regisirering kan lämpligasl ske i aktiebolagsregistrel. Aktiebolag bör därför åläggas alt -motsvarande vad som gäller beträffande bolagets ställföreträdare - för registrering hos patent- och registreringsverket (PRV) anmäla vem som är revisor i bolaget. I den mån revisionsplikt införs för andra företagsformer än aktiebolag bör motsvarande registrering ske också i dessa fall.

En regisirering av detta slag är inte avsedd all kombineras med nägon tillsynsverksamhet. Ändå har registreringen, menar arbetsgruppen, positiva effekter. Intressenter av olika slag kan förvissa sig om atl revisor utsetts och kontrollera atl vederbörande är behörig. De kan även få konlakl med honom. Dessa möjligheter kan också utnyttjas av myndigheler som har att taga befattning med frågor som har anknylning till ekonomisk broilslighei. Den föreslagna registreringen bör vidare vara ägnad atl stärka revisorernas ställning. Om en bolagsägare entledigar en revisor, skall avgången antecknas i registret. Den som avgått som revisor i elt akliebolag och som vill kommunicera med efterträdande revisor kan vända sig till aktiebolagsregistret för att få vetskap om vem som efterträtt honom som

Prop. 1979/80:143 155

revisor eller om bolaget över huvud utsett någon ny revisor. Arbetsgruppen vill emellerlid åler betona atl en registrering av ifrågavarande slag ej innebär att någon ytterligare lillsyn ulövas över revisol"erna;

Den nu angivna reformen, som enligt arbetsgruppens mening är relativt enkel atl genomföra renl lekniskl. bör komma till stånd i samband med att bolagsbyrån vid PRV flyttar ul lill Sundsvall. Den närmare lidpunkten får bestämmas med hänsyn lill de problem som kan komma atl uppslå vid denna utflyttning.

Förslagel innebär enligt arbelsgruppen följande förfatiningsändringar.

I aktiebolagslagens avsnitt om revision och särskild granskning bör införas en särskild paragraf, 10 kap. 15 8, angående skyldighet för bolag att - motsvarande vad som gäller i fråga om bolagels ställföreträdare - för regisirering anmäla vem som utsetts lill bolagels revisor. I paragrafen bör sålunda stadgas atl bolaget för regisirering skall anmäla vem som utsetts lill revisor och all därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 8 kap. 15 8 om anmälan för registrering av bolagets ställföreträdare. För del fall auktoriserat eller godkänt revisionsbolag utsetts lill revisor bör bestämmelsen i 10 kap. 15 8 lillämpas på den för revisionen huvudansvarige. Föreskrift om detla bör meddelas i 10 kap. 2 8 iredje stycket.

I aktiebolagsförordningen (1975: 1387) bör följande ändringar ske. 128 3, som föreskriver vad anmälan för regisirering enligt 2 kap. 9 8 aktiebolagslagen av bolag skall ange i fråga om dess ställföreträdare, bör ett nytt led angående fullständigt namn, personnummer och postadress beträffande revisor införas. En ändring av redaktionell art i 2 6 andra stycket lorde också böra ske. 13 8 5 bör - uiöver vad som nu gäller beträffande styrelseledamot och slyrelsesuppleant - föreskrivas atl avskrift av protokoll eller annan handling som bestyrker val av revisor, om denne ej valts på konstituerande stämman, skall ges in vid anmälan som avses i 2 6. Slutligen bör ell nylt stadgande införas under mbriken Revision och placeras under 18 8, som nyligen upphävis. I stadgandet bör, motsvarande vad som enligt 16 8 gäller för bolagets ställföreträdare, anges att vid anmälan för regisirering enligt 10 kap. 15 8 aktiebolagslagen av bolagets revisor 2 8 första stycket 3 och andra stycket samt, om ändringen ej endast avser ändring av postadress, 3 8 5 äger motsvarande tillämpning.

3,4 Beteckning på revisors verksamhet

• Arbetsgruppen föreslår att det i lagstiftningen införs en regel av innebörd alt andra än auktoriserade eller godkända revisorer och revisionsbolag ej får i firma eller eljest vid beteckning av sin näringsverksamhet använda ordel revision eller sammansättningar med eller avledningar av detta ord.

Arbetsgmppen anser del vara etl vikligl inlresse att stödja de seriösa och kompetenta revisorerna, I detta syfte har gmppen diskuterat möjligheten att förbehålla titeln revisor åt de kvalificerade revisorerna. Det har emellertid visat sig att det inle är praktiskt möjligt atl genomföra en sådan åtgärd. Bruket av ordet revisor är sålunda allmänt utbrett. Vidare är det både vanligl och lämpligt all lekmän tjänstgör som revisorer i bolag vid sidan av yrkesrevisorer. Detsamma kan sägas om de fall dä en person fått förtroendeuppdraget alt vara revisor i en verksamhet — l.ex. en ideell förening — som inte omfattas av revisionsplikt.

Det finns alltså enligt arbetsgruppen inte förulsältningar för att skydda liteln revisor som sådan utan skyddet bör liksom hittills avse yrkestitlarna

Prop. 1979/80:143 156

auktoriserad resp. godkänd revisor. Däremoi kan och bör ett skydd införas för beteckningen på de kvalificerade revisorernas verksamhel. Beteckningen revisionsbyrå, revisionsbolag o.d. bör sålunda enligi arbelsgruppens mening lä användas endasl av dessa revisorer, oavsett i vilken form de bedriver sin verksamhet. Regeln bör utformas så, all andra än auktoriserade eller godkända revisorer och revisionsbolag ej får i firma eller eljesi vid beteckning av sin näringsverksamhet använda ordel revision eller sammansättningar med eller avledningar av detla ord. Också marknadsföringsåtgärder kan omfallas av denna regel. 1 praiiken innebär del atl den som driver bokföringsbyrä men som ocksä ålar sig revisionsuppdrag utan all vara kvalificerad revisor inte får beleckna verksamheten som l.ex. bokförings- och revisionsbyrå - vare sig fråga är om marknadsföring eller ej — Ulan endasl som bokföringsbyrå. Detsamma gäller för redovisningskonsulter och skattekonsulter. Något hinder för dessa att åla sig revisionsuppdrag föreligger, om arbelsgmppens förslag genomförs, i och för sig inle. Vill de emellertid hänvända sig till allmänheten för alt få revisionsuppdrag, får de skaffa sig sådan utbildning och kompetens i övrigt att de kan få auktorisation eller godkännande som revisor,

I samband med det nu aktuella förslaget bör de ytterligare frågor som kan uppstå i sammanhanget - t, ex, att en kvalificerad revisor "lånar ut" sitt namn utan att själv delta i någon revisionsverksamhet - närmare diskuteras,

I arbelsgmppens förslag ligger således att det bör införas ett skydd och en kvalitetsgaranti för den som är hänvisad til! att få kontakt med revisor genom exempelvis annonser. Att kvalificerade revisorer vid hänvändelse till allmänheten anger sin kompetens tjänar som en vägledning för avnämama. Arbetsgmppen vill därför ifrågasätta om nuvarande stadgande i 18 8 revisorskungörelsen och motsvarande bestämmelse i 116 första stycket samma kungörelse bör bibehållas. Stadgandet i 18 6 innebär att i auktoriserat revisionsbolags firma ej får ingå ordet auktoriserad eller böjningsform eller förkortning därav; motsvarande gäller för godkänt revisionsbolag. Enligt 118 första stycket gäller bl.a, att om auktoriserad revisor driver revisionsverksamhet under form av handelsbolag eller akliebolag (som ej är auktoriserat), bolaget ej får i sin firma använda beteckningen auktoriserad. Stadgandena kan onekligen förebygga visst missbruk, Visseriigen torde firmalagen (1974: 156) och marknadsföringslagen (1975; 1418) ge möjligheter att ingripa mot del revisionsbolag som i sin firma, trols alt bolaget självt eller dess ägare ej längre har auktorisation eller att bolaget överlåtits till annan än auktoriserad revisor, skulle fortsätta att begagna uttrycket auktoriserad e.d,; jfr också 308 revisorsförordningen som innehåller straffsanktion mot den som obehörigen utger sig för atl vara auktoriserad eller godkänd revisor.

Det är emellertid svårl att undvika tidsutdräkt i samband med åtgärder mot sådant missbruk. Sagda förbud innebär bl.a. att sädana olägenheter helt undviks. Emellertid sker detta på bekostnad av det positiva för allmänheten i att kvalificerat revisionsbolag eller annat revisionsbolag som ägs av auktoriserad revisor i sin firm.a kan ange den kompetens bolagets ägare har. Att det i enstaka fall skulle kunna ske missbruk om förbuden avskaffas är visserligen tänkbart. Erfarenhelerna av molsvarande problem pä advokatområdel visar dock alt sådanl missbruk går alt bemästra.

Arbelsgruppens förslag angående skyddel för beteckningen på de kvalificerade revisorernas verksamhel rör en fråga som enligt regeringsformen kräver lagform. Riksdagen har med slöd av 8 kap. 7 8 försia slyckel 3

Prop. 1979/80:143 157

regeringsformen möjlighel all delegera föreskrifter beträffande det ämne -näringsverksamhet - förslaget gäller. Sådan delegation har skett genom lagen (1975: 86) med bemyndigande alt meddela föreskriftei- om auktorisation och godkännande av revisor. Enligt denna lag får regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om auktorisation och godkännande av revisor saml föreskriva avgifi för ansökan. Arbetsgruppen föreslår all del i lagen införs ell nylt stadgande om all föreskrifl också får meddelas om förbud för andra än auktoriserade eller godkända revisorer och revisionsbolag alt i firma eller eljesi vid beleckning av sin näringsverksamhet använda ordet revision eller sammansäUningar med eller avledningar av della ord. Gruppen föreslår i konsekvens med detta all cn ny paragraf 31 8. av sagda innehåll - jämte etl straffsladgande knutet till del aktuella förbudet - införs i revisorsförordningen.

3.5 Revisors tystnadsplikt och upplysningsskyldighet

# Arbetsgruppen yij/f.v/År att bestämmelserna om revisors lystnadsplikl och upplysningsskyldighel omarbetas. Den nuvarande bestämmelsen i 10 kap. 13 8 första slyckel akliebolagslagen om revisors tystnadsplikt gentemoi enskilda aktieägare eller uiomslående bör omarbetas efler mönster av banksekretessen. Del medför enligi gruppen en mer flexibel lillämpning genom atl revisor ej i olrängi mål får yppa nagol om bolagets angelägenheter. Av lagen hör vidare uttryckligen framgå alt revisor har en ovillkorlig upplysningsskyldighel gentemot medrevisor, särskild granskare, ny revisor och, om bolaget föisatis i konkurs, konkursförvaltare.

För revisor i aktiebolag gj.ller enligt 10 kap. 13 8 aiaiebolagslagen tystnadsplikt och upplysningsskyldighet av följande innehåll:

Revisor får ej lill enskild aktieägare eller utomstående lämna upplysningar om sädana bolagets angelägenheter som han fått kännedom om vid fullgörande av siu uppdrag, om det kan lända till förfång för bolaget.

Revisorn är skyldig at; till bolagsstämman lämna alla upplysningar som bolagsstämman begär, om det ej skulle lända lill väsentligt förfång för bolagel.

Lagrummet innehåller alltså dels en allmän bestämmelse om sekrutess, dvs. förbud mol att lämna upplysningar som kan bda till skada för bolaget, och dels en bestämmelse om upplysningsskyldighel, vilken skyldighet emellertid modifieras av ett skaderekvijit.

I fråga om sekretessen kan lill en början konstateras atl det inte i första hand åligger en revisor all - på annal sätl än genom revisionsberättelsen -utåt lämna upplysningar om ett bolag till olika intressenter. Iniresserade har sålunda all i första hand vända sig till slyrelsen eller verkställande direktören i etl bolag för M få upplysningar om detta. Från de intressen arbetsgruppen har alt beakla är del emellertid otillfredsställande att broltsutredande och rältsvårdande myndigheter inte direkt kan utnyttja en revisors vetskap om ell bolags förhållanden. I alltför slor ulslräckning förekommer det sålunda alt en revisor med hänvisning till skaderekvisitet anser sig böra vägra att lä.nna begärda upplysningar om bolaget.

I sammanhanget vill arbetsgruppen också något kommentera frågan om anmärkningar i revisionsberättelse (angående innehållet i revisionsberättelse se 10 kap. 10 8 aktiebolagslagen). Gruppen har erfarit att det förekom-

Prop. 1979/80: 143 158

mer alt, även om grava missförhållanden framkommil, della - under åberopande av tystnadsplikten — inte omnämns i revisionsberättelsen. Eriarenheterna från kommerskollegiums tillsynsverksamhet talar också i denna riklning när det gäller de kvalificerade revisorerna (se t. ex. fall 14 i bilaga I. jfr fall 7). Arbelsgruppen vill för sin del undersiryka att en revisors skyldighet atl göra anmärkning i revisionsberättelse inle har någol samband med frågan om revisorns tystnadsplikt. Lagen är pä denna punkt hell klar och etl åberopande av skaderekvisitet kan alltså inle komma i fråga. Frågan om andra uttalanden i revisionsberätlelse - upplysningar som revisor önskar bringa lill aktieägarnas kännedom - omfattas däremot av tystnadsplikten.

Arbelsgruppen konstaterar vissa brister — inle minst i fräga om möjligheterna alt molverka ekonomisk brottslighet - som har sin grund i tolkningen av revisors tystnadsplikt. Det förefaller sålunda som om förfängsrekvisilel skjuls i förgrunden i alllför hög grad. Arbelsgruppen anser det orimligt atl detla rekvisit ensamt skall få påverka bedömningen av om tystnadsplikt skall gälla eller inle. Visserligen har lagstiftaren i vissa situationer - l.ex. när del gäller stadgandet i 56 8 4 mom. taxeringslagen (1956:623) - gett ullryck för all andra iniressen väger lyngre än de skäl som talar för tystnadsplikt. Arbetsgruppen menar dock alt lillämpningen i fråga om revisors möjligheter atl kommunicera utåt gentemot olika intressenter utanför bolaget generellt sett bör vara mer nyanserad än f. n. Man bör därför enligt gruppen införa en reglering som ger revisorn både möjlighel och skyldighet att göra en intresseavvägning i varje enskill fall. Den skada som kan förorsakas företaget genom alt etl förhållande yppas får sålunda vägas mol del motstående intresse som lalar för att förhållandet avslöjas. Är del senare klart övervägande bör tystnadsplikten inte gälla. Vad nu sagts fär emellertid inte missförstås. Genom den i lag inskrivna tystnadsplikten garanteras all revisorn får upplysningar från förelagsledningen och också förroenden frän denna. Detta är naturligtvis någol som man bör slå vakt om. Även med en mer nyanserad inriktning i fråga om tystnadspliktens ulformning måsle det grundläggande vara all revisorn har tystnadsplikt beträffande förhållanden vilkas yppande kan skada del reviderade företagel.

De tankegångar som arbetsgruppen här redovisat synes lämpligen kunna komma lill ultryck genom all stadgandet i 10 kap. 13 6 försia slycket omarbetas efter mönster av banksekretessen. Denna innebär all enskilds förhållande lill bank inle får yppas "i oträngt mål" (se 192 8 banklagen (1955; 183)). Del bör i sammanhanget anmärkas att revisor i bankaktiebolag också har att iaktta banksekretessen och att enligt 108 8 banklagen styrelsens upplysningsskyldighel gentemot bolagsstämman är modifierad med hänsyn till denna sekreless.

Om sekretessregeln i 10 kap. 13 8 första stycket aktiebolagslagen omarbetas med stadgandet i 192 8 banklagen som mönsier kan man falla lillbaka på den förhållandevis fasta praxis som utvecklats inom bankväsendet. En allmänl vederlagen sammanfallning av denna praxis ålerfinns i Nials skrift Banksekretessen (utgiven av Svenska Bankföreningen, senasle upplagan av år 1975). Nial uttalar bl. a. (s 15):

Till en början bör här påpekas, all 192 8 banklagen uppställer ell förbud all i oträngt mål yppa enskildas förhållanden lill banken. Stadgandet förutsätter alltså att upplysningar kan lämnas i fall då oträngt mål ej föreligger. Däremot säger banklagen intet om att i sädana fall banken

Prop. 1979/80:143 159

har skyldighel att lämna uppgifter. 1 vissa nedan närmare angivna fall föreligger emellerlid på grund av uttrycklig lagbestämmelse (eller annan grund) skyldighel för bank atl lämna uppifter. Fråga är om tystnadsplikten gäller för alla andra fall, så all upplysningar är alt anse säsom lämnade i olrängi mål, såframt banken ej varit juridiskt skyldig all ullämna dem. Delta kan emellerlid icke antagas. Som av den följande framställningen kommer alt framgå, måsle en bank vara berälligad atl lämna upplysningar i vissa fall ehuru juridisk skyldighel därtill icke är förhanden. Givel är emellertid atl banken i sådana fall bör handla med försiktighet; i iveksamma fall hör upplysningen hellre vägras än lämnas.

I den fortsatta framställningen redogör Nial närmare för i vilken utsträckning banksekretessen är begränsad gentemoi myndigheler av olika slag och enskilda personer.

1 sak överensslämmer bankpraxis med vad arbelsgruppen anser bör gälla på revisorsomrädel. Gruppen är visserligen medvelen om alt ullrycket "i oträng mål" - vilkel väl närmasl bör översällas med "obehörigen"

- ger etl ålderdomligt intryck och att dess innebörd inte är klar för var och
en. Den precisering uttrycket fått genom praxis på bankområdei och
genom Nials framslällning medför emellerlid all banklagens utiryck bör,
lill dess atl annal framkommer, kunna föras över på revisorsomrädel.
Arbelsgruppen är medveten om alt, särskilt i fråga om offentligrältslig
sekretess, nya tankegångar gör sig gällande beträffande sekretessreglernas
konstruktion. I anslulning härtill vill gruppen peka på alt det i fråga om
revisorerna rör sig om någol annat, nämligen en elisk regel infogad i allmän
civillag.

I samband med del pågående lagstiftningsarbetet på sekretessområdet kan andra, modernare och mera lättillgängliga uttryck framkomma än banklagstiftningens "i oträngt mål". Samma utiryck böremellertid väljas i banklagstiftningen och i aktiebolagslagens sekretessregler för revisorerna.

Det bör också understrykas alt - även om ett annal ultryck väljs - det är angelägel all den praxis som utvecklats i fråga om banksekretessen får i lillämpliga delar gälla även beträffande revisors tystnadsplikt. 1 sammanhanget vill arbelsgruppen erinra om Nials ullalande om önskvärdheten av försiktighet även i de fall då oträngt mål ej föreligger. Och bedömningen av om en sådan situation är för handen ankommer på revisorn själv. Innebörden av den föreslagna lagändringen kan uttryckas så, atl revisorn hillills mången gång velal uttala sig men inte ansett sig kunna göra detta; efler den föreslagna lagändringen kan han i en sådan situation uttala sig, men någon rättslig skyldighel atl göra detta införs inte. Det bör slutligen anmärkas all den inlresseavvägning som uppnås genom en lagändring får - mol bakgrund av atl revisor utåt sett endasl skall ulnylljas som en andrahandskälla

- göras olika beroende på vilkel uiomslående inlresse som påkallar viss
upplysning.

Den lystnadsplikl som nu har behandlats gäller i förhållande lill enskilda aktieägare och uiomslående. Den gäller alltså inle i förhållande lill bolagsstämma. Enligi arbelsgruppens mening är del befogal all revisor här har en upplysningsskyldighel. Tillgång lill upplysningar behöver i detla fall inle garanteras genom en bestämmelse om den tidigare föreslagna inlresseav-vägningen. 1 förhållande till bolagsstämma är nämligen upplysningsskyldigheten i princip ovillkorlig. Delta markeras i lagtexten av atl sekreless åläggs bara för det fall att väsenllig skada skulle åsamkas bolaget om upplysning lämnas. Också den skyldighel som enligt 9 kap. 12 8 aktiebo-

Prop. 1979/80: 143 160

lagslagen åligger slyrelsen och verkslällande direktör atl lämna upplysningar lill bolagsstämman är knuien till förutslätlningen all väsenlligl förfång inte uppslår för bolaget. Revisor bör inte ha en längre gående upplysningsskyldighet genlemol bolagsstämman än vad som åligger styrelseledamot och verkställande direktör. Den kongruens som i dag råder på denna punkt bör således bibehållas, vilket innebär all bestämmelsen härom i 10 kap. 13 8 andra stycket bör kvarstå oförändrad.

1 förarbelena lill 10 kap. 13 8 (prop. 1975; 103 s. 437) uttalade föredragande statsrädel bl. a. följande angående lagrummets andra siycke:

Bestämmelsen får inle leda till oriktiga motsatsslut. Revisor är nämligen ocksä upplysningsskyldig i förhällande lill bolagsledningen och vidare gentemot medrevisor och granskare som avses i 14 8. Upplysningsplikt kan vidare föreligga även efler del revisors uppdrag upphört, I ex så atl avgången revisor är skyldig att ge sin efterträdare upplysningar. Frågan i vilken utsträckning detta får ske överlämnas lill rättstillämpningen.

Enligt vad arbetsgruppen erfarit har praxis emellertid ännu inle utvecklats såsom föredragande statsrådet förutsatt. Lagrummet har sålunda hittills lillämpals myckel restriktivt och exempelvis - trots uttalandet ovan -ansetts hindra att upplysningar lämnas liil ny revisor eller, om företagel försatts i konkurs, lill konkursförvaltare. Mot bakgrund av de synpunkter arbelsgruppen har att beakla måsle dessa förhållanden anses olillfredsslällande. Nuvarande praxis medför sålunda all en mindre nogräknad företagare utan några som helst konsekvenser kan avlägsna och neutralisera en revisor som avslöjat missförhållanden. En ny revisor ges ju pa grund av frånvaron av informalion inte möjlighet att med kraft ingripa i dessa förhållaiKlcii, som den avgående revisorn med hänsyn till tystnadsplikten inte kunn:ii lämna upplysning om. Arbetsgmppen menar att det saknas tillräckligt slöd i lagsiiftningen för att en utveckling mol en slörre öppenhet i dessa hänseenden skall kunna ske i en lillfredsställande takt. Gruppen anser del därför nödvändigt alt utvecklingen påskyndas genom en lagändring.

Det bör sålunda klart framgå av lagtext att revisor har skyldighet att lämna upplysningar inte bara gentemot bolagsstämman ulan också gentemot vissa funktionärer i bolaget. Arbelsgruppen anser det inte nödvändigt att denna ulvidgade upplysningsskyldighet begränsas med elt förfångsrekvisit. Upplysningsskyldigheten bör alltså vara ovillkoriig.

Som föredragande statsrådet uttalat bör upplysningsskyldighet föreligga gentemot medrevisor och granskare som avses i 10 kap. 14 8 aktiebolagslagen. Dessa omfattas av samma tystnadsplikt som revisorn och någon skada för bolaget kan därför inle uppkomma om de får upplysningar av denne. Vidare bygger lagstiftningen på principen att del bör finnas kontinuitet i fråga om den granskning i företag som revision innebär. Att det för revisor som entledigats eller på egen begäran fränträtt sitl uppdrag bör föreligga möjligheter att lämna upplysningar till ny revisor är därför rimligt. Beträffande en ny revisor kan erinras om att denne har tystnadsplikt. Någon skada kan därför inte uppkomma av att han informeras. När det vidare gäller konkurssitualionen har företaget upphört i sin dittillsvarande form. Om rörelsen drivs vidare, sker detta i konkursförvaltarens regi. Även denne kan utan skada informeras. Del är en brist att de iakttagelser som revisor gjort rörande bolagets förhållanden ej nyttiggörs av konkurs-

Prop. 1979/80:143 161

förvaltaren. I vart fall kan denne - för det fall konkursboet avser att driva bolagets verksamhet vidare - behöva fä upplysningar av revisorn om bolaget, I en ackordssitualion är förhållandena såtillvida olika att företaget som sådant kvarstår. Någon särskild laglig upplysningsskyldighel anser sig arbetsgmppen därför inte kunna föreslå. Emellertid är det tydligt, atl revisorns tystnadsplikt i en sådan situation inte kan vara lika långtgående som eljest.

Det är inte fråga om atl ålägga revisorn alt företa utredningar eller andra omfattande åtgärder. Vad det gäller är att denne står till tjänst med fakiiska upplysningar beträffande förhållandena i bolaget. Något hinder mot detla med hänsyn till l.ex. kostnadsaspekten lorde knappast möta. Revisorns upplysningsskyldighet gentemot medrevisor, granskare som avses i 10 kap. 14 8, ny revisor och, om bolaget försatts i konkurs, konkursförvaltare bör sålunda enligt arbetsgmppen uttryckligen anges i lagen. I motsats till vad som gäller i fråga om bolagsstämma bör inte förutsättas i varje situation att en begäran om upplysning riktas till revisorn, även om detta bör vara normalfallet. Revisorn skall således på eget initiativ kunna lämna de upplysningar som han anser att exempelvis en ny revisor behöver.

Arbetsgruppen föreslår således att 10 kap, 13 8 aktiebolagslagen får ändrad lydelse i enlighet med del sagda. Det innebär atl i första stycket ersätts uttrycket "om det kan lända till förfång för bolaget" med "i oträngt mål".

I andra stycket bör anges atl revisor har upplysningsskyldighet fömtom
mot bolagsstämman också i förhållande till vissa funktionärer.

Vidare aktualiseras en ändring i 8 6 revisorsförordningen, som reglerar den särskilda tystnadsplikt som gäller för de auktoriserade revisorernas yrkesverksamhet i allmänhet; bestämmelsen äger enligt 17 6 sagda förordning motsvarande tillämpning i fråga om godkända revisorer. Stadgandet i 8 6 revisorsförordningen lorde, med hänsyn till den nya gmndlagsregle-ringens krav angående bestämmelser om tystnadsplikt, komma att överföras till lag, jfr uttalande i prop 1975; 8 om följdlagstiftning med anledning av den nya regeringsformens bestämmelser om normgivning (s. 95). Arbetsgruppen har därför inte lämnal något förslag på denna punkt.

3.6 Kommerskollegiums tillsynsverksamhet

# Arbetsgmppen rekommenderar att kommerskollegium får en krafiig resursförstärkning för att ulöva tillsynsverksamhet på revisorsområdet. Som tidigare framgått (avsnitt 2.3) utövar kollegiet tillsynsverksamhet enligt revisorsförordningen på olika sätt. Även om den tillsynsutövning som baserar sig på anmälningar i stor utsträckning tagils i anspråk för frågor av ordningskaraktär, har kollegiet i denna verksamhet i flera fall också kunnal ingripa mol allvarliga missförhållanden. Kollegiet har vidare börjat bedriva en s. k. aktiv tillsyn över de kvalificerade revisorernas verksamhet. Denna tillsyn består i all kollegiets personal ger sig ut på fältet och granskar revisionsbyråers eller enskilda revisorers verksamhel i sin helhet. Av resursskäl har kollegiet hillills endast i några fall om året kunnat bedriva sådan verksamhel. Kollegiets erfarenhet av verksamhelen visar dock klarl nyttan av denna akliva tillsyn. Inte minst de fall där en revisor, när fräga är om revisionsuppdrag, ej företagit några egenlliga kontrollåtgärder kan därvid mera metodiskt upptäckas.

Arbetsgmppen anser att kollegiet bör bedriva en effektiv tillsynsverksamhet på revisorsområdet men atl tillräckliga resurser för detta saknas. Det är visserligen verklighetsfrämmande atl tro att det är möjligt att bedri-

II Riksdagen 1979/80. I samt. Nr 143. Bilagedel

Prop. 1979/80:143 162

va någon konlinuerlig och ingående kontroll över ett större antal revisorer. Ingripanden får väsentligen ske då missförhållanden kommer till kollegiets kännedom. Kollegiet bör emellertid få ökade resurser för den s. k. aktiva lillsyn som kollegiet hittills endast i begränsad omfattning kunnat bedriva. Arbelsgruppen är medveten om all en ulökning av denna verksamhet innebär en vidareutveckling av vad som förutsattes då kollegiet fick sina nuvarande uppgifter. Emellerlid anser gruppen en sådan utökning befogad, inte minst i revisorernas egel intresse. Ogrundade påståenden om missbruk av olika slag kan lättare tillbakavisas, om del finns en tillsynsmyndighet med resurser att företa erforderiiga uiredningar. Självfallet bör man inte underskatta den preventiva verkan som en uppsökande tillsynsverksamhet måste anses ha i fräga om den nu aktuella brottsligheten. Kollegiet får även möjlighet att följa upp revisorsstandarden och efterievnaden av lagstiftning och annan normbildning på områdel. Också för den enskilde revisorn är tillsynen värdefull, genom att han kan få råd och slöd av kollegiets personal. Denna får nämligen genom sin verksamhet en överblick och därpå grundad erfarenhet som inte står den enskilde revisorn till buds. En aktiv tillsyn kan även bidra till att stärka revisorns ställning.

Arbetsgruppen rekommenderar sålunda att kollegiet får en kraftig resursförstärkning för denna tillsynsverksamhet. Gruppen anser det ligga utanför dess uppgift att närmare överväga hur verksamheten skall finansieras, exempelvis om den nuvarande principen om självfinansiering -grundad på ansökningsavgifterna - skall bibehållas. Vissa andra frågor torde också behöva undersökas i lämplig form.

3.7 Etiska regler

# Arbetsgruppen rekommenderar revisorsorganisalionerna att komplettera sina etiska regler med uttalanden av följande innebörd:

- Revisor har, på grund av den ställning som i fråga om revision getts honom i lagstiftningen, plikter även mot allmänheten och det allmänna.

- Revisor skall, inom ramen för silt revisionsuppdrag, verka för att det reviderade företaget handlar lagenligt, tar hänsyn lill aktieägare, borgenärer, anställda och övriga intressenter samt även i övrigt iakttar god affärssed.

- Revisor skall avhålla sig från att genom rådgivning eller annat aktivt arbete medverka i lagstridig handling eller i handling som uppenbariigen innebär kringgående av lag, vare sig förfarandet riktar sig mot en enskild eller mot det allmänna, och inte heller aktivt medverka i förberedelser som enligt vad revisorn vet eller har grundad anledning anta syftar till sådana handlingar. Vad nu sagts skall icke utgöra hinder för revisor atl lämna upplysning om innehållet i gällande rätt. Det medför ej heller skyldighet för denne att särskilt tillvarata myndighelernas intressen.

Arbelsgruppen vill framhålla all yrkesetiska regler i likhet med andra etiska normer aldrig kan bli uitömmande. Det ligger i sakens natur all en etisk kod måsle bli ofullständig. De förhållanden och silualioner som de etiska reglerna tar sikte på utvecklas och förändras med tiden. Etiska regler som tar sikte på särskilda situationer bör därför undvikas. Dessa invändningar träffar däremot inle yrkesetiska regler, vilka ijänar som allmänna rikllinjer för en viss yrkeskårs verksamhet. Som sådana anger de

Prop. 1979/80:143 163

för utomstående - t. ex. klienier - vilka krav och förväntningar som kan ställas på en medlem av kåren. Dessulom ulgör reglerna ell slöd för den enskilde medlemmen gentemoi en klients alllför långtgående krav i fråga om t. ex. biträde och rådgivning.

Arbelsgruppen har funnil att etl gemensaml drag hos de eliska regler som antagits av organisalionerna på revisorsomrädel är all reglerna i huvudsak tar sikte på revisors förhållande lill klienten och kollegerna (se bilaga 2-4). Bland organisaiionernas regler finns inle några preciserade regler om hur revisor har att uppträda i förhållande lill andra intressenter än uppdragsgivaren. Kretsen av intressenter såvitt avser revisors granskningsverksamhet i företagen är visserligen föremål för ålerkommande diskussioner såväl inom som utom revisorskåren. Alt del allmänna och allmänheten hör till denna krets står emellertid klart. Delta följer av den ställning som genom lagstiftningen tillerkänts revisor i fråga om revision. 1 förarbetena till aktiebolagslagen (prop. 1975: 103 s. 242 f) uttalade föredragande statsrådet sålunda bl. a. följande:

Revisorerna tillsätts som tidigare nämnls normalt av bolagsstämman. Revisorerna utövar emellertid sin granskning inte bara i aktieägarnas intresse. Revisor är skyldig att se till att bolaget iakttar de bestämmelser i akliebolagslagen eller bolagsordningen som avser all skydda bolagets borgenärer, anställda och den aklieköpande allmänheten. Delsamma gäller i fråga om de bestämmelser i lagen som avser atl ge skydd för enskilda aktieägare. Även del allmännas intressen måste beaktas under revisionen.

Också i förarbetena lill bokföringslagen betonas del allmännas intressen, bl.a. de fiskala intressena. Även i uttalanden av kommerskollegium (se t. ex. fall 9 i bilaga 1) förs det allmännas intressen fram i fråga om revisors granskningsverksamhel. Att revisor i denna verksamhet har plikter mot allmänheten och det allmänna bör därför enligt arbetsgruppen slås fast i en etisk regel.

Arbetsgruppen anser vidare att det i en etisk regel bör uttalas att revisor skall se till alt det reviderade företagel lever upp lill det ansvar mol utomstående som åvilar företagel. Denna skyldighel kan naturligtvis inte taga sikte på andra förhållanden än som enligt god revisionssed faller inom revisors uppgifter. Regeln kan uttryckas på det sättet all revisor skall, i den omfattning som faller inom ramen för hans revisionsuppdrag, verka för att det reviderade företagel handlar lagenligt, lar hänsyn till aktieägare, borgenärer, anställda och övriga intressenter samt även i övrigt iakttar god affärssed. Såsom framgår av den tänkta formuleringen är omfattningen av revisorns skyldigheler på denna punkl alltså begränsad lill dennes allmänna skyldigheter vid den granskning som äger rum i samband med revisionen.

Sagda etiska regler tar sikle på de egentliga revisionsuppdragen. Också på sådanl konsultarbete — t. ex. rådgivning — som revisor bedriver vid sidan av revisionsuppdrag bör etiska krav ställas. Redan i de regler som nu finns på revisorsområdet antyds förekomsten av sådana krav. 1 5 6 revisorsförordningen, som avser de kvalificerade revisorerna, stadgas sålunda att revisor skall "redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtros honom och i allt iakttaga god revisorssed." Denna beslämmelse är formulerad i nära anslutning till vad rättegångsbalken och advokatsamfundets stadgar föreskriver för advokater. Enligt auktorisationsutredningen (Ds H

Prop. 1979/80:143 164

1971: 3 s. 129) - vars förslag på denna punkt var något annorlunda språkligt utformat - innebär regeln atl "skyldigheterna inle begränsas till egenlliga revisionsuppdrag utan är lillämpliga på revisorns yrkesverksamhel över huvud, alltså även andra närliggande uppdrag som förekommer inom ramen för revisorsyrkets utövande, som rådgivning, skattefrågor m.m." Också enligt FAR;s regler för god revisorssed gäller att revisors verksamhel vid sidan av revisionsuppdrag omfattas av de etiska krav som ligger i begreppet god revisorssed.

Arbetsgruppen anser emellertid att det finns behov av all genom en särskild etisk regel mera uttryckligt ange vad som bör gälla för revisors verksamhet vid sidan av revisionsuppdrag. Denna regel bör utformas så, att revisor skall avhålla sig från att genom rådgivning eller annat aktivt arbete medverka i lagstridig handling eller i handling som uppenbarligen innebär kringgående av lag. Revisor får inte heller aktivt medverka i förberedelser som enligt vad han vet eller har gmndad anledning anta syflar till sådana handlingar. Det kringgående av lag som åsyftas - vare sig det redan skett eller förbereds - skall vara uppenbart. Är saken tveksam, kan något särskilt krav inte ställas på revisorn.

Att det inte spelar någon roll om de nu nämnda förfarandena riktar sig mot en enskild eller det allmänna finner arbetsgmppen självklart. Gmppen vill särskilt föra fram klientens inlresse av att inte onödigtvis komma i konflikt med myndigheterna och att i sådana sammanhang få schavottera inför allmänheten. Det är enligt gruppen rimligt all klienien kan lita på att revisor har sådan kompelens att dylika situationer kan undvikas i möjlig män.

När det gäller förfaranden som riktar sig mot det allmänna är frågan om skatteflykt väsentlig i sammanhanget. Arbetsgruppen vill framhålla atl i fråga om sådana förfaranden bygger gruppens resonemang på att en lagstiftning om skatteflyktsklausul kommer till stånd. Genom en sådan klausul på skatteområdet måste nämligen utrymmet där oklarhet råder om den skatlemässiga bedömningen av ett visst förfarande krympa. Ett visst utrymme för sådan oklarhet kommer dock med nödvändighet att bestå. Hur stort del blir beror på skatteflyktsklausulens utformning. Arbetsgruppen utgår emellertid från alt det i motiven till en sådan klausul kommer alt anges olika fall där klausulen är lillämplig. Dessa fall kan tjäna till ledning för en revisor som har att bedöma om ett förfarande faller under klausulens räckvidd. 1 den mån oklarhet föreligger i visst fall om klausulens tillämplighet bör revisorn råda klienten att söka förhandsbesked hos riksskatteverkets rättsnämnd.

All arbetsgruppen inte avser att motverka legitim skatteplanering framgår av att etikregeln knyter an just till skatteflyktsklausulens tillämpning. Om klausulen ej genomförs får givetvis den ifrågavarande etikregeln mindre betydelse på skatteområdet än eljest. Arbetsgruppen vill understryka att regeln endast tar sikte på uppenbara fall, dvs. fall som vid ett förnuftigt betraktelsesätt framstår som ett kringgående av lag. Motsvarande synsätt bör enligt gruppen gälla också beträffande handlingar som rör lagstiftningen på andra områden än skatteområdet, l.ex. den associationsrättsliga lagstiftningen och, givetvis, brottsbalkens bestämmelser om förmögenhetsbrotten.

Arbetsgruppen anser sig slutligen lill undvikande av missförstånd böra betona att den nu aktuella etiska regeln inle i något fall skall utgöra hinder för revisor att lämna upplysning om innehållet i gällande rätt. Likaså bör understrykas att någon skyldighet att särskilt beakta myndigheternas

Prop. 1979/80:143 165

intressen inle skall åvila revisor. Inga anspråk bör ställas på honom att verka som en "förlängd arm" för exempelvis skallemyndigheterna.

Reservationer

Styrgruppen har anslutit sig till arbetsgruppens förslag och rekommendationer. På en punkl har dock styrgruppens ledamöter Engman-Nordin och Winberg avgetl reservationer. Reservationerna avser ulformningen av den Iredje etikregeln i avsnitt 3.7.

Engman-Nordin:

Min reservation avser utformningen av den tredje etikregeln. Som en allmän bakgrund lill min inslällning på denna punkl vill jag peka på följande.

Ett av skälen till att revisorernas verksamhel ingår i översynen av lagstiftningen mot den organiserade och ekonomiska brottsligheten är att man i den allmänna deballen gjort gällande atl vissa revisorer genom rådgivningsverksamhet själva aktivt medverkai till uppkomslen av ekonomisk brottslighet.

Den särskilda arbetsgrupp som sysslat med della har gått igenom visst material och hävdar "att de långtgående påståenden som framförts inte varit grundade".

Arbetsgruppen har ifrån denna slutsats ularbelal förslag som avser att motverka ekonomisk brottslighet genom att stödja de kunniga och seriösa revisorernas verksamhet.

Självfallet är del lovvärt att siödja sådana revisorer. Men del väsentliga är att utarbeta regler och bestämmelser som försvårar eller förhindrar den verksamhet som bedrivs av okunniga eller mindre seriösa revisorer.

Jag delar uppfatlningen att en kvalificerad revisor på sikt skall krävas i alla aktiebolag. Delta måsle genomföras så snarl som möjligt.

En konsekvens av denna uppfattning är att samhället därefter mera strikt än i dag måste reglera revisorernas verksamhel och utöva tillsyn över den.

Sannolikt måsle detta få konsekvenser beträffande organisationsformerna. Det blir då inle längre rimligl alt revisorsorganisationerna själva utformar eliska regler och utdömer disciplinstraff.

1 avvakian på all sådana förändringar genomförs blir utformningen av revisorsorganisationernas etiska regler av slor belydelse. Det ligger i revisorernas eget intresse atl förhindra att revisorskårens anseende försämras av enskilda revisorer som i praktiken medverkar till uppkomslen av ekonomiska brott eller asocial verksamhet.

Revisorerna utgör en viktig grupp när det gäller att upprätthålla rättssäkerheten. Både aktieägare, borgenärer och allmänheten kan därför ställa höga etiska krav på revisorskåren.

Självfallet måste de etiska reglerna utformas så atl samma bestämmelser gäller för revisorerna både i deras funktion som revisor och som konsult.

I förslaget till etiska regler har inte denna grundinställning kommit lillräckligt klarl lill uttryck.

Den tredje etiska regeln ställer höga krav på revisorerna. Tyvärr avslulas den med två meningar som förtar effekten av de krav som utgör inledning på regeln.

Det kan synas som en självklarhet att en revisor ska ha rätt att lämna

Prop. 1979/80:143 166

upplysningar om gällande rätt och att revisor inte ska ha skyldighel att särskilt tillvarata myndigheternas iniressen.

I verkligheten kommer denna skrivning bara all fungera som alibi för de revisorer som genom rådgivning hjälper lill att kringgå lag eller konsekvenl underlåteratt la hänsyn lill myndigheternas eller allmänhelens intressen.

Meningarna "Vad nu sagls skall icke uigöra hinder för revisor all lämna upplysning om innehållet i gällande rätt" och "Det medför ej heller skyldighet för denne atl särskilt tillvarata myndigheternas iniressen" bör därför ej ingå i de etiska reglerna.

Winberg:

Begreppel "kringgående av lag" saknar erforderlig precision. Begreppet används av arbetsgruppen vid sidan av det precisa begreppet "lagstridig handling" och måste alltid anses omfatta handling som inle är lagstridig. Den kan ur samhällets och andras synpunkter givelvis vara olämplig ändå. Men avgränsningen gentemot handling som ligger utanför regeln synes bli mycket diffus. Del ger möjlighel lill många skönsmässiga bedömningar. Det visas av atl arbetsgruppen begränsat regeln till uppenbara fall, dvs. fall som "vid ett förnuftigt betraktelsesätt framstår som ett kringgående av lag", och menat att när saken är iveksam något särskilt krav inte kan ställas på revisorn. Denna avgränsning ger dock inte någon större grad av precisering. Bedömningen av om en sak är tveksam eller inte lorde i aktuella fall endasl kunna göras av den enskilde revisorn. Den har då inget värde som etisk handlingsregel.

Att som arbetsgruppen söka dra gränsen vid vad som är "förnuftigt" är knappast praktiskt möjligt. Del som är förnuftigt för den ene är det inle för den andre. Nästan i varje lagstiftningskomplex framkommer olika meningar om vad som kan vara riktigt ("förnuftigt") eller inte. När lagen emellertid är antagen vet dock alla, vare sig de anser den förnuftig eller inte, vad de har att hålla sig till. Atl i en elisk handlingsregel avgränsa etl under alla förhållanden lagenligt handlande med vad som ytterst avgörs av ett bedömande om ett betraktelsesätt är förnuftigt eller inle, innebär en alllför hög grad av oklarhet för att kunna accepteras.

De säregna konsekvenserna av atl införa begreppet "kringgående av lag" visas också av att arbetsgruppen ansett det erforderligt all i handlingsregeln uttryckligen uttala att den inte utgör hinder för revisor att lämna upplysning om innehållel i gällande rätt. Del måste betyda atl om sistnämnda uttalande inle fanns skulle handlingsregeln kunna lolkas som om det motsatta förhållandel rådde. Delta visar orimligheten av atl föra in begrejjpet "kringgående av lag" i handlingsregeln.

1 enlighet med det anförda förordar jag atl rekommendationen om etiska regler i tredje avsnittet skall ha följande lydelse:

"Revisor skall avhålla sig från att genom rådgivning eller annat aktivi arbete medverka i lagstridig handling och inte heller aktivt medverka i förberedelse som enligt vad revisorn vet eller har grundad anledning anta syftar till sådan handling."

Prop. 1979/80:143 167

Bilaga 7:1

Fall från kommerskollegiums tillsynsverksamhet enligt revisorsförordningen

Kommerskollegiums revisorsenhet har hittills (1978) ärligen handlagt ett tjugotal tillsynsärenden beträffande de kvalificerade revisorerna. Många av ärendena har rört förhållanden av ell begränsai allmänt inlresse. I del följande refereras emellertid ett antal fall som i viss mån belyser de frågor arbetsgruppen diskulerar. Fallen har ställts samman i kronologisk ordning. Också ett fall (nr 6) rörande ett ansökningsärende om godkännande som revisor har intagits i sammanställningen.

1. I ett omdiskuterat fall uttalade kollegiet (december 1974) bl. a,föl
jande:

Allmän enighet torde numera råda om att de auktoriserade och godkända revisorerna ulövar sin granskningsverksamhet i förelagen ej endast i ägarnas intressen. Också det allmännas och övriga intressenters intressen åligger del revisorerna att beakla. Genom alt samhällel uppställt krav på användande av auktoriserade och godkända revisorer i vissa företagsformer har dessa revisorer dessutom tillagts en i viss mån officiell ställning. Mot denna bakgmnd ärdet av särskild vikt alt stränga yrkesetiska krav iakttas av revisorerna så att förtroendet för deras opartiskhet och redbarhel ej kan ifrågasättas. Detla gäller inle minst på skatteområdet. Att brott mot skatlelagsliftningen ej får förekomma är självklart, Hämtöver bör det emellertid åligga auktoriserade och godkända revisorer att iakttaga stor återhållsamhet och försiktighet vid fullgörande av uppgifter som rådgivare i skattetransaktioner som kan uppfattas som försök frän de medverkande att tillgodogöra sig obehöriga förmåner genom kringgående av lagstiftarens syften. Med hänsyn till den ställning auktorisationen och godkännandet ger är det också angeläget att de auktoriserade och godkända revisorerna undviker alt själva företa åtgärder vars laglighet kan ifrågasättas.

2. En person påtalade för kollegiet att en auktoriserad revisor A i skrift
till honom uppgetl att en faktura avsiktligt utformats för all underlätta för
klienten - ett bolag - att erhålla avdrag för en vid taxeringen icke
avdragsgill kostnad. Vid ärendets handläggning framkom vidare att anställ
da vid ett avdelningskontor i revisionsföretaget Y ombesörjt såväl dagbok
föring som revision åt klientbolaget. A, som var chef för avdelningskon
toret, hade haft vetskap om detta förhållande.

I ärendet (april 1975) uttalade kollegiet följande;

Med hänsyn till den i viss mån officiella ställning som de auktoriserade revisorerna intar och de särskilda krav på redbarhet inom skatteområdet som därigenom ställs på dem, framstår A:s underiåtenhet att reagera mot utformningen av ifrågavarande faktura i förening med det anförda utlalandel därom lill klienien som elt klart avsteg från de yrkesetiska normer som gäller för auktoriserade revisorer. Atl Y handhaft både dagbokföring och revision för samma klient utgör också elt avsleg från dessa regler. Med stöd av 19 6 kungörelsen (1973:221) om auktorisation och godkännande av revisorer meddelar kollegiet därför A varning.

Prop. 1979/80: 143 168

3. I en anmälan till kollegiet ifrågasattes huruvida auktoriserade revisorema A och B vid revisionen av bolaget X år 1971 iakttagit god revisorssed. 1 ärendet, som gällde förhållanden då 1944 års aktiebolagslag ägde gillighel, uttalade kollegiel (maj 1975) följande:

I aktiebolagslagen och bokföringslagen, lill vilken senare lag akliebolagslagen hänvisar, ges bestämmelser rörande aktiebolags årsredovisningar, vilka är avsedda all garantera läsarna av dessa korrekt och tillräcklig information om varje bolags ställning och resullal av dess verksamhet. Lagstiftaren har vid skapandet av dessa regler utgått frän behovet av information om räntabilitet, soliditet, likviditet, m.m, för olika intressenter, bl.a, aktieägare, bolagets borgenärer, de anställda och det allmänna. Till de viktigaste bestämmelserna i dessa lagar hör regler lill förhindrande av tillgångars övervärdering och föreskrifier om alt skulder inte får utelämnas. Till revisorernas viktigaste åligganden hör att granska årsredovisningen och att uttala sig i frågan om balansräkningen bör fastställas eller ej. Det åligger givetvis revisorerna att icke tillstyrka balansräkningens fastställande, om de konstaterar alt den är upprättad i slrid mot de uppställda lagbestämmelserna.

A och B var medvetna om att den balansräkning som framlades för dem var i avsevärd män felaktig genom att däri upplagils för högt värderade tillgångar och skulder utelämnats och att bolagets förlust för 1971 redovisades med för lågt belopp i resultaträkningen, varför årsredovisningen var missvisande. Med hänsyn lill de informationsiniressen lagstiftningen avser att tillgodose, kan sådana brister i årsredovisningen, okända för utomstående läsare, icke avhjälpas med en garanti från aktieägaren. Ej heller var felen, i förhållande till bolagets eget kapital och dess resultat, bagatellartade till sin storiek. Det hade därför ålegat A och B att anmärka mot årsredovisningen och avstyrka balansräkningens fastställande.

Då de i sin revisionsberättelse för år 1971 angivit atl under revisionen 'icke framkommit anledning till anmärkning beiräffande redovisningshandlingarna, bokföringen, inventeringen av tillgångarna eller förvaltningen i övrigt' har de åsidosatt sina skyldigheler. Med stöd av 19 8 andra stycket kungörelsen (1973:221) om auktorisation och godkännande av revisorer meddelar kollegiet därför A och B varning.

4. I en godemansberättelse avseende elt visst bolag riktades kritik mot bolagels godkände revisor A för "passiv" medverkan lill gäldenärsbrotl. Vid senare rättslig prövning fann emellertid åklagaren att det ej kunde styrkas att brott begåtts, varför utredningen nedlades. Ej heller vid den undersökning kommerskollegiet företog i ärendet framkom något som motiverade kritik av A:s agerande med avseende på de i godemansberättel-sen ifrågasatta förhållandena. Vid kollegiets granskning framkom emellertid att aktier i dotterbolag upptagits till för högt värde i årsredovisningen för bolaget. I ärendet (juni 1976) uttalade kollegiet bl. a. följande;

A har visserligen för aktieägare och den störste borgenären påpekat att aktierna upptagits lill för högt värde. Dessa inlerna kommenlarer fritog emellertid, enligt kollegiets mening, inte A från skyldighet påtala förhållandet i revisionsberättelsen.

Vad som förekommit i ärendel är inle av sådan beskaffenhet att någon

Prop. 1979/80:143 169

disciplinär åtgärd i och för sig vore befogad och för övrigl har preskription inträtt. Kollegiet har emellertid ansett det angeläget att på sätt här skell klargöra sin syn på förevarande fråga.

5. Etl bolag och dess dotterbolag erbjöd i seplember 1973 efler betal
ningsinsiällelse borgenärerna visst ackord. Enligt godemansberältelsen
var det uppenbart "att företagen måste ha varit på obesiånd en längre lid,
med all sannolikhet åratal tillbaka". Revisorer i moderbolaget och revisor
resp revisorssuppleant i dotterbolaget fram till september 1972 var auktori
serade revisorerna A och B.

Av handlingarna i ärendel hos kollegiet framgick all bolagens gemensamma redovisningsfunktion åtminstone från våren 1970 ej fungerade tillfredsställande. I skrivelse ijuni 1970 till företagsledningen i moderbolaget påpekade A alt förseningar förelåg i huvudbokföringen, att dagbokföringen ej skedde i enlighet med bokföringslagens krav och atl brister förelåg i den interna kontrollen. I skrivelsen betonades nödvändighelen av rättelse i dessa avseenden "speciellt med hänsyn till det ansträngda läge i vilkel koncernen befinner sig". Försämringarna fortsatte dock. Som exempel kan nämnas att preliminära bokslut pei Jen 31 mars 1971 lades fram för revisorema först efter ett år och visade sig därvid vara "ofullständiga och behäftade med betydande felaktigheter". Eftersom bättring ej skedde avsade sig revisorerna uppdragen i september 1972. Årsredovisningarna för verksamhetsåret 1 april 1969 - 31 mars 1970 avgavs i maj 1971. Revisionsberättelserna lämnades i oklober detta år och var "rena". Kollegiet avförde ärendet från vidare handläggning med följande uttalande Ouli 1976);

Vid tiden för årsredovisningens avlämnande stod klart atl

bolagens redovisningsfunktion fungerade mycket illa. Möjligheterna att följa bolagens utveckling var så otillfredsställande att etl uttalande om redovisningsfunktionens läge enligt kollegiets mening borde ha gjorts i revisionsberättelsen. Att redovisningsförhållandena blivil oacceptabla först efter verksamhetsårets utgång saknar därvid betydelse.

6. Vid remissbehandlingen av ett ansökningsärende hos kollegiet an
gående godkännande som revisor hävdade länsstyrelsen att brister i bokfö
ring och redovisning uppdagats i samband med taxeringsrevision hos före
tag där sökanden varit revisor. Särskilt anfördes att ett aktiebolag X
överfört betydande belopp till ell annal akliebolag Y utan alt dessa fanns
redovisade som intäkter hos Y. Sökanden var revisor i båda bolagen.
Länsstyrelsen gjorde gällande att sökanden i egenskap av revisor i bolag X
måsle ha varit medveten om att avsevärda belopp överförts till bolag Y,
Bolag X ägdes vid den aktuella tidpunkten till 100% av en person som
tillika utgjorde styrelsen i bolaget. Bolag Y ägdes till 100% av en annan
person som utgjorde hela styrelsen i detta bolag. Bolag Y var i stort sett
vilande under den aktuella tiden. Den sammanlagda omsättningen under
de berörda tre verksamhetsåren uppgick till 600 kr i bolag Y,

Sökanden hävdade att utbetalningar till en enskild firma med likalydande namn som bolag Y, utan tillägget "AB", och till ägaren av bolag Y personligen - avseende utförda transporttjänster - kvitterade av denne, kunde konstateras vid revisionen. Agaren av bolag Y hade enligt sökanden uppgett att det fanns en sådan enskild firma. Sökanden sade också all han genomgått samtliga verifikationer i bolag X och därvid ej funnit något verifikat avseende utbetalning till bolag Y, Vidare hävdade han att om sådana verifikat fanns var de förfalskade.

Prop. 1979/80:143 170

Kollegiet förelog en utredning rörande transaktionerna mellan bolagen under den tid sökanden reviderat båda bolagen. Därvid framkom att enligt verifikationer i bolag X:s bokföring från bolag X till bolag Y utbetalats minst ca 200000 kr under åren 1971 - 1972 vid fiorlon olika tillfällen. Varje enskild verifikation av de fjorton var utställd på aktiebolaget Y och avsåg betydligt högre belopp än 600 kr. Alla transaktionerna hade kvitterats av bolag Y:s ägare i bolagets namn. Dessa utbetalningar utgjorde ca 40% av bolag X:s omsättning. Sökanden fick tillfälle att se kopior av de aktuella verifikationerna i de skick som dessa återfanns av taxeringsmyndigheten i bolag X:s bokföring. Han vidhöll därvid uppfatlningen att dessa var förfalskade. Bolaget skulle enligt honom antingen haft dubbla verifikationer vid lidpunkten för revisionen eller i efterhand, innan verifikationerna överlämnades till taxeringsmyndigheten, ersatt de ursprungliga med förfalskade.

1 sill beslut till sökanden uttalade kollegiet (december 1976) följande:

Kollegiet finner att enligt bokföringen belydande belopp vid minst fjorton tillfällen har överförts från bolag X till bolag Y under den tidsperiod som Ni reviderat och avgivit revisionsberättelser för båda aktiebolagen. Beloppet som överförts är av betydande slorlek såväl för bolag X som bolag Y.

Kollegiet kan inte finna att det uppstår vinning för någon av de personer som berörs av transaktionerna genom förfalskning av verifikationerna i angivet avseende. Ni har inte heller kunnat ge någon annan rimlig förklaring till varför verifikationerna skulle förfalskats på det sätt som Ni uppger.

Påståendet att de aktuella verifikationerna är förfalskade kan enligt kollegiets mening mot denna bakgmnd ej vinna tilltro. Därför får antas att Ni antingen genom grov vårdslöshet förbisett att betydande belopp överförts från bolag X till bolag Y ulan att detta bokförts i bolag Y eller att Ni trots kännedom om transaktionerna på grundval av uppgifter från berörda personer eller av andra skäl ändå avgivit en 'ren' revisionsberättelse för bolag Y. 1 bägge dessa fall finner kollegiet att Ert agerande innebär ett synnerligen allvarligt åsidosättande av god revisorssed.

Kollegiet finner med hänvisning härtill att Ni ej uppfyller fordringarna i 15 8 6. förordningen (1973:221) om auktorisation och godkännande av revisorer, varför Er ansökan om godkännande lämnas utan bifall.

7. Bankinspektionen beslöt i april 1976 att återkalla tillståndet för ett bolag att bedriva fondkommissionsrörelse. Till grund för beslutet låg bl a att vid en inom bolaget under första halvåret 1975 företagen fullständig inventering en brist konstaterats i innehavet av egna och kunders värdepapper uppgående till mer än en miljon kronor. 1 inspeklionens beslut omnämndes att revisionsberättelsen för 1974 ej innehöll någon kommentar till differensen och det tillades att revisorerna tillstyrkte ansvarsfrihet och konstaterade att "under revisionen har icke framkommit anledning till anmärkning beträffande redovisningshandlingama, bokföringen, inventering av tillgångarna eller förvallningen i övrigt". Revisorer i bolaget under verksamhetsåret 1974 och åren dessförinnan var auktoriserade revisorerna A och B.

Kollegiel upptog revisorernas verksamhet i bolaget till prövning enligt revisorsförordningen. Av handlingarna i ärendet framgick bl a att revisorerna under flera år uppmärksammat bolagels ledning på brister i redovis-

Prop. 1979/80:143 171

ningen och handhavandel i övrigl av bolagels värdepappersinnehav och att revisorerna tagit initiativ till och deltagit i ell belydande anlal inventeringar av detta innehav. Vidare framgick atl, då bolagets ledning under våren 1975 lade fram en årsredovisning för 1974 vari hänsyn ej tagils till redan då konslalerade brister i värdepappersinnehavet, revisorerna fann sig ej kunna godla denna. Först sedan den ovannämnda fullständiga inventeringen genomförls och de felaktigheter som därvid framkommil fåll påverka balans- och resultaträkningarna avgav revisorerna i november 1975 en "ren" revisionsberättelse för verksamhetsåret 1974, Revisorerna fann sig ej som brister i bokföring eller förvaltning i revisionsberättelsen böra göra offentligt vad som förevarit, bland annat med hänsyn lill all delta kunde leda till förfång för bolagel.

I ärendet (december 1976) uttalade kollegiet följande;

Kommerskollegium finner ej anledning till någon kritik mot det sätt varpå revisorerna genomfört sin granskningsuppgifl i förevarande fall. Genom bl. a. revisorernas insalser före revisionsberättelsens avgivande har bristerna i bolagets värdepappersinnehav kunnal i huvudsak fastställas och har åtgärder vidtagits för att rätta förhållandena. Vad gäller frågan om revisorerna i revisionsberättelsen för 1974 hade bort i någon form uttala sig om vad som förevarit finner kollegiet ej skäl att invända mot all anmärkning ej gjordes. Det skulle kunna ifrågasättas om revisorerna ej borde ha verkat för att förhållandena skulle ha omnämnts i bolagets förvaltningsberättelse eller alternativt själva ha lämnat upplysning härom i revisionsberättelsen. Med hänsyn till de i den nu gällande aktiebolagslagen stadgade inskränkningarna i aktiebolags skyldighet att lämna upplysningar om dessa kan lända till förfång för bolaget, finner kollegiel dock ej heller i detla avseende något skäl till kritik mol revisorerna.

8. Som ett led i kollegiets verksamhet med aktiv tillsyn företog en auktoriserad revisor på kollegiets uppdrag granskning av godkände revisorn A:s verksamhet i revisorsyrkel. A:s klienter utgjordes huvudsakligen av mindre företag, till övervägande delen aktiebolag. I sin rapport uttalade sig den auktoriserade revisorn kritiskt om A:s verksamhet vad avser den revision som utfördes. Det genomförda revisionsarbetet var enligt den auktoriserade revisorn ej av den omfattningen att del skulle ha kunnat bilda underlag för välgrundade uttalanden i revisionsberättelsen. A:s huvudsakliga revisionsinsats syntes ha förekommit i samband med att han upprättat bokslut för klienien och därvid fått karaktären av rimlighetsbedömningar av de framkomna siffrorna. Den av A presenterade dokumentationen utvisade ej heller all revisionsarbete ulförts i någon betydande omfattning. A:s revisionsberättelser syntes generellt innehålla förbehåll med avseende pä granskningen av vamlager,

I sitt yttrande till kollegiet meddelade A att anteckningar förts löpande i den utsträckning han funnit nödvändigt och att dessa arbetspapper visserligen ej sammanförts men fanns tillgängliga. Fortsättningsvis hade A ej för avsikt att utföra revision i aktiebolag vari han innehade redovisningsuppdrag. Flertalet av A:s klienter som bedrev verksamhel i aktiebolagsform skulle dessutom komma att övergå till alt driva verksamhelen i form av enskild firma.

Kollegiet uttalade i ärendet (mars 1977) följande:

Prop. 1979/80:143 172

Ålar sig revisor alt utföra revision skall denna utföras i enlighet med god revisionssed. Även i mindre akliebolag av del slag varom här är fråga skall således en självständig och oberoende revision utföras.

Den förening av bokföring och revision som förekommit står klart i strid med gällande bestämmelser om revisorsjäv till följd av revisorns befattning med klientens bokföring.

Revisorns uttalande i revisionsberättelsen skall grunda sig på en granskning av sådan omfattning och inriktning alt den möjliggör för revisorn att bilda sig en välgrundad uppfallning om den i redovisningen givna informationen. Att rena rimlighetsbedömningar av bokslulssiffror normalt setl är en hell olillräcklig gmnd för uttalande får anses vara närmast självklart.

Att i revisionsberättelsen lämna förbehåll angående bedömningen av viss posts riktighet kan under särskilda omständigheter vara befogal. All sätta förfarandel i system får anses vara ett uttryck för att den genomförda granskningsinsatsen är otillräcklig och är ej förenligt med god revisionssed.

Tillräcklig dokumentation av utförd granskning skall finnas också ifråga om uppdrag i mindre företag. Dokumentationen skall förvaras i ordnat skick hos revisorn.

Kollegiet finner de förhållanden som beskrivs i rapporten, vars sakinnehåll A ej riktat några invändningar emot, helt oacceptabla. Med hänsyn till omständigheterna har kollegiet dock beslutat att ej upphäva A;s godkännande utan avför med ovanstående uttalande ärendet från vidare handläggning. Därvid fömlsatles att A vid framtida revisionsuppdrag ulför dessa i enlighet med god revisionssed.

9. 1 etl tillsynsärende (april 1977) gjorde kollegiet följande allmänna uttalande:

Utföres revision skall den oavsett den reviderade verksamhetens storlek och art fullgöras i sådan omfattning och med sådan inriktning alt underlag finns för välgmndat uttalande av revisorn i revisionsberättelsen. Vid val av granskningsåtgärder i det enskilda fallet skall hänsyn tagas lill atl revisorn i sin revisionsutövning har att beakta samtliga intressenters i den granskade verksamheten intressen. Förutom ägare, ledning och anställda avses härvid även andra intressenter såsom leverantörer, kunder och det allmänna. 1 kollegiets fortsatla tillsynsverksamhet kommer stor vikl atl fästas vid att med beaktande härav tillräckligt omfattande granskning utföres som grund för revisorns ställningstagande.

10. Omständigheterna i elt tillsynsärende var följande. 1 november 1976 försattes ett entreprenadbolag - X - på egen begäran i konkurs. I den över konkursen upprättade förvaltarberättelsen sades bl.a. alt bokföringen siffermässigt skötts på ett tillfredsställande sätt. Dock uttalades att rörelsens verkliga resultat och bolagets ekonomiska ställning vid räkenskapsperiodens slut inte blivit redovisat på sätt som föreskrivs i bokföringslagen. Av den i förvaltarberättelsen inlagna balansräkningen per konkursdagen framgick att skulderna översteg tillgångarna med ca 2 100000 kr. Underskottet hade framkommil huvudsakligen genom att maskiner, inventarier samt varulager vid inventering åsatts belopp som väsentligt understeg upptagna värden i bolagets räkenskaper. Likvidationsbalans-

Prop. 1979/80:143 173

räkning borde enligi konkursförvaltarens mening ha upprättats senast sommaren 1974.

Bolagets revisor var fr. o. m. verksamhetsåret 1970/1971 godkände revisorn A. Med anledning av de uppgifter som lämnats i förvaltarberättelsen företog kollegiel en ulredning avseende A;s agerande som revisor för liden fram till konkursen.

Frågan om hur ovan nämnda tillgångar skulle värderas var föremål för diskussion mellan bolagets ledningoch A vid upprepade tillfällen under de verksamhetsår som föregick konkursen. A:s uppfattning att de berörda tillgångarna var för högt värderade bemöttes med uppfatlningen atl övervärdering ej förelåg och aft, även om så var fallel, betydande övervärden fanns i bolaget tillhörig fastighet. Skillnaden i uppfattning tog sig uttryck i revisionsberättelserna, där A reserverade sig mot värderingen av maskiner och inventarier per 31 oktober 1972 och mot värderingen av såväl maskiner, inventarier som varulager per 31 oktober 1973, 1974 och 1975. Frågan om bolagets ekonomiska ställning med avseende på aktiebolagslagens beslämmelser om likvidation diskulerades bl.a. vid bolagsstämman ijuli 1974, vid vilken A var närvarande. Någon formell likvidalionsbalansräkning upprättades ej, då ledningen ej ansåg skyldighet att upprätta sådan föreligga. Likvidationsbalansräkning upprättades ej heller vid något annat tillfälle.

I ärendet, som rörde förhållanden då 1944 års aktiebolagslag ägde giltighet, uttalade kollegiet (september 1977) följande:

Vad gäller värderingen av bolagets här aktualiserade tillgångar finner kollegiet att A markerat sin uppfattning gentemoi bolagets ledning på ett tillfredsställande sätt genom de anmärkningar som gjorts i revisionsberättelserna.

Vad sedan beträffar likvidationsfrågan åligger del slyrelse och verkslällande direktör all upprätta likvidationsbalansräkning närhelst detta kan anses vara påkallat. Visar uppräitad likvidationsbalansräkning atl aktiekapitalet till två tredjedelar, eller den mindre del som kan vara bestämd i bolagsordningen, gått förlorat skall bolagsstämma sammankallas för atl avgöra om bolagel skall träda i likvidation.

Upprättas ej likvidationsbalansräkning, på grund av atl bolagels ledning ej anser sig ha skyldighet atl upprätta sådan, men har revisom avvikande uppfattning, skall detta enligt kollegiets mening utsägas i revisionsberättelsen.

Av utredningen har emellertid ej något framkommit som tyder på att A — trols ovannämnda reservationer beträffande värderingen av vissa tillgångar - hafl grundad anledning att i revisionsberättelse hävda uppfatlningen att skyldighet att upprätta likvidationsbalansräkning förelegat. Kollegiet finner därför ej atl A:s agerande i likvidalionsfrägan inneburit något avsteg från god revisionssed.

Sammanfattningsvis finner kollegiet att A:s agerande som revisor i X ej föranleder någon kritik från kollegiets sida.

II. I skrift lill kollegiet riktade ett bolag anmärkningar mot godkände revisorn A i hans egenskap av konsult och revisor i bolaget.

Bolaget uttalade bl. a. att det gått miste om rätlen att utnyttja ell skatle-mässigt förlustavdrag pä grund av atl allmän självdeklaration vid 1973 års taxering inte lämnals inom föreskriven tid. Enligt bolaget åvilade fördröjningen till alla delar A. Vidare hävdade bolaget att det fått sådana råd och

Prop. 1979/80: 143 174

anvisningar av A beträffande bolagets beslånd att aktieägarna blivil personligen betalningsansvariga för bolagets förbindelser, eftersom hela aktiekapitalet gått föriorat redan 1972.

I den av kollegiet företagna ulredningen framkom bl.a. att räkenskapshandlingarna för år 1972 torde ha överlämnats lill A tidigast den 30 oktober 1973 och att deklaration för år 1972 ingavs till skattemyndigheten den 20 mars 1974. En av förutsättningarna för att kunna kvitta under år 1972 uppkommen förlust mot senare års vinsler var att deklarationen ingavs till skallemyndigheten senast den 31 december 1973.

A var bolagets revisor för räkenskapsåren 1972. 1973 och 1974. Enligt balansräkningarna per boksluisdalum dessa räkenskapsår var - även med hänsyn tagen lill i årsredovisningarna angivna dolda reserver - mer än två tredjedelar av aktiekapitalet förbrukat, 1 ärendet hävdades inte att skyldighel att upprätta likvidalionsbalansräkning ej förelåg under något av de aktuella åren.

Kollegiet uttalade i ärendet (januari 1978) följande:

Vad gäller frågan om del förlustavdrag bolaget ej kunnal utnyttja går det av handlingarna i ärendel ej att avgöra om A gentemot bolagel burit ansvaret för att deklarationen skulle lämnas in i tid. Vad beträffar de råd och anvisningar avseende bolagets bestånd som A givit bolagsledningen står i ärendet uppgift mot uppgift. I dessa avseenden är det därför inte möjligt för kollegiet atl göra något bestämt ställningstagande.

1 enlighet med bestämmelserna i 1944 års aktiebolagslag åligger det slyrelse och verkställande direkiör att, när helst anledning därtill uppstår, upprätta likvidationsbalansräkning och bedöma frågan om denna skall föreläggas bolagsstämman för eventuellt beslut om likvidation, I förevarande fall upprättades ej likvidationsbalansräkning vid något tillfälle,

I avgivna revisionsberättelser har A ej gjort några uttalanden i likvidationsfrågan. Kollegiet finner att A borde ha anmärkt mol det förhällandet att bolagsledningen ej vidtagit ovan angivna ålgärder i likvidationsfrågan, trols all skyldighet därtill förelåg.

Med della ullalande avförs ärendet från vidare handläggning.

12. I skrifter lill kollegiet anförde en person B för sitt bolags räkning kritik mot auktoriserade revisorn A. Kritik riktades mol bl.a. påstådda brister i ett av A ombesörjt internbokslut per 31 augusti 1973, mot råd och anvisningar som A lämnal i samband med 1973 års bokslut samt mot A:s revisionsarbete avseende räkenskapsåret 1973. Vidare hävdades att A, trots begäran härom, ej lämnat ul ett detaljerat underlag till nämnda internbokslut. Även i andra avseenden än de som här nämnts riktades klagomål mot A:s agerande.

1 ärendel uttalade kollegiet (januari 1978) följande;

Av handlingarna i årendet framgår all under räkenskapsåret 1973 upprättades på bolagets begäran genom A;s försorg en sammanställning av uppgifter ur bokföringen - av A benämnd internt bokslut - per 1973-08-31, Internbokslutet var avsett att användas som underlag för förhandlingar angående försäljning av bolaget till B. Del överlåtelseavtal som sedermera ingicks kom i slor utsträckning att grunda sig på detta internbokslut. Det bör tilläggas att ej något framkommit som tyder på att A deltog i förhandlingarna om överlåtelsen. I detta sammanhang aktualise-

Prop. 1979/80:143 175

ras frågan om det står revisor fritt att för annal ändamål än ärs- och delårsbokslut åtaga sig atl göra sammanfatining av huvudbokföringen i företag där han är revisor.

Revisor mäste med hänsyn till gällande jävsbeståmmelser noggrant undvika att försälla sig i situationer som kan rubba, eller ge anledning till berättigad misstro mot hans möjlighet till oberoende ställningstaganden vid genomförande av revision. Mot denna bakgrund anser kollegiet att revisor bör iakttaga stor reslrikiivilel med atl mottaga uppdrag av ovannämnda slag i företag där han är revisor. Under vissa förutsättningar kan dock utförande av sädana uppdrag vara acceptabelt. Sammanfattningen skall därvid i princip utgöras av en sammanställning av i bokföringen befintliga uppgifter som ej värderas av revisorn. Beträffande poster i sammanfattningen för vilka en ren sammanslällning ej kan göras eller skulle ge ett uppenbart vilseledande resultat kan denna begränsning behöva frångås. Därvid skall förklaring lämnas om underlag och berakningssält. Vidare skall utsägas att de i sammanfattningen upptagna posterna ej varit föremål för revision saml lämnas uppgifl om vem som upprättat sammanfattningen, på vems uppdrag detta sketl samt vad sammanfattningen är avsedd att användas till.

Den av A upprättade sammanställningen per 1973-08-31 fyller i väsentliga hänseenden dessa krav.

Vad sedan gäller de råd och anvisningar A givit i samband med 1973 års bokslut samt A:s revisionsarbete avseende räkenskapsårel 1973 har i ärendet ej någonting framkommit som föranleder kollegiet att rikla kriiik mot A.

Vad belräffar B;s uppfattning att A ej tillmötesgått hans begäran att lämna ut ett detaljerat underlag för ovannämnda internbokslut, kan kollegiet av handlingarna i ärendet inte finna alt A skulle ha undanhållit B material som denne varit berättigad atl få del av.

De mot A i övrigt riktade klagomålen synes till stor del vara baserade på en oriktig uppfattning om revisorsrollen. Ett agerande i enlighet med denna uppfattning från revisorns sida skulle stå i konflikt med det krav på oberoende i revisionsutövningen som gäller för honom. I den män klagomålen sålunda närmast har karaktären av kritik mot A för alt han ej påtagit sig ett ansvar som rätteligen ankommer på företagets ledning, finner kollegiet ej skäl gå in på dem.

Ärendet avförs härmed från vidare handläggning.

13. Kollegiet fann i ett tillsynsärende beträffande en auktoriserad revisor au denne på etl mycket allvarligt sätt överträtt det för auktoriserad revisor gällande förbudet atl driva eller della i ledningen av affärsverksamhet. Denna verksamhet hade omfattat bl. a, värdepappershandel med markerad spekulationskaraktär och bedrivits i mycket stor skala. Den auktoriserade revisorn hade härutöver i flera avseenden åsidosatt plikter som åvilal honom som revisor. Kollegiet, som upphävde auktorisationen, uttalade i ärendet (februari 1978) beiräffande del i 10 8 revisorsförordningen stadgade förbudet för auktoriserad revisor att driva eller delta i ledningen av affärsverksamhet följande;

Att detta förbud strikt efterievs utgör en grundläggande förutsättning för att förtroendet för den auktoriserade revisorns oberoende och fria ställning skall kunna upprätthållas. Om förbudet överträdes genom bedrivande av affärsverksamhet av sådan omfattning och karaktär som i

Prop. 1979/80:143 176

förevarande fall, måste del verka mycket starkt undergrävande pä detta förtroende för den auktoriserade revisorn och kan inte betraklas på annal sätt än som en mycket allvarlig pliktöverträdelse från revisorns sida.

14. En auktoriserad revisor A var sedan år 1972 revisor i elt bolag, som sedermera försattes i konkurs. Av elt förundersökningsprotokoll, som kollegiet tagil del av, avseende bolagel framgick bl, a, att redovisningen för bolaget varit behäftad med myckel omfattande fel och brisier. Sålunda saknades i mycket stor utsträckning underlag till utbetalningar över bank-och postgiro, vilket medfört att det ej varit praktiskt möjligt atl konlrollera vad utbetalningarna avsett. Vidare hade löneutbetalningar sketl utan att preliminärskatt innehållits. Som etl ytterligare exempel kan nämnas att utgifler i rörelsen vid åtskilliga lillfällen bokförts på fel konton.

A hade vid sina granskningar i stor utsträckning observerat ovan exemplifierade fel och brister. Han hade därvid noterat sina iakttagelser i skrivelser lill bolagsledningen. Av innehållet i skrivelserna framgick att anmärkningarna till sin karaktär kvarstått i huvudsak oförändrade frän år till är.

1 revisionsberättelsen som avgetts av A avseende räkenskapsåren per 30 juni 1974, 1975 och 1976 uttalades bl. a. alt

ingen anmärkning föreligger mol årsredovisningen, bokföringen, in
venteringen eller förvaltningen. Jag tillstyrker att bolagsstämman fast
ställer den av mig påtecknade balansräkningen .

A, som lämnade de nu återgivna sakförhållandena oemotsagda, uttalade inför kollegiet bl. a.:

Vid avvägande humvida ett uttalande i revisionsberättelsen skall göras måste man beakla att den är offentlig handling. Man måste därför vara försiktig med att i densamma inta uppgifter som kan vålla bolaget skada. Med hänsyn till företagets konkurrenssituation ansåg jag att ett yttrande eller anmärkning i revisionsberättelsen kunde vara till förfång för bolaget.

I ärendet, som rörde förhållanden då 1944 års aktiebolagslag ägde giltighet, uttalade kollegiet (maj 1978) följande;

A har vid olika tillfällen uppmärksammal och i skrivelser till bolaget påtalat omfattande fel och brister i redovisningen. Han har dock ej gjort anmärkning härom i revisionsberättelserna. Vad gäller balansräkningarna har A tillstyrkt fastställande av dessa.

Med hänsyn till omfattningen och karaklären av de fel och brister i redovisningen som A observerat och påtalat för bolagsledningen samt med hänsyn till atl detla ej föranlell någon nämnvärd förbättring, hade det för fullgörande av revisionsuppdraget enligt kollegiets uppfattning varit nödvändigt att anmärka på bolagels redovisning och att avstyrka fastställande av balansräkningarna i revisionsberättelserna. A har underlåtit att vidtaga dessa åtgärder. Genom sin underlåtenhet - som upprepats vid flera lillfällen - har A åsidosatt de plikter som åvilar honom som revisor. Med stöd av 23 8 andra stycket förordningen (1973: 221) om auktorisation och godkännande av revisorer meddelar därför kollegiet A varning.

Prop. 1979/80:143 177

15. Advokaten B riktade hos kollegiet anmärkningar mot godkände revisorn A i dennes egenskap av revisor i ett av B företrätt aktiebolag. Av handlingarna i ärendet framgick bl. a. följande:

Det av B företrädda bolaget försattes i konkurs i febmari 1977. Den omedelbara orsaken till obeståndet synes ha varit att bolagets verkslällande direkiör under åren 1973-1977 förskingrat ca 320000 kr av bolagets medel. Förskingringen Ullgick på så sätt alt direktören med jämna mellanmm tog ut kontanta medel genom alt skriva ul och lösa in checker från bolagets checkräkning. En del av de medel som sålunda erhölls användes till att betala bolagets ulgifter och en del behölls för prival bmk. I bolagets räkenskaper bokfördes på checkräknings- respektive leverantörskontot det uttagna beloppet minus vad som behölls för privat bruk. För att eliminera den differens som sålunda uppstod mellan å ena sidan bankens noteringar avseende efterhand uppkomna saldon på checkräkningskontot och å andra sidan i bolagets räkenskaper efterhand uppkomna saldon på kontot utförde direktören viss försäljning av bolagets produkter till belopp som molsvarade vad som förskingrats. Varken dessa försäljningar eller kundemas betalningar till checkräkningskontot bokfördes i räkenskapema. Följden av dessa transaktioner blev att av banken noterat saldo vid olika lidpunkter i huvudsak överensstämde med saldona i räkenskapema vid motsvarande tidpunkter medan löpande noteringar på checkräkningskontol i räkenskaperna ej motsvarade av banken gjorda noteringar på kontokurantema. Vidare blev försälj-ningskonlot redovisat med för lågl belopp och det uppstod en differens mellan redovisat lager och verkligt lager. Bokslutsarbetet samt bolagels årsredovisningar och huvudbokföring utfördes av direklören som även stämde av bankkonlobeskeden mot räkenskaperna. Löpande bokföring, reskontraföring, ordermottagning samt övriga kontorsgöromål sköttes av bolagets kamrer, I övrigt fanns ingen kontorspersonal. Lagerinven-teringama utfördes av direktören tillsammans med en halvtidsanställd lagerman. De båda i förening intygade lagerförteckningamas riktighet, A erhöll revisionsuppdraget i februari 1975 att gälla fr.o.m. den I januari samma år, "Ren" revisionsberätlelse avgavs i mars 1976. 1 redogörelse för den genomförda revisionen anförde A bl, a.;

Iniliati ansåg jag mig icke behöva vidtaga någon alltför ingående detaljgranskning första året, dels med anledning av att förutvarande revisorn genom sin rapport skriftligen vitsordat bolagets goda ställning och utmärkta skötsel under alla dennes år som bolagets revisor, dels åter min avsikt att lill nästkommande verksamhetsperiod tillämpa annan granskningsmetod, vilket jag vanligtvis gör frän ett år till ett annat.

B hävdade alt förskingringen lätt kunde ha upptäckts om t. ex. kontokurant beträffande checkräkningen hade inhämtats från banken och alt förskingringen vid ett minimum av kontroll frän revisorns sida således borde ha kommit i dagen betydligt tidigare.

1 ärendet uttalade kollegiet (augusti 1978) följande:

Kollegiet vill inledningsvis framhålla att det ej finns någon generell modell för revisionsutövning som är giltig för alla företag oavsell branschtillhörighet, storiek etc. 1 stället är det sä atl revisorn alltid har att anpassa revisionen till de omständigheter som föreligger i det enskilda fallet. Vad som därvid blir avgörande för omfattningen och inriklning-12 Riksdagen 1979/80. 1 samt. Nr 143. Bilagedel

Prop. 1979/80:143 178

en av revisionen är huvudsakligen dels kvaliteten på bolagels interna kontroll, dels angelägenheten av granskning inom olika områden med hänsyn till principerna om väsentlighet och relativ risk. I revisionen torde dock regelmässigt böra ingå vissa kontroller som revisorn kan utelämna endast om särskilda skäl föranleder det.

Vad gäller frågan om granskning av poslen checkräkning lorde kontroll härav regelmässigt ske på så sätt atl dels saidobesked från banken stäms av mot räkenskaperna, dels jämförelse görs mellan kontokuranter och noteringar i räkenskaperna.

I förevarande fall utfördes ej den sistnämnda kontrollen. Av vad som framgår av handlingarna i ärendet bedömdes åtgärden ej vara nödvändig bl.a. eftersom direktören själv avstämde banken och gav sin kamrer besked om att allt var i sin ordning och att kamrern gav intryck av att vara en noggrann bokförare.

Enligt kollegiets mening borde A ha utfört ovannämnda avstämningar inte bara med hänsyn till att det är brukligt och att åtgärden ej kräver oproportionerligt slora resursinsatser utan framför allt med hänsyn lill bolagets bristande interna kontroll. Kontrollen över bolagets redovisning ålåg i allt väsentligt en enda person - den verkställande direktören.

Som nämnts ovan medförde den lillämpade förskingringsmeloden bl. a. att det uppstod en betydande differens mellan bokfört varulager och verkligt varulager.

Rörelserna i vamlagret noterades dels på lagerkort, dels i försäljnings/ inköpsbok. Vid revisionen av balansräkningen per den 31 december 1975 tog A del av lagerinvenleringsförteckningen samt informerade sig om hur inventeringen gått till. Några andra kontrollåtgärder beträffande balansposten vamlager utfördes efler vad som framgår av handlingarna i ärendet ej.

Med hänsyn lill bolagets bristande interna kontroll och alt fel av väsentlig betydelse var möjligt beträffande denna post finner kollegiel atl A borde ha vidtagit ytterligare åtgärder för att kontrollera riktigheten av uppgivet värde på balansposten varulager, lämpligen egen inspektion i så nära anslutning lill bokslutstidpunkten som med hänsyn till omständigheterna var möjligt.

Med detta uttalande avförs ärendet från vidare handläggning.

16. I samband med kollegiets behandling av ell tillsynsärende angående auktoriserade revisorn A (se fall 13 ovan) fann kollegiet anledning att närmare undersöka redovisningsstandarden i två av denne innehavda bolag, bolagen X och Y, Det senare bolaget hade övertagit det förras rörelse.

Kollegiet konstaterade i ärendet sammanfattningsvis beträffande redovisningsstandarden i bolagen att den av A gjorda redovisningen var så bristfällig och odokumenterad att meningsfylld kontroll av dess riktighet ej var möjlig. Redovisningens informationsvärde var enligt kollegiet mycket ringa.

För den tid kollegiets kritik avsåg hade "rena" revisionsberättelser för bolagen avgetts. Revisor var godkände revisorn B. Denne drev revisions-och annan verksamhet genom elt antal av honom innehavda bolag, bl, a, tre bolag i vilka A var revisor, A och B hade under den tid de varit revisorer i varandras bolag bedrivit viss gemensam affärsverksamhet genom några av dessa bolag.

B uppgav inför kollegiet att han varit medveten om den bristfälliga redovisningen i Y men att rättelse ej kunnat nås då "det är svårt att

Prop. 1979/80:143 179

påverka vänner". Revisionsarvode hade ej utgått. Vidare häftade Y, under tid då B var revisor i detla bolag, i skuld lill ett av B:s bolag.

I tillsynsärendet beträffande B uttalade kollegiet (september 1978) följande;

Redovisningsstandarden i X och Y var sådan att det ålåg B som revisor att anmärka mol redovisningen och alt avstyrka balansräkningens fastställande. Genom atl underiåla atl vidtaga dessa åtgärder har B åsidosatt plikt som åvilar honom som revisor.

Vad B anförl om svårigheter alt agera till följd av vänskapsförhållanden utgör ingen förmildrande omständighet utan understryker snarast att revisionsuppdrag 'vänner emellan' strikt bör undvikas.

Att av B innehaft aktiebolag hade fordran pä Y och att B och A genom av dem innehavda bolag (bl. a. Y) i viss utsträckning bedrev gemensam affärsverksamhet, samtidigt som B var revisor i Y stod givetvis också i strid med den uttryckliga bestämmelsen i 6 6 förordningen (1973:221) om auktorisation och godkännande av revisorer att om särskild omsländighet föreligger som kan mbba förtroendet lill revisors opartiskhet eller självständighet vid utförande av uppdrag, skall han avböja detla. Det var självfallet också en förseelse från B:s sida att med kännedom om denna bestämmelse utse A till revisor i några av de av honom innehavda aktiebolagen.

Särskilt den bristfälliga revisionen måste betraktas som en så grov försummelse från B:s sida att kollegiet funnil skäl överväga att upphäva hans godkännande. Kollegiet har dock slannal för alt med stöd av 23 6 andra stycket förordningen (1973: 221) om auktorisation och godkännande av revisorer meddela B varning.

Prop. 1979/80:143 180

Bilaga 7:2

(ur Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR: Ledamotsförteckning. Sladgar. Rekommendationer. 1978)

Regler för god revisorssed

INLEDNING

I samhällel finns behov av en kår av oberoende revisorer som åtnjuter förtroende hos alla med intresse av god revision samt sund rådgivning och rapportering inom områdena för revisorernas yrkesutövning. Detta förtroende sammanhänger med kårens allmänna anseende och förmåga alt uppfylla rättmätiga förväntningar. Den enskilde ledamotens och hela yrkeskårens iniressen sammanfaller, och varje ledamot mäste medverka i strävan alt skapa och vidmakthålla förtroendet.

De krav som rimligen kan ställas på ledamöterna har sammanfattats i efterföljande regler för god revisorssed, vilka ledamot har atl följa enligt FARs stadgar. Ledamot skall också tillse alt reglerna följs av medarbetare, som omfattas av hans revisionsansvar, och i den utsträckning som rimligen kan begäras, exempelvis genom instruktioner eller avtal, medverka till alt de följs av anslällda vid hans byrå. Vid bedömning av avvikelse från reglerna skall beaktas endast sådana fakta och förhållanden som var kända vid tiden för avvikelsen.

Regelsamlingen utgör en redogörelse för och utveckling av de lagbestämmelser och föreskrifter (exempelvis förordningen, SFS 1973: 221', om auklorisalion och godkännande av revisorer saml Kommerskollegiets revisorskungörelse) som reglerar de auktoriserade revisorernas verksamhet.

Reglerna, som är kompletterade med anvisningar, motsvarar dem som rekommenderats för de till Union Européenne des Experts Comptables Economiques el Financiers (UEC) anslulna revisorsorganisationerna, däribland FAR, Varje organisation kan kompleltera dessa regler med de detaljer och preciseringar som kan befinnas önskvärda. Anvisningarna innehåller sådana komplelleringar.

Regelsamlingen kan givetvis inte lämna svar på alla de frågor som kan uppkomma i olika situationer under yrkesutövningen. I sådana frågor som inte med säkerhet kan bedömas med hjälp av regelsamlingen, har FARs styrelse rätl att lämna tolkningar. Sådana tolkningar meddelas samtliga ledamöter.

Ledamot som blir föremål för kritik har rätl alt få sill handlingssätt prövat av styrelsen.

Ifrågasatt avvikelse från föreskrifterna i denna regelsamling utredes genom styrelsens försorg. Ledamoi som befinnes ha avvikit från sådan föreskrift eller av styreslen meddelad lolkning har skyldighel att på anmodan av slyrelsen förklara avvikelsen. Styrelsen beslutar i enlighet med FARs stadgar om disciplinära åtgärder gentemoi ledamot som befunnits skyldig till överträdelse av bestämmelserna i regelsamlingen.

De här följande reglerna har den 21 februari 1977 fastställts av föreningsstämman, som del lillkommer att besluta om ändringar i dem. Del åligger styrelsen att fortlöpande se över reglerna saml atl enligt 10 8 FARs stadgar för behandling av föreningsstämma framlägga förslag till sådana ändringar som anses önskvärda.

' Nuvarande lydelse 1976:825.

Prop. 1979/80:143 181

DEFINITIONER

Följande definitioner gäller för téi-minologin i regelsamlingen.

Ledamot Ledamot i FAR.

Byrå

Av ledamot personligen ägd revisionsfirma eller i 11 8 revisorskungörelsen

omnämnt bolag, i vilket ledamot är delägare, aktieägare eller anställd.

Klient

Den som anlitar ledamoi, dennes byrä eller person som står under ledamots överinseende.

Företag

Person, förelag, organisation eller myndighel, som är föremål för uppdrag.

Redovisningshandling

Förvaltningsberättelser, balans- och resultaträkningar med lillhörande noter och kommentarer samt andra ekonomiska redovisningar även om de icke bygger på fullständig bokföring.

Regel I — Yrkesmässigt uppträdande

Ledamot skall alllid visa sig värd det Jöitroende som yrket kräver. Han skall vid fullgörandet av sina yrkesuppgifter samvetsgrant iakttaga god revisorssed.

Anvisningar:

God revisorssed innebär att ledamot även inom andra områden än dem som behandlats i efterföljande regler skall uppträda på sådanl sätl att han icke vanhedrar sig själv och sin yrkeskår. Såsom inledningsvis framhållits är det otänkbart att specificera alla de krav i olika avseenden som konstituerar god revisorssed. Här skall blott anföras eii fåtal tillämpningsföreskrifter.

Ledamot skall avhålla sig från uppförande och uppirädande som kan inverka menligt på förtroendet för yrkeskåren.

Yrkesverksamheten skall bedrivas i ordnade former och med en god redovisning och dokumentation av arbeten utförda för klienier.

Ledamot skall eftersträva ordnade ekonomiska förhållanden och iakttaga största försiktighet i fråga om borgensåtaganden.

Regel 2 — Oberoende

Ledamot skall utöva sitl yrke med självständighet och objektivitet. Han måste därför vid ett uppdrag alltid vara oberoende I sina ställningstaganden. Brister dessa förutsättningar, skall han avböja respektive avsåga sig uppdraget. Delta gäller likaledes då omständigheterna är sådana att de kan ge anledning till befogat tvivel om ledamotens oberoende.

Anvisningar:

Ledamoi får icke göra yrkesmässiga uttalanden om han eller hans byrå

Prop. 1979/80:143 182

enligt gällande bestämmelser är jäviga eller eljest slår i sådant förhållande till klienten att detta kan antagas påverka hans bedömningar.

Här nedan återges etl anlal situationer, där utomstående kan antagas ifrågasätta ledamots oberoende.

Beroendeförhållande skall exempelvis anses föreligga, om ledamoten eller dennes byrå under tid då uppdragsförhållande lill klient råder;

1 innehar eller avtalat atl förvärva någol som helst direkl eller i något hänseende väsentligt indirekt intresse i företagel.

2 innehar ekonomiska engagemang tillsammans med företaget, hos detta anställd person, styrelseledamot eller huvudaktieägare i företaget, och engagemanget är väsentligt i förhållande till ledamotens eller hans byrås förmögenhet.

3 gått i borgen för klient eller hos denne anställd person.

4 innehar lån lill eller från företaget, hos detta anställd person, styrelseledamot eller huvudaktieägare i företaget. Häri innefattas icke följande lån, som erhållits på normala villkor från låneinstitut, om detla enligt lag äger rätt att utlåna till revisor:

a lån upptagna av ledamot eller dennes byrå, om de är oväsentliga i

förhållande till låntagarens förmögenhet, b lån mol säkerhet av fastighelsinteckningar. c övriga lån mot säkerhet, med undantag av lån mot säkerhet av

borgen av ledamots byrå eller av pantförskrivning av andel eller

aktier i denna.

5 varit knuten till företaget i egenskap av styrelseledamot, anställd eller på annat sätt, som inneburil befogenheter av förvaltningskaraklär.

6 befinner sig i sådant förhållande till person i företagets ledning, som enligt lag föranleder jäv, eller eljest står i en ställning av beroende till sådan person.

7 medverkat vid företagets bokföring i en omfattning som icke står i överensstämmelse med innehållel i lag eller revisorskungörelsen. Även om medverkan överensslämmer med nyssnämnda stadgande, får detta ändå icke medföra begränsning av revisionens omfattning,

8 mottagit sådan gåva som icke kan betraktas som normal minnes- eller hedersgåva.

9 till övervägande del erhåller sina inkomster från klienten. Är ledamotens verksamhet nystartad, kan dock denna situation föreligga utan alt beroende behöver förutsättas.

10 erhåller subventioner direkt eller indirekt från kreditgivare lill eller annan intressent i företaget, som är föremål för revision.

Regel 3 — Oförenlig verksamhet

Ledamot får icke ägna sig ål sådan annan verksamhel som är oförenlig med hans yrkesplikler som fristående revisor.

Anvisningar:

Ledamot är oförhindrad att driva verksamhet som konsult inom områden där han eller hans byrå besitter kompetens, exempelvis beskattning, organisalion, databehandling inom redovisningsområdet och liknande revisorsyrket närslående områden, under förutsättning att han därvid efterkommer föreningens stadgar och dessa regler för god revisorssed.

Verksamhet eller uppdrag inom andra områden än nu sagts kan understundom vara förenliga med revisorsyrket under förutsättning att allmän-

Prop. 1979/80:143 183

helens tilltro lill ledamotens objektivitet icke därigenom rubbas. Ledamoi

får sålunda exempelvis: inneha anslällning som lärare vid statliga, kommunala eller andra allmänl erkända undervisningsanstalter, om han samtidigt utövar revisorsyrket i betydande omfattning,

förvalta egna förmögenhetsobjekt ulanför yrkesverksamheten, om förvallningen icke innebär aktiv affärsverksamhet.

Regel 4 — Yrkesutövningen

Ledamot skall omsorgsfullt genomföra sina yrkesuppgifter, så atl han får ett tillfredsställande underlag för sina bedömningar.

Han år skyldig att beakta god redovisnings- och revisionssed.

Om ledamot enligt gällande lag eller med uppdragsgivares medgivande anlitar av honom eller byrån anställd medarbetare, sker detta på hans eget ansvar. Han måste vara medveten om sitt eget ansvar även vid samarbete med andra revisorer.

Anvisningar:

Vid utförande av revisioner måsle ledamoi givetvis noggrant efterkomma gällande lagstiftning, bestämmelser i bolagsordningar och sådana föreskrifter som i speciella fall kan vara utfärdade av myndigheter eller andra. Om sisinämnda föreskrifter innehåller beslämmelser som begränsar granskningens effektivitet eller på annat sätt i väsentlig grad försvårar den, bör detta påpekas i en rapport över granskningen, på ett sådant sätt att innehållel i rapporten eller i den granskade handlingen icke blir vilseledande för utomstående läsare.

Ledamot skall dessutom beakta av föreningen ulfärdade rekommendationer ifråga om god redovisnings- och revisionssed. Om det i redovisningshandling förekommer avvikelse från god redovisningssed, som är av sådan art alt handlingen blir vilseledande, eller om god revisionssed av någon anledning, exempelvis bristande information, icke kunnat följas, måste detta påpekas i rapport till det organ som har att besluta om fastställelse av ekonomisk redovisning och/eller ansvarsfrihet. Skulle sådant organ ej finnas, skall rapporten avges till uppdragsgivaren.

Del är av särskild vikl att för ledamot bekant förhållande, som icke beakiats i av honom granskad redovisningshandling, vilken därigenom kan bli i väsenllig grad vilseledande, påpekas i sådan form att handlingen icke kan utnyttjas i obehörigt syfte.

Vad ovan sagts gäller i tillämpliga delar också utlåtanden i samband med värderingar m. m.

I avgiven rapport skall anges vilka avgränsningar uppdragel haft.

Ledamot fär icke tillåta att hans namn används i samband med prognoser och framtida transaktioner på sådant sätt alt det ger anledning att antaga att han slyrker sannolikheten hos framtidsbedömningen. Ledamot är emellertid oförhindrad att i övrigt inom ramen för sin kompetens medverka vid det tekniska upprättandet av prognoser och andra framtidsbedömningar. Vid sådan medverkan måste det förutsättas att framlidsbedömningarna kommer atl användas av andra än klienten. Bedömningarna måste därför innehålla redogörelse för källmaterial som använts vid upprättandet, de viktigaste antagandena, omfattningen av ledamotens medverkan och ansvar.

Vid samarbele med annan ledamot kan granskningsarbelel inom ett

Prop. 1979/80:143 184

uppdrag fördelas. Varje ledamoi måsle emellerlid deltaga i bedömningen av resultatet av annan ledamots granskningsarbele. Vid samarbete med annan revisor ankommer det på ledamolen atl bedöma vilka granskningsarbeten som lämpligen kan överlåtas på denne.

Beträffande jävbestämmelserna i akliebolagslagen och föreningslagen bör uppmärksammas att ledamot bör meddela slyrelsen om medrevisor skulle vara jävig, då varje revisor är skyldig tillse att bestämmelserna i dessa lagar följs.

Ledamoi som skall bedöma en iveksam åtgärd eller underlåtenhet bör till ledning för silt handlande alltid överväga vilka befogade synpunkter som kan framkomma vid en efterföljande kritisk granskning. Han bör tydligt ange silt ställningstagande.

Regel 5 — Tystnadsplikt

Ledamot får icke Jör utomstående röja sakförhållanden eller upplysningar, som han fått kännedom om under sitt arbete, såframt icke laglig upplysningsplikt föreligger eller uppdragsgivaren givit sitt tillstånd därtill. Han får ej heller till fördel för sig eller till skada eller gagn för annan utnyttja vetskapen om sådana sakförhållanden och upplysningar.

Anvisningar:

Offentlig myndighet (l.ex, domstol, åklagarmyndighet, polismyndighet eller taxeringsmyndighet) har enligt lag eller annan förfallning vissa möjligheter att tvinga en auktoriserad revisor att lämna upplysningar eller tillhandahålla handlingar, även om klienten inte vill ge sitt tillstånd därtill.

Enligt RB 36:5 första stycket, sådanl detta lagrum lyder enligt lag den 26 juni 1975, som trätt i kraft den I januari 1976, får ej någon höras som vittne angående något, som han enligt lag eller annan förfaUning är pliklig att hemlighålla, med mindre den, till vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtill. Lagbestämmelse om tystnadsplikt för revisor i akliebolag finns i 10 kap. 13 6 1975 års aktiebolagslag. För auktoriserade revisorer gäller bestämmelsen i 8 8 förordningen om auktorisation och godkännande av revisorer. Under hänvisning till nu nämnda bestämmelser synes en auktoriserad revisor ha betydande möjligheter atl hävda att han inte ulan huvudmannens samtycke får höras som vittne angående något som omfattas av tystnadsplikten. Vidare är att observera stadgandet i RB 36:6, enligt vilkel ett vittne kan vägra att som vittne avge utsaga, varigenom yrkeshemlighet skulle uppenbaras, om ej synnerlig anledning förekommer att vittnet höres därom. Jfr angående beslag RB 27:2 och angående editionsföreläggande RB 38:2 andra stycket.

Det är att rekommendera att ledamot, när fråga uppkommer om vittnesförhör med honom, om beslag eller om edilionsföreläggande, och klienien inte vill samtycka, till rättens avgörande hänskjuter frågan om vilka skyldigheler som åvilar honom.

Gentemot taxeringsmyndigheterna är en revisor inle skyddad i motsvarande grad. Enligt 56 8 4 mom, taxeringslagen får den som verkställer s. k. taxeringsrevision ta del av handlingar av betydelse för revisionen utan hinder av alt den, hos vilken revisionen sker, har att iakttaga tystnad om deras innehåll, låt vara att skatterätten på framställning av den hos vilken revisionen sker kan besluta att viss handling skall undantas från revisionen; förutsättningen för bifall till sådan framslällning är emellertid att synnerliga skäl föranleder därtill. Enligt bevissäkringslagen för skatte- och

Prop. 1979/80:143 185

avgiftsprocessen den 27 november 1975, som trätt i kraft den 23 december samma år, får s.k. säkringsåtgärd (beslag, försegling och eflersökning) beslutas utan annan förutsättning än att risk föreligger för alt elt bevismedel kommer att undanhållas eller förvanskas. Visserligen kan den som blir föremål för åtgärden göra skriftlig framställning hos länsskalterällen om undantagande av visst bevismedel från granskning, om han har tystnadsplikt beträffande innehållet i handlingen eller anser att innehållel på grund av särskilda omständigheter ej bör komma till annans kännedom, men sådan framställning får bifallas endast om synnerliga skäl föreligger.

Anteckningar som förs av ledamoi i samband med uppdrag och kopior av handlingar som utgör dokumentation, är hans respektive hans byrås egendom och får inle utan laglig skyldighet utlämnas till annan. I händelse av beslag eller editionsföreläggande bör ledamot respektive hans byrå, då del är genomförbart, behålla kopior av sådana anteckningar och handling-

Regel 6 — Förhållandet till kolleger

Ledamot skall verka för goda relationer ino:' yrkeskåren.

Anvisningar:

Innan ledamoi riktar kritik mot kollegas handlande eller underiåtenhet, måste han beakta de omständigheter som förelåg då kollegan gjorde sina överväganden. Kritik som riktas mot kollega, skall ha värdig form och bör underställas denne, innan den framförs.

Regel 7 — Publicitet och ackvisilion

Ledamot får icke göra sitt namn och sina kvaliflkationer kända hos allmänheten på ett sätt som kan misskreditera yrket.

Han får ej genom andra än i stadgarna medgivna reklamåtgärder eller genom direkt ackvisilion söka värva uppdrag.

Anvisningar:

Grundläggande för revisorns yrkesutövning är en strävan efter objektivitet. Subjektivt färgad publicitet rörande den egna personen eller verksamheten motsvarar följaktligen ej god revisorssed.

Regel 8 — Arvodesdebitering

Arvode skall vara skäligt med hänsyn till de kunskaper och den erfarenhet som ledamoten kan utnyttja i sin yrkesverksamhet och med hänsyn till del enskilda uppdragels natur och omfattning.

Ledamot får icke överenskomma om arvode beräknat efter andra grunder än ovan sagts eller debitera arvode som görs beroende av residtatet av hans arbele.

Anvisningar:

Klienter är berättigade atl på begäran få en approximativ uppgift om arvodel för ett visst uppdrag, så att arvodet pä förhand kan bedömas. Om detta icke är möjligt, skall klienten på begäran hållas underrättad om nedlagda kosinader i den takt arbetet fortskrider.

Prop. 1979/80: 143 186

Bdaga 7:3

(ur Svenska Revisorsamfundel SRS: Stadgar. Etiska och kollegiala regler)

Etiska och kollegiala regler för ledamöterna i Svenska Revisorsamfundet SRS

Förord

1969 års målsättnings- och organisalionskommillé inom SRS föreslog bl.a. ulredning rörande tolkningen av begreppel god revisorssed. Ordinarie höslmötel i december 1970 antog enhälligt det framlagda handlingsprogrammet och slyrelsen utsåg den 29 november 1971 en kommitté, kallad etikgruppen, för utarbetande av etiska och kollegiala regler.

Orsaken till tillkomsten av etiska regler är behovel av en närmare beskrivning av innehållet i 6 I i Revisorsamfundets stadgar, som bl.a. säger atl SRS skall verka för god revisorssed. Vad som avses med sådan sed berörs däremoi icke i stadgarna.

De regler, som nu införts, har arbetats fram av etikgruppen med ledning av sludier av in- och utländska kodifierade regler och rättsfallsstudier, enkät till SRS' ledamöter samt gruppens egen erfarenhet och uppfattning.

Reglerna är givetvis icke uttömmande utan de är ett försök att nedskriva de mera grundläggande uppfattningarna. Liksom i så många andra situationer får man bedöma den uppkomna frågan med hänsyn till de speciella förhållanden, som råder i det enskilda fallet.

För att ge vägledande uttalanden i etiska och kollegiala frågor har lillsatis en permanent nämnd.

Etiska och kollegiala regler för ledamöterna i Svenska Revisionsamfundet SRS

Allmänna bestämmelser

8 1 Det åligger ledamot atl efter bästa förmåga tillvarata sina uppdragsgivares och andra målgruppers intressen inom ramen för vad lag och god revisorssed bjuder.

Ledamot skall utföra sina uppdrag med saklighet och omsorg.

För atl kunna uppfylla dessa krav fordras att ledamot ständigt förnyar sina kunskaper och vaksamt följer utvecklingen inom sitt område.

6 2 Ledamot skall uppträda på sådanl sätt att aktning och förtroende för yrkeskåren upprätthålls,

8 3 Reklam skall vara saklig. Den får icke vara uppseendeväckande eller Reklam illojal.

Brevpapper får endast innehålla fakta om ledamoten, huvudsakligast namn, adress och lelefon.

Medlemskap i SRS bör alllid anges.

Prop. 1979/80:143 188

8 12 Medför etl uppdrag att ledamoten skall uttala sig om en kollegas arbete, skall uttalandet vara sakligt. Om det är lämpligt med hänsyn till uppdraget och uppdragsgivaren, skall ledamoten taga kontakt med kollegan för atl undvika missförstånd, innan uttalandet görs.

8 13 Då ledamot erbjuds etl uppdrag, som en kollega har eller nyligen haft, bör han ta reda på orsaken härtill.

Det nya uppdragel skall icke överläs, om uppdragsgivaren icke vill rälla till allvarliga förhållanden, som kollegan med rätta har vägrat atl godkänna.

8 14 Om ledamoi, som har anställning hos kollega, ämnar sluta sin anställning för att börja egen verksamhet eller erhålla anställning hos annan kollega, får han under anställningstiden icke verka för atl uppdragsgivare skall följa med till det nya verksamhetsområdet.

8 15 Ledamot får icke direkt vända sig lill en kollegas medarbetare och erbjuda denne anställning.

8 16 Om ledamoi får uppdrag hos en kollegas uppdragsgivare bör kollegan underrättas härom.

Ledamot får icke motsätta sig att kollega tillkallas av uppdragsgivaren och får ej heller försvåra samarbete med kollegan.

8 17 Ledamot bör icke erbjuda sina tjänster utan ersättning eller mot orimligt lågt arvode, om det icke kan motiveras av ideella skäl.

8 18 Om kollega avlider, får ledamot icke vända sig till dennes uppdragsgivare för att överta uppdrag med mindre än att åtgärden skriftligen god-kännes av den avlidnes rättsinnehavare.

Förhållandet till myndigheter

§ 19 Utöver vad som anges i 6 2 gäller, atl ledamot såsom ombud i mål och ärenden hos myndighet är skyldig att väl förbereda sig och att handlägga uppdragel med omsorg och skyndsamhet.

Prop. 1979/80:143 189

Bilaga 7:4

(ur Sveriges Redovisningskonsulters Förbund ISRF): Stadgar. Regler om god sed)

Allmänna bestämmelser

8 1 Det åligger ledamoi att efter bäsla förmåga tillvarata sina uppdragsgivares och andra målgruppers intressen inom ramen för vad lag och god redovisnings- och revisorssed bjuder.

Ledamot skall ulföra sina uppdrag sakligt och omsorgsfulll.

För alt kunna uppfylla dessa krav fordras att ledamoi ständigt förnyar sina kunskaper och vaksamt följer ulvecklingen inom sitl område.

8 2 Ledamoi skall uppträda på sådanl sätt atl aktning och förtroende för yrkeskåren upprätthålls.

Reklam

8 3 Reklam skall vara saklig. Den får icke vara slölande eller illojal.

Brevpapper får endasl innehålla fakta om ledamoten, huvudsakligast namn, adress och telefon.

Medlemskap i SRF bör anges.

Ackvisilion

8 4 Ledamoi bör icke till annan avstå arvode eller utge ersättning för atl han tillförts uppdrag av denne, såvida del icke är fråga om överiåtelse helt eller delvis av verksamheten.

Verksamhetens omfattning

8 5 Ledamoi bör icke åla sig uppdrag av sådan omfattning atl kvaliteten på arbelet därigenom försämras.

Medarbetare

8 6 Del åligger ledamoi att vid val av medarbetare visa noggrannhet och omdöme, att skaffa sig god kännedom om deras utbildning och praktik saml atl ge dem arbetsuppgifter anpassade efter vunnen erfarenhei av nämnda fakiorer.

Ledamoi bör bereda sina anslällda tillfälle till lämplig vidareutbildning.

Förhållandet till uppdragsgivare

Tystnadsplikt

§ 7 Ledamoi och hans medarbetare har tystnadsplikt om de förhållanden, som de får kännedom om i sitt arbele, såvida icke lagstiftningen ålägger ledamoten att uttala sig i speciella fall.

Därutöver har ledamoi, som slutar ett uppdrag, rätt atl lill sin efterträda-

Prop. 1979/80:143 190

re uppge orsaken lill uppdragets upphörande och den senare rätl alt av ledamolen erhålla för fullgörandel av sitt uppdrag erforderliga uppgifler.

Oberoende

8 8 Ledamot får icke - i eller utanför sin yrkesverksamhet - åta sig uppdrag, som menligt kan påverka hans oberoende ställning.

Som en följd härav anses del oförenligt med ledamots verksamhel alt verka som fastighetsmäklare och försäkringsombud all driva inkassoverk-samhet eller liknande, såvida icke ledamoten upplyst uppdragsgivare därom.

Ledamot får icke göra sig beroende av uppdragsgivare genom lån, borgensförbindelser eller andra ekonomiska avial mellan parterna vid sidan av uppdragsförhållandet.

Arvodesdebitering

8 9 Vid bestämmande av arvode skall hänsyn tas till alt ledamolen utför ett kvalificerat arbete och till det ansvar, som ledamotens arbete innebär.

Ledamoten bör icke betinga sig ett arvode, som är beroende av det ekonomiska resultatet av arbetet.

Ledamot bör icke åla sig utförande av uppdrag lill fast arvode, om uppdragets omfattning icke helt kan överblickas.

Om anbud på fast arvode måste lämnas (t. ex, på grund av beslämmelse i bolagsordning eller liknande) bör anbudet lämnas med förbehåll om rätt till tilläggsräkning.

Sedan uppdraget slutförts eller eljest upphört skall sluträkning snarast möjligt tillställas uppdragsgivaren.

Utlämnande av handlingar

§ 10 Sedan uppdrag slutförts eller eljest upphört, skall uppdragsgivaren tillhöriga handlingar utan dröjsmål utlämnas till honom, såvida icke laga rätt att innehålla handlingarna föreligger.

Förhållandet till kolleger

§ 11 Med kollega avses ledamoi i SRF och i annan revisorsorganisation,

§ 12 Medför ett uppdrag att ledamoten skall uttala sig om en kollegas arbete, skall uttalandet vara sakligt. Om det är lämpligt med hänsyn lill uppdraget och uppdragsgivaren, skall ledamoten laga kontakt med kollegan för att undvika missförstånd, innan uttalandet görs.

§ 13 Då ledamot erbjuds ett uppdrag, som en kollega har eller nyligen haft, bör han ta reda på orsaken varför kollegan ej längre innehar uppdraget.

Det nya uppdraget skall icke överläs, om uppdragsgivaren icke vill rätta till allvariiga förhållanden, som kollegan med rätta har vägrai alt godkänna.

Prop. 1979/80:143 191

8 14 Om anställd ledamot ämnar sluta sin anställning för atl börja egen verksamhet eller taga anslällning hos annan, fär han under den kvarvarande anställningstiden icke verka för att uppdragsgivare skall följa med lill den nya verksamheten,

8 15 Ledamot får icke direkt vända sig till en kollegas medarbetare och erbjuda denne anställning.

8 16 Om ledamot får uppdrag hos en kollegas uppdragsgivare, bör kollegan underrättas härom.

Ledamot får icke motsätta sig atl kollega tillkallas av uppdragsgivaren och får ej heller försvåra samarbele med kollegan,

8 17 Ledamot bör icke erbjuda sina tjänster utan ersättning eller mol orimligl lågt arvode, om del icke kan moiiveras av ideella skäl.

§ 18 Om kollega avlider, får ledamot icke vända sig lill dennes uppdragsgivare för att överta uppdrag med mindre än att åtgärden skriftligen god-kännes av den avlidnes rättsinnehavare.

Förhållandet till myndigheter

8 19 Utöver vad som anges i 6 2 gäller, atl ledamot såsom ombud i mål och ärenden hos myndighet är skyldig att väl förbereda sig och att handlägga uppdraget med omsorg och skyndsamhet.

Prop. 1979/80:143 192

Bdaga8

Sammanställning av remissyttranden över BRÅ: s promemoria (BRÅ PM 1978:2) Revisors verksamhet

Efter remiss har yttranden över promemorian avgelts av justiliekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), hovrällen över Skåne och Blekinge, kammarrälten i Siockholm, rikspolisslyrelsen, bokföringsnämnden, bankinspektionen, försäkringsinspeklionen, riksrevisionsverket, riksskatieverkel, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, näringsfrihelsombudsmannen (NO), statens induslriverk, länsstyrelserna i Stockholms, Göleborgs och Bohus samt Malmöhus län. Föreningen Auktoriserade revisorer FAR, Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer. Institutet för inlern revision, Lanibrukarnas riksförbund (LRF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänslemännens cenlralorganisalion (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Kooperativa förbundel (KF), Svensk induslriförening. Svenska bankföreningen. Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska handelskammarförbundet. Svenska kommunförbundet, Stockholms kommun. Landstingsförbundet, Svenska revisorsamfundet. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges ackordscentral, Sveriges advokatsamfund, Sveriges aktiesparares riksförbund, Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund. Svenska företagares riksförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och induslriorganisalion (SHIO) - Familjeföretagen, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redovisningskonsullers förbund och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Följande remissinslanser har till sina remissyttranden fogat yttranden.

Riksåklagaren av överåklagarna i Stockholms, Göleborgs och Malmö åklagardistrikt, länsåklagaren i Malmöhus och Älvsborgs län samt länsåklagaren för speciella mål Thorsten Rosenberg,

kommerskollegium av Stockholms och Skånes handelskammare, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, handelskammaren i Gävle samt Västerbottens och Gotlands handelskammare,

länsstyrelsen i Stockholms län av lokala skallemyndigheten i Stockholms fögderi och

Centralorganisationen SACO/SR av Civilekonomernas riksförbund, i vars yllrande organisalionen har instämt.

Följande remissinstanser har avlämnat gemensamma yttranden.

Svenska handelskammarförbundet och Sveriges industriförbund samt

SHIO - Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund.

Svenska byggnadsenlreprenörföreningen har inslämi i yttrandet från Svenska handelskammarförbundet och Sveriges industriförbund.

1. Allmänna synpunkter

Justitiekanslern: Revisorerna och deras verksamhet kan göras till ett effektivt instrument vid bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. Härför krävs dock långtgående och genomgripande förändringar av gällande ordning.

Arbetsgruppens förslag och rekommendationer, ehuru välbetänkta och välbefogade, kännetecknas av slor försiktighet och återhållsamhet. Enligt min bedömning kan arbetsgruppens förslag och rekommendalioner knap-

Prop. 1979/80:143 193

past förväntas komma att motverka eller hindra den ekonomiska brottsligheten inom näringsverksamhet annal än i ringa mån. Promemorian får väl snarasl ses som ett första steg i rätt riktning.

Riksåklagaren: Statsmakterna har under senare år vidtagit en rad ålgärder i syfle att stärka revisorernas ställning och öka insynen i förelagen. Sålunda har kommerskollegium sedan 1973 lill uppgifl att meddela auklorisalion och godkännande av revisor samt alt utöva tillsyn över de kvalificerade revisorernas verksamhel. Den nya akliebolagslagen innebär bland annat atl skyldigheten att ha kvalificerad revisor utvidgats, att jävsreglerna skärpts och att redovisningen gjorls öppnare. En ny bokföringslag har införts och en särskild bokföringsnämnd har inrättats med uppgift att främja utvecklingen av god redovisningssed. Vidare kan nämnas lagstiftningen om slyrelserepresentation för samhället och de anställda samt medbestämmandelagen, som ger de anslällda rätl lill informalion om förelagens ekonomiska förhållanden och till insyn i räkenskaperna. Det är inte minst från brottsbekämpningssynpunkt angeläget atl delta reformarbete förs vidare. Åtgärder i syfte att stärka revisorernas verksamhet kan sannolikt ge god effekt när del gäller kampen mol det allvarliga samhällsproblem som den ekonomiska brottsligheten utgör. En riktpunkt för reformarbetet bör vara att revisorn garanteras en i möjligaste mån självständig och oberoende ställning i förhållande lill såväl styrelsen och verkslällande direktören som till bolagsstämman eller motsvarande organ. Arbetsgruppens förslag och rekommendalioner lillgodoser della syfle.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Som arbelsgruppen själv
framhåller redovisas inte någon fullständig genomgång av förhållandena på
revisorsområdet. Utrymme bör därför finnas för ytterligare reformer, ex
empelvis rörande förvaltningsrevisionens innebörd eller revisionsberättel
sernas innehåll. Den diskussion i dessa och näraliggande frågor som pågår
inom revisorernas egna organisationer bör följas av arbetsgruppen och
kunna ge anledning till nya förslag.

Hur än olika regler ulformas ulgör dock den enskilde revisoms ansvarskänsla tyngdpunkten i hans kontroll- och styrfunktion. Även med inskriven etik är det därför viktigt att de förändringar som görs kringgärdas av en sådan fasthet att de verkligen får en uppstramande effekt. Det kan därvid ej undvikas att de ansvarsbestämmelser som kan beröra revisorer i deras yrkesverksamhet bör ha sådana strafflatiluder att bestämmelserna kan lillämpas i prakliken. Ofta blir brott l.ex. mol aktiebolagslagen vari preskriptionstiden i princip är tvåårig sent upptäckt och kräver sådan ulredning atl tidpunkten för preskription passerats dä åtalsfrågan kan prövas. Vidare bör gränsen för straffbar medverkan av revisor vid olika typer av kvalificerade ekonomiska brott noggrant utredas. För atl besvara Iveksamma principfrågor bör därvid domslolsprejudikal lillskapas.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt: Arbelsgruppen har päslätl all den ej funnit några exempel på fall där revisorer medverkai i ekonomisk brottslighet. Jag vill då nämna två exempel på sådan brottslighet. Under 1978 har i Malmö åtal väckts mot två styrelseledamöter i ett handelsbolag för bokföringsbrott och grov oredlighet mol borgenärer bestående i obehörig vinstutdelning på cirka 600.000 kronor. Händelserna har ägl rum 1973 och 1974. En mystisk brand inträffade i bolagels lokaler 1973 varvid hela bokföringen brann upp. Nägon rekonstruktion av den gjordes ej. Oredligheten har möjliggjorts genom upplagande av fingerade fakturafordringar. Delta har ej varit möjligt utan samverkan med bolagets revisor. Denne har emellertid ej kunnat höras i saken enär han avled innan förun-13 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 143. Bilagedel

Prop. 1979/80:143 194

dersökningen påbörjades. 1 ett skattemål, som är under utredning, har en revisor i tre aktiebolag anstiftat skattebedrägerier genom alt förmå bolagens styrelser att utfärda skenfakturor på elt av revisorn bildat s. k. vinst-bolag. Förfarandet har pågått under tre år. Gärningarna är numera erkända. Beloppen uppgär till över 1 miljon kronor. Ingen av de här nämnda revisorerna har varit auktoriserad eller godkänd revisor.

Länsåklagaren i Malmöhus län: Inledningsvis vill jag erinra mot den enligt min mening alltför försiktiga inställning till frågan om vissa revisorers medverkan i ekonomisk brottslighet, som kommii lill uttryck i arbetsgruppens promemoria, som alltför mycket skjuter i bakgrunden de avarter inom revisionsverksamhet, som man som åklagare ibland kommii i kontakt med.

Länsåklagaren för speciella mål: Jag delar arbelsgruppens uppfattning att de i skilda sammanhang gjorda påståendena om revisorers medverkan i ekonomisk brottslighet varit överdrivna. Där sådan medverkan förekommit har det enligt min erfarenhet varit fråga om verksamhet som drivits i bolagsform med en eller ell fåtal ägare.

Denna min erfarenhei har getl mig anledning anlaga all kvalitén på revisorer i en- och fåmansbolag kan vara mindre god, ej auktoriserade, kombinationen bokförare/revisor, och atl deras lojalitet mot sådana bolag kan eftersättas till förmån för riskfyllda och tvivelaktiga transaktioner som ger bolagsmännen ekonomiska fördelar, ofta av kortfristig natur och som kan komma atl bedömas som brottsliga, grundlägga skadeståndsansvar eller medföra eflertaxering.

I etablerade flerågda förelag däremot synes det var mera naluriigt att revisorerna kommer att inta en mol företagsledningen kritisk inslällning till förmån för aktieägares och anställdas intressen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge: Enligt hovrättens mening är arbetsgruppens förslag väl avvägda och hovrätten lillstyrker atl de läggs till grund för en reform.

Bokföringsnämnden: Det finns enligt nämndens mening ett uppenbart samband mellan upprätthållandet av god redovisningssed och en stark och välutvecklad revisionsfunklion. BRÅ:s "promemoria över Revisors verksamhel" innehåller flera förslag som synes kunna medverka lill att stärka och utveckla revisorsfunktionen. Nämnden vill därför i princip tillstyrka åtgärder huvudsakligen i den riklning, som tas upp i promemorian. Flera av dessa faller dock utanför BFN;s arbetsområde, varför nämnden inte är beredd att lämna några synpunkter på de specifika åtgärdspunkterna.

Utöver vad ovan sagts vill BFN dock peka på en aspekt som enligt nämndens uppfattning är av avgörande belydelse för kvalifikationerna på redovisningsområdet, men som inte behandlas i BRÅ:s promemoria. Det gäller utbildningen i ämnet bokföring.

BFN ägnar stort intresse åt utbildningen på redovisningsområdet. I kontakterna med näringslivet har nämnden kunnat konstatera brister i den grundläggande utbildningen inom området, icke minst i universitetsutbildningen. Bokföringsteknik, som ju är grundläggande för allt redovisnings-och revisionsarbete ägnas ett alltför översiktligt inlresse i kursplanerna. Det är sålunda enligt BFN;s uppfattning angeläget att söka påverka utbildningsinstanserna atl i kursplanerna lägga in mera av praktisk bokföring. Detta ställer i sin tur krav på praklisk erfarenhet av bokföringsarbete hos lärarna.

En förbättrad redovisningsstandard måste sålunda grundläggas redan vid våra läroanstalter. Genom den pågående ulvecklingen på bl.a. redo-

Prop. 1979/80:143 195

visnings- och ADB-områdena samt genom tillkomsten av ständigt nya skatteregler är del vidare angeläget all förutsättningar skapas för en återkommande uppdatering av kunskaperna hos de praktiskt verksamma.

Bankinspektionen: Bankinspeklionen, som i sin verksamhet har omfattande kontakter med revisorer och deras verksamhel, anser ulifrån sina erfarenheler all ell genomförande av arbelsgruppens förslag och rekommendalioner skulle vara av betydande värde. I två belydelsefulla avseenden, nämligen beträffande förslagel om revisors upplysningsskyldighet saml rekommendationen om krav på kvalificerad revisor i alla akliebolag, skulle en anpassning ske till vad som tillämpas i bankverksamheten och

som enligt inspeklionens erfarenheler i alll väsentligl fungerat väl.

Bankinspektionen tillslyrker alt arbetsgruppens förslag och rekommendationer genomförs.

Försäkringsinspeklionen: Försäkringsinspektionen tillslyrker arbetsgruppens förslag och rekommendalioner.

Arbetsgruppens förslag atl del i akliebolagsregislret skall inlagas uppgifler om revisor och att bestämmelserna om revisors tystnadsplikt och upplysningsskyldighel skall omarbetas synes böra medföra att en ev. utvidgad regisirering av liksom bestämmelserna i övrigl om revisorer i försäkringsbolagen bör övervägas i samband med den f. n. pågående översynen av lagen om försäkringsrörelse (E 1977:05).

Riksrevisionsverket: Det lorde numera råda allmän enighel om att de auktoriserade och godkända revisorerna utövar sin granskningsverksamhel inte endast i ägarnas intressen ulan även har alt beakla det allmännas och övriga intressenters iniressen. Detta kommer även till utiryck i förarbelena lill nuvarande aktiebolagslag.

I företagens ekonomiska verksamhet har det allmänna numera betydande intressen. De anslälldas källskatter, företagens socialförsäkringsavgifter och mervärdesskatt saml förelagens egna skatter ulgör tillsammans en slor del av företagens ekonomiska omslutning.

Revisorns skyldigheter att bl. a. bevaka att företaget i sin redovisning korrekt redovisar samtliga skulder och övriga förpliktelser innebär enligt RRVs bedömning en relativt omfattande granskning av att förelaget full-ort de åligganden som i lag föreskrivits gentemot det allmänna. Detta innebär vidare atl revisorn inte bara har skyldighet alt bevaka att samtliga skulder upptagits till rätt belopp, ulavi även att företaget i sin verksamhet inle framdeles åsamkas föriuster pä grund av att verksamheten inte följt gållande lagstiftning. Här kan man bl.a. peka på företagens skyldigheter och ansvar för de anställdas källskalleavdrag.

Däremot innebär det inte atl revisorn överiar de kontrolluppgifter som åvilar olika myndigheter, exempelvis inom skatte- och avgiftsområdet.

Revisorn behöver alltså för atl fullgöra sill revisionsuppdrag granska att verksamheten följt bl.a. de bestämmelser som gäller för taxering och uppbörd. För atl undanröja evenluella oklarheter i revisorns ansvar kunde del övervägas atl föreskriva att revisorn explicit i revisionsberättelsen uttalar sig även över denna granskning. Samma effekt skulle i huvudsak även kunna nås om detla ansvar preciserades i revisionsorganisationernas rekommendationerom upprättande av revisionsberätlelse.

Kommerskollegium: 1 den allmänna debatten om ekonomisk brottslighet har inte sällan framkastats påståenden om att revisorer mer eller mindre systematiskt främjat sådan verksamhet genom rådgivning och på annat säu. Att missförhållanden av sådanl slag förekommer bland personer som benämner sig revisorer synes uppenbart. Del vore emellertid mycket

Prop. 1979/80:143 196

olyckligt om dessa missförhållanden skulle prägla den lolala bilden av förhållandena på revisorsområdet, dels eflersom flertalet auktoriserade och godkända revisorer fullgör sill arbete på etl förijänslfulll sätl. dels och inte minst eftersom man då riskerar underiåla atl tillvarata del mycket effektiva medel i kampen mot ekonomisk brottslighet som den seriöse revisorns verksamhet ulgör. Kollegiel vågar göra del påslåendet all en stark och välutvecklad revisionsfunklion i själva verket är etl av de mer effektiva preventiva medlen härvidlag. Här kan bara erinras om det förhållandet atl en mycket betydande del av den ekonomiska brottsligheten -enkannerligen skatte- och avgifisfusket — som förekommer på rörelseområdet inle lorde vara av särskilt kvalificerat "tekniskt" slag ulan sker i skydd av - eller hell enkell som resultat av - oordnade ekonomiska förhållanden. En ordnad ekonomisk redovisning underkastad kvalificerad kontroll skulle med all säkerhel verka myckel starkt hindrande för denna form av ekonomisk brottslighet.

Del ligger i sakens nalur atl en slark och välutvecklad revisionsfunklion också skulle verka hämmande på försök till mer kvalificerade manipulationer.

Mot denna bakgrund hälsar kollegiet med tillfredsställelse alt arbetsgruppen som utgångspunkt för sitt arbete valt att söka positivt tillvarata de seriösa revisorernas verksamhel. Kollegiet hyser också den uppfatlningen atl åtgärder därvid bör vidtagas dels för att på olika sätl stärka revisorns ställning, dels för att skapa ett regelsystem som gör del möjligt alt effektivt tillvarata revisorns verksamhet i bl. a. sådana situationer som det här är fräga om.

Det måste starkt betonas alt de reformer gruppen rekommenderar - i den utsträckning de bör genomföras - kan ses endasl som elt första steg på vägen. I själva verket finns en mängd frågor av lika hög angelägenhelsgrad på detta omräde, som bör bli föremål för övervägande och eventuell reglering. Som exempel kan här bara nämnas revisorns uppgifter och ansvar i det krisdrabbade företaget, revisorns ansvar som deklarations-medhjälpare m. m.

Näringsfrihetsombudsmannen: Arbelsgruppen förklarar att man efler vissa granskningar ej funnil belägg för att revisorer genom rådgivningsverksamhet aktivt medverkat i ekonomisk brottslighet. Det kunde kanske i och för sig ha varil lillräckligt atl enbart redovisa delta resullal av arbelsgruppens utredningsverksamhet på förevarande område.

Statens industriverk: Industriverket tillstyrker de förslag och rekommendationer som arbetsgruppen kommit fram till utom vad gäller utformningen av den tredje etikregeln.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi: Företagets ekonomiska system ulgör tillsammans med marknadsprognoser m. m. underlag för analys av företagets överlevnadsmöjligheter och framtida ekonomiska situation. En god kvalité på underiaget bidrar till säkrare framtidsbedömning. Enligt LSMS' åsikt bör definitionen av revisors verksamhet vidgas att omfatta inle bara granskning av historiska, ekonomiska fakta utan också befintlighet och användning av ekonomiska prognosinstrumenl.

1 och med att extern revisor alltmer kommit att, vad avser reell räkenskapsgranskning, förlita sig på intern revisors uppgifter har överblicken över företagets toiala situation blivit alltmer diffus för den externe revisorn, I sammanhanget påpekas atl intern revisor genom sill anställningsförhållande är beroende av förelagsledningens uppfattning om dennes arbetsuppgifter. Vidare alt exlern revisor måsle, när han acceplerar revi-

Prop. 1979/80:143 197

sionsuppdrag, väga den ersäuning som företaget är berett atl utge mot möjligheterna atl ulföra lillräckligl omfattande revision. LSMS anser dessa förhållanden olyckliga och anser frågan om innehållel i revisors arbete väsentligare atl reglera än revisors status, som promemorian i huvudsak diskuterar. Status kommer i så fall all naturligt utkristallisera sig.

Brottsförebyggande rådel (BRÅ) har icke kunnal visa att revisor medverkat lill uppkomst av ekonomisk brottslighet. Detta innebär, enligt myndighetens uppfattning, ingen garanti för att sådan verksamhel inte förekommer. BRÅ har varken redovisat omfallning av sin undersökning, klart definierat vad man avser med revisor eller uppställt kriterier på vad som avses med medhjälp till ekonomisk brottslighet. Dessa brisier i ulredningen gynnar knappast en genomgripande analys av erforderliga åtgärder.

Bland kriterierna ska vid bedömningen enligt LSMS' åsikl ingå t. ex. att konlrollera alt förelaget fullgjorl sin anmälningsskyldighet enligt uppbörds-, mervärdesskalle- och socialförsäkringsförfaliningarna, alt skyldigheterna enligt aktiebolagslagen betr. slyrelse, inlämnande av årsredovisning fullgjorts elc. Brister i detta är av vikt, inte bara för skattemyndigheter och liknande, ulan kanske än mer för förelagels borgenärer, anslällda m. fl. Ett i efterhand uppkommande krav beroende på tidigare brisier i dessa avseenden kan - inle minsl beroende på skatters och avgifters storlek - direkt äventyra företagels fortlevnad.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Revisors verksamhet har under senare år alllmer kommit i förgrunden i den allmänna debatten. Det har bland annat gjorls gällande, att vissa revisorer genom rådgivningsverksamhet själva aktivt medverkat till uppkomslen av ekonomisk brottslighet. Den arbetsgrupp inom brottsförebyggande rådet, som utarbetat promemorian, har undersökt i vad mån det finns fog för påståenden av delta slag. Man har därvid funnil atl del saknas grund för de långtgående påståenden som framförts i allmänna debatten. Den slulsals arbelsgruppen sålunda dragit av sina undersökningar överensstämmer med de erfarenheter som länsstyrelsen gjort. Länsstyrelsen instämmer därför i arbetsgruppens uppfattning att arbelet i första hand bör inriktas på att stödja de kunniga och seriösa revisorernas verksamhet. Della bör ske genom atl revisorns oberoende ställning säkerställes så långt del är möjligt och genom atl de krav och förväntningar som bör ställas på en företagsrevisor preciseras på ett bälire sätl än för närvarande.

När länsstyrelsen talar om oberoende ställning åsyftar länsstyrelsen i första hand förhållandet till uppdragsgivaren. 1 mindre eller medelstora fämansföreiag kan del ibland vara svårt för revisorn atl hävda sin uppfattning. Länsstyrelsen har sålunda observerat några fall där förelag inte kunnal beiala förfallna skaller för anställda samt arbetsgivaravgifter samlidigt som företagsägaren uttagit en lön som avsevärt överstigit vad som kan betecknas som marknadsmässigl. Del handlar här inte om vad som i dagligt tal kallas för ekonomisk brottslighet utan mera om del allmännas borgenärsintresse. Länsstyrelsen har den uppfattningen alt det är på denna punkt som en allmän uppstramning bör ske. Det allmännas förluster på grund av att företag genom olika transaktioner inom lagens ram får sin likviditel och ekonomiska ställning så försvagad atl del inle kan erlägga skatter och avgifter för anställda, är avsevärda.

1 diskussionen om vilka intressen som revisorn har att beakta i sin verksamhet vill länsstyrelsen på grund av sina erfarenheter betona vikten av atl revisorn i sin verksamhet noga beaktar borgenärernas intressen. Denna bevakning bör vara framåtrikiad. Transaktioner som vidtages etl år

Prop. 1979/80:143 198

i ell familjeförelag, exempelvis uttag av onormalt hög lön lill företagsägaren, överlåtelse av fastighet eller annan egendom lill ägaren på generösa villkor m. m., kan på sikt försvaga ell företags ekonomi så alt del inte kan fullgöra sina skyldigheter mol del allmänna.

Länsstyrelsen anser alt revisorns ansvar i olika hänseenden bör preciseras så långt det är möjligt. Del uttalande som departementschefen gjort i proposition 1977/78:41 (sid. 38) om revisorns skyldighet att övervaka atl de villkor som uppställts vid dispens från låneförbudel efterföljes är etl exempel på en sådan precisering.

Arbelsgruppen har i promemorian framlagt rekommendationer och förslag som i stort ligger i linje med de önskemål och synpunkter som länsstyrelsen har framfört.

FAR: FAR har med tillfredsställelse noterat arbetsgruppens uttalande, att påståenden i den allmänna debatten om att vissa kvalificerade revisorer genom rådgivningsverksamhet själva aktivt medverkai till uppkomsten av

ekonomisk brottslighet visat sig vara utan grund. FAR ställer sig i

huvudsak positiv lill arbetsgruppens förslag vilka har samma syfte som den verksamhet FAR bedriver.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer: Föreningens medlemmar arbetar med kontroll inom skatte- och avgiftsområdet. Utvecklingen på detta område har under senare år alltmer inriklats mot en mera total kontroll av företags- och skattskyldigas förhållande till det allmänna. Kontrollarbetet innefattar således inte endast att laxeringar till statlig och kommunal inkomstskatt blir riktigt bestämda utan även mervärdeskatt, källskatl, underlag för socialavgifter m, m. Även uppbördsområdet kommer därvid in i bilden på etl markant sätt. Det gäller för det allmänna att inte endast konlrollera att åsatta taxeringar blir riktiga utan atl i minst lika hög grad tillse atl skaller och avgifier flyter in på etl tillfredsställande sätt. Ett tecken på atl statsmakterna insett vikten av denna nya inriktning är införandet av belalningssäkringslagen från den I januari 1979.

Del allmänna ställer emellertid krav på företag och skattskyldiga inte endast från skatte- och avgifissynpunkt. Det ökade stöd som del allmänna lämnar lill företag i form av lån, bidrag m. m. ökar kravet på kontroll och insyn. Även frågor om ackord för obetalda skatter och avgifier kommer in i detta sammanhang. När det gäller konkurser har det visat sig att många inte är seriösa. Del allmänna har i praktiskt tagel alla sådana fall fordringar på grund av obetalda skatter och avgifter.

Den utveckling som sålunda ägl rum, har medförl alt förelagsrevisorernas verksamhet kommit alltmera i blickpunkien. Även om riksdagen avvisat tanken på att utnyttja företagsrevisorerna för atl bekämpa skattefusk och skatteflykt så ligger det i sakens natur, att en företagsrevisor inom ramen för sin verksamhet måste beakla borgenärernas iniressen. Till ett bolags borgenärer måste även det allmänna räknas. Mot denna bakgrund finner föreningen det väl motiverat att man nu tar upp en ingående diskussion om företagsrevisorernas verksamhet.

1 den allmänna debatten har gjorts gällande, ati vissa revisorer genom rådgivningsverksamhet aktivi medverkat till uppkomsten av ekonomisk brottslighet. Arbetsgruppen har i anledning härav gått igenom visst material, som legal till grund för sådana påståenden. Man har därvid inte kunnat finna att det förelegat fog för de långtgående påståenden som framförts. Den uppfattning som arbelsgruppen här redovisat, överensstämmer i stort sett med erfarenheter som föreningens medlemmar gjort i det dagliga kontrollarbetet.

Prop. 1979/80: 143 199

Föreningen instämmer i arbetsgruppens uppfattning, alt arbelel i försia hand bör inriktas på all från mera allmänna utgångspunkter undersöka möjligheterna atl motverka ekonomisk brottslighet genom atl siödja de kunniga och seriösa revisorernas verksamhel. Delta bör i försia hand ske genom att förelagsrevisorerna så långt det är möjligt garanteras en oberoende ställning.

När det gäller mindre och medelstora förelag med en eller elt fåtal aktieägare har företagsrevisorn påtagliga svårigheter att hävda en självständig ställning. Del är naturligt, att revisom inte sällan känner sig vara i beroendeställning lill företagsägaren. Revisorn är mån om atl behålla revisionsuppdraget.

Elt vanligt fall är att aktieägaren vill köpa ul den faslighet i vilken bolaget bedriver sin verksamhet för att äga den personligen och hyra ut den lill företaget. Som regel brukar förelagels revisor medverka på olika sätt vid genomförandel av transaktionen trots att den från företagels synpunkt kan vara tveksam. Genom atl sälja fastigheter till aklieägaren av-händer sig förelaget en inflationssäker tillgång. I normala fall är en sådan transaktion lill nackdel för företaget och dess borgenärer. Förelagsrevisorn bör kunna inta en restriktiv hållning lill transaktioner som ligger utanför bolagets egentliga verksamhet.

Revisorn bör inte medverka vid genomförandet av transaktioner som på sikl kan vara till förfång för företagel och dess borgenärer. Del är här inte fråga om transaktioner som faller inom begreppet ekonomisk brottslighet. Det har dock stor betydelse för företaget, dess anställda och borgenärer. Den kontrollfunktion som revisorn skall utöva i sådana här fall, kan han inte fullgöra, om han är i beroendeställning till aktieägaren. Det är därför en angelägen uppgifl att revisorn i elt företag garanteras en självständig och oberoende ställning. Härigenom ökas möjligheterna till en effekliv företagsrevision. De förslag som arbetsgruppen framlagt ligger också i linje med denna målsättning.

Institutet för intern revision: Vid genomförandet av sin granskningsuppgift och i egenskap av rådgivare får revisorn ofta ingående kännedom om etl företags verksamhet. Det är i denna situation, där olika intressen mötas, uppenbart all revisorn har möjlighet att bidraga till förebyggande av ekonomisk brottslighet eller eljesi oeliskl handlande. Institutet delar de allmänna synpunkter i denna fråga, som arbetsgruppen framlagt i promemorian.

LRF: LRF intar en positiv grundsyn lill förslag och rekommendationer.

LO: LO har tidigare, bl. a. i remissen över motionen 1976/77:648, betonat nödvändigheten av att revisorsfunklionens ställning stärks i företagen genom bl.a, en utbyggd förvaltningsrevision och en mer oberoende ställning för revisorerna än nuvarande förhållanden medger. De åtgärder som föreslås är emellertid, med utgångspunkt från anställdas, borgenärers och samhällets iniressen inte lillräckliga. Frågan måste därför utredas ytteriigare. LO kan dock på kort sikt tillstyrka förslagel med vissa kompletteringar.

TCO: TCO tillstyrker lagda förslag och rekommendalioner i promemorian.

KF: KF är positivt till huvudsyftet att stärka de sunt arbetande revisorernas ställning.

Svensk industriförening: Arbetsgruppen har på ett positivt säll inriklal
sig på att inom ramen för sitl uppdrag siödja de kunniga och seriösa
revisorernas verksamhel genom all lägga fram olika förslag för att stärka
dessas ställning.--

Prop. 1979/80: 143 200

Föreningen anser att den ifrågavarande promemorian innehåller värdefulla förslag och rekommendationer. Med undantag av förslaget om tystnadsplikt tillslyrker föreningen därför förslagen i sin helhet.

Svenska bankföreningen: Bankerna är såsom kreditgivare iniresserade av alt revisorernas ställning stärks. Bankerna är därför i huvudsak positiva till arbetsgruppens förslag.

Svenska försäkringsbolags riksförbund: BRÅ:s arbetsgrupp för översyn av lagstiftning mol organiserad och ekonomisk brottslighet har utarbetat vissa förslag och rekommendationer rörande revisors verksamhet. Syftet är all molverka ekonomisk brottslighet genom all stödja de kunniga och seriösa revisorernas verksamhet. Riksförbundel finner elt sådant stöd angeläget men ifrågasätter om BRÅ:s förslag är lillräckliga på vissa punkler.

Svenska handdskammarjörbundet och Sveriges industriförbund: Förbunden vill inledningsvis framhålla att promemorian inle upptar någon diskussion om den ekonomiska brottslighetens karaktär, omfattning och utbredning. Inte heller diskuteras närmare revisorernas roll i dessa sammanhang. Med hänsyn härtill är det knappast möjligt att bedöma de framlagda förslagen från den av arbetsgruppen angivna utgångspunkten, nämligen att motverka ekonomisk brottslighet.

Detta innebär dock inte atl förbunden ställer sig avvisande till arbetsgruppens förslag. Tvärtom finns det på andra grunder anledning att överväga flera av förslagen.

Svenska kommunförbundet: Styrelsen delar arbetsgruppens uppfattning att revisorskären såväl inom ramen för sina revisionsuppdrag som i egenskap av rådgivare kan bidra till förebyggande av ekonomisk brottslighet.

Stockholms kommun (= föredragande borgarrådet): 1 arbetet att molverka organiserad och ekonomisk brottslighet är översyn av revisors verksamhel etl värdefullt inslag. Detta då revisor genom sin verksamhet kan förebygga och molverka brottslighet i företag men åven av den anledning att det hävdals att vissa revisorer medverkat till uppkomsten av ekonomisk brottslighet.

Stockholms kommun (= kammarkontoret): 1 promemorian anförs att revisors verksamhet är av intresse ur två skilda aspekler. Det uppges sålunda att i den allmänna debatten har "å ena sidan gjorts gällande att vissa revisorer genom rådgivningsverksamhet själva aktivi medverkat till uppkomsten av ekonomisk brottslighet. Å andra sidan har diskuterats hur revisor genom sin verksamhet kan förebygga och motverka sådan brottslighet i företag." Arbelsgruppen konstaterar alt "enligt vad gruppen kunnat finna har de långtgående påståenden som framförts inte varit grundade". Omfattningen och inriktningen av de undersökningar som gjorts har icke redovisals i promemorian. Ej heller har några kriterier angetts i fråga om vad som kan anses som olillböriig rådgivningsverksamhet.

Den ekonomiska brottslighet som faller inom skattebrotts- eller skalle-
fuskområdet, dvs. alt företag underiåtit au uppfylla sina skyldigheter att
redovisa källskatl och arbetsgivaravgifter eller genom alt medvetet bl.a.
anlita s. k. grå arbelskraft, förvanska anställningsförhållanden, manipulera
bokföringen eller lillämpa förfarandet med upprepade konkurser har be
handlats i en av uppbördsenheten inom länsstyrelsen i Stockholms län den
18 september 1978 dalerad promemoria benämnd "Det likvida fusket,
orsaker — konsekvenser — åtgärder".

Föreliggande remiss och den av länsstyrelsen utarbetade promemorian ger uttryck för skilda meningar om i vilken utsträckning revisorer medver-

Prop. 1979/80: 143 201

kar lill ekonomisk brottslighet. En förklaring lill detta kan vara att begreppet ekonomisk brottslighet getts olika innebörd, och då i synnerhet när det gäller brott riktade mot samhället, exempelvis skattebrott. Härtill kommer atl yrkesetiska regler i likhet med andra eliska normer kan ges olika innebörd. Arbetsgruppen synes härvidlag ha setl belydligl snävare pä revisors skyldighel och har bl.a. ullalat "inga anspråk bör ställas på honom att verka som förlängd arm för exempelvis skattemyndigheterna".

Kammarkonloret anser det i vart fall självklart all revisor skall påtala när förelag brisier i sina skyldigheler genlemol samhällel, t. ex, i fråga om skatter och arbetsgivaravgifter. Följden av underlåtenhet på denna punkl blir lätt att tidpunkten för en konkurs senareläggs, med åtföljande ökade kostnader för samhället och försämrat konkurrensläge för seriösa företag. I följande avsnitt kommer också att lämnas exempel på när en alltför snäv lolkning av revisorers uppgiftsskyldighet kan vara till men också för de reviderade företagen.

Med arbelsgruppens utgångspunki all generella påståenden om all revisorer genom rådgivningsverksamhet själva aktivt medverkat lill uppkomsten av ekonomisk brottslighet inte blivil belagda, har gruppen inriktat sitl arbele på att från mer allmänna utgångspunkter undersöka möjligheterna alt motverka ekonomisk brottslighet genom alt stödja de kunniga och seriösa revisorernas verksamhet. De förslag och rekommendalioner som härvid lämnas har givetvis belydelse, men framstår ändå som tämligen verkningslösa i etl aktivi bekämpande av ekonomisk brottslighet,

Kammarkonloret anser atl en ytterligare utredning bör ske - utifrån bl, a. länsstyrelsens uppbördsenhets redovisning - av frågan om hur revisorer genom sin verksamhel kan förebygga och molverka ekonomisk brottslighet i förelag och vilken lagstiftning som i så fall krävs.

Landstingsförbundet: Med ulgångspunkl i de intressen landstingsförbundet i första hand har att förelräda finns för förbundets del inte anledning lill invändningar mot promemorians huvudsakliga innehåll.

Svenska revisorsamfundet: Samfundet vill inledningsvis notera det tillfredsställande i arbetsgruppens konstaterande, att de påståenden som under senare lid framförts i den allmänna debatten om all vissa revisorer genom rådgivningsverksamhet själva aktivi medverkat till uppkomsten av ekonomisk brottslighet, varit utan grund,

I syfte att stödja de kunniga och seriösa revisorernas verksamhet har arbelsgruppen framlagt vissa förslag och rekommendalioner. Samfundet släller sig i huvudsak positivt till arbetsgruppens förslag. I många stycken överensstämmer resultatet av arbetsgruppens överväganden med de iniressen samfundet sökt tillgodose i sin verksamhet såväl gentemot sina ledamöter som mot samhället och andra intressegrupper.

Sveriges ackordscentral: Det måste hälsas med lillfredsslällelse att rådet nu behandlat frågan om hur revisors verksamhet lämpligen bör utnyttjas i den för samhället så viktiga kampen mot den organiserade ekonomiska brottsligheten. I promemorian redovisas på ett föredömligt sätl de skilda synpunkter som bör beaktas i detta sammanhang. Genom sin verksamhet har ackordscentralen fått en god inblick i hithörande förhållanden och vet därför hur svårt det är att göra en rimlig avvägning mellan de motstridande intressen som måste beaktas härvidlag.

Enligt ackordscentralens mening innefattar de av rådet framlagda förslagen och rekommendationerna lösningar som i ston selt kan godtagas.

Sveriges advokatsamfund: Utgångspunkten förde förslag som framförs i promemorian sägs vara en önskan att stödja de seriösa revisorernas verk-

Prop. 1979/80: 143 202

samhet. Vidare framförs i promemorian uppfatlningen atl lillgängligl material inte stöder de långtgående påståenden som framförls i den allmänna debatten om vissa revisorers aktiva medverkan vid ekonomisk brottslighet. Samma uppfattning ligger till grund för samfundets bedömning av förslagen.

Sveriges aktiesparares riksförbund: De huvudsakligen mindre aktieägarnas intressen gentemoi de börsnoterade förelagen, samhället och andra intressentgrupper, lillvaratas av Aktiespararna. De mindre aktieägarna äger genom sitt sparande majoriteten av aktiekapitalet i de flesta börsnoterade företag. Enskild majoritets- liksom kontrollaktieägares iniressen lillvaratas på annal sätt.

Mot bakgrund av att organiserad och ekonomisk brottslighet knappast torde förekomma i direkt anslutning till de börsnoterade företagen och därför inte heller berör de börsnoterade företagens revisorer, avslår Aktiespararna från att närmare kommentera innehållel i promemorian annal än vad avser vissa enstaka frågor. Aktiespararna är av den meningen atl revisorerna i de börsnoterade bolagen - oavsett om de är auktoriserade revisorer eller ej - fullgör sin uppgift på ett förtroendeingivande och självständigt sätt.

Sammanfattningsvis skulle de av arbetsgruppen framförda förslagen enligt Aktiespararnas mening icke lillföra något väsentligt vad avser revisors verksamhet i de börsnoterade företagen utöver vad som redan i praxis tillämpas. Vilka effekter som de föreslagna förändringarna skulle kunna leda till i andra slag av företag undandrar sig Aktiespararnas bedömning.

Svenska företagares riksförbund: Som arbetsgruppen själv anger har de regler som på olika håll finns inom revisors verksamhet helt nyligen reviderats. Bl.a. har detta skett genom den nya aktiebolagslagen. Vidare har riksdagen - efter ett anlal diskussioner under åren 1972-1978 - så sent som på våren 1978 uttalat sig mot en allmän översyn av företagsrevisionen. Mot denna bakgrund kan det enligt Förbundets mening inte nu vara tal om att överse reglerna ur några allmänna synpunkier, Arbelsgmppens utgångspunkt är också att man skall finna vägar alt motverka organiserad och ekonomisk brottslighet. Vad arbelsgruppen rekommenderar och föreslår kan emellertid inte antas medföra några större effekter i detla hänseende. - Vi utgår då från att man vill bekämpa en brottslighet som kännetecknas av förslagenhel, planmässighel och organisatoriska och finansiella resurser, - Den effekt arbelsgmppens slutsatser kan ha på så atl säga normal brottslighet i anslutning till företags redovisning motiverar enligt Förbundets mening inte ett genomförande av förslagel, annat än på någon punkt.

Allmänt sett anser Förbundet att ägarnas inlresse i första hand skall vara avgörande för revisors ställning och verksamhet. Det viktigaste momentet är därvid ägarnas intresse av att hålla kontroll över hur bolaget sköts. Ett annat moment är den verkställande ledningens intresse av att få sakkunnig hjälp i redovisningsfrågor och andra nära liggande frägor. I mindre aktiebolag där ägare och ledning sammanfaller kvarstår intresset av sakkunnig hjälp.

Arbetsgruppens ställningstagande motiveras istället av intresset att ut
öva fiskal och annan kontroll från samhällets sida och förstärka andra
berörda gruppers möjlighet till insyn, även om detta medför större eller
mindre nackdelar för bolaget,-

Sammanfattningsvis konstaierar Förbundet att arbetsgruppen vill kraftigt förändra revisors ställning och uppgifter. Motiv för denna förändring i

Prop. 1979/80:143 203

den organiserade och ekonomiska brottsligheten har inte presterats. Om förslagel det oaktat skulle genomföras och revisorn kunna ulnylljas för fiskal och polisiär spaning, kommer ogynnsamma konsekvenser all uppstå. Medan förhållandet mellan förelaget och revisorerna hitlills nästan alllid präglals av förtroende och öppenhet, kommer många förelag i fortsättningen att betrakta revisorerna med stark reservation. Man kommeralt frestas att undanhålla revisorerna planer och moliv för företagets verksamhet. För analyser, diskussioner och ändrad verksamhelsinriklning kommer företagen att anlila andra företagskonsulter. Resultatet blir för revisorns del sämre arbetsförutsättningar. Därmed får även revisionsarbetet en sämre kvalitet, lill nackdel för sådana grupper uiöver företaget som är hänvisade till insyn via den offentliga årsredovisningen.

Med hänsyn till vad som ovan anförts avstyrker Förbundel alt promemorian läggs lill grund för lagstiftning eller andra åtgärder.

Sveriges grossistförbund: Grossistföretagen har av tradition en mycket väsentlig uppgift som finansiärer i produktions- och distributionskedjan. Denna roll torde få en allt större betydelse i de fortlöpande rationalise-ringsslrävanden som pågår inom näringslivet.

Detta innebär, all grossistföretagen som regel har stora varufordringar hos sina kunder. Det är därför inte minst mot denna bakgmnd oundgängligen nödvändigt att företagens redovisningsstandard och -kapacitet genomgående upprätthålls och utvecklas. I praktiken vilar härvidlag ett slort ansvar på företagens revisorer, då dessa många gånger är borgenärernas och övriga intressentgmppers enda garanter för att företagens ekonomiska förvaltning och redovisning är tillfredsställande och godtagbar.

Mot denna bakgrund vill vi därför i allt väsentligt tillstyrka det framlagda förslaget, vars syfte sammanfattningsvis är atl både stärka revisorernas ställning och öka tillsynen över dem och deras arbetsuppgifier.

SHIO-Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund: Organisationerna noterar med förvåning atl arbetsgruppen helt koncentrerat sin översyn till de regler som gäller för kategorin kvalificerade revisorer. Organisationerna föreslår därför att en utredning av även övriga inom revisionsbranschen verksamma företag och personer görs, varvid syftet skall vara att skapa regler för också dessa kategorier.

Sveriges redovisningskonsulters förbund: Vi anser, atl arbetsgmppen inle klart definierat skillnaden mellan revision å ena sidan och redovisning å den andra. Revisionen är en kontrollerande verksamhet, som styrs av bestämmelserna i Aktiebolagslagen, Redovisning å andra sidan aren verkställande verksamhet, som till vissa delar styrs av bestämmelserna i Bokföringslagen,

Anvisningar beiräffande revisors verksamhet utfärdas av Kommerskollegium. Redovisningsanvisningar utarbetas av Bokföringsnämnden.

Arbetsgmppen konstaterar pä sidan 27, atl det är tämligen vanligl förekommande att redovisningskonsulter och räkenskapsförare utför revisionsuppdrag. Enligt vårt förmenande är förhållandena i verkligheten snarare rakt motsatta. Det är mycket vanligt förekommande, att revisorer, såväl enskilda, godkända och auktoriserade som stora byråer med godkända och auktoriserade revisorer åtager sig redovisningsuppdrag. För alt därvid inte råka i konflikt med jävsbeslämmelserna - varom mera nedan - tillämpas en hel flora av organisationskonstruktioner.

Arbelsgruppens beskrivning av revisors verksamhet stämmer väl överens med förhållandena avseende de större aktiebolagen. De mindre bolagen och de mindre företagen överhuvudtaget oavsett företagsform behöver

Prop. 1979/80:143 204

emellertid i första hand hjälp med sin redovisning och ej med revisionen. Revision krävs ju som bekant endast i aktiebolagsformen för närvarande men vi har tacksamt noterat 1974 ärs Bolagskommitlés förslag om införande av revision även i andra företagsformer.

Vi tror emellertid inte, att den ekonomiska brottsligheten enbari förekommer i de slora aktiebolagen. I de fall sådan brottslighet förekommer, är den säkert jämnt fördelad mellan slora och små förelag oavsett företagsform.

Vårt förbunds uppfattning är, all myckel av den ekonomiska brottsligheten beror på brislande kunskap om lagar och bestämmelser avseende såväl redovisning som beskattning. Mindre företag har ofta en dåligt utvecklad ekonomifunktion, om de överhuvudtaget håller sig med en sådan i sin organisalion. Företagsledarna i de små företagen är ofta specialiserade inom en viss bransch men saknar elementära kunskaper i företagsekonomi och beskattningsrätt. Behovet är därför storl av stödjande verksamhet på dessa områden. Detla har inle med revision all göra. 1 stället råder ett stort behov av redovisningskonsulier med dokumenterade såväl teoretiska som praktiska kunskaper. Låt oss kalla dem godkända redovisningskonsulter.

För revisorer finns sedan lång lid tillbaka en behörighetsprövning, som tidigare handlagts av Handelskamrarna men som numera överförts pä Kommerskollegium. Prövningen syftar till två olika kompetensnivåer, auktoriserade revisorer och godkända revisorer.

Inom den verkställande verksamheten dvs. på redovisningsområdet finns tyvärr inte nägon motsvarighet för närvarande. Anledningen härtill är troligen, att redovisningen lagstiftningsmässigt hittills stått i skymundan för revisionsverksamheten. Genom den nya Bokföringslagen och den därmed också inrättade Bokföringsnämnden har redovisningsverksamheten numera lyfts fram till i stort setl samma nivå som revisionen. Emellertid saknar vi fortfarande en behörighetsprövning av redovisningskonsulter.

2. Revisors kompetens

Justitiekanslern: Ekonomiska oegenlligheler - l.ex. systematiska konkurser samt bristande redovisning och betalning av arbetsgivaravgifter och skatter av skilda slag - är av allt att döma betydligt vanligare i de minsta akliebolagen än i de största. Vid en successiv övergång till kvalificerade revisorer i alla aktiebolag förefaller det därför ur kontrollsynpunkl angelägnare att börja med de minsta akliebolagen. Den förestående avvecklingen av aktiebolag med aktiekapital under 50000 kr. måste beaktas.

Problemet med ekonomisk brottslighet är inle begränsat till aktiebolag utan förekommer helt visst i betydande omfattning också i andra associationer och i samband med enskild näringsverksamhet. Det hade därför varit en fördel om gruppen tagit upp frågan om kvalificerad revision i hela dess vidd.

Riksåklagaren: iag delar arbelsgruppens åsikt att i vart fall den ekonomiska verksamhet som formellt eller reellt kan drivas ulan personligt ansvar bör vara underkaslad kvalificerad revision. 1 synnerhet när del gäller fämansföreiag, där ägaren ofta fullständigt behärskar företaget blir den i aktiebolagslagen förutsatta kontrollmekanismen ofta illusorisk. Erfarenheten har också visat alt skattefusk i slor utsträckning förekommer med utnyttjande av denna företagsform. Det är därför angelägel att även dessa och andra aktiebolag med litet aktiekapital blir underkastade en effektiv och sakkunnig revision. Jag tillstyrker därför arbetsgruppens rekommen-

Prop. 1979/80:143 205

dation att kvalificerad revisor på sikt skall krävas i alla aktiebolag. I detta sammanhang vill jag erinra om innehållet i bolagskommilléns delbelänkande (SOU 1978:67) Nya bolagsregler m. m. Med utgångspunkt från att det finns behov av lagstadgad revision även för andra företagsformer än akliebolag och ekonomiska föreningar har kommillén föreslagil all den som enligi bokföringslagen har alt upprätta årsbokslut också skall vara skyldig atl upprätta årsredovisning och utse revisor om under räkenskapsåret i medeltal minsl 10 anslällda sysselsatts i förelagel eller om förelagel ingår i koncern för vilken koncernredovisning skall avges. Enligt förslagel skall sådant förelag, som alltså kan vara enskild firma, handelsbolag, rörelsedrivande ideell förening eller stiftelse, ha auktoriserad revisor, om företagel har sådan balansomslutning eller sådant antal anställda som enligt den nuvarande aktiebolagslagen medför skyldighel för akliebolagel alt anlila auktoriserad revisor. Även dessa förslag synes ligga i linje med den av arbetsgruppen förordade målsättningen på sikt.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Det viktigaste resultatet av gruppens arbete är rekommendationen atl kvalificerade revisorer på sikt skall krävas i alla aktiebolag. Den nuvarande siluationen är olillfredsslällande. Det är en allmän uppfattning bland åklagare att de förelag som mest sysselsätter oss saknar stöd av kvalificerad revisor. Eflersom förelagsledningen i dessa företag i regel inle har förelagsekonomisk skolning är behovet av kvalificerad och vederhäftig hjälp deslo slörre.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt: Möjlighelen all ge revisorerna en offentligrättslig ställning torde måhända vara atl gå för långl i dagslägel. Frågan bör dock övervägas för framtiden. Särskilt om man avser atl på allvar försöka komma åt exempelvis koncernbildningar med dotterföretag i utlandet som i verkligheten är brevlådeförelag.

Länsåklagaren i Malmöhus län: Arbelsgruppen har föreslagil all kvalificerad revisor på sikt skall krävas i alla aktiebolag. Detta anser jag vara en angelägen och önskvärd reform. Gällande rätl fordrar kvalificerad revisor endast för aktiebolag av en viss storlek. Ur risksynpunkl för brott finns enligt min mening lika stor anledning att ställa höga krav på revisorer i mindre bolag. 1 synnerhet gäller delta fåmansbolag där den inbyggda kontroll saknas som ligger i uppdelningen av funktioner och befogenheter mellan bolagsstämma, styrelse och verkslällande ledning.

Länsåklagaren I Ålvsborgs län: Om gruppens rekommendalion atl kvalificerad revisor på sikt skall krävas i alla aktiebolag följes, kan detla antagas försvära sådan ekonomisk brottslighet vari som elt led ingår utnyttjande av aktiebolagskonstmktioner. Föremål för brottsutredning är enligt erfarenhet främst mindre företag som har varken godkänd eller auktoriserad revisor. I dessa företag ulövar ägaren ofta samtliga ledningsfunktioner ulan erforderliga företagsekonomiska kunskaper. Därför är av vikt atl kontroll sker genom kvalificerad revisor. Ett krav på effekliv och sakkunnig revision av de mindre företagen är ägnat atl molverka alt sådana bildas endasl i syfte att möjliggöra en förläckt brottslig verksamhel. Därför tillstyrkes föreskrifter som ligger i linje med arbetsgruppens rekommendation i detta avseende. Som tidpunkt för slutlig övergång lill kvalificerad revision i alla aktiebolag har arbetsgruppen rekommenderal i försia hand den 1 januari 1982. Övergången bör i vart fall ske sä snart som är praktiskt möjligt, eftersom åtgärden kan antagas få god effekt i kampen mot ekonomisk brottslighet.

Kammarrätten i Stockholm: Kammarrätten har intet att invända mot förslagel att det på sikt skall krävas att kvalificerad revisor finns i alla

Prop. 1979/80:143 206

aktiebolag. Det kan härvid vara lämpligt att söka genomföra förslaget samlidigt med förslaget om att del i aktiebolagsregistret skall intagas uppgifter om revisor motsvarande vad som gäller för bolags ställföreträdare.

Rikspolisstyrelsen: BRÅ har rekommenderat att kvalificerade revisorer bör finnas i alla aktiebolag. Styrelsen är av den uppfattningen att steget bör tas längre, nämligen att endast auktoriserade revisorer bör få ifrågakomma när det gäller akliebolag och att detta bör regleras i aktiebolagslagen. Skillnaden mellan auktoriserade och godkända revisorer är betydande vad gäller kraven pä yrkeskunskap och -erfarenhet. Det är väsentligt att revision av aktiebolag - inte minst de s. k. fåmansbolagen - utföres av de skickligaste revisorerna. Det finns ocksä, enligt uppgifl, god tillgång på auktoriserade revisorer och bra rekrytering av revisorer. Dessutom föreslår BRÅ att rekommendationen skulle aktualiseras först om ca tre år, Detla ger möjligheter till vidareutbildning av och utökad erfarenhet för de godkända revisorerna. Mot bakgrund av den ställning revisorerna har bör de begränsningar, som idag gäller för auktoriserad revisor i fråga om affärsverksamhet och anställningsförhållanden i framtiden uppställas beträffande alla revisorer i aktiebolag.

Riksskatteverket: 1 yttrande över betänkandet (SOU 1971: 15) Förslag till aktiebolagslag m, m, och över motion om utbyggnad av reglerna om företagsrevision 1974; 387 har RSV anfört att skyldighet aU anlila kvalificerade revisorer bör föreligga inte endast för företag som bedrives i aktiebolagsform ulan även för större företag som bedrives i andra associationsformer, 1 ett delbetänkande av 1974 års bolagskommitté ingår bl. a. förslag om kvalificerade revisorer i större såväl handelsbolag som enkla bolag. En utökad skyldighet att anlita kvalificerade revisorer bör enligt RSV resultera i en höjd redovisningsstandard.

Enligt RSV bör även utredas om behov föreligger att enligt tysk modell (Steuerberater) införa examination av skattekonsulter.

Kommerskollegium: En betydande del av de revisioner som görs i akliebolag lorde utföras av personer med bristfälliga kvalifikationer härför. Del lorde dessutom vara relativt vanligt att revisionsberättelser utfärdas utan att revision utförts. Dessa förhållanden är självfallel helt otillfredsställande. Kollegiet tillstyrker rekommendationen att på sikt kvalificerad revisor skall krävas i alla aktiebolag. Kollegiet delar också uppfattningen alt revision i all ekonomisk verksamhet av betydelse på sikt bör utföras av kvalificerade yrkesutövare.

Tillgången på auktoriserade och godkända revisorer är begränsad. Antalet ökar dock relativt snabbt. Det torde inte på grund av brist på sådana revisorer möta hinder att omedelbart föreskriva att auktoriserad eller godkänd revisor skall utses i alla nystartade aktiebolag. Kravet bör dessutom kunna utsträckas till samtliga aktiebolag utan att en alllför lång övergångstid behöver tillgripas. Del synes lämpligt att denna fråga blir föremål för utredning sedan viss tids erfarenhet vunnils av kravet på kvalificerad revisor i nystartade bolag. Därvid bör också behandlas frågan om ändringar bör göras i akliebolagslagens gränsdragning mellan bolag i vilka skall utses auktoriserad eller godkänd revisor och bolag i vilka skall utses auktoriserad revisor. Uppgiften kan lämpligen åläggas kommerskollegium inom ramen för den ökade aktivitet från kollegiets sida som rekommenderas i promemorian.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län: Handelskammaren ställer sig kritisk till rekommendationen om att kvalificerad revisor

Prop. 1979/80:143 207

på sikl skall krävas i alla akliebolag. En del företag anlitar nu bl.a. advokater, banktjänsteman och med redovisning väl förtrogna tjänstemän inom näringslivel såsom revisorer, en möjlighel som icke bör betagas dessa företag. Kostnadsaspekten kan i vissa av nu berörda fall ha haft belydelse vid valet av revisor. I alll fall bör möjlighet till dispens föreligga.

Patent- och registreringsverket: En meningsfull diskussion om ändring av kompetenskraven för revisorer i aktiebolag måsle grunda sig på en analys som visar i vilka avseenden påtalade missförhållanden har sin grund i brister beträffande kvaliteten i revisionsarbetet, Nägon sådan analys har inte redovisats i betänkandet. BRÅ har emellertid ansett sig kunna konstalera all de långtgående påståenden som i den allmänna debatten framförts om atl vissa revisorer genom rådgivningsverksamhet själva aktivt medverkat till uppkomsten av ekonomisk brottslighet inte varit grundade. Patentverket har ingen erfarenhei som motsäger denna bedömning. Ett mycket stort anlal av revisionsuppdragen i aktiebolagen ulföres av revisorer utanför kretsen auktoriserade eller godkända revisorer. Såvitt palentverket kan bedöma finns del inle någon anledning atl antaga alt dessa revisorer, som sålunda saknar formell kompetens, inte skulle vara lämpade för sina uppgifter. Den av arbelsgruppen avgivna rekommendationen att revisionsuppdrag i aktiebolag på sikt bör förbehållas revisorer som formellt godkänts av kommerskollegium har därför knappast stöd vare sig i BRÅs undersökning eller patentverkets erfarenheter.

Den av arbetsgruppen angivna rekommendationen att kvalificerade revisorer på sikt skall krävas i alla aktiebolag är knappast av praktiska skäl genomförbar. Statistiken från kommerskollegium för december 1978 utvisade att antalet auktoriserade revisorer uppgick till 724 saml att I 118 revisorer var godkända. Eftersom antalet bestående akliebolag är ca 121000 synes antalet kvalificerade revisorer vara helt otillräckligt. Detta torde vara fallet, även om antalet sådana revisorer skulle öka något i framtiden,

Patenlverket kan därför i denna del inte stödja promemorians förslag, som skulle öka byråkratin på området utan atl motverka den ekonomiska brottsligheten.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Det är naturligtvis i det allmännas intresse att kvalitetskravet på revisorerna ställs högt. Av bl, a, ekonomiska och ulbildningsmässiga skäl torde dock de av arbelsgruppen uppställda kraven på kvalificerade revisorer i alla aktiebolag inte kunna uppfyllas inom överskådlig lid. Härjämte bör beaktas alt näringsverksamhet bedrivs även i andra former än aktiebolag, såsom handels- och kommanditbolag, ekonomisk förening eller - framdeles - i annan form som ersätter flera av de nuvarande aktiebolagen. För åtskilliga av dessa kan samma behov föreligga av kvalificerad revision som i aktiebolagen.

De som av arbetsgruppen betecknats som kvalificerade revisorer haren garanterat god teoretisk och praktisk utbildning för yrket. I särskilt hög grad gäller detla de auktoriserade revisorerna. I många aktiebolag är dock verksamheten inte av den art och omfattning att del av revisorn fordrar hög ekonomisk utbildning med förmåga att lösa och bedöma komplicerade problem. Del ankommer i stället mera på den noggrannhel och samvets-grannhel med vilket revisorn utför sitt uppdrag. Det kan för dessa fall synas onödigl att ställa kraven sä högl som arbelsgruppen gjort.

Under förarbetena till 1944 års aktiebolagslag ifrågasattes att i bolag med börsnoterade aktier och andra stora bolag en av revisorerna skulle utses av offentlig myndighet, förslagsvis länsstyrelsen. Förslaget antogs inte utan i

Prop. 1979/80:143 208

stället har i både 1944 års lag och 1975 års kraven skärps så till vida all s. k. kvalificerad revisor krävs för revisionsuppdrag i större bolag.

Med den samhällsutveckling som ägt rum under de snart 40 år som förflutil sedan nyssnämnda förslag diskuterades kan del vara befogat att ånyo väcka frågan.

Genom lagstiftning om styrelserepresentation och öppnare redovisning har insynen i företagens verksamhet ökat. Samhällsekonomiska aspekter på företagens handlande och roll har vunnit insteg i fackliga och politiska diskussioner. Skötseln av företaget angår på etl annat sätl än lidigare det allmänna som i allt högre grad tvingas inskrida med finansiellt stöd och andra ålgärder beträffande både enskilda företag och hela verksamhetsgrenar.

I revisors uppdrag bör därför numera ligga även ett samhällsekonomiskt ansvar, vilket tvivelsutan bäst skulle främjas av all revisom valdes - inle av bolagsstämman - utan av ett statligt organ. Ell sådanl förfarande skulle stärka revisorns självsländiga och oberoende ställning gentemot företagel.

Ofta är det i mindre företag - enmans- och fämansföreiag - som oegenlligheler samt gäldenärs- skatte- uppbörds- och bokföringsbrott förekommer. När sådant uppdagas skulle företaget åtminstone under en övergångstid intill dess bättre förhållanden inträtt och oavsett om förelaget enligt lag är skyldigt att ha revisor eller inte, tvingas godta att länsstyrelse eller kommerskollegium utser revisor i företaget. Som jämförelse kan nämnas att länsstyrelsen enligt 16 8 tryggandelagen i visst fall äger utse ordförande i pensionsstiftelse.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms Jögderi: Självklart måsle revisor besitta visst gmndkunnande för att kunna utföra sitt uppdrag. Därtill kommer att kunnandet skall kunna användas på ändamålsenligl sätt. Att anse auktorisation eller godkännande erforderligt för utförande av revision är dock att gå för långt. I sammanhanget måste vägas in både förelagens struktur, storlek, behov av underlag för framtidsbedömning och de ekonomiska möjligheterna att beiala för erforderliga revisionsåtgärder. Det är och bör vara företaget och inte revisorn som har att fatta beslut i dessa frågor, vilket givetvis får konsekvenser för revisorns arbete.

Enligt myndighetens uppfattning lorde det vara tillräckligt med registrering hos tillsynsorganet för atl vederbörliga kontrollåtgärder skall kunna utföras mot revisorn.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Arbetsgruppen rekommenderar att kvalificerad revisor på sikt skall krävas i alla aktiebolag. Länsstyrelsen delar denna uppfattning. Genom kravet på kvalificerad revisor i samtliga aktiebolag kommer revisorsuppdraget i akliebolag, att innehas av person som har sakkunskap och är yrkesverksam som revisor. Inte minst det sistnämnda har stor betydelse. Det förhållandet att alla revisorer i akliebolag år yrkesverksamma och står under kommerskollegiums kontroll kommer att få en positiv effekt. Arbetsgruppen har redovisat beräkningar över tillgången på kvalificerade revisorer. Dessa går ut på att anlalel revisorer skall öka så att en successiv övergäng skall kunna ske. Reformen skall vara helt genomförd den I januari 1982, Länsstyrelsen tillstyrker atl övergången sker pä sätt arbelsgruppen rekommenderat.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Revisorskären och tillsynen över denna. Arbetsgruppen har kartlagt normer som gäller på revisorsomrädel. Karlläggningsarbetet har lett till vissa förslag och rekommendationer rörande revisors verksamhet som avses utgöra stöd för de kvalificerade revisorerna dvs. de av kommerskollegium auktoriserade eller godkända revisorerna.

Prop. 1979/80:143 209

I samhället förekommer för närvarande åtminstone tre grupper yrkesverksamma externrevisorer vilkas verksamhel får anses väl inarbetad hos allmänheten — se exempelvis telefonkatalogens uppgift i yrkesregislret om auktoriserade revisorer, godkända revisorer respektive övriga revisorer och räkenskapsförare -. Gruppen övriga revisorer och räkenskapsförare är den till antalet slörsia gruppen inom revisorskåren. Inom gruppen utföres uppdrag för främst mindre och medelslora förelag, som drives i alla förekommande associationsformer. Denna revisorsgrupp är för närvarande ej godkänd av någon myndighet och slår alltså helt utan regelbunden tillsyn från såväl det allmännas som andra intressenters sida.

Arbetsgruppen har i utredningen visserligen omnämnt förekomsten av denna grupp revisorer men i övrigt i sina förslag och rekommendationer ej intagit bestämmelser som omfattar ifrågavarande grupp. Då del lorde finnas stora skillnader i kompetenshänseende inom denna grupp får det anses synneriigen otillfredsställande med nuvarande ordning.

Enligt gällande lagstiftning är endasl aktiebolag, ekonomiska föreningar saml bank- och försäkringsrörelser skyldiga att utse revisor. Endast i vissa fall krävs enligt AL att utsedd revisor skall vara auktoriserad eller godkänd. Delta innebär all någon lagstadgad skyldighel att utse kvalificerad revisor inte finns för den stora majoriteten av aktiebolag och att det över huvudtaget inle finns någon skyldighet för handelsbolag, kommandilbolag eller enskilda näringsidkare atl ha revisor.

Fram till januari 1982 kommer förmodligen antalet akliebolag all väsentligt minska på gmnd av ändrade bestämmelser om aktiekapitalets storlek. De bolag som inte höjer sitt aktiekapital till minsl 50000 kr., kommer till stor del att drivas i annan bolagsform eller som enskild firma. Därmed kommer antalet näringsidkare, för vilka krav på utseende av revisor inte existerar, att öka i betydande grad.

Utredningens rekommendation atl på sikt kräva kvalificerad revisor i alla aktiebolag biträdes i princip. Med hänsyn lill rådande tillgång på kvalificerade revisorer anser Länsstyrelsen emellertid det ej möjligt all med lillfredsställande resultat nå syftet med rekommendationen inom rimlig tid. Det får sålunda inle minsl ur skattemyndigheternas synpunkt, anses vara av stor vikt, att revisorerna ej åtar sig för många uppdrag, vilket skulle kunna bli fallel om arbetsgruppens rekommendation realiseras inom alllför snäv tidsram. Länsstyrelsen vill betona att revisorernas arbetssituation i dagsläget framstår som ytterst pressad vilkel kommer till uttryck i upprepade anståndsansökningar med att lämna deklaration för klienter. Av denna anledning och med hänsyn lill del lika trängande behovel av revisorer i andra förelagsformer än aktiebolag samt med hänsyn lill viklen av atl revisorernas verksamhet inom hela näringslivet regleras på en gång genom författningsbestämmelser, lämnar Länsstyrelsen följande förslag till ulökning av den del av revisorskåren som står under tillsyn av myndighet.

Den som enligt nuvarande bestämmelser inte kan erhålla auktorisation eller godkännande enligt revisorsförordningen, men som likväl bedöms besitta erforderliga kunskaper för atl biträda företag med redovisning och revision, bör av länsstyrelsen kunna erhålla godkännande. Hur kraven för godkännande skall i delalj ulformas kan ej intas i remissen utan torde få faslslällas efter samråd mellan Kommerskollegium, länsslyrelserna och övriga berörda parter. Arbetsområde för dessa revisorer skulle uigöras av de företag för vilka kvalificerad revisor ej krävs. Godkännandet berättigar revisom atl använda beteckningen "av länsstyrelsen godkänd revisor" 14 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 143. Bdagedel

Prop. 1979/80:143 210

alternativt "Godkänd granskningsman". Godkännandet bör vara tidsbegränsat på motsvarande sätt som idag gäller för de kvalificerade revisorerna och skall således vid behov kunna omprövas och indragas.

Anledningen till att länsstyrelsen föreslås bli tillsynsmyndighet för denna grupp revisorer är att länsstyrelsen genom skatteavdelningen har en fortlöpande konlakt med de inom länel verksamma revisorerna genom de laxerings- och skatlerevisioner som utföres samt genom den information som skattechef skall ha med revisorer om nyheter på beskattningsområdet. Genom de bättre kontaktmöjligheterna på länsnivå kan handläggning av ärende som rör revisor ske på ett för inblandade parter smidigare sätt än om en på central nivå placerad myndighet - Kommerskollegium - är tillsynsmyndighet även för denna stora grupp revisorer. Tillsynen över de av länsstyrelsen godkända revisorerna bör således utövas av länsstyrelsen som för del prakliska kontrollarbetet härmed lorde ha för ändamålet lämplig personal på skalleavdelningen. Lånsstyrelsen bör ompröva lämnat godkännande om anmärkning mot revisors arbete framställes från uppdragsgivare, konkursförvaltare eller myndighet som har alt ta del av reviderat maierial. För en enheilig tillämpning av regler om godkännande, rutiner för tillsyn m. m. bör samarbete etableras mellan Kommerskollegium och länsstyrelse.

I detta sammanhang torde det vara lämpligt att revisorsförordningen ändras så att den även kommer atl gälla de av länsstyrelse godkända revisorerna.

Länsstyrelsen föreslär vidare att i revisorsförordningen intages bestämmelser om

revisors tystnadsplikt och upplysningsskyldighel

revisors skyldighet aU över utfört uppdrag avge revisionsberättelse som på lämpligt säu skall delges styrelse eller delägare. Undertecknad revisionsberättelse bör vara försedd med namnförtydligande

förhållanden som utgör hinder för person att verka som revisor i visst företag (tillämpliga delar av AL 10 kap. 4 8)

etiska regler omfattande såväl de av arbetsgruppen föreslagna som de för revisorsorganisalionerna gällande reglerna.

Revisionsplikt

1 jämförelse med de företag för vilka kvalificerad revisor föreskrives i AL, torde som påpekats i utredningen, frekvensen av ekonomisk brottslighet vara avsevärt större i de företag där kvalificerad revisor inte erfordras eller för vilka revisionsskyldighet för närvarande över huvudtagel inte finns. Arbetsgruppens förslag om revisors kompetens synes därför inte fylla avsett ändamål med avseende på bekämpande av ekonomisk brottslighet, I promemorian nämns all frågan om revisionsplikt beträffande handelsbolag, kommanditbolag och enskilda näringsidkare torde komma att behandlas av 1974 års bolagskommitlé. Med hänsyn till BRÅ:s uppdrag hade det varit önskvärt med en samtidig behandling av revisionsfrågan för samflig näringsverksamhet oavsett den form vari denna bedrives.

Länsstyrelsen anser det angelägel all revisionsplikt införes för en vidare krets företag. Hur den närmare utformningen av revisionsplikten skall ske, får fastställas efter vidare utredningsarbete. Del kan ifrågasättas om man inte på sikl bör eftersträva att revisionsplikten anknytes lill bokföringslagens beslämmelser om skyldighet att upprätta årsbokslut dvs. för företag med en brutloomsältning om f n. minsl 200000 kr. Motsvarande bestämmelser bör även gälla för jordbruk.

Prop. 1979/80:143 211

Flertalet förelag, för vilka revisionsplikt kan komma ifråga, torde redan anlita redovisningsbyrå/revisor för den löpande redovisningen och för upprättande av årsbokslul, mervärdeskattedeklarationer saml självdeklarationer. För atl undvika att en föreslagen uiökad revisionsplikl för förelagen kommer att medföra en alllför slor arbetsbelastning för yrkesverksamma revisorer, genom lillsirömning av nya klienier, bör de formella krav som i dag slälls enligt AL på en frän den löpande redovisningen fristående externrevisor kunna frångås för förelag upp lill viss slorlek.

Beslämmelser om revisionsplikl kan lämpligen intagas i bokföringslagen. Av bokföringslagen bör framgå att förelag kan förutom godkänd revisor, även utse annan person all ulöva granskning som s. k. lekmanna-revisor.

Registrering av utsedd revisor bör för aktiebolag ske i aktiebolagsregistret och för andra förelagsformer i handelsregistret. Registrerad revisor bör ej kunna ensidigl avsällas under pågående räkenskapsår av det anmälningsplikliga företaget.

Bestämmelserna i AL;s 10 kap 3 8 dvs. angående i vilka fall kvalificerad
revisor erfordras i akliebolag bör bibehållas. Bestämmelserna kan kom
pletteras så all del på sikl kommer att krävas kvalificerad revisor i samtliga
aktiebolag.----

Arbetsgruppens rekommendation atl på sikt kräva kvalificerad revisor i samtliga aktiebolag biträdes i princip. Förslaget synes emellertid, som ovan framhållits, ej vara genomförbart inom tid som nu kan uppskallas och ulan förfång för bland annat skattemyndighelerna.

FAR: Arbelsgruppen rekommenderar att kvalificerad revisor på sikt skall krävas i alla aktiebolag (3.2). FAR tillstyrker arbetsgruppens förslag på denna punkt och anser liksom denna att all ekonomisk verksamhet som formelll eller reellt kan drivas ulan personligt ansvar skall vara underkaslad kvalificerad revision och atl delsamma bör gälla all ekonomisk verksamhet av belydelse oavsett verksamhetsform.

I syfle atl erhålla underlag för en bedömning huruvida förutsättningar finns för all tillgången på kvalificerade revisorer skall vara i balans med successivt utökade krav på kvalificerad revision har FAR gjort en enkät bland samtliga sina ledamöier. Enkäten, som avsell prognoser och bedömningar för den närmaste femårsperioden, har givit en hög svarsfrekvens. Den indikerar att anlalet auktoriserade och godkända revisorer i ledamöternas revisionsförelag kommer atl ha fördubblats inom en period om 5-6 år (antalet FAR-ledamöier f n. 639). Enkätens resultat ger enligt FARs uppfattning grund för bedömningen att kapacitetstillväxten inom kåren av kvalificerade revisorer under den närmaste femårsperioden väl skall räcka lill för det behov som successivt ökade krav på kvalificerade revisorer skulle innebära. En lagstiftning innebärande krav på kvalificerade revisorer i alla aktiebolag inom en femårsperiod torde således inte möta någol hinder i fråga om tillgängliga resurser.

Mot bakgrund av ovannämnda enkäl tillstyrker FAR arbelsgruppens rekommendation om krav på kvalificerade revisorer i alla aktiebolag. Detta bör förslagsvis genomföras på så sätt all kvalificerad revisor krävs för alla bolag som bildas två år efter det att den av arbetsgruppen föreslagna lagändringen genomförts och för alla övriga bolag senasl vid ordinarie bolagsstämma fem år efter lagändringen.

FAR vill i detta sammanhang ta upp frågan, huruvida en lagstiftning bör ge möjlighet för aktiebolag att efter dispens i undantagsfall även fortsättningsvis anlita icke legitimerad revisor, som på annat sätt dokumenlerat sina kvalifikationer för uppdraget.

Prop. 1979/80:143 212

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer: Arbetsgruppen rekommenderar, alt kvalificerad revisor på sikt skall krävas i alla aktiebolag. Föreningen instämmer i denna rekommendation. Det är angeläget att all företagsrevision ombesörjes av personer som har tillräckliga kunskaper och som är lämpliga härför. I varje aktiebolag bör därför alltid finnas åtminstone en revisor som är godkänd eller auktoriserad.

Institutet Jör intern revision: Risken för ekonomisk brottslighet lorde främst föreligga i mindre företag, där kvalificerad revisor .saknas. Institutet finner därför arbetsgruppens rekommendation att kvalificerad revisor skall på sikt krävas i alla aktiebolag motiverad.

LRF: Viss övergångstid krävs för alt realisera kravel på kvalificerad revisor i alla aktiebolag. Resurser finns resp. torde komma alt lillskapas under åren fram till lagens ikraftträdande. Inom revisorsorganisalionerna finns en omfattande utbildningskapacitet som på elt adekvat sätl kompletterar gymnasie- och högskoleutbildningen och håller de kvalificerade revisorerna och deras medhjälpare i takt med utvecklingen.

LO: I dag tillsätts revisorerna av bolagsstämman, dvs. bolagels aktieägare. Om tio procent av aktieägarna så begär lillsäiier länsstyrelsen en s. k. minorilelsrevisor. Sådana är mycket ovanliga. I normala fall är det alltså företagsledaren i ett familjeföretag som tillsätter den revisor som skall kontrollera honom/henne. En revisor kan när som helst bytas ut av en extra inkallad bolagsstämma. Det säger sig självt atl detta inte skapar de bästa förutsättningar för den obundenhet som aktiebolagen fömtsätter att revisorer skall ha,

LO föreslår därför att samhället skall ha inflytande över val av företagens revisorer. Detta skulle ske på så sätt att exempelvis Kommerskollegium på förslag av bolagsstämman utser företagets revisorer, I mindre företag skulle Kommerskollegiums uppgift kunna handhas av något befintligt regionalt organ.

Enligt Lös mening finns uppenbara fördelar med ett dylikt system. Revisorerna skulle få en mera oberoende ställning och de kompletteringar som föreslås av de olika reglerna skulle kunna få en reell verkan.

5ACO/5/?(= Civilekonomernas riksförbund): Att kvalificerad revision på sikl skall krävas i alla aktiebolag är eftersträvansvärt och säkerligen en väsentlig förutsättning för att undvika brislfälliga revisionsinsalser. Med hänsyn till att affärsverksamhet i stor omfattning bedrives i annan bolagsform än aktiebolag är det väsentligt att krav på revision och kvalificerad sådan även kommer till stånd i dessa bolagsbildningar.

KF: Arbetsgruppen rekommenderar alt kvalificerad revisor på sikl skall krävas i alla aktiebolag. KF delar arbetsgruppens uppfattning om riskerna för ekonomisk brottslighet i aktiebolag med litet aktiekapital, vilka ofta bildats just för alt ge den ende aktieägaren befrielse från personligt betalningsansvar, och instämmer i rekommendationen. Enligt arbetsgruppens mening bör målsättningen vara att - i första hand - all ekonomisk verksamhel som formellt eller reellt kan drivas ulan personligt ansvar skall vara underkaslad kvalificerad revision. Detta torde innebära att även för samtliga ekonomiska föreningar sä småningom krav skulle ställas på att revision utföres av auktoriserade eller godkända revisorer.

I förarbetena lill 1951 års föreningslag anförde visseriigen departementschefen att enligt hans mening i lagen icke borde uppställas något krav angående auktoriserade eller godkända revisorer i större föreningar (prop 1951:34, s. 155). I det förslag till ny föreningslag, som justitiedepartementet presenterade i maj 1976 (promemoria Ds Ju 1976; 11) hade emeller-

Prop. 1979/80:143 213

lid denna princip frångåtts, och efter mönster av aktiebolagslagen föreslogs bl. a. att minst en revisor skulle vara auktoriserad, om anlalel anställda hos föreningen under de två senaste räkenskapsåren i medeltal överstigit 200.

En reform innebärande krav på att revision skall utföras av auktoriserade eller godkända revisorer i samtliga ekonomiska föreningar torde dock få lov att anslå viss lid med tanke bl. a. på att tillgången på sådana revisorer är begränsad och all ett antal sådana revisorer - förutom för revision av samtliga akliebolag enligi här föreliggande rekommendalion - kan komma att tas i anspråk i större utsträckning än nu för revision i företag som drivs i andra former än aktiebolag och ekonomiska föreningar, därest 1974 års bolagskommitlés förslag på denna punkl blir genomfört. Dessulom lorde det ej vara lika påkallal att snabbt genomföra en reform innebärande att samtliga ekonomiska föreningar skall ha auktoriserad eller godkänd revisor, eftersom - åtminslone för närvarande - risken all någon för planmässig ekonomisk brottslighet skulle använda sig av föreningsformen torde vara betydligt mindre än beiräffande aktiebolagsformen.

Om krav på kvalificerad revision införes beträffande samtliga ekonomiska föreningar finner KF det självklart och oundgängligen nödvändigl atl med revision utförd av auktoriserad eller godkänd revisor jämslälles revision som utföres av sådanl revisionsorgan som inrättals vid centralorganisation för ekonomiska föreningar och för vilket speciella regler gäller enligt 46 8 2 mom. föreningslagen. Jämför vad ovan anförs om dylika revisionsorgan under punklen "Beteckning pä revisors verksamhel".

KF hemsläller emellerlid alt begreppel kvalificerad revision ges nyss
nämnd innebörd, dvs. att det innefattar revision utförd av sådant revisions
organ som avses i 46 6 2 mom. föreningslagen, redan då beslut fattas om
att samtliga aktiebolag måste underkasta sig kvalificerad revision. Det
förhåller sig näu.ligen så att flera av de ekonomiska föreningar, som tillhör
den konsumentkooperativa rörelsen, äger mindre akliebolag med l.ex.
fastighetsförvaltande uppgifter. För dessa bolag utses för närvarande sam
ma revisorer som för de konsumentföreningar som äger bolagen och revi
sion av föreningarna och bolagen sker i ett sammanhang. Del skulle te sig
ytterst egendomligt och dessutom vara opraktiskt om revision av dessa
små akliebolag inle skulle kunna utföras av samma revisorer som granskar
moderföreningarna.--

Sammanfattningsvis får KF således tillstyrka rekommendationen om kvalificerad revision i samtliga aktiebolag, ehuru med modifierad innebörd av termen kvalificerad revision.

Svenska Jörsäkringsbolags riksförbund: Riksförbundel finner en sådan utveckling i och för sig angelägen. I den ansvarsförsäkring för revisorer som försäkringsbolagen driver har det visat sig atl icke kvalificerade revisorer ofta är omedvetna om var gränserna för deras befogenheter går. T. ex, har konstaterats flera fall där sådana revisorer utför både bokföring och revision i ett företag. Genom förslagel om krav på kvalificerad revisor motverkas detta. Riksförbundel är dock tveksamt om tillgången på kvalificerade revisorer är tillräcklig. Riksförbundet vill därför föreslå atl en annan väg för all höja kvaliteten prövas, nämligen att krav införs på att revisor skall vara ansluten till någon av revisorsorganisationerna. I ansvarsförsäkringen för revisorer har den erfarenhelen gjorts att organisationstillhörighet har en skadebegränsande verkan. Organisaiionernas eliska regler och den kontroll organisalionerna själva tillämpar vid upprätthållandet av dessa regler ger en positiv utveckling.

Prop. 1979/80: 143 214

Svenska handdskammarjörbundet och Sveriges Industrijörbiind: En förstärkning av de kvalificerade revisorernas ställning skulle kunna vara av belydelse för borgenärer, leverantörer och andra intressenter. Mänga gånger torde del även vara till fördel för ägarna atl ha en kvalificerad revisor som på ett tidigare stadium än som annars kanske skulle ha varil fallel kan upptäcka ekonomiska eller andra problem i företagen. Särskilt i fämansföreiag, där ägarkrelsen ofta sammanfaller med förelagsledningen, gör sig denna synpunki gällande. Arbetsgruppen har bl.a. föreslagil atl kvaliflcerad revisor på sikt skall krävas i alla aktiebolag. På skäl som anförts ovan släller sig förbunden posiliva härtill. Genomförandet av förslagel kommer emellertid alt medföra en väsenllig ökning av efterfrågan på kvalificerade revisorsljänster. Förbunden vill därför undersiryka vikten av atl övergången lill den nya ordningen genomförs med beaklande av atl tillgången av kvalificerade revisorer först säkerställs.

Svenska kommunförbundet: Risken för ekonomisk brottslighet - inte minst på skatteområdet - torde framför allt föreligga i mindre företag som saknar kvalificerade revisorer. Arbetsgruppens rekommendalion alt kvalificerad revisor på sikt skall krävas i alla företag är därför enligt styrelsens mening väl motiverad.

Stockholms kommun (= kammarkontoret): Arbetsgruppens mening är att all ekonomisk verksamhel av betydelse skall vara underkastad kvalificerad revision. Denna tanke fullföljs emellertid inle ulan gruppens rekommendation blir alt kvalificerad revisor pä sikt skall krävas endasl i akliebolag. Enligt kammarkontorets mening bör i stället verksamhelens ekonomiska omfattning oberoende av organisationsform vara avgörande.

Svenska revisorsamfundet: Samfundet tillstyrker förslaget, som är hell i enlighet med de krav på en kvalificerad revision vi i olika sammanhang framfört. Som utredningen föreslagit bör en reform genomföras etappvis i sådan takt alt tillgången på kvalificerade revisorer moisvarar det ökade behovet. Den ökade efterfrågan på kvalificerade revisorer som skulle bli följden av ett genomförande av arbetsgruppens förslag bedöms kunna tillgodoses. Under senare år har en krafiig utökning av antalet kvalificerade revisorer skett till följd av en ökad utbildningskapacitet. Ett mycket stort antal företag har redan i dag kvalificerad revisor även i de fall skyldighet därtill inte föreligger enligt aktiebolagslagen. Övergångsbestämmelserna kan i enlighet med arbetsgruppens förslag utformas sålunda atl omedelbart vid lagstiftningens ikraftträdande alla nybildade akliebolag omfattas av skyldigheten att ha kvalificerad revisor och atl den slutliga övergången för äldre aktiebolag fastställes till den I januari 1982. SRS ansluter sig till arbelsgruppens uttalande om revisionsplikt för andra associationsformer än aktiebolag och för enskilda rörelseidkare.

Samfundet förutsätter i detta sammanhang all ingen sänkning sker beträffande de gränser, där auktoriserad revisor krävs. En reform får sålunda inte medföra några förändringar i behörigheten mellan de kvalificerade revisorskategorierna till förfång för de godkända revisorerna.

Svenska sparbanksföreningen: Arbetsgruppens rekommendalion alt kvalificerad revisor på sikl skall krävas i alla akliebolag kan, såsom gruppen konstaterar, komma atl skapa elt efterfrågeöverskott på sådana revisorer. Enligt vad föreningen inhämtat är dock Sparbankernas Revisionsbyrå AB väl rustat att möta en ökad eflerfrågan på dess tjänster. Föreningen lillstyrker därför genomförandel av arbetsgruppens rekommendation, oavsett om detta sker på en gång eller successivt på något av de i promemorian diskulerade sätten.

Prop. 1979/80:143 215

Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund: Revisors kompetens kan indelas i Ire delar: teoretisk, praktisk och yrkesetisk.

Rådets utredning avhandlar i grunden den yrkesetiska frågan. Utbildning och praktik ger inga garantier för hög yrkesetik. Brottslighet förekommer oberoende härav. Att lösa den etiska frågan med godkända och auktoriserade revisorer i alla aktiebolag, och samtidigt lämna övriga revisorer och företagsformer, det måste anses som en ofullständig utredning. Rådel synes ha lagl huvudvikten vid frågan kvalificerad eller icke kvalificerad

revisor i aktiebolag,----- Förutom i aktiebolag föreslås alla företag,

oberoende av rörelseform, ha registrerad revisor. Undantag bör göras för rörelser som drives i mindre omfattning. Ur anslälldas, kreditorers och det allmännas synpunkt är det motiverat med en fackmässigt utarbetad årsredovisning i alla företag.

För att täcka det krav som följer av förslagel i närmasl lidigare stycke, föreslås inrättandet av kvalificeringen diplomerad revisor förutom nuvarande auktoriserad och godkänd revisor.

I nuvarande aktiebolagslag förekommer gränsdragningen mellan kvalificerad och icke kvalificerad revisor. Där lagen i dag talar om icke kvalificerade bör istället införas "diplomerad revisor". Gränsdragningarna kan därigenom bibehållas i sin nuvarande form samiidigi som man tillgodoser höjningen av teoretisk, praktisk och yrkesetisk kvalifikation,

I företag som drivs i större omfattning som enskild firma, handels- och kommanditbolag bör krav ställas på minst diplomerad revisor,

I föreslagna andelsbolag bör minst diplomerad revisor förekomma.

I dagens läge finns en kvalifikationslucka mellan godkända revisorer och övriga revisorer/icke godkända revisorer, I den sistnämnda gruppen återfinns mängder av revisorer som besitter god fackutbildning och praktik. Akademiker, företagsekonomer, f d, taxeringsrevisorer m.fl. betecknas såsom icke godkända/icke kvalificerade. Diplomeringen av revisorer avser att genom detla förslag täcka denna lucka. Man får lätl den uppfattningen, atl icke auktoriserade eller godkända revisorer annars kriminaliseras utan dokumentation härpå genom Rådets lagförslag! Värt förslag löser kvalificeringen totalt och på ett demokratiskt sätl. Dessutom är del praktiskt genomförbart genom anpassning på olika sätt som framgår ovan.

En ny variant av förelagsekonomisk examen föreslås, för atl bälire tillgodose de teoretiska kraven. Förslaget är utarbetat av SBRF och kommer inom kort att översändas lill Hermods för kommentarer och senare överläggningar. Varianten bör kallas "revisionsteknisk linje".

Studierna föreslås ske per korrespondens, i samarbetsgmpper samt veckoslulskurser. De avslutas med skrivningar vilka är obligatoriska oberoende av förkunskaper.

Via Liber är Hermods underställd staten, och mest lämpad atl handha examinationen och kursgenomförandet. Organisationer och studieförbund kan tillsammans med Hermods genomföra studierna, men examination sker i Hermods regi.

För att erhålla diplomering fordras;

1. examination enligt ovan,

2. minst 5 års praktik från egen redovisnings- eller revisionsbyrå eller som anställd chef eller chefsassistent i sådan byrå,

3. ha erhållit särskilt registreringsbevis (se under "Ordet revisor"). I examensnämnden föreslås ingå en representant från kommerskollegium, en från Skolöverstyrelsen, en från SBRF, en från Hermods och en från Riksskaiteverket! Tillsammans 5. Hermods representant skall vara ordförande.

Prop. 1979/80:143 216

Den yrkesetiska frågan kan lösas sålunda;

1. särskild registrering på länsstyrelse (dokumenterad lagöverträdelse skall häva rätten all ulöva revision som yrke),

2. examination,

3. organisation - revisor skall tillhöra erkänd organisalion för att erhålla diplom. SBRF eller annan organisalion skall sörja för revisors fortbildning, information och yrkesetisk självdisciplin.

Svenska företagares riksförbund: Arbetsgruppen redovisar inte något maierial som styrker atl organiserad eller annan grövre ekonomisk brottslighet skulle vara särskilt vanlig bland de mindre aktiebolagen, som är promemorians främsla målgrupp. Så påstås visseriigen från lid till annan i tidningspress och andra massmedia men någon vederhäftig utredning om detta saknas så vitt bekant. Arbelsgruppen borde själv ha visat sådant material, med hänsyn till de vittgående uttalanden gruppen gör. Framförallt gäller detta med hänsyn till arbetsgruppens rekommendalion att kvalificerad revisor på sikt skall krävas i alla aktiebolag. Enligt Förbundets uppfattning går detta krav för långt, I första hand bör företagels ledning få och kunna avgöra hur pass kvalificerad revisor företaget behöver, och har råd med. Det förhållandet att ett aktiebolag arbetar utan personligt ansvar för ägaren kan inte vara grund för att kräva kvalificerad revisor i alla aktiebolag. Frihet från ekonomiskt ansvar betyder inte frihet från ansvar överhuvudtaget. Både aktieägare och företagsledning står i ansvar för atl företagen har en lagenlig redovisning och har ansvar gentemot t. ex. borgenärerna. Att slora akliebolag bör få underkasta sig särskilda krav när det gäller revisors kompetens - med hänsyn lill bolagets stora sociala och ekonomiska betydelse - är självklart. Vad här bör gälla haremellertid helt nyligen övervägts inför den nya aktiebolagslagen. Sedan dennas ikraftträdande har ej ådagalagts sådana avgörande nya skäl att dessa regler behöver revideras,

SHlO-FamilJeföretagen och Sveriges köpmannaförbund: Arbetsgruppen rekommenderar att man på sikt skall kräva kvalificerad revisor i alla aktiebolag. Härtill har organisationerna ej annan kommentar än att man i så fall bör ge möjlighet lill en relativt lång övergångstid.

Sveriges redovisningskonsulters förbund: Vi stöder arbetsgruppens rekommendation att kvaliflcerad revisor på sikt skall krävas i alla aktiebolag.

När det gäller tillgången på kvalificerade revisorer vet vi, alt det idag inom vårt förbund finns många ledamöter med mångårig praktisk verksamhel som redovisningskonsult/revisor. Flertalet av dessa lorde, om de så önskar, genom ett dispensförfarande kunna erhålla godkännande som revisor. Det finns nämligen många i denna kategori, som utöver erfarenhet från många års verksamhet även fullföljer vidareutbildning för att hålla sina kunskaper ä jour. Det mäste betraktas såsom felaktigt, att dessa skall hållas utanför rättigheten att använda näringsbeteckningen revision i jämförelse med de, som idag uppfyller Kommerskollegiums leoretiska och praktiska krav men som besitter avsevärl mindre praktisk erfarenhet.

Vi tror också atl tillgången på kvalificerad arbelskraft inom revisions
verksamheten väsentligen kan ökas, om de auktoriserade och godkän
da revisorerna fortsättningsvis ägnar sig åt revision och inte åt redovis
ning. Sisinämnda verksamhetsfält bör förbehållas redovisningskonsul
terna, -----

På sidan 37 i promemorian redovisar arbetsgruppen Kedners rapport rörande företagskonkurser. Enligt arbetsgruppen belyser denna rapport behovel av kvalificerad revisor också i små företag. Vår uppfattning är

Prop. 1979/80:143 217

emellertid, att Kedner benämnl denna funktion företagskonsult (se sid. 460

Arbetsuppgifterna för en sådan företagskonsult beskriver Kedner så här:

Organisationsplanering, planering av informalions- och styrsystem, operativ planering, finansiell planering, rättsfrågor, rådgivning i personaluibildningsfrågor, företagsvärdering och generationsskiflesplanering.

Alla dessa aktiviteter är en utmärkt exemplifiering på den verkställande verksamheten - redovisning - vartill kommer den löpande bokföringen samt upprättande av bokslut och skattedeklarationer.

På sidorna 23 och 24 exemplifierar arbetsgruppen revisors konsultverksamhet.

I exemplifieringen saknar vi den mycket viktiga uppgiften all bistå klientföretaget med ekonomisk planering. Detta är i och för sig förståeligt, eftersom del inte är en revisorsfunklion enligt vårt förmenande utan fast mera en funktion tillhörande den verkställande verksamheten - redovisning. En revisor kan rimligen inte biträda sin klient i budgetarbetet och därefter uttala sig om eventuella avvikelser i ulfallel,

Däremoi omfaltar exempelsamlingen bouppteckning och boutredning. Dessa verksamheier borde inte fä förekomma, då de är juridiska angelägenheter, som inte är förenliga med varken .evisions- eller redovisningsverksamhet. Sålunda omfaUar den föreskrivna kollektiva försäkringen mot förmögenhetsföriust inte skador, som kan uppkomma i samband med bouppteckning och boutredning.

Exemplifieringen slutar med konstaterandet att till konsultverksamheten kan också räknas rena redovisningsuppdrag. Vi finner anledning att starkt betona, att inte samma person får utföra såväl redovisning som revision av ett och samma företag.

Vi vill därför anknyta fill jävsreglerna enligt 1975 års Aktiebolagslag. Kommerskollegiums första anvisningar till dessa var ganska strikt hållna med klara gränsdragningar mellan revision (den kontrollerande funktionen) och redovisning (den verkställande funktionen). Della anser vi vara riktigt. Sedermera har emellertid i den slutgiltiga utformningen av jävsreglerna enligt Kommerskollegiums anvisningar en avsevärd uppmjukning skett, vilket vi anser olyckligt.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund: Förbundet kan i huvudsak instämma i vad som framkommer i arbetsgruppens förslag och rekommendationer. Särskilt vill förbundet understryka arbelsgruppens rekommendation, all kvalificerad revisor på sikt skall krävas i alla akliebolag. I aktiebolag där bolagsägaren i realiteten själv utövar samtliga funktioner och där denne genom bolagsformen befrias från personligt ansvar för bolagets förbindelser är särskilt påkallat, att kontrollfunktionen kan utövas av en person med erforderlig kompetens, ulan bindningar till bolaget.

3. Registrering av revisor

Justitiekanslern: Jag har ingen erinran mot förslaget att del i aktiebolagsregistret skall intas uppgifter om revisor motsvarande vad som gäller beträffande bolags ställföreträdare.

Det är inte arbetsgruppens avsikt alt registreringen skall kombineras med någon tillsynsverksamhet, I avsniu 3.6 rekommenderar gruppen all kommerskollegium får en kraftig resursförstärkning för all utöva tillsynsverksamhet på revisorsområdet. Vid utökad tillsyn skulle kommerskollegium säkeriigen ha stor nytta av revisorsuppgifterna i aktiebolagsregistrel.

Prop. 1979/80:143 218

Det hade därför varit värdefullt om arbetsgruppen någol undersökt möjligheterna att — förslagsvis genom datorisering - göra registret lätiillgängligi för tillsynsmyndigheten.

Det bör påpekas att del föreslagna tillägget till 2 8 tredje punkten aktiebolagsförordningen inle torde täcka de fall där revisionsbolag utsetts lill revisor.

Riksåklagaren: Jag tillstyrker förslaget att uppgifter om revisor motsvarande vad som gäller beträffande bolags ställföreträdare intages i aktiebolagsregistret.

Kammarrätten i Stockholm: Kammarrätten har intet atl invända mot
förslagel alt det i aktiebolagsregistret skall intagas uppgifler om revisor
motsvarande vad som gäller för bolags ställföreträdare. Beiräffande den
ändring som i anledning av förslaget om registrering av revisor bör göras
av 2 8 försia stycket punkt 3 aktiebolagsförordningen synes del onödigl all
upprepa orden "fullständigt namn" etc. särskilt beträffande revisor. Stad
gandet kan i stället ges följande lydelse; "fullständigt namn vice

verkställande direktör, firmalecknare och revisor,". Det synes även med hänsyn till alt regeringen (eller myndighet som regeringen besiämmer) kan tillåta att svensk medborgare bosatt utom riket eller utländsk medborgare får vara revisor lämpligt alt uppgift om medborgarskap och hemvist antecknas i aktiebolagsregistret.

Bankinspektionen: Information om vem som utsetts till revisor i ett aktiebolag ger intressenterna möjlighel att förvissa sig om revisorns kompetens.

Riksskatteverket: Arbetsgruppen anför (s, 41) att en registrering av ifrågavarande slag inte är avsedd att kombineras med någon tillsynsverksamhet,

Akliebolagsregislret vid patent- och registreringsverket, som förs manu
ellt, fungerar enligt RSVs mening inte tillfredsställande för närvarande,
varför det nu inte är så användbart i samband med tillsynsverksamhet. Om
registret framdeles kommer att föras med hjälp av automatisk databehand
ling öppnar sig emellertid helt andra möjligheter än i dag att använda det. 1
fall ett sådant datoriserat register byggs upp så att det är möjligt att
använda namn som s. k. söknyckel kan man t, ex, myckel lätt ta reda på i
vilka bolag en viss person är registrerad som revisor. Om kommerskolle
gium skulle få en direktansluten dataterminal till ett sådant register, bor
de registret kunna bli till nytta i kollegiets tillsyn över revisorerna. RSV
anser därför att arbetsgruppens uttalande i denna fråga är alltför defen
sivt. -----

1 den föreslagna lydelsen av 10 kap, 2 6 tredje stycket aktiebolagslagen stadgas att bestämmelserna i 15 6 tillämpas på den huvudansvarige i de fall då auktoriserat eller godkänt revisionsbolag utsetts till revisor,

1 förslaget till 10 kap, 15 6 aktiebolagslagen anges i första meningen att bolagel för registrering skall anmäla vem som utsetts till revisor.

I 2 8 aktiebolagsförordningen föreslås vidare som etl tillägg till punkten 3 att "fullständigt namn, personnummer och postadress beträffande revisor" skall anges i registreringsanmälan. Tillägget täcker inte de fall då ett revisionsbolag utsetts till revisor varför tilläggets ordalydelse bör vara "fullständigt namn, personnummer och postadress beträffande revisor respeklive huvudansvarig i fall då revisionsbolag utsetts lill revisor".

1 punkten 5 av 3 8 aktiebolagsförordningen har föreslagils tillägget "eller revisor" i texten. På samma gmnd som nyss anförts, rörande 2 8 punkt 3 samma förordning, bör detla tillägg ha ordalydelsen "eller revisor respek-

Prop. 1979/80: 143 219

tive huvudansvarig i fall då revisionsbolag utsetts till revisor". Detla förutsätier i sin lur atl i 10 kap. 2 8 tredje slyckel akliebolagslagen föreskrivs att anmälan som där sägs skall lämnas skriftligen så att aktiebolag som ulsetl revisionsbolag till revisor har nägon handling all ge in vid registreringsanmälan enligt 3 8 aktiebolagsförordningen.

Kommerskollegium: Skyldighet för akliebolag atl för offentlig registrering anmäla vem som ulsetls lill revisor i bolaget skulle kunna få vissa allmänl preventiva effekter av del slag som sägs i promemorian. De synes dock vara av ganska marginell karaktär. Även om det administrativa besväret för bolag och registreringsmyndighet också skulle vara litet, är kollegiet något tveksamt till om värdel av en registrering av det slag som föreslås i promemorian motiverar de trots alll oundvikliga kostnaderna.

Värdel av ett system med registrering av revisor i aktiebolag skulle bli större om dels registreringsanmälan förbands med någon form av bekräftelse från revisorns sida, dels om initiativ lill avregistrering kunde tas åven av revisorn. Därigenom skulle kunna undvikas de kanske inle helt ovanliga fallen all som revisor anmäls någon som ej är villig atl ålaga sig uppdragel eller ens har kännedom om all han utsetts och alt bolag — sedan revisorn avgått - underiåler att föranstalta om nytt revisorsval inom rimlig lid. Likaså bör registreringsmyndigheten kontrollera atl behörig revisor utsetts samt möjlighet finnas att ta fram uppgift om viss revisors samtliga uppdrag.

Patent- och registreringsverket: Skyldighet att för regisirering anmäla uppgift om revisor gällde enligt 1944 års aktiebolagslag för bolag med auktoriserad respektive godkänd revisor. 1 och med den nya aktiebolagslagens ikraftträdande den 1 januari 1977 försvann denna skyldighel. Skälel härtill lorde ha varit den allmänna strävan till förenklingar och förbättringar av lagen som var avsiklen med lagstiftningsarbetet. Detta kom även all gälla registreringsförfarandet hos palenlverket. Borttagande av skyldigheten att registrera revisor har, såvitt patentverket kunna bedöma, inte inneburit all verkels kunder upplevt någon försämring av möjligheterna atl ta del av information om aktiebolagen. Förfrågningar frän allmänheten och myndigheter angående revisorer förekommer nämligen ytterst sällan. Av bolagens räkenskapshandlingar framgår vem som är bolagets revisor. Atl nu införa registrering av revisorer skulle enligt patenlverket innebära en återgång till ett mera byråkratiskt och betungande arbetssätt utan att någon fördel skulle vinnas.

Enligt patenlverkets uppfattning skulle tillräckliga upplysningar angående revisorer kunna inhämtas och tillhandahällas enklast därigenom alt aktiebolagen ålades atl uppge revisors namn och postadress i den revisionsberättelse som ärligen skall inges till verket. Om revisionen utförts av etl revisionsbolag torde det vara tillfyllest alt ange revisionsbolagets firma och bolagsnummer samt den huvudansvariges namn.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen ansluter sig lill delta förslag och motiveringarna härför.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi: Registrering av revisor i l.ex. aktiebolags-, föreningsregister och - i vissa fall - i register över handelsbolag (jfr SOU 1978:67 "Nya bolagsregler m.m.") har i vissa sammanhang en uppgifl att fylla. Frågan måsle dock ses i relalion till revisors tystnadsplikt. Revisor som är förhindrad att uttala sig fullt ut om bolagets ställning m. m. kan i vissa fall ge den frågande en felaktig bild.

Vidare hänger frågan samman med innehållet av revisors arbete. LSMS anser del emellertid rimligt att revisor registreras, dock all uppgift om namn och person-/organisationsnummer torde vara tillräckliga. Övriga

Prop. 1979/80: 143 220

uppgifier, adress m.m., ändras ofta och kan lämpligen nås via andra, officiella, regisler, t. ex. register hos tillsynsmyndighet. En frivillig uppgifl i registret kan vara markering om atl revisor är auktoriserad och/eller godkänd.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen lillstyrker detta förslag. Registreringen bör enligt länsstyrelsens mening komma alt få positiva effekler. Intressenter av olika slag kan förvissa sig om all revisor utsetts och all denne är behörig. Registreringen lorde också komma atl stärka revisorns ställning, vilket arbetsgruppen påpekal.

Enligt länsstyrelsens mening är detta en angelägen fråga. Länsstyrelsen tillstyrker således, atl de föreslagna ändringama i akliebolagslagen och aktiebolagsförordningen genomföres,

FAR: Arbelsgruppen föreslår att det i aktiebolagsregistrel skall intas uppgifter om revisor molsvarande vad som gäller beiräffande bolags ställföreträdare (3.3). FAR ställer sig positiv till all på della sätl revisorer blir registrerade och uppgifterna om revisorer därmed tillgängliga för allmänheten. Förslagel lill ändring av ABL 10 kap. 15 8 ger därutöver revisorn möjlighet att själv lill Palenl- och Registreringsverkel anmäla sin avgång som revisor i ell bolag, en möjlighet som nu saknas. En molsvarande regislreringsplikt för kvalificerade revisorer fanns i 1944 års aktiebolagslag men slopades under de nordiska samordningsslrävandena vid den nya lagens utarbetande.

FAR anser till skillnad frän arbetsgruppen att PRV även bör åläggas bevakning av alt behörig kvalificerad revisor finns. Med nuvarande datatekniska hjälpmedel för hantering av bolagens registreringspliktiga uppgifter torde det knappasl medföra alllför stora extra insatser all konlrollera all vald revisor är behörig. Om behörig revisor inle utses inom Ire år bör detta enligt FAR vara en likvidalionsgmndande anledning varför ABL 13 kap. 4 6 bör kompletteras i detta avseende.

FAR vill förorda att förslagel till ändring av aktiebolagsförordningen 3 8 5 skall följas av etl tillägg lill 3 8 8 i samma förordning med innebörden att revisor vid nyval måste underteckna handling som visar att han accepterat uppdraget. Syftet är att förhindra att revisorsval förrättas och registreras utan revisors vetskap.

Föreningen Sveriges ta.xeiingsi-evisorer: Föreningen lillstyrker detta förslag. Del kommer alt stärka revisorns ställning, vilkel är en angelägen uppgifl. Genom registreringen kommer olika intressenter att kunna förvissa sig om alt revisor utsetts i företaget och kontrollera atl vederbörande är behörig. En viktig konsekvens blir också att revisom får en mera officiell ställning gentemot utomstående intressenter. De kan kontrollera, att han är behörig. De har möjlighet att få konlakl med honom.

Institutet för intern revision: Institutet har intet att erinra mot arbetsgruppens förslag rörande aktiebolagsregistret.

LRF: Registrering av revisor i aktiebolagsregistret synes under övriga givna förutsättningar vara ägnat att stärka revisorernas ställning. För alt åsyftade fördelar skall nå full effekl erfordras emellertid en resursförstärkning hos PRV så att de nuvarande handläggningstiderna avsevärt nedbringas.

SACOISR (= Civilekonomernas riksförbund): Denna åtgärd synes välmotiverad då samtliga funktionärer enligt aktiebolagslagen härigenom finns regisirerade på ett och samma dokument. Della underlättar intressenternas insyn vad gäller de i respektive akliebolag aktuella funktionärerna. Registreringen kan även ligga till grund för bevakning av att kompetenta revisorer väljs.

Prop. 1979/80:143 221

KF: I den mån revisionsplikt införs för andra företagsformer än aktiebolag bör enligt ett ullalande av arbetsgmppen på s. 41 motsvarande registrering ske också i dessa fall. KF konslalerar i samband med detla uttalande atl del beträffande ekonomiska föreningar sedan länge föreligger revisionsplikl - något som också arbetsgruppen varit väl medveten om, se l.ex. promemorian s. 21. Arbetsgruppen haremellertid inte föreslagit ändringar i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar (nedan kallad föreningslagen) i vare sig detta eller något annat avseende. KF har likväl inle anlagit att della förhållande bör lolkas så all arbetsgruppen ansett att de ekonomiska föreningarna skulle stå ulanför reformen. Utevaron av konkreta förslag till ändring i föreningslagen torde möjligen kunna förklaras med att hela denna lag f n. är föremål för översyn.

KF har inga invändningar emot föreslaget vad gäller registrering av aktiebolags revisorer. Att i de länsvis förda föreningsregistren la in uppgifler om föreningarnas revisorer torde inle heller behöva medföra några slörre problem.

1974 års bolagskommitté har i sitt delbetänkande Nya bolagsregler m. m.
(SOU 1978:67) föreslagil bestämmelser om ganska omfattande revisions
plikl för andra företagsformer än aktiebolag och ekonomiska föreningar.
För de av förslagel berörda förelagen föreligger registreringsplikt enligt
handelsbolagsregislerlagen. Del torde därför inte möta oöverstigliga
hinder att även beträffande dem införa bestämmelser om revisorsregistre
ring, därest bolagskommitténs förslag om revisionsplikt skulle komma alt
genomföras.----

Sammanfattningsvis får KF således tillstyrka förslaget om registrering av revisorer i aktiebolagsregistrel.

Svenska bankföreningen: Enligt förslaget skall i 10 kap 15 6 aktiebolagslagen upptas en beslämmelse om skyldighet för aktiebolag att successivt till Palentverket anmäla vem som utsetts till revisor. Bankföreningen anser atl sådan anmälan när den avser auktoriserad eller godkänd revisor skall ge besked därom.

Svenska försäkringsbolags riksförbund: Riksförbundet tillstyrker denna bestämmelse. Molsvarande uppgifter om revisor bör enligt riksförbundets mening intas även i register över ekonomiska föreningar, försäkringsbolag, m.n.

Svenska handelskammarförbundet och Sveriges industriförbund: Förbunden har inte någol att invända mol att del i aktiebolagsregistret intas uppgifter om revisor motsvarande vad som gäller beträffande aktiebolags ställföreträdare.

Stockholms kommun (kammarkonloret): Arbetsgruppens förslag att det i aktiebolagsregistrel skall intas uppgifter om revisor, motsvarande vad som gäller beträffande bolags ställföreträdare, tillstyrks. Nyttan härav torde dock kunna lillvaratas först när de brisier som f n. vidlåter patenl-och registreringsverkets bolagsregister undanröjts. Ett utredningsarbete med denna inriktning bedrives ocksä, enligt vad som under hand inhämtats, sedan hösten år 1977 av statskontoret. Arbetet har dock främst inriktats mot patent- och registreringsverkets bolagsbyrås interna situation. Krav och önskemål från byråns avnämare, lill vilka också kommunen hör, har inle systematiskt kartlagts.

Det är angelägel alt bolagsregistret ges en sådan uppläggning att det också kan fungera som etl effektivt hjälpmedel för bl. a. polisen och skatteadministrationen när det gäller atl stävja ekonomisk brottslighet. Icke minst en snabb åtkomst till uppgifter i registret måste i framtiden

Prop. 1979/80:143 222

garanteras. Etl annat krav som måste ställas på registret är atl sammanställningar över samtliga bolag, där exempelvis en viss revisor är engagerad, snabbt kan erhållas. Med nuvarande registerlösning är delta i dagsläget förenal med mycket höga kosinader.

Svenska revisorsamfundet: Samfundet lillslyrker förslagel.

Svenska sparbanksföreningen: Föreningen kan i och för sig tillstyrka förslaget. Del bör inle medföra nägol nämnvärt extraarbete för bolagen all lämna sädana uppgifter. Däremot kan förslaget vara tveksamt mot bakgrund av Patent- och registreringsverkets bolagsbyrås möjligheteratt sköta sina serviceuppgifter mot allmänheten på etl tillfredsställande sätt.

Svenska företagares riksjörbund: Med hänsyn lill elt av de syften som anges i promemorian, nämligen att myndigheler som arbetar med frågor om ekonomisk brottslighet skall kunna vända sig direkt till revisor, ställer sig Förbundel avvisande till förslaget. Betänksamheten försiärks av senare i promemorian kommande förslag om uppmjukning av revisors tystnadsplikt. Förbundet har förvisso ingel inlresse av atl skydda brottslingar men anser atl vad som måste betecknas som brotlsspaning bör bedrivas enligt de regler som redan gäller för sådan spaning. Vad angår allmänhelens m.fl. intressen av informalion om utseende av revisor och dennes kompetens kan detta i allmänhet säkert tillgodoses genom en hänvändelse lill företagsledningen. Lyckas inte detta, kan senasle årsredovisning lätt rekvireras hos patent- och registreringsverket. Har årsredovisning ej ingivils för senare är, är delta självfallet en signal till försiktighet. I sådanl fall skulle förmodligen inte heller registrets uppgifter om revisor vara akluella.

SHIO-Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund: Under förutsättning att registret kan hållas ä jour har organisalionerna ej någon invändning mol en sädan registrering.

Sveriges redovisningskonsulters Jörbund: Vi biträder förslagel att det i aktiebolagsregistret skall intagas uppgifter om revisor motsvarande vad som gäller beträffande bolags ställföreträdare.

Av sidan 42 i promemorian framgår atl för del fall auktoriserat eller godkänt revisionsbolag utsetts till revisor, bör bestämmelsen lillämpas på den för revisionen huvudansvarige. Detta finner vi olämpligt. I stället bör registreringen avse revisionsbolagets organisationsnummer, annars tycker vi, att avsiklen med godkänl eller auktoriserat revisionsbolag förfelats.

4. Beteckning på revisors verksamhet

Justitiekanslern: Enligt min mening bör man i denna del överväga bara en sak, nämligen atl förbehålla titeln revisor åt de kvalificerade revisorerna. Om denna väg inte anses framkomlig, finns ingen anledning alt göra något alls. Atl tillåla Per Persson att kalla sig revisor men förbjuda honom atl kalla verksamheten för revisionskontor e. d, är inte bara motsägelsefullt utan också verkningslöst.

Riksåklagaren: På skäl arbetsgruppen anfört torde det inte vara praktiskt genomförbart att förbehålla de kvalificerade revisorerna lileln revisor. Enligt min mening är det ej heller lämpligt att införa etl förbud för annan än kvalificerad revisor att använda ordet revision vid beleckning av sin näringsverksamhet. Det förefaller främmande all särbehandla ell i branschen så vanligt förekommande och för allmänheten känt begrepp som revisionsbyrå. Dessulom torde ell förbud av angivet slag myckel läll kunna kringgås och därigenom bli mer eller mindre verkningslöst. I vart

Prop. 1979/80:143 223

fall torde tillräckliga skäl för kriminalisering i della sammanhang ej föreligga.

Överåklagaren 1 Göteborgs åklagardistrikt: Förslaget alt införa etl straffsanktionerat förbud för andra än kvalificerade revisorer all använda ordel revision vid beteckning av näringsverksamhet avsiyrks. Restriktivitet bör iakttas med nya straffstadganden. Det straffrättsliga förfarandet är förhållandevis resurskrävande och bör därför användas i så begränsad utsträckning som möjligt. Del framlagda förslagel kan ej anses omistligt. Andra vägar bör finnas för atl framhålla värdel av de kvalificerade revisorernas tjänster.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt: All svaga revisorer genom brist på kontroll, på grund av okunnighet eller vårdslöshet indirekl medverkai till ekonomisk brottslighet finns flera exempel på. Arbetsgruppen lar i detla sammanhang upp frågan om inle titeln revisor borde vara lagligen skyddad men förkastar tanken enär den bedömes som ej praktiskt genomförbar bl.a. enär begreppel revisor har en sådan fast förankring hos allmänheten. De skäl som anföres från arbetsgruppen utgör enligt min mening inte tillräcklig grund för att ej genomföra en lagsliftning om skydd för revisorstiteln så att endast den som är auktoriserad eller godkänd skall ha rätt att kalla sig revisor. Givetvis bör en sådan lagstiftning genomföras successivt under en övergångstid. Till en början bör arbetsgruppens förslag om skydd för ordet revision eller sammansättningar med eller avledningar av della ord genomföras. Här kan förutom vad som framhålles från arbetsgruppens sida anföras att eftersom envar kan starta en revisionsbyrå och därvid kalla sig "företagskonsult", "skattekonsult" etc. är detla ägnat att vilseleda allmänheten. En företagskonsult, som företar revisioner och fillika är skattekonsult, associeras lätt till person med civilekonomisk utbildning. Allmänheten utsattes på så vis för ett s. a. s. legaliserat bedrägeri. Tillika bör innan titeln revisor blir lagligen skyddad arbetsgruppens rekommendation att kvalificerad revisor på sikl skall krävas i alla aktiebolag -vilket bör utsträckas till större handelsbolag - genomföras.

Länsåklagaren i Malmöhus län: Förslaget om förbud för andra än auktoriserade eller godkända revisorer och revisionsbolag atl i firma eller eljesi vid beteckning av sin näringsverksamhet använda ordet revision eller sammansättningar med eller avledningar av detla ord är alllför ingripande och dessutom ganska verkningslöst. Det förefaller främmande alt i detta sammanhang "monopolisera" ett så pass vanligl ord som revision. Om en byrå t. ex. heter Anderssons revisionsbyrå kan firmanamnet lätl ändras till revisor Anderssons byrå och därigenom göra ell lika vederhäftigt intryck. Bättre vore väl att avvakta och senare, efter eventuellt genomförande av auktorisationsreformen - "monopolisera" titeln revisor som tjänstebenämning på auktoriserade revisorer. Övriga "siffergranskare" kunde dä lämpligen - liksom tidigare - benämnas godkända granskningsmän.

Länsåklagaren i Ålvsborgs län: Även om skäl kan finnas för att skydda beteckningen förde kvalificerade revisorernas verksamhet ifrågasattes om den straffsanklionerade bestämmelsen i förslagel till ny 31 8 i revisorsförordningen bör genomföras. Regeln skulle leda till tolkningssvårigheler och vara möjlig att kringgå. Skyddet för revisionen bör motsvara vad som gäller för advokat enligt 17 kap 15 6 brottsbalken, alltså så som det nu är i 30 8 revisorsförordningen.

Länsåklagaren för speciella mål: iag ansluter mig lill arbetsgruppens förslag som syftar till att stärka revisorernas ställning saml i viss omfattning skydda revisorsnamnet.

Prop. 1979/80: 143 224

Kammarrätten i Siockholm: Kammarrätten ställer sig tveksam till förslagel att endast de auktoriserade eller godkända revisorerna eller revisionsbolagen skulle få använda sig av ordel revision eller sammansättningar med eller avledningar av detta ord i sin firma. Man vill härigenom införa ett skydd för ett så pass allmänt begrepp som revision. Det kan ifrågasättas om den personkrets, som avses skola skyddas, förstår innebörden av att vissa firmabeteckningar saknar exempelvis ordet revision och i slället använder ordet granskning.

Bankinspektionen: Ett firmaskydd för de kvalificerade revisorernas verksamhel skulle innebära en angelägen förstärkning av dessa revisorers ställning och etl skydd för den som i framliden behöver anlita en revisionsbyrå.

Riksskatteverket: Förslaget all endast auktoriserade och godkända revi
sorer skall fä använda ordet "revision" i beteckningen på sin verksamhet
kan, enligt RSV;s uppfattning, fylla den funktionen att allmänheten upp
lyses om att de revisorer som får använda "revision" i nämnda beleckning
uppfyller vissa kvalitetskrav, RSV anser däremot inte att den föreslagna
regeln på nägot sätt kommer att motverka ekonomisk brottslighet,

Arbelsgruppen föreslår att en ny 31 6 införs i förordningen om auktorisation och godkännande av revisorer. 1 paragrafen förbjuds generellt användandet av ordet revision eller sammansättningar med eller avledningar av delta ord i firma eller eljesi vid beteckning av näringsverksamhet. Det finns emellertid andra typer av revision än den som har med bokföring atl göra. Begreppet revisionsbesiktning torde t. ex, användas i olika sammanhang, RSV förordar därför atl "näringsverksamhet" i den föreslagna författningstexten inskränks till "näringsverksamhet av den art som avses i denna förordning", så att regeln får en lämplig avgränsning.

Kommerskollegium: Kollegiet avstyrker förslaget. Om det tidigare nämnda förslaget att till revisor i akliebolag skall ulses auktoriserad eller godkänd revisor genomförs, torde marknadsutrymmet för andra yrkesutövare som benämner sig revisor minska betydligt, Akliebolag och till dem knutna personer skulle mer eller mindre automatiskt ledas till att även för uppgifler av annal slag än revision anlita kvalificerade yrkesmän. Förhållandena på aktiebolagsomrädet skulle med all säkerhet också slå igenom ifråga om andra rörelseformer.

Förslagel om kvalificerad revision i alla aktiebolag innebär ej förbud mol alt lill (med-) revisor i aktiebolag och andra företagsformer utse annan än auktoriserad eller godkänd revisor. Till revisor kan således ulses även den som yrkesmässigt ulövar revision utan atl inneha auklorisalion eller godkännande. Kollegiel finner det svårt ansluta sig till tanken att den som ulövar en tillåten verksamhet skulle förbjudas att åsätla denna en beteckning som överensstämmer med de verkliga förhållandena.

Även skäl av praktisk natur kan anföras mot förslaget. Ett inte obetydligt arbete lorde få nedläggas på alt kontrollera förbudets efterlevnad. Inte minst torde frågan om ordet "revision" i visst fall använts för att beteckna näringsverksamhet eller ej komma all föranleda närmast oändligt utdragna diskussioner. Utrymmet för produktiva älgärder på revisionsområdet är så stort att det måste ifrågasättas om myndighelernas begränsade resurser skall tas i anspråk för uppgifier av så ringa vikt som det här är fråga om,

1 detla sammanhang vill kollegiel någol kommentera det förhållandet att arbetsgruppen ifrågasatt de i 11 och 1888 revisorskungörelsen intagna förbuden all i revisionsbolags firma intaga orden auktoriserad respektive auktoriserad eller godkänd, Arbelsgruppen har härvidlag anfört alt risken

Prop. 1979/80: 143 225

för missbruk måste vägas mol den fördel allmänheten skulle ha av att i firman angavs all fråga är om en kvalificerad byrå.

Det torde inle allför sällan komma all inträffa - exempelvis genom ensamägares frånfälle - atl auktoriserat eller godkänl revisionsbolag kommer i den situationen all auktorisationen eller godkännandet ej längre kan bestå. Det kan förutses att regisirering av ny firma i sådanl fall inte sällan skulle komma till stånd först efter avsevärd lidsuldräkl. För atl undvika att vilseledande beteckning på revisionsbyrå uppkommer i bl. a. sådana silualioner har införts bestämmelserna i II och 18 88 revisorskungörelsen. Dessa hindrar självfallel inle all byråns formella status på andra sätl förmedlas till allmänheten, exempelvis alt på brevpapper och andra handlingar anges "NN Revisionsbyrå AB - auktoriserat revisionsbolag". Så sker regelmässigt idag.

Det är svårt se alt del för den hjälpsökande allmänheten skulle innebära några nämnvärda förbättringar om orden auktoriserad eller godkänd fick ingå även i revisionsbolags firma. Från revisorshåll har lill kollegiel ej framförls annal än att dagens system fungerar helt tillfredsställande.

Skånes handelskammare: Handelskammaren släller sig i viss mån tveksam till detta förslag. Ordet "revision" förekommer i en del sammanhang, ocksä ulanför de verksamhelsfäll som är de kvalificerade revisorernas. Om en tjänste- eller yrkesbeteckning skall förbehållas en viss kategori bör det vara möjligt alt göra en klar avgränsning gentemot näraliggande verksamhet. Så är måhända inte fallel i förevarande sammanhang. Under ålminstone en övergångstid kommer vidare elt antal mindre företag att få anlita ej kvalificerade revisorer. Det torde vara inkonsekvent alt inle medge dessa redovisningsförelag alt vid beteckning av sin näringsverksamhet få använda ordet revision. Mot bakgrund av det sagda bör enligt Handelskammarens mening den föreslagna regeln i vart fall inte införas förrän kravel atl alla företag skall anlila kvalificerade revisorer har kunnal genomföras.

Patent- och registreringsverket: Enligt ulredningsförslagel skall endast kvalificerade revisorer i sin firma eller vid beteckning av sin näringsverksamhet begagna uttrycket revision. Som lidigare framhållils är det ofta förekommande att revisionsuppdrag utföres av icke kvalificerade revisorer utan att anmärkning har riktats mot deras säu au sköta uppdragen. Palenlverket har svårt att förstå skälen för alt beröva en duglig yrkeskår rätten att bedriva sin yrkesgärning under en beteckning som adekvat anger verksamhetens art. Det framlagda förslagel framstår dessutom som föga effektivt och knappast ägnat atl främja det intresse som BRÅ vill tillgodose, eflersom förbudet inle skall avse användandet av beteckningen revisor.

Patentverket avstyrker därför förslaget i denna del.

Näringsfrihetsombudsmannen: Arbetsgruppen har lämnal vissa förslag och rekommendationer som syftar till atl stödja "de kunniga och seriösa revisorernas" verksamhel. Därmed åsyftas uppenbarligen sådana revisorer eller revisionsbolag som auktoriserats eller godkänts av kommerskollegium. Dessa revisorer och bolag har genom den offentliga auktorisationen respektive godkännandet givits ett visst försteg i konkurrensen gentemot övriga revisorer eller revisionsbolag. Uppenbarligen finns det ett stort anlal kunniga revisorer utanför de av kollegiet auktoriserade eller godkända revisorernas krets. Det finns sålunda för närvarande etl relativt bretl utbud av revisionstjänster. Priset på dessa tjänster torde variera beroende på tjänstens kvalitet respektive revisionsföremålels omfattning och svårighetsgrad. En köpare har i dagens läge möjlighet atl med beaktan-15 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 143. Bilagcdcl

Prop. 1979/80:143 226

de av kvalilet och pris välja inom ett varieral utbud av revisionsljänsler. Förslaget atl förbjuda andra än auktoriserade eller godkända revisorer och revisionsbolag att i firma eller eljest vid beteckning av näringsutövning använda ordet revision eller sammansättningar med eller avledningar av detla ord skulle medföra en pålaglig begränsning av konkurrensen med fara för skadlig verkan såväl på prisbildningen för här ifrågavarande tjänster som för annans näringsulövning. Del synes inte sannolikt atl del föreslagna systemet skulle kunna ha någon så påtaglig effekt i kampen mol den ekonomiska brottsligheten alt del skulle uppväga nyssnämnda nackdelar från konkurrenssynpunkt. Förslaget avstyrkes därför.

Länsstyrelsen i Siockholms län: Länsstyrelsen har i och för sig ingel alt erinra mol della förslag men ställer sig iveksam till förfarandel all beröva existerande förelag deras kanske väl inarbetade firmanamn. En alternativ lösning vore atl i stället tillåta kvalificerade revisorer och revisionsbolag all i sina firmor använda beteckningen godkänd eller auktoriserad. (Åven arbetsgruppen ifrågasätter ju, om de nuvarande bestämmelserna i 11 och 18 88 revisorskungörelsen skall behållas - sidan 44 i promemorian).

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi: Kommerskollegiums verksamhet vid regisirering av revisor bör i första hand utgöras av en allmän prövning huruvida revisor besitter erforderiigl grundkunnande (jfr avsnitt 2.2). Anledning saknas alt slälla kravel på användning av revisorsbegreppet högre än godkännande vid sådan prövning. Godkänd revisor skall registreras i kommerskollegiums register. Beteckningen revisor kan då knytas till nämnda registrering. Det får sedan ingå i kommerskollegiums tillsynsverksamhet att bedöma huruvida registreringen skall kvarslå.

Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län: Länsstyrelsen vill inle motsätta sig förslaget. Om det genomföres, kommer det att fungera som ell stöd för de seriösa och kompetenta revisorerna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Förslagel alt ordel revision eller sammansättningar med eller avledningar av detta ord endast fär användas i firmanamn av auktoriserad eller godkänd revisor eller revisionsbolag synes icke uppfylla avsett ändamål, nämligen atl stödja de seriösa och kompetenta revisorerna. Enligt arbetsgruppen är det icke praktiskt möjligt att förbehålla titeln revisor åt de kvalificerade revisorerna. Det innebär, att även personer utan egentlig kompetens har möjlighel att inregistrera i aktiebolagsregistret "revisor NN AB" och under sådan firmabeteckning bedriva såväl bokförings- som revisionsverksamhet. Under sådana förhållanden är det svårt att inse hur arbetsgruppens förslag skall kunna utgöra ett stöd för de kvalificerade revisorerna.

FAR: FAR tillstyrker arbetsgruppens förslag. Från allmän synpunkt vore ett skydd även för beteckningen revisor angeläget, men med hänsyn till atl "revisor" betecknar både en funktion och en titel synes det i dag stöta pä praktiska problem att införa ett sådanl skydd.

Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer: Förslagel synes - om det genomföres - kunna verka som ell stöd för seriösa och kompetenta revisorer. Om man genomför förslagen om registrering av revisor och att alla revisorer i bolag skall vara godkända eller auktoriserade synes dock firmabeteckningen vara av relativt underordnad belydelse.

Institutet för inlern revision: Institutet kan inte biträda arbelsgruppens förslag att i lagstiftning införa en regel av innebörd all andra ån auktoriserade och godkända revisorer och revisionsbolag ej får i firma eller eljesi vid beleckning av sin näringsverksamhet använda ordet revision. Som redan framhålls av arbetsgruppen finns inga förutsättningar att skydda titeln

Prop. 1979/80: 143 227

revisor. Sä länge sådana fömlsätlningar saknas kan enligt institutets mening någol effektivt skydd av ordel revision som beleckning av en näringsverksamhet inte åstadkommas.

LRF: Man lorde kunna konstatera all del med nuvarande och ev. utökade utbildningsresurser inle borde föreligga nägon brisl i tillgången på kvalificerade revisorer. Arbetsgruppen slyrker alt del finns goda möjligheter lill komplellering för dem som idag inle har formell kompetens.

Vi anser all föreskrifterna kan utformas på angivet säll samt atl reglerna införes med hänsynslagande till erforderlig övergångstid. En del prakliska problem synes dock återstå att lösa (t. ex. uppgifler i yrkesregisier av olika slag).

SACOISR f= Civilekonomernas riksförbund): På sikt är detta något som bör eftersträvas. Med hänsyn till all remissen ej visar i vilken utsträckning kvalificerad revision finns alt tillgå förutsattes givelvis en övergångsperiod som beaklar tillgången på kvalificerade revisorer.

KF: KF vill ifrågasätta om inle samma skäl som talar emot atl förbehålla de auktoriserade och godkända revisorerna lileln revisor också slarki lalar emot att förbehålla dem ordet revision på del sätt här föreslagits. Revision är ett allmänt använt ord, som i dag betecknar samtliga lyper av revisorsverksamhet, alltså även uppdrag som utföres av revisorer, vilka inte är kvalificerade på särskilt sätt. Om arbetsgruppen acceplerar all ordel revisor används i denna mycket vida belydelse. är det svårt atl förslå hur ordet revision skulle kunna ges en mera begränsad och kvalificerad innebörd. Till skillnad från l.ex. advokatverksamhet, som endast kan bedrivas av medlem i Sveriges advokatsamfund, kommer revision i betydelsen "de uppgifter som åvilar en revisor" även i fortsättningen i många fall att kunna utföras av revisorer som inte har speciell kompetens.

Arbelsgruppen har genom sitt förslag velal åsladkomma etl skydd för beteckningen på de auktoriserade eller godkända revisorernas verksamhet och en kvalitetsgaranti för den som vänder sig till en revisionsfirma. Gruppen konslalerar all om revisor vid hänvändelse till allmänheten angav sin kompetens, detta skulle tjäna som en vägledning för avnämarna, och arbetsgruppen ifrågasätter därför om inle förbuden i revisorskungörelsen II 8 försia slyckel och 18 8 mol atl använda orden auktoriserad eller godkänd i revisionsföretags firma bör upphävas.

Som torde ha framgått av ovanstående är KF myckel iveksaml angående lämplighelen i att förbjuda användandet av ordet revision i annan firma än auktoriserad eller godkänd revisors firma. KF avslyrker därför förslaget i denna del och förordar att man nöjer sig med att upphäva nyssnämnda förbud i 88 11 och 18 revisorskungörelsen. Härigenom skulle berörda revisorer få en möjlighel atl i bolagsfirman upplysa allmänheten om sin kompetens.

Därest den föreslagna reformen likväl skulle komma att genomföras, finner KF del synnerligen angelägel all lagstiftaren tydligt och klart anger vad som innefattas i lagtextens ullryck "eller eljesi vid beteckning av sin näringsverksamhet". Med tanke på den stora användning som ordet revision i praktiken har är det nämligen annars risk att denna formulering kommer alt medföra lillämpningssvårigheler.

KF skall här lämna ell exempel på de tolkningsproblem, som kan uppkomma. I 46 8 2 mom. föreningslagen stadgas bl. a.: "Finnes hos sammanslulning med ändamål att handhava gemensamma uppgifier för föreningar särskilt revisionsorgan inrättat, må sammanslutningen eller, där revisionsorganet utgör juridisk person, denna kunna utses lill revisor." Vid KF,

Prop. 1979/80: 143 228

som är centralorganisation för cirka 160 konsumentföreningar saml etl tjugotal produktions- och begravningsföreningar runt om i landet, finns ett dylikl revisionsorgan, benämnl Föreningsrevisionen. Till revisorer i de olika konsumentföreningarna skall enligt föreningarnas sladgar utses dels KF (dvs. i praktiken Föreningsrevisionen), dels ett anlal lokala revisorer (dvs. i prakliken lekmän i föreningarna). Inom Föreningsrevisionen ulföres kvalificerat revisionsarbete av icke-aukioriserade yrkesrevisorer med ofta lika god teoretisk bakgrund som auktoriserade revisorer och dessutom med stor yrkeserfarenhet. År det, om arbelsgruppens förslag genomföres, i fortsättningen tillätet för KF all använda en benämning, i vilken ordel revision ingär, på här beskrivet organ? Med andra ord: Är här fråga om "beteckning av näringsverksamhet"?

KF anser emellerlid atl berört stadgande, om reformen genomföres,
även ur en annan synpunkt bör ges en något annorlunda utformning än
arbelsgruppen föreslagil. KF delar arbetsgruppens uppfallning atl rätten
atl i firma etc. använda ordet revision bör vara förbehållen revisorer som
bedriver kvalificerad revision. Sädana, ovan beskrivna, klarl kompetenta
revisionsorgan som inrättats vid centralorganisation för ekonomiska för
eningar — och även kan vara organiserade som självsländiga juridiska
personer - bör därior i stadgandet jämställas med auktoriserade och
godkända revisorer och revisionsbolag i fråga om rälien atl i firma etc.
använda ordet revision. Av samtliga dessa revisionsorgan utföres nämligen
kvalificerad revision. - Jämför vad som anföres i samband med kravet på
kvalificerad revision i samtliga aktiebolag.

Sammanfattningsvis får KF således avstyrka förslaget atl endast auktoriserade eller godkända revisorer eller revisionsbolag i firma eller eljest vid beteckning på sin näringsverksamhet skall få använda ordet revision, men däremoi förorda all förbuden i revisorskungörelsen mol att använda orden auktoriserad eller godkänd i revisionsföretags firma upphäves.

Svenska försäkringsbolags riksförbund: Riksförbundel tvivlar på att den föreslagna lagbestämmelsen kan slå igenom även om elt straffsladgande knyts till förbudet. Revision är som gruppen påpekar etl allmänl ord och har ingen entydig innebörd. Riksförbundel vill i stället föreslå atl ett särskilt begrepp införs som avser revision utförd av auktoriserad eller godkänd revisor (t. ex. auktoriserad revision, etc).

Svenska handelskammarförbundet och Sveriges industriförbund: Såvitt förbunden idag kan bedöma kommer åtskilligt revisionsarbete även fortsättningsvis under relativt lång tid alt ulföras av icke kvalificerade revisorer. Man har därvid all beakta all förslag även framlagts all ekonomisk verksamhet av viss betydenhet som inte bedrivs i aktiebolagsform skall vara föremål för revision. Med hänsyn härtill synes del för närvarande inte lämpligt alt förbjuda de icke kvalificerade revisorema atl använda ordet revision i sin firma.

Svenska kommunförbundet: Lika litet som del är praktiskt möjligt eller ens önskvärt all förbehålla lileln revisor åt de kvalificerade revisorerna -vilket diskuterats av arbetsgruppen - lika litel kan ordel revision som beteckning på näringsverksamhet reserveras för auktoriserade eller godkända revisorer och revisionsbolag. Arbelsgruppens förslag skulle bl.a. innebära, alt Svenska kommunförbundets revisionsavdelning, som har ca 250 anslällda, varav etl liolal auktoriserade revisorer, och som bilräder primärkommuner, landsting, kyrkliga kommuner samt aktiebolag och stiftelser inom den kommunala seklorn med yrkesrevision, inte längre skulle kunna bedriva sin verksamhel med bibehållande av den vedertagna be-

Prop. 1979/80:143 229

teckningen. Förbudet skulle också komma all gälla de revisionskonlor som organiserats inom några landsling och slörre primärkommuner och som i viss utsträckning bedriver extern verksamhet i t. ex. bolag inom del kommunala områdel. Dessa exempel torde räcka för atl visa all arbelsgruppen inte tillräckligt sluderal följderna av det föreslagna förbudet.

Den sanering av revisorskåren som förslagel om inskränkning i rätten atl använda ordet revision syftar lill bör enligt styrelsens mening i stället kunna uppnås genom alt kravel på kvalificerade revisorer utsträcks lill alla företag i den takt som tillgången på revisorer tillåter.

Stockholms kommun (= kammarkontoret): Revision ulövas l.ex. hos myndigheler som riksrevisionsverkei eller revisionskoniorel i Siockholm, hos organisationer som Svenska Kommunförbundei genom dess revisionsavdelning, av elt storl antal yrkesmässiga eller förtroendevalda revisorer och - internt — av flertalet slora verksamhelsdrivande organisaiioner. Arbelsgruppen föreslår att begreppet "revision" reserveras för den verksamhel som bedrives av det relativt ringa anlalel auktoriserade eller godkända revisorer. Något stöd för en sådan ålgärd synes varken finnas i gällande lag eller i del allmänna medvetandet.

Däremoi finnes ej skäl motsätta sig att möjlighel ges auktoriserade eller godkända revisorer alt i firma för handelsbolag eller aktiebolag, vari deras verksamhet bedrivs, använda beteckningarna auktoriserad respektive godkänd. Förslaget kan underlätta för näringsidkarna atl finna eftersökt kompetensnivå hos sin revisorskonlakl.

Landstingsförbundet: Förslagel om förbud för andra än auktoriserade eller godkända revisorer och revisionsbolag att få använda ordet revision m. m. vid beteckning av sin näringsverksamhet synes få för vittgående följder avseende den kommunala revisionen; i den delen finner förbundel att förslagen i promemorian bör analyseras grundligare innan författningsändringar aktualiseras.

Svenska revisorsamfundel: Förslagel tillstyrkes. Ell dylikl förbud skulle enligt samfundets mening ge vägledning och garanti för den som söker kontakt med revisor. Samfundet anser vidare, alt det nuvarande förbudet i 18 6 revisorskungörelsen för auktoriserat eller godkänl revisionsbolag alt i sin firma använda ordet "auktoriserad" respeklive "godkänd" bör utgå.

Svenska sparbanksföreningen: Förslaget kan i förstone synas långtgående. Med hänsyn till behovet av atl ett skydd och en kvalitetsgaranti tillskapas för den som behöver anlila en revisors ijänsler ävensom till atl de seriösa och kompetenta revisorerna kan behöva stödjas i sin verksamhel, tillstyrker föreningen förslagel.

Sveriges bokförings- och revisionsbyråers Jörbund: Inga andra förelagsformer än akliebolag har behandlats. Brottsligheten är icke isolerad lill aktiebolag, utan förekommer oberoende av företagsform.

Ordet revisor är allmängiltigt, och förekommer oberoende av företagsform. För myndigheler, banker, företag och allmänhet har ordel revisor en så viktig funktion, att del inte kan lagstiftas borl.

Brottsligheten kan inle förhindras genom alt förbjuda ell ord samt av
gränsa frågeställningen till enbari akliebolag. En yrkeskår av revisorer
kommer att finnas i alla former av företag alldeles oberoende av vad de
kommer att kalla sig, eller fä kalla sig.

I branschsammanslutningar utanför FAR och SRS finnes mänga medlemmar vars utbildning och kompetens överstiger genomsnittet av såväl auktoriserade som godkända revisorer och som arbetat seriöst som revisorer i många år ulan någon som helst anmärkning. Att dessa inte kunnal

Prop. 1979/80:143 230

bli auktoriserade eller godkända revisorer beror uteslutande på all de saknar föreskriven praktik hos auktoriserade eller godkända revisorer. Detla krav borde därför slopas, då del inte på någol sätl utgör etl måll på kompeiensen som revisor. Beteckningen "kvalificerad" revisor är därför missvisande, då många revisorer som inle är auktoriserade eller godkända är minsl lika kvalificerade som dessa.

Att fråntaga denna grupp rätlen atl kalla sig revisorer är därför klarl diskriminerande.

Förbundet föreslår att ordel revisor fär användas av den person som:

1. självständigt, varaktigt och mot ersättning i ej allt för ringa omfattning (rörelsekriterierna i taxeringshandledningen) utför revisioner, upprättar årsredovisningar åt förelag, upprättar självdeklarationer etc,

2. har lägsl en utbildning som gymnasie- eller företagsekonom eller annan utbildning som tillsammans med god praktik anses motsvara detta,

3. har minsl fem års allsidig praktik från revisionsbyrå, redovisningsbyrå, slörre företags redovisnings- eller ekonomiavdelning i ansvarsställning som chef eller chefsassistenl, eller liknande,

4. har på särskild fastställd blankett anmäll sig lill länsstyrelsen för registrering som revisor. Anmälningen skall även göras av auktoriserade och godkända revisorer.

Efler inregistrering skall Länsstyrelsen utfärda särskilt registreringsbevis. Länsstyrelsens skattechef kan dra in beviset med stöd av dokumenterat brottsligt förfarande i yrkesutövningen.

Ordet revisor föreslås sålunda få användas enbart av den, som erhållil sårskill registreringsbevis. Som beteckning på sin näringsverksamhet skall de få använda ordel "revision".

Registrerad revisor skall ha samma rält lill utbildning och information i gransknings- och skattefrågor som revisionsenheternas personal. Praktiskt setl kan detla lösas genom tillhandahållande av litteratur och information samt informationsdagar.

Rådel har pekat på missbruk av ordel revisor. P. g. a. dess allmängiltighet måste det vara kvar. Saneringen kan ske på ett betydligt enklare sätt i det här föreslagna.

Svenska företagares riksförbund: Förbundel finner arbetsgruppens förslag i och för sig harmlöst men också utan större praktiskt värde. Gruppen slår fast alt man inle kan reservera titeln revisor för auktoriserade eller godkända revisorer. Det oaktat menar gruppen att det skulle innebära elt skydd och en kvalitetsgaranti för revisorernas kunder om ordel revisionsbyrå och andra sammansättningar med ordet revision reserverades för den verksamhet som utövas av de kvalificerade revisorerna. Del verkar inte troligt.

Ledningen för ett mindre förelag har heller inte svårt all välja mellan revisorer av olika kvalitetsgrad. Redan telefonkatalogens yrkesregister talar om vem som är auktoriserad revisor, vem som är godkänd revisor och vem som är "annan revisor".

SHIO-FamilJeJÖretagen och Sveriges köpmannaförbund: Vidare föreslås att enbart auktoriserade eller godkända revisorer och deras revisionsbolag tilläts atl i firma eller på annat sätt vid beteckning av verksamhelen använda ordel revision. Företagen kan därmed vara säkra pä att en auktoriserad eller godkänd revisor (revisionsbyrå) är formelll kvalificerad. Förslagel tillstyrks.

Sveriges redovisningskonsulters förbund: Vi tillstyrker förslaget.

Emellertid är del då högsl väsentligt, all revision verkligen betyder

Prop. 1979/80: 143 231

revision och inte är en falsk beteckning för redovisning. Behovet av det skydd och den kvalitetsgaranti, som omnämnes å sid. 44 i promemorian är minsl lika viklig beträffande redovisning som revision.

Vi tror därför, att en nominering av redovisningskonsulter skulle kunna innebära bland annat följande fördelar.

Säkerställande av skydd för belydande ekonomiska värden.

De ekonomiska värdena i ell förelag är betydande för alla företagets intressenter. Staten har inlresse av alt skatter och avgifier redovisas och inlevereras i laga ordning. De anslällda och företagaren själv har intresse av företagels fortbestånd för sin bärgning. Leverantörerna har intresse av alt få betalt för sina leveranser lill förelagel. Alll delta kräver en väl organiserad ekonomifunktion, som för de små företagen skall finnas alt tillgå i form av redovisningskonsulier.

Information lill uppdragsgivarna.

Den information, som ligger i nomineringen, är av värde från uppdragsgivarens synpunki inte minsl därigenom, all den kan ge hjälp vid valet av en lämplig redovisningskonsuli alt anlita aniingen överhuvudtaget eller på den aktuella orten eller i den akluella siluationen.

Säkerställande av lillgång på tillförlitliga redovisningskonsulter.

Till nomineringen skall vara knutet en ansvarighetsförsäkring mot förmögenhetsföriust av obligatorisk karaktär. Dessutom skall lill nomineringen fogas krav på, alt redovisningskonsulten iakttager uppställda eliska normer i sin verksamhet.

Säkerställande av yrkesskicklighet och främjande av vidareutbildning.

Förekomsten av ett nomineringssystem och en kader av godkända redovisningskonsulier verkar med all sannolikhet positivt på den allmänna kompetensnivån inom branschen också när del inom denna finns elt stort antal icke nominerade yrkesutövare.

Till ett ambitiöst utformat nomineringssyslem hör ocksä ell väl utvecklat utbildnings- och fortbildningsprogram. Dessa utbildningsinsatser har stor belydelse för yrkesskicklighetens upprätthållande och vidareutveckling inom redovisningsbranschen. Ty med den lakl, som under senare år, nya lagar på berörda områden tillskapats, är del inle tillräckligt atl klara sina förpliktelser med kunskaper, som har sin grund ens endasl elt fåtal år tillbaka.

Den obligatoriska vidareutbildningen för godkänd redovisningskonsult bör ligga inom områdena skatterätt, arbetsrätt, associationsrätt och annan ekonomisk lagsliftning. Därutöver är en kontinueriig uppdatering av Bokföringsnämndens anvisningar av stort värde.

Utveckling av begreppel God redovisningsbyråsed.

Vid sidan om Bokföringslagens begrepp God redovisningssed och Aktiebolagslagens begrepp God revisionssed bör även begreppet God redovisningsbyråsed utvecklas. Sistnämnda begrepp bör vara normgivande för arbetet på redovisningsbyråer, dit de mindre företagen är hänvisade atl få sin redovisning utförd.

Vi har inom värt förbund påbörjai arbelel med utveckling av vad som bör ingå i begreppel God redovisningsbyråsed. Vi fortsäller detla arbele i den takt, som vär kapacitet medgiver, och vi släller oss gärna till förfogande för vidare information härom.

Prop. 1979/80: 143 232

5. Revisors tystnadsplikt och upplysningsskyldighet

Justitiekanslern: Arbelsgruppens förslag all införa en beslämmelse som ålägger revisor ovillkorlig upplysningsskyldighet gentemoi bl. a. ny revisor och konkursförvaltare anser jag angelägel.

Det ålderdomliga uttrycket "i olrängi mål" bör undvikas. Ordel "obehörigen" är all föredra. Överensstämmelse med banklagens begrepp "i oträngt mål" och med den innebörd delta utiryck fått genom praxis på bankområdet och genom Nials framställning lorde kunna erhållas genom ett uttalande i förarbetena atl sådan överensslämmelse avses.

Riksåklagaren: En avgörande förutsättning för atl revisor skall betros med upplysningar och förtroenden från förelagsledningens sida lorde vara att företagsledningen kan ulgå ifrån atl revisorn avhäller sig frän atl opå-kallal lämna upplysningar om bolagets angelägenheter lill aktieägare eller utomstående. En bestämmelse om tystnadsplikt för revisor är därför ofrånkomlig. Självfallel uppstår svårigheter när det gäller all utforma en bestämmelse som tillgodoser såväl del nämnda sekretessbehovet som intresset för utomstående, l.ex. rättsvårdande myndigheler, alt utnyttja revisorns vetskap om bolagets förhållanden. Säsom arbelsgruppen anfört är det från brottsbekämpningssynpunkl angeläget att bestämmelsen i della hänseende ändras sä att den intresseavvägning varom här är fråga kommer atl lillämpas på ett mera nyanserat och flexibelt sätt. Arbetsgruppens förslag att bestämmelsen omarbetas efler mönster av banksekretessen synes godtagbart. Innebörden av begreppet "i oträngt mål" måste dock närmare belysas och konkretiseras. Beträffande upplysningsplikten delar jag arbelsgruppens uppfattning att det i lagtexten bör fastslås, atl revisorn har en ovillkorlig skyldighet att lämna upplysningar lill medrevisor, särskild granskningsman, ny revisor och, om bolaget försatts i konkurs, konkursförvaltare.

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Inte sällan när det gäller uiredningar om gäldenärs- eller skattebrott, om vilka brott misstankar oftast uppkommer i samband med etl bolags försättande i konkurs, inlager revisorn en huvudställning. Det är denne, som fortlöpande haft insikl i bolagets skötsel och därför bör kunna ställa ovärderligt material till de broltsutredande myndigheternas förfogande. 1 alll för stor utsträckning förekommer del emellertid att revisorer med hänvisning till sekretessen anser sig böra vägra att lämna begärda upplysningar om bolaget.

Förslaget om en absolut upplysningsplikt om bolaget av revisor, som av en eller annan anledning lämnal sitl uppdrag, lill ny revisor och av denne, om så skett, till konkursförvaltaren, om bolaget försatts i konkurs, innebär att konkursförvallaren på grund av upplysningskedjan i sin berättelse i större utsträckning bör kunna presentera uppgifter om bolagel, som kommer att vara av största vikt för de broltsutredande myndigheterna.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Ett förslag med särskilt inlresse för åklagare rör regleringen av revisors lystnadsplikt och upplysningsskyldighet. Det är uppenbart att den nuvarande regleringen bärs upp av skyddsvärda intressen. Viktigt är atl tystnadsplikten har en sådan utformning, att revisorn betros med all information från företagsledningen som erfordras för att en meningsfull revision skall kunna genomföras. Lagstiftaren bör därför iaktta försiktighet vid en förändring av tystnadspliktens utformning. Den väg som arbetsgruppen anvisar - en omarbetning efter mönster av banksekretessen - förefaller användbar. Uttrycket "i oträngt mål" är visserligen föga klargörande men arbelsgruppen hänvi-

Prop. 1979/80:143 233

sar lill den tolkningshjälp som kan fäs från praxis inom bankväsendet och Nials framställning i ämnel. Förslagel bör därför kunna godtas.

I avsnittet om revisors upplysningsskyldighel slår arbetsgruppen fast, atl revisor redan enligt gällande lag har upplysningsskyldighet gentemot bl.a. medrevisor, ny revisor och konkursförvaltare. Eftersom oklarhet tydligen råder härom i revisorskretsar, är ett klargörande genom lagstiftning motiverat.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt: 1 fråga om revisors tystnadsplikt och upplysningsskyldighet är följande atl framhålla. Den nya akliebolagslagen liksom den gamla förpliktar revisorn att verka för bolagets bästa men stipulerar ingen upplysningsskyldighel lill det allmänna utöver vad som framgår av revisionsberättelsen. Nu föreslär arbelsgruppen atl i lagen införes en bestämmelse varav uttryckligen framgår alt revisor har en ovillkoriig upplysningsskyldighet gentemot medrevisorer, särskild granskare, ny revisor och, om bolaget försattes i konkurs, konkursförvaltare. Tillika rekommenderas att revisorsorganisationerna kompletterar sina etiska regler med att "revisor har, på gmnd av den ställning som ifråga om revision getts honom i lagstiftningen, plikteräven mol allmänheten och det allmänna". Om nu revisor vid granskning av aktiebolags böcker finner all VD, styrelseledamot eller annan förelrädare för bolaget kan misstänkas för brott bör han i första hand tillse atl företagsledningen blir informerad. Om ej åtgärder vidtas för att uireda saken kan den frågan ställas om revisorn kan åläggas annan skyldighet än anmärkning i revisionsberättelsen. Tillspetsat kan revisorn exempelvis ha funnit att bolagel sedan flera år tillbaka använder sig av vilseledande bokföring. Ansvarig härför är styrelsen, som tillika äger hela aktiestocken. Det torde vara helt klart att styrelsen inte kommer att tillåta anmärkning i revisionsberättelsen utan i stället kommer att tillse atl uppdraget för revisorn återkallas. Denne skall då enligt förslagel åläggas en upplysningsskyldighet gentemoi den nya revisorn. Men om denne är "handplockad" av styrelsen? Vilken skyldighet åligger då den avgående revisorn gentemot det allmänna? Skall han anses ha en rätt atl anmäla saken för ätal ulan risk för skadestånd? En plikt att anmäla saken kan väl aldrig åläggas honom. 1 arbetsgruppens rekommendationer angående utvidgning av de etiska reglerna sägs atl "det medför ej heller skyldighet för denne att särskilt tillvarata myndigheternas intressen".

Då del är av synnerlig vikt både för bolaget och dess borgenärer som för det allmänna att revisionsberättelsen uppfyller bestämmelserna i 10 kap, 10 8 aktiebolagslagen föreslås att upplysningsskyldigheten genomföres så all avgående revisor ålägges upprätta skriftlig dokumentation av vad han funnit samt att pågående revisor påtecknar att han lagit del av anmärkningarna varefter var och en behåller etl exemplar av dokumentalionen. Härigenom skapas en garanii för att eventuella oegenlligheler kommer atl anmärkas i revisionsberättelsen. Revisorn skulleHillika erhålla en självständigare ställning. Med hänsyn till det betydande intresse det allmänna har i företagen ej enbart på grund av skatter utan även som kreditgivare och lönegarant är det av största vikt att den kontroll av bolagen som revisorema utför skötes enligt aktiebolagslagens bestämmelser.

Länsåklagaren i Malmöhus län: Något som arbelsgruppen inle har beröri men som framstår som önskvärt atl reglera är att avgående revisor borde åläggas skyldighet att skriftligen dokumentera de skäl han har för sin avgång. Denna handling skulle ny revisor vara skyldig atl ta del av innan han påbörjar sitt arbete. Med en sådan ordning skulle bl. a. möjligheterna inskränkas för en styrelse att behändigt göra sig av med en för slyrelsen obekväm revisor.

Prop. 1979/80: 143 234

Beiräffande frågan om revisors tystnadsplikt vill jag i allt väsentligl instämma i arbelsgruppens överväganden. Del kan inle accepteras att en revisor - under hänvisning till lystnadsplikten - vägrar atl lämna upplysningar om bolag som är inblandade i brottslig verksamhet. Hittillsvarande reglering av tystnadsplikten har länge framstått som otillfredsställande. Under hänvisning till rekvisitet "förfång för bolagel" har revisor ibland vägrai atl lämna uppgifler. Dessutom är rekvisitet vagt.

Länsåklagren i Ålvsborgs län: Att som för närvarande en revisor i samband med konkursulredning i gäldenärs- eller skatiemål i slor utsträckning är förhindrad att lämna upplysningar om etl bolags angelägenheter är otillfredsställande. Ofta ärdet vid nämnda uiredningar just revisorn som är en av de vikligasle informationskällorna. Föreslagen omarbetning medför onekligen en större möjlighel för åklagare atl få angelägen information av revisor i samband med brottsutredningar. Gällande lags gmndläggande syn på revisors tystnadsplikt säkerställs i förslaget genom att tystnadsplikten framdeles skall gälla "i olrängi mål". Härigenom fås en viss garanti för att revisorn även fortsättningsvis kommer att bli betrodd viktig informalion från bolagsledningen. 1 förslaget har använts det ålderdomliga uttrycket "i oträngt mål". En klarare formulering bör sökas. Oberoende av vilket utiryck som väljs är väsentligt för rättstillämpningen all detta noga definieras i förarbetena.

Med hänsyn lill den oklarhet som enligt arbetsgruppen råder beträffande revisors nuvarande upplysningsskyldighet gentemot bl.a. ny revisor och konkursförvaltare, tillstyrkes arbetsgruppens förslag till ny lydelse av 10 kap. 13 8 2 st. aktiebolagslagen.

Länsåklagaren för speciella mål: Arbetsgruppen behandlar i sin pm även tystnadsplikten. Rent allmänt villjag framhålla att den inte får utformas på sådant sätt att beivrande av brott försvåras.

Som förebild borde i detta avseende tjäna den praxis som utvecklats beträffande bankers ullämnande av uppgifter till åklagare. Sådana uppgifter lillhandahålles därest utredningsskäl moiiverar detta.

Hovrätten över Skåne och Blekinge: Arbetsgruppen föreslär ändrad lydelse av regeln om revisors tystnadsplikt. På s 47 och 48 redovisar arbetsgruppen vissa synpunkier som enligt dess mening bör ligga lill grund för revisors tystnadsplikt och upplysningsskyldighet. Man bör enligt gruppen införa en reglering som ger revisorn både möjlighet och skyldighet alt i varje enskilt fall göra en avvägning mellan å ena sidan den skada som kan förorsakas företagel genom att elt visst förhållande yppas och ä andra sidan det intresse som talar för att förhållandet avslöjas. Det grundläggande måste dock enligt gruppen vara att revisorn har tystnadsplikt beträffande förhållanden vilkas yppande kan skada det reviderade företaget.

Enligt hovrättens mening är del ytlerst tvivelaktigt om det är mycket vunnet med en ändring av lyslnadspliktsregeln efter sådana riktlinjer. Avslöjandet av ett företags skumrasktransaktioner får givetvis ofta en förödande effekt för företaget. Det kan inte under några omständigheter vara ett legitimt inlresse att skydda etl sådanl företag från de skador som avslöjande skulle innebära. Arbetsgruppens resonemang synes närmasl innebära alt revisorn får avslöja endast sädana förhållanden som medför mindre kännbara konsekvenser för företaget. Det skulle ju medföra att de mest graverande fallen inte skulle kunna yppas av revisorn. Så bör det inle vara. Enligt hovrättens mening bör en revisor alllid vara oförhindrad att yppa sådana förhållanden som innefattar ett brottsligt handlande frän det reviderade förelagets sida.

Prop. 1979/80:143 235

Arbetsgruppen föreslår atl lyslnadspliktsregeln omarbetas efter mönster av banksekretessen. De skäl härför som anföris får godtas även om formuleringen av regeln inte är alldeles klar och lättförståelig. Enligi hovrättens mening bör uttrycket "i olrängi mål" närmast översättas med "utan sakligt skäl" och ej, säsom arbelsgruppen funnit, med "obehörigen". Med hänsyn lill all lagändringen syflar till att öka samhällels resurser för bekämpande av den grova ekonomiska brottsligheten hade del varit motiverat all arbetsgruppen belyst regelns effekter i fråga om revisors viiines-mål inför domstol, uppgiftsplikl mot polis och åklagare m.m. Hovrätten utgår från atl gruppen ansett all vad som anförts i Nials skrift Banksekretessen angående sekretessens begränsning gentemoi myndigheler av olika slag skall vara normerande även för revisors lystnadsplikt. Del bör dock framhållas atl förutsättningarna för lillämpning av revisors tystnadsplikt många gånger skiljer sig från vad som gäller beträffande banksekretessen.

Kammarrälten I Stockholm: Beträffande lystnadsplikten har arbelsgruppen valt att utforma denna efter mönster av banksekretessen. Man har därvid använt sig av begreppet "i oträngt mål", eftersom detta uttryck preciserats genom praxis och litteratur. Trots atl så är fallel, synes likväl ett sådanl ordval - som torde vara svårbegripligt för de flesla - inle böra begagnas i en modern lagstiftning. Kammarrätien föreslår därför all man i stället - säsom arbetsgruppen varit inne pä - använder sig av uttrycket obehörigen.

Rikspolisstyrelsen: BRÅ har ansett att den praxis som gäller beiräffande banksekretessen bör vara vägledande även för revisorernas tystnadsplikt. BRÅ hänvisar därvid till professor Nials sammanfatining av denna praxis. Slyrelsen delar hell BRÅs uppfattning i denna del och menar atl delta kommer atl undanröja den tveksamhet, som synes finnas bland revisorerna, i vilken mån de har rätt respektive skyldighet att under polisens brotts-uppdagande verksamhet yppa uppgifter som i och för sig omfattas av tystnadsplikt. Nial framhåller nämligen all:

1. Det inte kan vara oträngl mål alt lillhandagå polisen med uppgifter i och
för brottsutredning även utan att vittnesförhör enligt 23 kap 13 8 rätte
gångsbalken är för handen

2. Bankerna (dvs. även revisorerna) bör och kan visa polisen rimligt tillmötesgående vid husrannsakan och beslag av handlingar

3. Bankernas (revisorernas) tystnadsplikt icke kan anses slräcka sig sä långt, att banken (revisorn) bör genom lystnad skydda personer som enligt bankens (revisorns) vetskap eller misstanke är brottslingar. Om banken (revisorn) i sådant fall - av egel inititiativ eller efler förfrågan från polismyndighet — lämnar upplysningen, kan det icke sägas ha skelt i oträngt mål.

Mot bakgrund härav har rikspolisstyrelsen ej heller ansett sig nödsakad att påyrka en bestämmelse i 10 kap 13 6 akliebolagslagen all revisor skall vara skyldig att lämna erforderliga upplysningar lill polis och åklagare. Revisorns ovan nämnda förhållande till polis och åklagare bör verifieras genom uttalande av departementschefen i förarbetena.

Riksrevisionsverket: 1 anslutning lill behandlingen av revisors lyslnadspliki och upplysningsskyldighet berörs frågan om revisors upplysningsskyldighet, när det kan leda till förfång för företaget. Skaderekvisitet är föremål för en omfattande diskussion i betänkandet.

RRV ansluter sig i princip lill förslaget i betänkandet. RRV vill belöna

Prop. 1979/80: 143 236

atl fullgörande av skyldigheter gentemot del allmänna inle rimligen bör kunna anses innebära skada för företaget. Som föreslås av brottsförebyggande rådet bör revisom inle vara skyldig att lämna upplysningar i olrängi mål. 1 andra fall bör dock skyldighel föreligga att pä förfrågan lämna uppgifter lill myndigheterna för att dessa skall kunna fullgöra sina uppgifter. —

Arbetsgruppen diskuterar revisors skyldighet att göra anmärkning i revisionsberättelse under avsnittet om revisors tystnadsplikt. Arbetsgruppen har däremot inte beröri problemet all i de fall företagets årsredovisning är försenad eller över huvud tagel inle avlämnas inte heller något offentliggörande sker av revisorns iakttagelser genom avlämnande av revisionsberättelse.

Årsredovisningen jämte revisionsberättelse skall läggas fram vid ordinarie bolagsstämma inom sex månader efler ulgången av varje räkenskapsår. Senast en månad efter det att årsredovisningen blivit fastställd skall avskrift av denna och revisionsberättelse insändas till regislreringsmyndigheten. Del lar i allmänhet tid, ofta mer än ett år, innan uleblivna handlingar infordras av registreringsmyndigheten.

Det torde inte vara ovanligt att företag vägrar atl inse alt de borde träda i likvidation och skjuter upp avlämnandet av årsredovisning. Detta torde även vara fallet i de vanligt förekommande fattigkonkurserna.

Enligt RRVs mening bör arbetsgruppen närmare utreda frågan om uttalande från revisorn i de fall årsredovisningen inte avlämnas inom fastställd tid och hur detta uttalande skall utformas och offentliggöras. Utredningsmaterialet bör kompletteras i detta avseende.

Riksskatteverket: RSV tillstyrker arbetsgruppens förslag att i 10 kap 13 8 andra stycket aktiebolagslagen fastslå att revisor är skyldig att lämna erforderiiga upplysningar till ny revisor, konkursförvaltare m,fl,

I betänkandet (SOU 1977:29) Konkursförvaltning föreslår konkurslagskommittén att kronofogdemyndigheten skall vara tillsynsorgan i konkurs. Om della förslag genomförs bör revisor ha ovillkorlig upplysningssskyl-dighet även gentemot tillsynsorganet,

RSV anser att ordet "obehörigen" är att föredra framför del ålderdomliga uttrycket "i oträngt mål". Rune Lavin anför i en artikel i Förvallningsrällslig tidskrift (Om offentliga funktionärers tystnadsplikt. Tystnadspliktens omfattning och innebörd) år 1974 s 31 bl. a,:

Uttrycket "i oträngt mål" brukar i detta sammanhang anses ha samma

innebörd som "obehörigen" ---

Om lagstiftaren vill att betydelsen av begreppet "obehörigen" använt i detta sammanhang skall överensstämma med betydelsen av uttrycket "i oträngt mål" i banklagen - preciserat genom praxis på bankområdet och genom Nials framställning - torde lagstiftaren kunna uppnå den effekten genom att i lagens förarbeten uttrycka denna sin vilja.

RSV ifrågasätter om bestämningen "till enskild aktieägare eller utomstående" i 10 kap 13 6 första stycket aktiebolagslagen är nödvändig, RSV föreslår därför att stycket får följande lydelse:

Revisor får ej obehörigen lämna upplysningar om sådana bolagets

angelägenheler som han fått kännedom om vid fullgörande av silt uppdrag.

RSV vill också peka på en alternativ lösning i fråga om att bestämma omfattningen av revisors tystnadsplikt. I stadgarna för Sveriges advokatsamfund har advokats tystnadsplikt angetts på följande sätt i 34 8 andra tycket:

Prop. 1979/80:143 237

Ledamoi är skyldig att, där god advokaised så fordrar, förtiga vad han

erfar i sin yrkesutövning.

Begreppet "god revisorssed" skulle kunna användas på samma sätt som begreppel "god advokaised". Ansvarei för innehållet i begreppet god revisorssed åvilar i första hand revisorsorganisalionerna. Kommerskollegium påverkar dock genom sin tillsynsverksamhet innehållel i begreppet. Förslagsvis skulle i så fall 10 kap. 13 8 första slycket akliebolagslagen få följande lydelse:

Revisor får ej lämna upplysningar om sådana bolagels angelägenheler

som han fåll kännedom om vid fullgörande av sill uppdrag, om elt

sådant förfarande strider mot god revisorssed,

Riksskatteverket (en minoritet av två ledamöter): Det är aktiebolags-rättsligt nödvändigl all de olika bolagsorganens ansvarsområde på sått sker enligt gällande räll definieras i förhällande lill varandra. All uppställa en särskild, inte samordnad regel för revisorer skulle bryta systemet. Vi avstyrker därför förslagel lill ändring i 10 kap, 13 8 försia slycket aktiebolagslagen.

Kommerskollegium: Enligt aktiebolagslagen skall styrelse och verkslällande direktör bereda revisor tillfälle att verkställa granskning i den omfattning revisorn finner erforderlig samt lämna de upplysningar och del biträde revisorn begär. Denna öppenhet gentemot revisorn från bolagsledningens sida är självfallet en grundläggande förutsättning för alt revisionen skall kunna genomföras effektivt. Ovillighet från den granskades sida att efterkomma vad som sålunda föreskrivs i aktiebolagslagen torde vara relativt sällsynt. Denna öppenhet med ofta känsliga uppgifter torde lill alldeles övervägande del kunna förklaras med den förvissning bolagsledningen kan hysa om atl till revisorn lämnade uppgifter ej förs vidare av denne. Osäkerhel härom skulle säkeriigen kraftigt begränsa den nu allmänl rådande öppenheten, vilket i sin tur oundvikligen skulle minska revisionens effektivitet.

Mot denna bakgrund måste stor försiktighet iakttagas med att rubba den nuvarande långtgående tystnadsplikten för revisorer. Kollegiet tvivlar starkt på lämlighelen av atl uppluckra tystnadsplikten genom atl i lagstiftningen införa ett så obestämt begrepp som "oträngt mål". Förutom den negativa inverkan på öppenheten från de granskades sida som oundvikligen lorde följa, måste beaklas att den enskilde revisorn härigenom skulle kunna försättas i mycket svåra situationer. Del måste bli mycket svårt för denne alt i visst fall avgöra om han kan lämna uppgifler eller ej. Del kan heller inte bortses från atl det för den enskilde revisorn ofta måsle vara svårt alt utan stöd i lag stå emot en begäran om uppgifler, även om förhållandena är sådana att övervägande skäl talar för att sekreless bör råda. Inte minst torde detta vara fallet när begäran kommer från myndighet eller annat organ av "tung" karaktär.

Vad här sagts skall ej tolkas så atl kollegiel finner en översyn av tystnadspliktsbestämmelserna obehövlig. Det finns fall där det kan vara berättigat atl överväga om inte tystnadsplikten bör fä vika för andra intressen. Detla kan exempelvis gälla information till domstolar och broltsutredande organ, vissa samarbetsorgan inom företaget och enskilda styrelseledamöter. De situationer där anledning finns alt mildra tystnadsplikten bör så långt möjligt anges direkt i lagtexten. Frågan bör underkastas en noggrann utredning för att klarlägga dé situationer i vilka tystnadsplikten bör mildras. Även denna fråga synes kunna behandlas inom ramen för en ökad aktivitet från kollegiets sida.

Prop. 1979/80:143 238

Vad gäller förslagel om upplysningsskyldighel för revisor i vissa i laglexlen angivna fall finner kollegiet däremot ej skäl lill erinran.

Kollegiet vill erinra om atl de nu framlagda förslagen endast berör revisorn i egenskap av revisor. Den i sammanhanget viktiga rollen som konsult/rådgivare har ej behandlats i promemorian. Dessa funklioner berörs däremot direkt av tystnadspliktsbeslämmelserna i 8 8 förordningen (SFS 1973:221) om auktorisation och godkännande av revisorer. Vid den mer ingående översyn av lyslnadspliklsreglerna som kollegiel ovan förespråkat bör även dessa bestämmelser överses. Ifråga om de olika tyslnads-pliklsbestämmelsernas inbördes samband vill kollegiel hänvisa till skrivelse 1977-06-23 från kollegiet till åklagarmyndigheten i Göteborg (dnr REV 100/77).

Länsstyrelsen i Siockholms län: Det ligger i tiden atl - även i lagtext -uttrycka sig på sådant sått att envar förslår innebörden av del skrivna. Uttrycket "oträngt mäl" är säkerligen inle begripligt för flertalet människor och bör därför inle införas i en lag som allmänt tillämpas inom samhällslivet.

Tillägget i andra stycket av 13 8 om ovillkorlig upplysningsskyldighet bör enligt länsstyrelsens mening också gälla gentemoi taxeringsrevisor.

Enligt arbetsgruppens uttalande bör den intresseavvägning som uppnås genom lagändringen göras olika beroende på vilkel uiomslående inlresse som påkallar viss upplysning.

Revisorn har alt tillse att bolagels och aktieägarnas bästa behörigen iaktlages men ocksä att bolagsborgenärernas, annan tredje mans och del allmännas intressen skyddas. Såsom närmare kommenteras nedan har det allmännas intresse med åren fått en alltmer dominerande betydelse. Direkla och indirekta skatter samt avgifter av olika slag som påläggs företag och enskilda är etl av de viktigaste medel genom vilket slallig påvekan gör sig gällande. Staten har tillförsäkrat sig rätten att direkt ingripa i kontrollen av företagens redovisning genom beskatlningsmyndigheternas rätl atl utföra taxeringsrevision.

Genom bestämmelserna om taxeringsrevision i 56 8 laxeringslagen har det allmänna långtgående befogenheter och rättigheter att ta del av ett förelags samtliga räkenskapshandlingar. Omfattningen av denna befogenhet har ytterligare belysls i ell uttalande av JO 1978, som gällde frågan om av bolags internrevisor upprättad handling skulle vara tillgänglig för beskattningsmyndigheien eller inte.

Även utomstående kan av taxeringsrevisor med slöd av 39 8 1 mom,, 49 och 51 88 taxeringslagen anmanas all lämna upplysningar om det företag som revisionen avser.

Det är också så atl i många företag saknas ingående kunskaper på det redovisningslekniska och skattetekniska områdel varför det endast är revisorn i förelaget som kan svara på frågor om bokföring, bokslulsdisposilioner, deklaration etc.

Mot bakgrund av vad nu sagts och med beaklande av taxeringsrevisors i lag stadgade tystnadsplikt anser länsstyrelsen atl den ovillkorliga upplysningsskyldighet som enligt förslaget skall gälla där uppräknade personer också bör gälla gentemot den revisor som förordnats atl för del allmännas räkning granska förelagets räkenskaper.

Länsstyrelsen föreslår alltså atl tillägget i 10 kap 13 8 aktiebolagslagen i stället ulformas: "Revisorn är vidare skyldig alt lämna medrevisor, granskare som avses i 14 8, ny revisor, laxeringsrevisoroch, om bolaget försatts i konkurs, konkursförvaltare erforderliga upplysningar om bolagets angelägenheter."

Prop. 1979/80: 143 , , 239

Med taxeringsrevisor förstås tjänsteman som förordnats alt ulföra revision enligt 57 8 laxeringslagen, 28 8 lagen om mervärdeskall, 7 8 lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m. saml 78 8 uppbördslagen.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi: LSMS har intet atl erinra mot all den s.k. banksekretessen blir vägledande. Del bör dock närmare utredas om inte också centrala myndigheters författningssamlingar i detta sammanhang bör likställas med lag.

Vad gäller tillgång till revisors handlingar om företag vill LSMS föreslå följande. De handlingar, som revisor överlämnat lill företaget, bör jämväl vara - i form av kopior - lillgängliga hos revisor vid myndighets taxeringsrevision m. m. betr. företaget. Bevissäkringslagens bestämmelser bör anpassas därtill. Arbetspapper, revisors akt i övrigl betr. förelaget bör vara tillgängliga för tillsynsmyndigheten inom ramen för denna verksamhet. Tillsynsmyndighetens protokoll över utförd lillsyn behöver i och för sig inte innehålla uppgifter om specifika företag men måste redovisa brister mot lag, författning eller revisors instmktion som framkommil vid berörd revisors ulförande av granskning. Härigenom blir protokollen offentlig handling, vilket bör bidra till stärkande av seriöst arbetande revisorers anseende.

LSMS anser del nödvändigl alt revisors upplysningsskyldighet vid konkurs och ackord bör vara obegränsad mol konkursförvaltare och skattemyndigheter. Det ankommer emellertid inte på myndigheten att bedöma vilken form sädan beslämmelse skall ha.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Enligt länsstyrelsens mening är del nödvändigl att reglera revisorns upplysningsskyldighet. Länsstyrelsen ifrågasätter dock om den uividgning som arbelsgruppen föreslår är tillräcklig. Det finns situationer då upplysningar från revisorn kan vara av stort värde för myndigheterna. Det bör här genast fastslås, all länsstyrelsen inte anser att man bör föreskriva en obligatorisk uppgiftsskyldighet för revisorn eller att revisorn skall ha till uppgift att direkl bekämpa skattefusk och skatteflykt samtidigt som han genomför sitt revisionsarbete. Länsstyrelsen syflar i stället på några andra situationer där del allmänna måste göra ekonomiska bedömanden beiräffande det reviderade företaget. Det kan gälla fråga om att bevilja företagel ackord för restförda skatter och avgifter, upprätta amorteringsplan för obetalda skatter och avgifter, bedöma förutsättningama för statliga stödinsatser m. m.

För myndigheternas övervägande i sådana här frågor erfordras prognoser för den framtida resultat- och likvidiieisutvecklingen. Revisorn bör ha en obligalorisk skyldighet att lämna erforderliga upplysningar i sådana här sammanhang samt alt uttala sin mening om gjorda prognoser m. m.

Länsstyrelsen I Malmöhus län: Förslaget alt i A L omarbeia bestämmelsen om revisors tystnadsplikt och upplysningsskyldighet i enlighet med den av arbetsgruppen föreslagna ordalydelsen biträdes. Emellertid är uttrycket "i oträngl mål", vilket hämtats ur banklagen, diffust och bör ersättas med annat ordval. I annat fall får innebörden av uttrycket närmare förklaras så atl en gränsdragning kan ske.

FAR: Tystnadsplikten är en nödvändig föruisättning för en effektiv och tillfredsställande revision. Arbetsgruppen anför på sid 48; "Genom den idag inskrivna lystnadsplikten garanteras att revisorn får upplysningar av företagsledningen och också förtroenden från den. Detta är naturligtvis något som man bör slå vakt om." Arbetsgruppen erinrar också om att revisorn ej får skada företaget.

Prop. 1979/80:143 240

Mot bakgrund av ABLs beslämmelser om tystnadsplikt och upplysningsskyldighel uppger arbetsgruppen atl det förekommer att revisor under åberopande av tystnadsplikten inte i sin berättelse anmärker mol grava missförhållanden. Arbetsgruppen hänvisar till exempel som hämlats bland Kommerskollegiets disciplinärenden.

FAR vill understryka att lystnadsplikten aldrig får åberopas som skäl för all underlåta all i revisionsberättelsen inlaga befogade anmärkningar och FAR ansluter sig således självfallel till den ståndpunkt som Kommerskollegium - och BRÅs arbetsgrupp - intagit vad gäller t. ex. fall nr 14 i bilaga 1 lill promemorian. Enstaka avvikelser i tillämpningen kan ej motivera vittgående lagändringsförslag.

FAR finner del angeläget all härtill knyla följande reflexioner. En verksamhet som innebär lagbrott kan självfallet inte accepteras. FAR önskar emellerlid framhålla atl såviit bekant tystnadsplikten inte i något fall åberopats av kvalificerad revisor som stöd för att ej i revisionsberätlelse anmärka mot mer eller mindre klara fall av ekonomisk brottslighet. Arbetsgruppen "konstaterar vissa brister - inte minst i fråga om möjligheterna att molverka ekonomisk brottslighet - som har sin grund i tolkningen av revisors lystnadsplikl". Något belägg härför föreligger dock inte.

Arbetsgruppens angivna exempel härrör från den lid, då ABL 1944 var gällande och under vilken avsevärt mindre fullödig information i bolagens årsredovisningar var förenlig med lagen. ABL 1975 har skärpt bolagens upplysningsskyldighet och revisorerna har i anslulning härtill en klarare preciserad och en i förekommande fall kompletterande informationsskyldighet.

FAR stöder arbetsgruppens uppfattning att av lagen uttryckligen bör framgå att revisor har ovillkorlig upplysningsskyldighet gentemot medrevisor, särskild granskare, ny revisor och, om bolagel försatts i konkurs, konkursförvaltare.

FAR anser att i övrigt bestämmelserna om tystnadsplikt i den nyligen anlagna akliebolagslagen bör bibehållas i sina huvuddrag. Del är dock värdefulll atl de för yrkesutövningen vikliga reglerna om revisorns tystnadsplikt blir föremål för fortlöpande överväganden. 1 andra sammanhang har FAR pekat pä behovet av etl klarläggande av möjligheten att informera exempelvis ekonomikommittéer och enskilda styrelseledamöter.

Begreppet "oträngt mål" förefaller ålderdomligt och har en oklar innebörd, varför del inte ger nägon tillfredsställande vägledning. Uttrycket har hämlats från banklagens bestämmelser om sekreless. Enligt professor Håkan Nials tolkning av banklagens sekretessregel (se sid 49 i promemorian) är en bank "berättigad alt lämna upplysningar i vissa fall ehuru juridisk skyldighet därtill icke är förhanden. Givet är emellertid att banken i sådana fall bör handla med försiktighet; i tveksamma fall bör upplysningen hellre vägras än lämnas". Enligt FARs uppfattning är behoven av och förutsättningarna för sekretesskydd i delta speciella fall för banker inte jämförbara med dem som föreligger för revisorn i elt vanligl aktiebolag. Banksekretessen avser att tillgodose visst intresse för den enskilda bankkunden under del att revisorns tystnadsplikt enligt aktiebolagslagen avser klientföretagets angelägenheter i stort, vilkel också bör ses mot bakgrund av revisorns rapporteringsplikl som måste fullgöras med beaktande av mänga gruppers intressen,

I anslutning härtill vill FAR framhålla alt de kvalificerade revisorerna inom ramen för sin normala revision verksamt bidrar till all förebygga ekonomisk brottslighet. Della sker bl.a. genom all revisorn verkar för

Prop. 1979/80:143 241

riktig redovisning och god inlern kontroll saml granskar efterlevnaden av akliebolagslagen och även andra lagar. Riklig redovisning bidrar till atl skapa en miljö som verkar hindrande för ekonomisk broilslighei.

Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer: Särskili frågan om sekretessen är angelägen alt få närmare utredd. Arbelsgruppen konstaierar, att revisor inte på annat sätt åläggs alt lämna upplysningar lill uiomslående än genom revisionsberättelsen. Enligt arbetsgruppen har del förekommil atl även grava missförhållanden inle omnämnts i revisionsberättelsen under åberopande av tystnadsplikten. Erfarenheterna från kommerskollegiums tillsynsverksamhet visar också alt sådana fall förekommer. Arbelsgruppen understryker därför att revisors skyldighet atl göra anmärkning inle har någol samband med frågan om revisors tystnadsplikt. Detta är ett viktigt ullalande som bättre bör komma till uttryck i lagsliflning och etiska regler för revisors verksamhet. Del är inle fråga om att ålägga revisor all företa utredningar eller andra omfattande ålgärder. Vad del gäller är, att revisom skall stå lill tjänst med fakiiska upplysningar beträffande förhållandena i bolagel. Föreningen vill understryka angelägenheten av all dessa uttalanden kommer till konkret uttryck i lagsliftning och anvisningar beiräffande revisors verksamhet.

Institutet för intern revision: Institutet har intet alt erinra mot förslaget till förtydligande av innebörden av revisors lystnadsplikl och upplysningsskyldighet. Institutet vill emellertid ifrågasätta om kopplingen lill banksekretessen löser dessa problem med hänsyn till den större inlres-senlkrets som revisorn har att beakla.

LRF: Bestämmelserna om revisoms lystnadsplikl och upplysningsskyldighel föreslås få samma innehåll som gällande regler avseende banksekretessen. LRF konstaterar att svårigheter kan uppstå atl vid regeltolkning uppnå rält tillämpning inom ett annat yrkesområde.

Begreppet "i oträngt mål" är ingalunda entydigl och lältolkat för envar, vilket arbetsgruppen själv konstaterar.

God revisorssed kräver att anmärkningsvärda förhållanden av olika slag kommer till uttryck i revisionsberättelsen.

Revisorns upplysningsskyldighet regleras i aktiebolagslagen 10 kap. 7 8ff 1 10 8 3 st. anges tydligt att anmärkning skall ske i revisionsberättelsen om revisor vid sin granskning funnit all åtgärd eller försummelse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger styrelseledamot eller VD lill lasl eller atl dessa eljest handlat i strid mot lag eller bolagsordning. Revisor kan även i övrigl i berättelsen meddela upplysningar som han önskar bringa till aktieägarnas kännedom.

I den mån revisor ålägges skyldighet att lämna upplysningar till bolagsstämman och/eller vissa funktionärer i bolagel anser LRF alt samma information även bör lämnas till VD/styrelse.

Revisorns uppgifler i företaget kommer atl förskjutas mot ökad förvallningsrevision. Bedömning av vidtagna förvaltningsåtgärder kommer all än mer bli en av revisorns viktigaste uppgifter. Härför erfordras dokumentation och detaljerade uppgifler om bakgrund till fattade beslut elc. Om reglerna betr lystnadsplikt och upplysningsskyldighet skulle förändras i den riktning att de luckras upp anser LRF att viss risk kan föreligga atl det förtroende företagsledningen som regel visar revisorn, i form av omfattande och adekvat informalion, skulle kunna rubbas.

Professor Nials skrivning, refererad på sidan 49 i promemorian, antyder svårigheten att åstadkomma en räu tillämpning av lagtexten. 1 referatet anges: "Givet är emellertid alt banken i sådana fall bör handla med försiktighet; i tveksamma fall bör upplysningar hellre vägras än lämnas".

16 Riksdagen 1979/80. 1 .saml. Nr 143. Bdagedel

Prop. 1979/80: 143 242

Upplysningsskyldighet till medrevisor, ny revisor, särskild granskare resp. konkursförvaltare anser LRF vara en självklarhet varför förslagel tillstyrkes i denna del.

Med en rätt lolkning av nuvarande regler och författningar samt med beaktande av en fortgående anpassning lill vad som vid varje tillfälle kan anses vara god revisorssed har man inom revisorsorganisationerna medverkat till atl en rätt avvägd praxis skapar förutsättningar för regler om revisorns tystnadsplikt och upplysningsskyldighet,

LO: Bestämmelsen om revisors upplysningsskyldighet bör enligt LOs mening skärpas. Den föreslagna regeln att revisor ej i oträngl mål får lämna upplysningar till enskild aktieägare eller utomstående måsle kompletteras så att det framgår att revisor har en ovillkoriig upplysningsskyldighel gentemot exempelvis skattemyndighet, polis eller åklagare. Delta kan ske genom lillägg till lagtexten eller genom motivutlalanden.

SACOISR (= Civilekonomernas riksförbund); Den sisla meningen "Av lagen bör vidare uttryckligen framgå alt revisor har en ovillkorlig upplysningsskyldighet gentemot medrevisor, särskild granskare, ny revisor och, om bolagel försätts i konkurs, konkursförvaltare" är välmotiverad. Detta bl.a. för atl revisionen skall ha konlinuitel och som en följd härav en styrka som motsvarar intressenternas förväntningar. Förändringen vad avser revisoms lystnadsplikt är ej lika självklar. I likhet med remissens grundantagande gäller givelvis ej tystnadsplikt i de avseenden uttalanden i revisionsberättelsen syftar på ulan gentemot enskilda aktieägare eller utomstående. Vid ställningstagandet till nu framlagt förslag är det viktigt att ha klart för sig vilka upplysningar del kan vara fråga om som är av intresse för enskild aktieägare eller utomstående och som ej skall omnämnas i revisionsberättelsen. För atl kunna la ställning till nu framfört förslag finner vi del nödvändigt att den kunskap som åsyftas och som ej skall anges i revisionsberättelsen kartläggs för att kunna taga ställning lill förslagel. Rent principiellt förefaller det mindre önskvärt att viss information är av belydelse utan atl behöva anges i revisionsberättelsen. Detta leder följaklligen lill atl informalion skall kunna ges ulanför revisionsberättelsen utan att samtliga intressenter nås av densamma.

KF: KF lillstyrker den föreslagna ändringen av sekretessbestämmelserna i aktiebolagslagen. Samtidigt vill KF betona att uttrycket "i oträngt mål" förefaller en smula otidsenligt - möjligen också svårförståeligt för den icke invigde - i aktiebolagslagen, som ju dalerar sig från 1975. Del är därför KF:s förhoppning att arbetsgruppen skall besannas, dä den förutser att "i samband med det pågående lagstiftningsarbetet på sekretessområdet kan andra, modernare och mera lättillgängliga uttryck framkomma än banklagstiftningens 'i oträngl mål' " (s. 49).

KF lillslyrker att aktiebolagslagen kompletteras med uttryckliga bestämmelser om revisors upplysningsskyldighet enligt arbetsgruppens förslag.

KF förutsälter alt arbetsgruppen tänkt sig motsvarande ändringar i
föreningslagen beiräffande revisors tystnadsplikt och upplysningsskyl
dighet, ehuru gruppen ej lämnat konkreta förslag därtill.

Sammanfattningsvis fär KF således tillstyrka förslagen. Svensk induslriförening: Enligt föreningens mening är det väsentligl all tystnadsplikten icke uppluckras så atl förelagsledningen förlorar förtroendet för revisorerna och underlåter att lämna de upplysningar som erfordras för en fullgod revision. Föreningen kan av denna anledning icke tillstyrka arbetsgruppens förslag i denna del. Däremot har föreningen inget atl erinra

Prop. 1979/80: 143 243

mot förslaget om ovillkorlig upplysningsskyldighel mot medrevisor, särskild granskare, ny revisor och konkursförvaltare.

Svenska bankföreningen: Bankföreningen anser rikligl alt revisor får en ovillkorlig upplysningsplikt gentemoi de uppräknade personerna.

Bankföreningen är däremoi kritisk mol förslagel all revisors lystnadsplikl i övrigl skall bestämmas med banksekretessen såsom förebild.

Arbetsgruppen framhåller atl uttrycket "i oträngl mål" i och för sig har en obestämd innebörd. Emellertid pekar gruppen på att en betydande precisering har skett genom bankernas praxis. Gruppen anser att bankpraxis bör kunna ge tillräcklig ledning även för revisorerna. Bankföreningen är tveksam om denna uppfattning är riktig. Banksekretessen skall skydda den enskilda bankkundens inlresse att hans förhållande lill banken ej ulan mycket slarka skäl blir kända för utomstående; sekretesskyddet avser således en noga preciserad relation nämligen banken-kunden. Revisors tystnadsplikt däremot skall i princip avse alla det reviderade bolagets angelägenheler och i dem kan ell sekretessinlresse finnas åt många olika håll. Redan häri ligger en inte oväsentlig skillnad, som kan försvåra en bolagsrevisors bedömning av sekretessbehovets omfattning. Framförallt måste emellerlid anmärkas atl tillämpningen av banksekretessen i bankerna underlättas av de uttryckliga bestämmelser riklade direkt till bankerna som särskilt på taxeringsområdet genombryter banksekretessen. Motsvarande ledning i särskilda lagregler kommer åtminstone lills vidare att i stor ulslräckning saknas för bolagsrevisorerna. Dessa tvingas därför att mer än bankerna på egen hand göra den erforderliga intresseavväg-ningen i sekreiessärenden. En sådan avvägning sker också i bankerna i viss omfattning, men den hänför sig där i regel till några för just bankverksamheten typiska fåll där fasta rutiner har utbildats. Organisalionen i bankerna medger ocksä en kollegial prövning av dessa ärenden under medverkan av jurisler. De skillnader, som här antytts, talar mot att en regel om lystnadsplikt för revisor utan vidare efterbildar regeln om banksekretess. Revisors tystnadsplikt börenligt bankföreningens mening utformas på elt mer konkret sätt än banklagens regel om banksekretess.

Svenska byggnadsenlreprenörföreningen: Arbetsgruppen föreslår alt bestämmelserna om revisors tystnadsplikt uppmjukas och omarbetas efter mönsier av banksekretessen. SBEF anser atl de regler som gäller i fråga om banksekretessen inle ulan vidare kan överföras lill att gälla revisorer. Ej heller lorde en uppmjukning av sekretessreglerna för revisorer vara möjlig eflersom della allvarligt kan försämra del förtroendefulla samarbele mellan revisor och företagsledning som är en förutsättning för revisorns möjligheter all genomföra en väl underbyggd revision.

Enligt SBEFs mening är det synnerligen angeläget och ett viktigt krav ur rättssäkerhetssynpunkt alt i författningstext eller liknande sammanhang undvika ultryck som är oklara och skapar osäkerhet om rättsläget. Arbetsgruppens promemoria innehåller exempel på oklara utiryck. 1 promemorian föreslår man sålunda uttrycket "oträngt mål". Enligt SBEFs uppfallning bör delta uttryck ej komma lill användning.

Svenska försäkringsbolags riksjörbund: Riksförbundet konstaterar all det i ett förelag finns intressegrupper vid sidan av ägarna och att revisors upplysningsplikt gentemoi dessa olika intressen klarl bör regleras. Revisors huvudman är dock bolagsstämman och revisor fullgör en viklig del av sin upplysningsplikt genom revisionsberättelsen. Om utökad upplysningsplikt anses önskvärd kan en väg vara att utöka kraven pä vad revisionsberättelse skall innehålla, Riksförbundel anser att innebörden av den före-

Prop. 1979/80:143 244

slagna bestämmelsen bör klargöras i motiven eftersom den synes omfatta både en uividgning och en inskränkning av upplysningsplikten.

Svenska handelskammarförbundet och Sveriges industriförbund: Förbunden lillslyrker all revisor fär en ovillkorlig upplysningsplikt geniemot de uppräknade personerna. Däremoi släller sig förbunden avvisande lill förslaget att revisors tystnadsplikt i övrigt skall uppmjukas och beslämmas med banksekretessen som förebild. Det åligger i första hand inle en revisor att - på annal sätt än genom revisionsberättelsen eller på bolagsstämma enligt aktiebolagslagens regler - utåt lämna upplysningar om etl förelag till olika intressenter. Del är till slyrelsen och den verkslällande direktören i företagen som de intresserade har alt vända sig och detta är av slor principiell vikl. Arbelsgruppen har även för egen del noterat förhållandel, men - uiifrän de iniressen gruppen hafl alt arbeta - funnit del otillfredsställande atl broltsutredande och rättsvårdande myndigheler inle direkl kan utnyttja en revisors vetskap om ell bolags förhållanden. 1 alllför slor utsträckning förekommer det, enligt arbelsgruppen, atl en revisor med hänvisning till skaderekvisitet anser sig böra vägra all lämna begärda upplysningar om bolaget. Förbunden är självfallet posiliva lill ålgärder som kan motverka brottslighet men måsle framhålla att del är del reguljära livet som i första hand måste styra lagstiftningen om näringslivets förhållanden, dvs lagstiftaren skall i första hand utgå från vad som är en lämplig reglering av lojal näringsverksamhet. Styrande för aktiebolagsrälten blir dä förhällandet mellan bolagsorganen och dessas närmaste intressenikrels aktieägare och borgenärer.

Del förfångsrekvisit som kommit till användning i akliebolagslagen utgör en lämplig gränsdragning för bolagsorganens ansvarsområde och därför bör inte ulan starka skäl de civilrättsliga reglerna härom ändras. Del är för näringslivet nödvändigt all ansvarsgränserna för styrelse och revisorer korresponderar. Därför framstår en särskild, avvikande, beslämning av revisors tystnadsplikt i vissa fall som en oacceptabel oklarhet särskilt som dessutom rekvisitet "i oträngt mål" är främmande för bolagsvärldens terminologi.

Svenska kommunförbundet: En precisering av revisorernas lystnadsplikt och upplysningsskyldighet torde kunna vara etl stöd för den seriöse revisorn när del gäller atl medverka till förebyggande eller avslöjande av ekonomiska broll.

Stockholms kommun (= kammarkonloret): Kammarkonloret anser inle förslagel innebära en lillräckligl klar avgränsning av de fall som bryter tystnadsplikten. Eftersom arbetsgruppen anger all konstaterade brister har sin grund i tolkningsfrågor hade del varit värdefullt om den i slället hade föreslagit en tolkningsregel, lämpligen som anvisning lill den akluella paragrafen, och som diskuterar i vilka situationer en uppgift skall anses vara till fakliskl "förfång", Skallemässigl olagliga bokslulsdisposilioner, felaktigt ullag av mervärdeskalt eller underlåtna källskalleavdrag kan vid upptäckt medföra sådana belalningskonsekvenser för bolaget att dess fortbestånd ävenlyras. Ell yppande av sädana förhållanden kan givetvis i stunden vara lill "förfång", men ändå i ett längre tidsperspektiv lill fördel. Analogi kan lillgångar som åtkommils eller använts i brottslig verksamhet (eller dessas värde) förklaras förverkade.

Revisorn har emellertid att också göra en bedömning av risken för atl dessa latenta skulder aktualiseras. För närvarande kan vissa revisorer bedöma risken i denna del som så liten att anmärkning ej görs. Till följd härav kommer exemplifierade omständigheter ej till borgenärernas och

Prop. 1979/80:143 245

samhällets kännedom, I bolag vari ägarna ej dellar i företagsledningen blir ej heller dessa informerade.

Mot bakgrund av del anförda, samt med hänvisning till rådande oklarhet om hur uttrycket "oträngl mål" skall tolkas avsiyrks den föreslagna ändringen av aktiebolagslagen och förordas alt del i stället klarare ulialas i vilka fall en revisor kan lämna upplysningar om oegenlligheler i akliebolags verksamhel utan skadeståndsrisk, I detla sammanhang kan påpekas att det i bl. a. Frankrike ålagts revisor anmälningsskyldighet i liknande fall.

Den som förordnats att ulföra taxeringsrevision är ålagd sekretess i sitt arbele. Mot bakgrund härav är det bl. a. möjligt atl utföra taxeringsrevision även hos en skatlskyldigs revisor i syfte atl inhämta handlingar som denne innehar, ulan hinder av atl revisorn har att iakttaga tystnad om handlingarnas innehåll. När nu etl förtydligande av andra slycket 10 kap 13 6 akliebolagslagen aktualiseras av arbelsgruppen bör lill den föreslagna krelsen lystnadspliktiga fogas "den som uppdragils verkställa taxeringsrevision". Nu ålerkommande diskussioner huruvida revisor endasl är skyldig tillhandahålla handlingar av belydelse för revisionen eller om revisor också skall lämna upplysningar då så begäres skulle härigenom kunna undvikas. Del finns ingen anledning att göra tystnadsplikten beroende av i vilken form önskad information överlämnas.

Landstingsförbundet: Såvitt gäller tystnadsplikt och kommunal revision vill förbundet erinra om sill yltrande lill departementet den 15 december 1977 över departementspromemorian (Ds Ju 1977; 1 och 11) Handlingssekretess och tystnadsplikt, där hindret i regeringsformen mot tystnadspliktsbestämmelser i elt kommunalt revisionsreglemente påtalades. Denna fråga las inte upp i den föreliggande promemorian.

Svenska revisorsamfundet: Samfundet avstyrker förslagel att beslämmelser om revisors tystnadsplikt omarbetas efter mönsier av banksekretessen.

Revisorns arbete bygger i slor utsträckning på ett förtroendefullt samarbele mellan företaget och dess personal och revisorn. Till hjälp vid sina utredningar och som underlag för sina bedömningar skall revisorn kunna räkna med att få tillgäng till uppgifter även av sädan natur att de inte får riskera att komma till obehörigas kännedom. Förelagel skall kunna - och kan i dag - lämna uppgifterna utan all riskera att dessa förs vidare. Enligt samfundets mening skulle en uppluckring av bestämmelserna om revisors lystnadsplikl kunna allvarligt försämra detta förtroendefulla samarbete och på så sätt försvåra för revisorn atl genomföra en väl underbyggd revision. Framför allt torde revisorns underiag för bedömningar i samband med förvaltningsrevisionen riskera atl försämras.

Negativa effekter av ett genomförande av arbelsgruppens förslag kan riskeras uppstå även genom alt revisorerna blir mindre benägna att dokumentera sina iakttagelser och erfarenheter i samband med revisionerna. En sådan utveckling finge inle ses som en strävan hos revisorerna atl fly undan de krav samhället ställer på dem utan fastmer som en väg att minska den osäkerhet en regel med föreslagen innebörd skulle medföra.

Samfundet anser det vara etl viktigt samhällsintresse att upprätthålla kravel på en god revision. Del är dä också enligt vår uppfattning betydelsefullt att inle regler skapas som motverkar della syfte genom alt de minskar öppenheten från företagel gentemoi revisorn samt minskar revisorns benägenhet att dokumentera sina iakttagelser.

De regler som i dag gäller i fråga om banksekretessen kan inle utan vidare överföras till och styra utvecklingen inom ett hell annal yrkesom-

Prop. 1979/80:143 246

rade. Jämförelserna med praxis inom bankområdei finner samfundet inte vara relevanla. SRS avvisar således den föreslagna omarbetningen av bestämmelserna om revisors lystnadsplikl och upplysningsskyldighel efter mönster av banksekretessen.

Vid silt ställningstagande har samfundet dessulom funnit att innebörden av begreppet "oträngl mål" är synnerligen oklar och att den med all sannolikhet vid många tillfällen kommer att slälla revisorerna inför svåra överväganden. Tolkningen i praxis av banksekreiessreglerna torde vara till ringa ledning, då frågorna rör sig inom så väsensskilda områden.

Samfundet anser, alt revisorns tystnadsplikt och upplysningsskyldighet alltfort skall grundas på nuvarande stadgande i 10 kap. 13 8 aktiebolagslagen. Den där intagna förfångsklausulen återfanns även i 1944 års aktiebolagslag och bygger således på en lång tillämpning i praxis. Att regeln överfördes lill 1975 års aktiebolagslag får ses som elt bevis på att den i praktiken fungerat tillfredsställande. Samfundet vill framhålla att i de av arbetsgruppen refererade fallen 7 och 14 (sid 71 f och 79 fi i promemorian) synes en feltolkning av förfångsklausulens rätta innebörd ha gjorts av resp. revisor. Med nuvarande bestämmelser har revisorn möjlighet alt efter en inlresseavvägning i varje enskilt fall kommunicera med tredje man i den omfallning som erfordras för ett fullgörande av revisorsuppdraget. För alt undvika missuppfattning rörande förfångsklausulens innebörd kan del finnas anledning atl klart markera i lagtexten, att förfängsrekvisilel inte fritar revisor från skyldighet att i revisionsberättelsen omnämna påträffade missförhållanden. Samfundet vill i sammanhanget peka på all det pågår en utveckling mot en slörre öppenhet i revisionsberättelsen. Denna utveckling understöds av samfundet.

Den av arbetsgruppen föreslagna upplysningsskyldigheten geniemot medrevisor, särskild granskare, ny revisor och i förekommande fall konkursförvaltare finner samfundet vara motiverad. Förslagel lillslyrkes på denna punkt.

Revisorns tystnadsplikt torde gälla också gentemoi bolagels interna organ däribland arbelsiagarkonsuller och styrelseledamöter. Viss osäkerhel råder emellertid pä denna punkt. Del kan därför finnas elt behov av klarläggande av revisorns möjlighet lill kommunikation med bolagets organ. Samfundet är för sin del berett medverka i överläggningar härom.

Svenska sparbanksföreningen: Såvitt avser tystnadsplikten lorde förslaget — om det genomförs — komma att innebära en grundläggande förändring av revisorsrollen. Det är också högst tveksamt om förslaget i denna del är förenligt med det sysslomannaskap som ligger i revisors uppdrag. Härtill kommer att det är en väsentlig skillnad mellan de tjänster som lillhandahålls av en bank respektive en revisor. En banks tjänster behöver den enskilde inle heller anlita, om han inte önskar del. Driver han etl förelag i aktiebolagsform, måste dock revisor anlilas. På grund härav avstyrker föreningen förslagel i den delen.

Förslagel att ålägga revisorn en ovillkorlig upplysningsplikt geniemot medrevisor m.fl. har däremoi en praktisk, i revisionsarbetets verklighet förankrad funktion. Förslaget tillstyrks därför.

Sveriges advokatsamfund: Det kan ifrågasättas om den föreslagna omarbetningen av bestämmelsen om revisors lystnadsplikt i 10 kap, 13 8 första stycket akliebolagslagen skulle utgöra ett slöd ål de seriösa revisorernas verksamhet. Såsom påpekas i promemorian garanteras genom den i lag inskrivna lysktnadspliklen att revisorn i ett företag får upplysningar från förelagsledningen och också förtroenden från denna. Delta är enligt promemorian någonting som man naturligtvis bör slå vakt om.

Prop. 1979/80:143 247

Klarl är att en företagsledning kan anse sig böra iakttaga slörre ålerhäll-samhet om del inte finns en i lagen klarl definierad lystnadsplikl för revisorn. Även av andra anledningar kan del vara olämpligt all lillägga revisor rätt att efter egen intresseavvägning lämna eller vägra lämna upplysningar. Della påpekande gör samfundet framför alll mol bakgrund av uttalandet i promemorian, att del befinnes "otillfredsställande att brotts-utredande och rättsvårdande myndigheler inle direkl kan utnyttja en revisors vetskap om etl bolags förhållanden." Till följd av nämnda uttalande skulle nämligen en vägran att lämna upplysningar bl.a. kunna få till följd atl en rältsvårdande myndighet som begäri viss upplysning skulle kunna ifrågasätta om revisorn gjort en riktig intresseavvägning. Revisorn skulle i sådana fall kunna komma i en besvärlig intressekonflikl genom alt en vägran från hans sida att lämna upplysningar skulle kunna lolkas "mol" uppdragsgivaren eller dess förelagsledning.

Regeln om sekrelessplikt bör enligt samfundets åsikt formuleras med utgångspunkt från att en revisors huvuduppgift är all företa en på en oberoende ställning grundad granskning av styrelsens förvaltning till båtnad för styrelsens aktieägare och borgenärer. Revisorn får enligt samfundets mening inte uppfattas som ombud för statliga eller fiskala iniressen och inte heller som en reguljär upplysningskålla för statliga myndigheter. Det är därför viktigt atl göra en avgränsning lill förmän för ovan angivna huvuduppgift, vilket i längden också bäsl torde gagna de samhälleliga intressena.

Skulle likväl en uppmjukning av tilltänkt innebörd genomföras beträffande tystnadsplikten för aktiebolags revisor, bör denna i vart fall ej bestämmas genom uttrycket "i oträngl mål", vars innebörd "inle är klar för var och en" och som blir begriplig först efter studium av bankpraxis. Samfundet kan för övrigt ej uppfatta som nödvändigt att samma uttryck beträffande tystnadsplikten kommer till användning både i banklagen och aktiebolagslagen.

Frågor från broltsutredande och rältsvårdande myndigheter bör - med undantag för vissa kvalificerade fall - enligt samfundets åsikt riktas direkl till företagsledningen eller slyrelsen för det bolag, som tilldragit sig myndighetens intresse. Revisorn bör alltså enligt samfundets åsikt principielll ha både rätt och skyldighet att lämna upplysningar om bolaget till bolagets organ, enskilda styrelseledamöter, medrevisor, granskare som avses i 10 kap, 14 6 aktiebolagslagen, arbelsiagarkonsuller och, om bolaget försatts i konkurs, konkursförvaltare. Samfundet tillstyrker av dessa senare skäl det föreslagna tillägget till aktiebolagslagen, 10 kap. 13 8 andra stycket.

Sveriges aktiesparares riksförbund: Aktiespararna frågar sig i detla sammanhang vilka situationer arbetsgmppen haft för ögonen när man uttalat möjlighelen alt enskild aklieägare skulle kunna försätta revisor "i trängt mål". För Aktiespararna förefaller det orimligt atl en enskild aktieägare, annat än genom brottslig handling, skulle kunna tilltvinga sig information om enskilda bolags angelägenheler. Vad sedan avser begreppet "utomstående" har Aktiespararna tolkat saken så, atl här avses främst olika företrädare för fiskala intressen, vilka av naturliga skäl i samband med utredningar och liknande torde ha ett legitimt inlresse att erhålla så fullständig information om etl bolag som möjligt. Aktiespararna anser i detta sammanhang det riktigl att möjligheter ges i större omfattning än tidigare atl erhålla fullständig information från revisor i exempelvis utredningar rörande brott av olika slag.

Vad sedan gäller revisors upplysningsskyldighel delar Aktiespararna

Prop. 1979/80: 143 248

den av arbetsgruppen framförda synpunkten atl del inle i första hand åligger revisor alt, på annat sätl än genom den årliga revisionsberättelsen eller där så kan finnas påkallal i särskild berättelse, utåt lämna upplysningar om ell bolag lill olika intressenter. Denna uppgiftsskyldighet åligger i första hand styrelsen, verkställande direktören eller företagsledningen i övrigl. Akliespararna vill ocksä bestämt instämma i konstaterandet, att revisors skyldighel alt göra anmärkning i revisionsberättelsen inle har någol samband med frågan om revisors lystnadsplikl, utan snarare ingår i uppgiftsskyldigheten sä att eventuella missförhållanden i etl sammanhang offentligen bringas till ett bolags samtliga intressenters kännedom. 1 konsekvens härmed anser Aktiespararna att revisors upplysningsskyldighet, exempelvis till bolagsstämma, bör motsvara den skyldighet som enligt 9 kap. 12 8 Aktiebolagslagen åligger styrelsen och verkställande direktören. En nackdel i nuvarande beslämmelse är dock, att uppgiftsskyldigheten kan underlåtas om utlämnandet av uppgifterna skulle orsaka "väsentlig skada". Risk finns enligt Aktiespararnas mening att en fråga om huruvida vissa uppgifter skall lämnas eller ej, grundad på en begäran från enskild aklieägare, icke kommer alt diskuteras i sak. utan fastmer kommer i de allra flesla fall diskussionen atl röra sig kring huruvida "väsenllig skada" kommer alt åsamkas bolaget eller ej.

1 övrigl inslämmer Aktiespararna med arbelsgruppen all revisors upplysningsskyldighet inte bara omfattar bolagsstämman utan ocksä i förhållande lill vissa "funktionärer" i bolagel, varvid denna uppgiftsskyldighei bör vara ovillkorlig.

Svenska företagares riksförbund: Förbundet kan i ett hänseende tillstyrka arbetsgruppens förslag. Det gäller att revisor skall ha skyldighet att lämna upplysningar till medrevisor, till särskild granskare, till ny revisor och, sedan förelagen trätt i konkurs, till konkursförvaltare. I övrigt anser inte Förbundet alt gruppen visat fog för sina förslag. Dessa innebär främst atl revisorn inte längre skulle behöva iaktta tystnadsplikt ens om hans uttalanden kan lända lill förfång för bolagel. 1 stället skulle revisorn blotl vara förhindrad alt i "oträngt mål" lämna ut upplysningar (och förfängsrekvisilel styrks). Vem som skulle få försätta revisorn i trångmål säger arbetsgruppen klart ut; Det är ".., otillfredsställande att broltsutredande och rältsvårdande myndighet inte direkl kan utnyttja en revisors vetskap om ett bolags förhållanden". För säkerhels skull säges också alt "i oträngl mål" bör översättas med "obehörigen", vilkel onekligen innebär en ytterligare uppmjukning.

Arbetsgruppen åberopar atl en likartad flexibel lystnadsplikl finns inom bankväsendel. Förbundet har svårt att se att parallellen med bankväsendet skulle vara bärande. Bankerna är i storl selt elt fåtal mycket stora företag, förvaltande oerhörda ekonomiska intressen och av enorm betydelse för del svenska folket och samhället. Vad som kan passa för bankerna behöver inte passa för det alldagliga småföretaget och arbetsgruppen talar inte heller om varför del skulle passa också för detla senare företag.

Arbetsgruppen vill av allt att döma skyla över sill förslag genom allehanda kommentarer, innebärande att revisorn skall göra en intresseavvägning och handla med försiktighet och att revisorn endast skall vara en andrahandskälla för upplysningar. Trots detta får man huvudintrycket att revisor skall stå till tjänst för polisiära och fiskala myndigheters uiredningar.

Förbundet anser slutligen att revisorn inte heller i fortsättningen skall vara skyldig att lämna upplysningar till bolagsstämma i det fall att väsentlig skada därigenom skulle åsamkas bolaget.

Prop. 1979/80:143 249

Sveriges grossistförbund: Förslaget innebär, all revisor ej får lämna upplysningar lill bl.a. aktieägare "i oträngt mål". Syftet härmed är atl söka åstadkomma en mera flexibel lillämpning än nuvarande regler om "förfång för bolagel". Enligt vår mening kan förslagel, om del blir föremål för lagsliftning, medföra alt företagsledningarna blir mindre benägna alt lämna adekvat informalion lill revisorerna, vilkel skulle få icke avsedda bieffekter. Dessulom torde termen "i oträngl mål" vara både föråldrad och oklar lill sin innebörd.

SHIO-Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund: Arbelsgruppens förslag vad gäller bestämmelserna om revisors tystnadsplikt kan organisationerna ej tillstyrka. Enligt detta skall revisor kunna tvingas att "i trängt mål" lämna upplysningar om bolagets angelägenheler. En bolagsrevisors uppgifl är emellerlid bl.a. alt undersöka om bolagels förvaltning skett på ell så gynnsamt sätt som möjligt för bolaget. Härav följer atl revisorn detaljerat måsle känna till bolagets inlerna rutiner, kunna granska enskilda affärshandlingar elc.

För att möjliggöra sådan granskning måste bolagets befattningshavare kunna lita pä atl revisorn ej vidarebefordrar uppgifler om bolagel i andra fall än för uppdragels fullgörande. En sädan diffus lagregel som arbelsgruppen föreslår kan få till effekl all en upplysning som är värdefull för revisorn undanhålles eller förvanskas därför atl uppgiftslämnaren vet all revisorns tystnadsplikt har urholkals. Organisationerna föreslår därför att lagstiftningen på detta område skall kvarslå oförändrad.

Sveriges redovisningskonsulters förbund: Förslaget att bestämmelserna om revisors lyslnadspliki och upplysningsskyldighel skall omarbetas, släller vi oss mera tveksamma till.

Den flexibla tillämpning, som gruppen avser genom att revisor ej i oträngl mål får yppa något om bolagets angelägenheter, finner vi synnerligen otillfredsställande för revisorn. För det första måste begreppet oträngl mål klarare definieras. För det andra kräver vi en klar uppräkning av de situationer, i vilka revisor kan frångå sin tystnadsplikt.

Beiräffande konkurssituationen tycker vi, att gruppen behandlat kostnadsaspekten på sidan 52 alltför schablonmässigt. Vår uppfattning är den, all ett företag i ekonomisk kris har mycket större behov av de tjänster, en redovisningskonsult eller revisor kan ställa till förfogande än ett företag i goda ekonomiska omständigheter. Emellertid tvekar redovisningskonsulten och revisorn många gånger inför de arbetsinsatser, som erfordras med tanke på att arvoderingen av denna insats inte prioriteras i händelse av en konkurs. Ett prioriletsskydd för revisions- och redovisningsarvode i händelse av konkurs, tror vi skulle innebära, att krissituationen för många företag skulle kunna klaras upp ulan ett konkursförfarande.

För bistånd åt konkursförvallaren eller gode mannen efter konkursut-broltet förutsätter vi, att erforderiiga medel kan beslridas av konkursboet eller av allmänna medel.

Vad därefler gäller upplysningsskyldigheten mol konkursförvaltare tror vi, att denna bör komplelteras med en upplysningsskyldighet geniemot god man i händelse konkursen handlägges jämlikt 185 8 konkurslagen. Vi är nämligen av den uppfattningen, atl, om ekonomisk brottslighet föreligger, så föreligger den i högsta grad i dessa s. k, fatligkonkurser.

Upplysningsskyldigheten gentemot ny revisor, medrevisor och särskild granskare lorde kunna regleras i organisationernas etiska regler i stället för i lag.

I de eliska reglerna hos såväl Svenska Revisorsamfundel som Sveriges

Prop. 1979/80: 143 250

Redovisningskonsullers Förbund definieras begreppet kollega samt stadgas följande; "Då ledamoi erbjudes ett uppdrag, som en kollega har eller nyligen haft, bör han taga reda på orsaken varför kollegan ej längre innehar uppdraget. Del nya uppdraget skall icke övertagas, om uppdragsgivaren icke vill rälla lill allvariiga förhållanden, som kollegan med rätta har vägrai att godkänna,"

Genom atl anpassa Föreningen Auktoriserade Revisorers regler för god revisorssed till ovanslående stadgande och genom ulbyte av ordel "bör" mol "skall", kan upplysningsskyldigheten genlemol ny revisor regleras. Samlidigt kan de etiska reglerna kompletteras med en upplysningsskyldighel geniemot medrevisor och särskild granskare.

6. Kommerskollegiums tillsynsverksamhet

Riksåklagaren: Jag har inle någon erinran mol rekommendationen alt kommerskollegium ges ökade resurser för sin tillsynsverksamhet på revisorsområdet.

Länsåklagaren för speciella mål: Tillsynsverksamheten bör givas sådan ulformning att den ger rimlig garanti för att bestämmelserna efterlevs. Den bör inriktas i första hand på sådana företag där risken för avsleg är störst. Del kan ifrågasättas om inle tillsynsverksamheten ålminstone till viss del bör ligga hos handelskamrarna. Den lokala förankring dessa har ulgör en betydande tillgång som bör tillvaratagas. Lämpligen skulle della kunna ske genom all kommerskollegium tillades rätt att delegera viss lillsynsuppgift - exempelvis forllöpande kontroll av enmansbolag - ävensom rätl att utfärda anvisningar för tillsynens fullgörande. En annan möjlighel vore att handelskamrarna ålades skyldighet att biträda i tillsynsverksamheten. Del disciplinära förfarandet bör emellertid ligga hos kommerskollegium.

Bankinspektionen: Rekommendationen om vidgade resurser för kommerskollegium innebär större möjligheter för kollegiel alt göra en meningsfull kontroll av revisorernas verksamhet.

Riksrevisionsverket: Arbetsgruppen rekommenderar att kommerskollegium får en krafiig resursförstärkning för att utöva tillsynsverksamhet på revisionsområdet. Arbetsgruppen berör inte hur verksamheten skall bedrivas eller finansieras. Kommerskollegium kommer enligt sin verksamhetsöversikt år 1978 att efter genomfort förberedelsearbete påbörja en regelbunden uppsökande tillsyn. Tillsynen kommer att utövas av enhetens tjänstemän - användandet av konsulter härför har visat sig inle vara helt lyckat.

RRV stödjer förslaget att kommerskollegium får en kvalitativ resursförstärkning för tillsynsverksamheten. Verket vill dock understryka all effekterna av tillsynen är beroende av kompetensen hos den personal som bedriver tillsynen. Denna bör ha motsvarande kompetens som auktoriserad revisor. För att kunna vidmakthålla denna kompetens krävs även erfarenhet frän visst eget revisionsarbete,

I fräga om finansieringen av tillsynsverksamheten förutsälter RRV alt avgiftsfinansiering övervägs i ärendets fortsatta beredning.

Riksskaileverket: Med hänsyn liil den centrala position den kvalificerade revisorn kommer alt inta när det gäller räkenskapskontrollen inom de slörre företagen är det av största vikt att kommerskollegium får de resurser som erfordras för att utöva tillsyn av revisorernas verksamhet. Tillsynen bör även avse revisorns konsultverksamhet inom skatteområdet.

Prop. 1979/80:143 251

Kommerskollegium: Även om flertalel auktoriserade och godkända revisorer fullgör sin verksamhet på etl i del stora hela tillfredsställande sätt, visar dock erfarenhelen av hittillsvarande tillsynsutövning klart att en intensifierad tillsyn ulgör en av de grundläggande förutsättningarna för alt revisionsverksamhetens slandard totalt sett skall kunna upprätthållas och vidareutvecklas.

Kollegiets resurser för tillsynsutövning är emellerlid idag så små att verksamheten närmasl har karaktären av sporadiska ingrepp. Huvuddelen av den tillsyn som ulövas initieras genom att anmälningar görs till kollegiel om visst förhållande i viss revisors verksamhel. En hel del av de på delta sätt initierade ärendena har rört frågor av mera allmänt intresse och har även lett till disciplinärt ingripande från kollegiets sida mot missförhållanden. Genom rättstillämpningen haremellertid satts så snäva preskriptionstider atl i flertalel av de ärenden som aktualiserats hos kollegiel disciplinär älgärd ej kunnat ifrågakomma. Utan tvekan hade sådan åtgärd annars varit befogad i betydligt flera fall.

De frågor som aktualiserats i den anmälningsinitierade tillsynen är ofta utomordentligt komplicerade och fordrar elt mycket omfattande utredningsarbete från kollegiets sida. 1 förening med bristande resurser medför detta bl.a. atl mycket små insatser kunnal göras ifråga om sådan uppsökande lillsyn i vilken enskilda revisorers hela verksamhet kan bli föremål för allmän granskning. Detta är så mycket mera beklagligt som redan den begränsade erfarenhet kollegiet har av denna tillsynsform visar att det föreligger vissa utbredda missförhållanden mot vilka ingrepp lämpligen kan ske genom en sådan mer övergripande tillsyn. Det står exempelvis helt klart att den revision som utföres i mindre bolag - i så många fall att det närmast framstår som regel - ej utgöres av mycket annat än rena rimlighetsbedömningen i samband med atl revisorn är behjälplig med bokslutet. I dessa fall överträdes också mer eller mindre regelmässigt aktiebolagslagens regler om bokföringsjäv. Som ytterligare exempel kan nämnas att det på många håll utbildats en sådan restriktivitet med atl göra anmärkning i revisionsberättelsen att della ofta underiätes även när anmärkning skall göras.

Ökade insatser borde göras också ifråga om uppsökande "lillsyn" vad gäller sökande till auktorisation och godkännande. Kollegiets resurser har tillåtit genomförande av endasl ell fåtal sådana kontroller. Redan bland dessa har dock påträffats fall av grov okunnighet - något som ej skulle framkommil vid en ren pappersprövning av ansökan.

Kollegiet delar således den i promemorian framförda uppfattningen om värdet av en uiökad lillsynsuiövning. En effektiv och välutvecklad revisionsfunktion kan dock ej nås enbart genom utökad lillsyn. Ökade resurser måste läggas ner också på positivt utvecklande åtgärder. Fömtom på grundläggande frågor som revisorernas utbildning och dylikl, bör sådana ålgärder närmast ta sikte på det författningsfästa regelsystem som styr revisorns verksamhel och därvid dels pä att klarlägga och närmare definiera de uppgifler och del ansvar revisom har enligt nu gällande regler, dels på alt utveckla delta regelsyslem, bl.a. för alt mer effektivt tillvarataga revisorns arbete i kampen mol ekonomisk brottslighet.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen anser att det skulle vara önskvärt med en uividgning av tillsynsverksamheten.

Länsstyrelsen vill slutligen mot bakgrund av de erfarenheter den haft av samarbetet med kommerskollegium i auktorisations- och godkännandeärenden framföra följande synpunkter.

Prop. 1979/80:143 252

Enligt 3 och 17 88 förordningen om auktorisation och godkännande av revisorer skall kommerskollegium inhämta yllrande av bl.a. länsstyrelsen över ansökan om auktorisation och godkännande.

I 22 8 2 stycket samma förordning slår: "Uppmärksammar länsstyrelse eller skallechef i samband med ämbetsutövning anmärkningsvärd omständighet i fråga om revisors eller revisionsbolags verksamhel skall kollegiet underrättas".

Länsstyrelsen är emellertid bunden av tystnadsplikt enligt 17 8 sekretesslagen och 117 8 laxeringslagen: "Vad som med slöd av bestämmelserna i denna lag inhämlats vid taxeringsrevision eller vid granskning av handling, som avses i 43 8 5 mom. eller 46 8, må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av del med revisionen eller granskningen avsedda ändamålet".

Bestämmelsen i 22 8 revisorsförordningen slår alllsä i konflikt med bestämmelsen om tystnadsplikt enligt 117 8 laxeringslagen, eflersom del främst är vid taxeringsrevisioner som brister ifråga om revisors verksamhet uppmärksammas.

Uttalande om i samband med taxeringsrevision uppmärksammade bris-ler kan därför enligt länsstyrelsens uppfattning i huvudsak endast göras med stöd av sådana offentliga handlingar, som följer på en taxeringsrevision, nämligen taxeringsintendentens yttrande/yrkande, utslag i länsskatterätt etc. Dels saknas ofta de för kommerskollegiets bedömande betydelsefulla uppgifterna i dessa handlingar, dels medför detta en belydande tidsutdräkt innan gjorda iakttagelser kan meddelas kollegiet.

Den enklaste lösningen på ovanstående vore om kommerskollegium i sin tillsynsverksamhet finge rätt att - med ändring av gällande sekretessregler — ta del av anmärkningar, som framkommer vid taxeringsrevision i den mån dessa är av den art som anges i 22 8 revisionsförordningen. Revisionspromemoria, som innefattar anmärkning mot revisor, skulle då rutinmässigt kunna expedieras till kommerskollegium när granskningen var avslutad. Kommerskollegium skulle på detta sätt löpande och mer utförligt kunna underrättas om uppmärksammade brister i fråga om revisors verksamhet.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms Jögderi: Behov finns av förstärkt tillsyn över revisorernas verksamhel. Tillsynen torde emellertid av kommerskollegium i första hand böra inriklas mot annan revisor än auktoriserad eller godkänd. Vad avser de auktoriserade och godkända revisorerna bör de intresseorgan som i dag finns kunna överta den mer detaljerade tillsynen av revisorerna och kommerskollegiums verksamhet vara mer övergripande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen anser, att en viss tillsynsverksamhet ute hos revisionsbyråerna bör ske, men ifrågasätter om denna kan utgöra etl led i bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten. Länsstyrelsen ställer sig därför tveksam till arbelsgruppens förslag att kraftigt förstärka kommerskollegiums resurser för aktiv tillsynsverksamhet. Denna fråga bör prövas i annat sammanhang. En eventuell förstärkning av kommerskollegiums resurser synes knappasl kunna motiveras från de utgångspunkter som brottsförebyggande rådet har all arbeta. En granskning hos revisorn torde knappast kunna ge några upplysningar av betydelse för bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten. Ell sätl vore att öka taxeringsmyndigheternas och andra myndigheters uppgiftslämnande till kommerskollegium, men detta förutsätter dock ändringar i sekretesslagen.

Prop. 1979/80:143 253

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen lillstyrker en utökning av kommerskollegiums möjligheter att utöva tillsyn över de auktoriserade och godkända revisorerna. Av utredningen framgår atl kommerskollegiums tillsyn hitlills främsl initierats genom uppgifter i dagspressen. Förutom en personell förstärkning, varvid även länsstyrelsens behov bör beaktas, vill länsstyrelsen även framhålla betydelsen av alt en närmare kontakt elableras mellan länsslyrelserna, med sin orts- och personkännedom, och kommerskollegium. Jämför även revisorsförordningen 22 8 angående skattechefs upplysningsskyldighet.

FAR: Arbetsgruppen rekommenderar att kommerskollegium fåren kraftig resursförstärkning för alt utöva tillsynsverksamhet på revisorsområdet. (3.6). FAR ser positivi på den verksamhel som kommerskollegium med hjälp av rådgivande nämnden bedriver i form av såväl uiredningar som anmälningsfall som kontrollundersökningar som befinnes erforderliga i samband med ny- eller omauktorisation. Dessa insatser bidrar verksami till upprätthållande av en hög standard inom revisorskären och lorde väsentligt minska risken för undermålig yrkesutövning. FAR vill i detta sammanhang framhålla angelägenhelen av alt kraven för auktorisation höjes, särskilt ifråga om teoretisk utbildning.

Det har anförts att kommerskollegium saknar tillräckliga resurser för alt handlägga tillsyns- och legitimeringsärenden. Särskilt har påpekats att resursbristen kommit att begränsa möjligheterna atl göra besök hos revisorer för alt erhålla bättre underlag för bedömning av akluella legilimeringsärenden i de fall grundad anledning till tveksamhet föreligger. Kommerskollegium bör tillföras den resursförstärkning som erfordras för dessa uppgifter, en förstärkning som synes ha aktualiserats genom revisorskårens tillväxt.

FAR anser däremot inte alt anledning finns alt öka kommerskollegiums resurser i syfte atl bedriva uppsökande tillsynsverksamhet i fall där särskilda skäl för tillsyn inle framkommit. Det har inle i arbetsgruppens rapport eller i andra sammanhang påvisats förhållanden, som skulle motivera sådana långtgående åtgärder.

FAR vill framhålla att framförallt ett införande av krav på kvalificerade revisorer i alla aktiebolag automatiskt kommer att leda till en väsentlig kvalitetsförbättring av revisorskåren, någol som ju är huvudsyftet med arbelsgmppens rekommendation i punkt 3.6, FAR vill särskilt understryka atl elt framtida krav på kvalificerade revisorer i alla aktiebolag i kombination med högt ställda krav för själva auktorisationen resp, godkännandet är faktorer som i försia hand bör öka kvaliteten. Andra faktorer som kommer att öka kvaliteten inom kåren är det särskilt pä senare år accelererande kvalilelshöjande ulbildnings- och utvecklingsarbete som revisorsorganisalionerna bedriver.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer: Föreningen är tveksam om en resursförstärkning av kommerskollegiums tillsynsverksamhet kan utgöra etl led i bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten. Detta innebär inte, att föreningen är negativ till en ulökning av tillsynsverksamheten på revisorsomrädel. I och för sig synes en sådan befogad men den bör då ske från andra utgångspunkter än den ekonomiska brottsligheten.

Institutet för intern revision: Institutet biträder också rekommendationen om resursförstärkning till kommerskollegiei.

LRF: LRF anser atl den ökade uppsökande tillsynen bör anslå lill dess man fått uppfattning om antydda nya utbildningskrav samt vidare till dess kvalificerade revisorer utsetts i samtliga aktiebolag. Innan man förordar en

Prop. 1979/80:143 254

mera omfattande resursförstärkning bör vidare utvärderas de erfarenheter som vunnits genom kommerskollegiets uppsökande verksamhet.

Det material som hittills offentliggjorts visar inte att de auktoriserade eller godkända revisorema bedrivit sin verksamhet på ett sådant sätt atl kritik riktats mot deras verksamhet. Fråga är därför om de resurser som avses tillskapas i första hand skall användas för kontroll av de kvalificerade revisorerna. LRF anser det rikligare all man "börjar från bollen". I samverkan med yrkesrevisorernas organisationer bör kommerskollegium genom föreskrifter och anvisningar betr. revisionsverksamhet överhuvudtaget söka nä kvalilelshöjande effekter. Sådana åtgärder anser LRF skulle medverka lill en allmän förbättring av revisionsarbetet och därmed även bidra till att stärka revisorns ställning.

De organisationer som företräder de kvalificerade revisorema bedriver en aktiv och effektiv utbildning. På senare år har en såväl bransch- som byråinriktad kvalitetskontroll inletts. Detta visar att kvalificerade revisorers organisationer aktivt verkar för att upprätthålla yrkeskärens kunskaper. Vidare synes dessa organistioner ha visat sig handlingskraftiga genom att fortlöpande utforma regler för god revisorssed och därigenom åstadkomma en eftersträvad utveckling.

Med hänsyn till revisorernas speciella ställning är det enligt LRFs mening viktigt att revisorns verksamhet i efterhand blir granskad av personer som har god kunskap om utvecklingen inom revisionsområdet. Ett väl avvägt samarbete bör därför upprätthållas mellan yrkesrevisorema och kommerskollegium.

Det kan ligga etl motsatsförhållande i att samma institution är dels utvecklande/rådgivande organ dels dömande instans i tillsynsärenden. Det borde vara mera logiskt att koppla tillsynen till den utbildande/utvecklande funktionen. Integritet och omdöme är så väsentliga i yrkesutövningen att den enskilde revisorn inle bör belastas med onödig formalism.

Av dessa anledningar borde revisorsorganisationerna alltfort i nära samarbete med kommerskollegium få upprätthålla sin funkiion som ledande insians vid utveckling av god revisorssed och dess praktiska lillämpning.

SACOISR ( = Civilekonomernas riksförbund): Om kvalificerad revision enligt remissens rekommendalion blir verklighet är del i nuläget oklart om utökad tillsynsverksamhet är behövlig. Med hänsyn till att tillsynen i kommerskollegiums regi ej pågått under någon längre lid finner vi del mer angeläget atl ställa kraven på kvalificerad revision och vid en utvärdering av effekten av denna åtgärd la ställning till yllerligare tillsynsinsatser. Ett ytterligare skäl till atl vänta med en förstärkning av tillsynsverksamheten är att de kvalificerade revisorerna enligt vad artiklar i tidningen BALANS anger själva är i färd all låta kvalitetskontrollera varandras produkter. Tillkomsten av dessa insatser torde ocksä behöva beaktas vid ställningstagandet till uividgad lillsyn.

KF: Arbelsgruppen har föreslagil att kommerskollegiums "aktiva" tillsynsverksamhet utökas. Frågan hur en sådan utökad tillsynsverksamhet skall finansieras bör enligt arbetsgruppen undersökas i lämplig form. KF vill i delta sammanhang framhålla atl det på gmnd av revisorsverksamhetens natur många gånger torde vara svårl att uppdaga missförhållanden även vid en aktiv tillsynsverksamhet och att en utbyggnad av denna verksamhet främst torde få preventiva effekter. En utvärdering bör om möjligt ske av den akliva kontrollverksamhet som kommerskollegium hittills bedrivit, varefter de länkbara effeklerna av en utökad akliv kontrollverksamhet noga måsle vägas mol kosinaderna härför. KF rekommenderar att dessa frågor ytterligare utreds.

Prop. 1979/80:143 255

Svenska försäkringsbolags riksförbund: Arbetsgruppen rekommenderar all kommerskollegium får en kraftig resursförstärkning för atl utöva tillsynsverksamhet på revisorsomrädel. Resurserna skall enligt förslagel inriktas pä aktiv lillsyn, Riksförbundel vill återknyta till sitt förslag om obligalorisk anslutning till revisorsorganisalion och anser del väsentligt att organisationernas resurser för internkontroll och lillsyn förstärks. Samspel med den tillsynsverksamhet som kommerskollegium utövar bör ske genom atl kommerskollegium utövar lillsyn över organisaiionernas stadgar.

Svenska kommunförbundet: En utökning av resurserna för tillsynsverksamheten på revisorsområdet bör vara ett nalurligl led i samhällels strävan alt komma till rätta med de problem det här är fråga om,

Stockholms kommun ( = kammarkonlorel): Arbelsgruppen rekommenderar alt kommerskollegium får en kraftig resursförstärkning för all utöva tillsynsverksamhet på revisorsomrädel. Denna lillsyn kan då endast omfalla av kommerskollegium auktoriserade eller godkända revisorer. Kammarkonloret anser att det allmännas resurser i stället bör koncentreras till granskning av de revisorer eller rådgivare som ej är underkastade kommerskollegiums lillsyn.

Svenska revisorsamfundel: Samfundet anser att man bör avvakta effekten av övriga föreslagna åtgärder, innan förstärkning av kommerskollegieis resurser genomföres. Såväl den nya aktiebolagslagen som kommerskollegieis i anslutning därtill utgivna anvisningar har varil i kraft så kort tid att någon större erfarenhei hitlills inle vunnits av revisorernas anpassning till reglerna. SRS har kontinueriigt ökat silt utbud av kurser för ledamöterna. Dessa kurser avser att omfatta alla led i revisorns verksamhel. SRS anser att - i stället för en ulbyggd kontrollapparat hos tillsynsmyndigheten-utbildning och information i den egna organisationens regi är alt föredra.

Samfundet avstyrker sålunda f n. en utbyggnad av kommerskollegiets lillsynsresurser och anser att frågan bör anstå till dess erfarenhet vunnits av andra älgärder.

Svenska sparbanksföreningen: Föreningen släller sig någol Iveksam inför denna rekommendalion med hänsyn lill de kostnader för samhällel som förslagel otvivelaktigt för med sig. Det kan också ifrågasättas om inte uppföljningen av revisorsstandarden och normbildningen på revisionsområdet kan och bör — liksom hiuills - skötas genom revisorernas egna organisationer.

Sveriges advokatsamfund: Vad gäller rekommendationen alt utöka resurserna för kommerskollegium har samfundet ingen erinran. Samfundet förutsätter då att tillsynsverksamheten fullgöres av personer som själva har erfarenhet som auktoriserade revisorer.

Svenska företagares riksförbund: Förbundet har inle något emot alt kommerskollegium får ökade resurser för atl utöva lillsyn över revisorerna, förutsatt atl etl behov av sådan övervakning dokumenteras. De exempel som anges i promemorians bil. I ger inte ensamma belägg för att sådant behov finns. Att kommerskollegium årligen handlägger ett 20-lal tillsynsärenden är inte mycket, i synnerhet som många av ärendena säges vara av ett begränsat allmänt intresse, Inle heller visar de redovisade fallen annat än i ell par fall på grövre fel av revisorer och endasl något fall visar en systematisk brottslighet. Beiräffande flera av fallen konstaterar kommerskollegium atl ärendet avförs, antingen utan vidare eller med elt allmänl uttalande. Ibland säges direkt all del inte finns anledning lill kritik mol vederbörande revisor. 1 några fall utdelas en varning. I endast etl fall upphävdes auktorisationen, i elt annat avslås en ansökan om auktori-

Prop. 1979/80: 143 256

salion. - Vad kollegium här redovisat kan inte anses som allvariigl mol bakgrunden av den myckel slora arbetsvolym som årligen ulföres av revisorerna i vårl land. Förbundel anser därför att del bör kunna räcka med en ganska måttlig ulökning av kommerskollegiums resurser. Under inga omständigheter får resurserna användas för all vid en s. k. uppsökande tillsynsverksamhet skaffa upplysningar som revisorerna har om sina kundförelag.

Sveriges redovisningskonsulters förbund: Vi lillstyrker arbelsgruppens rekommendation att Kommerskollegium skall få en kraftig resursförstärkning för alt ulöva tillsynsverksamhet på revisorsområdet.

Vi vill emellerlid betona, all förstärkningen skall uigöras av personal som år kompetent alt utöva såväl tillsynsverksamhet som rådgivande och vägledande verksamhet. Vi finner del nämligen klart otillfredsställande all som hittills på konsultbasis anlita auktoriserade revisorer för tillsyn av de godkända revisorernas verksamhet.

7. Etiska regler

Justitekanslern: De två första av de tre eliska regler som arbetsgruppen rekommenderar kan anses skäligen okontroversiella.

Lämpligheten av normen "kringgående av lag" i den tredje etiska regeln måste starkt ifrågasättas. Jag är benägen att ansluta mig till den kritik som ledamoten Winberg anför i sin reservation (s. 63 f).

Riksåklagaren: När del gäller de eliska reglerna har jag inte någon erinran mot utformningen av de två försia etikreglerna i avsnill 3.7. Jag kan däremoi inte ansluta mig till arbetsgruppens förslag vad gäller innehållel i den tredje etikregeln. Enligt min mening saknas anledning att särskilt utsäga atl revisorer skall avhålla sig från att medverka i brottslig gärning. Vad som avses med uttrycket "kringgående av lag" har inte utvecklats på annat sätt än att regeln anges skola ta sikte på fall, som vid ett förnuftigt betraktelsesätt framstår som etl kringgående av lag. En regel med ett så diffust innehåll är inte ägnad att ge någon vägledning av betydelse för vare sig revisorernas eller tillsynsmyndighetens verksamhet.

Länsåklagaren i Malmöhus län: Både när det gäller revisorns arbele som rådgivande sakkunnig och hans reviderande verksamhet är gränsdragningen mellan tillåtet—otillåtet och tillbörligt—otillbörligt svår. Samma problematik har länge diskuterats beträffande advokaters verksamhel. Mycket talar för att man i vart fall frän åklagarsynpunkl skulle vara beredd all ansluta sig till den av arbetsgruppen föreslagna regeln all revisor skall avhälla sig frän att medverka i handling som är lagstridig eller innebär uppenbart kringgående av lag. Den föreslagna lydelsen låter bestickande vid en första genomläsning. Vid ett närmare begrundande blir man emellerlid betänksam. Det behövs självfallet inte nägon särskild etisk regel just för revisorer om alt dessa skall avhålla sig från att medverka i lagstridiga handlingar. Och vad innebär uppenbart kringgående av lag? Arbetsgruppens egna förklaringar i sammanhanget, såsom "att regeln endasl lar sikle på uppenbara fall, dvs. fall som vid ett förnuftigt betraktelsesätt framslår som ett kringgående av lag" eller att "är saken tveksam, kan något särskilt krav inte ställas på revisorn" är inte ägnade atl bringa klarhet i terminologin. Jag delar dessutom helt riksdagsledamoten Håkan Winbergs uppfattning att begreppet "kringgående av lag" saknar erforderlig precision. Kringgående av lag behöver språkligt sett inle innehålla någon motsats lill att begå lagstridig handling. Man kan kringgå lag med lagstridig handling

Prop. 1979/80: 143 257

och man kan kringgå lag utan all begå sådan handling. Kringgåendebegrep-pel har behandlals bl.a. av 1953 års skatleflyktskommilié. som i silt slutbetänkande (SOU 1963:52) avvisade tanken pä all införa en generalklausul inom skattelagstiftningen. Senast har i SOU 1975:77 frågan om kringgående och generalklausul inom skattelagstiftningen behandlals av en expertgrupp inom företagsskalieberedningen. En generalklausul av den lyp som där föreslagits innebär etl stort måll av rättsosäkerhet för de skallskyldiga. Del blir svårare att förulse vad som skall beskattas. För egen del harjag i skilda sammanhang ställt mig avvisande lill en generell skalleflyktsklausul av sådant innehåll. Enligt klara motivutlalanden till gällande rält skall varje avtal och annan rättshandling lolkas efter den egenlliga innebörden och inte efler den form i vilken avtalel eller rättshandlingen klätts. Del är enligt min mening ägnat att förvåna att man icke någon gång under behandlingen av alla dessa lagförslag och tydligen icke ens nu tagil upp förslag om all införa den formen av generalklausul alt nämnda grundsals fastlägges genom lag. Även om alla är överens om alt grundsatsen -ehuru oskriven - gäller, skulle rättsläget ändå vinna på all den kodifierades.

Skall en generalklausul av föreslaget innehåll om förbud för medverkan som innebär "kringgående av lag" likväl införas bör av de skäl som anförts i reservalion av riksdagsledamoten Barbro Engman-Nordin i vart fall meningarna utgå om att förbudet icke utgör "hinder för revisor att lämna upplysning om innehållel i gällande räll" och "ej heller skyldighel för denne att särskilt tillvarata myndighelernas iniressen".

För den del av revisorsverksamheten som består i bokslutsarbete och upprättande av revisionsberättelse kunde man länka sig atl ställa bättre krav på materiell sanningsplikl genom all efter amerikansk förebild införa en skyldighet för revisor atl i sin revisionsberättelse jämväl intyga att redovisningen enligt revisorns uppfattning ger en sann och rällvisande bild ("Irue and fair picture") av bolagels ställning. Del är ocksä tydligare vad som avses med "en sann och rättvisande bild" jämfört med "kringgående-handling".

1 della sammanhang förtjänar all framhållas all bäitre upplysning om omfattningen av revisors faktiska medverkan framslår som önskvärd. Så är t. ex. fallel i fråga om uppgifl i deklaration om medhjälp av revisor. Denna medverkan har ibland visal sig beslå i etl sammanställande - utan egen sakkunnig granskning av bakomliggande förhållanden - av etl begränsat maierial som klienien lämnal in. Samma har förhållandel ibland varil med bokföringshandlingar. Sådant maierial får ofta oförtjänt intryck av vederhäftighet genom revisorns underskrift eller stämpel. Har revisors medverkan i sådana sammanhang begränsals lill all avse endasl ell siffermässigt sammanställande av ell visst av klienien tillhandahållet maierial, borde revisorn åläggas alt skriftligen ange i vilken omfattning hans sakkunskap tagils i anspråk, t, ex. genom ell lillägg all hans uppgift med ärendet endast beställ i en formell sammanslällning utav visst av klienien lillhanda-hållel material. Skulle betänkligheter av praktiska skäl uppkomma mol della förslag, skulle en sådan begränsad medverkan lätl kunna anges med någon generelll inskränkande formulering i stil med "endast leknisk medverkan".

Skulle man införa en elisk mera allmän regel bör en sådan i stället för alt inriktas mot "kringgäendehandlingar" givas mera konkret förankring t, ex. genom alt knyla an lill en "etisk utvidgning" av dels "förberedelse" lill broll, dels efterföljande delaktighet lill broll. Förberedelse lill alla brott 17 Rik.sdagen 1979/80. I .saml. Nr 143. Bilagcdcl

Prop. 1979/80: 143 258

skulle etiskt kunna göras angripbar. även i de fall förberedelse icke är straffbar, liksom "medverkandeansvar" enligt 17 kap. II 8 broilsbalken etiskt kunde utvidgas.

Lånsåklagaren i Ålvsborgs län: Rekommendationerna angående föreslagna etiska regler lillslyrkes. De två sista meningarna i tredje regeln har enligt min mening icke sin plals i revisionsföreningarnas regler om etik.

Länsåkhigai-en jör speciella med: Etikreglernas utformning och komplettering Ulgör enligt min bedömning ell myckel väsenlligl led i sirävan att stärka revisorernas ställning. Jag kan emellertid inle helt acceptera arbetsgruppens rekommendalioner för uppnående av della syfle.

De eliska regler som skall vara besiämmande för revisors handlande skall ha sin grund i del mandat han fåll. Bestämmelserna i 10 kap. 7 6 akliebolagslagen bör därvid vara normgivande. Dessa innebär - självfallet - all han skall vara kritisk mot sådana transaktioner som av honom bedömes strida mol lag - skattelag eller annan - eller mol god affärssed och att han i sitl arbele skall vägledas av hänsynen till aklieägares, anslälldas, borgenärers och övriga intressenters tillbörliga intressen. De etiska reglerna skall således skapa lojalitet gentemot bolaget-förelagel och därjämte en kritisk altiiyd mol den som svarar för förelagels organisalion och förvaltning av företagels angelägenheter samt den som handhar den löpande förvaltningen.

Jag kan således inte ansluta mig lill arbelsgruppens skrivning överst på sid. 9. Detta av flera skäl. Etl ligger i vad jag redan anfört, nämligen all revisorns handlande skall bestämmas av mandatet. - Ell annat skäl är att tankarna bakom orden är mycket suddiga, vilket inte minst framgår av de påpekande reträtter arbetsgmppen gör i slutet av stycket. - Tillämpningen av dessa suddiga tankar skulle därjämte komma all ligga ulanför offentlig kontroll - förvaltningsdomstols, allmän domstols etc. - Dessulom kan de skapa en lojalitetsklyvning av inte önskvärt slag.

De etiska grundreglerna är av sådan betydenhet atl de bör införas i författning (lämpligen revisorsförordningen (SFS 1973:221). I denna bör också anges att reglerna gäller även de revisorer som verkar utan auktorisation.

Hovrätten över Skåne och Blekinge: Beträffande ulformningen av den tredje etiska regeln delar hovrätten den uppfattning som kommit till uttryck i Engman-Nordins reservalion.

Kammarrätten i Stockholm: Vad slutligen gäller den etiska regel som mera uttryckligt anger vad som bör gälla för revisors verksamhet vid sidan av revisors uppdrag finner kammarrätten den föreslagna utformningen av en sådan regel inle helt tillfredsställande. I försia meningen sägs bl.a. alt revisor skall avhålla sig från atl medverka i handling som uppenbarligen innebär kringgående av lag och i andra meningen sägs att della dock inle skall utgöra hinder för revisor att lämna upplysning om innehållet i gällande rätt. Ibland kan måhända en upplysning om innehållet i gällande rätt utformas på etl sådanl sått så att man indirekl talar om hur en lag kan kringgås.

Bankinspektionen: Rekommendationen atl revisorsorganisalionerna kompletterar sina etiska regler i vissa avseenden synes ägnad alt förstärka de kvaliflcerade revisorernas ställning och oberoende och bidra lill atl klarlägga deras skyldigheter i förhållande lill de olika intressenterna i etl granskat företag.

Riksrevisionsverket: RRV ansluter sig till alt de etiska reglerna komplelteras i enlighet med den tanke som redovisas i betänkandet, oberoende av

Prop. 1979/80: 143 259

om revisoms ansvar preciseras lill atl även omfalta granskning av hur företagel fullgjorl sina förpliktelser geniemot del allmänna.

Enligt RRVs bedömning bör den eliska regeln lå en utformning som ansluter sig lill vad reservanten Winberg föreslår, men med den ändringen att "grundad anledning" lUhyls mol rimlig anledning. Därmed bortfaller också skrivningen i arbetsgruppens förslag all del ej heller medför skyldighel för revisorn atl särskili tillvarata myndighelers iniressen. vilken skulle kunna missförslås och anses slrida mot förarbetena till aktiebolagslagen och bokföringslagen.

Riksskatteverket: RSV delar arbelsgruppens uppfattning att del i en elisk regel bör slås fast all revisorn bäde i denna sin verksamhel och som konsult har plikter även mol del allmänna.

Beiräffande den iredje av de etiska regler som arbelsgruppen rekommenderar ansluter sig RSV lill vad ledamolen Winberg anför - i fråga om det olämpliga i att införa normen om "kringgående av lag" - i sin reservalion.

RSV anser dock all en precisering av revisorns skyldigheter genlemol del allmänna borde ske även i lag eller förordning. Skaller och avgifter har i dag en sådan belydelse för förelagens resullal och ekonomiska ställning atl de med nödvändighet måsle bli föremål för kontroll av förelagels revisor. Det innebär inle atl revisorn fungerar som "skatlemyndighelernas förlängda arm". Beskattning och kontroll av skaller och avgifter är en uppgift för berörda myndigheter. Myndigheterna måsle dock kunna förlita sig på att revisorn, när han upprätiar en s. k. ren revisionsberättelse, vid sin granskning ej heller uppmärksammal några direkla skatlemässiga felaktigheter.

1974 års bolagskommitlé föreslär i sitl delbelänkande en generell skyldighel för förelag, som har all upprälla årsredovisning, all anlila revisor. Därigenom aklualiseras enligt RSV ell behov alt ersälla nuvarande revisorsförordning med en lag om revision och revisorer. I Norge, som har en sådan lag, kommer inom kort all lillsäiias en utredning med direkliv atl bl. a. utreda om revisorns ansvar geniemot det allmänna bör vidgas. Ulredningen skall vidare ularbela rikllinjer för vilka kontrollåtgärder revisorn bör vidta för atl skydda del allmännas inlresse. Det bör påpekas att i Norge är förelagels revisor skyldig atl underskriva ell s. k. alminnelig regn-skapsskjema som skall bifogas deklaralionen. Underskriften betyder inle endast atl där angivna siffror överensslämmer med räkenskaperna utan även atl revisorn vid sin granskning ej har funnil transaktioner, som innebär skalteundandragande.

En ulredning med likarlad inriktning som i Norge bör enligt RSV utföras.

Behovel av offentliga revisorer i förelagen är bl.a. beroende på den skyldighet atl tillvarata det allmännas iniressen som åvilar den av bolagsstämman utsedde revisorn.

Kommerskollegium: De två försia av de rekommenderade reglerna rör revisorns uppgifler som revisor i elt förelag eller annan organisation och innebär en beslämning dels av inlressenlkrelsen, dels av revisionsuppdragels omfattning och inriktning. Den första punkten ger ullryck för den allmänl rådande uppfattningen atl revisorn vid fullgörande av sitl revisionsuppdrag har all beakta samtliga intressenters iniressen och inle enbart intressena hos den eller dem som uiseit honom. Den andra punkten ger närmasl ullryck för en uppfattning om förvaltningsrevisionens innebörd i vissa avseenden.

Prop. 1979/80: 143 260

Kollegiel kan i och för sig finna del berälligal all dessa båda frågor blir föremål för reglering, men della synes i så fall närmasl böra ske genom uiveckling av beslämmelsema om revision i akliebolagslagen och motsvarande författningar. Del måste dock sägas atl del här - särskilt vad gäller förvaltningsrevisionens omräde - är fiåga om mycket komplicerade och till stor del obearbetade frågor, varför elt grundligt utredningsarbete måsle föregå sådana författningsändringar.

Vad gäller den Iredje regeln, vilken främsl tar sikle på revisorns rådgiv-nings/konsullroll. har den mer direkl elisk karaktär. Inle minst för omvärldens uppfallning om revisorsrollen borde del kunna ligga ell visst värde i atl pä delta sätl ange vissa reslriklioner som gäller för revisorns rådgiv-nings/konsullfunklion. Regeln ärav sådan karaktär atl del enligt kollegiels mening förljänar övervägas om den ej bör inlagas i förordningen (SFS 1973:221) om auklorisalion och godkännande av revisorer. Den närmare ulformningen bör därvid bli föremål för ytterligare övervägande, varvid exempelvis kan ifrågasättas om de två sista meningarna fyller någon funktion. Del uttryckliga "kringgåendeförbudel" bör däremoi icke undantagas. Erfarenhelerna från de s. k. vinstbolagstransaklionerna talar i viss mån för att en sådan regel inte skulle upplevas som en så självklar norm alt den skulle framstå som onödig.

Näringsfrihelsombudsmannen: Vad angår de etiska regler, som fastställts inom de olika revisorsorganisalionerna, gäller att dessa regler på samma säll som molsvarande regler för andra yrkeskategorier avser beteendet dels mol klienten/kunden och dels mot kollegor. Gällande eliska regler har vanligen sill ursprung i annorlunda marknadsförhållanden än de som nu råder. När det gäller högulbildade yrkesutövare säsom exempelvis kvalificerade revisorer finns del anledning fråga sig om eliska regler av här avsell slag har någon nyttig funkiion. Del lorde vara obestridligt atl en yrkesutövares beleende lill den allt övervägande delen slyrs av vederbörandes personliga moral och inlegrilel snarare än av hans yrkesorganisation fastställda etiska regler. Den yrkesutövare vars personliga moral ej hindrar honom alt medverka i brottslig företagsamhet påverkas sannolikl inle av aldrig så slränga etiska regler för yrkeskolleklivet som sådant. Med hänsyn härtill vill NO ifrågasätta nylian och lämplighelen med del rekommenderade tillägget till eliska regler för revisorer. För övrigl delar NO de synpunkter som i detta sammanhang reservationsvis framförls av Engman-Nordin och Winberg.

Slalens Induslriverk: 1 fråga om den tredje etikregeln ansluier sig verkel lill de reservalioner som slyrgruppens ledamöier har avgell. Vidare anser industriverket atl sagda eliska regel bör ändras på yUeriigare en punkl. Arbelsgruppens skrivning all "Revisor skall avhålla sig från all genom rådgivning eller annal aklivi arbele medverka i lagstridig handling" . . . kan enligt verkel uppfällas som vilseledande och alllför vag. Verkel anser atl följande formulering är den nalurliga. "Revisor skall inte genom rådgivning eller annal aktivi arbele medverka i lagstridig handling . . . ."

Länsstyrelsen i Stockholms lan: Länsstyrelsen anser liksom styrgruppens ledamoi Barbro Engman-Nordin, alt de två sisla meningarna i den iredje eliska regeln skall ulgå ur arbelsgruppens förslag.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi: LSMS biträder ledamolen Engman-Nordins reservalion gällande den föreslagna tredje etikregelns ivå sista meningar. Etl iakttagande av myndighelernas intressen innebär ofta alt övriga intressenters räll tillvaratas på ell för dem, i vari fall på längre sikl. posilivi säll.

Prop. 1979/80: 143 261

Länsstyrelsen i Giileborgs och Bohus lim: Länssiyrelsen instämmer helt i förslagen enligt de Ivå försia punkterna, vilka innebär ell konslaierande all revisom har plikter även mot allmänheten och del allmänna saml all han inom ramen för sill revisorsuppdrag skall verka för all det reviderade förelagd handlar lagenligt, lar hänsyn lill aklieägare. borgenärer, anslällda och övriga intressenter saml även i övrigt iakllar god affärssed.

När del gäller ulformningen av den iredje eliska regeln ansluter sig länsstyrelsen lill vad reservanten Håkan Winberg anfört. Begreppel "handling som uppenbarligen innebär kringgående av lag" är alllför vagt. ■Arbetsgruppen har anförl all regeln endasl lar sikle på uppenbara fall, dvs. läll som vid etl förnLifligi belraklelsesäll framslår som elt kringgående av lag.

Ullryckel 'Törnuftigl belraklelsesäll" har säkerligen olika innebörd för olika människor, vilkel i sin lur bidrar lill all i än högre grad göra innebörden av regeln oklar. Reservanten Winberg har föreslagit en annan lydelse av den Iredje eliska regeln. Länssiyrelsen ansluier sig lill della förslag.

Länsstyrelsen i Miilmöhiis lan: Eliska regler för revisorer bör i lämplig form inlagas i revisorsförordningen.

FAR: FARs gällande regler för god revisorssed har den 21 februari 1977 faslslällls av föreningsslämman. som del lillkommer atl besluta om ändringar i dem. Föreningens slyrelse, som har atl avge yttranden i av myndigheler remillerade ärenden, kan sålunda ej på egen hand genomföra ändringar i reglerna. Innebörden av arbelsgruppens förslag är i många avseenden självklarheler. Slyrelsen avser emellerlid alt för beslul vid föreningens årsstämma framlägga förslag om kompletteringar av reglerna enligt följande;

Försia avsnittel i arbelsgruppens rekommendalion. Slyrelsen är beredd atl föreslå årsstämman all som elt förtydligande lill redan gällande praxis i reglerna införa en anvisning med en innebörd i huvudsak motsvarande arbelsgruppens förslag.

Andra avsnillel i arbelsgruppens rekommendalion. Omfattningen av revisorns granskning bestämmes av god revisionssed enligi akliebolagslagen och FARs regler för god revisorssed. Arbelsgruppens förslag berör främsl omfattningen av god revisionssed. Slyrelsen är likväl beredd att föreslå årsstämman all lill förtydligande av reglerna införa en anvisning motsvarande arbetsgruppens förslag, dock så uiformad att erforderlig hänsyn tages till de tekniska möjligheterna för revisorn all observera förelagets aktiviteter i berörda avseenden.

Tredje avsnittel i arbelsgruppens rekommendalion. Revisorn är liksom andra svenska medborgare redan skyldig att följa existerande lagar och förordningar. Enligt FARs uppfaUning erfordras sålunda ej någon särskild föreskrifl av den i Iredje avsnittet föreslagna arten.

Styrelsen vill likväl inle hell avvisa tanken att del ur allmän synvinkel kan finnas behov av ett uttalande beträffande lagslridiga eller eljest icke godtagbara handlingar. Användande av begreppet "kringgående av lag" avvisas dock, då del är oklart och skulle kunna leda lill olyckliga skönsmässiga bedömningar och del läcker måhända ej heller alla fall som avses, Slyrelsen är beredd all föranslalla om en utredning om den närmare ulformningen av etl lillägg. Skulle därvid ytterligare föreskrifter visa sig önskvärda är slyrelsen beredd all föreslå FARs årsstämma erforderlig komplellering av reglerna. Vid ulformningen bör prövas frågan om anknyiningen till del nyligen framtagna förslaget om allmän skalleflyktsklausul, vilkel FAR tillstyrkt.

Prop. 1979/80: 143 262

Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer: Föreningen har inle någol all invända mot de två försia förslagen lill komplellering av de eliska reglerna.

Arbelsgruppen har föreslagit en iredje regel. Föreningen är iveksam

lill förslagel i denna del. Ullryckel "handling som uppenbarligen innebär kringgående av lag" är svårlolkal. Hänvisningen lill vad "som vid ett förnuftigt belraklelsesäll framslår som ell kringgående av lag", bidrar inle lill klarhet. Ledamöierna Engman-Nordin och Winberg har var för sig framfört reservalioner mol arbelsgruppens förslag. Föreningen vill mol bakgrund härav rekommendera en omformulering av del iredje förslagel lill komplettering av de etiska reglerna.

Inslilutel för intern revision: Inslilutel för inlern revision som represenlerar flertalet av Sveriges internrevisionschefer är anslutet till The Instilute of Internal Auditors. Inc. en internalionell organisalion med huvudkontor i USA. Del inlernationella inslilulet har nyligen utfärdai "standards for professional practice of internal audiling". En översättning och en försvenskning av dessa standards är under utarbetande. Inslilutel kommer i della arbele atl beakta den rekommendation, som arbelsgruppen gjort lill komplettering av etiska regler.

Enligt institutets uppfattning bör tolkningen av begreppen god revisors-och revisionssed hänskjutas till ell från revisorsorganisalionerna frislående organ. Delta kan utformas i likhet med Bokföringsnämnden där berörda intressenlgrupper är representerade.

LRF: Vad avser de etiska reglerna är LRF i grunden positivi men anser betr. ev. komplellering att arbetsgruppens formulering är alllför omständlig och svårtolkad. LRF ansluter sig därför till del ändringsförslag som framförts av reservanten Håkan Winberg betr. den tredje etikregeln i avsnitt 3.7.

Till revisorns skyldigheler hör atl upplysa om gällande rält inom revisorns kompetensområde, såväl civil- som skallerättsligl. LRF inslämmer med arbetsgruppen i alt revisorerna inle bör verka som "förlängd arm" för exempelvis skallemyndighelerna. Motsvarande bör gälla andra brottmåls-frågor såsom valuiabrott och försäkringsbedrägerier.

LO: LO menar i enlighel med reservalionen från Engman-Nordin, all den föreslagna iredje eliska regeln måsle modifieras. Att koppla kravel på all revisor skall avhålla sig ifrån alt medverka i lagstridig handling eller handling som uppenbarligen innebär kringgående av lag med alt detla inle skall uigöra hinder för revisor alt lämna upplysning om innehållel i gällande räll är att ta udden av hela regeln. De två sista meningarna i den tredje etiska regeln bör därför ulgå. Därutöver ifrågasätter LO om inte även första meningen bör ändras så all uttrycken "uppenbarligen innebär kringgående av lag" utbyts mot "kan innebära kringgående av lag". SACOISR ( = Civilekonomernas riksförbund): De två försia kompletteringarna är befogade. Här efteriyses dock en närmare precisering av vilka lagar som åsyftas. För all regelkompletleringen skall kunna uppfyllas av revisorerna förutsattes att de lagar som åsyftas är bokföringslagen, akliebolagslagen samt skaltelagsliftningen. Den senare i den utsträckning som krävs för atl granskningen enligt akliebolagslagen skall kunna ulföras. Delta innebär att skaltelagarna efterlevs i den omfattning som krävs för att bolagens skaltesilualion ej skall var missvisande på etl materiellt säll.

Siycke tre verkar däremot otydligare formulerat för atl kunna tjäna som rältesnöre för den enskilde revisorn. All revisorn ej skall medverka i lagslridig handling vad avser de ovannämnda lagarna är självklarl. Är del delta som åsvflas förefaller det som om rekommendalion två bland de

Prop. 1979/80:143 263

eliska reglema redan inbegriper della. Om del ändå finns skäl all trycka yllerligare pä vad revisorn skall eller inte skall göra kan vi inse behovel av en skrivning i linje med del tredje förslagel.

KF: KF konslalerar atl de kompletteringar av revisorsorganisationernas etiska regler som föreslås av arbelsgruppen redan nu lorde var självklara sanningar för de revisorer som lillhör dylika organisaiioner, och KF överlåter ål organisationerna all själva ta ställning till arbelsgruppens rekommendationer härvidlag. Utifrån sin speciella ställning som ekonomisk förening och med tanke på att revisionsplikt enligt bolagskommilléns förslag kan komma alt införas beträffande även andra företagsformer än akliebolag och ekonomiska föreningar skulle KF vilja modifiera den föreslagna andra etikregeln, vari det talas om att revisorerna skall ta hänsyn till "aklieägare, borgenärer, anställda och övriga iniressenler". Regeln synes någol ensidigl inrikla sig på revision av akliebolag. KF föreslär all ordel "aklieägare" ulbytes mol "ägare".

Sammanfattningsvis får KF således uttrycka sympati för de principer, varpå de föreslagna etikreglerna bygger.

Svenska bankföreningen: Vad angår de av arbetsgruppen rekommenderade etiska reglerna för revisorer är bankföreningen tveksam om dessa regler kan ge revisorerna erforderlig ledning utan ytterligare precisering av regellexlen och framförallt av kommentarerna lill denna.

Svenska byggnadsentreprenörJÖreningen: Enligt SBEFs uppfattning bör uttrycket "kringgående av lag" ej komma till användning. Del kan ifrågasättas om detla eller annan motsvarighet överhuvudtaget bör finnas. Uttrycket rymmer nämligen i sig alltför många tolkningsproblem och kommer oundvikligen att leda lill mycket delikata diskussioner mellan klient och revisor. Man kan därför befara atl rekommendationen inte kommer all gå en för alla revisorer konsekvent och avsedd lillämpning.

Svenska försäkringsbolags riksjörbund: Arbetsgruppen rekommenderar en komplettering av revisorsorganisationernas eliska regler. Riksförbundet vill framhålla atl genomslagskraften av etiska normer blir större om obligatorisk anslulning till organisationerna föreligger.

Svenska handelskammarförbundet och Sveriges industriförbund: Förbunden vill framhålla dels att de etiska regler, som antagits av de kvalificerade revisorernas organisaiioner, är föremål för en konlinuerlig översyn från dessa organisationers sida, dels att arbelsgruppens förslag beiräffande reglernas utformning synes alllför vagt för alt ge revisorerna erforderlig ledning. Beträffande ulformningen av reglerna vill förbunden även instämma i vad ledamolen Winberg anförl i reservation.

Stockholms kommun ( = kammarkontoret): Kammarkonloret, som anser alt del bör ankomma på berörda revisorsorganisationer att själva svara för utformningen av sina yrkesetiska regler, har icke funnit anledning att beröra arbetsgruppens rekommendationer härvidlag.

Svenska revisorsamfundel: Vad gäller del försia förslagel under denna punkt anser samfundet, att det är obehövligt, då en sådan rekommendation redan ingår i de etiska regler samfundet har antagit. I 8 I av dessa regler sägs. all "det åligger ledamot all efler bäsla förmåga tillvarata sina uppdragsgivares och andra målgruppers iniressen inom ramen för vad lag och god revisorssed bjuder". Uttrycket "andra målgruppers intressen" omfattar bl. a. de målgrupper arbelsgruppen föreslär böra explicit anges.

Beträffande förslaget i det andra stycket anser samfundet del mindre lämpligt all i de etiska reglerna använda uttrycket "verka för". Uttrycket kan missförslås och leda lill all revisorns verksamhel går utöver vad

Prop. 1979/80: 143 264

akliebolagslagen medger. Revisorsfunklionen får inle innebära en aktiv styrningsroll i del reviderade förelagel.

Samfundet anser, alt behov inle föreligger all kompleltera de eliska reglerna i de avseenden som arbetsgruppen förespråkar i de två försia slyckena. Emellerlid molsäller vi oss inle atl vidta en komplellering. däresl en ullryckligare skrivning anses erforderlig. Den närmare ulformningen av lillägg lill de anlagna eliska reglerna bör dock ankomma på revisorsorganisalionerna själva efter sedvanlig behandling inom resp. organisation.

Del kan i della sammanhang framhållas all Registrerie Revisorers Förening, Danmark, Tillintarkastajayhdislys HTM-Revisorsföreningen GRM, Finland, Föreningen af Regislrerede Revisorer, Norge, och Svenska Revisorsamfundel SRS ularbelal identiska eliska regler, som anlagits eller under 1979 vänlas bli anlagna av respeklive förenings årsstämma. Reglerna som i sak inte skiljer sig från samfundels nu gällande regler lorde komma all föreläggas SRS' årssiämma ijuni 1979.

Vad därefter gäller förslaget i sisla slyckel anser samfundet, atl delta skall utgå ur rekommendationerna. Det som föreslås innebär i många avseenden självklarheter. Vidare är innebörden av uUryckel "kringgående av lag" oklar och kan ge upphov lill skönsmässiga bedömningar. Vi vill i sammanhanget erinra om svårigheterna atl konstruera en allmän skalleflyktsklausul som ger klara regler för lillämpningen och därmed tillfredsställer rimliga rällssäkerhelskrav. Arbelsgruppens rekommendalion innehåller svävande formuleringar, som inle ger slöd för revisorerna i deras handlande.

Vi anser, att SRS som organisalion för de godkända revisorerna bör ha del förtroendet atl vi själva skall få formulera eliska regler för våra ledamöter, i synnerhet som i sak inga väsenlliga meningsmotsättningar föreligger gentemoi arbetsgruppens förslag.

Avslutningsvis vill samfundet uttrycka angelägenheten av alt de eliska regler som uppslällls som normgivande för revisorer anslutna till Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Svenska Revisorsamfundet SRS, uppfattas som vägledande även för övriga revisorer.

Svenska sparbanksföreningen: Arbetsgruppen åberopar vissa uttalanden i lagförarbeten som slöd för alt allmänheten och del allmänna skall anses ingå i den krets av personer, vars intressen en revisor bör beakla i sin granskningsverksamhet. Vilken uppfattning man än mä ha om lagstiftning genom förarbeten, delar föreningen arbelsgruppens mening om all revisor har vissa plikter mot allmänheten och del allmänna. En etikregel av det innehållet kan därför tillstyrkas.

Också en etikregel av innebörd, atl revisor - inom ramen för sill revisionsuppdrag - skall verka för alt det reviderade förelagel handlar lagenligt, tar hänsyn lill aklieägare, borgenärer, anställda och övriga intressenter saml även i övrigl iakllar god affärssed, kan lillslyrkas frän föreningens sida. En sådan etikregel är för övrigl mycket väl genomförbar ulan att man ändrar på gällande lystnadspliklsbestämmelser.

Vad slutligen angår den etikregeln, all revisor skall avhålla sig från atl genom rådgivning eller annal aklivi arbele medverka i lagstridig handling eller i handling som uppenbarligen innebär kringgående av lag eller medverka i förberedelser till sådana handlingar, delar föreningen tillfullo reservanten Winbergs mening. Till della kan läggas alt del ofta är myckel svärl för de mesl erfarna jurisler alt avgöra om en handling innebär kringgående av lag. Del förefaller då inle rimligl alt anlaga alt revisorer, utan erfarenhei

Prop. 1979/80: 143 265

av laglillämpning och lagtolkning, skall besilla den eriorderliga klarsynen. Vad som i affärsförhållanden kan synas högst oförnuftigt vid gcnomlöran-det av en iransaklion kan i ell senare skede framstå som högsta visdom och vice versa. Begränsningen lill uppenbara läll moiiverar därför inle införandel av en etikregel av föreslaget innehåll. En etikregel med den lydelse som Winberg formulerat kan dock lillslyrkas av föreningen.

Sveriges ackordscentral: Ackordscenlralen anser alt reservanten Engman-Nordin anfört lungt vägande skäl för sitl förslag lill utformning av den s. k. tredje etikregeln och vill därför bilräda hennes förslag.

Sveriges advokatsamfund: Advokatsamfundet har under höslen 1978 tillsall en kommitté med uppgift att företa en översyn av vägledande regler om god advokatsed saml atl överväga införandet av en elisk generalklausul i dessa regler. Med hänsyn lill atl denna kommitté ännu inte slulföii sill arbete, avstår samfundet från all yllra sig om rekommendationen till revisorsorganisalionerna alt kompleuera sina etiska regler.

Sveriges aktiesparares rik.sjörbiiiid: Vad gäller de etiska reglerna kan .Aktiespararna endasl konstalera, all revisorerna i de börsnolerade företagen regelmässigt tillser atl bolagen iakllar Akliebolagslagens och bolagsordningens beslämmelser. Särskili vikligl är nalurliglvis all revisor övervakar frågor som gäller skyddet för bolagens borgenärer, de anslällda och den aktiesparande allmänheien. Delsamma gäller i fråga om de beslämmelser i lagen som avser skydd för enskilda aklieägare saml del allmännas iniressen. Några undanlag från denna praxis har enligt vad Aktiespararna har sig bekant icke inträffat, varför någon förändring av skärpande slag icke torde erfordras beträffande genomförandet av revisionen i de börsnoterade förelagen.

Svenska företagares riksjörbund: Förbundet är tveksamt till tanken alt revisorsorganisationer skulle ändra sina etiska regler på rekommendalion av en offentlig utredning, men detta fär nalurliglvis organisalionerna själva ta ställning lill. Förbundet menar nämligen all de eliska reglerna främst skall beröra förhållandel lill klienlförelaget och lill kollegerna. Arbelsgruppen vill i stället starkt understryka del ansvar revisorn kan ha mot andra än klienten och dessutom vidare utbygga detla. Om förslagel i den delen genomföres försätter det läll revisorn i en intressekonflikt som han inte kan klara. Atl revisorn pä något mera pålagligl säll skall verka för avbalan-seringar mot I. ex. borgenärer och anslällda är väl heller knappasl lörenligl med hans roll som granskare. Han skulle Ivingas granska ålgärder som han själv medverkat till.

Vad slutligen gäller den föreslagna erinran om att revisorn inle skall medverka i lagstridiga handlingar, kringgående av lag. förberedelser elc. kan Förbundel ej avhålla sig frän all beleckna texten som nonsens. Naturligtvis begriper en revisor atl han inle skall medverka i lagslridiga handlingar eller i förberedelser lill sådana. Men hur skall revisorn bättre än en åklagare, advokat eller domare i förväg kunna veta om ell rekommenderal förfaringssätt "uppenbarligen" innebär kringgående av lag eller blotl är en konsekvens av "upplysningar om gällande rält"? Och vad innebär lUlalan-del alt revisorn inle är skyldig alt "särskilt" lillvarala myndighelernas iniressen? Är han skyldig atl lill någon del lillvaiala dessa intressen och i så fall till vilken del?

Det enklaste och bästa är atl revisorsorganisalionerna själva ulvecklar sina etiska regler på det sätt de finner för gott. Vad arbetsgruppen rekommenderar är alltför allmänl - alllför oklart - för all accepleras. Det skulle vålla mer skada än nytia.

Prop. 1979/80: 143 266

Sveriges grossislförbund: Vi finner del i detta sammanhang angelägel framhålla, alt revisorn skall företräda alla borgenärer och övriga intressenlgrupper genlemol förelagen på lika villkor. Olika lagar får inle ges en sådan utformning, att revisorema kan misstänkas för all lillvarala vissa inlressenlgruppers iniressen mer än andras. Vi finner del angelägel framhålla della, eflersom arbelsgruppen på sid. 9 i promemorian bl. a. säger, atl revisor har plikter "även mol allmänheten och det allmänna". Enligt vår mening lillhör båda dessa grupper etl företags normala intressesfär och vi finner del inle motiverat, alt revisorsorganisationerna skall komplettera sina eliska regler med särskild markering för just dessa grupper.

Knappast något förelag torde kunna drivas ulan varudjänste-lkrediter och vi vill i sammanhanget påpeka att del allmänna genom olika lagstiftningsåtgärder sökt skydda sina iniressen på etl sätt som medfört, alt övriga fordringsägare därigenom kommii i etl oförmånligt läge när etl förelag kommer på obestånd. Exempel härpå är den nyligen genomförda lagen om betalningssäkring. Vi finner del därför inle moiiveral, all för revisorerna särskili påpeka, atl de skall företräda det allmänna på andra villkor än övriga fordringsägare.

SHlO-FamilJeförelagen och Sveriges köpmannajörbiind: Utan all närmare gå in på dessa förslag vill organisalionerna framföra som sin åsikl alt del är revisorsorganisationerna själva som har all ulforma de etiska reglerna för sina medlemmar.

Sveriges redovisningskonsullers Jörbund: Vad avser arbetsgruppens rekommendalion, att revisorsorganisationerna skall komplettera sina etiska regler, delar vi inte denna uppfattning.

Den första kompletteringen bekräftar i storl sett endast vad som gäller redan idag.

Den andra kompletteringen är enligt vårt förmenande alllför vidsträckt. Del är omöjligt för en revisor alt verka för att det reviderade företaget handlar lagenligt. En revisor kan omöjligt känna till alla lagar och förordningar, som berör en företagare. Begreppet lagenligt måste begränsas och preciseras.

Vad slutligen avser den iredje kompletteringen finner vi den kränkande och inle värd alt kommeniera.

Taxeringsnämndsordförandenas rik.sförbund: Såsom även reservationsvis framkommit kan betänkligheter riklas mot den rekommenderade ulformningen av en kompletterande tredje etisk regel. Att revisom skall avhålla sig från "handling som uppenbarligen innebär kringgående av lag" betyder, att inga krav slälls på revisorn, om saken är Iveksam, En regel av den innebörden kan motverka sill egel syfte.

Den tredje eliska regeln avslutas med texten all vad därförut sagts "skall icke utgöra hinder för revisor all lämna upplysning om innehållet i gällande räu. Del medför ej heller skyldighet för denne all särskilt tillvarata myndigheternas iniressen". Vad här utsagts måsle anses självklarl och kan icke behöva ingå i en elisk regel. Den sist anförda satsen kan fastmer lolkas som etl alibi för revisorn all hell nonchalera samhällsinlressei.

Prop. 1979/80: 143 267

Bilaga 9

Aktiebolagslagen

— förstärkt skydd för det bundna kapitalet, m. m.

BRÅ PM 1979:5

Förord

Brollsförebyggande rådet (BRÅ) har av regeringen i december 1977 fåll i uppdrag att göra en översyn av lagstiftning mot organiserad och ekonomisk brottslighet. Rådel har i enlighel med uppdraget för översynsarbetel bildal en styrgrupp och tre arbetsgrupper. Under arbetets gång har en särskild arbetsgrupp upprättats med uppgift att pröva möjligheterna atl lagstiftningsvägen förebygga missbruk av aktiebolagsformen.

Styrgruppen består av rikspolischefen Holger Romander, ordförande, riksdagsledamoten Barbro Engman-Nordin, rättschefen Per Jermsten, riksdagsledamoten Stig Josefson, riksdagsledamoten Hans Petlersson i Helsingborg, avdelningschefen Kurt Sjöström, kanslichefen Karin Westerberg och riksdagsledamoten Håkan Winberg. Gruppens sekreterare är bitr. skalledirektören Johan Hirschfeldt.

Den särskilda arbetsgruppen har bestätt av departementsrådet Bo Svensson, ordförande, auktoriserade revisorn Bengl Bångslad, hovrättsassessorn Jan Bökmark, länsrådet Anders Thornell och juris doktorn Dag Victor. Gruppens sekrelerare har varil hovräilsfiskalen Britt Björneke.

Arbetsgruppen har i denna promemoria utarbetat vissa förslag lill förstärkt skydd för aktiebolagets bundna kapital, m.m. På en punkl har ledamoten Bångstad avgett reservation. Styrgruppen har anslutit sig till arbetsgruppens förslag. Reservation har dock avgelts av ledamoten Winberg med instämmande i viss del av ledamoten Josefson.

Siockholm i februari 1979

Prop. 1979/80: 143 268

Innehåll

Sammanfallning ................................................................

Föriältningsförslag .........................................................

1 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944: 705) om akliebolag

3 Förslag till förordning om ändring i akliebolagsförordningen (1975: 1387) ' . .

1 Inledning ....................................................................

2 Huvuddragen i gällande rätt ......................................

3 Patenlverkets bolagsbyrå ...........................................

4 Vissa statistiska uppgifler ..........................................

5 Missbruk av aktiebolagsformen .................................

6 Utredningar ...............................................................

6.1 Översynen av konkursförfarandel ..........................

6.2 Slalskonlorel ...........................................................

6.2.1 Samordning av dala om förelag och organisaiioner ...

6.2.2 Palenlverkels bolagsbyrå (Bo 10) ..................

7 Allmänna överväganden ..............................................

8 Likvidation ...................................................................

8.1 Nuvarande ordning ..............................................

8.2 Överväganden .......................................................

9 Kvaliflcerad revisor m.m................................................

9.1 Nuvarande ordning ..............................................

9.2 BRÅ PM (1978: 2) Revisors verksamhel ................

9.3 Överväganden .......................................................

9.3.1 Kvalificerad revisor ......................................

9.3.2 Revisors skyldighel vid kapilalbrisl ................

10 Byle av firma och säte

10.1 Nuvarande ordning ..............................................

10.2 Överväganden .......................................................

11 Byle av styrelse

11.1 Inledning.................................................................

11.2 Överväganden .......................................................

12 Låneförbudel

12.1 Nuvarande ordning ..............................................

12.2 Överväganden .......................................................

13 Vilande bolag och skrivbordsbolag

13.1 Nuvarande förhållanden .......................................

13.2 Överväganden .......................................................

14 Aktiebolagsregistrel

Bilagor ..............................................................................

9.1 Reservation inom arbetsgruppen ...........................

9.2 Reservalion inom styrgruppen ...............................

Prop. 1979/80:143 269

Sammanfattning

Under senare år har det kommii en ström av rapporter om all akliebolag används för ekonomisk brottslighet. Inom brottsförebyggande rådet har inom ramen för den översyn av lagstiftning mot ekonomisk brottslighet som f. n. företas av rådet, upprättats en särskild arbetsgrupp med uppgift all pröva möjligheterna att lagstiftningsvägen förebygga missbruk av aktiebolagsformen.

Utmärkande för aktiebolagsformen är atl aktieägarna inle står något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. Som säkerhel för borgenärernas fordringar skall i stället finnas ell kapital som är bundet till bolaget. Detla kapital utgörs främst av aktiekapitalet. Till det bundna egna kapitalel räknas emellertid också reservfond och uppskrivningsfond.

Om bolagets verksamhet går med förlust kan det komma till ultryck i bokföringen genom alt värdel på bolagets tillgångar - t. ex. kundfordringar - sjunker och/eller att bolagels skulder - t. ex. lill bolagels leverantörer

- ökar. Som en effekl härav minskar täckningen för del egna kapitalet.
Om den förluslbringande verksamheten fortgår tillräckligt länge, blir skill
naden mellan tillgångar och skulder mindre än det regisirerade akliekapiia
lel, Akliekapitelel har med andra ord hell eller delvis gåu förlorat. När
aktiekapitalet har gått föriorai till mer än två tredjedelar, inlräder likvida
tionsplikt för bolaget. Lagstiftarens tanke därmed lorde vara att förlust-
bringande verksamheter skall stoppas medan tillgångarna ännu räcker till
belalning av skulderna och dessutom lill betalning av iikvidalionsförfaran-
det.

De s.k. faiiigkonkurserna. dvs. konkurser där tillgångarna inle förslår till betalning av likvidalionsförfarandel, utgör merparten av samtliga förelagskonkurser. Del lorde innebära alt många bolag fortsätter sin förlust-bringande verksamhet i strid mot likvidalionsbestämmelserna i akliebolagslagen ända lill dess del inte längre finns tillgångar kvar att beiala etl ordinärt konkursförfarande. Del är med till visshet gränsande sannolikhet elt mycket slort antal fatligkonkurser som innefattar gäldenärsbroltslighel.

Med hänsyn härtill föreslår arbetsgruppen en skärpning av bestämmelserna om likvidation och en skärpt kontroll av förelag i riskzonen, l.ex. företag där aktiekapitalet delvis har gåit förlorat men likvidationsplikl ännu inle inträtt.

Arbelsgruppen föreslår också åtgärder mol sådana manipulationer inför en förestående likvidation eller konkurs som innefattar byte av firma, säte och styrelse i syfte att vilseleda borgenärer och andra intressenter i bolaget och försvåra myndigheternas kontroll.

Arbetsgruppen aktualiserar också frågan om återbetalning av lån till aktieägare m. fl. som lämnals innan förbudet för bolag atl lämna sådana lån trätt i krafl saml föreslår åtgärder i syfte att påskynda avvecklingen av vilande bolag och skrivbordsbolag för att på detta och andra angivna sätt effeklivisera akliebolagsregislret.

Förslagen innebär bl. a.

- att bestämmelserna om likvidation när aktiekapitalet hell eller delvis gåll
föriorai skärps. Dels förordas en återgång till i huvudsak den ordning
som gällde lill utgången av år 1976, nämligen alt bolag som föriorai mer
än två tredjedelar av sitl aktiekapital inom viss tid måste förete full
täckning av akliekapiialel för alt bolaget skall undgå skyldighet att träda
i likvidation. Dels föreslås atl bolag inle får driva verksamhel under
längre lid utan atl ha Ivå tredjedelar av akliekapiialel täckt

Prop. 1979/80: 143 270

-all revisor skall ha skyldighel alt ansöka om likvidation när brislen i akliekapiialel inle täcks och bolagsstämman inle beslular om likvidation

- atl kvalificerad revisor skall finnas i bolag som inte har full täckning för bolagels registrerade aktiekapital

- atl paienlverkei skall pröva om del finns skäl lill ändring av bolagets firma eller den ort i Sverige där bolagels slyrelse skall ha sitl säte. En förutsättning för sådan ändring är vidare all bolaget i regislreringsären-det kan förete intyg av kvalificerad revisor som utvisar atl full täckning finns för aktiekapitalet och alt någon allvarlig betalningsanmärkning inle under det närmasl föregående året har riklats mot bolaget

- att akliebolag varje år i samband med atl det skickar in årsredovisning till patentverket skall bifoga en akluell förleckning över bolagels styrelseledamöter m. fl.

-alt det i övergångsbestämmelserna till 1973 års lagsliftning om förbud mot län lill aklieägare m. fl. föreskrivs all lån av detta slag som lämnats innan förbudet trätt i kraft, vid utgången av år 1981 skall vara återbetalda till bolagel. åtminslone lill den del som behövs för atl bolagets registrerade aktiekapital skall vara täckt

-alt aktiebolag årligen skall erlägga en "regislerhållningsavgift". Avgiften syftar till atl påskynda avvecklingen av vilande bolag och skrivbordsbolag och finansiera en upprustning av aktiebolagsregistrel.

Prop. 1979/80: 143 271

Författningsförslag

1 Förslag till

Lagom ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom förordnas i fräga om akliebolagslagen (1975: 1385)

dds att 8 kap. 15 8, 10 kap. 3 och 6 68, 13 kap. 2 och 17 88 samt 19 kap.

2 § skall ha nedan angivna lydelse,

dds alt i lagen skall införas två nya paragrafer, 13 kap. 2 a och 16 kap. 3, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 15 8

För registrering skall bolaget anmäla vem som utsetts till styrelseledamot, verkställande direktör och suppleant saml till firmalecknare ävensom deras postadress och personnummer. För regisirering skall även anmälas av vilka och hur bolagels firma tecknas.

Anmälan göres första gången när bolaget enligt 2 kap. 9 8 anmäles för registrering och därefter genast efter det att ändring inträffat i förhållande som anmälls eller skall anmälas för regisirering enligt första stycket. Rätt all göra anmälan lillkommer även den som anmälningen gäller.

Ändras bolagets postadress, skall bolagel genast anmäla del för registrering.

Senast en månad efler ordinarie bolagsstämma skall bolaget till regislreringsmyndigheten insända en aktuell förleckning över bolagets styrelseledamöter, verkställande direktör, suppleanter och firma-tecknare med uppgift om deras postadresser och personnummer.

10 kap. 3 8 Uppgår bolagels bundna egna kapital till minst en miljon kronor, skall minst en av bolagsstämman utsedd revisor vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor.

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor om

1, tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger etl gränsbelopp som moisvarar I 000 gånger det enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet för den sista månaden av respeklive räkenskapsår,

2, antalet anställda hos bolaget under de två senaste räkenskapsåren i medeltal översiigii 200, eller

3, bolagets aktier eller skuldebrev är noterade på fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.

Regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer kan i fråga om vissi bolag, beiräffande vilkel de i andra slyckel I eller 2 angivna omslän-

Prop. 1979/80: 143 272

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

digheierna föreligger, förordna alt bolagel får utse viss godkänd revisor i stället för auktoriserad revisor, Sädanl beslul är gilligl i högsl fem år.

Vad i andra och iredje slyckena föreskrives gäller även för moderbolag i en koncern om nettovärdet av koncernföretagens lillgångar enligi fastställda koncernbalansräkningar för de två senasle räkenskapsåren överstiger del gränsbelopp som anges i andra slyckel eller om antalet anslällda vid koncernföretagen under nämnda tid i medeltal översiigii 200.

I annal bolag än som avses i försia, andra och fiärde slyckena skall auktoriserad revisor eller godkänd revisor utses, om ägare till en tiondel av samtliga akiier begär det vid bolagsstämma, där revisorsval skall ske.

/ bolag där enligi senast fastställda balansräkning full täckning inte jinns för bolagels regisirerade aktiekapital skall minsl en av bolagsstämman utsedd revisor vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor.

10 kap. 68 På anmälan skall länsstyrelsen förordna behörig revisor

1.    när auktoriserad revisor eller I. när auktoriserad revisor eller
godkänd revisor ej är utsedd enligt      godkänd revisor ej är utsedd enligt
3 8 första-fiärde styckena.                   3 8 första-fiärde eller .sjätte slyc
kena.

2. när revisor är obehörig enligt 2 8 första slyckel eller 4 8 första eller andra stycket, eller

3. när beslämmelse i bolagsordningen om antalet revisorer eller om revisors behörighet åsidosalls.

Anmälan enligt första slycket kan göras av envar. Slyrelsen är skyldig göra anmälan, om ej rätlelse ulan dröjsmål sker genom den som utser revisor.

Har bolagsstämman underlälil all på begäran enligi 3 6 femle slycket ulse aukloriserad eller godkänd revisor och aklieägare inom en månad från stämman gör framställning till länsstyrelsen, skall denna förordna sådan revisor.

Förordnande enligt denna paragraf skall meddelas efter bolagels hörande och avse tid lill dess annan revisor blivit i föreskriven ordning utsedd. Vid förordnande enligt första slycket 2 skall länsstyrelsen entlediga den obehörige revisorn.

13 kap.
2 8
Finner slyrelsen vid upprättande Det åligger styrelsen atl oför-

av balansräkning eller eljest, all dröjligen upprälla sårskild balans-bolagets eget kapital understiger en räkning när helst anledning före-iredjedel av del regisirerade aktie- kommer till antagande, attboVagets kapilalel, skall slyrelsen snarast egel kapital understiger en tredjedel möjligt till bolagsstämma hänskjuta av del regisirerade aktiekapitalet.

273

Prop. 1979/80: 143

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

Visar balunsräkningen att så är fallet, skall slyrelsen snarast möjligt lill bolagsstämma hänskjuta fråga om bolagel skall träda i likvidation. Godkännes ej på ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår balansräkning som ulvisar alt ///// täckning finns för det registrerade aktiekapitalet, skall slyrelsen eller revisor, om ej bolagsstämman beslular all bolagel skall träda i likvidation, hos rätlen ansöka att bolaget försattes i likvidation. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot, verkställande direktör eller aklieägare.

Göres ansökan enligt försia slyckel, förordnar rälien atl bolaget skall träda i likvidation, om ej under ärendets handläggning i lingsrätlen slyrkes att balansräkning utvisande att full täckning finns för det registrerade aktiekapitalet blivil granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

fräga om bolagel skall träda i likvidation. Fastställes ej pä ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår balansräkning som ulvisar all del egna kapitalet uppgår till hälften av del regisirerade akliekapiialel, skall slyrelsen, om ej bolagsstämman beslular all bolaget skall träda i likvidation, hos rätlen ansöka att bolagel försättes i likvidation. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot, verkslällande direkiör revisor eller aklieägare.

Göres ansökan enligt första slyckel, förordnar rätten alt bolaget skall träda i likvidation, om ej under ärendets handläggning i tingsrätten slyrkes att balansräkning ulvisande all bolagets egel kapital uppgår tdl hälflen av del registrerade aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Vid beräkning av det egna kapitalels storlek tilägges inom linjen en post ulvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa, om de redovisades till försäljningsvärdel med avdrag, för försäljningskostnaderna. Beiräffande sådana anläggningstillgångar, som undergår fortlöpande värdeminskning, gäller dock alt de upptages lill anskaffningsvärdet minskal med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar, om därigenom erhålles ett högre värde.

Underlåter styrelseledamöterna att fullgöra vad som åligger dem enligt försia stycket, svarar de och andra som med vetskap härom handlar på bolagets vägnar solidariskt för bolagets uppkommande förbindelser. Sådant ansvar inträder även för aklieägare som, när likvidalionsplikt föreligger enligt försia slyckel iredje meningen, med vetskap härom deltager i beslut all fortsätta bolagels verksamhel. Ansvarighet varom nu är fråga gäller dock ej för förbindelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan hänskjutits till rätlens prövning eller balansräkning utvisande atl

Underlåter styrelseledamöterna att fullgöra vad som åligger dem enligt första slycket, svarar de och andra som med vetskap härom handlar på bolagels vägnar solidariskt för bolagels uppkommande förbindelser. Sådant ansvar inträder även för aktieägare som, när likvidationsplikt föreligger enligt försia stycket andra meningen, med vetskap härom deltager i beslut atl fortsätta bolagets verksamhel. Ansvarighet varom nu är fråga gäller dock ej för förbindelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan hänskjutits till rättens prövning eller balansräkning utvisande att 18 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 143. Bilagcdcl

Prop. 1979/80: 143 274

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bolagels eget kapital uppgår lill full täckning finns för del reglsire-
hälflen av del regisirerade aklieka-      rade aktiekapitalet blivil granskad
pitalet blivit granskad av revisorer-     av revisorerna och godkänd av bo
na och godkänd av bolagsstämma.     lagsstämma.

13 kap. 2a 8

Om bolagsstämman för andra räkenskapsåret i följd fastställer en balansräkning som utvisar atl bolagets egel kapital understiger två tredjedelar av del registrerade aktiekapitalet, skall den samiidigi pröva frågan om bolagel skall iräda i likvidalion. Beslånimdserna i 2 § Jörsla slyckel iredje och fjärde meningarna saml andra-fiärde styckena har molsvarande lill-lämpning.

13 kap.
17 8
Har bolaget trätt i likvidation på Har bolaget trätt i likvidation på
grund av bolagsstämmans beslul el- grund av bolagsstämmans beslut el
ler, i fall som avses i 2 6, på grund ler, i fall som avses i 2 8, på grund
av rättens beslut, kan stämman se- av rätlens beslul. kan stämman se
dan revisorerna avgivit yttrande be- dan revisorerna avgivit yttrande be
sluta att likvidationen skall upphöra sluta atl likvidationen skall upphöra
och bolagets verksamhet återuppta- och bolagets verksamhel återuppta
gas. Sådant beslut får dock ej fat- gas. Sådanl beslul fär dock ej fat
tas, om likvidationsanledning på tas, om likvidationsanledning på
grund av denna lag eller bolagsord- grund av denna lag eller bolagsord
ningen föreligger eller om bolagets ningen föreligger eller om bolagels
eget kapital beräknat enligt 2 8 eget kapital beräknat enligt 2 8
tredje stycket ej uppgår till hälften tredje stycket ej täcker hela det re-
av det registrerade aktiekapitalet gistierade aktiekapitalet eller om
eller om utskiftning ägt rum, utskiftning ägt rum.

När beslut enligt första stycket fattas, skall samtidigt väljas styrelse.

Bolagsstämmans beslut om likvidationens upphörande och val av styrelse skall av likvidatorerna genast anmälas för registrering. Beslulel fär ej verkställas förrän registrering skett.

öm likvidationsbeslut som avses i 1-4 88 blivit upphävt genom domstols lagakraftägande dom eller beslut, skall likvidatorerna genast göra anmälan därom för registrering samt kalla till bolagsstämma för val av styrelse.

När likvidation upphört enligt denna paragraf, äger 14 8 motsvarande tillämpning.

Prop. 1979/80: 143 276

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6.' Bestämmelserna i 103 6 I mom. tredje slyckel lillämpas även i fråga om penninglån som lämnals och ansvarsförbindelser som ingåtts före lagens ikraftlrädande under förutsättning all lånet eller ansvarsförbindelsen är av det slag som avses med det i 75 a 8 stadgade förbudet. Uppgift om lånet eller ansvarsförbindelsen skall även lämnas i förteckning som avses i 75 c 8.

Vad i 75 c 8 försia slyckel fiärde punklen föreskrives äger ej tillämpning på lån och ansvarsförbindelser som bolaget lämnat före ikraftlrädandel.

Penninglån som lämnats före lagens ikraftträdande skall, om lånel är av det slag som avses med det i 75 a § stadgade förbudet, senast vid ulgången av år 1981 vara återbetalat till bolaget till den del det behövs för atl det vid denna tidpunkt skall finnas full täckning för bolagets registrerade aktiekapital. Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek skall lånel ej anses ha något värde. Bestämmelserna i 12 kap. 8 § akliebolagslagen (1975:1385) har motsvarande till-lämpning.

Senasle Ivdelse 1977:320

3 Förslag till

Förordning om ändring i aktiebolagsförordningen (1975: 1387)

Härigenom förordnas i fråga om akliebolagsförordningen (1975: 1387) dels all 23 8 skall ha nedan angivna lydelse,

dels atl i förordningen skall införas en ny paragraf, 32 a 8, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 8
Anmälan för registrering enligt 13 Anmälan för registrering enligt 13
kap. 17 8 tredje stycket aktiebo- kap. 17 8 Iredje slyckel aktiebo
lagslagen (1975: 1385) av beslut all lagslagen (1975; 1385) av beslul alt
likvidation skall upphöra och bola- likvidalion skall upphora och bola
gets verksamhet återupptagas skall gets verksamhel ålerupplagas skall
innehålla försäkran all likvidations- innehålla försäkran att likvidations
anledning enligt nämnda lag eller anledning enligt nämnda lag eller
bolagsordning ej föreligger, alt bo- bolagsordning ej föreligger, att bo
lagets eget kapital beräknat enligt lagels egel kapital beräknai enligt

Prop. 1979/80: 143 277

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap. 2 8 tredje slyckel samma 13 kap. 2 8 iredje slyckel samma

lag uppgår lill hälften av del regi- lag läcker hela del regisirerade ak-

slrerade akliekapiialel saml atl ul- liekapitalel samt all utskiftning ej

skiftning ej har ägt rum. har ägl rum.

Vid anmälan skall ges in

1. Ivå avskrifier av bolagsstämmans protokoll,

2. avskrift av revisorernas yltrande.

Vid anmälan äger 2 8 första slyckel I. 3 och 4, andra stycket samma paragraf saml 3 8 5-8 molsvarande lillämpning.

32 a 8

Vid anmälan jör registrering enligt 16 kap. 3 § akliebolagslagen av beslul om ändring i bolagsordningen så\-ill avser bolagets firma eller den ort i Sverige dår bolagets styrelse skall ha sill säte skall ges In

1. Ivå avskrifter av holagssiäm-mans prolokoll,

2. två exemplar av bolagsordningen i dess nya lydelse.

3. uppgifl om skälen för ändring
en.

4. intyg från aukloriserad eller
godkänd revisor om alt full täck
ning finns för bolagets registrerade
aktiekapital och att såviit känt nå
gon allvarlig betalningsanmärk
ning mol bolaget inte har förekom
mit under del närmast föregående
året.

Prop. 1979/80: 143 278

1 Inledning

Den dominerande associationsformen inom svensk induslri och annan näringsverksamhet är akliebolagel. Vid ulgången av år 1976 fanns 128016 inregistrerade aktiebolag. Endast omkring hälflen av de inregistrerade akliebolagen beräknas ha anslällda. Uppskattningsvis en tredjedel av bolagen driver ingen rörelse alls. Över 80% av akliebolagen kan antas vara enmans- eller fåmansbolag.

Aktieägarna svarar inle personligen för bolagels ålaganden och förpliktelser. Borgenärer får hålla sig till bolagets tillgångar. 1 syfte atl säkra borgenärernas rätt innehåller aktiebolagslagen (1975: 1385; ABL) ett flertal regler om inbetalning av aktiekapital och om skydd för akliekapiialel. Akliekapiialel fungerar med andra ord som ell slags garanii för borgenärs-intressena. Lagen innebär i delta hänseende bl. a. atl aktiekapitalet i princip inte får delas ul till aklieägarna. När en viss del av aktiekapitalet gått föriorai blir bolagel skyldigt all gå i likvidation.

Atl aktieägarna sålunda inle har någol personligt belalningsansvar för bolagels förpliktelser innebär risker för missbruk av aktiebolagsformen. I en rad skrifter under senare år, senasl i BRA-rapporlen (Rapport 1978: I) Konkurser och ekonomisk brottslighet, har också gjorls gällande atl del förekommer en omfattande ekonomisk brottslighet med akliebolag som brottsverktyg.

Mot denna bakgrund diskuleras i denna promemoria ändringar i akliebolagslagen i syfle att försvära missbruk av aktiebolagsformen. Vad som därvid främst kommer i fräga är

- skärpt likvidationsplikl

- utvidgad skyldighel atl anlita kvalificerad revisor

- begränsningar i rätlen att byta firma och säte

- återbetalning av lån som lämnals innan lagstiftningen om låneförbud Irädde i krafl

- avveckling av skrivbordsbolag och vilande bolag

- effektivisering av aktiebolagsregistrel

2 Huvuddragen i gällande rätt

De grundläggande bestämmelserna om aktiebolag finns i ABL som trädde i kraft den I januari 1977, Genom lagen upphävdes 1944 års aktiebolagslag. Tillämpningsföreskrifter till ABL finns i akliebolagsförordningen (1975: 1387). Vikliga bestämmelserom aktiekapitalets storlek m. m. i bolag som har bildals enligt äldre lag finns i lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag (omtryckt 1977: 320).

I ABL slås inledningsvis fast atl delägarna inle svarar personligen för bolagets förpliktelser och att aktiekapitalet skall uppgå lill minsl 50000 kr. Vidare ges en koncerndefinilion (I kap.). Därefter ges beslämmelser om aktiebolags bildande (2 kap,). Här skall endasl nämnas att varje bolag skall ha en bolagsordning som anger bl. a. bolagels firma och den ort i Sverige där bolagets slyrelse skall ha sitl säte (2 kap. 4 8). Särskilda regler ges i syfte alt kontrollera all aktiekapitalet faktiskt inbetalas till bolagel (2 kap. 9 8). Bolagel skall registreras hos patent- och registreringsverket (palenlverket). Innan aktiebolag registrerats kan det inle förvärva rälligheler eller ådra sig skyldigheler (2 kap. 13 6).

Prop. 1979/80: 143 279

I de följande kapitlen ges beslämmelser om akiier, aktiebrev m. m. och aktiebok (3 kap.), ökning av aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission (4 kap.) samt konverlibla skuldebrev och skuldebrev förenade med oplionsräll lill nyleckning (5 kap.). Efter mönsier av reglerna om akliebolags bildande ges beslämmelser i syfle atl konlrollera alt akliekapiialel faktiskt inbelalas lill bolagel (4 kap. 12 och 13 88 saml 5 kap. 14 8).

Som angells inledningsvis är del en grundläggande princip i akliebolags-rällen att aktiekapitalet i princip inle får delas ul till aktieägarna. Utbetalning lill aklieägarna av bolagets medel får ske endasl enligi beslåmmelserna i ABL om vinsluidelning, ulbeialning vid nedsältning av akliekapiialel eller reservfonden och utskiftning vid bolagets likvidalion. I 6 kap. regleras nedsällning av aktiekapitalet. Särskilda bestämmelser ges i syfte att lillgodose borgenärsinlressena vid återbetalning av aktiekapital till aklieägarna (6 kap. 6 8).

I 7 kap. förbjuds bolagels förvärv av egna akiier. Vidare regleras s.k. vinslandelsbevis. Bolagets ledning regleras i 8 kap.

Aktiebolag skall ha en styrelse med minsl tre ledamöter. Uppgår aktiekapitalet eller maximikapitalet ej lill I milj. kr., kan dock styrelsen bestå av en eller två ledamöier, om minsl en suppleant finns. Styrelseledamots uppdrag gäller för lid som anges i bolagsordningen (8 kap. 1 8). Uppdrag som styrelseledamot upphör i förlid om ledamolen eller den som utsett honom begär del (8 kap. 2 8). I bolag vars aktiekapital eller maximikapital uppgår till minst I milj. kr. skall styrelsen utse en verkställande direktör. 1 andra bolag kan slyrelsen utse verkslällande direkiör (8 kap. 3 8). Bolaget skall för registrering anmäla vem som utsetts lill styrelseledamot, verkställande direktör och suppleant samt till firmatecknare med angivande av deras postadress och personnummer. Anmälan görs första gängen bolaget anmäls för registrering och därefler genast efter del alt ändring iniräffal i förhållande som enligt vad nyss nämnts har anmälls eller skall anmälas för regisirering. Rätt att göra anmälan tillkommer även den som anmälningen gäller. Ändras bolagets postadress skall bolaget genast anmäla det för registrering (8 kap. 15 8).

Saknar bolaget lill regislrel anmäld behörig styrelse eller verkslällande direkiör som skall finnas enligt ABL är bolaget likvidalionsplikligl. Fråga om likvidation prövas av rätlen på anmälan av patentverket eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkslällande direkiör, aklieägare eller av borgenär eller annan vars räll kan vara beroende av alt någon finns som kan förelräda bolagel (13 kap. 4 8).

I 9 kap. regleras bolagsstämma och i 10 kap. revision och särskild granskning. ABL känner sålunda till fyra bolagsorgan, nämligen bolagsstämma, slyrelse, verkställande direktör och revisor. Kompetensfördelningen mellan de olika bolagsorganen kan i korlhel beskrivas på följande säu. Bolagsslämman är det överordnade i sista hand beslutande organet, Slyrelsen har hand om förvallningen av bolagets angelägenheter. Finns verkslällande direkiör, handhar han den löpande förvallningen och förvallningen i övrigt lillkommer slyrelsen. Revisorerna har lill uppgift atl granska styrelsens och verkställande direktörens förvallning och bolagets räkenskaper.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas inom sex månader efler utgången av varje räkenskapsår. Vid sådan stämma skall beslut fattas om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen, dispositioner beträffande bolagels vinst och förlust saml ansvarsfrihet ål styrelseledamöterna och verkställande direktör (9 kap. 5 8). Senasl en månad efter del atl resullaträk-

Prop. 1979/80: 143 280

ningen och balansräkningen blivit fastställda, skall avskrift av årsredovisning och revisionsberättelse insändas lill palentverket där de blir offentliga (11 kap. 3 8). Har bolagel ej enligt 11 kap, 3 8 sänt in årsredovisning för de senasle två räkenskapsåren kan bolagel försällas i likvidalion i samma ordning som när behörig slyrelse saknas (13 kap. 4 8).

Revisor skall i likhet med övriga bolagsfunklionärer i princip vara svensk medborgare och bosall i landel. Den som är omyndig eller i konkurs kan inle vara revisor elc. (2 kap. 2 8,8 kap. 118,10 kap. 2 och 14 88 saml 13 kap. 7 8)- I vissa bolag krävs kvalificerad revisor. Uppgär bolagets bundna egna kapital lill minsl 1 milj. kr. skall sålunda minst en av bolagsstämman ulsedd revisor vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor. Krav på auktoriserad revisor föreligger om tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger 1000 basbelopp (f n. 13,1 milj.kr.). antalet anslällda hos bolagel under samma tid i medeltal överstigit 200 eller bolagets aktier eller skuldebrev är noterade på fondbörs eller fondhandlarlisla (10 kap. 3 8).

Redovisningsbestämmelserna finns i 11 kap. saml i bokföringslagen (1976: 125). Vinstutdelning och annan användning av bolagets egendom regleras i 12 kap.

Som tidigare har nämnts innehåller ABL vissa bestämmelser som skall garaniera att det bundna kapitalet stannar kvar i bolagel och fullgör sin funktion som säkerhet för bolagets fordringsägare. Den grundläggande regeln i detta sammanhang är att utbetalning lill aktieägarna av bolagets medel endast får ske enligt bestämmelserna om vinstutdelning, utbetalning vid nedsätlning av aktiekapitalet eller reservfonden och utskiftning vid bolagels likvidation (12 kap. 1 8). Till skyddet för del bundna kapitalet räknas också bestämmelserna om nedsättning av aktiekapitalet (6 kap. 5 och 6 66), förbudet för bolagel att förvärva egna aktier (7 kap. I 8), reglerna om reservfonden och uppskrivningsfonden (II kap. 4 6 och 12 kap. 4 8), begränsningarna i aktiebolags rätl all ge län till aklieägare och bolagsledning (12 kap. 7-9 68) samt bestämmelserna om tvångslikvidalion när viss del av aktiekapitalet gått föriorat (13 kap. 2 8).

I 13 kap. ges bestämmelser om likvidation och upplösning. Bolagsstämman kan när som helst besluta att bolaget skall träda i likvidation (13 kap. I 8).

Vidare finns de nyssnämnda bestämmelserna om tvångslikvidation. Finner slyrelsen sålunda vid upprättande av balansräkning eller eljest atl bolagels eget kapital understiger en tredjedel av del regisirerade aktiekapitalet, skall styrelsen snarast möjligt låta bolagsslämman pröva frågan om bolagel skall träda i likvidation. Bolagsstämman har emellertid möjlighet att i stället för att besluta om likvidation avvakta lill ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår även om den konstaterat atl aktiekapitalet gått förlorat till merän två tredjedelar. Faslslälls inle vid den nästföljande stämman balansräkning som visar att det egna kapitalel uppgår lill halva aktiekapitalet skall styrelsen, om stämman inle fattar likvida-tionsbeslul ansöka hos rätten om tvångslikvidalion. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot, verkslällande direkiör, revisor eller aktieägare. Av hänsyn till borgenärerna föreskrivs personligt belalningsansvar för bolagets uppkommande förbindelser för dem som handlar på bolagels vägnar med vetskap om att styrelsen bort underställa bolagsstämma frågan om likvidation resp. ansöka hos rätten om likvidation (13 kap. 2 8). Vid missbruk av aklieägarinflylande samt då behörig styrelse saknas m. m. kan tvångslikvidalion också ske (13 kap. 3 och 4 88).

Prop. 1979/80: 143 281

Enligt punkten 3 av övergängsbeslämmelserna lill lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944:705) om akliebolag kan styrelseledamot, verkslällande direkiör, aktieägare, borgenär eller annan vars rätl kan vara beroende därav under liden d. I oktober 1980-d. 31 mars 1981 hos rätten ansöka om likvidalion av bolag som bildats enligt äldre lag och vars aktiekapital ej uppgår till 50 000 kr. vid utgången av september 1980.

Om någon anmälan rörande bolagel inte har kommii in till patentverket under de lio senaste åren, skall verket på lämpligt säll undersöka om bolagel upphört med sin verksamhel. Erhålls inte upplysning all bolagel fortfarande består, skall det avföras ur aktiebolagsregistrel och är därmed upplöst (13 kap. 18 6).

Bolag som bildals enligt äldre lag och vars regisirerade akliekapilal inte uppgår till 50 000 kr vid utgången av år 1981 skall avföras ur akliebolagsregislret och är därmed upplöst. Sådan upplösning kan också ske belräftande bolag vars regisirerade aktiekapital ej uppgår till angivna belopp, om samtliga aktieägare och styrelseledamöter begär det före utgången av oktober 1981. Bolaget får dock ej ha Iräll i likvidation eller ha försatts i konkurs. Upplösning som angivits nu är förenad med personligt betalningsansvar för bolagats förpliktelser för aktieägarna samt styrelseledamöter och verkställande direktör/punkterna 4 och 5 av övergångsbestämmelserna till lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag/.

Om etl akliebolag är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är bolaget upplöst när konkursen avslutas. Finns överskott skall bolaget avvecklas genom likvidation (13 kap. 19 6).

Slutligen kan ett bolag naturiiglvis upplösas genom fusion, varigenom bolagets tillgångar och skulder övertas av ett annat bolag. Fusion regleras i 14 kap.

I 15 kap. ges bestämmelser om skadestånd m m medan aktiebolags firma regleras i 16 kap. Aktiebolags firma skall innehålla ordel akliebolag. Firman skall lydligl skilja sig från annan förut i aktiebolagsregistrel eller filialregistrel införd ännu bestående firma. För registrering av aktiebolags firma gäller i övrigt vad som föreskrivs i firmalagen (1974:156) (16 kap. I 8).

Bundna och fria akiier behandlas i 17 kap. medan registrering m m regleras i 18 kap. ABL bygger i myckel på tanken att man genom registrering hos palenlverket av förhållanden som kan anias inlressera bolagels borgenärer och andra intressenter i bolaget kan förebygga missbruk av aktiebolagsformen, inte minst genom den publicitet som är förenad med regisirering (18 kap. 2 8). Det aktiebolagsregister som förs hos patenlverket är också offentligt och intresserade kan således ta del av dess innehåll. De redovisningshandlingar som enligt vad tidigare har nämnts årligen skall sändas in lill palenlverket (I I kap. 3 8) hålls också tillgängliga för allmänheten.

I 19 kap. ges bestämmelser om straff och vite. Palentverket kan vid vite förelägga verkställande direktören eller styrelseledamot all fullgöra skyldighel enligt ABL eller annan författning att lill verkel sända in behörig redovisningshandling m m eller all hos patenlverket göra behörig anmälan för regisirering. Försuttet vite utdöms av patenlverket (19 kap. 2 8).

Prop. 1979/80: 143 282

3 Patentverkets bolagsbyrå

Patenlverket är central förvaltningsmyndighet för ärenden om patent, varumärken, mönster, släktnamn och förnamn samt för akliebolags- och filialregislerärenden/inslruklionen (1977:822) för palenl- och registreringsverkel/. Bolagsbyrån handhar akliebolags- och filialregisierärendena. Ärendena kan indelas i fyra grupper: registrering, räkenskapshandlingar, registerutdrag och allmän informalion. Den regisirering bolagsbyrån bedriver brukar betecknas som subjeklregislrering dvs den skall dels ge bolagel (subjektet) etl firmaskydd, dels ge tredje man tillgång lill uppgifler om bolagel och dels möjliggöra koniroll över hur bolagel bildas och hur dess verksamhel bedrivs.

När ell bolag regislreras upprättar bolagsbyråns personal etl koncept för registreringsbevis. På konceptet antecknas bolagels organisationsnummer. Numret följer sedan bolagel lill dess upplösning. På konceptet antecknas vidare bolagets firma, styrelseledamöter elc. Konceptet mikrofilmas därefler. Resulialel blir en mikrofilm i slorieken I x 1 cm. Denna film fogas lill bolagels upplägg i aktiebolagsregistrel. Upplägget, som är i storleken 9x9 cm, finns i regislret ordnat efter bolagels organisalionsnummer. Akliebolagsregislret förs sålunda som ett kortregisler med registeruppgifterna återgivna på mikrofilm. De handlingar som legat till grund för registreringen biläggs aktiebolagsregistrel och förvaras särskilt för varje bolag. Till akliebolagsregislret hör vidare en alfabetisk förteckning över bolagen med uppgifl om organisationsnumret för varje bolag. När anteckning sker i registret om ändring av bolags firma, skall ändring ske även i denna förteckning. Äldre firmor bevaras emellertid i förteckningen.

Anteckningar i registret på grund av anmälan eller underrättelse enligt ABL görs på bolagets upplägg. Införing i registret numreras i löpande följd för varje bolag. Rent tekniskt sker det genom att bolagsbyråns personal upprättar ett koncept som sedan mikrofilmas varefter mikrofilmen fogas till bolagels upplägg i registret. Eflersom filmerna är så små kan upplägget rymma 20-30 filmer. Man kan sålunda genom filmerna på upplägget följa t. ex. förändringar i bolagels ledning.

Aktiebolagsregistrel får överföras till mikrofilm eller maskinläsbart medium. Detsamma gäller bl. a. ingivna årsredovisningar vilka skall förvaras särskilt för varje bolag.

Dataregislrering sker av vissa registreringsuppgifler. Ur datasystemet framställs bl. a. en lista över firmanamn (alfalistan) som används vid "likhetsgranskningen". Genom datorsystemet initieras vites- och likvidationsärenden.

4 Vissa statistiska uppgifter

År 1960 uppgick anlalel akliebolag till omkring 44 000. Tretton år senare, år 1973, hade antalet sligil lill 133 000, Den explosionsartade utvecklingen kan sannolikt förklaras bl. a. med hänvisning till den allmänna tilläggspensioneringen. Inkomst från andra förelagsformer än aktiebolag var nämligen under de första åren efter reformen inte pensionsgrundande mer än lill tvä tredjedelar. Även skatteskal kan ha bidragit till ökningen. De nytillkomna bolagen hade i flertalet fall ell myckel lågl aktiekapital.

Prop. 1979/80: 143 283

År 1973 beslutades med verkan fr.o.m. den 6 juni samma är au del lägsla tillåtna aktiekapitalet skulle höjas från 5 000 kr till 50000 kr. Bolag som bildats enligt äldre lag har därefter fåll ansiånd lill utgången av år 1981 med alt höja sill aktiekapital /punkten 2 av övergängsbeslämmelserna lill lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag/.

1973 års lagsliflning har medfört förändringar i bolagsbesiåndei. Förhållandel illuslreras av nedansiående labell.'

	1972	1973	1974	I97.S	1976	1977	1978
Bestående bolag
per3l.l2	125 282	133.364	132319	130655	128016	121406	120531
Regisirerade
nya bolag	18217	11 525	2 867	2 369	3 474	1451	2 705
Upplösta bolag	2 807	2 978	3.94	3 650	5 861	7 458-	5 594-

' Uppgifterna belr.iffande åren 1972-1976 har hämlats ur prop 1976/77:109 (s 9). Uppgiflerna beiräffande åren 1977- 1978 har inhämtals från paienlverkei. ■ Uppgiften avser dels antalet bolag som avförts ur regislrel genom frivillig avregistrering eller genom palenlverkels inilialiv enligt 13 kap. 18 S ABL, dels anlalel avsluiade konkurser och likvidationer saml dels anlalel nedlagda likvidationer.

Av uppgifterna framgår alt 1973 års lagsliftning inneburit en markant nedgång i antalet nyregistrerade bolag. Anlalel upplösta bolag har däremoi fortlöpande ökal. Det kan anmärkas alt av de år 1978 upplösta 5 594 bolagen hade 2 394 upplösts genom frivillig avregistrering enligt punklen 5 av de nyssnämnda övergångsbestämmelserna. Molsvarande siffra för år 1977 var 4 342. Som en följd av de angivna förändringarna har anlalel regisirerade bolag minskal och uppgår nu till drygl 120 000.

Knappt' hälflen av de 100000 akliebolag som år 1970 fanns regisirerade drev rörelse och betalade lön lill anställda. Av de rörelsedrivande akliebolagen hade nära 70 % ett aktiekapital som understeg 50000 kr.

År 1973" uppgick anlalet bolag som inle drev rörelse med anslällda lill ca 65 000. Uppskattningsvis 20000 av dessa drev rörelse ulan anslällda. Återstående ca 45 000 bolag, molsvarande omkring en Iredjedel av samtliga registrerade bolag, torde således inte alls ha drivit rörelse är 1973. Av dessa uppskattas 15 000 ha varil vilande bolag, dvs bolag som tidigare hade drivit rörelse. Antalet skrivbordsbolag, dvs bolag som bildats inle i syfte att omedelbart påbörja verksamhel utan för att senare överlåtas, uppskattas till ca 30000. Bland de icke rörelsedrivande bolagen lorde också ha ingått sk namnskyddsbolag, dvs bolag som bildats eller behållits för atl skydda en firma. Man lorde kunna räkna med att samtliga 65 000 akliebolag som år 1973 inte drev rörelse med anställda hade elt registrerat aktiekapital som inle uppgick lill 50000 kr.

Uppskattningsvis' 85 % av akliebolagen utfördes år 1971 av fåmansbolag. Därmed avses bolag vari högst lio fysiska personer direkt eller indirekt äger minst 75 % av aktiekapitalet. Närmare hälften av dessa redovisade inte någon beskattningsbar inkomst medan ytterligare ca 25% redovisade en beskattningsbar inkomsi av högsl I 000 kr.

' Uppgifterna hämtade ur prop. 1973:93 s. 87 ■ Uppgifterna hämtade ur prop. 1973:168 s. 7 ■* Företagsskatleberedningens delbelänkande (SOU 1975:54) Fåmansbokig (s. 161)

Prop. 1979/80: 143 284

5 Missbruk av aktiebolagsformen

Del lorde vara allmänl känt atl aktiebolag ofta utnyttjas i den ekonomiska brottsligheten. Mänga bolag bildas eller förvärvas uteslutande i syfle all tjäna som läckmanlel för brottslig verksamhet. Del finns professionella bolagsbildare som slår lill tjänst med skrivbordsbolag eller vilande bolag lill hugade spekulanter utan atl bry sig om köparens avsikter med bolagel eller t. o. m. med vetskap om atl bolagsförvärvel ingär som etl led i I ex elt skallebedrägeri. De bolag som används är oflasl fåmansbolag med lågl akliekapilal. En grundläggande leknik är ofta Iransaklioner inom s.k. oäkta koncerner, dvs rättshandlingar mellan två eller flera bolag som ägs av samma fysiska person eller begränsade personkrets.

Som exempel på denna leknik kan nämnas sådana s.k. vinst- och förlustaffärer som syflade till att befria aktiebolag från latenta skatteskulder. Aktierna i det skallebelaslade bolagel överläts genom ett formellt oantastligt avial. Därefler köpte den tidigare ägaren lillbaka tillgångarna i bolaget till ell annal bolag som han ägde. Skatteskulden låg kvar i det försålda bolagel som upplöstes efter konkurs eller likvidation. Del bolag som förvärvat de nyssnämnda tillgångarna fortsatte den tidigare verksamhelen under det gamla bolagsnamnet.

Efler förslag från företagsskalieberedningen har under 1970-talet flera åtgärder vidtagits på skattelagstiftningens område för all hindra att aktiebolagsformen utnyttjas för skatteflykt eller andra skattetekniska förfaranden som bedömis inle önskvärda. Här skall endast nämnas 1972 års lagstiftning rörande vinslbolagstransaklioner, 1973 års regler om s. k, interna aklieöverlåtelser samt 1976 års lagsliflning om fåmansföretagens beskattning.

När aktiebolag genom olika åtgärder tömts på sina tillgångar upplöses bolagel ofta genom s. k. fatligkonkurs dvs konkurs enligt 9 kap. konkurslagen (1921:225) när konkursboet inle förslår lill alt betala konkurskostnaderna. År 1973' uigjorde 70 % av samtliga företagskonkurser fatligkonkurser. Anlalel' akliebolag som gått i konkurs har sjudubblats under perioden 1964-1974. Aktiebolagen utgjorde 59 % av samtliga rättssubjekt som under år 1974 gick i konkurs i hela landet. 1 Siockholm torde andelen vara ännu högre. 1 en undersökning som genomförls inom BRÅ' av bl. a. konkurser som avslutats under år 1974 i Stockholms kommun utgjordes hela 70 % av konkurssubjekten av aktiebolag.

Åtskilliga av de bolag som försätts i planerad konkurs har under hela sin verksamhetsperiod driviis med förlust. En undersökning'' av aktiebolag som är 1970 försattes i konkurs visar att konkursbolagen i allmänhet hade brist i aktiekapitalet under hela perioden 1965-1970. I samma undersökning dras slutsatsen att gäldenärsbrottsligheten torde vara betydligt mera omfallande än den redovisade samt att anmälningsfrekvensen borde vara 40-50 % i samband med fatligkonkurser och 40 % vid ordinära konkurser.

I BRÅs rapport presenteras en rad modeller över otillåtna transaktioner och konkurser. I samtliga fall har de otillåtna transaktionerna skett via akliebolag. Undersökningen baseras på intervjuer med befattningshavare på olika myndigheter i Stockholm. Utmärkande för transaktionerna är atl

' Elableringar och konkurser i byggnadsindustrin. Ulredning från slalens industriverk. SIND I976;2

- Kedner; Förelagskonkurser SIND 1975;2 Konkurser och ekonomisk broilslighei BR.Ä Rapporl 1978:1 ■* Kedner: Förelagskonkurser SIND 1975:2

Prop. 1979/80: 143 285

ägarna genom manipulalioner med bolag och upprepade konkurser söker undkomma skaller och allmänna avgifter. Dessa ålgärder har emellerlid konsekvenser även på andra områden. Så försvåras exempelvis kontrollen över arbetsmiljön i sådana oäkta koncerner. I rapporlen om konkurser och ekonomisk brottslighet presenteras bl.a. följande modell pä hur man kan manipulera med hjälp av tre aktiebolag A, B och C;

Bolagel A arbelar utåt mot kundkretsen. Bolaget B anlitas av A för enlreprenadarbeien och i bolagel B finns de anslällda. Bolagel B hyr maskiner från bolagel C. I akliebolagen A och B har K sall in bulvaner i slyrelsen. I bolaget B finns en VD som är bulvan och inget har alt skaffa med bolagel. K har själv en förmansfunktion i bolagel B och i denna position utövar han den faktiska ledningen av bolagel.

Verksamhelen går ut på att samla kapitalet i bolaget C där även K har en bulvansiyrelse.

De olika momenten i förfarandel kan beskrivas så här.

- Bolagel A säljer vissa enlreprenadarbeien lill kunderna och A fär belall för dessa tjänster.

- Bolaget A har anlitat bolaget B för alt utföra dessa enlreprenadarbeien och A belalar således de pengar man fåll av kunderna lill bolaget B.

- Bolaget B betalar ut löner till de anslällda men belalar inle in källskatl, arbetsgivaravgift och mervärdeskatt.

- Bolagel B har nu hyrt maskiner av bolagel C för all kunna ulföra arbetet åt bolagel A och från bolaget C kommer det räkningar till B avseende hyra av maskiner och diverse andra utgifler.

- Bolaget B betalar en sä hög hyra lill C all del inle blir pengar kvar till att beiala källskatter, arbetsgivaravgifter och mervärdeskall.

- Bolagel B går då i fatligkonkurs.

- K har nu samlal de pengar som rätteligen tillhör staten i bolaget C.

- K vill emellertid fortsätta verksamheten och han bildar därför ett nytt B-bolag. Han väljer samma namn som bolaget B hade. Detla är helt lagligt. Del nya B-bolagel får endast ell nytl nummer i palenl- och registreringsverkels akiiebolagsregister.

- De anslällda i det urspmngliga B-bolagel överflyttas till det nya B-bolaget. De anställda har svårigheter att bojkotta det nya B-bolaget, eftersom de inle får arbetslöshetsunderstöd om de inte tar anvisal arbele i del nya B-bolaget.

- De anställda lider ingen ekonomisk förlust när B-bolagel går i konkurs eflersom de får ersäitning från den slatliga lönegarantin.

I den presenierade modellen är del vanligt att räkenskaperna i de "slaktade" bolagen förkommit genom t. ex. stöld eller brand och att de registrerade styrelseledamöterna vid konkursulbroltel kan förele protokoll e.l. som ulvisar alt de för lång lid sedan avgått ur bolagsstyrelsen.

Missbruk av aktiebolagsformen förekommer även i avsikt att kringgå arbetslagarbegreppet saml atl tillhandahålla grå eller svart arbetskraft. Bolagen skyltar utåt som entreprenadföretag med en rad underentreprenörer. Ägaren släller ul fakturor från underentreprenörerna lill huvudenl-reprenören. På fakturorna debiteras mervärdeskatt som huvudentreprenören drar av som ingående mervärdeskatt trols all del rör sig om förläckta löneutbetalningar och trots au underentreprenörerna inte betalt mervärdeskatt i sina redovisningar. I den ovan presenierade modellen övertas firman för de bolag som gåll i konkurs av del nystartade bolaget. Ofta sker emellertid en ändring av firman före konkursen. Den inarbetade firman övertas av elt annat ägaren tillhörigt bolag och räddas därigenom

Prop. 1979/80: 143 286

från all dras in i konkursen. Därefter kan verksamhel påbörias i samma bransch som lidigare under det inarbetade namnel.

Bylen av firmor kan även äga rum utan samband med konkurser. Exempel finns i polis- och skatleulredningar på åtskilliga ändringar och bylen av firma för samma aktiebolag under en kort lidsperiod. Det har förekommit atl dotterbolag elt flertal gånger bytl firma med varandra ulan nägon annan förklaring än all missleda myndigheter och allmänhet. Detta missbruk av firmaändringar har i olika sammanhang påpekats av myndigheter och uiredningar. I sill remissyttrande över förslaget till ny aktiebolagslag påpekade t. ex. företagsskalieberedningen all ell byle av akliebolags firma ofta ingått som ett moment vid genomförandet av skalteflyklstransaklioner.

Även byten av ort där bolagsstyrelsen enligt bolagsordningen skall ha sitl säte utgör ett moment i missbrukei av aktiebolagsformen. Av utredningar om mervärdeskallebedrägerier framgår atl bolagen placerals med säte i olika län dels för alt försvära kontrollmöjligheterna av in- och utgående mervärdeskalt, dels för atl i samband med konkurs undvika atl samma domstol handlägger de olika likvidations- och konkursförfarandena.

Missbruk av aktiebolagsformen kan också ha inlernalionella aspekter. Hos kriminalpolisen i Göteborg pågick exempelvis år 1973 en omfallande bedrägeriutredning som omfattade etl flertal aktiebolag. Två av huvudmännen hade genom olika bolag lyckats erhålla krediter vid imporl av varor. Bolagen avvecklades allteflersom varupartierna mottogs. 1 nästan samtliga fall avvecklades bolagen genom fatligkonkurser. Före konkursul-brotlet anmäldes ny styrelse - anlitade bulvaner - och bolaget registrerades dessulom på annan ort. Konkursen kom således att handläggas på annan ort än Göteborg. Det uppstod därför svårigheter alt karllägga omfattningen av hela bedrägeriverksamheten. En av huvudmännen i ärendel stod till Ijänst med överlålelse av vilande bolag och med arrangemangen i samband med avvecklingen.

Flera exempel på ulnyttjande av akliebolag i den ekonomiska brottsligheten har lämnals i utredningar och rapporter från olika myndigheter. Senast har uppbördsenheten vid länsstyrelsen i Stockholms län offentliggjort en dokumentation under rubriken "Del likvida fusket" Orsaker -konsekvenser — åtgärder, som medförl en debatt om vilka ålgärder som bör vidlas mol dessa oegenlligheler.

6 Utredningar

6.1 Översynen av konkursförfarandet

Konkurslagskommittén (Ju 1971: 06) tillkallades i juni 1971 för atl företa en allmän översyn av konkursförfarandet. Enligt direkliven skall översynen syfla till atl åstadkomma ett enklare och mera flexibelt konkursförfarande och därigenom ge möjlighet till en snabbare och mindre kostnadskrävande avveckling av konkursbo utan att rimliga garantier för rättssäkerhet och objektivitet åsidosätts.

I delbeiänkandel (SOU 1974: 6) Förenklad konkurs m. m. har kommittén föreslagil en ny ordning för handläggningen av mindre konkurser. Efter remissbehandling lades på våren 1976 fram prop. 1975/76: 210 om ändring i konkurslagen. Förslaget byggde i huvudsak på betänkandet. Det föreslogs

Prop. 1979/80: 143 287

atl till förvaltare i konkurs skall utses kronofogdemyndighet. I sill belänkande med anledning av propositionen anförde lagutskollel (LU 1976/ 77; II) viss Iveksamhel mot förvaltarförslaget. Utskottet ansåg även alt frågorna om förvaltnings- och tillsynsorganen borde tas upp i etl sammanhang. Riksdagen beslutade i december 1976 på lagutskollets hemställan avslå proposilionen.

Med anledning av riksdagens beslut har konkurslagskommittén fåll lill-läggsdirektiv (Dir 1977:09) som innebär att kommiitén ytterligare skall pröva frågan om förvaltningen i mindre konkursbon. Under den fortsalla översynen av konkurslagstiftningen bör enligt tilläggsdirektiven uppmärksammas att det under senare år har gett sig till känna ell behov av att motverka missbruk av konkursinstiiutet från gäldenärens sida genom upprepade konkurser. Vad som främst kommer i blickfältet är en uividgning av del i 199 a 6 konkurslagen upptagna förbudet för gäldenären atl under konkursen driva bokföringspliktig rörelse. En tänkbar lösning är att meddela sådant förbud också för viss lid efler konkursens upphörande (s. k. konkurskarantän). Också andra alternativ är emellertid möjliga. Fördjupade undersökningar i fråga om de upprepade konkurserna är nödvändiga för atl man skalf kunna ta ställning lill vilka åtgärder som krävs. Kommittén bör enligt tilläggsdirektiven närmare överväga hur man från konkursrättsliga uigångspunkter kan stävja missbruk av konkursinslitulet.

Konkurslagskommittén har i maj 1977 avgelt ännu etl delbetänkande (SOU 1977: 29) Konkursförvallning. Kommittén föreslår atl lillsynen över konkursförvaltningen läggs på ett stadigvarande organ som samtidigt övertar konkursdomarens uppgift att kontrollera konkursförvaltningen. Som nytt lillsynsorgan föreslås kronofogdemyndigheten, vilken i sådan funktion kallas tillsynsmyndighet. I belänkandet föreslås ändringar i flera avseenden beiräffande de ordinära konkurserna. Systemet med s. k. fatligkonkurser ersätts av en ny ordning för handläggning av mindre konkurser. Även i dessa konkurser utses förvaltare som skall ha samma kvalifikationer som förvaltare i ordinära konkurser. Alternativt föreslås en lösning enligt vilken förvallamppgifterna i konkurser, där det är uppenbart atl tillgångar hell saknas, ankommer på tillsynsmyndigheten. Beiräffande förvaltarens uppgifter i mindre konkurser skall i stort sett gälla samma regler som vid ordinära konkurser. Förvaltaren skall t, ex. utreda orsakerna till gäldenärens obestånd samt undersöka om del finns åiervinningsmöjlig-heler och om gäldenären kan antas ha gjort sig skyldig till gäldenärsbrotl. Kommittén föreslår även skärpningar av gäldenärens skyldigheler i syfte atl gäldenärer effektivare skall kunna hindras från all dra sig undan sina skyldigheter i samband med konkurs. - Betänkandet har lagts lill gmnd för en lagrådsremiss och en proposition beräknas läggas fram inom kort.

Konkurslagskommittén väntas avge ytterligare etl delbetänkande i februari 1979 med förslag till s. k. konkurskarantän i enlighet med tilläggsdirektiven,

6.2 Statskontoret

6.2.1 Samordning av data omföretag och organisaiioner

Regeringen gav i november 1977 statskontoret i uppdrag att utreda behovet av samordning avseende regisirering av data om företag och organisationer. Utredningen skall enligt direkliven vara en försludie och kunna utgöra underlag för ett ställningslagande till fortsatla åtgärder. Förutom en kartläggning av de olika registren, uppgifler i registren, uppgifts-

Prop. 1979/80: 143 288

lämnare och avnämare sker en allmän probleminvenlering avseende uppgiflslämnare, registeribrare och avnämare. Enligt direkliven skall utredningen utmynna i en beskrivning av vilka ålgärder som kan komma i fråga för all åsladkomma förenklingar och förbättringar i uppgiftslämnandet och registreringen samt inhämtandet av uppgifler frän andra regisler. En åtgärd som särskilt ska belysas är atl inrälla ell s. k. basregister för uppgifter om förelag, organisationer och offenlliga organ. Slatskonlorel har kontakt med delegationen (B 1977:09) för företagens uppgiftslämnande m. m. Enligt vad som inhämlats från statskontoret avser slatskonlorel att under första halvårel 1979 presentera en förstudie. Statskontoret har också behandlat frågan om den framtida organisationen av firmaregistreringen.

6.2.2 Patentverkets bolagsbyrå (Bo 10)

Statskontorets översyn av bolagsbyrån påbörjades år 1977 efter det att palentverket tillsammans med statskontoret genomfört ett projekt avseende planering av patenlverkets ADB-verksamhel. Enligt direktiven skall mälet vara en rationalisering av bolagsbyråns organisation och arbetsformer med inrikining på bl. a. snabbare handläggning av ärenden. Förslag har utarbetats till elt system med inriktning mot datorisering av diarie- och konceptuppgifter främst för registreringsanmälningsärenden. Det föreslagna systemet skall integreras med det befintliga datasystemet. Det innebär att filmrutinerna till slor del skall försvinna samtidigt som automatiserad utskrift av bevis och automatiserad övervakning skall tillkomma. Systemet skall även ge möjlighet till sammanslällningar över l.ex. personer i olika bolagsstyrelser och över bolag i vissa regioner. Datoriseringen skall enligt statskontorets förslag genomföras budgetåret 1980/1981.

7 Allmänna överväganden

Under senare år har del kommii en slröm av rapporter om alt aktiebolagsformen används för ekonomisk brottslighet (se avsnitt 5). Uppgifterna lyder på atl del säkerhetsnät som lagstiftaren sökt spänna i ABL till skydd för bolagels aktieägare, borgenärer, anställda och andra intressenter i bolaget är bristfälligt.

Utmärkande för aktiebolagsformen är att aktieägarna inte slår nägot personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. Som säkerhet för borgenärernas fordringar skall i stället finnas ett kapital som är bundet till bolaget, Detla kapital utgörs främst av aktiekapitalet. Till det bundna egna kapilalel räknas emellertid också reservfond och uppskrivningsfond (11 kap. 7 6 ABL).

Det förljänar all påpekas att del bundna egna kapitalel inle utgörs av pengar e. d. som hålls avskilda med tanke på framtida obestånd. Det egna kapilalel är en ren bokföringsposl som motsvarar skillnaden mellan bolagets bokförda tillgångar och skulder.

Om bolagets verksamhet går med förlust kan det komma till uttryck i bokföringen genom atl värdel på bolagels tillgångar - t. ex. kundfordringar - sjunker och/eller att bolagets skulder - t. ex. till bolagets leverantörer - ökar. Som en effekt härav minskar täckningen för det egna kapitalel. Om den förluslbringande verksamhelen fortgår tillräckligt länge, blir skillnaden mellan lillgångar och skulder mindre än det registrerade aktiekapitalet. Aktiekapitalet har med andra ord helt eller delvis gått förlorat. När

Prop. 1979/80:143 289

aktiekapitalet har gått förlorat lill mer än två Iredjedelar, inlräder likvidationsplikt för bolaget. Lagstiftarens lanke därmed lorde vara all förlust-bringande verksamheter skall stoppas medan tillgångarna ännu räcker till betalning av skulderna och dessutom lill betalning av likvidationsförfarandet.

Som redovisats i det föregående utgör de s. k. faiiigkonkurserna merparten av samtliga företagskonkurser. Del lorde innebära all många bolag fortsätter sin förluslbringande verksamhel i strid mot likvidalionsbestämmelserna i ABL ända till dess det inte längre finns tillgångar kvar att betala ett ordinärt konkursförfarande. Del är med lill visshet gränsande sannolikhet ett mycket stort antal fattigkonkurser som innefatlar gäldenärsbrotts-lighet.

Med hänsyn lill det anförda finns det skäl att nu ta upp lill prövning frågan om en skärpning av bestämmelserna i ABL om likvidation (avsnill 8). I anslutning härtill förtjänar att prövas frågan om en skärpl kontroll av företag i riskzonen, t. ex. företag där aktiekapitalet delvis har gått förlorat men likvidationsplikt ännu inte inträtt (avsnitt 9).

Nära samman med skärpta likvidationsregler hör frågan om åtgärder mot sådana manipulalioner genom byten av firma, säte och slyrelse som syftar till att vilseleda borgenärer och andra intressenter i bolaget och försvåra myndigheternas kontroll inför en föreslående likvidation eller konkurs. Hithörande frågor behandlas i avsnitt 10 och 11.

Därmed kommer man in på en annan kungstanke i akliebolagslagstiftningen, nämligen att genom registrering och i samband därmed publicering av viktigare beslut som fattas i bolaget - bolagsbildning, emissioner, byle av bolagsledning etc. - ge bolagets aktieägare, borgenärer och övriga intressenter tillfälle att följa verksamheten i bolaget och alt reagera på eventuella missförhållanden. I samma syfte har föreskrivits skyldighel för bolaget att varje år till patentverket ge in årsredovisningen som därmed blir offentlig. Patentverket har också givits i uppdrag att fortlöpande från såväl formell som materiell synpunkt granska anmälningshandlingar som ges in för registrering samt att tillse att behöriga redovisningshandlingar kommer in i föreskriven tid. I sammanhanget förtjänar att understrykas atl pressen genom sin bevakning av bolagens årsredovisningar m, m, fullgör en mycket viktig granskningsfunktion, särskilt i fråga om de slora börsnolerade bolagen.

Aktiebolagsregistret ger emellertid inle i dag den information om bolagen som åsyftas och som påkallas för att förebygga ekonomisk brottslighet. Det grundläggande skälet till detta är del stora anlalet aktiebolag. F. n, finns drygl 120000 regisirerade aktiebolag. Uppskattningsvis en tredjedel av dessa - ca 40000 - driver inte nägon rörelse alls. Trols det finns de upptagna i aktiebolagsregistrel och förorsakar ell omfattande arbete för patenlverkets personal. Och den som söker information ur registret riskerar att villa bort sig i mängden av företag.

Det är ocksä en källa till oro att det finns ell sä stort antal vilande bolag och skrivbordsbolag som jämförelsevis enkell kan utnyttjas i brottsliga syften. Man kan utgå ifrån att ett mycket slort antal icke rörelsedrivande bolag i dag har ett registrerat aktiekapital på endast 5 000 kr. Till yttermera visso måste man räkna med att detta belopp har sin motsvarighet bland bolagets tillgångar endast i form av en fordran på aktieägaren. Det låneförbud som infördes genom 1973 ärs lagstiftning har inte givits lillbakaver-kande kraft. Län som lämnats före den 6 juni 1973 till aklieägare och bolagsledning kan därför stå ute under obegränsad tid. Vid köp av sådant 19 Riksdagen 1979/80. I .sand. Nr 143. Bilagcdcl

Prop. 1979/80: 143 290

bolag torde förvärvaren visserligen överta ansvaret för förbindelsen, vilkel konstituerar en ny låneförbindelse som rätteligen kräver särskilt tillstånd enligi ABL. Det finns emellertid anledning atl befara alt särskilt lillstånd aldrig söks i dessa fall. Den som behöver ett akliebolag för alt genomföra en lagstridig transaktion behöver därför satsa endasl en bråkdel av det nominella aktiekapitalet, 5 000 kr., när han köper etl av de otaliga skrivbordsbolagen eller vilande bolagen.

Som anförts i det föregående skall i bolag som bildats enligt äldre lag aktiekapitalet senasl vid ulgängen av år 1981 ha höjls lill 50000 kr. I samband därmed kan elt storl anlal bolag komma att upplösas. För att förebygga en koncenlration av sådana ärenden till årsskiftel 1981/1982 har möjligheter öppnats redan nu till upplösning i enklare former av 5 000-kronorsbolag. Som framgått av avsnitt 4 upplöstes 2 394 bolag under är 1978 på detta sätt. Med hänsyn till de risker för brottslig verksamhet som skrivbordsbolagen och de vilande bolagen utgör finns det emellertid skäl att pröva om man kan påskynda avvecklingen av dessa lyper av bolag (avsnitt 13) och även i övrigt effeklivisera bolagsregislret (avsnitt 14).

8 Likvidation

8.1 Nuvarande ordning'

Aktiekapitalet kan gå helt eller delvis föriorai genom all bolagels rörelse går med förlust. Eftersom det bundna kapitalet skall ersälta aktieägarnas personliga betalningsansvar för bolagets skulder, upptar lagen bestämmelser om att aktiebolag är skyldigt att träda i likvidation, om aktiekapitalet helt eller delvis gäll förlorat.

Finner styrelsen således att bolagels eget kapital understiger en tredjedel av det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen snarasl låta bolagsstämma pröva frågan om bolaget skall träda i likvidation. Ofta upptäcks förlusten av aktiekapitalet i samband med att styrelsen upprätiar årsredovisningen. Men styrelsen skall närhelst den har anledning misstänka förlust i angiven omfattning genom upprättande av balansräkning eller på annal sätt förvissa sig om bolagels ställning.

Om inte ordinarie bolagsstämma är nära förestående, måste styrelsen kalla till extra stämma för att behandla likvidalionsfrägan. Har bolagels ställning uppmärksammats i samband med bokslutsarbetet kan del ligga nära lill hands att lidigarelägga den ordinarie bolagsstämma som skall fastställa årsredovisningen. Ibland kan en extra stämma undvikas genom att någon aktieägare tillskjuter medel eller, om han har fordringar på bolaget, efterger dessa och på så sätt förbättrar bolagets ställning. Det förtjänar att påpekas att tillskott eller eftergift av nu berört slag mäste vara oåterkalleligt och får således inte vara beroende av olika villkor. I princip bör samma krav kunna ställas pä sådana rättshandlingar som på apport och kvittning i samband med nyemission.

Även om aktiekapitalet har gått förlorat till två tredjedelar medger lagen bolaget visst rådrum för att undgå tvångslikvidation. Del står sålunda bolagsslämman frill, sedan den konstaterat förlust i angiven omfattning, att besluta att avvakta ulvecklingen, 1 sä fall uppskjuts likvidationspliklen till ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår. Om bolaget

' Bökmark, Nya akliebolagslagen, 6 uppl. s. 111 ff

Prop. 1979/80: 143 291

vid upprätiandei av årsredovisningen för år I upptäcker brislen i akliekapiialel och håller exira bolagsstämma i början av år 2 kan man dröja med atl la slullig ställning till likvidalionsfrägan till den ordinarie bolagsslämman under är 3. Upptäcks å andra sidan brislen på ell så tidigt sladium alt extra bolagsstämma hålls redan under år I, kan bolagel endasl hålla likvidations-frågan öppen lill ordinarie bolagsstämman år 2.

Den lid som sålunda står lill bolagels föfogande kan användas för all skaffa nyll kapital l.ex. genom nyemission. Elt annal säll all undvika ivångslikvidalion är atl sätta ner del befintliga aktiekapitalet och använda nedsätiningsbeloppel för all läcka balanserad föriust. En sådan nedsällning är förenad med etl treårigt vinstutdelningsförbud (6 kap. 5 8).

Fastställs inle vid den följande ordinarie stämman balansräkning som visar atl del egna kapilalel uppgår lill halva aktiekapitalet - evenluelll efter registrerad ökning eller nedsäUning av akliekapiialel - skall styrelsen, om stämman inle fattar likvidalionsbeslul, ansöka hos rälien om Ivångslikvidalion. Bolagsslämmans prövning om likvidalionsplikt föreligger sker med hänsyn lill bolagels siällning på bolagsslämmodagen och inle på balansdagen. Ansökan om ivångslikvidalion kan göras även av siyrelse-ledamot, verkslällande direkiör, revisor eller aktieägare. Bolagel kan undgå rättens beslut om tvångslikvidalion genom all under ärendeis handläggning i tingsrätten förebringa bevisning om atl likvidationsanledningen upphört.

Beräkningen av bristen i det egna kapilalel skall ske på grundval av balansräkning som upprättas enligt vanliga regler. Dock föreskrivs vissa modifikationer. Dessa avser all förhindra all etl bolag tvingas i likvidation i fall då det har dolda reserver av sådan storlek au del i verkligheten inte föreligger ekonomisk grund för tvångslikvidalion. Bolagel skall således lill de i balansräkningen enligt vanliga regler redovisade tillgångsvärdena inom linjen lägga en posl som motsvarar skillnaden mellan tillgångarnas redovisade värde och deras beräknade värde vid normal försäljning efter avdrag för försäljningskostnaderna. Beiräffande sädana anläggningslillgångar som undergår forllöpande värdeminskning skall värdel dock upptas lill anskaffningskostnaderna minskade med erforderliga av- och nedskrivningar, om därigenom - som inle sällan t. ex. beiräffande maskiner är fallel - erhålls elt högre värde. Denna redovisning inom linjen skall göras såväl vid de ivå lillfällen då bolagsstämman skall pröva frågan om likvidalion som då rätten prövar samma fråga.

Erfarenhelen visar alt del alllför ofta förekommer all verksamhelen fortsätts långt efter det all likvidationsskyldighel inträtt. Av hänsyn till borgenärerna föreskrivs därför personligt belalningsansvar för dem som handlar på bolagets vägnar med vetskap om atl slyrelsen underlåtit underställa bolagsstämma fråga om likvidation resp. ansöka hos rätten om likvidation. Sådanl ansvar inlräder även för aktieägare som vid den nästföljande ordinarie bolagsslämman med vetskap om atl likvidationsplikl föreligger dellar i beslul all fortsätta bolagets verksamhel. Ansvarigheten gäller bolagets uppkommande förbindelser.

1 lagen anges ytierligare några likvidationsgrunder. Här skall endasl nämnas all bolagel skall träda i likvidation, om bolagel saknar lill akliebolagsregislret anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör som skall finnas enligt akliebolagslagen eller om bolagel inle sänt in årsredovisning för någol av de två senaste räkenskapsåren lill patenlverkel.

När likvidalionsbeslul fallas skall samtidigt ulses en eller flera likvidatorer. Likvidatorerna iräder i styrelsens och verkslällande direklörs ställe.

Prop. 1979/80:143 292

Däremot upphör inte revisorsuppdrag genom alt bolaget träder i likvidation och de allmänna bestämmelserna om revision är fortfarande lillämpliga pä bolaget. Även bolagsstämmans ställning är i storl selt oförändrad men dess uppgifler begränsas naturligtvis av atl syftet med likvidationen är att avveckla bolagels verksamhel och göra det färdigt för upplösning. Därför kan ändring av bolagsordningen - l. ex. byle av firma eller säle -inte ske under likvidalion.

Likvidatorerna skall genast kalla bolagels okända borgenärer och sä snart del kan ske genom försäljning eller på annat lämpligt säu förvandla bolagels egendom till pengar, i den mån det behövs för likvidationen, samt betala bolagets skulder.

Bolagets upplösning bildar slutpunkten i likvidalionsförfarandel och sammanfaller med alt slutredovisning framläggs av likvidatorerna eller, om bolaget inte har tillgångar som täcker likvidationskoslnaderna, med all rätten förklarar att likvidationen skall nedläggas.

8.2 Överväganden

Skyldigheten att träda i likvidation när viss del av aktiekapitalet har gått förlorat har läng tradition.

Enligt 1910 års aktiebolagslag var skyldigheten för ell akliebolag alt träda i likvidation ovillkorlig när aktiekapitalet gåll föriorai lill tvä tredjedelar och bristen inle blivit helt fylld inom tre månader efter del bolagsstämman erhållit meddelande därom.

I 1944 års aktiebolagslag utsträcktes fristen för att hell fylla bristen till fyra månader från bolagsslämman. Dessutom medgavs bolagel rätl att undgå likvidationsskyldighet genom nedsältning av aktiekapitalet. Utgången av fristen medförde vidare inle längre omedelbar likvidalionsplikt ulan endast räll för styrelseledamot, verkställande direktör och aktieägare all hos rätten ansöka om likvidation.

Såväl 1910 som 1944 års aktiebolagslag innehöll beslämmelser om skyldighet för styrelse och verkställande direktör alt närhelst anledning fanns att anta att aktiekapitalet gåll föriorai till två tredjedelar, ofördröjligen upprätta en särskild likvidationsbalansräkning. Genom 1944 års lag infördes en skyldighet att inhämta revisors yttrande över likvidationsbalansräkningen.

1975 års lag innebären viss försvagning av borgenärsskyddet. Styrelsens plikt att agera vid befarad kapitalförlust har fått en mindre kategorisk avfattning. Fristen för bolagsstämman att besluta om likvidation har utsträckts ytterligare från fyra månader till "ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår", vilkel kan innebära mer än elt år. Dessutom behöver inte hela bristen fyllas. Del räcker alt halva aktiekapitalet är läckl vid sistnämnda bolagsstämma för att likvidationsplikl skall undgås.

Som skäl för de angivna lättnaderna anfördes' att kravel på att hela brislen måsle fyllas på kort tid var för strängt. Del kan inträffa all ell förelag belastas med stora utgifter under en förhållandevis kort period. Särskilt gäller detta i fråga om nystartade förelag under deras uppbyggnadsperiod. Del kan också hända att dessa utgifter inle molsvaras av några nyförvärvade lillgångar vilkas värde enlgit balansräkningen uppgår till de erlagda utgifterna. Sådana företag kan ibland komma under den

Prop. 1975: 103 s. 218 och s. 501.

Prop. 1979/80:143 293

gräns vid vilken likvidationsskyldighet föreligger. Del kan då vara myckel svårt, för att inte säga omöjligt, all inom kort lid läcka hela bristen i aktiekapitalet. En likvidation kan för sådana företag innebära en onödig värdeförstörelse som går ut över kapitalägarna och de anställda i företaget. Inte minst från de anställdas synpunkt är det nödvändigl alt ge likvidationshotade förelag ett visst rådrum för att undgå tvångslikvidalion. Del är också från den synpunkten påkallat att minska kraven på anskaffning av nytt kapital. En annan faktor av betydelse var atl man ville öppna möjlighet alt genom nyemission till nominella beloppel läcka erforderlig del av bristen i aktiekapitalet. Etl krav på att hela aktiekapitalet skall vara täckt medför nämligen att nyemission måste ske lill överkurs för att likvidationsskyldighet skall undgås.

Arbetsgruppen vill för sin del inledningsvis nämna all man genom 1975 års lagstiftning inte åsyftat nägon ändring i sak när det gäller styrelsens plikt atl agera vid befarad kapitalförlust. Den nya lydelsen, som har fått en avsevärt mindre kategorisk avfattning än enligt 1944 års lag, har emellertid vållat missförstånd om lagens innebörd. Arbetsgruppen förordar därför atl i lagen uttryckligen föreskrivs att del åligger styrelsen all, närhelst anledning föreligger till antagande, all bolagets eget kapital understiger en tredjedel av det registrerade aktiekapitalet, ofördröjligen upprätta särskild balansräkning för utrönande av bolagels ställning.

De skäl som ovan anförts för en så jämförelsevis lång tidsfrist för täckande av bristen som gällande lag medger är enligt arbetsgruppens mening bärande och gruppen föreslår inte nägon ändring på den punkten.

Däremot vill arbetsgruppen ifrågasätta om möjligheten till nyemission till nominella beloppet är etl tillräckligt skäl för att avstå från kravet på full täckning av aktiekapitalet vid utgången av den nämnda lidsfristen. Gmppen vill för sin del besvara frågan nekande med hänvisning till möjligheterna att göra aktieägartillskott.

Gruppen föreslår mot bakgrund av det anförda en åiergång till kravet i tidigare lagstiftning på full täckning av bristen sedan aktiekapitalet gått föriorai lill två iredjedelar, dvs. bolagets egel kapital understiger en tredjedel av aktiekapitalet. Förslaget innebär ändring i 13 kap. 2 8 ABL.

Atl likvidalionsplikt inträder först när två tredjedelar av aktiekapitalet gåu föriorai inger enligt gruppens mening vissa betänkligheter. Gmppen har övervägt en höjning av kvotdelen lill hälften för att minska möjligheterna att missbruka ABL genom atl uppsålligen låla aktiekapitalet sjunka under minimikapitalet och för atl förhindra atl bolag kommer i silualioner där bristen i aktiekapitalet blivit så stor all bolagel inle inom föreskriven tid förmår fylla den. Arbetsgmppen har emellertid avstått från att lägga fram förslag härom och föreslår på denna punkt endast en åiergång till den ordning som gällde lill ulgången av år 1976. I sak innebär emellertid dessa bestämmelser alt man i etl 50000-kronorsbolag kan låta täckningen av aktiekapitalet sjunka till 16666 kr och därefter fortsätta att driva verksamheten för all framtid med endast denna bråkdel av aktiekapitalet i behåll.

Arbetsgruppen menar att, om man i lagen lagt fast uppfattningen atl 50000 kr är etl minimum som ersättning för aktieägarnas personliga belalningsansvar, det inte bör vara tillåtet atl varaktigt driva akliebolag med lägre aktiekapital.

I fråga om aktiebolag med högre registrerat aktiekapital än 50000 kr synes grunderna för lagstiftningen moiivera att bolaget lar konsekvenserna av en förluslbringande verksamhel och sätter ner aktiekapitalet till överensstämmelse med vad det finns varaklig täckning för i form av tillgångar i

Prop. 1979/80: 143 294

bolaget. Det är inte försvarligt all bolag under en följd av år i akliebolagsre-gislrel skall slåla med akliekapilal som saknar läckning.

Med anledning av del anförda förordar arbelsgruppen all, om bolagsslämman för andra räkenskapsårel i följd fastställer en balansräkning som ulvisar att bolagels eget kapital understiger tvä iredjedelar av del registrerade aktiekapitalet, den samtidigt skall pröva frågan om bolagel skall träda i likvidalion. En regel härom bör las in i en ny 13 kap. 2a8 ABL.

I sammanhanget kan vidare anmärkas atl akliebolags egel kapiial i årsredovisningen skall uppdelas i bundel egel kapiial och frill egel kapital eller ansamlad förlust. 1 de silualioner förslaget tar sikle pä föreligger ansamlad förlust och balansräkningen kan då i denna del ha exempelvis följande utseende.

a) Bundet egel kapital

1) aktiekapital 50000

2) reservfond O

3) uppskrivningsfond O

b) Ansamlad förlust

1) balanserad föriusl 15 000

2) föriusl för räkenskapsåret 5 000

Den prövning bolagsslämman skall företa sker med utgångspunki i den fastställda balansräkningen. Nägon likvidalonsbalansräkning skall således inle upprättas, såvida anledning inte föreligger lill antagande atl förlusten är så stor atl två tredjedelar av aktiekapitalet har gått föriorai (jfr 13 kap. 2 8 försia stycket). Bestämmelsen är tänkt som en varning åt aktieägare och andra intressenter i bolaget. Akliekapiialel är inte lill fullo läckl och därmed aktualiseras frågan om likvidation. Stannar bolagsslämman för all fortsätta verksamhelen - t. ex. därför all man finner alt en likvidalionsbalansräkning skulle visa läckning för en tredjedel eller mer av aktiekapitalet - antecknas beslutet härom i stämmoprotokollei. Vid den ordinarie bolagsstämman under nästföljande räkenskapsårel - den iredje stämman i följd - måste emellerlid full läckning finnas för del registrerade akliekapiialel. Beräkningen härav sker med lillämpning av reglerna för likvidalionsbalansräkning. Slyrelsen måste således kompleltera del sedvanliga bolags-slämmomaterialei med en likvidalionsbalansräkning. om del inle redan av förslagel lill årsredovisning framgår atl full täckning finns för akliekapiialel.

Fastställs eller godkännes inle balansräkning som utvisar alt full täckning finns för del regisirerade akliekapiialel skall styrelsen, om inle bolagsslämman beslular att bolagel skall träda i likvidalion, hos rätten ansöka atl bolaget försålts i likvidation. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot, verkställande direktör eller aktieägare. Underlåter styrelseledamöterna au fullgöra vad som sålunda åligger dem, svarar de och andra som med vetskap härom handlar på bolagels vägnar solidariskt för bolagels uppkommande förbindelser, elc. Bestämmelserna i 13 kap. 2 6 försia stycket tredje och fjärde meningarna samt andra-fjärde slyckena har med andra ord motsvarande tillämpning vid den tredje stämman.

Visar likvidalionsbalansräkningen all full täckning finns för akliekapiialel men företer den ordinarie balansräkningen brisl på mer än en iredjedel av aktiekapitalet, måste likvidalionsbalansräkning upprättas även pä den fjärde elc. bolagsstämman så länge de två senasl faslställda balansräkningarna utvisar brist i angiven omfattning.

För atl säkra alt de nu föreslagna bestämmelserna lillämpas på avsett

Prop. 1979/80: 143 295

säu bör bolag som inle har silt akliekapilal tillfullo läckl åläggas skyldighel alt ha aukloriserad eller godkänd revisor. Till denna fräga ålerkommer arbetsgruppen i avsnill 9. Där behandlas också frågan om skyldighet för revisor atl ansöka om likvidalion när likvidationsplikl föreligger.

9 Kvalificerad revisor m. m.

9.1 Nuvarande ordning'

I ABL ges allmänna föreskrifter om revisorer i akliebolag. Dessulom finns beslämmelser om revisorsinlyg i vissa läll.

De allmänna bestämmelserna finns i 10 kap. Revisor väljs av bolagsstämman för tid och till anlal som anges i bolagsordningen. Mer än en revisor behöver inle finnas. Ingenting hindrar all revisorsuppdrag gäller t. v.

I bolagsordningen kan bestämmas all en eller flera revisorer, dock inte alla, skall tillsältas av annan än bolagsstämma, l.ex. slaien, kommun, de anslällda eller ägarna lill akiier av visst slag eller aktieägarminoritet av viss storlek. Utöver de allmänna behörighetskrav pä svenskl medborgarskap etc, som lagen uppställer för befallningshavare i bolagsorgan gäller såsom etl allmänt kvalifikationskrav alt revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden, som med hänsyn lill arlen och omfånget av bolagets verksamhel fordras för uppdragets fullgörande. Medan brister i fråga om medborgarskap elc. kan föranleda länsstyrelsen all förordna behörig revisor är del allmänna kvalifikationskravet sanktionerat endast på del sättet att om bolagsslämman till revisor ulser någon som inle uppfyller nämnda krav så kan bolagsslämmans beslut klandras. Till revisor kan ulses auktoriserat eller godkänl revisionsbolag. Bestämmelserom hur sådana bolag skall organiseras och drivas finns i förordningen (1973: 221) om auktorisation och godkännande av revisorer och i kommerskollegiets revisorskungörelse (KFS 1973: 6. omlryckt 1977: 23).

Större bolag är skyldiga alt anlita kvalificerad revisor. Sådana företag indelas i två grupper, varav den ena omfallar bolag som skall ha auktoriserad revisor och den andra gruppen omfattar bolag i vilken revisionen kan utföras av antingen aukloriserad revisor eller godkänd revisor. Vid lillämpningen av revisionsbestämmelserna likställs auktoriserat revisionsbolag med aukloriserad revisor och godkänl revisionsbolag med godkänd revisor.

Uppgår bolagels bundna egna kapital till minst I milj. kr., skall minst en av bolagsslämman utsedd revisor vara aukloriserad eller godkänd revisor.

Minst en av bolagsslämman utsedd revisor skall vara aukloriserad revisor om

1. tillgångarnas netlovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger etl belopp som moisvarar I 000 gånger det enligt lagen om allmän försäkring beslämda basbeloppet för den sista månaden av resp. räkenskapsår (f n. 13,1 milj. kr.).

2. anlalel anslällda hos bolagel under de två senasle riikenskapsåren i medelial överstigit 200. eller

Bökmark: Nya akliebolagslagen s. 48 11.

Prop. 1979/80: 143 296

3. bolagets aktier eller skuldebrev är noterade på fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.

Den balansomslutning som är relevant avser de redovisade tillgångsvärdena med avdrag för eventuellt redovisade passivposler för värdeminskning, varulagerreserv, ackumulerade överavskrivningar elc.

Del är av största vikt att revisor intar en självständig ställning i förhållande till bolaget. Med anledning härav uppställer lagen långtgående jävsbestämmelser (10 kap. 4 6).

Om aktiebolag försummar atl utse föreskrivna revisorer eller utser revisorer som inte är behöriga, kan länsstyrelsen ingripa. Står exempelvis revisor i läneskuld till del reviderade bolaget, skall länsstyrelsen entlediga honom och förordna behörig revisor.

Ingripande av länsstyrelsen är inte det enda medel som slår till buds för rätlelse då revisor saknas eller revisor är obehörig. Ett val på bolagsstämma av obehörig revisor kan klandras. För fall då revisor avgår eller entledigas eller blir obehörig föreskriver lagen vidare att styrelsen ofördröjligen skall föranstalta om nylt revisorsval. Det starkaste medlet torde emellertid vara att revisorer måsle finnas och medverka för att beslut om fastställelse av årsredovisning samt om vinstutdelning och decharge skall vara lagliga. Om revisor finns, men är jävig, kan besluten bli klanderbara.

Revisor skall i den omfattning god revisionssed bjuder granska bolagels årsredovisning jämte räkenskaperna samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning. Även om revisorerna normall tillsätts av bolagsslämman så utövar de sin granskning inte bara i aktieägarnas inlresse. Revisor är skyldig alt se till att bolaget iakttar de bestämmelser i akliebolagslagen eller bolagsordningen som avser att skydda bolagets borgenärer, anställda och den aktieköpande allmänheten. Detsamma gäller i fråga om de bestämmelser i lagen som avser att ge skydd för de enskilda aktieägarna. Även del allmännas intressen måste beaktas under revisionen.

Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till bolagsstämman. I denna berättelse skall anges bl.a. om styrelseledamot handlat i strid mot ABL eller bolagsordningen. För revisor gäller vidare vissa regler om tystnadsplikt och upplysningsskyldighet. Slutligen bör nämnas atl revisor som vid fullgörande av sitt uppdrag skadat bolaget kan åläggas skadeslåndsskyldighel.

Av det anförda framgår att lagstiftaren reserverat de kvalificerade revisorerna för i första hand de större bolagen. I de mindre bolagen gäller endast det allmänna kvalifikationskravet i 10 kap. 2 6, För vissa särskilda fall kräver lagen emellertid även i små bolag medverkan av kvalificerad revisor med särskilda intyg. För att säkra alt aktiekapitalet verkligen tillförs bolagel vid apportemission krävs sålunda i registreringsärendet intyg härom frän auktoriserad eller godkänd revisor. Av intyget skall vidare framgå att egendomen inte övervärderats och att den är eller kan antas bli till nytta för bolagets verksamhet (2 kap. 9 8, 4 kap. 6 8, 5 kap. 14 6).

Också utanför ABL uppställs ofta krav på intyg från kvalificerad revisor t. ex. i samband med ansökan om statsbidrag till lagersiöd, exportstöd för teko- och glasindustrin, bidrag till miljövårdsinvesteringar, resebyrågaran-lier och trafiktillstånd för åkerier.'

' Viss kritik har under senare lid framförts mot de ökande kraven på sådana intyg. Se Balans 5/1977 s. 9 och 7/1977 s. 13.

Prop. 1979/80:143 297

9.2 BRÅ PM (1978:2) Revisors verksamhet

Revisors verksamhet har nyligen granskats av en arbetsgrupp inom BRÅ. I en promemoria som f n. remissbehandlas, föreslås såvitt här är av inlresse, att del i aktiebolagsregistrel skall intas uppgifler om revisor molsvarande vad som gäller beträffande bolags ställföreträdare (jfr denna promemoria avsnitt 11) samt atl kvalificerad revisor på sikt skall krävas i alla aktiebolag.

Som skäl för sistnämnda krav anförs bl.a. att det generellt sett inte är företag med kvalificerade revisorer som är mest utsatta när del gäller ekonomisk brottslighet. Det är i stället ofta fräga om akliebolag med lågt aktiekapital, som bildals för att ge den ende aklieägaren befrielse från personligt ansvar och för att ge denne "en skyll utåt". I sammanhanget hänvisas lill företagsskatleberedningens betänkande (SOU 1975:54) Fåmansbolag (s. 160) och Kedner: Förelagskonkurser (SIND 1975:2) som belyser behovet av kvalificerad revisor också i små bolag.

Tillgången på kvalificerade revisorer är f.n. begränsad men enligt den arbetsgruppens bedömning bör det på anförda skäl finnas fömtsättningar för att tillgången på kvalificerade revisorer skall vara i balans med successivt utökade krav pä kvalificerad revisor. Vidare anförs:

Under en övergångstid, till dess det införts krav på att kvalificerad revisor skall finnas i alla aktiebolag, bör det därför vara möjligt att efler hand utvidga kretsen av företag vilka är skyldiga att ha kvalificerad revisor. Säsom en första åtgärd bör införas beslämmelse med krav på kvalificerad revisor i alla nystartade aktiebolag. Övergångsvis bör ocksä genom ändring i 10 kap. 3 6 aktiebolagslagen fler aktiebolag än i dag omfattas av plikt att ha kvalificerad revisor. Huruvida endast skyldigheten enligt 10 kap. 3 6 första stycket att ha auktoriserad eller godkänd revisor eller om också skyldigheten enligt 10 kap. 3 8 andra stycket att ha auktoriserad revisor bör utvidgas kan givetvis diskuteras. Ett annat alternativ för en successiv övergång till kvalificerad revision i alla aktiebolag kan vara att införa regler motsvarande vad som gäller för övergången till bokföringsmässig redovisning av inkomster av jordbruksfastighet. Övergången kan enligt ett sådant alternativ ske över ett antal år genom att gränsen för kvalificerad revision - kopplad lill företagels totala balansomslutning - sänks efter hand.

I sammanhanget hänvisas också till frågan om en revisionsplikt beträffande handelsbolag, kommandilbolag och enskilda näringsidkare (jfr betänkandet (SOU 1978: 67) Nya bolagsregler].

9.3 Överväganden

9.3.1 Kvaliflcerad revisor

Arbetsgruppen delar självfallet uppfattningen all kvalificerad revisor på sikt bör krävas i alla aktiebolag. Under en övergångstid bör emellertid en prioritering kunna göras så att det beräknade tillskottet av kvalificerade revisorer sätts in där revisorerna gör mesl nytta.

Risken för missbmk av aktiebolagsformen är som tidigare antytts störst i fåmansbolag med lågl aktiekapital. Det ligger därför nära till hands att föreslå kvalificerad revision i första hand i sådana bolag. Emellertid finns bolagels karaktär av fåmansbolag inte registrerad i aktiebolagsregistret och anlalet 5 000-kronorsbolag utgör långt mer än hälften av samtliga bolag. Denna lösning är därför för närvarande inte framkomlig. I slället förordar

Prop. 1979/80: 143 298

arbelsgruppen kvalificerad revision i aktiebolag som bevisligen är i riskzonen på det sättet atl en del av del regisirerade akliekapiialel har gåll förlorat. Därigenom säkras också efterlevnaden av den i del föregående föreslagna likvidationspliklen närdet under tre räkenskapsår i följd förelegal en pålaglig brist i aktiekapitalet.

1 enlighel härmed föreslås att till 10 kap. 3 8 fogas ell nyll stycke av innebörd atl i bolag, där enligi senasl fastsiällda balansräkning full läckning inle finns för bolagels regisirerade aktiekapital, minsl en av bolagsslämman ulsedd revisor skall vara aukloriserad eller godkänd revisor. Den föreslagna lagändringen bör träda i kraft samiidigi med de föreslagna likvidationsbestämmelserna.

Om bolagsstämman i bolag som enligt det nämnda måsle ha kvalificerad revisor inte utser sådan, bör del ankomma på länsstyrelsen atl efter anmälan förordna behörig revisor. 10 kap. 6 8 föreslås ändrad för all läcka också denna situation. Del åligger enligt del lagrummet slyrelsen, all göra anmälan till länsstyrelsen. Emellerlid kan anmälan göras av envar och del förefaller lämpligl alt regislreringsmyndigheten i den mån den uppmärksammar förhållandet gör sådan anmälan till länsstyrelsen. Särskild lagbestämmelse härom behövs inle. Det kan anmärkas all förordnande av länsstyrelsen inte är del enda medel som slår lill buds för rätlelse då revisor är obehörig. Val på bolagsstämma av obehörig revisor kan klandras. Vidare krävs alt behörig revisor medverkar för atl beslul om fastställelse av årsredovisning saml om vinstutdelning och ansvarsfrihet skall vara lagliga.

9.3.2 Revisors skyldighet vid kapilalbrisl

En näraliggande fråga är hur revisor skall agera när del enligt hans mening föreligger likvidationsplikl för bolagel lill följd av brislfällig läckning av aktiekapitalet men slyrelsen och bolagsslämman gör en annan bedömning. F. n. föreskrivs (13 kap. 2 6 första slycket iredje meningen) att ansökan atl bolagel försätts i likvidation då kan göras av revisor. Frågan om denna formulering innebär att revisorn inte bara har räll utan också plikt atl göra ansökan om tvångslikvidalion även om bolagets ledning och aktieägare inte önskar detla och är beredda all la elt personligt belalningsansvar för bolagels uppkommande förbindelser vid fortsatt drift har uppmärksammats på flera håll. Bl. a. har kommerskollegiei, revisionsenhelen, för den angivna situationen den 27 februari 1978 uttalat (REV 250/77); All styrelseledamot, verkställande direkiör och aklieägare enligt paragrafens första stycke tredje meningen givits rätl all anhängiggöra ärende av det slag, varom här är fråga, får ses mot bakgrund av - förutom intresset att skydda bolagets bundna kapiial - beslämmelsema i paragrafens fjärde stycke om personligt betalningsansvar. För revisor aktualiseras ej sådant ansvar. Revisorns rätl att anhängiggöra ärende har i propositionen till ny aktiebolagslag av föredraganden i stället uttryckligen moliverals med atl; "... del är angelägel all skyddet för det bundna kapitalet blir effektivt. Ertärenhelen visar att slyrelsen inle sällan underlåtit atl ansöka om ivångslikvidalion och det är därför befogal atl initiativrätt ges ät revisorn som är väl insatt i bolagels ekonomiska situation." Vad i laglexlen sägs kan svårligen lolkas som en absolut förpliklelse för revisorn att anhängiggöra ärendet. Samlidigt måsle ovannämnda propositionsullalande sägas klarl ge ultryck för atl lagstiftarens lanke varit all revisorn, om förhållandena enligi hans bedömning är sådana all rörelsen ej bör drivas vidare, verkligen bör utnyttja den rätl till inilialiv

Prop. 1979/80: 143 299

som lagen ger honom. Har revisorn kännedom om att del åligger slyrelsen alt inlämna likvidalionsansökan, men alt denna eller övriga initialiv-beräitigade ej fullgör sin skyldighet respektive utnyttjar sin möjlighel. är del därför svårl atl se annal än alt revisorn i sådana fall som ovan sägs bör utnyttja sin initiativrätt.

Frågan, om Underlätelse från revisorns sida atl göra anmälan lill rätten kan medföra disciplinär åtgärd, kan ej besvaras generelll utan får bedömas frän fall lill fall.

Arbelsgruppen menar atl tiden nu är mogen atl lägga en absolut förpliktelse pä revisorn i den angivna siluationen. 1 enlighet härmed föreslås all i 13 kap. 2 8 första stycket tredje och fjärde meningarna fär följande lydelse; "Godkännes ej på ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår balansräkning som utvisar atl full läckning finns för del registrerade aktiekapitalet, skall slyrelsen eller revisor, om ej bolagsslämman beslular att bolagel skall träda i likvidalion, hos rätten ansöka atl bolagel försälies i likvidalion. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot, verkslällande direkiör eller aklieägare." Genom ordel "godkännes" markeras all det inle är fråga om en balansräkning per balansdagen ulan en räkning som avser det aktuella läget på slämmodagen.

Den föreslagna ändringen i 13 kap. 2 8 skall inle tolkas sä snävt att revisor som i samband med en konflikt med styrelsen/aktieägarna av nyss angivei slag av bolagsslämman entledigats med omedelbar verkan därmed genast har föriorai sin behörighet alt ansöka om bolagels försättande i likvidation. En sådan behörighet bör även utan uttryckligt stöd i lag anses föreligga under en skälig tid från det revisorn lämnal sill uppdrag.

Arbetsgruppen vill påpeka all förslaget inte löser frågan hur revisorn bör agera, om han har uppfattningen all bolagets aktiekapital har gått föriorai till mer än två tredjedelar men slyrelsen vägrar upprätta likvidalionsbalansräkning och kalla till bolagsstämma. Enligi 9 kap. 6 8 har revisorn räll lill extra bolagsstämma och om slyrelsen vägrar kan länsstyrelsen på hans begäran utfärda kallelse (9 kap. 8 8). Om emellertid bolagsstämman - som man kan befara exempelvis när styrelse och akiieägarkrels är identisk -finner all akliekapiialel finns i behåll till en tredjedel eller mer, ger förslagel inte någon behörighel åt revisorn atl ansöka om likvidalion av bolagel. Enligi vad arbelsgruppen har erfarii är denna och hithörande frägor f.n. föremål för överväganden inom revisorsorganisalionerna. I avbidan på resultatet härav avslår arbelsgruppen från att nu lägga fram förslag till lösning. Praxis i dessa frågor bör emellertid följas med uppmärksamhet.

1 anslutning till sist berörda fråga kan nämnas all det sedan lång tid från olika håll har framförls kriiik mot all revisor tillsätts av bolagsstämman och inte av ett från bolagel frislående organ. Särskilt i fåmansbolag där akiieägarkrels och slyrelse ofta är identisk innebär det all revisorn ulses av dem han skall konlrollera. Förslag om försöksverksamhel i vissa slörre bolag med revisorer utsedda av länsstyrelse har framlagts' men inle lell lill älgärder. Under en följd av år har vidare i riksdagen väckts motioner om offenlliga revisorer i syfte att stärka revisorernas oberoende ställning.

Från de synpunkter arbelsgruppen har all beakla skulle del vara värdefulll med revisorer som står mera fria från bolagsslämman än vjd som nu är fallel i t. ex. fåmansbolagen. Etl överförande på 1. ex. länsslyrelserna av uppgiften all ulse revisor i aktiebolag förutsälter emellerlid bl. a. en grundläggande diskussion om revisionens syfte och revisorns roll i förelagen, en

' Samarbeisiilredningens betänkande (SOU 1971: 41) Förelag och Samhälle.

Prop. 1979/80: 143 300

diskussion som inle kunnat föras inom ramen för denna arbelsgrupp. Arbetsgruppen avstår därför från alt lägga några förslag i ämnet och hänvisar lill de ålgärder som förordas i BRA-promemorian 1978; 2 och som enligt arbetsgruppens mening är allmänt ägnade atl stärka revisorns oberoende. Dessutom föreslås i förevarande promemoria bl.a. skyldighet för revisor atl ansöka om bolagels försättande i likvidation. Därigenom markeras också revisorns oberoende från bolagsstämman.

10 Byte av firma och säte

10.1 Nuvarande ordning

I bolagsordningen för aktiebolag skall anges bl. a. bolagets firma och den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte (2 kap. 4 6 1 och 2 ABL). Beslutet om ändring av bolagsordningen fattas av bolagsstämman. Beslut om ändring i bolagsordningen skall genast anmälas för regisirering och får ej verkställas förrän registrering skett (9 kap. 14 8 ABL). I samband med registreringen publiceras ändringen i Posl- och Inrikes Tidningar (18 kap. 2 8 ABL).

Firma är den benämning under vilken näringsidkare driver sin verksamhel /I 8 firmalagen (1974: 156)/. Aktiebolags firma skall innehålla ordet aktiebolag. Firman skall tydligt skilja sig från annan förut i aktiebolagsregistrel eller filialregistrel införd ännu bestående firma. För registrering av aktiebolags firma gäller i övrigt vad som föreskrives i firmalagen. Bestämmelserna i nämnda lag och förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering gäller ocksä aktiebolags firma (16 kap. 1 och 2 66).

Hänvisningen till firmalagen innebär bl.a. förbud mot överiåtelse av firma annat än i samband med överlåtelse av den näringsverksamhet i vilken firman används (13 8 firmalagen). Förbudet kringgås emellertid ofta genom att aktiebolaget genom ändring av bolagsordningen antar ny firma varefter den gamla firman efter avregistreringen antas av elt annat bolag. Någon karenslid för avregistrerade firmor finns inte.

För atl kunna identifiera bolagen trots firmabyten har varje bolag ett organisationsnummer som följer det till dess bolaget upplöses /lagen (1974: 174) om identitetstecken för juridiska personer/. Beiräffande möjligheterna att genom akliebolagsregislret följa firmabyten hänvisas lill avsnitt 3.

Var slyrelsen har sitt säte har praktisk betydelse i en rad hänseenden. Först och främst gäller som bolagets hemvist den ort där styrelsen har sitt säte. Bolaget har således atl svara i tvistemål i rätten på den orten. Samma bestämmelse gäller för konkursansökan. På skatteområdet gäller dessulom att den ort där bolagets styrelse har sitl säte är bestämmande för beskaltningen av bolaget, I vissa skattesammanhang är emellertid även den ort där verksamheten bedrivs av inlresse. Beträffande vissa skatter finns bestämmelser om att den skatiskyldige skall låta registrera sig hos beskattningsmyndigheten. Sä är fallet i fråga om mervärdeskatt. Bolaget är därmed skyldigt alt inom viss tid underrätta länsstyrelsen om att bolagel ändrat sälesort.

Prop. 1979/80:143 301

10.2 Överväganden

Enligt uppgifter från många håll är det inte ovanligt att ell bolag på obesiånd inför en förestående konkurs eller likvidation byter firma. Anledningen härtill kan vara att firmanamnet represenlerar etl visst ekonomiskt värde som bolagel vill bevara för framtida näringsverksamhet. Ofta ingår emellertid namnbytet som ett led i en rad ålgärder som syflar till atl vilseleda borgenärer och andra intressenter i bolagel. 1 samma syfte företas ibland ändringar i bolagsordningens bestämmelser om den ort där slyrelsen skall ha sitt säte. Bolaget vill kanske förlägga ett ofrånkomligt konkurs- eller likvidalionsförfarande lill en ort där man saknar närmare erfarenhet av bolagel och där kontrollmyndigheternas arbetsläge är så pressat att eventuella oegenlligheler kan beräknas passera obemärkt.

Det är emellertid inte endasl när konkurs o I är omedelbart förestående som de angivna manipulationerna företas. Byte av säte kan också ske för att fortlöpande undgå skatter av olika slag. Åtgärden kombineras då med underlätenhet att lill skattemyndigheterna i den nya orten anmäla bytet. Skattemyndigheterna har visserligen rutiner för bylen av nu angivet slag men viss risk föreligger all bolaget glider ur kontrollsystemet. Under alla omständigheter blir det svårl atl upprätthålla kontinuiteten i skattekontrollen.

De problem som firmabytena aktualiserar kan endast delvis avhjälpas genom införande i firmalagen av en bestämmelse om karenslid så all avregistrerad firma inte får inregistreras på nyll innan viss tid förflutit. Bl. a. kan man inte på detta sätt förhindra att aktiebolag byter firma utan avsikl all låta det gamla namnet återuppstå. Ekonomisk brottslighet innefattande manipulalioner med firmabylen lorde vara ojämföriigl vanligast i aktiebolag. Det närbesläktade problemet med otillböriiga ändringar av styrelsens säte måste lösas inom ABL:s ram. Arbetsgruppen menar därför all det är påkallal med föreskrifter i ABL som begränsar rätten att byta firma eller säte.

Utgångspunkten bör i fortsättningen vara att akliebolag får byta firma eller säte, om det är påkallat av särskilda skäl. Det kan vara marknadsmässiga skäl - bolaget har t. ex. övergått till ny verksamhet som anses böra komma till uttryck i firman. Eller skälen kan vara av organisatorisk arl. Bolaget har exempelvis förvärvats av etl annal bolag och koncernförhållandet skall avspeglas i firman. Även andra särskilda skäl bör godtas. Den gamla firman innehåller t. ex. släktnamn som inle längre återfinns i bolagsledningen eller bland aktieägarna.

Som framgått av det föregående är särskild försiktighet påkallad när firmabyten etc. kan antas ske i syfte atl undgå ansvar för gäldenärsbrotl. Arbetsgmppen menar därför att det över huvud laget inle bör vara tillåtet att byta firma eller säte om ej full täckning finns för bolagels registrerade aktiekapital. Beräkningen härav bör få ske med lillämpning av bestämmelserna om likvidationsbalansräkning.

Arbetsgmppen är medveten om att inarbetade firmanamn represenlerar förmögenhetsvärden som med den föreslagna ordningen inle blir möjliga att utnyttja i i och för sig lojala företag som emellertid lidit förlusler så atl en del av aktiekapitalet gåll föriorat. Detta är emellertid inte någonting principiellt nytl. Bolag i likvidalion eller konkurs får sålunda inte ändra sin bolagsordning. Vad som nu föresläs kan sägas innebära att tidpunkten för förbudet att byta firma etc. tidigareläggs i förhållande till vad som i dag gäller.

Prop. 1979/80: 143 302

Även om emellertid full täckning finns för akliekapiialel kan del finnas skäl all iaklla särskild försikiighei. Del gällerenligt arbelsgruppens mening om bolagel har eller nyligen har hafl problem med likvidilelen. Bolag mol vilkel allvarlig belalningsanmärkning har förekommil under del närmasl föregående årel bör därför inle tillåtas byta firma eller säte.

I ABL finns föreskrifter om intyg av kvalificerad revisor för all slyrka bl. a. värdel av apportegendomen (2 kap. 9 8.4 kap. 12 8). Arbelsgruppen föreslår en liknande ordning i de nu aktuella regislreringsärendena. En sådan lösning ligger också väl i linje med förslagel i avsnill 9 all akliebolag som saknar full läckning för silt aktiekapital skall ha minsl en av bolagsslämman ulsedd kvalificerad revisor.

I enlighel med del anförda föreslår arbelsgruppen alt beslul om ändring av bolagsordningen såvitt angår bolagets firma eller den ort i Sverige där bolagets slyrelse skall ha sill säte får registreras om 1. ändringen är påkallad av marknadsmässiga, organisaloriska eller andra särskilda skäl och 2. yttrande företes från aukloriserad eller godkänd revisor om all full täckning, när inlygel avges, finns för bolagets registrerade aktiekapital och att såviu känt någon allvarlig betalningsanmärkning mot bolagel inle har förekommil under det närmasl föregående årel. 13 kap. 2 8 tredje slyckel har molsvarande tillämpning.

Alltför stora krav kan inte slällas på revisorns undersökningsplikt vid utfärdandel av det föreslagna intyget. Någon partiell revision av bolaget är inte nödvändig utan revisorn har atl göra sig en allmän föreställning om bolagels siällning ur solidilels- och likvidiletssynpunkt. Den enklaste vägen atl undersöka om någon belalningsanmärkning förekommit bör vara all pä sedvanligt sätl ansöka om kreditupplysning om bolagel från förelag som driver kredilupplysningsverksamhet. Revisorn bör även ta kontakt med kronofogdemyndighet främst för atl få närmare upplysningar om bolagels eventuella restförda skatter och avgifter.

Vid bedömningen av frågan om en betalningsanmärkning är allvarlig bör hänsyn tas bl.a. lill fordringsbeloppeis slorlek i förhållande lill bolagels betalningskapacitet. Belalningsanmärkning som uppenbart framslår som materiellt oriktig eller missvisande bör inte ligga bolagel till lasl vid denna bedömning, jfr prop. 1973: 155 s. 97 om lagstiftning angående kreditupplysningsverksamhet.

Arbelsgruppen har övervägt att placera bestämmelsen som etl fiärde stycke i 9 kap. 14 8 där ändring av bolagsordningen behandlas. Arbelsgruppen har emellertid stannat för att föreslå att bestämmelsen upptas i 16 kap. om akliebolags firma (3 6).

Patenlverkets beslut att vägra registrering kan överklagas lill kammarrätten (jfr 18 kap. 7 6 tredje stycket)

11 Byte av styrelse

11,1 Inledning .

I avsnitt 10 har föreslagits åtgärder i syfle att försvåra sådana manipulationer med firma och säte som företas i syfte att undgå kontroll av bolaget. Del är inle heller ovanligt med förändringar i bolagets ledning inför en förestående likvidation eller konkurs. Inte sällan slälls myndigheterna inför det problemet all ingen finns som kan förelräda bolagel. Ledamö-

Prop. 1979/80: 143 303

lerna av den styrelse som finns registrerad i aktiebolagsregistrel kan alla uppvisa formellt oklanderliga prolokoll som ulvisar alt deras uppdrag upphört för länge sedan faslän nägon anmälan därom inle har gjorls till registret. Och någon ny styrelse har såvitt känt inle utsetts.

11,2 Överväganden

Styrelseledamot i aktiebolag är ett förtroendeuppdrag. Styrelseledamot har därior rätl atl efter anmälan lill övriga i styrelsen avgå i förtid. Styrelseledamot kan också när som helst skiljas från uppdragel genom beslut av den som ulsetl honom.

Slyrelseledamol ulses och entledigas vanligen av bolagsstämman. Bolagsstämma kan hållas ulan iaktiagande av formföreskrifterna om kallelse elc. i ABL, om alla aklieägare är ense. 1 prakliken förekommer ofta i bolag med få aktieägare atl över huvud taget ingen stämma hålls utan beslulel antecknas i protokoll som cirkulerar mellan aklieägarna och som undertecknas eller på annal sätl godkänns av dem. En sådan ordning med beslul "per capsulam" godkännes såsom likvärdigt med ell i formelll oantastlig ordning tillkommet bolagsstämmobeslul.

Uppskattningsvis 80% av alla registrerade aktiebolag är enmans- eller fåmansbolag där bolagsstämmobeslutel "per capsulam" kan förekomma. Del lorde också vara i sådana bolag som myndigheterna konfronteras med slämmoprotokoll som utvisar atl styrelsen sedan länge har avgått fastän anmälan därom inte har skelt lill patentverket. Möjligheterna att visa all prolokollet tillkommit i efterhand med anledning av konkursansökan e.l. är ofta begränsade.

Arbetsgruppen har med anledning härav övervägt förbud för slyrelseledamol att avgå. om bolagel därigenom skulle komma att sakna behörig förelrädare. Tanken har emellerlid avvisats med hänvisning bl. a. till alt en sådan lösning skulle förhindra en frän andra synpunkier kanske angelägen Ivångslikvidalion enligt 13 kap. 4 8 första stycket 3.

En annan lösning skulle vara att lägga en skyldighel på styrelseledamot som avgår alt genast själv göra anmälan härom till palentverket vid äventyr atl han annars blir solidariskt ansvarig för bolagets uppkommande förbindelser, om kvarstående styrelseledamöter underlåter atl fullgöra vad som åligger dem enligt 13 kap. 2 8 försia stycket, dvs. ansöka om likvidation när aktiekapitalet gått hell eller till slörre delen förlorat. Arbetsgmppen menar emellerlid att en sådan sanktion är alltför drastisk för atl säkra en anmälningsskyldighet.

Arbetsgruppen har därför stannat för en lösning som innebär all bolagel varie år i samband med att del sänder in årsredovisningen lill palentverket skall bifoga en akluell förteckning över bolagels styrelseledamöter, verkställande direktör, suppleanter och firmalecknare med uppgift om deras postadresser och personnummer. Avsikten därmed är inle alt belasta palenlverket med en kontinuerlig kontroll av all aktiebolagsregistrel innehåller aktuella uppgifler. Rent faktiskt kommer emellerlid den föreslagna ordningen all ge verkel möjlighet atl företa t, ex, stickprovskontroller. Tanken med förslaget är endast aU löpande få en dokumentation på hur styrelsen enligt sin egen uppfallning var sammansatt vid det tillfälle förteckningen upprättades. Det blir därmed möjligt för myndigheterna att lämna ulan avseende stämmoprotokoll som uppvisas i senare sammanhang med syfte att utvisa att styrelsen helt eller delvis redan hade avgått vid tiden för förteckningens upprättande. Denna kontrollmöjlighet bör kunna

Prop. 1979/80:143 304

bli värdefull i samband med utredning i konkursärenden och i ärenden om personlig betalningsskyldighet enligt 77 a 8 uppbördslagen m. fl. lagrum.

Den föreslagna förteckningen bör regleras i ett nytt fjärde stycke till 8 kap. 15 8 ABL. Förslagel föranleder en konsekvensändring i 19 kap, 2 8 första stycket I,

Det skall tilläggas att i den i 9.2 nämnda BRÅ-promemorian föreslås registrering av bolagets revisor. Genomförs det förslaget, bör förteckningen uppta uppgifter även om revisor.

12 Låneförbudet

12.1 Nuvarande ordning

Akliebolag får ej lämna penninglän lill den som äger akiier i eller är slyrelseledamol eller verkslällande direkiör i bolaget eller annat bolag i samma koncern. Detsamma gäller i fräga om penninglån lill fysiska eller juridiska personer som står den nyssnämnda personkretsen nära. Vissa undantag görs från detta förbud. Bl. a. gäller det inte om gäldenären driver rörelse och lånet betingas av affärsmässiga skäl saml är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse. Vidare får aktiebolag inte lämna penninglån i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern. Med penninglån jämställs ställande av säkerhet (12 kap. 7 8). Länsstyrelsen kan medge undantag från låneförbudet, om det vid förvärv av aktier i bolagel eller annat bolag i samma koncern är påkallal av särskilda omständigheter eller om del i annal fall föreligger synneriiga skäl (12 kap. 8 6). Lån och säkerheter som lämnals efter dispens av länsstyrelse skall upptas i särskild förteckning (12 kap. 9 8).

Låneförbudsreglerna inverkar inte på lån eller säkerhel som lämnals resp. ställts innan lagsiiftningen om låneförbud trädde i krafl den 6 juni 1973. Inga föreskrifier finns sålunda om ålerbelalning av sådana gamla lån. Däremot föreskrivs i 35 8 la mom. kommunalskallelagen all, om fämansföreiag till företagsledare eller honom närstående person har lämnat lån som löper ulan ränta eller med lägre ränta än som vanligen ulgår på lån av liknande slag, skall sedvanlig ränta eller skillnadsbeloppet hänföras lill intäkt av lillfällig förvärvsverksamhet för låntagaren. Vidare skall, om lämnal lån nedskrivits i företagens räkenskaper, också det nedskrivna beloppet hänföras till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för låntagaren.

12.2 Överväganden

Arbetsgruppen har i det föregående förordal en skärpl likvidationsplikl och motiverat del bl, a. med hänvisning till att 50000 kr. i aktiekapital utgör ett minimum som ersättning för aktieägarnas personliga belalningsansvar. Som nämnls i avsnitt 10 finns det anledning befara atl i de vilande bolag och skrivbordsbolag som i dag finns i stort antal aktiekapitalet på tillgångssidan motsvaras endast av en fordran pä aktieägaren. Dessulom lorde äldre län vara vanligt förekommande även i rörelsedrivande fåmansbolag. I sammanhanget kan nämnas atl utlåningsfrekvensen anses' vara

' Kedner: Förelagskonkurser SIND 1975:2.

Prop. 1979/80: 143 305

näsla dubbell så hög bland blivande konkursföretag som hos förelag med forlsall verksamhel.

De skäl som moliverade höjningen av aktiekapitalet iill 50 000 kr. och införandet av låneförbudet aktualiserar också frågan om återbetalning av äldre lån. 1973 års lagstiftning gavs inte någon retroaktiv lillämpning. Län som i dag inle skulle kunna beviljas ulan dispens av länsstyrelse kan därtör stå ule i all framlid. Arbetsgruppen menar all åtgärder nu bör vidtas för all återföra sådana utlånade medel till bolaget.

Del hell övervägande anlalet fåmansbolag kan antas ha elt aktiekapital som understiger 50000 kr. Vid ulgången av år 1981 skall dessa bolag - om de vill forisälla sin verksamhel - ha ökal sitl akliekapilal lill 50000 kr. Arbetsgruppen anser att det är rimligt att kräva all gamla lån lill närslående vid den tidpunkten skall vara återbetalda åtminslone lill den del som behövs för alt bolagels regisirerade aktiekapital skall vara till fullo täckt. Vid en sädan bedömning skall lånel ej anses ha någol värde.

Arbetsgruppen anser det inte vara moiiveral med en åtskillnad mellan bolag vilkas regisirerade aktiekapital i dag understiger 50000 kr. och övriga bolag ulan menar att det regisirerade aktiekapitalet alltid bör vara lill fullo läckl. Tidpunkten för återbetalningen av dessa lån bör emellerlid lämpligen anknytas till sista dag för höjningen av aktiekapitalet till minimikapitalet 50000 kr. På sikt bör självfallet eftersträvas all ulestående medel i sin helhet återförs till bolaget. Denna fråga får tas upp när erfarenheter vunnits av arbelsgruppens nu berörda förslag.

Som framgår av ledamolen Bångslads reservation på denna punkl (bil. I) innebär den sist föreslagna regeln om atl aktieägarlån inle skall anses ha någol värde alt bolag som på tillgångssidan upptagit aktieägarlån såsom säkra fordringar vid bedömningen av om ålerbetalningsskyldighel föreligger kan få balansomslutningen dramatiskt minskad. Arbelsgruppen erinrar emellertid om alt bolaget i denna situation har rätl att vid beräkningen av om täckning för aktiekapitalet föreligger avräkna fritt egel kapital dvs. beskaltade, disponibla vinstmedel. I den mån det fria kapilalel vid denna beräkning inte räcker lill kan en ulväg vara all besluta om nedsätlning av del registrerade aktiekapitalet. Anses nedsältning inle böra ske måste annars lånel hell eller delvis återbetalas. Därvid kan emellerlid som utvecklas nedan de vanliga reglerna om dispens från låneförbudet bli akluella. Självklarl ulgör den föreslagna bestämmelsen ingel hinder mol all aktieägarlån i årsredovisningen upptas som en tillgång.

Arbetsgruppen är medvelen om all förslagel om återbetalning av gamla lån kan innebära svårigheler för lånlagarna. Det förtjänar emellertid all påpekas alt sex år snarl har förflulit sedan låneförbudel irädde i kraft och statsmakterna sålunda markerade all denna lyp av lån var oacceptabel. En viss återbetalning av dessa lån lorde därför redan ha skelt. Förslagel innebär alt aktieägarna m. fl. har nära två är på sig alt finansiera återbetalningen. Dessulom bör på samma säll som vid nya lån länsstyrelse kunna meddela dispens från äterbetalningsskyldigheten. Därvid bör möjlighel finnas all föreskriva atl ålerbelalning skall ske efter viss avbetalningsplan som då kommer atl slräcka sig längre än den I januari 1981. Arbelsgruppen förutsätter all den nu ifrågavarande dispensprövningen kan göras någol mera generös än vad som i dag gäller för nya lån.

De nu föreslagna reglerna bör upptas som ett nytl tredje siycke till punkten 6 av övergångsbestämmelserna lill lagen (1973; 303) om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag.

Arbelsgruppen vill anmärka atl om den nu förordade ålerbetalningsplik-20 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 143. Bilagcdcl

Prop. 1979/80: 143 306

ten ej fullgörs, länet fr. o, m. den 1 januari 1982 skall anses slrida mol låneförbudet i ABL och straffansvar sålunda ifrågakomma för de ansvariga.

I sammanhanget vill arbetsgruppen någol beröra lillämpningen av bestämmelserna i 12 kap. 7 8 andra stycket 3 om s.k. kommersiella lån. Sådana län undanlogs från låneförbudet med hänsyn bl. a. lill förhållandena i s. k. oäkta koncerner; dvs. "koncerner" där modern inte ulgörs av elt akliebolag utan av andra slag av juridiska personer eller av en fysisk person. Del ansågs rimligt atl den som ägde och drev flera bolag skulle kunna föra över överskottslikviditet från etl bolag lill elt annal utan atl behöva gå vägen över länsstyrelsen. Låneförbudel gäller inte om gäldenären är företag i samma koncern i vilket det långivande bolagel ingår (12 kap. 7 8 andra stycket 2) och de kommersiella lånen skulle således skapa motsvarande ordning i de oäkta koncernerna.

Med kommersielll lån avses som nämnts lån som betingas av affärsmässiga skäl och som är avsell uteslutande för gäldenärens rörelse. Det förljänar emellertid atl anmärkas att begreppet rörelse i bestämmelsen inkluderar all näringsverksamhet. Sålunda ingår t. ex. ocksä jordbruk och fastighetsförvaltning i begreppet.

Därmed ligger emellertid fältet i viss mån fritt för rörelseidkare att föra över kapital från aktiebolag till exempelvis fasligheler som förvärvas i spekulationssyfte. En sädan ordning inger betänkligheter. Arbetsgmppen avstår emellertid från att nu lägga fram förslag i ämnet. 1974 års bolagskommitlé har nyligen lagt fram förslag om lagreglering av oäkta koncerner. Kommittén har genom tilläggsdirektiv (Dir 1978: 12) fått i uppdrag atl fömtsättningslöst utreda frågan om en ändamålsenlig utformning av det akliebolagsrätlsliga koncernbegreppet. I samband med sina överväganden i anledning av tilläggsdirektiven kan kommiitén komma alt yllerligare uppmärksamma spörsmålet om kringgående av låneförbudel i ABL, jfr bolagskommilléns delbetänkande (SÖU 1978:67) Nya bolagsregler m.m. s. 125 ff. Arbetsgruppen anser att statsmakterna i samband med atl ställning tas till bolagskommitténs nu berörda betänkande även bör la upp lill prövning frågan om de kommersiella länen.

13 Vilande bolag och skrivbordsbolag

13.1 Nuvarande förhållanden'

1944 ärs aktiebolagslag ändrades våren 1973 så all gränsen för aktiekapitalets lägsta belopp höjdes från 5 000 till 50000 kr. 1 särskilda övergångsbestämmelser föreskrevs att aktiebolag vid utgången av år 1978 skulle ha ett lägsta aktiekapital på 50000 kronor. Denna tidsfrist har därefter förlängts. De nu angivna övergångsbestämmelserna är fortfarande giltiga och innebår sammanfattningsvis följande.

I bolag där konstituerande stämman hållits före den 6 juni 1973 skall aktiekapitalet uppgå till minsl 50000 kr senast vid utgången av år 1981. De bolag, vars registrerade aktiekapital vid denna tidpunkt inte uppgår till 50000 kr, skall, om de inte trätt i likvidation eller försaUs i konkurs, avföras ur aktiebolagsregistret och är därmed upplösta. Uppgift att bolaget har avförts ur registret skall inte kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

' Bökmark, Nya akliebolagslagen s. 131 ff.

Prop. 1979/80:143 307

När bolaget avförts ur registret, svarar aktieägarna saml styrelseledamöter och verkställande direktör solidariskt för bolagets förpliktelser. Aklieägarna inträder i bolagets ställe som part i de avtal bolaget slutit med tredje man. I den män bolaget enligt lag eller annan författning varil skyldigt atl vidta åtgärd eller lämna uppgifl skall della i stället fullgöras av styrelsen.

Grunden för de nu angivna bestämmelserna är atl merparten av bolag med lågt aktiekapital är enmans- eller fåmansbolag. Aklieägarna själva kan därför i flertalet fall förutsättas ha haft ett reelll inflytande över bolagels skötsel. Beiräffande flertalet av de rörelsedrivande mindre bolag som det här är fråga om gäller att kreditgivare och kanske ocksä leveranlörer tryggat sina fordringar på bolagel genom alt aktieägarna gått i borgen eller ställt säkerhet för bolagets åtaganden. Det har därför ansells naluriigt all borgenärsinlressena tillgodoses genom all aktieägarna åläggs elt personligt ansvar för det upplösta bolagets förpliktelser. I enmans- eller fåmansbolag föreligger oftast personidenlitel mellan aklieägare, styrelse och verkställande direkiör. Det kan emellerlid förekomma all bolagsledningen slår utanför aklieägarkretsen. Eftersom bolagsledningen är direkt ansvarig för bolagets skötsel har det ansetts vara påkallat all också styrelseledamöterna och verkställande direktören åläggs etl personligt ansvar för bolagels tidigare förpliktelser. Ansvarigheten är solidarisk och en borgenär har således rätl atl för betalning vända sig till vilken ansvarig person som helst. Kretsen av ansvariga personer bestäms av förhållandena den dag bolaget avfördes ur registret. Aktiebokens notering om akiieägarkrels per den I januari 1982 sammanställd med uppgiflerna från den sista bolagsstämman före denna dag bör därvid såvitt inte annal visas, äga vitsord.

Uppkommer behov av likvidalionsåtgärd sedan bolagel avförts ur regislret, skall rätten på ansökan av den vars rätt berörs därav förordna en eller flera likvidatorer i bolaget. Bestämmelsen är tänkt bl. a. för det fallet att elt rörelsedrivande bolag efter upplösning upphör med sin rörelse och svårigheter uppstår all utreda vilka personer som är personligt ansvariga för bolagets förbindelser.

De nu redovisade bestämmelserna bryler mot en grundläggande aktie-rättslig princip, nämligen att bolagels aktieägare inte på grund av sitt aktieinnehav skall bli personligen ansvariga för bolagets förpliktelser. Inte heller styrelseledamöter eller verkställande direktör har vid fullgörandet av sina åligganden behövt räkna med ell kommande personligt ansvar. Med hänsyn härtill ges i lagen möjlighel för de nu nämnda personerna all undkomma det personliga betalningsansvar som inträder om bolaget upplöses på angivet sätt. Styrelseledamot, verkställande direktör och aktieägare kan därför under tiden d. 1 oklober 1980-d. 31 mars 1981 hos rätten ansöka om likvidation av bolag, vars aktiekapital inte uppgår lill 50000 kr vid utgången av september 1980. Samma rätt tillkommer borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av att bolaget likvideras. Utbyte av gäldenär anses nämligen i princip inle kunna ske utan borgenärernas samtycke. Denna princip ligger också till grund för den uttryckliga bestämmelsen alt aklieägarna vid bolagets upplösning inträder i bolagets slälle som part i de avtal bolaget slutit med tredje man.

Det nu angivna avregistreringsförfarandet kan också tillämpas efter ansökan. Bolag, vars registrerade aktiekapital inte uppgår till 50000 kr. skall, om det inte trätt i likvidation eller försatts i konkurs, upplösas genom alt avföras ur aktiebolagsregistrel, om samtliga aktieägare och styrelseledamöter samt verkställande direktören begär del före ulgängen av oktober 1980. De lidigare redovisade bestämmelserna om solidariskt ansvar för

Prop. 1979/80: 143 308

bolagets förpliktelser och om aklieägares inträde i bolagets avtal blir då tillämpliga. Uppgift om all begäran som angivils nu har framslällls skall kungöras i Posl- och Inrikes Tidningar. Bolaget får inle avföras förrän en månad efler kungörandet. Däremot skall uppgift att bolaget har avförts ur registret inle kungöras.

13.2 Överväganden

De redovisade övergängsbeslämmelserna har nu varil i kraft i drygt fem år. Avvecklingen av 5 000-kronorsbolagen går emellerlid långsami. År 1977 upplösles enligt uppgift från palenlverket totalt 7 458 bolag. Av dem upplöstes I 924 genom konkurs, 294 genom nedlagd likvidation, 898 genom avslulad likvidalion samt 4 342 genom frivillig avregistrering.

År 1978 minskade antalet upplösta bolag jämfört med föregående år. Detla är upplösles 5 594 bolag varav 1769 genom konkurs, 100 genom nedlagd likvidalion, I 176 genom avslulad likvidalion saml 2 394 genom frivillig avregistrering.

En anledning lill alt 5 000-kronorsbolagen inle avvecklas i önskvärd ulslräckning torde - förulom förlängningen av övergångsperioden - vara all osäkerhel råder i frågan om en ny bolagsform för den mindre företagsamheten kommer all lillskapas. 1974 ärs bolagskommitlé har nu avslutat sitl arbete med denna fråga och statsmakternas ställningslagande kan beräknas föreligga hösten 1979.

Arbelsgruppen menar all del finns slarka skäl av bl.a. brottsförebyggande natur som lalar för all man redan nu aklivt bör försöka fä de icke rörelsedrivande bolagen atl avvecklas. Därvid måsle emellertid viss försiktighet iakttas så alt inle åtgärderna drabbar utvecklingsbara förelag.

En nära till hands liggande lösning är en skärpning av bestämmelsen i 13 kap. 18 8 ABL om atl patenlverket, om någon anmälan rörande bolagel inle kommii in till verket under de lio senasle åren. på lämpligl sätt skall undersöka huruvida bolaget upphört med sin verksamhel och, om besked ej erhålls all bolagel består, avföra del ur regislrel. Det är oklart om bestämmelsen i sin nuvarande ulformning har någon självständig betydelse i förhållande till bestämmelsen i 13 kap. 4 8 försia stycket 4 om tvångslikvidalion, om bolagel ej enligt 11 kap. 3 8 sänt in årsredovisning för något av de senaste två räkenskapsåren. Har årsredovisning kommii in lorde förfarande enligi 13 kap. 18 6 inle aklualiseras.

Skäl kan anföras för atl ersälla 13 kap. 18 8 med en bestämmelse om all bolag som enligt årsredovisningarna för de senaste två räkenskapsåren inle har drivii rörelse skall tvångslikvideras eller upplösas genom avförande ur regislrel med de konsekvenser i form av personligt betalningsansvar som föreskrivs vid upplösning av 5000-kronorsbolag enligt den under 13.1 redovisade övergångsregleringen.

En mindre drastisk men, som arbetsgruppen bedömar det, väl så effektiv ålgärd är all ålägga aktiebolagen en årlig "registerhållningsavgift". Avgiften bör vara så hög alt den gör del motiverat all avveckla de vilande bolagen och skrivbordsbolagen. Det kan nämnas alt en sådan avgift -utom i initialskedet när bolagel bildas - även utan utirycklig föreskrifl i kommunalskallelagen - torde utgöra en avdragsgill driftkostnad vid bolagets taxering. För de rörelsedrivande bolagen skulle därmed avgiften bli lätlare alt bära än för de vilande bolagen och skrivbordsbolagen. Arbetsgruppen förordar denna lösning. Avgiften bör vara i storleksordningen 1 000 kr per kalenderår och bolag.

Prop. 1979/80: 143 309

De inliikler som på dctla säll lillfaller slaien bör enligt arbetsgruppens mening lämpligen användas för en effekiivisering av aktiebolagsregistret (jfr avsnitt 14). Del bör i sammanhanget sårskill framhållas all ett lillförlilligl akiiebolagsregister är av värde inle minst för näringslivels egna behov. Banker och andra förelag som gåi- in i affärsförbindelser med akliebolag har ell oavvisligt behov av korrekta uppgifter om bolagets ledning och övrica förhållanden.

14 Aktiebolagsregistret

Palenlverkels bolagsbyrå skall enligt beslul av siaismaklerna flyttas till Sundsvall. Ullokaliseringen beräknas bli slutförd underår 1980. Bl.a. på grund av den förestående flyiiningen har bolagsbyrån under senare lid kimnal notera en viss personalavgång och svårigheler atl rekrylera ny personal.

Dessa personalbekymmer kan antas vara av övergående nalur. I viss mån av övergångskaraklär är också del merarbeie som förorsakas bolagsbyrän genom den slora mängden aktiebolag. Mänga av de icke rörelsedrivande bolagen underlåter all inom föreskriven lid komma in med föreskrivna anmälningar och registreringshandlingar. Palenlverket ivingas då ansöka om ivångslikvidalion mol bl.a. bolag som saknar lill regislret anmäld behörig slyrelse eller försummat all sända in redovisningshandlingarna för de två senasle räkenskapsåren (13 kap. 4 8). Inte mindre än 40-50% av de likvidalionsanniälningar som patenlverkel gör på sisinämnda grunder återkallas därför atl bolagen fullgör sina skyldigheler under ärendets handläggning i lingsrätlen. I samband med minimikapitalels höjning till 50000 kr. vid utgången av år 1981 kan emellerlid en mängd bolag beräknas bli upplösta med åtföljande lättnader i bolagsbyråns arbetsbelastning. I samma riklning kan huvuddelen av de förslag som arbelsgruppen framlagl i lidigare avsnill anias verka. En sådan lättnad bör kunna utnyttjas för all effeklivisera akliebolagsregislret.

De uppgifter som finns i regislret grundas i huvudsak på anmälningar från bolagen själva. Della innebiir risker för felaktiga eller ofullsländiga uppgifter. Namn och personnummer kontrolleras inte av palenlverket. Uppgifler om bolagels adress eller firma kan dessulom ofta vara inak-luella.

Arbelsgruppen har särskilt uppmärksammal all endasl uppgift om bolagels posiadress blir föremål för registrering. Postadressen lill eu bolag utgörs många gånger av en uppgifl om postfack eller postbox, postnummer samt orisangivelse. Härmed saknas uppgift om den galuadress där bolagets styrelse har sill säle. Inte heller ger registret då någon ledning när del gäller atl spåra bolag som bedriver sin verksamhel på en eller flera andra adresser ån den uppgivna postadressen. Även vad gäller styrelseledamöterna i bolagel regislreras endasl postadress.

En annan allvarlig olägenhel är all aktiebolagsregistrel inle annal än undantagsvis ger någon möjlighel all söka på person. Man kan därmed regelmässigt inte få besked från palenlverket i vilkel eller vilka evenluella bökig en lör l.ex. bedrägeri misstänkt person är eller varil verksam som styrelseledamot elc.

Angivna svagheter i bolagsregislrel framträder särskilt när det gäller bolag som inle skoler sina förpliktelser geniemot del allmänna. Från 1. e\. polis- och kronofogdeniyndigheiernas saml siäniningsmännens laliverk-

Prop. 1979/80: 143 310

samhet omvittnas atl spanings- och eflerforskningsarbetet i fråga om sår dana förelag och deras aklieägare är betungande och tidsödande. Della har givetvis negativa följdverkningar för arbetet också hos andra myndigheter. Härtill kommer del kända förhållandet att expeditionstiderna från bolags-registret är långa, vilket leder till dröjsmål bl.a. i myndighelernas uiredningar.

Brislerna medför merarbete och ineffektivitet i myndigheternas ärenden rörande dessa förelag och deras ägare. Inte minsl i arbelel all bekämpa ekonomisk brottslighet är tillgången lill aktuella register med relevanla uppgifler en grundläggande förutsättning för de efterföljande insatserna. Resurser bör därför sättas in på att uppnå en registerhållning av hög kvalité.

Arbelsgruppen anserdei från brottsförebyggande synpunkt angeläget att aktiebolagsregistret förs över pä maskinläsbart medium för atl möjliggöra slagningar på bl. a. fysiska personers namn. Som föreslagits i BRÅ-prome-moria 1978:2 bör regisireringspliklen omfatta även bolagets revisorer. Revisorsfunktionen är utomordentligt viktig i kampen mol sådan ekonomisk brottslighet som bedrivs med hjälp av bolag. Del är därför angeläget alt möjlighel skapas att på ett enkelt sätt även kunna karllägga revisorsuppdragen i aktiebolagen. Det förslag till omorganisalion av patenlverkets bolagsbyrä som nämnts i avsnitt 6.2.2 innefattar enligt vad arbelsgruppen erfarit möjligheter av nu berört slag.

Gruppen har övervägt en föreskrifl om registrering även av gatuadressen men avstått från att framlägga förslag härom. Gruppen rekommenderar emellertid att frågan övervägs närmare i samband med den i avsnitt 6.2.2 nämnda pågående översynen av patenlverkets bolagsbyrå.

Avslutningsvis vill arbetsgruppen något beröra frågan om en samordning mellan aktiebolagsregistret och andra register.

1 fråga om registreringen av fysiska personer, dvs. folkbokföringen, har statsmakterna valt att bygga upp ett basregister med grundläggande uppgifter. Förändringar i registret förs in med täta intervaller. När en person byter bostad kan han informera elt stort anlal berörda myndigheler om sin flyitning genom en enda enkel flyllningsanmälan på poslen. Från folkbokföringens register aviseras ett stort antal myndigheter med olika samhällsfunktioner om uppgifter ur registret.

Juridiska personer återigen måste lämna uppgifterom ändrade förhållanden till etl flertal register och med anlitande av olika rutiner och blanketter. Registren förs. ofta ulan samordning, på olika myndigheler. Kontrollen av uppgiflerna är inle alllid effektiv.

Mot denna bakgrund vill arbelsgruppen uttala sin sympati för tanken på etl s. k. basregister (jfr avsnitt 6.2.1) för uppgifler om företag, organisationer och offenlliga organ. Etl basregister skulle kunna innebära alt styrelsen för ett aktiebolag i framtiden bara behöver göra anmälan om verksamheten i olika avseenden till ett enda regisler - t. ex. aktiebolagsregistret -som sedan snabbt kan förse andra berörda, såväl kontrollerande som stödjande, myndigheter med grundläggande registeruppgifter. Ell projekt med sådan inriktning har enligt gruppens mening slora förtjänster såväl för de företagare vilkas uppgiftsskyldighei skulle underlättas som från brottsförebyggande synpunkt.

Slutligen vill arbelsgruppen anmärka atl det slora anlalel namnskyddsbolag i aktiebolagsregistret tyder på atl näringsidkare inte anser alt firmalagen ger elt erforderligt skydd mol intrång. Gruppen anser det viktigt att man i samband med att ell framtida basregister utreds, också uppmärksammar frågan om behovet av en cenlral firmaregistrering.

Prop. 1979/80:143 311

Bdaga 9:1

Reservation inom arbetsgruppen av ledamoten Bångstad

Säsom ledamot av gruppen får jag uttala en reservalion när det gäller förslaget till återbetalning av lån lämnade före 1973 års lagstiftning om låneförbud lill aklieägare m. fl, med den motiveringen all frågan är för omfattande och övergripande och ej heller tillräckligt utredd.

Principiellt anser jag det otillfredsställande att frågan om återbetalning icke blev föremål för ulredning när lagförslaget kom, ulan blev skjutet på framtiden och det finns önskemål atl långsiktigl finna en lösning.

Frågan har enligt mitt förmenande icke nägon avgörande belydelse när det gäller brottsförebyggande åtgärder annal än i de fall värderingsfrågor kan uppkomma när del gäller likvidationsplikl och därmed sammanhängande frågor. Lånen har på sin tid tillkommit i enlighet med då gällande lagsliftning och innebär ej heller något brott mot nu gällande bestämmelser.

Jag vill bl. a. anföra nedanstående skäl som grund för min reservation.

/. Beräkningssättet för återbetalning

Förslaget innebär att vid utgången av 1981 lånen skall vara återbetalda till den del det behövs för att vid denna lidpunkt skall finnas full täckning för bolagets registrerade aktiekapital, därvid vid beräkningen av det egna kapitalets storlek fordran icke får anses ha något värde.

Detta berakningssält ger dramatiska effekter och tar icke någon som helst hänsyn till huruvida fordran är säker eller icke. I mänga fall kan ett lån ha använts för finansiering av fastighet i vilken rörelsen bedrivs, i andra fall kan den ha använts för andra investeringar och slutligen finns självfallet län som använts för konsumtion. Jag har i bilaga 1 med underbilagor sammanställt några exempel.

Såsom framgår av exemplen i bilaga I innebär arbetsgruppens förslag mycket stora återbetalningar i de fall jag tagit fram. I exempel 1 kr. 144 300: -

2 kr. 715000;-

3 kr, 165 000: -

4 kr, 620000: --210000 (oklart, se bil.)

Vid första påseende av arbetsgruppens förslag kan man få uppfattningen atl vad aktieägaren skall inbetala endast är ett belopp motsvarande aktiekapitalet, men eftersom fordran icke får upptas till något värde blir del i stället den ovan påvisade effekten. Arbetsgruppen har visserligen föreslagil en dispensmöjlighet, men jag återkommer till denna senare.

De givna exemplen är självfallet sökta för atl ge exempel på den drastiska konsekvensen. Jag är emellertid övertygad om att därest man skulle göra en undersökning av befintliga bolag kommer man att finna ett mycket stort antal bolag med likartade problem. Det gäller här inte att diskutera frågan hur dessa problem kunnat uppkomma, utan frågan hur man skall lösa dem och i det hänseendet anser jag arbelsgmppens förslag orealistiskt.

En vägledning för värdering av fordran på aktieägare har genom professor Håkan Nials sakkunniguttalande när del gäller det s. k. "Svecia-fallet" varit uppe lill diskussion. Professor Nial menar i sitl uttalande atl när det

Prop. 1979/80: 143 312

gäller all bedöma fordran på en aklieägare bör aktieägarens ekonomiska ställning med avdrag för värdel på aktierna i del bolag som har fordran på honom beaklas.

En dylik värdering ger i regel en annan effekl och icke del drasliska resullal somjag påvisai. Exempel 4 tillhör emellertid ett undantag, eftersom aktiekapitalet är så slort. För aktieägaren i del exemplet skall hans förmögenhet reduceras med substansvärdet på aktierna som ligger väsentligt över miljonen. Denna reducering får samma effekl, nämligen all han får en negativ förmögenhet, vilkel också kommer att innebära alt fordran måsle nedvärderas i bolagel. I det fallet är emellerlid värdel på aktierna avsevärt högre än del nominella kapilalel, då bl, a. slora övervärden finns i faslighet, varför professor Nials lolkning icke i alla fall kommer alt bli rättvisande.

Även om den av professor Nial förordade värderingen skulle appliceras när del gäller värderingen löser den emellertid icke problemet med aktieägarlån, då i dylika fall del finns risk alt en del av lånen kan bli förevigade. När del gäller dispensmöjlighetema lorde emellertid professor Nials väg bli den enda apiicerbara när del gäller beviljande av dispens, därvid emellertid hänsyn måsle tagas till faktiskt värde på aktierna - en utomordentligt svår fråga,

2, Konsekvenser då återbetalning ej kan ske - alternativa möjligheter alt lösa frågan

Arbelsgruppens förslag innebär att lån av nu nämnt slag, därest del icke återbetalas senasl den 31 december 1981, under år 1982 skall rubriceras som förbjudna lån (lill den del det överstiger tillåten gräns enligt värderingsförslaget).

a) Möjligheterna för låntagare atl före 1981 års utgång kunna få banklån undandrar sig mitt bedömande. I de fall där fast egendom finns med belåningsmöjlighcter lorde det allmänna kredillägel bli avgörande, men i vissa fall kan del röra sig om mycket stora belopp och jag är därför Iveksam om man överhuvudtagel kan anse del realistiskt all ulgå frän alt denna möjlighel finnes.

b) Aktieägaren/låntagaren kan i de fall han använl lånet för investering i värdebesländig egendom som använls för rörelsen försälja denna egendom till bolagel. Fåmansbolagsdelägare är emellerlid föremål för särskilda regler när del gäller värde till vilkel han äger rält alt sälja lill bolagel -värderingsregler som är väsentligt mer ogynnsamma än för alla andra fastighetsägare. Visserligen finns en dispensmöjlighet men någon praxis hur man slälll sig i detta fall finns icke och dispensinslilulen kommer vidare att bli utomordentligt belastade med dispensärenden, eflersom ålgärderna måste vara genomförda före 1981 års uigång. Frågan är sålunda för litel utredd med lanke på de konsekvenser som kan uppkomma.

c) En försäljning till utomstående av fast egendom som låntagaren/ fastighetsägaren förvärvat för eget innehav är självfallel också en lösning men kan innebära och lolkas som en form av ivångsförsäljning framför alll med tanke pä den korla tidsfristen och kan självfallel också föranleda en hel del andra konsekvenser. Del lorde knappasl kunna anses rimligl att l. ex. en fåmansbolagsförelagare som använl lånet för anskaffande av egen boslad skall bli tvingad till en försäljning och att anskaffa en annan boslad.

d) Arbelsgruppen har i silt förslag givit en möjlighel, nämligen en direkl
nedsältning av aktiekapitalet. Denna fråga är emellerlid icke närmare
utredd. Nedsätlningen av akliekapiialel blir sjiilvfallel en konsekvens av

Prop. 1979/80: 143 313

en nedskrivning av aktieägarfordran som - somjag lolkar förslaget - icke efter 1981 års uigång lorde få upptas som lillgång.

En nedskrivning medför emellertid omedelbarl en beskattning hos aktieägaren enligt nu gällande regler för fåmansbolagsdelägare.

En nedsätlning av aktiekapitalet kan också med nuvarande lagsliftning innebära all ulskiflningsskall ulgår, nämligen lill den del akliekapiialel och del egna kapilalel är uppbyggt på vinster i bolagel och icke inbetalt kapital.

Jag hänvisar till de exempel för vilka jag här ovan redogjort av vilka det framgår all i ingel fall eget kapital finns, mol vilkel aktieägarfordran kan nedskrivas.* Konsekvenserna av förslagel skulle alltså bli all bolaget blir på obestånd, vilket i realiteten också bör innebära samma sak för aktieägaren. Ur samhällssynpunkl kan denna utveckling icke vara önskvärd för såviu fordran älminslone långsiktigt skulle kunna nedamortcras.

3. Dispcnsmöjligheter

I arbelsgruppens förslag finns en dispensmöjlighel. Rimligtvis bör dispenser kunna ges där lånet ursprungligen utlagits för de ändamål som gäller för nuvarande bestämmelser, dvs. vid förvärv av fast egendom för rörelse, vid utlösen av andra aklieägare och vid generationsskifte. Del synes mig emellertid sannolikl alt dessa fall kanske endasl kan uigöra en mindre del. Underlag för etl dylikl bedömande saknas.

Dispensinstilutet kommer enligt mitt förmenande all bli utomordentligt hårt belastat. Praxis saknas och tidsfristen - ulgången av är 1981 - är enligt milt förmenande för kort.

Sammanfattningsvis är förslagel enligt mitt förmenande icke lillräckligt underbyggt med hänsyn lill de omfattande konsekvenser somjag härovan påvisat och med hänsyn till den korla lid lill vilken frågan måsle vara löst, nämligen före utgången av 1981,

Jag anser all hela frågan bör bli föremål för en övergripande ulredning, som beaklar såväl de skallemässiga, likvidiletsmässiga som värderings-mässiga synpunkterna och dispensfrågan. Del kan inle vara rimligl all införa en lagstiftning som innebär oföruisedda beskaliningskonsekvenser eller kanske tvångsförsäljningar.

Även frågan om möjligheterna lill en långsiktig avveckling och amortering måste bli föremål för ulredning. Del lorde knappasl finnas någon som i dag kan ange hur många bolag som drabbas i den föreslagna lagstiftningen och vilka ekonomiska konsekvenser den kommer att få.

Jag vill med det sagda påvisa de enligt mitl förmenande negativa effekter som kan uppkomma, därvid jag självfallet inte på något sätt försvarar den siluaiion som många bolag och aklieägare befinner sig i. Tvärtom anser jag det beklagligt all tidigare lagstiftning möjliggjort detta. Det föreligger sålunda full enighel mellan mig och arbetsgruppen alt en lösning bör ske av denna fråga men detta är i och för sig ingel skäl till förhastade lösningar.

Slutligen vill jag nämna att varken jag eller arbetsgruppen lagil upp frågan om motsvarande, numera förbjudna lån från pensionsstiftelser - i regel mol bankmässig säkerhet - men även dessa lån bör enligt mitt förmenande beaktas i en mera övergripande ulredning.

" (gäller exempel 1-3. Undanlag exempel 4.

Prop. 1979/80:143 314

Bdaga 9:1 Underbilaga 1

Exempel 1

Aktiebolaget Handelsträdgård

Egel kapiial inklusive aktiekapital kr 30391:61

Varav aktiekapital 5000:—

Aktieägarfordran 124 300:—

I exemplet bör det upplysas att aktieägaren är god för fordran, men ej likvid. Han har placerat en del av sin förmögenhet i olika tillgångar varav en del mark och fastighet för handelsträdgården.

I detta exempel skulle han ivingas inbetala följande belopp:

Aktieägarfordran kr 124 300

Avgår eget kapiial 30 300

Underskoll kr 94 300

Tillkommer minimikapital 31/12 1981 50000

Denna aktieägare måste betala kr 144 300

Exempel 2

Aktiebolaget B-T

Eget kapiial inklusive aktiekapital kr 81 000

Varav aktiekapital 15000

Aktieägarfordran 746000

DeUa exempel ser lustigt ut. Jag kan emellertid nämna aU aktieägarfordran är god men tillgångama placerade i fastigheter som till viss del används i rörelse. Någon inbetalning av fordran fram till 1981 torde vara omöjlig. Vad som behöver inbelalas är;

Aklieägarlån kr 746 000

Avgår egel kapital 81000

kr 665 000;— Tillkommer minimiakliekapilal 31/12

198! 50000:—

Denna aklieägare måsle beiala kr 715000:—

1 båda ovanstående fall skulle vederbörande bli tvungen att realisera lillgångar eller eventuellt sälja dessa lill sitt bolag. Fåmansbolagen är emellertid föremål för särskild mindre gynnsam beräkning av ingångsvärden.

Exempel 3, bilaga 1 a)

För detta exempel harjag intagit balansräkningen som bilaga utan angivande av namn. Vi kan kalla bolaget Ekonomiaktiebolag. Såsom framgår av balansräkningen finns en fordran på kr 150000:— på aktieägaren som lorde vara säker för beloppet, men har placerat sina tillgångar i fasligheter, egen bostad o. likn.

Aklieägaren måsle inbetala fordran kr 150000

Avgår egel kapital 35000

kr 115000
Tillkommer minimikapital 31/12 1981 50000

kr 165000

TILLGÅNGAR

Omsättningstillgångar Likvida medel Kundfordringar Förskoltsbelalda kosinader Reseförskotl Fordran aktieägare Övriga fordringar Summa omsättningstillgångar

Anläggningstillgångar Inventarier och bil (not 1) Akiier och andelar Övriga anläggningslillgångar Summa anläggningslillgångar

Summa lillgångar

SKULDER OCH EGET KAPITAL

Kortfristiga skulder Leverantörsskuld Källskatteskuld Upplupna kostnader Pågående arbete (not 2) Botagsskatteskuld Övriga kortfristiga skulder Summa kortfristiga skulder

Långfristiga skulder Checkräkningskredit Summa långfristiga skulder

		Bilaga 9:1
Underbilaga 1 a)
1978-04-30		1977-04-30
9362:52		16272:32
442098:	:—	533 885:55
21766	:—	19702:50
10000:	:—	10100;—
150000:	:—	150000:—
6492:	:90	_
639719:	:42	729960:37
49940:—		70963:—
77 100:	:—	104 842:45
192816:	35	188202:35
319856:	35	364 007:80
959575:77		1093968:17
1978-04-30		1977-04-30
76568:35		72010:60
94621.—		144118.-
323766:—		600158:20
152 116:32		16214:59
88021.—		7072.—
993:10		4318:28
736085:77		843891:67
188490:—		215076:50
188490:—		215 076:50

Fgel kapiial

Biindcl egel kapital

Akliekapilal

Reservfond

Summa bundel egel kapiial

Fritt eget kapital Skuldregleringsfond Balanserad vinsl Ärels resullal Summa frill egel kapiial

Summa egel kapital

Summa skulder och eget kapital

Ställda panter:

5 000 1 000	—	Föret ning I50 0U	5 000:— 1 000:—
6000	—		6000:—
2 500 26 500 0			2 .SOO:— 26 500 ():—
2900Ö			29 000;—
35 000:—			35000:—
959 575:77 Förelagsinletk-ning kronor 150000:—			1093968:17 igsinteck- kronor 0:—

Korlfrisliga skulder
Egna accepler			225 390:-	200.5
Skulder lill leveranlörer	885 8	27:39
Fordringar hos leveranlörer	1930:15		883 897:24	551.1
Konlraklsskulder			1206435:—	859.8
Egna skaller			53 680:—	67.0
Övriga skulder			1246 659:01	1 060.2
Summa kortfristiga skulder			3616061:25	2738.6
Långfristiga skulder
Checkräkningskredit (limit 500000:—)			232 667:50	87.7
Inleckningslän			677 500:—	705.9
Summa långfristiga skulder			910 167:50	793.6
Obeskattade reserver
Investeringsfond			21 160:—	21.2
Varulagerreserv			231000;—	356.0

252 160:-

377.2

Summa obeskaltade reserver Eget kapital

Bundel eget kapital

1000 000:— 128000;—

1 000.0 80.1 38,0

Akliekapilal. lOOOOaktier ä nom. 100:

Reservfond

Skuldregleringsfond

280 893:75

2 128:68

1411022:43

6189411:18

192.7

98.1

1 408.9

Fritt egel kapital Balanserad vinst Arets vinsl Summa egel kapiial

5 318.3

Omslutning

Ansvar.sfiirhindciscr Diskonlerade v;i\h\r och konlrakl

1 332 453:—

959 171:—

105 100:—

34 160

PK-Banken

kundkontrakt Pensionsåtagande Garantiförbindelser S.AF

78-04-30 77-04-30

Balansräkning per 1978-04-30

TILLGÅNGAR

Omsätlningslillgångar

Kassa, bank och postgiro

Främmande växlar

Fordringar hos kunder 753484:61

Skulder hos kunder ./. 63 546:58

Övriga fordringar

Varulager

Pågående arbelen

Summa omsäilningslillgångar

Spärrkonlo hos Riksbanken för

investeringsfond Spärrkonlo hos

Anläggningslillgångar

Revers

Fordran hos aklieägare

Leasingbilar 972 269:—

Ackum. avskrivningar ./. 212 169:—

Maskiner och invenl. 533 301:45

Ackum. avskrivningar ./. 400 860:45

Servicefordon 17000;—

Ackum. avskrivningar 5 100:—

Fastighelsinventarier 71469:02

Ackum. avskrivningar 21 440:02

Fastighet, byggnad 1 020 111:25

Ackum. avskrivningar 164435:25

Faslighet, markanl. 206876:—

Ackum. avskrivningar 6465:—

Faslighet, loml

Summa anläggningslillgångar

Omslutning

Ställda panter Fastighet sinleckningar Forelagsinleckningar Spärrade bankmedel

279 154:85 59903:—

95,4 44,1

689938

269 924

1816268

73 097

03 30

647.4 218,0

— 1546.4

- 33,2
18 2 584.5

3 188 285

9734:— 9.7

55.0

0.3 620,0

644,8

147,5

335:-620000:

760 100:-

132 441:-

11 900:-

50029:-

896,0

855 676:-

360,5 2669,1 5318,3

200411:— 360.500:—

1500000

1000000

214784

2991392 6189411

Prop. 1979/80: 143 318

Bilaga 9:2

Reservation inom styrgruppen av ledamoten Winberg

Arbetsgruppen har framlagt ell flertal förslag som syftar till att förhindra att aktiebolagsformen används för att genomföra straffbara handlingar av ekonomisk art och som därmed ingår i begreppet ekonomisk brottslighet. Från denna synpunkt synes förslagen effektiva. Del måste dock även uppmärksammas om förslagen kan komma att få negativa effekter för seriöst arbetande aktiebolag, I tre avseenden kan jag vid en sådan bedömning av förslagens för- och nackdelar inte biträda arbelsgruppens förslag;

1. Reglerna om likvidation och om täckning av förlorat aktiekapital var
föremål för bedömning i samband med lagstiftningsarbetet 1975. Jag anser
inte att tillräckliga erfarenheter ännu finns för att nu ändra dessa regler.

2. Förslagel om all patentverket skall göra en materiell prövning vid ändring av aktiebolags firma och säle torde endast ge begränsade fördelar för brottsbekämpningen men kan medföra elt inte ringa administrativt krångel.

3. I samband med införandet av låneförbudet 1973 prövades frågan om lån som lämnals före ikraftträdandet av förbudet. Det finns enligt min mening inte skäl att nu göra en annan bedömning.

Ledamoten Josefson har instämt i punkt I av Winbergs reservation.

Prop. 1979/80:143 319

Bilaga 10

Sammanställning av remissyttranden över BRÅ:s promemoria (BRÅ PM 1979:5) Aktiebolagslagen - förstärkt skydd för det bundna kapitalet, m. m.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgelts av justitiekanslern, riksåklagaren, hovrätten över Skäne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, rikspolisstyrelsen, bokföringsnämnden, bankinspektionen, Stockholms fondbörs, riksrevisionsverket, riksskatteverket, kommerskollegium, patent- och registreringsverkel, statens industriverk, länsslyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus saml Malmöhus län, delegationen (B 1977:09) för företagens uppgiftslämnande m.m. (DEFU), Föreningen Auktoriserade revisorer FAR, Institutet för intern revision. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska bankföreningen. Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Svenska handelskammarförbundet. Svenska kommunförbundet, Stockholms kommun. Svenska revisorsamfundel. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges ackordscentral, Sveriges advokatsamfund, Sveriges aktiesparares riksförbund, Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund. Finansieringsföretagens förening. Svenska företagares riksförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO)-Familjeföretagen, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redovisningskonsullers förbund och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Följande remissinstanser har till sina remissyttranden fogat yttranden,

riksåklagaren av överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt, länsåklagarna i Malmöhus län och Älvsborgs län samt länsåklagaren för speciella mål Thorsten Rosenberg,

kommerskollegium av Skånes handelskammare - i vars yttrande Stockholms och Gotlands handelskammare samt handelskammaren i Gävle har instämt - och handelskammaren för Örebro och Västmanlands län samt

länsstyrelsen i Malmöhus län av kronofogdemyndigheten i Malmö.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen har instämt i yttrandet från Sveriges industriförbund.

1 Allmänna synpunkter

Justitiekanslern: Från de synpunkter, främst rätlsskyddssynpunkter som JK har att bevaka harjag ingen erinran mot arbetsgruppens förslag lill ändringar, och jag finner inte anledning att särskilt kommentera de olika förslagen. Ett par allmänna kommentarer kan dock vara på sin plats.

En fundamental fråga är humvida de föreslagna ändringarna, om de genomförs, kommer att visa sig effektiva vid bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. Enligt min bedömning är det orealistiskt att räkna med någon mera påtaglig effekt. Måhända kan ändringarna medverka till att sådana företagare som inte är direkt kriminellt inriklade utan mera allmänt illojala mot samhället avhåller sig från svårare övertramp och då har ändringarna i så måtto etl visst värde.

Den rekommenderade nyordningen riklar sig emellerlid främst mol så-

Prop. 1979/80: 143 320

dana företagare, som metodiskt går in för alt tillskansa sig medel som rätteligen tillkommer det allmänna och som därvid inle tvekar atl använda olagliga tillvägagångssält. Dessa företagare är inle bara skrupelfria utan besitter eller förfogar också över etl belydande ekonomiskt och juridiskt kunnande. Mot sådana personer kan, som jag ser det, ändringar och skärpningar i aktiebolagslagstiftningen leda lill önskat resultat endast under förutsättning att alternativa missbruksformer saknas och. framför allt. atl en snabb och effektiv kontrollapparal slår till buds för övervakning av efterlevnaden.

Dessa spörsmål har arbetsgruppen knappasl alls övervägt i promemorian, vilkel måsle sägas vara en brisl. Jag är för min del ganska övertygad om all ftera av ändringsförslagen kommer all visa sig vara föga mer än elt slag i luften mol den grava ekonomiska brottsligheten.

Arbelsgruppens förslag gäller i lika mån lojala och illojala företagare. Några av de föreslagna ändringarna kan anias komma atl drabba lojala företagare ganska hårt. 1 promemorian uppmärksammas detta förhållande endast i ringa mån. Jag saknar en något mera ingående undersökning av förslagens verkningar för de lojala och seriösa förelagarnas vidkommande. En sådan undersökning är ännu mer angelägen om det - somjag förmodar - är så all ändringarnas värde för brottsbekämpningen är obelydligl.

Riksåklagaren: Självfallet bör eftersträvas att den civilrättsliga lagstiftningen blir så utformad atl den i möjligaste mån är ägnad att försvåra uppkomslen av brottsligt eller eljesi oacceptabelt beleende från medborgarnas sida. Della är särskilt angelägel när del gäller sådana former av kriminalitet som är frekvent, av slor omfallning och som är särskilt svår all uppdaga och beivra. Den ekonomiska brottslighet som sker medelst utnyttjande av aktiebolagsformen lillhör otvivelaktigt detta område. Arbelsgruppens målsättning att lagstiftningsvägen söka förebygga missbruk av aktiebolagsformen framslår mot denna bakgrund som i hög grad angelägen. Uppgiflen är emellerlid förenad med belydande avvägningsproblem med hänsyn lill atl den associalionsrältsliga lagstiftningen i huvudsak bärs upp av helt andra syflen än de iniressen arbetsgruppen bar alt tillvarata. Del gäller alltså alt noga väga inlressel av alt vidta lagändringar som kan vara moliverade från brottsbekämpningssynpunkl mot de av lagstiftaren utstakade rällsliga förutsättningarna för omsällningslivet och den ekonomiska verksamhelen i stort. Denna avvägning måsle ske med urskiljning och försikiighei och förulsäller en ingående analys av de syflen som bär upp den ifrågavarande lagstiftningen. Enligt min mening uppvisar den nu föreliggande promemorian brister i detta hänseende vad gäller regelsystemet för skyddel av det bundna kapilalel. Detta bör dock inte undanskymma del faktum atl ålskilliga av de i övrigt framlagda förslagen är värdefulla, framförallt därigenom atl de ger ökade möjligheter atl upptäcka och utreda ekonomisk brottslighet.

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Det är angelägel all myndigheterna i slörre utsträckning än vad hillills varil fallet skall ha möjlighel att ingripa med preventiva älgärder för all förhindra ekonomisk brottslighet. Den arbetsgrupp inom brottsförebyggande rådel som hafl att pröva möjligheterna att lagstiftningsvägen förebygga missbruk av aktiebolagsformen har i den akluella promemorian framfört några förslag till ändringar, som torde kunna bidra till brottsbekämpningen. En del av förslagen synes dock enligt min mening vara alltför försiktiga om man som mäl skall ha att nedbringa antalet fall, där aktiebolagsformen utnyttjas för alt dölja brottsliga Iransaklioner.

Prop. 1979/80:143 321

Länsåklagaren i Malmöhus län: Den framlagda promemorian får främst ses som ell resultat av pågående översyn av lagstiftning mot organiserad och ekonomisk brottslighet. Att de föreslagna åtgärderna också kan innebära etl skydd för borgenärer och aklieägare blir etl mera sekundärt förhållande. Helt allmänt kan väl sägas all promemorians förslag utmärker sig för en stränghet, som kanske är mindre vanlig i ekonomiska sammanhang. Emellertid vill jag av egen erfarenhet som åklagare bekräfta att gällande aktiebolagslagsliflning i nuläget ger elt orimligl stort utrymme för illojala och kriminella förfaranden riklade mot annans egendom. Det markant ökade antalet aktiebolagskonkurser med stora förlusler för det allmänna och för enskilda fordrar snabba och resoluta ålgärder. Vad som är mycket aktuellt är ju de s. k. fattigkonkurserna (70 procenl av samtliga företagskonkurser 1973), där borgenärerna ofta med bitterhet kan konstalera att gäldenären efter ett summariskt rältsförfarande stiger som fågel Fenix ur askan, färdig atl fortsätta sin verksamhet inte minst med hjälp av statliga och kommunala subventioner.

Man undrar om inte tiden vore mogen att låta aktiekapitalet bli nägot mer än en dubiös bokföringspost. Det förefaller mig inte orimligt all varje ny bolagsbildare finge avsälla ell renl kontant belopp, motsvarande kanske en Iredjedel av det avsedda totala aktiekapitalet, vilkel belopp sedan skulle innestå och förräntas på särskild räkning hos statsverket så länge bolaget ägde bestånd. Vid bolagels upplösning genom konkurs skulle beloppet tas i anspråk i första hand för anordnande av en effektiv konkursförvaltning. Bolaget skulle med andra ord självt sörja för att det finge en anständig begravning. Om bolagel upplösles ulan förlusler för borgenärer skulle beloppel tillfalla aktieägarna. Delta borde också bli ett incitament för innehavare av vilande bolag att låta dem försvinna ur aktiebolagsregistret.

Under alla förhållanden är del av vikt att de redan exislerande bolagens verksamhet regleras på ett mera betryggande sätl. De nu föreslagna åtgärderna och lagändringarna kan alla anses välmotiverade ur brottsbekämpningssynpunkl och i flertalet fall lorde elt genomförande av förslagen inle medföra någon påtaglig olägenhel för de "sunda" förelagen.

Länsåklagaren för speciella mål: Del har länge framstått som en pålaglig brisl att den jämförelsevis noggranna såväl formella som maleriella kontroll som sker vid bolagsbildning inle effektivt följs upp under bolagets fortsatta verksamhet. Särskilt den alllför långa reaklionstiden hos registreringsmyndigheten i egenskap av kontrollorgan ger möjlighet till obehöriga ulnyltjanden av bolagssitualionen under lång lid utan ålgärd frän samhället. Det nu framlagda förslaget syftar bl. a. till att förbättra kontrollen. Hur pass övergripande, effektivt och snabbt denna kontroll kan göras är emellertid till stor del beroende på kontrollfunktionen hos patenlverkets bolagsbyrå. Enligt förslaget pågår f, n. en översyn av bolagsbyrän. Del kan ifrågasättas om inte det nu framlagda förslaget i berörda delar bör samordnas med denna översyn för en fördjupad genomlysning av förslagel innan det blir föremål för lagstiftning. Härvid kan exempelvis även undersökas möjligheterna alt få en bättre kontroll över bolagets räkenskaper såsom uppgiftsskyldighet om var de normalt förvaras.

Hovrätten äver Skåne och Blekinge: Enligt hovrättens mening är arbetsgruppens förslag mycket försiktiga och del kan ifrågasättas om de föreslagna ändringarna är tillräckligt långtgående för all mera märkbart stävja missbruk av aktiebolagsformen. Hovrätten tillstyrker emellerlid förslaget och erinrar om att ändringar i aktiebolagslagen bör göras med beaktande av del nordiska lagstiflningssamarbetet.

21 Riksdagen 1979/80. I .saml. Nr 143. Bilagedel

Prop. 1979/80: 143 322

Rikspolisslyrelsen: BRÄs arbetsgrupp har liksom ell flertal myndigheler och uiredare konstaterat, alt den ekonomiska brottsligheten inom aktiebolagssfären är belydande och all kraftfulla ålgärder måsle vidlas i fråga om lagstiftningen på områdel för alt stoppa den ökande kriminella aktiviteten med utnyttjande av aktiebolagsformen. Rikspolisslyrelsen delar hell denna uppfattning.

Det är därför beklagligt atl framlagda förslag är förhållandevis begränsade och för allmänl hållna. Förslagen kommer enligt styrelsens mening inle att få någon större genomslagskraft särskilt beiräffande fåmansaktiebola-gen, där funktionerna som bolagsstämma, styrelse och verkslällande direktör innehas av en och samma person. En sådan persons möjlighet atl begå ekonomiska brott torde inte förhindras i någon nämnvärd omfattning till följd av BRÅs förslag. Slyrelsen förutsätter därför au BRA fortsätter lagstiftningsöversynen inom aktiebolagsomrädet, särskilt vad gäller fåmansbolagen.

Bankinspektionen: I promemorian ges en bakgrund till förslagen genom en redogörelse för ökningen av antalet akliebolag och missbruk av aktiebolagsformen. När det gäller exemplen på missbruk av aktiebolagsformen stämmer dessa väl med erfarenheter inspektionen har gjort inom sill tillsynsområde. Inspektionen kan därför bekräfta behovet av ålgärder i den riktning som föreslås i promemorian.

Stockholms fondbörs: Styrelsen ser det som angelägel atl möjligheterna lill missbruk av aktiebolagsformen begränsas. Det är emellerlid samtidigt angeläget att åtgärderna inte insattes så att seriösa förelag och enskilda medborgare oförskyllt drabbas av olägenheter. Del finns risk att de föreslagna åtgärderna i viss utsträckning kan få sådan konsekvens.

Det bör vidare framhållas all de påtalade missförhållandena inte gäller för börsföretag och atl de flesla av förslagen inle är tillämpbara på dem. Genom de inregistreringskonlrakl som numera finns upprättade mellan Fondbörsen och de inregistrerade förelagen är flertalel av de frågor rörande information om företagen m. m. som behandlas i promemorian reglerade. Redan nu gäller i en rad avseenden slrängare regler för börsföretag än för andra företag. Börsföretagen driver sin verksamhet under förhållanden som medger långl gående insyn. Del förefaller ytterst osannolikt all de i promemorian berörda missbruken skulle kunna förekomma. Förelag som ansöker om registrering på börsen granskas av därtill utsedda revisorer och annan expertis med avseende på förelagens ekonomiska ställning, utvecklingsmöjligheter och status i övrigl innan de beviljas inträde.

I den mån regler av del föreslagna innehållel anses nödvändiga för företag i allmänhel bör man överväga att ulforma dem med undantagsmöjligheter så att i varje fall börsföretag undantas.

Riksrevisionsverket: Ar 1973 beslöls att lägsta tillåtna akliekapilal skulle höjas från 5 till 50 kkr. Kravet på höjningen av aktiekapitalet föranleddes bl.a, av att bolagsformen inle skulle användas för all underlätta skatle-flyklsåtgärder. De förslag som nu lagts fram syftar lill alt förhindra all aktiebolagsformen används i brottslig verksamhel. De ulgår i viss mån från konstaterandet att de bolag som oftast används i sådan verksamhel är fåmansbolag med lågl aktiekapital.

Riksrevisionsverkei (RRV) anser det angeläget att åtgärder vidtas för att förhindra etl orättmätigl ulnylljande av aktiebolagsformen. Bolag som bildats enligt äldre lag har fått anstånd lill ulgången av år 1981 att höja sill aktiekapital. RRV, som ulgår frän alt nämnda tidpunkt skall stå fast. finner det föga Iroligl alt föreslagna åtgärder hinner genomföras eller i varje fall få

Prop. 1979/80: 143 323

effekt lill nämnda tidpunkt. Delta innebär att del inle är fämans- eller skrivbordsbolagen med lågl aktiekapital som kommer i blickpunkien för föreslagna ålgärder. Om ett bolag skulle bildas i broUsliga syflen lorde man för övrigl kunna ifrågasälla om bolaget över huvud tagel skulle reagera på förefintliga kontrollsystem. Det blir sålunda närmast fråga om vilken effekl föreslagna åtgärder får på övriga företag. RRV vill undersiryka all den övervägande delen bolag självfallel är av seriös karaklär. Man kan emellertid inle bortse från att från början seriösa företag eller funklionärer i sådana i en pressad ekonomisk siluaiion kan frestas "glida" in i en verksamhet som till slut blir brottslig.

I det följande behandlar RRV således förslagen med hänsyn lill konsekvenserna för de förelag som finns kvar efter småbolagens avveckling.

Riksskatteverket: Riksskatteverket (RSV) anser del angelägel all de missbruk av akliebolagel som associationsform som för närvarande förekommer i möjligaste mån förhindras eller försvåras genom ändrad lagstiftning. Även om promemorian inle närmare berör vilka effekler de lilllänkla lagändringarna kan förväntas få i praktiken, anser RSV att ändringar i gällande lagsliftning bör göras i föreslagen riktning.

Kommerskollegium: Kollegiet är positiv till flera av de framlagda förslagen vilka alla syflar till all genom ändringar i akliebolagslagen och vissa närliggande författningar försvära missbruk av aktiebolagsformen. Kollegiel är självfallel medvetet om atl ett genomförande av förslagen också innebär nackdelar i form av elt visst merarbete för förelagen. Vissa sådana olägenheter måste dock accepteras av dem som använder sig av aktiebolagsformen om man genom associalionsrättslig lagstiftning skall kunna förebygga missbruk av aktiebolagsformen.

Skånes handelskammare: Handelskammaren vill inledningsvis framhålla sin positiva inställning lill åtgärder som motverkar ekonomisk brottslighet i skydd av aktiebolagsformen. Beträffande föreliggande utredning måsle dock konstateras, att även om vissa av förslagen till ändringar i akliebolagslagen kan anses välmoliverade från andra synpunkier lär de knappasl få någon effekt av brottsförebyggande art. Dessulom kan vissa av ändringsförslagen få icke eftersträvade negativa effekler för lojala och seriösa näringsidkare.

Handelskammaren i Örebro och Västmanlands län: Även om det förhåller sig så, all aktiebolag i viss utsträckning bildas eller förvärvas uteslutande i syfte alt tjäna såsom täckmantel för ekonomisk brottslighet, har Kammaren en beslämd känsla av all missförhållandena inte är av så utbredd eller allvarlig art, som arbelsgruppen velal göra gällande. Föreslagna genomgripande principiella ändringar i gällande aktiebolagslag kommer utan tvekan all hårt drabba även lojala förelag. Anledning saknas enligt Kammarens mening all redan elt par år efler den nya akliebolagslagens ikraftträdande den I januari 1977 riva upp välmoliverade och sakligt grundade lagregler.

Härtill kommer, all en avsevärd del av nu regisirerade aktiebolag med etl mindre aktiekapital än 50000 kronor kommer att av olika anledningar avföras ur aktiebolagsregistrel senasl med utgången av är 1981 saml all deras ägare vid övergång lill annan företagsform kommer all bli personligen ansvariga för dessa företags ekonomiska förpliktelser. Härigenom kommer riskerna för alt aktiebolag användes för ekonomisk brottslighet alt elimineras i stor utsträckning.

Slutligen vill Kammaren erinra om det av konkurslagskommittén helt nyligen framlagda beiänkandei SOU 1979: 13 med förslag till s. k. konkurs-

Prop. 1979/80: 143 324

karantän. Enligt Kammarens mening kommer en lagsliflning i enlighel med delta förslag att skapa goda möjligheter att råda bot på missförhållanden av i detta sammanhang aktuellt slag. Redan lagstiftningens existens torde få en starki återhållande verkan vid planering av ekonomisk broilslighei.

Statens industriverk: Industriverket har inget alt erinra mol de förslag lill förstärkt skydd för aktiebolagets bundna kapital som arbetsgruppen har ularbelal.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen har i sitl arbele med den årliga laxeringen och vid utförandet av taxerings-, skalle- och avgifisrevi-sioner saml vid uppbörd av skaller och avgifter etl stort inlresse av all flera av de föreslagna lagsliflningsålgärderna genomförs.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen delar arbetsgruppens uppfattning atl aktiebolagsformen alltför läll kan missbrukas. Det gäller framför allt bolag med en eller ett fätal aktieägare. Missbruk inom större bolag med många ägare och en omfattande verksamhel lorde vara mer sällsynl. Även om del övervägande anlalel akliebolag arbelar seriöst och följer gällande lagbestämmelser är dock antalet fall, där missbruk sketl eller kan misslänkas, så slort atl det är befogat med särskilda lagstiftningsåtgärder i syfle atl försvåra missbruk och därigenom skydda borgenärernas intressen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Det är länsstyrelsens uppfattning all även om flertalel akliebolag är seriösl arbetande företag som lojall och efter bästa förmåga följer gällande lagbestämmelser, ärdet inte ovanligt att aktiebolag användes för ekonomisk brottslighet. Del är då som regel fråga om bolag vars akiier äges av enstaka personer. Mest effektiva metoden atl förhindra missbruk av aktiebolagsformen skulle därför vara att införa bestämmelser om alt anlalet aklieägare i ell bolag inte får understiga ett visst anlal personer (exempelvis fem eller lio). Aktieägarna skulle i så fall inle få lillhöra samma krets av personer som anges i 12 kap 7 § och en aklieägare skulle inte få inneha mer än högsl en viss del av sammanlagda anlalet aklier/rösler. Aktiebolagsformen skulle då endast komma att användas av slora företag som vänder sig till en större personkrets för atl anskaffa riskvilligt kapital. Enligt 1910 års aktiebolagslag var ell bolag skyldigi att träda i likvidation om aktieägarnas antal kom att understiga fem personer. Arbetsgruppen synes inle ha övervägl att införa någon liknande bestämmelse i 1975 års aktiebolagslag för atl förhindra missbruk av aktiebolagsformen.

LO: LO har sedan en läng tid lillbaka krävl alt hela den associalionsrältsliga lagstiftningen i grunden bör omarbetas. Etl sådant arbele kommer all kräva en avsevärd tid. I väntan på ett sådant arbele anser LO det angelägel att aktiebolagslagen ges en sädan utformning atl problem av del slag promemorian redovisar snarasl stävjas. LO tillslyrker därför arbelsgruppens förslag.

TCO: Aktiebolagsformen har i alll ökad ulslräckning kommii att användas för ekonomisk brottslighet genom alt ägaren kunnat undandra sig personligt betalningsansvar. I syfte alt förebygga missbruk av aktiebolagsformen har brollsförebyggande rådet lagt fram förslag som säkrar aktiebolagens egna kapital och därigenom garanterar läckning för bolagels skulder.

De regler som föreslås kommer enligt TCOs mening all i hög grad förhindra alt aktiebolaget forisällningsvis kan komma atl användas som brottsligt instrument. Ändå menar TCO all det i vissa avseenden funnits skäl att överväga ännu mer långtgående regleringar.

Prop. 1979/80: 143 325

Svenska bankföreningen: Bankerna är bl. a. såsom krediigivare intresserade av all möjligheterna lill missbruk av aktiebolagsformen säviu möjligi begränsas. Bankerna är därför i huvudsak posiliva iill arbelsgruppens förslag. Bankerna har samtidigt ell intresse av atl seriös företagsverksamhet inte försvåras eller omöjliggörs av alltför stränga lagbeslämmelser.

Svenska handdskummai-Jörbundel: Svenska handelskammarförbundel vill inledningsvis framhålla sin positiva inställning lill åtgärder som mol-verkar ekonomisk brottslighet i skydd av aktiebolagsformen. Beträffande föreliggande utredning mäste dock konstateras, alt även om vissa av förslagen till ändringar i akliebolagslagen kan anses välmoliverade frän andra synpunkter lär de knappasl få någon effekl av brollsförebyggande arl. Dessutom kan vissa av ändringsförsiagen få icke eftersträvade negaliva effekter för lojala och seriösa näringsidkare.

Svenska kommunförbundet: 1 anledning av remissen får förbundels styrelse meddela atl styrelsen med ulgångspunkl från de iniressen slyrelsen har alt företräda inte har någon anledning till erinran mol innehållel i promemorian.

Stockholms kommun (= föredragande borgarrådet): Kommunens re
missinstanser har bekräftat atl aktiebolagsformen ofta utnyttjas för olika
typer av ekonomisk brottslighet och atl omedelbara och effektiva älgärder
därför är synnerligen angelägna. 1 likhet med remissinstanserna vill jag
dock ifrågasätta om en utbyggnad av nuvarande regelsyslem är ändamåls
enligl för att förbättra situalionen. Myckel talar för all förbällrade kon
trollmöjligheter inom ramen för nuvarande bestämmelser skulle vara ell
effeklivare säll alt komma tillrätta med problemen.

Avslutningsvis villjag understryka del angelägna i atl effektiva ålgärder vidtas mot den ekonomiska brottsligheten. Kommunen lämnar redan sitl bidrag i denna del genom det nära samarbete med lokala skatlemyndighelen som pågår sedan drygl ett år tillbaka. Detla arbete är inriklal på atl motverka olika former av skalle- och bidragsfusk, undanhållande av arbetsgivaravgifter m. m. Inom ramen för projektet behandlas missbruket av aktiebolagsformen som ell delproblem.

Stockholms kommun (= kammarkonloret): Stockholms kommunslyrelse har pä förslag av finansborgarrådet den 26 april 1978 beslutat om en uiökad samverkan med lokala skatlemyndighelen i Stockholms fögderi (LSMS) för all bidra till bälire uppbörds- och avgiftsförhållanden inom Stockholms kommun. Enligt direktiven skall syftet med kommunens medverkan bl.a. vara alt motverka grava och uppenbara fall av skattefusk, underlåtenhet alt erlägga arbetsgivaravgift eller alt orätlmäliga fördelar uppnås i bidragsavseende genom uppgivande av felaktiga eller vilseledande uppgifler. Den förkortade projektbenämningen ÅSKLOK (åtgärder för ökal samarbele mellan kommunen och lokala skatlemyndighelerna i Stockholms fögderi) har antagils för samarbelel.

Samstämda och väldokumenterade uppgifter om all akiiebolagsformen ulnylljas för ekonomisk brottslighet föreligger från flera häll. Atl stävja dylika manipulalioner framstår därtör som en myckel angelägen uppgifl. Inom ramen för ÅSKLOK:s arbele har också dessa frågor ägnats särskild uppmärksamhet. Utredningsarbelel har dock ej enbari begränsals lill alt omfalla akliebolag. Avgörande har i slällei varil verksamhetens ekonomiska omfattning oberoende av organisalionsform.

Orsakerna lill atl den ekonomiska brollslighelen genom bl.a. ulnytljande av akiiebolagsformen blivil omfauande synes ulifrån de erfarenheter som vunnits av samarbetet mellan kommunen och LSMS främsl beror på nedanstående förhållanden:

Prop. 1979/80: 143 326

- ofullständig och brislfällig regislerföring av företag,

- straffsanktion mol underlåtna registreringar saknas,

- samverkan mellan olika myndigheler har ej tillfullo ulnytljals,

- befintliga restriktioner för utnyttjande av datakonlroll och samköming av regisler,

- belydande skatteskulder - preliminärskalter, arbetsgivaravgifter och mervärdeskatl - har beroende bl.a. på all arbetsgivarkonirollen getts läg prioritet, lillålils ackumuleras före konkurs varvid slatens fordran måsl avskrivas,

- olillräcklig kontroll av i vilken ulslräckning förelag efterlever gällande bestämmelser t. ex. beiräffande akliebolagslagen,

- tröghet i skaiteprocessen.

För all komma lillräila med ovannämnda förhållanden krävs en kombinalion av ålgärder. Sä långt möjligt bör enligt kammarkontorets mening eflerslrävas lösningar som ej automatiskt leder lill en ökad byråkratisering eller belastning och ökade kostnader för seriösa företag. En skärpl lagsliflning vars efterlevnad ej kan garanteras bör vidare undvikas.

Arbelsgruppen har med föreliggande förslag i första hand aktualiserat
förändringar i akliebolagslagstiftningen syftande till främsl skydd för del
bundna kapitalet. Även om dessa var för sig framslår som välmoliverade
kan dock befaras att de endasl kommer få marginell belydelse när del
gäller atl stävja den ekonomiska brottsligheten så länge de brisier kontoret
ovan pekal på kvarslår.--

Det är oomstrilt alt aktiebolagsformen ofta utnyttjas för ekonomisk brottslighet, icke minst uppbörds- och skattebrott. Omedelbara och effektiva ålgärder för all förhindra och försvåra de möjligheter lill ekonomiska manipulationer aktiebolagsformen erbjuder är därför synnerligen angelägna. Enligt kammarkontorets uppfallning framslår en effekliv regislerföring och inrättandet av ett basregister för juridiska personer, med regislre-ringsskyldighei molsvarande den som i dagslägel finns för fysiska personer, som det ur många synpunkier bästa sättet atl stävja missbruk av aktiebolagsformen. Myndighelernas kontrollmöjligheter skulle därmed förbällras markant. Kammarkontoret förordar därför att eli sådant arbete snarast påbörjas.

De förslag arbetsgruppen direkl förordal är främst en utbyggnad av dagens regelsystem. Kammarkontoret anser dock att redan inom ramen för nuvarande beslämmelser skulle en bättre ordning kunna erhållas om bara efterlevnaden av lagsiiftningen kontrollerades.

Kontoret konstaterar vidare att arbetsgruppen inom flera områden föreslagit en utvidgad och skärpt lagstiftning utan atl närmare utveckla hur en sädan skall få avsedd effekt, hur den utvidgade myndighetstillsynen i anslutning till delta skall anordnas och vilka resurser detta kräver. Viss försiktighet måste därför tillrådas vid en uividgning av lagstiftningen om fördelarna ej är hell uppenbara.

Stockholm.s kommun (= revisionskoniorel): Att aktiebolag många gånger bildas och förvärvas i syfte atl tjäna som täckmantel för brottslig verksamhet av skilda slag torde vara ovedersägligt. Allmänt känt är att bolagsbildning ofta sker för att genom otillåtna transaktioner och andra manipulationer undkomma skaller och allmänna avgifter, dvs. för all genomföra skattebedrägerier.

Mol bakgrund härav samt kommunens uttalade målsättning atl inom ramen för sina resurser bidraga till bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten finns det allmänl setl anledning att hälsa en skärpning av lagstiftningen pä förevarande omräde med tillfredsställelse.

Prop. 1979/80:143 327

Revisionskontorels egen erfarenhei av denna typ av brottslighet är dock begränsad och hänför sig i alll väsentligl till den verksamhet som bedrivs inom konlorels avdelning för bl. a. taxeringsrevision. Avdelningen är dock i denna del av sin verksamhet huvudsakligen inriktad på de slörre skat-leobjekten dvs. på börsnolerade och därmed jämställda förelag, där de skattetekniska problemen är av helt annat slag, 1 någon mån har avdelningen under årens lopp kommii i beröring med verksamhel, där inslag av brotlsligl förfarande av del slag varom här är fråga, kunnal misslänkas. De erfarenheler, som därvid gjorls, saml den allmänna kunskap om skallebedrägerier och deras utbredning, som avdelningen besitter, lalar för angelägenheten all med lämpliga, effektiva ålgärder komma tillrätta med förekommande avarter pä bolagsbildningens område.

Svenska sparbanksföreningen: Sparbanksföreningen ser det som angelägel att möjlighelema till missbruk av aktiebolagsformen begränsas. Del är emellertid samlidigt angelägel all åtgärderna inle insätts så, atl seriösa förelag och enskilda medborgare oförskyllt drabbas av olägenheter. Det finns risk all de föreslagna ålgärderna i viss utsträckning kan fä sådan konsekvens. Åtgärder, som syflar lill att stävja skatteflykt och skattefusk, bör vidare i första hand lösas genom skattelagstiftning och inle genom ändringar i aktiebolagslagen.

Sveriges ackordscentral: Såsom gruppen framhåller visar erfarenhelerna från den senaste tiden att akliebolag i ökande utsträckning används för ekonomisk brottslighet. Självfallel är del en angelägen uppgift för samhället atl så långt del är möjligt inom ramen för vår rättsordning vidta de ålgärder som är ägnade att förebygga brottslighet av detta slag. Mol denna bakgrund är det naturligt att undersöka vilken ändringar som bör göras i akliebolagslagstiftningen för att detla syfte skall uppnås. Etl problem i detta sammanhang är atl finna en lösning varigenom den ekonomiska brottsligheten effektivt kan bekämpas samtidigt som de laglydiga aktiebolagens berättigade krav på att få arbela utan för långt gående administrativa hinder blir tillgodosett. En annan svårighet är uppenbarligen att kunna skapa regler som verkligen avhåller ägare lill fåmansbolag, där styrelsen och aklieägarkretsen är identisk, atl göra sig skyldig till ekonomisk brottslighet. Enligt ackordscentralens mening innefattar gmppens förslag i storl sett en skälig avvägning mellan de intressen som anmäler sig här.

Vid utformningen av sina förslag synes gruppen ha beaktat huvudsakligen del allmännas intresse av att motverka den ekonomiska brottsligheten för att bortfallet av skatter och allmänna avgifter skall bli så litel som möjligt, men del är uppenbart atl ett genomförande av förslagen skulle gynna också borgenärernas intresse av att inte drabbas av föriuster genom sådan brottslighet.

Vid sin genomgäng av promemorian har ackordscentralen funnit sig kunna godta alla förslag utom det som gäller återbetalning av lån. lämnade före den 6 juni 1973.

Sveriges advokatsamfund: I promemorian uttalas, atl det är "allmänt känt, atl aktiebolag ofta utnyttjas i den ekonomiska brottsligheten". Avsikten med de ålgärder som föreslås i promemorian är, att dessa skall medverka till atl nämnda ekonomiska brottslighet minskar. Beträffande flera av förslagen gäller emellertid, all det inte har visats att den reglering gällande rätl innebär skulle underiätta den ekonomiska brottsligheten. Dessa förslag avser dessutom bestämmelser, som nyligen prövats i samband med införandet av den nya aktiebolagslagen; för ändring i sådant fall krävs enligt samfundets mening särskilt starka skäl.

Prop. 1979/80:143 328

Sveriges aktiesparares rik.sförbund: Akliespararna förelräder små och medelstora aklieägare i de börs- och fondhandlarenoterade företagen. Mot bakgrund av alt rådets PM dels närmasl synes vara tillämpligt på s. k. fåmansbolag och dels ingär i översynen av lagstiftningen mol den organiserade och ekonomiska brottsligheten lorde icke huvuddelen av innehållel direkl beröra Aktiespararnas inlresse- och kompetensområde. I några avseenden langerar emellerlid problemställningarna de börsnoterade företagen.

Finansieringsföretagens förening: Finansbolagen har som kreditgivare dels intresse av att missbruk stävjas dels atl seriös företagsamhet ej försvåras. Föreningen motsätter sig självfallet inte genomförandet av åtgärder som syftar till atl förhindra alt aktiebolag används för ekonomisk brottslighet. Föreningen saknar emellertid möjligheter att la ställning till om de förslag som ges i promemorian kommer att leda lill åsyftad verkan. Detta enär de exempel på missbruk av aktiebolagsformen, som redovisas i kapitel 5 i promemorian, är alltför fä för atl kunna uigöra elt underlag. Vidare saknas uppgiflen betr. omfattningen av de missbruk som enligt ulredningen lär förekomma.

Svenska företagares riksförbund: Förbundels utgångspunkt vid besvarandet av remissen är denna: Aktiebolaget är den västliga världens utan gensägelse mest framgångsrika verksamhetsform. I form av aktiebolag har näringslivet sålunda även i Sverige förmått slå för en leknisk och ekonomisk utveckling av en oerhörd belydelse för landel. En så effektiv verksamhetsform skall ej utan mycket starka skäl hämmas genom restriktioner. Flertalet aktiebolag, deras ledning och ägare driver sin verksamhet helt lagligt, kortekt och seriöst. De kan ställa anspråk på atl de rättsliga förutsättningarna för denna verksamhet i rimlig mån hålls stabila och alt en nödvändig samhällskontroll ej kännetecknas av administrativt krångel. Det nu sagda gäller oaktat att det finns enskilda personer som utnyttjar aktiebolagslagens beslämmelser på etl sätt som inte varil åsyftat.

Den redogörelse som promemorian lämnar på sid. 35-40 finner Förbundel, lill en viss del, alllför suggestiv och, delvis, är uttalandena inte relevanta eller tillräckligt relevanta för de ställda förslagen. Några exempel följer nedan.

- "Det finns professionella bolagsbildare som står till Ijänst med skrivbordsbolag eller vilande bolag till hugade spekulanter ulan att bry sig om köparens avsikter med bolaget eller till och med med vetskap om atl bolagsförvärvet ingår som led i l.ex. etl skallebedrägeri." - Förbundels kommentar; Enskilda personer som vill bilda aktiebolag finner snart att de inte kan hantera detta själva, eftersom akliebolagslagen är komplicerad och kraven på precision och ulföriighet i de formella åtgärderna stora. Dessutom har del under årlionden tagil alllför läng tid atl få fram en bolagsregislrering hos Patenlverket, även om de formella kraven i en ansökan varil fyllda. Det har därför varit särdeles praktiskt för de blivande aklieägarna att vända sig till en bolagsbildningsfirma, eller en advokat, eller en revisor, som kunnat tillhandahålla en rält gjord registrering omedelbart. Detla är inte och har aldrig varit en otillåten service. Av elt dussintal professionella bolagsbildningsfirmor har flera idag varit verksamma i decennier. Dessa specialister, liksom advokater och revisorer i motsvarande situation, har ej hafl anledning all ifrågasälla kundernas avsikter med bolaget och har säkerligen heller aldrig medvetet medverkai till någon brottslig verksamhel. Behovel av deras tjänster skulle ha varil betydligt mindre om Palenlverkels bolagsbyrå

Prop. 1979/80:143 329

skötts effektivare och om verkel tidigare än hell nyligen effektiviserat sin service genom förhandsgranskning av ansökningshandlingar.

- Det som benämns "s. k. oäkta koncerner" är en hell tilläten och rimlig verksamhetsform. Självfallet skall en näringsidkare ha rätl att driva l.ex. fastighetsförvaltning genom ett aktiebolag och l.ex. handel med byggnadsmaterial genom ell annal aktiebolag. Det vanligasle skälet för en sådan uppläggning är att dålig resultatsutveckling i del ena förelaget inte skall dra med sig svårigheler för del andra företaget. Ej heller är rättshandlingar mellan sådana akliebolag otillåtna, eller har varit del.

- Vinslbolagstransaklioner: Man må ogilla s. k. vinslbolagstransaklioner och s. k. inlerna aktieöverlåtelser hur mycket som helst - och otvivelaktigt har de använts för ett nedbringande av skatlskyldighei på etl sätt som inte varit åsyftat - men man kan inte komma ifrån alt sådana transaktioner under årtionden praktiserats och att de var tillåtna fram till dess all de förbjöds genom lagsliftning under 1970-lalel. När nu sådana iransaktioner förbjudits, är väl förfarandena därmed uttömda som motiv för vidare åtgärder.

- 1 promemorian sägs t. ex. att antalet akliebolag som gåll i konkurs har sjudubblats under perioden 1964-1974. Del sägs vidare att akliebolag som försattes i konkurs 1970 hade brisl i aktiekapitalet under hela 5 år dessförinnan. I sammanhanget talar promemorian om att akliebolagen "tömts på sina tillgångar" och att de försatts i "planerad konkurs". -Förbundet vill ingalunda förneka all del finns företagare som tömmer sina bolag och sätter dem i planerad konkurs. Men hopkopplingen med de åberopade statistiska talen ger en vilseledande bild, enligt Förbundets mening. De stora talen kan säkerligen förklaras med, dels all aktiebolagsformen fram till mitten på 60-lalel utnyttjats i allt stigande utsträckning, dels av att företagens kostnader stigit avsevärt samiidigi som konjunkturen inom näringslivel merendels varil svag under perioden 1964-74; Samtidigt inträffade våldsamma strukturförändringar inom t. ex. handeln.

Förbundel bestrider självfallel ej de allvariiga följder som kan vällas av brottslig verksamhet inom ramen för aktiebolagsformen. Förbundet har samma intresse som de flesla andra samhällsgrupper av atl sådan brottslighet stävjas. Slulsalsen som skall dras av della yttrande så långt, är atl man skall iaktta försiktighet vid ingrepp som kan vålla skada för seriösa yrkesutövare, ulan att på någol påtagligt sätt kunna påverka brottsligheten. Så invecklad som bolags- och skattelagstiftningen är, kommer det knappast att bli svårt atl missbruka den för brottsliga ändamål, även om promemorians förslag till äventyrs skulle förverkligas fulll ut.

Sveriges grossislförbund: Vi släller oss myckel posiliva till del arbele som i detla avseende bedrivs av Brottsförebyggande rådet. Skälel härtill är icke minst atl grossistföretagen som regel har belydande varufordringar i sina rörelser och all det därför är oundgängligen nödvändigt all lagstiftningen i största möjliga utsträckning ulformas på ell sådant sätt atl den förhindrar atl fordringarnas värde ävenlyras genom mindre seriösa näringsidkares agerande. Vi vill i sammanhanget särskilt framhålla att det allmänna genom olika lagstiftningsåtgärder - bl. a. bevissäkring och betalningssäkring saml det s.k. ställföreträdaransvaret - i ökad utsträckning kunnal skydda sina fordringar. Dessa ålgärder har i praktiken inneburit alt varufordringar och andra kommersiella fordringar kommit i etl sämre läge.

Vi hälsar därför del nu framlagda förslagel med lillfredsslällelse,

Sveriges industriförbund: Förbundet ställer sig principiellt bakom beiv-

Prop. 1979/80: 143 330

randel av konsiaterai missbruk av aktiebolagsformen. Inte minst vägledande för förbundet är kravet att i en marknadsekonomi måsle konkurrens ske på lika villkor. Mindre nogräknade personers olillbörliga ulnyltjanden av som i nu ifrågavarande fall, aktiebolag, medför otvivelaktigt en snedvridning av konkurrensförutsättningarna och kan för den seriösa företagsverksamheten innebära svåra ekonomiska påfrestningar.

Även om del sålunda är ell väsentligt inlresse atl olika missbruksformer stävjas är det dock minst lika vikligl alt denna strävan inte genom alltför stränga lagbeslämmelser leder till alt seriös företagsverksamhet försväras eller omöjliggörs. I avvägningen mellan olika intressen förtjänar del även alt framhållas att strävandena på del bolagsrättsliga området under de senaste åren i myckel avsell en uppmjukning av de stela och hämmande reglerna i 1944 ärs aktiebolagslag. Förbundel kan inte uppfatta vissa av BRÅs förslag pä annat sätt än som stridande mol de strävanden som nyss nämnls.

Sveriges redovisningskonsullers förhund: Som framgår av vårt remisssvar avseende BRÅs promemoria (PM 1978:2) Revisors verksamhet, är vår uppfattning alt den ekonomiska brottsliga verksamheten inte endast bedrives i aktiebolagen utan även i andra förelagsformer. För att emellertid inte åstadkomma skada och hinder i all den verksamhet som bedrives seriöst och som dock utgör den dominerande delen av näringslivet, måste slor försiktighet dock iakttagas vid ansträngningar alt motverka denna förekomst.

2 Likvidation

Riksåklagaren: Jag är inte övertygad om att intresset av brottsbekämpning på förevarande område utöver bestämmelserna om kvalificerad revision skulle kräva att likvidalionsbestämmelserna skärps på det sätt som arbelsgruppen föreslagil. De genom 1975 års lagstiftning skedda uppmjukningarna i likvidationsbestämmelserna motiverades bland annat med att ett alltför strängt utformat regelsystem för likvidationsskyldigheten skulle kunna leda till att även livsdugliga företag vid kapilalbrisl, l.ex. under perioder då verksamhelen moderniseras eller läggs om, måste träda i likvidation. Dessa motiv är fortfarande bärande ochjag kan inte finna alt arbetsgruppen förebragt skäl av sådan tyngd att en ändring på denna punkt bör ske utan att erfarenheterna från den nya lagstiftningen avvakias.

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Enligt nu gällande aktiebolagslag är aktiebolag skyldigt att träda i likvidation om bolagets eget kapital har kommit alt understiga en Iredjedel av det registrerade aktiekapitalet och del inle inom viss tid därefter visas all täckning finns till hälften av aktiekapitalet. Arbetsgruppen föreslår inte någon ändring i gällande bestämmelser såvitt avser tidsfristen och hänvisar därvid till de skäl som anfördes vid införandet av gällande aktiebolagslag. Vid tidsfristens bestämmande tog man då hänsyn till bl.a, nystartade förelags svårigheter under uppbyggnadsperioden och atl en likvidation för sådana företag skulle innebära onödig värdeförstörelse som gick ut över kapitalägarna och de anställda i företagen. Mot dessa argument kan ställas förhällandet, att elt stort antal bolag fortsätter en förluslbringande verksamhet med utnyttjande av eller i strid mol likvidationsbestämmelserna och att det i samband härmed torde förekomma skattebrott och gäldenärsbrotl m. m. Det är här

Prop. 1979/80: 143 331

fråga om en inlresseavvägning mellan atl inle stjälpa förelag som drivs enligi ärliga normer och all förhindra all alltför milda beslämmelser ulnylljas för brottsliga ändamål. Enligt min uppfallning finns nu - då man driver den politiken att i allt större ulslräckning bekämpa ekonomiska brott i vårl samhälle - slarka skäl all inskränka gällande lidsfrist. En inskränkning ter sig också möjlig om man gör jämförelser med de korla tidsfrister som gällde i 1910 års oeh 1944 ärs aktiebolagslagar. För alt undvika all de förelag som drivs ulan brollsliga avsikler hamnar i svårigheler skulle man kunna länka sig ell dispensförfarande, där dispensfrågan kunde avgöras vid allmän domstol.

Förslaget om införande i lagen av en ny paragraf, 13 kap. 2 a§, med innebörd atl likvidalionsförfarandel skall påbörjas redan då bolagsslämman för andra räkenskapsåret i följd fastställer en balansräkning som ulvisar att bolagets eget kapital understiger tvä iredjedelar av regisirerade aktiekapitalet, synes väl motiverat. Av lagtexten bör dock klarare framgå i vilket skede beräkningen skall ske med lillämpning av likvidalionsbalansräkning.

Överåklagaren i Göleborgs åklagardistrikt: Arbetsgruppens förslag tillstyrks. Jag vill särskilt framhålla värdet av all laglexlen ånyo uiiryckligen anger att slyrelsen har plikt atl agera när helst anledning förekommer lill antagande all det bundna egna kapilalel i bolagel understiger en iredjedel av det registrerade kapitalel.

Överåklagaren i Malmös åklagardistrikt: Förslaget om en ökad likvidationsskyldighel är välgrundat och tillstyrkes.

Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län: Skärpningen av likvidationsreglerna mäste kombineras med en mera iniensiv och sakkunnig tillsyn av bolagens ekonomiska förhållanden för att leda till resullal. Här faller ansvarei närmast pade lokala revisorerna. En möjlighet vore väl att också anordna en central inspektion, där verklig experlis kunde anlitas för exempelvis stickprovsgranskningar, kanske i samverkan med skallemyndigheterna i orten. Patentverkets bolagsbyrå har en viss formell lillsyn men denna har i varje fall hittills varit i det närmasle betydelselös när det gällt atl förhindra ekonomisk brottslighet.

Länsåklagaren i Älvsborgs län: De föreslagna ändringarna i 13 kap. 2§ saml den föreslagna nya 13 kap. 2 a§ tillstyrks på de skäl arbetsgruppen anför, sid. 52 ff.

Länsåklagaren för speciella mål: Föreslagna regler om likvidalion och full täckning av aktiekapital torde med hänsyn lill brottslighetens beskaffenhet vara av ringa praktisk betydelse.

Hovrätten över Skåne och Blekinge: De föreslagna reglerna bör leda till atl akliebolag ej under så läng tid som för närvarande kan driva verksamhel för att vid upplösning sakna tillgångar till skada för bland andra borgenärer. Vilka samhällsekonomiska konsekvenser i övrigl en lidigare upplösning av rörelsedrivande och kanske utvecklingsbara aktiebolag kan få undandrar sig hovrättens bedömande.

Stockholms tingsrätt: Enligt förslagel skall bolag som förlorat mer än två tredjedelar av sill aktiekapital för all likvidalion skall undgås lill den ordinarie bolagsslämman under nästföljande räkenskapsår ha full läckning för bristen och inte, som enligt gällande regler, täckning lill hälften. 1975 års aktiebolagslag innebar vissa lättnader i dessa hänseenden och motiven härför är ingående redovisade i lagens förarbeten. Tingsrätten anser inte atl arbetsgruppen anförl tillräckliga skäl för en återgång till krav på full täckning av aktiekapitalet. Däremot finner tingsrätten alt den i 13 kap. 2 aS

Prop. 1979/80:143 332

försia meningen akliebolagslagen föreslagna ändringen är värd alt övervägas.

Tingsrällen vill lill frågan om likvidation anföra även följande. Enligt tingsrättens erfarenhet är det vanligl förekommande att del vid bolagskonkurser visar sig alt aktiekapitalet är hell förbrukat och atl bolagel långl tidigare borl träda i likvidalion. Gällande likvidalionsregler åsidosalls och vad som bör undersökas är, enligt tingsrättens mening, hur man skall uppnå en bättre efterlevnad av dessa regler.

En försia föruisättning för all ett bolag skall kunna konslalera om likvidalionsplikt föreligger eller ej är atl bolagel har en ordnad och akluell bokföring. Aktiebolagslagen innehåller bestämmelser som möjliggör kontroll av alt denna förutsättning föreligger. Årsredovisning och revisionsberättelse skall årligen inges till PRV, som vid underlåtenhet kan förelägga förelrädare för bolagel all fullgöra den skyldigheten. Underlåtenhet alt inge årsredovisning för något av de senasle två åren utgör likvidationsgrund. Redan när eu bolag försummar all inge redovisningshandlingar för det första av dessa år kan del finnas skäl befara alt bolagels räkenskaper ej befinner sig i god ordning. Orsaken härtill är ofta slarv eller okunnighet. Brislfällig bokföring kan emellerlid också syfta till atl dölja verksamhetens gång och resultat och vid en senare uppkommen misstanke om brott hindra utredning härom. Detla synes ofta vara förklaringen lill all de - inte ovanliga - anmälningarna om misstanke om broll lill åklagare som görs av konkursförvaltare så gott som aldrig leder lill ålal. Det måste anses vara ett rimligl krav alt den som önskar driva rörelse i form av akliebolag med dess frihet från personligt betalningsansvar skall iaktta för den verksamhetsformen uppställda regler. Det finns därför enligt tingsrättens mening anledning överväga att låta redan underlätenhet att för etl år inge föreskrivna redovisningshandlingar uigöra grund för likvidalion.

Rikspolisslyrelsen: Det har visal sig att den liberalisering som 1975 års aktiebolagslag inneburit beiräffande likvidationspliklen och ålerfyllnads-kravel inle har slagit väl ul. Styrelsen lillslyrker därför i stort framlagda förslag.

Den förhållandevis långa fristen innan likvidalionsplikt inlräder har kommii all ulnylljas för olagliga iransaktioner (ekonomisk brottslighet). Styrelsen kan därför inle dela BRÅ-gruppens uppfattning vad avser tidsfristen för täckande av bristande aktiekapital. Tidsfristen får inte göras beroende av bolagels ordinarie stämma, utan en bestämd lidsrymd bör anges i akliebolagslagen, förslagsvis högsl sex månader frän det bristen i aktiekapitalet upptäckts. Möjlighel bör finnas att i särskilda fall förlänga tidsfristen. Detta bör dock ske genom atl myndighel prövar en ansökan om dispens från bolagsstämman. Genom etl sädanl förfarande möjliggörs en kontroll lill förhindrande av skada för borgenär (oflasl staten) genom årslånga kriminella förfaranden med likvidalionsbara akliebolag. Lämplig dispens/konlrollmyndighet är kronofogdemyndigheterna med hänsyn till de funktioner dessa har dels som borgenär i allmänna mål. dels i konkurssammanhang. Därigenom möjliggörs även en koppling lill den föreslagna tillsynsverksamheten i fråga om näringsförbud som kan bli akluell för kronofogdemyndigheterna.

Bankinspektionen: Promemorian lar först upp förslag lill skärpning av reglerna om likvidalion. Den försvagning av borgenärsskyddel som ägde rum genom 1975 års liberalisering rättställes genom kravet pä full täckning och en uttrycklig skyldighel för slyrelsen all agera ofördröjligen. Arbelsgruppen har även övervägl alt föreslå sänkning av kvoldelen förlorat

Prop. 1979/80: 143 333

kapital från tvä Iredjedelar till hälflen men stannal för tvä iredjedelar. Inspeklionen vill ifrågasälla om inte en sänkning av kvoldelen till hälflen kunde vara motiverad för all effektivare hindra missbruk av aktiebolagsformen. Den föreslagna inskränkningen i bolags möjlighel all driva verksamhelen vidare under längre tid när aktiekapitalet understiger två tredjedelar av del registrerade aktiekapitalet släller sig inspeklionen hell bakom.

Stockholms fondbörs: Slyrelsen anser atl nu gällande likvidalionsregler utgör en rimlig avvägning mellan de olika intressen som skall beaktas innan ett företag försattes i likvidation - fordringsägares, anställdas, aklieägares, samhällels m. ft. Del vore olyckligt om förelag i onödan försattes i likvidation. Denna synpunkt gäller givetvis oavsett företagels storiek men olyckan skulle få ytterligare en samhällsekonomisk dimension om den drabbade så slora förelag som börsföretag i regel är. Under de senaste åren har etl antal börsföretag drabbats av svåra förlusler som letl till finansiella krissituationer. Med nu gällande lagregler har företagen hafl tid pä sig alt genomföra finansiella saneringsoperationer. Därför har inget börsföretag varit likvidalionsplikiigt vid någol bokslutstillfälle. Om de föreslagna reglerna gälll är del emellertid sannolikt atl sä varil fallel för några stora börsföretag.

Den större elaslicilet som nuvarande regler innebär jämfört med de föreslagna förefaller vara behövlig med tanke på alt omfattande förändringar i företagens finansiella struktur kommer att äga rum även i framtiden. För börsförelagens del är det ingen risk alt gällande likvidalionsregler åsidosattes. Förbättrad kontroll av de företag där missbruk konstaterats eller med fog kan misstänkas förefaller vara en lämpligare åtgärd. Förslagel avstyrkes.

Riksrevisionsverkei: RRV har inget att erinra mol all det i lagen uttryckligen föreskrivs atl det åligger styrelsen all ofördröjligen upprätta balansräkning närhelst anledning föreligger atl anta att bolagets egel kapital understiger en tredjedel av del registrerade aktiekapitalet.

Arbelsgruppen föreslår bl.a. också en återgång till kravel i 1944 års aktiebolagslag på full täckning av bristen sedan aktiekapitalet gått förlorat med två tredjedelar. RRV anser atl det inte tillräckligt har visats att en sådan ändring är befogad.

Riksskatteverket: Arbetsgruppen föreslår i promemorian skärpta regler i nuvarande aktiebolagslag för att förhindra att ell akliebolag fortsätter sin verksamhet, när aktiekapitalet gått förlorat till viss del. Förslaget alt ell akliebolag som vid bolagsslämman ena årel hafl elt egel kapital som understiger 1/3 av det registrerade, men fortsätter verksamheten, måste redovisa en balansräkning nästkommande är som ulvisar full täckning av del registrerade aktiekapitalet, verkar ändamålsenligl. Del kan emellerlid ifrågasättas om aktiebolagslagens likvidationsregler över huvud taget säkerställer borgenärerna i de bolag där aktiekapitalet ännu inte höjts lill 50000 kr, vilkel i och för sig inle utgör något stort riskkapital. Risken med skärpta likvidalionsregler är att de kommer att följas lojalt endast av seriösl arbetande bolag för vilka någon skärpning ej är erforderiig, medan de föreslagna reglerna på olika säll kringgås av eller - på grund av bristande sanktioner - kommer att sakna verkan gentemot de bolag för vilka reglerna egentligen är avsedda.

Tillgänglig statistik visar all av de för närvarande 120000 regisirerade akliebolagen flertalet har elt aktiekapital understigande 50000 kr. Som arbetsgruppen själv konstaterat går avvecklingen av småbolagen långsamt. Risken för missbruk av aktiebolagsformen är störst i fåmansbolag med lågt aktiekapital.

Prop. 1979/80: 143 334

För elt akliebolag med lågt aktiekapital, upp till 50000 kr, är det uppenbarligen meningslösl med föreskrifl om likvidalionspliki när viss del av akliekapitalet gått förlorat. Skall sådana bolag ivingas lill likvidalion behövs mera effektiva bestämmelser om personligt betalningsansvar för styrelseledamöter m.fl. En skärpning av dessa beslämmelser lorde också bälire kunna framtvinga likvidation hos större bolag.

De nuvarande bestämmelserna om personligt betalningsansvar för styrelseledamöter m.fl. är i praktiken tämligen oanvändbara. Anledningen härtill är främsl svårigheterna att visa likvidalionsiidpunkten. För de i brollssammanhang vanliga fallen med förkommen bokföring (genom stöld, brand etc.) är sådan bevisning erfarenhetsmässigt myckel svår. Även om bokföringen inle har förkommit är det givetvis svårl att i efterhand exakl fastslå vid vilken tidpunkt aktiekapitalet nedgått med 2/3.

Ertärenhelen visar också alt slyrelsen inle sällan underlälil all ansöka om ivångslikvidalion när sådan ansökan bort göras. Borgenärer torde inle heller lillmäla nu gällande bestämmelser någon slörre belydelse, ulan kreditgivarna arbetar i stället i prakliken med komplelterande säkerheter, främsl förbindelser med personlig borgen från styrelseledamöterna. För siaten som skalleborgenär finns vissa beslämmelser om all den som förelräder arbelsgivare, vilken är juridisk person, jämle arbelsgivaren kan göras belalningsansvarig. Bestämmelser av sådant innehåll finns i fråga om källskatl (77 a § uppbördslagen), om mervärdeskatt (48 a § mervärdeskattelagen) och i fråga om vissa konsumlionsskatter (27 a § förfarandelagen). Utredningen om säkerhetsåtgärder m. m. i skaiteprocessen (Fi 1973: 1) har nyligen fått tilläggsdirekliv (Dir 1978: 60) rörande bl. a. ifrågasatt utsträckt solidariskt belalningsansvar för skaller.

Myckel lalar för atl en djupare och bredare översyn är önskvärd beträffande ändringar av bestämmelserna om tvångslikvidalion än den arbelsgruppen verkställt.

RSV molsäller sig dock ej atl föreslagna lagstiftningsåtgärder genomförs, men all ytterligare kompletteringar görs i lagförslaget. Del är lämpligt all lagsliftningsändringarna uppskjuts för yllerligare ulredning av l.ex. möjlighelen lill en skärpning av del personliga betalningsansvaret och etl särskilt regelsystem i aktiebolagslagen (ABL) för s. k. fåmansbolag, eflersom del är dessa som ulnylljas i illojalt syfle. En ordning med olika beslämmelser alltefter bolagels slorlek är i princip ingen nyhet för ABL (jämför 10 kap. 3 §).

Arbelsgruppen har inte föreslagil någon ändring av bestämmelserna om förfarandet vid likvidation. Dessa innebär för närvarande bl.a. atl om bolag i likvidation inte har tillgångar som täcker likvidationskostnaderna, skall rätten på likvidatorernas anmälan förklara atl likvidationen skall nedläggas och bolagel anses upplöst (13 kap. 15 § 3 slyckel ABL). Antalet nedlagda likvidationer är visserligen relativt begränsat ännu så länge medan de avslutade är betydligt flera. Huruvida det döljer sig brottslighet bakom de avslutade och de nedlagda likvidationerna har inle närmare undersökts. Så kan emellertid myckel väl vara fallel (jämför molion 1978/ 79:1765).

För den som vill ägna sig åt missbruk av aktiebolagsformen är sålunda en likvidalion alt föredra framför en falligkonkurs. Om bestämmelserna angående mindre konkurs ändras i enlighet med framlagt förslag (prop. 1978/79:105), kan del bli ännu mera frestande att avveckla ell bolag genom likvidalion än genom konkurs. Anlalel likvidationer kan därvid komma atl öka.

Prop. 1979/80:143 335

Bestämmelserna om förfarandel vid likvidalion bör ses över i förevarande sammanhang. Översynen bör sikta till atl borgenärerna och del allmänna i önskvärd omfattning kan fä insyn i likvidationsförfarandet. Det är sålunda inte tillräckligt att borgenär har möjlighet alt fä även ell bolag i likvidalion försall i konkurs. En möjlighel kan kanske vara att bouppteckning och redovisning av likvidation skall avges till den lillsynsmyndighel som enligi nyssnämnda förslag skall tillskapas för konkurser.

Om bestämmelserna om likvidation ändras för akliebolagen bör evenluella följdändringar göras i fråga om handelsbolag, bankaktiebolag och

ekonomiska föreningar m, fl.-

Med ordel "godkännes" i 13 kap. 2 § första stycket ABL markeras enligt arbetsgruppen (s. 66) all det inle är fråga om en balansräkning per ifrågavarande bokslutsdag utan en balansräkning som avser det aktuella läget på stämmodagen. Della bör uttryckas klarare i lagtexten.

Vidare bör i lagtexten införas att ansökan om bolags försättande i likvidation, när skäl föreligger, bör ske ofördröjligen.

Laglexlen bör därför enligt RSVs mening få följande lydelse (13 kap. 2 § första slyckel, iredje och fjärde punkterna ABL).

Godkännes ej pä ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår balansräkning som utvisar att full täckning på slämmodagen finns för del regisirerade akliekapitalet, skall styrelsen eller revisor, om ej bolagsstämman beslular atl bolagel skall träda i likvidalion, hos rätten ofördröjligen ansöka att bolaget försättes i likvidation. Sådan skyldighet har också den som före bolagsstämman men efter räkenskapsårets utgång lämnat uppdragel som bolagets revisor. Ansökan kan även göras av styrelseledamot, verkställande direktör eller aktieägare. Effekten av den regel RSV föreslår kan dock diskuteras. Bolagsstämman hålls först under nästföljande räkenskapsår och oftast nära sexmånadersfristens utgång. Eftersom bolagets ekonomiska ställning på bolagsstämmodagen blir avgörande vid evenluell likvidation kan en ur aktieägarnas synpunkt ej önskvärd likvidalion undvikas genom en tillfällig ansamling av kapital i bolagel. Om aktieägarna - l.ex. i fåmansbolag - under liden från balansdagen och fram till bolagsstämman (ca 6 månader) inte lar ul lön ur bolaget, kan den ekonomiska ställningen förstärkas avsevärt, förutsaii att bolagel har någon verksamhel. Detta förutsätter dock all aktieägarnas ekonomi kan tillgodoses, kanske genom lillfälliga krediler. 1 mindre bolag torde ganska lätt tvångslikvidation kunna undvikas genom ett sådant förfarande.

Kommerskollegium: Del är uppenbart att de nuvarande likvidationsreglerna ger ett myckel bristfälligt skydd för aktiebolagets borgenärer. Kollegiet har i och för sig inget alt erinra mot en återgång till den ordning som gällde till ulgången av år 1976. Detta skulle dock endast marginellt förbättra borgenärsskyddet. Svagheterna i nuvarande ordning är inle begränsade till frågan om vid vilken kvot likvidationspliklen skall inträda utan sträcker sig över ett belydligl vidare fält. Del mäste anses mycket otillfredsställande all del i aktiebolagslagen bl.a. genom likvidalionsbestämmelserna inbyggda borgenärsskyddet är så svagt som för närvarande är fallet. Enligt kollegiets mening bör frågan tas upp lill en samlad bedömning i hela dess vidd.

Skånes handelskammare: Förslaget att styrelsen ofördröjligen skall upprätta likvidationsbalansräkning när helst anledning förekommer lill antagande atl bolagel föriorat mer än två tredjedelar av sitt aktiekapital har fått en svävande ulformning och kan därför knappast förmodas få annat än en

Prop. 1979/80:143 336

marginell effekl på otillbörliga förfaranden. Frågan i vad mån del bundna kapitalet har täckning i tillgångar är för övrigt till slor del en värderings-och därmed en bedömningsfråga. Erfarenheten inle minst från de senare årens kriser i vissa branscher visar betydelsen av della förhållande i prakliken. 1 sammanhanget aktualiseras ocksä samhällets önskan att med hänsyn lill sysselsältningen ha tid för att bedöma frågan om en eventuell rekonslruklion. Det sagda ger vid handen atl en beslämmelse som den föreslagna, i praktiken sannolikt i första hand skulle drabba seriösa företag, som råkar i kris och samtidigt molverka fömtsättningarna för en rekonstruktion. All upptäcka nedgången i bolagets eget kapital under löpande räkenskapsår förutsätter en god bokföringsorganisalion och släller ökade krav på bolagens arbetsinsats i denna sak, en arbetsinsats som ett bolag i tillfälliga ekonomiska svårigheter kan använda lill annal än alt kontrollera egel kapital och eventuellt upprätta likvidationsbalansräkning. Förslagel att aktiebolag inte får driva verksamhet under längre lid utan atl ha två tredjedelar av aktiekapitalet täckt kan vidare komma att innebära stora svårigheler för mindre företag i tillfälligl ekonomiskl trångmål och för nystartade bolag med stora initialkostnader under uppbyggnadsperioden. Kravet att på tämligen kort lid täcka bristen i aktiekapitalet kan för mänga bolag le sig myckel svårt och ibland omöjligt. Den tvångslikvidalion som i dessa fall blir en följd av en oförmåga att täcka bristen medför kapitalförstöring och negativa effekler för sysselsätlningen.

Handelskammaren anser att man bör ha en inte alltför begränsad skyldighet att träda i likvidation vid förbrukning av del av aktiekapitalet. Frågan bör dock tagas upp lill prövning i samband med en översyn av aktiebolagslagen som har andra syften än de rent brottsförebyggande t. ex. i samband med överväganden om en ny bolagsform för den mindre företagsamheten.

Handelskammaren för Örebro och Väslmanlands län: Beiräffande förslaget lill ändring av reglerna om likvidalion och om läckning för förlorat aktiekapital, är Handelskammaren av den bestämda uppfattningen, all tillräckliga erfarenheler saknas för att nu återgå lill lidigare gällande lagsliftning. Kammaren ansluter sig helt lill innehållet i den reservalion som avgivils av Winberg. Förslaget avsiyrks.

Palenl- och registreringsverket: Som skäl för skärpning av nuvarande likvidationsregler har arbelsgruppen anfört bland annat all merparten av samtliga företagskonkurser utgörs av s, k. fattigkonkurser och atl dessa i många fall innefatlar gäldenärsbroltslighel. Detla innebär enligt arbetsgruppens mening att nu gällande likvidationsregler ej efterlevs. Patenlverket har ej möjlighet att bedöma omfattningen av den ekonomiska brottsligheten. Även om denna typ av brottslighet ökal under senare år anser patentverket att detta ej utgör tillräckligt skäl för en så vittgående åtgärd som att införa krav på full täckning för aktiekapitalet sedan detta gått föriorai till två iredjedelar. Det kan nämligen befaras all en sådan åtgärd medför atl livsdugliga företag, som under en konjunkturnedgång haft stora förluster, ej lillräckligt snabbt hinner skaffa full täckning för akliekapitalet, utan tvingas i likvidation. Delta kan i sin tur påverka sysselsättningsläget ogynnsamt. Palentverket avstyrker därför detta förslag.

Arbetsgruppen föreslär vidare atl en ny regel införs i aktiebolagslagen, som stadgar likvidationsplikt för bolag, vilka under tvä år i rad haft egel kapital understigande två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet, såvida ej full täckning för aktiekapitalet finns under nästföljande år. Palentverket delar arbelsgruppens uppfattning atl del är otillfredsställande

Prop. 1979/80:143 337

alt varaktigt driva aktiebolag, som har läckning för endasl obetydligt mer än en tredjedel av det regisirerade aktiekapitalet. Den konstruktion som arbelsgruppen förordal förefaller emellerlid ej lämplig eftersom den, pä samma sätt som den föreslagna ändringen av 13 kap. 2 S I st. akliebolagslagen, kan leda till alt livskraftiga bolag drabbas av likvidationsskyldighel på grund av tillfälliga ekonomiska svårigheler. Denna synpunki hindrar inle en närmare undersökning av möjligheterna alt finna en reglering, som bälire än den nuvarande lillgodoser intresset av alt bolag har täckning för åtminstone hälflen av aktiekapitalet.

Länsstyrelsen i Siockholms län: Förslagen avses förhindra all akliebolag en längre tid drivs vidare utan full läckning av aktiekapitalet och all auktoriserad eller godkänd revisor mäste anlitas då full läckning inle finns. Förslagel synes väl motiverat men torde inle lösa problemet med de mindre nogräknade förelag, som inom loppet av eii räkenskapsår (avsiki-ligl) försätts i konkurs med slora skulder lill stålen. Del är dessulom tveksamt huruvida, ulan en granskning liknande den årliga taxeringen, de föreslagna reglernas efterlevnad kan kontrolleras av exempelvis kronofogdemyndighet, då utkrävande av personligt ansvar blir aktuell för bolagets "insolventa period".

Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län: För egen del finner länsstyrelsen, att de föreslagna ändringarna i akliebolagslagens bestämmelser om likvidation och täckning av förlorat aktiekapital är angelägna. Länsstyrelsen tillstyrker således arbelsgruppens förslag.

Länsstyrelsen vill i detla sammanhang någol beröra frågan om aklieägar-lillskott. I fåmansbolag är det förhållandevis vanligt atl brisier i del egna kapitalel läcks genom aklieägarlillskotl. Del är regel att tillskollel förenas med återbelalningsskyldighet när bolagets resullal medger delta. Ålerbelalningsskyldigheten redovisas i allmänhet bland ansvarsförbindelserna. Genom den villkorliga äterbetalningsskyldigheten får tillskottet mera karaklär av län. Del synes angeläget, all frågorna om villkor och redovisning av aktieägarlillskott regleras i lagstiftningen.

Länsstyrelsen I Malmöhus län: Länsstyrelsen bilräder förslagen. Frågan om aktieägartillskotlens ställning har inte reglerats i vare sig skatlelagsliftningen eller civillagsliftningen (jfr SOU 1977:86 sid. 293). Etl aklieägarlillskotl får inle framslå såsom ell lån (jfr SOU 1964:29 sid. 84). Del är fråga om ett lån, även om villkoren i fräga om återbetalning är sådana, all möjlighelen lill återbetalning ter sig mer eller mindre osannolik och skulden endasl redovisas inom linjen bland ansvarsförbindelserna. Enligt länsstyrelsens erfarenhet förekommer villkorliga aktieägarlillskott oftare hos fåmansbolagen än ovillkorliga lillskotl. Villkorliga tillskotl brukar lämnas med krav pä atl tillskjutna medel skall belalas lillbaka till aklieägaren om och när bolagets resullal medger ålerbelalning. All ovillkorliga aklieägar-lillskoll skall medräknas såsom tillgång vid bedömning huruvida full läckning för del regisirerade aktiekapitalet föreligger är klarl. Däremoi kan Ivekan råda hur elt villkorligt aklieägarlillskotl med återbelalningsskyldighet redovisat endast inom linjen skall beaktas i della sammanhang.

Vid bolags bildande och vid nyemission skall intyg företes från bank om all aktiekapitalet är insatt pä bankräkning och/eller intyg från kvalificerad revisor atl apportegendom tillförls bolaget. Del synes lämpligt, alt en liknande bestämmelse införes i aktiebolagslagen beträffande aktieägarlillskott. Härigenom skulle kunna skapas garantier för att bolaget tillföres erforderliga medel för alt undgå likvidationslvång.

Med nu gällapde regler kan bolag under en följd av år drivas med etl 22 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 143. Bilaf.'cdcl

Prop. 1979/80:143 338

aktiekapital som saknar full läckning. Likvidationspliklen inträder först när 2/3 av aktiekapitalet gått förlorat. Liksom arbetsgruppen anser länsstyrelsen del vara olillfredsslällande atl etl bolag med minimikapitalet 50 000 kr kan låta täckningen av aktiekapitalet sjunka till 16666 kr och därefter fortsätta atl driva verksamhel för all framtid med endasl denna bråkdel av aktiekapitalet i behåll.

FAR: En ändring bör begränsas till de regler i försia stycket av 13 kap.
2 §, som är avsedda att tydligare inskriva kraven på likvidalionsbalans
räkning och påskynda dess upprättande. Övriga ändringsförslag av
styrks,------

Förslaget att full täckning skall uppnås för det registrerade aktiekapitalet har tillkommit med tanke på bolag med lägsta tillåtna aktiekapital, i framtiden 50000 kr, dvs bolag som ej kan nedsätta aktiekapitalet. Nyheten i 1975 års lag, innebärande att bolag kan fortsätta med halva aktiekapitalet intakt, har ju för större bolag, deras kreditorer och anslällda visal sig fördelaktig genom att göra många eljest erforderliga aktiekapitalnedsättningar överflödiga. Vill man skapa en regel som skall förhindra att bolag - efter en frist för rekonstmktion - lever vidare med mindre eget kapital än 50000 kr, skulle det riktiga vara att ändra gällande text i första styckets andra punkl till "det egna kapitalet uppgår till hälften av det registrerade akliekapitalet, dock lägst femtiotusen kronor". Överhuvudtaget bör dock en tvångslikvidalion - med hänsyn till dess eventuella skadeverkningar för anställda och borgenärer - ej aktualiseras om t. ex. blott en obetydlig del av det registrerade aktiekapitalet förbrukats.

Institutet för intern revision: Institutet delar uppfattningen all bestämmelserna om likvidation, när aktiekapitalet helt eller delvis gåll förlorat, bör skärpas.

Institutet tillstyrker därför förslaget, atl slyrelsen åläggs ofördröjligen upprätta särskild balansräkning då likvidationsanledning kan antas föreligga, att en återgång sker lill tidigare krav på full täckning inom viss tid i de fall då mer än två tredjedelar av aktiekapitalet gått förlorat och alt aktiebolag inte fär driva verksamhel under längre tid ulan att ha två tredjedelar av sitt akliekapilal läckt.

Institutet är medvetet om att det genom denna skärpning kan i vissa lägen uppkomma svårigheter för seriösa bolag men atl dessa nackdelar väl uppvägs av fördelarna i ökat ekonomiskt skydd för företagsformens intressenter. Del bör i detla sammanhang även understrykas, alt gällande lags förhållandevis långa tidsfrist för täckande av föriusl bör normalt kunna ge erforderligt rådsrum för rekonstruktion av ett bolag,

LRF: Som anförts i reservation till arbetsgruppens yttrande har reglerna om likvidation och täckning av förlorat aktiekapital varit föremål för omarbetning så sent som 1975 och därav föranledd lagstiftning varit i kraft endasl sedan den 1 januari 1977. I likhet med reservanten finner LRF att ytterligare erfarenheter bör dras av nu gällande regler innan dessa ändras.

Vidare gäller att arbetsgruppen har att framlägga förslag till regeländringar vilka skall försvära ekonomisk brottslighet. Som arbetsgruppen anfört har de olika bolag som används i sådan brottslighet till helt dominerande del elt aktiekapital lika med det lägsta tillåtna. LRF finner därför att den genom aktiebolag bedrivna ekonomiska brottsligheten skulle påverkas helt marginellt om de föreslagna reglerna infördes. 1 stället är risken stor alt seriöst arbetande aktiebolag, vilkas verksamhel många gånger är av betydelse för sysselsättningen, skulle utsättas för etl onödigl likvidations-hot, vilket bara del kan göra att företagets situation blir ohållbar.

Prop. 1979/80: 143 339

Svenska bankföreningen: Bankföreningen anser att de föreslagna reglerna om skärpt likvidationsplikt skapar risk för atl seriösa förelag ibland kan Ivingas att i onödan gå i likvidalion. Ulformningen av de f.n. gällande reglerna om likvidalionsplikt innebär enligt bankföreningens mening en rimlig balans mellan ä ena sidan intresset för kreditgivare och andra atl ett bolag skall gå i likvidation innan alltför stor del av aktiekapitalet gått förlorat, och, ä andra sidan, intresset a(t ett bolag, som alltjämt har livskraft, inte skall ivingas i likvidalion i förtid. Felet med nuvarande regelsystem är framförallt att kontrollen över efterlevnaden av reglerna inle är liilfredsslällande.

Bankföreningen ifrågasätter därför om inte del av arbetsgruppen åsyftade resultatet bättre skulle kunna uppnäs genom skärpt kontroll av atl nu gällande bestämmelser efterievs. En sådan kontroll skulle kunna etableras genom atl bolagsstämma, till vilken hänskjutits frågan om bolagel skall träda i likvidalion, åläggs skyldighel alt ulse minst en kvalificerad revisor i bolaget. Kravel på en kvalificerad revisor skulle därefler kvarstå till dess likvidationsbalansräkning utvisar alt full täckning finns för det regisirerade aktiekapitalet.

Bankföreningen förordar en pä det sället förbällrad kontroll framför den av arbetsgruppen föreslagna skärpta likvidationsplikten.

Svenska handdskammarjörbundet: Förslaget atl styrelsen ofördröjligen skall upprälla likvidalionsbalansräkning när helst anledning förekommer till anlagande all bolagel förlorat mer än Ivå tredjedelar av sitl aktiekapital och alt bolaget måste inom viss lid förele full läckning av akliekapitalet för att bolaget skall undgå skyldighet atl träda i likvidation har fått en svävande utformning och kan därför knappasl förmodas fä annat än en marginell effekt på olillbörliga förfaranden. Frågan i vad mån det bundna kapilalel har läckning i tillgångar är för övrigt till slor del en värderings-och därmed en bedömningsfråga. Erfarenhelen inte minst från de senare årens kriser i vissa branscher visar betydelsen av delta förhållande i praktiken. 1 sammanhanget aktualiseras också samhällels önskan atl med hänsyn till sysselsältningen ha tid för all bedöma frågan om en evenluell rekonstruktion. Det sagda ger vid handen att en bestämmelse som den föreslagna, i prakliken sannolikt i försia hand skulle drabba seriösa förelag, som råkar i kris och samiidigi molverka förulsällningarna för en rekonstruktion. All upptäcka nedgången i bolagets eget kapital under löpande räkenskapsår förutsätier en god bokföringsorganisalion och släller ökade krav på bolagens arbelsinsats i denna sak. en arbeisinsats som ell bolag i lillfälliga ekonomiska svårigheler kan använda lill annal än alt konlrollera egel kapital och evenluelll upprälla likvidalionsbalansräkning. Förslaget alt aktiebolag inte får driva verksamhet under längre lid ulan att ha tvä tredjedelar av aktiekapitalet täckt kan vidare komma all innebära stora svårigheter for mindre företag i tillfälligt ekonomiskt trångmål och för nystartade bolag med stora iniiialkosinader under uppbyggnadsperioden. Kravel att på tämligen kort lid täcka bristen i akliekapiialel kan för många bolag le sig myckel svårt och ibland omöjligt. Den Ivångslikvidalion som i dessa fall blir en följd av en oförmåga alt täcka bristen medför kapitalförstöring och negativa effekter för sysselsältningen.

Svenska handelskammarförbundel anser alt man bör ha en inle alltför begränsad skyldighel att träda i likvidation vid förbrukning av del av akliekapiialel. Frågan bör dock lagas upp lill prövning i samband med en översyn av aktiebolagslagen som har andra syften än de rent brottsförebyggande t. e,\. i samband med överväganden om en ny bolagsform förden mindre företagsamheten.

Prop. 1979/80: 143 340

Stockholms kommun (= kammarkontoret): Avsikten med beslämmelsema om likvidalion är alt det bundna kapitalet slannar kvar i bolagel och fullgör sin funktion som säkerhel för bolagels fordringsägare och atl förluslbringande verksamheier skall stoppas medan tillgångarna ännu räcker till betalning av skulderna. I den mån siaten är fordringsägare exempelvis beträffande ej erlagda arbetsgivaravgifter eller ej redovisad mervärdeskatl har dock hittillsvarande erfarenheler visal atl beslämmelsema ofta ej har någon större praktisk betydelse. Avsevärda skatteskulder har nämligen ofta kunnal ackumuleras utan läckning hos bolagel ifråga.

I likhei med juridiska avdelningen och revisionskoniorel ifrågasätter kammarkonloret om föreslagen skärpning kommer all få avsedd effekl. Redan den likvidationsskyldighel den nuvarande lagsiiftningen förutsätter borde i sammanhanget vara tillfyllest. Atl så icke är fallet, ulan atl många förelag bedriver sin verksamhel långt efler del att likvidationsskyldighel inträffat, måste tillskrivas det förhällandet atl myndigheiema ej konlrol-lerar efterlevnaden av lagstiftningen. Det är en brisl i ulredningen att arbetsgruppen, som redovisal att man är medveten om nämnda förhällande, ej närmare analyserat orsakerna till att kontrollen ej fungerar. Ej heller har arbetsgruppen visat hur efterlevnaden av en skärpl lagsliftning skall kontrolleras.

En ökad kontroll kommer alt kräva avsevärd uividgning av myndighels-tillsynen. Kammarkonloret sätter därför ell undanröjande av brisier i registerföringen och bälire kontroll av efterlevnaden av nuvarande lagsliftning framför arbetsgruppens föreliggande förslag.

Stockholms kommun (=Juridiska avdelningen): De föreslagna ändringarna av reglerna för likvidation kan förefalla ändamålsenliga. Del synes dock inie uteslutet att de inte får avsedd verkan, enär arbetsgruppen vare sig föreslår någon reell kontroll eller tillskapar hinder mol alt ansvariga styrelseledamöter kan hinna avgå.

Stockholms kommun (= revisionskoniorel): Del missbruk och de
oegenlligheler i form av gäldenärsbrotl o.d.. som kunnal konsiaieras
förekomma i betydande utsträckning, synes inte ha sin grund i själva
lagregeln utan i bristande efterlevnad av denna. Detta lorde i sin lur lill slor
del bero på att någon reell kontroll från myndigheternas sida knappasl
förekommer för närvarande.-

Man kan i likhei med reservanlen hysa iveksamhel all redan nu andra de regler som tillkom så sent som 1975. Den skärpning av lagbestämmelserna kring huvudregeln, som nu föreslås, får dock förulsällas bidraga lill en bäitre lagefterlevnad vilket enligt revisionskontorels mening får lillmälas avgörande belydelse. Bestämmelserna riklar sig emellerlid som synes allljäml mol akliebolagel och dess funklionärer. Någon utvidgning av myndigheislillsynen ifrågasätts, såvitt revisionskoniorel kunnal finna, ej i della sammanhang. Utan en reell kontroll från myndigheternas sida lorde effeklen av de nya bestämmelserna bli begränsad.

Svenska revisorsamfundet: SRS avstyrker förslagel all full läckning för del regisirerade aktiekapitalet skall uppnås viss lid eftei' del all likvidalionsanledning på grund av brislande eget kapital konslalerals. Arbelsgruppen har enligt samfundels mening inle lagil lillböriig hänsyn lill den ingalunda ovanliga siluationen all ell nybildal bolag, som börjar bedriva verksamhel, under de första åren kan tvingas redovisa förluster. Däresl möjlighet lill nedsättning av aktiekapitalet saknas på grund av all della uppgår till endast minimikapitalet eller sirax däröver, skulle en tvångslikvidalion ofta innebära en onödig och meningslös kapiialförsiöring. Samfun-

Prop. 1979/80: 143 341

del har i och för sig förståelse för den mening som innebär, att elt bolag med aktiekapital endasl uppgående lill minimibeloppet inle skall för obestämd tid tillålas redovisa ett egel kapital å blott hälflen av delta belopp.

Dock anser SRS, all de skäl som framförts som stöd för denna uppfallning har mindre tyngd än de omständigheter, som lalar för möjlighel lill fortsall verksamhel.

SRS avslyrker lill följd av ovanslående även de föreslagna ändringarna av 13 kap. 17 § samt 23 § aktiebolagsförordningen.

Svenska sparbanksföreningen: När det gäller frågan om skärpl likvidationsplikl anser föreningen däremoi att nu gällande likvidationsregler utgör en rimlig avvägning mellan de olika iniressen som skall beaktas, innan ell förelag försattes i likvidation - fordringsägares, anslälldas, aklieägares, samhällels m. fl. Det vore olyckligl om förelag i onödan försattes i likvidalion. Denna synpunki gäller givetvis oavsett företagets storlek, men olyckan skulle få yllerligare en samhällsekonomisk dimension, om den drabbade slora företag. Den större elaslicilet, som nuvarande regler innebär jämfört med de föreslagna, förefaller också vara behövlig med tanke på alt omfattande förändringar i företagens finansiella struktur kommer atl äga rum även i framtiden. Förbällrad kontroll av de förelag, där missbruk konstaterats eller med fog kan misstänkas, förefaller vara en lämpligare åtgärd. Förslaget avstyrkes.

Sveriges advokatsamfund: Ehuru i promemorian lämnas vissa beskrivningar av fall där aktiebolag använts vid ekonomisk brottslighet, har inte något fall redovisats där nuvarande bestämmelser i detta hänseende skulle ha underiätlal del brottsliga förfarandet. Tvärtom uttalas (sid. 46), att många bolag torde fortsätta sin verksamhet i strid mot gällande likvida-lionsbeslämmelser. Det torde då inte vara en verksam ålgärd att skärpa dessa bestämmelser, vilka nyligen prövats i samband med införandet av aktiebolagslagen. Samfundet avstyrker sålunda förslaget i denna del.

Slutligen vill samfundet kommentera utlalandel i promemorian att "tillskoll eller eftergift av nu berört slag (för täckande av brist i aktiekapitalet) måste vara oåterkalleligt och får således inte vara beroende av olika slag av villkor" (sid. 49 och 50). Detta uttalande är ofullständigt. Det är inte ovanligt all tillskolt förknippas med villkor, exempelvis om ålerbelalning ur framlida vinslmedel (se för della och andra exempel Kedner-Roos, Akliebolagslagen, del 11, sid. 292-293).

Sveriges aktiesparares riksförbund: Likvidalionsreglerna i aktiebolagslagen, som delvis ändrades i och med ikraftträdandet av 1975 års aktiebolagslag, är inle i första hand regler för atl förhindra organiserad och ekonomisk brottslighet. Likvidalionsreglerna torde i stället fä betraktas som borgenärsskyddsregler, varvid slyrelsen och i förekommande fall verkställande direklören kan åsamkas personligt ansvar för uppkommande skulder i händelse av alt dessa ej reagerar säsom reglerna föreskriver. De nya reglerna är visserligen till sill innehåll mildare än de gamla reglerna, men formellt setl strängare. Aktiespararna är därför av den meningen alt mänga borgenärer idag skulle ha framgång med civilrällsliga anspråk mot styrelse och verkställande direktör.

En medelväg skulle kunna vara atl kombinera nuvarande regler med skyldighet alt i årsredovisningen ange alt man under räkenskapsåret eller därefler fram till årsredovisningens avgivande kallat till extra bolagsstämma för att pröva evenluell skyldighel alt träda i likvidalion.

Det är emellerlid förbundets mening alt nu gällande regler för likvidation

Prop. 1979/80: 143 342

ulgör en god avvägning mellan de olika intressen som bör beaklas innan elt förelag försälies i likvidation. Särskili när del gäller stora företag skulle en likvidalion i onödan få alltför slora dimensioner. Del är allmänl bekant atl ett flertal börsföretag under senare är drabbats av svåra förluster som lell fram till finansiella kriser. Att inle fler än två börsförelag kommii på obestånd under senare år beror sannolikt på atl del varil möjligi alt genom lidskrävande finansiella saneringsoperationer häva uppkommen likvidationsplikl. Det är Aktiespararnas bedömning alt de nuvarande reglernas större elaslicilet jämförl med de föreslagna behövs även i framtiden, då finansiella svårigheter kan upplräda. Vi avstyrker därför bestämt all promemorians förslag lill ändrade likvidalionsregler i akliebolagslagen införes.

Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund: Beiräffande de föreslagna nya reglerna om likvidalion och om läckning av föriorai kapital ansluter sig SBRF lill vad som anföris i reservalion av ledamolen Winberg med instämmande av ledamolen Josefson. Vi finner icke all det finnes tillräckliga skäl eller erfarenheter som talar för en ändring av nuvarande regler.

Fiiumsiering.sjöretagens Jörcning: 1 promemorian har ej redovisats något maierial som ulvisar alt nuvarande regler inle skulle vara tillfyllest. Det torde för övrigt ännu vara för tidigt att dra några slutsatser av gällande regler som införts fr.o.m. den 1.1.1977 vid vilkel tillfälle reglerna om likvidation m. m. var föremål för bedömning.

Föreningen föreslår istället atl kontroll över när likvidalionsplikt föreligger görs på ell lillfredsställande sätt.

Svenska företagares riksförbund: Förbundet inslämmer i den reservalion som styrgruppsledamoten Winberg anfört. Reglerna om likvidation och om täckning av förlorat aktiekapital bedömdes under lagstiftningsarbetet så senl som 1975. Därvid ansåg man det vara ett alltför starki krav atl en uppkommen brist i kapitalel skulle behöva fyllas på korl lid. Del framhölls då atl elt företag kunde belastas med slora ulgifter under en förhållandevis kort period. Det framhölls att detla särskilt gällde nystartade förelag under deras uppbyggnadsperiod, då utgifterna inle alllid motsvarades av några nyförvärvade lillgångar. - Förbundel anser alt det inle finns tillräckligt underlag för att nu jäva vad som ansågs rikligl 1975. En reform av den innebörd som promemorian föreslär skulle i själva verkel innebära att ett nystartat företag skulle behöva lillskjuta ell större kapital än aktiekapitalet.

SHIO-Familjeföretagen: Reglerna om likvidalion och täckning av förlorat aktiekapital var föremål för bedömning i samband med lagstiftningsarbetet 1975. I promemorian lämnas en redogörelse över moiiven vid lagändringen.

Brollsförebyggande Rådet bygger sina ändringsförslag på allmänna resonemang och inte på något konstaterat missbruk av reglerna. Någon slörre praktisk erfarenhet av reglerna lorde inte heller finnas med lanke pä den korla tidsrymd som gått sedan lagändringen. De allmänna resonemangen är inte av den art alt en lagändring är nödvändig innan sådan erfarenhei vunnits.

Mol bakgrund av ovanstående avstyrker SHIO-Familjeföretagen de föreslagna reglerna beträffande likvidation och läckning av förlorat aktiekapital.

Sveriges industriförbund: Den uppmjukning av likvidationspliklen vid kapitalförlust som genomfördes i och med 1975 års lagstiftning är enligt

Prop. 1979/80:143 343

förbundets mening ultryck för en rimlig avvägning mellan beaklansvärda iniressen. Mol bakgrund av de senasle årens djupa induslriella kris framslår skärpta likvidationsregler som synneriigen äveniyriiga från närings-och sysselsällningspolitiska utgångspunkter. Utvecklingen har visal all för landet betydelsefulla företag kunnal hamna i krissituationer som för några år sedan framstått som osannolika. Del är av stor vikl för landel all rekonstruktioner av dessa förelag kan ske i ordnade former. Vad som har stått på spel har varil inte blott de enskilda företagen ulan i betydande grad förtroendet för svenskt näringslivs kreditvärdighel på den inlernationella kapitalmarknaden. På grund av storleken på de operaiioner som kan förekomma måsle det finnas tidsmässigt belydande utrymme lill förfogande för det finansiella rekonstruktionsarbetet. Nu gällande regler framstår från denna utgångspunkt som ändamålsenliga.

Förbundel har förståelse för de kriminalpoliliska överväganden som ligger bakom BRÅs förslag men måste konstalera atl slränga formalregler om likvidationsplikt sådana som BRÅ föreslagil kan - med hänsyn lill den dokumenterade risken för stora industriella kriser - få allvariiga negaliva konsekvenser för samhället av en storleksordning som inte ingått i BRÅs bedömning men som det är nödvändigl all beakta vid etl sammanvägi ställningstagande till förslagel.

Förbundet vill mot bakgrund härav avstyrka arbetsgruppens förslag och instämmer i den av Bankföreningen i sitt remissyttrande förordade lösningen av innebörd att bolagsstämma, lill vilken hänskjutits frågan om bolaget skall Iräda i likvidation, åläggs skyldighet att ulse minst en kvalificerad revisor i bolaget, varvid kravel på kvalificerad revisor skall kvarslå lill dess likvidationsbalansräkning ulvisar alt full täckning finns för del registrerade aktiekapitalet.

Sveriges köpmannaförbund: Vi anser att det inte finns lillräcklig molivering att återgå till de beslämmelser som fanns före år 1976. Vi kan därför inte tillstyrka förslagen.

Sveriges redovisningskonsulters förbund: BRÅ vill nu skärpa kraven på likvidationsplikt, där denna nu inträffar, då mer än 2/3 ay aktiekapitalet gått förlorat. Utan att nödvändigtvis ha en motsatt uppfattning vill vi fästa uppmärksamheten pä de många fall där en bokstavstolkning kan få negativa konsekvenser. En rörelse kan tillfälligt ha förbmkat aktiekapitalet (snart hänt vid 50.000 kronorsbolag och ofta vid nystartade akliebolag). Bolagel kommer emellertid ur denna kris och stabiliserar sig. Med facit i hand efteråt ler sig en likvidalion av detla bolag naturligtvis felaktigt - inte minst med tanke pä sysselsättningseffekten. Detta måste beaklas vid fastställandet av den tidsfrist förlustbolaget kommer att tillerkännas enligt BRÅ:s förslag. Vidare måste exempelvis enligt vårt förmenande även beaktas fall, dä bolag erhållit statliga län med villkoriig ålerbetalningsskyldighel. Med hänsyn lill försiktighetsprincipen bör enligt vår uppfattning detta lån skuldföras. Motsvarande värde uppstår emellertid ej alltid pä tillgångssidan utan redovisas bland kostnadema. Även i delta fall kan således bokstavstillämpning av likvidationspliklen få icke önskade effekter. Det är därför angeläget att anvisningar avseende redovisningen av dessa lån framkommer från officiellt håll.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund: Förbundet finner nu de synpunkter delsamma har att förelräda ej anledning lill erinran emoi förslagen till skärpning av bestämmelserna om likvidation.

Prop. 1979/80:143 344

3 Kvalificerad revisor m. m.

Riksåklagaren: Ordningen med bundet aktiekapital ersätter delägarnas personliga ansvarighet för bolagels skulder. Etl aktiebolag bör därför inte få fortsätta sin verksamhel om aktiekapitalet hell eller lill väsentlig del har gått förlorat. Som framhålls i promemorian visar erfarenheten atl ålskilliga bolag trots nuvarande bestämmelser om likvidationsskyldighel fortsätter en förluslbringande verksamhel till dess tillgångarna praktiskt tagel hell förbrukals. En effektiv kontroll av och insyn i de företag som närmar sig gränsen för likvidationsskyldigheien ter sig därför angelägen. Jag tillslyrker således förslagen alt kvalificerad revisor skall finnas i de bolag som inte har full täckning för det registrerade aktiekapitalet saml alt revisorn skall ha inte bara rätt utan även skyldighet att i förekommande fall ansöka om likvidation. Som jag ulvecklal i annat sammanhang bör pä sikl eftersträvas kvalificerad revision i all ekonomisk verksamhel som formelll eller reellt kan bedrivas ulan personlig ansvarighet.

Överåklagaren i Siockholms åklagardistrikt: Arbetsgruppens mening att man på sikl skall kunna kräva kvalificerade revisorer i alla bolag biträds. Jag anser del också angeläget att undersöka möjligheterna att ändra reglerna om tillsättandet av revisorer sä atl dessa blir mer fristående från bolaget.

Arbetsgruppen föreslår att man redan nu inför en bestämmelse atl i bolag, där enligi senast fastställda balansräkning full täckning saknas för bolagets registrerade aktiekapital, minst en av stämman utsedd revisor skall vara godkänd eller auktoriserad. Härigenom skulle man vinna den fördelen, att kvalificerade revisorer skulle komma all tillsättas i de förelag som är i riskzonen på så säll, all aktiekapitalet lill viss del gäll föriorai men likvidationsplikl ännu ej inträtt. Enligt min bedömning torde emellertid detta inte vara särskilt verksami för att i brottsförebyggande syfte fä in kvalificerade revisorer i bolagen. Det torde finnas skäl alt förmoda, atl man i de förelag som drivs pä mindre nogräknat sätt vill undvika lillsättan-det av kvalificerade revisorer. Av denna anledning kan man befara att räkenskaperna förs så atl de ger sken av att täckning finns för aktiekapitalet. Etl lämpligare och enklare förfarande vore därför att beslämma, att dessa revisorer skall utses i aktiebolag med visst inregistrerat aktiekapital och att ändra beloppen allleftersom antalet kvalificerade revisorer uiökas.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: I avsnitt 9 i promemorian föreslås att kvalificerad revisor skall finnas i akliebolag som enligt senast fastställda balansräkning inte redovisar full täckning för del registrerade aktiekapitalet. Man kan förvisso instämma i att det är önskvärt med kvalificerad revision beträffande dessa bolag i riskzonen. Förslagets praktiska betydelse torde dock förminskas betydligt om man inte lagstiftningsvägen sörjer för att dessa kvalificerade revisorer får betalt för sitt arbete. För närvarande lär det tyvärr vara så, att dessa bolag på grund av betalningssvårigheler ofta fär klara sig utan revisorstjänster överhuvud. Rättelse borde kunna åstadkommas genom all arvode lill kvalificerad revisor förenades med förmånsrätt eller kom att omfallas av den statliga lönegarantin. Förslaget att ålägga revisor skyldighet atl agera vid konstaterad kapilalbrisl tillstyrks.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt: Jag vill framhålla att det ej synes fullt realistiskt all tro alt slyrelsen i fåmansbolag, som driver bolagen just för att bland annat undandra det allmänna ulskylder, genom en regel i aktiebolagslagen skulle kunna förmås att tillsätta auktoriserad eller god-

Prop. 1979/80: 143 345

känd revisor när 1/3 av aktiekapitalet är förbrukat. Jag vill därför i sådana fall förorda personligt belalningsansvar. Del är riktigl som arbelsgruppen framhåller alt revisorerna har en nyckelroll. Målet bör därför vara att det för varje bolag kräves kvalificerad revisor.

Länsåklagaren i Ålvsborgs län: Det föreslagna sjätte stycket i 10 kap. 3 § lillslyrks. Det är av värde all kvalificerad revisor finns i aktiebolag som ej har full läckning för det registrerade aktiekapitalet. Det är också tillfredsställande atl den förbätlrade kontroll av bolagel som blir en följd därav ytteriigare förstärks därigenom atl revisorn uttryckligen blir skyldig att ansöka om likvidation när bristen i aktiekapitalet inle täcks och bolagsstämman ej beslular om likvidalion (13 kap. 2§). Jag delar arbelsgruppens mening all på sikl bör finnas kvalificerad revisor i varje akliebolag.

Länsåklagaren för speciella mäl: Därest nuvarande regler komplelteras med föreslagen åtgärd all kvalificerad revisor skall finnas i bolag som saknar full läckning för aktiekapitalet, torde delta vara en i nu beröri hänseende tillräcklig garanti.

Siockholms tingsräll: Tingsrätten delar arbetsgruppens uppfallning alt det bör ställas ökade krav på kvalifikationer hos aktiebolagens revisorer. Del måsle emellertid i dagens läge beaktas alt tillgången pä revisorer med erforderlig kompelens inte torde vara tillräcklig. Det vore vidare värdefullt om revisorerna kunde fä en geniemot bolaget mer självsländig ställning. Tingsrätien finner arbetsgruppens förslag i denna del väl motiverade.

Rikspolisstyrelsen: BRÅ-gruppen har i likhet med den arbetsgrupp inom BRÅ som utarbetade promemorian om revisors verksamhet framhållit betydelsen av atl ha kvalificerade revisorer i alla aktiebolag. Det är i och för sig elt acceptabelt förslag, även om patent- och registreringsverket givit uttryck för en annan uppfattning. Vad som dock får anses negativt för en sådan ordning är PRVs uppfattning om tillgängen på revisorer. Om PRV har rätl skulle BRÅ-gruppens förslag, atl föreskriva kvalificerade revisorer i alla akliebolag som är i riskzonen, aldrig kunna komma all genomföras i prakliken. Skäl kan därför föreligga atl redan nu överväga en annan tingens ordning, exempelvis ett aktivare agerande i vissa aktiebolag från skatterevisorernas sida.

Oaktat att BRÅ-gruppen anser all det skulle vara värdefullt med revisorer som slår mera fria från bolagsslämman, har gruppen likväl undvikit alt komma med synpunkier och förslag på hur revisorerna skall bevaka de iniressen del allmänna har i akliebolagen som skalleborgenär, kreditgivare och lönegarant, I promemorian "Revisors verksamhet" föreslås en uppmjukning av revisors tystnadsplikt och en ändring av upplysningsskyldig-helen för revisorer i syfle atl möjliggöra elt slörre uppdagande av ekonomisk brottslighet. Mot bakgrund av de remissvar som inkommii frän bl, a. kommerskollegium och revisorernas intresseföreningar (FAR och SRS) får det anses tveksamt, om BRÅ-gruppens förslag avseende revisorernas framtida verksamhet inom aktiebolagen i realiteten kommer all innebära en effekiivisering av bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. Delta gäller särskilt kriminella verksamheter i fåmansaktiebolag. Slyrelsen anser det dårför vara nödvändigl alt frågan om inrättande av s. k. offenlliga revisorer prövas i samband med alt juslitidepartementel tar ställning till BRÅ-gruppens förslag. Etl alternativ är naturiiglvis att de ökade resursema för taxerings- och skatterevisioner används på elt sådant säll att skatteväsendets revisorer i större utsträckning än i dag ägnar aktiebolagen, särskilt fåmansbolagen, kontinuerlig och målinriktad uppmärksamhet.

Bankinspektionen: De krav pä ökad användning av kvalificerad revisor

Prop. 1979/80:143 346

som förs fram i promemorian när det gäller aktiebolag som inte har full täckning för aktiekapitalet ligger helt i linje med inspeklionens siällningsiaganden i bl.a. remissyttrandena över BRÅ:s PM (1978:2) Revisors verksamhet och belänkandet (SOU 1978:67) Nya bolagsregler. Revisors skyldighel alt verka för att etl bolag som inte har erforderlig täckning för sitl aktiekapital träder i likvidation ulgör också en förbättring. Inspektionen godtar förslagen i denna del.

Stockholms fondbörs: Enligt förslaget skall revisor ha samma skyldighet som för närvarande åvilar styrelsen, alltså skyldighet ansöka om likvidalion när brislen i aktiekapitalet inle täcks och bolagsstämman underiåler alt besluta om likvidation. Förslagel tillstyrkes.

I promemorian föreslås elt tillägg lill 10 kap. 3§ aktiebolagslagen atl minsl en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara kvalificerad i bolag där enligt senast fastställda balansräkning full täckning inle finns för bolagets regisirerade aktiekapital. Slyrelsen har intet atl invända mol delta förslag men vill påpeka att krav pä kvalificerad revisor redan gäller för börsföretagen.

Riksrevisionsverket: Del är enligt RRVs mening iveksaml om förslagel, atl kvalificerad revisor skall finnas i bolag som inte har full läckning för del regisirerade aktiekapitalet, går att genomföra i prakliken, Arbelsgruppen har inle gjort någon uppskattning av omfattningen av situationer då kvalificerad revisor enligt gruppens förslag skulle behöva anlilas. F.n. lorde tillgången på kvalificerade revisorer vara tämligen liten i förhållande till del lotala revisionsbehovet, RRV får i della hänseende hänvisa lill silt yttrande över 1974 års bolagskommitlés delbetänkande "Nya bolagsregler m. m." (SOU 1978: 67, RRV dnr 1978: 1464).

Det är dessutom oklart vem som skall bestrida kostnadema för revision i de fall dä länsstyrelsen förordnal revisor liksom hur läng tid kravet på kvalificerad revisor skall bestå.

RRV har ingen erinran mot en sådan ändring av lagtexten alt del uttryckligen framgår att revisor har skyldighel alt ansöka om bolagels likvidalion. Riksskatteverket: RSV har inle någol all invända mot förslagel atl kvalificerad revisor skall finnas i bolag som saknar full läckning för det registrerade aktiekapitalet. För det fall behörig revisor inte utses, kan länsstyrelsen efter anmälan av envar utse sädan revisor. Arbelsgruppen ullalar (s. 65) alt regislreringsmyndigheten i den män den uppmärksammar förhållandet lämpligen gör sådan anmälan. RSV ulgär frän atl arbetsgruppens uttalande skall tolkas så att registreringsmyndigheten skall göra sådan anmälan i de fall myndigheten genom tillgängliga handlingar observerar förhållandet.

Del kan ifrågasättas om föreslagen lagtext ger länsstyrelsen möjlighet alt på anmälan av myndighet förordna revisor. Någon sådan rätt alt förordna behörig revisor har länsstyrelsen inte tillagts ex officio. Uttrycket "envar" torde inte kunna innefatta myndighet.

Lagtexten bör enligt RSVs mening ändras enligt följande;

10 kap. 6S

Föreslagen lydelse i PM Ändrad lydelse

"På anmälan skall länsstyrelsen Behörig revisor skall förordnas

förordna behörig revisor

1. när...... sjätte slyckena 1. när..... sjätte slyckena

2. när revisor....... eller 2. när revisor....... eller

Prop. 1979/80:143 347

3. när bestämmelse...... ............. 3. när bestämmelse.....

åsidosatts. åsidosatts.

Anmälan enligt första stycket Förordnande enligt försia slyckel

kan göras av envar." utfärdas av länsstyrelsen pä anmä-

lan eller så snart förhållandet på annat sätt blir känt.

En risk i detta sammanhang kan vara atl den som verkligen missbrukar aktiebolagsformen hellre låter bolaget gå i likvidalion än underkastar det en kvalificerad revision. Detla kan då särskilt gälla fåmansbolag. När del gäller laxeringskonlrollen granskas dock fåmansbolagen numera lillsammans med sina delägare vilkel medför atl kontrollen underlättas.

RSV delar arbetsgruppens uppfattning att en absolut plikt uttryckligen
bör införas för revisor att ansöka om bolags försättande i likvidalion i de
fall enligt hans uppfattning likvidalionsplikt föreligger lill följd av bristfällig
täckning av aktiekapitalet och bolagsstämman ej skulle besluta härom. I
promemorian uttalas ocksä all en revisor som i samband med konflikl med
styrelsen/aktieägarna entledigas också under en skälig tid härefter, ulan
uttryckligt slöd i lag, bör anses ha behörighet alt ansöka om bolags försäl
lande i likvidation. RSV ifrågasätter om en sådan behörighet och skyldig
het kan tilläggas revisor utan uttryckligt stöd i lagen. Laglexlen bördarför
förtydligas med en uttrycklig regel härom (se förslag som redovisats i
avsnitt 2).-- —

I samband med ändringar i lagsiiftningen angående revisorer i avsnillel ovan kan del bli aktuellt all snarast överföra samma krav som stadgas i ABL vad gäller revisorer att gälla för pensionsstiftelser.

Kommerskollegium: De hittillsvarande reglerna beträffande revisors möjlighet atl i visst fall inge likvidalionsansökan är oklara. Kollegiet har ej någol att erinra mot att denna osäkerhel undanröjs på del föreslagna sättet. Det bör emellerlid påpekas atl del här är fråga om en enda specifik situation varför den positiva effeklen av att lägga en absolut förpliktelse pä revisorn ej bör överdrivas.

I promemorian föreslås vidare all kvalificerad revisor skall finnas i bolag som inle har full täckning av akliekapiialel. Som kollegiet anförl i sitt yttrande 1979-02-14 över BRÅ PM (1978:2) - Revisors verksamhet -kommer praktiska möjligheter atl finnas all inom några år slälla krav på kvalificerad revisor i samtliga akliebolag. Del finns knappast anledning att fram till dess ställa särskilda krav på kvalificerad revisor i bolag ulan full täckning av aktiekapitalet. Värdet av en sådan regel torde dessutom bli relativt ringa. I de åsyftade fallen torde oftast gälla att skadan så all säga redan är skedd när den nye revisorn utses.

1 sammanhanget vill kollegiet aklualisera ell problem som bör uppmärksammas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Den kvalificerade exierna revisionen ulövas idag av privata yrkesutövare. När fråga uppkommer om all åtaga sig nya uppdrag måste detta självfallet åtminstone delvis bedömas utifrån affärsmässiga hänsyn. Det är bl.a. på grund härav inte alldeles givet alt alla bolag - även sädana i svåra ekonomiska lägen - fär reell möjlighet att tillgodose elt krav på kvalificerad revisor. Möjligen kan här fordras åtgärder från samhällets sida.

Skånes handelskammare: Revisor föreslås i promemorian få skyldighel all ansöka om atl bolagel skall försättas i likvidalion om bristen i aktiekapitalet inle täckts inom föreskriven tid. Förslaget kan sägas lägga ett myndig-

Prop. 1979/80: 143 348

hetsansvar på revisorn, vilket med hänsyn lill revisorns frislående ställning inte är lämpligt. God revisionssed anger redan nu vad revisor bör göra när etl bolag hamnar i ovan beskrivna situation. Revisors forllöpande kontroll av elt företags räkenskaper har i sig en viss förebyggande verkan mol ekonomisk brottslighet, men Handelskammaren betvivlar all nu föreliggande förslag skulle ha någon brottsförebyggande verkan uiöver vad som uppnås av lagen i dess nuvarande lydelse och erinrar om alt revisor redan nu kan ansöka om aktiebolags försättande i likvidalion. Här må också erinras om vad ovan sagts om värderingsfrågornas belydelse i sammanhanget. Förslaget skulle enligi Handelskammarens mening mol den bakgrunden innebära atl etl orimligl ansvar lades pä revisorn.

Vidare föresläs all kvalificerad revisor skall finnas i bolag som inle har full täckning för akliekapitalet. Handelskammaren ställer sig i princip posiliv lill förslaget men vill dock peka på svårighelen all finna revisorer som är villiga all ålaga sig revisionsuppdrag för ekonomiskl svaga bolag. 1 promemorian antyds atl länsstyrelsen i framliden skulle komma att ulse revisorer för alla aktiebolag. Handelskammaren betraktar detta som en icke önskvärd sirävan mol yllerligare samhällskontroll av förelagen. Det kan vidare erinras om atl propåer i denna riklning avslagits av riksdagen.

Handelskammaren för Örebro och Väslmanlands län: Genom lagändringarna skapas förutsättningar för att bolag, som befinner sig i en ekonomiskl vacklande situation, tillföres den sakkunskap, som krävs för att bolagel, alla berörda lill gagn, inte fortsätter en förluslbringande rörelse i slrid med aktiebolagslagens bestämmelser.

Patent- och registreringsverket: Förslagel innebär atl alla bolag, som saknar full läckning för del regisirerade aktiekapitalet, skall ulse minsl en kvalificerad revisor. Patenlverket kan i och för sig dela de synpunkier arbelsgruppen anfört i promemorian till slöd för skärpt kontroll av de företag, som saknar full läckning för del egna kapitalel. Den vidsträckta tillämpning som förslagel innebår, anser patenlverket ej vara motiverad eftersom del är en alllför drastisk ålgärd atl Ivinga seriösa bolag, som befinner sig i en lillfällig förluslsitualion, alt anlila kvalificerad revisor. Ett alternativ vore enligt patenlverkets uppfattning atl kvalificerad revisor måsle ulses i bolag, som under en längre lid saknat täckning för en viss del av aktiekapitalet. Patenlverkel vill dock understryka vikten av all införandel av en sådan ordning ej sker förrän tillgången pä kvalificerade revisorer säkerställts. Etl särskilt problem är frågan om vem som skall bekosla revisors arvode då medel för delta ändamål saknas i ett bolag.

Patenlverkel vill påpeka att nuvarande granskningsmiiner beiräffande inkomna balansräkningar ej omfattar kontroll av huruvida aktiekapitalet har läckning. Om förslagel läggs till grund för lagstiftning krävs all patentverket får personal med revisorskompetens till siu förfogande för all kunna fullgöra en uividgad granskning.

Enligt förslagel skall revisor åläggas samma skyldighet som nu föreligger för styrelse atl i en viss angiven situation ansöka om att bolagel försätts i likvidation. Redan nu har revisor möjlighel atl göra sådan anmälan och del lär följa av god revisorssed all revisor lar initiativet lill likvidalion i de speciella fall som förslaget åsyftar. Alt ersätta den nuvarande ordningen med en uttrycklig skyldighet framslår knappasl som meningsfulll.

Vid underlålenhel att agera kan revisorn inte göras personligt ansvarig för bolagels förbindelser och någon annan sanktion föreslås inle. Patenlverket avstyrker därför förslaget i denna del.

Lånsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län: Länsstyrelsen lillstyrker de

Prop. 1979/80: 143 349

framlagda förslagen. De synes ägnade all förbättra kontrollen av all akliebolagslagens regler om likvidation eflerievs.

Länsstyrelsen I Malmöhus län: Länsstyrelsen delar gruppens uppfallning alt genom föreslagen ändring av akliebolagslagen skapas större säkerhel för alt lagens bestämmelser om likvidationslvång efterleves.

FAR: Del kan inle uteslutas atl detta förslag - atl kvalificerad revisor skall finnas i de bolag som inte har full läckning för sill regisirerade aktiekapital - ibland skulle kunna få vissa fördelar. I de flesta fall torde emellerlid ell revisorsbyte på detta stadium komma alllför sent. Enligt FARs uppfallning bör man i slället - som i annat sammanhang nyligen aklualiserals - verka för att kvalificerad revisor skall finnas i alla aktiebolag.

I övrigt hänvisas till synpunkier beiräffande behovel av att förstärka
PRV;s resurser, som FAR framfört i andra remissyttranden.

Beiräffande den ändring som avser revisors uppgifler måsle framhållas alt revisor principielll ej bör åläggas ansvarei för all försälla elt bolag i likvidalion. Ansvarei för denna väsentliga förvaltningsåtgärd bör uteslutande ligga hos bolagets ledning och ägare. Revisor bör ej indragas i den intressekonflikl, som kan uppstå i ell bolag, vars slyrelse anser sig kunna reda upp situationen och klara sysselsättningen för de anställda. Det finns även skäl all framhålla alt revisorn under alla förhållanden skall kontrollera att slyrelsen fullgör sina åligganden enligt akliebolagslagen.

Institutet för intern revision: Med hänsyn lill de iniressen den externe revisorn har all beakla lillslyrker Inslilutel förslaget om skyldighel för revisorn atl. i del fall då bolagsslämman ej beslular om likvidalion. ansöka hos rälien all bolagel skall försättas i likvidation, liksom övriga förslag under ovannämnda rubrik.

LRF: Kan det konstateras all tillgången på kvalificerad revisor möjliggör förslagets genomförande har LRF ingenting alt invända mot förslagel.

TCO: Slutligen vill TCO också undersiryka del angelägna i all del ägnas yllerligare uppmärksamhel ål frågan om revisorer som slår mer fria från bolagsstämman.

Svenska bankfi>rcningen: Bankföreningen anser rikligt atl revisor på sätl föreslagils i promemorian, får skyldighet all hos rälien ansöka all bolagel försätts i likvidation.

Bankföreningen tillslyrker del av arbetsgruppen föreslagna lilläggel i 10 kap. 3 § akliebolagslagen all minsl cn av bolagsstämman utsedd revisor skall vara kvalificerad i bolag där enligt senast fastställda balansräkning full läckning inle finns för bolagels regisirerade aktiekapital.

Svenska handdskammarjörbundet: Revisor föreslås i promemorian få skyldighel all ansöka om all bolagel skall försältas i likvidalion om brislen i akliekapiialel inte läckls inom föreskriven lid. Förslagel kan sägas lägga ett myndighetsansvar på revisorn, vilkel med hänsyn lill revisorns frislående ställning inie är lämpligl. God revisionssed anger redan nu vad revisor bör göra när ell bolag hamnar i ovan beskrivna situation. Revisors forllöpande kontroll av ell förelags räkenskaper har i sig en viss förebyggande verkan mol ekonomisk brollsliahel. Svenska handelskammarförbundel betvivlar dock au nu föreliggande förslag skulle ha någon brottsförebyggande verkan uiöver vad som uppnås av lagen i dess nuvarande lydelse och erinrar om alt revisor redan nu kan ansöka om aktiebolags försättande i likvidation. Här må också erinras om vad ovan sagts om värderingsfrågornas betydelse i sammanhanget. Förslagel skulle enligt förbundels mening mol den bakgrunden innebära all etl orimligt ansvar lades på revisorn.

Prop. 1979/80:143 350

Vidare föreslås atl kvalificerad revisor skall finnas i bolag som inle har full täckning för aktiekapitalet. Svenska handelskammarförbundet ställer sig i princip positiv till förslaget men vill dock peka på svårigheten att finna revisorer som är villiga atl ålaga sig revisionsuppdrag för ekonomiskl svaga bolag. I promemorian antyds alt länsstyrelsen i framtiden skulle komma att utse revisorer för alla aktiebolag. Handelskammaren betraktar detta som en icke önskvärd strävan mot ytterligare samhällskontroll av förelagen. Del kan vidare erinras om att propåer i denna riktning avslagits av riksdagen.

Svenska revisorsamfundet: Förslaget innebär atl till 10 kap. 3 S skall fogas ett nytl siycke vari krävs all minst en auktoriserad eller godkänd revisor skall ulses i aktiebolag, i vilka enligt fastställd balansräkning läckning inle finns för bolagets registrerade aktiekapital.

Samfundet har i annal sammanhang (bl.a. Brollsförebyggande rådets promemoria 1978: 2 "Revisors verksamhel") yttral sig över liknande förslag. Av dessa yttranden framgår, all SRS lillslyrker kravel på all kvalificerad revisor på sikt skall utses i alla aktiebolag. Enligt samfundets överväganden kan en sådan bestämmelse träda i kraft redan vid ingången av år 1982, dvs. vid den tidpunkt då samtliga akliebolag med aktiekapital under 50000 kr. senasl skall vara avvecklade. Enligt samfundets uppfallning finns inle lillräckliga skäl för atl redan innan en sådan förväntad lagstiftning genomföres införa speciella bestämmelser för aktiebolag som saknar täckning för bolagels registrerade kapital. Det kan tilläggas, att ett inträdande av kvaliflcerad revisor först på detta stadium ofta kan tänkas vara för sent. SRS avslyrker därtor förslagel i föreliggande lydelse men förordar samtidigt en ändring av innebörd all kvalificerad revisor skall ulses i alla aktiebolag för del räkenskapsår som påbörjas närmast efler den 1 januari 1982.

Enligt förslaget i 13 kap. 2 § skall revisor under vissa förhållanden hos rätten ansöka all bolaget försättes i likvidalion. Nu gällande lydelse av lagrummet innebär atl revisor kan göra sådan ansökan men alt skyldighet därtill inle föreligger. Samfundet avstyrker den föreslagna skärpningen. En ändring enligt förslagel skulle innebära, all revisorn kunde ivingas aktivi ingripa i bolagets förvallning, vilket inte kan anses förenligt med revisorsuppdraget. Slyrelseledamöler och under vissa förhållanden aktieägare kan genom all påla sig personligt ekonomiskl ansvar underiåla alt söka bolagel i likvidation. Bakgrunden härtill kan vara en övertygelse atl bolagels ekonomiska situation skall kunna redas upp och sysselsättningen för de anställda räddas. Del måste då anses missriktat att kräva atl revisorn under alla förhållanden skall vara skyldig atl söka bolagel i likvidation.

Svenska sparbanksföreningen: Sparbanksföreningen tillstyrker förslagen.

Sveriges advokaisamfund: Del föreslås all bolagets revisor skall ha, inte endasl rält, utan skyldighel all ansöka om likvidation, när brislen i akliekapitalet inte täckts och beslul om likvidalion inle fattats av bolagsstämman. Enligi vad som uttalats i promemorian ger detta förslag möjlighet för revisorn all agera endasl i del fall att bolagsslämman konstaterat, atl akliekapiialel nedgåll under den kriiiska gränsen och bristen därefter inle täckts vid ordinarie bolagsstämma. All den ekonomiska brottsligheten nämnvärt skulle påverkas av all ge den tillsalla revisorn ökade rättigheter i etl sådanl fall synes knappast sannolikt. Samfundet avstyrker därför förslagel också i denna del.

Ytterligare föreslås, atl kvalificerad revisor skall finnas i bolag, som inte

Prop. 1979/80:143 351

har full täckning för det regisirerade aktiekapitalet. Den konkreia innebörden av detla förslag skulle vara, att i ett aktiebolag som inle har godkänd eller auktoriserad revisor, och där enligt senast fastställda balansräkning full läckning inte finns, byle av revisor måsle ske och kvalificerad revisor, som är villig att ålaga sig uppdraget, vidtalas. Enligt samfundels mening kan häremot riklas invändningen dels att det inte är uteslutande av godo att byte av revisor sker i en för bolaget kritisk situation, dels att det kan visa sig förenal med svårigheler att i del angivna läget finna en kvalificerad revisor villig att åtaga sig uppdraget. Av nämnda skäl anser sig samfundet inte böra lillsiyrka förslaget i denna del.

Sveriges aktiesparares riksförbund: Samtliga börs- och fondhandlare-noterade företag har på grund av sin storlek och verksamhetens omfattning auktoriserade och eljest högt kvalificerade revisorer.

Sveriges bokförings- och revisionsbyråers Jöi-bund: Likaledes avstyrkes förslagel om "kvalificerad" revisor i alla bolag som inte har full täckning av aktiekapitalet.

Finansierlngsjöretagens förening: Föreningen förordar dessa förslag.

Svenska företagares riksförbund: För närvarande har revisor rätl atl anmäla företagel i likvidalion om han finner att likvidationsplikl inlräti genom alt bolagsstämman ej vidtagit föreskrivna åtgärder för att bota kapitalbrislen. Nägon skyldighel all göra delta har inte revisorn. Förbundet släller sig Iveksaml till promemorians förslag atl sådan skyldighel nu skulle åläggas revisorn. Aklieägare och förelagsledning har dock etl personligt ansvar för affärsförbindelser, om de fortsätter atl driva verksamheten, oaktat att likvidationsplikl inträtt. De har också etl ansvar i händelse av eventuella brott mot gäldenärer. Vidare skall revisorn enligt god revisionssed anmärka i sin revisionsberättelse, om likvidationsplikt inträtt. Anmärkning i berättelsen skall för övrigt göras redan lidigare, nämligen när företagel upprällat likvidationsbalansräkning eller enligt revisorns mening varit skyldigt atl upprätta likvidalionsbalansräkning. Revisionsberättelsen insänds lill Patenlverket och är en offenllig handling. Palentverket får därigenom kännedom om den redan iniräffade eller potentiella likvidationspliklen, och upplysningen om denna är genom verkel tillgänglig för förelagets kunder, långivare, kredilupplysningsinstilut och andra. Revisorn kan vidare framtvinga extra bolagsstämma för prövning av likvidalionsfrägan.

Förbundel är, å andra sidan, ej tillfreds med tanken all ell akliebolag under en längre lid skall kunna drivas vidare med ett otillåtligt förbrukat akliekapilal. Ägare och förelagsledning gör iroligen ofta den bedömningen all svårigheterna med soliditeten är övergående, och all brislen snart kommeralt kunna rättas till. Ibland är denna bedömning helt riktig, ibland är den det inle. I de senare fallen kan förelagets fortsatta uppträdande på marknaden rent faktiskt bli vilseledande för omvärlden.

Om en ändring av reglerna skall genomföras, anser förbundel del dock ej rikligt atl ålägga revisorn skyldighel all anmäla förelaget till likvidation. En acceplabel ändring kan däremoi vara atl Patenlverkel fär rätt att initiera likvidationsmål vid vederbörande tingsrätt, när Patenlverkel av senasle ordinarie revisionsberätlelse inhämlal alt revisorn ansell likvidationsplikl ha inträtt genom all förelaget ej fyllt kapitalbristen i den ulslräckning och inom den lid som lagen anvisar.

Promemorians motiv för förslaget om kvalificerad revisor är all risken för missbruk av aktiebolagsformen skulle vara särskilt slor hos de små akliebolagen. Del är dock, anser förbundel, svårl att se varför den begrän-

Prop. 1979/80: 143 352

sade slorieken hos elt akliebolag i och för sig skulle öka risken för brolls-ligt förtärande. Vad promemorian utsagt speglar väl ingel annal än det fakiiska förhållandel all 5 000 kronorsbolagen ulgör mer än hälflen av alla bolag. Förbundel anser därför all förslagel inle är lillräckligl moiiveral. För övrigt begränsar tillgången till kvalificerade revisorer renl praktiskt möjligheten atl genomföra förslaget inomlen nära framlid. Med Ivekan kan dock förbundet länka sig att kvalificerad revisor skall inträda i företag, där det egna kapitalet enligt upprättad likvidationsbalansräkning understiger en tredjedel av aktiekapitalet. Lån hos aklieägare skall därvid anses som en lillgång, om del inle är uppenbart all låntagaren saknar förmåga all återbetala länet.

Sveriges grossistförbund: Förslagel innebär bl.a. all s.k. kvalificerad revisor skall finnas i bolag, som inle har full läckning för bolagels registrerade akliekapilal. Detta förslag är enligt vår mening alltför begränsai. 1 den debatt som pågår om revisorer, deras arbetssätt, ansvars- och kompetensområden framkommer ofta, atl alla företag borde ha kvalificerad revisor. Dessa tankar har även förekommil i utredningsförslag samt i motionsyrkanden. Det är möjligt, atl del nu framlagda förslagel skall ses som en etapplösning av frågan om obligalorisk revision av alla kapilalassocialions-former, men förslaget är trots della alllför begränsai och borde ha utformats som etl förslag om kvalificerad revisor för alla bolag och ekonomiska föreningar.

SHIO-Familjeföretagen: SHIO-Familjeförelagen lillstyrker förslagel beträffande kvalificerad revisor. Ell genomförande av detta förslag minskar även behovel av en särskild regel om atl revisor skall ha skyldighel all ansöka om likvidalion för bolaget i vissa fall. Della beror bl. a. på de högre krav samhället ställer på de kvalificerade revisorerna, vilkel bl. a. framgår av del uttalande från Kommerskollegie revisionsenhel som cileras av Brollsförebyggande Rådet (sid. 65-66). Där konstateras bl.a. atl frågan om Underlätelse från revisors sida att göra anmälan lill rälien i vissa fall kan medföra disciplinär ålgärd.

Vidare bör noleras atl revisorsorganisalionerna f. n. överväger frågor i anslulning lill all företag blir tvungna all begära sig i likvidalion. Brottsförebyggande Rådel avvaktar resulialel av dessa överväganden innan förslag lämnas om hur revisor bör agera om bolagets aktiekapital har gåll föriorai lill mer än 2/3 men slyrelsen vägrar all upprätta likvidalionsbalansräkning och kalla lill bolagsstämma. Enligt SHIO-Familjeföretagens uppfattning kan del finnas anledning alt även avvakla revisionsorganisationernas överväganden innan beslul fattas beträffande revisors skyldighet atl i vissa läll ansöka om likvidalion av förelaget.

Med hänvisning till ovanslående tillslyrker SHIO-Familjeförelagen förslagel beiräffande kvalificerad revisor men avslyrker tills vidare införandet av en skyldighet för revisor atl i vissa fall begära företagel i likvidalion.

Sveriges industriförbund: Förbundel avslyrker förslaget alt revisor får skyldighel atl hos rätlen ansöka om atl bolaget försätts i likvidalion när

likvidationspliklen inle uppfyllts av bolagsslämman.

Förbundel tillslyrker del av arbetsgruppen föreslagna lilläggel i 10 kap. 3 S akliebolagslagen all minsl en av bolagsslämman ulsedd revisor skall vara kvalificerad i bolag där enligi senasl fastställda balansräkning full täckning inte finns för bolagets regisirerade akliekapilal.

Sveriges köpmannaförbund: Vi har ingel atl erinra mol förslagel beiräffande kvalificerad revisor, men avslyrker förslagel all revisor skall ha skyldighet atl under nämnda betingelser begära förelaget i likvidation. Vi

Prop. 1979/80: 143 353

anser det inle vara tillräckligt utrett vilka effekter etl sådanl förslag kommer all få.

Sveriges redovisningskonsullers Jörbund: BRÄ;s förslag all revisor skall ha skyldighet att ansöka om bolags likvidation tror vi ej löser nu diskuterat problem. De personer som i dag kriminellt utnyttjar akliebolagen har

säkert mindre nogräknade revisorer också. Däremoi iror vi på

kravel om kvalificerad revisor i bolag, där det saknas full läckning för bolagets registrerade kapital. Dessa revisorer tror vi generelll bälire kan bedöma situationen i bolagen än många icke kvalificerade - utan all på någol vis förneka alt det finns många icke kvalificerade revisorer av hög klass.

Taxeringsnämndsordjörandenas riksförbund: Förbundel finner ur de synpunkter detsamma har att företräda ej anledning lill erinran emot förslagel om skärpt kontroll av företag i riskzonen. Kvalificerad revisor bör emellerlid krävas i pensionsstiftelse hos bolag där enligt föreslaget tillägg till 10 kap. 3 § akliebolagslagen (1975: 1385) minsl en av bolagsslämman utsedd revisor skall vara auktoriserad eller godkänd revisor.

4 Byte av firma och säte

Riksåklagaren: Den föreslagna skärpningen av förutsättningarna för registrering av beslut om åndringar i bolagsordningen såvitt avser bolagets firma och den orl där slyrelsen har sitl säle kan vara av värde i förevarande sammanhang och tillstyrks.

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Nu gällande regler för byte av firma och säle ulnylljas enligt åklagarmyndighetens erfarenhei i många fall otillbörligt för att man skall undgå skaller av olika slag, minska myndighelernas kontrollmöjligheter och för andra vilseledande ändamål. Arbelsgruppens förslag om införande av en ny paragraf i lagen, 16 kap. 3 §, -med innebörd att beslut om ändring i bolagsordningen såvitt gäller bolagets firma och säte får registreras endast efler viss prövning - är därför mycket angeläget. Arbetsgruppen gär inte närmare in på vilka skäl som skall föreligga för all regisirering av ändringen skall fä ske uiöver atl de skall grundas på marknadsmässiga, organisatoriska eller särskilda skäl. Enligt min uppfattning är det av vikt med en restriktiv hållning vid prövningen av ansökningar, nägot som bör framgå klarl av förarbeten eller författningstext.

Överåklagaren i Göleborgs åklagardistrikt: Arbetsgruppens förslag i avsnittet om byte av firma och säte är välmotiverade mot bakgmnd av nu gällande lagstiftning. Dä emellertid konkurslagskommitténs förslag (SOU 1977:29) om kvalificerad utredning även i mindre konkurser lagils av riksdagen (prop. 1978/79: 105, snabbprotokoll 1978/79; 141) lorde åtminstone ett argument för förslagen ha fallit bort. Det bör därför noga övervägas om vinsten med den föreslagna prövningen svarar mot del merarbeie denna skulle medföra. Det synes möjligt all lillgodose behovel av kontroll på detta omräde på smidigare sätl, exempelvis genom all regislreringsmyndigheten ges rätt att vägra registrering av ändrade förhållanden, vilka uppenbariigen inle motiveras av marknadsmässiga eller organisatoriska skäl. Regislreringsmyndigheten bör självfallel ha möjlighel atl infordra ulredning i detta avseende från det sökande bolaget.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt: Vad som anföris beiräffande 23 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 143. Bdagedel

Prop. 1979/80: 143 354

ändring av bolagels säte och firmanamn synes väl grundat och lillslyrkes därför. Som exempel kan nämnas elt fall där förvillande lika bolagsnamn mellan moderbolaget och dotterbolagen i en koncern använts till att ställa alla fakturor i koncernen lill ell läcloringbolag, varpå fakturabeloppen överförts lill moderbolaget, som haft sitt säte i en helt annan stad. Dotterbolagen har drivits mindre än etl år varefter de gått i konkurs med O i tillgångar men med betydande skulder lill statsverket i form av skatter, sociala avgifter och arbetsgivareavgifter. Dotterbolaget i Malmö åndrade strax före konkursen säte lill Siockholm samt splittrades genom ändring av firmanamn i två nya bolag, som drevs mindre än ett år, i det gamla bolagels lokaler.

Lånsåklagaren i Malmöhus lån: En viklig del av promemorian är förslaget om åtgärder mol omotiverade byten av firma och säte för akliebolag. Förslaget tillstyrks i föreliggande utformning, åtminstone lills yllerligare ertarenhet vunnits.

Länsåklagaren i Älvsborgs län: Arbelsgruppen föreslår att patenlverkel skall pröva om det finns skäl till ändring av bolagets firma eller orten för styrelsens säle. Som en av reservanterna anför kan detla komma att medföra adminislralivi "krångel". Del måsle givelvis övervägas om della motsvaras av vad som kan uppnäs i brollsbekämpande syfte. Erfarenhet visar att ett bolag, som används för brottslig verksamhet eller vari brott förekommer, ofta vidtar olika ålgärder, vilseledande och dimbildande, för alt dölja den brottsliga verksamhelen. Bland annal är känt all manipulalioner med bolagels firma och byte av plals för styrelsens säte utnyttjas i sådanl syfle. Jag finner därför att arbelsgruppens förslag i denna del är välmotiverat. Redan det förhällandet atl bolagel enligt förslaget blir nödsakat att visa särskilda skäl för förändringar bör verka hämmande på försök atl vilseleda på nämnl sätt. Den föreslagna kontrollen av bolagets ekonomiska förhållanden då ändring sökes är ocksä belydelsefull. Jag lillstyrker därför de föreslagna lagändringarna i denna del.

Hovrätten över Skåne och Blekinge: Hovrällen anser de här föreslagna lagändringarna mycket angelägna. Förslaget kan - förulom atl molverka utpräglad ekonomisk brottslighet - även förhindra förfaranden där akliebolag för att undgå sina borgenärer ofta byter firma och/eller säle. Tillvägagångssättet är ingalunda ovanligt.

Stockholms lingsrätt: Enligt tingsrättens erfarenhet finns ibland anledning all misstänka all byte av firma eller säle sker i otillbörligt syfte, men underlag saknas för att bedöma hur vanligt detta är. Del vore i och för sig motiverat att kräva vissa skäl för byte av firma och säle. Innan man bestämmer sig för regler härom bör emellerlid närmare övervägas om den möjliga effekten moisvarar den administration och de kosinader en sädan reglering skulle medföra. Man bör då också ha i minnet all den som önskar byte i avsikl att vilseleda myndigheter o. dyl. säkerligen i regel kan finna skäl att åberopa härför.

Rikspolisstyrelsen: Slyrelsen lillslyrker BRÅ-gruppens förslag. Gruppen har ansell att revisor bör ta kontakt med kronofogdemyndighet innan han avger yttrande. Slyrelsen anser dock alt del i akliebolagslagen bör införas en bestämmelse som föreskriver atl revisor skall avge yltrande i samråd med kronofogdemyndighet, vilken har och kommer atl få en omfattande kännedom om aktiebolags gäldenärssitualion. Dessutom bör BRÅ-gruppens förslag kompletteras med en beslämmelse i aktiebolagslagen, om alt ell upplöst akliebolags firma inle får användas som namn på elt nyll akliebolag förrän fem är har förlupil sedan det lidigare aktiebolaget upplöstes.

Prop. 1979/80: 143 355

Bankinspektionen: De inskränkningar i möjligheten för ell bolag alt byla firma och säte som föreslås i promemorian bör enligt inspeklionens uppfallning vara ägnade all försvära missbruk av aktiebolagsformen. Förslagen innebär enligi inspeklionens uppfallning inle någon obehörig inskränkning i ell bolags rörelsefrihet. De tillstyrks därför.

Siockholms fondbörs: Den föreslagna regeln är onödig för börsförelagens del. Enligi inregistreringskontraktel gäller i de flesla fall all förändringar av här beröri slag omedelbarl skall meddelas börsen och göras offenlliga. De beslutande organen i ett börsförelag lorde vara mera kompe-lenla all bedöma behovel av förändringar i firma eller säle än en regislre-rande myndighel. Förslagel är dessulom ägnal alt skapa adminislralivi krångel för förelagen. Det är också ivivelakligl mot bakgrund av patenlverkets bolagsbyrås möjligheter atl redan med nuvarande arbetsuppgifter lämna acceplabel service lill allmänheten. Förslaget avstyrkes.

Riksrevisionsverkei: RRV är ense med arbetsgruppen om olägenheten av all bolag pä obesiånd ofta byter firma och säte i syfte atl vilseleda borgenärer och myndigheter. Del är emellertid svårl au finna en lillfredsställande lösning på delta problem. Del är inle realisliskl alt länka sig atl palenl- och registreringsverket, som arbetsgruppen föreslagil, skall kunna undersöka och pröva huruvida marknadsmässiga, organisaloriska eller andra skäl föreligger för ändring av firma och säle.

RRV ifrågasätter om inte de seriösa företagen kommer att drabbas alllför hårt genom kravet på intyg frän kvalificerad revisor. De fördelar som ligger i förslagel torde således enligt RRVs mening inte uppvägas av de nackdelar som kan befaras drabba de seriösa förelagen. Om emellerlid förslaget genomförs vill RRV framhålla, alt patent- och registreringsverket knappast lorde ha möjligheter lill någon prövning av frågan i sak. Dess kontroll lorde få inskränkas till atl föreskrivet intyg förelells.

Riksskatieverkel: Arbetsgruppens konstaterande alt aktiebolag ofta byter firma eller sälesort inför föreslående konkurs eller likvidalion i oegeniligt syfte är väl dokumenterat. RSV vill också framhålla all som arbelsgruppen påpekal byle av sätesorl ofta görs för all forllöpande undgå skaller och avgifier av olika slag.

Arbelsgruppens förslag om revisorsintyg för atl komma lill rälla med dessa missbruk torde i huvudsak kunna godtas. På en del punkler finns del emellerlid enligt RSVs uppfattning skäl att framföra erinringar.

Arbetsgruppen föreslår att patent- och registreringsverket (PRV) skall pröva om anmäld ändring av firma eller sälesort är påkallad av marknadsmässiga, organisatoriska eller andra skäl. Prövningen torde få ske pä grund av bolagels uppgifter. Om de nämnda skälen skall krävas för byte lorde det vara nödvändigt alt låta annan instans än PRV svara för prövningen om inte PRV lillförs erforderliga resurser härför. Möjligen kunde också den uppgiften anförlros kvalificerad revisor.

Enligt förslaget skall kvalificerad revisor intyga atl full läckning finns för del regisirerade akliekapitalet saml au såviu känt är någon allvarlig belalningsanmärkning mol bolagel ej förekommil under del närmast föregående årel. Del torde kunna ifrägasäiias om inle revisorn vore väl skickad all också uttala sig om de företagsekonomiska aspekterna som skall föreligga enligt 16 kap 3 !) försia slyckel, punkt 1,

Vad som avses med "allvarlig belalningsanmärkning" kan vara tveksamt, särskilt beiräffande skatter och avgifter. Egentligen är ime revisorns ålgärd att hos kronofogdemyndigheten kontrollera om bolagel skött sina betalningar lillräcklig. eftersom det kan dröja ganska läng lid innan en

Prop. 1979/80: 143 356

försummad betalning av skatt eller avgifi ger upphov till elt indrivningsmål hos myndigheten. En annan iveksamhel hänför sig lill det fallet att bolaget har flera betalningsanmärkningar vilka var för sig kan le sig bagatellartade men tillsammans blir allvarliga,

Elt bättre alternativ är att revisorn skall uttala sig om det aktuella bolagets allmänna ställning ur likviditets- och solidiletssynpunkt. 1 lagtexten bör klarare anges att revisorn noggrant bör undersöka bolagels ekonomiska ställning, innan intyg härom ulfärdas eller - om revisorn tilläggs uppgiflen — beslutet fattas. Kronofogdemyndighelen bör alllid yllra sig i dylika ärenden. En annan fråga som ej behandlals är om besvärsrätt bör tillskapas.

Kommerskollegium: Kollegiel har ingel alt erinra mot tillslåndskravet som sådant men finner ej att ell ovillkorligt krav på full täckning av aktiekapitalet bör uppställas. En bedömning av bolagels ekonomi bör istället ingå i den prövning som skall göras. Eventuellt revisorsyltrande bör av de skäl som ovan anförts lämnas av bolagets revisor.

Däremot kan kollegiet ej tillstyrka den föreslagna administrativa ordningen, nämligen alt palenl- och registreringsverket skall göra ovannämnda prövning. Kommerskollegium har ålagts handhavandel av ell flertal olika tillståndsärenden enligt akliebolagslagen. Exempelvis ankommer det - enligt 53 S aktiebolagsförordningen (1975: 1387) - på kollegiet atl pröva, om dispens från kraven i aktiebolagslagen (1975: 1385) pä svenskt medborgarskap och bosättning i Sverige kan medges för styrelseledamot och suppleant, verkställande direkiör och vice verkslällande direktör, stiftare, firmatecknare, revisor och revisorssuppleant saml likvidator. När kollegiel beviljat tillstånd sker regisirering hos palenl- och registreringsverket. En liknande ordning synes ändamålsenlig även i det nu akluella fallel. Då det dessutom måste vara fel atl administrativt splittra tillständsärenden enligt aktiebolagslagen, förordar kollegiet att uppgiflen atl pröva om skäl finns till byte av bolagsfirma eller säle förs lill kollegiet.

Skånes handelskammare: I lagförslagel lalas om alt "marknadsmässiga och organisaloriska skäl" skall visas för all bolag skall få lillstånd atl byta firma och säle. Formuleringen verkar vara myckel svävande. Man behöver bara peka pä svårigheterna för Patent- och Registreringsverket att kontrollera dessa skäl. Vidare föreslås alt ett intyg från kvalificerad revisor om att full täckning för bolagels aktiekapital finnes, måsle, för erhållande av tillstånd lill byte av firma och säte, företes för PRV. Detta innebär att ell extra bokslut måste göras av revisor med allt vad del innebär för förelaget i form av arbete och kostnader. Förslagel kan möjligen ha en viss brottsförebyggande effekl, men denna uppvägs av den ökning av byråkratin som förslaget otvivelaktigt innebär. Handelskammaren avslyrker därför detta förslag. En enklare lösning vore här att bolagel erhöll ett intyg från kronofogden om att någon allvarligare betalningsanmärkning inte förekommil mot bolaget under del närmast föregående årel.

Handelskammaren i Örebro och Väslmanlands län: Såvitt avser förslagen om speciella krav vid ändring av bolagsfirma eller orl för styrelsens säle anser Kammaren de av arbetsgruppen såsom stöd för förslagen redovisade motiven överdrivna. Genom de s. k. alllbevis, som registrerings-myndigheten på begäran tillhandahåller, kan upplysning vinnas både om de olika firmor ell bolag kan ha hafl och om de orter, å vilka styrelsen må ha haft silt säle. Med ledning av dessa uppgifler bör myndigheterna utan svårighet kunna genomföra önskade utredningar. Föreslagna regler, som sålunda skapar ytterst begränsade fördelar ur brottsbekämpningssyn-

Prop. 1979/80:143 357

punkl, är allenasi ägnade all skapa adminislralivt krångel. Förslagel avstyrks.

Patent- och registreringsverkel: Patenlverkets granskning i ärenden rörande byle av firma och säle uppfyller redan nu i viss mån arbelsgruppens krav för att sådana ändringar skall registreras.

Patentverket prövar om firma är vilseledande genom alt den inte svarar mol verksamhetens inriktning, såsom denna angivits i bolagsordningen. Vidare prövas all firma ej innehåller annans släktnamn. Innehåller firma orlsnamn måsle i ärendel visas alt bolaget har anknylning lill ifrågavarande orl. Della gäller även vid byle av säle.

Om ej ovan nämnda krav är uppfyllda skall paienlverkei vägra regisirering.

Den nya akliebolagslagens ikraftträdande I januari 1977 innebar bland annat att reglerna för beslul om ändring av bolagsordningen förenklades. Patenlverkel anser inle alt tillräckliga skäl anföris för att skärpa nuvarande regler.

Palenlverket kan ej göra någon materiell prövning av sådana uppgifter som bolag enligt förslaget skall lämna i de akluella ärendena. En länkbar lösning vore alt revisor i sitl yltrande även intygar alt ändring av bolagsordning, avseende byte av firma eller säle, är påkallad av marknadsmässiga, organisatoriska eller andra särskilda skäl. Enligt patenlverkets mening skulle emellertid detta alternativ, i likhei med förslagel, väsenlligl öka byråkratin, men knappast ge någon effekl ur brollsförebyggande synpunkt. Palenlverket avslyrker därför förslagel.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Arbelsgruppens förslag, all byte av firma och/eller säle endast får ske om det är påkallat av marknadsmässiga, organisatoriska eller andra särskilda skäl samt om intyg av aukloriserad eller godkänd revisor, ulvisande all läckning för aktiekapitalet finns och all inga allvarliga betalningsanmärkningar förekommil det senasle året, företes, lorde försvära vilseledandel av skallemyndighelerna. Förslaget skulle dock knappasl ha haft någon belydelse i de s. k. vinstbolagsfallen, då inkråmel i fulll solvenla förelag såldes och ny (eller ingen) verksamhet startades i dessa bolag. En karenslid på minsl etl år vore befogad vad belräffar möjligheten att överta etl annal bolags firma i "ograverat" skick. En val inarbelad firma represenlerar dock ell belydande värde, som skulle gå föriorai om den föreslagna lagsiiftningen genomfördes utan dispensmöjligheter. Länsstyrelsen anser, väl medveten om alt dispensinstilutet bör begränsas i möjligaste mån, alt dispens bör kunna ges i sådana fall, där synnerliga skäl föreligger.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Enligt länsstyrelsens mening försvåras kontrollarbetet i hög grad av alt bolag byter firma. 1 allmänhel är del så alt den gamla firman inle försvinner ulan i stället tillföres ett annal aklieägaren närstående företag. Bolagens identitet blir härigenom oklar. Även lör borgenärerna uppkommer etl osäkeri läge. Länsstyrelsen anser därför, atl det är angeläget all skärpta regler införs för byte av firma.

När del gäller byle av styrelsens säte är behovel av skärpta regler nästan större än nar del gäller byle av firma. Det finns från vinsi-bolagsaktionen exempel på företag som helt utplundrats genom alt tillgångarna överförts till aklieägarna eller annat av dem behärskat bolag utan beskaltning. Styrelsens säie för det plundrade bolagel har sedan efler ändring av firman flyttals till orl i annat län, där bolaget likviderats genom fattigkonkurs.

De regler som arbetsgruppen föreslår synes så utformade alt de inle drabbar eller förhindrar seriösa förelags verksamhel. Länsstyrelsen tillslyrker därför desamma.

Prop. 1979/80: 143 358

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen har liksom arbetsgruppen den uppfattningen alt byle av firma och säle ofta ingår som ell led i en rad åtgärder som syflar till atl vilseleda myndigheler. borgenärer och andra intressenter i bolagel. Del förekommer all personer som sysslar med brottslig verksamhel ständigt byter namn på och sate för sina bolag för atl kamouflera sin verksamhel. Därför bör ändring av bolagsordningen beträffande firma och säte inle kunna göras så lättvindigt som nuvarande beslämmelser i aktiebolagslagen medger.

Bolagsordningen skall enligt 2 kap 4§ akliebolagslagen ange den orl i Sverige där bolagets styrelse har siu säte. Nybildade bolag kan välja vilken ort som helst i landet som säte. Det synes vara anmärkningsvärt all för fysiska personers manlalsskrivningsori finns ulförliga bestämmelser men sådana saknas helt för aktiebolag. Något krav pä anknytning iill orten finns inte i lagen. Elt fåmansbolag som driver verksamhet exempelvis i Malmö och vars aktieägare och styrelseledamöter är mantalsskrivna i Malmö kan i bolagsordningen ange, att slyrelsen skall ha sitl säte i Stockholm. Det är enligt lånsstyrelsens mening en allvarlig brisl all bestämmelser som förhindrar etl sådanl förfarande saknas i akliebolagslagen. Handläggare på taxeringsenheten har upplyst, att det inle är ovanligi all fåmansbolag. som driver hela sin verksamhel i länel och vars aktieägare är bosatta här, har sin hemort i annal län. Sådan konstruktion omöjliggör eller i varje fall försvårar väsentligen samgranskning av aktiebolags och aklieägares självdeklarationer. Även andra myndighelers arbelen lorde försväras i sädana fall. Länsstyrelsen menar därför, atl bestämmelser bör införas i akliebolagslagen som förhindrar godtyckligt val av ort för styrelsens säle vid bolagsbildningar. Bolagen bör ha någon anknytning till den ort där styrelsen skall få ha sitt säte. Plalsen där huvudsakliga verksamheten bedrives eller där huvudkontoret är beläget vore lämpliga orter för styrelsens säle. Även andra orter kan tänkas, exempelvis huvudaktieägarens hemort för fåmansbolag som inte driver någon verksamhet eller eljest saknar fast driftställe. Enligt länsstyrelsen bör del övervägas om inle nu existerande aktiebolag skulle åläggas att byla säte till den ort där bolaget har anknytning,

I de fall ett bolag erhållit tillstånd atl byta firma, bör enligt länsstyrelsens uppfattning det gamla firmanamnet inte utan särskilt lillslånd få användas av annat nybildat aktiebolag förrän viss tid förflutil. Sådan karenslid bör likaså införas beträffande upplösta aktiebolags firma.

Palentverket skall kunna vägra registrering av bolags beslut om ändring av bolagsordningen beträffande firma och säte om förutsättningar för sådan ändring saknas enligt de av arbetsgruppen föreslagna lagbestämmelserna. Befattningshavare vid länsstyrelsernas skatteavdelningar har god kännedom om aktiebolagen och deras ägare. Det vore därför lämpligt att patentverket inhämtade yttrande från respektive länsstyrelse innan beslut om registrering av ändring av bolagsordning i nu beröri avseende fattas. Elt alternativ vore att tillstånd erfordras från länsstyrelsen för ändring av bolagsordningen angående firma och säte och att registrering av ändringen får ske först när länsstyrelsens beslut vunnii laga kraft. Sådan ordning tillämpas beträffande vissa ändringar av räkenskapsårets omfattning, vilka uppgifter likaledes skall anges i bolagsordningen och registreras hos palentverket. Länsstyrelsen förordar sistnämnda alternativ, som bäsl överensstämmer med strävanden att decenlralisera beslul till regional nivå.

Delegationen för företagens uppgiftslämnande: I rapporten föreslås att bolagsbyrån skall pröva om ett byte av firma och/eller säte är påkallat av

Prop. 1979/80:143 359

särskilda skäl. Det helt övervägande anlalel ändringar av delta slag är självklart legitima och i linje med den rörelsedrivande verksamel ett bolag bedriver. För de fall där firmabyle och sätesändring utgör etl led i alt försöka dölja oegenlligheler måste del finnas enklare kontrollinstrument än de som föreslås i rapporten. Del finns för övrigt inte några garantier för att bolagsbyrån i sin kontroll av skälen för ändringar i firma och säle i praktiken inle åstadkommer annat än ökad byråkrati och krångel. Sannolikl har länsstyrelsernas skatteavdelningar slörsl behov alt bli informerade om den planerade förändringen. Del bör därför övervägas om en information i förväg till länsstyrelsen från bolagel kan vara en lillräcklig ålgärd. Bolagsbyråns funktion blir då oförändrad.

Inte heller finns anledning att ålägga bolagets revisor alt uttala sig om det har förelegat någon allvariig betalningsanmärkning under det senasle året. Svårighelen att klart precisera i vilka fall en revisor skall anses skyldig att påtala ell sådant förhållande talar mot detta. Däremot bör ulredningens förslag om all revisor skall vitsorda alt läckning finns för bolagets registrerade akliekapilal kunna övervägas. Betydelsen av della förslag bör dock inle överbetonas. I fråga om elt slort antal bolag finns inga krav på kompetens föreskrivna för revisorn.

FAR: FAR avstyrker detta förslag, då dess effekt i broitsbekämpningen kan antas bli ringa, samtidigt som företag och kontrollorgan skulle påläggas ett administrativt merarbete. FAR ifrågasätter vidare om arbetsgmppen i sitt förslag och sina kommentarer tillräckligt hållit isär regelsystemen för obeståndsproblemaliken resp. likvidationsproblematiken (jfr l.ex. försia stycket sidan 2 i PM 1979: 5). Del kan dessulom tillfogas att förekomslen av betalningsanmärkningar normalt inte kan konstateras vid revisionen.

Inslilulet för intern revision: Förslaget tillstyrks.

LRF: Bolagsbyrån har en vacklande praxis och ibland inkonsekvent handläggning av regislreringsärenden, bl. a. varierar hänsynen lill registreringshinder i form av varumärken. Rättssäkerheten skulle sannolikt naggas ännu mer i kanten om verket dessutom skulle pröva ändring av bolagsfirmor på nya grunder.

LRF kan inte acceptera att myndighets tillstånd skall krävas för byle av aktiebolags firma. LRF har visserligen klart för sig all byle av firma mänga gånger används vid ekonomisk brottslighet med hjälp av aktiebolag. Den med den föreslagna ändringen avsedda effekten torde emellertid lika väl kunna uppnås genom den effekiivisering av aktiebolagsregistret som förespråkas pä annat håll i promemorian, bl, a, så att vissa anmälningar till Patenlverket automatiskt tillställs elt antal myndigheter.

Samma synpunkter kan också göras gällande med avseende på frågan om akliebolags rätt att byla ort för styrelsens säte. Någon nämnvärd brottsförebyggande effekt torde prövningen inte ha. För att stävja missbmk av denna rätt skulle också forumreglerna för konkurs- och likvidationsförfarande kunna ändras så att rält fomm blir det fomm där bolaget haft sitt hemvist viss lid före konkursutbrotlet eller sedan det registrerades.

Mot vad som föreslås om intyg från kvalificerad revisor vid byte av firma och ort för styrelsens säle saml de med intyget åsyftade förhållandena har LRF ingenting att invända.

Svenska bankföreningen: Bankföreningen ifrågasätter om inte patenlverket borde vara berättigat att utan egen prövning registrera beslut om ändring av bolags firma eller styrelsens säte på gmndval av en kvalificerad

Prop. 1979/80: 143 360

revisors yttrande med nyss beskrivet innehåll jämle hans bekräftelse att ändringen är påkallad av marknadsmässiga eller organisaloriska eller andra särskilda skäl. En revisor, som känner bolagets förhållanden, torde vara väl lämpad atl göra den bedömningen. Bankföreningen anser del tveksamt om palenlverket har de resurser lill sill förfogande, som krävs för att göra den åsyftade undersökningen meningsfull.

Svenska handelskammarförbundet: I lagförslagel lalas om all "marknadsmässiga och organisaloriska skäl" skall visas för atl bolag skall få tillstånd all byla firma och säte. Formuleringen verkar vara myckel svävande. Man behöver bara peka på svårigheterna för Patent- och Registreringsverket (PRV) all konlrollera dessa skäl. Vidare föreslås atl elt intyg från kvalificerad revisor om all full täckning för bolagels aktiekapital finnes, måste, för erhållande av lillstånd till byte av firma och säte, företes för PRV. Delta innebär all ett extra bokslut måste göras av revisor med allt vad det innebär för företagel i form av arbete och kostnader. Förslagel kan möjligen ha en viss brottsförebyggande effekt, men denna uppvägs av den ökning av byråkratin som förslaget otvivelaktigt innebär. Svenska handelskammarförbundel avstyrker därför delta förslag. En enklare lösning vore här atl bolagel erhöll elt intyg från kronofogden om all någon allvarligare belalningsanmärkning inte förekommil mot bolagel under det närmast föregående året.

Stockholms kommun (= kammarkonloret): Som arbetsgruppen framhållit är det inte ovanligt att ett bolag pä obesiånd inför en förestående konkurs eller likvidalion byter firma och säle i syfte all vilseleda borgenärer och andra intressenter i företaget eller för att undgå skatter av olika slag. Myckel vanligt är att förelaget inför en föreslående konkurs byter namn för att "skydda" det gamla kanske väl inarbetade namnet. Kunder, anslällda och andra intressenter i förelagel har därigenom många gånger kanske aldrig varit medvetna om all bolagel gåll i konkurs. Att förfarandel - bakom vilket ofta döljer sig ekonomiska manipulationer - är så frekvent och visal sig så "framgångsrikt" när det gäller alt vilseleda fordringsägare och bland dessa staten torde också i allt väsentligl kunna tillskrivas brister i registerföringen och brister i konlaklen myndigheler emellan, I avvaktan på den förbättrade regislerföring kammarkonloret efterlyser och som påtagligt skulle försvåra ifrågavarande manipulationer kan kammarkonloret vitsorda behovet av särskilda ålgärder.

Arbetsgruppens förslag att patenlverket ska pröva om del finns skäl till
ändring av bolagels firma eller den orl i Sverige där bolagets styrelse skall
ha sill säle kan dock som en ledamoi i styrgruppen ansell komma att
"medföra elt icke ringa adminislrativi krångel". En ålgärd att komma
tillrätta med problemet och som kan visa sig väl så effektivt vore att, som
revisionskontoret antytt, inom ramen för dagens regelsyslem utvidga sam
arbelel mellan patenlverkel och övriga myndigheler förelrädesvis inom
skatte- och uppbördsadminislralionen.-------- Förslagen tillstyrks.

Stockholms komniun (Juridiska avdelningen): Som arbetsgruppen framhåller är del inte ovanligt atl eu bolag på obestånd inför en förestående konkurs eller likvidalion byter firma och säte i syfte att vilseleda borgenärer och andra intressenter i förelaget. Vidare förekommer atl bolag byter firma och säte för atl undgå skatter av olika slag. Arbelsgruppens förslag alt patentverket skall pröva huruvida del finns skäl lill ändring av bolagels firma eller den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitl säte kan förefalla väl byråkratiskt men synes böra godtagas om det är del enda eller bäsla sället att komma tillrätta med angivna möjlighel att undgå gäldenärer och skattemyndigheter.

Prop. 1979/80:143 361

Stockholms kommun (= revisionskoniorel): Del kan konstateras, att tillsynsmyndigheten, patenlverket, här åläggs en materiell prövningsskyl-dighel. Revisionskontoret finner ålgärden välbetänkt men vill betona angelägenhelen av atl del blir fråga om en verklig prövning och ej blolt en formell sådan. Såsom ovan framhållils syflar byle av säle ej sällan till atl vilseleda skallemyndigheterna för atl därigenom undgå skatter och andra avgifter till det allmänna. En rutin för samverkan och ömsesidig uppgiftsskyldighet mellan patenlverket och skattemyndigheterna borde vara ell verksamt medel atl ytteriigare komma lillräila med de problem för myndigheler och andra intressenter som byte av säte för närvarande förorsakar. Någon sådan rutin diskuleras emellertid ej i promemorian. Vad belräffar kravet på intyg från kvalificerad revisor kunde del måhända varil rimligl om patenlverket givils möjlighet atl lämna dispens.

Svenska revisiorsamfundei: Förslagen avstyrkes, såviu gäller 16 kap. 3 § p. 1 på grund av all de kriterier som uppställts för dispens inte är entydiga och därför kan riskera att tillämpas oenhetligt, och såviu gäller p, 2 på grund av all revisorn vid sin granskning ofta inte kan konstatera förekomsten av betalningsanmärkningar. Uttalandel atl revisorn har all göra sig en allmän föreställning om bolagets ställning ur solidilels- och likvidiletssynpunkt är svävande, likaså är de bedömningsgrunder, som föresläs avgöra om en belalningsanmärkning skall anses allvarlig, alll för opreciserade,

SRS avstyrker till följd därav även förslaget i aktiebolagsförordningen 32 a § p, 4.

Svenska sparbanksföreningen: Till förslaget alt palenverket skall pröva om det finns skäl till ändring av bolagets firma eller orten för styrelsens säte släller sig föreningen Iveksam. Förslaget skapar inle bara adminislrativi krångel för företagen. Förslagel är också tvivelaktigt mot bakgrund av Patent- och registreringsverkets bolagsbyrås möjligheter atl redan med nuvarande arbelsuppgifler lämna en acceplabel service lill allmänheten. De skäl som anförs för all den föreslagna prövningen skulle molverka ekonomisk brottslighet är heller inte övertygande. Föreningen anser, all del som allmän regel för registrering borde räcka med ell intyg av kvalificerad revisor att förändringen är motiverad av marknadsmässiga, organisatoriska eller andra skäl. Nägon särskild prövning frän patenlverkets sida är icke behövlig.

Sveriges advokatsamfund: Samfundet delar arbetsgruppens uppfallning, atl den frihet som idag gäller ifråga om rätlen alt ändra bolagsordningen vad gäller bolagets firma och styrelsens säte utnyttjats i silualioner, där del funnils anledning all misslänka ekonomisk brottslighet. Samfundet anser därför alt moliv föreligger för en ändring i delta hänseende. Samfundet kan däremot inle instämma i arbetsgruppens uttalande "all det över huvud laget inte bör vara lillålet att byta firma eller säle om ej full läckning finns för bolagels regisirerade aktiekapital". Etl sådanl kategoriskt förbud skulle vara olyckligl och framstår också som onödigt, eflersom prövningen förutsätts bli generell och eflersom lillstånd endasl kan ges när "särskilda skäl" föreligger. I samband med rekonstruktion av förelag kan del ofta vara ändamålsenligt att bolagets firma kan överföras till en annan juridisk person. Det good-will-värde som evenluelll ligger i firmanamnet kan endast sällan lillföras borgenärerna genom avyttring. Samfundet menar, atl det även i detta fall borde vara möjligt för bolagel all moiivera sin firmaändring samt atl bolagels revisorer avger intyg om atl det ej finns någon erinran från revisorerna atl bolaget ändrar firma. Samfundet önskar också

Prop. 1979/80:143 362

erinra om att de illojala fallen sannolikt kommer alt kraftigt minska, om förslaget om s, k, konkurskaranlän genomföres.

Samfundet finner del rimligl att revisorsintyg krävs i de hänseenden som föreslås av utredningen, dvs. i vad avser full täckning för aktiekapitalet och betalningsanmärkningar. Samfundet menar emellertid all det riktigaste är, all sådant intyg avgives av den revisor som är bolagets ordinarie, vare sig denne är kvalificerad revisor eller inle, Sådanl intyg kan nämligen enligt samfundets uppfattning inle ulan svårighel avlämnas av en hell uiomslående revisor. I annal sammanhang har framställts kravet alt samtliga aktiebolag successivt skall komma alt ha kvalificerade revisorer. I takt med att della krav uppfylls kommer ju också den som avger intyget atl vara kvalificerad. Skäl saknas enligt samfundets uppfattning all i nuvarande sammanhang ställa högre krav.

Sveriges aktiesparares riksförbund: Firmaändringar kan bli aktuella för börs- och fondhandlarenoterade förelag. Förslagel i denna del synes betänkligt. Akliespararna kan inle finna det annal än märkligt att elt land som är föregångsland när det gäller personnummer, förmodligen även bolagsnummer, icke skulle kunna ordna sin indrivning så att etl bolags organisalionsnummer skulle vara tillräcklig identifikation. Påståendet att firmabyte skulle försvåra skalteindrivningen kan inle lolkas som annal än en misstroendeförklaring över indrivningssystemet. För akliebolagen ligger ofta vissa good-willvärden i firman och anser Aktiespararna aU akliebolagen i detta avseende måste få vara neutrala i förhållandel lill handelsbolag och ekonomiska föreningar.

Mot bakgrund av att firmarätten berör elt väsentligl större område än del nu akluella, är Akliespararna av den bestämda meningen atl förslaget i denna del bör avstyrkas.

Dessutom vill Aktiespararna påpeka att det definitivt för börsföretagens del är en onödig regel alt låla ändring av bolagens firma och plats för styrelsens säte prövas av patenlverkel. Ett börsföretags beslutande organ torde vara betydligt mer kompetenta att bedöma behovel av förändringar i detta hänseende än den registrerande myndigheten.

Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund: Förslaget om patentverkets särskilda prövning om räll lill ändring av bolagets firma eller säte finner SBRF väl motiverat, då det otvivelaktigt förekommer manipulationer härmed. Ändringen föreslås därför endast få ske om den är påkallad av marknadsmässiga, organisatoriska eller andra särskilda skäl, som skall vara väl motiverade. SBRF finner dock ej skäl som motiverar särskilt revisorsintyg om att aktiekapitalet måste vara fullt täckt eller atl betalningsanmärkningar ej förekommil under det närmast föregående året och fär därför avstyrka denna del av förslaget.

Finansieringsföretagens förening: Enligt föreningens mening bör det vara tillfyllest atl bolagets revisor företer sådant intyg med innehåll som föreslås. Bolagets revisor, som får antas väl känna bolagets förhållanden, kan i intyget även yttra sig över huruvida ändringen är påkallad av marknadsmässiga eller andra skäl. Med hänsyn tagen till de avsevärda förseningar betr, handläggningen av regislreringsärenden som föreligger hos palenlverket bör verkel enligt föreningens mening ej belastas med den prövning som föreslås.

Svenska företagares riksförbund: Förbundet instämmer i vad reservanlen Winberg anfört. Om Patent verket skall pröva materiellt anmälan om ändring av aktiebolags firma och säte, ger det nog bara en begränsad effekt på brottsligheten och kan medföra ett inte ringa administrativt krångel. Det

Prop. 1979/80: 143 363

är för övrigl svårl atl se hur verkel skulle kunna verkligen avvisa bolagens ändringar. Den som vill utnyttja lagstiftningen för systematisk brottslighet drar sig knappast för att bygga under bolagens beslul i fråga om firma och säle med rimliga argument, argument som verkel i prakliken måsle godla.

SHIO-Familjeföretagen: Enligt SHIO-Familjeföretagens uppfattning synes förslaget på denna punkt medföra mycket adminislralivi merarbete för både Palenlverket och det förelag som önskar byla firma och/eller säle. 1 moiiven till förslagel har inte någon undersökning gjorls hur ofta namnbyten sker. En stickprovsundersökning hos Patenlverket hade kunnal ge en uppfallning om frekvensen. Av betydelse är också hur ofta namnbyten etc. är moliverade av annat än skalleflykisskäl. Genom bl. a. kravel pä intyg av kvalificerad revisor kommer företagens kosinader för namnbyte elc. all betydligt öka.

Brottsförebyggande Rådet motiverar förslagel bl.a. på följande sätt; "Bolagel vill kanske förlägga ett ofrånkomligt konkurs- eller likvidalionsförfarande lill en orl där man saknar närmare erfarenhet av bolagel och där konlrollmyndigheternas arbetsläge är så pressat atl evenluella oegenlligheler kan beräknas passera obemärkt ... Byte av säle kan också ske för alt forllöpande undgå skatter av olika slag. Åtgärden kombineras då med underiåtenhet alt till skatlemyndighelerna pä den nya orten anmäla bytet."

Enligt SHIO-Familjeföretagens uppfattning kan det ifrågasållas om man inle kan uppnå de önskade effeklerna på ett enklare sätt. 1 samband med namnändring eller åndring av bolagets säle bör Patenlverket rutinmässigt kontakta inblandade lokala skattemyndigheter. Skattemyndigheten har därvid möjlighel atl närmare konlrollera företagel. I de fall förelagel flyttar till etl omräde där skattemyndigheten är överbelastad borde möjlighel föreligga för den lokala skattemyndigheten på utflytlningsorlen atl göra ulredning.

Sammanfattningsvis anser SHIO-Familjeföretagen atl förslaget på denna punkt är dåligt underbyggt samt all man inle tillräckligt undersökt alternativa möjligheter. Mol denna bakgrund avslyrker organisalionen förslaget.

Sveriges industriförbund: Enligt förbundets uppfallning är den nuvarande regleringen pä ifrågavarande område den mest lämpliga. Beslul om förändringar av firma eller säte skall normalt ankomma pä bolagels ledning atl fatta såsom det mesl kompetenta organel att bedöma huruvida en ändring är påkallad. Rätten att fritt kunna byta firma eller säte kan dock som arbetsgruppen visal leda till atl fordringsägare, skattemyndigheter m.fl. blir vilseledda. Förbundet ställer sig därför inte avvisande till en skärpning av bestämmelserna på området. Förbundet anser dock inte att den av arbetsgmppen valda lösningen i lillräcklig grad beaktar intresset av alt beslul av företagsekonomisk art skall ligga inom företaget. Dessutom saknar den föreslagna regeln en önskvärd flexibilitet.

Förbundet vill förorda vissa begränsningar av BRÅs förslag. Förbundel avslyrker att byte av säte skall kunna vägras. Beträffande patenlverkets vidgade möjligheter att vägra registrering av firmabyte anser förbundet att de bör föreligga endast när full täckning inle finns för bolagets registrerade aktiekapital eller allvariig betalningsanmärkning mol bolaget förekommit under det närmasl föregående året. Del materiella prövningsiemal bör ligga närmare patentverkets nuvarande kompelens. Förbundel föreslåratl patentverket då ovan förordade förutsättningar är uppfyllda ges rätt att vägra registrering av ändring av firma då sådan ändring är ägnad alt vilseleda om bolaget. Såsom vilseledande bör vid denna prövning inle

Prop. 1979/80:143 364

anses att företagel antager bifirma som firma eller all ändringen sker för all förelagel tillhörigt inarbetat varumärke skall komma lill ullryck i firman.

Mol bakgrund av patenlverkets bolagsbyräs problem under senare år är förbundel angelägel om alt inga som helst ytterligare arbelsuppgifler läggs på bolagsbyrån innan byråns flyttning till Sundsvall är fulll genomförd och byrän fält till slånd en liilfredsslällande service till allmänheten i fråga om sina nuvarande uppgifter.

Sveriges redovisningskonsullers förbund: Ej heller finner vi det lämpligt alt patenlverkel skall pröva behovel av ändring av bolagels firma och den ort där bolagets slyrelse skall ha sitl säle. Detta förslag misstänker vi endasl får byråkratiska negativa effekler.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund: Vad särskilt gäller mani-pulalionshindrande ålgärder lalar skäl för alt byte av firma elc. i vilseledande syfle bör förhindras. Därvid bör dock tillses all regislreringsmyndigheten får sådan kapacitet, all den kan påtaga sig föreslagen granskning av ansökningar om byte av firma eller säle. Sådana ansökningar skall enligt förslaget underbyggas av yttrande från aukloriserad eller godkänd revisor, varvid dock alltför slora krav inle anses kunna ställas pä revisors undersökningsplikt vid utfärdande av ifrågasatta intyg. Risk föreligger därför all elt positivt beslul i ansökningsärendel kan komma alt baseras på elt bristfälligt underiag.

5 Byte av styrelse

Riksåklagaren: Vad som från brottsbekämpningssynpunkt närmasl kommer i blickfältet är angelägenheten av att öka möjligheterna för de rältsvårdande myndigheterna atl bedriva en effektiv spaning i syfte atl uppdaga och uireda misstänkta fall av ekonomisk broilslighei. 1 della hänseende har arbetsgruppen lämnat flera olika förslag som synes vara väl ägnade all ligga lill grund för lagsliflning. Jag ansluier mig således lill vad arbetsgruppen uttalat i fråga om principerna för en effektivisering av akliebolagsregislret och lillslyrker förslagel alt akliebolagen årligen skall lill patent- och registreringsverket insända en aktuell förleckning över styrelseledamöter, verkslällande direktör, suppleanter och firmalecknare. Förteckningen bör även uppta revisorer saml innehålla uppgifler om de förändringar som skell sedan föregående år.

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Beträffande reglerna om byte av slyrelse har åklagarmyndigheten den erfarenhelen alt otillbörliga ulnyltjanden förekommer, varför en ändring härvidlag är önskvärd. Arbetsgruppen, som diskuterat olika möjligheter alt komma tillrätta med dessa byten, har slannal för den lösningen, alt ålägga bolaget att del i samband med insändande av årsredovisning lill patenlverkel skall bifoga en akluell förteckning över bl. a. slyrelseledamölerna. Om så ej sker föreslås möjlighel lill vilesföreläggande. Enbart denna lösning av frågan synes enligt min upplänning vara ineffektiv och bör kombineras med bestämmelser om all slyrelseledamol. som önskar avgå, måste anmäla delta för regisirering innan hans formella ansvar för bolagel upphör. Sisinämnda förslag ler sig inte alllför ingripande om man jämför med de beslämmelser som nu gäller för i. ex. underlålenhel all fullgöra vissa åligganden avseende likvidalionsfrägan (13 kap. 2 § 4 st. akliebolagslagen).

Prop. 1979/80:143 365

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Arbelsgruppens förslag tillstyrks.

Lånsåklagaren för speciella mäl: Förslaget om uppgiftsskyldighet rörande akluell slyrelse m. m. bör komplelteras dels med uppgift om alla förekommande förändringar som förekommil under den tid redovisningen avser dels ock med föreskrifl om atl vid underlätenhet att lämna efterfrågade uppgifler, efter påminnelse, denna underlåtenhet offentligt kungöres av registreringsmyndigheten. På samma sätt bör kungöras underlåtenhet -således redan första året - all lill regislreringsmyndigheten avge årsredovisning. Därest dessa synnerligen enkla åtgärder inte företagits av bolagsledningen kan med fog presumeras att detta beror på maleriella brisier vad avser bolagels skötsel. Till förfarandet kan fogas en avgift läckande de med kungörandet förenade kosinaderna. Del kan även övervägas all höja beloppet lill alt utgöra jämväl en administrativ sanktionsavgift, som slyrelsen är solidariskt ansvarig för. Om förfarandet inte leder lill åtgärd från bolagel bör reglerna om tvångslikvidering av bolaget träda in omgående.

Hovrätten över Skåne och Blekinge: Den under della avsnitt föreslagna reformen bedömer hovrätten som angelägen. Enligt förslaget till tillägg lill 8 kap. 15 § ABL skall aktiebolag senast en månad efter ordinarie bolagsstämma sända in en aktuell förteckning över styrelseledamöter m.fl. lill registreringsmyndigheten. Man vinner härigenom kännedom om styrelsens sammansättning vid tidpunkten för förteckningens upprättande. Enligt 8 kap. 15 § 2 st. ABL skall ändring i styrelsens sammansättning genast anmälas för regisirering. Genom den föreslagna förteckningen kan kontrolleras om den sålunda stadgade anmälningsskyldigheten fullgjorts. Hovrätten anser atl, om regelsystemet skärps även på sä sätt att underlåten anmälan slraffsanktioneras, ökade garanlier vinns för alt även ändringar i styrelsens sammansättning, som inträffat under liden mellan de ordinarie bolagsstämmorna tidigare blir kända,

Arbelsgruppen diskulerar i promemorian s. 75 mera långtgående åtgärder för alt säkra anmälningsskyldigheten. Hovrätten hyser sympati för en skärpning av kraven på slyrelseledamöler i vart fall såvitt gäller fåmansbolagen och kan för sin del inte dela den tveksamhet som arbelsgruppen hyser. Enligt hovrättens mening bör de skisserade lösningarna tas upp lill övervägande vid ärendeis behandling inom juslitiedepartementel.

Stockholms tingsrätt: Tingsrätten finner det självklart atl bolag varje år skall till PRV lämna förleckning över styrelseledamöterna, VD, suppleanter, firmatecknare och revisorer med uppgifl om deras personnummer och postadresser. Bristfälliga uppgifter om vem som äger företräda bolag, deras adresser saml bolagets adress vållar i mål och ärenden vid tingsrätten avsevärt merarbete och stora kostnader vid delgivningar. Bland annat för att underlätta delgivning bör krävas all inte bara posiadress utan även gatuadress anges.

Rikspolisstyrelsen: Styrelsen kan inte dela BRÅ-gruppens förslag utan förordar den lösning som innebär att styrelseledamot skall vara skyldig att självmant anmäla till PRV att han avgått ur bolaget. Om så inte har sketl skall ledamoten bära del i 13 kap. 2 § I st. aktiebolagslagen föreskrivna ansvarei för bolagets förbindelser.

Bankinspektionen: Även byle av slyrelse kan ingå som ett led i missbruk

av aktiebolagsformen.-- Inspeklionen finner förslaget nalurligl men

vill ifrågasätta om det inle finns anledning att därjämte införa den i promemorian avvisade skyldigheten för styrelseledamot som avgår att genast själv göra anmälan om sin avgång vid äventyr att han annars blir

Prop. 1979/80:143 366

solidariskt ansvarig för bolagets uppkommande förbindelser, om kvarstående styrelseledamöter underlåter atl ansöka om likvidation när aktiekapitalet gäll hell eller till större delen förlorat.

Riksrevisionsverkei: RRV tillstyrker förslagel, att förteckning över styrelseledamöter årligen skall insändas lill patent- och registreringsverket lillsammans med årsredovisningen.

Riksskaileverket: Inte sällan slälls myndigheiema inför del problemet all ingen finns som längre företräder bolaget. ABL;s lösning på problemet - utseende av likvidalor pä begäran av PRV eller borgenär - fungerar dåligi (13 kap. 4 § ABL). Arbetsgmppen har stannal för en lösning som innebär alt aktiebolag varje år skall insända en förteckning över bolagels styrelseledamöter till PRV. Tanken med förslagel uppges vara att få löpande informalion om hur styrelsen var sammansatt vid det tillfälle förteckningen upprättades.

En förleckning av della slag lorde föga förbällra akliebolagsregislrets tillförlitlighet såvitt avser icke seriösa fåmansbolag. Det kan t. o. m. befaras att en dylik förteckning kan komma atl motverka sitl syfle. En påtaglig risk är nämligen all "förteckningen" i praktiken kan komma all ersätta det normala fortlöpande anmälningsförfarandet.

Frågan är om förslaget ger någon utdelning ur brottsbekämpningssynpunkl. Andra mera verkningsfulla åtgärder lorde böra övervägas. Allra enklast skulle vara om PRVs begäran om likvidator kunde framställas i omedelbarl samband med att det registrerades att bolaget var utan styrelse. En sädan ordning är troligen ej tänkbar förrän bolagsregistret har moderniserats. Arbetsgruppen har övervägl men förkastat tanken på ett förbud för styrelseledamot att avgå, om bolaget därigenom skulle komma alt sakna behörig företrädare. Arbetsgruppens ställningstagande bottnar i atl en sädan lösning sägs förhindra en från andra synpunkter kanske angelägen tvångslikvidation enligt 13 kap. 4 § första slyckel 3 p. ABL. men möjligen kan en modifierad form av förbud övervägas. Sålunda skulle man kanske efter mönsier av vissa regler i reformarbetet på konkursområdel föreskriva, att person, som avträder som styrelseledamot så atl bolaget blir utan styrelse, är ansvarig under viss lid, förslagsvis ett är, för bolagets angelägenheler,

1 och för sig kan del vara stötande alt ett förlroendemannauppdrag vid exempelvis en schism inom en bolagsstyrelse inte med omedelbar verkan till alla delar skulle kunna upphöra. En lösning är atl den uppgivna dagen för entledigandet tilläggs verkan i de fall förhållandel anmäls till PRV -inom exempelvis en vecka. Eflersom uppgiflerna i aktiebolagsregistrel förutsätts vara allmänt kända fär uppgifterna anses vara malerielll rikliga i den mån ändring inte anmälts. Del kan därför synas naturligt alt låta var och en rätlsligt svara för bolagels åtgärder i enlighel med den position som man har i bolaget enligt registret. I den mån någon vill göra gällande atl han fränträtt sitl uppdrag bör invändningen inte godtas med mindre han visar atl del varil omöjligt att anmäla ändringen. En regel med denna stränga innebörd kan vara moliverad mot bakgrund av den risk borgenären i elt s. k. fåmansbolag i dag bär.

Arbelsgruppens förslag föranleder också tveksamhet beträffande vilka ratisverkningar som uppgifler lämnade i en sådan förleckning skall få. Komplikationer uppkommer om formelll regisirerade uppgifler och de uppgifter som lämnals i till PRV insända "förteckningar" skiljer sig åt. Vilka uppgifter skall i ett sådant läge gälla intill dess del klarlagts genom förfrågning och undersökning?

Prop. 1979/80:143 367

Kommerskollegium: Kollegiet har ingel att erinra mot förslaget.

Skånes handelskammare: Dä akliebolagslagen redan nu föreskriver all alla ändringar i styrelsens sammansällning skall anmälas för regisirering förefaller förslaget leda lill en onödig byräkralisering. Förslagel kan dessutom inte få nägon praktisk funkiion förrän aktiebolagsregistrel lagts på data, då registreringsliden med nuvarande system blir för lång.

Handelskammaren Jör Örebro och Väslmanlands lån: Genom förslagel skapas förutsättningar för att följa upp även inte registrerade ändringar i bolagels ledning m. m.

Patent- och registreringsverket: Erfarenheten inom patenlverkel visar att del finns åtskilliga bolag, som underlåter att anmäla styrelseförändringar. I sådana bolag kan det inträffa att man visar upp bolagsståmmoprolo-

koll, som ulvisar atl styrelsen avgått för flera år sedan. Avsikten

med förslagel är inte att palentverket skall granska förteckningarna och föra in de eventuella förändringarna i akliebolagsregislret. Förteckningarna skall endast dokumentera styrelsens egen uppfattning om hur den var sammansatt vid det tillfälle dä förteckningen upprättades. Enligt patenlverkets uppfattning kan en sådan ordning leda till att patentverket har olika uppgifter om styrelsen för ell och samma bolag. Detta kan ge upphov till oklarhet hos allmänheten om vilket förhållande som är del riktiga. Ytterligare en nackdel med förslaget är att företrädare för bolagen kan missuppfatta innebörden av skyldighelen all sända in en årlig förteckning till patentverket. De skulle därigenom komma atl underlåta atl göra en lagstadgad ändringsanmälan, när förändring skett i styrelsens sammansättning. Förslaget synes enligt patenlverkets mening ej vara ägnat all motverka den ekonomiska brottsligheten. Om bolag vid extra bolagsstämma väljer ny slyrelse blir tidigare under räkenskapsårel insänd förleckning inaktuell. En anmälan av en sådan styrelseändring skulle registreras även i de fall då en helt annan styrelse uppgivits i förteckningen. Palentverket avstyrker därför delta förslag.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Samtidigt med årsredovisnings insändande till palentverket skall bolag, enligt arbelsgruppens förslag, insända en aktuell förleckning över styrelsens, VD:s suppleanters och firmaleck-nares namn, adresser och personnummer. Någon bevakning av dessa uppgifter, mer än stickprovsvis, avses dock inte skola ske från palenlverkels sida. Della begränsar förslagets syfte i högsia grad. Frånvaron av sanktioner hindrar inte bolag från atl under en längre lid underlåta atl avge uppgifterna ifråga. Fortfarande skulle myndigheterna alltså konfronteras med i efterhand upprättade protokoll, som ulvisar att styrelseledamot avgått redan innan eventuellt klandervärda åtgärder företagils i bolaget. Från länsstyrelsens sida vore del önskvärt atl styrelseledamot för att undgå ansvar, ålades skyldighet all själv anmäla utträde ur styrelsen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen är tveksam till om arbelsgmppens förslag är tillräckligt effektivt. Det är många bolag som underlåter alt sända in årsredovisning lill patenlverket. Förslaget skulle också innebära mer arbele för alla seriöst arbetande förelag. Även för patenlverket blir det ökat arbete, även om arbetsgruppen förulsäller att granskningsuppgiflen endast skall bli marginell.

Arbetsgruppen har diskuterat en annan lösning som innebär en skyldighet för styrelseledamot, som avgår, alt själv göra anmälan härom till palentverket. Om han underlåter detta blir han solidariskt ansvarig för bolagets förpliktelser, om kvarvarande styrelseledamöter inte fullgör sina skyldigheter om likvidation när akliekapitalet helt eller till slörre delen gåll

Prop. 1979/80: 143 368

förlorat. Från länsstyrelsens synpunkt är detta en bäitre väg atl gå. En sådan regel skulle bli mera effektiv. Den skulle också medföra all förelag där styrelsen är oförändrad inle skulle belastas med den årliga uppgiftsskyldigheten.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Enligt nu gällande beslämmelser i 8 kap. 15 § skall bolag för registrering anmäla vem som utsetts till styrelseledamot, verkställande direkiör och suppleant samt lill firmatecknare ävensom deras postadress och personnummer. Ändringar som inträffat skall anmälas genast. Årsredovisningarna skall enligt 11 kap. 2-3 §§ underskrivas av samtliga styrelseledamöter och insändas till patenlverket inom en månad efter del att handlingarna blivil fastställda. Ifall vissa bolag underiåler atl följa dessa regler är det enligt länsstyrelsens uppfattning knappasl troligt atl dessa bolag kommer atl följa föreslagen bestämmelse atl årligen insända förteckningar över styrelseledamöter m.fl. Det kan sålunda befaras alt lagförslaget inte kommer alt få någon verkan på de bolag som avses men däremot innebära åriigl merarbete för de seriöst arbetande aktiebolagen.

Arbetsgruppen har övervägt en annan lösning. Enligt denna skulle styrelseledamot som avgår genast själv göra anmälan härom till patentverket för att undvika all bli solidariskt ansvarig för bolagets förbindelser. Länsstyrelsen förordar denna lösning eftersom den är mera effekliv och inle förorsakar årligt merarbete för de seriösl arbetande bolagen.

Delegalionen för förelagens uppgiftslämnande: Förslaget medför ökade krav pä aktiebolagen. Bolagsbyrån belastas samtidigt med etl nylt omfattande årligt material som måsle regislreras och tas om hand. Endast ytterligt slarka skäl kan motivera denna utökning av bolagens uppgiftslämnande. För del hell övervägande antalet aktiebolag utgör detla nya uppgiftslämnande en onödig påspädning av de uppgifler som redan nu lämnas till byrån. Återigen framläggs ett förslag som kommer atl belasta samtliga bolag, men som möjligen kan vara motiverat för en mycken liten del av dem. En väg är - trots de invändningar som görs i rapporten - all ha registreringen som grund för ansvaret som ledamot. Så länge man är registrerad hos bolagsbyrån är man ansvarig.

FAR: Om del nya fjärde stycket i 8 kap. 15 S skulle las in i lagen, borde del samordnas med andra stycket, l.ex. så att där sägs att anmälan "genast" kan - i fråga om förhållanden som ändrats genom ordinarie bolagsstämmans beslut eller slyrelsebeslul därefter — fullgöras genom den i fjärde stycket omnämnda förteckningen.

Mot införande av regeln i fjärde slycket kan anföras att man här ålägger bolagen en ytterligare regislreringsuppgift, vars verkliga värde kan vara diskutabelt.

Institutet för Inlern revision: Institutet lillslyrker förslaget.

LRF: Del kan ifrågasättas om denna utvidgade uppgiftsplikt för företa
gen skulle ha någon brottsförebyggande effekt. Uppgifterna finns ju med i
årsredovisningen kompletterat med en ändringsanmälan om styrelsens
sammansättning. LRF kan dock godla förslagel.

LRF vill påpeka alt förslaget om näringsförbud i samband med konkurser säkert är etl effektivare medel i kampen mot den ekonomiska brottsligheten än ändrade registreringskrav.

Svenska handelskammarförbundet: Då aktiebolagslagen redan nu föreskriver att alla ändringar i styrelsens sammansättning skall anmälas för regisirering förefaller förslagel leda till en onödig byråkratisering. Förslagel kan dessutom inle få någon praklisk funktion förrän aktiebolagsregi-

Prop. 1979/80:143 369

slrel lagls på data, då registreringsliden med nuvarande syslem blir för lång.

Stockholms kommun (= kammarkonloret): Etl annal vanligl förtärande i
syfte all undgå kontroll av bolaget är alt förändringar företas i bolagels
ledning inför en foreslående likvidalion eller konkurs. Inte sällan slälls
myndigheterna inför del problemet all ingen finns som kan företräda
bolaget. Efter alt ha övervägt olika sätt alt komma lill rälla med detla
problem har arbetsgruppen föreslagit atl akliebolag varje år i samband med
all del skickar in årsredovisning till patenlverkel skall bifoga en aktuell
förleckning över bolagets slyrelseledamöler m. fl. Förslaget lär dock icke
förhindra bolag all dagen efler det årsredovisning och förleckning över
sänts lill palentverket hålla extra bolagsstämma varvid slyrelsen kan avgå
ulan all detta behöver uppgivas till palentverket. För att förhindra delta
förordar kammarkontoret den yllerligare skärpningen atl den avgående
styrelsen ej blir fri från sill ansvar förrän det regislreras alt den avgått eller
vederbörande själv till patenlverket anmält sin avgång.

Arbetsgruppens förslag beträffande prövning av ändring av bolagets firma eller den ort i Sverige där bolagels styrelse skall ha silt säte saml kontrollen av styrelsens sammansättning får kammarkonloret tillstyrka. Beträffande sisinämnda förslag förordar dock kammarkontoret en ytteriigare skärpning av arbetsgruppens förslag så till vida atl en avgående styrelse ej bör bli fri från sitt ansvar förrän del registrerats all den avgått eller vederbörande själv till patentverket anmält sin avgång.

Stockholms kommun (=Juridiska avdelningen): Av vad arbelsgruppen anför i promemorian synes förslaget få ett begränsat värde såtillvida att inget synes hindra bolag alt dagen efter det årsredovisning och förteckning översänts till patenlverkel hälla extra bolagsstämma varvid slyrelsen kan avgå utan alt detla behöver uppgivas till palentverket. Förslagel skulle strängt taget sålunda endast innebära en möjlighet att kontrollera styrelsens sammansättning vid förteckningens upprättande. Man kunde här möjligen ytterligare överväga en regel av innebörd att en avgående slyrelse ej blir fri från sitt ansvar förrän del registrerats atl den avgått eller vederbörande själv till palenlverket anmält sin avgång.

Stockholms kommun (= revisionskontoret): Revisionskontoret finner förslagel ändamålsenligt, särskilt som uppgiftsskyldighelen inte behöver bli speciellt betungande då faktaunderlaget ändå torde finnas hos bolaget. Kontoret vill emellertid undersiryka angelägenheten av att den av arbelsgruppen förutsatta stickprovskontrollen från patenlverkets sida verkligen kommer till slånd.

Svenska revisorsamfundel: SRS släller sig tveksamt till värdet av den föreslagna registreringsålgärden, som innebär yllerligare arbetsuppgifier för registreringsmyndigheten. Samfundet vill dock inle motsätta sig atl förslaget genomföres.

Svenska sparbanksföreningen: Föreningen tillstyrker förslagel.

Sveriges advokatsamfund: Samfundet lillstyrker förslaget atl etl aktiebolag varje år i samband med att del insänder årsredovisning lill Patenlverket skall bifoga aktuell förteckning över bolagels styrelseledamöter, verkställande direkiör, suppleanter och firmalecknare med uppgifter om postadresser och personnummer,

Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund: Skyldighel atl anmäla ändring av bolagets styrelse etc, finnes redan i AL 8:15, SBRF finner det icke motiverat att årligen insända uppgifterna om styrelsen är oförändrad. Delta skulle endast åsamka såväl patenlverket som bolagen extra arbele.

24 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 143. Bilagedel

Prop. 1979/80: 143 370

Finansieringsföretagens förening: Föreningen har i och för sig inget all invända mot förslaget. Föreningen ifrågasätter emellerlid värdel av bestämmelsen.

Svenska företagares riksförbund: Förbundet har ingen invändning mol förslagel. Förbundet vill dock påpeka risken för den enskilde styrelseledamoten i en vanlig konfliktsituation. Vanligl är nämligen atl en enskild ledamoi vill lämna styrelsen och gör detta, medan de övriga ledamöterna vill att han skall vara kvar. I det lägel kan den enskilde inle undgå all själv anmäla sitt utträde för registrering. Kanske skulle det trots allt dä vara lämpligare atl erinra honom detla i lagtexten.

SHIO-Familjeföretagen: SHIO-Familjeföretagen anser förslaget rimligt. Det bör i flertalet fall endast medföra elt mycket ringa merarbete för aktiebolagen. Organisationen anser emellertid att den föreslagna lagtexten i 8 kap. 15 §, aktiebolagslagen, bör anpassas till den nu gällande lagtexten beträffande skyldighet att insända årsredovisning till Patenlverket (I I kap. 3 §). Av den föreslagna lagtexten framgår det inte klarl att förteckning över bolagets styrelseledamöter skall medsändas samtidigt som årsredovisningen.

Sveriges köpmannaförbund: Vi anser förslaget vara riktigt och tillstyrker det.

6 Låneförbudet

Riksåklagaren: Nu gällande låneförbud trädde i kraft den 6 juni 1973. Låneförbudsreglerna gäller inte lån eller säkerheter som lämnats dessförinnan. Detta innebär au även framdeles akliebolag kan finnas där aktiekapitalet på tillgångssidan helt eller delvis molsvaras av en fordran på aktieägaren, en ordning som strider mot tankegångarna i den nya akliebolagslagen. Jag delar därför arbetsgruppens uppfattning atl man bör vidta åtgärder som är ägnade all verka på det sätl att utlånade medel återförs till bolaget. Jag kan däremot inte godla arbetsgruppens förslag i nu berört hänseende. Såväl i materiellt som formellt hänseende synes förslaget vila pä bräcklig grund. Sålunda saknas varje försök till analys beiräffande de effekter i olika hänseenden som ett genomförande av förslaget kan få. Dessulom synes förslagel inte förenligt med den i svensk lagstiftning på förmögenhetsrättens område sedan länge lillämpade principen atl ny lag i allmänhet inle äger tillämpning pä rättsförhållanden som uppkommil före lagens ikraftträdande. Det bör alltså inte komma i fråga atl nu ogiltigförklara dessa äldre lån. Arbetsgruppens förslag synes i prakliken fä sådan verkan och kan alltså inte godlas av detla skäl. Under alla omständigheter är en kriminalisering i förevarande sammanhang otänkbar. Frånsett all förslagel i denna del knappast är förenligt med del gmndlagsskyddade förbudet mol retroaktiv strafflagstiftning, är det i sakligt hänseende oacceptabelt att kräva återbetalning av privata lån vid straffansvar. Pä grund av det anförda ansluter jag mig till ledamolen Bångstads reservation och anser att hela frågan bör bli föremål för en ingående utredning.

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Jag anser i likhet med ledamoten Bångstad, som i detta avsnitt reserverat sig. atl åtgärder för atl till bolagen återföra lån eller säkerheter, som lämnats respektive ställts före lagstiftningen om låneförbud irädde i krafl, inle är tillräckligt moti-

Prop. 1979/80:143 371

verat med hänsyn till de brottsförebyggande åtgärder som arbetsgruppens översyn gäller.

Överåklagaren I Göteborgs åklagardistrikt: Beiräffande avsnillel om läneförbudet kan man ulan vidare instämma i arbetsgruppens uppfattning att det är önskvärt att utelöpande lån och borgensåtaganden som tillkommit före lagstiftningen om låneförbud på någol sätl avvecklas. Däremoi kan inte den lagstiftningsteknik som arbelsgruppen använl sig av för att nå della syfte godtagas. Med förvåning läser man (sid. 80) att straffansvar skulle komma ifråga om dessa äldre lån ej återbetalas. Arbetsgruppen har här tydligen förbisett all vad som straffbelägges genom låneförbudet är lämnande av penninglån lill vissa närstående. Del arbetsgruppen enligt sina motiv vill kriminalisera synes däremot vara underlåtenhet att återbetala dylika län. Man behöver bara peka pä atl en sådan underlåtenhet lätt kan förklaras av bristande belalningsförmåga för alt det skall slå klart alt straffvapnet är hell olämpligi i delta sammanhang. Också placeringen av den föreslagna regeln väcker förvåning. En lag om ändring av en punkt av övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i lagen om aktiebolag förefaller vara en alllför undanskymd plals för en reglering som har till syfte atl straffbelägga underlåtenhet all återbetala ulelöpande lån som var helt lagliga när de gavs.

Länsåklagaren i Malmöhus lån: Reservanten Bångstads mening att förslaget om låneåterbelalning senast vid 1981 års utgång kan - trots dispensmöjligheter - vålla avsevärd skada bör enligt min uppfattning föranleda att lidsgränsen för återbetalning flyttas ell par år längre fram i tiden.

Länsåklagaren i Älvsborgs län: iag kan icke tillstyrka arbetsgruppens förslag om skyldighet för aktieägarna att återbetala gamla län, alltså lån som erhölls innan låneförbud beviljades. Lånen var när de kom till tillåtliga och accepterade av statsmakterna. Det synes icke vara rimligl att sätta enskilda personer i ekonomiska svårigheler pä grund av att statsmakterna, lagstiftaren, nu ändrat uppfallning. Hell oacceptabelt är att straffa den som ej återbetalar beloppet inom den nu föreslagna liden. Arbelsgruppens förslag i denna del kan endast ha ell mycket begränsat värde vid bekämpning av avancerad ekonomisk brottslighet.

Hovrätten över Skåne och Blekinge: Sambandet mellan ifrågavarande lån och ekonomisk broilslighei synes vara ganska svagt. Hovrätten biträder emellerlid den uppfattning som arbetsgruppens majoritet uttryckt. Den lid inom vilken länen skall återbetalas bör dock - oavsell dispensmöjligheten - utsträckas betydligt längre än arbetsgruppen föreslagit.

Stockholms tingsräll: Arbetsgruppen har föreslagil nya regler för ålerbelalning av lån lämnade före 1973 års lagsliflning om låneförbud lill aklieägare m fl. Arbetsgruppen har inte redovisal hur många bolag de föreslagna bestämmelserna skulle bli lillämpliga på och inte heller har utretts vilka konsekvenser reglerna skulle få för de aktuella bolagen. Del synes tveksamt vilken belydelse förslagel skulle ha för bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten. Med hänsyn härtill finner tingsrätten ej skäl tillstyrka förslagel i denna del.

Rikspolissiyrdsen: Förslaget tillstyrks.

Bokföringsnämnden: Del är enligt BFN:s mening ell allmänt inlresse att bolagens redovisning lämnar en rättvisande bild av resultat och ställning för all tillgodose informationsbehoven hos de olika inlressentgrupperna. Därvid spelar givetvis värderingsreglerna för tillgångar och skulder i balansräkningen en avgörande roll. Nämnden förutsätier atl i de fall penninglån till "den förbjudna krelsen" förekommer värderingen av sädana lån

Prop. 1979/80: 143 372

sker med lillämpning av gällande värderingsregler i 14—16 S§ bokföringslagen.

Förslaget om regler för ålerbetalningsskyldighel av sådana lån liksom
övriga förslag till åtgärder i promemorian anser BFN inte påverka redovis
ningspraxis, som nämnden har lill uppgift att utveckla och,samordna. BFN
har ingen erinran mol de redovisningstekniska beskrivningar som gjorts i
promemorian. '

Bankinspektionen: Inspeklionen finner alt förslaget i promemorian bör genomföras. Emellerlid synes reservantens synpunkier inle böra lämnas ulan beaktande. En rimlig lösning skulle enligt inspektionens uppfattning kunna erhållas om de dispensgivande myndigheterna fick befogenhet att medge särskilt undantag. Undantaget skulle innebära all låntagaren åtog sig en i förhällande till hans inkomst och förmögenhelsslällning rimlig avbetalningsplan och säkerställde sina ålaganden enligt planen med bankgaranli.

Stockholms fondbörs: Del lorde inte förekomma all börsförelag lämnar lån lill aklieägare. De vikligasle undantagen gäller affärsbankerna, vilkas lånekunder stundom också är aktieägare i banken, men det är inle sådana Iransaklioner lagen avser alt hindra. Transaktioner av den lyp som 1973 års lagstiftning avser atl stävja skulle om de påträffades hos elt inlroduk-tionssökande förelag och bedömdes som missbruk vara etl hinder för introduktion.

Ett förverkligande av förslaget skulle vidare innebära en form av retroaktiv lagsliflning som inte bör förekomma. Förslagel avstyrkes.

Riksrevionsverkel: RRV vill här ifrågasätta om förslagel över huvud taget har någon relevans för frågan om ekonomisk broilslighei.

Riksskatieverkel: RSV inslämmer i stort med arbelsgruppens överväganden, men vill påpeka all arbelsgruppen inle närmare behandlai de skatteräusliga konsekvenser som förslagel medför, nämligen hur de ulelig-gande lånen som i och med 1981 års utgång blir förbjudna skall beskattas (jämför 35 § I a mom. 6 st. KL). Tidsperioden inom vilken länen skall återbetalas synes RSV alltför kort. Även om arbetsgruppen föreslår en nägot generösare tillämpning av dispensinstilutet i 12 kap 8 § ABL anser RSV all en ålerbelalningslid av förslagsvis 5 år bör övervägas. RSVs bedömning görs mol bakgrunden av erfarenheten att del finns stora utestående lån och med lanke på svårigheterna på lånemarknaden.

Den föreslagna tidpunkten för återbetalningsskyldighelens inträde eller avgörandet om återbelalningsskyldighet föreligger måste ändras till utgången av räkenskapsår. 1 annal fall synes ett kringgående genom tillfällig ansamling av kapital i bolaget - l.ex. underlåtna löneuttag - ligga alllför nära tillhands. Del sagda avser alla bolag som har räkenskapsår som inle sammanfaller med kalenderår. Laglexlen kan förslagsvis ändras enligt följande "... förbudet vid utgången av det räkenskapsår som slutar senasl 1981-12-31 vara ... för alt del vid detta räkenskapsårs utgång skall vara

Arbelsgruppen har inle behandlat problemaliken i samband med inlerna aklieöverlåtelser (jämför 35 § 3 mom. 9 st. KL) och har heller inle behandlat frågan om återbetalning av lån från pensionsstiftelser, för vilka lån enligt RSVs mening bör gälla samma regler som för lån lämnade direkl av aktiebolag.

Kommerskollegium: Kollegiel delar uppfattningen att lagstiftningsåtgärder bör vidtagas i syfte att lill bolagen återföra medel som utlånats till aktieägare mfl före låneförbudets införande. Krav på ålerbelalning kan

Prop. 1979/80:143 373

emellertid - åtminstone med den korta lid som föreslagils - få svära konsekvenser för såväl bolag som enskilda. Kollegiel kan därior inte tillstyrka att ell sådanl krav införs på grundval av den kortfatiade genomgång som gjorls i promemorian ulan förordar i likhei med reservanlen Bångslad alt frågan görs lill föremål för en mera genomgripande genomgång.

Skånes handelskammare: Lån som lämnats innan låneförbudel irädde i krafl skall enligi förslagel vara ålerbelalda innan ulgången av 1981. Förslaget har överhuvudtaget inte med brollsförebyggande verksamhet att göra, då lånen togs före låneförbudel av år 1973 och alltså var fulll lillålna enligt då gällande räll. Här föreslås en bestämmelse av retroaktiv karaklär som kan medföra slora svårigheler för mänga företagare som fullt lagenligt lånade pengar ur akliebolagel då detta fortfarande var tillåtet.

Handelskammaren för Örebro och Väslmanlands län: Kammaren anslu
ter sig helt lill innehållet i de reservalioner, som avgivits av Bångslad och
Winberg.----

Den utan ivekan allvarligaste invändingen från Handelskammarens sida riklar sig mol av arbelsgruppen föreslagna ändringar i med låneförbudet sammahängande lagregler. Det den 6 juni 1973 införda låneförbudet berör inle dessförinnan lämnade lån och ansvarsförbindelser. Dessa transaktioners särställning prövades i samband med låneförbudets införande. Enligt Kammarens mening saknas nu skäl att göra en annan bedömning än då, särskilt som frågan om dessa låns mm. fortsalla existens inle, såvitt Handelskammaren kan förstå, har någon avgörande belydelse i brollsförebyggande sammanhang. Elt genomförande av förslagel skulle däremot, särskilt i vad gäller beskaltningen, få oöverskådliga negativa konsekvenser för en mängd lojala ägare av aktiebolag. Den kommentar, som arbetsgruppens majoritet lämnat lill Bångslads reservation, är inle på något sätl övertygande. Anvisade lösningar står blotl elt fålal bolag lill buds, vartill kommer atl den av arbelsgruppen förutsatta mera generösa dispensgiv-ningen inle är på någol säll garanterad. Noleras bör också, all arbelsgruppen är medveten om all förslagel om återbetalning av gamla län kan innebära svårigheter för lånlagarna. Dessa svårigheler är särskilt i beaklande av marginalskatteeffeklerna i vårt skattesystem saml kredilinstilu-tens anspråk på säkerheler och ofta återkommande länerestriktioner för Handelskammaren uppenbara. Marginalskatleeffekten förstärks dessulom av atl ett ökal löneuttag också medför ökade sociala avgifier. Och vad händer den oförvillige medborgare, som med stöd av lagstiftningen tillåtits ha en skuld till ell av honom ägl aktiebolag men som genom ändrad lagsliflning åläggs återbetala lånet men ej lyckas härmed? För del försia drabbas han av straffansvar enligt akliebolagslagen och för det andra av skall å inläkl av tillfällig förvärvsverksamhet, en skatt som i vissa fall efler förnedrande resllängdsföring kan leda lill ell än mer förnedrande konkursförfarande. Och härtill kommer all vissa bolag, genom all fordran å aktieägaren inle längre ulgör tillgäng i desamma, förlorar sill aktiekapital med likvidationsskyldighel som följd med de negativa effekter detla i sin lur får för bl.a. anslällda och borgenärer. - De skäl, som vid införandet av låneförbudet moliverade nödvändighelen av att särbehandla äldre län, talar alltjämt med samma styrka mot en lagändring av föreslaget innehåll.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Arbetsgruppen föreslär all "gamla" penninglån skall vara ålerbelalda senast 1981-12-31 till den del det behövs för atl full täckning för bolagels regisirerade aktiekapital skall finnas. Vid beräkningen skall lånel inle anses ha något värde. Del föreslagna beräk-

Prop. 1979/80:143 374

ningssällel för återbetalning synes nägot komplicerat, åtminstone för del fall beskattning anses böra ske såsom nu är fallel med nya förbjudna lån. 1 stället för all knyta återbetalningen av gamla län lill frågan huruvida täckning för aktiekapitalet föreligger eller ej. bör enligt lansstyrelsens mening en ovillkorlig återbelalningsskyldighet införas. Denna bör vara så lätt kontrollerbar som möjligt. Man kan exempelvis länka sig atl en amorteringsplan, med slart laxeringsåret 1981 eller 1982, läggs upp för gamla lån. Detla kunde ske pä av riksskatteverket faslställd blankett som skall bifogas självdeklarationen varje år inlill dess lånel slulamorierats. Dessulom bör en obligalorisk uppgift vara atl ange på vilkel säll amorteringen fullgjorts, så alt evenluella kringgåenden förhindras. Sker ej amortering, eller sker amortering endasl delvis, bör beskailning ske (lillfällig förvärvsverksamhet). Amorieringsplanen kan rimligen slräcka sig över en lidsperiod om 20 till 25 år (länsstyrelsens nuvarande praxis vid dispenser för förbjudna lån).

Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län: Länsstyrelsen delar arbetsgruppens uppfallning alt tiden nu är inne att aktualisera frågan om återbetalning av gamla län. Skäl atl göra åtskillnad mellan bolag vars aktiekapital understiger 50000 kronor och övriga bolag föreligger inle. De mindre bolagen kan avvecklas enligt förmånliga regler, varvid bolagets fordran på aklieägaren kan utskiftas. För de större bolagen bör länsstyrelsen kunna ge dispens på samma säll som för nya lån. Länsstyrelsen bör därvid kunna föreskriva alt återbetalning skall ske efler en avbetalningsplan som dä kommer all sträcka sig längre än ulgången av år 1981. ---

Länsstyrelsen ansluter sig lill den linje som arbelsgruppens majoritet förordal. Länsstyrelsen förulsäller därvid all dispensinslilulei skall kunna användas tämligen generöst i de fall aktieägaren har svårigheter att fullgöra återbetalningen inom den angivna tiden.

Arbelsgruppen berör i detta sammanhang ocksä frågan om s. k. kommersiella lån. Arbelsgruppen lägger inte fram några förslag till ålgärder utan hänvisar till att 1974 års bolagskommitlé fåu i uppdrag pröva frägor om kringgående av låneförbudet i aktiebolagslagen. Länsstyrelsen har i yltrande 1979-04-23 över bolagskommilléns betänkande med förslag till nya bolagsregler anfört, atl det är angeläget alt möjligheterna lill kringgående av låneförbudet i akliebolagslagen snarasl stoppas.

Länsstyrelsen I Malmöhus lån: Ledamoten Bångstad har reserverat sig mot gruppens förslag och lämnat fyra exempel på vilka drasliska konsekvenser föreslagen bestämmelse om äterbelalning av lån kan fä. 1 ire av reservantens exempel understiger aktiekapitalet 50000 kr. I reservationen nämns inte atl den mest närliggande lösningen i dessa tre exempel vore atl upplösa aktiebolagen och fortsätta verksamhelen såsom enskild firma. Akliebolagen i dessa tre exempel skulle i så fall vid avvecklingen utskifta sin fordran pä aklieägaren, och fordran skulle komma atl avräknas mot egel kapital i den enskilda rörelsen. De avvecklade bolagen skulle bliva tvungna atl beiala utskiftningsskatt på fordringsbeloppen men denna skatl ulgör endasl 40 procenl. Dessulom får från utskiftat belopp avräknas 75000 kr enligt bestämmelserna i 5 § SFS 1974:990. Aktieägarna i de tre första exemplen kan sålunda bliva kvitt sina skulder lill de egna bolagen på ett för dem fördelaktigt säll.

1 reservantens fjärde exempel översiiger det regisirerade aktiekapitalet 50000 kr. Aktieägaren kan därför inte avveckla sitl bolag med ulnylljande av de generösa skalleregler som gäller för bolag med akliekapilal understi gande 50000 kr. Avskriver detta bolag sin fordran på aklieägaren medför

Prop. 1979/80:143 375

detta, all del nedskrivna beloppel hänföres lill inläkt av lillfällig förvärvsverksamhet för lånlagaren. Skallen blir då högre än för aklieägarna i de tre försia exemplen eflersom aklieägaren säkerligen har belydligl högre marginalskall än 40 procenl.

Skattekonsekvenserna blir sålunda beroende av aktiekapilalels slorlek. Länsstyrelsen kan därför ej dela arbelsgruppens uppfallning alt del inle är motiverat med åtskillnad mellan bolag vilkas regisirerade aktiekapital i dag understiger 50000 kr och övriga bolag. Länsstyrelsen anser atl för aktiebolag med lägre akliekapilal än 50000 kr bör de av gruppen föreslagna lagbestämmelserna kunna införas utan ändring eller tillägg. För övriga aktiebolag bör bestämmelserna modifieras.

Akliebolagsulredningen ulialade i silt år 1971 avlämnade belänkande (SOU 1971; 15 sid. 417) all av allmänna rättsregler följer att de nya bestämmelserna ej är tillämpliga på län eller säkerhet som tillkommit före nya lagens ikraftträdande. Föredragande statsrädel anförde vid införande av låneförbudel i 1944 års aktiebolagslag (Prop. 1973:93 sid. 145) atl lån som lämnals före ikraftlrädandet inle berörs av de nya reglerna om låneförbud. Lagutskollel hänvisade i belänkande med anledning av proposilionen med förslag lill 1975 års aktiebolagslag (Lu 1975/76:4 sid. 99) lill della uttalande av föredragande statsråd. Del är sålunda förklarligt om aklieägare av åberopade förarbeten till lagstiftning om låneförbudet fått intrycket all lån lämnade före den 6 juni 1973 inle skall behöva återbetalas. Därför ärdet enligt länsstyrelsens uppfattning inte skäligt alt nu kräva alt samtliga dessa län skall vara återbetalda inom tvä är. Del kan röra sig om stora belopp och således ogörligt för aklieägaren att på så kort tid skaffa medel för återbetalning. Lånade medel har troligtvis i många fall använts för prival konsumtion eller privala invesleringar och då bör dispens från låneförbudel inte lämnas. De skulle slrida mol grundtanken med låneförbudet. Länsstyrelsen menar, atl för aktiebolag som finns kvar efter den I januari 1982, bör senare lidpunkl sättas för återbetalning av aktieägarelän. Del synes vara skäligl all aklieägarna i dessa bolag fär 10 år på sig atl återbetala sina skulder. Under åren 1982-1991 skulle då lånen åriigen amorteras med lägst l/IO av nominella värdet den 31 december 1981. Underiåler aktieägaren all amortera i denna takt bör beskattning ske pä sätl nu sker med förbjudna lån. Länsstyrelsen bör på ansökan av bolaget kunna besluta om längre amorteringstid enligt samma regler som nu gäller för dispens för nya lån.

I yttrande över 1974 ärs bolagskommittés delbelänkande angående nya bolagsregler m.m. (SOU 1978:67) har länsstyrelsen påpekal hur låneförbudel i akliebolagslagen kan kringgås genom alt aktieägaren bildar handelsbolag tillsammans med sitt egel akliebolag. Det är angeläget all dessa möjligheter till kringgående stoppas. 1 annat fall kan av arbetsgruppen föreslagna bestämmelser för återbetalning av gamla lån i flera fall komma atl bliva betydelselösa.

FAR: Reservanterna har påvisat all en lagändring enligt förslagel kan leda lill icke önskvärda eller orimliga effekler. Med hänvisning härtill anser FAR att en evenluell lag om återbetalning av lån, uppkomna före 6 juni 1973, i vart fall bör föregås av utredning av konsekvenserna för bolagens anslällda, borgenärer och ägare.

Om inte erforderlig återbetalning av en sädan läneskuld skelt och dispens ej erhållits före 1982 års ingång, skall förhållandel enligt uttalande av arbetsgruppen (pä sidan 80 i dess PM) "anses strida mot låneförbudet i ABL och straffansvar sålunda ifrågakomma för de ansvariga". Enligt

Prop. 1979/80: 143 376

FARs uppfattning är ett införande av en retroaktivt verkaniie straffsanktion inle acceptabelt.

Institutet för intern revision: Arbetsgruppens förslag under denna punkt är enligt Institutels uppfattning inte lillräckligl underbyggt. De ekonomiska och juridiska konsekvenserna bör närmare utredas, innan ställning kan tas till förslaget.

Inslilulet vill härvid särskilt framhålla att nu ifrågavarande lån har kunnal kvarstå och kvarstår med stöd av gällande lag. Det inträde av straffansvar, som förslaget kommer alt innebära liksom övriga ekonomiska och juridiska konsekvenser medför en form av relroaklivitet i lagstiftningen, som ej bör förekomma.

Institutet avstyrker därför förslaget i sin nuvarande utformning.

LRF: LRF vill här tillfullo instämma i ledamolen Bångstads reservalion, innebärande att frågan är för omfattande och övergripande och ej heller tillräckligt utredd.

TCO: Fr.o.m. den 6 juni 1973 förbjöds aklieägare, styrelseledamöter, verkställande direktörer samt deras närstående låna pengar av aktiebolag. I betänkandet föreslås att dessa lån skall återbetalas till den del det behövs för atl det skall finnas full täckning för bolagets akliekapilal. Härvid skall inte länet anses ha något värde. Dessa regler syftar främsl på all lillgodose de civilrältsliga kraven. TCO menar emellertid alt man inle hell kan bortse från de skatlemässiga konsekvensema.

TCO menar därför att skyldighet måste föreligga för ålerbelalning av hela lånet i del fall inte låntagaren skall beskattas för detsamma. För den del av länet som översiiger det i betänkandet angivna kan emellerlid återbelalningstiden utsträckas till efler 1981. Likaså mäste enligt TCO också lån av denna typ, i aktiebolag som försätts i konkurs varvid dess tillgångar likvideras, beskattas i sin helhel hos lånlagaren. Om låntagaren vid konkurs eller s. k. fattiglikvidaiion inte till fullo återbetalar lånet tillgodogör han sig det felande beloppet som lånats från aktiebolaget skallefritl trots att återbetalning inle kan aktualiseras.

TCO vill även fästa uppmärksamhet på atl del fortfarande kvarstår problem av beskattningskaraktär atl lösa för fåmansaktiebolagen förorsakade av del speciella förhållandet av att ägaren samtidigt är anställd och arbetsgivare i dessa företag och därigenom en person kan representera tvä skilda rättssubjekt.

Svenska bankföreningen: 1 likhei med reservanten Bångslad anser bankföreningen att frågan om återbetalning av lån, lämnade före 1973 års lagstiftning om läneförbud till aktieägare m.fl., inte bör lösas enligt arbelsgruppens förslag. Regler om återbetalning av länen bör under alla förhållanden utformas med beaktande av atl lånen på sin tid tillkommit i enlighet med då gällande lagstiftning och ej heller innebär någol brott mot nu gällande bestämmelser. Atl låta straffansvar inträda för den som inte återbetalar lån av detta slag skulle innebära en form av retroaktiv strafflagstiftning, som enligt bankföreningens uppfattning borde vara helt utesluten. Det sist sagda avser givelvis inte sådana fall där efter låneförbudets tillkomst ett lån utan tillstånd har övertagits av en nytillkommen aktieägare.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen: Föreningen, som instämmer i yttrandet från Sveriges industriförbund, vill särskilt undersiryka vikten av vad förbundet framhåller i sitt remissvar under rubriken "Läneförbudet",

Svenska handelskammarförbundet: Län som lämnats innan läneförbudet trädde i kraft skall enligt förslaget vara återbetalda innan utgången av

Prop. 1979/80:143 377

1981. Förslaget har överhuvudtaget inte med brottsförebyggande verksamhel att göra, då länen togs före läneförbudet av år 1973 och alltså var fulll tillåtna enligt då gällande rätl. Här föresläs en beslämmelse av retroaktiv karaktär .som kan medföra stora svårigheter för mänga företagare som fulll lagenligt lånade pengar ur akliebolagel då delta fortfarande var tillåtet.

Stockholms kommun (= kammarkontoret): Återbetalning av ifrågavarande lån kan leda till svårigheter för vissa låntagare. Arbelsgruppen, som säger sig vara medveten om detta problem förutsälter emellertid, alt länsstyrelse, såsom beträffande nya lån, skulle kunna meddela dispens och alt denna dispensprövning kan göras någol mer generös än vad som i dag gäller för nya lån,

I likhei med revisionskoniorel fär kammarkontoret konstatera all arbetsgruppen ej förebragt någon utredning av de skatlemässiga, likvidiletsmässiga, elc. konsekvenserna av kravet pä återbetalning av äldre lån. Arbetsgruppen har ej heller närmare redovisat omfattningen av de ekonomiska manipulationer som är att hänföra till nuvarande låneregler. Hur effeklivl inslrumenl en skärpl återbelalningsplikt kan bli i arbelet att stävja ekonomisk brottslighet kan därför ej utläsas.

Återbetalning av gamla län kan som visats drabba även seriösa bolag och
dess ägare mycket hårt. Risk finns att det i dispensärenden kan bli fråga
om skönsmässiga avgöranden samt olika bedömningsgrunder länsstyrel
serna emellan. Mot denna bakgrund och dä nägol material som belyser
förslagels samtliga konsekvenser ej förcbragts samt då förslagel kan be
faras leda till ökad byråkrati kan kammarkontoret ej ge arbetsgruppens
föreliggande förslag sitt fulla slöd.

Behovel och konsekvenserna av den föreslagna skärpningen av låneförbudet har enligt kammarkontorels förmenande ej till fullo visats, varför kontoret ej reservationslösl kan lämna det sill stöd.

Stockholms kommun (= revisionskontoret): Revisionskoniorel kan för sin del konstatera, all arbetsgruppen ej förebragt nägon ulredning av de skattemä.ssiga, likvidiletsmässiga etc. konsekvenserna av kravel på äterbelalning av äldre lån. Gruppen förutsäuer emellertid en liberal dispensprövning frän länsstyrelsernas sida, vilket förhoppningsvis skulle motverka förslagets negativa konsekvenser. Enligt revisionskontorels uppfattning kommer länsslyrelserna här alt slällas inför nog sä besvärliga avgöranden. Riskerna för en betydande anhopning av dispensärenden fram mot sluiet av år 1981 och därav följande skönsmässiga avgöranden samt för olikformiga bedömningsgrunder mellan länen, måste betraktas som stora.

Svenska revisorssamfundet: SRS avslyrker bestämt förslaget. Före 1973 års lagändring, då låneförbud infördes gentemot aktieägare, styrelseledamöter och verkställande direktör, fanns det varken civilrättsligt eller skalterättsligt några hinder mot all dylika lån lämnades. Självfallet ingick del i revisorernas uppgifter att granska länens värde liksom värdel av lämnade säkerheter. Vid införandet av låneförbudet avstod lagstiftaren från all föreskriva återbetalning av befintliga lån med hänsyn till de i mänga fall mycket svåra ekonomiska påfrestningar som skulle drabba gäldenären. SRS anser att de motiv arbelsgruppen redovisat för införande av en bestämmelse om obligatorisk ålerbetalningsskyldighel inle har sådan tyngd all de uppväger de svåra ekonomiska påfresiningar som i många fall kan komma att drabba gäldenären. Om denne under den föreslagna perioden skulle tvingas återbetala sitt lån genom ökade löneuttag skulle sannolikt ohållbara situationer i många fall uppstå. SRS kan inte anse, atl detta skulle gagna bolagets anslällda, borgenärer eller övriga intressegrupper.

Prop. 1979/80: 143 378

Samfundet anser i andra hand all, däresl en ändring av övergångsbestämmelserna med krav på obligatorisk återbetalningsskyldighet trots allt skulle genomföras, amorteringstiden bör utökas väsenlligl jämfört med arbelsgruppens förslag. För alt bereda låntagarna rimlig möjlighel all med beskattade medel ålerhelala sina lån bör denna tid enligt samfundels mening inle undersliga 25 år. SRS erinrar i sammanhängd om all i skaltelagsliftningen har införts uttryckligt stadgande att ränta skall utgå på dessa lån.

Svenska sparbanksföreningen: Sparbanksföreningen anser - i likhei med reservanlen Winberg - atl de skäl som i samband med införandel 1973 av låneförbudel anfördes beiräffande frågan om lån som lämnals före ikraftträdandet fortfarande är bärande. De dramatiska effekler av en ålerbetalningsskyldighel som visals i reservanlen Bångslads exempel talar också i denna riklning. Ell förverkligande av förslagel skulle vidare innebära en form av retroaktiv lagsliflning, som inle bör förekomma. Vid bedömandet av frågan om införande av ålerbetalningsskyldighel beträffande ifrågavarande län bör slutligen beaklas att, när eu förelag förr eller senare blir till salu, ålerbelalningsskyldighel aktualiseras. En köpare av aktierna i ett bolag kan nämligen enligi praxis (RR 1977 nr 1:45) inle la över säljarens län hos bolagel ulan all komma i konflikl med låneförbudet i 12 kap. 7 S aktiebolagslagen.

Sveriges ackordscentral: Enligt ackordscentralens mening har reservanlen Bångslad anfört övertygande skäl mot all gruppens förslag genomförs redan nu. Ackordscentralen delar hans uppfattning alt hithörande frågor måste allsidigt belysas och undersökas, innan beslul fallas i saken.

Sveriges advokatsamfund: Samfundet avstyrker med bestämdhet förslagel all nu införa en skyldighet att före den I januari 1982 återbetala s. k. aktieägarlån, som upptagits i enlighel med gällande rätl vid tiden för långivningen. I alll väsenlligl ansluter sig samfundet härvid lill vad som anföris i ledamolen Bångstads reservalion. Samfundet önskar tillägga, all de olägenheler som lånen understundom vållat nära nog regelmässigt hänger samman med atl gällande värderingsregler inle iakttagits. En riklig lillämpning av dessa regler, något som självfallet måsle ägnas särskild uppmärksamhet vid revision av bolag med fordringar av denna lyp. skulle enligi samfundels mening innebära alt de effekler som arbelsgruppen önskar uppnå i många fall erhålls utan att tillgripa en dramatisk stupstocks-lagstiftning. Samfundet önskar också anmärka, att det knappast kan ifrågakomma all slraffsanklionera ålerbelalningsskyldigheten, i vart fall inte om lagsiiftningen skulle innebära ett ingripande i beslående rältsenliga, civilrällsliga avtal. Över huvud tagel är del en tvivelaktig princip att straffsanktionera betalningsskyldigheten utan avseende på de subjektiva omständigheter som föreligger i varje enskilt fall.

Sveriges aktiesparares riksförbund: 1 vissa enstaka börs- och fondhandlarenoterade förelag finns sk. förbjudna lån. Efter påpekande från Aktiespararna är dessa lån under snabb avveckling i de akluella bolagen. För dessa bolag lorde frågan om återbetalning icke vara förenad med större svårigheler. För andra bolag kan del dock finnas svårigheler, pä sätt som angivils av ledamolen. aukloriserade revisorn Bengl Bångstad, atl vid utgången av 1981 ha ålerbelalal samiliga lån. Vi kan inte läla bli alt påpeka atl förslagel i sig innehåller en retroaktiv lagsliftning, som lorde vara främmande för vårl rältsmedvelande.

Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund: SBRF ftnner beträffande förslaget om återbelalningsskyldighet före ulgången av 1981 för lån

Prop. 1979/80: 143 379

som tagits före låneförbudets ikraftlrädande alt det i många fall skulle fä synnerligen svåra konsekvenser och avstyrker därför förslaget. Vi ansluter oss i denna fräga hell lill reservalioner av ledamöierna Bångstad och Winberg.

Finansierlngsförelagens förening: Beiräffande låneförbudel ansluter sig föreningen lill vad reservanten Bångslad anförl.

Svenska företagares riksförbund: Här inslämmer förbundel i den reservation som lämnades av arbetsgruppens ledamoi Bångslad. Förslagel är alltså inte tillräckligt underbyggt. Hela den akluella frågan bör ulredas vidare.

Sveriges grossislförbund: Vi finner förslaget till denna del mindre motiverat och utan egenllig funkiion. De s. k. AL-länen kan knappasl ha någon större relevans när det gäller brottsförebyggande ålgärder annal än i de fall värderingsfrågor kan uppkomma i samband med likvidalionsplikt.

Slyrelsen skall vid upprättande av årsredovisning bl.a. förvissa sig om att i balansräkningen upptagna lillgångar är balansgilla, dvs. för fordringar utröna att gäldenären är solvenl och således kan beiala sina skulder. Revisorerna måste för att kunna lillsiyrka balansräkningens faslslällande göra samma undersökningar och bedömningar. Vi finner del därtör slötande all i aktiebolagslagen särskilt ange alt vissa fordringar är värdelösa, oavsell gäldenärens ekonomiska status.

Förslaget skall också ses mot bakgrund av de stora problem som del skulle skapa för åtskilliga gäldenärer och som ingående belysts i ledamoten Bångslads reservation. Den situation som nu råder är komplicerad och svårbemästrad, men den skall ses mol bakgrund av alt lånen lillkommil i enlighet med då gällande lagstiftning och all äierbelalningsfrågorna borl lösas när lagsiiftningen ändrades 1973 och icke nu med så korl övergängs-lid, atl någon planering i prakliken knappast kan göras. Vi avstyrker därför förslaget i denna del.

SHIO-Fumiljeförelagen: Bångstad visar övertygande atl problemen i många fall kan bli betydande och l.o.m. oöverstigliga. Det är därför nödvändigt alt en särskild ulredning får undersöka olika alternativa möjligheter atl avveckla de s.k. förbjudna lånen. En sädan utredning bör ta hänsyn bl. a. till de skatlemässiga och likvidiletsmässiga effekterna och de prakliska möjlighelema lill ålerbelalning m. m.

SHIO-Familjeförelagen avslyrker förslagel på denna punkl. Enligt organisationens uppfattning kan den föreslagna åtgärden inle genomföras förrän effekterna närmare undersökts.

Sveriges industriförbund: Den föreslagna lagändringen ingriper på ell schablonmässigt sätt i bestående civilrättsliga förhållanden ulan hänsyn lill parternas reglering av sina relalioner. Redan med beaklande av de allmänna rällsgrundsalser på vilka obligalionsrätlen vilar framkommer därför allvarliga erinringar mot förslaget.

BRÄs arbelsgrupp har inle närmare analyserat varför så principielll belydelsefulla och ingripande regler som de föreslagna skulle vara moliverade ulan har enbart uttalat alt "del är rimligt" all kräva den ifrågavarande återbelalningen (PM sid. 78). Arbelsgruppen har förklarat sig medveten om all dess förslag kan innebära svårigheler för låntagarna men har därvid påpekal atl snarl sex är förflulil sedan låneförbudel irädde i kraft och statsmakterna sålunda markerade atl denna typ av lån var oacceptabel (sid. 79 f). Förbundel finner det slötande all risken för ekonomiska svårigheter för enskilda personer lill följd av regler som ingriper i beslående civila förhållanden avfärdas med hänvisning lill vad lagstiftaren markerade

Prop. 1979/80: 143 380

som oacceptabelt för sex år sedan genom en strafflagstiftning som då inte avsåg annat än framtida föriaranden. Vari låntagarnas svårigheter kan bestå har på etl övertygande säll belysts i ledamolen Bångslads reservalion.

Induslriförbundel, som i olika sammanhang har all förelräda oprioriierade borgenärers iniressen, kan inle finna alt borgenärsintressena motiverar lagsliftning om återbetalning av län som lämnals före låneförbudels ikraftträdande. Genom de insynsregler som finns sedan lång tid tillförsäkras bolagels borgenärer tillfredsställande informalion för att kunna beakta ifrågavarande lån vid en bedömning av bolagets ställning innan de går in i etl affärsförhållande med bolagel. 1 den|mån borgenärerna har elt inlresse av en återbetalning av lånen är de oförhindrade att göra framslällningar härom lill bolagel men skäl saknas för lagstiftaren atl opåkallat vidta åtgärder till förmän för dessa borgenärsinlressen.

Förbundet finner ocksä anledning till stark kritik mol de straffrättsliga resonemang som förs i motiven. Först kan konstateras att någon straffbeläggning enligt svensk räll inte kan uppkomma genom molivuttalandena sådana som de ovan återgivna. Förslagel är sålunda härulinnan tekniskl ofullständigt. Vidare är molivuttalandena oklara. Det kan ej utläsas vilken den straffbelagda gärningen skall vara eller vem som skall vara gärningsman.

1 motiven talas om fullgörande av återbelalningsplikt vilkel leder tanken till att straff skall drabba den försumlige gäldenären. Hänvisningen till ABLs låneförbud - enligt vilket gärningsman är slällförelrädare för långivande bolag - leder å andra sidan tanken till atl gärningsmannen skall sökas på borgenärssidan och att gärningen då skulle vara underlåtenhet alt kräva betalning.

Båda alternativen bör avvisas. Om avsikten är atl straffa underlåtenhet att indriva fordran framstår en sådan regel som elt kringgående av den svenska rättsordningens förbud mol retroaktiv strafflagstiftning. Är avsikten atl gäldenären skall straffas för bristande betalning ligger del nära till hands att associera BRÅs förslag till lidigare seklers gäldstuga, ett institut som numera bör ha sin plals enbart i rättshistorien. Utan all utveckla invändningarna häremot närmare vill förbundet blotl framhålla alt en lagregel om siraff för gäldenärens brislande betalning lägger elt hell otillbörligt påtryckningsmedel i borgenärens hand. Det finns inle skäl anta all i alla fall dä regeln skulle vara tillämplig i det nu aktuella sammanhanget gäldenären skulle ha etl sådant inflytande över borgenären/aktiebolaget all detla påtryckningsmedel inte skulle kunna utnyttjas av borgenären till allvarligt förfång för gäldenären och/eller hans övriga borgenärer. Förbundel avstyrker BRÅs förslag.

Sveriges köpmannaförbund: Vi kan inle tillstyrka detta förslag då vi inte kan överblicka konsekvenserna av det. Vi föreslår därför alt en närmare utredning tillsätts för att utreda denna fråga.

Sveriges redovisningskonsulters förbund: Vi måste med krafl instämma i reservanlen Bångstads synpunkter vad gäller förslagel om återbetalning av lån lämnade före 1973 års lagstiftning om låneförbud lill aklieägare m.fl., då omfaltningen av förekomsten av dylika lån ej är utredd. Vi vill dessutom fästa uppmärksamheten på de avsevärda problem som uppkommer vid ålerbelalningsskyldigheten med hänsyn till gällande marginalskalteef-fekler. De bruttobelopp som måste uttagas blir avsevärda, lill vilket sedan kommer betydande lönebikosinader. Delta kan leda till orimliga belastningar för företagen med ty åtföljande risker för sysselsättningen i landet.

Prop. 1979/80:143 381

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund: En reservant i den arbetsgrupp inom rådet, som lagt fram förslaget, finner detsamma inte tillräckligt underbyggt med hänsyn lill de omfattande konsekvenser det kan medföra och med hänsyn lill den korta lid lill vilken frågan måste vara löst. Frågan bör därför bli föremål för en övergripande ulredning med beaktande av alla på frågan inverkande synpunkter. Reservanten anser atl även motsvarande, numera förbjudna lån från pensionsstiftelser bör beaklas i en mera övergripande utredning. Skäl finns enligt förbundels uppfallning att sådan utredning tillsättes och resultatet härav avvaktas, innan den förevarande frågan las upp lagstiftningsvägen.

7 Vilande bolag och skrivbordsbolag

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Arbetsgruppen tar i detla avsnill upp förslag lill ändring i akliebolagslagen som avses leda till ökade möjligheter all avveckla icke rörelsedrivande öo/ag. Enligt min bedömning är förslagel om införande av en bestämmelse med innebörd att bolag, som enligt de senaste två räkenskapsåren inle drivit rörelse, skall tvångslikvideras eller avföras ur regislret atl föredra framför förslagel om en "registerhållningsavgift" i storleksordningen 1000 kronor per kalenderår och bolag. Eftersom man syftar iill atl hindra dem som för brottsliga ändamål ulnylijar de vilande bolagen kan man knappast räkna med atl en smärre avgift har någon avhållande effekt.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Arbetsgruppens förslag tillstyrks.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt: Lättheten all bilda akliebolag saml atl upplösa dem genom så kallad fattigkonkurs har genom de betydande summor som härigenom - bland annal skallemässigl — undandras del allmänna och bolagets övriga borgenärer blivil ell samhällsonl. En viklig uppgift i kampen mot den ekonomiska brottsligheten är därför atl sanera bort huvuddelen av skrivbordsbolagen saml att försvåra bildandel av nya sädana. Förhoppningen atl höjandel av aktiekapitalet till 50000 kronor kombinerat med en bestämmelse om retroaktiv verkan av 1973 års låneförbud för aklieägare och bolagsledning skulle kunna upplösa respektive för framliden försvåra bildandet av nya skrivbordsbolag synes för optimistisk. Regeln i 2 kap 2 § aktiebolagslagen om rätten alt lillskjuta apportegendom är enligt min mening en bidragande orsak lill den stora mängden av skrivbordsbolag. De spärrar mot missbruk, som aktiebolagslagen innehåller, är inte tillräckliga när del gäller alt förhindra exempelvis felaktiga värderingsinstrumenl av personer som systematiskt missbrukar aktiebolagsformen. Genom penningvärdels fall utgör ej heller 50000 kronor längre den spärr, som var tänkt när regeln tillkom. Jag vill därför föreslä alt regeln i 2 kap 2 § aktiebolagslagen ändras på så säll alt minsl 50000 kronor av den tillskjutna egendomen skall utgöras av kontanter -saml för alt hindra missbruk - della belopp skall innestå på spärral konlo så länge bolagel är vilande. Bestämmelsen borde få retroaktiv verkan.

Länsåklagaren i Malmöhus län: Vad gäller "regislerhållningsavgiften" föreligger risk att den kan uppfattas som en ren beskattning, varför kanske ett annal namn bör väljas.

Länsåklagaren i Älvsborgs län: Såsom arbelsgruppen anför är det angeläget all vilande bolag och skrivbordsbolag avvecklas i skyndsam takt. Av

Prop. 1979/80: 143 382

arbetsgruppen föreslagna åtgärder är ägnade all främja en sädan avveckling.

Stockholms ringsräll: Tingsrällen anser att de i promemorian åberopade skälen ej utgör tillräcklig grund för alt införa en sådan generell avgift. De s. k. 5 000 kr. bolagen kommer ändå atl inom en snar framlid försvinna och för bolag med aktiekapital pä 50000 kr. eller högre ulgör en årlig avgifi om ca I 000 kr. sannolikl inte någon avhållande faktor. Hur medel till en i och för sig synnerligen behövlig upprusining av aktiebolagsregistret skall anskaffas är en annan fråga. Om åtgärder anses påkallade är det enligt tingsrättens mening lämpligare atl ingripa direkl mol de bolag del gäller. Det kan då finnas skäl alt överväga bestämmelser om tvångslikvidation i de fall där del framgår av årsredovisningar alt bolagel ej driver rörelse.

Rikspolisstyrelsen: Slyrelsen lillslyrker förslagel.

Bankinspeklionen: Inspeklionen anser förslagel om regislerhållningsavgift i syfte atl rensa och effektivisera aktiebolagsregistrel vara välbelänki. Även om syftet med avgiften är att effektivisera registret bör den dock icke sättas högre än som motsvarar kostnaden för registerhållningen. Den får eljest karaklären av skatt.

Stockholms fondbörs: Missbruk av aktiebolagsformen genom användande av vilande bolag bör stävjas. Del är emellertid fel alt ulgå frän all alla vilande bolag är instrument för lagbrott eller missbruk. Det finns goda och giltiga skäl för atl förvaltande och rörelsedrivande bolag m.fl. förfogar över vilande bolag. Detta kan vara behövligt av en rad olika skäl -namnskydd, beredskap inför organisatoriska förändringar eller företagar-initiativ som mäste förberedas under fullt legitim och affärsmässigt moliverad sekretess.

Del må vidare framhållas att skrivbordsbolag och vilande bolag med etl aktiekapital understigande 50000 kronor automatiskt kommer atl avföras ur aktiebolagsregistrel den 1 januari 1982 om de inle dessförinnan trätt i likvidation eller gått i konkurs. Förslagel avstyrkes.

Riksrevisionsverkei: De vilande bolagens och skrivbordsbolagens anlal kommer sannolikl att starkt reduceras efter år 1981. Behovet av särskilda åtgärder för att minska deras antal bortfaller därför, Möjlighelen alt hålla bolag vilande är för övrigt också av viss belydelse för ell seriösl arbetande näringsliv.

Det förtjänar påpekas att en avgift av den storlek som arbelsgruppen föreslår från författningsmässig synpunkt närmast skulle få karaklären av en skatt. En avgift på I kkr. per år skulle nämligen åriigen inbringa inläkler i storleksordningen 100 Mkr, dvs. mer än patent- och registreringsverkets toiala budgetomsluining. Kostnaderna för bolagsärendena vid palenl- och registreringsverket uppgick enligt uppgift till RRV 1977/78 till knappl 20 Mkr och täcktes helt med nu ulgående regislreringsavgifter m. m. Från kostnadsläckningssynpunkt skulle således inte ens en mycket kraftig resursförslärkning till bolagsbyrån motivera en regislerhållningsavgift som är så hög som den föreslagna.

Det som nu sagls ulesluler dock inle all del skulle kunna vara moiiveral atl införa en årlig, kostnadsanpassad registerhållningsavgift för att förstärka bolagsbyrån genom utökad resurstilldelning bl. a. på grund av kraven på en snabbare handläggning av bolagsärenden. 1 den mån som byråns verksamhel läggs över på en mer akliv bevakning av förhållanden och förändringar i den bestående stocken av registrerade bolag, blir en sädan avgifi i ökad grad motiverad från kostnadsfördelningssynpunkt.

Näraliggande paralleller till en sädan avgift finns f. n. i andra verksam-

Prop. 1979/80: 143 383

heter. Registerhållningsavgifl las f. n. ul i samband med bl. a. fordonsregi-strering, läkemedelsregistrering och regisirering av bekämpningsmedel.

Införandet av en ev. registerhållningsavgift för aktiebolag bör enligt RRVs uppfattning föregås av en studie som sätter in en sådan avgift i det totala sammanhang som kostnads- och intäklsförhållandena vid bolagsbyrån och vid palenl- och registreringsverkel som helhel ulgör.

Riksskatieverkel: RSV delar arbelsgruppens åsikl all del vore önskvärt med en snabb avveckling av sä många vilande bolag och skrivbordsbolag som möjligt. Del är riktigl att avvecklingen gått långsamt men rimligtvis bör dessa bolag ha upplösts eller på annal säll upphört vid årsskiftet 1981/ 82. Förslaget om en registerhållningsavgifl redovisas inle i detalj beträffande debitering, uppbörd och indrivning. Däremoi skulle även seriösa företag kunna fä glädje av avgiften, eftersom den skulle användas för en effektivisering av aktiebolagsregistrel, som är av värde inle minsl för näringslivets behov. Arbetsgruppens konstaterande atl en sådan avgift som föreslagits bli I 000 kr, torde uigöra avdragsgill koslnad vid laxeringen är inle utan vidare klart. En sådan avgift synes inte vara nödvändig för bibehållandet av förvärvskällan utan snarare en förutsättning för bolagets beslånd. Betalningsskyldigheten för avgiften skulle med ett sådanl synsätt kunna anses åvila aklieägarna.

RSV anser del inte helt uteslulel att avvecklingen av de mindre bolagen och särskilt de vilande skulle kunna påskyndas i viss utsträckning. Om en regislerhållningsavgift ändå övervägs för all delvis täcka kosinaderna för aktiebolagsregistrets modernisering, bör den införas så snarl som möjligt för atl fånga in den bieffekt avgiften kan få i form av en snabbare avveckling av ifrågavarande bolag.

Kommerskollegium: Kollegiel finner del rimligt all aktiebolag årligen erlägger en regislerhållningsavgift om härigenom ökade möjligheter ges till effektivisering av aktiebolagsregistret. Därvid bör särskilt uppmärksammas behovel av all kunna karllägga viss persons samtliga uppdrag i aktiebolag. Som exempel pä behovel av en sådan möjlighet kan nämnas atl i de fall ett anlal bolag används för olillbörliga förfaranden på det sätt som beskrivits i promemorian utses regelmässigt inle samma personer som styrelseledamöter i de olika bolagen. Däremot är del enligt vad kollegiet erfarii ofta så att samma person är revisor i alla bolagen och på det sättet är del enda utåt synliga tecknet på den fakliskl rådande gemenskapen.

Skånes handelskammare: Frågan inställer sig om arbetsgruppen menar att skrivbordsbolag och vilande bolag uteslutande används för brottslig verksamhet. Enligt vad Handelskammaren erfarit finns det ett stort och legitimt behov av vilande bolag och någon registerhållningsavgifl för att avskaffa dessa kan inte anses påkallad. Under alla förhållanden kommer en slor del av skrivbords- och de vilande bolagen ändå all försvinna vid ulgången av är 1981. Dessutom får avgifterna till akliebolagsregislret redan nu anses höga.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län: Till förslaget om atl ålägga aktiebolagen en åriig "regislerhållningsavgift" ställer sig Handelskammaren negativ. Flertalel vilande bolag och skrivbordsbolag kommer på grund av blygsamt akliekapilal atl avföras ur aktiebolagsregistrel under de närmaste åren. Härigenom förfaller motivet till förslaget, som är oacceptabelt av den enkla anledningen, all avgiften också föreslås drabba andra bolag än dem, som bör avvecklas.

Patent- och registreringsverket: Kostnaden för atl effektivisera akliebolagsregislret bör enligt patenlverkets uppfattning inle las ul genom en

Prop. 1979/80: 143 384

särskild regislerhållningsavgift. Enklast och naturligast är att, i mån av behov, höja redan existerande avgifier.

De problem, vilka diskulerais i samband med s. k. vilande bolag och skrivbordsbolag med lågl aktiekapital, kan antas åtminstone delvis försvinna vid utgången av är 1981, som är den lidpunkl dä bolagen senasl måsle ha ökal sitl akliekapilal lill 50000 kr.

Länsstyrelsen i Stockholms lån: Gruppens förslag till registerhållningsavgifl om I 000 kronor/år och bolag lorde minska benägenheten att hålla rubricerade lyp av bolag "vid liv". En minskning av denna typ av bolag skulle kunna minska länssiyrelsens arbele med anmaningar alt avge självdeklaration, länsrätternas arbele med undanröjande av skönstaxeringar m. m. Länsstyrelsen lillstyrker förslagel.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen är tveksam om del finns skäl att genom särskilda åtgärder påskynda avvecklingen av akliebolag med akliekapilal under 50000 kronor. Enligt nuvarande bestämmelser skall avvecklingen vara klar inom en relativt kort tidrymd. Länsstyrelsen anser emellertid att det från andra synpunkier kan vara befogat atl införa en regislerhållningsavgift. Del synes bl.a. inte uteslutet att registrets tillförlitlighet härigenom skulle ökas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: För den aktieägare som redan faltal beslut om att avveckla sitt aktiebolag är del naturligt atl vänta med upplösningen till den 31 december 1981. Bolaget kommer då all avföras ur aktiebolagsregistret och upplösas utan att aklieägaren behöver vidtaga någon som helst ålgärd. Det är alltså det enklaste sättet för en aktieägare all bliva av med ell vilande bolag. Men även aktieägare som beslutat atl avveckla ett rörelsedrivande aktiebolag lorde vänta lill utgången av år 1981 med upplösningen av sitl bolag. Han kan förväntas utnyttja fördelarna med all driva rörelse i aktiebolagsform så länge som möjligt och sedan välja den enklaste formen för avveckling av bolaget. Vidare tror länsstyrelsen, atl många bolag kommer alt höja sitt aktiekapital till 50000 kr. genom fondemission. Del särskilda invesleringsavdraget vid laxering lill statlig inkomstskall som gäller för anskaffningar av maskiner och inventarier under tiden 15 oklober 1975-31 december 1979, har medfört atl bolagen kan redovisa slora vinsler i årsredovisningarna utan atl drabbas av annan skalt än kommunalskatt. Bolagen kan därför ulan större skattekostnader samla vinstmedel atl användas vid fondemission för höjning av aktiekapitalet lill 50000 kr. Likaså kan bolagen samla vinstmedel för all kunna utnyttja 75 000 kronorsavdraget vid upplösningen. Del skattefria statliga investeringsbidraget som ulgör ell komplement till det särskilda invesleringsavdraget underlättar på samma sätt fondemissioner hos fåmansbolagen.

Det är vidare förklarligt atl företagare med aktiebolag vars aktiekapital understiger 50000 kr. velat avvakta lagförslag till ny bolagsform för de mindre företagen innan de fattar beslut om avveckling av sina aktiebolag eller höjning av aktiekapitalet lill 50000 kr. Under hösten 1978 lade 1974 års bolagskommitlé fram etl sådanl förslag (SOU 1978:66). Förslagel utsattes för omfattande kriiik under remissbehandlingen och regeringen beslutade under våren 1979 atl förslaget till andelsbolag inle skulle genomföras.

Del finns sålunda enligt länsstyrelsens uppfattning ej anledning all för närvarande vidtaga åtgärder för atl påskynda avveckling av akliebolag med lägre aktiekapital än 50000 kr. Av gruppen föreslagen årlig registreringsavgift på I 000 kr. lorde för övrigl inle vara någol effektivi medel för att förmå aktieägare all upplösa sina bolag.

Prop. 1979/80:143 385

Delegationen Jör företagens uppgijislämnande: Ulredningen föreslår all en åriig registerhållningsavgift införs. För rörelsedrivande bolag utgör avgiften en avdragsgill kostnad vid inkomsttaxeringen. För vilande bolag och liknande kan däremot inte avdragsrätten utnyttjas.

DEFU har i annat sammanhang övervägt regislreringsavgiften för handels- och föreningsregistren vid länsstyrelsen. Delegalionen har därvid uttalat att utgångspunkten bör vara att avgiften skall baseras på självkosl-nadsprincipen. De avgifter som bolagen belalar skall i sin helhel användas för atl administrera och förenkla registreringen. DEFU vill för sin del inle motsätta sig att det införs en årlig registerhållningsavgift förutsatt atl denna används för administrationen av registret. Avgiften kommer därigenom näringslivet till del i form av etl bra fungerande akiiebolagsregister.

FAR: FAR avstyrker förslaget till regislerhållningsavgift. Bolagen betalar redan betydande avgifter för registreringar. Avgiften är hell opåkallad av de behov, som promemorian avser all tillgodose. Aktiebolag som användes för ekonomisk brottslighet är en försvinnande liten andel av toiala anlalet bolag.

Del synes omotiverat att nu påskynda den avveckling av de s. k. 5 000-kronorsbolagen som ändå måste vara genomförd redan per 1981-12-31.

Institutet för intern revision: Arbetsgruppen har föreslagit en åriig regislerhållningsavgift av I 000 kronor, främst i syfte all påskynda avvecklingen av vilande bolag.

En betydande del av de vilande bolagen kommer emellerlid med all säkerhet att avvecklas frän och med 1982 automatiskt eller som följd av likvidalionsbeslul eller konkurs. Inslilutel finner därför det inle motiverat all i denna situation ytterligare påskynda avvecklingen genom avgiftsbeläggning.

Institutet vill dessutom framhålla all även frän och med 1982 kommer ett antal bolag med ingen eller liten verksamhel atl kvarstå som av skilda orsaker inte kunna avvecklas. Till denna kalegori hör de bolag, som av skattetekniska skäl ej kan på ell rimligl sätt likvideras liksom namnskydds-bolagen och andra vilande bolag, för vilka huvudskälet för den föreslagna registerhållningsavgiften måste uppfattas som orimligt.

1 avseende på namnskyddsbolagen vill Institutet därjämte anföra all frågan om en cenlral firmaregistrering bör under alla förhållanden vara löst, innan frågan om en årlig registerhållningsavgift av denna storleksordning införs.

Inslilutel avstyrker på anförda skäl arbetsgruppens förslag lill registerhållningsavgifl.

LRF: LRF kan i princip acceptera vad som föreslås under förutsätlning atl influtna medel används till en effekiivisering av akliebolagsregislret.

Dock synes avgiften 1 000 kr. per kalenderår och bolag vara väl hög för mindre bolag och för vilande bolag som tjänstgör som namnskyddsbolag. För en avveckling av de sistnämnda förutsattes en omarbetning av firmalagen och införande av en central firmaregistrering enligt arbelsgruppens förslag. Delta bör ske innan registerhållningsavgiften på I 000 kr. införes.

Svenska bankföreningen: Bankföreningen anser inle motiveringen för att införa en ny avgift bärande. Det finns f. n. ett betydande antal skrivbordsbolag och vilande bolag med ett aktiekapital understigande 50000 kr. Dessa bolag kommer att automatiskt avföras ur aktiebolagsregistrel efter den 1 januari 1982, om de inte dessförinnan trätt i likvidalion eller gått i konkurs. De flesta bolag, mot vilka avgiften är riktad, kan därför antas inte komma all erlägga avgiften. Det blir därmed endasl de återstående bolagen 25 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 143. Bilagcdcl

Prop. 1979/80: 143 386

som drabbas av avgiften. Någon bärande motivering för atl ålägga dessa ytterligare ofTentliga avgifter har inte lämnats. Bankföreningen avstyrker därför förslaget i den delen.

Svenska handelskammarförbundet: Frågan inställer sig om arbetsgruppen menar att skrivbordsbolag och vilande bolag uteslutande används för brottslig verksamhet. Enligt vad Svenska handelskammarförbundet erfarit finns det ett stort och legitimt behov av vilande bolag och någon regislerhållningsavgift för att avskaffa dessa kan inle anses påkallad. Under alla förhållanden kommer en stor del av skrivbords- och de vilande bolagen ändå att försvinna vid utgången av år 1981. Dessutom får avgiftema till aktiebolagsregistret redan nu anses höga.

Stockholms kommun (kammarkonloret): Det är sannolikl att en avgift av föreslagen slorleksordning kommer atl minska anlalel vilande bolag men kammarkontoret finner det tveksamt om den kommer att avhålla någon från att använda aktiebolagsformen för ekonomisk brottslighet.

För närvarande finns i kommunens ägo 15 vilande aktiebolag, vilka ingår i den av kammarkontoret förvaltade s.k. bolagsbanken. Denna bank har tagits i anspråk vid nybildning av kommunala och inlerkommunala bolag och förenklat en i övrigl omständlig process. Kommunen har goda erfarenheter av sin bolagsbank och ökade kostnader för all hålla den är givetvis en nackdel.

Stockholms kommun (=juridiska avdelningen): Det kan noleras att arbetsgruppen icke utrett i vilken omfattning skrivbordsbolagen och de vilande bolagen använts i brottsligt syfte, än mindre lämnat exempel därpå. I detta sammanhang kan noteras att kommunen själv har ett antal sådana vilande bolag. Förslaget synes vidare märkligt såtillvida som del syftar lill alt försvåra för bolagen att använda den tidsfrist som givits dem i gällande lag. Denna lidsfrist är dessutom mycket korl eftersom bolagen skall vara upplösta redan 1981. Då den föreslagna lagen kan antagas bli gällande tidigast vid årsskiftet 1980 torde regeln få föga verkan som påtryckningsmedel för alt åstadkomma att de vilande bolagen avvecklas. En så ringa avgift som I 000 kronor, som arbetsgruppen föreslagit torde näppeligen avhålla dem som avser använda ett aktiebolag för ekonomisk brottslighet. Genom förslagel lillskapas en pålaga för alla andra aktiebolag i Sverige, troligen för all framtid, enär regeln ej görs tidsbegränsad. Regelns huvudsyfte synes ej vara att påskynda avvecklingen av de vilande bolagen.

Stockholms kommun (= revisionskontoret): Revisionskoniorel finnerför sin del ej anledning till invändning mot arbetsgruppens förslag på denna punkt i synnerhet som syftet sägs vara atl inflylande medel skall utnyttjas för en effektivisering av patentverkets aktiebolagsregister. Ovedersägligt är emellertid, alt huvudsyftet med avgiften är att framtvinga en ökad avregistrering av vilande bolag och skrivbordsbolag. Från denna utgångspunkt är det inte otänkbart, att avgiften för mänga, seriöst arbetande, mindre bolag kan komma att framslå som en orättvis och - lagd till raden av övriga samhällsavgifter - betungande pålaga.

Förslaget om registerhållningsavgift väcker givetvis frågan om hur kommunen skall förfara med de femtontal vilande akliebolag, som finns i kommunens ägo och som ingår i den av kammarkonloret förvaltade s. k, bolagsbanken. Registerhållningsavgiften kommer givetvis att bli en belastning för bolagen, som ytterst drabbar ägaren/kommunen. Det lorde bland annat pä denna grund finnas skäl all överväga likvidalion av dessa bolag och i stället bilda nya, när verkligt behov därav uppkommer.

Svenska revisorsamfundet: Arbelsgmppens förslag om införande av en

Prop. 1979/80: 143 387

särskild regislerhållningsavgift i avsikl alt påskynda avvecklingen av icke rörelsedrivande mindre bolag avvisas. Avgifter för registrerande av uppgifter av olika slag är redan nu betydande. Den föreslagna avgiften har inle salts i någon proportion till de kosinader som är förenade med registerhållningen. Del återstår dessutom endasl drygl två år till dess alla bolag med aktiekapital understigande 50000 kr. skall ha upplösts. En i och för sig mycket angelägen effekiivisering av aktiebolagsregistret bör finansieras på andra grunder än del föreliggande förslagel.

Svenska sparbanksföreningen: Föreningen avslyrker förslagel all aktie
bolag ärligen skall eriägga en regislerhållningsavgift. Del är i och för

sig angeläget att aktiebolagsregistrel effektiviseras med hjälp av ADB. En regislerhållningsavgift kan dock inte motiveras av angelägenheten atl snabbare än som sker avveckla vilande bolag och skrivbordsbolag. Även om missbruk av aktiebolagsformen genom användande av vilande bolag bör stävjas, är det emellerlid fel att ulgå från all alla vilande bolag är instrument för lagbrott eller missbruk. Det finns goda och giltiga skäl för all förvaltande och rörelsedrivande bolag m.fl. förfogar över vilande bolag. Della kan vara behövligt av en rad olika skäl - namnskydd, beredskap inför organisaloriska förändringar eller företagarinitiativ, som måsle förberedas under fullt legitim och affärsmässigt motiverad sekreless. Existensen av vilande bolag motiveras särskilt av bristerna i firmalagsliftningen. Avvecklingen av sådana bolag synes därför i första hand böra påskyndas genom en förstärking av firmaskyddet. Det kan vidare ifrågasättas om det i dag finns så mänga skrivbordsbolag. Del är nämligen sä gott som omöjligt all köpa etl 5 000-kronorsbolag. De professionella bolagsbildarna har sedan länge slut på sina lager.

Statsmakterna har dessutom vid två tillfällen tagil ställning till avvecklingstakten genom atl dels bestämma en relativt lång avvecklingstid, dels förlänga densamma till ulgången av 1981. De motiv som föregick dessa beslut anser föreningen ännu bärande. Siatsmakterna har vidare genom tillskapande av myckel fördelaktiga skatterätlsliga avvecklingsregler själva bäddat för en långsam avvecklingstakt. Det gäller ju - mol bakgrund av dagens marginalskatter - för de ifrågavarande bolagen atl samla upp avskattade vinstmedel till minsl 75 000 kronor. Detla kan ta en del lid i anspråk. Det må vidare erinras om atl skrivbordsbolag och vilande bolag med etl aktiekapital understigande 50000 kronor automatiskt kommer all avföras ur aktiebolagsregistrel den 1 januari 1982, om de inle dessförinnan trätt i likvidalion eller gått i konkurs,

Sveriges advokatsamfund: I detta sammanhang vill samfundet redovisa en annan uppfallning angående skrivbordsbolag och vilande bolag än den som kommer lill ullryck i promemorian, I promemorian antyds alt del skulle ligga något felaktigt eller oriktigt i att del förekommer elt stort antal s. k. vilande bolag - dvs. bolag som ej driver någon rörelse - eller i all del finns "professionella bolagsbildare som står till tjänst med skrivbordsbolag eller vilande bolag lill hugade spekulanter utan att bry sig om köparens avsikter med bolagel" (sid. 35). Samfundet anseratt seriösa förelag, som har lill föremål för sin verksamhet atl lillhandahålla skrivbordsbolag eller vilande bolag för allmänheten, fullgör en viktig uppgifl och alt det saknas anledning atl lägga hinder i vägen för deras verksamhel. Förekomslen av professionella bolagsbildare har ulan varje form av kritik noterats i propositionen till ny aktiebolagslag (1975; 103, sid. 292) och föredragande statsrådet har tagil hänsyn härtill vid utformningen av lagen. Anledning saknas all nu ändra uppfattning i della vikliga hänsende. Det torde dessutom

Prop. 1979/80:143 388

förekomma alt såväl advokat- och revisionsbyråer liksom även banker och börsnoterade företag har ell litet lager av vilande bolag, som kan användas vid behov. Samfundet uppfattar också delta som legitimt och riktigl och finner ingen anledning atl tillstyrka lagsliflning som skulle försvåra denna verksamhet. Tilläggas kan att del numera inle synes sannolikl alt "en ny bolagsform för den mindre företagsamheten kommer alt lillskapas" (sid. 85) inom överskådlig tid.

1 avsnittet vilande bolag och skrivbordsbolag uttalas i promemorian (sid. 85): "Arbetsgruppen menar atl det finns starka skäl av bl. a. brollsförebyggande natur som talar för att man redan nu aktivi bör försöka få de icke rörelsedrivande bolagen att avvecklas." Av ovan anförda skäl anser sig samfundet inte kunna instämma i detta uttalande. Samfundet motsätter sig därför införandet av den föreslagna regislerhållningsavgiften. Samfundet vill understryka all antalet akliebolag naturligen kommer alt betydligt reduceras i samband med att 5 000-kronorsbolagen mäste avvecklas.

Sveriges aktiesparares riksförbund: Det kan knappast vara riktigl alt genom en registerhållningsavgifl påverka antalet vilande bolag och rena skrivbordsbolag. Missbruk bör stävjas på annat sätl. Del finns mänga goda skäl för att bolag m. fl. förfogar över vilande bolag. Vi kan nämna namnskydd, företagarinitiativ och behovet av organisaloriska förändringar.

Dessutom kan tilläggas att för många börsnolerade bolag skulle en registreringsavgifi på ettusen kronor per år och bolag innebära fördyringar på upp till etthundra tusen kronor per är.

Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund: SBRF finner icke tillräckliga skäl som talar för införandet av "Registerhållningsavgift" för påskyndande av avvecklingen av vilande bolag. Huvudparten av de vilande bolagen är bolag med kapital under 50000;- och dessa kommer sannolikt att avvecklas senast under 1981. Då del dessulom fram till 1981 kommer alt avvecklas etl stort anlal rörelsedrivande bolag med kapital under 50000:- kommer bolagsregislrets belastning alt minska avsevärt.

FinansieringsföretagensJÖrening: Föreningen avslyrker förslaget. Som framgår på sid. 34 i promemorian finns det etl storl antal bolag som ej bedriver rörelse och som således är vilande bolag eller "skrivbordsbolag". Arbetsgruppen säger all man torde kunna räkna med att dessa bolag har ett aktiekapital understigande 50000:-. Dessa bolag kommer alt automatiskt avregistreras efter utgången av år 1981, om de inte dessförinnan höjt aktiekapitalet till minst 50000:-, trätt i likvidation eller gåll i konkurs. Föreningen får föreslä alt denna tidpunkt avvakias innan ställning tages till införandel av en ev. avgifi.

Arbetsgruppens förslag lorde för övrigt inte ha någon betydelse för atl motverka missbruk av aktiebolagsformen i och för ekonomisk brottslighet.

Svenska företagares rik.sförbund: Förbundet motsätter sig den föreslagna regislerhållningsavgiften. Det rör sig här om att lägga pä bolagen en specialbeskallning. Om akliebolagsbyrån behöver yllerligare medel för sin verksamhet, skall dessa finansieras av skatter i vanlig ordning, beslutade av regering och riksdag, och betalas av alla skattskyldiga lika.

SHIO-Familjeföretagen: SHIO-Familjeföretagen anser del rimligt att aktiebolagsregistret vid Patentverket skall vara avgifisfinansierai. Avgiften bör sällas i förhållande till de tjänster som registret gör bolagen och vara lika med hanteringskostnader plus ett pålägg för kapitalkostnaden för att bl. a, täcka avskrivningar i samband med datorisering av verksamhelen,

1 promemorian konstateras att inte mindre än 40-50 % av de likvidationsanmälningar som Patenlverket gör återkallas därför alt bolagen full-

Prop. 1979/80:143 389

gör sina skyldigheter under ärendeis handläggning i Tingsrällen. En tilllämpning av ovan nämnda avgiftsresonemang skulle innebära att bolaget i sådana fall skulle fä betala Patenlverkel kosinader för likvidalionsan-mälan elc.

SHIO-Familjeföretagen molsäller sig emellerlid med besiämdhei au avgiften skall ulformas oberoende av Palenlverkels kosinader. Del finns inte samhällsekonomiska skäl varför avgiften skall var utformad pä ell sädanl säll atl förelag av denna anledning ändrar förelagsform. Det kan inte heller vara avgiftens huvudsakliga syfte alt av ekonomiska skäl minska ned anlalet vilande bolag och skrivbordsbolag.

Med hänvisning till ovanslående föreslår SHIO-Familjeförelagen all en närmare utredning görs beträffande avgiftsfinansiering av akliebolagsregislret. Därvid bör även beaktas hur en avgift bör vara uiformad för alt stimulera en effekliv registerhållning. Utredningen bör även överväga vilka uppgifter bolagen skall lämna lill aktiebolagsregistrel.

Sveriges indusirijörhund: Det finns för närvarande ell belydande antal vilande bolag och skrivbordsbolag med ell akliekapilal understigande 50 000 kronor. Det vore dock fel att ulgå från att samtliga dessa bolag används i olillbörliga syflen. Tvärtom finns ett legitimt inlresse av atl kunna förfoga över vilande bolag. Hit hör bl.a. intresset av namnskydd och upprätthållande av en beredskap vid organisaloriska förändringar. Till delta kommer all skrivbordsbolag och vilande bolag med ell aktiekapital understigande 50000 kronor automatiskt kommer all avföras ur aktiebolagsregistrel den I januari 1982 om de inle dessförinnan trätt i likvidation, avförts ur registret på egen begäran eller gåll i konkurs. Den föreslagna avgiften torde därför i högre grad komma att drabba fel grupp av företag. Några bärande skäl för all ålägga dessa ytierligare offenlliga avgifier har inle lämnats. Förbundet avstyrker därför den föreslagna bestämmelsen.

Sveriges köpmannaförbund: Vi anser all en avgift för registerhållning skall bygga pä företagsekonomisk grund och inte uigöra etl saneringsin-slrument. Vi har därför svårt all ta ställning till beloppets slorlek och vill därför inle tillstyrka förslaget utan föreslår i stället atl en utredning görs beträffande avgiftsfinansiering av aktiebolagsregistrel.

Taxeringsnämndsordförandenas riksjörbund: Det är otvivelaktigt påkallat atl avvecklingen av ifrågavarande bolag påskyndas. Den förordade lösningen lorde emellerlid få begränsad belydelse, eflersom den föreslagna avgiften endast skulle komma atl uttas högst ett par år innan tvångsvis upplösning av bolagen - vid utgången av är 1981 - skall ske.

8 Aktiebolagsregistret

Justitiekanslern: Jag vill särskilt framhålla atl jag känner slark sympati för de tankegångar som arbelsgruppen redovisar i promemorians avslulande avsnill om akliebolagsregislret.

Riksåklagaren: Jag ansluter mig till vad arbelsgruppen ullalat i fråga om principerna för en effekiivisering av aktiebolagsregistrel.

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Jag anser del vara myckel angeläget, atl genomföra arbetsgruppens förslag om utökade möjligheter att snabbi få fram akluella bolagsuppgifter och att man genom personnamn kan få vetskap om i vilka företag vederbörande har uppdrag saml var rörelsen bedrivs m. m. I själva verkel lorde etl effekiivt aktiebolagsregister

Prop. 1979/80:143 390

vara en grundförutsättning för att andra åtgärder mol den ekonomiska brottsligheten, som innefatlar missbruk av aktiebolagsformen, skall ha några utsikter att lyckas.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Arbetsgruppens förslag tillstyrks.

Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt: Jag vill starki tillstyrka förslagel alt aktiebolagsregistret tillika skall omfalla fysiska personer. Om förslaget i den delen gär igenom kommer detla att vara till mycket stor hjälp i den fortsatta kampen mot organiserad brottslighet.

Länsåklagaren i Malmöhus län: Den föreslagna effekliviseringen av akliebolagsregislret lorde inte fä så stor preventiv effekt men bör kunna underlätta spanings- och utredningsarbetet.

Hovrätten över Skåne och Blekinge: Hovrätten vill siarkt undersiryka behovet av all verksamhelen uiökas och effektiviseras. Behov av ett basregister finns. Tiden synes vara mogen för att i samband härmed skapa etl centralt firmaregister, som då ersätter de vid länsstyrelsen förda handelsregistren. All detaljerade och helt aktuella uppgifler snabbt kan komma myndigheler och allmänhet tillhanda har länge varil ett önskemål i det prakliska räitslivel. Framför alll skulle då identifierings- och delgivnings-problem i stor utsträckning försvinna, vilket skulle bidraga till en effektivisering av bland annal domstolsverksamheten.

Rikspolisstyrelsen: Styrelsen får understryka vikten av alt elt nytt dala-baserat och personsökbart akiiebolagsregister inrättas så snart som möjligt.

Bankinspektionen: Införandel av etl basregister för uppgifter om företag, organisationer och offentliga regisler torde ha etl än slörre inlresse än frågan om en registerhållningsavgift.

Riksskatteverket: RSV anser att goda skäl talar för ell basregister av den typ arbetsgruppen skisserat, men dessulom vill verket betona vikten av att del kombineras med sökregister på person, I detta sammanhang vill RSV ifrågasätta om till uppgiftsskyldigheten knutits lillräckliga sanktioner i det fall skyldighelen inte fullgörs, Arbelsgruppen påpekar att elt slort antal främst ej rörelsedrivande aktiebolag underlåter att inom föreskriven lid inkomma med föreskrivna anmälningar och regislerhandlingar. Systemet med vilesföreläggande som för närvarande finns är svårarbetat och ineffektivt om en slor mängd förelägganden måsle ulfärdas. Enligt RSVs uppfattning borde försummelser sanktioneras med någon administrativ avgift i form av förseningsavgift som kunde ulgå utan föreläggande. Enbari omständigheten all exempelvis årsredovisning ej inkommit inom föreskriven lid skulle vara tillräcklig för debitering av avgiften. I sådant fall bör slyrelseledamöterna vara betalningsskyldiga jämte bolaget. RSV vill understryka atl konkurslagskommittén i sill senasle beläkande (SOU 1979: 13 s. 94-98) hafl anledning all behandla nuvarande, ganska oefterrättliga förhållanden på registerområdel i fråga om juridiska personer.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län: Handelskammaren instämmer i den sympati, som arbelsgruppen uttalat för tanken på ett s.k. basregister, vilket uppenbarligen skulle innebära en önskvärd lättnad i den för näringslivet nu sä belungande uppgiftsskyldigheten.

Patent- och registreringsverket: Patenlverkel gör för närvarande tillsammans med statskontoret en översyn av arbetsrutinerna vid verkels bolagsbyrå. Därvid överväger man bland annal atl införa etl ADB-baserat informationssystem. Elt sådant system kan tas i bruk tidigast är 1982, Införes systemet kan många av de synpunkter som arbetsgruppen anfört tillgodoses. —

Prop. 1979/80:143 391

Patentverket välkomnar slutligen de synpunkter som arbetsgruppen framfört rörande ett framtida basregister och en cenlral firmaregistrering. Dessa frågor är värda en närmare utredning.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen inslämmer i arbetsgruppens synpunkier vad gäller vikten av ett väl fungerande akiiebolagsregister, där även sökning på person (även revisor) skulle vara möjlig. Det har i flera fall visat sig atl så gott som samtliga klienter till vissa revisorer ägnat sig åt skalteundandragande.

Arbetsgruppens tankar om ett s. k. basregister bör vidareutvecklas liksom behovet av ett centralt firmaregisler. Båda dessa register bör, om de kommer till stånd, om möjligt ha direkt åtkomst för länsstyrelsernas granskande personal. Inte endast aktuella uppgifter, utan även uppgifter som sträcker sig bakåt i tiden (eftertaxeringsperioden), bör vara läll åtkomliga. Del är från länsstyrelsens laxeringsavdelnings och uppbördsenhets synpunkt av yttersta vikt att vid varje lillfälle kunna slå fast vem som är eller var ansvarig för ett visst bolags verksamhet, för atl meningsfulla gransk-ningsålgärder överhuvudtaget skall kunna företas saml atl eventuellt belalningsansvar skall kunna utkrävas av rätta personer. För att den granskande personalens arbete skall kunna bedrivas effektivi och utan onödiga omgångar är del av vikt att uppgifter i register är snabbt tillgängliga.

Länsstyrelsen för Göteborgs och Bohus län: Arbelsgruppen aktualiserar frågan om en samordning mellan aktiebolagsregistrel och andra register. Gmppen uttalar sin sympati för tanken pä ett basregister för uppgifter om företag, organisaiioner och offentliga organ. Elt basregister skulle kunna innebära, att styrelsen för etl aktiebolag i framtiden endast skulle behöva göra anmälan om verksamheten till ett enda register - t. ex. aktiebolagsregistrel - som sedan snabbt kan förse andra berörda, såväl kontrollerande som stödjande myndigheter med grundläggande registeruppgifter.

Länsstyrelsen tar här inte ställning för eller emot etl sådant basregister men anser att frågan är värd att utreda. Det synes inte uteslutet att betydande rationaliseringsvinster kan uppnås samlidigt som samhällels kontrollerande verksamhet kan underlättas.

Delegationen för företagens uppgiftslämnande: Under sina kontakter med företag runt om i landel har DEFU kunnal registrera en relaiivi omfattande kritik mol hur bolagsbyrån fungerar och har fungerat underen längre tid. Låg servicegrad och långa handläggningstider präglar verksamhelen i en inle obelydlig omfattning. Det är givetvis allvariigl mot bakgrunden atl en av byråns huvuduppgifter är atl ge företag service.

Samhällets ansträngningar måste i första hand inriklas mot all få bolagsbyråns nuvarande verksamhel atl fungera smidigt och rationellt. En sådan förbättring gagnar också de syften som brottsförebyggande rådet har till uppgift att verka för. Samtidigt mäste konstateras, att endasl myckel starka skäl kan moiivera att bolagsbyrän nu lillförs ytterligare omfallande uppgifter, som medför att den nuvarande arbetssituationen förvärras.

Som utredningen framhåller är det av största vikl all dagens olika system för regislerföring av uppgifler om förelag blir föremål för en samordning. Företagen får i dag lämna gmnduppgifter om sin verksamhet till flera olika myndigheter. Kostnaderna för denna dubbla registrering drabbar både myndigheter och företag.

Från DEFUs sida vill vi framhålla vikten av alt pågående utredningsarbete kring s. k. basregister över företag och arbetsställen bedrivs skyndsamt. DEFU har i kontakt med statskontoret och SCB initierat ett konkret samarbete mellan de olika myndigheler som har intresse av en samordning

Prop. 1979/80:143 392

av nuvarande regislerföring av grunduppgifter om företag och som dessulom har möjligheter atl bidra med underlag för underhåll av insamlade uppgifter. Det är DEFUs målsättning att detla samarbele under våren skall leda fram till förslag om hur registerföringen av basuppgifter om förelag skall ulformas under 1980-talet.

FAR.FAR ser i princip positivt pä förslag till ålgärder som syftar lill effekiivisering av aktiebolagsregistrel.

LRF: De av arbetsgruppen framförda synpunkterna finner LRF väl övervägda.

Svenska bankföreningen: Bankföreningen hälsar med tillfredsställelse eventuella åtgärder för effektivisering av aktiebolagsregistret.

Stockholms kommun ( = föredragande borgarrådet): Arbetsgruppen har också aktualiserat tanken på nägon form av basregister för uppgifter om företag, organisationer och offenlliga organ liknande del basregister som finns inom folkbokföringen. En fungerande regislerföring av denna karaktär skulle markant förbättra kontrollmöjligheterna. I likhet med remissin-stanerna lillstyrker jag således detta förslag och förordar etl utredningsuppdrag med denna inriktning.

Stockholms kommun ( = kammarkontoret): Den fråga som kammarkontoret i dagsläget bedömer som mesl angelägen, nämligen en förbättrad registrering av företag, har arbelsgruppen förhållandevis ingående behandlat. Åberopande bl.a. pågående statliga utredningar har man emellertid avstått från att framlägga några konkreta förslag.

Utöver patent- och registreringsverkets akiiebolagsregister kan statistiska centralbyråns företagsregister (CFR), länsslyrelsernas handels- och företagsregister, riksskatteverkets organisationsnummerregister, MOMS-registret, J-aviregistret (skattskyldiga förelag och enskilda näringsidkare), källskatteregistret, B-skatteregislret, ATP-registrel, kontrolluppgiftsregistret, REX-systemet (redovisningssystem för exekutionsväsendet), yrkesinspektionens arbelsslälleregisier m.fl.) utnyttjas i arbetet med att bekämpa skatte- och bidragsfusk. Registren som i vissa fall är daiorbaserade, i andra fall manuella, innehåller emellerlid elt stort antal ofullständiga eller felaktiga uppgifter, uppdateringen sker med långa tidsintervaller, innehållet i registren har ej alltid anpassais lill samhällsutvecklingen, registren eller datorsystemen har ej alltid utformats så atl de snabbi möjliggör framtagande av relevanta sammanställningar, åtkomsten lill vissa uppgifler i registren och främsl då de manuella är tidsödande och resurskrävande. Trots all elt slori anlal uppgifter av basdatakaraktär är gemensamma för regisiren måsle allmänhet och förelag lämna samma uppgifter till flera myndigheter vid olika tillfällen, ofta under samma år. Vidare saknas klara regler för kommunikationen mellan registerförande myndigheler. Registreringsskyldighet saknas också för vissa uppgifter som är relevanta i arbetet med atl stävja skattefusk eller ekonomisk brottslighet i alla dess former. 1 det fall regislreringsskyldighel föreligger är ibland kontrollen av efterlevnaden bristfällig.

Sammantaget leder detta lill, all regislerinnehållel inte alltid kan garanteras tillfredsställande kvalité, alt resurser binds för rutinkontroll av bl, a. basdata, sökande av rätta adresser o, dyl, samt rättning av felaktiga uppgifter och att utredningsarbetet vid befarade fall av skalle-, avgifts- och bidragsfusk ej kan bedrivas så effekiivt som vore önskvärt. Nuvarande ordning underlättar för personer och företag som känner lill brislerna i systemet alt bedriva sin verksamhel utan insyn frän samhället eller utverka icke avsedda förmåner.

Prop. 1979/80:143 393

1 fräga om registreringen av fysiska personer, dvs, folkbokföringen finns ell författningsmässigt reglerat basregister innehållande grundläggande uppgifter. Förändringar i registret förs in med läla intervaller. När en person byter bostad kan han informera ett stort anlal berörda myndigheler genom en enkel flyllningsanmälan på posten. Från folkbokföringens regisler aviseras etl storl anlal myndigheter med olika samhällsfunktioner om uppgifter ur regislrel.

Nägon motsvarande regisirering när det gäller juridiska personer ftnns ej. I föreliggande promemoria har arbelsgruppen dock uttalat "sin sympati" för tanken pä etl s. k. basregister för uppgifter om förelag, organisationer och offentliga organ. Elt basregister skulle innebära all styrelen för ell akliebolag i framliden bara behöver göra anmälan om verksamheten i olika avseenden till ett enda register som sedan snabbi skulle kunna förse andra berörda, såväl kontrollerande som stödjande, myndigheler med grundläggande registeruppgifter. Elt sådanl projekt har enligi arbelsgruppen slora förtjänster både för de företagare vilkas uppgiftslämnande skulle underlättas och för de myndigheter som har att förebygga och bekämpa brottslighet.

Kammarkonloret delar denna uppfattning och då en fungerande regisler
föring är en grundförutsättning om man skall komma tillrätta med ifrågava
rande ekonomiska brottslighet förordas att ett utredningsuppdrag med
skisserad inrikining snarast lämnas. Med en väl fungerande regislerföring
torde flertalet av de förslag arbelsgruppen nu framlagl minska i belydelse
och de resurser som binds vid den ökade byråkrati som följer med försla
gen kunna frigöras för mer produktiva uppgifter.

Behovet av etl basregister för juridiska personer samt en registreringsskyldighet på juridiska personer motsvarande den som för närvarande finns för fysiska personer kan icke nog understrykas,

1 samband med den översyn av patentverkets bolagsbyrå som påbörjades av statskontoret är 1977 har under utredningsarbetets gång arbetet getts en nägol annorlunda och mer avgränsad inrikining än vad som ursprungligen planerades. Arbetet har sålunda främsl kommii all inriklas mot bolagsbyråns inlerna situation och önskemål frän byråns avnämare har inte syslemaliskl klarlagts. Kammarkontoret nödgas konstatera all della ej slår i överensslämmelse med de intentioner som brollsförebyggande rådel ger ullryck för i föreliggande promemoria. Kompelens- och ansvarsfördelningen slalliga myndigheter emellan i regislersammanhang bör därför i framtiden ägnas särskild uppmärksamhel.

Sveriges advokaisamfund: Vad avser frågan om inrättande av ell s. k. basregister för uppgifler om företag och organisaiioner och offentliga organ anser samfundet, all ställningslagande härtill bör anstå lill dess statskontorets utredning, omnämnd under punkt 6.2.1 i promemorian, slutförts.

Svenska företagares riksförbund: Förbundet nolerar med tillfredsställelse all slalskontoret sedan ett par år tillbaka är i färd med alt överse bolagsbyråns organisation för atl åstadkomma en effektivisering bl.a. i anslutning till databehandlingen inom verkel. Förbundet vill i delia sammanhang undersiryka all bolagsbyråns effeklivilel är svag och alt den varil svag under flera tiotal år. För närvarande skylls t. ex. de långa expeditionstiderna på verkels flyttning lill Sundsvall. Tidigare under årens gäng har expeditionstiderna skyllts på andra förhållanden. Kvar stär emellertid atl bolagsbyrån, oavsett vem som under olika perioder varit chef för denna eller varil chef för Patenlverket, ej har förmält all på ett liilfredsslällande säu bemästra sina uppgifter.

Prop. 1979/80:143 395

Bilaga 11

1978-12-04 Justiliedeparlemenlel

Nyemission av aktier till underkurs m. m.

Sveriges Industriförbund, Svenska Bankföreningen samt Föreningen .'\uktoriserade Revisorer FAR har alllsedan 1971 vid olika tillfällen aktualiserat frågan om all i svensk rält infoga en beslämmelse som medger aktiemarknadsbolag, dvs. bolag vars aktier är noterade på fondbörs eller lista utgiven av fondhandlarföreningen, all emittera aktier till en kurs understigande aktiernas nominella värde. Anledningen till organisationernas önskemål har främst varil de svårigheter aktiemarknadsbolag med gällande förbud mot underkursemissioner får beiräffande anskaffning av nyll bundel eget kapital då deras aktier noteras till en kurs invid eller under pari. Departementschefen uttalade sig senast i frågan i proposilionen 1977/ 78:41 med ändringar i den nya akliebolagslagen m. m. och anförde då att frågan fick prövas i annat sammanhang.

Inför en förnyad prövning i departementet av frågan har organisalionerna funnil angeläget göra en sammanfattande analys av de olika argument som i debatten framförts för och emot underkursemissioner. För det ändamålet har bifogade promemoria utarbetats inom Sveriges Industriförbund.

Då organisationerna i början av 70-talel först aklualiserade frågan om underkursemissioner förekom börsnoleringar under pari endasl i undanlagsfall. Under de senaste åren har emellertid delta förhållande i grund förändrals, och istället har den situationen inträtt atl ett flertal av landets slörre förelag under lång tid kontinuerligt haft sina aktier börsnolerade under pari. Formella hinder gör det sålunda - oberoende av marknadsförutsättningarna i övrigl - omöjligt för en myckel belydande grupp företag all genom nyemissioner öka sitt aktiekapital.

Soliditeten i svenska börsföretag är alltför läg. Det egna kapitalel i förelagen kan inle säsom önskvärt tjäna som buffert för finansiella påfrestningar i dåliga lider. Den dåliga finansiella uthålligheten är etl allvarligt hol mol sysselsäuningen och ett hinder mol induslriell utveckling. En soliditelsförbätlring i svensk induslri är utomordentligt angelägen. Vinstnivån i förelagen är ofta sådan att någon lillräcklig förbättring genom internt intjänade vinslmedel inle kan förväntas ske de närmaste åren. Tillskoll lill del egna kapitalel genom nyemissioner framstår som angelägna.

Förelagens strävanden att återvinna aktiemarknadens stöd för sin finansiering måsle sålunda pä alll sätt främjas. Att akliebolagsrätlsliga bestämmelser av formell karaktär tillåls förhindra för sysselsättning och utveckling nödvändiga kapilallillskolt frän aktiemarknaden är härvid enligt organisationernas mening helt otillfredsställande. Aktiebolagslagens förbud mot underkursemissioner bör därför snarast omprövas.

Analysen i promemorian av förhållandena vid underkursemissioner utmynnar i följande slutsatser. Frän bolagsrättsliga och teoretiska utgångspunkter synes hinder ej möta atl tillåta underkursemissioner. Skäl synes från angivna ulgångspunkler saknas all uppställa begränsningar för underkursdifferensens storlek eller att föreskriva all den skall utfyllas genast eller inom viss tid från emissionstillfället. De ändringar som behövs i akliebolagslagen för att möjliggöra underkursemissioner synes begränsa-

Prop. 1979/80: 143 396

de. De argument mol underkursemissioner som framförls i deballen synes vid en närmare granskning icke vederlägga ovan redovisade slulsalser.

I promemorian har vidare undersökts förhållandena i akluelll hänseende i Norge och Finland. I dessa länder har hitlills emission till underkurs kunnal genomföras som en kombinerad ny- och "fond"emission. Särskilt bör uppmärksammas atl den norska akliebolagslagen i nu avsedda del till ordalydelsen överensstämmer med den svenska akliebolagslagen.

Slutligen har i promemorian undersökts vilka jusleringar av akliebolagslagen som skulle behövas för au den möjlighel som idag ges all nyemitiera akiier vid börsnolering invid eller under pari, nämligen nyemission föregången av nedsällning av aktiekapitalet, under vissa omständigheter skulle kunna uigöra etl praktiskt alternativ lill underkursemission. Sålunda föreslås i promemorian att nedsällning av aktiekapitalet i akliemarknadsbolag skall tillålas ske genom en cenlral registreringsåtgärd utan infordrande av aktiebreven för nedstämpling eller utbyle. Vidare föreslås atl gällande beslämmelse om rättens prövning vid vinstutdelning under tre år efler nedsällning av akliekapitalet slopas, om nedsätlning sker utan atl föriustsi-luaiion föreligger enligt bolagets balansräkning och nedsättningsbeloppet överfors till reservfond.

Med beaklande av vad som visas i promemorian har organisalionerna lillika sökl göra en praklisk bedömning av frågeställningen. Organisalionerna har därvid funnit all en möjlighel atl använda den ovan redovisade meloden som förekommer i Norge och Finland, med kombinerad ny- och fondemission sannolikl skulle lösa nu behandlade problem för de flesla företag som idag har sina akiier noterade under eller invid pari. Sålunda torde fondemissionsdelen i de flesta fall kunna tas frän reservfonden (ev. förstärkt med tidigare skuldregleringsfond) eller åstadkommas genom uppskrivningar av anläggningstillgångar. För metoden talar vidare alt den är enkel och all den är konform med rådande föreställningar och praxis beiräffande aktiekapitalet och dess redovisning. Denna möjlighet bör kunna ges förelagen på grundval av den förebragla ulredningen och organisationernas gemensamma bedömning. Vi anser atl på sikl en mera generelll lillämpbar lösning måste sökas som även gör del möjligi för förelag som ej har kapital eller uppskrivningsmöjligheter atl göra underkursemissioner.

Organisalionerna får mol bakgrund av vad nu sagts och vad som visas i promemorian hemställa all en förulsätlningslös prövning av frågan i hela dess vidd görs inom departementet. Fördel fall depariemenlei ej ftnner sig kunna tillstyrka en lösning där underkursemission med kvarsläende underkursdifferens tillåts hemslälles all den i Norge och Finland använda metoden, underkursemission med omedelbar utfyllnad av underkursdifferensen från egel kapital, i allt fall snarasl medges.

Som yllerligare åtgärder, och utan all uigöra ell aliernativ till del hillills sagda, hemslälles vidare all ovanberörda lagändringar angående nedstämpling och utbyte nv akiier vid nedsältning av akliekapitalet och rätlens prövning av vinstutdelning efter sådan nedsällning genomförs.

Prop. 1979/80:143 397

Bilaga 11:1

PM angående nyemission av aktier till underkurs m. m.

I Frågeställningen

1 akliebolagslagen (ABL) (1975: 1385) 2 kap. 2§ stadgas all belalning för
akiier vid bildande av akliebolag ej får undersliga del belopp pä vilket
aktien skall lyda (nominella beloppet). Enligt 4 kap. I § 3 st. gäller samma
sak vid nyemission av akiier. Av motiven (prop. 1975; 103 sid. 222 ff)
framgår atl med "betalning" avses all bolaget skall "tillföras" hela del
nominella beloppel jämte evenluell överkurs. Förbudet mol underkurs
emission omfaltar således även del fall där bolaget av egna medel, fria eller
bundna, till aktiekapitalet överför medel motsvarande skillnaden mellan
teckningskurs och del nominella beloppel.

För bolag vars aktier är noterade på fondbörsen eller lisla utgiven av Svenska Fondhandlareföreningen innebär delta förbud att bolagen i situationer där deras akiier noleras under eller invid pari i praktiken inte kan verkställa nyemission av akiier. För att en nyemission skall vara attraktiv för aktiemarknaden fordras nämligen all emissionskursen inle överstiger börskursen. Annars skulle det vara billigare atl köpa gamla akiier i bolaget. För alt säkerställa att emissionskursen under hela emissionstiden understiger börskursen, med dess normala fluktuationer, brukar emilteringskur-sen sällas väsentligl under börskursen vid emissionens början. Således blir i prakliken även bolag vars aktier noteras lill eller strax över pari förhindrade alt genomföra nyemission.'

Den enda möjlighel som med gällande lagsliflning finns för all komma ur della dödläge är all bolagen enligt 6 kap, I § 3 st. 3 p. ABL först nedsätter sitl aktiekapital så atl det i redovisningen anpassas till börsens värdering av aktierna, och därefter genomför en nyemission. Denna lösning har emellerlid av näringslivet anseits vara förenad med alltför slora problem av praktisk och psykologisk arl.

2 Frågans tidigare behandling

I remissyttrande 1971-12-22 över aktiebolagsutredningens förslag till ny aktiebolagslag (SOU 1971; 15) anförde bl, a, Sveriges Industriförbund och Svenska Bankföreningen (nedan kallade organisationerna) att en utredning om förutsättningama att infoga en bestämmelse i aktiebolagslagen som medgav nyemission lill underkurs, vore värdefull. Organisationerna ingav därefter 1972-03-28 en promemoria (bilaga l) i ämnet till justitiedepartementet och hemställde att den nya aktiebolagslagen skulle utformas så att nyemission till underkurs blev tillåten, om skillnaden mellan emissionskursen och det nominella beloppel utfylldes genom överföring till aktiekapitalet av motsvarande belopp från fritt eget kapital, eller i den mån så ej kunde ske, från reservfond. Organisationerna föreslog att en sådan överföring

' Ett undanlag är dock riklade emissioner, som vanligen genomförs till börskurs. Bilagan utesluten här.

Prop. 1979/80:143 398

skulle ske inom två år från emissionstillfället. Vidare menade organisationerna alt man, om man ville markera att möjligheten till nyemission lill underkurs endast skulle stå lill buds för företag vars aktier noterades invid eller någol under pari, kunde sätta en procentuell gräns för underkursen, l.ex, 20%.

1 propositionen 1975: 103 om ny aktiebolagslag avvisade dock föredraganden organisationernas önskemål, bl.a. med motiveringen all behovel av underkursemissioner syntes ringa och alt den möjlighet som fanns all komma runt problemet genom nedsättning av aktiekapitalet, var ell bäitre allernaliv. Vid riksdagens utskottsbehandling av propositionen aktualiserade organisationerna åter frågan i en skrivelse till lagutskottet 1975-10-24. Vidare väcktes då en motion (1975:2167), som stödde organisaiionernas önskemål. Utskottet (LU 1975/76:4) avslog dock molionen med godtagande av de skäl föredraganden anfört i propositionen. Därjämte pekade utskottet bl.a. på de nya finansieringsformerna konvertibla skuldebrev m.m. som ställts till näringslivets förfogande genom särskild lagsliftning 1973. Två av utskottets ledamöter reserverade sig till förmån för motionen. Riksdagen biföll majoritetens mening.

Mol bakgrund av den under 1976 och 1977 inträffade slarka nedgången av börsbolagens börskurser, varigenom etl flertal av landets största förelag fått sina aktier noterade under pari, ingav Induslriförbundel och Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR 1977-09-05 en ny skrivelse i ämnet till juslitiedepartementel och hemställde att möjligheter lill underkursemissioner tillskapades. 1 propositionen 1977/78:41 med diverse ändringar i den nya akliebolagslagen m. m. uttalade departementschefen då atl frågan fick prövas i annat sammanhang. Inför utskottsbehandlingen av propositionen väcktes på nytl en motion (1977/78: 178) till stöd för näringslivets hemställan. Vid muntlig redovisning inför lagutskottet 1977-12-06 presenterade Induslriförbundel en förteckning som bl.a. utvisade att under liden 1 januari-2 december 1977 aktiekurserna för sammanlagt 24 börsbolag noterats under pari. Utskotlel (LU 1977/78: 8) avstyrkte dock åler önskemålen om möjligheter till underkursemissioner med hänvisning lill vad utskottet anförl 1975 och erinrade om att departementschefen med anledning av näringslivels förnyade hemställan uttalat att frågan fick prövas i annat sammanhang. Två utskottsledamöter reservade sig lill förmån för motionen. Riksdagen biföll majoritetens mening.

3 Argument som framförts mot underkursemissioner

De huvudsakliga argument som från juslitiedepartementel och riksdagens lagutskott framförts mol tillskapandet av en möjlighet att göra emission av aktier lill underkurs redovisas i bilaga 2'. Det anförda synes kunna sammanfallas enligi följande.

Det prakliska behovet av underkursemission är litet eflersom del endasl kan bli aktuellt i sällsynta fall. Nya finansieringsformer som kan lillgodose företagens konsolideringsbehov, säsom konvertibla skuldebrev m. m,, har lillkommil genom särskild lagstiftning 1973 och den nya aktiebolagslagen. Underkursemissioner riskerar att äventyra aktiekapitalets och det övriga bundna egna kapiialels funktion av skydd för bolagens borgenärer, anställda och aklieägare. Del är alldeles i sin ordning alt bolag som efter förluster

' Bilagan uteslulen här.

Prop. 1979/80:143 399

saknar täckning för aktiekapitalet ej får göra nyemission lill underkurs. Sädana bolag bör rekonstrueras, bl.a. genom nedsättning av aktiekapitalet. Även bolag vars aktier enligt justerad balansräkning har elt matematiskt värde som läcker aktiekapitalet bör, om de börsnoteras under pari, anses sakna täckning för aktiekapitalet, eftersom börskursen är en bättre mätare på bolagets ställning. Underkursemission bör därför vara förbjuden även i det fallet. Del finns vidare risk för att börsen reagerar negalivi på en underkursemission med ytterligare kursfall på företagets aktier som följd.

4 Kommentarer till framförda argument mot underkursemissioner

4:A Behovet av möjligheter till underkursemission

4:A: 1 Börskursernas utveckling under 1977-1978

Då organisationerna i början av 70-talel först aktualiserade frågan om underkursemissioner förekom börsnoteringar under pari endasl i undantagsfall. De senasle åren har detta förhållande i grund ändrats. Som tidigare nämnls noterades under I januari-2 december 1977 aktiekurserna för sammanlagt 24 börsbolag under pari (se bilaga 3)'. Bland börsföretag med värdemässigt mest omsatta aktier hade aktiekurserna för 7 bolag, bl.a. SKF och Volvo, understigit det nominella beloppet. Beträffande 10 börsförelag hade aktiekursen gått ned till hälften eller mindre av aktiernas nominella belopp. Sedan dess har förbällringar inträtt. Dock noterades i börian på april 1978 (4.4) II börsföretag under och 3 till eller strax över pari. Pä fondhandlarlistan noterades vid samma tidpunkt 6 bolag under och 3 bolag strax över pari (se bdaga 4)'. 1 början pä juli 1978 (6.7) noterades 16 börsbolag under och I till pari. Vid samma tidpunkt noterades 7 bolag under pari pä fondhandlarlistan (se bdaga 5)'. Mol slulel av november 1978 (20.11) noterades 15 börsbolag under och I till pari. Pä fondhandlariis-tan noterades då 8 bolag under och I strax över pari (se bilaga 6)'. De redovisade siffrorna visar att den lidigare såsom mindre sannolik ansedda situalionen med etl flertal akliemarknadsbolag noterade under pari en längre tidsperiod, under 1977 och 1978 blivit en realitet.

4:A:2 Behovet av nytt riskvilligt kapital

Behovel av en förstärkning av det riskvilliga kapitalel i svenska förelag är väl dokumenterat. Det är uppenbart all della icke kan ske genom enbari en ökad lönsamhel i förelagen. Företagsskalieberedningen uttalade sålunda nyligen i sitl betänkande SOU 1977:86 sid. 440 atl "vissa beräkningar tyder på att svenska förelag de närmaste åren behöver ett tillskott av riskvilligt kapital med omkring 2 miljarder kr per är, TillskoUet behövs för att få till stånd den exportökning som är nödvändig för att återställa balansen i vär utrikeshandel." Beredningen föreslog därefter, med yttersta syfte att stimulera kapitalökningar via nyemission, bl. a. en utvidgning av det s. k. Annell-avdraget, dvs. den skallemässiga avdragsrätten för företagen av belopp som utdelas på nyemitterade akiier. Även kapitalmarknadsulredningen har på senare lid i sitt betänkande SOU 1978: I sid. 82 ff pekal på kapitalbehovet samt föreslagit ökad kapacitet för utbud av riskkapital från de institutionella placerarna, försäkringsbolagen och AP-fonden, och

' Bilagan utesluten här.

Prop. 1979/80: 143 400

berört förutsättningarna för etl ökal utbud frän hushållen. Mol bakgrund av samma uppfattning skall vidare ses de nyligen införda åtgärderna för all genom skattelättnader stimulera sparande i aktiefonder.

4:A:3 Alternativ till underkursemission 4;A: 3; I Andra finansieringsformer

Som alternativ till underkursemission har pekats på alt företagen för sin konsolidering skulle kunna utnyttja de nya finansieringsformerna konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt lill nyteckning, konverlibla aktier och lån mot vinstandelsbevis.

Först bör härvid uppmärksammas, atl de angivna finansieringsformerna - med undanlag för konvertibla aktier - inle är medel att på kort sikl ge förelagen eget bundel kapital och förslärka soliditeten. Vinslandelslån medför över huvud laget ingen ökning av det bundna egna kapitalel. Skuldebrev föranleder räntebetalningar och eventuellt amorteringar samt päverkar negativt företagens soliditet. Dessa finansieringsformer kan således aldrig ersälta nyemission av aktier, ulan endasl utgöra elt komplement vid företagens kapitalanskaffning. Vad beträffar konvertibla akiier skulle närmasl konvertibla preferensaktier kunna övervägas i nu avsedda situationer. Sannolikt skulle dock sädana aktiebrev behöva göras så förmånliga att de skulle bli en alltför dyr finansieringsform för att vara attraktiv för företagen. Inga sådana aktier har emitterats.

4:A; 3: 2 Nedsätlning av aktiekapitalet åtföljt av nyemission av akiier

Angående meloden att vid börsnotering under pari nedsätta akliekapitalet sä alt det anpassas till börskursvärdering av aktierna och därefter nyemittera aktier lill det nya nominella beloppel eller däröver anförde organisationerna i promemorian 1972:

"Della stöter emellertid pä mycket stora praktiska svårigheter i etl börsregislreral bolag med aktierna spridda på etl slori antal händer, eflersom alla akliebrev måsle infordras för påteckning med det nya nominella värdet. Härtill kommer att en sådan nedsättning för aktieägaren i gemen måste framstå säsom svårbegriplig och föranleda honom all tro att man lar ifrån honom någol, med påföljd att aktierna inle är mera värda än det nya nominella beloppet. Dessa praktiska och psykologiska hinder måste betraktas såsom så allvarliga, att man inte kan räkna med au ett börsregislreral bolag av större format skall kunna bereda väg för en nyemission genom atl genomföra en dylik nedsätlning av aktiekapitalet."

Sedan detta sades har den nya omständigheten tillkommit alt inom kort alla börsbolag kommer att vara anslulna till VPC. Antalet aktiebrev har härigenom radikalt minskats och aktiehanteringen förenklats. Ett infordrande till VPC av alla aktiebreven för nedstämpling eller utbyte synes sålunda nu något mindre avskräckande än vid tillämpning av äldre aktie-system. Likväl rör del sig i stora börsbolag om avsevärda kvantiteter aktiebrev och etl infordrande med nedstämpling skulle medföra stora kostnader.

Vid nedsättning av aktiekapitalet lillkommer dessutom den vinslutdel-ningsbegränsning lagen uppställer (6 kap. 5 § ABL) under tre är efter aktiekapitalnedsältningen, såvida icke aktiekapitalet ökats med minst nedsättningsbeloppet. Sålunda fordras under dessa tre år alt rätten ger tillstånd till utdelning. Alla kända borgenärer måste härvid uppges, kända och okända borgenärer kallas genom rättens försorg och ges möjlighel atl om

Prop. 1979/80:143 401

de sä önskar få betalt eller betryggande säkerhel för sina fordringar innan rätten kan ge sitl tillstånd. I slora börsbolag blir delta ett omfattande ärende.

De praktiska problemen med en nedsättning av aktiekapitalet i bolag med spritt ägande är sålunda alltjämt myckel stora. Vid en nyemission i samband med nedsättningsbeslutet kan vidare den osäkerhel angående vinstuldelningsmöjlighelerna som rättens prövning innebär få en så starki återhållande verkan vid aktieteckningen atl emissionen misslyckas.

4:A:4 Slutsatser

Ovan har konstaterats, att ett flertal aktiemarknadsbolag under lång tid varil börsnoterade under pari. Samtidigt är industrins starka behov av nytl riskvilligt kapital väl dokumenterat. De aktuella förelagen saknar möjlighel att genomföra en nyemission lill en kurs molsvarande pari eller däröver och alternativa finansieringsformer eller andra praktiskt genomförbara lösningar står enligt vad som visats ej till buds för anskaffning av eget bundet riskkapital. Behovel av åtgärder nu för att bryta detta dödläge framslår som uppenbart. Varje älgärd i delta syfte är angelägen. Den åtgärd som därvid ligger närmasl till hands inom ramen för aktiebolagslagens system med nominella belopp på aktier är att tillåta underkursemission, såvida allvarliga olägenheter därmed ej kan konstaleras. Det framförda motargumentet alt behovel av möjligheter till underkursemission är ringa eftersom det endast kan bli aktuellt i ett fåtal fall har härvid ingen tyngd, emedan dels utnyttjandegraden är omöjlig atl ange i förväg dels behovet sannolikt ökat genom atl så många företag nu noterats under pari så länge och dels möjligheten all genomföra underkursemission, om allvarliga olägenheler därmed ej kan konstaleras, i sig kan anses behövlig även om endast etl aktiemarknadsbolag någon gång - med beaktande av vad detla kan innebära för bolagets anställda m.fl. - kan få sina kapitalanskaffningsproblem lösta på det sättet.

Härjämte kan finnas anledning se över reglerna om nedsättning av aktiekapitalet, så att åtminstone de praktiska olägenheterna därmed kan minskas för bolag med spritt ägande. I den följande framställningen skall därför med utgångspunkt från de övriga argument som anförts mol underkursemission, dess reella innebörd analyseras. Härefter skall erforderliga lagstiftningsåtgärder beiräffande underkursemission och nedsättning av akliekapitalet diskuteras.

4: B Skyddet för bolagets borgenärer, aktieägare och anställda

4: B: 1 Systemet med nominellt belopp

Som en allmän bakgmnd finns här anledning att först beröra aktiebolagslagens system med nominellt belopp på aktier.

I aktiebolagslagen I kap. I S 2 st krävs alt aktie skall åsättas nominellt belopp. Aktiebolagsutredningen (SOU 1971; 15) sade härom, sid. 120;

"I vissa länder (USA, Kanada, Belgien, Japan) förekommer aktier utan något nominellt värde (no par value shares). Sådana aktier framträder såsom andelar i bolaget, var och en motsvarande viss bråkdel av bolagets förmögenhet. Det bmkar framhållas atl det hos allmänheten lätt framkallas missförstånd genom att aktierna äsätls ett visst nominellt värde som kan avvika i mycket hög grad frän deras verkliga värde. Även om det nominella värdet på antytt sätt kan vålla missförstånd anser utredningen att risken i sådant avseende numera, när aktiebolaget är en så allmänt använd före-26 Riksdagen 1979180. 1 .saml. Nr 143. Bilagedel

Prop. 1979/80: 143 402

lagsform och allmänhelens kunskaper i ekonomiska förhållanden har ökal, ej är så slor all den gör en övergång lill systemet med aktier ulan nominellt värde påkallad. En sådan övergäng skulle bryla det hävdvunna systemet med den fasla relationen mellan aktiernas nominella värde och aktiekapita let med dess uppgift alt begränsa bolagels möjligheter alt utdela vinsl m. m. saml nödvändiggöra nya, ganska komplicerade regler för all ersälla del nominella värdels nuvarande funktion atl beslämma vad som minsl måste belalas för tecknad aktie."

Som framgår av ulredningens ullalande är alltså förekomslen av ett nominellt belopp på akiier i sig ägnat att framkalla missförstånd om aktiers värde. Della förhållande bör sannolikl inle underskattas. Systemet med nominellt belopp är en i värt land hävdvunnen lagleknisk metod som kan vara praklisk därför all vissa regler enkell kan byggas upp kring begreppet, såsom vinsluldelningsbegränsningar och likvidalionsplikt. Ingen grundläggande associationsrättslig princip hindrar emellertid all man övergår till det mera verklighetsanpassade systemet med andelar utan nominellt värde. Problemen med underkursemission skulle därvid försvinna. Lagtekniskl skulle andra lösningar pä ovannämnda spärregler få sökas. Som utredningen framhållil finns det systemet i vissa länder. I USA talar man l.ex. om "paid in capital" vilket dessutom har den fördelen att man i räkenskaperna omedelbart kan se aktieägarnas tillskolt utan att behöva reducera aktiekapitalet med vad som överförts vid fondemissioner. En jämförelse kan här göras med svenska aktiefonder. Andelsägarnas kapital redovisas där på samma sätt som aktiekapital i aktiebolag men hell utan koppling till någol nominellt värde. Såvitt bekant fungerar delta system ulan störningar. I den följande framställningen utgås emellertid ifrån att lagstiftaren för närvarande, innan en mer genomgripande revision görs av aktiebolagssliflningen, inte är beredd att överge systemet med nominellt belopp.

Principen med nominellt belopp och de därtill knutna rättsverkningarna kan med den nya aktiebolagslagens tillkomst sägas ha i viss mån luckrats upp. Genom atl etl lägsta nominellt belopp ej längre föreskrivs kan aktiebolag bildas, vars aktier har ett mycket lågl nominellt belopp men som emitteras till kraftig överkurs. Dessa bolag får etl bundel eget kapital som i sig är slort, men som endasl lill liten del beslår av aktiekapital och till övervägande delen består av reservfond. Ett sådant bolag har genom denna bokföringsåtgärd helt andra möjligheter än ett motsvarande bolag med stort aktiekapital och liten reservfond atl undvika börsnotering under pari, likvidationsplikl etc.

Den av hänsyn till borgenärerna uppställda spärr som skyldigheten enligt 13 kap. 2 § ABL all träda i likvidalion innebär då bolagel förbrukat mer ån 2/3 av aktiekapitalet kan vidare sägas vara ineffektiv. Lagstiftaren har nämligen uttryckligen i 6 kap. 1 § ABL medgivit, att likvidationstvånget kan undgås genom nedsättning av aktiekapitalet för bortskaffande av förluster i redovisningen utan hörande av borgenärerna och ulan krav på att aktiekapitalet genom efterföljande nyemission bringas upp lill sitt gamla belopp. (Jfr Rodhe; Aktiebolagsrätt, 8:e uppl., sid. 82 f.) Låt vara all vinstutdelningsmöjligheterna som nämnts ovan under tre är härefter blir beroende av rättens tillstånd.

4: B: 2 Den föreslagna modellen för underkursemlssion

För det fall all de farhågor som uttalats angående borgenärers och aktieägares m. fl. skydd vid underkursemission utgått ifrån att bolagel om

Prop. 1979/80:143 403

underkursemission lillåies skulle komma all visa ell slörre egel bundel kapital än del i verkligheten har, eller alt vinstutdelning skulle kunna ske när del egentligen borde vara förbjudet enligt de grundtankar som uppbär akliebolagslagens regler om vinsluldelningsbegränsningar m. m, måsle från början följande slås fast. Organisationernas önskemål om underkursemissioner har icke avseit atl sådana emissioner skulle kunna göras vid nybildning av bolag, ulan har lagit sikte på nyemittering från exislerande aktiemarknadsbolag, dvs. bolag vars akiier noleras på fondbörsen eller lisla utgiven av Svenska Fondhandlareföreningen. Den föreslagna modellen utgår ifrån atl det egna bundna kapitalel redovisas pä ell rällvisande säll. Del har sålunda förutsatts alt en negativ posl, motsvarande skillnaden mellan emissionskursen och det nominella beloppet skall redovisas i anslutning till del nominella aktiekapitalet. Bolagets verkliga akliekapilal skulle därvid klarl anges som del nominella akliekapiialel med avdrag för den negativa posten, i det följande benämnd "underkursdifferens".

4: B:3 Jämförelse mellan borgenärers, aklieägares och anslälldas situation vid underkursemission resp. vid nedsätlning av aktiekapitalet åtföljt av nyemission

En undersökning av borgenärers, aklieägares och anslälldas situation vid underkursemission resp. vid nedsätlning av aktiekapitalet med åtföljande nyemission bör göras med utgångspunkt från dels det fall att bolagets akiier enligt en justerad balansräkning har ell matematiskt värde som läcker det nominella aktiekapitalet, dels del fall all bolagel efter förluster saknar sådan täckning.

4; B; 3: 1 Bolag med börskurs under pari med täckning för aktiekapitalet Av följande starki förenklade exempel åskådliggörs vad som redovis-

ningsmässigt sker i rubricerade fall vid underkursemission.

Bolagets aktier har börskursen 65 kr. mol nominellt 100 kr. Bolaget har

I 000 aktier och ulvisar ett posilivi resultat.

Tillgångar Egel kapital
1.30000 Akliekapilal	100000 20000 10 000
Reservfond Årels resullal		130000
Underkurscmission till55 kr., 500 aktier
Tillgångar Egel kapital
Sedan tidigare 130000 Akliekapilal Genom nvem. 27 500 157500 Tidigare kap.	100000 50000
nom. Nyem. nom.	100000 50000
Summa nom. Underkursdifferens	1.50000 -22 500	127.500
Reservfond	20000	20000
Di s p. vinstmedel (1000 bör avsällas lill reservfond)	10000	10 000 157 500

Prop. 1979/80:143 404

Om bolaget i stället vall att först nedsätta aktiekapitalet och därefter vidtaga nyemission hade följande bild erhållits,

Nedsältning av nominella beloppet till 50 kr. +nvem. 500 aktier till kurs 55

kr.

Tillgångar Eget kapital

Sedan lidigare 130000 Akliekapilal

Genom nyem. 27 500 157 500 Nedsall kap. 50000

72 500

------- Nyem. kapital 25 000 75 000

Reservfond

Sedan tidigare Nedsalt aktiekap. Överkurs vid nyem.

20 000

50000

2.500

Disp. vinst
medel 10000

157 500

Av exemplet kan följande konstaleras;

a) Det egna bundna kapitalet binds hårdare i bolaget vid underkursemission, eftersom hela det inbetalda beloppet tillförs aktiekapitalet. Vid ned-sättningsfallet överförs överkursen samt hela del belopp varmed akliekapitalet nedsätts till reservfonden. Spärreglerna om likvidation inlräder härigenom vid förluslsitualion tidigare vid underkursemission än i nedsätt-ningsfallel,

b) Vid underkursemission kan del tillgängliga utrymmet för vinstutdelning komma att minskas beroende pä om avsättningar till reservfonden måste göras med hänsyn till det större aktiekapitalet.

c) Vinstutdelning till aklieägarna kan ske i underkursemissionsfallel, medan det i nedsältningsfallet är underkastat rättens prövning dä akliekapitalet ej höjts till tidigare belopp. Om sä skett kan i båda fallen vinst utdelas i normal omfattning.

Från borgenärernas synpunkt talar vad som konstaterats under a) och b) för underkursemission. Beträffande vad som konstaterats under c) bör märkas att företaget redovisar ett posilivi resultat. Vinstutdelning är sålunda enligt akliebolagslagens regelsyslem normal i detta fall, såvida det beroende på omständigheterna i det enskilda fallet inle kan sägas att en vinstutdelning skulle strida mot generalklausulen i 12 kap, 2 § 2 st ABL om vinstutdelning i strid med god affärssed. Den rättens prövning av vinstutdelning som kan bli aktuell i nedsältningsfallet är givetvis lill fördel för borgenärerna, men kan sägas vara en i aktiebolagslagen icke direkt avsedd konsekvens, eftersom nedsättningen av aktiekapitalet inte föranletts av något behov av förlusttäckning och man ej heller genom nedsättningen avsett tillskapa en tidigare ej tillgänglig vinstutdelningsmöjlighet (jfr prop, 1975; 103 sid, 214 f).

Aktieägarna har närmast intresse av att bolaget är väl konsoliderat och att det kan ge en jämn och god utdelning. Enligt vad som konstaterats under a-c torde ej kunna sägas att nedsättningsalternativet på ell bättre sätl lillgodoser deras intressen, eller atl underkursemission äventyrar deras situation. Snarast talar vinstutdelningsbegränsningarna i nedsältningsfallet för underkursemission.

Prop. 1979/80: 143 405

Från de anställdas synpunki lorde ej kunna hävdas att underkursemission utgör elt sämre alternativ än nedsätlningsfallel.

4: B: 3: 2 Bolag med börskurs under pari utan full läckning för akliekapiialel

Försi bör i rubricerade situation konstateras, all även om ell bolag hafl förluster som ej täcks av dess reserver ingenting i och för sig hindrar all förlusler under en serie förlustår balanseras vidare år från år som en negaliv posl under egel kapital på passivsidan. Delta kan således fortgå lill dess den negaliva poslen blir så slor all saldol mellan bolagels aktiekapital jämle bundna reserver och den negaliva posten nedgått ända lill 1/3 av aktiekapitalet, varvid likvidalionsplikt inträder. Om bolaget dessförinnan börjar visa vinsl kan den negativa poslen elimineras successivi.

I följande starkt förenklade exempel visas vad som redovisningsmässigt sker vid en underkursemission i nu behandlade situation.

Bolagel visar föriusl och har ej full läckning på lillgängssidan för akliekapitalet. Börskursen är 65 kr mot 100 nom.

Ar 1
Tillgångar	Egel kapital
Sedanlidigare 120000 Minskning -.50000 70000	Akliekapilal Reservfond Föriusl aktier	100000 20000 -50000
			70000
Underkursemission till 55 kr., 500
Tillgångar	Egel kapital
Sedanlidigare 70000 Genom nyem. 27 500 97 500	Akliekapilal Tidigare kap. nom. Nyem. nom.	lOOOOO 50000
	Akliekapilal Tidigare kap. nom. Nyem. nom.	lOOOOO 50000
	Summa nom. Underkursdifferens	150000 -22 500	127 500
	Balanserad förl u si (efter ned-skrivn. av reservfond)	-30000	-.30000 97 500

Prop. 1979/80:143 406

Nedsättning av nominella beloppet tdl 50 kr.-i-nvem. 500 akiier lill kurs 55 kr.

Tillgångar			Egel kapital
Sedan lidigare Genom nyem.	70000 27 500	97 500	Akliekapilal Nedsall kap. Nyem. kapital	50000 25 000
	70000 27 500		Akliekapilal Nedsall kap. Nyem. kapital	50000 25 000	75 000
			Re se rvfond Från aktiekap. efter törlusl-läckning Överkurs vid nyem.	20000 2 500	22 500 97 500

Ar 2

Bolaget ger detta år ett överskott på 20000 kr.

Nedsältningsfallet

Tillgångar Egel kapital

Sedanlidigare 97 500 Aktiekapital 75000

Ökning 20000 117 500 Reservfond 22.500

------- Årsresullal 20000 117.500

Av exemlet framgår beträffande ett bolag som saknar full läckning för akliekapitalet följande:

a) Nedsättning av aktiekapitalet som är tvungen för atl nä anpassning till börskursen men som är större än som behövs för förlusttäckning innebär en överföring av mellanskillnaden från aktiekapital till reservfond. Vid underkursemission sker ej sådan överföring.

b) Vid underkursemission kvarslår hela förlusten i redovisningen och måsle läckas av nya vinstmedel innan utdelning till aktieägare kan komma ifråga. Detta skall jämföras med att i nedsätlningsfallel nya vinslmedel omedelbarl kan utdelas med eller utan rättens tillstånd beroende på om kapitalökning skett till ursprungligt aktiekapital eller ej. Vid underkurs-emissionsfallet måste även obligatoriska avsällningar till reservfond beaktas. 1 nedsätlningsfallel blir den frågan som följd av vad som konslalerals under a) beroende på om aktiekapitalet nedsätts mer än den bokföringsmässiga förlusten samt förekomsten av evenluell överkurs på de nyemitterade aktierna.

c) 1 en fortsatt förluslsitualion inträder spärreglerna om likvidalion lidigare vid underkursemission än i nedsätlningsfallel.

Från borgenärernas synpunkt synes enligt vad som konstateras under a-c även i det fall bolaget saknar täckning för aktiekapitalet, underkursemission vara att föredra framför nedsättning av aktiekapitalet med efterföljande nyemission.

Ur aktieägarnas synvinkel däremoi synes enligt vad som konstaleras under framför alll b) nedsätlningsfallel vara att föredra eflersom del ökar bolagels möjligheter till vinstutdelning. Bortsett från vinstuldelningsbe-gränsningen kan underkursemission dock inle sägas missgynna aklieägarna.

Utgående frän de anställdas intressen torde ej kunna hävdas atl underkursemission utgör elt sämre altemativ än nedsätlningsfallel.

Prop. 1979/80:143 407

4:B:4 Slutsatser

Systemet med nominellt belopp är en bland andra lagtekniska meloder för att bygga upp regler avsedda all förhindra att det egna bundna kapital varmed borgenärer m. fl. haft anledning räkna i etl bolag minskas, ulan atl dessa bereds lillfälle atl i tid ingripa och skaffa sig annan säkerhel eller betalning. En övergång lill annat system skulle kunna eliminera problemen med underkursemissioner. ABL: s nuvarande konstruktion ulgår ifrån all aktier betalas med minst det nominella beloppet. Av avgörande betydelse för borgenärers m.fl. skydd enligt ABL är emellertid i och för sig icke detta förhållande utan snarare all det egna bundna kapilalel i bolagets redovisning anges pä ett korrekt sätt, dess storlek och atl sä stor del därav som möjligt hänför sig till aktiekapitalet. Den av organisationerna föreslagna modellen för underkursemissioner tillgodoser kravet på korrekt redovisning av det egna bundna kapitalel. Underkursemissioner förstärker alltid aktiekapitalet med hela del inbetalda beloppel. Man riskerar därvid ej en snedvridning av bolagets egna bundna kapital genom att akliekapilal onödigtvis överförs till reservfonden, vilket kan ske vid nyemission föregången av nedsättning av aktiekapitalet för anpassning till börskursen på bolagets aktier. Vid underkursemission tillskapas inte i nägot fall vinstul-délningsmöjlighetér som enligt grunderna för aktiebolagslagens regler om vinsluldelningsbegränsningar ej borde förekomma. Om bolaget enligt sin balansräkning saknar täckning för aktiekapitalet innebär underkursemission i förhållande till nyemission föregången av nedsättning av aktiekapitalet en hårdare vinstuldelningsbegränsning, eftersom hinder mot vinstutdelning i del förra fallel kvarslår efter emissionen men i del senare fallel kan undanröjas i redovisningen.

Av del sagda följer all borgenärernas säkerhetsintresse inte äventyras vid underkursemission, vare sig bolaget har eller saknar läckning för aktiekapitalet. Underkursemission synes tvärtom för deras del närmast vara att föredra. Aktieägarna kan endasl i det fall bolagel saknar täckning för aktiekapitalet sägas fä en sämre ställning efler underkursemission än efter nyemission föregången av nedsättning av aktiekapitalet, eftersom hinder mot vinstutdelning, som nämnts, kvarstår i det förra fallet men kan undanröjas i det senare. Härvid bör dock beaktas, att det är aklieägarna själva som har all besluta om de vill genomföra en underkursemission eller ej. Omsorgen om aktieägarnas intresse av vinstutdelning kan sålunda ej moiivera ett förbud mot underkursemissioner. Vad angår de anslällda slutligen synes ej heller deras ställning kunna sägas påverkas negativt vid en underkursemission.

4: C Särskilda skäl mot underkursemission då bolaget saknar täckning för aktiekapitalet?

Utgångspunkten för föredragandens motstånd mot underkursemissioner, nämligen atl bolag som saknar läckning för det egna kapitalel skall rekonstrueras bl.a. genom nedsättning av aktiekapitalet i stället för atl genomföra en underkursemission framstår med ledning av det hittills sagda som svår alt motivera. Om således ett bolag i denna situation kan uppleta aktietecknare som trols atl vinslutdelningsmöjligheter enligt vad som visats ovan inte omedelbart gives är beredda atl ge bolagel ett kapitaltillskott via underkursemission synes lagstiftaren inte ha någon anledning ingripa mot detta. Ovan har vidare visats atl några andra speciella olägenheter för

Prop. 1979/80: 143 408

bolagets intressenter ej kan återfinnas i denna situation i förhållande till del lägel all bolagel har täckning för aktiekapitalet. Andra rekonstmktionsål-gärder än bokföringsmässig eliminering av förlusler kan ju ske oavsett i vilken form det nya riskkapitalet tillförts bolagel.

4: D Börskursen som mätare på bolagens flnansiella ställning

Föredraganden har som nämnts i anslutning till sin framförda uppfattning atl bolag som saknar läckning för aktiekapitalet inle bör fä göra underkursemission hävdat all börskursen är en bälire mätare på elt bolags ställning än aktiers matematiska värde enligt en justerad balansräkning. Så snart ett bolags aktier noteras under pari synes föredraganden sålunda mena all bolaget skall anses sakna läckning för aktiekapitalet. Även i fall då akliekapitalet trots börsnolering under pari är täckt i balansräkningen skulle underkursemission därmed bli otänkbar.

Som framgår synes föredragandens hela resonemang bygga på tesen atl underkursemission ej kan tänkas i fall då bolaget saknar täckning för aktiekapitalet. Som visats under avsnitt 4;C torde bärande motiv för denna utgångspunkt dock saknas. Om föredragandens uppfattning i den frågan därför överges, är såvitt kan bedömas resonemang om börskursen som mätare på bolagets ställning utan intresse i nu aktuella diskussioner om underkursemission.

Om uppfattningen åter ej vill överges, bör följande beaktas. Aktiebolagslagens regler till skydd för borgenärer och andra intressenter i bolaget bygger på de värderingsprinciper som finns nedlagda i aktiebolagslagen, bokföringslagen och i viss mån skattelagstiftningen. Börskursen lever i förhällande till dessa skyddsregler helt sitl eget liv, och det är i och för sig inte märkvärdigare att aktierna på börsen värderas över pari än under eller till pari. Det kan visserligen vitsordas, all börskursen inrymmer bedömningar av framlida vinslutdelningsmöjligheter o, dyl, saml alt en värdering av akiier utgående frän en justerad balansräkning i sig inrymmer belydande osäkerhetsmoment. I vissa lägen lorde sålunda en likvidationsbalansräkning l.ex. vara mer rättvisande. Akliebolagslagens skyddsregler utgår emellertid inte från ett sådant synsätt. Professionella finansanalytiker arbetar vidare med ett flertal olika beräkningsmetoder varav ingen metod dock är helt baserad pä börskursen, med dess understundom irrationella svängningar. Det synes härvid ologiskt och innebärande ett brott mot akliebolagslagstiftningens principer atl i övervägandena kring enbart en aktiebolagsrättslig bestämmelse om underkursemission överge del i lagstiftningen nedlagda värderingssystemet lill förmån för börsens värdering.

Lagstiftningen blir härigenom vidare inkonsekvent, i del all börskursen endast i det lägel att denna understiger pari skall anses ha företräde. Då detta synsält dessutom skall tillämpas parallellt med aktiebolagslagens värderingssystem uppstår som ovan visats den för borgenärerna oförmånliga effekten att aktiekapital vid nedsättning av detsamma för anpassning till börskurs hell i onödan överförs till reservfond så snart nedsättningsbeloppet inle motsvaras av verkliga förluster i redovisningen. Vidare bör påminnas om de ovan påpekade olika förutsättningar atl undvika börsnotering under pari som skillnader i den bokföringsmässiga fördelningen av del egna kapitalel mellan aktiekapital och reservfond kan ge upphov till.

Det må i sammanhanget tillåtas pekas på några orimligheter en konsekvent tillämpning i aktiebolagslagen av föredragandens uppfattning om börskursens innebörd skulle innebära. Med hänsyn till borgenärsskydd, vinstutdelningsbegränsningar m, m. borde då nämligen krävas alt bolagen i

Prop. 1979/80: 143 409

anslutning till fluktuationerna i dessa aktiers börskurs skulle skriva upp resp. skriva ned det egna kapilalel med motsvarande ändringar på lillgängssidan. Detta alltså även vid noteringar över pari.

Som bekant har i svensk och såvitt veierligt i inlernationell rätlslradilion börskurserna aldrig givits denna betydelse framför företagsekonomiska värderingsprinciper. Att ulgå frän börskursen innebär all man kastar om hela redovisningssystemet, så att det egna kapitalet i stället för att utgöra ett saldo styr värderingen av lillgängssidan. Då etl sådanl syslem ej synes kunna bli akluelll saknas anledning föra diskussionen vidare.

Det av föredraganden förda resonemanget omfattar ej heller de fall där bolag noteras till eller strax över pari. Även dessa bolag kan som utvecklats ovan ha behov av möjlighet lill underkursemission. Om sådana bolag enligt sin redovisning har läckning för del egna kapitalet kan med ulgångspunkl från börskurserna sålunda ej hävdas all täckning skulle saknas.

Sammanfattningsvis kan beiräffande detta avsnill konstaleras.

1. Börskurserna som värdemätare på ett bolag lorde i nu diskuterade sammanhang inte finnas anledning närmare beakta, annat än om man godtar ståndpunkten atl underkursemission ej bör få förekomma i bolag som saknar täckning för aktiekapitalet.

2. Att endast vid börsnotering av akiier under pari anse att börskursen skall ha företräde framför aktiebolagslagens värderingssystem (och således innebära att bolagel då saknar läckning för aktiekapitalet) är ologiskl, gör lagen inkonsekvent, strider mot aktiebolagslagstiftningens principer, och kan slå ojämnt. Som argument mot underkursemissioner kan uppfattningen ej användas i situationer där ett bolags aktier börsnoteras till eller strax över pari.

4: E Börsens reaktion vid underkursemission

Föredraganden och lagutskottet har uppehållit sig vid den tänkta reaktionen på börsen vid en nyemission till underkurs. Sålunda har farhågor uttalats för att börskursen vid en underkursemission skulle komma att sjunka ytterligare eller att emissionen skulle uppfattas som en bekräftelse pä att företagets ställning är dålig.

Utgående från uppfaltningen att en börskurs under pari innebär atl bolaget ifråga saknar läckning för det egna kapilalel kan det givetvis sägas vara mindre önskvärt att i lagstiftningen tillåta förfaranden som riskerar att ytterligare sänka kursen och därmed urholka det egna kapitalel. Svagheterna i detta sätt att uppfatta börsnoleringar har dock nyss redovisals. Börsens reaktion på en underkursemission är vidare mycket svåra» uttala sig om i förväg. Om exempelvis ett bolag genom en riktad underkursemission skulle få etl livgivande kapitaltillskott kan snarare en uppgång i börskursen förväntas. Det kan vidare vara fråga om atl via en underkursemission ta till vara en tillfällig stämning på börsen elc. Bedömningar av delta slag ankommer närmast pä aktieägarna eller om dessa givit fullmakt därtill bolagsledningen alt göra inför emissionsbeslutel. Utan atl fördjupa diskussionen ytterligare synes kunna sägas all frågan om reaktioner på börsen är av sådan komplex och oförutsebar karaklär att de bör lämnas utanför det lagstiftningsärende som nu behandlas.

Prop. 1979/80:143 410

5 Aktieägarnas inbördes relationer

I frågan om aktieägarnas inbördes relalioner anförde organisationerna i sin promemoria 1972: "Den omständigheten atl emissionskursen ligger under värdel på de förutvarande aktierna ger upphov till exakl samma problem, vare sig emissionskursen ligger över eller under pari, och behovel av uljämning mellan förutvarande och nytillkommande aklieägare genom regler om företrädesrätt till teckning och överlåtelse av teckningsrätter finns i lika mån i båda fallen." Eflersom det har hävdats atl underkursemissioner endasl lorde bli aktuella i form av riktade emissioner kan tilläggas, atl de avsleg från aktieägares företrädesrätt m. m. som en riklad emission innebär heller inte blir annorlunda vid en emissionskurs under pari än vid en emissionskurs över pari.

6 Underkursemissioner i Finland ocb Norge

6: A Finland

I Finland gäller alltjämt 1895 års aktiebolagslag. Stadgandena om ökning av aktiekapitalet är knapphändiga (29§). Nyemission av aktier lill underkurs har ansells kunna ske, om samiidigi lill aktiekapitalet överförts belopp från bolagets egna medel motsvarande underkursdifferensen. 1 den nya aktiebolagslag (prop. 1977 rd nr 27) som inom kort iräder ikraft synes denna möjlighet enligt samma modell som i den svenska akliebolagslagen ha tagils bort (4 kap. 12 § jämförl med 2 kap. 11 §). 1 motiven ges ingen förklaring till denna ändring av rättspraxis. Sålunda sägs endast (sid. 40) "De nya aktierna får icke emitteras lill underkurs. Om marknadskursen är under pari men man önskar öka aktiekapitalet i enlighet med en sanerings-plan, l.ex. i syfte atl kvitta skulder, kan det vara ändamålsenligl att nedsätta aktiekapitalet och samtidigt öka detsamma,"

Underkursemissioner med utfyllnad av underkursdifferensen från egna medel har i Finland med tanke på fondemissionselementet benämnts "blandade emissioner". De har genomförls av såväl börsnolerade som icke börsnolerade företag, Moiiven för de blandade emissionerna har såvitt uppgivits från finskt bankhäll i allmänhet inle varit en börsnotering under pari ulan allmänt sett vid en mindre god börskurs etl sätt att göra emissionen så attraktiv att dess lyckliga genomförande på en kapitalsvag marknad kunnal förutses. Vid en god ställning har det ansetts vara ett sätl att ge aklieägarna fondemissionsfördel. Riktade emissioner har ej förekommit.

Av bilaga 7' framgår hur en vanlig "biandemission" genomförts med en teckningskurs om 37,50 mk mot nominellt 50 mk. Exempel finns även där teckningskursen ligger under 50% av del nominella beloppel (bilaga S)'. Vid sidan av detta förfarande har en annan typ av biandemission förekommil. Mot samma emissionskupong har därvid tvä aktier kunnat erhållas, den ena mol betalning av aktiens nominella belopp och den andra gratis (bilaga 9)'. Slutligen har biandemission kombinerats med vanlig fondemission (hilaga 10)'. Blandade emissioner har sedan 1970 enligt tillgängliga emissionsvillkor förekommit vid minst 11 lillfällen och senasl våren 1978

' Bilagan utesluten här.

Prop. 1979/80: 143 411

då börsbolagel Olava samiidigi i förhällandei 10:1 genomförde fondemission och i förhållandel 2: I genomförde underkursemission lill kursen 88 mk mot 110 mk nominellt.

1 den diskussion som förekommil kring biandemissioner har, enligt vad som uppgivits från finskt bankhäll, som kriiiska synpunkter framhållits, att biandemission är ett säll att tvinga på nyemissioner på de förutvarande aktieägarna. Om dessa ej haft medel all delta i nyemission har de ansells ha haft svårt atl lillgodogöra sig fondemissionselemenlei. Särskilt lorde denna kritik avse fallet dä samma kupong avser bäde en nyemitterad aktie och en gralisaktie.

6: B Norge

1 den nya norska akliebolagslagen (Lov av 4 juni 1976 nr 59) stadgas såsom i Sveriges och i Finlands nya aktiebolagslagar att aktier vid nyemission ej må belalas med lägre belopp än aktiernas nominella belopp (§4-4, 1 st., 6 p., jämfört med §2-3, 3 st.). I avsaknad av vägledande motivuttalanden har bestämmelsen i Norge emellertid i praxis inte förhindrat nyemission till underkurs dä skillnaden mellan underkurs och nominellt belopp fylls ut med tillgängligt eget kapital. Tvä bolag noterade på fondbörsen har således nyligen genomfört sädana emissioner (bilaga 11 och 12)\

Aktierna i G. Block Watne a/s börsnoterades vid tillfället lill ca 115- 120 kr mol nominellt 100 kr. Bolaget ansåg säviu är känt metoden mer praktisk än alt först företa nyemission till pari och sedan fondemission. Aktierna i Norcem a/s ä andra sidan var vid tillfället börsnoterade under pari, och bolaget ansåg meloden vara den mesl framkomliga vägen för alt i denna situation få nytt kapital.

7 Aktuella lagändringar

7: A Underkursemission

Vad gäller behövliga lagändringar för all möjliggöra nyemissioner av aktier lill underkurs kan först hänvisas lill organisaiionernas PM 1972, Del är sålunda nödvändigt, att regler uppställs om att en molposl molsvarande underkursen skall redovisas i samband med akliekapitalet, så atl delta inle framslår som slörre än del i verkligheten är. Som utvecklats i promemorian saknas vidare anledning uppställa vinsluldelningsbegränsningar i samband med underkursemission, eflersom kapiial motsvarande underkursdifferensen aldrig tillförs bolagel, och borgenärerna således aldrig får anledning räkna därmed.

Två frågor som tas upp i promemorian 1972 förljänar härefter att ytterligare belysas. Del är frågan om underkursdifferensen bor fyllas ut och i sä fall med vad och inom vilken lid. Saml frågan om hur långt under pari en emission kan lillålas.

Av den ovan gjorda genomgången av vad en underkursemission innebär följer atl borgenärer, aklieägare och anslällda inle missgynnas av all en underkursdifferens förekommer i bolagets redovisning. Ur borgenärernas synpunki kan visseriigen sägas all del alltid är bra atl så mycket eget

' Bilagorna uteslutna här.

Prop. 1979/80:143 412

kapital som möjligt överförs till aktiekapitalet (jämför med vad ovan sagts om aktiebolagslagens skyddsreglers funktion) och atl en utfyllnad av differensen därför vore bra. Detta är dock ett allmänl önskemål som ej gör sig gällande med särskild styrka just vid underkursemissioner. Frågan om underkursdifferensen kan tillåtas stå kvar eller ej får därför bedömas med utgångspunkt frän om redovisningstekniska eller laglekniska skäl kräver att det elimineras.

Det synes härvid beiräffande redovisningen svåriigen kunna hävdas all balansräkningarna skulle bli svårtydbara eller alltför komplicerade om en sädan differenspost redovisades i anslulning lill del nominella aktiekapitalet. I sammanhanget bortses från att företeelsen är ny och all del för att den rätt skall förslås givetvis krävs all läsare av redovisningen kan sälla sig in i vad en underkursemission och förekomsten av en underkursdifferens innebär. Möjligen kunde finnas skäl att införa en ny term, säsom "verkligt aktiekapital" e. dyl. innebärande del nominella aktiekapitalet minus eventuell underkursdifferens. Lagtekniskl synes problemet kunna bemästras med en allmän föreskrifl all ett bolags aktiekapital om underkursdifferens förekommer skall anses vara dess verkliga aktiekapital enligt ovan givna definiiion. En anknytning av akliebolagslagens rättsverkningar lill del verkliga aktiekapitalet synes nödvändig, eftersom annars t, ex. likvidationsplikt skulle inträda tidigare än som moiiveras av storleken på del egna bundna kapital varmed borgenärerna hafl anledning räkna, överavsällning-ar till reservfond skulle framkallas elc.

Med bortseende således från de pedagogiska problemen i samband med en ändrad lagsliflning följer av vad nu sagts att avgörande skäl för att uppställa krav på utfyllnad av underkursdifferens ej synes föreligga. Dessutom skulle krav på eliminering innebära att bolag som saknar medel till omedelbar täckning av underkursdifferensen i onödan - enligt vad som visats under avsnitt 4:C - uteslöts från möjligheten att göra underkursemission.

Om elt bolag skulle vilja eliminera differensen bör dock givelvis möjlighet därtill givas. Som utvecklats i promemorian 1972 sker delta lämpligen mot fritt eget kapital eller bundna fonder. Om man inle vill betrakta della förfarande som en fondemission fordras härvid all bestämmelserna om reservfond och uppskrivningsfond kompletteras, sä att en sädan användning av fondmedlen medges.

Vad sedan gäller frågan om huruvida nägon gräns för underkursdifferensens storlek fordras kan följande sägas. Av det förhållandet att borgenärers, aktieägares och anslälldas ställning inte påverkas negalivi vid underkursemission följer att det för dessa är likgiltigt hur långl under pari en emissionskurs sätts. Ovan har visals att den omständigheten att etl bolag börjat förbruka sitt aktiekapital ej bör diskvalificera det från alt få göra underkursemission. Resonemang som bygger på atl emission ej bör få ske annal än strax under pari därför att en börskurs under pari skulle indikera atl bolaget oavsett sin bokföringsmässiga ställning ej har täckning för aktiekapitalet saknar därvid intresse. Om man vidhåller atl bolag ulan täckning för aktiekapitalet ej skall få göra underkursemission bör som ovan motiverats detta förhållande lämpligen avgöras utgående från bolagels redovisning och ej från börskursen pä dessa akiier. Nägon gräns för underkursen blir därvid onödig även i detta fall. Erfarenheterna från Finland talar vidare för alt prakliska behov av en avsevärd underkursdifferens kan föreligga.

Prop. 1979/80:143 413

7: B Nedsättning av aktiekapitalet

Nedsättning av aktiekapitalet i aktiemarknadsbolag, med de regler som gäller för detta, har som nämnts inle ansetts vara en i praktiken framkomlig väg för alt bana väg för en nyemission vid börsnotering under pari. För att denna metod skulle kunna utgöra åtminstone ett alternativ till underkursemission bör därför förenklingar i reglerna om nedsättning av aktiekapitalet sökas. Härvid kan följande anföras.

Tidigare har pekats på att anslutningen till VPC-systemet medfört att antalet aktiebrev i börsbolagen minskat kraftigt och att akliehanteringen förenklats. Likväl rör det sig i de stora bolagen om avsevärda kvantiteter akliebrev, och ett infordrande för nedstämpling skulle medföra en stor omgång och stora kosinader. Del synes därför motiverat att inledningsvis överväga om inle lagstiftningen kunde utformas sä atl aktiekapitalned-sättning i dessa bolag kunde verkställas genom en central registreringsåtgärd utan att aktierna infordrades. Efter hand som akliebreven kommer in till VPC för växling m.m. skulle brev med det nya beloppet ersätta de gamla. Fömtom de praktiska vinsterna skulle de psykologiska verkningarna hos aktieägarna av kapilalnedsätlningen härigenom sannolikl mildras. För bedömningen av denna metods genomförbarhet synes avgörande vilka olägenheter som kan tänkas till följd av att VPC-aktiebreven under en tid innehåller en felaktig uppgift om det nominella beloppet. Vid etl omedelbarl betraktelsesätt synes några rättsförluster för aktieägarna eller andra därigenom ej kunna uppstå.

Vidare bör prövas om kravet på rättens tillstånd för vinstutdelning under tre är från beslutet om nedsältning av aktiekapitalet behöver upprätthållas i alla situationer. Rätlens prövning motiveras med att aktiekapitalet genom nedsättningen blir mindre än borgenärerna haft anledning räkna med och att bolaget genom nedsättningen, lill borgenärernas nackdel och trots förluster, kan skaffa sig en möjlighel alt dela ul vinst. Bestämmelsen drabbar emellertid även ett bolag som utan förluster och med vinstutdelningsmöjligheter nedsatt silt aktiekapital för anpassning lill börskursen och därvid haft att överföra nedsättningsbeloppet lill reservfond. Della bolag har sålunda efler nedsättningen lika stort bundet egel kapital som före nedsättningen. Det förhållandet att reservfonden kan sägas vara någol mindre hårt bunden till bolagel kan knappasl moiivera all rätlens prövning för vinstutdelning behövs i dessa fall, låt vara att man teoretiski selt kan tänka sig att nedsättningsbeloppet i en framtid används för förlusttäckning. Situationen täcks dessutom av den nya allmänna bestämmelsen om vinstuldelningsbegränsning, nämligen 12 kap. 2§ 2 st. ABL om förbud mot vinstutdelning i strid med god affärssed. Det synes sålunda böra övervägas om lagstiftningen ej kunde ändras så, att rättens lillstånd för vinstutdelning ej erfordrades dä aktiekapitalet utan atl förluslsitualion föreligger nedsätts och nedsättningsbeloppet överförs till reservfond.

8 Sammanfattning

De argument som, sedan organisationerna först aktualiserade frågan 1971, anförts mot en möjlighet att emittera akiier under del nominella beloppet synes vid en närmare analys ej ha sädan bärkraft att de motiverar ett förbud mol sådana emissioner. Tvärtom synes, om aktiebolagslagens system med nominellt belopp på akiier ej vill överges, önskvärt nu införa

Prop. 1979/80: 143 414

en sådan möjlighet för att bryta det dödläge som börsnoteringar under pari medfört under lång tid beträffande ett flertal aktiemarknadsbolags möjligheter att skaffa riskvilligt kapital. Ur borgenärernas synpunkt synes underkursemission närmast vara atl föredra framför nyemission föregången av nedsättning av aktiekapitalet. Vid den senare metoden riskerar man alt snedvridningar uppkommer beträffande bolagens egna bundna kapital. Anledning saknas beträffande underkursemissioner att undanta bolag som ej har täckning för del egna kapitalet. Om det verkliga aktiekapitalet klart redovisas behöver ej föreskrivas att skillnaden mellan det nominella aktiekapitalet och emissionskursen måsle utfyllas omedelbart eller inom viss tid. Möjlighet till utfyllnad bör dock givetvis ges. Ej heller är nödvändigt atl uppsätta gräns avseende hur mycket emissionskursen fär understiga pari, eller några vinstutdelningsbegränsningar efter emissionen. De ingrepp i aktiebolagslagen som erfordras för att möjliggöra underkursemissioner synes relativt begränsade,

1 Norge har, trots all de svenska och norska aktiebolagslagarna lill sina ordalag synes överensstämma på denna punkl, i avsaknad av vägledande motivutlalande underkursemissioner med utfyllnad av bolagets egna medel upp till nominellt belopp nyligen kunnat ske i tvä fall, I Finland har sådana emissioner hittills varit relativt ofta förekommande. Ulan alt närmare motivering givits synes möjligheterna till underkursemission dock inom kort försvinna i Finland då en ny aktiebolagslag, som på denna punkt såväl till lagtext som i viss mån till motiv överensslämmer med den svenska, träder i kraft.

För att nyemission föregången av nedsätlning av aktiekapitalet under vissa omständigheter skall kunna utgöra ell alternativ lill underkursemissioner bör lagändringar vidare övervägas innebärande att aktiekapitalned-sättning i akliemarknadsbolag tillätes ske genom en central registreringsåtgärd utan infordrande av aktiebreven för nedstämpling och alt rätlens prövning av vinstutdelning efter nedsättning av aktiekapitalet slopas om nedsättningen sker ulan att förluslsitualion är för handen och nedsättningsbeloppet överförs till reservfond.

Stockholm den 27 november 1978 Lennart Grabe

Prop. 1979/80:143 415

Bilaga 12

Sammanställning av remissyttranden över skrivelse 1978-12-04 från Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen och Föreningen Auktoriserade revisorer FAR om nyemission av aktier till underkurs m. m.

Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av hovrällen över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Siockholm, Stockholms tingsrätt, bokföringsnämnden, bankinspektionen, Stockholms fondbörs, riksskatteverket, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, slatens industriverk, länsstyrelsen i Stockholms län. Institutet för intern revision. Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska handelskammarförbundel. Svenska revisorsamfundel, Sveriges ackordscentral, Sveriges advokatsamfund, Sveriges aktiesparares riksförbund, Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund. Svenska företagares riksförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redovisningskonsulters förbund och Värdepapperscentralen VPC Akliebolag.

Kommerskollegium har bifogat yllranden av Skånes handelskammare, Stockholms handelskammare och Svenska fondhandlareföreningen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge: Hovrätten tillstyrker atl de frågor som upptagits i organisationernas skrivelse blir föremål för utredning och erinrar om att lösningar bör sökas som inte försvårar det nordiska lagstiflningssamarbetet.

Kammarrätten i Stockholm: Med anledning av remissen vill kammarrätten inledningsvis framhålla att kammarrätten inte i samband med den dömande verksamheten - såvitt nu är i fråga närmast med avseende på skattemålen - gjort erfarenheter som är ägnade atl belysa del problem som aktualiserats i de remitterade handlingarna. Mot den bakgrunden vill kammarrätten anföra följande.

/. Soliditet och kapitalbehov. Kammarrälten delar uppfattningen att soliditeten i svenska börsnolerade företag är alltför läg och alt en förbättring av densamma är utomordentligt angelägen. Uttalanden i fackpressen och uppgifter i företagens årsredovisningar bestyrker delta. Detsamma gäller uppgiften om den ofta alltför låga självfinansieringsgraden. Slutsatsen att tillskott till det egna kapitalel genom nyemissioner framstår som angelägna är därför riktig. I konsekvens härmed måste - säsom organisationerna funnit - förelagens strävanden att återvinna aktiemarknadens stöd för sin finansiering på allt sätt främjas.

2. Börskursens företräde. En omprövning av vissa akliebolagsrätlsliga regler kan vara en väg att främja nyssnämnda strävanden. Del av organisationerna väckta förslaget att slopa det enligt 4 kap I 8 tredje stycket aktiebolagslagen (ABL) gällande förbudet mot underkursemissioner har utan Ivivel vissa förtjänster. Det kan sägas vara ell relativt smidigl säll alt lösa föreliggande huvudproblem och kan sannolikl också i enslaka konkreta fall leda lill önskat resultat. Förslagel är emellertid även behäftat med väsentliga svagheier. Sålunda kan organisationerna knappast anses ha tillfredsställande vederiagl departementschefens av lagutskottet godtagna huvudinvändning mot tidigare förslag av samma innebörd. Departementschefen uttalade i huvudsak (prop 1975:103 s. 223) atl övervägande skäl lalar för aU man i de lägen förslaget avsäg bör ge företräde ål den värdering

Prop. 1979/80:143 416

som börskursen innebär framför företagens bokföringsmässiga värdering enligt reglerna om årsredovisning. I angivna lägen ler sig en anpassning av värderingen till börskursen så mycket naturligare som reglernas huvudsyfte bl. a. är atl förebygga att bolaget redovisar en ställning som är bättre än den verkliga (jfr Nial Om aktiebolag 1948 s, 66), Detta syfte synes bäst kunna nås genom den bedömning av företagets ställning och framtidsutsikter, som såväl äldre som nytilllrädande kapitalägare vid nyemission måste ha enats om. Del ler sig också naluriigt att man i samband med ett kapitaltillskott verkställer en ny och mera marknadsbelonad uppskattning av bolagets resurser. En sådan uppskattning får anses utgöra god finansierings- och redovisningssed i synnerhet för sådana fall då företag bland tillgångarna har stora anläggningar av tvivelaktigt värde.

3. Skydd för borgenärer och aktieägare. Vad organisationerna åberopat i fråga om huvudförslagets inverkan på borgenärernas rätt är i och för sig rikligl och betydelsefullt. Emellertid synes den redovisade undersökningen och argumenteringen ha lagt förhållandevis störte vikt vid denna fråga än vid del spörsmål som i förevarande fall bör vara det väsentliga, nämligen gamla och nytilllrädande aktieägares intressen. Vid en nyemission vänder sig företaget till aktiemarknaden med begäran om kapitaltillskott. Efler detta tillskott skall bolagets akiier - liksom lidigare - kunna omsättas pä marknaden. Det är i båda fallen av synnerlig vikt atl företaget i sin redovisning lämnar riktiga och klara uppgifter om sin ställning. Den i förslaget upptagna tekniken för redovisningen kan icke anses helt motsvara delta krav. På tillgångssidan kan vissa värden - som rätteligen bort nedskrivas - komma att upptas till för höga värden. Pä kapitalsidan kommer att redovisas en post, i förslaget betecknad underkursdifferens, vars funkiion och innebörd torde förbli oklar för andra än experter. Även om underkursemission i praktiken måhända endasl kommer att äga mm i form av sk riktad emission, är likväl den föreslagna lagstiftningen avsedd att vara generellt giltig. Utformningen av regelsystemet måste därför anpassas efter det angivna syftet och de krav detta släller,

4. Alternativ lösning av huvudproblemet. I en vid den remitterade skrivelsen fogad PM 1972-03-20 har ställts frågan hur ett bolag, som befinner sig i den situalionen att dess akiier på börsen noteras under pari skall gä tillväga för att kunna genomföra en kapitalökning. Organisationerna har inte berört den möjlighel all lösa förevarande problem som synes vara inrymd i bestämmelserna i 3 kap, 1 § andra stycket 1 jfrt med samma stycke 3 ABL. Enligt dessa punkter skall bolagsordningen bl a ange om aktier ej skall medföra lika rätt till andel i bolagels tillgångar och vinst. En emission av aktier till underkurs får materiellt sett anses ha samma innebörd som utgivande av preferensaktier med rätt att få viss utdelning utöver den som stamaktieägarna erhållit. Såvitt framgår av lagtext, förarbeten och doktrin möter i formellt hänseende inga hinder mot en sådan lösning (Jfr SOU 1971:15 § 17 och sid. 155, 1944 års lag 9 § 1 mom. tredje st,, Lagberedningens förslag SOU 1941:9 sid. 76 Nial, Om aktiebolag sid, 19), Underiag saknas emellertid för aU bedöma de praktiska, psykologiska och marknadsmässiga förulsältningarna för nyemission enligt hår skisserade metod. Måhända kan den vara värd en närmare undersökning.

5. Prövning av huvudfrågan. Med hänsyn framför allt till frågans bety
delse såväl för de enskilda företagen som för näringslivet i dess helhel
synes den i skrivelsen i första hand ställda frågan böra prövas i hela dess
vidd. Det kan därvid bl, a. vara av intresse att närmare studera det i USA

Prop. 1979/80:143 417

förekommande systemet med "no par value shares". Del bör emellerlid i detta sammanhang påpekas all - om samförstånd mellan de nordiska länderna ej kan påräknas - del måste krävas myckel starka skäl för att frångå de grundprinciper, på vilka de nordiska akliebolagslagstiftningarna med dess betydelsefulla rättslikhet vilar.

6. Den norska och finska metoden. Vad så angår den i skrivelsen därom ställda frågan kan i huvudsak sägas följande. Den i Norge och lidigare i Finland använda metoden, underkursemission med omedelbar utfyllnad av underkursdifferensen från eget kapital, ter sig någol mera tilltalande än den i huvudförslaget inrymda metoden. Mot den norsk-finska metoden kan emellertid invändas atl ej heller denna medför en önskvärd anpassning lill den verklighet, för vilken underkursen är etl uttryck.

7. Nedstämpling av aktier. Elt genomförande av förslaget lill ändring av reglerna angående nedstämpling och utbyte av akiier vid nedsätlning av aktiekapital kan visserligen antas medföra vissa nackdelar. Därmed förbundna fördelar kan emellertid förväntas överväga. Organisaiionernas förslag i denna del synes kunna godtagas.

8. Rättens tillstånd till vinstutdelning. Den föreslagna ändringen i kravet på rättens tillstånd för vinstutdelning under tre år från beslul om nedsättning av aktiekapital synes knappast behövlig för att nå det med förslagel avsedda huvudsakliga syftet. Såvitt framgår av framställningen åsyftar organisationerna att underlätta nyemission av aktier efter nedsättning av aktiekapital. Enligt 6 kap. 5 § andra meningen ABL krävs icke rättens tillstånd för vinstutdelning om aktiekapitalet ökats med minst nedsättningsbeloppet. Förevarande ändrade regel skulle alltså i praktiken bli aktuell endast i fall då det nyemitterade kapitalet understiger det belopp varmed aktiekapitalet nedsatts. Tillräckliga skäl för att för dessa fall slopa kravet på rättens tillstånd till utdelning har inle visats föreligga.

9. Börskursen. Allmänt. Kammarrätten övergår här till en närmare bedömning av organisationernas förslag till lagändring och skälen för denna,

I det remitterade förslaget har organisationerna hävdat att departementschefens ståndpunkt i fråga om värderingen av företaget i det aktuella fallet skulle vara ologisk. Anmärkningen synes mindre väl grundad. Syftet med organisationernas förslag är att förbättra aktiemarknadens funktion. Varje åtgärd i denna riklning bör därför rimligen vara så marknadsinriklad som möjligt. Det ter sig i allt fall från denna utgångspunkt mindre riktigt att i en så väsenllig sak som värderingen i samband med nyemission underkänna marknadens bedömning av företaget och ge företräde ät en på delvis historiska fakta gmndad uppskattning av detsamma.

Ett godtagande av organisationemas uppfattning att värderingen i det aktuella sammanhanget bör kunna ske med ledning av de i 11 kap. ABL intagna reglerna för årsredovisning skulle medföra påtaglig risk för atl anskaffningskostnaden för anläggningar, vid vilka rimligt lönsam drift under överskådlig lid uppenbarligen ej kan påräknas, skulle tillåtas på elt oriktigt sätt påverka värderingen. Föreskrifterna i 4 kap. 20, 21 och 22 §§ ABL om innehållet i emissionsprospekl kan i förevarande hänseende ej anses lämna tillräckliga anvisningar om en med hänsyn till ändrade förhållanden avpassad värdering. Ej heller synes den allmänna föreskriften i 11 kap I § om iakttagande av god redovisningssed - utan förtydligande exemplifiering - i förevarande fall kunna lämna tillräckligt skydd mot felaktig värdering.

Såvitt kammarrätten kan finna skulle ett slopande av förbudet mot 27 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 143. Bilagedel

Prop. 1979/80:143 418

underkursemission innefalla en minskning av del i lagen åsyftade skyddet för den kapilalinvesterande allmänheten.

10. Kvalificerad majorilel för heslut om emission till underkurs. Såsom redan lidigare anföris får en emission av aktier lill underkurs materiellt setl anses ha samma innebörd som ulgivande av preferensaktier med rätl att få viss utdelning utöver den som stamaktieägarna erhållit. För nyemission av akiier med sistnämnda rätt synes krävas beslul av bolagsstämma med sådan kvalificerad majoritet som föreskrives i 9 kap. 15 § andra och tredje slyckena ABL. Eftersom de till underkurs emitterade aktierna fär förutsättas skola äga lika rätt till andel i bolagets vinsl, dvs. få samma utdelning som tillfaller äldre aklieägare trots atl de nytillkommande aklieägarna ej inbetalat hela det belopp pä vilkel aktierna lyder, kan det ifrågasättas huruvida icke ett slopande av förbudet mot emission till underkurs borde förenas med en föreskrift om beslut med kvalificerad majoritet på bolagsstämma,

//. Registrering av aktiekapitalökning. Enligt 4 kap. 12 § tredje stycket ABL fastställes genom registreringen ökningen av aktiekapitalet till belopp som angetls i första stycket samma lagrum, dvs. det sammanlagda nominella beloppet av tecknade och tilldelade nya akiier. (Jfr lagberedningens förslag till förutvarande aktiebolagslag, SOU 1941:9 s. 205: Aktiekapitalet skall sä snart registrering skelt i anledning av anmälan anses ökat med sammanlagda beloppet av de aktier som anmälts vara tillfullo inbetalda.) Ett godtagande av organisationernas förstahandsförslag om rält att verkställa emission till underkurs aktualiserar ett krav på ändring i reglerna för registrering. Det bör givetvis icke ifrågakomma atl större aktiekapital registreras än del som verkligen inbetalats. Här uppkommer emellertid då olägenheten att räkenskapema och därmed också de offentliga balansräkningarna kan upptaga elt högre aktiekapital än det registrerade. Detta kan hos allmänheten ge upphov till misstro såväl mot rättsordningen som mot de aktuella företagen.

12. Redovisningen. Begreppet underkursdifferens. Enligt promemorian skulle i balansräkningen under mbriken "aktiekapital" avräknas en posl benämnd "underkursdifferens". Den valda tekniken kan för den mindre initierade läsaren ge upphov till osäkerhet och missförstånd ifråga om postens innebörd och funktion. Även med hänsyn lill önskemålet om slörsia möjliga enhetlighet i redovisningstekniken olika nationer emellan inger förslaget i denna del betänkligheter.

13. Redovisningen. Skyddet för borgenärer. 1 fråga om borgenärsskyddet har intresset i promemorian ensidigt inriktats på de borgenärer vars rält skyddas av reglerna i 6 kap. ABL om nedsättning av aktiekapital. Emellertid kan även andra borgenärers rätt - exempelvis nytillkommande leverantörer till företag - beröras av en nyemission till underkurs. Säsom tidigare anförts kan nämligen finansieringslekniken i konkreta fall leda till redovisning av en ställning som är bättre än den verkliga och detla trots att bolaget ej har framtidsutsikter som ter sig särskilt ljusa.

14. Redovisningen. Behov av förlusttäckning. I promemorian upptas mbriken " Bolag med börskurs under pari med täckning för aktiekapitalet". Därmed måsle lydligtvis avses att täckning föreligger enligt ABLs regler för årsredovisning (11 kap). I promemorian konstateras i fråga om det diskuterade nedsättningsalternativet bl.a. att nedsättningen av aktiekapitalet i detta fall inte föranletts av något behov av förlusttäckning. Detta är riktigt endast om man godtar historiska fakta som väsenllig grund för

Prop. 1979/80:143 419

värderingen. Skulle man i sammanhanget fästa något väsentligt avseende vid börsens bedömning kan bilden i det konkreta fallet bli en annan. Börskursen kan ju bero på att företagel har vissa anläggningar, vid vilka man av skilda skäl icke kan påräkna lönsam drift. I dessa fall föreligger ofta i realiteten behov av förlusttäckning.

15. Redovisningen. Eget bundet kapital. I promemorian anförs bl.a. "Den av organisationerna föreslagna modellen för underkursemissioner tillgodoser kravet på korrekt redovisning av det egna bundna kapitalet". Detta påslående är riktigt om underkursen huvudsakligen beror på mera tillfälliga fluktuationer på börsen, men kan ej ens vid etl mycket formellt betraktelsesätt anses riktigl till den del börskursen beror på exempelvis strukturförändringar eller på större felinvesteringar. Sådana omständigheter kan dessvärre antas föreligga för i alltfall några av de företag för vilka den föreslagna finansieringsmetoden skulle kunna bli akluell.

16. Redovisningen. Konsekvensen i regelsystemet. I promemorian hävdas att man med utgångspunkt frän departementschefens uppfattning om börskursens innebörd borde kräva att bolagen i anslutning till fluktuationerna i aktiernas börskurs skulle skriva upp resp skriva ned del egna kapitalet med motsvarande ändringar pä tillgångssidan. Denna uppfattning saknar bärkraft. Det får anses vara i sin ordning att en särskilt omsorgsfull prövning av bolagets framtidsutsikter och därmed av dess ställning sker i anslutning lill en nyemission. En sådan prövning får anses överensstämma med god finansieringssed. En lämplig anpassning lill aktiemarknadens bedömning bör då verkställas. Däremot ställer regeln i 11 kap. I § ABL jfrt med 2 § bokföringslagen om iakttagande av god redovisningssed självfallet inga krav på en värdering grundad på kontinuerlig anpassning till börskursen.

17. Redovisningen. Konsekvens och verklighetsanpassning. Det är i och för sig riktigt att ABLs regelsystem för värdering är konsekvenl uppbyggt. Även den i 13 kap. 2 § omnämnda likvidationsbalansräkningen skall upprättas med hisloriska fakta såsom grund. (Jfr SOU 1971:15 s. 328.) Emellertid torde man vid upprättandet av en likvidationsbalansräkning icke kunna komma ifrån att samlidigt beakta regeln om iakttagande av god redovisningssed. I enlighet med denna regel bör exempelvis värdelösa anläggningar hell bortskrivas och värdet av tvivelaktiga tillgångar nedskrivas. ABL - som i ett flertal lagrum hänvisar till bokföringslagen - bygger alltså ej på ett huvudsakligen formalistiskt betraktelsesätt. Tvärtom bör ABL tolkas så att den eftersträvar största möjliga och rimliga anpassning till verkligheten. En sådan anpassning bör tid efter annan komma till stånd under ett förelags utveckling. Ett av de lämpligare tillfällena till en sådan anpassning är vid tillförseln av nytt kapital till företaget. Det är då - utom möjligen i särskilda undantagsfall — svårt att frånkänna aktiemarknadens omdöme en väsentlig betydelse vid bedömningen.

Kammarrälten har i detta sammanhang inte ansett sig ha anledning att gå in pä de skatterättsliga problem som möjligen kan aktualiseras. Detta är någol som bör anslå till dess atl mera preciserade lagändringsförslag framlagts. Kammarrätten vill till sist framhålla att av ovan anförda synpunkter framgår atl kammarrätien inle funnil anledning all molsätla sig all den av organisationerna väckta frågan görs till föremål för en fömtsättningslös prövning inom justitiedepartementet.

Prop. 1979/80:143 420

Stockholms tingsrätt: Tingsrätten förstår, att det i dagens ekonomiska situation kan finnas intresse hos olika företag all öka silt kapital genom emission till underkurs.

För att möjliggöra emission till underkurs fordras åndringar i aktiebolagslagen. Man kan då gå fram på två vägar.

En möjlighet är att i enlighet med andrahandsyrkandet i den remitterade framställningen bestämma, att den underkursdifferens som uppkommer omedelbart skall utfyllas frän medel, som står till bolagets förfogande. Begreppet nominellt värde på aktie får då samma belydelse som f. n. och frågan om vinstutdelningsbegränsning efter underkursemission behöver inte bli aktuell. Detla är den enklaste möjligheten rent lagstiftningsmässigt sett och medför, alt man inte behöver använda sig av två slags aktiekapitalsbegrepp i aktiebolagslagen.

Den andra möjligheten är att i enlighet med förstahandsyrkandet i den remitterade framställningen tillåta emission till underkurs ulan samtidig utfyllnad upp till nominella värdet, Detla skulle medföra att del i aktiebolagslagen skulle komma atl finnas två slag av aktiekapital, dels ett nominellt, som utgör summan av aktiernas nominella värden, dels ett verkligt, som utgör det nominella värdet minus underkursdifferensen. Man mäste då reglera vilka bestämmelser i aktiebolagslagen som skall knytas till de olika funktionerna. Tingsrätien har inte sett någon anledning att göra en genomgäng av samtliga bestämmelser i aktiebolagslagen utan nöjer sig med atl påpeka att exempelvis föreskriftema i I kap. 1 § 2 st, 2 p. och 2 kap, 2 § bör anknyta till det nominella aktiekapitalet och föreskrifterna i 12 kap. 4 § samt 13 kap. 2 § till det verkliga aktiekapitalet. Om nedsätlning av aktiekapitalet eller nyemission sker beträffande aktiebolag med underkursdifferens, påverkas såväl det nominella som det verkliga aktiekapitalet.

Eftersom flertalet av aktiekapitalels rättsverkningar lorde böra knytas till det verkliga aktiekapitalet förefaller del lämpligl alt, ungefär som föreslås i den till framställningen till justitiedepartementet fogade promemorian, införa en allmän beslämmelse i aktiebolagslagen av innebörd att med aktiekapital skall förslås det nominella aktiekapitalet i förekommande fall minskat med underkursdifferens, om annat inte föreskrivs. Begreppet underkursdilTerens bör också definieras i lagen.

Det är enligt tingsrättens mening angeläget att uppgifler om aktiebolags aktiekapital är lätt tillgängliga. I den lill framställningen fogade promemorian föreslås att nominellt aktiekapital, underkursdifferens och verkligt aktiekapital skall redovisas i bolagels räkenskaper. Uppenbart bör införas en föreskrift om detta i aktiebolagslagen. Tingsrätten vill dessutom föreslå att uppgift om underkursdifferens intas i aktiebolagsregistret och redovisas på utdrag ur registret lillsammans med uppgift om det nominella aktiekapitalet.

Tingsrätten delar den i promemorian framförda uppfattningen att det saknas anledning att införa begränsning av rätt till vinstutdelning efter nyemission till underkurs. Om begreppet aktiekapital, som föreslagits, i fortsättningen skall betyda nominellt aktiekapital minus underkursdifferens behövs ingen lagändring för att sådan utdelning skall vara tillålen.

Det kan inte uteslutas atl elt system med tvä olika aktiekapitalsbegrepp kan leda till missförstånd. I den remitterade skrivelsen begärs att frågan om tillåtande av emission till underkurs fömtsättningslöst skall prövas inom justitiedepartementet. Tingsrätten ser ingen anledning att motsätta sig en sådan prövning. 1 den lill framställningen till departementet fogade promemorian men inte i själva framställningen har frågan tagits upp att

Prop. 1979/80:143 421

slopa kravet på att aktie skall åsättas nominellt belopp. Tingsrätien menar atl det kan finnas skäl som talar för att man i första hand inom departementet prövar om man inte bör slopa kravet på att aktie skall åsättas nominellt värde. Redan detta begrepp kan ju leda till missförstånd.

I framställningen till departementet begärs att oberoende av hur frågan om emission till underkurs löses ändring skall ske i aktiebolagslagen, som medför att vid nedsättning av aktiekapital akliebreven inte skall behöva infordras för nedstämpling eller utbyte. Det finns enligt tingsrättens mening starka praktiska skäl, som talar för detta. En sådan ändring innebär emellertid ett första steg mot slopande av kravet på nominellt värde för aktie. Detta talar också för att frågan om nominellt värde på aktie utreds i hela dess vidd.

Vidare yrkas i framställningen till departementet atl del nuvarande kravet på rättens prövning av vinstutdelning efter nedsättning av aktiekapitalet under tre är efter nedsättningen skall slopas, om förlustsituation inte föreligger och nedsättningsbeloppet överförs till reservfond. Tingsrätten, som då och då prövar framställningar om tillstånd till vinstutdelning efter nedsättning av aktiekapital, har ingen erinran mot den föreslagna ändringen.

Bokföringsnämnden: Nämnden skall enligt sin instruktion främja utvecklingen av god redovisningssed i Sverige. Frågorna om att i aktiebolagslagen införa en bestämmelse som medger nyemission av aktier till underkurs i "akliemarknadsbolag" resp. nedsättning av aktiekapitalet i "aktiemarknadsbolag" genom central regislreringsåtgärd utan infordran av aktiebreven för nedstämpling eller utbyte berör enbart indirekt företagens redovisning. Nämnden lar därför inte ställning till om nyemission av aktier till underkurs resp, förenklad nedsättning av aktiekapitalet skall tillåtas,

I hemställan presenteras två metoder för nyemission av aktier till underkurs nämligen

- nyemission av aktier varvid underkursdifferensen antingen kvarstår eller utfylls genom överföring av fria eller bundna fonder omedelbart eller inom viss tid,

- blandad ny- och "fond"emission varvid antingen underkursen utfylls med fria alternativt bundna fonder eller att mot samma emissionskupong erhålls t, ex. två aktier mot betalning av aktiernas nominella belopp samt en fondaklie.

Om nyemission av aktier till underkurs i "aktiemarknadsbolag" tillåls har bokföringsnämnden följande synpunkter på redovisningen därav i företagens årsredovisning.

Nyemission av aktier med kvarstående underkursdifferens. Enligt nämndens bedömning kan redovisning i balansräkningen av underkursdifferens leda lill svårigheter vad gäller förståelsen av postens innebörd samt storleken av företagels aktiekapital. Nämnden anser därför att nettoredovisning av aktiekapitalet, dvs. alt det till underkurs emitterade aktiekapitalet upptas till inbetalt belopp, i balansräkningen är att föredraga framför bmttore-dovisning, dvs. att det lill underkurs emitterade aktiekapitalet upptas till nominellt belopp samt att underkursdifferensen redovisas i separat posl i balansräkningen. 1 not bör i förekommande fall upplysning lämnas om hur många akiier som emitterats till underkurs samt totala beloppet av underkursdifferensen. Aktiekapitalposten kommer vid nettoredovisning inte längre att visa det nominella värdet av emitterade akiier ulan en blandning av nominellt värde och inbetalat belopp. Nackdelen härmed torde dock 28 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 143. Bilagedel

Prop. 1979/80: 143 422

enligt nämndens bedömning uppvägas av alt missförstånd om aktiekapitalets storlek inle lika lätt kan uppstå.

Blandad ny- och 'fond"emission. Den blandade ny- och "fond"emis-sionen företer stora likheter med i Sverige tillämpade metoder för ökning av aktiekapitalet. Del lorde underlätta förståelsen av vad nyemission av aktier lill underkurs innebär. Genom alt välja denna melod lorde missförstånd om aktiekapitalets storlek inte uppstå.

Ytterligare fördelar är dels att någon ny balanspost inte införs, dels atl del till utfyllnad använda kapitalet binds hårdare. Avsättningen lill reservfond kommer vidare att vara minst lika stor som då kvarstående underkursdifferens redovisas. Om "fond"emissionen skett genom ianspråklagande av reservfond kommer avsättning lill reservfond atl behöva ske under en längre lidsperiod än om kvarstående underkursdifferens redovisats.

Nedsättning av aktiekapital innan nyemission av aktier företas i aktiebolag utan redovisad förlust. Nämnden vill vidare peka på vissa informationsproblem som kan uppslå vid den i propositionen 1975; 103 Aktiebolagslag m.m. nämnda och av organisationerna tillbakavisade lösningen med nedsätlning av aktiekapital innan nyemission av akiier företas i akliebolag i vilka börskursen är lägre än pari och som inte har redovisad föriusl.

Nedsättningen av aktiekapitalet är för dessa företag enbart en renl bokföringsleknisk överföring. Varken slorieken av företagets lillgångar, det bundna eller fria egna kapitalet förändras härav. Aktieägarna upplever trots del ofta all "värdel" av deras aktier har minskat. Detla kan leda till svårigheter vad gäller att genomföra en lyckad nyemission. Vidare lorde svårigheter kunna uppstå med försäljning saml erhållande av leverantörs-krediter.

Nedsättningen av aktiekapitalet kan vidare göras verkningslös. Det tidigare till reservfonden överförda beloppel kan föras lillbaka lill aktiekapitalet genom fondemission antingen i samband med eller efter nyemission. Den i propositionen 1975; 103 aktiebolagslag m.m. föreslagna lösningen skulle således enbari leda till merarbeie och kosinader som inle motsvaras av någon nytta eller mervärde för företaget samt troligtvis leda till andra ekonomiska svårigheler för företagel och dess aklieägare.

Bankinspektionen: Inspektionen kan instämma i organisationernas uttalande att del är otillfredsställande om aktiebolagsrättsliga bestämmelser av formell karaklär tillåts förhindra för sysselsällning och utveckling nödvändiga kapitaltillskott från aktiemarknaden. Behovet av en omprövning av förbudet mot underkursemissioner påvisas ocksä av organisationerna. I fråga om de prakliska möjligheterna att tillgodose detta behov fär inspeklionen anföra följande.

Organisationerna diskuterar systemet med nominellt belopp med utgångspunkt från aktiebolagsutredningens uppfattning att förekomsten av etl nominellt värde kan föranleda missuppfattning hos allmänheten om aktiens verkliga värde men all en övergång till ett icke nominellt system skulle nödvändiggöra nya, ganska komplicerade regler. Organisalionerna påpekar att systemet med nominellt belopp är en i värt land hävdvunnen lagleknisk metod som kan vara praktisk därför all vissa regler enkelt kan byggas kring detta system säsom utdelningsbegränsningar och likvidalionsplikt. Organisationerna utgår därför frän alt lagstiftaren för närvarande inte är beredd att överge systemet med nominellt belopp. Inspektionen anser för sin del atl systemet med nominellt belopp bör bibehållas. Organisationerna visar pä ett enligt inspektionen övertygande sätt all emission lill

Prop. 1979/80: 143 423

underkurs inte innebär någon försämring för borgenärernas del jämförl med nedsältningsfallet liksom inle heller för de anställdas del. När del gäller bolag med börskurs under pari utan full läckning för aktiekapitalet kan de gamla aktieägarna någol missgynnas av underkurs jämförl med nedsättning. Som organisationerna anför är det dock aktieägarna som bestämmer om de vill genomföra en underkursemission eller ej.

Organisationerna tar ocksä upp och diskuterar börskurserna som mätare på bolagens finansiella ställning. Inspeklionen delar organisationernas uppfattning atl börskursen lever siu eget liv i förhållande lill aktiebolagslagens skyddsregler och all det i och för sig inte är märkvärdigare all aktierna på börsen värderas över pari än under pari. Inspektionen kan sålunda instämma i all lagstiftningen blir inkonsekvent om börskursen skall anses ha förelräde endast i det läget att den understiger pari.

Inspeklionen anser sammantaget all den inle bör motsätta sig en lagändring som innebär all underkursemission tillåts i aktiemarknadsbolag. Organisationernas förslag innebär emellerlid också dels all någon utfyllnad av underkursdifferensen inle skulle behövas göras, dels alt någon nedre gräns för underkurs inte skulle uppställas.

Inspeklionen anser för sin del atl utfyllnad måste ske så snarl det är möjligt och i vart fall innan utdelning sker. Organisationernas diskussion om att införa en ny term "verkligt aktiekapital" synes knappast övertygande. En snabb utfyllnad ansluter ocksä bäsl till systemet med nominellt värde på aktien. Vidare framgår av organisaiionernas skrivelse alt de flesta företag som i dag har sina aktier noterade under eller invid pari är i stånd att göra en omedelbar utfyllnad. Med inspektionens förslag krävs inle heller någon gräns för underkursen.

Organisationerna hemställer ocksä om formella förenklingar i samband med nedsältning av akliekapitalet i aktiemarknadsbolag. En sädan förenkling gär ut på att aktiekapitalnedsällning skulle kunna ske genom en cenlral regislreringsåtgärd utan att aktierna infordras. Som organisalionerna anför blir avgörande för bedömningen av om man kan genomföra en sådan melod vilka olägenheter som kan länkas till följd av atl VPC-aktiebreven under en tid innehåller en felaktig uppgift om det nominella beloppet, Inspeklionen delar organisationernas uppfattning alt några rättsförluster för aktieägare och andra därigenom inle synes uppstå. Den har sålunda ingen erinran mol den föreslagna ändringen.

Med den tolkning som organisalionerna gör av 12 kap. 2§ 2 st. ABLom förbud mot vinstutdelning i strid med god affärssed är inspektionen beredd att godta atl kravet på rättens prövning av vinstutdelning inte behöver gälla när nedsätlning av aktiekapitalet inle skett för atl läcka förluster utan för all åstadkomma en anpassning lill börskursen.

Stockholms fondbörs: Det svenska näringslivel står inför en period som kommer att kräva stora tillskott av riskvilligt kapital lill förelagen. Detta är ett villkor för att expansionsmöjligheter skall kunna lillvaratas samtidigt som omfattande strukturella förändringar blir nödvändiga. För det övervägande flertalet börsföretag är f. n. soliditeten alltför låg varför del kan bli nödvändigt alt företagens egna kapital fortsättningsvis växer fortare än skulderna. Det är osannolikt att förelagen helt eller till övervägande del själva kommer att kunna generera dessa tillskott lill det egna kapitalet ur vinsterna. Tillförseln utifrån måsle öka. En utveckling i enlighet med rådande ekonomisk-politiska planer och förväntningar innebär att börsföretagen kommer all behöva göra nyemissioner pä marknaden.

Huruvida förelagen verkligen kan genomföra nyemissioner beror givet-

Prop. 1979/80:143 424

vis på hur avkaslningsulsikterna för del i förelagel investerade kapitalet bedömes av företagets befintliga eller nytillkommande aktieägare. Utvecklingen av vinster, utdelningar och kurser har under senare är inle varil gynnsam för nyemissioner. Del kraftiga fallet för så goll som samtliga på börsen noterade aktier torde bl.a, kunna förklaras av aktiers låga avkastning efter skatt i förhållande till alternativa placeringar, l.ex. i form av obligationer eller fastigheter - en relation som etl storl anlal placerare räknar med som bestående. För ett antal företag, främst sådana som inställt utdelningen, har börskursen noterats under pari. För atl en nyemission i ett sådant läge skall vara genomförbar krävs det att del finns gamla eller nytillkommande aklieägare som dels vägar tro på atl förelaget i en framtid kan ge tillfredsställande avkastning, dels finner den erbjudna teckningskursen attraktiv. För att det sistnämnda skall vara fallel mäste kursen ligga ett stycke under börskursen. Emissionskursen måste sättas så att den tillsammans med förväntad utdelning kan väntas tillfredsställa rådande avkastningskrav.

Om det finns placerare som är villiga att genom en underpariemission tillföra ett företag nytt kapital, i del läge företaget befinner sig i, finns del enligt börsstyrelsens uppfattning inga skäl för att lagen skall hindra detta. Organisationerna har i promemorian på ett övertygande säll visal att en emission till underkurs inte försätter vare sig borgenärer eller anslällda i ett sämre läge än det som rådde före emissionen.

Den föreslagna ändringen bör genomföras. Detta ökar antalet alternativ för företagens finansieringspolitik. Företagen torde sannolikl även i fortsättningen ha betänkligheter mot att göra nyemission vid låga kurser. Underkursemissioner skulle måhända i en del fall lämpligen kunna ske i form av riktade emissioner, i den mån de befintliga aktieägarna inte utnyttjar sin företrädesrätt.

Lagändringen bör utformas sä att den även kommer att gälla konvertibla skuldebrev med konverteringskurs under aktiernas parivärde.

Förslaget om förenklat förfarande vid nedsältning av aktiekapitalet tillstyrkes,

Riksskatteverket: Verket, som enbart granskat förslagets skatlemässiga konsekvenser, finner att det inte föreligger skatlemässiga hinder för införandet av de ändringar som föreslagils.

Kommerskollegium: Kollegiel finner i likhet med organisationerna att det är angeläget att underlätta för aktiebolag att genom nyemission kunna erhålla erforderligt kapitaltillskott även i de fall bolagets aktier noteras lill en kurs invid eller under pari. 1 framställningen presenteras tre vägar härför nämligen underkursemission med kvarstående underkursdifferens, underkursemission med omedelbar utfyllnad av differensen samt nedsättning av aktiekapitalet ulan nedstämpling.

/. Underkursemission med kvarstående underkursdifferens. Kollegiet delar i och för sig organisationernas uppfattning att ett system med underkursemissioner utan utfyllnad av differensen inte på något sätt skulle försämra borgenärernas ställning eller på annat sätt rubba skyddsvärda intressen. Tvärtom kan anföras att ett införande av meloden skulle kunna bidra till all den på många håll rådande föreställningen om del nominella aktiekapitalet som etl uttryck för bolagels solvens skulle ersättas med ett mera realistiskt betraktelsesätt där intresset mera riktade sig mot bolagets hela egna kapital i olika former.

Emellerlid innebär ett införande av denna typ av emission etl radikalt brott med det nu rådande systemet med ett aktiekapital vars slorlek be-

Prop. 1979/80:143 425

stäms av aktiernas nominella belopp. Ett flertal grundläggande principer inom aktiebolagsrätten - exempelvis likvidationspliktsreglerna - vilar i själva verket på denna princip. Kollegiet vill mot bakgmnd härav förespråka att den nu aktualiserade metoden tas upp lill bedömning i samband med en mera allmän översyn av hela aktiekapitalsbegreppet och därmed sammanhängande frågor.

2. Underkursemission med omedelbar utfyllnad. Detta förfaringssätt
synes slå i bälire överensslämmelse än del ovan nämnda med rådande
föreställningar om ett av aktiernas nominella belopp bestämt aktiekapital.
Kollegiel kan i och för sig tillstyrka all en dylik emissionsmöjlighel införs
redan nu. Det bör i sammanhanget dock påpekas att organisationernas
framställan på denna punkt inte är alldeles klar. Den melod som nämns i
promemorian och som innebär att två aktier kan erhållas mot samma
emissionskupong, den ena mot betalning av aktiens nominella belopp och
den andra gratis, synes således i princip utgöra en vanlig kombinerad
nyemission och fondemission mot vilken redan idag inga hinder gäller.

3. Nedsättning av aktiekapitalet utan nedstämpling m. m. Kollegiet har
ingen erinran mol förslagel att i VPC-anslutna bolag akliekapitalet skall
kunna nedsättas genom en central registreringsåtgärd utan infordrande av
aktiebreven för nedstämpling eller utbyte. Självfallet bör dock en sådan
ordning förbindas med obligatorisk information till alla registrerade ak
tieinnehavare och ett system för etl så snabbt utbyte som möjligt av gamla
aktiebrev mot nya.

Vad slutligen gäller förslaget att slopa rättens prövning av vinstutdelning under tre år efler nedsällning av aktiekapitalet - om nedsättningen sker utan att föriustsituation föreligger enligt bolagets balansräkning och nedsättningsbeloppet överförs till reservfond - delar kollegiet uppfattningen att rättens prövning i dessa fall innebär en onödigt omfattande omgång. Däremot är kollegiet tveksamt till att nu avskaffa varje form av prövning. Att balansräkningen ej visar att föriustsituation föreligger - varmed torde avses att bolaget ej börjat lära pä aktiekapitalet - kan inte i detta sammanhang sägas vara en tillräcklig garanti för bolagets ekonomiska stabilitet. Ett sätt att tillgodose önskemålet om förenkling vore att frågan om tillstånd till vinstutdelning i de nu aktuella fallen prövades i administrativ ordning -förslagsvis av kommerskollegium som redan ålagts handhavandel av ett flertal olika tillståndsfrågor enligt aktiebolagslagen. Utan alt här utveckla frågan närmare kan i sammanhanget finnas skäl att peka pä den förenkling det skulle kunna innebära om frågor enligt exempelvis 6 och 14 kap. aktiebolagslagen prövades i administrativ ordning istället för som nu i rättslig ordning.

Skånes handelskammare: Till stöd för sin hemställan har organisationerna bifogat en promemoria vari en gmndlig genomgång av frågan om underkursemission presenteras. Handelskammaren har inte funnit anledning till erinran mot det resonemang som förs i promemorian. Att frågan om underkursemission fått ökad aktualitet genom senare års låga börskurser synes uppenbart. De invändningar som lidigare rests mol tanken på underkursemissioner vederläggs på ett övertygande sätt i promemorian. Av särskilt värde är enligt handelskammarens mening den jämförande sludien mellan effekterna av en underkursemission och en nedsättning av aktiekapitalet kombinerad med nyemission, den möjlighet som närmast står till buds i dag. Härav framgår att underkursemission i flera fall bättre torde kunna skydda det bundna kapitalet och innebära ett siarkare incitament för framtida lönsamhel än en nedskrivning av aktiekapitalet. Bl. a. av det

Prop. 1979/80:143 426

skälel synes underkursemission ocksä vara alt föredraga från borgenärssynpunkl. Som framhålls i promemorian synes del även ur de anslälldas synvinkel vara invändningsfriti att öppna möjlighet lill underkursemission. Del är svårl att ha nägon bestämd uppfallning om i vilken utsträckning underkursemission skulle komma att utnyttjas. Även om den praktiska användningen skulle visa sig relativt begränsad är detla dock ingel skäl att inte öppna möjligheten för denna finansieringsform.

Handelskammaren anser således i likhei med organisalionerna att frågan om underkursemission nu bör tas upp lill prövning i departementet med sikte på alt snarasl kunna framlägga elt förslag. Handelskammaren vill härvid erinra om atl riksdagen, dä frågan vid riksmölel 1977/78 var uppe till prövning, ulialade alt frågan skulle få prövas i annat sammanhang än i det dä akluella lagstiftningsärendet. Riksdagens ställningstagande vid det tillfället synes i icke oväsentlig grad ha sammanhängt med en ovilja att sä snart efter den nya aktiebolagens införande göra en förändring pä denna punkl. Del kan noteras att frågan ånyo väckts motionsvägen vid föregående riksmöte och att della molionsförslag nu är under remissbehandling. Tiden borde nu vara mogen för att genomföra denna förändring av akliebolagslagen.

Stockholms handelskammare ansluter sig till de synpunkier som Skånes handelskammare har framfört.

Svenska fondhandlareföreningen tillstyrker framställningen.

Patent- och registreringsverket: Patentverket anser att en väl planerad och genomförd riktad emission till underkurs kan ge det önskvärda resultatet att ett företag med finansieringsproblem tillförs det kapital som är nödvändigl för att tillfredsställande stärka dess soliditet och ge företaget ökad tilltro bland finansiärer på den öppna marknaden.

En säker bedömning av behovet av den föreslagna lagändringen kräver emellertid en klarare bild av de nuvarande kapitalanskaffningsmöjligheterna och deras prakliska värde. Inte minst förutsälter ell slutgiltigt ställningstagande en ulvärdering av erfarenheterna i länder med en ordning likartad med den som nu föreslås. Den praxis som tillämpats i Norge och Finland är här av särskilt intresse.

Om det i skrivelsen framlagda förslaget läggs till grund för lagstiftning bör enligt patentverkets mening särskild uppmärksamhel ägnas vissa ännu ej klarlagda frågor rörande definitionen av del lagtekniska begreppet aktiekapital och de rättsverkningar akliebolagslagen knyter till detta.

Ur renl registreringsteknisk synvinkel har patenlverket ingen invändning mot den regel organisationerna föreslår.

Patentverket ställer sig tveksamt till förslaget att nedsättning av aktiekapitalet i aktiemarknadsbolag skall kunna ske medelst en central registreringsåtgärd. En regel av nämnda innehåll kan i vissa fall skapa oklarhet om värdet hos en aktie, vars nominella belopp nedsatts men som ännu ej nedstämplats. Säsom organisationerna också påpekar har den omständigheten alt de allra flesla börsnoterade aktiebolag är anslutna till Värde-papperscenlralen avsevärt förenklat den praktiska hanleringen, varför behovet av den föreslagna åtgärden ej längre förefaller lika slort.

Organisationerna har vidare föreslagit att stadgandet om obligatoriskt tillstånd från rätten vid vinstutdelning inom tre år efler nedsätlning av aktiekapitalet för avsättning till reservfond bör upphävas för det fall att förluslsitualion enligt balansräkningen ej föreligger. Patenlverket finner det svårt att, utifrån det redovisade materialet och de erfarenheter verkel har av lillämpningen av gällande beslämmelser, bedöma tänkbara olägen-

Prop. 1979/80:143 427

heler av atl man borttager del moment av offentlig insyn som nuvarande regler innefattar. 1 den mån nuvarande ordning vid en närmare granskning visar sig vara etl hinder för en sund form av kapitalanskaffning i företag som har tillgångar som till fullo motsvarar skulderna, har patenlverket emellertid inget atl erinra mol ell bifall till förslaget i denna del.

Slalens industriverk: I ABL 2 kap. 2 § stadgas "att belalning för aktie får ej undersliga det belopp på vilket aktien skall lyda (nominella beloppet)". De huvudsakliga argument som frän justitiedepartement och riksdagens lagutskott framförls mot en ändring av nuvarande lagstiftning är följande:

— Det prakliska behovet är litet

Industriverket anser, med anledning av de senaste årens krafiiga kurssänkningar, atl behovet av denna finansieringsform är betydligt större än då lagutskottet lämnade sitl betänkande 1975/76:4. Kurssänkningarna har medfört alt etl stort antal aktiemarknadsbolag för närvarande har börskurser som ligger invid eller väsentligl under pari.

- Andra finansieringskällor slår till buds

Indusiriverkel vill framhålla atl de övriga finansieringskällor som kan komma i fråga för företag med börskurs invid pari, ej blivit tillräckligt behandlade i organisationernas PM.

En rad finansieringsformer har ställts lill näringslivets förfogande genom 1973 års partiella reform av aktiebolagslagstiftningen. Syftet med de då införda reglerna om konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt till nyleckning saml konvertibla preferensaktier var just alt trygga näringslivets kapitalförsörjning och förbällra företagens möjligheter att pä sikt förstärka det egna kapitalel.

Konvertibla skuldebrev är en alternativ finansieringsform för förelag med börskurs invid eller under pari.

Med skuldebrev uppnås dock inte omedelbart en försiärkning av företagets soliditet, detta sker först dä konvertering till akiier ägt rum.

Vid en nyemission av akiier sätts emissionskursen som regel väsentligl under gällande börskurs - della dels för att ha marginal i händelse av kursfall pä aktien dels ocksä för att göra nyleckningserbjudandet atlraktivi så all nyemissionen verkligen kommer till stånd.

Konverteringskursen för konvertibla skuldebrev behöver dock inle dras ner lika kraftigt, dä åtskilliga fördelar existerar jämfört med en aktie. Är fördelarna hos skuldebrevet särskilt framträdande kan det till och med vara möjligt att fastställa konverteringskursen till ett högre belopp än aktuell aktiekurs. Konvertibla skuldebrev kan ur placerarens synvinkel vara fördelaktigare än aktier då dessa erbjuder ett "golv" för kursfall, har etl bättre läge i händelse av konkurs saml ger en högre och säkrare förräntning än aktier.

Fördelarna för del läntagande företagel ligger främst i att del möjliggör lägre kapitalkostnader än altemativet nyemission. Räntekostnaderna på länet är avdragsgilla för företaget och efter konvertering lill aktier finns rätten lill Anell-avdrag. Eftersom konverteringskursen kan sältas högre än emissionskursen vid omedelbar aktieemission, kan företagel vid emittering av skuldebrev dra lill sig ett visst givet belopp med färre antal utgivna aktier än vid ordinär emission.

Konvertibla skuldebrev är enligt industriverket en bra alternativ finansieringsform för företag med låg aktiekurs.

Prop. 1979/80:143 428

- Skyddet för bolagets borgenärer, anställda och aktieägare
Reglerna om förbud mol underkursemissioner har uppställts till skydd

för borgenärer, aktieägare och anställda i syfle att säkerställa alt bolaget vid nyemission verkligen tillförs reella lillgångar som minst uppgär till kapitalökningens belopp.

Den av organisationerna föreslagna modellen för underkursemissioner utgår ifrån att det egna bundna kapitalet redovisas på etl rättvisande sätt. En negativ post motsvarande skillnaden mellan emissionskursen och det nominella beloppet redovisas i anslutning till det nominella aktiekapitalet. Bolagets verkliga aktiekapital anges därvid klart som det nominella aktiekapitalet med avdrag för den negativa posten "underkursdifferens".

Den föreslagna modellen tillgodoser enligt industriverket kravet på korrekt redovisning av det egna bundna kapitalel. Det bör dock i lag föreskrivas att underkursdifferensen skall utfyllas omedelbart eller inom viss tid.

Industriverket instämmer vidare i organisationernas bedömning att skyddet för borgenärer, aktieägare m. fl. ej åsidosätts i jämförelse med alternativet nedsättning av akliekapitalet med åtföljande nyemission,

— Börskursen ger den mest rättvisande bilden av bolagets ställning
Lagutskottet anser i sitt betänkande 1975/76: 4 alt man bör ge företräde

ät den företagsvärdering som börskursen innebär, LU anser atl i aktiemas matematiska värde finns betydande osäkerhet.

Det faktum att börsen avspeglar företagens värde, dvs, summan av framtida förväntningar på vinstutdelning och utdelningspolifik, är endast korrekt i det fallet det finns en "effektiv" börs.

Sammanfattning

Industriverket anser det vara ytterst angeläget att en förstärkning av de svenska förelagens soliditet kommer till stånd. Förelagen är i slort behov av nytt riskvilligt kapital. Tillskott behövs för alt stärka konkurrenskraften geniemot utländska företag och få till slånd den exportökning som är nödvändig för all återställa balansen i vår utrikeshandel. Dessutom behövs riskvilligt kapital för att främja industriell produktutveckling inom företagen.

För att etl förelag med framgång skall kunna vända sig lill aktiemarknaden med en nyemission måste företaget göra sannolikt all del kan expandera med minst samma räntabilitet som marknadens avkastningskrav, Della avkastningskrav bestämmes av vad alternativa placeringar med jämförbara egenskaper - bl. a. med avseende på risk och beskattning — kan bedömas

ge.

Emission av aktier till underkurs ställer således stora krav på förelaget vad beträffar förväntad expansion, lönsamhet och avkastning. Risken för ytteriigare kursfall på aktien är överhängande om marknaden inte anser att företaget kan uppfylla dess krav.

Industriverket vill inte motsätta sig organisationernas förslag att skapa de formella förutsättningarna för en gynnsam utveckling av företag som annars skulle befinna sig i en ekonomiskt trängd siluaiion. Möjlighet bör finnas för aktieägare vilka är beredda att ge företaget ett kapitaltillskott vid underkurs. Industriverket anser dock atl finansiering med konvertibla skuldebrev är en bäitre finansieringsform för företag med låg aktiekurs.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Framställningen innebär allenast att vissa ändringar företas i aktiebolagslagen. Länsstyrelsen avser icke att närmare beröra de föreslagna ändringarna i nämnda lag. De ifrågavarande

Prop. 1979/80: 143 429

bolagen måste onekligen bedömas vara i ett besvärligt läge då del egna kapitalels storlek är av betydelse även för upplåning. Genom de föreslagna ålgärderna vid underkursemission får enligt länsstyrelsens mening ha visats atl skyddet för bolagels borgenärer, anslällda och aktieägare ej blir eftersatt. Förslaget synes även ur samhällsekonomisk synpunkt vara att förorda. Fråga är dock om förslagel bör genomföras i hela den utsträckning som angetts i promemorian. För bolag som saknar täckning för det egna kapitalet kan tveksamhet råda om underkursemission bör tillåtas utan närmare kännedom om bolagets förhållanden. Länsstyrelsen lillslyrker därför ett genomförande av organisaiionernas allernaliva förslag om underkursemission med omedelbar utfyllnad av underkursdifferensen från eget kapital. För bolag som saknar läckning för del egna kapitalet kan eventuellt övervägas en beslämmelse att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer efter ansökan från bolagel äger meddela lillstånd att företaga underkursemission om särskilda skäl föreligger.

Vad i ärendet anförts beträffande organisationernas yrkande om lagändringar angående nedstämpling och utbyte av aktier vid nedsättning av akliekapitalet och rättens prövning av vinstutdelning efter sådan nedsättning är enligt länsstyrelsens uppfallning för aktiemarknadsbolagen av sådan betydelse att angivna förslag bör genomföras.

Institutet för intern revision: I likhet med vad man kommit fram till i den till skrivelsen bifogade utredningen anser vi att det inte föreligger några redovisningstekniska skäl som talar emot ell medgivande till emission av aktier till en kurs understigande aktiernas nominella värde (underkursemission).

Ej heller synes dylika skäl kunna åberopas för en tvingande regel till utfyllnad av den differens som skulle skapas vid en underkursemission.

Vi ifrågasätter om den föreslagna lösningen med underkursemission grundar en praktisk möjlighet att tillgodose kapitalbehovet för de börsnoterade företagen (som åberopas i utredningen).

Troligen är problemet av en mer komplex natur och andra åtgärder, bl. a. av fiskal natur, torde vara nödvändiga för att stimulera aktiemarknaden och investeringsviljan i svenskl näringsliv.

Av de alternativa förslag som framförs synes en lösning med nedsättning av akliekapitalet i kombinalion med nyemission vara det som smidigast går att anpassa till gällande lagstiftning. Detta förutsätter att den lagstiftade begränsning av utdelning i företag med nedsatt aktiekapital som föreligger pä något sätt elimineras särskilt med avseende på sådana företag som har betryggande soliditet.

Det merarbete denna lösning skulle innebära för företagen bl. a, i form av infordrande av aktiebrev för nedstämpling torde inte innebära några större praktiska problem eftersom flertalet av de företag det här är fräga om är anslutna till VPC.

LO: Frågan om upphävande av aktiebolagslagens bestämmelse om förbud mol nyemission till underkurs (under nominella beloppet) har aktualiserats tidigare, bl.a. i samband med utredningarna inför och riksdagsbehandlingen av den nya aktiebolagslagen 1975. Det är framför alll i lågkonjunkturskeden med tendenser till låga aktiekurser - varvid en del börsbo-lagskurser också sjunker under nominella värdet - som frågan har aktualiserats.

Bakgrunden till aktiebolagslagens förbud mot underkursemission torde vara omsorgen om bolagens soliditet i den allmänna meningen atl en nominell kapitalökning alltid skulle motsvaras av ett lika stort kontanllill-29 Rik.sdagen 1979/80. I .saml. Nr 143. Bdagedel

Prop. 1979/80:143 430

skott i tillgångarna. I argumenteringen under 1970-talel vid två lillfällen (1972 och 1978), då Sveriges Industriförbund och Svenska Bankföreningen aktualiserat sitt reformkrav, har argumenten för en reform varil att kapilal-ökningsbehovet kan vara skäligt även om aktiemarknadskursen för tillfället är läg och att den andra utvägen (först kapitalnedsätlning, sedan nyemission) får en ur viss synpunkt ofördelaktig psykologisk effekl för bolaget. Senare, dä nya former för kapitalanskaffning medvetet tillskapats (konvertibla skuldebrev med rätt till nyleckningsoption. konvertibla aktier och län mot vinstandelsbevis) har förslagsställarna framhållil alt dessa former inte stärker soliditeten ulan bara bolagets kapitalmässiga manöverutrymme.

De mot reformförslaget kritiska synpunkterna har varit att det prakliska behovel av nyemissioner i sådana speciella konjunklur- och aktiemarknadslägen som avses är obetydligt, vidare atl de befarade nackdelarna (inklusive de administrativa och kostnadsmässiga) med kapitalnedsätlning är överdrivna, atl själva kapitalförsörjningsproblemet kan lösas på annal sätt och vidare atl reformkraven inle är starka nog genlemol det åsyftade skyddet för borgenärer, aktieägare och anställda.

LO anser för sin del att den gamla regeln i aktiebolagslagen kan stå kvar utan olägenheter. Det är i varje fall inga allvarliga olägenheter förenade därmed. Det är emellertid väsentligt att öppet analysera olika fall, där önskan om underkursemission uppstår, för att se om trots allt starka skäl finns för en sådan.

Man kan skilja pä olika beslutssituationer, som gäller l.ex. önskad kapitalförstärkning för vissa bestämda nya investeringsprojekt i företaget eller val av handlingsalternativ i en situation i fråga om fusionering, samgående eller uppköp av annal företags sida eller vidare val-alternativ i elt läge dä konkurs eller reorganisation aktualiseras.

När del gäller behov av kapitalförslärkning anser LO att den kriiik som säger att underkursemission hindrar en sund kapitalförstärkning kombinerad med ökad soliditet inte är avgörande. Önskan om nyemission i sådana lägen är erfarenhetsmässigt mindre vanlig. Dessutom finns knappast skäl att hävda soliditetsbehovet i ett läge, då uppenbart lönsamhetsfrågan och vinstutsikterna på längre sikt är den mest kritiska faktorn. A andra sidan följer av ett sådant resonemang att samhällel och framför alll banksystemet måste erbjuda större risktagande och möjligheter till uthållighet än för närvarande i konjunkturavmattningslägen. Detta är ett problem som inte kan lösas av rätt till underkursemissioner. Erfarenheten under 1970-talel har varit att aktieägarna sviktat just i pressade lägen och genom en viss riskkapitalflykt t. o. m. bidragit extra lill låga aktiekurser.

När det gäller ett bolag i kris med risk för nedläggning, omorganisation eller övertagande genom annal företag kommer andra överväganden in i bilden. Förbudet mot underkursemission försvårar i någon män därvid en lösning som innebär, att de tidigare aktieägarna mobiliserar egna resurser för att genom nya egna projekt få in företaget på en gynnsam lönsamhetsutveckling. En annan lösning, som innebär riktad emission till nya ägare, t. ex. ett investmentföretag, eller investeringsbanken blir formellt setl svårare. I det fallet kan det dock sägas att en riktad emission av det slaget är en så pass stor omställning att det vore ohållbart att måla ut en föregående kapitalnedsätlning som en svär eller psykologiskt ofördelaktig åtgärd.

I ett läge dä ett företag med lågt marknadsläge för aktiekurserna och sviktande lönsamhet blir föremål för erbjudanden om uppköp av en konkurrent eller annat företag vilket som helst blir som sagt en underkursemis-

Prop. 1979/80: 143 431

sion - riktad eller av normalt slag - utesluten av det gällande förbudet. I del fallel är det knappast slyrelsen eller ägarna genom stämman som har anledning känna saknad av formell möjlighet till underkursemission.

Förslagsställarna torde inle ha tänkt sig möjligheten av en lagfäst rätt till emissionsförtur för de anställda i etl sådanl läge. LO anser för sin del inle att denna situation leder fram till etl behov av att medge möjlighet till underkursemission. Däremot kan det komma att finnas behov av förtursregler vid överlåtelse eller riktad emission i framtiden, men detla behov innefatlar inte ett krav på möjlighet till underkurs.

1 annat sammanhang har förslag förts fram i Sverige om rätt för bolag all äga akiier i del egna bolaget. LO vill bestämt varna för en kombination av sådan rätt med möjlighet till den nu föreslagna underkursemissionen. 1 elt sådant läge uppstår betydande spekulationsmöjligheler för större företag att företa en "löpande emission", varvid de egna aktierna säljs respektive köps pä marknaden beroende på kursläget. Allvarliga möjligheter till kursmanipulationer skulle skapas. Möjligheterna till osund fusionsverksamhet skulle också drastiskl öka genom alt köp av andra företag betalas med aktier i det egna företagel.

Med hänvisning till ovanstående får LO förorda att förbudet mot underkursemission nu inle upphävs.

Svenska handelskammarförbundet: Till stöd för sin hemställan har organisationerna bifogat en promemoria vari en grundlig genomgäng av frågan om underkursemission presenleras. Svenska handelskammarförbundet har inte funnit anledning till erinran mot det resonemang som förs i promemorian. Att frågan om underkursemission fält ökad aktualitet genom senare års låga börskurser synes uppenbart. De invändningar som lidigare rests mol tanken pä underkursemissioner vederiäggs på ett övertygande sätt i promemorian. Av särskilt värde år enligt förbundets mening den jämförande sludien mellan effeklerna av en underkursemission och en nedsättning av aktiekapitalet kombinerad med nyemission, den möjlighet som närmast står lill buds i dag. Härav framgår att underkursemission i flera fall bättre lorde kunna skydda det bundna kapitalet och innebära ell incitament för framtida lönsamhet än en nedskrivning av akliekapitalet. Bland annat av del skälel synes underkursemissionen också vara alt föredraga från borgenärssynpunkt. Som framhålls i promemorian synes det även ur de anställdas synvinkel vara invändningsfriti att öppna möjlighet till underkursemission. Del är svårt att ha någon beslämd uppfattning om i vilken utsträckning underkursemission skulle komma alt utnyttjas. Även om den praktiska användningen skulle visa sig relativt begränsad är detta dock inget skäl att inte öppna möjlighelen för denna finansieringsform.

Svenska handelskammarförbundet anser således i likhet med organisationerna att frågan om underkursemission nu bör tas upp till prövning i departementet med sikte på att snarast kunna framlägga ett förslag. Förbundet vill härvid erinra om att riksdagen, då frågan vid riksmötet 1977/78 var uppe till prövning, uttalade atl frågan skulle få prövas i annat sammanhang än det då aktuella lagstiftningsärendet. Riksdagens slällningstagande vid det tillfället synes i icke oväsentlig grad ha sammanhängt med en ovilja att så snarl efler den nya akliebolagslagens införande göra en förändring på denna punkt. Tiden borde nu vara mogen för att genomföra denna förändring av aktiebolagslagen. Det kan noteras atl frågan ånyo väckts motionsvägen vid föregående riksmöie och alt detta motionsförslag nu är under remissbehandling.

Svenska revisorsamfundet: Den utväg akliebolagslagen anvisar för ak-

Prop. 1979/80:143 432

tiebolag, vars aktier noleras under pari, all nedsätta aktiekapitalet genom nedsältning av aktiernas nominella belopp och därefler företa en nyemission, är som framställningen anger behäftad med såväl praktiska som psykologiska nackdelar. Den i promemorian redovisade möjligheten att emittera nya akiier till en kurs under det nominella värdet innebär ett betydligt enklare förfarande. Samfundet instämmer i den i skrivelsen framförda uppfattningen atl några påtagliga nackdelar med ett dylikt system inte torde uppkomma vare sig för borgenärer, aklieägare eller anställda. Med hänsyn härtill underslöder samfundet hemställningen om ändring i aktiebolagslagen i syfte att möjliggöra för aktiemarknadsbolag atl emittera aktier lill en kurs understigande del nominella beloppel.

En öppen redovisning i räkenskaperna av underkursens belopp synes vara att föredra framför en nettoredovisning. Den sistnämnda redovisningsmetoden kan givetvis kompletteras med föreskrift om förklaring i nolform, men bruttoredovisning i balansräkningen synes i jämförelse härmed vara atl föredra. Den framkommande restposten, som kan bestå av såväl inbetalt kapital som fondakliekapital, bör lämpligen med hänsyn härtill benämnas "verkligt aktiekapital".

Därest möjlighet till underkursemission öppnas, synes ingen anledning föreligga att uppställa något gränsvärde för underkursens storlek. Inga särskilda skadeverkningar behöver befaras av det förhållandet att underkursen ligger långl under pari jämfört med det fallet att avvikelsen från nominella värdet är mera måttlig. Som nedan framgår, anser samfundet att eliminering av underkursdifferensen bör krävas, vilkel gör emissioner till kurser långl under pari mindre lockande.

Beträffande frågan humvida krav på utfyllnad av underkursdifferensen skall uppställas och den tid inom vilken utfyllnad i så fall skall ske, vill samfundet framhålla, att underkursemissioner utnyttjas i lägen då bolagens aktier värderas så lågt att emissioner till nominellt värde inte är genomförbara. Det är enligt samfundets uppfattning naturligt att krav uppställes på utfyllnad efter hand av underkursdifferensen. Det belopp varmed utfyllnad skall ske, kan lämpligen sammankopplas med utdelningen till aktieägarna, antingen på så sätt alt en viss procenl av årsvinsten, exempelvis 20 procent, avgår för reducering av underkursdifferensen, innan utdelning får ske, eller också på så sätt att, därest bolagsstämman fattar beslut om utdelning överstigande exempelvis 5 procent, ett belopp motsvarande del varmed den beslutade utdelningen översiiger 5 procent, överföres för utfyllnad av underkursdifferensen. Möjlighet bör även införas att omedelbart utfylla skillnaden mellan nominellt och verkligt aktiekapital genom överföring av reservfond eller fritt eget kapital.

Vad beträffar det i skrivelsen framförda förslagel om förenkling av förfarandet vid nedsättning av aktiekapitalet i marknadsbolag instämmer samfundet häri. Likaså delar samfundet uppfattningen om önskvärdheten av en lagändring innebärande slopande av rättens prövning av vinstutdelning efter nedsättning av aktiekapitalet, då nedsättningen sker utan att förluslsitualion är för handen och nedsättningsbeloppel överförs till reservfonden.

Sveriges ackordscentral: Den av de tre organisationerna väckta frågan är inte ny. Vid etl par tillfällen tidigare har förslag med samma innebörd överlämnats till statsmakterna, dock utan framgång. Enligt ackordscentralens mening visar emellertid erfarenhelerna frän de senaste fem åren att förslaget om rätt för börsnolerade förelag att emittera akiier till underkurs nu bör bifallas. För vårt näringsliv är det viktigt att förelagen gör de

Prop. 1979/80:143 433

invesleringar som är nödvändiga för atl vårl land skall kunna behålla sin konkurrenskraft på den internationella marknaden, något som är en förutsättning för att vår levnadsstandard inte skall sjunka. För invesleringar krävs vanligen riskvilligt kapital. Den senaste lidens utveckling visar dock atl benägenheten alt lillhandahålla förelagen sådant kapital har pålagligl minskat. De tre organisationerna är övertygade om atl ell bifall lill deras förslag skulle öka denna benägenhet. Ackordscentralen delar denna uppfattning och ackordscenlralen har också förståelse för näringslivets motvilja mot att utnyttja den i dag till buds stående möjlighelen alt först nedsätta aktiekapitalet och därefter gå ut på marknaden med en nyemission för att få riskvilligt kapital. Ackordscentralen kan vidare inte finna all tillräckligt vägande skäl av principiell natur kan anföras mot förslagel.

På grund av det anförda får ackordscentralen tillstyrka bifall till förslaget,

Sveriges advokatsamfund: Det nu gällande förbudet mot underkursemission innebär, såsom påvisas i utredningen, att bolag vilkas akiier är noterade pä fondbörsen eller lisla ulgiven av Svenska Fondhandlareföreningen i praktiken inte kan verkställa nyemission av akiier i de fall där bolagets aktier noteras under eller invid pari. Detta är ägnat att allvariigl försvåra kapitalanskaffningen för bolag med en sådan kursutveckling. Denna sammanfaller ofta med tidpunkter när olust råder på börsen och investeringar kan vara som mest angelägna både för det berörda företaget och för samhället. Med hänsyn till att under senare år ett förhållandevis stort antal av landets större företag haft sina aktier noterade på denna nivå är en revidering av förbudet mot underkursemission en angelägen fråga. Samfundet ansluter sig därför till organisaiionernas uppfallning att man genom ändringar i aktiebolagslagen bör underiätta möjligheterna att öka aktiekapitalet i berörda företag.

Den i Norge och Finland använda metoden, underkursemission med omedelbar utfyllnad av underkursdifferensen från eget kapital, synes inte inge några betänkligheter och samfundet tillstyrker att en sådan reform genomföres. Det skulle möjligen kunna ifrågasättas huruvida i angivna fall en underkursemission bör tillålas i kombination med en riklad emission enär en emission av detla slag kan sägas på visst sätt gynna den nye aktieägaren på förutvarande aktieägares bekosinad. Samfundet ansluter sig emellertid till uppfattningen alt del nu diskuterade problemet inle har något att göra med den inbördes relationen mellan aktieägarna, eftersom den omständigheten all emissionskursen ligger under värdel på de förutvarande aktierna ger upphov till exakt samma problem, vare sig emissionskursen ligger över eller under pari.

Samfundet delar organisationernas uppfattning att den möjlighet som i dag ges att nyemittera aktier vid börsnotering invid eller under pari, nämligen nyemission föregången av nedsällning av aktiekapitalet, med nu gällande regler knappast är praktiskt genomförbar. Även om tillskapandet av VPC-systemet medfört att antalet aktiebrev minskats och att aktiehanteringen förenklats, rör det sig dock alltjämt i de större börsnolerade bolagen om stora mängder aktiebrev. Samfundet tillslyrker förslagel att nedsättning av aktiekapitalet i s. k. akliemarknadsbolag skall tillåtas ske genom en central regislreringsåtgärd utan infordrande av aktiebreven för nedstämpling eller utbyte.

1 utredningen har enligt samfundets mening på ett övertygande säll visats all något egentligt borgenärsintresse inte kan anföras för alt bibehålla de nuvarande reglerna i 6 kap. 5 § akliebolagslagen om rättens tillstånd

Prop. 1979/80:143 434

till vinstutdelning inom tre år från nedsättningsbeslutets registrering för det fall atl nedsältning skell ulan att förlustsituation föreligger enligt bolagels balansräkning och nedsättningsbeloppet överförts lill reservfonden. Samfundet tillstyrker därför organisationernas förslag att för angivna fall slopa dessa bestämmelser.

Ett genomförande av ovan tillstyrkta lagstiftningsåtgärder kommer sannolikl atl medföra att behovet av underkursemission med kvarstående underkursdifferens inle blir särskilt framträdande.

Sveriges aktiesparares riksförbund: Skrivelsen från Industriförbundet m.fl. behandlar tvä problem, det ekonomiska — finns det behov av atl genomföra nyemissioner till underkurs, samt det juridiska - vilka ändringar krävs i så fall i aktiebolagslagen. Aktiespararnas kommentarer begränsar sig till det första problemet. Dessutom anser vi det angeläget att belysa en annan effekt av möjligheten att emittera till underkurs.

I aktiebolagslagen finns regler om alt aktiebolag måsle åsatta aktier som ges ul elt nominellt värde. Som Induslriförbundel m.fl. påpekar finns det dock inga krav på storleken av del nominella värdet. Ett företag som önskar arbeta med ett bundet eget kapital (aktiekapital -I- reservfond) på 100 miljoner och I miljon aktier kan således välja mellan att åsätla varje aktie ett nominellt värde på exempelvis en krona eller åttio kronor. I det förra fallet blir aktiekapitalet en miljon och reservfonden 99 miljoner. I det senare fallet blir motsvarande siffror 80 resp. 20 miljoner. Vid en aktie-marknadsmässig värdering torde en sådan skillnad i relationerna mellan akliekapilal och reservfond knappast tillmätas någon betydelse.

För aktievärdering spelar däremot substansvärdet, dvs. summan av bundet och fritt eget kapital viss roll. Del kan med viss rätl hävdas att substansvärdet borde utgöra det normala börs värdet på företaget. Endast om ett företag har eller förväntas få högre lönsamhel än vad som motsvarar aktieägarnas avkastningskrav kommer börsvärdet atl överstiga substansvärdet. Är å andra sidan lönsamheten lägre sjunker börsvärdet i relation till substansvärdet i motsvarande grad. Det förtjänar återigen att understrykas att den intressanta relationen i della sammanhang är mellan substansvärde och börsvärde dvs. mellan företagens lönsamhet på hela del egna kapitalet och aktieägarnas avkastningskrav. Hur det egna kapitalet fördelar sig på olika reserver etc. är i delta sammanhang ointressant,

1 Sverige värderas idag börsaktier till i genomsnitt ca 50 procent av sitt substansvärde, vilket bl, a, är ett uttryck för näringslivets låga lönsamhet. Innebörden av detta är atl om någon satsar pengar i ett företag genom atl deltaga i en nyemission kommer värdel av denna satsning att omedelbart halveras. Förutsättningen för att detta inte skall gälla är att förelagets lönsamhetsutsikter inle förändras p. g. a. nyemissionen. Självfallet innebär en sådan förmögenhetsförlust ett allvarligt hol både mol företagens möjligheter att finansiera sig med riskvilligt kapital och mot aktieägamas önskemål att finna en värdesaker sparform. Det skulle kunna hävdas att risken för förmögenhetsförlusler är större ju lägre börsvärdel är i förhållande till substansvärdet. Om så vore fallel kunde det vara motiverat att hindra nyemissioner i företag där börsvärdet understiger en viss procentsats av det egna kapitalet. Det är dock inte sannolikt att en sådan spärr skulle medföra att samma företag som idag hindras att göra nyemission p. g. a. aktiebolagslagens förbud mot underkursemissioner skulle drabbas. Det finns därför anledning att i denna del instämma i Industriförbundets m.fl. kritik mot förbud mot underkursemissioner.

De utredningar som Industriförbundet m. fl. redovisat har inte tillräck-

Prop. 1979/80:143 435

ligt belyst orsakerna till den kraftiga nedvärdering som skett av akiier. En av förklaringarna är naturligtvis, såsom ovan påpekals, de dåliga rörelseresultaten i förelagen. Andra viktiga förklaringar är den misstro som sprider sig mot aktieplaceringar över huvudtaget och de intressanta placeringsal-ternaliv som finns, t. ex. premieobligationer.

Om man beaklar skattesituationen och risktagandet framstår premieobligationer som ell klart gynnsammare alternativ än aktier som placeringsform. Likaså är beskattningen av fastigheter mycket fördelaktig jämfört med akiier, då fastigheter får tillgodoräkna sig kontinuerlig höjning av ingångsvärdena med hänsyn till inflationen.

Vårt nuvarande skattesystem ulgör alltså en viktig orsak till det dåliga intresset för aktieplaceringar vi idag kan notera. Samhällets tolerans för vinster måste höjas och aktier jämställas med andra placeringsalternativ i fråga om beskattningen. Därvid måste också den diskriminerande dubbelbeskattningen undanröjas. Inom Europeiska Gemenskapen finns flera modeller som borde kunna utnyttjas i vårt land. En förbättrad skattebehandling av aktieägarna i kombination med en positivare inställning från politikernas sida till aktieägande skulle positivt påverka börskurserna och därigenom bäde göra behovet av emissioner till underkurs mindre och möjligheterna till normala emissioner slörte ån för närvarande.

Det bör också understrykas att den ur teoretisk synpunkt avgörande frågan är vilken lönsamhet tillskottet av eget kapital får i företaget. Antag att ett företag med ell eget kapital på 1 000 redovisar en förlust på 50. Genom en nyemission tillförs företaget 100 vilket möjliggör en rekonstmktion som medför alt vinsten stiger till 30. Trots att detta bara motsvarar knappt 3 procenl av del nya substansvärdet ulgör vinstökningen i förhållande till tillskottet av eget kapital hela 80 procent. En korrekt utvärdering av humvida en nyemission är till gagn för aktieägarna eller ej förutsätter således en prognos över hur lönsamheten för kommande år kommer alt påverkas av en nyemission. Det behöver knappast påpekas att en sådan prognos inte är beroende av relationen mellan aktiemas nominella värde och börsvärdet.

Aktiespararna vill i detta sammanhang framhålla vikten av att företag i samband med emissioner verkligen ger ett ordentligt underiag till aktieägarna så att dessa kan bedöma sannolikheten för alt lönsamheten skal! bli acceptabel. Detta är i synnerhet viktigt för de mindre aktieägarna som i allmänhet saknar tillgång till sådant material som företagsledningen och företagsledningen närslående kretsar förfogar över. Risken är annars slor att de mindre aktieägarna drabbas av förmögenheisföriusler.

Om ett företags styrelse ser det som angeläget att emittera till underkurs är sannolikt både lönsamhelsläget dåligt och behovet av kapitalförslärkning akut. Om bolagets gamla aktieägare efter sedvanlig prövning står för kapitaltillskottet förbättras troligen företagels framlidsutsikter, annars skulle emissionen inle kunna genomföras. Som ovan redovisals lorde della leda till att avkastningen på det gamla kapitalet avsevärt förbättras, och det nya aktiekapitalet får också en betydande avkastning.

Under senare år har vi emellertid sett atl företag i en pressad situation tvingats be statsmakterna om bistånd antingen i form av direkta subventioner eller i form av så kallade mjuka lån, t, ex. villkorslån. Finns det då en möjlighet för företaget i fråga att genom en riktad emission till underkurs erbjuda långivaren, som kan vara staten eller eventuellt framtida fonder, rätten att teckna aktier kan detta vara till stark nackdel för bolagets gamla aktieägare. Statsmakterna eller fonderna kan då sätta som villkor att

Prop. 1979/80: 143 436

få rätl atl teckna en riktad emission. I etl sådant tvångsläge kan aktieägarna bli tvingade acceptera detla. All göra det svårare alt besluta en dylik riklad emission till underkurs genom kvalificerad majoritet kan synas vara tillräckligt. Finns en laglig möjlighet att besluta en riklad emission blir emellertid majoritetsgränsen en chimär, eflersom långivaren kan ställa villkor. Utan fördelaktig riktad emission ställer långivaren kanske inle upp. Och vi har därigenom tvångssituationen som allvarligt kan skada de gamla aklieägarna. Däremot borde del vara möjligt för bolagets styrelse atl låta långivare teckna till underkurs i den utsträckning som de gamla aktieägarna inte utnyttjar sin rätt att teckna vid en evenluell emission.

Aktiespararnas Riksförbund föreslär därför att emission till underkurs accepteras, men att en sådan emission inte får vara riktad. Däremot bör styrelsen, liksom idag, ha rätt att låta även icke aktieägare utnyttja överblivna teckningsrätter.

Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund: Under senare är har kursvärdet på aktier i bolag som är noterade på fondbörs eller lisla ulgiven av fondhandlareföreningen i större utsträckning noterats under nominella värdet. Detta förhällandet gäller för ett flertal av landets större förelag som under läng tid haft sina akiier noterade under pari. Nyemitleringar av aktier i dessa bolag är enligt nuvarande lagstiftning praktiskt taget ogörligt om man bortser från möjligheterna till nedsättning av akliekapitalet enl, 6 kap. I § 3 st. 3 p. i aktiebolagslagen. Detta förfaringssätt torde emellertid vara mindre attraktivt för aktieägarna, såväl praktiskt som psykologiskt.

Många av dessa bolag, som på gmnd av konjunkturförändringar eller andra omständigheter kommit atl ligga under pari, har behov av att genom kapitaltillskott bygga upp och vidareutveckla företagen, vilket såväl ur borgenärers, anställdas, samhällets och aktieägarnas synpunkt kan vara fördelaktigt. Förbundet instämmer i organisationernas bedömning om att en lagändring som gör det möjligt till nyemitleringar under pari måtte komma till stånd.

I övrigt föranleder förslaget inga kommentarer från förbundets sida.

Svenska företagares riksförbund: Förbundet skall i fortsättningen uppe
hålla sig endast vid frågorna om underkursemission. Förbundet

ansluter sig helt fill den framställning organisationerna gjort. Organisalionerna har pä ett övertygande sätt visat 1) atl behov av den föreslagna reformen föreligger 2) att inga berättigade intressen träds för nära genom reformen 3) att de argument emot reformen som hittills presterats ej är hållbara 4) att reformen lagtekniskl och praktiskt är tämligen lätt att genomföra.

Förbundet vill framförallt understryka ett led i organisationernas motivering. Börsens notering av ett bolags aktier innebär långt ifrån någon otvetydig eller säker värdering. Detta gäller vare sig aktierna noterats över pari, vid pari eller under pari. Visseriigen påverkas börsens notering av sådana omständigheter som bolagens soliditet, likviditet och resultat, av företagets ställning på marknaden, och av förtroendet för företagspolitiken och för förelagsledningen. Men noteringen tar även hänsyn till konjunkturella förhållanden i stort och till den politiska och sociala situationen i samhället. Den nuvarande låga värderingen av aktiemarknadsbolagens aktier speglar sålunda både det intemationella konjunkturläget och aktiemarknadens pessimism inför en samhällsutveckling där företagens ställning att fungera på en fri marknad alltmera beskurits och där nya, än värre inskränkningar i rörelsefrihet och ägartrygghet hotar. Börsens notering blir därför — ur de värderingssynpunkter som i det nu förevarande samman-

Prop. 1979/80:143 437

hanget är aktuella - inte tillförlitlig, i vart fall inte så all den bör fä sälla ur spel gängse förelagsekonomiska och aktiebolagsrättsliga metoder för värdering av företagen. Om de av organisationerna föreslagna reformerna ej genomfördes, skulle konsekvensen därför bli den atl en lång rad av våra främsta och bäst skötta förelag inte skulle kunna intressera aktiemarknaden för nyteckning av aktier utan att bolagen dessförinnan hade nedsatt sill hittillsvarande kapital så mycket att det nominella värdet komme att ligga ej oväsentligt under den nuvarande börskursen. Sådana konsekvenser anser förbundet inte godtagbara.

Förbundet har bland sina medlemmar huvudsakligen ledare för mindre och medelstora förelag. Dessa har endast undanlagsvis sina akiier noterade på fondbörs eller fondhandlarelisla. Det oaktat anser förbundet del som angeläget att organisationernas framslällning bifalles. Som bekant har med nuvarande skattelagstiftning ett framgångsrikt mindre familjeföretag ej några möjligheter att växa till någon nämnvärd slorlek. Del är ju nämligen inle möjligt atl inom företaget generera eller att genom tillskott frän aktieägarna bygga upp ett aktiekapital som är tillräckligt slort för en annars möjlig expansion. Företagens ägare nödgas i stället finanisera en expansion genom lånemedel av olika slag. Denna utväg innebär självfallet etl starki beroende till långivarna och stora risker för borgenärerna. Ökande lån kan inte ersätta ett ökat risktagande aktiekapital, I delta dilemma har som bekant ett stort antal - hundratals - av våra bäst skötta mindre och medelstora familjeföretag under den senaste 15-ärsperioden tvingats att uppgå i större koncerner och ofta nog bli avvecklade som individuella företagsenheter,

Förbundel anser det ytterst viktigt att aktiemarknadens möjlighet att fungera förstärks, såväl genom reformer av det slag organisationerna föreslår som genom andra reformer. De mindre och medelstora företag som idag har expansionsmöjligheter måste ges möjligheter att växa utan en ökande skuldbörda och utan bidrag och understöd från samhället. De storföretag som idag finns pä aktiemarknaden och som svarar för en väsentlig del av vår allmänna levnadsstandard och av resursskapandet i Sverige har inte behövt finansiera sin tillväxt enbart genom lån utan främst genom successiva utökningar av det riskbärande aktiekapitalet, utökningar som tillförts dem via aktiemarknaden av enskilda människor och av andra företag och institutioner.

Sveriges grossistförbund: Frågan om nyemission av akiier till underkurs har aktualiserats vid etl flertal tillfällen under 70-talel men har hittills icke fått någon tillfredsställande lösning. Den nu gjorda framställningen bygger på en promemoria, vilken bifogats remisshandlingarna i kopia. 1 promemorian belyses på ett utmärkt och uttömmande sätt alla de spörsmål som sammanhänger med underkursemissioner.

Vi finner det väsentligt att det för de bolag som i dagens börsläge i praktiken är förhindrade att göra nyemissioner lillskapas nya regler, som möjliggör emissioner till underkurs. Vi har inte kunnat finna att ett sådant inslitut skulle äventyra anställdas eller borgenärers intressen. De invändningar som rests, bl. a. av föredragande statsrådet i prop. 1975; 103, anser vi väga mindre tungt än de uppenbara fördelar som uppnås om det nu framlagda förslaget blir föremål för lagstiftning. Till dessa fördelar hör icke minst företagens möjlighel lill ökad konsolidering i form av etl större eget bundet kapital med därav följande bättre finansiell uthållighet.

Vi tillstyrker därför det nu framlagda förslaget och instämmer i framställningens redovisade uppfattning alt emittering lill underkurs endast

Prop. 1979/80:143 438

skall få göras av existerande marknadsbolag och att skillnaden mellan nominella värdet och inbetalt belopp (underkursen) skall redovisas som avgående post i direkt anslutning till akliekapitalet.

Sveriges köpmannaförbund förklarar sig inte ha någol att erinra mot att de framlagda förslagen får ligga till grund för beslut i ärendet.

Sveriges redovisningskonsulters förbund: Först kan konstateras, att vi i dag upplever en i efterkrigstiden helt ny situation, där ett stort antal börsbolag noteras lill kurser under pari, Della mäste givetvis menligt inverka pä företagens möjlighel att anskaffa nylt riskvilligt kapital. Dä bolagens förmåga att genom tillräckliga vinster själva finansiera sin verksamhet begränsals, har följden blivit dålig finansiell uthållighet. Vad detta betyder för sysselsättningen torde åven för en bredare allmänhet i dag stå helt klart, Alla tänkbara ansträngningar bör därför göras för att underlätta för företagen att återvinna aktiemarknadens förtroende.

Enligt vår uppfattning är detta emellertid mer en fråga om poliliska beslut än lagtekniska ändringar för att tillåta nyemission till underkurs. Den diskriminerande behandlingen av aktier i jämförelse med premieobligationer, lotterier av alla de slag etc. måste undanröjas; dubbelbeskattningen av aktieutdelning måste upphöra; klarhet måste vinnas i frågan om vad som avses med löntagarfonder etc. Det är i dessa frågor problemen ligger. Det är också här som lösningarna måste presenteras.

Skulle beslut i ovan nämnda hänseende dröja, måste dock andra lösningar under tiden stå till buds. Vårt förbund instämmer därför i rubricerade organisationers åsikt om det angelägna i möjligheten till nyemission av aktier lill underkurs med beaktande av de i den upprättade PM skissade lösningarna.

Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag: Vi anser att det icke ankommer på oss att bedöma hur stort behovet är av de föreslagna åtgärderna och har i stället studerat förslagen från i första hand teknisk synpunkt. Vi anser att de föreslagna åtgärderna kan genomföras inom ramen för vår nuvarande aktiehanteringsleknik.

Prop. 1979/80:143 439
Innehåll

Bilaga 1.

Kommitténs sammanfattning av sitt betänkande (SOU 1978:67) ... 1

Bilaga 2.

Lagförslag av kommittén (SOU 1978:67) ...................... 7

Förslag lill lag om handelsbolag och enkla bolag.............. ...... 7

Förslag till lag om årsredovisning, revision och koncerner 18

Bilaga 3.

Sammanställning av remissyttranden över 1974 års bolagskommittés

delbetänkande (SOU 1978:67) Nya bolagsregler m.m...... ... 28

1 Allmänt om betänkandet ............................................. 28

2 Förslaget till lag om handelsbolag och enkla bolag ... 30

2.1 Allmänt .................................................................. ... 30

2.2 Bolagsbegreppet ..................................................... 34

2.3 Begreppen handelsbolag och enkelt bolag.............. 35

2.4 Kommanditbolag .................................................... 43

2.5 Styrelse i handelsbolag .......................................... 55

2.6 Särbestämmelser i övrigt för större handelsbolag . 61

2.7 Bestämmelser för handelsbolag i allmänhet .......... 63

2.7.1 Formkrav ....................................................... 63

2.7.2 Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter .. 65

2.7.3 Bolagets och bolagsmännens förhållande till tredje man 68

2.7.4 Bolagets likvidation och upplösning .............. ... 70

3 Förslaget lill lag om årsredovisning, revision och koncerner 73

3.1 Allmänt .................................................................. 73

3.2 Årsredovisning ..................................................... 77

3.3 Revision ................................................................... ... 89

3.4 Koncerner ............................................................. 99

3.4.1 Allmänt .......................................................... 99

3.4.2 Sidoordnade koncemer .................................. . 104

BUaga 4.

Kommitténs sammanfattning av sitt betänkande (SOU 1979:46) ... 109

Bilaga 5.

Lagförslag av kommittén (SOU 1979:46) ...................... 113

1 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975; 1385) 113

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1974; 12) om anställningsskydd 114

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1974; 981) om arbetstagares rätt

till ledighet för utbildning ................................................. . 114

4 Förslag till lag om ändring i semesteriagen (1977:480) 115

Bilaga 6.

Sammanställning av remissyttranden över 1974 års bolagskommittés

slutbetänkande (SOU 1979:46) Koncernbegreppet m. m. . 116

1 Allmänt om betänkandet ............................................. 116

2 Koncernbegreppet......................................................... 118

2.1 50/50-bolaget i aktiebolagsråUen ........................ 118

2.2 50/50-bolaget i arbetsrätten ................................. 119

2.3 50/50-bolaget i skatteräiten.................................... 127

2.4 Övrigt ................................................................... 129

3 Intresseförelag .......................................................... 130

Prop. 1979/80:143 440

Bilaga 7.

Revisors verksamhet. BRÅ PM 1978:2 ........................... .. 134

Förord ............................................................................ . 134

Innehåll .......................................................................... 135

Sammanfattning ................................................................ 136

Förfaltningsförslag ........................................................... 138

1 Inledning ..................................................................... 143

2 Allmänl om revisorsområdet ........................................... . 143

2.1 Revisors verksamhet ............................................. 143

2.1.1 Revision .......................................................... 143

2.1.2 Övrig verksamhet ........................................... 144

2.2 Revisorskåren ........................................................... . 146

2.2.1 Olika kaiegorier av revisorer.............................. 146

2.2.2 Olika organisationer ....................................... . 147

2.3 Kommerskollegiums tillsynsverksamhet ................. . 148

2.4 Något om normerna på revisorsområdet ............... 149

3 Överväganden .............................................................. 150

3.1 Allmänt .................................................................... 150

3.2 Revisors kompetens ............................................... 151

3.3 Registrering av revisor ............................................ 154

3.4 Beteckning på revisors verksamhet ........................ 155

3.5 Revisors tystnadsplikt och upplysningsskyldighel ..... . 157

3.6 Kommerskollegiums tillsynsverksamhet ................. . 161

3.7 Etiska regler ........................................................... . 162

Reservationer .................................................................... 165

Bilaga 7; 1. Fall från kommerskollegiums tillsynsverksamhet enligt

revisorsförordningen ......................................................... 167

Bilaga 7; 2, FAR;s regler för god revisorssed .................. 180

Bilaga 7: 3, SRS:s etiska och kollegiala regler.................... 186

Bilaga 7; 4, SRF:s regler om god sed .............................. . 189

Bilaga 8.

Sammanställning av remissyttranden över BRÅ:s promemoria (BRÅ

PM 1978:2) Revisors verksamhet ...................................... 192

1 Allmänna synpunkter .................................................... . 192

2 Revisors kompetens ..................................................... . 204

3 Regisirering av revisor ................................................. . 217

4 Beteckning på revisors verksamhet ............................ 222

5 Revisors tystnadsplikt och upplysningsskyldighet ........ . 232

6 Kommerskollegiums tillsynsverksamhet .......................... 250

7 Etiska regler ................................................................ 256

Bilaga 9.

Aktiebolagslagen — förstärkt skydd för det bundna kapitalet, m.m.

BRÅ PM 1979:5 .................................................................. 267

Förord ............................................................................ 267

Innehåll .......................................................................... 268

Sammanfatining ................................................................ 269

Förfaltningsförslag .......................................................... 271

1 Inledning ..................................................................... 278

2 Huvuddragen i gällande rält ......................................... 278

3 Patentverkets bolagsbyrå .............................................. 282

4 Vissa statistiska uppgifter ............................................ 282

Prop. 1979/80:143 441

5 Missbmk av aktiebolagsformen ................................... . 284

6 Utredningar ................................... .......................... 286

6.1 Översynen av konkursförfarandet ......................... . 286

6.2 Statskontoret ......................................................... 287

6.2.1 Samordning av data om företag och organisationer .... 287

6.2.2 Patentverkets bolagsbyrå (Bo 10) ................... . 288

7 Allmänna överväganden ................................................ 288

8 Likvidation .................................................................. 290

8.1 Nuvarande ordning ................................................ 290

8.2 Överväganden.......................................................... 292

9 Kvalificerad revisor m. m................................................. 295

9.1 Nuvarande ordning ................................................ 295

9.2 BRÅ PM (1978; 2) Revisors verksamhet ................. 297

9.3 Överväganden.......................................................... 297

9.3.1 Kvalificerad revisor ......................................... 297

9.3.2 Revisors skyldighet vid kapitalbrist ............... 298

10..................................................................................... Byte av firma och säte 300

10.1 Nuvarande ordning .............................................. 300

10.2 Överväganden........................................................ 301

11..................................................................................... Byte av styrelse 302

ILl Inledning ................................................................ 302

11,2 Överväganden....................................................... 303

12..................................................................................... Låneförbudet 304

12.1 Nuvarande ordning .............................................. 304

12.2 Överväganden........................................................ 304

13..................................................................................... Vilande bolag och skrivbordsbolag 306

13.1 Nuvarande förhållanden ...................................... 306

13.2 Överväganden........................................................ 308

14 Aktiebolagsregistret .................................................. 309

Bilaga 9; 1, Reservation inom arbetsgmppen av ledamoten Bångslad 311

Bilaga 9: 2, Reservation inom styrgmppen av ledamoten Winberg , 318

Bilaga 10.

Sammanställning av remissyttranden över BRA:s promemoria (BRÅ
PM 1979:5) Aktiebolagslagen -förstärkt skydd för det bundna kapi
talet, m.m.......................................................................... 319

1 Allmänna synpunkter ................................................... 319

2 Likvidation .................................................................. 330

3 Kvalificerad revisor m, m................................................. 344

4 Byle av fu-ma och säte ................................................ 353

5 Byte av styrelse ......................................................... . 364

6 Låneförbudet ................................................................ 370

7 Vilande bolag och skrivbordsbolag .............................. . 381

8 Aktiebolagsregistret .................................................... . 389

Bilaga 11.

Skrivelse 1978-12-04 från Sveriges Industriförbund m.fi. om nyemis
sion av aktier tdl underkurs m.m....................................... 395

Bilaga 11:1. PM angående nyemission av aktier till underkurs m.m, 397

Bilaga 12.

Sammanställning av remissyttranden över skrivelse 1978-12-04 från

Sveriges Industriförbund m.fi. om nyemission av aktier till underkurs

m.m................................................................................... 415

Innehåll ......................................................................... 439

Norstedts Trycken, Stockholm 1980

Egel kapiial
Akliekapilal
Akliekap nom.	150000
Underkurs-
differens	-22 500
Bal. förlust	-30 000
Årsresullal	20000