5

Motion

1979/80:21

av Essen Lindahl m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:152 om transportstöd

Regeringen har i propositionen 1978/79:152 föreslagit nya regler för
transportstödet. Erfarenheterna av den hittillsvarande ordningen har bekräftat
behovet av transportstöd, men samtidigt har inte minst de senaste årens
olika utvidgningar av stödet skapat ett mycket svåröverskådligt och byråkratiskt
system för beräkning av stödet. Enligt vår bedömning innebär
regeringens förslag i flera avseenden risk för en ytterligare försämring av
stödets effektivitet i samma riktning. Det gäller såväl zonindelning som
beräkningsgrunder. Så har t. ex. i propositionen Arjeplog, Arvidsjaur och
Jokkmokks kommuner blivit placerade i en annan stödgrupp än andra
kommuner i Norrbottens län, trots att deras belägenhet motiverar samma
stöd som övriga kommuner inom stödzon 6.

Vidare görs en sådan varuavgränsning i det nya förslaget att t. ex.
intransportstödet beträffande järn- och stålvaror får betydande inskränkningar,
vilket skulle betyda att t. ex. Svenskt Stål AB helt tappar det
transportstöd företaget erhållit vid köp av stålband från Domnarvets järnverk
för förädling i Luleå. En sådan inriktning av transportstödet främjar inte
utvecklingen för förädlingsindustrierna i Norrbotten.

Länsstyrelserna i de fyra nordligaste länen har i motsats till regeringen
föreslagit att företag inom det inre stödområdet erhåller transportstöd även
för avstånd mellan 101 och 250 kilometer. Vi delar länsstyrelsernas bedömning.
Vidare har regeringen föreslagit att det sammanlagda bidragsgrundande
beloppet höjs från 3 000 till 10 000 kr. En sådan åtgärd skulle komma att
drabba många små företag och särskilt företag av hantverkstyp. Det är därför
angeläget att den tidigare gränsen behålls.

Även om transportstöd i någon form är nödvändigt för att utjämna
transportkostnaderna mellan landets olika delar, så måste samtidigt kraftfulla
åtgärder vidtas för att med mer generella medel - i likhet med vad som skett
inom teleområdet - skapa en rättvisare kostnadsfördelning. Sådana insatser
tas inte alls upp till övervägande i den föreliggande propositionen. I likhet
med länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län vill vi
framhålla att statsmakternas långsiktiga ansträngningar bör inriktas på en
sådan trafikpolitik som medger generellt förbättrade kommunikationsbetingelser
för befolkning och näringsliv i Norrland. Målet för en sådan politik
måste vara att generellt reducera avståndets inverkan på taxor för person- och
godstrafik till och från Norrland och samtidigt medge en bättre transportstandard
även i befolknings- och näringslivssvaga områden. Detsamma bör
enligt vår mening gälla även för övriga delar av det inre stödområdet.

Mot. 1979/80:21

6

Vi ansluter oss till kraven på aktivare samhällsinsatser för att skapa en
rättvisare fördelning mellan regionerna av transportkostnaderna, men vi
ifrågasätter starkt att de föreslagna åtgärderna i tillräcklig grad bidrar
härtill.

Vi föreslår därför att riksdagen avvisar det föreliggande förslaget och begär
att regeringen snarast inkommer med ett nytt förslag. Därvid bör utöver vad
vi redan framhållit om behovet av mer generella kostnadsutjämnande
åtgärder också följande krav beaktas.

Gjorda undersökningar över företagens personkontaktkostnader visar att
dessa kostnader stiger successivt ju längre norrut man kommer. För orter norr
om Skellefteå är kostnaderna ca fyra gånger så stora som för företag i
Stockholmsområdet. I propositionen föreslår departementschefen inga åtgärder
på persontransportstödets område i avvaktan på erfarenheter av lågprissatsningarna
på tåg och flyg.

Dessa lågprissatsningar är emellertid föga anpassade till mönstret för
tjänsteresor. Det är därför angeläget att pröva Norrbottendelegationens
förslag till persontransportstöd omgående utan att avvakta en utvärdering av
lågprissatsningarna.

I Norge och Finland har sedan ett antal år funnits stöd för sjötransporter.
Även om en direkt jämförelse mellan de olika ländernas sjötransportstöd och
det svenska stödbehovet inte är möjlig, talar dock mycket för att ett svenskt
sjötransportstöd inrättas, liknande den Finska modellen. Därmed åstadkommer
man likartade transportstödsregler i Bottenviken. Frågan om sådant stöd
bör snabbt utredas. En sådan utredning motiveras även av hänsyn till
situationen på energiområdet. Behov föreligger också av en undersökning av
den inverkan transportstödet har på konkurrensförhållandena mellan olika
transportmedel.

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om transportstöd till
Norrland,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till transportstöd till
Norrland i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen.

Stockholm den 8 oktober 1979
ESSEN LINDAHL (s)

NILS HJORTH (s) KURT HUGOSSON (s)

BERTIL ZACHRISSON (s) OLLE ÖSTRAND (s)

RUNE JOHANSSON (s) OVE KARLSSON (s)

i Åmål