7

Motion
1979/80:134

av Ingvar Svanberg m. fl.

med anledning av propositionen 1979/80:33 om vissa frågor inom
industridepartementets verksamhetsområde

Oavsett hur det går i folkomröstningen om kärnkraften kommer Sverige
för lång tid framöver att tvingas leva med ett alltför stort oljeberoende.
Sverige måste därför föra en oljepolitik som sprider riskerna och ökar vår
försörjningssäkerhet inom de i och för sig snäva ramar som det stora
importberoendet med nödvändighet innebär.

Ett led i en sådan aktiv oljepolitik har bl. a. varit uppbyggandet av det
statsägda import- och distributionsföretaget Svenska Petroleum. Ett annat
har varit försöken att få till stånd långsiktiga avtal om råoljeleveranser med
oljeproducentländer.

En utökad raffinering av råolja inom landet utgör ett nödvändigt led i en
sådan aktiv oljepolitik, och det är därför bra att Svenska Petroleum genom
medelstillskott nu får möjlighet att öka sin aktivitet på detta område.

Som framhålls i propositionen innebär avtalen med BP och Scanraff att
möjligheterna ökar att inom landet förädla och distribuera olja som tillförs
Sverige direkt från de oljeproducerande länderna. Genom avtalen förvärvar
Svenska Petroleum 22 % av BP:s raffinaderi i Göteborg och 17 % av Scanraff
utanför Lysekil.

Dessa i och för sig välkomna åtgärder för att öka den praktiskt tillgängliga
raffinaderikapaciteten i Sverige är emellertid inte tillräckliga.

Också inom ramen för existerande raffinaderikapacitet måste flexibiliteten
och förädlingsgraden ökas om oljeberedskapen skall bli effektiv.

Det finns redan i dag och kommer ännu mer i framtiden att finnas en
skillnad mellan de slags oljeprodukter som exporteras och dem som
marknaden och raffinaderierna i de industriella länderna efterfrågar.

Situationen är alltså den att tillgången på råoljor i framtiden alltmer
kommer att utgöras av tyngre kvaliteter. Denna utveckling är redan aktuell i
Mellersta Östern. Resultatet vid raffinering blir då en ökad andel tunga
eldningsoljor, från f. n. ca 40 % till upp mot 50-60 %. Konsumtionen i
Europa inkl. Sverige förväntas däremot gå mot en successivt större andel
lätta produkter såsom bensin, flygbränsle, diesel, eldningsolja 1 och
petrokemisk råvara.

Konsekvensen av utvecklingen blir för Sveriges del en ytterligare obalans
mellan produktion och konsumtion och begränsad rörelsefrihet när det gäller
att täcka oljebehovet, om tillräcklig flexibilitet och förädlingsmöjligheter när
det gäller att omvandla tunga oljor till lätta produkter ej finns i raffinaderiledet.
Vid en bristsituation kommer de lätta produkterna att bli svårast att

Mot. 1979/80:134

8

ersätta, och vid en god tillgång på råolja är de tunga eldningsoljorna
traditionellt prissvagast. En satsning på en katalytisk kracker är därför
intressant även i en situation där det inte råder direkt brist på råolja. De stora
beredskapslager av råolja som byggs upp under de närmaste åren bör
dessutom vid användning i ett krisläge kunna raffineras så att de anpassas till
konsumtionsbehovet och inte till vad raffinaderiernas nuvarande utrustning
medger.

Starka försörjningsmässiga skäl talar alltså för byggandet av en katalytisk
kracker i anslutning till Scanraff i Lysekil.

Också ur lönsamhetssynpunkt bedöms en sådan anläggning vara intressant.
Beräkningar visar att med nuvarande prisskilllnader mellan tung
eldningsolja och lätta oljeprodukter skulle anläggningen kunna skrivas av på
några få år. Dessa prisskillnader beräknas komma att bestå. Problemet ligger
i första hand i det stora kapitalbehovet. En katalytisk kracker behöver ha en
kapacitet på mellan 1 miljon och 1,5 miljoner m3.

Kostnaden för detta ligger i 1979 års penningvärde på ca 900 milj. kr.

Man måste därför räkna med att samhället måste ta på sig ett huvudansvar
om den för vår försörjningsberedskap viktiga krackeranläggningen skall
kunna komma till stånd.

Det kan slutligen tilläggas att den oljekrissituation med stora prishöjningar
på lätta oljeprodukter som vi hade i Sverige under innevarande år illustrerar
behovet av krackerkapacitet inom landet. Det är branschens bedömning att
prishöjningarna i sådant fall inte hade behövt bli så höga som de nu blev. De
internationella prishöjningarna hade då blivit mindre genom att spotmarknadspriserna
och de internationella oljebolagens övergripande marknadsbedömningar
inte hade slagit igenom med samma kraft.

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs

att riksdagen anhåller att regeringen allvarligt prövar förutsättningarna
att förstärka den svenska oljeberedskapen genom
byggandet av en s. k. katalytisk kracker för att inom landet
kunna vidareförädla tunga eldningsoljor till de ur försörjningssynpunkt
mera känsliga lätta oljeprodukterna.

LENNART PETTERSSON (s) KARL-ERIK HÄLL (s)

RUNE JONSSON (s)
i Husum

Stockholm den 5 december 1979

INGVAR SVANBERG (s)
HUGO BENGTSSON (s)
NILS ERIK WÅÅG (s)

WIVI-ANNE RADESJÖ (s)
SIVERT ANDERSSON (s)
BIRGITTA JOHANSSON (s)
STURE THUN (s)

GUNNAR NILSSON (s)

INGVAR CARLSSON (s)
LILLY HANSSON (s)

THAGE PETERSON (s)