Mot. 1979/80
2060-2062
Motion
1979/80:2060
av Johan Olsson m. fl.
med anledning av proposition 1979/80:170 om vissa energifrågor
Utgången av folkomröstningen innebar ett klart ställningstagande för att
kärnkraften skall avvecklas. I debatten inför folkomröstningen framhölls
bl. a. från företrädare för de politiska partierna bakom linje 2 att kärnkraften
skall användas tills dess andra energikällor introducerats i energiförsörjningssystemet.
I första hand avsågs därvid utnyttjande av de inom landet
tillgängliga förnyelsebara energikällorna. Vi förutsätter att dessa strävanden
kommer att vara utgångspunkten för den avvecklingsplan för kärnkraften
som skall upprättas. Vi finner det därför för vår del nödvändigt att stora
satsningar sker på olika områden i syfte att skapa de reella förutsättningarna
för den avveckling av kärnkraften som majoriteten i folkomröstningen
uttalade sig för.
Enligt vår mening måste man vid dessa satsningar dels ta fasta på behovet
att bygga upp en alternativ elproduktionskapacitet, dels nödvändigheten av
att minska vårt stora oljeberoende. Inför de energipolitiska förslag som
aviserats till hösten 1980 vill vi här framhålla följande områden: kraftvärmeutbyggnaden,
vindkraftproduktionen, utnyttjandet av inhemska bränslen
såsom skogsavfall, torv, odlad biomassa m. m. samt produktion av alternativa
drivmedel som metanol och etanol.
Kraftvärme
Ett av de mest effektiva sätten att utnyttja energiinnehållet i tillfört bränsle
är energiproduktion i s. k. kraftvärmeverk - dvs. anläggningar där el och
värme kan produceras samtidigt. Den totala verkningsgraden i ett kraftvärmeverk
uppgår till ungefär 85 %. Detta är ungefär dubbelt så högt som i ett
kondenskraftverk. Den årliga elproduktionen från kraftvärmeverk ärf. n. ca
5 TWh.
I propositionen 1975:30 uttalade dåvarande industriministern bl. a. att
utnyttjandet av fossila bränslen ”i möjligaste mån bör koncentreras till
anläggningar som medger ett högt utnyttjande av bränslets energiinnehåll,
dvs. industriella mottrycksanläggningar och kraftvärmeverk”. Riksdagen
instämde i detta uttalande. I 1975 års energipolitiska beslut förutsattes
således att en betydande andel av denna tillkommande elproduktion skulle
ske i kraftvärmeverk och 1985 uppgå till 15 TWh.
Våren 1977 tillkallades en arbetsgrupp inom industridepartementet för att
arbeta fram ett underlag för beslut om kraftvärmeprogram i samband med
det energipolitiska beslutet 1979. Gruppens överväganden och förslag
1 Riksdagen 1979180. 3 sami. Nr 2060-2062
Mot. 1979/80:2060
2
redovisades i en rapport som finns intagen i bilagedelen till propositionen
1978/79:115 (bil. 1:10). Arbetsgruppen koncentrerade sitt arbete på att lösa
frågor av principiell natur, t. ex. fördelning av värme- och elproduktion
mellan berörda parter, principer för ekonomiska uppgörelser, lösningar på
problemen med reservkraft, samkörningsfrågor och mätfrågor. Även den
tekniska utformningen av anläggningarna, ekonomin hos kraftvärmeverk,
utbyggnadsmöjligheterna samt besluts- och planeringsberedskap i närmast
berörda kommuner togs upp av gruppen. Den var enig i sina bedömningar av
de olika frågorna och vilka förutsättningar som bör gälla för den fortsatta
kraftvärmeutbyggnaden i landet.
Gruppen fastslog bl. a. att behovet av ytterligare kraftvärmeutbyggnad var
beroende av det svenska kärnkraftsprogrammets omfattning. I propositionen
1978/79:115 bedömdes med hänvisning till den i propositionen föreslagna
satsningen på kärnkraft en utbyggnad av kraftvärmeverk obehövlig.
Utgången av folkomröstningen om kärnkraften, med dess klara ställningstagande
för en avveckling av kärnkraften, har emellertid enligt vår mening på
ett avgörande sätt förändrat förutsättningarna för kraftvärmeutbyggnaden.
Avvecklingen av kärnkraften ställer krav på att en alternativ elproduktionskapacitet
byggs upp successivt, vilket också föredraganden understryker i
propositionen 1979/80:170. I annat fall är risken uppenbar för att de
kärnreaktorer som tagits i drift inte kan utmönstras ur energiförsörjningssystemet
utan avsevärda störningar.
Vi vill vidare i likhet med föredraganden understryka att nytillkommande
anläggningar för elproduktion, kraftvärmeverk och mottrycksanläggningar
inte får baseras på olja utan skall vara avsedda för ledning med fasta bränslen
och därvid i största möjliga utsträckning utnyttja inhemska bränslen.
Vi vill i detta sammanhang uttala vår tillfredsställelse över regeringens
uppdrag till länsstyrelserna att inventera skogsavfall och, för vissa länsstyrelser,
torv, vilket vi ser som ett led i strävandena att skapa ett hållfast
underlag för en utbyggnad av kraftvärme och vattencentraler m. m.
Utnyttjandet av inhemska bränslen är en grundläggande förutsättning, om vi
radikalt skall kunna minska vårt stora oljeberoende.
Enligt vår mening kräver emellertid en satsning på utbyggnad av
kraftvärmeverk att ett program fastläggs för utbyggnaden, eftersom man kan
räkna med att tidsrymden mellan beslut om projektering och idrifttagningen
av ett verk är ca fem år. I de energipolitiska förslag som läggs under riksmötet
1980/81 bör en plan för utbyggnad under det närmaste decenniet kunna
presenteras. Vi vill i detta sammanhang påpeka att värmeverksföreningen i
december 1979 presenterat en plan för utbyggnad av fjärrvärme och
kraftvärme till år 2000. Enligt denna s. k. Plan 80 bör det vara möjligt att till
år 1990 kunna producera 18,8 TWh el i kraftvärmeverk. Enligt vår mening
bör det därför vara möjligt att i likhet med propositionen 1975:30 kunna
producera minst 15 TWh el i kraftvärmeverk med den förändringen att
denna nivå skall vara uppnådd år 1990 i stället för år 1985. Värmeverksfö
Mot. 1979/80:2060
3
reningen har i sin Plan 80 även pekat ut tänkbara orter för utbyggnaden.
Det finns enligt vår mening skäl att pröva möjligheterna att bygga om
befintliga oljeeldade kraftvärmeverk för eldning med fasta bränslen.
Oljeersättningsdelegationen bör ges i uppdrag att pröva denna fråga.
Vi vill även i detta sammanhang understryka betydelsen av att de av
Vattenfall planerade torvbaserade kraftvärmeverken i Umeå och Östersund
respektive hetvattencentralerna i Gällivare och Boden snarast kommer till
stånd.
Vindkraft
I propositionen 1979/80:170 understryks enbart att det är angeläget att
svensk industri verkar inom vindkraftområdet. Sverige har i dag en
framskjuten position vad beträffar utvecklingen av vindkraftverk. F. n. är
två stora prototypanläggningar under uppförande. Dessa bör enligt vår
mening kompletteras med en tredje, havsbaserad prototyp. Enligt planerna
skall de två förstnämnda prototyperna vara färdigbyggda år 1982, för att
därefter utvärderas under två år.
Under denna utvärdering finns risker för att utvecklingen inom vindkraftområdet
avstannar om inte industrin tillförs ytterligare beställningar. Enligt
vår mening bör därför färdigställandet av de två stora prototypanläggningarna
följas av insatser som innebär att utvecklingen kan fortgå även under
den tid som de två stora prototypanläggningarna utvärderas.
Sverige har mycket gynnsamma förhållanden för utnyttjande av vindkraft.
Potentialen har uppskattats till 30-40 TWh. Inom nämnden för energiproduktionsforskning
(NE) har man bedömt att bidraget år 1990 skulle kunna bli
6TWh. Denna bedömning bygger på offerter från möjliga tillverkare och
förutsätter att inga motgångar sker.
Enligt vår mening kan man från dessa utgångspunkter anse att produktion
av 4-6 TWh el år 1990 är en realistisk målsättning.
Enligt vår mening bör därför nämnden för energiproduktionsforskning få i
uppdrag att inför de energipolitiska förslagen i höst presentera en plan för
nödvändiga insatser för att möjliggöra en utbyggnad av vindkraften till år
1990 motsvarande en produktion av 4-6 TWh el.
Inhemska bränslen
Såsom framhålls i propositionen är möjligheterna att införa inhemska
bränslen i det svenska energiförsörjningssystemet mycket stora. Potentialen
för vissa energislag är mycket stor. Enbart skogsavfallet utgör ca 50 miljoner
kubikmeter årligen, vilket skulle kunna ersätta 10 miljoner ton olja.
Torvtillgångarna inom landet räcker i princip för att ersätta hela den
nuvarande oljeförbrukningen under 100 år. Även odlad energiskog bedöms
ha mycket stora utvecklingsmöjligheter.
Mot. 1979/80:2060
4
De potentiella tillgångarna av ett energislag är givetvis inte liktydigt med
vad som praktiskt och ekonomiskt är möjligt att utnyttja. Vi bedömer dock
att den ambitionsnivå som anges i propositionen - användning av inhemska
bränslen motsvarande 3 miljoner ton olja år 1990 - är för pessimistisk.
Enligt vår mening bör målsättningen vara att år 1990 minst 5 miljoner ton
olja skall ha ersatts av inhemska bränslen. Utvecklingen begränsas inte så
mycket av tillgångar på energiråvaror. Problemet är snarare att en
fungerande marknad för användning av fasta bränslen måste byggas upp.
Inför de energipolitiska förslagen till riksmötet 1980/81 bör enligt vår
mening regeringen ge nämnden för energiproduktionsforskning i uppdrag att
lämna förslag till hur en fungerande marknad för användning av inhemska
bränslen bör organiseras.
I de energipolitiska förslagen bör närmare anges hur jordbruket skall bidra
till vår energiförsörjning. Lantbruket har betydande möjligheter att med
t. ex. överskottshalm och energigrödor bidra till att ersätta olja för
uppvärmning och som drivmedel.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda föreslås
att riksdagen i anledning av propositionen inför de aviserade
energipolitiska förslagen till riksmötet 1980/81 hos regeringen
hemställer
1. att regeringen presenterar en plan för kraftvärmeutbyggnaden
till år 1990 i enlighet med vad som anförs i motionen,
2. att förslag framläggs till utveckling av vindkraften med inriktning
på att uppnå 4-6 TWh el år 1990,
3. att oljeersättningsdelegationen får pröva möjligheterna att
bygga om befintliga oljeeldade kraftvärmeverk för eldning med
fasta bränslen,
4. att förslag framläggs om en successiv övergång till inhemska
biobränslen med målsättningen att ersätta 5 miljoner ton olja
till år 1990,
5. att de av Vattenfall planerade torvbaserade kraftvärmeverken i
Umeå och Östersund resp. hetvattencentralerna i Gällivare och
Boden snarast kommer till stånd,
6. att regeringen redovisar lantbrukets möjligheter att bidra till
energiförsörjningen.
Stockholm den 9 maj 1980
JOHAN OLSSON (c)
MARGIT ODELSPARR (c)
BIRGITTA HAMBRAEUS (c)
INGEGÄRD OSKARSSON (c)
PÄR GRANSTEDT (c)
BENGT SJÖNELL (c)
IVAR FRANZÉN (c)