Prop. 1979/80:128 Regeringens proposition

1979/80:128

om ställföreträdares ansvar för arbetsgivaravgifter samt avveckling av den frivilliga pensionsförsäkringen, m. m.;

beslutad den 28 februari 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att anlaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

KARIN SÖDER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett slällföreträdaransvar införs för juridiska personers arbetsgivaravgifter. Har en företrädare för en juridisk person uppsålligen eller av grov oaktsamhet underlåtit atl betala in avgifter i rätt tid och ordning skall han vara solidariskt ansvarig med den juridiska personen för de obetalda avgifterna. Härigenom sker en anpassning till vad som gäller i fråga om innehållen preliminär A-skatt och mervärdeskatt.

Dessa bestämmelser föreslås träda i kraft den 1 juli 1980.

I propositionen läggs också fram förslag om att debitering av arbetsgivaravgifter i samband med debileringen av slutlig skatt skall ersättas av ett enhetligt debiteringssystem fr. o. m. 1980 års debitering.

Vidare föreslås att möjligheten alt göra inbetalningar till den frivilliga pensionsförsäkringen inom den allmänna försäkringen upphör i och med utgången av år 1980.

Bestämmelserna om arkiv hos statlig myndighet föreslås kunna tillämpas även på arkiv hos de allmänna försäkringskassorna.

Det föreslås också att kvinnor som genomgår militär grundutbildning skall behandlas på samma sätt som värnpliktiga som genomgår grundutbildning när det gäller rätt till sjukpenning m. m. under utbildningstiden.

Vidare föreslås att bestämmelserna i den allmänna försäkringen anpassas till den nya organisationen för yrkesinriktad rehabilitering. Utbildningsbidrag som utgår under den yrkesinriktade rehabiliteringen föreslås bli pensionsgrundande.

I övrigt föreslås bl. a. vissa mindre ändringar i reglerna om överklagande av beslut i socialförsäkringsärenden.

1 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 128

Prop.  1979/80:128 2

1  Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt

lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifier enligt lagen om allmän försäkring, m. m.'

dels atl 17 § skall upphöra att gälla,

dels alt 18, 19, 30. 36 och 51 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 30 a S. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17                                           §
Arbetsgivaravgift   uppgående   tdl

högst ettusen kronor skall, därest riksförsäkringsverket icke annat bestämmer, påföras såsom slutlig avgift i samband med slullig skatt i enlighet med vad som stadgas i uppbördslagen. Vad nyss sagts skall även gälla arbetsgivaravgift överstigande nämnda belopp, därest verket finner skäl därtill föreligga.

Riksförsäkringsverket skall lämna uppgift om de arbetsgivaravgifter som skola påföras i samband med slutlig skatt.

18        §

Annan arbetsgivaravgift än som Arbetsgivaravgifterna skall uppbä-

avses i 17 § uppbäres av riksförsäk-     ras av riksförsäkringsverket, ringsverket.

19       §

Preliminär avgift skall  erläggas Den   preliminära   avgiften   skall

under utgiftsåret enligt debitering.       erläggas   under   utgiftsåret   enligt

debitering. Beräknas arbetsgivaravgiften uppgå till högst ettusen kronor skall preliminär avgift debiteras endast om riksförsäkringsverket finner skäl till det eller om arbetsgivaren begär det.

' Lagen omtryckt 1974:938.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938.

Prop.  1979/80:128

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Avgiften debileras i en gemensam post. vilken avrundas till närmast lägre hela krontal, som utan alt öretal uppkommer är jämnt delbart med antalet inbetalningstillfällen.

Preliminär avgifi skall inbetalas med lika belopp senast den 18 i envar av månaderna februari, april, juni. augusti, oktober och december eller, vid debitering under utgiftsåret, i de av nämnda månader som infalla under återstoden av året.

Även utan debitering må preliminär avgift, för vinnande av bättre överensstämmelse med den beräknade slutliga avgiften, erläggas under utgiflsåret eller efler ulgången därav.

Den preliminära avgiften skall inbetalas med lika belopp senast den 18 i envar av månaderna februari, april, juni, augusti, oktober och december eller, vid debitering under utgiftsåret, i de av dessa månader som infaller under återstoden av året.

Även utan debitering/oV preliminär avgift, för all nå bättre överensstämmelse med den beräknade slulliga avgiften, erläggas under utgifts-året eller efter utgången därav.

30 §

Vad i uppbördslagen och föreskrifter angående tillämpningen av nämnda lag stadgas om restavgift, indrivning och redovisning av rest-förd skatt, avkortning och avskrivning av skatl, antagande av ackordsförslag som rör skatt samt upprättande av balanslängd skall äga motsvarande tdlämpning i fråga om avgiftsbelopp som avses i 29 §; dock skall befogenhet, som enligt 58 § 2 mom. angivna lag tillkommer länsstyrelse eller riksrevisionsverket, i stället utövas av riksförsäkringsverket. Angående efterkrav och preskription skall vad i 70 och 71 §§ uppbördslagen stadgas äga motsvarande tdlämpning, dock att vad i 70 § 2 mom. nämnda lag sägs beträffande länsstyrelse i stället skall gälla riksförsäkringsverket.

Vad i uppbördslagen (1953:272) och föreskrifter angående lillämpningen av nämnda lag stadgas om restavgift, indrivning och redovisning av restförd skatt, avkortning och avskrivning av skatt, antagande av ackordsförslag som rör skatt samt upprättande av balanslängd skall tillämpas också i fråga om avgiftsbelopp som avses i 29§; dock skall befogenhet, som enligt 58 § 2 mom. angivna lag lillkommer länsstyrelse eller riksrevisionsverket, i slället utövas av riksförsäkringsverket. / fråga om efterkrav och preskription tillämpas föreskrifterna i 70 och 71 §§ uppbördslagen, dock att vad i 70 § 2 mom. nämnda lag sägs beträffande länsstyrelse i stället skall gälla riksförsäkringsverket.

Införsel enligt införsellagen (1968:621) får äga rum vid indrivning av avgifter som debileras enligt denna lag.

Propr 1979/80:128

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

30 a

Har någon, i egenskap av företrädare för arbetsgivare som är juridisk person, uppsådigen eller av grov oaktsamhet underlåut ad beiala in arbelsgivaravgift i räu tid och ordning, är han tillsammans med arbetsgivaren betalningsskyldig för avgiftsbeloppet och den restavgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl.

Talan om au ålägga betalningsskyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas och åtgärd för indrivning Inte vidtas sedan arbetsgivarens ansvarighet för avgiftsbeloppet har bortfallit på grund av preskription. En dom på betalningsskyldighet får dock verkställas inom två år från utgången av del kalenderår då dotnen vann laga kraft. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för arbetsgivaravgift.

Den som har fullgjort betalningsskyldighet för arbetsgivaravgift eller restavgift enligt första stycket får söka beloppet åter av arbetsgivaren. Därvid tUlämpas bestämmelserna i 76 § uppbördslagen (1953:272).

36 §

Förmenar arbetsgivare att arbetsgivaravgift påförts honom obehörigen eller med oriktigt belopp, äger han söka rätlelse hos riksförsäkringsverket inom ett år efter det han erhållit vederbörlig debetsedel eller räkning. Då fråga är om storleken av avgiftsunderlag skall vad nu sagts

Har en arbetsgivaravgift påförts arbetsgivaren obehörigen eller med oriktigt belopp,/År han söka rättelse hos riksförsäkringsverket inom ett år efter det han erhållil vederbörlig räkning. Då fråga är om storleken av avgiftsunderlaget skall vad nu sagts icke gälla, om arbelsgivaren erhållil

sådan 15 §.

Prop.  1979/80:128

Nuvarande lydelse

icke gälla, om arbetsgivaren erhållit underrättelse som avses i 15 §.

Ingår arbetsgivaravgiften i slutlig skalt må ansökningen om rättelse ingivas till den lokala skattemyndighet, som verkställt debileringen av skatten. Myndighelen har att med eget yltrande översända ansökningen lill riksförsäkringsverket.

Föreslagen lydelse

underrättelse   som   avses

51 §

De avgiftsbelopp som avses i 29 § skall i den mån de betalas in redovisas till riksförsäkringsverket av länsstyrelsen.

Riksförsäkringsverket/år varje år från vederbörlig inkomsttitel i statsbudgeten tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av de under nästföregående år debiterade till-läggspensionsavgifterna minskad med summan av de avgifter som under samma år avkortats eller res-liluerats.

Riksförsäkringsverket äger för varje år från vederbörlig inkomsuilel å riksstaten tillgodoföra sig ett belopp motsvarande skillnaden mellan summan av de arbetsgivaravgifter, som enligt vad i 17 § andra stycket sägs under året anmälts för påföring i samband med slutlig skatt, och vad som av dessa avgifter kan enligt av regeringen fastställda grunder beräknas bliva avskrivet på grund av bristande betalning. Beloppet skall fördelas mellan avgifter, som avses i 1 §, i samma proportion som gäller enligt bestämmelserna i 28 §.

Avgiftsbelopp som avses i 29 § skola i den mån de inflyta av vederbörande länsstyrelse redovisas till riksförsäkringsverket.

Riksförsäkringsverket må i samma ordning som i första stycket sägs varje år tillgodoföra sig ett belopp motsvarande summan av de under nästföregående år debiterade lill-läggspensionsavgifterna minskad med summan av de avgifier som under samma år avkortats eller res-tituerats.

Prop.  1979/80:128 6

Denna lag träder såvitt avser 30 a § i kraft den 1 juli 1980 och i övrigt två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit frän trycket i Svensk författningssamling.

De nya bestämmelserna i 18,19, 36 och 51 §§ skall tillämpas första gången i fråga om avgift för utgiftsåret 1979.

Bestämmelserna i 30 a § gäller inte i fråga om arbetsgivaravgift som förfaller till betalning före den 1 juli 1980.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring'

dels att 22 kap. skall upphöra att galla,

f/e/s att 3 kap. 5 och 15 §S, 11 kap.2S, 18 kap. 5 §, 19 kap. H samt 20 kap. 10 och 13 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 5§-Allmän försäkringskassa skall i samband med inskrivning av försäkrad besluta angående den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. I fråga om försäkrad som avses i 1 § första stycket skall kassan samiidigi fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Av beslutet skall framgå i vad mån sjukpenninggrundande inkomsi är att hänföra till anställning eller lill annat förvärvsarbele. Beslut om tillhörighet till sjukpenningförsäkringen skall omprövas

a) när lill kassans kännedom kommit att försäkrads inkomstförhållanden undergått ändring av betydelse för rätlen lill sjukpenning eller för sjukpenningens slorlek,

b) när undantagande som avses i 2 § första stycket sista punklen blir giltigt eller upphör att äga giltighet,

c) när förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete, saml

d)    när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan
utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades
arbets- och inkomstförhållanden.

Ändring skall i fall som avses i första stycket a) ej sk" förrän trettio dagar efter del försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen. Ändring skall i annal fall ske så snart anledning till ändringen uppkommit eller, i fall

' Lagen omtryckt 1977:630. 2 Senaste lydelse 1979:505.

Prop. 1979/80:128

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

då sjukpenningförsäkring enligt 1 § andra stycket skall upphöra på grund av att den försäkrades make eller någon med vilken den försäkrade \'arit gift eller har eller har haft barn avlider, vid fjärde månadsskiftet efter dödsfallet.

Under tid då försäkrad bedriver sludier för vilka han uppbär särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349) eller utbildningsbidrag för doktorander enligt förordningen (1976:536) om ulbildningsbidrag för doktorander, eller då han efter förmedling av arbetsmarknadsmyndighet eller arbets-vårdsorgan hos kommun eller landstingskommun undergår arbeisprövning, yrkesutbildning eller arbeislräning, skall fastställd sjukpenninggrundande inkomst ej sänkas, med mindre sådant fall är för handen som avses i första stycket b), c) eller d) eller, vad angår arbeislräning, denna pågått sex månader.

Under lid, då den försäkrade bedriver studier för vilka han uppbär särskilt vuxenstudiestöd enligt sludiestödslagen (1973:349) eller utbildningsbidrag för doktorander enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för doktorander, eller då han är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning, skall den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten ej sänkas. Sänkning får dock ske i sådana fall som avses i första stycket b), c) eller d). Vidare får sänkning ske när någon undergår arbeislräning i arbetsmarknadsinstitut, under förutsättning att arbelsiräningen pågått sex månader.

15 §3

Sjukpenning utgår ej för tid då försäkrad

a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår bistånds- och katastrofutbildning;

Sjukpenning utgår ej för lid då den försäkrade

a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår militär grundutbildning för kvinnor eller bistånds- och kalastrofutbildning;

b) är intagen i annat barnhem än mödrahem eller i ungdomsvårdsskola;

c) är häktad eller intagen i kriminalvårds- eller arbetsanstalt;

d)    i annat fall än under b eller c sagts av annan orsak än sjukdom lagits om
hand på det allmännas bekostnad.

För dag då försäkrad är intagen i vårdanstalt för alkoholmissbrukare skall sjukpenning minskas på sätt som framgår av bestämmelserna i 4 § andra stycket.

■'' Senaste lydelse 1979:505.

Prop.  1979/80:128 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som avses under b och c vid sjukdom som inträffar under tid då han vårdas eller eljest får vistas utom skola eller anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta.

11 kap. 2§ Med inkomst av anställning avses den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil, som försäkrad åtnjutit såsom arbelslagare i allmän eller enskild ijänsl. Till sådan inkomst hänföres dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön som under ett år ej uppgått till femhundra kronor. Såsom inkomst av anslällning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen Iräder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e)    kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,

f)     utbildningsbidrag    under    ar- f) utbildningsbidrag    under    ar
betsmarknadsutbildning i form av     belsmarknadsulbildning och yrkes
dagpenning och stimulansbidrag,          inriktad rehabilitering i form av dag
penning och stimulansbidrag,

g)    timsludieslöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studie
stödslagen (1973:349),

h) delpension       enligt       lagen h) delpension     enligt     lagarna

(1975:380) om delpensionsförsäk- (1975:380) oc/i f/979.S4) om delpen-
ring, sionsförsäkring,

i) dagpenning lill värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och elever i bistånds- och katastrofutbildning under repetilionsutbildning, frivilliga som genomgå utbildning under krigsförbandsövning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under försvarsmedicinsk tjänstgöring saml civilförsvarspliktiga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna,

1) livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestämmes med tillämpning av sagda lag,

■• Senaste lydelse 1979:650.

Prop.  1979/80:128 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 S, i den mån regeringen så förordnar.

I fråga om ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sägs för arbete som någon ulfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänsl skall vad i 3 kap. 2 § andra stycket siigs äga motsvarande lillämpning.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tagas till lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken hr bosatt utom rikel eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskl handelsfartyg. Vad i detla stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande infiytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgifi till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare, vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är svensk medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare eller den som utan att vara svensk medborgare är bosall i riket, såframt utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.

18 kap. 5§

Allmän försäkringskassa må ej ulan stöd av särskilt lagstadgande bedriva annan verksamhet än som angives i denna lag eller i bestämmelser, som utfärdats med stöd av densamma.

I den mån regeringen så förordnar, är allmän försäkringskassa pliktig all biträda vid handhavandel av annan verksamhel ävensom atl tillställa socialregister behövliga uppgifter.

Allmän försäkringskassa skall lillhandagå slallig eller kommunal myndighel, försäkringsinrättning samt arbetsgivare med yttranden och upplysningar, i den mån hinder enligt lag eller författning ej möter samt mera betydande olägenhet ej därigenom uppkommer för kassan. Myndighet, som handhar arbetslöshetsförsäkring, eller lokalt organ som i 1 kap. 2 S sägs må ej av allmän försäkringskassa förvägras begärt biträde.

Prop.  1979/80:128 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I den mån regeringen så föreskriver gäller beslåmmelserna om arkiv hos statlig myndighel även arkiv hos allmänna försäkringskassor.

19 kap. 1§

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension.

Avgifi till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, annan ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersäitning för utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade genomsnitlliga antalet arbelslagare hos arbelsgivaren under årel. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande mån. Det antal arbetstimmar per år som i allmänhel skall anses motsvara full arbetstid fastställes av regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill, må avgift beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra kronor. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, eller, där fråga är om arbele som ulförts för annans räkning utan alt anställning förelegat, från arbetstagare som varit bosatt utomlands och utfört arbetet utom riket. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger del vid årets ingång gällande basbeloppet. Såviit angår försäkringen för tilläggspension skall

 Senaste Ivdelse 1979:650.

Prop.  1979/80:128 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vidare bortses från arbelslagare, som vid årels ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2S tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av anslällning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatl härstädes. avser arbete ulom riket.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse lill den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 8 eller 4 kap. 12 §. Avgift erlägges ej heller för lön som arbelsgivare utgivit till barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen eller för ersättning för vilken bevillningsavgift eriagls enligt lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Bidrag som avses i  11  kap. 2 S Den som har utgivii etl bidrag som

försia stycket m) skall vid beräkning avses i 11 kap. 2 § första stycket m)
av avgift enligt denna paragraf anses skall erlägga avgift till försäkringen
som lön. Den som utgivit bidraget för tilläggspension som om bidragel
skall anses som arbetsgivare. Vid hade utgjort lön från honom som
beräkning av avgift till försäkringen arbetsgivare. Vid beräkningen av
för tilläggspension skall den som avgiften skall den som fåu bidraget
uppburit bidragel anses som arbets- anses som en arbetstagare som under
tagare, som under hela året varit hela året varit anställd med full
anställd med full arbetstid. arbetstid.

20 kap. 10§*' Allmän försäkringskassa skall ändra beslut i ärende angående försäkring enligt  denna   lag,   som   har  fattats  av   kassan  och   ej   har  prövats  av försäkringsrätt,

1. om beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighel,

2. om beslutet har blivil orikligt på grund av atl det har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag,

3. om beslulel har blivil oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan liknande orsak.

Ändring får underlåtas om den oriktighel som vidlåder beslutet är av ringa betydelse.

Beslul får ej ändras till försäkrads nackdel såvitt gäller förmån som har förfallit till betalning och ej heller i annat fall om synnerliga skäl äro däremot.

Fråga om ändring enligt denna paragraf får ej lagas upp sedan mer än två år

 Senaste Ivdelse 1978:30.

Prop.  1979/80:128 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förflulil från den dag då beslutet meddelades. Ändring får dock ske även efter utgången av denna tid, om del först därefter har kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om annat synnerligt skäl föreligger. Beslåmmelserna    /   försia-fjärde styckena ha motsvarande tillämpning på beslul som har överprövats av försäkringsdomstol.    Därvid   skall fråga om åndring bedömas av den domslol   som   senasl   har   prövai målet.

13 S'

Besvärshandling skall tillställas den myndighet som meddelat beslutet.

Den omständigheten au besvärs- Har besvärshandlingen före  te-

handlingen tillställts den domstol, svarstidens utgång kommit in till en
som har att pröva besvären, riksför- försäkringsdomstol, riksförsäkrings-
säkringsverket eller allmän försäk- verkel eller en allmän försäkrings-
ringskassa utgör ej hinder för besvä- kassa, som ej är räu myndighel enligt
rens upptagande till prövning, därest försia stycket, skall besvärshandling-
handlingen inkommit före besvärsti- en översändas tdl den rätta myndig-
dens utgång. heten  och  anses  inkommen  i  rän

tid.

Vid besvär över beslut i mål eller ärende angående försäkring enligt denna lag skall besvärshandlingen vara inkommen inom två månader från den dag då klaganden erhöll del av beslutet eller, om besvären anförts av riksförsäkringsverket, inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

Allmän försäkringskassas, riksförsäkringsverkets och försäkringsrätts beslul lända till omedelbar efterrättelse, om ej annat föreskrivits i beslutet eller bestämmes av domstol som har alt pröva beslutet.

22 kap. 18 Genom frivdliga avgifier skall försäkrad under de förutsättningar och på de villkor regeringen besiämmer kunna hos riksförsäkringsverket försäkra sig för erhållande av pension.

7 Senaste Ivdelse 1978:30.

Prop.  1979/80:128 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§«

Försäkringstekniska grunder för den frivilliga pensionsförsäkringen fastställas av regeringen, varvid bestämmelserna 1264 § 1 mom. lagen om försäkringsrörelse skola äga till lämpning.

De erlagda avgifterna ingå lill en fond, benämnd f o n de n för den frivilliga pensionsförsäkringen, vilken förvaltas och användes enligt grunder som riksdagen fastställer särskdt.

Om regelbundel återkommande försäkringsteknisk undersökning av den frivilliga pensionsförsäkringen förordnar regeringen.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 3 kap. 5 och 15 88,11 kap. 2 8, 18 kap. 5 8, 19 kap. 1 § samt 20 kap. 10 och 13 88, två veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och i övrigt den 1 januari 1981.

De nya bestämmelserna i 11 kap. 2§ tillämpas första gången vid beräkningen av pensionsgrundande inkomster för år 1980.

De nya bestämmelserna i 19 kap. 1 8 lillämpas första gången på arbetsgivaravgifter för utgiftsäret 1980.

De tidigare bestämmelserna i 22 kap. om frivillig pensionsförsäkring skall allljäml gälla för försäkring på grund av avgift som har erlagts före utgången av år 1980.

'Senaste Ivdelse 1979:127.

Prop.  1979/80:128

14

3 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs alt 1 8, 27 8 1 mom. och 49 8 1 mom. uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

18=

Med skatt förslås i denna lag, där icke annat angives, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, landstingsmedel, skogsvårdsavgifier, sådana socialförsäkringsavgifter till folkpensioneringen och tilläggspensionsavgifter som avses i 19 kap. 3 8 lagen (1962:381) om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter enligt 19 kap. 2 8 sistnämnda lag, arbels-skadeförsäkringsavgifter enligt 7 kap. 2 8 tredje stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, delpensionsförsäkringsavgifier enligt 21 8 andra stycket lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, socialavgifter enligt 16 8 lagen (1976:381) om barnomsorg, skattelillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen, ävensom annuitet å avdikningslån.

Med skalt förstås i denna lag, där icke annat angives. statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, landstingsmedel, skogsvårdsavgifter, sådana socialförsäkringsavgifter till folkpensioneringen och tilläggspen-sionsavgifler som avses i 19 kap. 3 8 lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter enligt 19 kap. 2 8 sistnämnda lag, arbetsskadeförsäk-ringsavgifler enligt 7 kap. 2 8 Iredje stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, delpensionsförsäkringsavgifter enligt 21 8 andra stycket lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, socialavgifter enligt 16 8 lagen (1976:381) om barnomsorg, sådana arbetsgivaravgifter enligt lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.. avgifter enligt lagen om allmän arbetsgivaravgift och enligt lagen om avgift för sjöfolks pensionering vilka icke uppbäras av riksförsäkringsverket, skattelillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen, ävensom annuitei å avdikningslån.

Regeringen må, om särskilda omständigheter därtill föranleda, föreskriva att i samband med uppbörden av skatt må uppbäras jämväl annan avgift än sådan som i första slyckel sägs. Har dylik föreskrift meddelats skall, där icke annat angivils, vad i denna lag stadgas angående skatt äga motsvarande tillämpning beträffande avgift som med föreskriften avses.

' Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771. - Senaste lydelse 1979:361.

Prop. 1979/80:128 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 8

1 mom . Vid debitering av slutlig skatt skall iakttagas:

att för skattskyldiga, som avses i 10 8 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, sådan skalt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppel, som har fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den slulliga skatten:

att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skattesats som för inkomståret gäller i beskattningsorlen;

att kommunal inkomstskatt uträknas i en post, varvid skattebeloppet vid öretal över 50 avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;

att skogsvårdsavgifi uträknas enligt bestämmelserna i 1 8 lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift;

atl tilläggspensionsavgifl uträknas med tillämpning av den för inkomståret fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget, varvid örelal bortfaller;

alt kommunal inkomstskatt debiteras med belopp som har uträknats av lokal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten är belägen;

atl i 1 8 nämnd sjukförsäkringsavgift debiteras enligt 19 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av allmän försäkringskassa;

att socialförsäkringsavgift lill folkpensioneringen såvitt gäller person med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning debiteras med tillämpning av bestämmelserna i 11 kap. 4 8 samt 19 kap. 3 och 4 a 88 lagen om allmän försäkring;

att i 18 nämnd arbetsskadeförsäkringsavgifl debileras med ledning av bestämmelserna i 7 kap. 2 8 tredje stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring;

att i 1 8 nämnd delpensionsförsäkringsavgift debiteras med ledning av bestämmelserna i 21 8 andra stycket lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring;

att i 1 § nämnd socialavgift debite- att i 1 8 nämnd socialavgift debite-

ras med ledning av bestämmelserna i ras med ledning av bestämmelserna i
16 8 lagen (1976:381) om barnom- 16 8 lagen (1976:381) om barnom
sorg; sorg; saml

att i 1 § nämnda arbetsgivaravgifter debiteras i en gemensam post; samt

att i 1 § nämnd annuitei eller, om skattskyldig har atl erlägga flera annuiteter, summan av dessa påförs i helt anlal kronor, varvid öretal bortfaller.

3 Senaste lydelse 1979:489.

Prop.  1979/80:128 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 8 1  mom.'* Skattskyldig får av den lokala skattemyndigheten beviljas anstånd med inbetalning av skatt, kvarskatleavgift eller ränta.

1) om taxeringsintendenlen har anfört besvär över taxeringen med yrkande om ändring till den skattskyldiges förmån: till det belopp som betingas härav,

2) om den skattskyldige har anfört besvär över taxeringsnämndens beslut om taxering och taxeringsintendenten helt eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan om anstånd eller det - utan att yltrande har inhämtats från taxeringsintendenten - kan med skäl antas alt besvären kommer att bifallas helt eller delvis: till det belopp som betingas härav.

3) om den skattskyldige har anfört besvär över länsrätts eller kammarrätts beslut om taxering och taxeringsintendenten helt eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan om anstånd: till det belopp som betingas härav,

4) om taxeringen har blivit oriktig på grund av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende: lill det belopp som betingas av förbiseendet,

5) om den skattskyldige har taxerats på mer än en ort för samma inkomsi, garantibelopp för fastighet eller förmögenhet: till det belopp som svarar mot ettdera av eller båda de skattebelopp som har påförts med anledning av taxeringen,

6) om avgiftsunderlag för egenav- 6) om avgiftsunderlag för egenavgift som avses i anvisningarna till gift som avses i anvisningarna till 41 b 8 kommunalskallelagen (1928: 41 b 8 kommunalskattelagen (1928: 370) eller avgiftsunderlag för avgift 370) har bestämts till för högt enligt 17 § lagen (1959:552) om upp- belopp: lill det belopp som betingas börd av vissa avgifter enligt lagen om      av felaktigheten.

allmän försäkring, m. m., har bestämts till för högl belopp: till det belopp som betingas av felaktigheten,

7) om skatt har påförts obehörigen eller med för högt belopp på grund av fel vid debiteringen: till det belopp som betingas av felaktigheten i debiteringen,

8) om preliminär skatl, som enligt 27 8 2 mom. skall goltskrivas den skattskyldige, kan beräknas överstiga motsvarande slulliga skatl och bli avkortad enligt 65 8 samt den skattskyldige inte har erhållit jämkning enligt bestämmelserna i 45 8 1 mom. sista slyckel: till så stor del av skatten som kan antas bli avkortad.

Senaste lydelse 1979:999.

Prop.  1979/80:128 17

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Denna lag Iräder i krafl Ivå veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och lillämpas första gången i fråga om debitering av slutlig skatt på grund av 1980 års taxering. De äldre bestämmelserna skall tillämpas i fråga om slullig skatt som debileras på grund av taxering år 1979 eller tidigare år eller efterlaxering för år 1978 eller tidigare år.

Skall enligt lagen (1978:4.34) om upphävande av lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift fortfarande erläggas egenavgift enligt 4 8 sistnänni-da lag, lillämpas uppbördslagen i dess äldre lydelse.

2 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 128

Prop.  1979/80:128

18

SOCIALDEPARTEMENTET

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde

1980-01-24

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo. Wikström, Friggebo, Mogård. Söder, Krönmark, Burenstam Linder. Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo. Winberg, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Söder

Lagrådsremiss om ställföreträdares ansvar för arbetsgivaravgifter

Gällande bestämmelser

Arbetsgivaravgifterna till socialförsäkringarna m. fi. ändamål debiteras och uppbärs enligt beslämmelser i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifier enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (AVGL).

Avgifterna beräknas och uppbärs av riksförsäkringsverket. En avgifi som uppgår till högst 1 000 kr. påförs dock normalt i samband med debiteringen av slutlig skalt enligt reglerna i uppbördslagen (1953:272). Från dessa senare avgifter, s. k. skattedebiterade avgifter, bortses i det följande.

Under det år som avgifterna avser, det s. k. utgiflsåret, skall en arbetsgivare betala preliminära avgifter vid sex betalningstillfällen. Den preliminära avgiften för ett visst år uppgår i princip till samma belopp som den slutliga avgift som arbetsgivaren debiterades året före utgiftsåret. Den preliminära avgiften för utgiftsåret 1980 motsvarar således till storleken den slutliga avgiften för utgiflsåret 1978. När den preliminära avgiften bestäms, skall dock hänsyn las till ändringar i de procentsatser som avgifterna ulgår med och andra ändringar av belydelse i avgiflsbestämmelserna. Efter regeringens förordnande skall hänsyn även tas till mer belydande ändringar av avgiftsunderlaget som kan antas komma att ske lill följd av den allmänna löneutvecklingen. Sädana generella förordnanden meddelas varje år. För att uppnå en bättre överensstämmelse med den beräknade slutliga avgiften kan den preliminära avgiften under vissa förutsättningar såväl sänkas som höjas genom särskilda beslut om jämkning i enskilda fall.

Om arbetsgivaren inte tidigare har påförts någon slutlig avgift, skall den preliminära avgiften fastställas särskilt. Därvid gäller att den preliminära avgiften skall beräknas så atl den så nära som niöjligt kommer att molsvara den slutliga avgiften.

Prop. 1979/80:128 19

Riksförsäkringsverket får anmana en arbetsgivare att lämna uppgifler för beräkning eller jämkning av preliminär avgift.

För atl en nybliven arbetsgivare i förekommande fall skall kunna påföras preliminär avgift har han ålagts alt snarast anmäla till riksförsäkringsverket om löneutgifterna för år räknat överstiger eller kan beräknas komma alt överstiga 5 000 kr.

Överväganden och förslag

Det nuvarande debilerings- och uppbördssystemet har i flera avseenden utsatts för kriiik. Det har bl. a. framhållits atl det förhållandet atl den preliminära avgiften debileras på elt två år gammalt avgiftsunderlag leder lill att avgiften las ut med etl belopp som är myckel för lågt. De årliga förordnandena om uppräkning av avgiftsunderlaget kan inte helt kompensera detta. För år 1977 har underutlaget beräknats lill ca 5,7 miljarder kr. vilkel regleras genom fyllnadsinbetalningar eller föranleder debitering av kvarstående avgifi. En bidragande orsak lill underullaget lorde också vara att ansökan om jämkning regelmässigt görs när avgiftsunderlaget reduceras, medan någon motsvarande jämkning sällan begärs när avgiftsunderlaget ökar till följd av att verksamheten exempelvis utvidgas.

Det bör dock framhållas att riksdagen nyligen har beslutat om en ändring i AVGL, som gör del möjligt för riksförsäkringsverket alt fastställa den preliminära avgiften medelst uppskattning av avgiftsunderlaget i de fall då en arbetsgivare inte har lämnat av verket begärda uppgifter (prop. 1979/80:29, SfU 9, rskr 102, SFS 1979:1126).

Det har vidare framhållits atl en nytillkommande arbetsgivare som underlåter att göra anmälan till riksförsäkringsverket kan undandra sig alt betala preliminära arbetsgivaravgifter under de första verksamhetsåren. När sedan avgifter debiteras, i detta fall först i samband med den slutliga avgifisdebiteringen, är företaget inle sällan upplöst eller utan tillgångar.

Det har också framhållits som en allvarlig brist i de nuvarande bestämmelserna i AVGL att de inte, på motsvarande sätt som gäller bl. a. enligt 77 a 8 uppbördslagen och 48 a 8 lagen (1968:430) om mervärdeskalt, gör det möjligt atl ålägga en försumlig ställföreträdare för arbetsgivaren betalningsskyldighet för obetalda arbetsgivaravgifter. I detla sammanhang vill jag redovisa ulvecklingen av de restförda arbelsgivaravgifterna under de senaste åren. Vid årsskiftel 1977/78 utestod ca 600 milj. kr. i obetalda arbetsgivaravgifter medan motsvarande belopp vid årsskiflet 1978/79 var ca 1 000 milj. kr. och vid årsskiflet 1979/80 beräknas vara 1 500 milj. kr.

Det finns möjlighel att utan all avvakta en revision av hela avgiftssystemet omedelbart införa bestämmelser om ställföreträdaransvar för arbetsgivaravgifterna i enlighel med vad som redan gäller i fråga om bl. a. inkomstskatt

Prop.  1979/80:128 20

och mervärdeskatt enligt regler i uppbördslagen och mervärdeskattelagen. Jag kommer därför i det följande att lägga fram förslag om regler för ett sådant ansvar för ej erlagda arbetsgivaravgifter.

Ansvaret  innebär  enligt  uppbördslagen  atl  den  som  i  egenskap  av företrädare för en juridisk person har verkställt källskatleuvdrag, men uppsålligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit atl betala det innehållna beloppet i rätl tid och ordning, är solidariskt betalningsskyldig med den juridiska personen för skattebeloppet jämte restavgift. På samma sätt är en företrädare  för en juridisk  person,  om  han  uppsålligen  eller av  grov oaktsamhet har underlåtit att betala in mervärdeskalt, solidariskt betalningsskyldig med den juridiska personen för skattebeloppet och restavgiflen enligt niervärdeskattelagen. En ställföreträdare som har fullgjort sin betalningsskyldighet har regressrätt mot den juridiska personen. Talan om atl ålägga betalningsskyldighet förs vid allmän domstol. Indrivning får göras hos den som har ålagts betalningsskyldighet i samma ordning som gäller för restförd skatt. Indrivningen får ske genom införsel enligt införsellagen (1968:621).' Bestämmelserna i 77 a 8 uppbördslagen har gällt sedan år 1968 och bestämmelserna i 48 a 8 mervärdeskattelagen sedan år 1974. Den allmänna uppfattningen är att de verksami har bidragit till en förbättring av uppbörden av skattemedel. Bestämmelserna innebär nämligen alt den som har etl avgörande  inflytande över etl företags dispositioner inte  skall  kunna undandra sig silt betalningsansvar mot del allmänna genom en formell bolagsbildning. Sin egentliga belydelse har bestämmelserna i fråga om s. k. fåmansbolag. Del har å andra sidan framhållils, att det solidariska anvaret för betalningen av källskatl och mervärdeskatl har fått menliga återverkningar på uppbörden av arbetsgivaravgifter, där slällföreträdaransvaret inle finns. Som har framgått av vad jag här har anfört, har storleken av de utestående oredovisade arbetsgivaravgifterna ökal kraftigl under senare år. En anledning till detta kan vara atl vissa arbetsgivare i ökad utsträckning skaffar sig otillbörlig kredii genom atl underiåla atl betala arbetsgivaravgifter. Jag ser detta som en allvarlig brist i uppbördssystemet. Enligt min mening bör del därför införas en solidarisk ansvarighet också beträffande arbetsgivaravgifterna i överensslämmelse med vad som gäller enligt 77 a 8 uppbördslagen och 48 a 8 niervärdeskattelagen.

Bestämmelserna bör i enlighet härmed ha den innebörden att den som förelräder en juridisk person och som uppsålligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit alt betala påförd arbetsgivaravgift i rätt tid och ordning är solidariskt ansvarig med den juridiska personen för arbetsgivaravgiften jämle restavgift. Belopp som ställföreträdaren i enlighel härmed har ålagts att betala bör kunna drivas in genom införsel enligt införsellagen (1968:621). Jag förordar att bestämmelser om detla tas in i en ny 30 a 8 i AVGL. Bestämmelserna bör utformas i nära anslutning till de bestämmelser pä skatteområdet som jag har redovisal.

Prop.  1979/80:128 21

Bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1980. De skall tillämpas på såväl preliminära som kvarstående och tillkommande avgifter som förfaller till belalning efter den dagen. Detta innebär för avgifterna för år 1980 att det solidariska ansvaret kommer att gälla för de preliminära avgifter som skall erläggas under uppbördsterminerna andra halvåret 1980. Vidare kommer ansvaret att gälla de kvarstående avgifterna, dvs. skillnaden mellan de slutligt och preliminärt debiterade avgifterna. För preliminärt debiterade avgifter som skulle ha erlagts under första halvåret 1980 men inte har erlagts, liksom för andra obetalda avgifier som skulle ha erlagts före ikraftträdandet, kommer däremot det solidariska ansvarei inte alt gälla.

Hemställan

Jag hemställer att lagrådels yttrande inhämtas över ett inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifier enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Beslut

Regeringen beslutar i enlighel med föredragandens hemställan.

3 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr I2S

Prop. 1979/80:128

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt

lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrivs alt i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.' skall införas en ny paragraf, 30 a 8, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

30 a §

Har någon, som företrädare för juridisk person som är arbetsgivare, uppsålligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in arbetsgivaravgift i rätt tid och ordning, är han tillsammans med den juridiska personen ansvarig för avgiftsbeloppet och den restavgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl.

Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas och åtgärd för indrivning får inte vidtas sedan arbetsgivarens ansvarighet för avgiftsbeloppet har bortfallit på grund av preskription. En dom på betalningsskyldighet får dock verkställas inom två år från utgången av det kalenderår då domen vann laga kraft. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för arbetsgivaravgift. Därvid får införsel äga rum enligt införsellagen (1968:621).

Den som har fullgjort betalningsskyldighet för arbetsgivaravgift eller restavgift enligt första stycket fär söka

I Lagen omtryckt 1974:938.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938.

Prop. 1979/80:128 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

beloppet åter av den juridiska personen. Därvid lillämpas bestämmelserna i 76 § uppbördslagen (1953:-272).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

Bestämmelserna gäller inle i fråga om arbetsgivaravgift som förfaller till betalning före den 1 juli 1980.

Prop.  1979/80:128 24

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1980-02-07

Närvarande: f. d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Hilding, justitierådet Vängby.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 24 januari 1980 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för socialdepartementet Söder beslulat inhämta lagrådets yltrande över förslag till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Förslaget har föredragits inför lagrådet av hovrättsassessorn Jan Nordlund.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

Genom förslaget införs ett slällföreträdareansvar för socialförsäkringsavgifter och vissa andra arbetsgivareavgifter, som det åligger juridisk person att betala. Genomförs förslaget, sker en anpassning till vad som gäller i fråga om skatteavdrag från arbetstagares lön och mervärdeskatl. Häremot har lagrådet inte något atl erinra. Lagrådet ulgår därvid från alt bestämmelsen om atl betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges, om det föreligger särskilda skäl, avses skola tillämpas med ledning av den praxis som högsta domstolen utvecklat vid tillämpningen av motsvarande bestämmelse i 77 a 8 uppbördslagen (1953:272).

Det förtjänar dock anmärkas, alt likformigheten mellan de olika aktuella regleringarna ej är fullständig. En skillnad är atl uppbördslagen och niervärdeskattelagen (1968:430) innehåller vissa generella reglerom införsel för indrivning av skatter som där avses, medan motsvarande bestämmelser saknas i förevarande lag. I det remitterade förslaget föreslås en specialregel om införsel för indrivning hos den som blivit ålagd betalningsskyldighet enligt förslaget. Om någon har sin huvudsakliga inkomst som anställd men driver viss egen verksamhet vid sidan därav och avlönar biträde samt inte betalar in arbetsgivareavgifter för denne, kan han enligt förslaget till följd av ställföreträdareansvaret drabbas av införsel, om han driver den särskilda verksamheten i bolagsform. Gör han det inte, kan däremot inte införsel ske för de avgifter som det åligger honom att beiala i egenskap av arbetsgivare. Önskvärt är dock att regleringen genomförs konsekvent. Delta kan ske på så sätt att - i stället för den föreslagna sista meningen i 30 a S-i 30 8 förevarande lag införs en generell regel om införsel för indrivning av avgifter varom är fråga i lagen, förslagsvis i ett andra stycke med lydelse: "Införsel enligt införsellagen (1968:621) får äga rum vid indrivning av avgifter som avses i 1 8

Prop.  1979/80:128 25

denna lag." Vidtages denna ändring erfordras, att lagens ingress jämkas och tillika anger att 30 8 erhåller ändrad lydelse.

Del är önskvärt all de föreslagna bestämmelserna och bestämmelserna i 77 a 8 uppbördslagen och 48 a 8 mervärdeskattelagen erhåller en så enheilig avfattning som möjligt. Vissa avvikelser från de äldre bestämmelserna har skell i förslaget, ehuru dessas ulformning framslår som tydligare. Sålunda har, vid jämförelse med uppbördslagen, uttrycket "den som företräder arbetsgivare, som är juridisk person." utbytts mot "någon, som förelrädare för juridisk person som är arbelsgivare," trots att den förra lydelsen är all föredra, eflersom det centrala för tanken är atl vederbörande företräder en arbelsgivare som har att beiala vissa avgifter. Sker en anpassning lill den äldre lydelsen, bör i sista slyckel orden "den juridiska personen" ersältas med uttrycket "arbetsgivaren". I försia slyckel första meningen är vidare innebörden av begreppel "ansvarig" oklar. Del bör utbytas mol ordel "belalningsskyldig", som används i 77 a 8 uppbördslagen. Även i andra hänseenden är en språklig ulformning i närmare överensslämmelse med 77 a 8 uppbördslagen att föredra.

Vängby ville för sin del yllerligare anföra:

Likformigheten mellan de olika regleringar som är akluella - beträffande skatteavdrag, mervärdeskalt och socialförsäkringsavgifter - kan otvivelaktigt drivas längre än som skell i del remitterade förslagel och önskemål om enhetlighet i lagstiftningen kan lala för all så sker. För ställföreträdare som uppsåtligt eller av grov oaklsamhel underiåler alt inbetala socialförsäkringsavgifter inträder - i likhei med vad som gäller i fråga om mervärdeskalt men till skillnad från vad som gäller i fråga om skatteavdrag för arbetstagare - inte någol straffansvar. Härav följer bl. a., atl lalan mol ställföreträdare om betalningsskyldighet för socialförsäkringsavgifter inte kan föras av åklagare i brottmålsprocess, såsom ofta sker i fråga om skatteavd-ag. I tvistemål kan möjligen uppslå vissa svårigheler att samordna statens talan i fråga om socialförsäkringsavgifter med motsvarande talan beiräffande skatteavdrag, med tanke på de olika myndigheter som är berörda. Den föreslagna reformen torde emellertid kunna ses som elt steg på vägen mot en mer fullsländig samordning.

Prop. 1979/80:128 26

Uidrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-02-28

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Söder

Proposition om ställföreträdares ansvar för arbetsgivaravgifter samt avveckling av den frivilliga pensionsförsäkringen, m. m.

1 Inledning

Vid regeringssammanträde den 24 januari 1980 fattades beslut att inhämta lagrådets yttrande över ett förslag till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (AVGL). Förslaget avsäg införande av elt ställföreträdaransvar för juridiska personers arbelsgivaravgifter i likhet med vad som redan gäller i fråga om innehållen preliminär A-skatt och mervärdeskatt. Jag kommer att i det följande anmäla lagrådets yttrande över förslagel.

I anslutning till förslaget vill jag ta upp vissa andra avgiftsfrågor. Det gäller dels frågan om den debitering av arbetsgivaravgifter som nu sker på skattsedel skall upphöra och ersättas av ett enhetligt system med avgiftsdebitering på särskild räkning, dels frågan om skyldigheten atl erlägga arbetsgivaravgift för vissa konstnärsbidrag.

Vidare tar jag upp några frågor inom den allmänna försäkringen, som rör den frivilliga pensionsförsäkringen, sjukpenning m. m. under yrkesinriktad rehabilitering resp. militär grundutbildning för kvinnor och slutligen det nya besvärsförfarandet för socialförsäkringsärenden.

2 Anmälan av lagrådets yttrande

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har inte haft något atl erinra mot de skäl som ligger till grund för

Prop.  1979/80:128 27

atl införa etl ställföreträdaransvar för socialförsäkringsavgifter och andra arbetsgivaravgifter.

Lagrådet har dock framhållit all den föreslagna regleringen - med en specialregel om indrivning genom införsel endast i de fall då ställföreträdar-ansvarel aktualiseras - är mer begränsad än den generella införselmöjlighet som står till buds enligt uppbördslagen och mervärdeskattelagen. Lagrådet har pekat på att den föreslagna införselregeln i vissa fall skulle kunna leda lill olika resultat beroende på i vilken företagsform den försumlige arbetsgivarens rörelse har bedrivits. För atl uppnå en konsekvenl reglering anvisar lagrådet en lösning som innebär att i AVGL förs in en generell regel om införsel för indrivning av de avgifter som avses i lagen.

Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning att i AVGL bör föras in en generell regel om indrivning genom införsel. Regeln kommer, förulom i de fall då ställföreträdaransvaret aklualiseras, att få belydelse då arbetsgivaren har inkomst som anställd. Införsel kan då ske i lönen. Detta torde närmast bli aktuellt då någon vid sidan av en anställning driver annan verksamhet med egna anställda eller anlitar uppdragstagare för att utföra uppdrag under sådana former att skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter uppkommer för uppdragsgivaren. Även om dessa fall är tämligen sällsynta finns det ingen anledning att begränsa införselmöjligheterna jämfört med vad som gäller beträffande innehållen preliminärskatt och mervärdeskatl.

Den generella regeln bör som lagrådet föreslagit föras in som ett nytt andra stycke i 30 8 AVGL.

De av lagrådet gjorda påpekandena av språklig karaktär bör föranleda vissa justeringar av författningstexten.

3 Övergång till ett enhetligt system för debitering av arbetsgivaravgifter

Arbetsgivaravgifterna till socialförsäkringarna m.fl. ändamål beräknas och uppbärs i princip av riksförsäkringsverket efter debitering på särskild räkning från verket. Vid sådan debitering, s. k. räkningsdebitering, debiteras arbetsgivaravgiften dels som en preliminär avgift, dels som en slutlig avgift. Den preliminära avgiften erläggs av arbetsgivarna vid sex särskilda betalningstillfällen under utgiftsåret. Sedan den slutliga avgiften beräknats erlägger arbetsgivaren i förekommande fall s. k. kvarstående avgift, som betalas vid ett eller två tillfällen under andra året efter utgiftsåret.

Avgifi som uppgår till högst 1 000 kr. påförs dock - med vissa undantag - i samband med debiteringen av slutlig skatt enligt reglerna i uppbördslagen (1953:272), s. k. skattedebiterade avgifter. Vid skattedebitering uttas inga preliminära avgifter.

Till följd av att den nämnda beloppsgränsen legat fast oavsett tillkomsten av nya arbetsgivaravgifter, höjda avgiftsuttag, ändrade regler för beräkning av avgiftsunderlagen  samt den  allmänna  löneutvecklingen  har antalet

Prop.  1979/80:128 28

skattedebiterade arbetsgivare efterhand minskat väsenlligl. Likaså har den andel av det totala avgiftsbeloppet som las in genom skalledebilering sjunkil. År 1960 skattedebiterades 275 000 arbetsgivare, dvs. 79 % av del toiala anlalet. För år 1978 beräknas antalet till 19 000 och andelen av totalantalet till 8 %. Den sammanlagda avgiftssumman som påförs som slutlig skalt har minskal från 5 % av den totala avgiftssumman år 1960 till 0,015 % år 1979.

1 samband med den omläggning av debiteringssystemet som genomfördes fr. o. m. utgiflsåret 1975 (prop. 1974:138, SRJ 37, rskr 378. SFS 1974:938) infördes bestämmelser om s. k. särskild avgifi på kvarstående arbetsgivaravgift. Den särskilda avgiften ulgör 6 % på kvarstående avgiftsbelopp upp lill 5 000 kr. och 8 % på belopp därutöver. Särskild avgift understigande 100 kr. skall dock inle las ul (24 8 AVGL).

Den särskilda avgiften motsvaras i fråga om de skattedebiterade avgifterna av en kvarskatleavgift enligt bestämmelserna i 27 8 3 mom. uppbördslagen. Denna avgift beräknas på molsvarande säll som den särskilda avgiften. Gränsen för kvarskatleavgift ligger dock vid 50 kr.

Riksförsäkringsverket har i en skrivelse den 20 november 1979 påtalat vissa olägenl eter som de skilda gränserna för eriäggande av avgifi ger upphov lill. En arbelsgivare kan bli behandlad på olika sätt beroende på om han påförs arbetsgivaravgift på skattsedeln på slutlig skatt eller på en räkning från riksförsäkringsverket. Påförs avgiften på räkning, debileras särskild avgift först då den kvarstående avgiften uppgår till 1 700 kr., under det alt arbelsgivare som skaltedebiteras påförs kvarskatteavgifi redan då den kvarstående arbetsgivaravgiften uppgår till 900 kr.

Riksförsäkringsverket har, med anledning av de påtalade effeklerna av nuvarande regler och med hänsyn lill alt skattedebiteringen av avgifier minskat väsentligt, föreslagit att debiteringen av arbetsgivaravgifter på skattsedel skall slopas. Verket förutsätter härvid att de berörda arbelsgivarna inle heller efter övergången till räkningsdebilering skall påföras några preliminära avgifter.

Riksskatteverket har i elt yttrande till riksförsäkringsverket pekal på alt skattedebileringen innebär vissa fördelar genom att antalet räkningar på arbetsgivaravgift begränsas. Statens kostnader blir därmed lägre, arbetsgivaren får färre inbetalningar alt sköta och vid bristande betalning hålls anlalet indrivningsuppdrag nere. Å andra sidan har riksskatieverkel framhållit att förekomsten av två olika debiteringsförfaranden ger upphov till komplikationer. Bl. a. har verket tagit upp del fall då en arbetsgivare gör en fyllnadsinbetalning av skatt, inklusive beräknad arbetsgivaravgift, men avgiften på grund av vissa omständigheter räkningsdebiteras i stället för all skaltedebiteras. Riksförsäkringsverket sänder då ut räkning på arbetsgivaravgiften samtidigt som skaltemyndigheterna återbetalar den gjorda fyllnadsinbetalningen i den mån den motsvarar arbetsgivaravgiften. Riksskatteverket har funnil övervägande skäl tala för att skattedebiteringen av arbetsgi-

Prop.  1979/80:128 29

varavgifler bör upphöra och har därför tillstyrkt riksförsäkringsverkets förslag.

Mot bakgrund av atl del numera är förhållandevis få arbelsgivare som skaltedebiteras finner jag det för egen del riktigl all slopa skattedebiteringen och gå in för ett enhetligt system för debitering av arbetsgivaravgifter. Samtliga arbelsgivaravgifter kommer härigenom atl räkningsdebiteras. vilket medför alt debileringsarbelet kan bedrivas mera rationellt. Samtidigt bortfaller de problem som de skilda reglerna för kvarskatleavgift och särskild avgift har getl upphov lill och som har påpekats av riksförsäkringsverket och riksskatteverket.

För alt undvika en belungande administration i fråga om smärre avgiftsbelopp bör preliminär avgift, liksom enligt nuvarande regler, inte debiteras då arbetsgivaravgiften kan beräknas uppgå till högsl 1 000 kr.

Som riksskatteverket framhållit innebär skattedebileringen den fördelen alt antalet räkningar på arbelsgivaravgift begränsas. Om skattedebileringen slopas behöver ytterligare ca 20 000 räkningar skrivas ul. Delta sker dock datamaskinellt och om utskriften fördelas på de nya länsdatorerna vid länsstyrelserna är den ökning det blir fråga om, ca 1 000 räkningar per län. enligt uppgift från riksskatteverket försumbar ur arbetsbelastningssynpunkt. På skattesidan kan visst utrymme sparas i skattedatabasen. Vidare bortfaller vissa administrativa rutiner.

De arbetsgivare som berörs av förslaget kommer om denna ändring genomförs att få göra inbetalningar vid elt eller två särskilda betalningstillfällen i stället för att beiala avgifterna via skattsedeln. Detta bör dock inte vara någon större olägenhet.

Vad jag nu anförl föranleder ändringar i 18, 19, 36 och 51 88 AVGL. Vidare bör 17 8 nämnda lag upphävas. I uppbördslagen behövs följdändringar i 1 8, 27 8 1 mom. saml 49 8 1 mom. Del nya enhetliga debileringsförfa-randet bör tillämpas första gången i fråga om slutlig avgift för utgiflsåret 1979.

Jag vill påpeka att ändringarna inte berör egna företagares m. fl. egna avgifter till socialförsäkringen m. m. utan enbart arbetsgivarnas avgifter. Egenavgifterna kommer alltjämt att uppbäras i samband med uppbörden av slutlig skatt.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för budgetdepartementet.

4 Arbetsgivaravgift för bidrag till konstnärer m. fl.

Genom riksdagens beslut (prop. 1978/79:202, SfU 25, rskr 409, SFS 1979:650) har fr. o. m. den 1 januari 1980 regeringen fått möjlighel alt förordna atl vissa från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag skall anses som inkomst av anställning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. I förordningen (1979:737) om pensionsgrundande bidrag från Sveriges författarfond m.fl. har närmare angivits vilka

4 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 128

Prop.  1979/80:128 3(1

bidrag som avses.

Arbelsgivaravgift som belöper på bidragen skall betalas av det utbetalande organel. I lillämpningen har uppstått tvist om avgiftsskyldigheten skall avse enbari avgiften lill ATP eller också andra socialavgifter.

Bidragen grundar inte räll lill andra förmåner från de olika socialförsäkringsgrenarna än ATP. Enligt min mening bör till följd härav andra arbetsgivaravgifter än den till försäkringen för lilläggspension inte las ul för bidragen.

Jag föreslår därför atl 19 kap. 1 8 lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) ändras så all däri uttryckligen anges atl de bidrag som avses skall anses som lön vid beräkningen av avgift lill försäkringen för tilläggspension. Bidragen skall således inle beaktas vid beräkning av underlaget för övriga arbetsgivaravgifter enligt AFL eller andra lagar.

1 denna fråga har jag samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

5 Avveckling av den frivilliga pensionsförsäkringen

Som komplement lill den obligatoriska pensionen (folkpension, pensionstillskott och ATP) kan en försäkrad teckna en frivillig pensionsförsäkring hos riksförsäkringsverket. Bestämmelser om della finns i 22 kap. AFL och i förordningen (1962:521) om frivillig pensionsförsäkring hos riksförsäkringsverket. Försäkringen är så konstruerad att varje enskild premieinbetalning anses skapa elt självständigt försäkringsavtal om pension. Någon försäkringsform som innebär förpliklelse alt regelbundet betala premier förekommer inte.

Riksförsäkringsverket har i skrivelse den 2 mars 1979 föreslagil all möjlighelen till nya inbetalningar till sådana försäkringar skall upphöra. Skrivelsen bör fogas till delta regeringsprotokoll som bdaga 1.

Enligt verkel har ulbyggnaden av den obligatoriska pensioneringen, t. ex. genom införandet av pensionstillskott, och det faklum att ATP nu närmar sig fullfunklionsstadiet, lillsammans med minskade avdragsmöjligheler för inbetalda premier vid beskattningen och andra förändringar i försäkringens utformning medförl en kraftig nedgång av premieinbetalningarna under 1970-talel. Försäkringspremierna betalas in till Postbanken. Det inbetalnings- och redovisningssystem som används måsle enligt Postbanken inom en snar framlid ersättas med etl nyll syslem bl. a. mol bakgrund av den ökande användningen av datoriserade kassasystem på posl- och bankkontor. Även riksrevisionsverket har vid sin förvaltningsrevision av riksförsäkringsverkets verksamhel ställt sig frågande till denna försäkring.

Riksförsäkringsverkels förslag har remissbehandlais. Yttranden över förslaget har avgivils av postverket, försäkringsinspeklionen, riksrevisionsverket. Svenska arbetsgivareföreningen. Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens   centralorganisation.   Centralorganisationen   SACO/SR,

Prop. 1979/80:128 31

Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges hantverks- och induslriorganisalion.

Samtliga remissinslanser har tillstyrkt riksförsäkringsverkets förslag. Någon har framhållil atl ändringen inte får påverka redan ingångna försäkringsavtal.

Jag delar riksförsäkringsverkets uppfattning att försäkringen i sin nuvarande utformning inle fyller någol större behov. Jag föreslår således all möjligheten till nya inbetalningar lill frivillig pensionsförsäkring hos riksförsäkringsverket upphör vid ulgången av år 1980. Författningstekniskl genomförs delta enklast genom atl 22 kap. lagen om allmän försäkring upphävs. Genom en övergångsbestämmelse bör föreskrivas alt bestämmelserna äger fortsatt giltighet för dessförinnan ingångna pensionsavtal.

6 Sjukpenninggrundande inkomst m. m. under yrkesinriktad rehabilitering

Sjukpenningförsäkringen står, med undantag för den s. k. hemmamake-försäkringen, öppen endasl för den som har inkomst av förvärvsarbele. Utträder någon ur förvärvslivet skall han alltså i princip inle längre vara försäkrad för sjukpenning.

För den som har förvärvsinkomst skall den allmänna försäkringskassan fastställa den sjukpenninggrundande inkomsten. Beslut om tillhörighet till sjukpenningförsäkringen skall omprövas bl. a. när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomslförhållanden undergått sådan ändring som är av belydelse för rälien lill sjukpenning eller för sjukpenningens storlek.

Ändringen i den försäkrades inkomstförhållanden får emellertid inte leda till att den sjukpenninggrundande inkomsien sänks, om den försäkrade efler förmedling av en arbetsmarknadsmyndighet eller ett arbetsvårdsorgan hos kommun eller landstingskommun undergår arbeisprövning, yrkesutbildning eller arbeislräning. Gäller det arbeislräning får dock ändring göras om arbelsiräningen pågått i sex månader. Reglerna härom finns i 3 kap. 5 8 AFL.

1 prop. 1978/79:73 om åtgärder för arbetshandikappade föreslogs all den arbetsprövnings- och arbetsträningsverksamhet, som då bedrevs vid de landstings- och primärkommunala arbelsvårdsinslituten, tillsammans med viss annan yrkesinriktad rehabilileringsverksamhet av utredande och förberedande arl skulle inordnas i de arbetsmarknadsinstitut under statligt huvudmannaskap som avsågs bli inrättade. Riksdagen godkände förslaget (AU 1978/79:20, rskr 186).

Arbetsmarknadsinstituten började sin verksamhet den 1 januari 1980. Vid arbetsmarknadsinstituten får den skrivas in som är i behov av yrkesinriktad rehabilitering och som annars inle skulle kunna beredas arbete.

Bestämmelserna i 3 kap. 5 8 AFL bör anpassas till den nya organisationen av den yrkesinriktade rehabiliteringen. Enligt min mening bör bestämmel-

Prop.  1979/80:128 32

serna utformas så alt den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst inle får sänkas under den lid han är inskriven vid etl arbetsmarknadsinstitut. 1 likhei med vad som nu är fallet bör dock den sjukpenninggrundande inkomsien kunna sänkas då det rör sig om arbeislräning och denna har pågått i sex månader.

Den som är inskriven vid etl arbetsmarknadsinstitut får ulbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368).

I likhei med vad som gäller för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning bör även den som får ulbildningsbidrag lill följd av all han genomgår yrkesinrikiad rehabilitering vid etl arbetsmarknadsinstitut få tillgodoräkna sig utbildningsbidraget som inkomst av anslällning vid beräkning av pensionsgrundande inkomsi till försäkringen för tilläggspension. Jag föreslår atl 11 kap. 2 8 försia slyckel f) AFL ändras i enlighel härmed.

I delta ärende har jag samråll med chefen för arbelsmarknadsdepartementet.

7 Förmåner för kvinnor som genomgår militär grundutbildning

Den som är försäkrad enligt AFL och som dessulom är inskriven hos en allmän försäkringskassa har i princip rält till sjukpenning enligt bestämmelserna i 3 kap. AFL om hans sjukpenninggrundande inkomsi uppgår till minst 6 000 kr. per år.

En värnpliktigs ekonomiska förmåner under tjänstgöringen regleras i värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008). Vid sjukdom får han således inte sjukpenning enligt AFL (3 kap. 15 8). Inte heller får han föräldrapenning för tillfällig vård av barn (4 kap. 10 8) eller särskild föräldrapenning (4 kap. 18 8). Under militärtjänstgöringen utgår i stället dagersättning eller dagpenning enligt värnpliktsförmånsförordningen.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1977/78:185, FöU 1978/79:1, rskr 2) kan även kvinnor numera anställas som befäl i det militära försvaret. En kvinna som avser alt söka sådan anslällning vid försvarsmaklen skall först ha genomgått militär grundulbildning för kvinnor. Regeringen har meddelat närmare föreskrifter om denna utbildning i förordningen (1979:1207) om militär grundutbildning för kvinnor. Grundulbildningen skall motsvara grundutbildningen enligt värnpliklslagen (1941:967) och skall i princip genomföras gemensaml med molsvarande grundulbildning för värnpliktiga.

Under utbildningen har en kvinna rält till samma förmåner enligt värnpliktsförmånsförordningen som en värnpliklig har under grundutbildningen.

Samma regler som gäller för en värnpliktig börenligt min mening lillämpas också när en kvinna genomgår mililär grundulbildning. För den lid utbildningen pågår bör således sjukpenning inte komma i fråga. Hon bör också jämställas med de värnpliktiga i fråga om rätten till föräldrapenning för

Prop.  1979/80:128 33

lillfällig vård av barn och särskild föräldrapenning. Kvinnan bör i likhei med de värnpliktiga under grundulbildning få dagersättning enligt värnpliktsförmånsförordningen. Försäkrade som genomgår militär grundutbildning för kvinnor bör därför fogas till uppräkningen i 3 kap. 15 8 AFL.

Vid beredningen av denna fråga har jag samrått med chefen för försvarsdepartementet.

8 Besvär över beslut i socialförsäkringsärenden

En ny lagstiftning rörande besvärsprövningen inom socialförsäkringen trädde i krafl den I januari 1979 (prop. 1977/78:20, SfU 15. rskr 113, SFS 1978:28-40). De nya reglerna innebär bl. a. all tre regionala försäkringsrätter har inrättats för överprövning av ärenden som handläggs av de allmänna försäkringskassorna.

En försäkringsrätt prövar besvär över beslut som har meddelals av en allmän försäkringskassa som ingår i försäkringsrättens domkrets. Försäkringsrätten för Mellansverige prövar dessulom de beslul som har meddelats av riksförsäkringsverket eller av en lokal skallemyndighet.

Talan mot en försäkringsrätts beslut förs genom besvär hos försäkringsöverdomstolen.

Som allmän regel gäller all den som vill klaga på etl beslul i ell socialförsäkringsärende skall sända besvärshandlingen lill den myndighet som har meddelat beslutet. Besvärshandlingen skall ha kommii in lill myndighelen inom två månader från den dag då den som vill klaga fick del av beslutet.

Besvären skall emellerlid också tas upp till prövning om besvärshandlingen har sänts fel men före besvärsiidens uigång har kommii in till en försäkringskassa, till riksförsäkringsverket eller till den domslol som skall pröva besvären.

I molionen 1978/79:510 anfördes atl nu gällande beslämmelser kan få olyckliga konsekvenser för den som vill överklaga en försäkringskassas beslut. Om besvärshandlingen sänds lill fel försäkringsrätt, dvs. en annan försäkringsrätt än den som skall pröva besvären, kan det. påpekade motionären, dröja innan det upptäcks atl handlingen har kommit fel och del kan alltså hända att den kommer in till rält försäkringsrätt efler besvärstidens utgång. I sådant fall kan besvären inle tas upp till prövning. I motionen hemställdes därför om förslag från regeringen om ändring av bestämmelserna så all en besvärshandling skall kunna las upp till prövning oavsett till vilken försäkringsrätt den har kommii in.

Enligt socialförsäkringsutskoltet (SfU 1978/79:17) borde den omständigheten att en besvärshandling före besvärstidens utgång kommit in till en annan försäkringsrätt än den som skall pröva besvären rimligen inle leda till all den som besvärar sig riskerar att gå miste om möjligheten att få besvären prövade. Detsamma borde enligt utskottet gälla i de fall besvär över en

Prop.  1979/80:128 34

försäkringskassas eller riksförsäkringsverkels beslut felaktigt sänts till försäkringsöverdomstolen. Ulskottet hemslällde all regeringen skulle ges till känna vad ulskollet anfört. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1978/79:227).

Jag delar den uppfattning som har kommii lill ullryck i socialförsäkrings-utskottets betänkande. Den som besvärar sig i etl socialförsäkringsärende bör inte av ett sådant formellt skäl som det nu aktuella behöva riskera all få sin lalan avvisad. Som framgår av de bestämmelser som infördes vid besvärsreformen var avsiklen att förebygga della, men bestämmelserna har kommii alt innehålla en lucka. I likhet med utskotlel anser jag atl reglerna bör fullständigas så alt besvärshandlingen skall anses ha kommit in i rätl lid även om den inom besvärstiden getts in till en annan försäkringsdomstol än den som skall pröva besvären. Bestämmelserna i 20 kap. 13 8 AFL bör ändras i enlighet härmed.

9 Omprövning av försäkringsdomstols beslut

I samband med reformeringen av besvärsförfarandet i socialförsäkringsärenden infördes i 20 kap. 10 8 AFL regler som innebär att en allmän försäkringskassa under vissa förulsältningar är skyldig att ompröva ett av kassan tidigare fattat beslul som inte prövats av en försäkringsrätt. Kassan skall således ändra etl beslul som på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådanl förbiseende innehåller någon uppenbar oriktighel. Kassan skall vidare ändra ett beslut som blivit oriktigt på grund av atl det har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller grundas på en uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan liknande felaktighet.

Bestämmelserna gäller även för försäkringsrätterna och försäkringsöverdomstolen.

I fråga om bestämmelsernas tillämpning på försäkringsdomstolarna erinrade dåvarande departementschefen om att förvallningsprocesslagens bestämmelse om rättelse av förbiseendefel gäller för dessa domslolar. Vidare erinrade han om atl resningsinsiitulet finns atl tillgå. Han ansåg det dock vara värdefullt om även andra felaktiga beslut än sådana som innehåller förbiseendefel kunde rättas lill på elt enkelt sätl ulan atl resningsinstilulei behöver lillgripas.

Tillämpningen av bestämmelserna i försäkringsdomslolarna har emellertid i praktiken visat sig medföra onödig omgång. Domstolarna anser sig således, så snart besvär anföris eller missnöje på annat sätt riktats mot elt beslut, skyldiga all utreda om det är skäl att ändra beslutet. För försäkringsöverdomstolens del sker del så att ell nytt ärende läggs upp. 1 avgörandet av det nya ärendet deltar tre av domstolens lagfarna ledamöier. I försäkringsrätterna gör man normalt så att besvärsinlagan cirkulerar mellan de lagfarna ledamöter som har deltagit i del tidigare avgörandet.

Omprövningsförfarandel har i försäkringsöverdomstolen inle i något fall

Prop.  1979/80:128 35

letl lill ändring i beslulel. 1 försäkringsrätterna har omprövningen såvitt känt lelt till ändring i några enstaka fall.

Del kan enligi min mening konstaleras alt omprövningsinsiiiulei när del gäller försäkringsdomstolarna lell lill endasl myckel blygsamma resullal. De personalinsatser som krävs för ärendenas handläggning står inte i rimlig proportion härtill. Här bör också beaktas den myckel besvärliga balanssi-tualion i vilken försäkringsdomslolarna befinner sig.

Som framgåli av vad jag lidigare anförl slår såväl förvallningsprocesslagens bestämmelse om rättelse av förbiseendefel som resningsinstitutet till buds för all uppnå raitelse i orikliga beslul från försäkringsdomslolarna, i den mån möjlighelen lill besvär i ordinär ordning är uttömd. Till följd härav behöver rättsförluster inte inlräffa även om del särskilda omprövningsförfarandel avskaffas. Ur processekonomisk synvinkel framstår också en sådan lösning som lämplig mol bakgrund av de erfarenheter som i dag finns.

Jag förordar därför att reglerna i 20 kap. 10 8 femle stycket AFL om omprövning av försäkringsdomstols beslul upphävs. Omprövningsreglerna kommer således i fortsättningen enbart all gälla försäkringskassorna.

10 De allmänna försäkringskassornas arkiv

Som en följd av den nya besvärsorganisationen har uppstått vissa formella problem i anslulning lill bestämmelserna om slalliga myndigheters arkiv. Det gäller arkiveringen av försäkringskassans handlingar i överklagade ärenden.

Samiidigi som de till försäkringskassan ingivna besvären över kassans beslut lämnas över till försäkringsrätten sänder kassan lill försäkringsräuen in sitt egel beslutsunderlag i form av persondossié eller akt. För all underlätta försäkringskassornas löpande handläggning av socialförsäkringsärendena har det visat sig vara lämpligt alt försäkringsräiierna, sedan besvärsmålet slutligt avgjorts, återsänder mottagna persondossiéer eller akter lill försäkringskassan. Dessa arkiveras således inte hos försäkringsrätten.

Arkivläggningen hos försäkringsrätterna regleras genom bestämmelser i allmänna arkivsiadgan (1961:590). Riksarkivet är enligt stadgan arkivmyndighet för rätterna. Arkivsiadgan är i princip tillämplig på arkiv hos statliga myndigheter. Frågan om en allmän försäkringskassa i nu förevarande avseende är all anse som statlig myndighel är inle klarlagd.

Riksarkivel har bl. a. mot bakgrund härav, efter samråd med riksförsäkringsverket., hemslälll alt bestämmelserna i allmänna arkivsiadgan uttryckligen görs lillämpliga på arkiv hos försäkringskassorna. Riksarkivel framhåller atl förfaringssällei, all försäkringsrätterna avhänder sig handlingar som ingåtl i deras beslulsunderiag, kan godlas endasl under förutsätlning all allmänna arkivsiadgan är lillämplig på den moltagande myndighetens arkiv.

Jag bilräder riksarkivets framslällning. Jag vill i sammanhanget nämna all

Prop.  1979/80:128 36

arkivläggningen hos de allmänna försäkringskassorna f. n. regleras genom riksförsäkringsverkels anvisningar, vilka i väsentliga delar sammanfaller med bestämmelserna i allmänna arkivsiadgan. Jag förordar således, efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet, atl den av riksarkivet föreslagna ordningen genomförs. Lagtekniskl bör del ske genom etl tillägg till 18 kap. 5 8 lagen (1962:381) om allmän försäkring av innebörd atl regeringen bemyndigas förordna att bestämmelserna om arkiv hos statsmyndighet skall gälla arkiv hos de allmänna försäkringskassorna.

11 Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen atl anlaga de upprättade förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).

12 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagl fram.

Prop.  1979/80:128 37

Bilaga

Riksförsäkringsverkets skrivelse angående ett eventuellt slopande av möjligheten till inbetalningar till frivillig pensionsförsäkring hos riksförsäkringsverket

Allmänt om försäkringen

Försäkringen är sedan år 1963 inordnad under lagen om allmän försäkring och regleras genom 22 kap. i denna lag (1962:381) samt genom förordningen (1962:521) om frivillig pensionsförsäkring hos riksförsäkringsverket.

Genom inbetalning av avgifter till försäkringen ges varje svensk medborgare och varje annan i Sverige bosatl person möjlighel atl förskaffa sig räll lill högre egenpension än den som ulgår genom folk- och tilläggspensioneringen. Den frivilliga pensionsförsäkringens uppgift är således all ijäna som elt komplemenl lill de obligaioriska försäkringarna.

Försäkringen grundar sig på hos posiverkei inbetalda frivilliga avgifier. Alllsedan försäkringens införande har de avgiftsbelopp som får inbelalas lill försäkringen varil begränsade. Enligt gällande maximeringsregel får försäkrad, som är under 70 år, sammanlagt ha innestående ett belopp som högsl moisvarar 1 000 kronor gånger anlalel levnadsår. Försäkringslekniskt sell är varje avgifi alt betrakta som en engångsavgift, för vilken pension utgår oberoende av om yllerligare avgifier erläggs eller inle. Inbetalning har kunnat ske och kan forlfarande göras lill försäkringen enligt elt flertal olika tariffer, för vilka särskilda bestämmelser gäller bl. a. i fråga om pensionsräll. beskattning m. m.

Pensionerna är till skillnad från förmåner från folk- och tilläggspensioneringen inle värdebesländiga. Visserligen utbetalas särskilda tillägg till pensionerna - återbäring - av överskott, som uppkommer på försäkringsrörelsen, men detta bör inte ses som någon kompensation för penningvärdeförsämringen utan endast som en jusiering av uttagna premier.

De försäkringsformer som numera erbjuds är lemporär och livsvarig egenpension med inom vissa gränser valfri pensionsålder. Pensionsåldern behöver inle bestämmas på förhand. Beiräffande beskallningen gäller atl försäkringstagaren vid inbelalningslillfällel kan välja alt få försäkringen belraklad aniingen som P-försäkring eller som K-försäkring. P-försäkring innebär att ulgående pension skall las upp till beskaltning men atl avdrag inom vissa gränser i gengäld får göras för eriagd avgift. Vid K-försäkring skall den utgående pensionen inle tas upp lill beskattning och avdragsrält föreligger i princip inte för erlagt avgiftsbelopp.

Till försäkringen är f. n. anslulna ca 60 000 personer av vilka omkring 23 000 nu uppbär pension. Den frivilliga pensionsförsäkringens fond uppgår f. n. till drygt 500 miljoner kronor.

Prop.  1979/80:128 38

Försäkringens tillkomst och utveckling

Den frivilliga pensionsförsäkringen började sin verksamhet den 1 januari 1914 då lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring trädde i krafl. I lagen ingick nämligen beslämmelser som möjliggjorde för svensk medborgare alt genom inbetalning av avgifter lill dåvarande Pensionsslyrelsen förskaffa sig räll till högre livsvarig egenpension, än den som utgick på grund av de obligatoriska avgifterna.

Försäkringen blev under åren 1918-1936 föremål för genomgripande omläggningar. Bl. a. utarbetades år 1918 nya bestämmelser för försäkringen för att ge arbetsgivare möjlighel atl ordna etl generellt pensionsskydd ål sin personal. Samiidigi infördes möjlighel atl teckna försäkring, som förutom räll lill livsvarig pension även innehöll visst villkor om avgiflsåterbelalning vid dödsfall. Grunddragen lill sin nuvarande gestaltning erhöll försäkringen vid ingången av år 1936.

År 1959 tillkallades en särskild utredningsman, som skulle undersöka möjligheterna atl effeklivisera försäkringen, så att den kunde erbjuda lämpliga kompletleringsmöjligheler även lill den allmänna tilläggspensioneringen. Ulredningens olika förslag ledde endast lill att försäkringen fr. o. m. år 1963 kompletterades med en lemporär ålderspensionsförsäkring. Övriga förslag avseende förtids-, änke- och barnpension ansågs inte böra genomföras bl. a. på grund av den ulbyggnad av administrationen som de krävde.

Den 1 januari 1973 gjordes den utvidgningen, atl även den som inte är svensk medborgare, men bosalt i rikel, fick räll att teckna försäkring.

Genom ändringar i kommunalskallelagen upphörde år 1976 möjligheten atl teckna pensionsförsäkring med villkor om avgiflsåterbelalning vid dödsfall. Till denna kombinerade försäkringsform hade tidigare ungefär hälflen av avgifterna erlagts. Elt år senare anpassades försäkringsformerna till den sänkta allmänna pensionsåldern (65 år).

I övrigt har de förändringar som sedan år 1936 vidtagits i huvudsak bestått i ändringar av lariffsatserna och höjningar av de avgiftsbelopp, som maximall får inbelalas till försäkringen.

Anslutningen till försäkringen

Anslutningen till den frivilliga pensionsförsäkringen var under de första åren synnerligen ringa och de inbetalda avgifterna obetydliga. Från början av 1920-lalel  till  mitten  av  1940-talel  ökade  den  årliga  inbetalningen  till

Prop.  1979/80:128

39

försäkringen från ca 1 miljon lill ca 12-13 miljoner kronor. Utvecklingen för tid därefter framgår av nedanstående tabell.

År	Erlagda avgift		er	Antal pe	rsoner	Genomsnitt-	Antal nyin-
	i   milj kr.			för vilka	inbe-	ligt inbe-	tradda i
				talningar	gjorts	talnings-	försäkringen
						belopp, kr.
	Män	Kv	Summa
1950	7.2	6.5	13,7	20 047		700	2 340
1955	6,9	5,2	12.1	17 184		700	1 451
1960	6,9	6.4	13.3	12 497		1 100	970
1965	5.8	6,1	11.9	4 481		2 700	666
1970	5,5	5,5-	11,0	3 302		3 300	490
1971	5,4	5,8	11.2	3 2.59		3 400	543
1972	5,3	5.2	10.5	2 901		3 600	397
1973	5,4	3,6	9.0	2 951		3 100	686
1974	4,5	3.4	7,9	2 098		3 800	289
1975	4.2	2,2	6.4	1 944		3 300	255
1976	2,4	1,4	3.8	1 380		2 800	98
1977	2,4	1,1	3,5	1 104		3 200	121
1978			2.8"

" Preliminär uppgift.

Den krafiiga nedgången i början på 1960-lalel av antalet nyinträdda och antalet personer för vilka inbetalning skett sammanhänger i allt väsentligt med den allmänna tilläggspensioneringens införande. Före ATP:s tillkomst gjorde nämligen etl stort anlal arbelsgivare årliga inbetalningar till försäkringen för sina anställda. De flesta arbetsgivarna upphörde med dessa inbetalningar i anslutning till ulbyggnaden av den obligatoriska försäkringen. Bortfallet av dessa arbetsgivarinbetalningar hade emellertid ingen avgörande inverkan på det lotala avgiftsbelopp, som erlades lill försäkringen. Inbetalningsbeloppen för de anställda var nämligen av ringa slorlek i jämförelse med egeninbelalningarna till försäkringen. Sisinämnda förhållande kan även utläsas i tabellen av den ökning som det genomsnitlliga inbelalningsbeloppel fick i början på 1960-lalel.

Som framgår av tabellen har emellerlid en betydande avgiftsminskning ägt rum under 1970-talel. Som förklaring lill della premieborlfall kan nämnas

- slopandet av avdragsrätten för makas pensionsförsäkring från ingången av 1973

- de år 1975 och år 1976 införda begränsningarna i avdragsreglerna för egen pensionsförsäkring

- slopandet år 1976 av den kombinerade försäkringsformen tariff R3, som förutom rätt till livsvarig pension innefattade villkor om avgiftsåterbetalning vid dödsfall.

Prop.  1979/80:128 40

Av dessa ålgärder har den sisinämnda medfört den största avgiftsminskningen för försäkringen. Den kombinerade R3-försäkringen svarade nämligen för ca 50 % av premieintäkterna.

Nedgången av premieintäkterna för år 1978 kan i viss mån bero på de då införda nya besparingsformerna (det s. k. skaltesparandel).

1 sammanställningen nedan lämnas vissa uppgifler för atl belysa den lolala anslulningen till försäkringen.

År	Antal försäkrade	Antal pensio-	Tota	1 fond	Utbetalda
	vid årets utgång	närer vid	vid årets		peisions-
		årets utgång	utgång.		belopp.
			milj.	kr.	milj. kr.
19.50	67 000	8 200	175		4.5
1955	73 000	11 700	240		7.2
1960	77 500	15 800	306		10,6
1965	75 OUO	18 900	370		14,3
1970	71 000	21 300	431		19,6
1975	65 000	22 800	488		25,9
1976	63 OOt)	22 700	493		30.0
1977	61 000	22 600	500		30.2

Någon fullständig bild av inom vilka yrkesgrupper försäkringen tecknats kan inte ges. Dock utfördes för åren 1967 och 1968 en undersökning av yrkesfördelningen bland de som nylecknade försäkringar under dessa år. Resultatet av denna kan i någon mån ge en uppfattning om vilka grupper, som visal intresse för försäkringen. Undersökningen grundade sig på den uppgift om yrkestillhörighel, som på den tiden lämnades av försäkringstagaren på anmälningskortel för nyleckning av försäkring. En sammanfallning av undersökningens resullal redovisas nedan.

Procentuell fördelning av inbetalningsbeloppet för nytecknade försäkringar åren 1967-1968

Män                Kvinnor

13	13
42	.3
36	12
2	-
7	72

Arbetsgivarinbetalningar m. m. Egeninbetalningar

Företagare

Tjänstemän

Övriga yrken

Ej angivet yrke"

Summa 100 100

" Till denna grupp har även barn och hemmafruar hänförts.

Prop.  1979/80:128 -H-

Försäkringens omkostnader

I anslulning till alt nya tariffer infördes år 1977 höjdes den i premierna, ingående omkostnadsbelastningen från 3-5 % till 7-13 %. Denna avvägning av omkoslnadsantagandel ansågs i dåvarande läge lämplig. Vid införandet påpekades dock att anpassningen av omkoslnadsantagandel lill den verkliga omkostnadsulvecklingen försvårades genom den ovisshet, som rådde om den framlida anslulningen till försäkringen. Utvecklingen av försäkringens lotala omkostnader under 1970-lalel framgår nedan.

År	Omkostnader kr.
1970	600 000
1971	650 000
1972	837 000
1973	857 000
1974	1 023 000
1975"	1 572 000
1976"	1 440 000
1977	1 453 000

" I omkostnaderna för dessa är ingår kostnader av engångsnalur. som föranleddes av att vissa större rutiner inom försäkringen dä överlades till ADB-behandling.

En fortsatt anslutning av nuvarande begränsade omfattning skulle på lång sikt innebära en kraftig minskning av försäkringsstocken. Eftersom en slor del av försäkringens omkosinader kan betraklas som fasta, kommer en sådan minskning med etl bibehållande av nuvarande servicenivå inle all medföra motsvarande nedgång av försäkringens omkostnader. Del kan i sådanl läge förvänlas, alt de medel som avsätts för framlida omkosinader för nytecknade försäkringar visar sig vara otillräckliga. Atl i någol senare läge kompensera detta, genom att ytterligare höja omkostnadsbelastningen av premierna, leder till en försäkringsverksamhet med för försäkringstagaren ej acceptabla eller åtminstone mindre attraktiva villkor än f. n. och följden blir troligen en ytteriigare nedgång av anslutningen.

Överväganden och förslag

Som ovan framgått tillkom försäkringen vid den allmänna folkpensioneringens införande. Det ansågs då angeläget atl bereda den enskilde möjlighet att genom egna avgifier tillförsäkra sig en pension som komplement till den allmänna pensionen. Något år senare utvidgades försäkringen, så att även arbetsgivare därigenom skulle kunna ordna ell pensionsskydd ål sin personal.

Även efler ATF:s tillkomst och efler det genom överenskommelse mellan

Prop.  1979/80:128 42

parler pä arbetsmarknaden tillkomna systemet för pensionering i början på 1960-talel, ansågs behov föreligga för en komplelteringsförsäkring i slallig regi. De främstja anledningarna härtill var den förhållandevis höga allmänna pensionsåldern (67 år) och de i början små ATP-pensionerna. Dessulom omfattades ej alla grupper i samhällel av den allmänna tilläggspensioneringen.

För försäkringens del blev konsekvenserna vid ATP:s tillkomst, att de flesta arbelsgivare upphörde med insättningar för sina anställda. Dessa arbetsgivarinbetalningar har sedan dess successivi ytterligare avtrappals lill atl numera endasl omfalta ett fåtal. Däremot fortsatte egeninbelalningarna åtminslone beloppsmässigt i ungefär samma ulslräckning som tidigare under hela 1960-lalel.

Den yllerligare ulbyggnaden av Ijänslepensioneringen som skett under 1970-lalel, tillkomsten av pensionslillskolt, delpensioneringens genomförande, den sänkta allmänna pensionsåldern saml det förhållandet att ATP närmar sig fullfunklionsstadiet har medförl atl lägel nu blivit ell annal. Del kan numera ifrågasättas om det överhuvudtaget flnns någol väsentligt behov atl läcka genom denna lyp av försäkring. Beiräffande grupper som ej omfattas av den allmänna tilläggspensioneringen kan omnämnas, atl möjlighelen alt trygga hemmavarande makes pensionering genom frivilliga avgifier avsevärl har begränsals. År 1973 borttogs nämligen avdragsrätten för makeägd pensionsförsäkring. Försäkringen har vidare kraftigt urholkats, genom att försäkringsformen med villkor om avgiflsåterbelalning vid dödsfall ej längre får tecknas. Detta motförsäkringsskydd ansågs av många försäkringstagare som en nödvändig förutsättning för inbetalning till försäkringen. Allt detla liksom införda begränsningar i avdragsrätten har också medfört, all egeninbelalningarna under 1970-talet kraftigt gått ned och numera endast utgör ca 30 % av motsvarande inbetalningar i början på decenniet.

Försäkringen kan således varken anses ha något väsentligl behov atl fylla eller motsvara de anspråk som i dag kan slällas på en komplelteringsförsäkring. Det bör också påpekas all även riksrevisionsverkei ställt sig frågande lill denna försäkring. I RRV:s revisionsrapport 1978-06-02 angående riksförsäkringsverkets verksamhet sägs följande.

"RFV administrerar p. g. a. särskild författning en frivillig pensionsförsäkring. Med hänsyn till verkets vidgade uppgifler inom den obligatoriska försäkringen samt de pensionsförsäkringar som erbjuds från andra försäk-ringsinstilul, bör RFV enligt RRV:s mening överväga atl föreslå regeringen alt nyackvisilion inte längre skall bedrivas".

Vidare har revisionskoniorel vid riksförsäkringsverket (RK) under hand meddelat, atl det vid revision av försäkringen kommit lill den uppfaltningen, atl ell fortsall engagemang inom denna verksamhel kräver en utveckling av de försäkringslösningar som i dag erbjuds samt utvecklande av metoder för marknadsföring. Enligt RK:s uppfattning ligger det dock kanske närmare till

Prop.  1979/80:128 43

hands att i stället minska engagemanget i försäkringen, t. ex. genom all slopa möjligheten till nyteckning av försäkring. Att fortsätta driva försäkringen med oförändrad ambitionsnivå är enligt RK:s uppfattning ingel realistiskt alternativ.

Det kan även omnämnas, atl postbanken meddelat all banken anser del hell nödvändigl atl etl nyll inbetalnings- och redovisningssystem utarbetas, om banken även framdeles har all ta emot avgifier lill försäkringen.

I anledning av vad ovan anföris och med hänsyn lill den för försäkringstagarna ogynnsamma omkoslnadsulveckling. som vid nuvarande låga anslul-ningsnivå kan förulspås, föreslår riksförsäkringsverkel atl möjligheten till nya inbetalningar lill verkels frivilliga pensionsförsäkring upphör.

Elt upphörande av möjlighelen till inbetalningar till försäkringen, bör ur försäkringsteknisk synpunki lämpligen genomföras vid elt årsskifte, förslagsvis fr. o. m. den 1 januari 1980. Några ingångna försäkringsavial skulle genom elt sådant upphörande inte komma all brylas. eflersom försäkringen bygger på etl system med engångspremier. Härvid förutsätts, all bestämmelser utfärdas vid den lagtekniska behandlingen, så alt nuvarande villkor om pension m.m. även fortsätiningsvis får giltighet för redan gjorda inbetalningar.

För försäkringstagare, som genom årliga insättningar till försäkringen har för avsikl alt bygga upp ell pensionsskydd, finns möjlighet all göra återstående inbetalningar hos privala försäkringsbolag, som lillhandahåller i stort setl likvärdiga pensioneringsformer. Premierna för samma grundförmån lorde dock i allmänhel vara något högre på den privata marknaden. Kompensalion för denna merkoslnad bör dock kunna erhållas genom den möjlighel till högre återbäring som därmed ges.

Det kan lilläggas all ell evenluelll beslul om upphävande av nya inbetalningar till försäkringen ej på korl sikl medför någon större förändring av arbetsuppgifterna på riksförsäkringsverkets sektion för frivillig pensionsförsäkring, som administrerar försäkringen. Nyackvisilion bedrivs lill slörre delen genom postbankens försorg och moisvarar endast en ringa del av sektionens arbelsuppgifter. För postbanken skulle dock elt sådanl beslul innebära en avveckling av dess medverkan i adminislralionen av försäkringen.

I handläggningen av della ärende har deltagit generaldirektören Åström och överdirektören Sjönell samt ledamöterna Albåge, Håvik, Nelander. Olsson och Walander.

Därjämte har närvarit siyrelsesuppleanten Gahrton. personalföreträdarna Almqvist och Tjärnberg. avdelningscheferna Örtengren. Ljungholm och Sjöquist, tf avdelningscheferna Söderberg och Brogren, byråchefen Eriksen (föredragande) och tf byråchefen Bjurén.

Prop.  1979/80:128 44

Innehåll

Propositionen................................................................... ....... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. 1

Lagförslag........................................................................ 2

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m............................................................................ ...... 2

2 Förslag till   lag om  ändring  i   lagen  (1962:381)  om  allmän försäkring      6

3     Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)       14

Uidrag av prolokoll vid regeringssammanträde den 24 januari 1980 18

Gällande beslämmelser.................................................... .... 18

Överväganden och förslag............................................... .... 19

Hemställan ...................................................................... 21

Beslut................................................................ ;............. 21

Det till lagrådet remitterade förslagel till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän

försäkring, m. m............................................................... .... 22

Utdrag av lagrådets protokoll den 7 februari 1980.......... .... 24

Uidrag av  protokoll  vid  regeringssammanträde  den 28 februari

1980 ............................................................................... .... 26

J     Inledning.................................................................. .... 26

2 Anmälan av lagrådets yttrande................................. 27

3 Övergång till etl enhetligt syslem för debitering av arbetsgivaravgifter           27

4 Arbetsgivaravgift för bidrag till konstnärer m.fl.......... 29

5 Avveckling av den frivilliga pensionsförsäkringen....... 30

6 Sjukpenninggrundande inkomst m. m. under yrkesinrikiad rehabilitering        31

7 Förmåner för kvinnor som genomgår militär grundulbildning . 32

8 Besvär över beslut i socialförsäkringsärenden........... 33

9 Omprövning av försäkringsdomstols beslut .............. 34

10 De allmänna försäkringskassornas arkiv................... .... 35

11 Hemställan................................................................. .... 36

12 Beslut......................................................................... 36

Bilaga Riksförsäkringsverkels skrivelse angående den frivilliga pen
sionsförsäkringen ............................................................ 37

GOTAB Stockholm 1980   63607