Prop. 1979/80:132 Regeringens proposition

1979/80:132

om ändring i uppbovsrättslagen (1960:729), m. m.;

beslulad den 28 februari 1980.

Regeringen föreslår riksdagen atl anta de förslag som har lagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

HÅKAN WINBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

Lagförslagen rör frågan om lärares och andras rätt att för sin undervisning göra fotokopior av upphovsrättsligt skyddat material. Förslagen förutsälter att upphovsmännens organisationer liksom hitlills sluter kollektiva avtal beträffande rätten fill sådan kopiering. Nyheten i förslagen är att en s.k. avtalslicensbestämmelse föreslås införd i upphovsrättslagen (1960:729). Enligt denna bestämmelse kan kollektiva avtal om rätt till fotokopiering i undervisningsverksamhet bli bindande även för upphovsmän som inte är medlemmar av ifrågavarande organisafion. Bestämmelsen föreslås bli tillämplig även på fotografiska bilder m. m.

För att främja fillkomsten av kollektiva avtal om folokopiering på undervisningsområdet föreslås dessutom bestämmelser om medlingsförfarande i tvister om ingående av sådana avtal.

Förslagen föreslås träda i krafl den 1 januari 198L

1 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 132

Prop. 1979/80:132 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och

konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

dels att 49 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 15a§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 a §

Lärare och andra som på grund av skriftligt avtal ingånget av en organisation av upphovsmän har råd att för sin undervisning framställa exemplar av verk genom reprografiskt förfarande får för samma ändamål även framställa exemplar av utgivna verk av upphovsmän som ej företräds av organisationen. Detla gäller dock endast om avtalel har ingåtts mellan å ena sidan staten, en kommun, en landstingskommun eller den som annars bedriver undervisningsverksamhet i organiserade former och å andra sidan en organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området.

Mångfaldigande enligt första stycket får ej ske, om upphovsmannen hos någon av de avtalsslutande parterna har meddelat förbud mot det.

Framställning av exemplar enligt första stycket får avse endast verk av det slag som omfattas av avtalet med organisationen. Åven i övrigt gäller de villkor i fräga om rätten till mångfaldigande som föreskrivs i avtalet. Framställt exemplar fär ej utnyttjas annat än inom sådan undervisningsverksamhet som avses i avtalet.

En upphovsman vars verk har

Prop. 1979/80:132

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mångfaldigats med stöd av första stycket skall i fräga om ersättning som lämnas enligt avtalet och i fråga om förmåner från organisationen som väsendigen bekostas genom ersättningen vara likställd med organisationens medlemmar. Upphovsmannen har dock alltid oberoende av detta räu till ersättning som hänför sig till mångfaldigandet, om han begär det inom tre år efter utgången av det år dä mångfaldigandet ägde rum. I avlalet får med bindande verkan för upphovsmannen föreskrivas att krav på sådan ersättning får riktas endast mot organisationen.

49 §1

Katalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari sammanställts ell stort antal uppgifter, må ej utan framställarens samtycke eftergöras, förrän tio år förflutit efter det år, då arbetet utgavs.

Vad i 9 §, 11 § första stycket, 14, Vad i 9 §, 11 § första stycket, 14,

22 a-22 c, 24 och 24 a §§ sägs skall 75 a, 22 a-22 c, 24 och 24 a §§ sägs
äga motsvarande fillämpning beträf- skall äga motsvarande fillämpning
fande arbete som avses i denna beträffande arbete som avses i denna
paragraf. Är sådant arbete eller del paragraf. Är sådant arbete eller del
därav föremål för upphovsrätt, må därav föremål för upphovsrätt, må
den ock göras gällande. den ock göras gällande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Den nya lagen skall tillämpas även på sådant verk och i 49 § avsett arbete som tillkommit före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1978:488.

Prop. 1979/80:132 4

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild atl i lagen skall införas en ny paragraf, 7a§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7a §

Vad i 15 a § lagen (1960:729) om upphovsrätt tdl litterära och konstnärliga verk är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om rätten till fotografisk bild.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Den nya lagen skall fillämpas även på fotografisk bild som framställts före ikraftlrädandel.

3 Förslag till

Lag om medling i vissa upphovsrättstvister

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Bestämmelserna i denna lag tillämpas när det uppstår tvist om ingående
av elt sådant avtal om reprografiskt mångfaldigande av verk i undervisnings
verksamhet som avses i 15 a § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk. Bestämmelserna i lagen gäller även i fråga om ivisler
om ingående av sådana avtal om reprografiskt mångfaldigande, på vilka
nämnda lagrum äger tillämpning till följd av hänvisningen i 49 § lagen om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk eller i 7 a § lagen (1960:730)
om rätl till folografisk bild.

2 § Om en förhandling i fråga om avtal som avses i 1 § inte leder till något
resultat, kan vardera parten påkalla medling.

Medling kan även påkallas av den som kan vara part i avtal som avses i 1 §, om en av honom framställd begäran om förhandlingar i fråga om etl sådant avtal avvisas.

Medling påkallas genom framställning till regeringen.

3 § Medling skall påkallas inom två veckor från det att förhandlingarna
förklarats strandade av någon av parterna eller en begäran om förhandlingar
har avvisats. Om ett sådant besked lämnas skriftligen, räknas liden från det
att mottagaren fick del av beskedet.

Prop. 1979/80:132 5

4 § Medling äger rum inför en förlikningsman. Denne utses av regeringen.

5 § Föreligger förslag till lösning från parterna, skall förlikningsförhandlingarna grundas på dessa förslag.

Uppnås ej enighel mellan parlerna vid förhandling inför förlikningsmannen, kan han föreslå dem alt låta tvisten avgöras av skiljemän. Han kan också medverka vid utseende av skiljemän.

6 § Om elt slutligt medlingsförslag förkastas eller om förlikningsmannen
finner sig ej kunna framlägga någol medlingsförslag till följd av bristande
medverkan från någon av parlerna, skall förlikningsmannen, om parlerna ej
är ense om alt hänskjuta tvisten lill avgörande av skiljemän, genast anmäla
förhållandet till regeringen.

7§ Har inom etl område, som förut är reglerat genom avtal, före avtalstidens slut framslällls begäran om förhandlingar om ett nyll avtal skall, om parterna inte kommer överens om annal, gällande avtal anses tillämpligt även efter avtalstidens utgång, dock längst till de fidpunkter som anges i andra och tredje styckena.

Om medling påkallas, skall avlalet tillämpas längst fill dess två veckor förflutit från del atl ett slutligt medlingsförslag eller förslag enligt 5 § andra slycket förkastats eller förlikningsmannen enligt 6 § till regeringen anmält, atl han till följd av brislande medverkan från part ej kunnat framlägga något medlingsförslag.

Om medling ej påkallas, skall avtalet tillämpas till dess den i 3 § angivna liden utgått.

8 § Den som är eller har varit förlikningsman får ej obehörigen röja eller utnyttja vad han har fått kännedom om under sin verksamhet.

9 § Har parterna skriftligen överenskommit alt medling inte skall äga rum, skall bestämmelserna i denna lag ej tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Prop. 1979/80:132

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-06-14

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Wikström, Friggebo, Huss, Wahlberg, Enlund, Winther, De Geer, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande: statsrådet Sven Romanus

Lagrådsremiss med förslag till ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, m. m.

1 Inledning

Är 1970 tillsattes en samnordisk utredning med sakkunniga från Danmark, Finland, Norge och Sverige för att göra en allmän översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen, den s. k. nordiska upphovsrättskommittén (NUK). Kommittén avgav år 1974 ett delbetänkande med förslag till lagreglering av bl. a. fotokopiering och bandinspelning inom undervisningsverksamhet (NU 21/73). Kommitténs förslag ledde för svensk del inte till någon lagstiftning. Såvitt angår frågan om fotokopiering ledde förslagel inte heller lill lagstiftning i något av de andra nordiska länderna. Nordiska upphovsrättskommittén upplöstes är 1976. I stället tillsattes åren 1976-77 i samtliga nordiska länder utom Island nationella utredningar för översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen.

Med slöd av regeringens bemyndigande den 4 mars 1976 lillkallades för svenskt vidkommande tre sakkunniga med uppdrag att se över upphovsrättslagstiftningen m. m. Genom, beslut vid regeringssammanträde den 24 februari 1977 erhöll utredningen tilläggsdirektiv. Samtidigt utökades antalet sakkunniga till fem.

De sakkunniga, som antog namnet upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02), lade i november 1978 fram delbetänkandet (SOU 1978:69) Upphovsrätt 1, Fotokopiering inom undervisningsverksamhet.

Betänkandet bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren (RA), Göta hovrätt, Stockholms tingsrätt, riksrevisionsverket, kungl. biblioteket, statens konstmuseer, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), skolöverslyrelsen, forskningsbiblioteksrådet, statens konstråd, statens råd för vetenskaplig information och dokumentation, Sveriges Lantbruksuniversitet, arbetsmarknadsstyrelsen, folkbildningsutredningen

Prop. 1979/80:132 7

(U 1975:19), statens kulturråd, statens personalutbildningsnämnd. Försvarshögskolan, Militärhögskolan, Försvarets gymnasieskola. Försvarets brevskola, försvarets civilförvaltning, slatens brandnämnd, Svnsk-i kommunförbundet, Landstingsförbundet, Handelshögskolan i Stockholm, Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges hantverks- och industriorganisation-Familjeföretagen, Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges advokatsamfund. Pressens samarbetsnämnd, Factu-Föreningen Svensk Fackpress, Sveriges författarförbund, Kostnäriiga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Läromedelsförfattarnas Förening, Föreningen Svenska Läromedelsproducenter, Konstnärernas Riksorganisation (KRO), Konstnärernas Allmänna Fackförbund (KAF), Föreningen Svenska Tecknare, Bildleverantörernas Förening, Svenska Fotografernas Förbund, Föreningen Svenska Tonsättare, Föreningen Svenska Populärauktorer (SKÅP), Svenska Musikförläggareföreningen u. p. a.. Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM) u. p. a.. Föreningen BONUS, Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI), Svenska Musikerförbundet, Svenska Teaterförbundet, Teatrarnas Riksförbund, Svenska Bokförläggareföreningen, Sveriges Radio AB, Sveriges Utbildningsradio AB, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Folkbildningsförbundet, Arbetarnas bildningsförbund, Studieförbundet Folkuniversitetet, Studieförbundet Medborgarskolan, Sveriges Kyrkliga Studieförbund, Tekniska Litteratursällskapet, Sveriges allmänna biblioteksförening och Studierådet vid affärsbankerna.

RÅ har bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt. Vidare har UHÄ bifogat yttranden från de juridiska fakultetsnämnderna vid universiteten i Uppsala, Lund och Stockholm.

En sammanställning av remissyttrandena över betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

2 Allmän motivering

2.1 Nuvarande ordning i huvuddrag

2.1.1 Det Upphovsrättsliga regelsystemet

Bestämmelser om den rätt som tillkommer författare, kompositörer och andra upphovsmän finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen, URL). 1 fråga om rätten till fotografisk bild gäller särskilda regler, vilka är intagna i lagen (1960:730) om rätten till fotografisk bild (fotografilagen, FotoL). Lagstiftningen har tillkommit i nordiskt samarbete och de nordiska lagarna har i huvudsak samma innehåll.

Den upphovsrättsliga lagstiftningen bygger på principen att den som har skapat ett litterärt eller konslnäriigt verk har ensamrätt till verket. Uttrycket "litterärt eller konstnärligt verk" har en mycket vidsträckt innebörd. Det omfattar inte bara skönlitterära verk, musik och bildkonst utan också t. ex. vetenskapliga arbeten, läromedel, handböcker och

Prop. 1979/80:132 8

reseskildringar m. m. För att ett verk skall anses föreligga krävs emellertid att alstret uppfyller ett visst mått av självständighet och originalitet. Skydd ges också mot eftergörande av kataloger, tabeller och andra liknande alster vari samlats ett stort antal uppgifter (49 § URL).

Den upphovsrättsliga ensamrätten omfattar först och främst rätten att förfoga över verket genom att framställa exemplar av detta, t. ex. genom tryck, fotokopiering och liknande. Upphovsmannen har också ensamrätt att göra verket tillgängligt för allmänheten, t. ex. genom att låta framföra det offentligt (2 § URL).

Upphovsmannen har även vissa betydelsefulla ideella rättigheter. När exemplar av verket framställs eller verket görs tillgängligt för allmänheten skall dess upphovsman anges i enlighet med vad god sed kräver. Ett verk får inte heller ändras eller göras tillgängligt för allmänheten på etl sätt som kränker upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller hans egenart (3 § URL).

Som upphovsman anses inte bara den som har skapat ett originalverk. Även den som har översalt eller bearbetat ett verk eller överfört det till en annan litteratur- eller konstart är att anse som upphovsman. Han har då upphovsrätt till verket i dess översatta eller bearbetade skick men får inte förfoga över det i strid mol upphovsrätten till originalverket (4 § URL).

Upphovsrätten varar som huvudregel under upphovsmannens livstid och 50 år efter hans död (43 § URL).

Rätten till fotografiska bilder regleras i FotoL. Den har utformats efter samma mönster som URL och innebär att fotografier i väsentliga avseenden har samma skydd som verk vilka omfattas av URL. Skyddstiden är emellertid i normalfallet endast 25 år frän det år då bilden framställdes (15 § FotoL).

Den principiella ensamrätt som tillkommer upphovsmän och fotografer m. fl. har inte kunnat upprätthållas oinskränkt. Både URL och FotoL innehåller regler som gör det möjligt att för olika, närmare angivna ändamål utnyttja skyddade verk eller fotografier utan rättighetshavarens samtycke. Reglerna har utformats olika beroende på i vilken grad upphovsmannens intressen ansetts böra vika för andra motstående intressen. Som exempel av särskild betydelse i detta sammanhang kan nämnas att det är tillåtet att för enskilt bruk framställa enstaka exemplar av offentliggjort verk (11 § URL) eller fotografi (5 § FotoL).

Det upphovsrättsliga regelsystemet har en stark internationell prägel. Av grundläggande betydelse för den egentliga upphovsrätten är den år 1886 tillkomna Bernkonvenlionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. Sverige är liksom ett sjuttiotal andra stater anslutet till konventionen. Denna bygger på principen om s. k. nationell behandling. Denna princip innebär atl de fördragsslutande staterna är förpliktade att ge utländska upphovsmän samma skydd som man ger åt landets egna medborgare. Därutöver gäller enligt konventionen att skyddet inte får understiga en viss i konventionen föreskriven nivå. Sålunda får t. ex. skyddstiden inte understiga 50 är frän upphovsmannens död. Sverige är även anslutet till den år 1952 tillkomna Världskonventionen om

Prop. 1979/80:132 9

upphovsrätt, som bygger på samma huvudprinciper som Bernkonvenlionen men har en något lägre skyddsnivå. Anslutningen till de upphovsrättsliga konventionerna har den praktiska konsekvensen att Sverige ger skydd enligt sin upphovsrättsliga lagstiftning även åt verk med ursprung i annat land som är anslutet till resp. konvention.

2.1.2 Fotokopiering inom undervisningsverksamhet

Folokopiering och liknande metoder för mångfaldigande sammanfattas av upphovsrättsutredningen - i anslutning lill internationell praxis - under termen "reprografi".

Reprografi är en form av mångfaldigande och reprografiskt mångfaldigande omfattas därför i princip av upphovsmannens ensamrätt. I ett specielll avseende, nämligen i fråga om fotokopiering av verk inom arkiv och bibliotek, innehåller den upphovsrättsliga lagstiftningen särbestämmelser om reprografi. 1 övrigt finns inte några sådana regler. Den förut nämnda bestämmelsen om mångfaldigande för enskilt bruk innebär emellertid att det i viss omfattning är tillåtet för enskilda att kopiera t. ex. förlagsmässigl framställda produkter. Mångfaldigande med stöd av denna bestämmelse kan i och för sig i viss omfattning ske även inom ramen för undervisningsverksamhet. Det råder emellertid allmän enighet om att man inom undervisningsväsendet numera behöver ha möjlighet att kopiera i en omfattning som går långt utöver vad undantagsbestämmelserna om kopiering för enskilt bruk medger. Delvis har de därav följande svårigheterna lösts genom ett särskilt avtal mellan staten och vissa organisationer på det upphovsrättsliga området, dels. k. skolkopieringsavtalet.

Det första skolkopieringsavtalet slöts år 1973 och ersattes år 1976 av ett nytt tvåårigt avtal. Detta ersattes i sin lur år 1978 av elt ettårigt avtal vilket löper ut den 30juni 1979.

Det nu gällande avtalet innebär i huvudsak att lärare vid bl. a. grundskolor, gymnasieskolor och lärarulbildningsanstalter har rätt att i viss omfattning fotokopiera eller pä annat sätt mångfaldiga litterära eller konstnärliga verk samt fotografier. I ersättning härför betalar siaten lill företrädare för berörda rättighetshavare ell visst belopp per sida. Ersättningen beräknas på grundval av en viss förenklad redovisning av kopieringens omfattning. Den sammanlagda ersättningen, f. n. omkring 1.8 milj. kr., utbetalas till en av organisationerna upprättad förvaltningsorganisation, kallad BONUS, som inom sig beslutar om hur medlen skall fördelas. Utredningen redogör i sitt betänkande (s. 49) närmare för innebörden av det nu gällande skolkopieringsavtalet. Förhandlingar pågår f. n. om en förnyelse av delta avtal för tiden efter den 1 juli 1979.

2.2 Huvuddragen av utredningens förslag

Enligt utredningens förslag bör frågan om reprografisk framställning inom undervisningsväsendet även i framtiden lösas genom kollektiva avtal

Prop. 1979/80:132 10

av den typ som redan har tillskapats genom skolkopieringsavtalet. Utredningen fastslår emellertid atl frågan inte kan få en fullständig lösning genom kollektiva avtal. Detta hänger samman med att de svenska organisationernas avtal endast binder organisationernas egna medlemmar. Utländska upphovsmän blir i allmänhet inte bundna, eftersom de vanligen står utanför organisationerna. Även en del svenska upphovsmän står för övrigt utanför organisationerna. En kollektiv lösning, som endast gäller inom ramen för organisationernas verksamhetsområden, är därför enligt utredningens mening principiellt otillräcklig även om det skulle gälla att enbart tillgodose kopieringsbehovet i fråga om svenska verk.

Utredningens förslag går ut på att det kollekliva avtalssystemet kompletteras med lagbestämmelser, som föreskriver att vissa slags avtal skall omfatta även upphovsmän som inte är medlemmar i avtalsslutande organisation. Utredningen pekar på alt en sådan lösning redan finns i 22 § URL, som i fråga om utsändning i radio och TV av utgivna verk föreskriver en liknande ordning. En sådan utsträckt verkan av ett ingånget upphovsrättsligt avtal brukar benämnas avtalslicens.

Utredningen föreslår att en avtalshcensbestämmelse av det slag som nu har angetts tas in i en ny paragraf i URL, 15 a §. För att ett kollektivt avtal skall kunna åberopas som grund för avtalslicens fordras enligt förslaget att ett avtal föreligger med en organisation, som representerar elt flertal svenska upphovsmän på området, och atl detta avtal ger lärare eller annan rält att för sin undervisning framställa exemplar av verk genom reprografi. Den föreslagna bestämmelsen ger för sådana situationer rätt att för samma ändamål även framställa exemplar av utgivet verk av upphovsman som inte företräds av organisationen. Regeln gäller dock inte om upphovsmannen hos organisationen har meddelat förbud mot sådant mångfaldigande.

För det mångfaldigande som sker med stöd av lagbestämmelsen gäller i princip samma villkor som enligt det underliggande avtalet, bl. a. när det gäller ersättningen för mångfaldigandet. Om upphovsman kan visa att hans verk har mångfaldigats med slöd av avtalet har han dock rätt att begära individuell ersättning inom ett år från det år då mångfaldigandet ägde rum.

Hänvisningar till den nu nämnda bestämmelsen i 15a§ URL skall enligt förslaget tas in i regeln om s. k. katalogskydd i 49 § och i FotoL, varigenom bestämmelsen blir tillämplig också på dessa typer av alster.

I betänkandet läggs också fram förslag till lag om medling i vissa upphovsrättstvister. Denna lag är enligt förslaget tillämplig när tvist uppslår om ingående av sådant avtal som avses i 15 a § URL och bestämmelser som hänvisar därtill. Huvudprincipen i den föreslagna lagen är att part kan påkalla medling, om förhandling inte leder till resultat. Regeringen skall då utse förlikningsman. Om medling inte leder till resultat och parterna inte enas om att hänskjuta tvisten till avgörande av skiljemän skall förlikningsmannen anmäla delta till regeringen.

Prop. 1979/80:132 11

2.3 Allmänna överväganden

2.3.1 Tidpunkten för reformen

Den tekniska utvecklingen under senare år har öppnat nya möjligheter för utnyttjande av upphovsrättsligt skyddade verk. Som exempel kan nämnas fotokopiering, mikrofilmning, bandinspelning samt användning av videoteknik, datorer, kabel-TV och kommunikationssatelliter. Denna utveckling har medfört behov av en anpassning av det upphovsrällsliga regelsystemet till de nya förhållandena. Frågan om upphovsrättens roll i kulturpolitiska sammanhang har också under senare tid tilldragit sig uppmärksamhel. Dfe utredningar på upphovsrättens område, som åren 1976-77 tillsattes i de nordiska länderna, har till uppgift alt mot bakgrund av den nu beskrivna utvecklingen i nordiskt samarbete göra en allmän översyn av upphovsrätten. Denna översyn bör enligt direktiven för utredningarna avse rättsområdet som helhet.

Den tekniska utvecklingen, främst planerna på en nordisk TV-satellit och på ett nordiskt datakommunikationsnät, har medfört att behovet av gemensamma nordiska regler på upphovsrättens område blivit ännu starkare än tidigare. Med hänsyn härtill är det givetvis av stor vikt att de nordiska kommittéernas förslag till lösningar grundas på en gemensam helhetssyn på frågan om hur det upphovsrättsliga regelsystemet bör anpassas till de krav som ulvecklingen under senare tid har fört med sig. Jag utgår ifrån att kommittéerna avser att nu med förtur ta upp denna övergripande fråga.

Beträffande läget i de övriga nordiska länderna kan anföras följande.

Under våren 1978 träffades i Danmark ett generellt avtal om fotokopiering inom det allmänna skolväsendet mellan det danska undervisningsministeriet m. fl. på den ena sidan och den upphovsrättsliga samarbetsorganisationen COPY-DAN på den andra sidan. Avlalet har emellertid ännu inte trätt i kraft, eftersom parterna genom skiljedom försöker lösa frågan om den ersättning som bör utgå i anledning av kopieringsverksamheten. De ursprungliga direktiven för den danska utredningen omfattade inte frågan om fotokopiering. Genom tilläggsdirektiv utvidgades emellertid i maj 1978 kommilléns lagstiftningsuppdrag till att avse också denna fråga.

Den finländska kommittén avser att inom kort lägga fram ett betänkande med förslag till reglering av fotokopiering. Belänkandet kommer härutöver att bl. a. innehålla förslag till ändringar i bestämmelserna om enskilt bruk och om inspelning av radio- och TV-program för undervisningsändamål.

Den norska konimittén behandlar t. v. inte frågor som rör fotokopiering. Den norska regeringen har nyligen lagt fram en proposition med förslag till en provisorisk och tidsbegränsad lag om fotokopiering inom undervisningsverksamhet. Lagen föreslås gälla till utgången av år 1985. Frågan om permanent lagstiftning på området torde komma att hänskjutas till kommittén.

Mot bakgrund av vad som nu har anförts kan det givetvis ifrågasättas om det är lämpligt atl för svensk del lägga fram ett förslag till lagstiftning

Prop. 1979/80:132 12

om fotokopiering i undervisningsverksamhet, innan upphovsrättskommittéerna i de nordiska länderna kommit fram till en gemensam helhetssyn på hur de upphovsrättsliga frågorna skall lösas och utan att förutsättningar förelegat för mera ingående nordiska överläggningar om utfornmingen av detaljer i förslaget.

Möjligheten att fotokopiera skyddade verk har emellertid stor betydelse inom undervisningsväsendet. Sedan länge är det vanligt att man kopierar tryckt och annat material för användning i undervisningen. Kopiering sker i det enskilda fallet vanligen i en relativt liten upplaga men är sammantaget av mycket stor omfattning. Som exempel kan nämnas att antalet ersättningsberältigade kopior, som under läsåret 1976/77 framställdes inom de läroanstalter m. m. som omfattas av skolkopieringsavtalet, har beräknats till 69 milj.

Lika med utredningen anser jag att en kollektiv lösning, som endast gäller inom ramen för de upphovsrättsliga organisationernas verksamhetsområden, är principiellt olillräcklig, även om det bara gäller att tillgodose behovet att kunna kopiera svenska verk. En sådan lösning är än mera otillräcklig då det gäller att tillgodose kopieringsbehovet i fråga om utländska verk. Behovet att kopiera utländska verk är betydande, särskilt inom högskoleundervisningen. Förhandlingar om ett kollektivt foto-kopieringsavtal för högskoleområdet pågår f. n. Som utredningen har framhållit skulle ett sådant avtal i hög grad underlättas genom en avtalslicensbestämmelse.

Jag delar också utredningens uppfattning att frågan om fotokopiering i undervisningsverksamhet väl lämpar sig för särskild behandling. Området är tämligen väl avgränsat. Statistik och annan utredning om förhållandena finns i stor utsträckning redan tillgänglig. På området finns sedan flera år elt fungerande avtalssystem. Så gott som samtliga remissinslanser som har yttrat sig i frågan har också tillstyrkt att etl separat förslag lill lagstiftning om fotokopiering i undervisningsverksamhet läggs fram.

På grund av vad som sålunda har anförts anser jag att övervägande skäl föreligger för att nu lägga fram ett förslag till lagstiftning om fotokopiering i undervisningsverksamhet.

Jag vill dock påpeka att jag då utgår frän att upphovsrättskommittéerna i alla de nordiska länderna får anledning att gemensamt komma lillbaka till frågan senasl då den föreslagna provisoriska lagstiftningen i Norge skall ersättas med permanenta bestämmelser i ämnet. Frågan om hur lagstiftningen slutligen bör utformas får då givetvis bedömas mot bakgrund av den gemensamma helhetssyn på det upphovsrättsliga regelsystemet som kommittéerna kan komma fram till.

2.3.2 Reformens inriktning

Som framgår av vad jag nyss har sagt är undervisningsväsendet i behov av en omfattande kopieringsrätt. Samtidigt är det uppenbart alt delta behov inte kan lillgodoses genom individuella avtal med upphovsmännen. Undervisningsväsendets behov av kopieringsmöjligheter måste därför tillgodoses på annat sätt.

Prop. 1979/80:132 13

Utredningen har diskuterat olika möjligheter att lösa denna fråga. En sådan möjlighet som utredningen har berört är att genom särskilda undantagsbestämmelser i den upphovsrättsliga lagstiftningen förklara det fritt för skolorna alt utan ersättning kopiera skyddade verk. Utredningen nämner att denna tanke framfördes på sina håll då frågan första gången aktualiserades i mitten av 1960-talet men tillägger att det numera knappast torde hävdas från någol ansvarigt håll att sådana undantagsbestämmelser bör införas. Utredningen avvisar därför denna möjlighet.

Jag kan helt instämma i utredningens bedömning på denna punkt. Såsom utredningen själv framhåller skulle ett sådant system inte vara förenligt med de internationella konventionerna. Art. 9.1 i Bernkonventionen innehåller en bestämmelse om upphovsmannens principiella ensamrätt till mångfaldigande av hans verk. Härtill ansluter visserligen en undantagsregel i art. 9.2. Enligt denna får konventionsländerna tillåta mångfaldigande av verk i vissa särskilda fall, om detta inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen. Med den omfattning som fotokopiering har inom svenskt undervisningsväsende kan det dock inte råda något tvivel om att en undantagsbestämmelse av det slag som nu har nämnts skulle oskäligt inkräkta på upphovsmännens legitima intressen.

Ulredningen har också tagit upp tanken alt området borde regleras genom en tvångslicens, dvs. en bestämmelse i lagstiftningen om att skolorna inom vissa gränser skall ha rätt att kopiera skyddade verk utan tillstånd men mot ersättning.

Utredningen anser emellertid att hänsynen till de internationella konventionerna talar emot också en lösning som bygger på tvångslicens. Fotokopieringen inom undervisningsväsendet är nämligen av så stor omfattning att det enligt utredningens mening inte heller kan anses att en generell tvångslicens skulle vara förenlig med konventionerna.

Såsom utredningen påpekar rymmer ett system med avtalslicens vissa tvångsmoment men skiljer sig dock på ett avgörande sätt från tvångslicens, både principiellt och praktiskt. Detta gäller även om den ersättning som skall utgå vid tvångslicens bestäms i kollektivt avtal. När det gäller ett ersättningsavtal i anslutning till tvångslicens är nämligen upphovsmännens förhandlingsposition synnerligen svag, eftersom motparten redan genom lagen har fått rätt till det utnyttjande som förhandlingen gäller. Vid förhandlingar om ett kollektivt avtal som skall ligga till grund för avtalslicens kan däremot upphovsmannasidan åberopa sin ensamrätt och förhandlingarna får härigenom samma karaktär som förhandlingar om andra avtal på upphovsrättens område, I. ex. förlagsavtal. Enligt utredningen talar nu anförda synpunkter för att en lösning genom kollektiva avtal i förening med avtalslicens är att föredra framför en lösning som bygger på tvångslicens.

Med hänsyn till den betydelse som fotokopieringen inom undervisningsväsendet har för att upprätthålla en effektivt fungerande undervisning, är det emellertid utomordentligt angeläget att ett system med avtalslicens kan fungera väl i praktiken. Utredningen betonar själv att frågans lösning måste bli beroende av hur det nuvarande skolavtalet

Prop. 1979/80:132 14

fungerar och i vilken utsträckning kollektiva avtal kan väntas bli slutna inom övriga sektorer av undervisningsverksamheten vilka ännu inte har blivit avtalsreglerade.

Det föreligger emellertid vissa omständigheter som talar för att ett avtalslicenssystem skulle fungera väl i praktiken. Under utredningens arbete har representanter för BONUS, skolöverstyrelsen och de avtalsslutande organisationerna uttalat sin tillfredsställelse med det sätt pä vilket skolkopieringsavtalet har fungerat. Det har framhållits att systemet successivt har förbättrats och att man hoppas kunna genomföra ytterligare förbättringar i fortsättningen. Vid remissbehandlingen har inte heller någon kritik kommit fram mot det sätt på vilket det nuvarande avtalssystemet har fungerat. Tvärtom har de remissinstanser som har uttalat sig i denna fräga förklarat sig nöjda med den lösning som har valts och en praktiskt taget enhällig remissopinion har tillstyrkt det av utredningen föreslagna systemet med en avtalslicensbeslämmelse.

Vad beträffar det i sammanhanget utomordentligt viktiga högskoleområdet har etl förslag till avtal utarbetats av de s. k. AUU-sakkunniga (U 1968.49) på grundval av förhandlingar med samma organisationer som är parter i skolkopieringsavtalet.

I fråga om övriga sektorer inom undervisningsväsendet har visserligen - frånsett ett antal specialfall - förhandlingar om kopieringsavtal ännu inte inletts. Man kan dock enligt utredningens mening utgå ifrån att organisationerna är villiga att ingå avtal även för dessa områden.

1 likhet med utredningen anser jag därför för egen del att man numera torde kunna räkna med atl parterna på det upphovsrättsliga området är inställda på att lösa kopieringsfrågorna inom undervisningsväsendet genom avtal. Därav följer också att man enligt min mening bör bygga en lösning av kopieringsfrågan inom undervisningsområdet på de kollektiva avtal som finns eller kan väntas bli ingångna i framliden. Mot bakgrund härav saknas anledning att nu överväga att tillgodose detta kopieringsbehov genom en ordning med tvångslicens.

Med hänsyn till vad som nu har anförts vill sålunda även jag förorda att frågan om kopiering inom undervisningsverksamhet regleras genom ett system med kollektiva avtal kompletterat med en avtalslicensbestämmelse av del huvudsakliga innehåll som utredningen har föreslagit.

Det kan emellertid inte uteslutas att ett avtalslöst tillstånd trots allt kan uppstå. Förhandlingar kan exempelvis misslyckas därför att parterna inte kan komma överens om villkoren eller också kan en parts begäran om avtal avvisas av olika skäl. Vissa remissinstanser har särskilt pekat på nödvändighelen av att man försöker finna en lösning för dessa fall.

Den nordiska upphovsrättskommitténs svenska ledamöter föreslog på sin tid att part i här avsedda fall skulle kunna hänskjuta tvisten till avgörande av skiljemän. Som upphovsrättsutredningen anmärker mötte detta förslag stark kritik från upphovsmannahåll.

Upphovsrättsutredningen föreslår i stället en lösning som innebär all man får möjligheter att anordna ett medlingsförfarande i uppkommande tvister. Utredningen har som nämnts även lagt fram elt förslag till en särskild lag i delta hänseende. Man har därvid gjort den bedömningen att

Prop. 1979/80:132 15

ett medlingsförfarande får anses vara tillräckligt för att främja att kollektiva avtal om kopiering inom undervisningsväsendet konimer till stånd.

Utredningens förslag i detta hänseende har tillstyrkts av samtliga remissinstanser som har uttalat sig i frågan. En avtalslicenslösning i förening med ett lagstadgal skiljedomsförfarande har starka inslag av tvångslicens och bör enligt min mening åtminstone f. n. undvikas. Som jag nyss har sagt torde man kunna räkna med att parterna skall vara inställda på att avtalsvägen tillgodose kopieringsbehovet inom undervisningen. Man bör alltså ha anledning förutsätta att de situationer där ett avtalslöst tillstånd kan tänkas föreligga på delta område kommer att vara mycket sällsynta och att de i förekommande fall bör kunna lösas genom etl medlingsförfarande. Jag vill därför ansluta mig till utredningens förslag om införande av ett lagstadgal sådant förfarande.

Jag utgår som jag tidigare har framhållit från att upphovsrättskommittéerna i alla de nordiska länderna får anledning att gemensamt komma tillbaka till frågan om den nu aktuella lagstiftningens utformning senast då den i Norge föreslagna provisoriska lagstiftningen skall ersältas med permanenta bestämmelser i ämnet. Skulle det då visa sig att den föreslagna ordningen med ett medlingsförfarande inte har varit tillfyllest för att tillgodose behovet av avtal för undervisningsväsendets behov, kan bl. a. frågan om en omprövning av ställningstagandet på denna punkt bli aktuell.

Med anledning av vad en remissinstans har anfört vill jag i detta sammanhang slutligen framhålla att i ett avtalslöst tillstånd självfallet möjligheten till kopiering för enskilt bruk i enlighet med de allmänna bestämmelserna därom i den upphovsrättsliga lagstiftningen står öppen. Därvid bör begreppet enskilt bruk tolkas i enlighet med de uttalanden som gjordes av dåvarande departementschefen i prop. 1960:17 (s. 109 f). 1 ett avtalslöst tillstånd har den begränsning i rätten till kopiering för enskilt bruk som kan finnas intagen i ett avtal sålunda fallit bort. Det bör emellertid framhållas att rätten till sådan kopiering är förenad med betydande begränsningar och att det råder stor osäkerhet om den exakta omfattningen av den kopieringsrätt som tillkommer lärare enligt 11 § URL och 5 § FotoL.

2.4 Förhållandet til! de internationella konventionerna

Jag har nyss nämnt att hänsynen till de internationella konventionerna talar för att lagregleringen ges formen av en avtalslicensbestämmelse som komplettering till ett system med kollektiva avtal i förening med regler om medling mellan berörda parler. Frågan om konventionsenligheten kan emellertid inle anses uttömd enbart därför att man väljer en lösning som bygger på en ordning med avtalslicens.

Bäde Världskonventionen och Bernkonventionen bygger nämligen på principen om nationell behandling. Denna innebär som huvudregel att en fördragsslutande stat är skyldig att skydda verk av medborgare i annan fördragsslutande stal saml verk, som först har utgivits i en sådan stat, på samma sätt som verk av landets egna medborgare. Det skulle kunna

Prop. 1979/80:132 16

hävdas att avtalslicensbestämmelser försätter upphovsmän som står utanför de avtalsslutande organisationerna i en sämre situation än däri organiserade upphovsmän och att detta bl. a. strider mot principen om nationell behandling, eftersoni konsekvenserna härav i huvudsak träffar utländska upphovsmän.

För att undanröja varje tvivel om att den föreslagna lösningen står i överensstämmelse med konventionerna föreslår utredningen till en början att upphovsmän som står utanför avtalsslulande organisation skall ha möjlighet att genom organisationen meddela förbud mot att kopiering sker med stöd av avtalslicensbestämmelsen. Vidare innehåller den föreslagna bestämmelsen, när det gäller rätten till ersättning, att vad som kan ha bestämts i avtalel eller inom organisationen om ersättning för kopiering enligt avtalet skall gälla även för upphovsmän som inte företräds av organisationen. Denna huvudregel innebär att t. ex. utländska upphovsmän är bundna av avtalsbestämmelser och organisationsbeslut om hur ersättningen skall användas. Innebär sådana bestämmelser eller beslut, såsom ofta är fallet, att influtna medel skall användas för kollektiva ändamål kan dessa upphovsmän bii helt utan ersättning. För att motverka denna effekt föreskrivs i avtalslicensbestämmelsen också att upphovsman, som visar att hans verk har mångfaldigats med stöd av denna bestämmelse, har rätt till ersättning som hänför sig till mångfaldigandet. Med den av utredningen föreslagna ordningen kan en svensk eller utländsk upphovsman som inte tillhör någon organisalion undgå verkningarna av avtalslicensbestämmelsen om han så önskar genom att meddela förbud mot kopiering eller begära rätt till indviduell ersättning.

Även om den av utredningen sålunda föreslagna regleringen inle gör någon skillnad mellan svenska och utländska upphovsmän skulle det emellertid möjligen kunna hävdas att den likväl är oförmånligare för utländska upphovsmän, eftersom dessa i praktiken får svårare än sina svenska kolleger att bevaka sin rätt. Bestämmelserna skulle därmed när det gäller de faktiska verkningarna tänkas kunna stå i strid med konventionernas princip om nationell behandling. Det återstår därför att överväga om en sådan invändning som nu har angetts med fog kan riktas mol bestämmelserna. I detta hänseende vill jag anföra följande.

När det först gäller förbudsmöjligheten fär det förutsättas att uppgifter om anmälda förbud mot kopiering snabbi kommer att spridas till de olika läroanstalterna och t. ex. anslås i närheten av kopieringsmaskinerna. Man torde därför kunna utgå från att förbudsrätten inte endast blir illusorisk utan kommer att innebära en faktisk möjlighet för den rättighetshavare som så önskar att hindra att hans verk används i strid mot ett förbud. En annan sak är att ett sådant förbud inte hindrar exempelvis kopiering för enskilt bruk.

För att rättighetshavaren verkligen skall kunna utöva förbudsrätten måste han emellertid ha fått kunskap om eller anledning misstänka att hans verk kommer till användning i undervisningsverksamhet och därvid också kan bli föremål för kopiering. Det är självfallet i praktiken omöjligt att i varje särskilt fall utgå från att rättighetshavarna är medvetna om

Prop. 1979/80:132 17

denna användning. Med den utbredning som den moderna tekniken för mångfaldigande har fått torde del emellertid i många fall finnas anledning att åtminstone misslänka att verken kan komma att användas som underlag för kopiering i skolor. I vart fall gäller detta i fråga om verk som i mera avsevärd omfattning används för undervisning. Kunskap om den nu aktuella lagstiftningens innehåll och möjligen också om de avtal som ligger till grund för avtalslicensen torde komma att spridas genom den information som de internationella organisationerna och federationerna ger åt sina medlemmar. Detta tillsammantaget gör att även utländska upphovsmän som inte önskar se sina verk använda för kopieringsändamål inom undervisningsverksamhet får anses ha goda faktiska möjligheter att meddela förbud på det sätt som förutsätts i förslaget.

När det gäller rätten att begära individuell ersättning måste upphovsmannen som nämnts visa att hans verk har mångfaldigats. Detta kan självfallet medföra svårigheter, eftersom någon individuell registrering av kopieringen inte sker. Ett visst underlag för en grov uppskattning av förekomsten av kopiering torde dock kunna erhållas genom de stickprov som oftast bildar underlag för ersättningsberäkningen enligt föreliggande avtal. 1 tveksamma fall torde en skälighetsberäkning få göras och det torde kunna förutsättas att myndigheterna eller den avtalsslutande organisationen, om kravet riktas mot denna, är villiga att tillämpa en sådan beräkningsgrund. Det skall för övrigt tilläggas att det inte heller för rättighetshavare inom organisationerna är möjligt att få individuella uppgifter om den omfattning i vilken deras verk har kopierats.

Med hänsyn till vad som nu har sagts om förbudsmöjligheten och om möjligheten att begära individuell ersättning anser jag att den lösning som utredningen har föreslagit inte kan anses oförenlig med de krav som konventionerna ställer upp.

Slutligen vill jag tillägga att de problem som jag nu har diskuterat av allt att döma kommer att vara av övergående natur. Man kan nämligen räkna med att införandet av en avtalslicensbestämmelse kommer att leda till överenskommelser mellan de svenska organisationerna och motsvarande utländska organisationer på det upphovsrättsliga området om överförande av ersättningar för fotokopiering till dessa.

2.5 Vissa särskilda frågor rörande avtalslicensbestämmelsen

Den av utredningen förordade möjligheten för oorganiserade upphovsmän att förbjuda kopiering kan förverkligas på flera olika sätt. Utredningen har som tidigare nämnts föreslagit en uttrycklig bestämmelse om att avtalslicensbestämmelsen inte skall gälla i fall då upphovsmannen hos organisationen har meddelat förbud mot kopiering.

Möjligheten till förbud kan, om den utnyttjas i stor utsträckning, välla betydande avbräck i möjligheterna till kopiering. Det kan därför diskuteras om en sådan möjlighet bör föreskrivas i lagen. En remissinstans har särskilt pekat på risken för kollektiva förbud i samband med utbrytningar från skilda organisationer eller vid tvister mellan svenska

2 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 132

Prop. 1979/80:132 18

och utländska organisationer.

Om den nya lagstiftningen inte skulle komma att innehålla någon uttrycklig bestämmelse om förbud av det slag som utredningen har föreslagit, skulle en oorganiserad upphovsman få falla tillbaka på de förbudsmöjligheter som kan finnas inskrivna i det avtal som i det aktuella fallet ligger till grund för avtalslicensbestämmelsens tillämpning. Eftersom avtal om fotokopiering i flertalet fall kan förmodas komma att innehålla regler om förbud, skulle skillnaden i allmänhet inte bli så stor. Det skulle emellertid bli svårare för utländska upphovsmän att få kännedom om vilka förbudsmöjligheter som finns, eftersom innehållet i svenska avtal kan förväntas vara mindre väl känt utomlands än innehållet i svensk lag. Bl. a. därför skulle en sådan lösning i mindre grad än den av utredningen föreslagna vara ägnad att undanröja tvivel om den föreslagna lösningens konventionsenlighet. Jag vill också framhålla att de möjligheter till förbud som finns inskrivna i skolkopieringsavtalet hittills inte har använts. Man kan därför med viss sannolikhet förvänta sig att antalet förbud blir ringa, även om den av utredningen föreslagna lagbestämmelsen införs.

Det bör framhållas att enligt utredningens förslag ett förbud för att få verkan skall meddelas hos organisationen. Notiser av den typ som ibland finns i böcker och som innebär ett generellt förbud mot allt mångfaldigande skulle med denna lösning inte utgöra något hinder mot kopiering för undervisningsverksamhet. Det kan givetvis ifrågasättas om i synnerhet utländska upphovsmän bör vara skyldiga att anmäla förbud till en svensk organisation. Enligt min mening skulle dock en annan lösning vara mycket svår att tillämpa i praktiken. Man skulle då riskera att få förbud som meddelas på olika sätt och till olika personer i stället för till organisationerna. Risken att meddelade förbud inte kan iakltas skulle då öka betydligt. Särskilt när det gäller notiser i böcker skulle tillämpningssvårigheterna bli betydande. Förbuden är mycket olika formulerade och därför svåra att tolka för enskilda lärare. Oftast torde det endast vara fråga om en erinran om att upphovsrättslagens bestämmelser skall tillämpas. I andra fal' kan förbuden vara mera långtgående. Man kan dock inte alltid utgå ifrån att slentrianmässigt införda notiser av detta mera långtgående slag har tillkommit i syfte att förbjuda kopiering inom undervisningsväsendet med stöd av en avtalslicensbestämmelse av det slag som utredningen har föreslagit. Jag delar därför utredningens uppfattning att ett förbud för att tilläggas verkan i förevarande sammanhang bör meddelas hos vederbörande organisation.

En annan punkt där tveksamhet kan föreligga gäller ersättningsrätten. Huvudprincipen i utredningens lösning är att vad som har bestämts om ersättning i avtalet eller inom den avtalsslutande organisationen också skall gälla för upphovsman som inte företräds av denna. Utan hinder härav skall emellertid upphovsman, som kan visa att hans verk har mångfaldigats i enlighet med avtalet, ha rätt till individuell ersättning om han begär det inom en viss tid.

Bakgrunden till utredningens förslag i denna del är atl avtalet kan

Prop. 1979/80:132 19

föreskriva eller organisationen besluta t. ex. att ersättningarna för fotokopiering skall användas för kollektiva ändamål.

En rätt att begära individuell ersättning kan självfallet vara av stor betydelse för den enskilde upphovsmannen, särskilt i fall då han har fått kännedom om att hans verk mångfaldigas i betydande omfattning inom undervisningsverksamhet. En i lagen inskriven rätt att begära sådan ersättning påverkar därför som tidigare har nämnts också bedömningen av om de föreslagna lösningarna är förenliga med de internationella konventionerna på det upphovsrättsliga området. Det finns därför anledning atl här ytterligare beröra ett par andra frågor beträffande den individuella ersättningsrätten.

Den första frågan gäller möjligheterna för den som vill ha individuell ersättning att i praktiken visa den omfattning i vilken hans verk har använts. Som jag närmare har utvecklat i avsnittet om konventionsenligheten torde man kunna räkna med att parterna kommer överens om att i tveksamma fall grunda ersättningen på en skälighetsbedömning. Jag vill i detta sammanhang på nytt understryka vikten av detta uttalande. Enligt min mening är det nämligen väsentligt att man från myndigheternas sida inte av hänsyn till möjligheten att individuella krav eventuellt kan komma att framställas skall behöva redovisa den kopiering som sker av varie upphovsmans verk. Redovisningen bör ske i enlighet med vad som överenskommits i avtalet och inte med hänsyn till antaganden om sådana individuella krav. För att undvika krav mot enskilda lärare eller skolmyndigheter är det vidare önskvärt att kraven inte riktas mot den som har verkställt kopieringen eller ytlerst ansvarar för den utan i stället mot den avtalsslutande organisation vilken upphovsmannen i fråga skulle ha tillhört om han varit organisationsan-sluten. Det är därför önskvärt att man i så stor utsträckning som möjligt i avtalen skriver in att krav på sådan ersättning endast får riktas mot organisationen. En sådan lösning är även förutsedd i utredningens lagförslag. Skulle ett avtal sakna bestämmelse om att krav på ersättning endasl får riktas mot organisationen och har t. ex. en skolmyndighet som en följd härav tvingalsutge ersättning till en upphovsman, får det bero på en tolkning av avtalet och övriga omständigheter huruvida myndigheten skall anses vara berättigad att av organisationen återfå vad den har utgivit.

Den andra frågan gäller rätten för upphovsmän som inte tillhör en organisation att få del av ersättning som avsatts för kollektiva ändamål. Enligt utredningens förslag får utanförstående upphovsmän som huvudregel godta att ersättning avsätts för sådana ändamål. Utredningen framhåller samtidigt att utanförstående upphovsmän i så fall bör vara berättigade till stipendier o. d. efter samma normer som medlemmarna. För egen del vill jag instämma i detta uttalande angående den föreslagna ordningens innebörd i detta hänseende. Skulle en organisation ha bestämt att medel som har influtit i ersättning för fotokopiering inom undervisningsverksamhet skall användas för t. ex. en stipendiefond från vilken stipendier efter vissa grunder skall utdelas till medlemmar i organisationen, bör utanförstående upphovsmän som regel vara berättigade till stipendier på samma grunder som medlemmarna. Detta

Prop. 1979/80:132 20

gäller i princip också beträffande utländska upphovsmän. Principen att skillnad i nu nämnda hänseende inte fär göras mellan medlemmar och andra upphovsmän medför dock självfallet inte att alla utländska upphovsmän blir berättigade till stipendier ur en sådan stipendiefond på samma grunder som svenska medlemmar. Sålunda bör man i sammanhanget kunna bortse bl.a, från utländska upphovsmän som har utgett verk beträffande vilka det inte finns anledning anta atl de används i beaktansvärd omfattning för kopiering i undervisningsverksamhet i Sverige. Mot bakgrund av vad som nu har sagts tillstyrker jag utredningens förslag i vad angår möjligheterna till individuell ersättning. I avvaktan på den översyn av URL som utredningen skall göra bör bestämmelserna i enlighet med utredningsförslaget tills vidare tas in som en ny paragraf, 15a§, i URL. Regleringen bör i enlighet med vad utredningen har föreslagit göras tillämplig även på det s. k. katalogskyddet i 49 § URL samt på fotografisk bild genom att i FotoL i en ny paragraf förs in en hänvisning till 1 5 a § i URL:

2.6 Vissa särskilda frågor rörande medlingslagen

När det gäller den föreslagna medlingslagen har jag redan tidigare anslutit mig till tanken pä att man i vissa situationer, där ett avtalslöst tillstånd föreligger, bör ha möjligheter lill ett medlingsförfarande i enlighet med vad som utredningen har föreslagit.

I fråga om utformningen av lagen har inga anmärkningar eller synpunkter anförts från remissinstanserna. Även jag anser att lagen bör utformas i överensstämmelse med vad utredningen har föreslagit.

Lagen är enligt förslaget tillämplig endast när tvist uppkommer om ingående av sådant avtal om reprografiskt mångfaldigande som avses i den föreslagna 1 5 a § URL och därtill hänvisande bestämmelser. Det finns emellertid anledning anta att bestämmelser om medlingsförfarande skulle kunna vara av värde även i andra situationer när tvist uppkommer om ingående av avtal på det upphovsrättsliga området. Det skulle därför kunna övervägas att ge lagen ett vidsträcktare tillämpningsområde. Det är emellertid för tidigt att i dag bedöma i vilka situationer lagen lämpligen bör komma tiU användning. Man bör i stället från fall till fall bedöma huruvida lagen bör göras tillämplig och därefler vid behov företa erforderliga författningsändringar. Jag vill också påpeka att upphovsrältsutredningen i sitt fortsatta arbete kan komma in på frågan hur ett medlingsförfarande tekniskt skall inordnas i det upphovsrättsliga regelsystemet. För dagen bör därför den föreslagna medlingslagen göras tillämplig endast i den omfattning som utredningen har föreslagit.

2.7 Ikraftträdande

Jag föreslår att lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari 1980.

Prop. 1979/80:132 21

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

2. lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt lill fotografisk bild,

3. lag om medling i vissa upphovsrättstvister.

Förslagen bör fogas tUl protokollet i detta ärende som bilaga 3.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

15a §

Paragrafen innehåller i första stycket den grundläggande bestämmelsen om avtalslicensens omfattning och innebörd. Bestämmelsen gäller i fråga om lärare eller annan, som på grund av avtal ingånget av organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området äger rätt att för sin undervisning genom reprografiskt förfarande framställa exemplar av verk. Sådan lärare eller annan får för samma ändamål även framställa exemplar av utgivet verk av upphovsman, som icke företräds av organisationen.

BONUS har anfört att det av bestämmelsen bör framgå vem som är motpart till upphovsmannaorganisationen. En precisering på denna punkt skulle enligt BONUS öka skyddet för de berörda upphovsmännen.

Enligt min mening skulle det emellertid vara förenat med stora svårigheter att åstadkomma en sådan precisering i lagtexten. Frågan om vem som kan vara moipart till upphovsmannaorganisationen varierar starkt beroende på avtalets natur. I skolkopieringsavtalet är staten motpart till organisationerna, f andra fall kan t. ex. en kommun uppträda som motpart i egenskap av huvudman för den skola det gäller men avtal kan ocksä ingås direkt med en läroanstalt eller annan institution. Såsom utredningen har anfört får det anses följa redan av stadgandets funktion att endast den kan godtas som motpart, som verkligen kan antas vara i stånd att uppfylla de förpliktelser som ett sådant avtal för med sig.

Avtalslicensbestämmelsen avser kollektiva avtal om kopiering i undervisningsverksamhet. Detta avses enligt utredningen komma till uttryck dels genom att stadgandets verkningar anknyts till avtal som ger lärare eller annan rätt att kopiera "för sin undervisning", dels genom bestämmelsen i andra stycket, att framställt exemplar bara får utnyttjas inom "undervisningsverksamhet" som avses i avtalet. 1 betänkandet uttalas alt begreppet undervisningsverksamhet synes böra begränsas så, att dit endast hänförs undervisning, som bedrivs av lärare i organiserade former, som är av viss varaktighet och som är inriktad på att meddela kunskaper eller färdigheter.

Ätskilliga remissinstanser har haft synpunkter på bestämmelsernas utformning på denna punkt och på omfattningen av begreppet undervisningsverksamhet enligt utredningens förslag. Några av dessa

Prop. 1979/80:132 22

remissinstanser har ansett att den av utredningen föreslagna bestämningen av begreppet bör framgå av lagtexten. Andra remissinstanser har uttalat farhågor för att begreppet kan komma att lolkas allt för snävt och efterlyst preciseringar i vissa avseenden. Statens konstmuseer och statens kulturråd har framhållit vikten av att den föreslagna bestämmelsen verkligen kommer att omfatta den pedagogiska verksamhet som bedrivs vid landets många museer. Några remissinstanser, däribland UHÄ, har tagit upp frågan om definitionen av begreppet undervisning inom högskolesektorn. Dessa remissinstanser har anfört att forskarutbildning bör hänföras till begreppet undervisning i förslagets mening. Studieförbundet folkuniversitetet har riktat kritik mot ett uttalande av utredningen att studieförbundens studiecirkelverksamhet f. n. torde få anses falla utanför det av utredningen föreslagna stadgandet. Folkuniversitetet framhåller atl studieförbunden sedan en tid tillbaka har fört diskussioner med BONUS om möjligheterna att teckna ett kopieringsavtal. Om utredningens förslag skulle gå igenom, skulle detta enhgt folkuniversitetets mening allvarligt försvåra studieförbundens och BONUS' möjligheter att finna en lösning på detta problem. Liknande synpunkter har framförts av statens kulturråd och ytterligare några remissinstanser inom folkbildningsområdet. Ä andra sidan ifrågasätter juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet om inte utredningen gett begreppet undervisning en väl vidsträckt innebörd. När det gäller kravet på att begreppet undervisningsverksamhet skall preciseras närmare i lagtexten vill jag understryka att bestämningen av detta begrepp får betydelse bara när ett avtal om kopiering anger tillämpningsområdet genom att direkt hänvisa till det föreslagna stadgandet eller dä tillämpningsområdet för ett avtal går utöver undervisningsbegreppet. 1 alla andra fall blir det avgränsningen i det underliggande avtalet med upphovsmannaorganisationen som blir bestämmande för avtalslicensens tillämpningsområde. Detta innebär att bestämningen av begreppet undervisningsverksamhet i stadgandet kan väntas få betydelse bara i undantagsfall. Mot bakgrund härav kan det enligt min mening starkt ifrågasättas om det kan anses befogat att i lagtexten försöka införa en närmare precisering av begreppet, i all synnerhet som en sådan precisering av förklarliga skäl måste bli så allmänt hållen, atl den i många fall skulle ge föga ytterligare ledning för bedömningen av konkreta situationer. Givetvis kan det inte komma i fråga att i lagtexten åstadkomma någon uppräkning av de undervisningsformer som skall innefattas i begreppet. För egen del kan jag dock i allt väsentligt instämma i utredningens bedömning att den föreslagna bestämmelsen skall anses omfatta endast sådan undervisning, som bedrivs av lärare i organiserade former, som är av viss varaktighet och som är inriktad på att meddela kunskaper eller färdigheter. Undervisning som bedrivs t. ex. av museet och inom folkbildningsområdet får därför anses täckt av bestämmelsen i den mån den uppfyller dessa krav. Den verksamhet som bedrivs av studieförbundens studiecirkelverksamhet är dock av så skiftande karaktär att det enligt min mening inte kan komma i fråga att undantagslöst låta avtalslicensen omfatta sådan verksamhet. Utanför tillämpningsområdet måste falla t. ex. föredragsserier och annan

Prop. 1979/80:132 23

verksamhet som bedrivs i mera tillfälligt sammansatia grupper liksom verksamhet som huvudsakligen är inriktad på att ge deltagarna underhållning eller förströelse.

Den fotokopiering som förekommer inom ramen för forskarutbildningen vid universitet och högskolor torde i avsevärd utsträckning bestå i framställning av enstaka kopior för enskilda forskaraspiranters eget bruk. Sådan kopiering täcks av URL:s bestämmelser om framställning av exemplar för enskilt bruk och är sålunda tillålen redan enligt gällande beslämmelser. 1 den mån lärarledd gruppundervisning av traditionellt slag förekommer även inom forskarutbildningen, kommer sådan undervisning att omfattas av avtalslicensbestämmelsen.

Sista meningen i tredje stycket har omformulerats i förhållande till utredningens förslag så att den klarare ger utiryck för vad som åsyftas, nämhgen att de avtalsslutande parterna med bindande verkan för den utomstående upphovsmannen skall kunna föreskriva i kopieringsavtalet, att krav på ersättningen skall riktas mot organisationen.

4.2 Övriga lagförslag

De remitterade lagförslagen överensstämmer med utredningens förslag.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

2. lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild,

3. lag om medling i vissa upphovsrättstvister.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1979/80:132 27

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Genom beslul den 4 mars 1976 bemyndigade regeringen foredragande Slalsrådel au lillkalla högsl tre sakkunniga med uppdrag atl företa en allmän översyn av upphovsrätlslagsliftningen. Med slöd av detla bemyndigande tillkallades den 12 mars 1976 såsom ledamöter numera generaldirektören Lennarl Sandgren, lillika ordförande, rektorn och riksdagsledamoten Gösta Karlsson saml redaktören och riksdagsledamoten Sture Palm.

Sedan Sandgren på egen begäran entledigats från uppdraget, förordnades den 20 januari 1977 såsom ledamoi och ordförande justitierådet Torwald Hesser.

Efler regeringsbemyndigande den 24 februari 1977 lillkallades den 25 februari 1977 ytteriigare två ledamöier, nämligen förfallaren Lars Gustafsson samt rådmannen och riksdagsledamoten Inger Lindquisl.

Till sekrelerare förordnades den 12 mars 1976 hovrättsassessorn Christer Berg.

Ulredningen har antagit namnel upphovsrältsutredningen.

All såsom experter biträda utredningen förordnades den 12 mars 1976 advokaten Jörgen Benglsson (entledigad på egen begäran den 24 februari 1977), vice verkställande direklören i Svenska Tidningsutgivareföreningen Karl-Henrik Ekberg, numera hovrättsrådet Jan Gehlin, försie ombudsmannen i Svenska Journalistförbundet C-H Hernlund, direklören i Teatrarnas Riksförbund Klas Holming, professorn Gunnar Karnell, verkslällande direktören i Svenska gmppen av Inlernational Federation of Producers of Phonograms and Videograms (IFPI) Eddie Landquist, förbundsjurislen Gun Magnusson Sessler, verkslällande direklören i Svenska Bokföriäggareför-eningen Jonas Modig, verkställande direklören i Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM) u. p. a. Hans Nordmark, hovrättsassessorn Agne Henry Olsson, sakkunnig i justitiedepartemenlel, programjurislen vid Sveriges Radio AB Ulf Peyron, numera teaterchefen vid Malmö stadsteater Rolf Rembe, numera rättschefen i ulbildningsdeparlemenlel Arvid Sanmark, den 22 april 1976 verkslällande direktören i Föreningen Svenska Läromedelsproducenter Olof Storm, den 25 februari 1977 kammarmusikern Yngve Åkerberg, Svenska Musikerförbundet, samt den 18 april 1977 hovrättsassessorn Lars Bergman, sakkunnig i ulbildningsdepartemenlel, numera direkiör i radionämnden (förordnad efler Sanmark, som avsagt sig uppdragel).

I direktiven anges atl ulredningen lill särskild behandling skall ta upp frågor som sammanhänger med sådan fotokopiering och inspelning av TV-

Prop. 1979/80:132 28

program som sker för undervisningsverksamhet.

Utredningen får härmed såsom en första elapp överiämna betänkande med förslag lill ändringar i den upphovsrällsliga lagstiftningen som avser folokopiering inom undervisningsverksamhet. 1 anslulning härtill framläggs förslag lill en ny lag med beslämmelser om medling i vissa upphovsrätts-tvister. I ulformningen av förslagen har såväl ledamöier som experter deltagit.

Beiänkandei är enhälligt. Särskilt yttrande har avgivits av ledamolen Sture Palm.

Stockholm den 11 september 1978

Torwald Hesser

Lars Gustafsson Gösta Karlsson

Inger Lindquisl Sture Palm

/Christer Berg

Prop. 1979/80:132 29

Innehåll

Förkortningar .............................................. ... 27

Lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt lill

litterära och konstnäriiga verk ........................ ... 28

Förslag till lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt lill fotografisk

bild.................................................................. ... 29

Förslag lill lag om medling i vissa upphovsrältstvister.. 30

Sammanfattning .......................................... 32

Summary of the Report of the Committee................ 36

1 Utredningsuppdraget ................................... 38

1.1 Inledning..................................................... 38

1.2 Direkliven ............................................. 38

1.3 Utredningsarbetets uppläggning....................... 45

2 Allmän översikt över del upphovsrättsliga regelsystemet .... 48

2.1 Gällande svensk rätl...................................... 48

2.1.1 URL.................................................... 48

2.1.2 FotoL ........................................... 52

2.2 Inlemalionella överenskommelser...................... 53

2.2.1 Bernkonvenlionen.................................. 53

2.2.2 Väridskonvenlionen om upphovsrätt .... ... 55

2.2.3 Andra inlernationella överenskommelser..... ... 57

2.3 Förhållandet mellan den inlemalionella regleringen och den nationella lagstiftningen 57

2.4 Lagstiftningen i övriga nordiska länder ......... ... 58

2.5 Nordiskt lagstiftningsarbete efler tillkomsten av URL och FotoL 58

3 Fotokopiering inom undervisningsverksamhet.......... ... 59

3.1 Nuvarande förhållanden ........................ 59

3.1.1 Ulvecklingen av nya kopieringsmetoder...... 59

3.1.2 De nya kopieringsmeiodernas användning inom undervisningsverksamhet 60

3.1.3 Den upphovsrällsliga regleringen ........ 60

Prop. 1979/80:132 30

3.1.3.1 Gällande svensk rätl ............ 60

3.1.3.2 De inlernalionella konventionerna ... 61

3.1.3.3 Utländsk rält ........................ 62

3.1.3.4 Förslag lill internationell reglering .... 64

3.1.4 Förslagel enligt NUK............................... ... 65

3.1.4.1 De svenska sakkunnigas förslag till reglering 65

3.1.4.2 Remissbehandlingen av del svenska förslaget 66

3.1.4.3 De danska, finländska och norska sakkunnigas förslag lill reglering 67

3.1.5 1978 års skolkopieringsavial .............. ... 67

3.1.5.1 Inledning ........................... ... 67

3.1.5.2 Avlalels lillämpningsområde m, m. , , , 68

3.1.5.3 Resultat från kopieringsredovisningar 1973

och 1977.................................. 68

3.1.6 Förvaltningsorganisationen BONUS ..... ... 68

3.1.6.1 Organisation ....................... 68

3.1.6.2 Syfle och uppgifler ................. 69

3.1.6.3 Verksamhet ........................ 69

3.2 Utredningens allmänna överväganden ......... 70

3.3 Specialmotivering.......................................... 78

3.3.1 Förslagel lill lag om ändring i lagen .(1960:729) om upphovsrätt lill litterära och konslnärliga verk ... 78

3.3.2 Förslagel till lag om ändring i lagen (1960:730) om rält lill folografisk bild 86

3.3.3 Förslagel lill lag om medling i vissa upphovsrätts-tvister 87

Särskih yttrande av ledamoten Sture Palm .......... 93

Bilagal 1978 års skolkopieringsavial........................ ... 94

Bilaga 2 Översikt över undervisningsformer särskilt inom vuxenutbild
ningen ................................................ 104

Bilaga 3 Sammanställning över nu forekommande undervisningsformer

med angivande av huvudmannaskap och tillsynsmyndighet . 114

Nuvarande lydelse

Föreslagen Ivdelse 15a§

Lärare eller annan, som på grund av avtal Ingånget av organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området äger rätt att for sin undervisning genom reprografiskt förfarande framställa exemplar av verk, må för samma ändamål även framställa exemplar av utgivet verk av upphovsman, som Icke företrädes av organisationen. Vad sålunda stadgats gäller dock ej om upphovsmannen hos organisationen meddelat förbud mot sådant mångfaldigande.

Framställning av exemplar enligt första stycket får endast avse verk av samma slag som omfattas av avtalet med organisationen. Å ven i övrigt gälla de villkor ifråga om rätten till mångfaldigande som föreskrivas I avtalet. Framställt exemplar får dock endast utnyttjas Inom undervisningsverksamhet som avses i avtalet.

Vad i avtalet eller Inom organisationen må ha bestämts I fråga om ersättning för framställning av exemplar enligt avtalet skall även gälla för

Prop. 1979/80:132 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

upphovsmän, som icke företrädas av organisationen. Utan hinder härav har upphovsman, som visar att hans verk mångfaldigats med stöd av denna paragraf, rätt till ersättning som hänför sig till mångfaldigandet, om han begär det inom elt år efter utgången av det år då mångfaldigandet ägde rum. I avlalet må föreskrivas att krav på sådan ersäuning endast får riktas mot organisationen.

49 §'

Katalog, tabell eller annat dylikl arbete, vari sammanställts ett stort anlal uppgifter, må ej utan framställarens samtycke eftergöras, förrän tio år förflutil efter det år, då arbetet utgavs.

Vad i 9 §, 11 § första stycket, 14, Vad i 9 §, 11 § första stycket, 14,
22 a-22 c, 24 och 24 a §§ sägs skall 15 a, 22 a-22 c, 24 och 24 a §§ sägs
äga motsvarande tillämpning beträf- skall äga motsvarande tillämpning
fande arbete som avses i denna para- beträffande arbete som avses i denna
graf. Är sådant arbete eller del därav paragraf Är sådant arbete eller del
föremål för upphovsrätt, må den ock därav föremål för upphovsrätt, må
göras gällande. den ock göras gällande.

Denna lag träder i kraft den

Den nya lagen skall tillämpas även på sådant verk och i 49 § avsett arbete som tillkommit före ikraftträdandet.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild att i lagen skall införas en ny paragraf, 7 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7a§

Vad i 15a§ lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i. fråga om rätten till .fotografisk bild.

Denna lag träder i kraft den

Den nya lagen skall tillämpas även på fotografisk bild som framställts före
ikraftträdandet. ' Senaste lydelse 1978:488.

3 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 132

Prop. 1979/80:132 34

3. Förslag till

Lag om medling i vissa upphovsrättstvister

Härigenom föreskrivs följande,

1 § Bestämmelserna i denna lag tillämpas när Ivist uppstår om ingående av sådant avtal om reprografiskt mångfaldigande av verk i undervisningsverksamhet, som avses i 15 a § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnäriiga verk. Bestämmelserna i lagen gäller även i fråga om tvist om ingående av sådanl avtal om reprografiskt mångfaldigande, på vilket nämnda lagrum äger tillämpning till följd av hänvisning i 49 § lagen om upphovsrätt lill litterära och konstnäriiga verk eller i 7a § lagen (1960:730) om räll lill fotografisk bild.

2 § Leder förhandling om avtal som avses i 1 § ej till resultat, kan part påkalla medling.

Medling kan även påkallas av den som kan vara part i avtal som avses i 1 §, om av honom framställd begäran om förhandlingar i fråga om sådanl avtal avvisas.

Medling påkallas genom framställning till regeringen.

3 § Medling skall påkallas inom två veckor från det atl förhandlingar av part förklarats strandade eller begäran om förhandlingar avvisats.

4 § Medling äger rum inför föriikningsman. Denne utses av regeringen.

Försummar part, som kallats till förhandling inför föriikningsman, att inställa sig, kan föriikningsmannen på begäran av motpart anmäla förhållandet hos Stockholms tingsräll. Denna kan förelägga parten vid vite all fullgöra sin förhandlingsskyldighet och kan på anmälan av föriikningsmannen utdöma vitel,

5 § Föreligger förslag lill lösning från parterna, skall förlikningsförhandling-
arna grundas på dessa förslag.

Uppnås ej enighel mellan parterna vid förhandling inför föriikningsmannen, kan han föreslä dem att låta tvisten avgöras av skiljemän. Han kan också medverka vid utseende av skiljemän,

6 § Förkastas slulligl medlingsförslag eller finner föriikningsmannen sig ej kunna framlägga medlingsförslag till följd av bristande medverkan från part, skall förhållandet, om parterna ej är ense om atl hänskjuta tvisten till avgörande av skiljemän, av föriikningsmannen genast anmälas lill regeringen.

7 § Har inom omräde som förut är reglerat genom avtal före avtalstidens slut framställts begäran om förhandlingar om nytt avtal skall, om ej annal överenskommes, gällande avtal anses tillämpligt även efter avtalstidens utgång, dock längst till de tidpunkter som anges i andra och tredje styckena.

Om medling påkallas, skall avtalet tillämpas längst till dess två veckor förfiutit från det att slutligt medlingsförslag eller förslag enligt 5 § andra stycket förkastats eller föriikningsmannen enligt 6 § till regeringen anmält, att han till följd av bristande medverkan från part ej kunnat framlägga medlingsförslag.

Prop. 1979/80:132 36

Sammanfattning

1 enlighet med utredningsuppdraget lägger utredningen i delbetänkande fram förslag rörande folokopiering inom undervisningsverksamhet.

Genom den tekniska utvecklingen under senare år har framkommit allt billigare och effektivare metoder för mångfaldigande av tryckt maierial genom fotografi och liknande leknik (folokopiering, konlorsoffset m. m.). Apparaler för masskopiering baserade pä de nya metoderna har fått stor spridning inom olika seklorer av samhällslivet, såsom undervisning, forskning, förvaltning och näringsliv.

Vad särskilt angår undervisningsväsendet är del sedan länge vanligt att man kopierar tryckt och annal material till bruk för undervisningen. På detta sätt utnyttjas bl. a, olika slags föriagsmässigi utgivna produkter såsom böcker, samlingsverk, tidningar och tidskrifter. Detta sker på alla nivåer inom undervisningen. Kopieringen sker i det enskilda fallel vanligen i en relativt liten upplaga men är sammantaget av mycket slor omfattning.

Till stor del är del maierial som kopieras i undervisningsverksamhet skyddat enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt lill litterära och konstnäriiga verk (URL). Skyddade alster får kopieras för enskill bruk utan medgivande av upphovsmannen, under förutsättning atl endasl enslaka exemplar framställs. För kopiering härutöver fordras upphovsmannens tillstånd.

Undervisningsväsendets kopieringsbehov avser till mycket stor del skyddat material. Samtidigt är det uppenbart att erforderiiga tillstånd till kopiering inte kan erhållas genom individuella avtal med upphovsmännen. Det är praktiskt ogenomförbart au varje lärare eller undervisningsinstitution eller ens en gemensam organisation eller annan förelrädare för dessa skulle sluta individuella avtal med alla berörda upphovsmän. Undervisningsväsendets behov av kopieringsmöjligheter måste därför tillgodoses pä annat sätt.

Utredningens uppgift i detta delbetänkande har varit atl föreslä en ändamålsenlig lösning av här föreliggande problem.

En utgångspunkt för utredningen har härvid varit att frågan inom en väsentlig sektor, nämligen det allmänna skolväsendel, (Stl en praktiskt tillfredsställande lösning genom att staten ingåtl kollektivt avtal med ett antal organisationer och sammanslutningar på upphovsrättens omräde (det s. k. skolkopieringsavtalet, se prop. 1977/78:1(X), bilaga 12 s. 243). Det första avtalet ingicks år 1973. Ar 1976 träffades ett nytt, tvåårigt avtal. Delta avtal härden 26 juni 1978 i sin tur ersatts av ett nytt avtal, som gäller fr. o, m.den 1 juli 1978 l.o. m. den 30 juni 1979. Regleringen omfattar utbildning som

Prop. 1979/80:132 37

staten, kommun eller landsiingskommun är huvudman för och som stär under lillsyn av skolöverslyrelsen. Avtalet innebär, all lärare inom berörda undervisningsanstalter fött elt generelll lillstånd alt under avtalstiden och på de villkor i övrigl som angivits i avtalet kopiera skyddade alster i fräga om vilka rättigheterna lillkommer rättsinnehavare som företräds av de avtalsslulande organisationerna. Den i avtalel beslämda ersättningen betalas av staten. Ersättningen eriäggs lill en av de avtalsslulande organisationerna bildad förvaltningsorganisation, BONUS, Denna har lill uppgift att bl, a. fördela de inkasserade medlen mellan de avtalsslulande organisalionerna,

I ell anlal specialfall har organisalionerna ingått kopieringsavtal direkl med vissa skolor. Inom övriga seklorer av undervisningsväsendel är förhållandena ännu oreglerade. För högskoleområdet föreligger etl förslag lill avtal som ularbelals av de s, k, AUU-sakkunniga (U 1968:49) på grundval av förhandlingar med samma organisaiioner som är parler i skolkopieringsavtalet.

Enligt ulredningens mening bör frågan även i framtiden lösas genom kollekliva avtal av den lyp som sålunda redan finns inom det allmänna skolväsendel.

Utredningen fastslår emellertid att frågan inte kan lå en fullständig lösning genom kollekliva avtal. Detta sammanhänger med att de svenska organisationernas avtal endast binder organisationernas egna medlemmar. Utländska upphovsmän blir i allmänhet inte bundna, eftersom de i regel står utanför organisationerna. Inom skolomrädel betyder delta förhällande mindre, eftersom man i skolarbetet använder ulländska verk endast i begränsad utsträckning. Inom högskoleområdet är det däremoi nödvändigt att även utländska verk blir tillgängliga för kopiering. Det bör för övrigt uppmärksammas all även en del svenska upphovsmän slår ulanför organisationerna. En kollekliv lösning som endast gäller inom ramen för organisationernas verksamhetsområden är därför principiellt otillräcklig även om del skulle gälla att enbari tillgodose kopieringsbehovet i fråga om svenska verk.

Utredningens förslag går ul pä att det kollektiva avtalssyslemet kompletteras med lagbestämmelser som föreskriver att vissa slags avtal får omfatta även upphovsmän som inle är medlemmar i avtalsslulande organisation. En förebild till en sädan lösning finns i 22 § URL, som i fråga om utsändning i radio och TV av utgivna verk föreskriver en ordning av liknande slag. En sådan utsträckt verkan av ett ingånget upphovsrättsligt avtal brukar benämnas avtalslicens.

Enligt förslaget tas bestämmelser i ämnet upp i en ny paragraf i URL, I5a§.

Del av utredningen föreslagna systemet innebär att upphovsmännens organisationer, liksom hittills, förhandlar om kollektiva kopieringsavtal på grundval av medlemmarnas upphovsrällsliga ensamrätt. Nyheten i förslaget är all ell av organisalionema ingånget avtal blir bindande även för utomstående upphovsmän. Denna verkan -avtalslicens - uppkommer både för svenska upphovsmän, som av olika anledningar stär utanför organisationerna, och för utländska upphovsmän.

För att ett kollektivt avtal skall kunna åberopas som grund föravtalslicens fordras enligt förslaget all det pä upphovsmannasidan ingåtts av organisation eller organisaiioner som företräder "ett flertal" svenska upphovsmän på

Prop. 1979/80:132 38

området. Uttrycket är hämtat från 22 § URL och innebär krav på atl avtalsslulande organisalion skall vara representativ för det omräde del gäller.

Förslagel reglerar endasl verkan av kollekliva avtal som avser kopiering inom undervisningsverksamhet. Utredningen har ingående diskuterat vilken innebörd som bör inläggas i denna term. Belydelsefulla områden som täcks av uttrycket är dels undervisning i grundskola, gymnasieskola (med tillhörande specialkurser) och högskolor, dels kommunal vuxenutbildning, statlig vuxenutbildning, folkhögskolor, arbetsmarknadsutbildning, löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet och personalulbildning inom den offenlliga sektorn och inom näringslivel.

Kollekliva avtal ger räll ål lärare m. fl. atl för sin undervisning kopiera verk av upphovsmän som är medlemmar i avtalsslulande organisalion. Förslaget innebär all de på grund av avialslicens ocksä fär för sin undervisning kopiera verk av upphovsman som inte är medlem av sådan organisalion. Bl. a. av hänsyn lill gällande konventioner på områdel (Bernkonvenlionen och Väridskonvenlionen om. upphovsrätt) upptas emellertid i förslaget en bestämmelse av innebörd alt utomstående upphovsman - oavsett om individuell vetorätt är föreskriven i avtalet eller inle - alltid skall ha rätl atl meddela förbud mot all hans verk kopieras.

Av avialslicensens funktion följeratt kopieringsrätten endast fär avse verk av samma slag som omfattas av del kollektiva avlalet. Även i övrigt skall i fråga om rätten alt kopiera gälla de villkor som är föreskrivna i avtalet. Delta innebär bl. a. att i avtalel angivna begränsningar i kopieringsrätten skall lillämpas även i fråga om verk av utomstående upphovsmän. Avnämare skall vidare betala samma ersäitning för kopiering av de utomstående upphovsmännens verk som för kopiering av de verk som omfattas av avtalet.

I del föreslagna systemet med avtalslicens ingår ocksä bestämmelser som avser all likställa utomstående upphovsmän med upphovsmän som företräds av avtalsslutande organisation, när det gäller fördelningen av medel som influtit som ersättning för fotokopieringen. Enligt huvudprincipen skall föreskriftema härom, vare sig dessa finns i själva avtalet eller beslämts internt inom den avtalsslulande organisationen, vara bindande även för utomstående upphovsmän. Om en organisation således bestämt att ersättningsmedlen l.ex, skall avsättas till kollektiva ändamål, såsom pensioner eller stipendier, får de utomstående upphovsmännen som regel godla della. Bl. a. av hänsyn till de förut nämnda konventionerna föreslås emellertid att utomstående upphovsman skall, om han begär det, ha rätl till individuell ersäitning för kopiering av hans verk. För krav pä sädan ersättning föresläs viss kortare preskriptionslid. Vidare förutsätts för sädan ersättning att upphovsmannen själv förebringar utredning om i vilken omfattning som hans verk har kopierats.

I anslutning till den föreslagna lagtexten i 15 a § URL kan slutligen nämnas att ulredningen som sammanfallande benämning pä hithörande kopierings-metoder använl termen "reprografiskt förfarande". Denna term omfattar inle blott fotokopiering i trängre mening utan även t. ex. konlorsoffset, mikrofilmning och liknande. Även äldre kopieringsmetoder, säsom slencil och elektroslencil, omfattas.

Bestämmelserna om avtalslicens skall enligt förslaget även gälla i fråga om

Prop. 1979/80:132 39

kopiering av kalaloger m. m., som är skyddade enligt 49 § URL, saml fotografier, som är skyddade enligt lagen (1960:730) om rätl till fotografisk bild.

För all främja all sådana kollekliva avtal som skall ligga till grund för den föreslagna avtalslicensen kommer till slånd, lägger ulredningen fram ell förslag med beslämmelser om elt medlingsförfarande. Det föreslås atl bestämmelserna tas in i en särskild lag, benämnd Lag om medling i vissa upphovsrättstvister.

Den grundläggande principen i förslagel är atl medling skall kunna påkallas för alt lösa tvist som uppkommer i fråga om ingående av kollektiva kopieringsavial inom undervisningsväsendel. Medling skall kunna påkallas både av den som vill erhålla kopieringsräli och av berörda upphovrätlsorga-nisalioner.

Medlingsförfarandet har i försia hand till uppgift alt få till slånd en överenskommelse mellan parter i del fall då förhandlingar mellan dem har strandat. Del föresläs emellertid alt medling även skall kunna upptas i sådant fall dä parts begäran om avtal har avvisats utan atl förhandlingar har ägt rum. Förslaget innehåller vidare bestämmelser som, för del fall alt medling inleds pä etl redan avtalsreglerat omräde, förebygger alt avtalslöst lillstånd inträder under medlingsförfarandet till följd av all gällande avtalstid löper ul.

I fråga om förfarandet föreslås att medling äger rum inför en av regeringen tillsatt föriikningsman. Framställning om medling skall göras till regeringen viss kortare tid efter det att förhandlingama har strandat eller begäran om förhandlingar har avvisats. Det ankommer pä förlikningsmannen att pröva om förutsättningar för medling föreligger. Försummar part all efler kallelse inställa sig lill förhandling inför föriikningsmannen, kan domslol på anmälan av föriikningsmannen utdöma förelagt vite. Föriikningsförhandlingarna skall i huvudsak grundas på förslag som läggs fram av parterna själva. Förlikningsmannen har dock självfallet rält atl föreslä jämkningar och medgivanden som enligt hans mening är ägnade atl bidra till en lösning av tvistefrågan. Partema harockså möjlighet all hänskjuta tvisten lill avgörande enligt lagen (1929:145) om skiljemän. Om medling misslyckas skall föriikningsmannen genast anmäla della lill regeringen. För föriikningsmannen föreskrivs lystnadsplikt.

Lagen föreslås bli disposiliv. Partema kan således överenskomma alt medlingsförfarande ej skall lillämpas. En sädan överenskommelse kan begränsas lill viss fråga. För all gälla skall överenskommelsen vara skriftlig-

Prop. 1979/80:132 40

Summary

In this report the Government Committee on Revision of the Copyright Law in Sweden submils proposals conceming pholocopying in schools and other educational institutions,

The proposal is in two parts. One conlains certain amendments lo the Copyright Acl and the Ad on Rights in Pholographic Piclures. The other part is a Draft Acl on Medialion in Certain Copyright Disputes.

The proposed amendments to ihe existing Acts imply the introduction of the system of so-called extended collective agreement licences to pholocopying activities in educational institutions. This means that in certain circumstances the provisions contained in a collective contract on pholocopying shall also be applicable lo aulhors who are not members of the conlracting organization. The proposed system applies in cases where under a contract conduded with an organization representing a substaniial proportion of Swedish authors in a certain field, a teacher or another person has the right lo.photocopy works published by the members of that organization for use in his teaching activities. The proposed system implies that in such a case he also has the right to reproduce, for the same purposes, works by authors who are not represented by the organization. This does not, however, apply if the aulhor concemed has forbidden such reproduclion.

In principle, only works of the same kind as those covered by the contract may be reproduced in this manner. The conditions laid down in the contract as lo the number of copies which may be made, the remuneration to be paid etc. shall also apply lo aulhors not represented by the conlracting organization. Such authors, however, are always entilled to claim individual remuneration. Such claims must be submitted within twelve months from the expiry of the year in which the pholocopying was done.

There is a great need for pholocopying in schools and consequenily a great public interest in salisfactorily solving copyrighi problems arising in this conneclion. It is thus considered essential to have machinery available for acquiring and safeguarding the rights necessary for such pholocopying. The proposed Acl on Medialion in Certain Copyright Disputes coniains provisions lo this end. The Acl is applicable in cases where the negotiations for contracts on pholocopying in educational institutions do not result in the conclusion of such contracts. In these cases, any of the parties to the negotiations can request the Government to appoini a medialer. This procedure can also be resorted to when one party's request for negotiations has been rejected by the other party. The mediator shall seek to reconcile the

Prop. 1979/80:132 42

1 Utredningsuppdraget

1.1 Inledning

Bestämmelser om den upphovsrätt som lillkommer författare, kompositörer och konstnärer m. fi. finns i de nordiska länderna inlagna i särskilda lagar. I Danmark gäller sålunda i delta hänseende lov nr 158 af 31. maj 1961 om ophavsretlen lil lilieraereogkunstneriske vaerkersamt lov nr 157 af 31, maj 1961 om relten lil folografiske billeder, i f/n/awt/lagen (404/61)den 8 juli 1961 om upphovsrätt till litterära och konstnäriiga verk saml lagen (405/61) den 8 juli 1961 om rält till fotografisk bild, i Island lagen nr. 73 av den 29 maj 1972 om upphovsrätt, i Norge lov av 12. mai 1961 nr 2 om opphavsretl lil ändsverk m. v. och lov av 17. juni 1960 nr 1 om rett lil fotografi samt i Sverige lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnäriiga verk samt lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild. Lagarna har tillkommit i nordiskt samarbete.

Upphovsrätten är ett område med slark internalionell prägel. Av grundläggande betydelse för den internationella regleringen av upphovsrätten är den år 1886 tillkomna Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnäriiga verk. De till konventionen anslutna staterna bildar en union för skydd av litterära och konstnäriiga verk. Till Bernkonventionen är för närvarande etl sjuttiotal stater anslulna, däribland de nordiska ländema, Bernkonvenlionen har senast reviderats i Paris år 1971.

Av belydelse i inlernalionella sammanhang är förulom Bernkonvenlionen också bl, a, den år 1952 ingångna Världskonventionen om upphovsrätt. Även denna reviderades är 1971.

1.2 Direktiven

Nordiska ministerrådet (justitie-, utbildnings- och kulturministrarna) beslutade vid etl möle i Oslo den 22 maj 1975 atl en översyn av den nordiska upphovsrätlslagsliftningen skulle ske. Minislerrådel enades därvid om all följande rikllinjer skulle ligga lill grund för revisionsarbetet.

Den upphovsrällsliga lagstiftningen i de nordiska länderna bygger liksom de inlernalionella konventionerna pä huvudprincipen att den som har skapat ett litterärt eller konslnäriigt verk har ensamrätt all bestämma över de väsentliga formerna för utnyttjande av detta. Denna rätt omfattar såväl olika former lor alt ekonomiskt utnyttja ett verk (mångfaldigande, offentligt framförande m. m.) som vissa ideellt betonade

Prop. 1979/80:132 43

räuigheter(rätt atl bli namngiven som upphovsman och rätl atl motsätta sig kränkande behandling av verket etc). Upphovsrätten skyddar dessa rättigheter genom ett privaträllsligt regelsyslem. Skydd enligt liknande principer ges också de s. k. närstående rätligheierna.dvs. de rälligheler som tillkommer utövande konstnärer, framstäl-lare av grammofonskivor eller andra ljudupptagningar och radio- och televisionsföre-tag. Vissa inskränkningar finns i den ensamrätt som sålunda lillkommer upphovsmän och andra rättighelshavare.

Det upphovsrällsliga ensamräiisysiemet ger den enskilde upphovsmannen elt goii skydd och innebär en värdefull stimulans för kultudivei. Reglerna har emellenid sina rötter i en tid dä samhällsförhällandena var andra än nu. Tillämpningen av del upphovsrättsliga systemet har med tiden medfört ålskilliga problem både för upphovsmännen själva och för dem som önskar utnyttja deras verk. Detta beror huvudsakligen på den tekniska utveckling som har ägt rum men i någon mån ocksä på all upphovsräiisligi skyddade prestationer i ökad utsträckning är resultatet av kollekliva insalser av flera upphovsmän.

Som resullal av den lekniska ulvecklingen lillkommer ständigt nya former för ulnyttjande av upphovsrättsligt skyddade verk. Som exempel kan nämnas fotokopiering, mikrofilmning, bandinspelning och videogram saml dalamaskiner, kabel-TV och kommunikaiionssaielliier. Sådana nya former möjliggör ökad spridning och vidgal ulnylljande av resulialel av konslnäriigt skapande, vetenskaplig forskning och annal inlellekluelll arbele. Det är givetvis elt allmänt inlresse all dessa möjligheier tillvaratas. Samhällsutvecklingen har i de flesta länder medfört ell ökal behov av atl kunna använda upphovsrättsligt skyddal material för informalion och andra ändamål i olika former av offenllig verksamhel, såsom undervisning, forskning och förvallning. Även inom det privata näringslivel föreligger sådana behov. Användningen sker ofta med anlilande av moderna tekniska hjälpmedel.

Upphovsmännen är i allmänhel intresserade av all deras verk blir utnyttjade och de kan därför inle ha något intresse av all den upphovsrättsliga lagstiftningen hindrar en naturiig tillgäng till deras verk. De modema tekniska hjälpmedlen kan på en del områden Inte användas för mångfaldigande och spridning av upphovsrättsligt skyddade verk om samtycke från upphovsmännen kravs för varje enskilt utnyttjande. Det bör ocksä framhävas atl den lekniska utvecklingen har medfört atl del blivil svårare för upphovsmännen all hävda sina rälligheler, eflersom ulnyltjandel av deras verk ofta inte kan kontrolleras. Del är av prakliska skäl nästan omöjligt all kontrollera t. ex. om böcker eller noter mångfaldigas genom fotokopiering för användning i en större men sluten krets av personer.

Motsvarande gäller om en radio- eller televisionsutsändning eller en grammofoninspelning tas upp på ljud- eller videoband, i vart fall om banden inle distribueras i kommersiella sammanhang. Erfarenhelen visar också alt nya lekniska hjälpmedel fakliskl används för spridning av skyddade verk pä ett sätl som står i slrid mol gällande lagsliftning. Med fortsatt leknisk utveckling fr det antas au det blir alli vanligare all verk Ulnylljas i former som upphovsmännen inte kan effeklivl konlrollera.

Upphovsrättens konstruktion som en individuell rätl för upphovsmannen all förfoga över sill verk har således sina brisier när del gäller all bereda upphovsmännen ersällning för användningen av deras verk. Del principiella krav på samtycke frän upphovsmannen som lagslifiningen uppställer medför ocksä alt verken inle används i den ulslräckning som är möjligt, eflersom de presumtiva användarna kan finna det besväriigi och tidsödande att fä ett avial med verkels upphovsman eller upphovsmän lill stånd. 1 de fall då flera upphovsmän eller utövande konslnärer har rätl all förfoga över ett verk, och räiligheierna inle har samlats pä en hand, säsom kan vara fallet l.ex. med ett televisionsprogram, kan förhandlingarna om ell avial ta lång lid och stjälpas av att någon eller några av upphovsmännen eller de utövande konstnärerna vägrar all ge silt samtycke till den nya användningen. Härigenom hämmas ett ändamålsenligl

Prop. 1979/80:132 44

utnyttjande av de lekniska möjlighelema. Della Rir negaliva verkningar för både upphovsmanna- och ulnyltjarsidan.

1 syfle all försöka lösa en del av de nämnda svårigheterna har upphovsmän och andra rättsinnehavare redan nu på vissa områden skapat organisationer som i förhållande lill utnyitjarna av deras verk är bemyndigade alt handla på den enskilde rättsinnehavarens vägnar. Della gäller inte minsl pä musikområdet, där organisationer kan sägas handha förvaltningen av all skyddad musik. Vidare har man i lagstiftningen infört begränsningar i ensamrätten genom s. k. tvångs- och avialslicenser Dessa innebär alt upphovsmännens ensamrätt pä några områden har reducerals till en rält lill vederlag. På senare tid har man också försökl finna lösningar som innebär att kraven på individuellt samtycke av vage upphovsman och individuell ersättning efterges till förmån för elt kolleklivi system. Sålunda har i Sverige siaten och elt storl anlal organisationer inom det upphovsrällsliga området Iräffal ett avtal om mångfaldigande inom skolväsendel. Enligt avtalet har lärarna i skolorna rätt alt utan samtycke av rätlsinnehavaren kopiera i belydande utsträckning utöver vad som följer av upphovs-rällslagen. Slaien utgerersäiining för kopiering till en av upphovsräitsorganisationerna uppräitad ideell förening, som beslular om medlens fördelning. Avtalel utgår från att ersättningen i alll väsentligt skall användas för kollektiva ändamål.

Det upphovsrällsliga regelsystemet innebär att det ekonomiska uibyle som den enskilde upphovsmannen erhåller blir beroende av den spridning verket för. Upphovsrätten är därför främsl av betydelse för upphovsmän som lyckas vinna framgång hos den stora publiken och som kan göra sig gällande pä den kommersiella marknaden. För konslnärer som ännu inte vunnii rykte och erkännande har upphovsrätten knappast någol ekonomiskt värde. Del har därför blivil nödvändigt alt på annal säll skapa föruisäiiningar för etl rikt och mångfasetlerat kuliurskapande. Av särskild belydelse härvidlag är det omfattande slöd som i olika former i dag ges åt kulturell verksamhet frän samhällets sida. Även på andra salt verkar samhällel för att underiälla eller möjliggöra kuliurskapande. Mot denna bakgrund ter del sig rimligt atl det upphovs-rättsliga regelsystemet ulformas på ett salt som beaktar samhällels intresse av att upphovsrätten inte lägger hinder i vägen för en önskvärd lillgång till upphovsrättsligt skyddade verk.

Med hänsyn till de svårigheter och nackdelar som nuvarande regler skapar har en översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen framställ som nödvändig. Ar 1970 tillsattes en utredning med sakkunniga från Danmark, Finland, Norge och Sverige för att göra en översyn av lagslifiningen mol bakgrund främst av den tekniska utvecklingen som ägl rum sedan upphovsrällslagarna i dessa länder kom lill i början av 1960-talet. Kommillén avgav är 1974 ell delbetänkande om fotokopiering och bandinspelning särskilt inom undervisningsverksamhet (NU 21/73). Kommitténs förslag bygger i ätskilliga delar på eu system med s. k. avtalslicenser. Detta syslem fömlsälter att elt avtal har slutits mellan uinytljare av upphovsräiisligi skyddade verk och organisation, som förelräder ett flertal upphovsmän påområdel,om utnyttjandeav verk i vissa hänseenden. Avtalet ges med slöd av lagstiftning verkan för upphovsmän som står ulanför organisationen. De sakkunniga har dock på ätskilliga punkler inle kunnal enas om de sakliga lösningarna.

Upphovsräitskommilléns arbete var inriklal pä en begränsad översyn av den upphovsrällsliga lagstiftningen. Del är också givel atl utrymmet fören genomgripande omdaning av upphovsrätten begränsas av all så slora delar av lagstiftningen pä området bygger pä inlemalionella konveniioner som de nordiska ländema har anslutit sig lill. Mot bakgrunden av vad som förut har anförts är del emellertid angelägel alt göra en allsidig invenlering av behov av och möjligheter lill nydaningar på områdel. Som närmare skall ulvecklas i det följande finns det anledning alt ställa sig tveksam till om ell avialslicenssysiem är den lämpligaste formen för en reglering av upphovsmännens rätt till ersättning vid folokopiering och andra former för ulnytljande av deras verk.

Prop. 1979/80:132 45

Utredningsförslaget bördarför inte annat än i begränsade delar nu läggas till gmnd för lagsliflning. Fortsalla anslrängningar t)ör i slällei göras att finna nya lösningar på de angivna problemen.

Mol bakgrund av vad som har anförts bör en allmän översyn göras av upphovsrätten. Denna ulredning bör ske i nordiskt samarbele och avse rättsområdet som helhet.

En allmän strävan vid reformarbetet bör vara au främja eu större och mera rikhaltigt kullurutbud. En viktig målsällning bör vara all den upphovsrättsliga lagstiftningen ulformas så att den i den praktiska tillämpningen kan fungera på ell ändamålsenligl säll. Den individuella upphovsräiten måste alltjämt vara lagstiftningens utgångspunki. För atl de moderna lekniska hjälpmedlen för kuliurspridning skall kunna användas på områden där angelägna behov finnes, bör emellerlid, i den mån det är förenligt med gällande konventioner, ökade möjligheter skapas att ulnyllja skyddade verk utan individuelll SRmiycke från räiiigheishavarna och mol att vederiag ges i kollektiva former. De problem som den nuvarande ordningen har inneburit för såväl upphovsmän och andra rättighetshavare som uinytljare av deras verk bör genom sådana särordningar kunna bemäslras.

En central uppgift i utredningsarbetet blir all göra en rimlig avvägning mellan upphovsmännens intresse av att fä bestämma över sina verk och det allmänna intresset av all dessa kan användas ulan onödiga hinder. Däremoi är syftet självfallet inie alt ge dem som kommersielll ulnylijar upphovsräiisligi skyddade alsier obehöriga fördelar pä upphovsmännens bekosinad. Vidare bör man inle rubba de rälligheler av ideell karaktär som enligt gällande lagsliftning tillkommer upphovsmännen.

En annan angelägen uppgifl blir att på sådana områden, där eu frill utnyttjande av upphovsräiisligi skyddat maierial måsie anses skada upphovsmännens ekonomiska iniressen, finna adminislralivt enkla lösningar pä regleringen av ersättningsfrågorna. Lösningarna bör innebära all del ekonomiska utbylei för upphovsmännen som grupp inte kommer all försämras och bör slå i överensstämmelse med den allmänna kulturpolitiken.

Del kan ifrägasäiias om eu syslem med avialslicens erbjuder den lämpligasle lösningen på frågan om ersällning lill upphovsmännen för utnyttjande av deras verk. Skälen härtill är flera, Erfarenhelerna av det svenska avialel om skolornas grafiska och folografiska mångfaldigande visar all elt sådanl system medför omfallande adminislrativi arbeie både för uinyttjaren, som förutsätts lämna vissa uppgifter om kopieringens omfattning, och för organisaiioner som förelräder rättsinnehavama (upphovsmän, förläggare, tidningsutgivare m, fl.). Del finns anledning anta att en avtalslösning pä andra områden, exempelvis inom näringsliv och förvaltning, skulle medföra ännu större problem. På dessa områden finns .flera parter på uinyiijarsidan. Del bör ocksä beaktas alt organisationsväsendet på upphovsmannasidan inte är utbyggt i samma utsträckning i de olika nordiska länderna. Särskilt när det gäller näringsliv och organisationer är förhållandena dessulom sädana att det knappasl lorde bli möjligt att enas om eu lika schabloniserat redovisningssystem som i det svenska skolavtalet. Alt i den upphovsrällsliga lagstiftningen föra in föreskrifier om avtalslicens kan medföra yueriigare komplikalioner,bl. a. om del behövs särskilda anordningar för att lillgodose upphovsmän som slår ulanför de avtalsslulande organisalionerna. Med hänsyn lill vad nu sagts kan del ifrågasättas om de adminisiraliva kosinader som etl avtalslicenssystem för med sig kommer au stå i rimlig proportion till de fördelar som upphovsmännen - som gnipp eller som individer - har av etl sådant system.

Det bör också övervägas vilka verkningar som nya lösningar kan fä både för produklion och dislribulion av upphovsräiisligi skyddade verk.

Översynen bör avse inle bara upphovsmännens rättigheter ulan också de förut nämnda s. k. närslående räitigheterna.

Som lidigare framhållils är möjligheterna för en mera grundläggande reform av upphovsrällen begränsade med hänsyn lill de nordiska ländemas inlemalionella konvenlionsförpliktelser pä området. Förekomslen av ett inlernationellt rällssysiem.

Prop. 1979/80:132 46

som omfallar etl myckel ston antal slaler, är av belydande värde för det internationella kullurulbylel och för skyddel av upphovsmännens iniressen i främmande länder, och det bör inte komma i fräga atl man bryter sig ur detla system. I överensslämmelse härmed bör den aktuella översynen syfta lill au undersöka vilka ändringar som kan genomföras inom ramen för nu gällande konveniioner. Man bör emellertid under utredningsarbetet inie vara förhindrad all påiala behovet av ändringar i konveniio-nerna.

En del av bestämmelserna i de nordiska ländernas upphovsrätlslagar torde vara mera restriktiva än vad som krävs enligt gällande konveniioner. Ordalagen i dessa synes nämligen i och för sig lämna uirymme för reformer i den riklning som åsyftas här och ger alliså vissa möjligheier all inom ramen för konveniionslextema anpassa lagstiftningen efter den rådande lekniska och samhälleliga ulvecklingen. Mot dennabakgrund bör det övervägas om det finns behov för atl införa en allmän beslämmelse om au upphovsräiisligi skyddade verk fär mångfaldigas frilt, om della inte gör intrång i verkels normala ulnylljande och inle heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens iniressen. Del lorde bli nödvändigl all kompleuera en sädan generell bestämmelse med specialregler för vissa praktiskt betydelsefulla områden. Vidare måste liksom nu regler ges 1. ex. om ciiaträti m. m. som nu behandlas i särskilda beslämmelser i Bernkonvenlionen.

På vissa områden som behandlas i upphovsrätiskommiliéns förslag föreligger eu behov all snabbt fä lill slånd nya lagregler. Della gäller särskilt sädan folokopiering och inspelning av TV-program som sker för undervisningsverksamhet. Dessa frågor bör därför tas upp särskilt och behandlas i annan ordning än den allmänna översynen av upphovsrältslagstiftningen. De riktlinjer som fömt angivits bör emellertid gälla också denna del av arbetet.

Nordiska ministerrådels TV-kommitté har nyligen lagl fram ell belänkande (NU 19/ 74) "TV över gränserna". I beiänkandei berörs bl. a. frågan om förbällrade möjligheter att motta utsändningar från andra nordiska länder. För all pröva bl. a. dessa frågor har ministerrädei tillsatt en särskild nordisk arbetsgrupp. Om särskilda skäl lalar därför, bör de frågor som nu behandlas av arbetsgruppen senare kunna tas upp i samband med den allmänna revisionen av upphovsrällen.

1 direkliven för den nordiska upphovsrättskommiltén anges fiera konkreta exempel på beslämmelser i uppbovsrättslagen som kan kräva översyn. Både när det gäller dessa frågor och andra som har aktualiserats sedan direktiven tillkom bör reformarbetet ske i enlighel med de allmänna rikllinjer som har angetts i det föregående. Särskild uppmärksamhet bör ägnas de problem av praktiskt natur som uppkom mer när elt verk har fiera upphovsmän, en situation som blivit alllmer vanlig genom att många skyddade presialioner ulförs i någon form av leam-work. Frågan om upphovsrällens övergång i anställningsförhållanden bör övervägas. De särskilda upphovsrällsliga frågor som aklualiseras av möjligheterna all bearbela verk med hjälp av modern databehandlingsteknik bör också uppmärksammas. Delsamma gäller beiräffande nya spridningsformer för radio- och TV-program, t. ex. kommunikationssatelliter och kabel-TV.

Den uppräkning av olika frågor som här har skett är inie uttömmande. Den allmänna översyn av upphovsrällen som nu skall ske bör innefalla en syslemaiisk genomgång av lagstiftningen på området. Oavsell all elt huvudsyfle med den allmänna översynen är alt underiälla tillgängen lill upphovsrättsligt skyddade verk, bör det vara möjligt under utredningsarbetet att på sådana områden, där särskilda behov föreligger, föreslä förbättringar av upphovsmännens rättigheter.

Utredningsarbelel bör inte vara strikt begränsat till vad som ligger inom ramen för den nuvarande upphovsrällsliga lagstiftningen. Del bör vara möjligt all la upp och föra fram förslag även lill ålgärder av annan lyp som är ägnade alt lillgodose de reformönskemål som har berörts i det föregående.

Minislerrådel uttalade vidare i silt beslut bl.a. alt arbelet på en allmän översyn av upphovsrätten i fortsättningen Ixjrde bedrivas i form av nationella kommilléer. Del framhölls också all kommittéerna borde siräva efier lösningar som är likartade i sak och efler all uppnå enighel i tolkningen av gällande konventioner på området.

Efler all ha återgivit de här ovan redovisade riktlinjerna uttalade dåvarande slalsrådel Lidbom i anförande lill statsrådsprotokollet den 4 mars 1976 bl. a. följande.

Som framgår av vad som förut har anförts har ministerrådet funnit att vissa av de frägor som berörs i den nordiska upphovsräitskommilléns belänkande, nämligen frågorna om fotokopiering och inspelning av TV-program som sker för undervisningsverksamhet, bör las upp särskilt och behandlas i annan ordning än den allmänna översynen av upphovsrätlslagsliftningen. Även dessa frågor bör las upp av de svenska sakkunniga. I denna del bör utredningsarbetet bedrivas skyndsamt och de sakkunniga bör redovisa sina förslag i dessa frågor i delbetänkande.

De sakkunniga bör tills vidare inte ta upp de frågor som nu behandlas av nordiska ministerrådets arbetsgrupp för nordiskt TV-samarbeie.

Vid de konlakler som har lagits med organisalionerna på del upphovsrällsliga området efter minislerrådets beslul har - förulom synpunkier på de anlagna riktlinjerna för reformarbetet - framkommit en del önskemål om älgärder som enligt organisalionerna bör uppmärksammas under det kommande ulredningsarbelet Andra önskemål och synpunkter förelåg redan tidigare. Jag ser inte någon anledning au ta upp och kommentera dessa nu. Jag vill erinra om atl de av ministerrådet anlagna riktlinjerna inte innebär några begränsningar såvitt avser de frågor som kan tas upp under utredningsarbetet. Vidare är riktlinjerna öppna och innebär inte att några vägar avvisas för att nå de syften som anges.

Bonseit från de frågor som, i enlighel med vad jag harangen lidigare, skall behandlas med förtur bör ulredningsarbelet inleda.s med en närmare kartläggning av de problem och frågeställningar som översiktligt harangetts i riktlinjerna. Denna kartläggning bör naturiiglvis ske i nära konlakl med berörda organisaiioner på upphovsrällens område liksom med dem som i slörre omfattning ulnylijar upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer.

I de särskilda direkliven för utredningen underströks vidare vikten av alt ulredningsarbelet bedrivs i nära samverkan med de övriga nordiska utredningarna i syfte att,så långt det är möjligt, vidmakthålla den enhetlighel i den nordiska lagstiftningen som finns på upphovsrättens omräde.

Med stöd av regeringsbemyndigande tillkallades upphovsrätlsutredningen den 12 mars 1976.'

Enligt prolokoll vid regeringssammanlräde den 24 februari 1977 beslöls lilläggsdirekliv för utredningen. Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Romanus, uttalade i protokollet bl. a. följande.

Efter det all ulredningen tillsatts har frågan om ulformningen av den upphovsrättsliga lagstiftningen diskuterats i riksdagen i samband med behandlingen av propositionen om den slalliga kullurpoliliken (prop. 1975/76:135). Med anledning av vissa uttalanden i direktiven för kommillén hemsiälldes i olika moiioner att riksdagen bl. a. mätte uttala atl den kommande översynen av upphovsrätten inte fick leda till att denna urholkas, 1. ex. genom förslag om s. k. kulturell allemansrätt.

Kulturulskollet diskulerar i sitlbetänkande(KrU 1975/76:35)ingående innebörden i delta uttryck och konslalerar au del kan ges olika tolkningar. Menar man med kulturell allemansrätt endasl att man vill öka den enskildes lillgång lill kuliur, ger den

' Molsvarande utredningar tillsattes i Danmark den 4 maj 1976 (ordf professor, dr. jur. Mogens Koktvedgaard), i Finland den 8 januari

1976 (ordf regeringsrådet
Ragnar Meinander) och

i Norge den 21 januari

1977 (ordf hoyesteretls-
dommer Vera Holmoy).
Dessa utredningars di
rekliv anknyler i likhei
med de svenska kom-
mitiédirekiiven lill de
av ministerrådet den 22
maj 1975 anlagna rikt
linjerna. Samarbele mel
lan de nordiska kommit-
léerna sker genom ord-
förandemöten. Island
dellar i dessa möten
genom observatör (pro
fessor, dr. jur. Gaukur
Jörundsson).

Prop. 1979/80:132 48

nuvarande lagen alla principiella möjligheter lill detta. Alt man i vissa hänseenden genom lagändring bör kunna praktiskt underiälla både för upphovsmännen och för avnämarna alt öka ulnyitjandemöjligheten är enligt utskottet en helt annan fräga. Här lorde närmasl sysiemel med s. k. avialslicens vara del med vår samhällssiruklur mesl överensstämmande. ULskoUet konstaierar vidare bl. a. all upphovsmännen i några fall redan harsökt att underiätta för motparterna atl tillförsäkra sig rälien att fä tillgäng till önskat material genom att sluta kollektiva avtal, varigenom motparten fält en generell lillgång lill malerialel. Som exempel nämns skolkopieringsavialel och avialel med Handelsflottans välfardsråd. Dessa överenskommelser bygger pä konventionernas individualrätl men beaktar samtidigt del förhållandet au upphovsmännen mycket tidigt - STIM redan är 1923 - har accepterat kollekliva lösningar, varigenom individernas rätt tillvaratas av deras organisaiioner, samtidigt som avnämare genom ett enda avtal med en organisalion fär tillgäng lill medlemmarnas hela repertoar.

Mol bakgrunden av vad som nu har sagts fann ulskottet det fulll möjligt att göra en teknisk översyn av upphovsrätlslagsliftningen ulan all träda principerna i den nuvarande upphovsrältslagstiftningen eller de internationella upphovsrättsliga konventioner av vilka de nordiska länderna är bundna för när. En sädan översyn fär enligt utskotlel inte leda till avsleg från gmndlinjerna i den gällande lagstiftningen eller medföra en urholkning av den enskildes principiella upphovsrätt till silt verk.

I skrivelse 1975/76:355 anmäldes att riksdagen hade bifallit vad utskottet hemställt.

Mot bakgrund härav harjag funnil anledning alt göra några förtydligande ullalanden till ledning för del fortsaua utredningsarbetet. 1 fråga om behovet av en översyn av den nuvarande upphovsrällsliga lagstiftningen för alt bäitre anpassa den lill den lekniska och samhälleliga utvecklingen ansluter jag mig hell lill vad som uiialais i rikllinjema. Jag delar ocksä uppfatlningen au den upphovsrällsliga lagslifiningen bör utformas så au den i den prakliska lillämpningen kan fungera på ell ändamålsenligl sätt. Jag är däremoi inle beredd all till alla delar ansluta mig till de uttalanden som görs om vilka lösningar som bör sökas för atl komma lillräila med de svårigheler och nackdelar som nuvarande regler skapar.

Den upphovsrällsliga lagsiiftningen i de nordiska länderna bygger på huvudprincipen all den som skapal elt litterärt eller konslnäriigt verk i princip har ensamrätt att beslämma över uinylljandei av deila. Denna räu omfattar såväl olika former för ekonomiskt ulnylljande som vissa ideellt betonade rättigheter, t. ex. räu att bli namngiven som upphovsman dä verkel ulnylljas och räll all motsätta sig all verkel används på säu som kan verka kränkande för upphovsmannen. Upphovsrätten skyddar dessa rättigheter genom ett privaträllsligt regelsystem. Upphovsrätten har sedan gammalt en slark internationell prägel och de principer som den nordiska lagstiftningen vilar pä utgör grundvalen för den upphovsrällsliga lagstiftningen i större delen av väriden.

En lagsliftning som i princip bygger pä ensamrätt för upphovsmannen uppfyller enligt min mening bäitre än någol annal syslem den dubbla målsättningen all tillförsäkra kulturarbetarna skälig ersäitning för silt arbete och all säkerslälla ell mångsidigt, fritt och obundet kullurutbud. En upphovsrättslig lagstiftning som bygger på ensamrätt kan väl förenas med olika insalser från del allmännas sida föran stödja icke etablerade konstnärer eller för all i övrigl främja eu större och mera rikhalligi kuliurulbud. Enligt min mening fär det därför inie råda någon ivekan om alt utredningen i sitt arbeie bör utgå frän att det nuvarande systemet med individuella rälligheler skall behållas i den ulslräckning som delta är möjligt. Vad jag nu har sagt ulesluler givelvis inle au lösningar som innebär avsteg från denna princip kan behöva tillgripas inom särskilda områden för au anpassa lagsiiftningen till de krav som den lekniska och samhälleliga ulvecklingen ställer. Sådana avsleg böremellertid komma i fråga efter en noggrann avvägning mellan å ena sidan upphovsmännens berälligade

Prop. 1979/80:132 49

intresse av alt fä beslämma över sina verk och å andra sidan vissa allmänna och enskilda behov av all frill kunna ulnyllja skyddade verk. Vid denna avvägning bör man, framför allt på de nya områden där man önskar skapa speciella regler för användningen av skyddade verk och presialioner, enligi min mening särskilt beakla de möjligheier som finns lill lösningar genom avtal och s. k, avlalslicensbeslämmelser. Försi i den mån dessa möjligheter inte kan anses ge etl lillfredsställande resultat bör andra lösningar övervägas. IDel är givelvis i della sammanhang av slörsia vikl all bl. a. lillse all tänkbara ersallningssyslem inie blir så belungande från adminislraiiv synpunkt att en orimlig andel av det ekonomiska utrymmet för ersäitning lill upphovsmännen tas i anspråk för all läcka de administrationskostnader som ersäliningssyslemen ger upphov lill. Skolornas kopieringsavtal är ell exempel som visar hur denna fråga kan lösas på elt tillfredsställande sätt.

Slutligen vill jag ytteriigare understryka en annan synpunkt i anslutning till vad som sägs i riktlinjerna. Den upphovsrättsliga lagstiftningen i de nordiska länderna är i allt väsenlligl likalydande. En fortsalt nordisk rällslikhel är av slörsia vikl för alt man i framtiden skall kunna främja och utveckla informations- och kulturutbytet mellan de nordiska länderna. Jag länker i del sammanhanget särskilt på de möjligheter som den tekniska ulvecklingen på kommunikationsteknikens omräde kan vänlas föra med sig, t. ex. i form av TV-satelliter och ulbyggda nordiska daiakommunikaiionsnäi. Elt effeklivl utnyttjande av dessa nya möjligheter lorde förulsälla en enheilig nordisk upphovsräiislagsliftning. Del är därför av slörsia vikt atl man i det fortsatla arbetet vinnlägger sig om att försöka bibehålla en enhetlig nordisk lagstiftning på delta område. Som påpekades redan i regeringsbeslutet den 4 mars 1976 är de av nordiska ministerrådet antagna riktlinjerna öppna och innebär inte all man har avvisat några vägar för atl nå de syflen som anges. De uttalanden som jag har gjort i det föregående kan därför enligt min mening inle anses oförenliga med huvuddragen i dessa riktlinjer. Vad jag har anfört bör snarasl vara ägnat all underiätta nordisk enighel om principerna för det fortsalla ulredningsarbelet.

1.3 Utredningsarbetets uppläggning

De är 1960 tillkomna lagarna om upphovsrätt till litterära och konstnäriiga verk och om rält till fotografisk bild byggde på långvariga förarbeten och uigjorde en med hänsyn till dåvarande samhälleliga och tekniska förhållanden god lagstiftningsprodukt. Genom lagstiftningen utbyggdes de rättigheter som upphovsmän av olika kategorier (inbegripet fotografer) åtnjuter till sina verk. Samtidigt överarbetades och differentierades del system av särskilda undantagsregler som tillgodoser behovel av att utan upphovsmannens samtycke få använda upphovsrällsliga produkler för olika religiösa, kullurella och samhälleliga ändamål. För vissa fall infördes härvid räll för upphovsmannen att erhålla ersättning för utnyttjandet. En väsenllig nyhet i lagstiftningen var atl del infördes skydd för vissa upphovsmännen närstående grupper, nämligen utövande konstnärer, fonogramframslällare saml TV- och radioföretag.

Av skäl som närmare anges i direkliven är 1960 års lagsliflning nu i behov av en allmän översyn. Som grund för en sädan översyn fordras all utredningen, inom den ram som angivits i direkliven, tar ställning till vissa gmndläggande spörsmål som berör upphovsrättens funktion i dagens samhälle och upphovsrättens förhållande till kulturpolitiken i stort. Vidare fordras atl ulredningen kommer fram till en enheilig syn på en läng rad

4 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 132

Prop. 1979/80:132 50

principiella frågor som möter inom olika delar av det upphovsrällsliga regelsystemet. En samlad lösning kan inle framläggas förrän hela fältei genomarbetats och ulredningen blivil i lillfälle au sammanfoga de olika delarna till ell hell. Uppgiften är svår och tidskrävande med hänsyn lill upphovsrättens komplexa karaktär.

Utredningen har emellerlid enligt direkliven au lill särskild behandling ta upp etl par delfrågor som bedömis vara så angelägna att delbelänkande om dessa bör avges, nämligen sådan folokopiering och inspelning av TV-program som sker för undervisningsverksamhet. I princip skulle en behandling av dessa delfrågor, liksom av delfrågor av annat slag, fordra atl ulredningen lagil ståndpunkt till de övergripande spörsmål som nyss berörls. Innan så skell möter det vissa vanskligheter atl lägga fram förslag även i lämligen begränsade avsnill,

Ulredningen har del oaklal ansett sig kunna, i enlighel med direkliven, nu lägga fram förslag beiräffande den ena av de i direktiven särskilt angivna frågorna, nämligenfotokopiering i undervisningsverksamhet. Frågan lämpar sig väl för särskild behandling. Området är tämligen väl avgränsat. Statistik och annan utredning om förhållandena inom områdel har funnils lillgänglig. På området finns redan ell avialssyslem, som ulredningen anser fungera väl och pä vilkel ulredningen kunnal bygga.

I enlighel härmed lägger ulredningen i detla delbetänkande fram förslag till ändringar i den upphovsrällsliga lagstiftningen som avser att reglera fotokopieringen inom undervisningsverksamhet. I anslutning härtill föreslås en ny lag om medling i vissa upphovsrältstvister, som anvisar etl förfarande för det fall atl sådana avtal om fotokopiering som förutsätts i del av ulredningen föreslagna regelsystemet ej skulle komma lill stånd.

Arbetet på delbeiänkandel har i slutskedet sketl i visst samråd med de övriga nordiska upphovsrätlskommitléerna.'

' Vid tidpunkten för publiceringen av della betänkande var utredningsläget i grannländerna följande.

Enligt de ursprungliga direktiven för den danska kommittén skulle översynen av den upphovsrällsliga lagsiiftningen inte omfatta frågor rörande fotokopiering. Genom lilläggsdirekliv den 18 maj 1978 utvidgades emellertid kommitténs lagstiftningsuppdrag till alt avse bl. a. även sådana frågor. Kommittén har beslulat alt såvitt möjligt ta upp frågorna skyndsami. Det kan lilläggas att under våren 1978 träffades elt generelll avtal om folokopiering inom del allmänna skolväsendel mellan del danska undervis-ningsminisieriei m. fi. pä den ena sidan och den upphovsrällsliga samorganisalionen COPY~DAN pä den andra sidan. Avtalet har emellenid ännu ej trätt i kraft, enär parterna skiljedomsvis söker nä enighel om den ersättning som bör utgå i anledning av kopieringsverksamhelen.

Den finländska kommittén avser att i börian av är 1979 lägga fram eu belänkande med förslag till reglering av folokopiering inom undervisningsverksamhet. Betänkandet kommer härulöver att bl. a. innehålla förslag till ändringar i 11 § URL (enskill bruk) och 17 § URL (inspelning av radio- och TV-program för undervisningsändamål).

Den norska kommillén skall enligt sina direkliv t. v. inle behandla frågor rörande folokopiering. Under höslen 1978 har inom Juslis- og polilidepartemenlel utarbetats elt förslag lill en provisorisk lagstiftning (midlertidig lov) om fotokopiering inom undervisningsverksamhet. Förslagel, som ännu ej offentliggjorts, avses all föreläggas stortinget under innevarande session. Frågan om en permaneni lagstiftning på området lorde härefter komma all hänskjutas till kommillén.

Prop. 1979/80:132 52

2 Allmän översikt över det upphovsrättsliga regelsystemet

Utredningen har ansell del lämpligt att i sill försia belänkande lämna en allmän översiki över det svenska och internationella upphovsrällsliga regelsystemet. Översikten är avsedd all utgöra bakgrund för de särskilda rättsöversikter som kommer all ges för de olika delområden inom den upphovsrällsliga lagstiftningen som ulredningen tar upp till behandling. För de frågor som behandlas i förevarande delbetänkande lämnas en sådan särskild räitsöversikt i avsnill 3.1.3.

2,1 Gällande svensk rätl

Bestämmelser om den räll som lillkommer författare, kompositörer och bildkonstnärer m. fl. finns - såsom förul nämnts - i lagen (1960:729) om upphovsrätt lill litterära och konstnäriiga verk (upphovsrällslagen, URL). Lagen har undergåu vissa ändringar år 1970, 1973,1976 och 1978 (1970:488, 1973:363, 1976:192 och 1978:488). Till URL ansluter sig lagen (1960:730) om rält till fotografisk bild (fotografilagen, FotoL). Ändringar i denna har genomförts är 1973 och 1978 (1973:362 och 1978:489).

Vissa närmare föreskrifter har meddelats i förordningen (1961:348) med tillämpningsbestämmelser lill de båda lagarna och i kungörelsen (1973:529) om lillämpning av lagarna med avseende å andra länder och områden, m. m.

2.1.1 URL

Lagen bygger pä gmndtanken au rättsordningen bör skydda del litterära och konstnäriiga skapandet i alla dess uttrycksformer. Reglerna har därför utformats så att de, sä längt det ansells möjligt, bereder upphovsmännen en ensamräu att förfoga över sina verk och dessutom etl skydd för deras ideella och personliga iniressen. Samlidigt har dock hänsyn tagits lill behovel av att sälla vissa gränser för upphovsrätten, i vissa fall av praktiska skäl och i andra fall för atl lillgodose kullurella och andra samhälleliga iniressen.

De grundläggande bestämmelserna om upphovsrättens föremål och innehåll ålerfinns i 1 kap.

Såsom föremål för upphovsrätt anges i 1 § litterärt eller konstnäriigt verk. Denna generella bestämning följs i lagtexten av en exemplifiering vilken upptar vissa typer av alster.

Beslämmelser om upphovsrällens innehåll har upptagits i dels 2 § som ger huvudregeln om upphovsmannens ensamrätt, dels 3§ som behandlar skyddel för upphovsmannens ideella och personliga intressen. Vid utformningen av 2 § har ulgångspunklen varil atl upphovsmannen bör i princip ha räll lill ulnylljande av verkel i alla de former som har eller kan länkas lå slörre ekonomisk eller eljest praklisk belydelse. I lagtexten kommer detla lill ullryck däri all upphovsmannen tillerkänts en principiell ensamrätt all förfoga över verkel genom att framslälla exemplar av verkei och genom all göra verkel lillgängligl för allmänheten.

13 § föreskrivs atl upphovsmannens namn skall anges i överensstämmelse med vad god sed kräver, när exemplar av verkel framställs eller verket görs lillgängligl för allmänheten. Vidare meddelas i 3 § förbud mol alt verket ändras så atl upphovsmannens litterära eller konstnäriiga anseende eller egenart kränks samt mot att verket görs lillgängligl för allmänheten i sädan form eller i sådant sammanhang som är pä angivei sätt kränkande för upphovsmannen. Paragrafen innehåller härutöver vissa beslämmelser rörande begränsningar i möjligheten för upphovsmannen atl efterge sin räll enligt paragrafen.

I 1 kap. finns, uiöver nu angivna stadganden, särskilda bestämmelser rörande översättningar och bearbetningar, samlingsverk samt verk av fiera upphovsmän. I kapitlet har vidare upptagits vissa presumlionsregler. Särskilda regler rörande författningar samt beslul och yllranden av myndighel m. m. har meddelals i 9 §. Enligt 10 § undantas fotografier uttryckligen från URL:s tillämpningsområde.

I 1 kap. finns ocksä definitioner av de i lagen använda uttrycken "offentliggjort" och "utgivet" (8 §). Elt verk anses "offentliggjort" när det lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten. Vidare anses ett verk "utgivet" när exemplar därav med upphovsmannens samtycke förls i handeln eller pä annal säll blivil spridda lill allmänheten. I olika avseenden har viktiga rättsverkningar knutits lill offentliggörandet och utgivningen.

Såsom nyss framhållits har vissa inskränkningar gjorts i den ensamrätt som enligt 2 § lillkommer upphovsmannen. Beslämmelser om sädana inskränkningar har i huvudsak upptagils i 2 kap. Bestämmelserna, vilka såsom fömt angivits motiverats dels av praktiska, dels av kulturella och andra samhälleliga skäl, avser ulnyltjanden för de ändamål som framgår av följande uppräkning. Sammanställningen är översiktlig och redovisar alltså inle närmare de olika villkor som i det särskilda fallel gäller för utnyttjandet.'

1. Rält till mångfaldigande av ofTentliggjort verk för enskilt bruk; 11 §.

2. Folokopiering av verk inom arkiv och bibliolek (efter särskilt tillstånd av regeringen); 12 §.

3. Ägares rätt all ändra byggnad eller bmksföremäl; 13 §.

4. Räll till citat ur offentliggjort verk; 14 § försia stycket.

5. Räll atl återge ofTentliggjort konstverk som "bildcitat" i kritisk eller velenskaplig framslällning; 14 § andra stycket (tvängslicens i vissa fall).

6. Pressens låneräli rörande religiösa, politiska och ekonomiska artiklar i dagsfrågor; 15 § försia slyckel.

7. Pressens räll atl använda ofrentliggjorl konstverk som illustration i samband med redogörelse för dagshändelse; 15 § andra stycket.

8. Låneräli lill förmän för utgivning av samlingsverk till bruk vid

I Om innebörden av de i uppräkningen använda termerna tvångslicens och avtalslicens hänvisas lill avsnitt 3.2.

gudstjänst eller undervisning; 16 § (tvängslicens).

9. Räll lill ljudupptagning av offentliggjort verk i undervisningsverksam-'
het; 17 §.

10. Framslällning av exemplar av utgivet verk i blindskrifi och i form av lalböcker; 18 §.

11. Rält till återgivande av sångtext o. d. i konsertprogram eller dylikt; 19 §.

12. Rätt till offentligt framförande av utgivet verk vid gudstjänst eller undervisning; 20 § första stycket.

13. Rält till offentligt framförande av utgivet verk vid allmänna mölen, i folkbildningsverksamhet och vid sammankomster för välgörande ändamål eller annat allmännyttigt syfte; 20 § andra stycket.

14. Rätl all i radio-, TV- och filmreportage om dagshändelse återge verk som syns eller hörs under dagshändelsen; 21 §.

15. Radio- eller TV-företags rätt atl inspela verk för bruk vid egna sändningar; 22 § första stycket.

16. Rätt för radio- eller TV-förelag att tillämpa kollektivt sändningsavtal även i fråga om verk som utgivits av uiomslående upphovsman; 22 § andra slyckel (avtalslicens).

17. Rätt för radio- eller TV-förelag att inspela utsänt verk för bevisändamål. Har upptagningen dokumentariskt värde må den bevaras i arkivet för ljud och bild (ALB);' 22 a §.

18. Rätt för ALB att kopiera offentliggjort filmverk för arkivändamål; 22b§.

19. Rätt för ALB att mångfaldiga överlämnat exemplar av offentliggort verk för beredskaps-, skydds- och forskningsändamål; 22 c §.

20. Rätt alt sprida och visa utgivet litterärt eller musikaliskt verk; 23 §.

21. Rätt att återge innehållet i vissa allmänna handlingar m. m.; 24 § första
stycket och 24 a §. Jfr även 9 §.

22. Rätt att återge innehållet i anföranden i riksdagen och andra representationer m. m.; 24 § andra stycket.

23. Rätl atl sprida och visa övertalet eller utgivet konstverk; 25 § första stycket.

24. Räll alt återge konstverk såsom bakgmnd o. d. i TV och pä film; 25 § andra slyckel,

25. Rätl att avbilda konstverk i utställningskatalog m. m.; 25 § tredje stycket.

26. Rätt att avbilda konstverk som finns på eller vid allmän plats utomhus;

25 § tredje stycket.

27. Rält att avbilda byggnad; 25 § fjärde stycket.

Då verk utnyttjas med stöd av bestämmelserna i 2 kap. gäller att upphovsmannens ideella rättigheter enligt 3 § skall iakttas. Detta framgår av

26 §, Där meddelas också vissa ytteriigare föreskrifter till skydd för upphovs
mannens ideella iniressen vid tilläina ulnyltjanden. Sålunda skall källan
anges i den omfallning och på del sätt som god sed kräver. Verkei får inte
utan upphovsmannens samtycke ändras i vidare mån än som krävs för den
medgivna användningen.

I 3 kap. behandlas upphovsrättens övergång. Kapitlet innehåller allmänna bestämmelser om överlålelse av upphovsrätt samt bestämmelser om vissa

' Arkivet, som inrättades i samband med lillkomslen av lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bilduppiagningar, har till uppgifl atl bevara och lillhandahälla vissa ljud- och bilduppiagningar. Arkivverksamheten inleds den I januari 1979,

Prop. 1979/80:132 55

typer av överlåtelseavtal och om upphovsrättens övergång vid dödsfall. Dessutom finns bestämmelser om utmätning av upphovsrätt.

4 kap. innehåller beslämmelser om upphovsrällens giliighelslid (skyddslid). Enligt huvudregeln i 43 § gäller det upphovsrällsliga skyddel inlill ulgången av femtionde årel efter det år då upphovsmannen avled.

1 5 kap. regleras vissa upphovsrätten närstående rättigheter. Genom regleringen, som var en nyhet i 1960 års lagtiftning, ges skydd för utövande konstnärer(45 §),framslällare av fonogram (46 §)och sändningsföretag(48 §). Enligt bestämmelserna har de olika rättighetshavarna en principiell ensamräU lill sina prestationer i vissa hänseenden, bl.a. såvitt gäller inspelning. Skyddet varar i samtliga fall under 25 år, räknal från utgången av det år då inspelningen eller utsändningen ägde rum. Paragraferna innehåller också beslämmelser om begränsningar i ensamrätten. Dessa beslämmelser vilar pä principen alt prestationen kan ulnylljas ulan medgivande av rättighetshavaren när del sker under sädana förhållanden att ell upphovsrättsligt skyddal verk skulle kunna återges utan upphovsmannens samtycke. Enligt 47 § har utövande konslnärer och fonogramframslällare rätl till ersättning när grammofonskivor m. m. används i radio- eller TV-utsändning.

1 5 kap. finns även regler som ger skydd för vissa arbeten som i allmänhet inte uppfyller de allmänna kraven på upphovsrättsligt skydd. Bestämmelserna är upplagna i 49 §. De arbeten som där avses är kataloger, tabeller och liknande alster, vari sammanställts ett större antal uppgifier. Skyddel består i atl produklen inle får eftergöras ulan framställarens samtycke förrän tio år förflutit efter det år dä arbetet utgavs. I stadgandets andra siycke har gjorts vissa inskränkningar motsvarande dem som enligt 2 kap. gäller för den egentliga upphovsräiten.

I 6 kap. ålerfinns särskilda beslämmelser bl. a. rörande skydd mol förvanskning av verk, för vilka skyddstiden har utgått.

17 kap. ingär bestämmelser om ansvar och ersättningsskyldighet. Intrång i upphovsrätt som sker uppsålligen eller av grov oaktsamhet bestraffas med böter eller fängelse i högsl sex månader (53 §). Sådanl brott ligger under allmänt ätal, dock endast om det angivits lill åtal av målsägande (59 §). I kapitlet finns ocksä en beslämmelse om forum för bl. a. tvister i ivångsli-censfall (58 §).

18 kap. har upptagits regler om lagens lillämpningsområde. Principen är all bestämmelserna om upphovsrätt i försia hand är tillämpliga endast pä verk av upphovsman som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige och pä verk som eljesi i upphovsrättsligt hänseende anses ha ursprung i landel. I 62 § finns emellertid en särskild fullmaktsregel som gör det möjligt att, under förutsätlning av ömsesidighel, meddela särskilda bestämmelser om lagens tillämpning ocksä med avseende på annat land. Sädana tillämpningsbeslämmelser, som gmndas på Bernkonventionen och Väridskonvenlionen om upphovsrätt, har meddelals i den fömt nämnda kungörelsen (1973:529). En närmare redogörelse för dessa tillämpningsbe-stämmelser ges i avsnitt 2.3.

I ett särskilt avslutande kapitel (9 kap.) har intagils ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.

Prop. 1979/80:132 56

2,1.2 FotoL

Allmänl gäller alt de fotografirällsliga bestämmelserna har utformats efter mönster av de upphovsrällsliga reglerna och all de i väsenlliga avseenden erbjuder samma skydd som dessa. Då bestämmelserna i FotoL hänför sig lill ell enda skyddsobjekl, har emellertid dessa kunnal ulformas enklare än reglerna i URL. Någon indelning i kapitel har ej heller ansetts nödvändig.

Den viktigaste avvikelsen i förhällande lill URL är all skyddstiden för fotografier är kortare än för litterära och konslnärliga verk. För fotografier som äger konstnäriigt eller vetenskapligt värde är skyddstiden dock densamma som för upphovsrällsliga verk.

I fråga om rättens innehåll gäller att den som framställt en folografisk bild har en principiell ensamrätt atl mångfaldiga bilden och att visa bilden offentligt (1 §), Vidare finns beslämmelser om skydd för fotografens ideella och personliga intressen (2 §) i huvudsak överensstämmande med molsvarande regler i URL,

I lagen finns ocksä vissa presumlionsregler (3 §) saml en definiiion av begreppel "ofTeniliggjord folografisk bild" (4 §),

FotoL innehåller pä motsvarande sätt som URL vissa bestämmelser om begränsningar i fotografens principiella ensamräu av hänsyn lill vissa prakliska och samhälleliga iniressen. Bestämmelserna avser ulnyltjanden för de ändamål som anges i följande uppställning. Liksom den fömt lämnade redogörelsen för 2 kap. URL är sammanställningen översikllig och redovisar inte närmare de olika villkor som i del särskilda fallet gäller för utnyttjandet.

1. Rätl till mångfaldigande av fotografi för enskill bruk; 5 §.

2. Folokopiering av fotografi inom arkiv och bibliolek (efler särskilt lillstånd av regeringen); 6 §.

3. Räll all återge offentliggjort fotografi som "bildcital" i kritisk eller velenskaplig framställning; 7 § försia stycket (tvängslicens i vissa fall).

4. Räll all återge offentliggjort fotografi i arbele till bmk vid undervisning; 7 § andra slyckel (tvängslicens).

5. Räll atl i radio-, TV- och filmreporlage om dagshändelse återge fotografi som syns under dagshändelsen; 8 §.

6. Räll alt visa offentliggjort fotografi i TV-utsändning; 9 § (tvängslicens).

7. Rält all utställa överlåtet eller utgivet exemplar av fotografi; 10 § första stycket.

8. Rätl all visa offentliggjort fotografi i samband med undervisning och - i vissa fall - i folkbildningsverksamhet, för välgörande ändamål eller i annal allmännylligl syfle; 10 § andra stycket.

9. Räll för TV-förelag alt ta upp fotografi på film för bruk vid egna utsändningar; 11 §.

10. Rätl alt utnyttja fotografi i rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse; 12 § försia slycket.

11. Räll alt återge fotografi som ingår i vissa allmänna handlingar; 12 § andra slycket.

12. Räll förTV-företag att ta upp utsänt program för bevisändamål. Har upptagning dokumentariskt värde mä den bevaras i ALB;' 12 § fjärde

slyckel. 'Se nots. 31.

Prop. 1979/80:132 57

13. Rält för ALB all kopiera offentliggjort filmverk för arkivändamål; 12 § fjärde slyckel.

14. Rält för ALB all mångfaldiga överiämnat exemplar av offentliggjort fotografi för beredskaps-, skydds- och forskningsändamål; 12 § fjärde slyckel.

Då fotografi återges med slöd av 6-11 §§ skall källan nämnas i den omfallning och på det säll som god sed kräver (13 §).

Någon närmare reglering av förhållandena när räu lill folografisk bild övergår på annan genom överiåtelse eller vid dödsfall ingår inle i FotoL. Endasl i elt avseende, nämligen säviu avser beställda bilder, finns särskilda besiämmmelser (14 §).

1 15 § stadgas som huvudregel all skyddel för folografisk bild gäller under ljugofem år. Skyddstiden räknas från del år, då bilden framställdes. För fotografier av konslnärligl eller velenskapligl värde gäller som fömt nämnls samma skyddslid som enligt URL, dvs. skyddet varar inlill ulgången av femtionde året efier del år då fotografen avled.

FoloL innehåller slutligen bestämmelser om ansvar och ersällningsskyldighel, om fomm för tvister i tvångslicensfall m. m. och om lagens tillämpningsområde (16-23 §§), vilka väsentligen överensslämmer med molsvarande stadganden i URL.

2.2 Internationella överenskommelser

Inom upphovsrällen och angränsande rättsområden upprätthålls i allmänhel principen all länderna genom sin lagsliftning omedelbarl skyddar endasl verk och andra hithörande prestationer som äger ursprung i del egna landel. Ulslräckning av skyddel lill förmån för ulländska verk sker på gmndval av inlernalionella konveniioner. Flera sådana konventioner har ingåtts.

I fråga om upphovsrätten och foiografirälten grundas del internationella skyddet främst pä den år 1886 tillkomna Bernkonvenlionen för skydd av litterära och konstnäriiga verk samt den är 1952 anlagna Väridskonvenlionen om upphovsrätt.

2.2.1 Bernkonventionen

Den viktigaste konventionen inom upphovsrätten är Bernkonventionen. De anslulna staterna, för närvarande 70 lill anlalet (den 1 januari 1978), bildar en union för skydd av upphovsmännens rättigheter. Bernunionen. De flesta europeiska slaler, däribland de nordiska länderna, lillhör unionen. Delsamma gäller ell antal stater i Afrika och Asien, vidare Australien, Nya Zeeland, Canada, Argentina, Brasilien, Chile, Mexico och Umguay. Ulanför unionen slår Sovjelunionen, Amerikas Förenta slaler, Kina och fiertalet siater i Mellan- och Sydamerika. Sverige inträdde i Bernunionen är 1904.

Bernunionen ingår i Väridsorganisationen för den intellektuella äganderätten (WIPO, World Intelleclual Property Organization), som är etl fackorgan inom Förenta Nationerna och har sill säte i Geneve. WIPO har gemensamma organ för antagande av budget m. m. men dessutom har varje union, däribland Bernunionen, etl egel styrande organ. För Bernunionens del

Prop. 1979/80:132 58

är della organ den s. k. Exekutivkommittén. Verkslällande organ är WIPO:s s. k. Inlernalionella byrå.

Grundprincipen i konvenlionen är all en upphovsman, som är medborgare i elt unionsland, i annal unionsland skall åtnjuta samma rättigheter som detla lands lagar tillerkänner eller framdeles kan komma atl lillerkänna landets egna medborgare. Man bmkar här lala om rätl lill s. k. nationell behandling. Den nationella behandlingen är principiellt oberoende av faklisk reciprocitel, dvs. slal som ger skydd på en hög nivå skall fulll ut lillämpa sin skyddslagstiftning även beiräffande upphovsmän från länder som har ell mindre ulvecklal skydd. Enligt konventionen är vidare upphovsman som är medborgare i unionsland berättigad all i andra länder än verkels hemland åtnjuta vissa i konventionen stadgade minimirättigheter. Unionsland är alllsä inte skyldigt au lillämpa konventionens beslämmelser om minimirättigheter beträffande verk av sina egna medborgare eller verk som eljest har unionslandel såsom hemland.

Bernkonvenlionen revideras vid ålerkommande konferenser. Sädana konferenser har ägt rum i Paris 1896, i Beriin 1908, i Bern 1914, i Rom 1928, i Bryssel 1948, i Siockholm 1967 och i Paris 1971. Samtliga nordiska länder är anslulna lill konventionens Brysseltexi och lidigare texter. Sverige har även tillträtt 1971 ärs Paristexl.

Vid revisionskonferensen i Siockholm är 1967 gjordes vissa ändringar dels i konventionens materiella bestämmelser (art. 1-20), dels i konventionens administrativa bestämmelser och slutbestämmelser. Vid konferensen antogs också ett särskilt tilläggsprotokoll rörande utvecklingsländerna (u-landspro-tokollel). Enligt detta kunde utvecklingsländerna göra vissa förbehåll om att lillämpa ett mindre omfattande upphovsrättsligt skydd än vad Bemkonven-lionen föreskriver. Protokollet utgjorde en integrerande del av konventionen men medlemsländerna kunde ulan alt ha tillträtt protokollet avge en särskild förklaring om alt ändå lillämpa protokollet eller godta all del lillämpades.

Den i Siockholm antagna konvenlionstexlen överfördes i oförändrai skick - med bortseende från vissa ändringar i de administrativa bestämmelserna och slutbestämmelserna- till Paristexten år 1971. Del i Siockholm antagna u-landsprolokollet ersattes dock av elt bihang med bestämmelser om utvecklingsländernas rättigheter (u-landsbihanget). Bestämmelserna i detta medger mindre omfattande undantag från del upphovsrällsliga skyddet än vad u-landsprolokollet till Slockholmstexten gjorde. Bihanget utgör en integrerande del av Paristexten.

Sverige har såsom nämnls tillträtt den i Paris reviderade konventions-texten (prop. 1973:15 angående godkännande av vissa internationella överenskommelser pä den intellektuella äganderättens område, m, m,), I övriga nordiska länder pågår förberedelser för en ralificering av konventions-texten.

Enligt Paristexlen innefatlar konventionens minimirättigheter skydd för upphovsmannen i väsentligen följande hänseenden:

1. Ensamrätt all föranstalta om samlingar av sina föredrag, tal och
liknande verk (art. 2 bis 3),

2, Oberoende av sina ekonomiska rättigheter och även efler överiåtelse av
dessa behåller upphovsmannen rätten atl anges som upphovsman till verket.
Han har också rält alt motsätta sig varje förvanskning, stympning, ändring

Prop. 1979/80:132 59

eller annat förfarande med verkel som är lill men för hans ära eller anseende. Rättigheterna gäller i princip under hela skyddstiden (art. 6 bis).

3. Ensamrätt att översätta eller låta översälla siu verk (an, 8).

4. Ensamrätt att låla mångfaldiga sitt verk på vad säll eller i vilken form som helst. Härtill ansluter dock en undantagsregel, enligt vilken medlemsländerna tår tillåta mångfaldigande av verk i vissa särskilda fall, om delta inle gör inträng i del normala utnyttjandet av verkel och inle heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen, - Varje ljud- eller bildupp-lagning anses som mångfaldigande i konventionens mening (art, 9:1-3),

5. Ensamrätt att i fråga om dramatiska, musikaliskl-dramaliska och musikaliska verk låta offentligt framföra verken och atl överföra sådanl framförande till allmänheten, Samma rälligheler gäller i fräga om översättningar av dramatiska och musikaliskl-dramaliska verk (art, 11).

6. Ensamrätt atl i fräga om litterära och konstnäriiga verk låla utsända verken i radio (varunder i konventionen inbegrips även television) m, m, (art, 11 bis),

7. Ensamrätt att läla ofTentligt läsa upp litterärt verk. Samma rätl gäller i fräga om översättningar av sådanl verk (art. 11 ler),

8. Ensamrätt all låla bearbeta, arrangera eller pä annat sätt omforma silt verk (art, 12).

9. Ensamrätt all läla bearbeta och återge verk genom film samt läla sprida och ofientligt framföra det filmade verket. Upphovsman till filmverk åtnjuter i princip samma rättigheter som upphovsmannen till ett originalverk (arl. 14 och 14 bis).

Skyddet enligt konvenlionen beslår under upphovsmannens livslid och femtio är efler hans död. I fråga om filmverk kan medlemsländema emellertid bestämma all skyddstiden för sädana verk i princip skall upphöra femtio är efter det atl verket med upphovsmannens samtycke gjordes tillgängligt för allmänheten. Särskilda regler gäller för verk som offentliggjorts anonymt eller under pseudonym samt för fotografi (art. 7).

2.2.2 Världskonventionen om upphovsrätt

Av vad som nämnls i föregående avsnitt framgår all bl. a. fiertalet amerikanska stater står utanför Bernunionen. Mellan olika grupper av de amerikanska staterna finns emellertid fiera särskilda konveniioner om ömsesidigt skydd av litterära och konslnärliga verk. Strävanden atl uppnå en koordination mellan Bernkonvenlionens skyddssysiem och de system som gäller på den amerikanska kontinenten inriktades efterhand på atl åsladkomma en konvenlion som omfallar alla världens länder. Vid en konferens i Geneve år 1952 antogs en konvenlion i della syfie, nämligen Väridskonvenlionen om upphovsrätt. Denna konvenlion har sedermera reviderats vid en diplomatisk konferens i Paris 1971 (som avhölls parallellt med den förul omnämnda 1971 års Pariskonferens för revision av Bernkonvenlionen).

Till Värtdskonveniionens båda lexter var den 1 januari 1978 72 stater anslutna. Samtliga nordiska länder är liksom de fiesia andra europeiska slaler anslulna till den år 1952 antagna texten av Väridskonvenlionen. Sedan våren 1973 är även Sovjetunionen ansluten lill denna text. Anslulna till denna är

Prop. 1979/80:132 60

vidare etl antal stater i Afrika och Asien - dock inie l. ex. Kina - saml Australien, Nya Zeeland, Canada och fiertalet siater i Mellan- och Sydamerika. Den år 1971 reviderade konvenlionstexlen har tillträtts av - förutom Sverige - bl. a. Norge, Frankrike, Storbritannien och Amerikas Förenta slaler. Sveriges lilllräde ägde rum år 1973. I Danmark och Finland pågår förberedelser för en ralificering av nämnda lexl.

Elt syfle med Väridskonvenlionen var all göra del möjligt för länder med etl mindre ulvecklal rällsskydd på områdel all vinna anslutning till en internationell reglering. Etl annat och för många deltagande länder väsentligare syfle var alt överbrygga motsättningarna mellan Amerika och den övriga världen. Ell hinder för en sammansmältning av de amerikanska skyddssyslemen och Bernunionen har varil, all man i de förra vanligen kräver en officiell regisirering av ell verk eller liknande formaliteter för atl upphovsrätt skall kunna hävdas, någol som är förbjudet för Bernunionens system. Genom Väridskonvenlionen gav man från amerikansk sida i alll väsentligt efler på kravel på formaliteter och inskränkte sig lill alt för inlernationellt skydd kräva iakttagande av en enkel form. Enligt konventionen (art. Ill) skall i eu formkrävande land villkoren för skydd anses uppfyllda om varje utgivet exemplar av verket från och med försia utgivningen är försedd med Copyrighl-symbolen ©, rättsinnehavarens namn och årtalet för den försia ulgivningen. Registrering o. d. fordras alllsä inle.

Väridskonvenlionen bygger liksom Bernkonvenlionen på principen om nationell behandling. Huvudregeln är alt en fördragsslulande slal är pliklig all skydda verk av medborgare i annan fördragsslulande stal saml verk, som först har utgivits i en sådan slal, på samma sätl som verk av landels egna medborgare. Även enligt Världskonventionen är den nationella behandlingen oberoende av faklisk reciprocitel. Om skyddels materiella innehåll meddelas i den år 1952 anlagna texten endasl knapphändiga bestämmelser. Fördragsslulande slal är pliktig all vidtaga alla erforderiiga ålgärder för alt bereda ell lillräckligl och verksami skydd för upphovsmännens och andra rättsinnehavares rättigheter lill litterära, velenskapliga och konstnärliga verk (art. 1). Vidare uttalas all upphovsräiten omfattar uteslutande räll all översälta och publicera översättningar av skyddat verk saml alt låla andra översälla och publicera översättningar av sådanl verk (arl. V). Del meddelas också vissa föreskrifier om minsta skyddslid (arl. IV).

Vid Pariskonferensen 1971 vidtogs vissa ändringar bestående i bl. a. införande av visst konventionsmässigt minimiskydd uiöver del som gäller för översättningar saml särskilda regler i fråga om utvecklingsländerna. I förslnämnda avsende har sålunda i en ny artikel (art. IV bis) föreskrivils atl räitigheterna enligt art. I skall innefatta de grundläggande rättigheter som säkerställer upphovsmannens ekonomiska iniressen, inbegripel ensamrätten atl låla mångfaldiga verket, atl låta offentligt framföra verket och att låta utsända del i radio. Fördragsslutande stal fSr dock genom sin lagstiftning medge vissa undantag, vilka emellerlid inle får inkräkta på andan och föreskrifterna i konventionen. En rimlig grad av skydd skall alltid beredas för de rättigheter för vilka undantag har medgivits.

Vad gäller förhållandel till Bernkonventionen meddelas i Väridskonvenlionen särskilda beslämmelser (arl. XVII jämle en därtill fogad lilläggsdekla-

Prop. 1979/80:132 61

raiion). Dessa innebär bl. a. all Väridskonvenlionen inle skall vara lillämplig mellan länder inom Bernunionen såviu angår verk, som enligt Bernkonvenlionen har någol av dessa länder som hemland.

Del styrande organel inom Väridskonvenlionen om upphovsrätt är en särskild regeringskommilté (Mellanslalliga upphovsräiiskommiilén/lnier-governmenlal Copyrighi Committee, ICC). Konvenlionen adminislreras av Unesco i Paris.

2.2,3 Andra internationella överenskommelser

Sverige är anslutet lill europeiska överenskommelsen om uibyle av program medelst lelevisionsfilm (1958).

Inom området för de s. k. närslående räitigheterna (5 kap. URL) är för svensk lagsliftning följande överenskommelser av belydelse;

1. Europeiska överenskommelsen om skydd för lelevisionsutsändningar (1960).

2. Inlernationella konvenlionen om skydd för utövande konslnärer, framsiällare av fonogram saml radioförelag, den s. k. Romkonveniionen (1961),

3. Konventionen rörande skydd för framsiällare av fonogram mot olovlig kopiering av deras fonogram, den s, k. fonogramkonventionen (1971),

En redogörelse för nu nämnda överenskommelser kommer au lämnas i samband med atl ulredningen lar upp filmfrågor och 5 kap, URL lill behandling.

2.3 Förhållandet mellan den internationella regleringen och den nationella lagstiftningen

Som lidigare nämnts är URL:s beslämmelser om upphovsrätt i första hand lillämpliga endasl på verk av svenska upphovsmän och på verk som eljesi i upphovsrättsligt avseende anses ha ursprung i Sverige, Motsvarande gäller beiräffande bestämmelserna i FoloL, Såväl URL som FoloL innehåller emellerlid en särskild fullmaklsregel som gör del möjligt att, under förutsättning av ömsesidighel, i administrativ ordning meddela bestämmelser om tillämpning också med avseende på annat land. Den förul nämnda kungörelsen (1973:529) föreskriver i delta hänseende atl URL:s reglerom upphovsrätt även gäller

1, verk av den, som är medborgare eller har sin vanliga vistelseort i främmande land lillhörande Bernunionen;

2, verk, som först utgivits i främmande unionsland eller samtidigt i sädanl land och i land ulanför unionen;

3, filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i främmande unionsland;

4, byggnadsverk som uppförts i främmande unionsland;

5, verk av grafisk eller plastisk konst av ulländsk upphovsman, vilkel utgör del av en i främmande unionsland belägen byggnad eller som i främmande unionsland på annat sätl är fast förenat med marken.

Vid tillämpning av URL på verk som skyddas enligt det anförda skall dock gälla den inskränkningen atl skydd inte skall åtnjutas i fall, då den i verkets

hemland stadgade skyddstiden redan utgått (skyddsiidsjämförelse), I della sammanhang ges också beslämmelser om vilkel land som avses med hemland.

Vidare anges på molsvarande sätl atl URL:s beslämmelser om upphovsrätt är tillämpliga på verk som skyddas av Väridskonvenlionen om upphovsrätt saml på verk som först utgivits av vissa inlernalionella organisationer.

Bestämmelserna skall enligt elt särskilt stadgande ha molsvarande tillämpning i fråga om FotoL.

Tillämpningskungörelsen innehåller också bestämmelser om alt det i 45, 46 och 48 §§ URL reglerade skyddel för utövande konstnärer, fonogramframslällare och sändningsföretag skall avse även framföranden, ljudupptagningar och utsändningar från vissa andra länder.

2.4 Lagstiftningen i övriga nordiska länder

l avsnitt 1.1 har redovisals vilken upphovsrättslig lagstiftning som i huvudsak gäller i de övriga nordiska länderna. Lagstiftningen i dessa länder överensstämmer i slort setl med den svenska. I den mån olikheter föreligger inom vissa områden, kommer redogörelse att lämnas därför i samband med atl utredningen tar upp dessa områden till behandling.

2.5 Nordiskt lagstiftningsarbete efter tillkomsten av URL och FotoL

Såsom tidigare framgått i samband med redogörelsen för direkliven i avsnitt 1.2 tillsalles 1970 en samnordisk ulredning med sakkunniga från Danmark, Finland, Norge och Sverige för alt göra en allmän översyn av den upphovsrällsliga lagsiiftningen mol bakgmnd främsl av den tekniska utveckling som ägl mm i de nordiska ländema sedan tillkomsten av upphovsräitslagarna. Utredningen antog benämningen Nordiska upphovs-räilskommitién (NUK).

Kommiitén avgav 1974 elt delbetänkande med förslag om lagreglering av bl. a. folokopiering och bandinspelning inom undervisningsverksamhet (NU 21/73). Förslagen har för svenskt och finländskt vidkommande inte lett till lagstiftning. De från dansk och norsk sida framlagda förslagen har däremoi i Danmark och Norge resulterat i vissa lagändringar. I häda fallen hänför sig ändringarna till rälien alt göra inspelningar av radio- och TV-program för användning inom undervisningsverksamhet.

Den nya regleringen har i Danmark intagils i 17 § ophavsretsloven (lov den 8 juni 1977 nr. 240 om aendring af ophavsretsloven) och i 7 a § fotografiloven (lov den 8 juni 1977 nr. 239 om aendring af fotografiloven).

I Norge har motsvarande bestämmelser upptagits i 16 § opphavsretsloven och 5 § folografiloven (lov den 3 juni 1977 nr. 51 om endringer i opphavs-reltsloven och fotografiloven). Till bestämmelserna hör särskilda tillämpningsföreskrifter. Lagändringen Irädde i kraft i Danmark den 1 juli 1977 och i Norge den 1 januari 1978.

Kommitténs förslag i fräga om folokopiering har ej heller i Danmark och Norge lett lill lagstiftning.'

' Om det nu aktuella ulrednlngsläget i Danmark, Finland och Norge i fråga om lagstiftningsåtgärder på området, se not s. 27.

3.1.1 Utvecklingen av nya kopieringsmetoder

Bland de teknologiska framsteg som under senare år haft belydelse för upphovsrätten intar nya metoder för direkt kopiering av föriagsmässigi publicerat text-, not- och bildmaterial en framträdande plats.

Utvecklingen har här gått i etapper. Privat och annan icke-föriagsmässig reproduktion av tryckt material kunde urspmngligen endast ske genom avskrift. Stencilteknikens utveckling möjliggjorde alt avskrifter kunde framställas i tämligen stora upplagor. Etl betydelsefullt steg togs med införandet av metoder för direkt kopiering av förlagan. Hit hörde sådana metoder som fotostatkopiering och termografisk kopiering. Metodema var emellertid i flera avseenden ofullkomliga. Först med tillkomsten under 1960-talet av elektrofotografiska och xerografiska metoder (fotokopiering) kunde tekniken tillhandahålla kopieringsförfaranden som uppfyllde högt ställda krav. Metodema möjliggjorde en snabb och billig kopiering, som gav högklassiga kopior och som kunde användas för massframställning. Kopieringsmaskiner baserade på den nya tekniken ingår numera i varje mer avancerad kontorsutmstning. De används också i mycket stor utsträckning inom undervisning, forskning, förvallning och näringsliv.'

De nu använda meloderna sammanfallas vanligen under benämningen fotokopiering med hänsyn lill att i meloderna ingär elt fotografiskt moment. Nya meloder är emellertid under utveckling som icke använder ljus ulan t. ex. elektronstrålar. Intemationelll har man därför numera övergått till all beteckna samtliga hithörande kopieringsmeloder som reprografi. Denna beteckning används också i Sverige inom företagen i branschen. Även ulredningen har ansett sig böra använda denna term i lagtext och då del eljesi är nödvändigl atl ange en exakl avgränsning. I betänkandet används emellertid som synonym den i dagligt tal använda termen folokopiering och oftast talas helt allmänt om kopiering. 1 utredningens betänkande omfattar de nu nämnda beteckningarna också äldre kopieringsmeloder säsom stencile-ring och elektrostencilering.

Frän upphovsrättslig synpunkt har den omfattande användningen av reprografi medfört väsentliga förskjutningar i fråga om upphovsmännens möjligheter att utnyttja den ensamrätt till mångfaldigande som tillkommer dem som en grundläggande räuighet. För ulredningen är det därför en

' En redogörelse för olika meloder för kopieframställning har lämnats i bilaga 4 till NUK:s delbelänkande (NU 21/73), s. 137 ff.

Prop. 1979/80:132 64

betydelsefull uppgift alt närmare undersöka denna fråga för de olika seklorer av samhällslivet där meloderna används för reproduktion av skyddade verk. Av skäl som har anförts i del föregående är undersökningen i förevarande delbelänkande begränsad till förhållandena inom undervisningsverksamhet. Frågan om reprografi och upphovsrätt inom andra seklorer av samhällslivet kommer ulredningen att ta upp i ell senare sammanhang.

3.1.2 De nya kopieringsmetodernas användning inom
undervisningsverksamhet

De nya kopieringsmeloderna har funnit vidsträckt användning inom skolväsendet och annan undervisningsverksamhet. Fotokopiering är numera ell vedertaget hjälpmedel för lärarna när del gäller att komplettera de vanliga, förlagsmässigl utgivna läroböckerna och andra läromedel. 1 skilda undervisningsavsnitt finns del ett behov av atl tillhandahålla eleverna kopior av artiklar i tidningar och tidskrifter, utdrag från skönlitterära alster eller facklitteratur, statligt och kommunalt tryck osv. Alla slags föriagsprodukter utnyttjas på detta säu. Även utländskt material kopieras. 1 stor utsträckning kopieras även material som publicerats för undervisningsändamål.

Längre fram kommer atl återges viss statistik som närmare belyser omfattningen av det utnyttjande av skyddade verk som här föreligger (se avsniu 3.1.5.3).

3.1.3 Den upphovsrättsliga regleringen

3.1.3.1 Gällande svensk rätt

Den ensamrätt atl förfoga över verket som lillkommer upphovsmannen enligt 2 § URL omfattar, som tidigare angivils, bl. a. den grundläggande rättigheten att mångfaldiga verket eller, som det uttrycks i lagtexten, atl framställa exemplar av detta. En principielll viklig begränsning i rätten framgår av bestämmelsen i 11 § URL, enligt vilken del stär envar frill all framslälla enstaka exemplar av offentliggjort verk för enskill bruk.

Molsvarande reglering gäller i fråga om rätten till fotografi (I och 5 §§ FotoL) och i ftåga om skyddet för kataloger och liknande arbeten (49 § URL). I del följande nämns i allmänhet inte särskilt fotografier och arbeten av nu nämnt slag.

Reprografi är en form för mångfaldigande av verket, och den reprografiska framställningen omfattas därför i princip av upphovsmannens ensamrätt. I ett avseende, nämligen i fråga om fotokopiering av verk inom arkiv och bibliotek, har meddelats särskilda bestämmelser om denna form för mångfaldigande, se 12 § URL och 1-6 §§ förordningen 1961:348.1 övrigl innehåller inle lagen några särbestämmelser om reprografi. Undanlagsbestämmelsen om rätt att framställa exemplar för enskilt bruk innebär emellertid alt det i viss utsträckning är tillåtet för enskilda atl kopiera föriagsmässigi framställda produkter.

Den gränsdragning det här gäller kan i det enskilda fallet vara svär alt närmare bestämma Ofr SOU 1956:25 s. 181 fsamts. 188 fO-1 äldre tid var den dock, i fråga om förlagsmässigl framställda produkter, av mindre praktisk

vikl, eflersom de enskilda i regel inie hade tekniska möjligheter att reproducera eller kopiera det tryckta materialet i sådan utsträckning atl del hade praktisk betydelse för upphovsmännen och föriagsbranschen.

För undervisningsverksamhetens del innebär det sagda att lärarnas möjligheter att framslälla avskrifter eller kopior av tryckt maierial för användning i undervisningen var begränsade och i allmänhet endast utnyttjades i speciella sammanhang. Del kunde t. ex. gälla sådana fall som all en lärare behövde avskrifter eller kopior av en dikt för en lektion i diktanalys eller av en kortare språktexl för översättning. I allmänhel var den kopiering som ägde rum av mycket liten omfattning och kunde i regel sägas ligga inom ramen förden angivna undantagsbestämmelsen i 11 § URL om kopiering för enskill bruk.

De nya kopieringsmetoderna har här medfört en radikal förändring genom alt de gjort det tekniskt möjligt atl inom skolorna och andra undervisningsanstalter övergå till massproduktion av kopior av det tryckta materialet. Av del fömt anförda framgår atl dessa möjligheter ocksä utnyttjais i myckel vid utsträckning. Kopieringen har härigenom fält en omfattning som i regel går vida uiöver den ram som undantagsbestämmelsen i 11 § URL om kopiering för enskill bmk anger.

Som framgålt av det förul anförda finns det inga lagbestämmelser som löser de tillämpningsproblem som sålunda uppstått. För en viklig sektor, nämligen det allmänna skolväsendel, har frågan emellertid reglerats genom ett avtal mellan staten och vissa organisationer, företrädande upphovsmän m. fl. (se avsniu 3.1.5).

Lagstiftningen i grannländerna överensstämmer i här berörda delar med den svenska.

3.1.3.2 De internationella konventionerna

Varken Bernkonventionen eller Väridskonvenlionen om upphovsrätt innehåller regler som särskilt behandlar reprografiskt mångfaldigande av skyddade verk.

Som förut nämnts innehåller Bernkonventionen i art. 9:1 en bestämmelse om upphovsmannens ensamrätt att mångfaldiga sitt verk. Härtill ansluter en undantagsregel, art. 9:2, enligt vilken medlemsländerna för tillåta mångfaldigande av verk i vissa särskilda fall, om detta inte gör inträng i det normala utnyttjandet av verkel och inte heller oskäligt inkräktar pä upphovsmannens legitima iniressen. Reglema infördes vid Siockholmskonferensen 1967. I generalrapporten från konferensen framhålls som ett praktiskt exempel där undantagsregeln kan tillämpas fotokopiering av verk. Härom anförs följande:'

If it is considered that reproduclion conflicts with the normal exploitalion of the work, reproduclion is not permitted at all. If il is considered that reproduclion does not conftici with the normal exploitalion of the work, the nexl siep would be to consider whelher il does not unreasonably prejudice the legitimale inlerests of the aulhor. Only if such is not ihe case would it be possible in certain special cases to iniroduce a compulsory license, or lo provide for use withoul payment. A practical example mighi be pholocopying for various purposes. If it consists of producing a very large number of copies, it may not be permitted, as it conflicts with a normal exploitalion of the work. If

' Punkl 85 i Report on the Work of Main Committee I, Records of the Intelleclual Property Conference of Stockholm 1967, s. 1145-1146, Geneva 1971.

Prop. 1979/80:132 66

il implies a raiher large number of copies for use in indusirial undenakings, il may nol unreasonably prejudice the legitimale inlerests of ihe aulhor, provided ihal, according lo national legislalion, an equitable remuneration is paid. If a small number of copies is made, pholocopying may be permilted wilhoul payment, particulariy for individual or sieniific use.

3.1.3.3 Utländsk rätt

Nu gällande upphovsrältslag i Förbundsrepubliken Tyskland utfärdades år 1965 och trädde i kraft den 1 januari 1966. Bestämmelser av viss belydelse för rälien atl fotokopiera skyddade verk inom undervisningsområdet finns i 53 och 54 §§. Enligt 53 § är det lillålel att under närmare angivna omständigheter fritt framställa enslaka exemplar av vissa verk för slrikl personligt bmk. I 54 § regleras rätten alt framslälla exemplar dels för vissa särskilt angivna ändamål, såsom t. ex. för egel vetenskapligt bruk, dels för annat eget bruk. I sisinämnda hänseende medges rält att mångfaldiga korta avsnill av utgivna verk, enstaka uppsatser i lidningar och tidskrifter saml, under vissa förulsältningar, utgångna verk. Om mångfaldigandet enligt 54 § sker i yrkesmässigl syfte gäller atl skälig ersättning skall utgå till upphovsmannen. Bestämmelsen äger tillämpning även på juridiska personer och inom allmänna inrättningar.

Ehum lagstiftningen är av ganska sent datum, innehåller den inga beslämmelser som särskilt reglerar användningen av reprografiska metoder. Den ökade användningen av sådana metoder har emellertid aktualiserat behov av nya regler pä området. Enligt uppgift kan ett förslag till upphovs-rättslig reglering av hela reprografiomrädet vänlas föreligga omkring är 1980.

I den nederländska uppbovsrättslagen från är 1974 finns bestämmelser som tillåter kopiering av verk i 16 b och 17 §§. Enligt 16 b § flr envar fritt framställa kopior för sill egel personliga bruk, bl.a. för studieändamål. Mångfaldiganderätten omfattar i princip endast kortare avsnitt av verk. 117 § regleras bl.a. näringsidkares och sammanslutningars rält till mångfaldigande. Stadgandet medför räll lill kopiering i den omfattning som betingas av verksamheten. Regleringen är emellertid begränsad till facklitteratur (works of science), och de exemplar som framställts lår användas uteslutande för internt bruk. Upphovsman är berättigad till ersättning för mångfaldigande som sker med stöd av 17 §. Sedan den 1 januari 1975 gäller särskilda lagbestämmelser för kopiering inom ministerier, bibliotek och undervisningsanstalter. Sådana institutioner har rätt atl framställa exemplar av verk i den omfattning som påkallas av ijänsteförhällandena. Framställt material fär i princip inte utnyttjas av andra än institutionernas egen personal. Om materialet är avsett för bruk inom undervisningsverksamhet gäller särskilda villkor. Exemplar får då framställas enbart som komplettering lill läroböcker och annat studiematerial som föreskrivs i läroplanerna. Upphovsman är berättigad lill ersällning för den kopiering som verkställs med stöd av bestämmelserna.

1 den franska upphovsrättslagen frän år 1957 uppräknas i 41 § olika former av ulnyltjanden som är tillåtna ulan upphovsmannens samtycke. En sädan form är mångfaldigande av offentliggjorda verk som sker för framställarens

privala bruk. Härmed avses dels personligt bruk, dels bmk inom familjekretsen. Stadgandet kan emellertid inte åberopas lill slöd för framslällning för kollektivt bruk (uiilisation collective). Della lorde innebära all framslällning av kopior inom t. ex. ell företag inle är tillåten ulan upphovsmannens medgivande och della även om kopiorna är avsedda atl användas uteslutande för inlernl bruk. År 1976 infördes genom en särskild lagsliflning (Li de Finance) skall på försäljning och import av folokopieringsapparater med tillbehör. Inkomslerna-beräknade lill 30 milj. francs/år(1976)-skall i försia hand användas lill slöd för bokutgivning, typografisk induslri, bibliotek m. m. Enligt uppgift är del avsell all använda en del av skatteintäkterna för alt kompensera förläggare och upphovsmän för det intrång de lider genom användningen av folokopieringslekniken.

Enligt engelsk rätl - Copyright Acl av år 1956, secs. 6 och 9 - anses kränkning av upphovsräiten inte föreligga vid lojal användning, "fair dealing", av litterära, dramatiska eller musikaliska verk eller av konstverk. Sådan användning är alltså tilläten. Begreppet "fair dealing" definieras inte närmare i lagen utan får avgränsas genom domstolsavgöranden. Till området för "fair dealing" anses höra bl. a. mångfaldigande av verk när ändamålet med utnyttjandet är forskning och privata studier. Ytterligare undantag från upphovsmannens ensamrätt görs i sec. 41, som tillåter mångfaldigande av skyddade verk när det sker inom undervisningsverksamhet. Den praktiskt viktiga begränsningen görs emellertid att mångfaldigandet ej får ske genom lekniska metoder för masskopiering. Del förutsätts vidare att kopieringen utförs av lärare eller elev. - Våren 1977 lade en statlig kommitté fram ett betänkande med förslag till ändringar i Copyright Acl, den s. k. Whitford-kommittén.' 1 betänkandets kapitel 4 behandlas frågor som har samband med reprografi. Enligt förslagel skall inom vissa i lagen närmare angivna områden, däribland undervisningsväsendet, fotokopiering av skyddade verk kunna regleras genom kollektiva avtal. Dessa skall innefatta generella lillstånd för avnämarsidan att fotokopiera skyddade verk enligt i avtalet angivna villkor (blänket licensing). Villkoren skall fastställas efter förhandlingar mellan berörda upphovsmän och uinytljare. För upphovsmännens del skall förhandlingarna handhas av vissa, av vederbörande ministerium godkända organisationer (collecting societies). Dessa föreslås även få till uppgifl att administrera upphovsmännens ekonomiska rättigheter. Tvist, som uppkommer i samband med förhandling, föresläs kunna hänskjutas till en särskild domstol (Copyrighi tribunal),

I Amerikas Förenta stater har nyligen antagils en ny upphovsräiislagsliftning, Copyright Acl, Public Law 94-553, vilken irädde i kraft den 1 januari 1978 och som ersätter 1909 ärs lag i ämnel. Enligt lagen (§ 107) får verk utnyttjas ulan tillstånd av upphovsmannen när del är fräga om etl lojalt utnyttjande, "fair use" (jfr "fair dealing" i engelsk räll). Reglerna härom har lillämpning bl. a, pä användning av reproducerat material inom undervisning och forskning. Då det gäller atl bedöma om "fair use" föreligger skall hänsyn las till en rad olika fakiorer, bl. a. lill ändamålel med och karaktären av användningen, t. ex. om verkel används i kommersiellt syfte eller för undervisningsändamål utan sådanl syfte, arten av det skyddade verkel, omfattningen av den använda delen i förhållande lill hela verket saml den inverkan som användningen kan ha för ersättningen eller värdel av det

' Report of the Commiltee to consider the Law on Copyrighi and Designs (London 1977). Kommitténs förslag har, såvitt känt, ännu inle lill någon del föranlett lagsliftning.

skyddade verkel.

Upphovsrättslagen i Canada utfärdades år 1921 och trädde i kraft den 1 januari 1924. Lagen har sedan dess vid skilda tillfällen undergått smärte ändringar. Liksom den engelska Copyrighi Acl innehåller lagen beslämmelser om "fair dealing". Enligt dessa regler, som finns upptagna i sec. 17(2), skall kränkning av upphovsmannens ensamräu inle anses föreligga när verkel utnyttjas för särskilda i lagen närmare angivna ändamål. Tillåtna ändamål är bl. a. enskilda sludier och forskningsändamål. - I april 1977 offentliggjordes etl kommiltébclänkande med förslag lill ändringar i den upphovsrällsliga lagstiftningen.' Såvitt gäller bestämmelserna rörande "fair dealing" föresläs all de i huvudsak behålls oförändrade. I betänkandet har särskilt behandlals frågan om folokopiering av verk. Det uttalas all frågan inle bör regleras genom bestämmelser i lag. 1 stället bör hithörande problem lösas genom kollekliva avtal på gmndval av upphovsmannens allmänna ensamrätt till reproduktion. 1 delta sammanhang hänvisas bl. a, till den år 1973 bildade samorganisationen mellan upphovsmän och föriäggare (Organization of Canadian Authors and Publishers, OCAP, Lid), vilken har lill ändamål all utöva och administrera ersäilningsrätligheter som är knutna lill kollekliva upplåtelser av rätl till fotokopiering av verk.

I Copyright in Canada. Proposals for a revision of the law. By A.A. Keyes and C. Brunei

(1977).

Den upphovsrättsliga lagstiftningen {Australien, Copyright Acl 1968-1973, överensstämmer i sina huvuddrag med engelsk rätt. I sec. 40 regleras "fair dealing" när del gäller litterära, dramatiska och musikaliska verk och konstverk och i sec. 200 ges regler om viss användning av verk inom undervisningsverksamhet. 1 fråga om utnytljandemöjligheterna bygger stadgandena i båda fallen på i princip samma fömtsättningar som motsvarande beslämmelser i engelsk rält. - En särskild kommitté med uppdrag alt uireda frågor avseende reprografisk kopiering av skyddade verk lade fram ell förslag hösten 1976, I huvudsak innebär förslagel följande såvitt gäller möjligheterna all fotokopiera verk för undervisnings- och studieändamål, I sec, 40 föreslås att "fair dealing" inte bör vara begränsat lill områdel för "forskning och privata studier" ulan bör utsträckas till all helt allmänt avse "forsknings- och studieändamål", alternativt med tillägget "saml för prival eller eljesi för personligt bmk", I anslutning härtill föresläs bestämmelser som närmare anger när "fair dealing" skall anses föreligga i fräga om verk som fotokopieras. Bestämmelserna är utformade i nära överensstämmelse med de förul berörda reglerna i § 107 i den amerikanska upphovsrällslagen. Vidare föreslås regler om en licensordning, avsedd att lillämpas bl. a. inom sådan undervisning som bedrivs ulan kommersielll syfte. Förslagel i denna del går i huvudsak ul pä alt fotokopiering - med vissa angivna begränsningar - skall anses tillåten utan särskild ersättningsrätt för upphovsmannen, om kopieringen endasl avser ett visst mindre antal exemplar - olika för vissa närmare angivna fall - av ell utgivet verk eller delar av sådant verk. Mångfaldigas verk i större upplagor skall upphovsmannen emellertid vara berättigad lill ersättning.

3.1,3.4 Förslag till internationell reglering

2 Report of the Copyrighi Law Committee on Re-

Inom Bernunionen och Unesco har lidigare gjorts vissa försök att åstad- prographie Reproduction komma en internationell reglering av upphovsmännens rättigheter i (1976).

Prop. 1979/80:132 69

samband med reprografi. En sammanfattande diskussion ägde rum vid ett internationellt expertmöte i Washington, D.C., den 16-21 juni 1975. Frågan ansågs emellerlid ännu inte vara mogen för en lösning på del inlernalionella planel. 1 den resolution, som anlogs vid mötet, framhölls därför atl varje stat tills vidare själv borde bestämma vilka former som skäligen kunde komma till användning för alt tillförsäkra upphovsmännen det skydd för deras ekonomiska iniressen i sammanhanget, som förutsattes i Bernkonvenlionen och Väridskonvenlionen om upphovsrätt. Vidare framhölls att stater, i vilka reprografiska meloder kommii lill vidsträckt användning, bl. a. borde främja upprättandet av kollektiva system för att utöva och administrera ersättnings-rältighelerna. Slutligen betonades vikten av samarbete mellan de stater som vidtog åtgärder inom det berörda området.

Resolutionen anmäldes vid ell möte som de styrande kommittéerna för Bernkonvenlionen och Väridskonvenlionen höll i Geneve i december 1975 men har därefler ej föranlett några åtgärder på det internationella planet.

3.1.4 Förslaget enligt NUK

Som förul nämnts finns det - frånsett vad som gäller för arkiv och bibliotek -inte några regler i den nordiska upphovsrättsliga lagsiiftningen som särskilt behandlar fotokopiering av skyddade verk.

1 NUK:s betänkande föreslogs regler om fotokopiering av skyddade verk i tre nya paragrafer i URL, betecknade 11 a-c §§. Det föreslogs att reglerna skulle tillämpas också i fråga om kataloger och andra i 49 § URL avsedda arbelen saml i fräga om fotografier.

3.1.4.1 De svenska sakkunnigas förslag till reglering

De svenska sakkunniga i kommittén föreslog - i likhet med de danska, finländska och norska medlemmarna - att ett system med avtalslicens borde gälla i fråga om folokopiering inom undervisningsväsendel. I förslaget behandlades fotokopiering av skyddade verk inom undervisningsverksamhet i 11 a § URL. Del föreslagna stadgandet hade följande lydelse:

"Läroanstalt eller annan institution, vilken på grund av avtal med organisation företrädande ett fiertal svenska upphovsmän på området äger rätt att för bruk inom undervisningsverksamhet genom fotokopiering eller liknande förfarande framställa exemplar av utgivna verk, mä pä villkor motsvarande dem som gälla enligt avtalet genom sådant förfarande även framställa exemplar av utgivet, till samma art hänföriigt verk av upphovsman, som icke företrädes av organisationen. Vad sålunda framställts må endast utnyttjas inom undervisningsverksamhet.

Vad organisation som i första stycket sägs må ha bestämt om fördelning av vederiag för framslällning som där avses mellan upphovsmän, som företrädas av organisationen, eller om atl sådant vederlag skall gå till ändamål, gemensamma för sådana upphovsmän, skall tillämpas pä motsvarande sätl i fråga om upphovsmän, som icke företrädas av organisationen."

I anslutning till beslämmelsema i 11 a § URL (och i 11 b och 17 a §§ URL vilka ocksä innehöll bestämmelser om avtalslicens) föreslogs en särskild reglering som innebar möjlighel för part att påkalla skiljemannaförfarande

Prop. 1979/80:132 70

om avtalsförhandling ej ledde till resultat. Regleringen intogs i en föreslagen ny paragraf i URL, betecknad 26 a §. Det föreslagna stadgandet hade följande lydelse;

"Leder förhandling om avtal som avses i Ila, 11b och 17a§§ ej till resullal, äger part hänskjuta tvistefrågan till avgörande av skiljemän. Konungen meddelar närmare bestämmelser om utseende av skiljemännen och om förfarandet inför dem.

Vid tillämpning av 11 a, 11 b och 17 a §§ skall avgörande, som avses i första stycket, äga samma verkan som om avtal av motsvarande innehåll kommit till stånd mellan parlerna."

Den ordning som sålunda föreslogs i fråga om avtal om fotokopiering av skyddade verk ansågs även böra gälla i fråga om avtal beträffande fotokopiering av kataloger och liknande arbeten, som är skyddade genom 49 § URL, och fotografier, som är skyddade i FotoL. Det föreslogs därför att hänvisningar till ll a § och till 26 a § URL skulle tas in i 49 § URL och i FotoL (5§).

De svenska sakkunniga hade biträtts av experter, I ett särskilt yllrande över de sakkunnigas förslag förklarade vissa av experterna att de inte kunde godta alt 11 a § URL inle uttryckligen lämnade utrymme för upphovsman att meddela individuelll förbud mot avialslicensens tillämpning, I yttrandet riktades kriiik även mol den föreslagna regleringen i 26 a § URL,

3.1.4.2 Remissbehandlingen av det svenska förslaget

Förslaget i 11 a § URL rörande fotokopiering inom undervisningsverksamhet fick allmänt sett ett positivi mottagande. En slor del av remissorganen tillstyrkte eller förklarade sig lämna utan erinran de sakkunnigas förslag lill bestämmelser om avtalslicens. Andra förklarade sig mera allmänt inle ha någon erinran mot huvudlinjerna i förslaget. Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbelsnämnd (KLYS) och några andra remissinstanser uttalade alt avialslicens var en principielll godtagbar form för reglering av området för inskränkningar i upphovsrätten.

Beträffande den konkreta utformningen av de föreslagna avtalslicensbestämmelserna ifrågasatte ätskilliga remissinstanser om bestämmelserna i tillräcklig grad tillgodosåg de krav som Bernkonventionen ställer på unionsländernas lagstiftning. De syftade här främst på den del av förslaget, som innebar att utomstående upphovsmän - i första hand dä utländska upphovsmän - skall vara skyldiga att underkasta sig avtalsbestämmelser och organisaiionsbeslut som går ut pä att influtna ersättningsbelopp skall användas för kollektiva ändamål, I remissyttrandena framhölls att hänsyn lill Bernkonvenlionen krävde att utomstående upphovsman tillerkändes en räll alt begära individuell avräkning. Likaså hävdades att hänsyn lill Bernkonventionen krävde att upphovsman medgavs rätt att indivduelll undanta verk från lillämpningen av bestämmelserna.

Förslaget enligt 26 a § URL om hänskjutande lill skiljemän tillstyrktes endast av ett fåtal remissinstanser. En allmän mening bland de avstyrkande instanserna var att de föreslagna bestämmelserna kunde medföra svårigheter i den praktiska tillämpningen och även motverka den utveckling inom organisationsväsendet på upphovsrättens omräde som är en fömtsättning för en ordning med avtalslicens.

3.1.4,3 De danska, finländska och norska sakkunnigas förslag till reglering

Såsom berörls i avsnitt 3.1.4.1 byggde även de av de danska, finländska och norska sakkunniga framlagda förslagen lill reglering av fotokopiering inom undervisningsväsendel på etl system med avtalslicens. De av dessa sakkunniga föreslagna bestämmelserna överensstämde därför i huvudsak med det svenska förslaget i 11 a § URL. De danska och finländska förslagen innehöll emellertid härutöver beslämmelser som gav utomstående upphovsmän rätl atl, när det gällde medel som avsatts för kollektiva ändamål, i stället i vissa fall framställa krav pä individuell ersäitning.

Olika meningar förelåg i fråga om behovet atl införa särskilda regler rörande parts rätl alt påkalla skiljemannaförfarande, om avtalsförhandling ej ledde till resultat. De norska sakkunniga ansåg - i likhei med de svenska medlemmarna - att en särskild reglering här var nödvändig för undervisningsväsendel. I det norska förslaget upptogs därför i denna del bestämmelser som till syfte och innehåll nära överensstämde med det svenska förslagel i 26 a § URL. De danska och finländska sakkunniga ansåg däremot inte för sin del lillräckliga skäl föreligga för ett förslag i denna riktning och ansåg ej heller att frågan behövde regleras pä annat sätt. Enligt dessa sakkunniga kunde man räkna med att de berörda förhandlingsparterna vid en avtalsordning hade intresse av atl ett avtal kom till stånd. Vidare framhölls att beslämmelser om ett skiljemannaförfarande kunde tillskapa risk för att reella förhandlingar inte kom i gång mellan parterna.

Säsom förut anförts (avsnitt 2.5) har här angivna förslag inte lett till lagstiftning.'

3.1.5 1978 års skolkopieringsavial

3.1.5.1 Inledning

Upphovsmän och förläggare uppmärksammade tidigt den uividgning av kopieringsverksamheten inom skolorna som de nya kopieringsmetoderna förde med sig. Så smäningom fick de gehör för synpunkten att denna vidgade kopieringsverksamhet innebar etl ulnyttjande av upphovsmännens verk, som i allmänhet inte täcktes av undantagsbestämmelsen i 11 § URL. Samtidigt erkändes frän alla häll att undervisningsväsendet hade behov av att kunna kopiera i större omfattning än som kunde ske enligt denna bestämmelse. Mot denna bakgrund tillsatte regeringen de s. k. AUU-sakkunniga (U 1968:49) med uppdrag att förhandla med berörda parter om en avtalsreglering inom området. På gmndval av förslag av de sakkunniga kom år 1973 ett avtal om kopieringen i skolorna till stånd mellan staten pä den ena sidan och elt antal upphovsmanna- och föriäggarorganisationer m. fl. på den andra sidan. Genom avtalet tillerkändes upphovsmän och föriäggare ersättning för fotokopieringen i skolorna. Vidare reglerades i vilken omfallning sådan kopiering fick äga mm. Avlalet gällde för en tid av tre år. Den 23 juni 1976 träffades eU nyU, tvåårigt avtal med verkan fr. o. m. den 1 juli 1976. Detta avtal har den 26 juni 1978 i sin tur ersatts av elt nyll avtal, som gäller fr. o. m. den 1 juli 1978 t. o. m. den 30 juni 1979. Del nya avtalel är fogat som bilaga till betänkandet (Bilaga 1).

'Om del nu akluella utredningsläget i dessa länder i fråga om lagstiftningsåtgärder på området, se not s. 27.

2 Jfr prop. 1977/78:100, bilaga 12 s. 243.

3.1.5.2 Avtalets tillämpningsområde m. m.

Enligt 1978 års avtal har lärare vid bl. a. grundskolor, gymnasieskolor och läramlbildningsanstaller räll alt i viss utsträckning fotokopiera eller på annal säll mångfaldiga litterära eller konstnäriiga verk saml fotografier. I ersättning härför belalar staten lill företrädare för berörda upphovsmän m. fi. i regel 1,6 öre per kopierad sida.

Anlalet ersällningsberälligade kopiesidor beräknades i de tidigare avtalen på grundval av redovisningar från vissa skolorom den i dessa skolor faktiskt företagna kopieringen (jfr avsnitt 3.1.5.3). 1 1978 års avtal har antalet beräknals på gmndval av den år 1977 gjorda redovisningen, varvid antalet satts lill 110 milj. Ersällningen utbetalas till en av organisalionerna upprättad förvaltningsorganisation, BONUS (se avsnill 3.1.6).

Toiala ersällningen utgjorde är 1973 900 000 kr. och år 1977 1 377 500 kr. För avtalsåret 1978/79 är ersättningen bestämd lill 1 800 000 kr.

3.1.5.3 Resultat från kopieringsredovisningar 1973 och 1977

Statistiska centralbyrån har gjort en statistisk bearbetning av redovisningar som år 1973 och år 1977 lämnats från vissa skolor för vissa tidsperioder beträffande den inom dessa skolor företagna kopieringen. Antalet redovisande skolor utgjorde är 1973 10 % och år 1977 5 % av hela antalet skolor. Materialet har räknats upp till vad som motsvarar resultatet för helt år för hela landet.

Av undersökningen framgår följande siffror för år 1977 för hela landet, varvid siffrorna för år 1973 nämns inom parenies. Totala anlalel framställda kopior av originalsidor var 271 milj. (232 milj.). Antalet ersätlningsberätli-gande kopior var 69 milj. (69 milj.). I fråga om de ersältningsberättigande kopiorna var medelupplagan 35 ex. (53 ex.). Större upplagor - över 100 ex. -förekom inom nämnda gmpp i 4,8 % (33 %) av fallen.

Av del anlal kopior, som enligt 1977 ärs redovisning inle berättigade lill ersällning - 202 milj. - uigjorde 145 milj. kopior frän maierial som lärarna själva producerat, 15 milj. kopior från sådana allmänna handlingar som icke är upphovsrättsligt skyddade, 36 milj. kopior frän material som visserligen är upphovsrättsligt skyddal men publicerat i utlandet och 6 milj. ej klassificerat material.

3.1.6 Förvaltningsorganisationen BONUS'

Sedan skolkopieringsavtalet slutits år 1973 bildade de avtalsslulande organisationerna den ideella föreningen Bild Ord Not - Upphovsrättslig Samorganisation (BONUS).

Prop. 1979/80:132 73

däribland ordförande. Representantskapet ulser övriga styrelseledamöter så all de olika upphovsrällsliga områdena blir företrädda. Suppleanter ulses på molsvarande säll. Vice ordförande ulses bland de av representantskapet valda ledamöierna.

Represenlanlskapel ulser också fem s. k. förvallningsgrupper. Dessa behandlas närmare nedan.

BONUS' verksamhel revideras enligt vanliga regler för ideella föreningar; en av revisorerna skall vara auktoriserad.

Föreningens sladgar har antagits av de avtalsslulande organisalionerna. Beslut om stadgeändring fattas av representantmölei och skall godkännas av regeringen.

3.1.6.2 Syfte och uppgifter

BONUS skapades i försia hand för att adminislrera skolkopieringsavtalet, dvs. kontrollera redovisningen, inkassera medlen och fördela dessa. Del förulsälts i stadgarna all BONUS kan lå motsvarande uppgifter även beträffande andra avtal som organisationerna sluter, t. ex. för högskoleområdet. 1 sladgarna har också fömtsätls att BONUS i framtiden kan bli en "collecting society" av STlM-typ, dvs. atl BONUS får uppdrag alt förvalta själva rättigheterna och sluta avtal om dessas utnyttjande.

3.1.6.3 Verksamhet

BONUS utformar i samråd med skolöverslyrelsen och statistiska centralbyrån redovisningssystemet och kontrollerar atl redovisning sker i enlighel med skolkopieringsavtalet.

Vidare inkasserar BONUS de avlalsenliga ersättningarna. Av inkasserade medel skall 10 % avsättas till en reservfond, med vars medel BONUS skall gottgöra sådana upphovsmän vilka inte är underkastade avtalet men vilkas verk av misslag ändå blivil kopierade och därför skall ersättas enligt avtalel. När reservfonden uppgår lill 250 000 kr. behöver vidare avsättning ej ske.

Av inkasserade medel får BONUS använda upp till 10 % för sin administration.

De inkasserade medel som återstår sedan avsättning skell till reservfond och förvaltning fördelas av slyrelsen pä de fem förvaltningsgrupperna. Dessa representerar de fem huvudområdena för del kopierade grundmaterialet, nämligen bok, läromedel, press, noter och bilder. Fördelningen mellan grupperna sker i huvudsak enligt den statistik som följer med redovisningen av kopieringen,

I förvaltningsgrupperna representeras de organisationer som företräder respeklive område. Inom varje grupp skall fattas enhälliga beslul om slullig fördelning av gruppens medel lill de i gruppen represenlerade organisalionerna. Kan en grupps ledamöter inle enas, hänskjuts denna fördelningsfråga lill slyrelsen, som då har del slulliga avgörandel.

De medel som en förvaltningsgrupp fördelar tillförs således de olika organisalionerna. Dessa har därefter full frihei alt beslämma om medlens slulliga användning. I vissa fall ingår medlen i organisalionens verksamhel, i andra avsäits de inom denna för särskilda ändamål. 1 några fall har de

Prop. 1979/80:132 74

fonderals för all användas lill stipendier eller utbildning inom organisationens område. För närvarande är medlen till varje organisalion av så ringa storieksordning all individuell fördelning enligt BONUS' uppfattning knappast är meningsfull.

Som förut påpekats kan BONUS ta emot uppdrag alt sluta avtal för organisationernas räkning. Sådanl uppdrag har numera givits BONUS i fråga om sådana skolor som inle faller under del slalliga skolkopieringsavtalet. Dessa specialavial följer det slatliga avtalet i vad avser upplåtelsens omfallning och reglerna för kopieringens omfallning m. m. Ersättningen har emellertid schabloniserals och slälls i dessa fall i relation till antalet elevår inom varje skola.

3.2 Utredningens allmänna överväganden

Såsom närmare utvecklats i del föregående förekommer numera inom undervisningsväsendel en omfattande kopiering av upphovsrättsligt skyddade verk. Lärarna framställer kopior ur tidningar, tidskrifter, böcker osv. för att användas av eleverna vid undervisningen. Detta sker på alla nivåer inom undervisningen. Sådan kopiering omfattas i princip av den ensamrätt som enligt URL tillkommer upphovsmännen till de utnyttjade verken och är därför i princip beroende av att upphovsmännen lämnat samtycke till kopieringen.

Tidigare har antagits atl kopieringen delvis har kunnat stödjas på en undantagsbestämmelse i 11 § URL enligt vilken det är lillålet atl utan upphovsmannens samtycke framställa enslaka exemplar av offentliggjorda verk för enskilt bmk. Även om denna undantagsbestämmelse alltjämt är tillämplig i speciella fall, anser sig ulredningen dock i del följande kunna bortse härifrån. Vad del nu gäller är nämligen att genomföra en generell reglering av kopieringen inom undervisningsväsendel. Del råder enighel om atl denna verksamhet numera antagit sädana former, att undanlagsbestämmelsen i 11 § saknar nämnvärd praklisk belydelse.

Vad nu sagts har motsvarande tillämpning i fräga om kataloger och liknande arbelen, som är skyddade enligt 49 § URL, och fotografier, som är skyddade enligt FotoL. Undanlagsbestämmelser motsvarande 11 § URL finns i 49 § URL och 5 § FotoL. I det följande nämns i allmänhet inte kataloger m. m. och fotografier särskilt.

Inom det allmänna skolväsendet regleras folokopieringen sedan 1973 av ett särskilt avtal, som ingåtts mellan siaten pä den ena sidan och ett antal upphovsmanna- och föriäggarorganisationer m. fi. på den andra sidan. Enligt avtalet betalar siaten ersättning för kopieringen. Ersättningen betalas ut lill förvaltningsorganisationen BONUS (se avsnill 3.1.6). I avtalel regleras i vilken utsträckning kopiering är tillåten. I ell antal specialfall har organisalionerna ingått kopieringsavial direkl med vissa skolor. Inom övriga seklorer av undervisningsväsendet är förhållandena ännu oreglerade. För högskoleområdet föreligger etl förslag lill avtal som utarbetats av de s. k. AUU-sakkunniga (U 1968:49) pä gmndval av förhandlingar med samma organisationer som är parter i skolkopieringsavtalet.

Del råder sedan länge enighel om all undervisningsväsendet är i behov av

Prop. 1979/80:132 75

en lämligen omfallande kopieringsräli. Samiidigi är del uppenbart all della behov inte kan lillgodoses genom individuella avtal med upphovsmännen. Del är praktiskt ogenomförbart all varje lärare eller undervisningsinslilulion eller ens en gemensam organisalion eller annan förelrädare för dessa skulle sluta individuella avtal med alla berörda upphovsmän. Undervisningsväsendets behov av kopieringsmöjligheter måsle därför lillgodoses på annal säll.

När förevarande spörsmål först aktualiserades - i millen av 1960-lalet -framfördes på sina håll tanken atl frågan borde lösas genom speciella undantagsbestämmelser i URL som förklarade det frilt för skolorna atl ulan ersällning kopiera skyddade verk. Del lorde emellertid numera inte hävdas från något ansvarigt häll att sådana undantagsbestämmelser bör införas. Enligt ulredningens mening skulle för övrigt ett sådanl system, med hänsyn lill den omfattning i vilken kopiering sker hos oss, inte vara förenligt med de internationella konventionerna.

Tidigare har i diskussionen även framförts tanken atl områdel borde regleras genom s. k. tvångslicens. En sådan ordning skulle innebära att i URL infördes bestämmelser om att skolorna, inom vissa gränser, hade räll alt kopiera skyddade verk ulan tillstånd och all upphovsmännen hade rält till ersättning för kopieringen. Ersättningen skulle emellertid i princip inte behöva beslämmas efter förhandlingar mellan parterna. Om upphovsmännen ansåg erbjudna ersättningar vara otillräckliga, skulle de vara hänvisade till att vid domstol kräva vad de ansåg vara skälig ersättning. Tvångslicens förekommer i URL i fråga om vissa andra ulnyltjanden. Som exempel kan nämnas att behovel av skolanlologier i viss utsträckning tillgodoses genom tvångslicens (16 § URL).

Enligt utredningens mening måste emellertid en diskussion om lämplig reglering av kopieringen inom undervisningsverksamhet i dagens läge ske med utgångspunkt i atl frågan numera lill övervägande del är reglerad genom kollektiva avtal. Som förul anförts regleras kopieringen inom skolorna genom etl omfattande kolleklivi avtal. För vissa specialområden existerar särskilda sådana avtal. Upphovsmännens organisationer har vidare förklarat sig beredda att ingå elt avtal efter samma linjer för högskoleområdet.

Del måste emellertid uppmärksammas all frågan inle kan få en fullständig lösning genom kollektiva avtal. Detla sammanhänger med atl de svenska organisationernas avtal endast binder organisalionemas egna medlemmar. Ulländska upphovsmän blir i allmänhel inle bundna, eftersom de i regel slår ulanför organisationerna. Inom skolområdet betyder detla förhållande mindre, eflersom man i skolarbetet använder utländska verk endast i begränsad utsträckning. Inom högskoleområdet är del däremoi nödvändigt aU även ulländska verk blir tillgängliga för kopiering. Del bör för övrigt uppmärksammas atl även en del svenska upphovsmän slår ulanför organisalionerna. En kollekliv lösning som endasl gäller inom ramen för organisationernas verksamhetsområden är därför principielll otillräcklig även om det skulle gälla att enbart tillgodose kopieringsbehovet i fråga om svenska verk.

Ett kollektivt avtal som icke läcker hela den grupp av verk som är aktuell kan genom lagbestämmelser kompletteras så alt del får denna verkan. Man lalar här om avtalslicens. I nordisk upphovsrätt har denna ordning införts på

Prop. 1979/80:132 76

eu speciellt område, nämligen i fråga om radio- och TV-förelagens avtal med vissa upphovsmannaorganisationer om räll all sända litterära och musikaliska verk. I den svenska lagsiiftningen finns en beslämmelse härom i 22 § andra slycket URL. Enligt denna beslämmelse får svenskl radio- eller TV-förelag som regeringen besiämmer - om förelagel på gmnd av avtal med organisalion som företräder elt fiertal svenska upphovsmän på områdel äger räll alt utsända litterära och musikaliska verk - även utsända utgivet sådant verk av upphovsman som inte företräds av organisationen. Upphovsmannen äger räu lill ersättning. I prakliken får de utomstående upphovsmännen ersällning enligt samma normer som medlemmarna i organisationen. Avtalslicensen i 22 § URL gäller ej i fråga om sceniskl verk. Den gäller ej heller i fråga om annat verk, om upphovsmannen meddelat förbud mol utsändning eller del eljesi föreligger särskild anledning anta, att han motsätter sig utsändningen. Rälien all meddela förbud har principiell betydelse men har i prakliken ulnytljals endasl i myckel obelydlig omfallning.

Även om ell system med avialslicens rymmer vissa ivångsmomenl skiljer det sig dock på ell avgörande säll från tvängslicens, både principielll och praktiskt. Della gäller även om den ersäuning som skall ulgå vid tvångslicens besläms i kolleklivi avtal, såsom l.ex. är fallel beiräffande skolanlologier. När del gäller elt ersätiningsavtal i anslulning till tvångslicens är nämligen upphovsmännens förhandlingsposition synneriigen svag, eftersom motparten redan genom lagen fått räll lill del ulnyttjande det gäller. Motparten kan när som helst avbryta förhandlingarna om ersättning utan atl delta inverkar på hans rätl till utnyttjande. Vid förhandlingar om etl kollektivt avtal som skall ligga lill grund lör avialslicens kan däremoi upphovsmannasidan åberopa sin ensamrätt och förhandlingarna får i princip samma karaklär som förhandlingarom andra avtal på upphovsrällens område, t. ex. föriagsavtal. I allmänhel kan därför antas atl kollekliva avtal vid tvängslicens blir sämre för upphovsmännen än kollekliva avtal vid avtalslicens. Som exempel på att så är fallel i prakliken kan anföras all del ersätiningsavtal som gäller för skolanlologier innehåller sämre villkor för upphovsmännen än de ersält-ningsavlal som gäller för andra antologier. En annan skillnad som av upphovsmännen tillmäts stor principiell belydelse är alt en upphovsman inle kan sälla ivängslicensen ur kraft genom förbud. Helt allmänt gäller visserligen att elt verk inle får utnyttjas med stöd av tvångslicens om utnyttjandet skulle kränka upphovsmannensjdeella räll. Det möter dock ofta prakliska svårigheter all hävda denna räll.

Enligt utredningens mening lalar nu anförda synpunkter för att inom förevarande område en lösning genom kollekliva avtal i förening med avtalslicens i princip är att föredra framför en lösning med tvångslicens,

Självfallel måste emellertid yllerligare beaktas om etl system med avtalslicens kan anias komma att i praktiken fungera på ett tillfredsställande sätt. Frågan blir därför i denna del bl. a. beroende av en bedömning av hur del nuvarande skolkopieringsavtalet fungerar och i vilken utsträckning kollektiva avtal kan vänlas bli slutna inom övriga hittills ej avtalsreglerade sektorer av undervisningsverksamheten.

I fråga om skolkopieringsavtalet har representanter för BONUS, skolöverslyrelsen och de avtalsslulande organisationerna vid sammaniräde med

Prop. 1979/80:132 77

ulredningen uttalat sin tillfredsställelse med del säll på vilkel avtalet fungerar. Del har framhållils all sysiemel successivi förbätlrals och au man avser all även i forlsätiningen genomföra yllerligare förbällringar. Inom skolöverslyrelsen och de nämnda organisalionerna anser man numera all avtalet uigören naturlig lösningav kopieringsfrågan. Del haräven uttalats all behovel av avlalslicensbeslämmelser, som kompletterar avtalet, i och för sig inle är så stort eftersom i skolorna i huvudsak används svenskl maierial och de avtalsslulande organisalionerna förfogar över praktiskt tagel samtliga hithörande rälligheler. Avlalslicensbeslämmelser anses dock vara av värde som ell fullsländigande av del rådande systemet.

Vad angår högskoleområdel har såsom förul nämnls etl förslag lill avtal Ularbelals av de s. k. AUU-sakkunniga (U 1968:49) på grundval av förhandlingar med samma organisaiioner som är parler i skolkopieringsavtalet. Förslagel har ännu inte lagts lill gmnd för förhandlingarom ell slulligl avtal. En av anledningarna härtill lorde vara au behovel av kopiering för högskoleundervisningen till slor del avser utländskt maierial, över vilkel de svenska organisationerna inie förfogar. Del är därför tydligt all avlalslicensbeslämmelser, som skulle innebära all ell avtal på områdel fick verkan i fråga om del ulländska malerialel, skulle underiälla genomförandet av del framlagda avialsförslagel.

I fråga om övriga sektorer inom undervisningsväsendet har - frånsett etl anlal specialfall - förhandlingar om kopieringsavial ännu inle inletts. Man kan dock enligt ulredningens mening ulgå från atl organisalionerna är villiga all ingå avtal även för dessa områden. Även här gäller all avlalslicensbeslämmelser kan underiälla förhandlingar om avtal.

De nu anförda förhållandena talar enligt utredningens mening i och för sig för all kopieringen inom undervisningsverksamheten bör, såsom redan sker inom skolsektorn, regleras genom kollekliva avtal och atl lagstiftningen därför bör inskränkas till att avse avtalslicensregler som kompletterar de avtal som ingåtts eller kommer all ingås.

Även hänsyn lill de internationella konventionerna talar för alt lagregleringen inskränks lill all avse avlalslicensbeslämmelser som kompletterar kollekliva avtal. Fotokopieringen inom undervisningsväsendel är av så slor omfallning alt det enligt ulredningens mening inle kan anses atl en generell tvängslicens här skulle vara förenlig med konventionerna. I princip kan visseriigen liknande betänkligheter riklas även mol avlalslicensbeslämmelser. Elt syslem med avialslicens kan emellertid förenas med föreskrifl all den enskilda upphovsmannen har rätt att meddela förbud mot all hans verk kopieras. Om sä sker, torde det från konventionssynpunkl inte kunna riktas någon invändning mol systemet.

De utomstående upphovsmännens ställning stärks ytteriigare om sysiemel ulformas så all kopieringsavialels samtliga villkor blir tillämpliga när det gäller kopiering av deras verk. Om så sker, kommer bl. a. villkor som anger i vilken omfattning kopiering är tillålen atl gälla även vid kopiering av de uiomslående upphovsmännens verk. För kopieringen kommer också alt eriäggas samma ersällning som föreskrivs för kopiering som sker med omedelbart slöd av avlalet. När det gäller ersättningen kan systemet kompletteras med en bestämmelse som ger utomstående upphovsman räll aU kräva individuell ersällning. Ulredningen ålerkommer till denna fråga.

Prop. 1979/80:132 78

Del bör anmärkas all ell syslem som ulformas efler nu angivna riktlinjer kommer atl avvika från de beslämmelser om avialslicens som enligt 22 § URL gäller i fråga om utsändning av skyddade verk i radio och TV. Dessa beslämmelser anger bl. a. inte all villkoren i del kollekliva avtalel om utsändning är lillämpliga även vid utsändning av utomstående upphovsmäns verk. Förhållandena på kopieringsområdel skiljer sig dock i många avseenden hell och hållet från dem som gäller i fråga om utsändning i radio och TV.

Hittills anförda synpunkier lalar enligt ulredningens mening för all undervisningsväsendels behov av kopieringsräli - på sätt NUK föreslog i sitt betänkande - kan lillgodoses genom kollekliva avtal komplellerade genom i lag givna avlalslicensbeslämmelser. Vid frågans bedömande måsie emellerlid också avsevärd hänsyn tas lill intresset all främja en lösning i fall dä kollekliva avtal inte kommer lill slånd och ett system med avtalslicens alltså inte kommer atl fungera.

Med de organisalionsförhållanden som för närvarande gäller kan del, som utredningen förul anförl, antas all kollekliva avtal kommer atl ingås i erforderiig omfattning. Man kan dock inte bortse från att förhandlingar om avtal i vissa fall kan komma atl misslyckas, därför alt parlerna inle kan enas om villkoren. Del kan också länkas all t. ex. en parts begäran om avtal avvisas därför att han inte anses lämplig som avtalspart eller därför att hans begäran inle bedöms avse ell undervisningsändamål.

I NUK:s belänkande föreslog de svenska sakkunniga att part i här avsedda fall skulle ha räll alt hänskjuta tvisten till avgörande av skiljemän. Detta förslag mötte dock stark kriiik från upphovsmannahåll.

Enligt utredningens mening kan kriliken inte frånkännas berättigande. Ett skiljemannaförfarande har karaktär av tvångsingripande. Om ett system med avialslicens förenas med möjlighel till ivångsingripande av detta slag, skulle systemet sett som helhel få drag av tvängslicens.

Inom arbetslivet i övrigl har det ansetts tillräckligt atl den i lag upptagna regleringen av arbelskonfiikter begränsas till bestämmelser om medling i sädana konfiikter, Beslämmelser härom finns i 46-53 §§ lagen (1976:580)om medbestämmande i arbetslivet, MBL, Enligt utredningens mening bör man även på del nu ifrågavarande området begränsa sig till en reglering som avser möjlighet atl anordna medlingsförfarande i uppkommande tvister.

Medlingsförfarandets främsta syfte är självfallet att utgöra ett instmment för atl få till stånd etl avtal mellan parter i fall då förhandlingar mellan dem har strandat. I första hand ter sig medling naturiig om förhållandet mellan parterna redan är reglerat genom avtal och de strandade förhandlingarna avseit att efter avtalsperiodens slul få della ersatt med etl nylt. Medling bör emellertid kunna ske även när resultatlösa förhandlingar ägt rum mellan parter som förul ej står i avtalsförhållande till varandra. Medlingsförfarande bör dessulom kunna lillgripas i sådana fall då en parts begäran om avtal avvisals ulan atl förhandlingar ägl rum.

Medling bör äga mm inför en av regeringen utsedd föriikningsman. Förlikningsmannen bör åläggas atl till regeringen göra anmälan i fall då medling misslyckas så atl regeringens behov av informalion lillgodoses,

I bestämmelser om medling bör till en början anges de förutsättningar under vilka part har möjlighet att påkalla medling. Vidare bör ges vissa regler

Prop. 1979/80:132 79

om förfarandet. Dessa behöver knappasl vara delaljerade. Delvis kan man här anslula lill de nyss nämnda bestämmelserna i MBL. Del bör också slällas upp beslämmelser som för del fall all medling inleds på ell redan avtalsreglerat omräde tryggar atl avtalslöst lillslånd ej inträder under medlingsförfarandet till följd av atl gällande avtalstid löper ul. Bestämmelserna i lagen bör endast kunna frångås genom avtal i särskilt angivna fall. Däremoi bör parterna skriftligen kunna överenskomma all medling över huvud laget ej skall äga rum.

Ell medlingsförfarande anordnat efler de linjer som nu angivils får enligt utredningens mening anses tillräckligt främja all kollektiva avtal om kopiering inom undervisningsväsendel kommer lill slånd.

Sammanfattningsvis anser sig utredningen kunna ulgå från all behovel av kopieringsräli i undervisningsverksamhet kommer atl kunna lillgodoses genom kollektiva avtal i sådan ulslräckning all avtalen kan läggas till grund för den reglering i lag som erfordras. 1 lag bör las upp bestämmelser om avialslicens som innebär all elt kollektivt avtal inom sitt område blir tillämpligt även pä verk av upphovsman som ej är medlem i avtalsslulande organisation. Vidare bör införas lagbestämmelser om medling i tvister i ämnet.

Den anförda principen atl elt kolleklivi avtal inom sitt område skall tillämpas även på verk av upphovsman som ej är medlem i avtalsslulande organisalion kräver vissa ytterligare överväganden.

Principen innebär till en början all den avtalsslulande avnämaren blir berättigad att fotokopiera utomstående upphovsmäns verk på samma villkor som enligt avlalet gäller för kopiering av verk av upphovsmän som lillhör avtalsslutande organisation. Vad avtalel innehåller om begränsningar i rätten att kopiera blir alltså tillämpligt. Avnämaren skall vidare beiala samma ersäitning för kopiering av de utomstående upphovsmännens verk som för kopiering av de verk som omfattas av avtalet.

Atl del kollektiva avtalet skall lillämpas även genlemol uiomslående upphovsmän innebär vidare alt dessa skall likställas med upphovsmän som tillhör avtalsslutande organisation när det gäller fördelningen av de ersättningsmedel som betalas in. Om avlalet skulle innehålla beslämmelser härom blir dessa alltså tillämpliga.

Del bör emellertid uppmärksammas all kopieringsavialen kan komma all sakna sådana fördelningsregler. Belysande är här skolkopieringsavialeis ersättningssystem. Enligt avtalel erlägger staten ersättning i form av ett årligi klumpbelopp, beräknai på grundval av en statistisk undersökning av kopieringens omfattning inom ell begränsai antal skolor. Avtalet föreskriver atl beloppel skall utbetalas lill BONUS. I fråga om huvudparten av beloppel gäller emellerlid all fördelningen inte regleras i avtalet utan aren inlern fråga mellan organisalionerna. Vidare är del en inlern fråga inom varie organisation hur den använder sin andel i beloppet. I vissa fall ingår medlen i organisationens verksamhel, i andra avsätts de inom denna för särskilda ändamål. I några fall har de fonderals för att användas till stipendier eller utbildning inom organisationens område. För närvarande är medlen lill varje organisalion av så ringa slorleksordning all individuell fördelning mellan upphovsmännen enligt BONUS' uppfattning inle varil meningsfull.

Del kan antas alt del mönsier som lillämpas i fråga om skolkopieringsav-

lalel kommer all lillämpas även inom andra områden.

Även när det gäller fördelningsregler som bestämls internt inom en avtalsslulande organisation bör utomstående upphovsmän likställas med upphovsmän som lillhör organisalionen. Skulle organisalionen lill äventyrs lillämpa individuell avräkning, bör uiomslående upphovsmän vara berälligade lill ersäitning enligt samma normer som medlemmarna. Om organisalionen bestämt all medel skall gå lill kollekliva ändamål, får å andra sidan utomstående upphovsmän som huvudregel godla della. Samtidigt bör de vara berälligade lill stipendier o. d. enligt samma normer som medlemmarna.

Frågan har praklisk belydelse främsl med hänsyn lill ulländska upphovsmän. I prakliken lorde ersättningar lill ullandel emellerlid inle komma i fråga förrän samarbele etablerats mellan de svenska organisationerna och molsvarande organisaiioner i utlandet. Förberedelser lill ell sådant samarbete med organisalionerna i vissa stater pågår. Målsättningen för organisationerna är här atl utbygga deras verksamhel så all den direkl innefatlar tillvaralagande av medlemmarnas rättigheter på reprografiomrädet och alt få lill slånd elt inlernalionellt samarbele mellan organisalionerna av samma lyp som det som bedrivs mellan kompositörernas ulföranderätisorganisalioner.

Sammanfattningsvis bör alltså gälla alt föreskrifter som reglerar på vilket sätt influtna medel skall användas blir bindande för uiomslående upphovsmän, vare sig föreskrifterna finns i kopieringsavialel eller beslämts internt inom den avtalsslulande organisalionen.

Del nu beskrivna systemet överensslämmer med del som föreslogs i NUK:s betänkande. Systemet tillstyrktes i allmänhet vid remissbehandlingen av betänkandet. En del remissinslanser ifrågasatte dock om inte systemet av hänsyn lill Bernkonvenlionen måste kompletteras med en bestämmelse som gav utomstående upphovsmän - främsl ulländska -principiell rält atl kräva individuell ersällning, oavsett vad som gällde enligt ersättningsbestämmelserna i kopieringsavialel eller organisaiionernas inlerna fördelningsnormer.'

Enligt ulredningens mening finns del skäl att kompleltera systemet i denna riklning. Frågan lorde inle ha slor praklisk belydelse. Del är emellertid angelägel all systemet utformas så att dess förenlighet med Bernkonventionen ej kan iftågasällas. En regel om rätt för utomstående upphovsmän atl framställa anspråk på individuell ersättning bör därför uppställas. För alt underlätta tillämpningen i de få fall som kan komma upp bör rätten emellertid underkastas vissa begränsningar. Ulredningen återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

I enlighel med det anförda bör i del upphovsräUsliga regelsystemet tas upp bestämmelser om avtalslicens vid reprografisk kopiering av skyddade produkler i undervisningsverksamhet.

Beslämmelser som avser kopiering av litterära och konstnäriiga verk bör las upp i URL. I NUK:s betänkande föreslogs atl motsvarande stadgande skulle placeras närmast efter 11 §, som behandlar framställning av exemplar för enskilt bruk. Del samband med denna paragraf som tidigare i viss mån förelåg har emellertid med ulvecklingen försvagats. Ett stadgande i ämnel torde numera fä anses ha närmare samband med bestämmelserna i 16 §, som bl, a, behandlar rätten all ta in verk i skolanlologier, och i 17 §, som behandlar

' En sådan räu hade inom NUK förslagits av de danska och finländska sakkunniga, se avsniu 3,1.4.3.

Prop. 1979/80:132 81

ljudupptagning av verk för undervisningsändamål. Ulredningen föreslår alt del nya stadgandet sätts in omedelbart före 16 § och betecknas 15 a §.

Vid kopiering av skyddade verk berörs i princip även upphovsmannens s. k. ideella räll, som skyddas genom bestämmelser i 3 § URL. Framför allt har upphovsmannen inlresse av atl del i någon form klargörs för dem som använder framställda kopior all del är han som åstadkommit det maierial som kopierats. Några särskilda bestämmelser härom behövs dock inle. Bestämmelserna i 3 § är generella och kommer atl avse även den föreslagna 15a§.

1 26 § URL finns kompletterande beslämmelser om skydd för upphovsmannens ideella rätt m. m. när verk uiny.ljas med slöd av de i 2 kap. URL givna bestämmelserna om inskränkningar i upphovsräiten (11-25 §§). Bl. a. innebär dessa all källan skall nämnas i den omfattning och på del säll som god sed kräver, när ell verk återges offentligt med stöd av beslämmelse i kapitlet. Även denna del av den ideella rälien kan beröras vid kopiering. Som exempel kan nämnas all det vid kopiering av tidningsartiklar bör i nägon form klargöras från vilken tidning artikeln är hämtad. Ej heller här behövs det dock några särskilda bestämmelser. Stadgandet i 26 § URL hänför sig lill hela 2 kap. och blir alltså i princip tillämpligt även vid kopiering i undervisningsverksamhet, om bestämmelserna härom såsom utredningen föreslagit placeras i 15 a § URL.

Den närmare tillämpningen av bestämmelserna i 3 och 26 §§ kan regleras i del kollekliva avlalet. Som exempel kan nämnas atl del i skolkopieringsavtalet föreskrivils att en lärare skall anses ha fullgjort sin skyldighet enligt 3 § om han på kopian anger upphovsmannens namn eller munlligen nämner delta.

149 § URL finns specialregler om skydd för kataloger, tabeller och liknande alsier. Även sädana arbeten kopieras i undervisningsverksamhet. För kopieringen bör gälla samma regler som för kopiering av skyddade verk. I stadgandet bör därför las in en hänvisning till 15 a§ URL.

Som inledningsvis anföris är skyddet för fotografier i FoloL utformat efler samma principer som skyddet för litterära och konstnäriiga verk (se avsnitt 2.1.2). I FoloL bör därför tas upp regler om reprografisk kopiering av fotografier i undervisningsverksamhet som överensstämmer med dem som föreslagits för upphovsrättens del. Av skäl motsvarande dem som nyss anförts i fräga om den föreslagna 15 a § i URL bör det nya stadgandet i FotoL sältas in omedelbart efter 7 §, som i sisla stycket behandlar rätlen atl ta in fotografier i arbeten till bruk vid undervisning. Stadgandet bör betecknas 7a§.

Ej heller i fräga om fotografier behövs särskilda bestämmelser om skydd för fotografens ideella rätl i samband med kopiering av fotografier i undervisningsverksamhet. Bestämmelserna i 2 § FotoL om den ideella rälien är nämligen, liksom motsvarande bestämmelser i 3 § URL, generella och kommer därför att avse även sädan kopiering.

I 13 § FoloL finns en bestämmelse om skyldighet alt nämna källan i den omfattning och på det sätt som god sed kräver när fotografier utnyttjas med stöd av vissa angivna stadganden i FoloL. Denna beslämmelse bör i princip äga tillämpning även vid kopiering av fotografier i undervisningsverksamhet, på samma sätt som 26 § URL är i princip tillämplig vid kopiering av skyddade

6 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 132

Prop. 1979/80:132 82

verk i sådan verksamhet. Ej heller här behövs emellertid någon särskild beslämmelse. Stadgandet i 13 § FoloL är tillämpligt vid ulnyltjanden med stöd av 6-11 §§ och blir alltså tillämpligt vid kopiering i undervisningsverksamhet, om bestämmelserna härom såsom ulredningen föreslagil placeras i 7 a § FotoL.

Bestämmelser om medlingsförfarande bör enligt utredningens mening tas upp i en särskild lag.

1 enlighel med del anförda lägger utredningen fram förslag lill ändringar i URL och FoloL saml förslag lill lag med vissa bestämmelser om medling i vissa upphovsrätlslvister.

De föreslagna bestämmelserna kommenteras närmare i följande specialmotivering.

3.3 specialmotivering

3.3.1 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till Utterära och konstnärliga verk

Såsom anförts i den allmänna motiveringen föreslår ulredningen att kopiering av skyddade verk i undervisningsverksamhet regleras genom bestämmelser i en ny paragraf i URL, betecknad 15 a §. Kopiering av kataloger och andra arbeten, som skyddas genom bestämmelserna i 49 § URL, bör regleras genom atl i denna paragraf görs hänvisning till 15 a §.

15 a §

I paragrafen föreslås, som nyss anförts, bestämmelser om kopiering av skyddade verk i undervisningsverksamhet. I NUK:s belänkande hade föreslagits liknande bestämmelser i en paragraf med beteckningen 11 a §.

Stadgandet bygger på samma princip som bestämmelsen i 22 § URL om avtalslicens i fråga om radio- och TV-utsändning.

Såsom framhållits i den allmänna motiveringen avser de föreslagna bestämmelserna atl kompletlera kollektiva avtal om kopiering i undervisningsverksamhet. Sådana kollektiva avtal innebär atl lärare eller andra berättigade direkt på grund av avtalet äger rätl att under avtalsperioden, på de villkor som anges i avtalel, kopiera verk av sådana upphovsmän som företräds av den eller de avtalsslutande organisationerna. Etl kollektivt avtal äremellertid inte bindande för utomståen 'e upphovsmän och ger alltså i och för sig inte rätl alt kopiera deras verk. F it av ulredningen nu föreslagna stadgandet innebär atl avtalel tilläggs verkan även i fråga om verk av upphovsman som inle är medlem av avtalsslutande organisation.

För systemets tillämpning fömtsätls a''iså att det finns elt kollektivt avtal som avser kopiering i undervisningsverksamhet. Vid utformningen av del föreslagna stadgandet har ulredningen beaktat de principer på vilka det gällande skolkopieringsavtalet är byggt. Även det av AUU-sakkunniga (U 1968:49) utarbetade förslaget till avtal om kopiering inom högskoleområdet har beaktats.

Prop. 1979/80:132 83

Första stycket

I paragrafens försia stycke,/orsw meningen har upplagils den grundläggande bestämmelsen om avialslicensens fömtsättningar och innebörd. Stadgandet har fått utformningen alt lärare eller annan, som på gmnd av avtal ingånget av organisalion som förelräder etl flertal svenska upphovsmän på området äger rätl att för sin undervisning genom reprografiskt förfarande framställa exemplar av verk, fär för samma ändamål även framställa exemplar av utgivet verk av upphovsman, som icke företräds av organisationen.

För atl ell kolleklivi avtal skall kunna åberopas som grund för avtalslicens bör fordras att del på upphovsmannasidan ingåtts av organisation eller organisaiioner som är representativa för de svenska upphovsmännen pä området. Om del finns en organisation som framstår som huvudorganisation på områdel bör fordras atl avtalel ingåtts med denna. Om det på ett omräde finns två eller flera större organisationer som tillsammans är representativa för området kan dessa tänkas gemensaml uppträda som part i avtalet. Det krav på representativitet som sålunda bör gälla i fråga om avialslicens har i 22 § URL uttryckts genom krav pä alt avlalet skall ha ingåtts av "organisation som förelräder elt flertal svenska upphovsmän pä området". Ehum uttrycket lämnar rum för vissa invändningar, har ulredningen ansett att det i enhetlighetens inlresse bör användas även i del nu föreslagna stadgandet.

Att ordet organisation används i singularis utesluter inte, såsom framgår av det anförda, alt fiera organisationer gemensamt står som part i avtalet.

I detla hänseende är ytteriigare att uppmärksamma alt organisationens kompetens skall avse det "område" varom fråga är. I material som kopieras i undervisningsverksamhet ingär i huvudsak text (litterära verk), men även bilder (konstverk) och noter(musikaliska verk) kan ingå. Om rättigheter inom dessa tre områden tillvaratas av olika huvudorganisationer måste samtliga medverka. Inom de olika primärområdena kan förekomma delområden. Inom texiomrädet kan t. ex. skönlitterära verk förvaltas av en organisation och läromedel av en annan. Huvudorganisationema för samtliga delområden måste då medverka, om avtalet skall bli heltäckande.

Avtalsslulande organisalion skall företräda svenska "upphovsmän". Med upphovsman avses här, liksom i regel eljest i URL, den som innehar de upphovsrättigheter som del gäller. Pä gmnd av avtal kan rättsförhållandet vara sådant atl även andra intressenter mäste medverka. I regel måste sålunda även föriäggare (föriäggarorganisationer) medverka. Föriagsavtalen innebär nämligen i regel atl föriäggaren i varje fall under viss tid har rätt att motsätta sig att upphovsmannen ensam lämnar tillstånd till kopiering av den ifrågavarande förlagsprodukten.

Utredningen har övervägt humvida i lagtexten bör anges vem som är motpart till upphovsmannaorganisationen. I NUK:s förslag angavs sålunda som motpart "läroanstalt eller annan institution", I regel torde emellertid avtal av förevarande lyp inle ingås av vederbörande undervisningsanstalt. I skolkopieringsavtalet är staten motpart till upphovsmannaorganisationerna. På andra områden kan tänkas att t. ex. kommun uppträder som motpart i egenskap av huvudman för den skola det gäller. Enligt utredningens mening behöver inte i lagtexten anges vilka som kan uppträda som moipart.

Det sagda innebär även att i lagtexten inte ställs nägol uttryckligt krav pä

Prop. 1979/80:132 84

rrioiparlen i fråga om dennes kompelens all ingå avtal av förevarande slag. Del får dock anses följa av stadgandets funktion alt endasl den kan godlas som motpart, som verkligen kan antas vara i slånd all uppfylla de förpliktelser som ell sådanl avtal för med sig. En grundförulsällning är självfallel all vederbörande kan bedömas vara i stånd all svara för alt avtalet eflerievs och ta del ekonomiska ansvar som rätten att utnyttja verk med stöd av avialslicens medför. Men han måsle också bedömas vara kapabel atl t. ex. sörja för erforderiig statistik och redovisning. I regel lorde som motpart komma i fråga - förutom stat, landsting och kommun - endasl slörre, väletablerade organisaiioner och förelag.

Genom elt kolleklivi avtal av den lyp som avses med stadgandet för upphovsmannaorganisalionens motpart inle någon egen rält all kopiera i undervisningsverksamhet. Avtalet gäller till förmån för den som själv tar iniliativ lill kopieringen i del enskilda fallel, dvs. den lärare som handhar undervisningen. Laglexlen har utformats i enlighel härmed. För alt läcka även sådana fall som all rätlen atl kopiera tillkommer handledare i SIA-skolan o. d. har använls uttrycket "lärare eller annan".

Stadgandet avser kollekliva avtal om kopiering i undervisningsverksamhet. Delta kommer i förslaget till ullryck dels genom alt stadgandets verkningar anknyts till avtal som ger lärare eller annan rätl alt kopiera "för sin undervisning", dels genom en i det följande närmare behandlad bestämmelse i andra stycket av paragrafen, att framställt exemplar endast får utnyttjas inom "undervisningsverksamhet" som avses i avtalet.

Utredningen har ägnat slor uppmärksamhel ål frågan hur begreppel undervisning i stadgandet skall avgränsas,

I denna fräga bör emellertid till en början framhållas alt bestämningen av begreppel undervisning ej har omedelbar betydelse för frågan vilka kopieringsavtal som kan ingås. Del råder full avtalsfrihet inom området och upphovsmannaorganisationerna kan inom ramen för sin kompetens enligt stadgar, fullmakter o, d, ingå alla de avtal som de finner önskvärda. Del är organisalionerna som härvid bestämmer tillämpningsområdel för avtalen. Om tillämpningsområdet är begränsat, t, ex, lill skolorna, blir den avialslicens som gäller enligt del föreslagna stadgandet på motsvarande sätt begränsad. I sådana fall kommer bestämningen av begreppel undervisning i stadgandet i allmänhet atl sakna praklisk belydelse.

Del är dock tänkbart alt etl avtal om kopiering besiämmer tillämpningsområdet genom atl direkt hänvisa till del föreslagna stadgandet. Det kan också ha ett tillämpningsområde som går utöver undervisning. En myndighet kan t. ex, fö rätt atl kopiera för både undervisning och information, I dessa fall fär bestämningen av begreppet undervisning i stadgandet direkl belydelse, Mol utländska upphovsmän och andra upphovsmän som inte är medlemmar av den avtalsslulande organisationen får dä avtalel verkan endast inom det område som enligt lagen är all hänföra till undervisning.

Del får ej heller förbises atl den beslämning av begreppet undervisning som stadgandet innehåller kan komma att uppfattas som en slandard som organisalionerna inle önskar frångå ulan särskilda skäl. Såtillvida har partema - även med beaklande av att de har avtalsfrihet - ett direkl inlresse av vilken innebörd som tilläggs begreppet.

Prop. 1979/80:132 85

Definitionsfrågan fär vidare t, ex. betydelse om en upphovsmannaorgani-salion avvisat begäran om alt organisalionen skall ingå ell avtal om fotokopiering och motparten påkallar medling enligt den särskilda lag som ulredningen föreslår härom. En förutsätlning för all medling skall anordnas är då alt del begärda avtalet avser en verksamhel som faller inom undervisningsområdet (jfr specialmotiveringen till 2 § i förslagel lill den särskilda lagen).

Efler dessa allmänna anmärkningar om frågans räckvidd vill utredningen anföra följande om det sätl på vilket begreppet undervisning i stadgandet bör definieras.

I myckel vid mening kan man med undervisning avse all aktivitet som syftar lill alt förmedla kunskaper, färdigheter, information eller allmänorien-lering.

Utredningen anser del emellertid klart att vissa begränsningar bör ställas upp när det gäller att beslämma innebörden av begreppet undervisning i den mening som avses i stadgandet. Med hänsynslagande till att del gäller en upphovsrällslig reglering, där undervisningens behov fär vägas mot upphovsmännens legitima ekonomiska iniressen, synes begreppet böra begränsas så, all därunder endasl hänförs undenlsnlng, som bedrivs av lärare I organiserade former, som är av viss varaktighet och som är Inrikiad på att meddela kunskaper eller färdigheter. Utanför begreppel undervisning faller med denna definiiion t, ex, verksamhel inom lilirälligi sammansatta gmpper, tillfälligt anordnade föredrag i olika ämnen och verksamhet som huvudsakligen är inriktad på atl ge deltagarna underhållning.

Vad särskilt gäller kravet på att undervisning, för att omfattas av det föreslagna stadgandet, skall bedrivas i organiserade former innebär detla atl den undervisningsverksamhet som del gäller skall utövas pä gmndval av auktoriserade läroplaner, t. ex. sådana som faslslällls av skolöverslyrelsen, universitets- och högskoleämbetet eller arbelsmarknadsstyrelsen. I undanlagsfall kan undervisning som inte ulövas enligt läroplan omfallas, nämligen om den är av viss varaklighel och bedrivs i en gmpp som leds av lärare. I den föreslagna lagtexten kan detta krav anses komma till uttryck genom att i stadgandets andra stycke icke lalas om undervisning i allmänhet utan om undervisningsverksamhet.

Inom utredningen har några av expertema framfört farhågor för att begreppet undervisning även med dessa begränsningar skulle bli alllför omfattande. Det har härvid framhållits all bestämmelser om avtalslicens beträffande folokopiering enligt Bernkonventionen endasl kan anses tilläten i den omfattning som stadgas i konventionens art. 9:2. Enligt denna bestämmelse får mångfaldigande av skyddade verk tillåtas endast under fömlsätlning att detta inle gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inle heller oskäligt inkräktar på upphovsmännens legitima iniressen (jft avsnitt 3.1.3.2). Bestämmelsen avser enligt generalrapporten från den konferens vid vilken den anlogs i försia hand just kopiering (fotokopiering). Utredningen har dock slannal för uppfaltningen all, även om begreppet undervisning i och för sig bestäms relativt vidsträckt, de övriga villkor som enligt det föreslagna stadgandet är avsedda atl gälla för avtalslicensen får anses innefatta lillräckliga garantier för atl missbruk ej kommer alt ske och för atl Bernkonvenlionens villkor kommer atl bli iakttagna.

Prop. 1979/80:132 86

Au uttömmande ange vilka för närvarande existerande undervisningsformer som läcks av den angivna definitionen är inte möjligt. Betydelsefulla områden är emellerlid följande.

1) Undervisning i grundskola, gymnasieskola (med tillhörande specialkurser)
och högskolor. Till denna grupp bör även hänföras sådan undervisning som
meddelas i t. ex. sameskola, utlandsskola, specialskola, särskola och
ungdomsvårdsskola. I fråga om högskolorna bör både den grundläggande
utbildningen och undervisningen vid forskningsinstitutionerna omfattas.
Däremoi avses inle forskarutbildning.

2) Kommunal vuxenutbildning, stadig vuxenutbildning, folkhögskolor, arbets
marknadsutbildning, löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet och
personalutbildning inom den offentliga sektorn och Inom näringslivet.

Som exempel på mera speciella undervisningsformer som omfattas kan nämnas särskild undervisning för invandrare.

I fråga om de undervisningsformer som angivits under 2) har ulredningen pä grundval av tillgängliga källor lålil göra en särskild kartläggning, som närmare belyser dessa verksamhetsgrenar. Resultatet är sammanfattat i bilaga till belänkandet (Bilaga 2).

De nämnda undervisningsformerna behandlas i bilagan under punkterna 1-3 och 5-8.

I bilagan behandlas också under punkt 4 studieförbundens sludiecirkelverksamhel, under punkl 9 brevskolorna och under punkt 10 kurser i radio och TV. Dessa aktiviteter, skolor och kurser ryms i och för sig inom del allmänna begreppet undervisning. För närvarande lorde de dock få anses falla utanför det av utredningen föreslagna stadgandet. Beträffande studieförbundens sludiecirkelverksamhel pågår emellertid viss utredning (Folkbildningsutredningen/U 1975:19/, direkliven för utredningen, se 1976 ärs kommittéberätlelse U:6l), Denna ulredning och utvecklingen i övrigt kan resultera i att vissa former av sädan verksamhel blir att likställa med de undervisningsformer som nu omfattas av stadgandet. Vad angår brevskolorna samt utbildningsradion och TV ifrågakommer troligen inte för dessa att framställa fotokopior. En eventuell framställning av fotokopior torde i varje fall ske i föriagsmässiga former och faller redan pä grund härav utanför stadgandet.

Inom utredningen har även diskuterats de kurser som de politiska partierna artangerar i egen regi. Denna centralt anordnade kursverksamhet går i huvudsak ul på atl fortbilda eller informera egna partifunktionärer och medlemmar i politiska frägor. Kursema är i allmänhet av mycket korl varaktighet, och det studiemalerial som kommer till användning är oftast sammanslällningar av riksdagstryck och annat maierial som aniingen är oskyddat eller som av andra skäl kan mångfaldigas utan hinder. Frågan huruvida dessa kurser bör omfattas av 15 a § synes därför sakna praktisk betydelse. I vissa fall kan emellertid i studieplaner o. d. föreskrivas såsom villkor för deltagande i kursverksamhet atl vederbörande har erforderiiga förkunskaper. Dessa inhämtas i regel inom studiecirkelverksamhet. Även oberoende av sådana villkor kan förekomma att undervisning bedrivs i form av studiecirklar, anordnade av studieförbund. Vad som fömt sagts om studieförbundens studiecirkelverksamhet har här motsvarande tillämpning.

Utredningen har även ansett det vara av värde att göra en sammanställning

Prop. 1979/80:132 87

över nu förekommande undervisningsformer med angivande av huvudmannaskap och lillsynsmyndighel. Sammanställningen är fogad vid beiänkandei som bilaga (Bilaga 3).

I NUK:s betänkande (s. 83) uttalades, atl också s. k. AV-centraler' och liknande inrättningar inom undervisningsväsendel skulle kunna vara part i avtal om fotokopiering av det slag som nu är i fråga. Dessa centraler utför emellertid kopiering endast efter beställning från lärare. Någon egen kopiering med stöd av 15 a § får centralerna inte utföra.

I vissa fall kan inom ramen för en läroplan kortare undervisningsavsnitt ledas av en person som i lärares slälle svarar för avsnittel i fråga. Denne börda anses likställd med lärare. Delsamma gäller i fråga om handledare inom SI A-skolan. För all klagöra all även annan än den som är lärare i trängre mening sålunda kan ha rält all kopiera har, såsom förut berörts, i försia stycket som subjekt för kopieringsrätten nämnls "lärare eller annan".

Som berörts i avsnitt 3.1.1 bmkar numera olika metoder för kopiering av föriagsprodukter o. d. sammanfallas under en benämning i vilken ordet reprografi ingär. I den föreslagna lagtexten har därför reprografiskt förfarande använts som en sammanfallande benämning för metoderna. Med termen åsyftas dels all framställning av papperskopior genom folokopiering, kontorsoffset o. d., dels framställning av diabilder i olika format, dels framslällning av mikrofilm, mikrofotografier och liknande. Gemensamt för alla dessa metoder är bl. a. att föriagan återges i faksimil. Termen omfattar även äldre kopieringsmetoder säsom stencilering och elektrostencilering. Utanför den valda termen faller allt mångfaldigande i föriagsmässiga former.-'

Självfallet omfattar stadgandet inte mångfaldigande av ljudupptagningar (t. ex. grammofonskivor) eller av bildupptagningar (t. ex. videogram).

Som ett villkor för rätlen all kopiera gäller enligt det föreslagna stadgandet atl fräga skall vara om kopiering av etl verk som är utgivet. Enligt 8 § URL skall ett verk anses utgivet, då exemplar därav med upphovsmannens samtycke förts i handeln eller eljest blivit spridda till allmänheten. Etl verk som endast föreligger i manuskript eller eljesi i exemplar som inle utgivits får alltså inte kopieras med stöd av stadgandet.

Vad härefter angår verkan av det föreslagna stadgandet är förslagets innebörd, säsom fömt berörts, att lärare eller annan som enligt kollektivt avtal får kopiera verk av de upphovsmän som är medlemmar i avtalsslutande organisation, också för sin undervisning får kopiera verk av upphovsman som

' Särskild inom undervisningsväsendel inrättad central för inspelning av skolradio- och TV-program och kopiering av dessa för distribution lill olika beställare inom undervisningssektorn. AV-central kan ocksä biträda skolor med kopiering på papper och framslällning av dia-bilder. Vissa cenlraler har också för flera skolor eller rektorsområden gemensamt arkiv av i forsla hand lågfrekvent bildmaterial och flim.

21 12 § URL finns beslämmelser om rält för arkiv och bibliolek alt för sin verksamhel framslälla exemplar av verk genom fotografi (jfr även 1-6 §§ förordningen 1961:348). Uttrycket "genom fotografi" är i och för sig trängre än del av utredningen förordade "reprografiskt förfarande". Full överensstämmelse behöver inle föreligga, eftersom kopiering inom biblioteksområdet ej sker genom stencilering eller elektrostencilering. Anledning atl överväga annan lerminologi kan emellerlid aktualiseras i samband med en översyn av 12 § URL.

Prop. 1979/80:132 88

inle är medlem av sådan organisalion. Del är denna räll i förhällande lill uiomslående upphovsman som brukar benämnas avialslicens.

En fråga av principiell betydelse är atl upphovsman skall kunna meddela förbud mol all hans verk kopieras. 1 fråga om upphovsman som lillhör avtalsslutande organisalion gäller härvid vad som därom bestämls i avlalet. Utomstående upphovsman bör emellerlid, i enlighel med vad som gäller enligt 22 § URL, alllid ha räu all meddela förbud mol kopiering, oavsell avlalels innehåll. En bestämmelse härom har lagils upp i andra meningen av första slyckel i paragrafen. En särskild fråga är hos vem sådant förbud skall anmälas. Frågan har inte nämnvärd praktisk Ijetydelse eftersom del kan antas alt förbud av detla slag blir myckel sällsynta. I förekommande fall synes det dock enklast att förbud anmäls hos den eller de avtalsslutande organisalionerna. Del för sedan ankomma på dessa all informera motparten. I lagtexten har angivits att förbud skall anmälas hos "organisalionen".

Andra stycket

Närmare bestämmelser om innebörden av den kopieringsräli som ges genom bestämmelserna i första stycket av paragrafen har tagits upp i andra stycket. Avialslicensens funktion innebär all kopieringsrätten endast för avse verk av samma slag som omfattas av del kollektiva avtalet. Av skäl som anförts i den allmänna motiveringen bör även i övrigt gälla de villkor i fråga om rätten till mångfaldigande som föreskrivs i avtalet. Lagtexten har utformats i enlighet härmed. Förslaget går här längre än bestämmelserna om avtalslicens vid radio- och TV-utsändningar i 22 § URL. Förhållandet har kommenterats i den allmänna motiveringen.

Avtalslicensen avser alltså endasl verk som är av samma slag som de som omfattas av avtalet. Avser avtalel rätt atl mångfaldiga t. ex. vetenskapliga verk, är licensen begränsad på samma sätt och ger alltså inte rält atl mångfaldiga t. ex. skönlitterära verk.

När det gäller alt faslställa vilka verk som omfattas av avtalet, är självfallel avtalets eget innehåll i första hand avgörande. Etl författarförbund kan t. ex. ingå etl avtal som begränsas till skolböcker. Även mot utomstående upphovsmän för dä avtalel denna begränsade verkan. Har frågan om avtalets räckvidd lämnats öppen, för avtalets innebörd bestämmas med hänsyn lill omständighetema. Främst är därvid organisationens intresseområde avgörande, så att avtalet - både mol medlemmar och mol utomstående - för verkan endast i fråga om verk som faller inom detta område. Om t. ex, en organisation företrädande tecknare helt generelll ger tillstånd att fotokopiera medlemmars verk, kan avtalel endast åberopas i fråga om teckningar och liknande verk,

Hitlills harendast frågan om rälien till själva fotokopieringen av materialet behandlats. Vad angår utnyttjandet av materialet bör gälla atl kopior som framställs med stöd av stadgandet endast skall fö utnyttjas inom undervisningsverksamhet. Uttrycklig föreskrift därom har upptagits i tredje meningen. Om avtalet ger lärare rätt alt till annan lärare för hans undervisning utlåna eller eljest överiämna kopior som framställs enligt avtalet, gäller detta även i fråga om kopior av verk av utomstående upphovsmän. Skulle avtalel till äventyrs medge atl de av organisalionen företrädda upphovsmännens verk

Prop. 1979/80:132 89

får utnyttjas även på annal säU, 1. ex. för spridning lill allmänheten, för delta däremoi inte åberopas mol de uiomslående upphovsmännen.

Tredje stycket

1 tredje stycket första meningen har lagils upp en bestämmelse om att vad i avlalet eller inom organisalionen må ha bestämts i fråga om ersättning för framslällning av exemplar enligt avtalet även skall gälla för upphovsmän, som icke företräds av organisalionen. Bestämmelsen har behandlals i den allmänna moliveringen.

I andra och tredje meningarna regleras frågan om rätt för upphovsman som inte är medlem i avtalsslulande organisalion alt kräva individuell ersällning för kopiering av hans verk. Även denna fråga har behandlats i den allmänna motiveringen. Som där framhållils skall utomstående upphovsman alllid ha rält härtill, oavsett vad som gäller enligt ersättningsbestämmelser i kopieringsavialel eller enligt organisationens interna fördelningsnormer.

Enligt bestämmelsen i andra meningen kan den ulomslåede upphovsmannen alltid kräva ersättning "som hänför sig lill mångfaldigandet". Härmed avses ersättning som beräknas med hänsyn till omfattningen av den kopiering som skett och enligt de normer som med hänsyn lill omständigheterna för anses skäliga.

En förutsättning för atl ersällning skall kunna bestämmas är självfallel all upphovsmannen presterar utredning om i vilken omfattning hans verk har kopierats. Lagtexten har utformats i enlighet härmed.

För att underlätta tillämpningen har en viss kortare preskriptionstid för krav på ersättning anseits böra uppställas. Enligt förslaget skall som villkor för rätten till ersättning gälla atl upphovsmannen begär sädan inom ell är efler utgången av det år dä kopieringen ägde mm.

1 princip bör krav riktas mot den som tagit iniliativ till kopieringen och därför har ansvaret för denna, dvs. mot vederbörande lärare. En sådan ordning skulle emellerlid medföra olägenheter. I kopieringsavialel bör de avtalsslulande parlerna därför kunna med bindande verkan för den utomstående upphovsmannen föreskriva, atl krav pä ersäitning skall riklas mot organisationen. En bestämmelse härom har lagits upp i tredje meningen. Utan särskilt stadgande lorde vara klart, atl om i avtalet bestämts atl ersättningskrav skall riktas mot särskilt förvaltningsorgan eller liknande, även utomstående upphovsmans krav skall riktas mot detta organ.

9§

Paragrafen innehåller regler om s. k. katalogskydd. Enligt första stycket för katalog, tabell eller annat dylikl arbele, vari sammanställts etl stort antal uppgifter, inte utan framställarens samtycke eftergöras, förrän lio är förfiutit efter det år, då arbelel utgavs.

Enligt andra slyckel första meningen gäller vissa inskränkningar i skyddet. Ett par stadganden i 2 kap. URL, som behandlar inskränkningar i upphovsrätten, har sålunda förklarals äga molsvarande tillämpning beiräffande arbeie som avses i paragrafen. Hänvisningarna avser bl. a. bestämmelserna i 11 §

Prop. 1979/80:132 90

försia slycket om räll alt framställa exemplar för enskill bmk och i 14 § om citat.

Såsom anförts i den allmänna motiveringen förekommer det atl arbelen av det slag som avses i 49 § kopieras i undervisningsverksamhet, och för sådan kopiering bör gälla samma regler som för kopiering av skyddade verk. 1 den nu förevarande bestämmelsen i paragrafens andra siycke bördarför införas en hänvisning även till 15 a § URL.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Vad angår behovel av övergångsbestämmelser i fräga om de nu föreslagna lagändringarna har utredningen gjort följande överväganden.

I övergångshänseende gäller inom upphovsrätten som huvudregel atl ny lag skall tillämpas på samtliga verk och alltså även på sådana verk som tillkommit före den nya lagen (65 § URL). Denna princip bör enligt utredningens mening gälla även i fråga om de nu föreslagna bestämmelserna.

En särskild fråga är om de föreslagna bestämmelserna föranleder speciella övergångsbestämmelser i fråga om kollektiva avtal om fotokopiering i undervisningsverksamhet som har ingåtts före ikraftträdandet. Frågeställningen blir akluell i fråga om skolkopieringsavtalet och de tidigare berörda specialavtalen som är av samma lyp. Del är också möjligt alt före de nya bestämmelsernas ikraftträdande ett liknande kollektivt avtal kommer till slånd även för högskoleområdet. Under utredningsarbetet har ej framkommit att det skulle finnas andra avtal av det slag som det här är fråga om. Starka praktiska skäl talar för att skolkopieringsavtalet och övriga här berörda avtal liksom ett eventuellt motsvarande avtal om kopiering inom högskoleområdel redan vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna för tillämpning på verk som utgivits av uiomslående upphovsmän.

I fräga om URL:s avialsregler gäller i övergängshänseende all ny lag inle skall lillämpas pä äldre avtal (69 § URL). Enligt ulredningens mening innebär emellertid det av ulredningen föreslagna systemet inte alt nya avtalsregler kommer atl tillämpas. De föreslagna bestämmelserna päverkar nämligen i och för sig inte redan ingångna avtal. Genom beslämmelsema regleras enbart den verkan som avtalen får gentemot upphovsmän som ej är bundna av avtalen. Detta innebär atl några särskilda övergångsbestämmelser i här anmärkta hänseenden inte behöver uppställas. Den föreslagna övergångsbestämmelsen au de nya lagreglerna skall lillämpas även i fråga om äldre verk är generell och gäller alltså oavsett tidpunkten för tillkomsten av det bakomliggande avtalet.

3.3.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild

Såsom anförts i den allmänna motiveringen bör beslämmelser om reprografisk kopiering av fotografier i undervisningsverksamhet las in i en ny paragraf i FotoL, betecknad 7 a §. Som likaledes anförts i den allmänna motiveringen bör här gälla samma reglering som enligt 15 a § URL föreslås i fråga om kopiering av skyddade verk.

Prop. 1979/80:132 91

Ulredningen har ansett atl det är tillräckligt alt föreskriva all beslämmelsema i 15 a §URLskall ha molsvarande tillämpning. En sådan hänvisning lill regler i URL görs bl, a, i 12 § andra slyckel FotoL, som behandlar rälien lill fotografier som är allmänna handlingar, Sisinämnda lagmm hänvisar sålunda till bestämmelserna i 9 och 24 §§ URL, som behandlar upphovsrätt till allmänna handlingar,

I övergängshänseende föresläs en bestämmelse motsvarande den som föreslagits i fråga om ändringarna i URL,

3,3.3 Förslaget till lag om medling i vissa upphovsrältstvister

Förslaget är uppdelat på nio paragrafer. I 1 § anges tillämpningsområdet för den föreslagna lagen och i 2 § ges närmare beslämmelser om i vilka fall part kan påkalla medling. Bestämmelserna i 3-5 §§ reglerar förfarandet. Enligt 6 § skall fall av misslyckad medling av föriikningsmannen anmälas lill regeringen. I 7 § ges en regel som för del fall atl medling inleds på ett redan avtalsreglerat område föreskriver alt gällande avtal skall tillämpas även efler avtalstidens slul under medlingsförfarande och i vissa andra fall. En beslämmelse om föriikningsmans tystnadsplikt har upptagils i 8 §. I 9 § regleras parternas rätl att skriftligen överenskomma alt medlingsförfarande ej skall lillämpas.

1§

I paragrafen anges atl lagen är lillämplig när tvist uppslår om ingående av sådanl avtal om reprografiskt mångfaldigande av verk i undervisningsverksamhet, som avses i 15 a § URL.

Enligt ett av utredningen föreslaget tillägg till 49 § URL, som skyddar kataloger och liknande arbeten, skall 15 a § URL äga motsvarande tillämpning i fråga om sådana arbeten. En liknande hänvisningsregel föreslås i fråga om fotografier, se ulredningens förslag till 7 a § FotoL. Kollekliva avtal om kopiering inom undervisningsverksamhet av kataloger m. m. och av fotografier skall alltså medföra de rättsverkningar som avses i 15a§ URL. Bestämmelserna i den nu föreslagna medlingslagen bör gälla även i fråga om sådana avtal. Föreskrift härom har upptagits i andra meningen av förevarande paragraf

12 § anges närmare de fömlsätlningar under vilka medling kan påkallas för att lösa tvist som uppkommer i fråga om ingående av avtal som avses i denna paragraf

2§

Enligt paragrafens första stycke kan medling påkallas av part, om förhandling rörande avtal som avses i 1 § ej leder till resultat.

För all medling skall kunna påkallas krävs enligt den föreslagna laglexlen all förhandlingarna har rört ett sådanl avtal som avses i 1 §. Avlalet skall alltså avse rätt atl kopiera skyddade verk m. m. i undervisningsverksamhet på villkor som anges i 15 a § URL. I första hand syftas pä fall då parterna i ett existerande avtal förhandlar om ett nytt avtal som skall ersälta della.

Prop. 1979/80:132 92

Förhandlingarna kan också avse en uividgning eller inskränkning av del exislerande avtalel eller etl avtal som eljesi kompletterar della. Gemensaml för alla här avsedda silualioner är all de förhandlande parterna redan slår i avtalsförhållande lill varandra.

Som anförts i den allmänna moliveringen är medlingsförfarande avsett även som ell instmment för atl underlätta ingående av avtal mellan parler som ej fömt står i avtalsförhållande till varandra men inlett förhandlingar om avtal. All även della fall omfallas framgår av att den föreslagna laglexlen ej ställer upp krav på all parlerna skall slå i avtalsförhållande lill varandra. Förslagel ulgår från all de som förhandlar del oaktat kan betecknas som "parter". De har ju i varje fall godtagit varandra som förhandlingsparter.

Enligt vad som anförts i den allmänna motiveringen bör det ej vara ell krav för anordnande av medling all förhandlingar verkligen inlells. Medlingsförfarande skall även kunna påkallas av den som kan vara part i avtal som avses i I §, om av honom framställd begäran om förhandlingar avvisas. En bestämmelse härom har upptagils i andra slyckel. Bestämmelsen är tillämplig i två huvudfall. Del praktiskt viktigaste fallet torde vara atl den som framställer begäran om förhandlingar inle tidigare har någon avtalsrelation lill motparten. En upphovsmannaorganisation för t. ex. kännedom om alt elt förelag kopierar kurslitteratur för bmk i viss personalutbildning och begär förhandlingarom ell avtal härom. Om förelagel avvisar denna begäran, skall medling kunna anordnas. Molsvarande gäller om det är företagel som begär förhandlingar om avtal men upphovsmannaorganisationen skulle avvisa denna begäran. Det andra här avsedda huvudfallet är alt part i elt existerande kopieringsavtal begär förhandlingar om ett nytt avtal, som skall ersätta eller komplettera det gällande avtalel. Om en sådan begäran avvisas, skall medling kunna anordnas.

I paragrafens tredje stycke anges all medling påkallas genom framställning lill regeringen. Bestämmelse om den tid inom vilken medling skall påkallas finns i 3 §. Handläggningen synes böra ankomma på justitiedepartementet.

Av 4 § framgår alt medlingsförfarande anordnas genom att regeringen tillsätter en föriikningsman. Den som ansöker om medling har emellerlid inle någon absolut räll alt få till stånd medlingsförfarande. Elt avtal av förevarande slag kan endast ingås av parter som uppfyller vissa kvalifikationer. På upphovsmannasidan kan som part endast godlas organisalion som förelräder "etl flertal" av de berörda svenska upphovsmännen. På avnämarsidan kan som part endast godtas den som verkligen kan antas vara i stånd att uppfylla de förpliktelser som etl avial av denna art för med sig. En annan förutsättning är atl del avtal som den sökande parten avser atl fä lill stånd är etl avtal som avses i 1 §, dvs. ell avtal om folokopiering av skyddade verk m. m. i undervisningsverksamhet. Detla innebär bl. a. i fråga om part på avnämarsidan alt han skall bedriva sådan verksamhet. 1 nu nämnda hänseenden hänvisas lill specialmotiveringen lill 15 a § URL.

Enligt ulredningens mening behöver regeringen inte göra någon närmare prövning av om här berörda förutsättningar föreligger. En begäran om medling bör normalt kunna bifallas. Så torde alltid ske om förhandlingar mellan parterna ägt rum. Även om så inte är fallet, ulan medling påkallas med anledning av alt en begäran om förhandlingar avvisats, bör förlikningsman

Prop. 1979/80:132 93

normalt kunna tillsältas. Begäran om medling kan lämnas utan bifall, om del är uppenbart alt den som ansöker om medling ej kan vara paii i avtal av della slag eller all del avtal som han önskar fö lill slånd ej avser kopiering i undervisningsverksamhet.

Däremot bör det ingå i föriikningsmannens uppdrag all pröva om de nu nämnda förutsättningarna föreligger. Han kan därvid komma till del resultatet all så inle är fallel och han bör då på denna grund förklara all medling ej kan äga rum.

3§

Paragrafen behandlar den lid, inom vilken part skall påkalla medlingsförfarande,

I det normala fallet atl förhandlingar äger rum mellan parler som redan har ell avtal och förhandlingarna åsyftar alt fö lill slånd ell nytt avtal från den löpande avtalstidens slul har parlerna hela tiden möjlighel alt påkalla medling. Denna möjlighel bör stå kvar viss tid efter det atl förhandlingarna förklarats strandade. Part måsle nämligen ges visst rådmm för all överväga om han i anledning av slrandningen vill påkalla medling,

1 regel torde förhandlingar tas upp i avtalsperiodens slutskede och fortgå även efter periodens slut. Enligt 7 § första och tredje styckena i förslaget skall avlalet därvid erhålla fortsalt tillämplighet fram till dess tiden att begära medling gått till ända. Med hänsyn lill att denna lösning innebär elt visst moment av tvång bör tiden för påkallande av medling efter sirandning sällas tämligen kort. Enligt utredningens mening är tvä veckor en lämpligt avvägd lid. Om ivåveckorstiden går ul ulan atl medling påkallas, inträder enligt utredningens förslag avtalslöst tillstånd.

Om förhandlingar äger mm mellan parler som förul inle har något avtal, har det nu förda resonemanget inle nägon tillämplighet. Skälen för all bestämma en tämligen kort lid för påkallande av medling är därför inte lika starka. Det synes dock inle finnas anledning alt här bestämma liden på annal sätt än i del nyss diskulerade huvudfallet.

Skulle parts begäran om förhandlingar om avtal avvisas, är läget genast klarl för parlen. Della gäller både om begäran avser förnyelse av ett redan etablerat avtalsförhållande eller om den avser atl fö till stånd etl avtal på elt förut oregleral område. Det bör då rimligen kunna krävas alt han snabbt tar ställning till frågan om han vill påkalla medling ellerej. Även i delta fall synes en tid av tvä veckor vara lämplig. I princip bör Ivåveckorstiden löpa frän det atl begäran om förhandlingar avvisals. Det är nalurligl att räkna tiden från det atl undertättelse härom tillställts den som framställt begäran.

I enlighel med det anförda föreslås i paragrafen att medling skall påkallas inom två veckor från del atl förhandlingar av part förklarats strandade eller begäran om förhandlingar avvisats.

Om parts begäran om förhandlingar avvisats och parten underiåler atl påkalla medling, förfaller frågan om medling när tvåveckorsfristen utgår. Det föreligger emellerlid inle någol hinder att parten ålerkommer med en ny begäran om förhandlingar i saken, om han skulle finna detta påkallat.

Prop. 1979/80:132 94

4§

Enligt paragrafens första stycke skall medling äga rum inför en av regeringen utsedd förlikningsman. Några behörighetskrav beträffande föriikningsmannen anges inte i bestämmelsen. Det bör ankomma på regeringen att avgöra vilka kvalifikationer som förlikningsmannen bör besitta i varje särskilt fall. Ej heller anges närmare vilka uppgifter som föriikningsmannen i första hand har att fullgöra. I sakens natur ligger emellertid, att han bör lillse att förhandlingar mellan parlerna upptas på lämpligt sätt. Föremålet för förhandlingarna inför förlikningsmannen skall gälla det förhållande som föranlett parts framställning om medling. Under medlingsarbetels gång bör på partemas samfällda begäran även angränsande områden kunna las upp till behandling. Förlikningsmannen bör även kunna föreslå en sådan utvidgning av förhandlingsområdel. Inom ramen för det bestämda förhandlingsområdet får det ankomma på förlikningsmannen att bedöma hur han lämpligasl bör gå till väga för atl främja en lösning av tvisten. Vissa regler i detla hänseende ges även i 5 §.

Paragrafens andra siycke innehåller regler om möjlighel för föriikningsmannen alt hos domstol anmäla parts försummelse atl inställa sig lill förhandling inför förlikningsmannen saml om rätl för domslol all meddela vitesföreläggande och att, på anmälan av föriikningsmannen, utdöma vitel.

Regleringen är uiformad i nära överensslämmelse med 49 § MBL. När del emellerlid gäller förhandlingar om avtal av det slag varom nu är fräga har det inte ansells lämpligl all såsom i MBL ange arbelsdomslolen som forum för viiesmäl, I slället föreskrivs atl sådanl mäl skall upptas av Stockholms tingsrätt. I vad män tvång i form av vite mä användas när staten uppträder som part för överlämnas lill räiistillämpningen all pröva.

Frägor rörande partsbehörighet har berörts under 2 §. I samband därmed har framhållits atl i förlikningsmannens uppdrag ingår atl pröva frågor av delta slag.

5§

I paragrafens första siycke upptas en bestämmelse om föriikningsmannens förhandlingsverksamhet. Bestämmelsen motsvarar i viss mån 48 § MBL.

Förhandlingar som förlikningsmannen anordnar har främst till uppgift att fä till slånd överenskommelse mellan parlerna. Bestämmelsen i första slycket är avsedd att ge vägledning för föriikningsmannen i detta hänseende och skapa viss säkerhel för atl medlingsförslag inte läggs fram som saknar anknylning lill någondera sidans ståndpunkter. Om parterna enats om konkreta lösningar, skall föriikningsmannen självklart anknyta till dessa. Enighet kan i andra fall ha nätts om vissa principer i en överenskommelse så atl förhandlingsarbetet fär inriktas på detaljutformningen av denna. Skulle endast den ena parten framlägga förslag till lösningar, bör förlikningsmannen göra en mera självständig bedömning av tvistefrågan.

Det är lydligl all förlikningsmannen har rätl alt föreslå jämkningar och medgivanden som enligt hans mening är ägnade att bidra till en lösning av tvistefrågorna.

Prop. 1979/80:132 95

Enligt bestämmelsen i andra slyckel kan förlikningsmannen vid resultat-lösa förhandlingar föreslå parterna att låta tvisten avgöras av skiljemän,

Bilräder parterna föriikningsmannens förslag om all hänskjuta tvisten till avgörande av skiljemän, kommer frågan därefler alt behandlas enligt reglerna i lagen (1929:145) om skiljemän. Enligt bestämmelsen kan förlikningsmannen även medverka vid utseende av skiljemän. Sådan medverkan bör dock lämnas endasl om parlerna så önskar.

Enligt stadgandet kan förlikningsmannen föreslå parlerna skiljemannaförfarande först sedan förhandlingar inför förlikningsmannen inletts. I sakens natur ligger emellerlid all föriikningsmannen kan lämna sådanl förslag ulan att först ha prövat förhandlingsvägen i sådana undantagsfall då kallelse till förhandling framstår som ändamålslös.

6§

Paragrafen innehåller föreskrift för föriikningsmannen att genast göra anmälan till regeringen, om medlingsförsök misslyckats.

Anmälningsskyldighet föreskrivs i två fall, nämligen dels när slutligt medlingsförslag förkastats av parterna, dels när förlikningsmannen funnit att medlingsförslag ej kunnal läggas fram till följd av bristande medverkan från parts sida.

Har förlikningsmannen hos regeringen anmält förhållande som här avses, ankommer del på regeringen alt vidta de åtgärder som kan anses påkallade. Genom bestämmelsen i 7 § andra stycket är sörjt för atl regeringen erhåller viss tid för vidtagande av de åtgärder som bedöms nödvändiga.

Enligt bestämmelsen är föriikningsmannen inte skyldig att anmäla, när parterna enats om att låta tvistefrågan avgöras av skiljemän. Det är emellertid rimligt, att föriikningsmannen i ett sådant fall under hand meddelar regeringen atl parlerna nått överenskommelse därom.

7§

Kollektiva upphovsrällsliga avtal löper i allmänhet för viss avtalsperiod. Framställs begäran om förhandlingar om nytt avtal är det praxis att partema kommer överens om att avtalet skall fortfara atl tillämpas även efter avtalstidens slut under fömtsättning att förhandlingar då pågår. På detla sätl undviker man att avtalslöst tillstånd inträder, om nytt avtal ingås först efler avtalsperiodens slut. I första stycket av förevarande paragraf har intagils en bestämmelse som föreskriver att denna ordning skall gälla även i fråga om kollekliva kopieringsavtal. Parlerna skall emellertid enligt bestämmelsen ha frihet att bestämma alt annan ordning skall gälla.

Normall resulterar förhandlingama i ell nylt avtal, som förklaras skola gälla från den dag då den avtalsperiod som bestämts i det äldre avtalet upphör. Ingås ej överenskommelse om det nya avlalet förrän efter sisinämnda tidpunkt, för avtalet alltså retroaktiv giltighet. Detla kan medföra att t. ex. vissa ersättningar måste beräknas retroaktivt.

I lagen bör anges under vilken tid avlalet skall äga fortsatt tillämplighet, om förhandlingarna ej leder lill nytt avtal. Olika regler bör gälla allteftersom medling påkallas eller så ej sker.

Prop. 1979/80:132 96

1 andra slyckel upptas en bestämmelse för del fall all medlingsförfarande inletts mellan parlerna. Om medlingen misslyckas, bör avtalet äga fortsatt tillämplighet under viss kortare lid därefler. Parlerna behöver rådrum för all anpassa sig efter den nya situationen. De behöver också viss lid för alt lämna informalion därom lill organisationsmedlemmar och andra berörda. En frist om två veckor har synts lämplig.

Fristen bör räknas från det all slutligt medlingsförslag förkastats. Har förlikningsmannen enligt 5 § andra stycket föreslagit att tvisten skall avgöras av skiljemän men della förslag förkastals, bör frislen räknas från del alt så skell. Om förlikningsmannen enligt 6 § lill regeringen anmäll, atl han till följd av bristande medverkan från part ej kunnal framlägga medlingsförslag, bör fristen räknas från del all denna anmälan gjorts. Lagtexten har utformats i enlighel härmed.

Bestämmelsen i iredje slyckel avser del fall att ingendera parten påkallar medling. Såsom anförts i specialmotiveringen till 3 § har det ansells lämpligl all avtalet i della fall skall ha fortsall lillämpning till dess atl liden för aU påkalla medling enligt 3 § har gåll ut. Även denna lid är sall till två veckor.

Bestämmelserna i paragrafen är enligt en i första slycket intagen föreskrifl dispositiva. Har parlerna t. ex. överenskommit om andra frister än de i paragrafen angivna, skall dessa gälla.

8§

I paragrafen föreskrivs tystnadsplikt för den som är eller varit förlikningsman. Bestämmelsen är i huvudsak uiformad efter mönster av 53 § MBL. Åsidosätts tystnadsplikten kan straffansvar inträda enligt 20 kap. 3 § brottsbalken (prop. 1975:78 s. 148 fO.

9§

Som anföris i den allmänna moliveringen bör parlerna kunna överenskomma alt medling ej skall äga mm. För atl gälla bör en sådan överenskommelse vara skriftlig. Den föreslagna laglexlen har utformats i enlighet härmed.

Stadgandet kan t. ex. lillämpas pä del sätlel atl parterna i ett avtal föreskriver atl fråga om föriängning av avlalet skall, i händelse av tvist, behandlas av skiljemän. Parterna kan ocksä överenskomma att medlingsförfarande ej skall tillämpas utan att hänvisa till skiljemannaförfarande. En överenskommelse om all medling ej skall äga rum kan självfallel begränsas lill viss fråga.

Har elt kollektivt avtal om fotokopiering träffats, kan givelvis uppkomma tvist mellan parterna rörande tolkningen av avtalsvillkoren. Sådan tvist faller inte under de här föreslagna bestämmelserna. Om skiljeavtal slutits mellan parlerna blir allmänna regler om skiljedom tillämpliga. Har däremot inte slutits skiljeavtal, får tvisten på vanligt sätt underkastas domstols prövning.

Prop. 1979/80:132 97

Särskilt yttrande

Av ledamoten Sture Palm

I likhei med utredningen anser jag frågan om folokopiering i undervisningsverksamhet vara lämplig all behandlas inom ramen för elt delbetänkande. Enligt min mening bör det emellertid vara etl undanlag att en upphovs-rättslig fråga på detla säll bryts ul lill särskild behandling. Delbetänkanden bör inte läggas fram annal än om särskilda skäl påkallar del. Upphovsrättens komplexa karaklär och nära samband med den aktiva kulturpolitiken gör att frågorna i regel måsle bedömas mol en mera principiell bakgmnd. En samlad kartläggning av upphovsrättens allmänna funktion och belydelse ler sig här som en viktig uppgifl. Jag vill därför inför del fortsatta utredningsarbetet slarki undersiryka de av ulredningen framförda synpunkterna all del framslår som angeläget atl nä fram till en enhetlig syn pä den rad av principiella frågor som möter inom olika delar av del upphovsrättsliga regelsystemet och att en samlad lösning knappast lorde kunna läggas fram förrän hela fältet genomarbetats och utredningen haft tillfälle att foga samman de olika delarna till ett hell.

7 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 132

Bilaga 1 1978 års skolkopieringsavial

Avtal om skolornas grafiska och fotografiska mångfaldigande 1978-06-26

Mellan staten, å ena sidan, och följande organisaiioner, nämligen Bildleve-raniörernas Förening, Fackförbundspressens Samorganisation, Föreningen Svenska Läromedelsproducenter, Föreningen Svenska Populärauktorer, Föreningen Svenska Tecknare, Föreningen Svenska Tonsättare, Föreningen Svensk Fackpress, Konsinärernas Riksorganisaiion, Läromedelsförfattarnas Förening, Pressfotografernas Klubb, Svenska Bokföriäggareföreningen, Svenska Fotografernas Förbund, Svenska Journalistförbundet, Svenska Musikförläggareföreningen u. p. a.. Svenska Tidningsutgivareföreningen (innefattande även Vectu), Sveriges Författarförbund och Tidningarnas Arbetsgivareförening, å andra sidan, har träffats följande avtal om skolornas grafiska och folografiska mångfaldigande.'

A vtalets tillämpningsområde

1 § Detla avtal gäller utbildning som staten, kommun eller landstingskommun är huvudman för och som står under tillsyn av skolöverslyrelsen.

Med utbildning som avses i första stycket jämställs i detla avtal dels konstfackskolan, dels utbildning som moisvarar ulbildningen vid läraruibild-ningsanstalt som vid utgången av juni manad 1977 stod under tillsyn av skolöverstyrelsen.

Avtalet omfattar även skolor som under avtalsperioden ställs under tillsyn av skolöverstyrelsen.

2§ Under avlalet faller alla utgivna litterära verk, konstnäriiga verk och fotografiska bilder i fräga om vilka part pä organisaiionssidan för upplåta rält att mångfaldiga enligt 3 och 7-11 §§ i detla avtal.

Med litterära verk, konstnäriiga verk och fotografiska bilder som har utgivits jämställs konstverk, av vilka upphovsmannen har överiålit exemplar, och fotografiska bilder, som har offentliggjorts,

3§ Avtalet omfaltar alla former av grafiskt, fotografiskt eller liknande mångfaldigande i den mån inte annat följer av 7-11 §§.

' Avtalet berör vissa paragrafer i lagen om upphovsrätt lill litterära och konstnäriiga verk (SFS 1960:729 med ändr.) och lagen om rätt till fotografisk bild (SFS 1960:730 med ändr).

Prop. 1979/80:132 99

Definitioner

4 § I del följande försläs med

skola: den skolenhet eller liknande där utbildning som avses i 1 § bedrivs,

undervisning: undervisning och därmed jämförbar pedagogisk verksamhel i skolan såsom sådan verksamhel som avses i skolförordningen (Svensk Författningssamling 1971:235, senasl ändr. 1978:588) 5 kap. 4 § iredje slycket och 9 § (grundskolans fria aktiviteter), meddelande av sludie- och yrkesorientering, ledning av timme lill förfogande och skilda organisationers information till eleverna under skoltid,

lärare: varje person som leder undervisning,

förlaga: del maierial (verk, lärares egenproducerade föriaga eller s. k. blandad förlaga) som ligger lill gmnd för ell mångfaldigande,

verk: litterärt eller konstnäriigt verk eller del därav, till vilkel upphovsrätt gäller enligt upphovsrällslagen, eller folografisk bild, till vilken fotografirält gäller enligt folografilagen,

lärares egenproducerade förlaga: verk som lärare själv framställer och som omfattar endast sädanl maierial som läraren är upphovsman till och som läraren ej har utgivii,

blandad förlaga: verk som lärare själv framställer och som omfaltar dels återgivande av utgivet verk som faller under avlalet, dels sådanl verk till vilkel läraren är upphovsman och som läraren ej har utgivii,

skrift: bok, häfte, broschyr, notblad och liknande skrift som innehåller elt eller fiera verk samt tidning, tidskrift eller annan periodisk skrift,

bild: alll bildmaterial, dock atl sädana enkla grafiska framslällningar av beskrivande arl säsom schematiska kartor och diagram av icke konslnäriigt slag skall anses som text,

diabild: transparent stor- eller smädiabild för projektion,

arbetshäfte: verk som helt eller till övervägande del består av studie- och arbelsuppgifler, övningsuppgifter, laborations- eller instruktionsanvisningar (även sädana som innehåller noter),

blankett: sädan blankett som tillhandahälls i block eller bunt, som omfattar minst tio likadana exemplar av varie blankett, och som innehåller tester och prov, kartlägger attityder och intressen eller utgör slimulansmaterial för samlal eller andra liknande uppgifter,

kopiesida: en sädan kopia av verk som har ett format vilket ej överstiger format A 4 eller, i fråga om kopia av slörre format, varje påbörjad del motsvarande format A 4,

rättsinnehavare: den som har räll all tillåta mångfaldigande som avses i 3 och 7-11 §§,

Utgångspunkter för avtalet

5 § Partema förutsätter att den rätl att mångfaldiga för enskilt bmk som följer
av 11 § första stycket upphovsrällslagen och 5 § folografilagen inle tas i
anspråk i stället för den rält till mångfaldigande som upplåts genom detta
avtal.

Staten kommer att - i annan form än genom ändring av 11 § första slycket

Prop. 1979/80:132 100

upphovsrällslagen och 5 § folografilagen - verka för all nämnda fömtsättning uppfylls.

6 § Avtalet berör ej den räll all mångfaldiga som följerav annan beslämmelse i upphovsrällslagen än 11 § försia slyckel eller av annan bestämmelse i folografilagen än 5 §.

Rätt att mångfaldiga enligt avtalet

7§ Lärare för på villkor som föreskrivs i 8-11 §§ mångfaldiga eller låla mångfaldiga sådant verk som faller under avtalet, om framställningen sker endast för lärarens egen undervisning och företas med skolans ulrusining eller eljesi på skolans bekosinad.

Avtalel medger dock ej framslällning av slordiabild eller tillverkning av duplikai av smädiabild. Av videogram eller film, som är avsedd all visas i form av rörliga bilder, för endasl enstaka bild mångfaldigas.

8§ Tre exemplar av verk för utan särskilt tillstånd av rätlsinnehavaren framställas i form av papperskopior.

9 § Fler än tre exemplar av verk för utan särskilt tillstånd av rättsinnehavaren
framställas i form av papperskopior i den mån läraren behöver upplagan
under kalenderhalvåret för all komplettera vad som kan anses vara en normal
lillgång pä läromedel för berörda elever.

Försia slycket gäller även i fråga om framställning av ell eller fler exemplar i form av smädiabild.

10 § Bestämmelserna i 9 § försia stycket innebär all fler exemplar inle för framställas än som behövs för all lärarens elever skall fö var sill exemplar och läraren själv några exemplar.

11 § I fräga om sådana läroböcker, arbetshäften, nothäften, och andra ickeperiodiska skrifter som finns lillgängliga på marknaden innebär beslämmelsema i 9 § dessutom

1 alt en lärare normalt ej för framställa eller låta framställa kopiesida

a) ur sådanl arbetshäfte eller nothäfte som omfattar 32 sidor eller mindre,

b) av blankett,

2 atl en lärare under samma kalenderhalvår och för samma elever normall ej
för framställa eller låta framställa kopiesidor av

a) mer än sex sidor ur sådana arbetshäften eller nothäften som omfattar mer än 32 sidor,

b) större del av annan skrift än som motsvarar hälflen av skriften, dock normalt ej mer än 20 sidor ur denna.

Vid tillämpning av försia slyckel jämställs med skrift sädan del av en skrift som också finns tillgänglig som särtryck.

Prop. 1979/80:132 101

Ersättning för mångfaldigande

12 § Siaten utger ersättning lill föreningen Bild, Ord, Nol-Upphovsrältslig samorganisalion (BONUS) med 1 800 000 kr. Ersällningen belalas ul med 1 377 500 kr. i augusli 1978 och med 422 500 kr. senasl en månad efter del all riksdagen har gett regeringen del bemyndigande som behövs härför.

Av ersättningen avser 1 760 000 kr. ersällning för mångfaldigande enligt 9 § och för sådant mångfaldigande som, trots vad som sägs i 5 §, kan komma all ske med slöd av eller under åberopande av 11 § försia slycket upphovsrällslagen eller 5 § fotografilagen. Antalet kopiesidor som berättigar lill ersällning har beräknals till 110 milj.

Återstoden av ersättningen utgör medel som BONUS får förfoga över aniingen för redovisning som föreningen önskar verkställa för egen räkning eller för annat ändamål som har samband med detla avtal.

Särskilda bestämmelser

13 § Organisationerna förbinder sig alt forllöpande verka för atl alla berörda rättsinnehavare själva eller genom organisation pä organisationssidan medger rätl lill mångfaldigande enligt della avtal beträffande samtliga berörda verk. Detla åtagande gäller även i fråga om sädan rättsinnehavare som ej är medlem i organisalion pä organisaiionssidan.

14 § Organisalionerna skall, när siaten begär det, inom en månad eller den längre lid varom partema kan enas förete material av vilket kan slutas alt mångfaldigande enligt detta avtal medges av

1 upphovsmännen till minst 95 % av de verk vilka är avsedda för undervisningsändamål vid skola, vilka utan hinder fär användas där och vilkas senaste upplaga har utkommit tidigast fem är före avtalsårets ingång,

2 minst 95 % av samlligajournalisteranslällda vid tidningar eller tidskrifter som utges av medlemmarna i Svenska Tidningsutgivareföreningen,

3 bokförläggare som tillsammans har utgivit minst 95 96 av de verk som under föregäende avtalsår eller, i fräga om första avtalsåret, närmast föregående tolvmånadersperiod har utgivits av medlemmarna i Svenska Bokföriäggareföreningen och/eller Föreningen Svenska Läromedelsproducenter,

4 utgivare av dagstidningar som under närmast föregående ordinarie redovisningsperiod enligt Tidningsstatistik AB har ulgivil tidningsexemplar till ell anlal som motsvarar minst 95 % av tidningarnas medel-neiloupplagor för vardagar.

Kan organisationerna under avtalsåret ej förete sådant material som avses i första stycket, skall avtalel, en månad efter uppsägning, upphöra atl gälla för återstoden av avtalsåret. Utgiven ersättning för avtalsåret som belöper pä återstoden av avtalsåret skall återbetalas.

Prop. 1979/80:132 102

Uppsägning enligt andra stycket skall ske hos BONUS

15 § Organisationerna skall lill den myndighel som siaten besiämmer
fortlöpande överiämna dels uppgift pä namnen pä medlemmarna i organisa
tionerna, dels uppgift på sädanl verk beträffande vilkel rättsinnehavare som
är medlem i organisalion har meddelat förbud mol mångfaldigande enligt
detla avtal.

Organisation som för kännedom om förbud mot mångfaldigande, som rättsinnehavare vilken ej är medlem i nägon av organisalionerna har meddelat, skall till myndighet som staten besiämmer lämna uppgift om förbudet,

16 § Har ett verk, som enligt 2 § ej omfattas av detla avtal eller av avtalen den 5 mars 1973 och den 23 juni 1976 om skolornas grafiska och fotografiska mångfaldigande, mångfaldigals vid skola och kan ersättning därför anses ha utgått enligt någol av avtalen, skall rättsinnehavaren, om han begär ersättning, fö sådan av BONUS ur det belopp staten har betalt i anledning av avtalen. Bestämmelserna i 19 § avtalet den 5 mars 1973 och i 18 § avlalet den 23 juni 1976 gäller fortfarande.

17 § Siaten åtar sig att i samarbete med organisationerna i erforderiig utsträckning informera berörda länsskolnämnder, skolstyrelser, skolor och lärare om detta avtal, samt om berörda delar av lagen om upphovsrätt och fotografilagen.

Avtalstid m. m.

18 § Avtalet gäller fr. o, m, den 1 juli 1978 t, o, m. den 30 juni 1979.

19 § Regeringen kommer- under förutsäuning att riksdagen fattar de beslut som behövs härför - all slutligt godkänna avlalet,

20 § Parterna har enats om vissa protokollsanteckningar. Dessa, som biläggs detla avtal som Bilaga, är avsedda att tjäna som vägledning vid tillämpningen av avtalet.

Stockholm den 26 juni 1978

För staten: Arvid Sanmark

För

Bildleverantörernas Förening Läromedelsförfattarnas Förening

Per Anders Thunqvist Stig Starrsjö

Fackförbundspressens Samorganisalion Pressfotografernas Klubb
Ulf Aulin Tore Falk

Föreningen Svenska Läromedels- Svenska Bokföriäggareföreningen

producenter Jonas Modig

Olof Storm

Föreningen Svenska Populärauktorer Bo-Göran Edling

Föreningen Svenska Tecknare Harald Gripe

Föreningen Svenska Tonsättare Eskil Hemberg

FACTU Föreningen Svensk Fackpress Bengl Persson

Konstnärernas Riksorganisation (KRO) Dag Eson Malmberg

Svenska Fotografernas Förbund Lars T. Jacobson Johan Pohl

Svenska Journalistförbundet Lars E. Rabenius

Svenska Musikföriäggareföreningen

u. p. a.

Kettil Skarby Staffan Ehrilng

Svenska Tidningsutgivareföreningen Kari-Henrik Ekberg

Sveriges Författarförbund Hariy Breidensjö

Tidningarnas Arbetsgivareförening Bertil Siröhm

Bilaga till skolkopieringsavtalet

Protokollsanteckningar

Till 2 §. Avtalet avser mångfaldigande av verk i fräga om vilkel den person som äger upplåla rätl lill mångfaldigande (rättsinnehavaren) via organisation på organisaiionssidan upplåtit rätl till mångfaldigande enligt avtalet. Det har upplysts atl organisationerna genom särskilda beslut skaffat sig fullmakt att upplåla rätl till mångfaldigande för sina medlemmar. Denna rätt skall gälla i den män medlem inte uttryckligen meddelat förbud mol kopiering. Det sagda innebär bl. a. att avlalet inte omfattar verk vars rättsinnehavare ej är medlem i organisation pä organisationssidan och ej heller eljest givit någon av organisationerna fullmakt att upplåta rätt till mångfaldigande. Avtalet omfattar ej heller verk i fråga om vilket rättsinnehavaren - trots atl han är medlem i någon av organisationerna - förbjudit organisationen att upplåta rätt lili mångfaldigande. Begränsningarna av avtalets räckvidd motiveras av att organisationerna på organisationssidan saknar laglig möjlighet att upplåta rätl lill mångfaldigande av andra verk.

Mol bakgrund av vad som ovan anförts är partema eniga om att det är ett oeftergivligi inlresse för skolorna att organisalionerna på organisationssidan vidlar effektiva ålgärder för atl om möjligt alla berörda rättsinnehavare lämnar någon av organisationerna erforderliga fullmakter (13 §). Staten räknar därför med att nästan alla rättsinnehavare kommer att lämna fullmakter. Med hänsyn härtill bör del vara möjligt all vid mångfaldigande inom skolorna begränsa kontrollen till att avse frågan humvida förbud mol mångfaldigande enligt della avtal meddelats beträffande det verk som läraren i del enskilda fallel vill mångfaldiga. Skoloma kommer alltså att behöva uppgifl på de verk i fråga om vilka medlem i organisation på organisations-sidan förbjudit mångfaldigande (15 §).

Parterna är ense om, att kontrollen inom skoloma kan begränsas pä sätt nu angetls. Om kontrollen begränsas pä delta sätt kan det, enligt vad parterna gemensaml konstaterat, ej undvikas alt mångfaldigande kommer atl ske

Prop. 1979/80:132 104

även av verk som ej omfallas av avtalet. Detla mångfaldigande vid sidan av avtalet - vilket mångfaldigande med hänsyn till organisationernas ålagande enligt 13 § lorde bli av relativt begränsad omfallning - avser siaten all behandla såsom fräga vore om mångfaldigande enligt avtalel. Självfallel skall lärarna respektera förbud mot mångfaldigande som avgells av rättsinnehavare oavsell om han lillhör organisalion pä organisationssidan eller ej.

Lärarna skall ocksä iakttaga atl organisationerna ej företräder rättsinnehavare till verk som utgivits eller, i fråga om fotografi, offentliggjorts endasl i utlandet.

Lärarna skall vidare iakttaga alt Svenska Tidningsutgivareföreningen förklarat atl föreningen f n. icke företräder rättsinnehavare till signerad artikel i svensk tidning som förfallals av ulländsk medborgare.

Paragrafen avser alla verk som utgivits, även verk till vilka läraren själv har upphovsrätten. Eftersom avtalel omfattar endast verk som utgivits, kommer det material som en lärare producerar direkt för sin undervisning i allmänhet ej atl falla in under avtalet. Vissa bestämmelser härom finns dock i 4 §. Se även protokollsanteckningarna till 12 §.

Till4 §. De rättigheter som enligt delta avtal lillkommer lärare gäller inle för arbetsenhets- eller klasskonferens. När elever för sitt arbele i skolan behöver kopiera anses delta ske enligt avtalet, om läraren är ansvarig för verksamhelen.

Till8 och 9 §§. Lärare som i sin undervisning använder exemplar av litterärt eller konstnäriigt verk eller fotografi som framställts enligt detta avtal skall anses ha fullgjort sin skyldighel enligt 3 § första stycket upphovsrättslagen resp, 2 § första slyckel folografilagen om han därvid pä kopian anger upphovsmannens resp, fotografens namn eller munlligen nämner detla. Om läraren inte känner lill namnet, behöver han inte efterforska det.

Till 8 §. Paragrafen gäller endast i fräga om upplaga som omfattar högst tre exemplar i form av papperskopior. Omfattar upplagan mer än tre sådana exemplar, gäller paragrafen däremoi inle, inte ens i vad avser de första tre exemplaren. För hela den upplaga som omfattar minst fyra exemplar gäller i stället 9 § och följande.

För framslällning av upplagor om högst tre exemplar i form av papperskopior gäller inga andra villkor än som anges i 8 §, Någon begränsning till etl visst antal sidor som högst för mångfaldigas ur varje verk gäller alltså ej. Ej heller behöver hänsyn tas till tillgången pä läromedel vid skola på sätt som i 9 § stadgas för upplagor om mer än tre exemplar.

Till 7 och 9 §§. Paragraferna gäller för alll mångfaldigande som avser upplagor om mer än tre exemplar i form av papperskopior (första stycket) eller som avser ett eller fler exemplar i form av diabild (andra stycket), 1 fråga om sådana upplagor avser paragraferna hela upplagan, alllsä även de tre försia exemplaren. Följande fem begränsningar gäller beiräffande lärares rätt atl mångfaldiga. Enligt den första (7 §) för lärare inle mångfaldiga eller låta mångfaldiga annal än för sin egen undervisning. Med låta mångfaldiga åsyftas atl lärare uppdrager ät annan, exempelvis vaktmästare, elev, kollega eller läromedels-

Prop. 1979/80:132 105

central, atl verkställa själva mångfaldigandel. I övrigl får lärare däremoi inle mångfaldiga för alt lillgodose annan lärares behov. Som en andra begränsning (7 §) gäller all kopieringen skall företas med skolans ulrusining eller eljesi på skolans bekosinad. För det tredje (7 och 9 §§) gäller all upplagan endast får vara så slor som behövs för lärarens undervisning. Behovet skall för det fjärde vara aktuellt. Läraren skall nämligen behöva upplagan under det kalenderhalvår under vilkel mångfaldigandel sker. För del femte fordras atl behovel föreligger trots all det vid skolanläggningen finns en normal lillgång på läromedel. Vid bedömning av frågan huruvida en viss lärare behöver mångfaldiga lill komplettering av en normal tillgång på läromedel skall hänsyn naturiiglvis las lill läromedlen i del akluella ämnel och årskursen.

Del kan i vissa fall vara svårt atl avgöra humvida kravel på normal lillgång på läromedel är uppfyllt. Avgörande får bli pedagogiska hänsyn. Även tillgången pä läromedel på marknaden har stor betydelse. Följande exempel kan tjäna som vägledning. Finns för etl visst ämne i en viss årskurs fiera godtagbara läroböcker, är kravel pä normal tillgång på läromedel i delta ämne och i denna årskurs alltid uppfyllt så snarl varje elev disponerar elt exemplar av en av de nämnda läroböckerna. Del sagda innebär inte atl eleverna behöver disponera över läromedel som läcker hela lärokursen.

En lärobok kan vara godlagbar även om den inte täcker hela lärokursen.

Med formuleringen "för att kompletlera vad som kan anses vara en normal lillgång pä läromedel för berörda elever" har avsetls alt markera au lärarna inle genom mångfaldigande för framställa sädana läromedel som avses med begreppet "normal tillgäng på läromedel för berörda elever". De för inle heller genom mångfaldigande av delar ur tvä eller fiera verk framställa läromedel som avses med begreppet "normal tillgång pä läromedel för berörda elever" eller läromedel som ersätter läromedel som avses med nämnda begrepp. Del sagda innebär en viss begränsning av rätten att mångfaldiga ur läroböcker av skilda slag. Mångfaldigande ur andra böcker, ur tidningar och tidskrifter torde däremot så gott som aldrig begränsas av den aktuella föreskriften, då alll mångfaldigande ur sådana verk regelmässigt sker "för atl komplettera vad som kan anses vara en normal tillgäng pä läromedel för berörda elever".

Den närmare innebörden av 9 § preciseras i 10 och 11 §§ genom angivande av regler för vissa vanliga typfall.

Till 11 §. Enligt paragrafen skall rätlen alt mångfaldiga normalt begränsas i vissa hänseenden. Begränsningen gäller endasl skrifter som finns lillgängliga på marknaden. Med detta utiryck menas alt skrifterna finns tillgängliga hos utgivaren eller, i fråga om läromedel, hos den distributör från vilken skolan normall förvärvar läromedel som är avsedda för den utbildningslinje som berörs. Kravet pä tillgänglighet är uppfyllt endast om utgivaren eller distributören vid förfrågan förklarar sig omgående kunna leverera önskat antal exemplar av skriften.

Reklambroschyrer och informationsmaterial som tillhandahålls gralis frän organisaiioner och poliliska partier för kopieras utan de inskränkningar som eljest gäller enligi detta avtal. Paragrafen innehåller vidare en regel som begränsar rätlen alt mångfaldiga ur annan skrift än arbetshäfte eller nothäfte lill att för samma elever normalt avse högst hälflen av skriften, dock normalt

Prop. 1979/80:132 106

ej mer än 20 sidor ur denna. Genom all inskjuta ordel "normall" har parterna markerat all mångfaldigandel i vissa fall kan fö avse mer än hälflen eller mer än 20 sidor. Della förutsätts fö ske i den mån del behövs för all mångfaldigande skall bli meningsfulll. Om exempelvis behov föreligger av all mångfaldiga elt visst avsnitt (kapitel eller liknande) ur en bok och delta omfattar någon eller några fö sidor mer än hälften resp. 20 sidor för mångfaldigandet avse hela avsnillel.

Till 12 §. Antalet ersällningsberälligade kopiesidor har beräknats pä grundval av 1977 års kopieringsredovisning. Del anlal som framkom vid denna redovisning har höjls med tre procenl. Dessulom har följande beräkningsnormer tillämpats.

1 Med kopiesida förstås enligt 4 § i avtalet en sädan kopia av verk som har etl format som inle översiiger format A 4 eller, i fräga om kopia av slörre format, varje påbörjad del molsvarande format A 4.

2 Sådan kopiesida som har framslällls direkl ur en bok eller ur en tidskrift och som omfattar mer än en av bokens respektive tidskriftens sidor skall räknas som det antal kopiesidor som moisvarar antalet boksidor respektive lidskriftssidor som helt eller delvis återges pä föriagan.

Mångfaldigas i oförändrai skick kopia som avses i föregående siycke skall på motsvarande sätl omräkning göras.

Mångfaldigas en sädan sida av en förlaga som har sammanställts genom sammanklippning av fiera sådana kopior som avses i närmast föregäende stycke skall ocksä motsvarande omräkning göras. Om föriagan utgör blandad förlaga gäller dock punkl 6 nedan.

3 Varie kopiesida med notskrift räknas som fem kopiesidor. 1 fråga om blandad föriaga gäller dock punkt 6 nedan.

4 Varje smädiabild räknas som ellhundrafemtio kopiesidor.

5 Kopiesida som har framställts direkt ur en tidning eller tidskrift räknas som tre kopiesidor. Parterna är ense om atl omprövning av uppräknings-faktorer för tidningar och lidskrifter skall ske för nästa avtalsperiod.

Mångfaldigas föriaga, till vilken lexl ur tidning eller tidskrift har förts över genom maskinskrift eller molsvarande, skall varje kopia av sida i sädan föriaga räknas som tvä kopiesidor. Della gäller dock endasl om till föriagesidan har överförts mer än vad som med normala marginaler och radavstånd ryms på en sida av format A 4 (ca 2 000 lyprum). Om föriagan utgör blandad föriaga skall punkt 6 nedan tillämpas i stället för vad som nu har sagts.

6 Mångfaldigas blandad föriaga ulgår ersällning för mångfaldigandet av
verk som avses i 2 § i vad del avser,

a) bild,

b) varje sammanhängande avsnitt av noter som omfaltar mer än fyra takter (motsvarande),

c) varie sammanhängande avsnitt av text som omfaltar mer än en halv sida ur det återgivna verket eller mer än 1 000 typmm.

Vid lillämpning av punkl c anses 16 rader lyrik utgöra en halv sida, Varie kopia av ersällningsberätligat avsnitt enligt punklerna a-c räknas

Prop. 1979/80:132 107

som en kopiesida.

Vad som sägs i försia och andra slyckena gäller i stället för 14 § upphovsrällslagen, Avsiklen är all införa i praktiken lätl tillämpbara regler om ersättning och inle all definiera innebärden i begrepf)et citat.

Antalet kopiesidor har sålunda beräknats till 110 milj., vilkel tal är avmndal till närmast hela anlal om fem milj.

Till 17 §. Slatens ålagande enligt denna paragraf innebär alt den lillsammans med organisalionerna utarbetar och sprider informalion om akluella lagar och delta avtal. Del innebär vidare atl samma frågor kontinueriigt behandlas i lärarutbildning och fortbildning.

Parterna fömlsälter att informalion om avlalet finns anslagen vid skolans kopieringsutmstning saml alt vikarier och andra som lilirälligi leder undervisning informeras om de rättigheter och skyldigheler som lillkommer lärare enligt avtalet.

Bilaga 2 Översikt över uncJervisningsformer särskilt inom vuxenutbildningen'

1 Kommunal vuxenutbildning

1.1 Allmänt

Kommunal vuxenutbildning finns i två organisaloriska former, nämligen dels som utbildning anknuten lill ungdomsskolan, dels som särskild skolenhet. Ulbildningen (kommunal eller landstingskommunal) anordnas i form av kurser på både dag- och kvällslid.

För 1977/78 har 16 landsting och samtliga kommuner ulom två begärt limmar för vuxenutbildning.

Slalsbidrag utgår lill 100 procenl av skolledare- och lärariönekostnaderna. Därutöver utgår ett schablonmässigt beräknat statsbidrag för siudiehandledning, sludie- och yrkesorienlering saml slödundervisning.

1.2 Utbildningens innehåll m. m.

Den kommunala vuxenutbildningen ger både allmän utbildningoch yrkesinriktad utbildning. Man kan studera etl eller fiera ämnen samtidigt. Endast en del sluderande läser hel lärokurs av grundskolans högsladium eller fullsländig studiekurs av någon av gymnasieskolans linjer. Alt undervisningen är organiserad som koncentralionssiudier i enstaka ämnen ger möjlighet alt fö ell studieprogram som passar del egna behovet. Man kan t. ex. samlidigt studera elt ämne pä grundskolenivå och elt annal ämne på gymnasieskolenivå.

Den kommunala vuxenutbildningen skall - med undantag för den särskilda yrkesinriktade ulbildningen - följa samma läroplaner som gäller för grundskolans högstadium och gymnasieskolan. Utbildningen skall anpassas lill de vuxnas speciella förutsättningar och behov.

Prop. 1979/80:132 109

kommunen eller som timlärare i kommunal vuxenulbildning. Inom särskild yrkesinrikiad utbildning är fyllnadstjänstgöring ofta förekommande.

1,4 Läromedel

Vuxenutbildningen har länge lidit brisl på läromedel anpassade lill den vuxnes erfarenheler och behov. Della gäller kanske särskilt den kommunala vuxenutbildningen. Det material som används är oftast läroböcker avsedda för ungdomsskolan. På grundval av del s. k. LI V-projekiei (Läroplansanpassning och läromedelsulveckling inom vuxenutbildningen) har emellertid föriagen nu producerat en rad nya läromedel för vuxenutbildningen, i första hand i cenirala färdighelsämnen.

2 Statlig vuxenutbildning

2.1 Organisation m. m.

Statlig vuxenulbildning bedrivs vid statens skolor för vuxna i Norrköping och Härnösand. Den slalliga vuxenutbildningen är lill skillnad frän den kommunala riksrekrylerande. Ulbildningen ges enligt läroplanerna förgmndskolans högstadium och gymnasieskolan.

Undervisningen är upplagd som en kombination av lärarledd undervisning vid skolan och mellanliggande perioder av självstudier, då deltagarna läser med hjälp av brevkurser (varvad undervisning). Slalens skola för vuxna i Norrköping anordnar också ren brevundervisning.

3 Folkhögskolor

3.1 Organisation m. m.

Folkhögskoloma drivs med statsunderstöd och skolöverslyrelsen (SÖ) som lillsynsmyndighel men ägs av en rad olika huvudmän. Av tabellen här nedan framgår folkhögskolornas fördelning på huvudmannakalegorier (1973/74).

Tabell I Folkhögskolornas fördelning på huvudmannakalegorier

Huvudmannakategori Anlal skolenheter

(inkl. filialskolor)

Landsting (och primärkommuner) 51

Slöd fören i ngar, stiftelser 11

Fria trossamfund 17

Svenska kyrkan 12

Arbetarrörelsen 10

Nyklerhelsrörelsen 4

Övriga 10

Summa 115

Exempel på huvudmän inom gmppen "övriga'] är Svenska Gymnastikförbundet, Föreningen Norden och Kursverksamheten vid Stockholms universitet. - Skolor ägda av landsling och kommuner (inkl. slödförenings-skolorna) stär för den största delen av verksamheten. De har genomsnittligt fiera sluderande i de s. k. långa kurserna. De arbetar också under samma ekonomiska villkor som rörelseskolorna.

Folkhögskolans fria studieform och många skolors anknytning till olika folkrörelser gör atl varialionerna är slora såväl i fräga om huvudmannaskap som beträffande undervisningens uppläggning.

3.2 Ulbildningens innehåll m. m.

De fiesta folkhögskolor anordnar s. k. länga kurserom merän 30 veckor ofta i form av tre årskurser. Många skolor har däruiöver särskilda linjer parallelll med de länga allmänna kurserna. Särskilda linjer finns för exempelvis musikutbildning, ungdomsledamibildning, u-landsfrågor, journalistik, konsl och leater. Skolorna anordnar i regel ocksä ofta en rad korta ämneskurser, specielll under sommarhalvåret.

Folkhögskolorna har inte några i detalj fastställda läroplaner. Detta medför stor frihei att anpassa undervisningen till respektive skolas inriktning, den speciella kursens krav och kursdeltagarnas önskemål. Studieplaner skall dock i viss utsträckning inlämnas lill SÖ för godkännande.

3.3 Läromedel

Läromedel specielll avsedda för folkhögskolan saknas i stort setl. Det maierial som används är i huvudsak följande:

a) läroböcker avsedda för ungdomsskolan;

b) studieplaner och korrespondenskurser utgivna av siudieförbund, korte-spondensinstitul och organisaiioner;

c) maierial som inte ursprungligen är avseit för undervisning men som likväl anses användbart, t. ex. tidningsartiklar, pocketböcker och annan akluell deballlilteratur, facklitteratur (uppsatser dämr), studiebesök, radio- och TV-program; samt

d) lärarens egna sammanfattningar, kompendier.

Målsättningen vid val av läromedel i folkhögskolan är att läromedlet skall kunna anpassas efter olika studiesituationer och anknyta till vuxnas kunskaper, erfarenheter och intressen.

4 Studieförbunden'

4.1 Allmänt

Den verksamhel som sludieförbunden bedriver har en uppbyggnad och inrikining, som på fiera säll skiljer sig frän andra typer av vuxensiudier i samhällel.

' Beskrivningen avser endasl en av studieförbundens verksamhelsgrenar, nämligen Sludiecirkelverksamheten. Vid sidan av studiecirklarna anordnar studieförbunden en rad andra aktiviteter, främsl kulturarrangemang av olika slag - konserter, utställningar, leaterföresiällningar m. m.

Prop. 1979/80:132 Hl

Den viktigaste principen för arbelel är all del skall vara fritt och frivilligl. Del innebär bl. a. all dellgama i sludiecirkelverksamhel frill kan välja del ämne de är iniresserade av. De skall ocksä direkl kunna påverka och beslämma inrikiningen pä sludierna, själva välja studiematerial och ulforma planen för sill arbele.

1976/77 uppgick del lolala anlalel cirklar (exklusive invandramndervis-ningen) lill ca 289 100 cirklar med ca 2 700 600 ddlagare.

Den övervägande delen av studiecirklarnas kosinader finansieras med bidrag från stal och kommun. Den återstående delen av kostnaderna täcks via deltagaravgifter.

4.2 Organisation

Den organisatoriska uppbyggnaden präglas av alt varje större folkrörelse har byggt upp siu egel siudieförbund.

År 1936 bildades Samverkande Bildningsförbunden som ell samarbelsorgan för alla studieförbunden i landel. 1 slulel av 1960-lalet gick förbundel samman med Folkbildningsförbundel, vilket uiöver sludieförbunden representerar länsbildningsförbunden, folkhögskolorna och biblioteken.

1 tabellen nedan redovisas nu förekommande studieförbund samt anlalel cirklar exklusive invandrarundervisningen (siffrorna avser 1976/77);

Tabell 2 Antalet cirklar inom studieförbunden

Studieförbund	Antal cirklar	Procent
Arbetarnas Bildningsförbund (ABF)	88 525	30,6
Frikyrkliga studieförbundet (FS)	11 178	3,9
Folkuniversitetet (FU)	21 973	7,6
Studiefrämjandet (SFR)	16311	5,6
KFUK-KFUM:s studieförbund (KFUK-M)	2 232	0,8
Studieförbundet Vuxenskolan (SV)	51308	17,7
Nykterhetsrörelsens Bildnings-
verksamhet (NBV)	15 596	5,4
Studieförbundet Medborgarskolan
(Mbsk)	31616	10,9
Sveriges Kyrkliga Studieförbund
(SKS)	18 696	6,5
Tjänslemännens Bildningsverksamhet
(TBV)	31633	10,9
Summa	289 068	100

4.3 Utbildningens innehåll

Sludiecirkelverksamheten är myckel rikl varierad. Alla ämnen och studier på alla nivåer finns representerade. Studiecirklarnas ämnesinriktning präglas i viss grad av siudieförbundens förankring i religiösa, ideella, fackliga och poliliska organisaiioner. En del av studiecirklarna vänder sig till medlem-

Prop. 1979/80:132 112

marna i dessa organisationer, vilket både leder lill olikheter i studiecirklarnas innehåll och inrikining inom olika ämnesgmpper och lill olikheter mellan studieförbunden. Förbunden har dock del gemensaml all de erbjuder undervisning i s. k. PRIO-ämnen. De priorilerade studiecirklarna omfaltar f n. svenska, engelska, matematik och samhällskunskap på högsl grundskolans nivå, hemspråk för invandrare, studiecirklar som har lill syfte all meddela facklig utbildning och studiecirklar som har till syfte all utveckla handikappades färdigheter atl meddela sig.

4.4 Cirkelledare

År 1963 ställdes statsmedel till studieförbundens förfogande för pedagogiska ålgärder, Della betydde, att sludieförbunden i störte ulslräckning fick möjlighel alt satsa på cirkelledarutbildning, forlbildning och bälire utformning av studiemalerial och hjälpmedel i övrigt.

4.5 Läromedel

Cirkeln som studieform släller speciella krav på studiematerialet. Här avses studiematerial som är skrivet för vuxna, lämpligl för gruppsludier och som i övrigl anpassats lill vuxnas önskemål om aklualilel och relevans. Dessulom medför friheten från fastställda läroplaner och de därigenom deltagarcenlre-rade sludierna yllerligare krav på vuxenanpassal studiemalerial. Hittills har sludieförbunden i huvudsak använl följande studiematerial:

a) läromedel som producerats för andra studieformer, t. ex. för ungdomsskolan, högskolan och för korrespondenssludier;

b) läromedel utgivna av olika läromedelsförelag som i varierande grad producerats för gruppsludier;

c) läromedel utgivna av Brevskolan;

d) läromedel som producerats av sludieförbunden själva; saml

e) studiematerial och studieplaner som tillverkals av cirkelledarna själva.

5 Arbetsmarknadsutbildning

5.1 Allmänt

Arbetsmarknadsutbildning är utbildning som beviljas och anordnas pä sysselsällningspolitiska grunder. Ulbildningen fungerar som etl medel för all uppnå sysselsällningspolitiska mäl som varierar alltefter läget och ulsiklerna på arbeismarknaden. Ulbildningens syfte är dels att underiätta för den enskilde alt fö arbete, dels all lillgodose efterfrågan på ulbildad arbelskraft.

För rätt till arbetsmarknadsutbildning gäller vissa villkor (beskrivna i arbelsmarknadskungörelsen). Till kursdeltagare ulgår ulbildningsbidrag.

Prop. 1979/80:132 113

5.2 Organisation m. m.

Den slörsia delen av arbelsmarknadsulbildningen ges vid kurser, särskilt anordnade av SÖ för arbelsmarknadsstyrelsen (AMS). I övrigl ges arbetsmarknadsutbildningen vid kurser inom del reguljära utbildningsväsendet, inom näringslivel och vid kurser av annal slag, anordnade av myndigheler och utbildningsorganisationer. Fördelningen mellan olika kursarrangörer belyses i tabellen här nedan (preliminära uppgifter avseende 1977).

Tabell 3 Elevernas fördelning i procent på kursarrangörer

Kursarrangör Elevernas

procentuella fördelning

1. SÖ (särskilt anordnade kurser) 28

2. Utbildning inom företag 52

3. Allmänna skolväsendet 12

4. Utbildningsorganisalionerm.fi. 1,5

5. Deialjuppgifier saknas 6,5

Summa 100

Vid arbetsmarknadsutbildning som omfattas av punkterna 2-4 utnyttjas i regel befintlig utbildningskapacitet av AMS som bl. a. prövar utbildningsbehovet och lämnar bidrag. I fräga om punkt 1 däremot sker en nära samverkan mellan AMS och SÖ. AMS bedömer bl. a. omfaltningen och yrkesinriktningen samt lokaliseringen av utbildningen. SÖ genomför själva utbildningen och svarar sålunda för den administrativa, pedagogiska och ekonomiska ledningen av kursverksamheten.

6 Löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet

Den studieverksamhet som bedrivs av löntagarorganisationerna har fiera syften. Dels siktar den lill allmän medlemsskolning i fackliga och samhälleliga frågor. Dels har den till uppgift all tillgodose behovet av skolning av dem som skall företräda medlemmarna i olika sammanhang.

Den fackliga skolningen sker dels genom studier i studiecirklar eller molsvarande, dels genom centralt och regionalt anordnade iniernalkurser.

Från och med budgetåret 1970/71 utgår statligt stöd till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet.

Såvitt avser LO har en arbetsfördelning mellan förbunden och LO kommit till stånd sä atl förbunden svarar för den kortare gmndläggande studieverksamheten, medan LO i första hand koncentrerar sig pä de längre fackliga kurserna och olika specialkurser.

Målsättningen för TCO.s centrala kursverksamhet är all utgöra ett komplemenl till de olika TCO-förbundens insatser pä utbildningsområdet. TCO:s kurser har därför inriktats på de för tjänstemannaorganisationerna

8 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 132

Prop. 1979/80:132 114

gemensamma skolningsbehoven.

Beträffande kursverksamheten inom SACO/SR kan sägas all dessa organisationer endasl genomför kortare kurser.

7 Personalutbildning inom offentlig sektor

7.1 Stattig personalutbildning

Många statliga myndigheter anordnar sedan länge grundläggande fackutbildning jämle fort- och vidareulbildning för sina anslällda. Syftet är att säkerslälla myndighelernas behov av specialutbildad arbelskraft, när della behov inie lillgodoses inom del allmänna utbildningsväsendet. Utbildningen förekommer framför alll inom försvaret och affärsverken men också hos andra myndigheter såsom vägverket, lullverkel, rikspolisslyrelsen, socialstyrelsen och kriminalvårdsslyrelsen.

Inomverksuibildningen är, sedd i sin helhel, omfattande. Över 1 000 olika kurstyper finns idag i statsförvaltningen. Ulbildningen bedrivs i många olika former, t. ex. som dagundervisning, iniernalkurser eller kortespondenssiu-dier.

År 1967 bildades ett centralt personalutbildningsorgan för hela statsförvaltningen, statens personalulbildningsnämnd (PUN). Nämnden har lill uppgift att undersöka behovet av personalulbildning samt planera, genomföra och samordna sådan utbildning som är gemensam för flera slalliga myndigheler. Nämnden bedriver själv den personalulbildning som bör anordnas centralt samt bislår statliga myndigheter i utbildningsfrågor genom att t. ex. framslälla kurspaket för inomverksuibildning.

Cenlral statlig personalutbildning bedrivs ocksä av statskontoret och riksrevisionsverket.

7.2 Landstingsförbundets utbildningsverksamhet

Sedan mitten av 1960-talel bedriver landslingsförbundel kurs- och konferensverksamhel av mera belydande omfattning. Inom förbundel finns en särskild utbildningsavdelning som handlägger gmndutbildnings-, vidareutbildnings- och fortbildningsfrågor för tjänstemän och förtroendevalda inom landslingen. Till avdelningens uppgifter hör bl. a. alt aktivera och samordna kurser i landstingens regi genom att framställa ulbildningsmodeller och kursmalerial.

7.3 Svenska kommunförbundets utbildningsverksamhet

Kommunemas utbildningsverksamhet bedrivs centralt av Svenska kommunförbundets utbildningssektion. De största kommunerna har dock även egen utbildningsverksamhet. Dessutom anlitas exlema kursartangörer för utbildning av kommunala funktionärer.

Den kommunala personalutbildningen bedrivs i form av iniernalkurser, brevkurser och produktion av kurspaket. Kurspaketen produceras centralt inom förbundskansliet, som också ombesörjer utbildning av handledare.

Prop. 1979/80:132 115

8 Personalutbildning inom näringslivet

8.1 Förelagens utbildning

Vuxenutbildning bedrivs sedan länge inom del privala näringslivel, Främsl är det utbildning av de anställda för deras nuvarande eller planerade befattningar som kommer i fråga, dvs. yrkesinrikiad utbildning saml sådan allmän utbildning som behövs för vidareulbildning, omskolning elc. Utbildningsinsatserna varierar slarki mellan olika branscher men också mellan företag i samma bransch.

Förelagens utbildning sker dels inom de enskilda företagen, dels genom att personalen dellar i extern utbildning. Ulbildningen omfaltar inle bara den egentliga industrin utan även byggbranschen, hantverk, handel och sjöfart, banker, försäkringsbolag, jordbruk, holell och restauranger och andra servicenäringar.

De fiesta slörre företag har särskilda utbildningsavdelningar som utarbetar och genomför utbildningsplaner. Ulbildningen inom de små och medelstora förelagen bedrivs ofta i samarbele med olika organisaiioner säsom Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och dess förbund, Sveriges hantverks- och induslriorganisalion (SHIO) saml industriverket.

Förulom den renl förelagsinterna utbildningen som äger mm helt i förelagens regi utan att nägot statligt eller kommunalt stöd utgår, finns statsunderstödda företagsskolor och statsunderstödda enskilda yrkesskolor.

Praktiskt laget samtliga branscher har någon form av samarbete för att förbällra och förbilliga utbildningen inom och för branschen. Formema för samarbetet varierar dock starkt.

8.2 Svenska arbetsgivareföreningens (SAF) utbildning

SAF:s utbildningsverksamhet bedrivs huvudsakligen av Arbetsledar-instiiu-tet-Ralionaliseringslekniska institutet (ALI-RATI), en enhel inom SAF:s utbildningsavdelning. Kurserna omfallar utbildning i bl. a. ledarskapsutveckling, samarbeisfrägor, personaladministration, administrativ rationalisering och produktionsteknik.

ALI-RATI har 16 000-17 000 deltagare per är och genomför bäde öppen och företagsintern utbildning saml konsultation. Därtill kommer inom SAF-omrädet utbildningen inom de olika arbetsgivareförbunden.

SAF förfogar över tvä internal i Lidingö samt ett i Yxtaholm. En stor del av utbildningen är emellertid föriagd till andra orter och till de enskilda förelagen.

8.3 Exempel på former av samverkan inom utbildningsområdet

Arbetsmarknadens Yrkesråd är ett gemensamt organ för SAF och LO. Det är därigenom ocksä elt samarbetsorgan för 26 yrkesnämnder, de fiesta inom industrin. Rädel har till uppgift alt följa ulvecklingen pä yrkesutbildningens område samt verka för en ökad och effektivare yrkesutbildning. Rådet för tjänstemannautbildning inom industrin (R TI) är ell samarbelsorgan

Prop. 1979/80:132 116

mellan SAF och Svenska industritjänstemannaförbundet. RTI har, liksom övriga samarbelsorgan inom utbildningsområdet, till uppgift all främja vuxenutbildningen inom sin sektor av arbetslivet.

Institutet för försäkringsutbildning (IFU) är en parlsammansalt utbildningsorganisation som genomför utbildning inom försäkringsbranschen. IFU står under överinseende av skolöverstyrelsen och är enskild yrkesskola med statsbidrag.

Studierådel vid affärsbankerna aren parlsammansalt utbildningsorganisation för utbildning inom bankväsendel. Verksamheten finansieras genom fasla årsavgifter från affärsbankerna och genom kursavgifter.

Kooperativa förbundets skola, VÅR GÅRD, anordnar utbildning för anställda inom kooperalionens butiker, vamhus, industriföretag, konlor, restauranger etc. Utbildningsverksamheten omfattar bl, a. etl antal gmnd-kurser inom olika områden, arbetsledarulbildning och fortbildningskurser.

9 Brevskolor (korrespondensinstitut)

9.1 Allmänt

Som ovan anmärkts har den renodlade brevundervisningen alllmer kommit all ingå som en del i störte undervisningsenheter. Kombinationer med kortespondensundervisningoch iniernalkurser blir allt vanligare. Detsamma gäller kombinationen korrespondensundervisning och studiecirklar.

De fyra dominerande brevskolorna är Hermods, Brevskolan, Lanlbmkets korrespondensskola och Försvarets brevskola. Dessa fyra har i stort olika inriktningar och tillsammans läcker de en bred sektor av vuxenutbildnings-området. Med undantag för Försvarets brevskola erhåller ingen av brevskolorna nägol direkl statligt slöd.

9.2 Hermods

Hermods, som numera ingår i Statsföretag AB (Liber Läromedel), erbjuder kurser av både yrkesinriktad och hobbyinriktad karaktär. Skolan har också ett slort antal kurser som överensslämmer med läroplanerna i del allmänna skolväsendet. Den erbjuder dels ämneskurser, dels fullsländig undervisning enligt grundskolans och gymnasieskolans läroplaner. Institutet bedriver också kompetensgivande akademisk undervisning.

9.3 Brevskolan

Brevskolan ägs av etl storl anlal folkrörelser: KF, LO, TCO, ABF, NTO, lOGT, Studiefrämjandet, HSB, TBV m.fi. Brevskolans kursbestånd är till stor del inriktat på medlemsorganisationernas behov. En av huvuduppgifterna är därför all framställa studiematerial för folkbildningsarbetet. Brevskolan utarbetar också studiematerial och meddelar brevundervisning pä uppdrag av olika organisaiioner, institutioner och företag. Man levererar vidare kurser lill flera slatliga verk, Sveriges Radio och statens skolor för vuxna.

Prop. 1979/80:132 117

9.4 Lantbrukets korrespondensskola (LTK)

LTK arbelar i samverkan med lanlbmkets ekonomiska och fackliga föreningsrörelser, sludie- och ungdomsorganisationer inom lantbruket m. fi. Kursutbudet är således inriklal på jordbmksomrädet. Liksom övriga brevskolor producerar LTK kursmalerial för sludier i grupp.

9.5 Försvarets brevskola

Vid Försvarets brevskola ges flera olika typer av kurser, Tyngdpunklen ligger på rent militära ämnen men även allmänna ämnen förekommer.

10 Kurser i radio och TV

Inom Sveriges Radio har alltsedan lillkomslen av Radiotjänst olika typer av vuxenundervisning förekommil inom ramen för den allmänna programverksamheten. År 1964 bildades en särskild sektion för vuxenutbildning. Genom sammanslagning av denna sektion och skolprogramavdelningen år 1969 skapades möjlighel till reguljär produklion av bäde radio- och TV-program för vuxenundervisning.

År 1967 tillsattes kommillén för television och radio i undervisningen (TRU I). Kommitténs uppgift var alt bedriva försöksverksamhel med eterförmedlad vuxenutbildning. Verksamheten övertogs år 1972 av TRU II.

TRU:s verksamhet har varit inrikiad på vuxenutbildning på alla nivåer. År 1971 inleddes produklion inom förskoleområdet. Denna har omfattat främst etersända TV-program (OM-program) men även tryckt, kompletterande material.

Den anslagsfinansierade särskilda ulbildningsprogramenheten vid Sveriges Radio (SR/UTB) har producerat skolprogram för elever och lärare i grundskolan och gymnasieskolan.

Verksamhelen inom TRU och SR/UTB har från årsskiftet 1977/78 överlagils av Sveriges utbildningsradio AB.

Vuxenulbildning

1. Slallig och kommunal vuxenutbildning

2. Folkhögskolor

3. Studieförbund och -cirklar

4. Arbetsmarknadsutbildning

5. lijntagarorganisalionernas cenirala kursverksamhel

6. Personalutbildning inom offenllig sektor

7. Personalulbildning inom övriga seklorer

8. Invandraruibildning

F. Lärares fortbildning*

Övrig undervisningsverksamhet

1. Kommunala musikskolor

2. Brevskolor'

3. Utbildningsradion''

" Här avses inle endast gymnasieskola i egentlig bemärkelse ulan även specialkurser och högre specialkurser för vilka

kommun, landsting eller induslri är huvudman med SÖ/UHÄ som tillsynsmyndighet. Till gruppen hör även

försvarels gymnasieskola.

* Utbildningen, till vilken statsbidrag utgår, avser fortbildning av skolledare, lärare saml personal av olika kaiegorier

för skolans elevvårdande verksamhel m. fl.

' Dä brevskolor och ulbildningsradio närmast är att jämställa med läromedelsproducenter har beträffande dessa inga

markeringar gjorts i labellen.

Prop. 1979/80:132 121

Bilaga 2 lill lagrådsremissen

Sammanställning av remissyttranden över upphovsrättsutredningens betänkande (SOU 1978:69) Upphovsrätt 1, Fotokopiering inom undervisningsverksamhet

1 Allmänt

Ulredningens förslag har fåll ett myckel gynnsamt mollagande vid remissbehandlingen. Del alldeles övervägande anlalel remissinslanseranslu-ler sig således lill de förslag som har lagls fram i betänkandet eller lämnar dem ulan erinran. Endasl i några fall redovisas en kritisk grundinställning. En remissinstans, SACO/SR, anser all förslagen inte utan ytterligare utredning bör läggas lill grund för lagstiftning.

Ulredningens uppfallning all frågan om folokopiering inom undervisningsverksamhet är lämplig all las upp lill särskild behandling delas av de remissinslanser som särskilt har uttalat sig på denna punkl. BONUS anser sålunda mol bakgrund av den utveckling som under senare år har skell inom undervisningsväsendet när del gäller kopiering av skyddade verk att del inte synes försvarligt atl längre dröja med lagstiftningsåtgärder pä områdel. Liknande synpunkier framförs av Factu-Föreningen Svensk Fackpress. STIM anser - med instämmande av Föreningen Svenska Populärauktorer, Föreningen Svenska Tonsättare och Svenska Musikförläggareföreningen - del tillfredsställande atl frågan om fotokopiering inom undervisningsverksamhet har behandlals i särskild ordning. Enligt STIM:s mening bör även andra aktuella delfrågor kunna behandlas på liknande säll, såsom t. ex. bandinspelning av skyddade verk för bruk inom undervisningsverksamhet, kabel-TV, ersättning för framförande av musik i skolor och vid gudstjänst saml ålgärder lill skydd mol s. k. piralutgivningav grammofonskivor. Även Sveriges advokatsamfund anser folokopieringsfrågan vara lämplig all särbehandla. Dessa och andra remissinslanser, däribland Sveriges allmänna biblioleksförening och Teatrarnas riksförbund, framhåller emellertid det principiella värdet av all man söker fl lill slånd så enhelliga och samlande lösningar som möjligt inom det upphovsrällsliga området. I fråga om del fortsalla lagsliflningsarbelet ansluter sig Göta hovrätt till de synpunkier som Sture Palm utvecklat i sill särskilda yltrande. Även överåklagaren i Göleborg och Blldleverantörernas förening inslämmer i dessa synpunkier.

Riksrevisionsverket och Försvarets civilförvaltning understryker från renl principiella ulgångspunkler viklen av nordiskt samarbele på upphovsrättens område. Även Sveriges industriförbund betonar den principiella betydelsen av sådanl samarbele saml tillägger all del i elt vidare perspekliv framslår som

Prop. 1979/80:132 122

nödvändigt att skapa lösningar som är anpassade lill den internationella spridningen av upphovsräiisligi skyddade verk. Svenska arbeisgivareförening-en och Sveriges hantverks- och Industriorganisation - Familjeföretagen ger uttryck församma ståndpunkt.

2 Förslaget om avtalslicens

2.1 Allmänna synpunkter

Av de remissinslanser som lillstyrker eller lämnar ulredningens förslag om avtalslicens utan erinran ansluter sig en slor del lill den föreslagna lösningen ulan närmare kommenlarer. Bland dessa inslanser märks Göta hovrätt, Stockholms tingsräll, Sveriges lanlbruksuniversilet, militärhögskolan. Försvarets brevskola, försvarets civilförvaltning, slatens brandnämnd. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universilei. Pressens samarbetsnämnd, Sveriges Utbildningsradio. Lantbrukarnas riksförbund, slatens kulturråd, TCO. Medborgarskolan, Studierådet vid affärsbankerna och Sveriges allmänna biblioleksförening. Ålskilliga remissinslanser anlägger emellertid principiella synpunkter på det föreslagna systemet med avialslicens. Arbetsmarknadsstyrelsen anser all förslagel medför en värdefull uividgning av undervisningsväsendets behov av kopieringsmöjligheter. Svenska kommunförbundei framhåller au systemet innebär slora prakliska fördelar för skolväsendet. Landstingsförbundet pekar på förslagels möjligheter atl åsladkomma en enklare och mer rältsenlig lillämpning av de upphovsrällsliga principerna inom utbildningsområdet. Liknande synpunkier framförs av försvarshögskolan. Försvarets gymnasieskola, statens konstråd och slalens konstmuseer. BONUS, som ansluter sig till de skäl som ulredningen anförl till stöd för en reglering på grundval av avialslicens, framhåller alt de erfarenheler som vunnits av skolkopieringsavtalet visar all ett syslem med avialslicens är praktiskt genomförbart. Svenska Bokföriäggareföreningen och Föreningen Svenska Läromedelsproducenter diskuterar ocksä den föreslagna avtalslicensen mot bakgrund av skolkopieringsavtalet. Båda föreningarna anför alt avtalssyslemet utvecklat möjligheterna all iräffa kollektiva uppgörelser på undervisningsområdet. Föreningarna finner därför en avtalslicensreglefing följdriktig och naturiig. Föreningen Svenska Tecknare anser alt avialslicens är en principielll godlagbar ordning. Den försiärkning av upphovsmännens fackliga organisaiioner som skelt under del sisla decenniet liksom de kollekliva avtal som hillills träffats inom fiera områden talar enligt föreningen slarki för all det kollektiva avialssystemei är eu naturligt och praktiskt genomförbart säu all reglera vikliga frågor inom det upphovsrällsliga områdel. Även Svenska Musikerförbundet, Sveriges författarförbund och Teatrarnas Riksförbund betonar beiydel -sen av kollekliva förhandlingsmeloder på upphovsrällens område. KLYS uttalar som sin mening atl ulredningens förslag förenar upphovsmännens principiella krav på avialslösningar med utnyitjarnas behov all i ändamåls-

Prop. 1979/80:132 123

enliga former kunna fa lillgång lill upphovsrättsligt skyddal material. Denna synpunkt delas av Konstnärernas Riksorganisaiion. Svenska Teaterförbundet och Svenska Fotografernas Förbund. STIM anser förslaget vara en användbar modell för avtalsförhandlingar mellan berörda parter på undervisningsområdet. Liknande synpunkter framförs av Folkbildningsförbundet.

Sveriges industriförbund. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges hantverks- och industriorganisaiion - Familjeföretagen förklarar sig inte ha någon erinran mot utredningsförslaget. Förbunden nolerar all ulredningen lagit fasta på den kriiik som från konvenlionsrätlslig synpunki riktades mot det förslag i samma ämne som lades fram av de svenska sakkunniga i den nordiska upphovsrätlskommiltén. Samma ståndpunkt intar Sveriges advokatsamfund.

Skolöverstyrelsen anför all skolväsendels kopieringsbehov av upphovsrättsligt skyddal maierial har fåll en tillfredsställande lösning genom all staten ingått kolleklivi avtal med elt anlal organisationer och sammanslutningar på upphovsrättens område. Del nu framlagda förslagel innebär vidgade möjligheter för lärarna att i sin undervisning använda upphovsrättsligt skyddal material. I anslulning härtill framhålls all förbudsrätten i skolkopieringsavtalet hitlills inle har utnylljats sami all skolöverslyrelsen bedömer möjligheterna atl på frivillig grund sluta avtal med upphovsmännens svenska organisaiioner som goda. Bl. a. mot denna bakgrund förklarar sig skolöverslyrelsen kunna bilräda ulredningens förslag. Skolöverslyrelsen framhåller dock vidare:

Denna bedömning har emellertid skelt ulifrån den ulgångspunklen au framför alli upphovsrätlslagens 11 § kan lolkas enligt den motivering departementschefen gav i proposiiion 1960:17. Skolöverslyrelsen finner med slöd av företagna undersökningar att en belydande del av den kopiering ulifrån skyddade original, som görs i skolorna, ryms inom ramen för denna molivering. Della har belydelse dels för möjligheterna all kopiera under eu avtalslöst lillslånd dels om t. ex. svenska eller ulländska upphovsmän meddelar förbud. All lagen i någon ulslräckning ger möjlighel lillmångfal-digande för undervisningsändamål kan dessulom antas ha belydelse för upphovsmannaorganisaiionernas inlresse av all i avtal reglera kopiering-. en.

Utredningen uttrycker emellerlid (s. 52) den uppfatlningen all kopieringen numera har sådan omfallning all upphovsrällens "undantagsbestämmelse" i 11 och 49 §§ saml molsvarande stadgande i fololagen "saknar nämnvärd praklisk belydelse". Om riksdag och regering skulle anslula sig till denna bedömning uppslår ell nylt läge. De slulsalser om förulsältningarna för nya avtal m. m. som ulredningen drar utifrån erfarenhelerna av kopieringsavialel förlorar i så fall sin relevans. Skolöverslyrelsen kan för sin del under sådana omständigheter inte utesluta möjligheterna av elt avtalslöst tillstånd som medför belydande olägenheler för skolorna. Kollektiva förbud vid l.ex. utbrytningar från organisalionerna eller vid ivisler mellan svenska och utländska organisationer skulle också under sådana förhållanden förorsaka stora svårigheler. Skolöverslyrelsen har förståelse för au internationella överenskommelser kan göra del önskvärt alt begränsa lärarnas räll all vid eu

Prop. 1979/80:132 124

avtalslöst lillslånd kopiera med stöd av lagen. Även därutöver kan hänsyn lill upphovsmännens räu föranleda kompletteringar av de inskränkningar departementschefens molivering från 1960 innehåller. Enligt skolöverslyrelsens uppfallning kan principerna i nu gällande kopieringsavtal därvid vara vägledande. I sakens nalur ligger att de gränser lagsiiftningen drar bör vara snävare än avlalels. De bör emellerlid inte göras så snäva att lärare och elever inte, också när avtal saknas, har möjlighet atl vid någol enslaka tilirälle kopiera delar av ell verk för den enskilda undervisningsavdelningens behov. Skolöverslyrelsen är av den uppfattningen att gällande lag nu tillåter kopiering av verk utgivna i utlandet i en rad fall då intrånget i upphovsmännens rätl är ringa. Om denna bedömning i framliden skulle bli ohållbar anser skolöverslyrelsen för sin del au del är mycket angeläget att delta område är reglerat genom avtalslicens.

(y/y/i, som lillsiyrkerdei föreslagna licenssystemei, finnerdet angelägel all förutsättningar skapas för träffande av avtal som möjliggör folokopiering av skyddade verk inom högskoleområdets undervisningsverksamhet. Även handelshögskolan i Stockholm tillslyrker förslagel under framhållande bl. a. all del ger uttryck för en tillfredsställande avvägning mellan nyttjare- och rättsinnehavarintressen. Juridiska Jäkultetsnåmnden vid Stockholms universitet anser alt införandet av en avtalslicens, som i sak nära anknyler lill det redan lillämpade skolkopieringsavtalet, medför väsenlliga fördelar för både upphovsmän och nyttjare. Fakullelsnämnden menar dock all del är vanskligt all fulll ul kunna bedöma förslagel innan utredningen tagil ställning till mer övergripande frågor och gjort den allmänna genomgångav lagstiftningen som förordas i de av nordiska ministerrådet anlagna riktlinjerna för ulredningsarbelet. Man ifrågasäller också lämplighelen all gå före de övriga nordiska länderna med den nu föreslagna lagsiiftningen. Fakullelsnämnden förklarar sig emellertid inte vilja motsätta sig all den anvisade lösningen prövas provisoriskt. Juridiska fakuhetsnämnden vid Lunds universitet konstaierar all förslagel inte gär lika långl i kolleklivisiisk riklning som del förslag som lades fram på molsvarande område av de svenska sakkunniga i den nordiska upphovsrättskommiltén. Fakullelsnämnden erinrar emellerlid om all ett slort anlal av de upphovsmän som berörs av förslaget gör sina prestationer vid sidan av sin egentliga yrkesverksamhet eller endasl som eu led i denna och atl dQl i allmänhet inle finns någon organisalion som förelräder dessa upphovsmän på samma säll som en fackförening av vanlig lyp representerar en läll avgränsbar grupp av löntagare. Fakullelsnämnden framhåller i anslulning härtill all redan en omfattande räll all för undervisningsverksamhet kopiera verk av medlemmar i avtalsslulande organisaiioner bör lillsammans med bestämmelser i URL såsom ciialräti m. m, och i FotoL kunna i hög grad lillgodose undervisningens intresse. Man ifrågasäller därför om verk av upphovsmän som inte företräds av avtalsslulande organisalion verkligen bör kunna kopieras i andra fall än då upphovsmannen själv lämnal samtycke därtill.

Forskningsbiblioteksrådet förklarar - med instämmande av kungl. biblioteket

Prop. 1979/80:132 125

- sig inte ha någon erinran mol alt etl system med avialslicens blir tillämpligt inom högskoleområdel. Enligt rådets mening bör man vid kommande förhandlingarom ell kolleklivi kopieringsavial även överväga en uppmjukning av gällande föreskrifter om räll för vissa bibliolek att kopiera för ullåningsändamål. Rådel framhåller vidare all, då del finns anledning all förmoda all biblioteken även efler ingånget avtal i slor ulslräckning kommer alt få beställningar av fotokopior för undervisningsändamål, biblioteken bör genom någon föreskrift i avtalet skyddas mol påstående om broll mol 11 § URL. Rådet understryker också all ansvarei för erforderiiga kopieringsredovisningar bör åvila institution vid högskola och inte högskolans bibliolek.

SACO/SR är allmänl kritisk mol utredningens förslag och menar bl. a. att ulredningen inte närmare klarlagt under vilka föruisäiiningar som medlemmarna i de avtalsslulande organisalionerna kan bli bundna av de avtal som förutsätts ligga till grund för avialslicensen. Förbundel anser del också vara en brisl all ulredningen inle närmare analyserat förslagets konsekvenser för bokutgivningen. Betydelsen av sisinämnda synpunki las också upp av Lantbrukarnas riksförbund.

Statens personalulbildningsnämnd anser den föreslagna ordningen mindre ändamålsenlig. Elt system med avialslicens synes enligt nämndens mening bli alllför kosinadskrävande och svårhanleriigl från administrativ synpunki. Nämnden vill i slället förorda all man prövar möjlighelen atl i URL införa bestämmelser om en begränsad räll lill fotokopiering för undervisningsändamål. En sådan reglering skulle enligt nämndens mening kunna utformas i nära anslulning lill bestämmelserna i skolkopieringsavtalet.

Riksrevisionsverket delar ulredningens uppfallning all frågan om folokopiering inom undervisningsverksamhet bör lösas genom avtalslicens. Verkel framhåller all en väsenllig ulgångspunkl vid de avtalsförhandlingar som följer av förslagel bör vara all åsladkomma en reglering som medför eli så litet adminislralivt merarbeie som möjligt. 1 detla syfte bör enligt verkeis mening erfarenhelerna av skolkopieringsavtalet las lill vara. Verkel anför bl.a. vidare:

Del ekonomiska utfallet lorde bli hell beroende av hur avtalen ulformas. Del är vidare uppenbart all berörda slalliga institutioners ekonomi kommer all påverkas på olika säll. En praklisk fråga är över vilka anslag ersällningarna lill de enskilda upphovsmännen och deras organisationer skall utbetalas. Likaså aktualiseras frågan vilken eller vilka myndigheler som skall adminislrera ulbelalningarna. Dessa och liknande prakliska spörsmål bör enligt verkels mening noggrant övervägas.

2.2 Särskilda synpunkter

KLYS, Konstnärernas Riksorganisation, Svenska Teaterförbundel, Svenska Fotografernas Förbund och Svenska Musikerförbundet nolerar med tillfredsställelse all ulredningen föreslår all i URL ta in stadgandet om folokopiering inom undervisningsverksamhet omedelbarl före 16 § och beleckna del som

Prop. 1979/80:132 126

UHÅ riklar en erinrat! mot ulredningens definiiion av begreppel undervisning inom högskolesektorn. Ämbelel framhåller all enligt högskolelagen skall vid högskola bedrivas utbildning, forskning och utvecklingsarbete inom institutioner eller andra arbetsenheter. Ulbildningen om fattar grundläggande högskoleutbildning och forskarutbildning. Ämbelel anser del vara självklart au begreppel undervisning bör ulformas i överensstämmelse med gällande högskoleförfatlningar och därmed även avse forskarutbildning. Della bör enligt ämbelels mening komma till klarl ullryck i den kommande propositionen. Juridiska fakuhetsnämnden vid Uppsala universitet ullalar sig i samma riklning. Liknande synpunkier framförs också av Lantbruksuniversitetet. Även Handelshögskolan i Stockholm anser all forskarutbildning bör hänföras till begreppet undervisning i förslagets mening. Enligt högskolans uppfattning synes detla också vara ulredningens avsikt. Den av utredningen föreslagna bestämningen av begreppel undervisning inom högskolesektorn lorde enligt högskolan ha till syfie all från lillämpningsområdei utesluta utbildningsverksamhet i vidare mening med forskare såsom i. ex. i form av exemplarframställning lor spridning till underiag för studenters egen forskningsverksamhet. Juridiska fakullelsnämnden vid Stockholms universitet lar också upp frågan om begreppet undervisning och menar all begreppel synes ha lall en väl vidsträckt innebörd. Enligt fakullelsnämndens mening kommer som en följd härav bestämmandet av kopieringsmöjligheterna au överlämnas lill avtalsparternas övervägande i en omfattning som synes gå uiöver vad Bernkonvenlionen i och för sig medger, Fakullelsnämnden framhåller i della sammanhang all del inom del akademiska områdel är vanligl att litteraturen utkommer i små upplagor och alt en slor del av marknaden för denna litteratur utgörs av kurslitteratur och liknande. En omfallande kopiering av slörre lexlpartier kan fä allvarliga eller förödande konsekvenser på möjligheten att sälja och ulge sådan litteratur. Del bör därför enligt fakullelsnämnden beaklas att en alllför omfallande rätl till kopiering kan från universilelssynpunkl medföra övervägande negaliva konsekvenser, Fakullelsnämnden påpekar emellertid att förslagel medför väsenlliga fördelar jämfört med vad nuvarande rättsläge medger i det fall då endasl kortare avsnill skall kopieras ur ell större verk, Fakullelsnämnden framhåller dock all della knappasl är" fallel då det är fråga om all kopiera grundläggande kurslitteratur. Inom högskoleområdel bör därtill omfattningen av kopierings-rätten bestämmas med beaktande av den normala slorieken av seminariegrupper och liknande.

Studieförbundet Folkuniversitetet uttalar sig kritiskt mol ulredningens bedömning all studieförbundens verksamhel inle bör omfallas av del föreslagna stadgandet i 15 a i? URL. Folkuniversitetet förordar all förslagel på denna punkl utformas i enlighet med de överväganden som låg lill grund för den nordiska upphovsrätlskommiltén och au studieförbundens verksamhel sålunda innefattas i begreppel undervisning såväl i fråga om sludiecirkelverksamhel som beiräffande andra kullurella aktiviteter. Folkuniversitetet

Prop. 1979/80:132 127

15 a S- KLYS framhåller alt den valda placeringen markerar atl bestämmelsen inle skall ses som en komplellering lill 11 S URL ulan som en inskränkning i upphovsrällen till förmån för undervisningsområdet. Samma synpunkier anförs beträffande placeringen av det föreslagna stadgandet i FoioL, 7 a §.

BONUS ifrågasätter om del inte av den föreslagna lagtexten i 15 a § URL bör framgå vem som är motpart lill upphovsmannaorganisation. BONUS menar all frågan härom i del enskilda fallel kan vara av väsenllig betydelse för upphovsmannen när det gäller värdel av ell avtal. En precisering på denna punkl skulle enligt BONUS' mening öka skyddet för de berörda upphovsmännen och den föreslagna regleringen skulle härigenom komma all stå i än bättre överensslämmelse med gällande inlernationella överenskommelser. BONUS erinrar i della sammanhang om all parlsbegreppel också har slor belydelse vid lillämpningen av den föreslagna lagen om medling i vissa upphovsrätlslvister.

Läromedelsförfattarnas Förening anser atl kopieringsrällen bör tillkomma i försia hand läroinsiiluiionen såsom sådan och inle, som föreslagils, den enskilde läraren. Härigenom skulle det enligt föreningen klarl framgå all det är institutionen som skall ha det administrativa ansvarei för kopieringsverksamhelen.

Frågan om begreppel undervisning las upp av etl flertal remissinslanser.

BONUS ifrågasätter starki om del är lagsliftningsiekniskl godtagbart all i lagtexten använda ett tämligen allmänl uttryck som emellertid avses skola ha en begränsad innebörd samtidigt som i moiiven görs en precisering som fakliskl besiämmer begreppets innebörd. Dä den i moiiven gjorda bestämningen synes i huvudsak riklig börden enligt BONUS' mening kunna utan olägenheler inflyta i lagtexten. Även Svenska Bokförläggareföreningen och Föreningen Svenska Läromedelsproducenter anser alt den av utredningen föreslagna bestämningen av begreppet undervisning bör framgå av lagtexten. Samma ståndpunkt intar Föreningen Svenska Tecknare, som dock förordar all undervisningsbegreppel bör avgränsas lill au endast avse "sådan undervisning som är av särskilt samhälleligt inlresse". Statens konstmuseer och statens kulturråd framhåller vikten av all den föreslagna regleringen verkligen kommer all omfalta den pedagogiska verksamhel som bedrivs vid många av landels museer och andra institutioner. SACO/SR efteriyser en mer ingående precisering av vad som enligt förslagel bör anses innefattas i begreppet undervisning. RÅ, som inle har nägon erinran mot ulformningen av förslagel i denna del, betonar emellertid all i den mån man i de kollekliva avtalen definierar olika slag av undervisningsverksamhet delta torde böra ske med ulgångspunkl från ulredningens bedömning av vad som ulgör sådan verksamhet. Om så sker, skulle det av avtalet klarl framgå om avsiklen är atl reglera även kopiering av verk inom ell område som ulgör elt undanlag lill vad som enligt bestämmelsen betraktas som undervisning.

Prop. 1979/80:132 128

framhåller i anslulning härtill alt studieförbunden sedan en tid tillbaka via folkbildningsförbundel har fört diskussioner med BONUS om möjligheterna att teckna ett kopieringsavial. Det finns etl stort behov för studieförbunden att i sin verksamhet kunna ulnyllja en generell räll lill kopiering med hänsyn till den knapphei som föreligger i fråga om lämpligt studiematerial. Om ulredningens förslag skulle gå igenom, skulle detta enligt folkuniversitetets mening allvarligt försvåra studieförbundens och BONUS' möjligheter atl finna en för båda parter acceptabel lösning på hithörande problem. Folkuniversitet påpekar i della sammanhang all vissa lillämpningssvårigheler kan uppkomma i samband med träffandet av eu evenluelll kopieringsavial om man, såsom föreslagits, endasl låter den särskilda svenskundervisningen för invandrare komma all omfattas av begreppel undervisning. Många cirkelledare är nämligen verksamma som ledare både för invandrarcirklar och för allmänna cirklar. Då delvis samma regler gäller för de båda undervisningsformerna skulle del framslå som egendomligt för den enskilde ledaren om han måste lillämpa olika regler vid kopiering av material för verksamhet inom samma förbund. Även Folkbildningsförbundet släller sig kritiskt mol förslaget all från tillämpningsområdet undanta siudieförbundens verksamhet. Förbundel anser alt del föreslagna sysiemel bör omfalta såväl sludiecirkelverksamhel som annan folkbildningsverksamhet i studieförbundens regi och atl därav föranledda kosinader bör finansieras med slalliga medel. Liknande synpunkter framförs av Arbetarnas bildningsförbund. Studieförbundet Medborgarskolan, statens kulturråd och folkbildningsulredningen.

Statens konstmuseer framhåller att förslagel inle på något allvarligt sätt berör möjlighelen alt kopiera bildkonslverk. Enligt slalens konstmuseer lorde emellertid möjligheterna härtill böra ses över, om masskopieringslekni-ken utvecklas lika snabbi och avancerat som under de senasle åren. Slalens konslmuseer erinrar i sammanhanget om alt del nu gällande skolkopieringsavtalet inte tillåter framställning av duplikai av diabild.

STIM anser del angeläget atl förslagel blir tillämpligt även på de kommunala musikskolornas verksamhet. Denna synpunki bilräds av Föreningen Svenska Tonsättare, Föreningen Svenska Populärauktorer och Svenska Musikförläggareföreningen. Enligt Sveriges Utbildningsradios mening bör även verksamhelen inom de kommunala förskolorna omfattas av de föreslagna bestämmelserna.

Enligt överåklagaren I Stockholm kan del i vissa fall uppslå svårigheler alt fastställa innebörden av bl. a. uttrycket "verk av samma slag" i andra slyckel i den föreslagna 15 a § URL. Även RÅ framhåller aU ullryckel kan komma aU medföra vissa tolkningssvårigheler. RÅ anser emellerlid all den föreslagna lagtexten kan godlas på förevarande punkl med hänsyn lill vad utredningen anfört i sina motiv till ledning för fastställandet av begreppet.

Ulredningens förslag lill bestämmelse om rätt all meddela förbud mol kopiering föranleder yllranden från några remissinstanser. Juridiska fakullelsnämnden vid Lunds universitet framhåller atl den föreslagna rätlen lill

Prop. 1979/80:132 129

förbud mol kopiering har stor principiell betydelse för upphovsmän som sak nar organisationstillhörighet. Fakullelsnämnden anser därför att det ärav utomordentlig vikl alt information verkligen kommer till slånd om atl rätt lill sådan möjlighet finns. SACO/SR ger ullryck för en liknande ståndpunkt. Läromedelsförfattarnas Förening framhåller som sin mening all den föreskrivna förbudsrätten bör göras tillämplig även i fråga om upphovsmän som lillhör avtalsslulande organisalion. Såviit gäller föreskriften all förbud skall meddelas hos organisalion för alt gälla förklarar RÅ all han delar ulredningens uppfattningatl förbuden kan förvänlas bli sällsynta. Den föreslagna ordningen synes enligt hans mening lämplig och praklisk. RÅ erinrar om all överträdelse av förbud kan medföra siraff enligt 53 § URL. Vid åklagarens bedömning av del subjektiva rekvisitet får därvid vägas in hur informalionen om förbudet meddelals och om den misstänkte haft möjlighel att få kännedom om förbudet. Överåklagaren i Malmö anser för sin del alt föreskriften fåll en från sanklionssynpunkt mindre liilfredsslällande utformning. Enligt hans mening bör i stället fordras för giltigt förbud att förbudet dels anmälls lill upphovsmannaorganisation och dels angivits i del verk som förbudet skall gälla. I verkel bör dessulom finnas en anteckning om hos vilken organisalion förbudet har anmälts. Föreningen Svenska Tecknare anser principiella skäl lala för all förekommande förbud bör riktas lill den part som lall kopieringsräli.

Juridlska.fakulteisnämnden vid Lunds universitet finner bestämmelserna i 15 a § iredje slyckel URL oklara och vill därför förorda all dessa omarbetas i förtydligande syfle. Fakullelsnämnden anser också alt den föreslagna preskriptionstiden är alltför kort särskili för de utländska upphovsmännens del. Enligt fakullelsnämndens mening synes över huvud laget frågan om de ulländska upphovsmännens rättsställning vara förtjänt av en närmare granskning. Liknande synpunkter redovisas av arbetsmarknadsstyrelsen. SACO/SR och Läromedelsförfattarnas Förening. Stockholms tingsrätt anmärker i fråga om 15 a § iredje slyckel sisla punklen URL all den valda ordalydelsen inie klart anger bestämmelsens innebörd. Tingsrällen föreslår att laglexlen här ulformas på följande sätt: "I avtalet må föreskrivas med för upphovsmannen bindande verkan all krav på sådan ersällning endasl får riklas mol organisalionen."

Ulredningens förslag lill ulformning av ikraftträdande- och övergångsbestämmelser har inte föranlell någon erinran.

3 Förslaget om medling

De remissinslanser som lillstyrker den föreslagna avtalslicensregleringen eller lämnar denna ulan erinran ansluter sig i allmänhet också lill utredningens förslag lill lag om medling i vissa upphovsrätlslvister.

Flera remissinslanser lillstyrker förslagel under anförande att medlings-förfarandet utgör eu naluriigl och värdefulll komplemenl ull systemet med

9 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 132

Prop. 1979/80:132 130

avtalslicens. Bland de inslanser som uttalar sig i denna riklning märks skolöverslyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska Bokföriäggareföreningen, Föreningen Svenska Läromedelsproducenter, Folkbildningsförbundel och Handelshögskolan I Stockholm. Några remissinslanser, t. ex. KLYS, Sveriges författarförbund och Svenska Musikerförbundet, uttalar atl den föreslagna ordningen innebär en smidig anpassning lill den reglering som gäller på arbetsmarknaden i övrigt vid lösande av konflikter. Liknande synpunkier redovisas av Teatrarnas Riksförbund, som betonar betydelsen av elt ytteriigare studium av arbelsrältsliga lösningar inom upphovsrällens område. Enligt Sveriges Radio och Föreningen Svenska Tecknare finns del skäl all under del fonsalia utredningsarbetet överväga möjligheten au göra medlingsförfarandet tillämpligiävenpåandra typerav upphovsrällstvislerän de nu föreslagna.

Del framlagda förslagel möts av kriiik från en enda remissinstans, nämligen Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet. Då staten i många fall kommer all vara moipart till upphovsmannaorganisationerna anser fakullelsnämnden del vara en brisl i förslaget att regeringen tillagts viktiga uppgifter vid medlingsförfarandet. Enligt fakullelsnämnden bör därtill beaklas att redan avialslicensen, om denna införs i upphovsrältslagstiftningen, med all sannolikhet kommer atl underiätta förhandlingar om kollektiva avtal. Vidare framhålls all skolkopieringsavtalet har visat sig fungera på etl tillfredsställande sätl utan lillgång lill en bakomliggande medlingslag. Enligt fakullelsnämndens mening lorde formerna för lösande av upphovsrällsliga ivisler böra övervägas i ett bredare sammanhang. Fakullelsnämnden förordar därför alt den föreslagna regleringen nu inte kommer till slånd.

Den laglekniska ulformningen av förslaget har inle föranlell några synpunkier eller erinringar.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 a §

Lärare eller annan, som på grund av avtal Ingånget av organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området äger rätt att för sin undervisning genom reprografiskt förfarande framställa exemplar av verk, får för samma ändamål även framställa exemplar av utgivet verk av upphovsman, som icke företrädes av organisationen. Vad sålunda stadgats gäller dock ej om upphovsmannen hos organisationen meddelat förbud mot sådant mångfaldigande.

Framställning av exemplar enligt första stycket får endast avse verk av samma slag som omfattas av avtalet med organisationen. Åven i övrigt gälla de villkor ifråga om rätten till mångfaldigande som föreskrivas i avtalet. Framstälh exemplar får dock endast utnyttjas inom undervisningsverksamhet som avses i avtalet.

Vad I avtalet eller Inom organisationen har bestämts ifråga om ersättning för framställning av exemplar enligt avtalet skall även gälla för upphovs-

Prop. 1979/80:132 133

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1960:730) om räll till fotografisk bild atl i lagen skall införas en ny paragraf, 7a§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7a§

Vad i 15a§ lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk är siadgal skall äga motsvarande tillämpning ifråga om rätten till fotografisk bild.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1980.

Den nya lagen skall tillämpas även pä fotografisk bild som framställts före ikraftträdandet.

Prop. 1979/80:132 134

3 Förslag till

Lag om medling i vissa upphovsrättstvister

Härigenom föreskrivs följande.

l-§ Bestämmelserna i denna lag lillämpas när tvist uppstår om ingående av sådanl avtal om reprografiskt mångfaldigande av verk i undervisningsverksamhet, som avses i 15 a § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Bestämmelserna i lagen gäller även i fråga om tvist om ingående av sådant avtal om reprografiskt mångfaldigande, på vilket nämnda lagrum äger tillämpning lill följd av hänvisning i 49 § lagen om upphovsrätt lill litterära och konstnäriiga verk eller i 7a § lagen (1960:730) om räu lill folografisk bild.

2 § Leder förhandling om avtal som avses i 1 § ej lill resullal, kan part påkalla
medling.

Medling kan även påkallas av den som kan vara part i avtal som avses i 1 §, om av honom framställd begäran om förhandlingar i fråga om sådanl avtal avvisas.

Medling påkallas genom framslällning lill regeringen.

3 § Medling skall påkallas inom två veckor från del all förhandlingar av part förklarats strandade eller begäran om förhandlingar avvisals.

4 § Medling äger rum inför föriikningsman. Denne ulses av regeringen.

Försummar part, som kallats lill förhandling inför förlikningsman, atl inställa sig, kan föriikningsmannen på begäran av motpart anmäla förhållandet hos Stockholms tingsrätt. Denna kan förelägga parten vid vite alt fullgöra sin förhandlingsskyldighet och kan pä anmälan av föriikningsmannen utdöma vitel.

5 § Föreligger förslag till lösning från parterna, skall föriikningsförhandling
arna gmndas pä dessa förslag.

Uppnås ej enighet mellan parterna vid förhandling inför förlikningsmannen, kan han föreslå dem all låla tvisten avgöras av skiljemän. Han kan också medverka vid utseende av skiljemän.

6 § Förkastas slutligt medlingsförslag eller finner föriikningsmannen sig ej kunna framlägga medlingsförslag till följd av brislande medverkan från part, skall förhållandet, om parlerna ej är ense om att hänskjuta tvisten till avgörande av skiljemän, av förlikningsmannen genast anmälas lill regeringen.

7 § Har inom omräde som förut är reglerat genom avtal före avtalstidens slul framställts begäran om förhandlingar om nytt avtal skall, om ej annat överenskommes, gällande avtal anses tillämpligt även efter avtalstidens utgång, dock längst till de tidpunkter som anges i andra och iredje slyekena.

Prop, 1979/80:132 135

Om medling påkallas, skall avtalet lillämpas längst lill dess ivå veckor förflulit från del all slulligl medlingsförslag eller förslag enligt 5 § andra stycket förkastats eller föriikningsmannen enligt 6 § till regeringen anmält, att han till följd av brislande medverkan från part ej kunnal framlägga medlingsförslag.

Om medling ej påkallas, skall avialel lillämpas lill dess den i 3 ij angivna liden utgått.

8 § Den som är eller har varit förlikningsman fr ej obehörigen yppa eller utnyttja vad han har fött kännedom om under sin verksamhel.

9 § Har parterna skriftligen överenskommit att medling inte skall äga mm, skall bestämmelserna i denna lag ej lillämpas.

Denna lag träder i kraft den I januari 1980.

Prop. 1979/80:132 136

Uidrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammaniräde 1979-11-28

Närvarande: f d, regeringsrådet Martenius, justitiierådel Mannerfelt, regeringsrådet Hilding, justitiierådel Palm,

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 14juni 1979 har regeringen på hemställan av dåvarande statsrådet och chefen för justitiedepartemenlel Sven Romanus beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1, lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt lill litterära och konslnärliga verk,

2, lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild,

3, lag om medling i vissa upphovsrätlstvisler.

Förslagen har föredragits inför lagrådet av hovrättsrådet Christer Berg, Förslagen föranleder följande yltrande.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Allmänna synpunkter

Martenius, Mannerfeh och Hilding:

Den föreslagna lagstiftningen förutsätter all närmare villkor för rätlen till reprografiskt mångfaldigande inom undervisningsområdet kommer au fastställas genom avtal mellan företrädare för undervisningsväsendel och för vissa upphovsmannaorganisationer, Ändamålel med förslagel är att i princip göra dylika avtal bindande också för upphovsmän, som inte företräds av avtalsslulande organisalion. Sådana upphovsmän skall dock få rätt atl meddela förbud mot mångfaldigande. Om förbud ej meddelas, kan de begära individuell ersättning för mångfaldigandet. Fråga uppkommer härvid hur en lagstiftning med denna uppbyggnad förhåller sig till föreskrifterna i 8 kap, regeringsformen (RF).

Den föreslagna lagstiftningen rör ämne som avses i 8 kap. 2 § RF. Enligt detla stadgande meddelas föreskrifter om enskildas personliga ställning samt om deras personliga inbördes förhållanden genom lag (civilrältslig lagstiftning). Sådan normgivning flr-lill skillnad från vad som i vissa fall kan ske i fräga om normgivning som avses i 8 kap. 3 § - inle delegeras till regeringen. Så sker inte heller i del remitterade förslaget. Bestämmelserna i 8 kap, 2 § vilar emellerlid liksom kapitlet i dess helhel på grundtanken att normgivning skall utövas av ell offentligt organ. Frågan kan därför ställas om del är förenligt

Prop. 1979/80:132 137

med 8 kap, och dess grunder alt riksdagen - såsom nu föreslås ske - låter en lagreglering i viss utsträckning hämta sill maleriella innehåll från överenskommelser mellan enskilda avtalsparter.

1 konstitutionell praxis har hinder inte ansells föreligga för riksdagen all ge en norm den innebörden all hänvisning görs lill avtal eller annan rällskälla som inle är av offentligrältslig karaktär. Exempel härpå har förekommit både före och efter RF:s ikraftlrädande. Förarbelena till RF ger inle heller vid handen att man tänkt sig atl RF för civilrälislagsliftningens del skulle medföra någon saklig förändring i nu ifrågavarande avseende i jämförelse med vad som lidigare gälll beiräffande "allmän civillag".

Som exempel på atl en lagregel hell eller delvis hämtar silt materiella innehåll från annan rällskälla kan nämnas hänvisning lill "handelsbruk eller annan sedvänja", "god sed i hyresförhållanden" och liknande (betr. ytteriigare exempel, se Karlgren, Kutym och rättsregel s. 7 nol 1). Eu annat exempel - som är av särskilt intresse lör delta lagstiftningsärende - är 22 § andra slyckel URL som i viss mån utgjort förebild för den laglekniska lösning som nu föreslås. Ytteriigare exempel ålerfinns i den arbelsrältsliga lagsiiftningen. vari eljesi tvingande lagregler i vissa fall får vika för kollekiivavtalsbesläm-melser och arbelsgivare ges räll atl tillämpa sådana avtalsbestämmelser beiräffande oorganiserade arbetstagare; beträffande sådana lagbestämmelser från liden före RF:s ikraftträdande, se redovisning i SOU 1975:1 Demokrali på arbetsplatsen s. 746, och från tiden därefter, 10 kap. 3 § lagen (1976:600) om offenllig anslällning, 2 § semesterlagen (1977:480), 4 kap. 7 § arbelsmiljölagen (1977:1160) och 2 § lagen (1978:410) om räll till ledighel för vård av barn, m. m. Från ell annal lagstiflningsområde må nämnas 2 § andra slycket och 4 § första slyckel lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen.

Med hänsyn lill del anförda finner vi att den föreslagna regleringen i vad den hänvisar till avtal av berört slag inle kan anses oförenlig med föreskrifterna i 8 kap. 2 § RF eller dess grunder. Så kan ej heller anses vara fallel i förhållande lill stadgandena i 2 kap. 19 § och 20 § andra stycket 8 RF.

Principen om upphovsmannens generella ensamrätt när det gäller mångfaldigande av verk slogs uttryckligen fast i Bernkonvenlionen vid 1967 års konferens i Stockholm. Det angavs då i art. 9.1 alt upphovsman till litterära och konstnäriiga verk, som skyddas av konventionen, äger uteslutande räll alt låta mångfaldiga sina verk på vad sätt och i vilken form del vara må. Samlidigt förbehölls i arl. 9.2 unionsländernas lagsliflning att tillåta mångfaldigande av verk som sägs under 9.1 i vissa särskilda fall, förutsatt atl sädanl mångfaldigande inle gör intrång i del normala utnyttjandet av verkel och ej heller oskäligt inkräktar pä upphovsmannens legitima intressen.

Sedan angivna konveniionsbesiämmelser jämle övriga reviderade materiella beslämmelser konfirmerats i Paris år 1971, godkändes de för Sveriges del år 1973. Del konstaterades därvid, all art. 9.2 uppställer relativt snäva gränser för unionsländernas möjligheter alt inskränka ensamrätten. De inskränkningar som då gällde enligt den svenska lagsiiftningen befanns

Prop. 1979/80:132 138

emellerlid med etl undanlag - dåvarande första slycket i 19 § URL - ej slå i strid med den nya konvenlionstexlen (prop. 1973:15 s. 83 fO- Inskränkningarna avser framför alll silualioner, där ell krav på upphovsmannens samtycke framstår som etl alllför stort hinder för forskning och undervisning och för det kulturella ulbudel. Med del ökande behovel av lillgång till verken och den alllmer avancerade och lättillgängliga tekniken för kopiering har del emellerlid blivit omöjligt all hindra ell utnyttjande utöver vad lagsiiftningen medger.

Det framgår av rapporterna från Siockholmskonferensen, au undantagsregeln i art. 9.2 tillkommit inte minsl mol bakgrund av den tekniska ulvecklingen på foiokopieringens omräde. För en bredare inlernalionell lösning haremellertid liden ännu inte funnits mogen och nationella lösningar har förutsatts. (Se bil. I lill lagrådsremissen avsnitten 3.1.3.2 och 3.1.3.4.) På undervisningsväsendets område har man i Sverige genom det s. k. skolkopieringsavtalet föregått med en lösning som på den sektor avtalet rör lillgodoser del allmänna inlressel av tillgång till verken samiidigi som upphovsmännen erhåller kompensalion genom ett kolleklivi ersättningssystem . Del har allmänt vitsordats, au meloden fungerar väl. Den kan emellerlid inle lösa problemen generelll, eflersom den dels förutsätter alt avtal träffas, dels inte innefattar verk av upphovsmän som står ulanför de avtalsslulande organisalionerna. Del är i sistnämnda hänseende och främsl med lanke på användandet av utländsk litteratur inom högskoleområdel som det nu befunnits önskvärt all gå ett steg vidare.

Inget av medlemsländerna inom Bernunionen har ännu såvitt känt infört en lagstiftning av den karaklär del remitterade förslagel innehåller. Eftersom den sålunda utgör en nybildning på upphovsrättslagsliftningens omräde, bör särskild uppmärksamhel ägnas åt lagförslagets förenlighet med Bernkonventionen. Förulom ovan återgivna beslämmelser i arl. 9,1 och 9,2 är därvid att beakta den i art, 5,1 fastslagna principen oms. k. nationell behandling. Enligt denna princip skall upphovsman i ell land, som lillhör Bernunionen, i annal medlemsland åtnjuta samma rättigheter som del senare landels egna medborgare. Principen om nationell likabehandling är fastslagen också i Väridskonvenlionen.

Såsom tidigare anföris är den föreslagna lagsiiftningen uppbyggd sä, att avtal om rätt lill mångfaldigande, som sluts av upphovsmannaorganisation som företräder etl fiertal upphovsmän inom silt område, blir bindande även för upphovsman som inte är medlem av organisationen. Sådan utanförstående upphovsman skall dock enligt förslaget äga räll all meddela förbud mol mångfaldigande enligt avlalet. Förbudsmöjligheten lorde emellertid inle i och för sig innebära att den i art. 9.1 i Bernkonvenlionen stadgade ensamrätten lill följd därav kan anses kvarstå orubbad, även om den ger den enskilde upphovsmannen möjlighel alt när han så finner befogat hävda sin ensamrätt. Del bör erinras om alt kopiering av verk av upphovsman, som står ulanför de avtalsslulande organisalionerna, kan komma alt pågå längre eller

Prop. 1979/80:132 139

kortare lid ulan all upphovsmannen får möjlighel alt ta ställning lill frågan om meddelande av förbud. 1 synnerhet gäller della ulländska upphovsmän och alldeles särskilt upphovsmän i länder med ell svagl ulvecklal organisationsväsen på upphovsrällens område. Lagstiftningen på förevarande område får därför, såviu gäller verk av ulanför de avtalsslulande organisalionerna slående upphovsmän, inle öppna möjlighel lill kopiering utom ramen för vad som är lilläiei enligt arl. 9.2 i Bernkonvenlionen. Oavsell förbudsmöjligheten måste alltså tillskapas garantier för all villkoren för undantag enligt arl. 9.2 kommeralt uppfyllas. I sammanhanget kan anmärkas, alt den beslämmelse i 22 § andra slyckel URL, som i viss mån utgjort mönsier för utredningens förslag lill ny 15a§, rör ell omräde där Bernkonvenlionen tillerkänner medlemsländerna räll atl göra undantag från ensamrätten utan sädana begränsningar som anges i art. 9.2.

Såvitt först gäller kravet i art. 9.2 att intrång inte får ske i det normala utnyttjandet av verkel öppnar den föreslagna bestämmelsen i 15 a § visserligen inte möjlighet till kopiering i vidare omfallning än vad som behövs för den enskilde lärarens undervisning. Denna begränsning hindrar emellerlid inte att ell verk kopieras i sådan ulslräckning att det blir onödigt all inköpa annars erforderiigl antal exemplar av verkel. Del nuvarande skolkopieringsavtalet innehåller bestämmelser, som väsentligl begränsar omfånget av kopieringsrällen i fråga om verk som finns lillgängliga pä marknaden. Del är emellerlid inte givet att framlida avtal kommer alt innehålla liknande bestämmelser. Del är därför enligt vår uppfallning nödvändigl atl elt stadgande införs i lagtexten till skydd för icke avtalsslulande part i nu angivet hänseende. Elt sådant stadgande bör innehålla föreskrift varav framgår att kopieringen ej får leda till inträng i det normala ulnyltjandel av verkei.

Om genom en beslämmelse, som nyss angivits, den försia förutsättningen för medgivande av undantag från huvudregeln om upphovsmannens ensamrätt kan anses uppfylld, återstår atl bedöma huruvida de i förslagel intagna bestämmelserna om räll lill ersällning är sädana, all den andra förutsättningen i arl. 9.2 är uppfylld, nämligen atl utnyttjandet inle fär oskäligt inkräkta på upphovsmannens legitima iniressen. Enligt förslagel skall i försia hand de ersättningsregler gälla, som bestämls i avlalet eller av vederbörande upphovsmannaorganisation. De ersättningar som utgår enligt gällande skolkopieringsavial är av kollekliv nalur. Den ulanförstående upphovsmannen tillerkänns enligt förslagel rält all i stället erhålla individuell ersättning, dock endast om begäran härom framställs inom etl år efter Ulgången av del år mångfaldigandel ägt rum samt under den yueriigare förulsällningen all upphovsmannen visar alt hans verk mångfaldigats med stöd av paragrafen.

Enligt ulredningen torde i praktiken ersättning till utländska upphovsmän inle komma i fråga, förrän samarbete kommii till stånd mellan de svenska organisalionerna och motsvarande organisationer i utlandet. Förberedelser till elt sådanl samarbete pågår enligt ulredningen. Det kan med anledning

Prop. 1979/80:132 140

härav anmärkas all enligt vad som framkom bl. a. vid den s. k. Washingtonkonferensen i juni 1975 organisalionsgraden i många länder lorde vara myckel låg, i synnerhet bland förfallare på del velenskapliga områdel.

1 praktiken lorde den enskilde utländske upphovsmannen ha ringa fördel av sådana kollektiva förmåner som blivande avtal kan komma alt ge de svenska organisationerna och likaså små möjligheter all utnyttja evenluella svenska stipendier. När del gäller rälien lill individuell ersällning bör därför tillses all möjligheterna all få sådan ersättning inte försvåras av särskilda procedurregler och även all ersättningens storlek blir sädan att den kan anses rimlig.

Den i lagrådsremissen föreslagna preskriptionstiden om ett ärar påfallande korl. Härtill kommer all utgångspunkten för preskriptionstidens beräkning är knuten lill lidpunklen för mångfaldigandet, som i mänga fall - i synnerhet för utländska upphovsmän - lorde vara svår atl fastställa. Vi föreslår därför att någon särskild preskriptionstid inte anges i lagen. Vid vär bedömning har vi beaktat att de lagrum i URL, som f n. tillerkänner upphovsmannen rätl lill ersäitning vid inskränkning i upphovsrätten (14 och 16 §§ saml 22 § andra slycket), inle innehåller någon bestämmelse om preskriptionstid. Skulle det emellerlid anses påkallat all viss preskripiionstid anges, bör den i vart fall ej bestämmas till kortare tid än tre år.

En utanförstående upphovsmans möjlighet att göra gällande anspråk på individuell ersättning försvagas ytteriigare av att han enligt den föreslagna regleringen har atl visa alt hans verk har mångfaldigats. Även denna beslämmelse kommer au i stor utsträckning drabba ulländska upphovsmän. Del är givetvis svårt all finna en hell liilfredsslällande lösning på del bevisbördeproblem som här aktualiseras. Klart är all blott och bart etl påstående av en utanförestående upphovsman alt hans verk mångfaldigats inle kan ge rätl till ersällning. Gör han emellertid sannolikt att sådanl mångfaldigande förekommit, är det å andra sidan rimligt atl det bör ankomma på de svenska avtalsparterna atl i görlig män bilräda med ulredning om i vilken ulslräckning hans verk mångfaldigats. Bevisskyldighel bör i princip ankomma på den som har de största praktiska möjligheterna att anskaffa bevisning. Redan i samband med de förutsatta slickprovsundersök-ningarna angående mångfaldigandels omfattning bör eftersträvas att man söker kartlägga i vad män utanförståendes verk mångfaldigas (jft departementschefens Ullalande i avsnitt 2.4 sjunde slycket); främst gäller detta sådana upphovsmän som förklarat sig vilja stå utanför ett kolleklivi ersättningssystem, I vad gäller högskoleområdet - som är av särskild betydelse för de utländska upphovsmännens del - bör del vidare vara betydligt lättare all få fram uppgifier om ev, kopiering än inom det allmänna skolområdet. Del prakliska anordnandet av utredningsförfarandei synes dock ej kunna lösas genom lagsliftning, ulan del får ankomma på parlerna all genom avtalsbestämmelser närmare reglera detaljerna. Mol bakgrund av det anförda föreslås atl bevisfrågan lämnas öppen i

Prop. 1979/80:132 141

lagtexten. Där bör alltså ej anges mera än all ulan förstående upphovsman, om han begär del, har räll au erhålla individuell ersällning. Det kan erinras om att gällande lagregler i fråga om tvångs- respeklive avialslicens (14 och 16 §§ saml 22 § andra slyckel) inte går längre i delta hänseende än all de fastslår all rätt lill ersällning föreligger. Del kan tilläggas atl man på delta säll kommer ifrån elt i och för sig mindre tillfredsställande moment i det remitterade förslagel, nämligen att rätten till individuell ersättning endasl kan göras gällande i efterhand, dvs. sedan mångfaldigandel skell. Det torde framslå som en vinning om en utanförstående upphovsman får möjlighel att i förväg förklara atl han önskar individuell ersättning. Möjligheterna all anskaffa bevisning blir i sådant fall avsevärt större.

1 fråga om ersättningens storlek sägs i lagrådsremissen au man lorde kunna räkna med att parlerna kommer överens om alt i iveksamma fall grunda ersättningen på en skälighetsbedömning. Av vad som anförs i anslulning lill della ullalande synes framgå att skälighetsbedömningen närmast avser underlaget för kravel, dvs. i vilken omfattning kopiering av verkel skell. I utredningsförslaget sägs i denna del att den utanförstående upphovsmannen alltid kan kräva ersättning som-enligt den föreslagna lagtexten-"hänför sig till mångfaldigandet". Härmed avses, fortsätter ulredningen, ersällning som beräknas med hänsyn lill omfattningen av den kopiering som skelt och enligt de normer som med hänsyn lill omständigheterna får anses skäliga.

Det torde få godtagas alt det i vissa fall kan bli nödvändigl all göra en skälighetsuppskattning av anlalel kopierade sidor av ell visst verk, om upphovsmannen begär individuell ersättning.

I det nu gällande skolkopieringsavtalet har lill grund för den lotala ersättningen lagls ell beräknai antal kopiesidor. Detla innebär en viss ersättning per kopiesida. De kopierade verken är emellertid av skiftande karaklär och en genomsnittssiffra kan inle ulan vidare läggas lill grund för beräkningen av en begärd individuell ersäitning. Frågan om skäligheien av sådan ersäitning ankommer pä allmän domstol.

Palm:

Del remitterade förslaget skall tillgodose, förulom avnämarintresset all utan upphovsmännens samtycke kunna kopiera text och bilder ur deras verk, också elt upphovsmannaintresse. Den allt lätlillgängligare tekniken för fotokopiering och annan reprografisk framställning har gjort det svårt eller omöjligt för upphovsmännen att hävda sin räll au beslämma om mångfaldigandel och sin rätt till ersäuning. Problemet har hillills inte kunnal lösas internationellt eller på det nordiska planel och det är naturligt att, trots en långvarig tradition med stark internalionell förankring på upphovsrättens område, en svensk särlösning nu eftersträvas.

Den lösning som valts har begränsals lill undervisningssektorn, där

Prop. 1979/80:132 142

kopieringsbehovet funnits särskilt angelägel, framför alll när del gäller all inom högskoleområdel kunna framslälla studiematerial ur den utländska litteraturen. Förslagel har begränsats lill sina verkningar också på del sätlel all kopieringsräli öppnas för varje avnämare och varie typ av verk endasl i den mån avtal iräffas mellan avnämaren och en organisalion på upphovsmannasidan. Alternativet all till förmån för undervisningsväsendel göra en generell inskränkning i upphovsrällen genom beslämmelser om fri kopieringsräli har befunnits inle vara förenligt med Bernkonvenlionen och har avvisals redan på den grunden. Också den mer generella lösning som bygger på s. k. tvängslicens, dvs. en lagfäst räll alt kopiera mol ersättning, har avvisals. Den lyp av avtal som den föreslagna nya 15 a § URL bygger på skall enligt rörfatiningstexien som avtalspart på upphovsmannasidan ha en organisation som företräder "ell flertal upphovsmän på områdel". Därmed avses den mesl represenlaliva organisalionen på del område del är fråga om. Motsidan avses bli eu rättssubjekt som förelräder någon form av etablerad undervisningsverksamhet. Som avnämarpart lorde uppenbariigen förelrädesvis komma i fråga nägon representant för del allmänna skol- eller högskoleväsendel men också förelrädare för privata undervisningsanstalter, enskilda bildningsförbund eller t. ex. förelag som anordnar inlernutbildning för sina anslällda skall kunna slå som motpart.

Lärare eller annan, som enligt elt sådant avtal har rätl all reprografiskt mångfaldiga och använda verk för sin undervisning, får genom den föreslagna 15 a § URL motsvarande rätl mol upphovsman som inle företräds av den avtalsslutande organisalionen. Vad avtalsparterna beslular i fräga om kopieringsrällens omfattning och om ersättning blir med andra ord bindande också för alla utanförstående upphovsmän, ulländska som svenska, förutsatt all deras verk är av samma slag som dem avtalet omfattar. Innebörden av avtalet blir för sådana upphovsmän, all de genlemol den angivna motparten i avtalet förlorar en eljesi lagfäst ensamrätt atl beslämma om mångfaldigandel. Såvitt gäller ersättning kan de inte längre åberopa allmänl gällande ersäit-ningsgrunder ulan får godla vad avtalet anger, även om där föreskrivs någon form av kollektiv ersäuning som inte kommer dem lill del och även om -vilkel lorde vara etl leoretiskl fall - avtalet inte stipulerar någon ersättning alls. Interna organisaiionsbeslut om ersättningen blir enligt den föreslagna paragrafen också bindande för de utanförstående upphovsmän som träffas av avtalel.

Genom att hos avtalsslulande organisalion anmäla förbud mot mångfaldigande enligt ingånget avtal kan den icke-organiserade upphovsmannen hindra atl del lillämpas på honom. Paragrafen öppnar också en möjlighel för en sådan upphovsman, om han acceplerar den upplåtna kopieringsrätten, alt under särskilda förutsättningar och på visst säll begära individuell ersällning för kopiering som sker med stöd av avtalet.

Lagstiftningsärendet rör ell ämne som omfattas av föreskrifterna i 8 kap. 2 § regeringsformen (RF). Enligt denna bestämmelse skall föreskrifier om

Prop. 1979/80:132 143

enskildas personliga ställning saml om deras personliga och ekonomiska förhållanden inbördes meddelas genom lag, dvs. genom beslämmelser som riksdagen ensam är behörig au besluta (1 kap. 4 § RF). I motsats till vad som gäller i fråga om sådana föreskrifter inom den offentliga rälien som enligt 8 kap. 3 § RF också skall meddelas i lagform finns - frånsell de speciella särreglerna i 8 kap. 8 §och 13 kap. 6 § RF-på del område 8 kap. 2 § RF läcker inle några undanlagsregler i grundlagen som ger riksdagen möjlighel all överiåla sin normgivningsmakl lill regeringen eller annal offentligt organ.

Förhållandel all del i RF, frånsett de två nämnda undantagen, inle ges någon möjlighel lill delegaiion närdet gäller sådan normgivning som det nu är fråga om innebär ell för riksdagen bindande delegeringsförbud. Delegaiion av normgivningsmakl - och här innefattas självfallel också delegaiion till andra än offenlliga organ - kan inte ske utan slöd i grundlag. (Se prop. 1973:90 s. 209, jfr bl. a. s. 205 och 456; jfr också Holmberg-Sljernquisl: Vår nya författning, 3 uppl., s. 143, och Strömberg: Några reflexioner om normgivningsmakten i nya regeringsformen, uppsats i Förvallningsrällslig tidskrift 1976, s. 70-71 och 75.)

Det angivna delegeringsförbudet skulle uppenbarligen förlora sin mening, om det vore konstitutionellt möjligt för riksdagen att ät ett annat organ anförtro att genom s. k. normutfyllnad ge närmare innehåll ät en av riksdagen stiftad lag på områdel. Påbudet om lagform beiräffande del ämne som anges i 8 kap. 2 § RF måsle omfalla alla föreskrifier inlill gränsen för del restriktivt bestämda omräde, där enligt 8 kap. 13 § RF regeringen eller myndighel som regeringen besiämmer har rätt att meddela föreskrifter om verkslällighel. (Jfr prop. 1973:90 s. 211 och Strömberg a a s. 57 ff)

För att bedöma om del remitterade lagförslagel mot denna bakgrund är förenligt med RF måsle ställning tas lill, om den reglering som avses ske genom avtalen och de interna organisalionsbeslulen ulgör sådana normer som innefattas i RF:s normgivningsbegrepp. För min del kan jag inle finna att den frågan kan ge anledning lill tvekan. Jag syflar därvid givelvis inte på avtalens eller beslutens innebörd för den givna krets av personer eller institutioner som avtalsparterna företräder. I övrigt fär däremoi, om förslagel genomförs, såväl avtalen som beslulen karaklären av ensidigt meddelade diktat gentemoi en i allmänna lermer beskriven men i övrigl obestämd krets av utanförstående upphovsmän. Kriterierna för en norm i RF:s mening är därmed uppfyllda. (Jfr prop. 1973:90 s. 204, Strömberg aa s. 52 ff) Den angivna förbudsmöjligheten och möjlighelen all begära individuell ersällning kan enligt min bedömning inte inverka pä frågan om avtalens och organisalionsbeslulens normgivande karaklär.

Den uppfallning jag med hänsyn lill det anförda måste komma fram lill, nämligen att det remitterade lagförslagel slrider mot RF, kan synas innebära atl också viss redan genomförd lagsliftning är oförenlig med nu gällande grundlag. Lagrådets övriga ledamöter har i sitt yttrande i grundlagsfrågan hänvisat till eu anlal lagstiftningsärenden, där riksdagen kan sägas ha såväl

Prop. 1979/80:132 144

före som efter ikraftlrädandel av RF överlämnat lill enskilda avtalsparter alt meddela för iredje man bindande beslämmelser på del område som avses i 8 kap. 2 § RF. Ulan au ta konkret ställning i frågan - som synbarligen inle har berörls vare sig i de enskilda lagstiftningsärendena eller i arbelel på den nya grundlagen - vill jag ange några synpunkier på den.

Till en början vill jag därvid erinra om, atl också den fram lill år 1975 gällande 1809 års regeringsform allmänl ansågs innebära, all befogenheien alt stifta "allmän civillag" - som då var förbehållen regeringen och riksdagen sanirällt-inte kunde delegeras. Principen var emellerlid inte fastslagen på ell så kategoriskt säll som i nu gällande RF och del kan också konstateras, alt just delegalionsproblemei varken i praxis eller i litteraturen tilldragit sig nämnvärd uppmärksamhel jämfört med del inlresse som visats frågan om hur gränserna för områdel allmän civillag bör beslämmas. (Jfr Strömberg a a s. 1 och Herlitz: Lagstiftningsmakten i en ny regeringsform, uppsats i Svensk Jurisuidning 1966, bl. a. s. 80 f) En äldre förfallning eller föreskrift som inte har tillkommit i den ordning som anges i nya RF behåller emellerlid som känt sin giltighet på grund av punkt 6 i övergångsbestämmelserna till RF.

Vad därefter först angår arbetsrätten är del en etablerad princip inom den centrala lagsiiftningen all överenskommelser mellan arbelsmarknadens huvudorganisationer kan i vissa avseenden tillämpas av den enskilde arbelsgivaren också beiräffande icke organiserade anställda. När del gäller den konslilutionella aspekten bör härvid beaklas, alt lagstiftningen allmänl lorde bygga på en sedan läng lid vederlagen grundsats om enhelliga arbelsvillkor på en arbelsplals och på all det anses vara i praxis fastslaget (se NJA 1948:1) alt villkoren i ell kollektivavtal ingår som ell led i en utomstående arbetstagares anställningsavtal, om inte annal särskilt avtalats mellan arbetsgivaren och arbelslagaren. (Se t. ex. prop. 1973:129 med förslag till lag om anställningsskydd m. m., s. 192.)

Genom 4 § första slyckel lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen och genom skilda beslämmelser i hyresförhandlingslagen (1978:304) har i vissa avseenden överlämnats till enskilda organisaiioner all genom kollekliva förhandlingar fastställa hyresvillkor för bostadslägenheter. Förden enskilde hyresgästen har emellerlid avtalsuppgörelserna inle tillerkänts någon omedelbarl bindande verkan med mindre hyresgästens hyresavtal innehåller s. k. förhandlings- eller kollektivklausul. Överenskommelserna synes därför inte böra anses normgivande i sådan bemärkelse atl bestämmelserna kan ifrågasättas från konsliiuiionell synpunki. Diskutabel i det hänseendel är däremot med min uppfattning den under viss, numera förfiuten tid gällande föreskriften i 2 § andra stycket avvecklingslagen, varav följer atl del i övrigt lagfästa sysiemel med övergångshyra kunnat med lokal begränsning sällas ur krafl genom överenskommelse mellan hyresmarknadens cenirala organisaiioner.

1 del föreliggande lagstiftningsärendet - liksom f ö. i den regel i 22 § andra stycket URL som i viss mån tjänat som mönsier för lagförslaget - slår de

Prop. 1979/80:132 145

upphovsmän som intar ställning av tredje man inle i någon avtalsrelation lill någondera av de tänkta avtalsparterna eller till någon som avtalsparterna kan antas företräda. En konstruktion eller etl synsält som innebär att avialsin-nehållel skall anses bli en del också av avtal med de ulanförstående är därmed utesluten.

Jag avslyrker med del anförda del remitterade förslaget, eftersom det innebär, atl riksdagen i strid mot RF överiåter normgivningsmakl till enskilda rättssubjekt.

För det fall angivna synpunkter i den konstitutionella frågan inle beaktas får jag anföra följande.

Jag inslämmer med vad lagrådels övriga ledamöier i avsnillet med allmänna synpunkier anfört om bl. a. förslagets förenlighet med Bernkonventionen. Jag kan också i väsentliga delar instämma i detaljanmärkningarna till de olika lagförslagen men måsie därutöver också frän mer principiella rätispolitiska ulgångspunkler anföra vissa belänkligheter mol lagförslaget som helhet.

Även om de synpunkter lillgodoses som övriga ledamöier av lagrådet framfört, innebär förslaget enligt min uppfattning inle en frän rättssäkerhetssynpunkt lycklig lösning. Väsentligt i detta avseende är om det kan förväntas, all de avtalsparter det kan bli fräga om träffar överenskommelser med ett också från de utanförståendes synpunkt tillfredsställande innehall. Det ligger inle inbyggt i systemet atl de utanförståendes intressen automatiskt tas tillvara genom atl den organisation som förhandlar driver sina medlemmars krav. Villkoren för den kopieringsrätt som upplåts blir naluriigen beroende av ersällningen och det förutsätts inte någon skyldighet för avtalsparterna att tillgodose de ulanförståendes intressen i del avseendet. Den kvalifikation av avtalsparten på upphovsmannasidan som kan göras i författningstexten, dvs, att organisationen skall representera elt flertal svenska upphovsmän pä områdel, är därför med tanke pä avtalens rättsliga verkan alltför oprecis. Jag ifrågasätter inte, atl det allt övervägande antalet av de organisaiioner som kan bli akluella i sammanhanget besitter den kunskap och ansvarskänsla som behövs. På det disparata fält det är fråga om kan det ändå inle uteslutas, att det kan uppstå för uppgiften mindre väl ägnade sammanslutningar. En jämförelse med de lidigare berörda rättsområden där en liknande konstruktion införts visar att det där rör sig om avtalsparter som pä ett annat sätt intar en central och etablerad ställning. Såvitt gäller motparten synes om förslaget skall fä avsedd verkan inte heller kunna ställas upp något annal bindande krav än att det skall vara fråga om ett rättssubjekt som bedriver undervisningsverksamhet i organiserade former. Bestämningen ger uppenbariigen - i motsats till den regel i 22 § andra stycket i URL som enligt vad förut angetts varit förebild för lagförslaget - uirymme för ett relativt fritt val av avtalspart också pä motsidan. Som också anförts tidigare kan även privata subjekt med någon form av intern kurs- eller sludiecirkelverksamhel komma ifråga.

De angivna betänkligheterna frän rättssäkerhetssynpunkt kan åtminstone

10 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 132

Prop. 1979/80:132 146

vad gäller de utländska upphovsmännen knappasl anses kompenserade genom möjligheterna atl meddela förbud eller begära individuell ersällning. Även om successivt genom inlernalionella organ och nationella organisationer informalion om den svenska lagstiftningen kommer atl spridas, synes del mig inte realistiskl all räkna med, all ens flerlalel berörda ulländska författare och motsvarande kommer alt inom överskådlig lid få sådan kunskap om innebörden och om sina handlingsmöjligheter all dessa möjligheter skall kunna bli en realitet. Det ligger vidare, såvitt gäller möjlighelen lill individuell ersäuning, eu motsatsförhållande i att förslaget, samiidigi som rätten lill sådan ersättning lagfästes, förulsäller au mångfaldigandet inte skall på något sätt noleras eller eljesi föranleda något inilialiv från avnämarens sida. Inte ens en stickprovskontroll är i något avseende säkrad. Au under dessa förhållanden visa eller göra troligt i vilken omfattning mångfaldigande skell måsle för den enskilde upphovsmannen, inte minsl om han är ulrikes boende, i allmänhet vara ogörligt. Också för avnämaren-eller organisationen om den åiagii sig uppgiflen au ulge individuell ersällning - måsie en utredning i efterhand erbjuda svårigheler och ofta te sig orimligt arbetskrävande. Den skälighetsuppskattning som förulsälls i remissen är inte inbyggd i lagförslagel och lorde också kräva någon form av faktiskt underlag,

1 de rättssäkerhetsfrågor jag har berört kan frän de synpunkter lagrådel har atl företräda inte inverka, alt förslaget kan leda lill bälire förhållanden om man jämför med del inledningsvis antydda lägel, alt kopiering utan lagstöd sker på sådanl sätt alt upphovsmännen inte alls kan hävda sina iniressen,

11 §

Martenius, Mannerfelt och Hilding:

Tillämpningsområdena för den föreslagna 15 a § och 11 § URL kommer i viss utsträckning att sammanfalla. Mångfaldigande för undervisningsändamål som avses i 15 a § kan sålunda avse enstaka exemplar förenskik bruk och alltså i princip vara fritt enligt 11 §, Förhållandet atl tvä paragrafer på detta sätl kan vara lillämpliga samtidigt medför inle några olägenheler i den mån avtalen om mångfaldigande följer skolkopieringsavialeis modell. Som framgår av dettas 5 § och 12 § andra stycket är avsell att rälien till sådant frill mångfaldigande som följer av 11 § URL inte skall tas i anspråk och all, i den mån så ändå skulle ske, ersällning likväl skall ulgå enligt särskild avtalsbestämmelse. Så länge avtalets ersättningsregler äger tillämplighet, uppkommer alltså icke fråga om att ett mångfaldigande som förekommil ej skulle vara ersätlningsgrundande därför alt det fallit under 11 § URL, Emellertid bör påpekas, att enligt 15 a § iredje slycket andra meningen URL en utanförstående upphovsman kan komma all kräva individuell ersällning ulan att sådan är förulsalt i avtalel, Fräga uppkommer om han därmed ställt sig utanför avtalets ersäliningsreglering i sådan grad alt han inte samtidigt kan vara berättigad alt åberopa avtalets regler om all ersällning skall utgå även för det

Prop. 1979/80:132 147

fall alt mångfaldigandel skell inom ramen för 11 § URL. I så fall riskerar han all organisalionen bemöter hans anspråk på individuell ersättning med invändningen atl förekommet mångfaldigande av hans verk fallit under 11 § URL. Lagrådel vill därför förorda atl lill 11 § fogas ell nytt iredje siycke av följande lydelse:

"Försia slyckel äger ej lillämpning när mångfaldigande kan ske med slöd av 15 a §."

Av del föreslagna tilläggets avfattning följer, atl 11 § även i fräga om undervisningsväsendet behåller sitt nuvarande tillämpningsområde dels när del råder avtalslöst lillstånd på område som åsyftas i 15a§, dels när ulanförstående upphovsman meddelat förbud mot mångfaldigande som avses i 15 a §.

15 a §

Martenius, Mannerfelt och Hilding:

Alt avtal som avses i förslagel skall iräffas skriftligen lorde vara förutsatt. Detta bör uttryckligen anges.

Med hänsyn till den verkan avtalet avses få för tredje man har i lagrådsremissen förutsatts, att på organisationssidan såväl som på avnämarsidan vissa kvalifikationer hos avtalsparterna måste krävas. Detta har i författningstexten inle kommii till ullryck på annat sätt än atl beträffande avtalsslulande organisalion angetts alt den skall omfatta etl fiertal upphovsmän på området, dvs. vara den representativa organisationen på ett visst område. Vem som skall vara pari på motsidan har inte angetts i paragrafen.

I det remitterade förslagets specialmotivering (tredje stycket sista meningen) uttalas all endasl den kan godtas som motpart, som verkligen kan antas vara i stånd all uppfylla de förpliktelser som ell avtal av nu ifrågavarande slag för med sig. Vi har inte någol alt erinra mot detta yttrande i den mån det är atl uppfatta som en rekommendalion till upphovsmannasidan atl noga pröva huruvida en presumtiv avtalskontrahent har sädan organisatorisk stadga, sådana resurser elc. alt den framstår som en godlagbar part i etl avtalsförhållande. Det möter däremoi betänkligheter att låta ett sä allmänt hållet villkor som förmåga alt uppfylla de förpliktelser ett avtal för med sig betraktas som ett kriterium för den formella partsbehörigheten. Prövningsfrågan - som kan bli aktuell när medling begärs enligt 2 § den föreslagna medlingslagen (jfr nedan) eller när domstol i anledning av tvist har atl avgöra om ett avtal har verkan enligt 15a § - skulle ju närmast gälla huruvida vederbörande rättssubjekt är lämpligl säsom part i avtalsförhållande av förevarande slag, dvs. väsentligen vara av diskretionär karaktär. Motpartens kompetens i angivna hänseende bör emellerlid inte kunna inverka vid prövningen. Däremoi bör motpartens behörighet kunna prövas i den meningen att det skall vara fråga om ett rättssubjekt som svarar för undervisningsverksamhet i

Prop. 1979/80:132 148

organiserade former. En sådan prövning lorde inle kunna ske utan underlag i lagtext. I denna bör lämpligen som motpart anges "staten, kommun, landstingskommun eller den som eljest bedriver undervisningsverksamhet i organiserade former".

Vad angår innebörden av orden undervisning och undervisningsverksam-hel kan hänvisas lill att samma ord ålerfinns i fiera paragrafer i URL, däribland 16 och 17§§. Vid tillkomsten av paragraferna uttalade första lagutskollel (se NJA II 1961 s. 153 Oail ullryckel undervisningsverksamhet omfallar även sludiecirkelverksamhel och liknande. Vi ulgår från all orden kommer att ges samma innebörd i det nu föreslagna lagrummet. Del kan påpekas att 20 § URL, som likaledes innehåller ordet undervisning, jämsides därmed använder ordet folkbildningsverksamhet. Förarbetena till sistnämnda lagrum ger emellerlid inte slöd för antagande atl ordel undervisning där skulle ha en mer inskränkt belydelse.

I detta sammanhang bör understrykas, att begreppet undervisning i 15 a § försia slycket sätter gränsen för det omräde, inom vilket kopiering av utanförstående upphovsmans verk blir tillätet. Uttrycket i det föreslagna andra stycket "som avses i avtalel" ger därför ej möjlighet lill en uividgning av begreppel "undervisningsverksamhet" genom en vidare beslämning av begreppet undervisning i avtalel.

Förbud som utanförstående upphovsman vill meddela mot mångfaldigande bör med laga verkan kunna tillställas vilken som helst av de avtalsslutande parterna. Första stycket andra meningen föreslås ändrad i enlighet härmed. Det fär förutsättas att den som mottager sådant meddelande ulan dröjsmål underrättar övriga berörda avtalsparter om förbudet,

r avsnittet med allmänna synpunkter anför vi att paragrafen bör innehålla föreskrift, varav framgår att kopieringen ej får leda till intrång i upphovsmannens normala utnyttjande av verket. Del kan i regel ej påräknas att den enskilde läraren på egen hand skall kunna skaffa sig en sådan överblick att han kan bedöma om intrång av nyss angiven art kan följa av att han -eventuellt jämte andra lärare - använder vissa verk för kopiering.

Med hänsyn till det anförda bör föreskrivas - förutom all mångfaldigande ej fär göras så alt det medför intrång i det normala utnyttjandet - atl det åligger den avtalspart som företräder undervisningssidan au genom upplysningar och anvisningar verka för det angivna ändamålet. Del är emellertid inte anledning att begränsa avnämarsidans uppgift lill att verka enbart i det nu särskilt berörda avseendet. Upplysningar och anvisningar kan vara behövliga även i övriga frägor som behandlas i andra stycket. Föreskrifterna bör utformas i enlighet med det anförda.

Enligt förslagel skall de ulanförstående upphovsmännens rättsställning kunna bli beroende inte endasl av avtal utan även av vad som inom vederbörande upphovsmannaorganisation har beslämts i della hänseende. Sålunda blir ett organisaiionsbeslut som innebär att influlna ersättningsbelopp skall användas exempelvis föran främja något för organisalionen inlernl

Prop. 1979/80:132 149

ändamål bindande för de utanförstående. Departementschefen instämmer i utredningens förslag alt utanförstående upphovsmän som huvudregel får godla all ersällning avsätts för kollektiva ändamål. I anslulning härtill anför han all, när en organisalion på grundval av ersättningsmedel har inrättat en stipendiefond, utanförstående upphovsmän som regel bör vara berälligade lill stipendier på samma gmnder som medlemmarna. Del tillägges all självfallel inle alla ulländska upphovsmän blir berälligade lill stipendier uren sådan stipendiefond på samma grunder som svenska medlemmar. Man bör sålunda enligt departementschefen i sammanhanget kunna bortse bl. a. från utländska upphovsmän, som har ulgetl verk vilka det inte finns anledning anta all de används i beaktansvärd omfattning för kopiering för undervisningsverksamhet i Sverige.

Nägol exempel på lagsliflning som lägger i en enskild organisations hand att ensidigl beslämma över icke medlemmars räUsslällning har vi inte kunnal återfinna. En sådan ordning måsle också från rättssäkerhetssynpunkt framstå såsom olillfredsslällande, om den inle innebär en garanii för all de utanförstående behandlas på samma sätl som medlemmar. Hinder synes emellerlid inte föreligga alt ulforma den ifrågavarande bestämmelsen i enlighet härmed, om den begränsas till alt avse atl alla utanförstående upphovsmän, vilkas verk mångfaldigas med slöd av den föreslagna lagstiftningen, skall vara likställda med organisalionens medlemmar i fråga om ersällning för framslällning av exemplar enligt avtalet saml i fråga om sådana organisationsmedlemmars förmåner som väsentligen bekosias genom ersättningen. Några nämnvärda olägenheter av all sådana ulländska upphovsmän kan söka stipendier som här avses torde knappasl behöva befaras. Tredje styckets försia mening bör därför ulformas i enlighel med vad som sålunda anförts.

Under åberopande av vad som i det föregående anförts föreslås all paragrafen, med däruiöver några redaktionella ändringar, ges följande lydelse:

"Lärare eller annan, som på grund av skriftligt avtal ingånget mellan, å ena sidan, staten, kommun, landstingskommun eller den som eljest bedriver undervisningsverksamhet i organiserade former saml, å andra sidan, organisalion som förelräder ell flertal svenska upphovsmän på området äger räll alt för sin undervisning genom reprografiskt förfarande framställa exemplar av verk, får för samma ändamål även framställa exemplar av utgivet verk av upphovsman, som icke företrädes av organisationen. Vad sålunda stadgats gäller dock ej om upphovsmannen hos någon av de avtalsslutande parterna meddelat förbud mol sådant mångfaldigande.

Framställning av exemplar enligt första slyckel fär avse endasl verk av samma slag som omfattas av avtalet med organisalionen. Även i övrigl gälla de villkor i fräga om rätlen till mångfaldigande som föreskrivas i avtalet. Oavsett vad avtalet innehåller får dock mångfaldigande med slöd av första stycket ej ske så, atl del medför intrång i upphovsmannens normala utnyttjande av verket. Ej heller får exemplar som framställts utnylljas annal

Prop. 1979/80:132 150

än för undervisningsverksamhet som avses i avtalel. Det åligger den avtalspart som företräder undervisningssidan all genom upplysningar och anvisningar verka för all föreskrifterna i della siycke iakttagas.

Upphovsman vilkens verk mångfaldigats med stöd av första slyckel skall i fråga om ersäitning som utgår enligt avtalet samt i fråga om organisationsmedlems förmåner som väsentligen bekosias genom ersättningen vara likställd med organisalionens medlemmar. Sådan upphovsman äger dock alllid räll lill individuell ersättning, om han begär del. I avlalet får med för upphovsmannen bindande verkan föreskrivas att krav på sådan ersäitning får riklas endasl mol organisalionen."

49 §

Martenius, Mannerfelt och Hilding:

Beaklas vad vi föreslagil om all elt nyll iredje siycke fogas lill 11 §, bör orden "11 § första slycket" utbytas mol orden "11 § försia och tredje slyckena".

Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild

Martenius, Mannerfelt och Hilding:

Beaklas vad vi föreslagit beiräffande 11 § URL, bör i 5 § lagen om rätl lill fotografisk bild göras motsvarande tillägg.

Palm:

Jag har i del föregående avstyrkt det remitterade förslagel lill ändring i URL och hänvisar till vad som därvid anförts.

Förslaget till lag om medling i vissa upphovsrättstvister

Martenius, Mannerfelt och Hilding:

2§

Vissa synpunkter på frågan om partsbehörigheten har anförts under 15 a § URL, Vad angår omfattningen av den prövning av partsbehörigheten som skall ankomma på regeringen när begäran om medling har sketl, ansluter vi oss till förslagets linje, att sådan begäran bör lämnas ulan bifall, om det är uppenbart att den medlingssökande ej kan vara part i sådanl avtal som avses i 15a§.

Frågan huruvida det - såsom avses i förslagel - skall anses ingå i förlikningsmannens uppdrag att pröva huruvida rekvisiten för partsbehörig-helen kan anses uppfyllda föranleder följande synpunkter. Det kan inle anses förenligt med medlingsinstitutets och förlikningsmannauppdragets natur att

Prop. 1979/80:132 151

en förlikningsman i viss fråga skulle få en domstolsliknande funkiion och alltså fatta formligt beslut huruvida etl av medlingsförfarandet beröri rättssubjekt kan anses ha parisbehörighei eller ej; förslagel synes f ö. förulsälla alt förlikningsmans prövning i sådanl hänseende skulle företagas vare sig angiven fråga är tvistig eller ej förhandlingsparterna emellan. Enligt vår mening bör en dylik ordning ej införas. Förlikningsmannens uppgift bör vara begränsad till att söka sammanjämka förhandlingsparternas meningar i ivistiga frågor, oavsell om dessa gäller maleriella eller formella ting. Delta bör således gälla även i fråga om partsbehörighelen. I prakliken lorde ell sådanl synsäll inte medförastörreskillnadjämföri med förslagel. Därest förlikningsmannen delar den ena förhandlingspartens uppfattning alt rättssubjektet på motsidan ej har parisbehörighei, lorde han i ell tidigt skede av medlingsförfarandet kunna fastslå au del med hänsyn lill de stridiga meningarna beiräffande parisbehörigheten saknas förutsättningar för medling och förklara förfarandet avslutat. Skulle föriikningsmannen däremot anse parisbehörighei föreligga, har han möjlighet att uppträda mer aklivt för all övertyga motparten härom och han kan dessulom enligt 5 § andra stycket föreslå parterna att låta tvisten om partsbehörighelen avgöras av skiljemän.

Då de nu berörda spörsmålen i förslagel behandlats endast i moiiven, behöver de här anförda synpunkterna ej föranleda ändringar i den föreslagna laglexlen.

3§

För att det skall klargöras hur tiden skall beräknas när besked enligt paragrafen lämnas skriftligen, kan lämpligen som en andra mening tillfogas: "Lämnas besked som avses i försia meningen skriftligen, räknas liden frän del mollagaren fått del av beskedet."

4§

Enligt den föreslagna paragrafens andra stycke skall föriikningsman, när en förhandlingspart uteblivit frän förhandlingssammanträde, hos Stockholms tingsrätt kunna utverka föreläggande för parten alt vid vite "fullgöra sin förhandlingsskyldighet". Bestämmelsen har uppenbarligen tillkommit med 49 § lagen (1976:580) om medbeslämmande i arbetslivet som förebild. Emellertid synes ha förbiseiis atl grunden lill all i sisinämnda lag kunnal föreskrivas vite som sanktion för förhandlingsskyldighetens fullgörande är alt det föreligger en i lag föreskriven förhandlingsskyldighet (10 § nämnda lag). Sådan förhandlingsskyldighet föreligger emellertid inte på nu förevarande lagsiiftningsomräde, och vitessankiion kan därför inle anknytas lill någon dylik skyldighel.

Däremot kan man i och för sig överväga all ge möjlighel lill ett renl processuellt vitesföreläggande, syftande till att framtvinga inställelse inför förlikningsmannen. I så fall vore det naturliga att förlikningsmannen gavs

Prop. 1979/80:132 153

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-02-28

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Mogård, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Wirlén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Winberg

Proposition om ändring i upphovsrättslagen (1960:729), m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

2. lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild,

3. lag om medling i vissa upphovsrätlslvister.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför

En av lagrådets ledamöter har avstyrkt de remitterade förslagen till ändringar i URL och FotoL med motivering att de skulle innebära att riksdagen i strid mot 8 kap, 2 § RF överlåter normgivningsmakl till enskilda rättssubjekt. Lagrådets övriga ledamöter har i denna del kommit till slutsatsen att den föreslagna regleringen i vad den hänvisar till avtal inte kan anses oförenlig vare sig med 8 kap, 2 § RF eller dess grunder eller med föreskrifterna i 2 kap, 19 § och 20 § andra stycket 8. RF.

Enligt 8 kap. 2 § RF ankommer det på riksdagen att genom lag meddela föreskrifier om bl. a. enskildas ekonomiska förhållanden inbördes. Enligt min mening medför emellertid inte enbart det förhållandet att en civilrättslig lagbestämmelse delvis får sitt maleriella innehåll genom en hänvisning till ett avtal eller annan rättskälla som ej är av offentligrättslig natur att riksdagen har överlåtit någon normgivningsbefogenhet i regeringsformens mening till ell annal rättssubjekt. Som lagrådets majoritet har påpekat finns det flera exempel på sådana hänvisningar, både från tiden före och från tiden efter det att den nya regeringsformen började tillämpas. Å andra sidan vill jag framhålla att det kan tänkas situationer då en sådan konstruktion får anses

I Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 14 juni 1979.

Prop. 1979/80:132 154

stå i strid med 8 kap. 2 § RF eller grunderna för detta lagrum. Enligt min mening kan man t. ex. inte godta en hänvisning till ett avtal vilket i realiteten kommer till slånd i huvudsakligt syfle att reglera förhållandet för andra än avtalsparterna.

Liksom lagrådets majoritet kan jag inte finna att den nu föreslagna hänvisningen till avtal på upphovsrättens område - vilken delvis har sin föregångare i 22 § andra stycket URL- kan anses vara oförenlig med 8 kap. 2§RF.

Lagrådels majoritet har i sitt yttrande vidare utförligt diskuterat frågan om den föreslagna lösningen är förenlig med de krav som de internationella konventionerna ställer. Lagrådels majoritet har därvid uttalat att det föreslagna stadgandet om rätt för utanförstående upphovsman att meddela förbud mot mångfaldigande inte i och för sig innebär att den i arl. 9.1 Bernkonventionen stadgade ensamrätten till följd därav kan anses kvarstå orubbad.

Uttalandet ger mig anledning understryka att ett system med avtalslicens i förening med förbudsmöjlighet och möjlighet att begära individuell ersättning enligt min mening innebär alt en utanförstående upphovsman som inte vill godta avtalet lill slor del bibehålls vid de rättigheter som följer av ensamrätten. Skillnaden hänför sig huvudsakligen till det fallet att upphovsmannen på grund av bristande kännedom om innehållet i den svenska lagstiftningen eller om förekomsten av kopieringen inte har anledning att ta ställning till frågan om alt hävda sin ensamrätt.

Med tanke på detta fall har lagrådets majoritet med instämmande av den skiljaktige ledamoten föreslagit en bestämmelse om att, oavsett vad avtalet innehåller, mångfaldigande inte får ske så alt del medför intrång i upphovsmannens normala utnyttjande av verket. Ordalagen i den föreslagna bestämmelsen är hämtade från art. 9.2 i Bernkonvenlionen. Genom detta förslag vill lagrådel säkerslälla alt utanförstående upphovsmän blir skyddade mot intrång i de fall då avtalet till äventyrs medger kopiering som går längre än konventionen tillåter.

Jag vill i denna del till en början framhålla att jag anser det mycket osannolikt att något avtal av detta slag skulle komma Ull slånd. Redan hänsynen till de egna medlemmarnas intressen talar emot att organisationerna skulle vara villiga att ingå sådana avtal. Den föreslagna bestämmelsen skulle därför å ena sidan få liten praktisk betydelse då det gäller att skydda upphovsmännens intressen, Å andra sidan inger den vissa principiella betänkhgheter. Som lagrådet självt anmärker kan man i regel inte påräkna atl den enskilde läraren på egen hand skall kunna bedöma om intrång kan följa av att han, eventuellt jämte andra lärare, använder vissa verk för kopiering. För att komma tillrätta med detta problem har lagrådet därför föreslagit en bestämmelse av innebörd att den avtalspart som företräder undervisningsväsendet åläggs att genom upplysningar och anvisningar verka bl. a. för alt någol intrång inte kommer till stånd. Enligt 54 § URL kan

Prop. 1979/80:132 153

emellertid skadestånd åläggas den som gör intrång i ensamrätten. Motsvarande bestämmelser finns i FoloL, Enligt min mening skulle del vara mindre tilltalande att göra skadeståndsskyldighelen beroende av en materiell regel som är så beskaffad att den enskilde läraren vid kopieringstillfällel inte med säkerhel kan bedöma om han gör sig skyldig lill intrång i ensamrätten. Man kan inle heller hell bortse från risken för straffansvar (se 53 § URL). För den enskilde läraren är det väsentligt alt han kan förlita sig på att han inte drabbas av påföljder, om han följer avlalet och utfärdade anvisningar. Jag anser därför att de skäl som talar emot den av lagrådel föreslagna regeln överväger fördelarna.

Art. 9.2 i Bernkonventionen föreskriver vidare att utnyttjandet inte får oskäligt inkräkta på upphovsmannens legitima intressen. Från lagrådets sida har med tanke på denna beslämmelse uttalats atl det bör tillses all möjligheterna atl få individuell ersäitning oberoende av det föreliggande avlalet inle försvåras av särskilda procedurregler. Lagrådet föreslår därför att någon särskild preskriptionstid inte anges i lagen eller alt den i vart fall inle bestäms till kortare tid än tre år. Av hänsyn bl. a. till organisationernas behov av atl kunna överblicka vilka utbetalningar som kan bli akluella bör enligt min uppfattning en preskripiionstid finnas. Jag har emellertid ingen invändning mot att den bestäms till tre år i stället för till etl år.

Lagrådet har vidare föreslagit att bevisfrågan lämnas öppen i lagtexten. Vad lagrådet i anslutning härtill har uttalat om bevisbördans fördelning mellan parlerna kan jag för egen del instämma i. Den sakliga innebörden av lagrådets uttalande härom torde i själva verket inte i någon större grad skilja sig från vad som har åsyftats av min företrädare i det till lagrådet remitterade förslaget. Jag håller emellertid med om att det är bättre förenligt med denna uppfattning all lämna bevisfrågan öppen i lagtexten. Jag är därför även i denna del beredd att ansluta mig till lagrådets förslag.

Detsamma gäller i fråga om lagrådets uttalanden att avtal som avses i förslaget bör träffas skriftligen och atl förbud mot mångfaldigande bör kunna tillställas vilken som helst av de avtalsslutande parterna. Lagtexten bör sålunda även i dessa delar ändras i överensstämmelse med vad lagrådet har anfört.

Lagrådet har anmärkt att del i lagtexten inte har angetls vem som skall vara part på avnämarsidan. Särskilt har lagrådet pekat på att man vid medling eller i tvist inför domstol bör kunna pröva motpartens behörighet i den meningen atl det skall vara fråga om ett rättssubjekt som svarar för undervisningsverksamhet i organiserade former och att sådan prövning inle torde kunna ske utan underlag i lagtext. Jag förordar alt lagrådets förslag också i denna del godtas.

En av huvudtankarna i det remitterade förslaget är att upphovsmän utanför de avtalsslulande organisalionerna skall ha rätl till ersällning för utnyttjandet av deras verk i enlighet med vad som har bestämts i avtalet eller inom organisationerna. Såsom har uttalats i den allmänna motiveringen

Prop. 1979/80:132 156

(s. 15 i det remitterade förslaget) bör utanförstående upphovsmän som huvudregel få godta att ersättning avsätts för kollektiva ändamål, men sådana upphovsmän bör i så fall vara berättigade till stipendier o. d. efler samma normer som organisationsmedlemmarna. Enligt lagrådets mening framstår emellertid den föreslagna ordningen som otillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt, om den inte innebär en garanii för att de utanförstående upphovsmännen behandlas på samma sätl som medlemmar. Lagrådet har därför föreslagit att lagtexten kompletteras med en uttrycklig bestämmelse om att en utanförstående upphovsman i de berörda hänseendena skall vara likställd med organisationens medlemmar, om hans verk har mångfaldigats med stöd av den föreslagna lagstiftningen.

Jag är beredd att godta lagrådels förslag i denna del. Jag vill emellertid påpeka att den av lagrådet föreslagna bestämmelsen inte får medföra all undervisningssidan eller organisalionen skall anses skyldig atl mera ingående redovisa vilka verk som har kopierats med slöd av avtalet. En sådan ordning skulle bli alltför betungande och dyrbar. Uppkommer fråga om alt lillämpa likställdhetsregeln i etl konkret fall får det i första hand ankomma på upphovsmannen atl göra sannolikl att hans verk har mångfaldigats med stöd av avtalslicensbestämmelsen. Liksom då det gäller atl tillämpa bestämmelsen om rätt till individuell ersättning enligt allmänna regler är det inte möjligt att genom lagstiftning reglera detaljerna i fråga om utredningsförfarandet. Jag vill vidare påpeka att lagrådets förslag kan ge upphov till svårigheter i ett annal hänseende. Såsom framgår av remissen (s. 13) kan man räkna med att avtalslicensbeslämmelsen kommer att leda till överenskommelser mellan de svenska organisationerna och motsvarande utländska organisationer om att överföra ersättningar för folokopiering till dessa. Har ersäitning överförts till en organisation i ett visst land med stöd av en sådan överenskommelse, kan fråga uppkomma om hur hkställdhetsregeln skall tillämpas beträffande en upphovsman i detta land. Även denna fråga bör emellerlid kunna lösas i praxis.

Lagrådet har även förordat att till 11 § URL, som handlar om rätten till mångfaldigande för enskilt bruk, fogas ett nytt tredje stycke. Enligt detta skall första stycket, dvs. paragrafens huvudbestämmelse om rätt till mångfaldigande, inte äga tillämpning när mångfaldigande kan ske med stöd av 15 a §. Som skäl för förslagel har lagrådet anfört att fråga kan uppkomma huruvida en upphovsman som kräver individuell ersättning utan att sådan är förutsatt i avtalet därigenom kan anses ha ställt sig utanför avtalets ersättningsreglering i sådan grad att han inte kan åberopa avtalets regler om att ersättning skall utgå även vid mångfaldigande inom ramen för 11 §.

På denna punkt vill jag understryka att motivet för bestämmelsen om rätl till individuell ersättning är att ge sådana utanförstående upphovsmän som inte vill godta avtalet en rätt lill ersättning som de skulle haft om avtalslicensbestämmelsen inte hade existerat. En utanförstående upphovsman som kräver individuell ersättning utan att sådan är förutsatt i avtalet får

Prop. 1979/80:132 157

därför enligt min mening finna sig i atl organisalionen kan bemöta hans krav med invändningen atl mångfaldigandel av hans verk har fallit under 11 § URL. I denna del är jag således inle beredd all gå lagrådel lill mötes.

När det härefter gäller förslaget till lag om medling i vissa upphovsrätlslvister kan jag ansluta mig till vad som från lagrådels sida har anföris i frågan om 2 § och godta de förslag som har gjorts beträffande 3 och 4 §§. Delta medför att etl tillägg bör göras till 3 § och att andra stycket i 4 § bör utgå.

Utöver vad som nu har sagts bör vissa ändringar och lillägg av redaklionell natur göras i de remitterade förslagen.

De ansvariga departementen i de övriga nordiska länderna har beretts tillfälle all yllra sig över förslagen. De har därvid förklarat att de inte har några invändningar mot dessa.

På grund av bl. a. den tid som behövs för informalion till skolorna om lagstiftningens tillämpning bör ikraftträdandet nu bestämmas till den 1 januari 1981.

Riksdagen behandlar f. n. ett förslag till en ny sekrelesslag i det allmännas verksamhel (prop. 1979/80:2), vilken avses träda i krafl den 1 januari 1981. En förlikningsman som utses med stöd av lagen om medling i vissa upphovsrättstvister kommer inte alt omfattas av bestämmelserna i den nya sekretesslagen. Den i 8 § i lagen inlagna föreskriften om tystnadsplikt bör därför slå kvar. Tystnadsplikten bör inle bryta meddelarfriheten.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen föreslår riksdagen

atl antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidlagna ändringar.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1979/80:132 158

Innehåll

Proposition .....................................................................

Propositionens huvudsakliga innehåll..............................

Lagförslag........................................................................

1 lagom ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

2 lag om ändring i lagen (1960:730) om rätl lill folografisk bild .

3 lag om medling i vissa upphovsrältstvister................

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 14 juni 1979 ...

1 Inledning...................................................................

2 Allmän motivering .....................................................

2.1 Nuvarande ordning i huvuddrag........................

2.1.1 Del upphovsrällsliga regelsystemet .......

2.1.2 Fotokopiering inom undervisningsverksamhet ..

2.2 Huvuddragen av utredningens förslag..............

2.3 Allmänna överväganden....................................

2.3.1 Tidpunkten för reformen.........................

2.3.2 Reformens inriktning ..............................

2.4 Förhållandet till de internationella konventionerna

2.5 Vissa särskilda frågor rörande avtalslicensbestämmelsen

2.6 Vissa särskilda frågor rörande medlingslagen...

2.7 Ikraftträdande...................................................

3 Upprättade lagförslag................................................

4 Specialmotivering ......................................................

4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt lill litterära och konstnärliga verk...................................................................

4.2 Övriga lagförslag...............................................

5 Hemställan................................................................

6 Beslut........................................................................

Bilaga 1 Upphovsrättsutredningens betänkande (SOU 1978:69)
Upphovsrätt I, Fotokopiering inom undervisningsverksam-
hel .......................................................................

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över upphovsrättsut
redningens betänkande (SOU 1978:69) UpphovsräU I,
Folokopiering inom undervisningsverksamhet......

Bilaga 3 De remitterade förslagen....................................

Utdrag av lagrådets protokoll den 28 november 1979.....

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 28 februari
1980 ................................................................................