Mot. 1979/80
48-49
Motion
1979/80:48
av Per-Axel Nilsson och Torsten Gustafsson
med anledning av propositionen 1979/80:1 om socialtjänsten
Det nu framlagda förslaget innebär att socialtjänsten skall grundas på en
helhetssyn, som omfattar personers totala situation. Förslaget har fått en
inriktning mot ökad medverkan i samhällsplanering och förebyggande vård,
vilket vi anser vara positivt. Men vi har några invändningar mot förslaget som
vi vill utveckla närmare.
För det första handlar förslaget om en ramlagstiftning med många fina
teser. Det anförs i propositionen att inom den ram som den nya socialtjänstlagen
bildar får kommunerna i stort organisera verksamheten efter egna
förutsättningar och behov. Men det viktigaste saknas, nämligen vilka
resurser som kommer att ställas till förfogande för att kunna uppfylla
socialtjänstens målsättningar. Det gäller i grunden hur mycket samhället är
berett att satsa på olika gemensamma insatser för att åstadkomma en verklig
hjälp till dem som har behov av sådan hjälp och stöd.
För det andra lägger regeringen nu fram förslag till en ny sociallag utan att
den viktiga frågan om huvudmannaskapet för vårdanstalterna för alkoholmissbrukare
har fått någon lösning.
I propositionen utgår man ifrån ett sammanhållet vårdansvar utan att de
praktiska konsekvenserna vare sig för anställda eller vårdtagare redovisas.
Något förslag till hur ett ändrat huvudmannaskap skall genomföras redovisas
inte. Organisationsfrågorna är o]östa liksom den avgörande frågan om de
ekonomiska resurser som ju är en förutsättning för åstadkommande av god
vård.
Institutionerna är enligt vår mening en mycket viktig del av de resurser
som skall finnas inom den nya socialtjänsten. Det finns behov av sådan vård
och behandling som lämnas i de befintliga anstalterna för alkoholmissbrukare.
På Gotland finns en sådan anstalt. Vårdanstalten Västerbyhemmet i
Burgsvik. Västerbyhemmet är ett hem som utan överdrift kan sägas väl fylla
sin uppgift, såväl när det gäller vårdinriktning som miljömässigt. Placeringen
mitt i samhället anser vi vara en fördel när det gäller återanpassningen till ett
samhällsliv utanför vårdinstitutionen.
År 1973 genomfördes en grundlig upprustning av hemmet, som nu
förfogar över 54 vårdplatser, varav 10 tillfälliga, huvuddelen placerade i
fristående byggnader. Institutionen förfogar också över en välutrustad,
nyrenoverad sjukavdelning. På orten finns tillgång till såväl läkare som
tandläkare. Vidare förhyrs en mindre lägenhet som brukas av patienters
anhöriga vid besök.
1 Riksdagen 1979/RO. 3 sami. Nr 48-49
Mot. 1979/80:48
sv
2
I anslutning till hemmet finns en snickerifabrik som är inriktad på
tillverkning av bl. a. kompletta fönstersnickerier, trädgårdsmöbler samt
pärmryggar. I fabriken sysselsätts, utöver ett antal patienter, ett 10-tal
arbetstagare som genom samarbete med arbetsvärden fått tjänstgöra vid
denna anläggning. Dessa arbetstagares insatser, såväl i produktionen som när
det gäller det personliga umgänget med hemmets patienter, är mycket
uppskattade. Institutionen har också två stycken växthus med tillhörande
friland för grönsaksodling.
När det gäller hemmets möjligheter att nå bra behandlingsresultat vill vi
här återge något av innehållet i den skrivelse som Alkoholproblematikers
riksorganisation den 25 september 1979 tillställt statsrådet och chefen för
socialdepartementet.
I skrivelsen framhåller riksorganisationen att det är nödvändigt att det ges
utrymme för krav och motkrav från såväl patienter som vårdpersonal och att
behandlingsarbetet så nära som möjligt ansluter sig till de förhållanden som
råder i samhället utanför institutionen.
I skrivelsen hemställer riksorganisationen om att en försöksverksamhet
kommer till stånd där alkoholproblematikerna, mot att de ställer upp på ett
behandlingsprogram, får lön i stället för sjukpenning. 1 behandlingsprogrammet
bör arbetsträning ingå som ett av de viktigaste momenten.
I skrivelsen anförs vidare:
”En försöksverksamhet borde kunna anordnas utan några extra kostnader,
då det finns såväl lämpliga behandlingshem som arbetslokaler tillgängliga. Vi
kan här anvisa en nykterhetsvårdsanstalt som enligt vår uppfattning är
mycket lämplig i flera avseenden och det är Västerbyhemmet på Gotland.
På Västerbyhemmet har man en differentierad arbetsträning, vari ingår
såväl verkstads- som trädgårdsarbete. Såväl lokaler som maskiner och annan
utrustning är av mycket god kvalitet och standard. Produktionen upplevs
också enligt vad vi erfarit som meningsfull av de intagna. I Västerbyhemmets
verkstad arbetar f. n. 30 man varav 10 icke är alkoholproblematiker. Detta
anser vi vara en betydande fördel, då det bidrar till att bryta den kategorise ring
och isolering som alkoholproblematikerna är utsatta för. Det finns också
exempel på sedan tidigare att det är av stort värde att blanda alkoholproblematiker
och andra i en verksamhet av denna art.
Västerbyhemmet har ytterligare en fördel i det att det ligger i direkt
anslutning till ett samhälle och därigenom ger de intagna möjligheter till en
mer normal livsföring än vad som i allmänhet brukar vara fallet på
nykterhetsvårdsanstalter.”
Enligt vad vi kan bedöma föreligger inte behov enbart för Gotlands
kommuns del av att detta hem fortsätter sin verksamhet, utan det måste
liksom nu stå öppet för personer från andra delar av landet.
Av tillgänglig statistik framgår att under tiden den 1 januari 1978-den 30
september 1979 var det endast 12 % av patienterna som var mantalsskrivna
på Gotland; resterande 88 % var från andra län, övervägande del hemma
Mot. 1979/80:48
hörande i AB-län.
Som upplysning kan nämnas att 36 % av antalet vårdtagare frän andra län
var finsktalande. För dessa patienter anordnas svenskundervisning anpassad
till dessa personers behov av kunskap om det svenska samhällslivet.
Västcrbyhemmet ger för närvarande sysselsättning åt - förutom 10-talet
arbetstagare i snickerifabriken - ett 30-tal anställda, såväl fast som extra
personal. Det står klart att det knappast kan finnas några möjligheter till
utkomst åt dessa personer i en bygd som Burgsvik i den händelse
Västerbyhemmet måste avvecklas. Vi anser det ytterst anmärkningsvärt att
förslaget om ny sociallag inte innehåller någon lösning på den viktiga frågan
om huvudmannaskapet för nykterhetsvårdens institutioner.
För att väsentliga delar av den nya socialtjänstlagen skall kunna behandlas
av riksdagen krävs att förslag om hur institutionsvården skall bedrivas,
planeras och finansieras framläggs.
Vi anser därför att frågan om huvudmannaskapet för vårdanstalterna
gällande alkoholmissbrukare och frågor som sammanhänger härmed måste
klarläggas innan riksdagen fattar något beslut i anledning av propositionen
1979/80:1 om socialtjänsten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande huvudmannaskapet gällande
vårdanstalter för alkoholmissbrukare.
Stockholm den 11 oktober 1979
PER-AXEL NILSSON (s) TORSTEN GUSTAFSSON (cl
1 * Riksdagen fV^VSO, sami. \V 4S—4Q