5

Motion

1979/80:2042

av Lars Werner m. fl.

med anledning av proposition 1979/80:166 om sjöfartspolitiken
m. m.

Under perioden 1965-1975 ökade världens handelsflotta med 250 9c och
uppgår f. n. till 650 miljoner ton. Av dessa utgörs ca 50 9c av tankers eller en
kombination av bulktankers, 19 9c av rena bulkfartvg och ca 30 9c avstyckegods-
och passagerarfartyg. Totalt oceantransporteras ca 3 000 miljoner
ton årligen. Oceansjöfarten bedrivs i dag till ca 45 9c under bekvämlighetsflagg.
till ca 10 9c av fartyg under skandinavisk flagg och till 10 9c av
japanska fartyg.

Den stora ökningen av världsflottan som ägde rum mellan 1965-1975
förklaras av ett ökat antal beställningar från redarna på stora fartyg. Strävan
efter stora fartyg får inte bara ses mot bakgrund av kravet på lägre
transportkostnader. Huvudanledningen till de samtidiga beställningarna var
en enorm felspekulation, som bör sökas i Suezkrisen 1967. dä kanalen
stängdes för trafik.

Sveriges handelsflotta utgör knappt 2 T av världshandelsflottan. Totalt
disponerade svenska rederier år 1977 ca 550 större fartyg på tillsammans 12
miljoner ton dw. Därav är ca 200 fartyg inhyrda fran utlandet. Våra egna 350
fartyg sysselsätter ca 25 000 sjömän. De svenska fartygens genomsnittsålder
är fem är. Normal livslängd beräknas till 15-20 ar. Den svenska handelsflottan
transporterade endast 18 9c av vår svenska utrikeshandel under 1960- och
1970-talen. Anledningen är att två tredjedelar av vår handel är koncentrerad
till Europa, samtidigt som svenska rederier av profitskäl specialiserat sig pä
de s. k. tunga traderna och långa transportavstånden. Sålunda är 90 9c av det
svenska tonnaget sysselsatt uteslutande i trafik pä utländska hamnar. Detta
är av stor betydelse för den svenska sjöfartens utvecklingsmöjligheter. Pä
grund av tidigare felspekulationer är den svenska sjöfartsnäringen i dag i en
akut kris. Nästan hälften av vär handelsflottas lastkapacitet var outnyttjad
1977. vilket förklaras av att 90 9c av flottan består av tankers eller bulkfartvg
eller en kombination därav. Redarna flyttar ut verksamheten till andra
länder samt flaggar ut eller hyr ut det tonnage som man inte har försålt.
Sommaren 1978 påbörjades den svenska fartygsrealisationen. Totalt försvann
ca 4-5 miljoner ton dw eller, med andra ord. ca 10 9c av den svenska
handelsflottan.

Sjöfarten är en av landets viktigaste näringsgrenar. Svensk sjöfart är i dag
landets fjärde största exportnäring uttryckt i exportinkomster. Trots s. k.
dåliga tider seglade den svenska flottan in 7 500 milj. kr. i exportinkomster
för året 1978. Sjöfartsnäringen utgör en av de kapitalistiska ekonomiernas

Mot. 1979/80:2042

6

mest spekulationsinriktade branscher. Men sjöfarten är alldeles för viktig för
att oreserverat skötas av "de fria marknadskrafterna". Förespråkarna för
dessa har under en rad av är visat sin inkompetens genom stora och
förödande felspekulationer. De har även pä grund av sin profithunger visat
sig nationellt oansvariga genom att flagga ut en stor del av den svenska
handelsflottan.

Den svenska sjömanskären har salunda pä fem är kraftigt decimerats, och
binäringar, leverantörer osv. har drabbats härt. Den framtida sjöfartspolitiken
bör utgå från ett långsiktigt sjöfartspolitiskt program vilket har som
grund samhällsekonomiska, svsselsättningspolitiska och försörjningsberedskapsmässiga
målsättningar. Dessutom bör det vara en del av och harmonisera
med ett långsiktigt industripolitiskt program som omfattar hela den
svenska industrins utveckling. Den framtida sjöfartspolitiken bör innebära
samhälleligt ägande av fartygen och ökat inflytande för de anställda inom
sjöfarten. Det finns skäl som talar för att ett statligt rederi även skall kunna
bedriva leasingverksamhet med svenskregistrerade fartyg. Här har staten
ägandet av fartygen, som sedan hyrs ut pa bareboat-basis till rederier utan att
dessa får köpoption. Leasing bör även kunna ske till andra. t. ex.
sjöfolkskooperativ. lastägare m. fl. Shippingkunnande och goodwill finns
f. n. hos de olika existerande rederierna. Den statliga leasingverksamheten
bör i framtiden knyta detta kunnande till den egna rederiorganisationen och
leasingverksamheten således aktivt bidra till den statliga rederiverksamhetens
utveckling.

Det är nödvändigt att ökade ingripanden görs. sä att en ökad andel av den
svenska utrikeshandeln transporteras pä svenska kölar. Detta mäste pa
längre sikt leda till att produktionsinriktningen ändras för fartyg fran den
nuvarande koncentrationen päs. k. cross-trading. Målsättningen bör vara att
i framtiden övergå till vad som föreskrivs i UNCTAD-koden om 40-40-20.
bl. a. genom bilaterala handelsavtal med u-länder.

Landets utbildningskapacitet bör även användas till utbildning av sjöfolk
och sjöbefäl från dessa länder. Genom bl. a. detta kan samtliga sjöbefälsskolor
behållas och landets sjöfartsutbildning hällas pa nuvarande höga niva.
Forskning inom sjöfartsfrågor kan därigenom även bedrivas pä ett internationellt
plan.

Forskningen bör inte enbart inrikta sig på sjöfartsteknikens utveckling.
Anslag bör ställas till förfogande för forskning kring ändrad produktionsinriktning
av nuvarande flotta. Och den bör centreras kring helhetsperspektiv
på transportekonomi, dvs. undersöka relationerna mellan olika transportsystem
från samhällsekonomisk synpunkt.

En sådan forskning skulle med all säkerhet visa att exempelvis en
omläggning till kustsjöfart och inrikes sjöfart i stället för landtransporter är
nödvändig från såväl miljösynpunkt och sysselsättningssynpunkt som oljeberoendesynpunkt.
Transportstödets nuvarande utformning har en för
sjöfarten diskriminerande och hämmande verkan. Detta stöd mäste orne

Mot. 1979/80:2042

7

delbart omarbetas, inte minst av de skäl som anförs i föregående stycke.
Sjöfolkets arbetsmiljö och psvkosociala situation är ett annat område där
opartisk forskning bör bedrivas. Den tekniska forskning som främst behöver
förstärkas är den om driftsystem i förhållande till energisparande och miljö
samt den om förbättring av sjösäkerheten.

De överväganden som har lett till förslaget att lägga ner sjöbefälsskolorna i
Stockholm och Malmö är förhastade och okloka och mäste tillbakavisas.
Mälardalen och Skåne utgör var för sig stora upptagningsområden för
sjöbefälseleverna. Det är inte heller bevisat att utbildningen har överkapacitet.
Vidare har båda skolorna samarbete med tekniska högskolor och har
en egen utbildningsprofil och specialisering, som vid en nedläggning kommer
att försvinna. Om skolorna får leva vidare, kommer genom den beslutade
övergången till högskoleorganisationen även forskning att knytas till dem.
Detta har förberetts i bl. a. Stockholm genom det s. k. labprojektet.
Sjöbefälsskolorna kan även utvecklas till internationella sjöfartsforskningscentra.

De statliga subventionerna för sjöfolkets hemresor bör behallas. Detta är
ju en för näringen fördyrande omständighet. som andra svenska näringar inte
dras med. Däremot bör inte praktikplatser subventioneras av staten. Det är
näringen själv som i eget intresse bör tillse att det finns rekryteringsunderlag
för befaret manskap och behörigt befäl. Det nuvarande bemanningsläget på
fartyg omöjliggör dessutom adekvat handledning. Praktikanterna kommer
troligen att användas som arbetskraft till de okvalificerade rengörings- och
målningsarbeten som man i dag inte har folk att utföra.

Subventionering av farledsavgifter m. m. bör inte bara vara selektiv för
transocean linjefart. Bedömningar borde ställas i relation till andra
transportsystems subventionering i en total översyn av de statliga sjöfartsavgifterna.
Bemanningen av isbrytare bör bli civil, eftersom dessa utför civilt
arbete.

Propositionen utgör inte ett sjöfartspolitiskt program utan lämnar helt fritt
för marknadskrafterna att avgöra den svenska sjöfartens framtid och
utveckling. Propositionen bör därför i sin helhet avslås.

Med hänvisning till ovanstaende yrkas

att riksdagen beslutar

1. att avslå propositionen 1979/80:166.

2. att begära av regeringen att ett sjöfartspolitiskt program
utarbetas i enlighet med innehållet i motionen.

3. att hos regeringen begära förslag till skapande av ett statligt
rederi.

4. att hos regeringen begära förslag till statlig leasingverksamhet i
enlighet med vad som anförs i motionen.

5. att uttala att näringen anpassas till UNCTAD-koden 40-40-20.
bl. a. genom bilaterala avtal med råvaruproducerande och
progressiva u-länder.

Mot. 1979/80:2042

8

6. att hos regeringen begära förslag syftande till att utveckla kustoch
inrikessjöfarten med statlig rederiverksamhet,

7. att uttala att lagen mot utflaggning av fartyg skall bibehållas
med den förstärkningen att dispenser icke får medges.

8. att uttala att sjöbefälsutbildningen och sjöfartsforskningen bör
bedrivas i enlighet med vad som anförs i motionen.

9. att uttala att bemanningen av isbrytare skall vara civil.

10. att uttala att de statliga subventionerna för sjöfolkets hemresor
bör bibehållas,

11. att uttala att praktikplatser inte bör subventioneras av staten,

12. att uttala att subventionering av farledsavgifter m. m. inte bör
begränsas till transocean linjefart.

Stockholm den 28 april 1980
LARS WERNER (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)

JÖRN SVENSSON (vpk) ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk)
SVEN HENRICSSON (vpk)

GOTAB 6.VW9 Slockholm 19R0